
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2000/01:92</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 5 april</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 12.00 - 17.55</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>19.00 - 21.10</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 30 mars.
2 §  Avsägelser</pre><pre>Talmannen meddelade att Siw Persson (fp) avsagt
sig uppdragen som ledamot i justitieutskottet, som
suppleant i utrikesutskottet och som suppleant i lagut-
skottet.</pre><pre>Kammaren biföll dessa avsägelser.</pre><pre>3 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen ,
m.m.</pre><pre>Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2000/01:120 Förslag till europaparlamentets och
rådets förordning om skapandet av territoriella
enheter (NUTS) KOM (2001) 83 till näringsut-
skottet
2000/01:121 Förslag till Europaparlamentet och rå-
dets direktiv om ändring för tjugofjärde gången av
rådets direktiv 76/769/EEG beträffande begräns-
ning av användning och utsläpp på marknaden av
vissa farliga ämnen och preparat (pentabromdi-
fenyleter) KOM (2001) 12 till miljö- och jord-
bruksutskottet</pre><pre>4 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2000/01:110 och 117 till skatteutskottet</pre><pre>5 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkande
2000/01:SfU11
Lagutskottets betänkanden 2000/01:LU16 och
LU17</pre><pre>6 §  Försvarsmaktens fartygsunderhåll, m.m.</pre><pre>Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 2000/01:FöU3
Försvarsmaktens fartygsunderhåll, m.m. (prop.
2000/01:53).</pre><pre>Anf.  1  TALMANNEN:
Vi har ett stort antal ärenden upptagna på dagens
föredragningslista, inklusive ärenden från tidigare
debattdagar. Jag vill redan nu förutskicka att om det
inte skulle vara möjligt att slutföra debatten i dag,
kommer den att slutföras i morgon eftermiddag innan
den votering som måste genomföras före påskledig-
heten. Jag vill därför uppmana alla debattdeltagare att
var och en på sitt sätt medverka till att det kommer att
bli möjligt att göra detta i en tid som står i överens-
stämmelse med andra planer vi kan ha.</pre><pre>Anf.  2  ANNA LILLIEHÖÖK (m):
Fru talman! I detta ärende om Försvarsmaktens
framtida fartygsunderhåll begär regeringen ett fritt
mandat från riksdagen att utforma det framtida un-
derhållet. Vi moderater är inte beredda att ge ett så-
dant mandat och har därför föreslagit avslag på rege-
ringens proposition.
Det är riksdagen som ska besluta om och ta ansvar
för den politiska och strategiska inriktning som be-
stämmer kraven på hur flottans fartyg ska fungera för
utbildning och i verksamheten under fred, kris och
krig. Det nya säkerhetspolitiska läget ställer större
krav på ett insatsberett försvar som ska kunna verka i
hela konfliktskalan, och inte minst vid internationella
operationer. Omdaningen av försvaret innebär att vi
lämnar ett mobiliserande försvar avsett för antingen
fred eller krig.
Propositionen ger ett tydligt exempel på regering-
ens svårigheter och oförmåga att föreslå en målmed-
veten utveckling av det nya försvaret och att ta kon-
sekvenserna av sina egna ställningstaganden när det
gäller försvarets omdaning.
I propositionen förs en omfattande diskussion om
möjligheterna till upphandling av fartygsunderhåll.
Upphandling av planerat underhåll och översyner i
konkurrens fungerar väl och ger naturligtvis, rätt
skött, effektivitetsvinster. Vad som däremot inte alls
redovisas i propositionen är hur man ska klara haveri-
er då det behövs kapacitet för reparationer eller snab-
ba underhållsåtgärder i närheten av fartyget. Det
krävs daglig tillgänglig underhållskapacitet i form av
arbetstid och kompetens så att fartygen kan fungera
utan avbräck och så att riskerna minimeras för att
våra stridskrafter till sjöss ska slås ut.
Detta förbandsnära underhåll kan förvisso upp-
handlas med tillräckligt långsiktiga kontrakt, men inte
på det sätt som regeringen beskriver. Ett enskilt före-
tag kan knappast få diktera villkoren för våra strids-
fartygs tillgänglighet. Fartygen i flottan måste vara
stridsdugliga. Med de få fartyg som finns i dag har vi
inte råd med att ett haveri tvingar fartygen ur drift för
långa perioder.
Det behövs en underhållsberedskap nära fartygs-
förbanden vid våra två marina baser. Därutöver be-
hövs att underhållet kan genomföras också när farty-
gen är på annat håll inom eller utom landet.
Om försvaret ska ha tillräckliga underhållsresurser
måste Muskö örlogsvarv bibehållas. Någon alternativ
plats eller anläggning med tillräcklig underhållskapa-
citet för Ostkustens marinkommando har inte kunnat
presenteras i de utredningar som gjorts. Att behålla
verksamheten på Muskövarvet är, vad jag förstår, inte
kontroversiellt och inte heller ifrågasatt i regeringens
proposition. Det är således nödvändigt att bibehålla
Muskövarvet för att vi ska ha ett trovärdigt sjöförsvar
på ostkusten. Kravet i motion 854 av Marietta de
Pourbaix-Lundin avseende fortsatt verksamhet på
Muskö kommer därigenom att tillgodoses.
Eftersom det är så få fartyg i flottan blir under-
hållet dyrt. Den kostnaden måste emellertid accepte-
ras. Om regeringen inte är beredd att ta denna kost-
nad, blir följden att varvet får läggas ned eller avytt-
ras. Det betyder i sin tur att flottan på ostkusten står
utan fartygsnära underhåll och knappast kan fungera.
Regeringen för ett resonemang som går ut på att
det går att behålla varvsverksamhet antingen genom
att fylla upp med civil verksamhet eller genom att
sälja hela verksamheten och därefter handla upp un-
derhållstjänster. Detta kan kanske gå, men det stöter
på mycket stora problem som regeringen helt undvi-
ker att diskutera. Om staten äger varvet och ska fylla
ut med civil produktion blir det konkurrensproblem.
Om man säljer hela anläggningen till en civil ägare
skapar vi allvarliga risker för brister i underhållska-
paciteten. Med hela eller delar av Muskö örlogsvarv
tills vidare bibehållet inom Försvarsmakten komplet-
terat med möjlighet att organisera underhåll på andra
håll kan vi säkerställa underhållskapaciteten. Den
förestående övergången till en helt ny underhållsor-
ganisation i försvaret, FORGUS, kan då också ge
möjliga lösningar.
Ett bifall till propositionen kan ge en bra lösning
för fartygsunderhållet, men det finns inga garantier då
regeringens förslag saknar tydlig inriktning när det
gäller avgörande avvägningar. Vi moderater anser
därför att propositionen bör avslås, och vi har reser-
verat oss mot utskottsmajoritetens förslag som inne-
bär att man följer propositionen och ger regeringen ett
i stort sett fritt mandat att utforma fartygsunderhållet.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till den mo-
derata reservationen 1 i försvarsutskottets betänkande
nr 3, Försvarsmaktens fartygsunderhåll, m.m.</pre><pre>Anf.  3  CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Den fråga som ska avgöras i riksda-
gen i dag är en fråga som länge har diskuterats i den-
na kammare, i olika utredningar, i diskussioner inom
Försvarsmakten, i diskussioner inom försvarsutskottet
och i många andra sammanhang. Det handlar om hur
vi ska kunna tillvarata den kompetens som vi i Sveri-
ge under årtionden har byggt upp på den fartygsmari-
na sidan, inte minst den del av verksamheten som
innebär att vi ska ha en förmåga även i framtiden att
producera moderna fartyg, både övervattensfartyg
och ubåtar.
Om vi ska kunna göra det i den minskade volym
av fartyg som vi anser oss behöva i den säkerhetspo-
litiska situation vi nu befinner oss i måste vi se till att
samordna våra utgifter och verksamheter. Bakgrun-
den är att riksdagen fattade beslut på regeringens
förslag redan i fjol om att inriktningen skulle vara att
lägga över ansvaret för det fartygsmarina långsiktiga
underhållet på civil industri.
Civil industri har den möjligheten att ha kompe-
tens. Vi har Karlskronavarvet, Kockums och HDW
som har kompetens. Det finns enligt min och utskot-
tets absoluta mening en direkt koppling mellan det
avancerade fartygsunderhållet och nytillverkning av
stridsfartyg, både övervattensfartyg och ubåtar.
Därför är det egentligen en historisk dag. Vi kan
nu konstatera att det finns en stor majoritet i utskottet
för att bifalla regeringens förslag om att låta staten
förhandla med den civila varvsindustrin om ett lång-
siktigt avtal.
Det har funnits diskussioner om att det skulle
uppstå en monopolsituation i det här sammanhanget.
Men jag undrar om inte det är en liten överdrift. Mo-
nopolsituationen uppstår ju inte i och med att det
finns ett avtal tecknat. Avtalsteckningen sker i enlig-
het med den konkurrenslagstiftning som finns i vårt
land och som givetvis ska följas i detta sammanhang.
Om man får saken till stånd innebär det att man
öppnar upp Muskövarvet för civil verksamhet. Enligt
utskottets mening innebär det att man öppnar nya
möjligheter för den del i Muskö som nu blir civil. Det
öppnar möjligheten att öka sysselsättningen och bibe-
hålla sysselsättningen i detta område. Om vi inte hade
gjort någonting hade risken eljest varit att det hade
riskerat att läggas ned. Och det tror jag ingen i den
här kammaren önskar.
Civil verksamhet på försvarets område är ingen
nyhet för oss i denna riksdag. Vi har fattat beslut om
detta tidigare. Jag kan som ett exempel nämna att
motorunderhållet för våra flygplan, våra JAS-system
ligger på privat industri. Den industrin är inte heller
helt svenskägd. Jag ser inga som helst problem med
detta. Det blir ingen monopolsituation.
Det som däremot förvånar mig är den nya nästan
omvända situationen, om jag får skämta till det lite
grann, med politikens möjligheter. Här har modera-
terna reserverat sig mot en privatisering av delar av
Muskövarvet medan vi socialdemokrater och andra
tycker att det är bra med en privatisering. Det brukar
vara tvärtom.
Om jag förstår Anna Lilliehöök rätt är vi egentli-
gen överens. Det är bara det att hon vill markera och
det är väl oss tillåtet lite till mans.
Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till försla-
gen i betänkandet i dess helhet.</pre><pre>Anf.  4  BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! När Försvarsmakten omstruktureras
och minskas kommer t.ex. antalet ubåtar och korvet-
ter att halveras från 2004. Det här är helt i linje med
Vänsterpartiets inriktning. Det betyder naturligtvis
också att behovet av fartygsunderhåll minskar.
I dag finns varvsunderhåll på Kockums AB i
Karlskrona som är ett helägt dotterbolag till det tyska
varvet HDW. Man har producerat de flesta av mari-
nens fartyg inklusive ubåtar. Men det finns också
Muskö örlogsvarv som lyder under Försvarsmakten i
dag.
Det har varit många turer kring Muskövarvet.
Riksdagen beslöt 1996 att Muskö skulle stanna kvar
med statligt huvudmannaskap, och inriktningen skulle
vara att inte bolagisera eller att sälja ut det. Förra året
kom regeringen med ett förslag. Man föreslog att man
skulle lägga det tillsammans med Försvarsmaktens
andra underhåll och stödverksamheter, det som se-
dermera kallas FORGUS.
Försvarsutskottets svar på den propositionen var
att vi ville att regeringen skulle återkomma till riks-
dagen vad gäller varvsunderhållet. Och nu har alltså
regeringen återkommit med sitt förslag. Inriktningen
på det förslaget är att det militära fartygsunderhållet
ska läggas ut på civil industri. Varvsunderhållet ska
upphandlas i konkurrens med viss riktad upphand-
ling. Det behövs varvsresurser både på östkusten och
sydkusten. Man har genom utredningar konstaterat att
det inte finns några privata varv på östkusten som har
kapacitet att ta över underhållet av marinens fartyg.
Det enda tänkbara alternativet är att behålla Muskö
örlogsvarv.
Det säkerhetspolitiska läget har gjort att staten och
Försvarsmakten inte längre behöver vara huvudman
för Muskö örlogsvarv enligt regeringen. Det tycker vi
är bra. Vi vill att Muskö som är en bra anläggning
med bra resurser och bra kompetens ska behållas.
Men vi anser också att det är vettigt att Muskö får en
annan huvudman.
En upphandling på affärsmässiga grunder som re-
geringen föreslår förutsätter konkurrens som i sin tur
fordrar att det finns kompetens på flera håll. I dag är
Muskövarvet inriktat på underhåll till 100 %, medan
Karlskronavarvet bara har 30 % av sin verksamhet
baserad på underhåll. Man har också den stora tyska
varvskoncernen bakom sig i sin verksamhet.
Regeringen, om jag nu tolkar skrivningarna rätt,
menar att det tunga ubåtsunderållet ska förläggas på
Kockum. Då är det risk att Kockum får en monopol-
ställning vad gäller underhållet. I vår motion som vi
lade fram i samband med propositionen påtalar vi att
det är viktigt att regeringen i det fortsatta arbetet
uppmärksammar risken för en monopolsituation som
kan föreligga vad gäller just ubåtsunderhållet.
Utskottet i behandlingen delar vår bedömning och
förutsätter att regeringen och de berörda myndighe-
terna tar till vara de möjligheter till insyn som kan
motverka dessa risker.
Att bara ha en leverantör är en allvarlig fråga som
kan innebära fördyringar av Försvarsmakten. Vi vill
inte se onödiga kostnader för Försvarsmakten.
Jag vill därför påtala att Storbritannien har en si-
tuation med bara en leverantör av ubåtsunderhållet.
Kostnaderna för detta har ökat mycket - mycket mer
än annat underhåll. Det enda man kan sätta emot i
förhandlingsmedel mot varvet är ju att dra tillbaka
sina beställningar. Det är svårt att göra eftersom be-
hov föreligger, och man vill inte riskera säkerheten
för besättningarna. Därför anser vi, och vill skicka
med regeringen, att man i det fortsatta arbetet verkli-
gen tar erfarenheterna från Storbritannien ad notam,
att man tar med sig de erfarenheterna när man disku-
terar kontrakt osv.
Fru talman! I vår motion tog vi upp att alternativet
till privat verksamhet skulle kunna vara ett statligt
bolag som var fristående från Försvarsmakten. Ut-
skottet delade denna vår ståndpunkt, vilket vi tycker
är bra. Behovet av varvsunderhåll går ned genom att
det militära antalet fartyg minskar. Men Muskövarvet
har i dag många anställda. Genom att bredda basen
för civilt underhåll på Muskövarvet är chansen att
behålla arbetstillfällena mycket större. Denna syn
delar vi också med försvarsutskottets majoritet. Där-
för vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i
utskottsbetänkandet.</pre><pre>Anf.  5  ANNA LILLIEHÖÖK (m) replik:
Fru talman! Om nu Vänsterpartiet och Berit
Jóhannesson har haft så många synpunkter i sin mo-
tion på det som diskuteras vill jag för det första fråga
Berit Jóhannesson varför man inte har reserverat sig
till förmån för garantier för att de riktlinjer man läm-
nar kommer att följas. Vad jag förstår finns det ing-
enting i propositionen som ger en inriktning som
garanterar vare sig det ena eller det andra.
För det andra vill jag fråga: Hur ser Berit Jóhan-
nesson på att det behövs mindre underhåll när det är
färre båtar? Hur ser Berit Jóhannesson och Vänstern
på konsekvenserna av detta att när vi har få fartyg är
det dyrare att ha kapacitet för underhåll. Är man be-
redd att ta den kostnaden?
Jag vill också fråga: Inser man att avbräcket med
en båt på varv blir oändligt mycket större med få
fartyg än med flera?</pre><pre>Anf.  6  BERIT JÓHANNESSON (v) replik:
Fru talman! Anledningen till att vi inte har reser-
verat oss är att vi tycker att vi har fått gehör vid ut-
skottsbehandlingen för de frågor som vi har tagit upp
i motionen. Därför har vi gjort bedömningen att vi
inte behöver reservera oss. Detta får naturligtvis föl-
jas upp på olika sätt. Men detta är vår bedömning,
och därför har vi inte någon reservation.
Att det blir ett mindre antal båtar och därmed
mindre underhåll är ganska naturligt. Men om man
följer upp detta genom att man tar in civilt varvsun-
derhåll på Muskö, så kan man så att säga fylla upp
den delen som inte behövs för den militära delen med
civilt underhåll. Och Karlskronavarvet har ju också
annan verksamhet än den militära.
Sammantaget betyder detta att vi bedömer att
detta ska kunna ordna sig. Men naturligtvis får det
följas upp.</pre><pre>Anf.  7  AMANDA AGESTAV (kd):
Fru talman! För lite drygt ett år sedan stod vi i den
här talarstolen och debatterade den proposition, Det
nya försvaret, som regeringen hade lagt fram. Då
talades det väldigt mycket om denna helhet. Från
kristdemokraterna vill vi lite grann beklaga att man
inte framlade de tankegångar som finns i den propo-
sition som vi nu diskuterar om den framtida varvsin-
dustrin redan då. Det blir nämligen väldigt märkligt.
Om man ska kunna bedöma en helhet så kan man inte
dela upp detta i olika småbitar. Då blir det väldigt
svårt att se denna helhet. Därför blir det en något
konstig mix när man i denna proposition blandar
varvsunderhållet med en analys av behovet av antalet
civilpliktiga.
Fru talman! Vi har inga reservationer i detta be-
tänkande, men vi har ett särskilt yttrande. Vi vill
påpeka just vikten av att behålla Muskö örlogsvarv.
Det behövs underhållskompetens både i Karlskrona
och på Muskö.
Musköanläggningen är marinens viktigaste ba-
sområde i Östersjön. Till ytan motsvarar denna an-
läggning ungefär stadsdelen Gamla stan inne i Stock-
holm. Inne i berganläggningen finns det tre dockor
för större fartyg och ubåtar. Det finns en slipanlägg-
ning för lyft av mindre fartyg upp till 450 ton. Verk-
stadsdriften, omfattande underhåll av fartyg och va-
pen, bedrivs också av Muskö örlogsvarv.
Musköanläggningen utnyttjas i dag som lednings-
plats för taktisk ledning av Sveriges marina förband. I
fred så bedrivs där också radarövervakning dygnet
runt av Sveriges marina förband av svenskt territori-
alhav. Ledningsorganisationen samverkar direkt med
Kustbevakningen, sjöpolisen och även Sjöfartsverket.
Vid Musköanläggningen finns varvsverksamhet
med underhåll av mycket kvalificerad högteknologisk
materiel inom en mängd olika tekniska områden,
förrådshållning samt ledningsplats för ledning av
större delen av de marina förbanden.
Muskövarvet är en nationell tillgång såväl i freds-
tid som i en eventuell krigssituation. Den unika an-
läggningen på Muskö måste därför bibehållas som en
tillgång i händelse av ofärdstider.
Kristdemokraterna vill poängtera att det självfallet
även i fortsättningen kommer att behövas resurser för
årsöversyner, akut underhåll och vid haverier, både i
Stockholmsområdet och i Karlskronaområdet. Något
annat är inte rimligt ur service- och tillgänglighets-
synpunkt. Och för att behålla de kvalificerade marina
stridskrafterna i insatsorganisationen sjöoperativa i så
hög grad som möjligt krävs det goda och snabbt till-
gängliga varvsresurser för att minska den tid som
fartygen måste tas ur förbandsproduktionen. Kristde-
mokraterna anser därför att det är av vital betydelse
för flottans framtid att denna underhållskapacitet
finns både i Stockholm och i Karlskrona.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)</pre><pre>7 §  Försvarshögskolan</pre><pre>Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 2000/01:FöU4
Försvarshögskolan (förs. 1999/2000:RR10).</pre><pre>Anf.  8  HENRIK LANDERHOLM (m):
Fru talman! Försvarshögskolans verksamhet och
framtid behandlas i dag med anledning av en ganska
omfattande rapport från Riksdagens revisorer. Rap-
porten kritiserar såväl Försvarshögskolan som den
främsta avnämaren, Försvarsmakten, i rapporten och
förordar bl.a. en översyn av styr- och finansierings-
former i syfte att uppnå status som ett akademiskt
lärosäte.
Försvarshögskolans utveckling har sedan mitten
av 90-talet varit snabb. Efter det att gamla Militär-
högskolan bröts ur Försvarsmakten i och med LE-
MO-reformen 1994 och gamla Försvarshögskolans
inlemmande i den nya försvarshögskolan några år
senare föddes en helt ny skola med en successivt ny
inriktning.
Bärande i förändringsarbetet har det stundom nå-
got metafysiska - men i grunden vällovliga - akade-
miseringsbegreppet varit. En och annan har i debatten
framfört tveksamhet till den process som pågår. Be-
höver officerare verkligen högre utbildning likställd
med civila akademiker? Är det inte något helt annat
att vara civilingenjör eller läkare än bataljons- eller
fartygschef? Underliggande finns ibland en kulturellt
och kanske t.o.m. socialt betingad föreställning om
Försvarsmakten och dess officerare som något främ-
mande från samhällskroppen i övrigt. Jag menar att
detta är ett helt felaktigt synsätt. Försvaret behöver
officerare med högre utbildning av samma snitt och
status som kvalificerade civila befattningshavare.
Officerare är faktiskt ingenting som katten släpat in
från kaserngårdarna till den akademiska bildningens
fina salonger.
Och varför behövs då en kvalificerad officersut-
bildning? Och varför är det viktigt att vetenskaplig
grund och beprövad erfarenhet är centralt i utbild-
ningen? Det avgörande motivet är att krig är svårt -
ja, t.o.m. ohyggligt svårt. Försvarsmaktens fyra hu-
vuduppgifter ställer stora och nya krav på framtidens
officerare - deras ledarskap, taktiska, operativa och
strategiska tänkande och deras tekniska förståelse.
För att utveckla detta tänkande, och därmed också
försvarets förmåga på sikt, krävs ett vetenskapligt
synsätt på problemlösning, dvs. förmåga att skapa
också ny kunskap och därmed föra organisationen
framåt såväl metodiskt som i sak.
Men jag vill ändå poängtera Försvarshögskolans
kärna och raison d être, nämligen att utbilda krigs-
män till förmän på mellannivåer och högre nivåer.
Krigskonst och krigsvetenskap låter sig förvisso och
måste t.o.m. studeras teoretiskt, eftersom det praktis-
ka krigets erfarenheter lyckligtvis inte är de flesta
förunnade att vinna. Men krigskonsten byggs också
av skickliga hantverkare som på olika nivåer förmår
utöva ett mer direkt ledarskap och behärska befintliga
system intill perfektion. I strävan efter lagerkransar-
nas höjder får vi inte tillåta oss att eklövens stundom
prosaiska realiteter glöms bort.
Men motsättningen mellan lagerkrans och eklöv
är i grunden konstlad. Akademiseringen - hur meta-
fysisk den än kan tyckas vara - står inte mot
"krigarens lovliga gärning". Tvärtom är den kvali-
tetshöjning och det kvalitetsfokus som präglar För-
svarshögskolan i dag en nödvändighet. Jag vill alltså
understryka att det enligt min mening inte finns nå-
gon motsättning mellan t.ex. examensrätt och forsk-
ning å ena sidan och den helt centrala rollen att utbil-
da officerare för krigets krav å andra sidan. Utbild-
ning av krigsmän och av krigsvetenskapsmän är två
sidor av samma mynt. Det ena förutsätter det andra.
Försvarsmaktens dimensionerande uppgift - förmå-
gan till väpnad strid - grundad på krigets krav står i
centrum för båda.
Försvarshögskolans positiva utveckling bör, enligt
försvarsutskottets mening, gå vidare. I detta samman-
hang har det varit svårt för utskottet att i sitt yttrande
över revisorernas förslag förbigå den centrala och
aktuella frågan om examensrätt. Jag vill i det sam-
manhanget poängtera det som utskottet pekat på vad
gäller de fördelar, inte minst ur kvalitetssäkringssyn-
punkt, som det skulle innebära att Försvarshögskolan
ges denna rätt.
Enligt min personliga mening vore examensrätt
för Försvarshögskolan ett steg i rätt riktning. Men det
är, som utskottet också påpekar, definitivt ingen riks-
dagsfråga. Examensrätten kräver dessutom en hel del
förändringar för att kunna realiseras, och dessutom en
rejäl dos vilja och mod. Revirbevarare av mer byrå-
kratiskt snitt kommer alltid att kunna finna på motar-
gument.
Försvarshögskolans målsättning om examensrätt
kan ytterst bara uppnås genom att docenten von Sy-
dow övertygar licentiaten Östros om det kloka och
önskvärda i att särreglera Försvarshögskolans verk-
samhet på ett sådant sätt att examensrätt möjliggörs.
Någon statlig högskola i enlighet med definitionerna i
högskolelagen bör inte Försvarshögskolan bli enligt
försvarsutskottets mening. Det vore att sätta tvång-
ströja på skolan och till del stå i direkt motsats till
skolans syfte.
Men på de flesta områden är en utveckling i rikt-
ning mot högskolelagens anda och mening fullt önsk-
värd och möjlig. Ett exempel är den akademiska
världens livsluft - den fria forskningen - som enligt
utskottet bör ges ett större utrymme vid Försvarshög-
skolan. För egen del skulle jag också se positivt på en
större fri kvot av direktantagna studenter, som på så
sätt kan få del av den unika kunskap som bara För-
svarshögskolan härbärgerar.
Frågan om examensrätten bör emellertid enligt ut-
skottets mening bara vara ett av ingångsvärdena i den
översyn av styr- och finansieringsformerna som ut-
skottet nu avkräver regeringen i detta betänkande.
Den avgörande frågan i en sådan översyn bör nämli-
gen vara om de nuvarande formerna - tillkomna ge-
nom LEMO-reformen - tillgodoser statsmakternas
behov av styrning av verksamheten. Flera av myn-
digheterna på Försvarsdepartementets område har
sedan LEMO:s genomförande blivit alltmer av
"självgenererande stiftelseliknande organisationer",
som efter fullgjort värv skickar faktura till beställar-
na, som i sin tur har att betala kalaset. Om detta för-
hållningssätt leder till maximal statsnytta för skatte-
betalarnas surt förvärvade slantar är den centrala
frågan för en översyn av styr- och finansieringsfor-
merna på hela försvarsområdet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Det är enligt min mening ytterligare ett, om än litet,
steg i den utveckling mot en kvalificerad och kvali-
tetssäkrad utbildning - och forskning - i krigskonst
som vårt land och dess försvar så väl behöver.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)</pre><pre>8 §  Beredskap mot svåra påfrestningar på
samhället i fred</pre><pre>Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 2000/01:FöU5
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred (skr. 2000/01:52 delvis).</pre><pre>Anf.  9  MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! I regeringens beskrivningar i skrivel-
sen 2000/01:52 om beredskapen inom olika samhäl-
leliga sektorer är det påfallande hur skörheten inom
den ena sektorn efter den andra beskrivs ha sin grund
i svagheter inom elförsörjnings- och telekommunika-
tionssystemen. Som exempel kan nämnas hälso- och
sjukvården med sitt behov av elektricitet till den
elektrotekniska utrustningen, polisverksamheten med
sitt behov av fungerande tele- och IT-
kommunikationer, radio och TV med behovet av att
kunna kommunicera, varna och informera, försörj-
ningen med vatten med behovet av att kunna pumpa
upp vatten och rena det, översvämningar och damm-
brott då slussar kan behöva stängas och/eller öppnas,
kemikalieolyckor då skadade behöver tas om hand
m.m.
Vi bor i ett land där det snöar, regnar och stormar
ibland. Vårfloden kan också vara kraftig. Detta är
inga nyheter. Desto märkligare är det att våra elnät
inte håller för sådana mer eller mindre förväntade
påfrestningar. Kraftigt snöfall i vintras med nedfal-
lande träd och ledningar som följd innebar att tusen-
tals människor i vårt land blev utan elektricitet under
flera dygn. Detta anser vi kristdemokrater är helt
oacceptabelt. Det kan finnas anledning att ställa sig
frågan hur det är med standarden på det förebyggande
underhållet av exempelvis ledningsgatorna eller om
myndighetskraven efterlevs.
Självklart kan man kanske ha anledning att göra
sig rolig över stockholmarnas utsatta situation med
anledning av eldsvådan i elkabeltunneln i Stockholm
den 11 mars i år och tycka att det, i jämförelse med
de strömavbrott som många samhällen i vårt land
under åtskilliga tillfällen utsatts och utsätts för, ändå
var en ganska obetydlig händelse. Ändå var det
ca 50 000 personer som drabbades förutom stora
företag som lamslogs. Ca 30 000 anställda uppges ha
berörts. Fortfarande har man inte offentliggjort vad
som orsakade eldsvådan. Men det är ganska märkligt
att vårt lands sårbarhet äntligen kom kraftigt i fokus
när just Stockholm drabbades.
Fru talman! Kanske är det så att man måste vara
storstadsbo för att riktigt kunna förstå hur utsatt det
moderna samhället kan vara. Eller också måste man
kanske ingående ha tagit del av de problem och
mänskliga lidanden som drabbade exempelvis den
avskurna och belägrade staden Sarajevo under kriget i
Bosnien-Hercegovina och/eller de bombningar som
Belgrad utsattes för. I Sarajevo fick människorna leva
i månader och år utan både elektricitet och vatten. El-
och vattenförsörjningen blockerades under långa
perioder av dem som belägrade staden. Jag minns
mycket väl händelserna under de varma somrarna och
kalla vintrarna. Om inte annat blir man påmind om
dem genom de barnteckningar som barnen i Sarajevo
har ritat.
Då kriget i Bosnien mattats av besökte jag Saraje-
vo och mötte då bl.a. representanter för olika civila
organisationer som bildats under kriget för att bl.a.
försöka hjälpa till med samhällets överlevnad. Det var
ett imponerande nätverk som hade byggts upp. Och
varje grupp hade sin historia och sina erfarenheter att
berätta, alltifrån uppvärmning av bostäder, ordnande
av vattenkällor och stödpersoner till patienter på
sönderbombade sjukhus och stöd till vettskrämda
barn.
Fru talman! Och är det inte det frågan handlar om,
nämligen att möta de påfrestningar som samhället
utsätts för vare sig de kommer utifrån eller inifrån
genom terror, sabotage och annat eller på grund av
överbelastade system, gamla ledningar och dålig
beredskap? Vi är så invaggade i tron att vi bor i värl-
dens mest säkra samhälle att vi nästan tror att vi är
osårbara vare sig vi bor på landsbygden eller i stor-
staden.
Hotbilden mot våra samhällen har blivit annor-
lunda än den vi under det s.k. kalla kriget vant oss vid
att hantera. Samtidigt som tekniken går framåt, sam-
hället blir mer elberoende och människor flyttar till
tätorterna och storstäderna blir naturligtvis in-
frastrukturen hårt ansträngd, vare sig vi bor i storstad
eller i glesbygd. Gamla elledningssystem gör inte
bilden bättre.
Kristdemokraterna har tidigare påpekat, och in-
stämmer därför i regeringens påpekande, att det nya
säkerhetsbegreppets innebörd är att samhällets sår-
barhet ökat och att hotbilden blivit en annan än tidi-
gare. Vi anser att det därför finns all anledning att
mer djupgående följa upp beredskapssituationen när
det gäller påfrestningar för det civila samhället och att
utarbeta fungerande samarbetsplaner för offentliga
och frivilliga organisationers insatser vid sådana
situationer. Reglerna måste vara sådana att samarbe-
tet underlättas och inte förhindras.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att den åt-
gärd som snarast behöver ses över är beredskapen vad
gäller el- och telefunktionerna. Regeringen bör därför
tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att framlägga
förslag speciellt om hur el- och teleförsörjningen ska
säkras då samhället utsätts för svåra påfrestningar i
fred.
Kristdemokraterna anser också, speciellt med tan-
ke på de svåra vattenöversvämningar som drabbade
vårt land under förra året, att beredskapen för sådana
översvämningar måste öka. Särskilt utsatta områden
behöver kartläggas för att katastrofsituationer ska
kunna förebyggas och undvikas.
Fru talman! För att polis, räddningstjänst och
sjukvård m.fl. på bästa sätt ska kunna fullgöra sina
livsviktiga uppgifter krävs goda kommunikationer
såväl inom respektive organisation som mellan orga-
nisationer.
Vi kristdemokrater finner det märkligt att rege-
ringen i skrivelsen ännu inte har beaktat den moderna
teleteknik som finns tillgänglig i dag. Regeringen har
ju den 17 augusti förra året beslutat inleda en upp-
handlingsprocess av ett radiokommunikationssystem
baserat på s.k. TETRA-standard. Nu först ska enligt
uppgift en upphandling ha påbörjats. I Kristdemo-
kraternas kommittémotion 2000/01:Fö208 i anslut-
ning till regeringens budgetproposition hösten 2000
hävdar vi att upphandlingsarbetet bör bedrivas
snabbt, eftersom många samhällsviktiga myndigheter
mycket snart är i stort behov av nya radiosystem.
Många kommuner har ännu inte säkerställt att
kommuninvånarna regelbundet kan informeras om på
vilket sätt de ska nås av varning och information i
samband med allvarliga olyckshändelser. Det anser vi
är otillfredsställande.
Informationsresurserna på lokal och regional nivå
måste därför snabbt ses över. Vid en akut och svår
påfrestning på samhället är det oftast väldigt bråttom
att få ut rätt information. Styrelsen för psykologiskt
försvar, SPF, ska enligt sin instruktion på begäran av
en myndighet också kunna ge stöd och hjälp i infor-
mationsarbetet.
Men SPF:s centrala resurser är begränsade i
fredstid för att kunna ge stöd till regionalt och lokalt
arbete vid s.k. svåra påfrestningar. Svagheten ligger
bl.a. i att det kan vara svårt att åstadkomma en till-
räckligt uthållig och kompetent resursorganisation på
regional och lokal nivå. En möjlighet att förstärka
informationsarbetet lokalt och regionalt skulle kunna
vara att just utveckla informationssamverkan mellan
kommuner, länsstyrelse, landsting, polis m.fl. så att
allmänheten kan nås av snabb och korrekt gemensam
information från de lokala och regionala samhällsin-
stitutioner som främst berörs av en extraordinär hän-
delse.
För att stärka de centrala myndigheternas möjlig-
heter att ge stöd vid svåra påfrestningar anser krist-
demokraterna också att regelverket bör förtydligas så
att personalresurser som nu endast får användas vid
höjd beredskap i viss utsträckning kan användas även
vid svåra påfrestningar. Ett sätt kan vara att ge berör-
da beredskapsmyndigheter möjligheter att genom
beredskapskontrakt ta personella resurser i anspråk
vid en svår påfrestning eller händelse.
Fru talman! Jag yrkar bifall till kristdemokrater-
nas reservation gällande punkt 5.</pre><pre>Anf.  10  OLA RASK (s):
Fru talman! Jag är glad över att det här betänkan-
det präglas av en så stor samstämmighet som det gör.
Jag har uppfattningen att när det gäller försvars- och
säkerhetspolitiska frågor ska vi försöka nå tillbaka till
den gamla ordningen att vi har konsensus, dvs. alla
politiska partier företräds i en diskussion som når
fram till ett beslut. Jag ser det här betänkandet och
dess innehåll som ett steg i den riktningen. Jag hop-
pas att vi snart kan ta flera steg.
Vårt samhälles sårbarhet i fredstid var någonting
som vi definitivt slog fast i 1996 års totalförsvarsbe-
slut, där vi konstaterade att vi skulle bygga det ro-
busta och hållbara samhället för att klara fredstida
kriser, men också ha en organisation som kunde lyf-
tas upp till att klara det värsta scenariot, kriget.
Den av Försvarsberedningen nyligen framlagda
rapporten Gränsöverskridande sårbarhet - Gemen-
sam säkerhet, har i sitt sjätte kapitel understrukit hur
oerhört viktigt det är att ha en infrastruktur som byg-
ger upp ett robust och hållbart samhälle. Man talar i
sitt inledande kapitel om att kunna skydda samhälls-
viktiga infrastrukturer av väsentlig betydelse för den
nationella säkerheten. Hot mot infrastrukturen och en
ökad sårbarhet i tekniska infrastruktursystem får
därmed en säkerhetspolitisk dignitet.
Det är alltså en mycket vid och stor fråga vi berör
i det ärende som vi behandlar just nu. Av det skälet
känner jag mig mycket tillfredsställd med att vi har
en så bred konsensus och en så aktiv diskussion.
Ibland känner vi oss otåliga och vill kanske gå snab-
bare fram än regeringen bedömer är möjligt. Jag sitter
i ÖCB:s styrelse. I det nyligen framlagda planerings-
underlaget för det civila försvaret finns också en
mycket aktiv debatt- och förslagskatalog på vad som
behöver göras.
Margareta Viklunds inlägg visar naturligtvis ock-
så på en otålighet inför vissa brister som vi tycker att
vi borde klara skyndsammare, elsäkerheten, telesä-
kerheten, osv. Det enda jag kanske ska invända mot
Margareta är att man ibland vill tro att historien bör-
jar med en själv, men det är faktiskt en ganska lång
väg fram till 1996 års beslut, då vi fastställde att vi
skulle ha ett totalförsvarsupplägg där den fredstida
krissituationen också var en viktig del.
Telesystemet och det s.k. TETRA-systemet, som
vi så sent som i dag har diskuterat i utskottet, handlar
om att få ett heltäckande kommunikationssystem som
kan kopplas ihop så att alla myndigheter som berörs
av en krissituation kan vara inkopplade i själva kris-
hanteringen. Den frågan håller vi för närvarande på
och bereder och har en, som jag ser det, mycket posi-
tiv och framåtsyftande diskussion.
Jag ska inte förlänga mitt inlägg mer, utan under-
stryka att jag tycker att det som sker i utskottet och
det förslag som regeringen har lagt fram är på rätt
väg. Det är ett bra förslag. Därmed yrkar jag också
bifall till utskottets förslag.</pre><pre>Anf.  11  MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Ola Rask nämnde att det också finns
en historia med i bilden och hänvisade till 1996 års
försvarsbeslut. Men har vi inte också fått en annan
hotbild i dag? Det gäller att också titta närmare på
den säkerhetspolitiska hotbilden på ett annat sätt än
man kanske gjorde inför 1996 års beslut.
I den hotbilden ingår det sköra samhälle som vi
har både när det gäller det inre hotet - då tänker jag
på infrastrukturen - och det utifrån kommande hot
som också kan träffa punkter i vårt samhälle. Här har
vi väldigt sköra system. Det gäller framför allt det
elsystem som jag redogjorde för i mitt anförande och
såvitt jag kan förstå tyckte Ola Rask likadant. Här
måste vi på något sätt finna vägar för att kunna skyn-
da på regeringen så att man får i gång den aktivitet
som kan se till att vårt elsystem säkras på ett helt
annat sätt än i dag.
När det gäller kommunikationssystemet, som vi
mycket riktigt har diskuterat i utskottet i dag, var vi
såvitt jag kan förstå ense allihop om att förhandlingen
om det här systemet måste påskyndas. Det är inte
nöjaktigt som det nu är.</pre><pre>Anf.  12  OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Det finns inga meningsskiljaktigheter
mellan Margareta och mig. Vi är helt överens om att
vi har ett samhälle som blir mer och mer skört bero-
ende på sådana här tekniska system. Precis det tycker
jag också framgår av regeringens förslag och av de
handlingsprogram som tas fram.
Det kommer att förändras. Det kommer att vara en
ständigt pågående diskussion där vi ständigt måste
försöka finna svar på frågorna: Vad är det för hot?
Hur ser de ut? Det kommer i många fall att vara hot
som vi inte tidigare har upplevt och kanske t.o.m.
vara värre hot än det gamla invasionshotet som vi
levde med under många år. Det kan handla om terro-
ristgrupper. Det kan handla om enskilda människor.
Det kan handla om att man från olika håll, vilka vet
man inte riktigt i dag, och det är ett av problemen, ger
sig på våra känsliga el- och telesystem som ju är,
precis som Margareta själv säger, basen för det mesta
av de här systemen.</pre><pre>Anf.  13  MARGARETA VIKLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Ola Rask säger att vi är överens om
mycket och det är vi kanske när det gäller den här
frågan. Men jag skulle vilja veta vad socialdemokra-
terna egentligen har för handlingsplan för att se till att
vaka över att vi har en större motståndskraft, om jag
kan använda det ordet, när det gäller att möta de här
hoten. Jag skulle allvarligt vilja ställa den frågan.</pre><pre>Anf.  14  OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Det finns en rad sådana förslag. I
ÖCB:s plan och underlag för det civila försvaret finns
det sex olika former. Alla berör inte den interna kri-
sen i vårt eget land, utan den internationella delen.
Men det finns alltså ett antal förslag. En del kan man
tycka är färdiga att sätta i sjön. Då är det regeringen
som ska komma med förslag. Det kan vara så att
regeringen vill ha in ytterligare faktaunderlag och att
vi i utskottet tycker att man ska driva på. Då är det
vår uppgift att tillkännage att vi tycker att det är vik-
tigt och bråttom.
Jag tycker att man i den proposition som vi be-
handlar i dag har tagit upp de aktuella och viktiga
problemställningarna. Den innehåller också de förslag
som jag tycker att man kan lägga fram nu. Därav
känner jag ingen tveksamhet inför att yrka bifall till
förslagen, utan tycker att vi är på rätt väg. Och jag
tycker att det går med relativt god snabbhet att ta upp
allt det vi har hittat en lösning på och omsätta det i
praktisk handling.</pre><pre>Anf.  15  BJÖRN LEIVIK (m):
Fru talman! Jag delar Ola Rasks uppfattning att vi
ska ha en öppen och ärlig diskussion i dessa frågor,
och så långt det är möjligt försöka vara överens. Jag
tycker att vi har den debatten i utskottet. Att vi sedan
inte alltid är överens med regeringen är en annan sak.
När det gäller dessa frågor kan vi nog driva på rege-
ringen. Här behövs krafttag.
Jag kommer ihåg att en av de första frågorna som
jag stötte på i försvarsutskottet, och som sedan fick
mig att väcka en motion, var just frågorna om vår
beredskap mot svåra påfrestningar. Frågan var gam-
mal redan för två år sedan. Jag förstod inte varför
regeringen hade sådana svårigheter med att komma
med en samlad bedömning och konkreta förslag. Det
är möjligt att regeringen redan då hade tankarna på
ordförandeskapet och att man inte hade tid eller krea-
tivitet nog att samla sig i frågorna. Jag kommer också
ihåg att det var en stor diskussion om vård, skola och
omsorg. Det är möjligt att man förberedde infriandet
av alla löften. Dessa frågor hamnade på efterkälken.
Vård, skola och omsorg är förvisso mycket vikti-
ga områden, men frågan är vad det hjälper med max-
taxa, tandvårdsförsäkring och äldreomsorg om elen
försvinner. Skolor och daghem stängs, tandläkarmot-
tagningarna tystnar, de äldre på servicehusen fryser,
bankomaterna stannar, Internet och telekommunika-
tionerna slutar att fungera. Det är sådant vi har sett på
senare tid. Bara ett litet avbrott som det i Stockholm
för en tid sedan får till följd att tusentals människors
vardag drastiskt förändras. Vilka konsekvenser skulle
då ett längre elavbrott få? Hur klarar samhället andra
och större påfrestningar?
Vi har vissa erfarenheter, t.ex. tågurspårningar
med risk för utsläpp av giftiga gaser, dammbrott,
översvämningar, stormar som förorsakar stora mate-
riella skador och som äventyrar elförsörjningen, jord-
skred och mycket annat. Det finns gott om erfarenhet
på detta område. Bara de senaste åren har vi sett
mindre och större katastrofer som har medfört extra-
ordinära insatser och som har prövat samhällets be-
redskap.
I betänkandet framhåller utskottet den avgörande
betydelsen av en säker elförsörjning för samhällets
funktionsförmåga. Det är inte bara de vitala samhälls-
funktionerna som är beroende av en säker tillgång på
el, utan hela vårt samhälle bygger i dag på att det
finns en fungerande elförsörjning. Utskottet har vid
riksdagens fem senaste riksmöten behandlat frågan
om IT-säkerhet. Redan våren 1996 gav riksdagen i ett
tillkännagivande regeringen i uppdrag att bl.a. organi-
sera ett mer samlande och samordnande ansvar för
IT-säkerhetsfrågorna.
I regeringens skrivelse som i dag behandlas sam-
manfattas bedömningen av el- och telesäkerheten vad
avser telekommunikation på följande sätt:
· Elförsörjning, ej godtagbar.
· Skydd mot IT-angrepp, ej godtagbar.
· Internet-infrastruktur, ej godtagbar.
· Prioritet av telefoni, ej godtagbar.
Jag tycker att detta betyg på vår sårbarhet borde
ha lett till mer handfasta åtgärder, men läser man
vidare i skrivelsen hittar man under rubriken Åtgär-
der, på område efter område:
· Regeringen avser att utreda .
· Regeringen anser att det bör prövas .
· Regeringen avser att ge berörda myndigheter i
uppdrag att .
· Regeringen anser att en översyn ska genomföras
.
Efter alla motioner, utredningar och myndighets-
skrivelser skulle man kunna tro att det fanns tillräck-
ligt med underlag för att komma med förslag på åt-
gärder inom åtminstone några områden. T.ex. regle-
ring av länsstyrelsernas ansvars- och ledningsförhål-
landen vid länsövergripande påfrestningar på sam-
hället. Men icke!
Fru talman! Nu får vi vänta på besked i dessa för
vårt samhälle så viktiga frågorna i ytterligare minst
ett år. Det är ytterst beklagligt att det ska behöva ta
sju år. Den enda trösten i bedrövelsen är att katastrof-
skadorna hittills har kunnat begränsas tack vare
skickliga räddningsledare och kompetenta myndig-
heter.</pre><pre>Anf.  16  OLA RASK (s) replik:
Fru talman! Jag kan väl i stort dela oron och
känslan av att det går för sakta med Leivik. Vi ska
ändå vara klara över att det finns långt framtagna
förslag över vad som behöver göras och på vilka
områden. Problemet är att det ofta krävs komplexa
lösningar på grund av att så många är inblandade. Det
är en av de stora bekymren. Här måste vi frigöra oss
från myndighetsrevir som gör att det är svårt att
komma fram till vad vi tycker är de riktiga lösningar-
na.
Det är naturligtvis vår sak i utskottet att ligga på
och ge regeringen råg i ryggen att ta upp diskussio-
nerna. Sedan är det frågan om vem som ska verkställa
dessa stora förändringar. Häromdagen hade vi diskus-
sionen om kostnaderna för elgatorna. Som lekman
tycker man att det är bara att hugga upp en gata så att
inte något träd når fram till ledningen. Det visade sig
att det var fråga om enorma belopp. I stället diskute-
ras då ett annat slags ledning som skulle tåla att trä-
den ramlar. Det är komplicerade frågor.
Kvar står att vi som valda riksdagsmän är skyldi-
ga att se till att vi ska leva upp till de programförkla-
ringar som finns i försvarsbeslutet att få ett säkrare
Sverige på alla områden. Jag delar också Björn Lei-
viks otålighet och tycker att vi ska ligga på och att det
ska gå fortare.</pre><pre>Anf.  17  BJÖRN LEIVIK (m) replik:
Fru talman! Det finns egentligen inget svar på
detta. Ola Rask instämmer i stort med vad jag har
sagt, och jag tackar Ola Rask för detta.</pre><pre>Anf.  18  ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! Försvarsutskottets betänkande FöU5
behandlar beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred. Det är med andra ord ett mycket
omfattande spektrum av beredskapsåtgärder och inom
många samhällsområden. Som exempel på detta kan
jag nämna hälso- och sjukvårdsfrågor, polisverksam-
het, allvarlig smitta, radioaktivt nedfall, flyktingsitu-
ationer, terrorism m.m. Listan kan göras mycket läng-
re, och det är naturligtvis en konsekvens av att sam-
hället har blivit mer och mer komplicerat med funk-
tioner som är beroende av varandra.
Fru talman! Utan att bortse från allvaret med de
här uppräknade och tänkbara krisområdena vill jag i
det här korta inlägget betona två sektorer som enligt
mitt förmenande överskuggar de övriga både vad
avser sannolik frekvens och effekt, nämligen IT- och
telesäkerheten och elförsörjningssäkerheten, som
flera av riksdagskollegerna har berört i sina inlägg
tidigare.
En störning i dessa funktioner, eller i värsta fall
ett bortfall av dem, får omedelbara konsekvenser för
alla samhällssektorer med risk för att problemen
utvecklas till rena katastrofer. ÖCB har redovisat att
sårbarheten i det svenska elsystemet är oväntat stor.
Centerpartiet har uppmärksammat dessa problem i
ett par motioner, där vi anser att snara åtgärder är
nödvändiga. Jag ska mycket kort kommentera motio-
nerna. När det gäller IT-säkerheten anser vi att ansva-
ret för detta måste tydliggöras genom att någon myn-
dighet får huvudansvaret för en samordning. I fråga
om elsäkerheten menar vi att kraftbolagen måste ta
större ansvar än hitintills för underhåll av lednings-
näten. Regelverket i detta avseende måste skärpas.
Jag konstaterar med tillfredsställelse att utskottet
delar Centerpartiets oro i frågan. I betänkandet note-
ras på ett antal ställen att försvarsutskottet de senaste
åren har framhållit allvaret i detta. Utskottet har dess-
utom framhållit betydelsen av en robust infrastruktur
inom bl.a. elförsörjningen.
Fru talman! Jag konstaterar också att regeringens
skrivelse innehåller ett antal initiativ för att avhjälpa
bristerna. Sårbarhets- och säkerhetsutredningen ska
således föreslå en tvärsektoriell samordning av IT-
säkerheten, vilket är helt i linje med Centerpartiets
motionskrav.
När det gäller elsäkerheten aviserar regeringen en
översyn och utredning av en skärpning av reglerna för
nätföretagens ansvar för att undvika långa elavbrott.
Detta är bra. Det borde leda till både minskad sårbar-
het och en förbättrad service för elkunderna.
Vi från Centerpartiet tycker att översynen är bra.
Jag ber avslutningsvis att få yrka bifall till utskottets
förslag i betänkandet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)</pre><pre>9 §  Vissa finansmarknads- och försäkringsrö-
relsefrågor</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU18
Vissa finansmarknads- och försäkringsrörelsefrågor.</pre><pre>Anf.  19  ANNA ÅKERHIELM (m):
Fru talman! Jag vill redan inledningsvis yrka bi-
fall till reservation 2 under punkt 4. Reservationen
handlar bl.a. om en delfråga i vår partimotion om
landsbygdens möjligheter och om kapitalförsörjning i
glesbygd.
Kapitalförsörjning handlar om ägandet. De se-
naste decennierna har ägandet förändrats påtagligt.
Ägandet av börsföretagen har tagits över av institu-
tioner och utländska ägare och spelar i en serie för
sig.
Ägandet av småföretag har däremot utvecklats
svagt. Sverige skulle kunna ha många fler växande
små och medelstora företag. Vårt skattesystem gyn-
nar institutionellt ägande men straffar direktägande.
Sverige har en egenföretagandeandel på endast
7 % av den totala arbetskraften jämfört med EU:s
snitt på 13 %. Nyföretagandet är också lägre. Under
90-talet ökade antalet nya företag med 8 % i Sverige
jämfört med t.ex. Danmarks 18 %.
Majoriteten av de företag som startas förblir små
under hela sin existens. Studier visar att det endast är
1-2 % av företagen som växer. Trögheten gör att vi
går miste om både ökad tillväxt och nya arbetstillfäl-
len inte minst i de områden som vi kallar glesbygd.
Det är ett självklart problem.
Kapitalförsörjning för såväl företag som enskilda
personer är en ständigt återkommande fråga när vi
riksdagsledamöter reser runt i landet. Vi möter verk-
samheter eller personer med gryende affärsidéer och
patentansökningar i handen.
Vi har i Sverige ett antal aktörer. Men det räcker
inte till i dessa fall. Många småföretagare vittnar om
alla de problem som de har att hitta investerare som
är villiga att satsa pengar i små verksamheter.
Kapitalförsörjningen för dessa potentiellt växande
små företag och privatpersoner måste lösas. Vi före-
slår därför en utredning som ska se över förutsätt-
ningar för kreditmarknadsområdet i glesbygd, något
som även tas upp i den regionalpolitiska utredningen.
Den bör bl.a. omfatta villkoren för riskkapitalavdrag.
Fru talman! I detta betänkande behandlas även
frågan om kollektiva hemförsäkringar. Alltsedan
1982 har frågan om kollektiva hemförsäkringar med
obligatorisk anslutning varit föremål för stark kritik.
Frågan är nu åter aktuell genom det ramavtal som
tecknats mellan LO och Folksam.
Vi är av flera skäl starkt kritiska mot detta förfa-
ringssätt. När en facklig organisation tecknar sakför-
säkring för medlemmar kollektivt utan intresseanmä-
lan binds den enskilde till ett visst försäkringsbolag
och till en viss försäkringsprodukt utan att ha reell
möjlighet att välja vad som passar.
Det finns risk för att ett hushåll genom dubbelför-
säkringar betalar två gånger för samma skydd. Dess-
utom är det inte ovanligt att ett hushåll redan har
samlat sina olika försäkringar i en egen försäkrings-
lösning för att därmed uppnå högsta möjliga bonus.
Kollektiva sakförsäkringar bör därför endast vara
baserade på individuell anslutning.
Ett annat skäl är att den fria konkurrensen på för-
säkringsmarknaden sätts ur spel. Bristen på sund
konkurrens och upphandling leder till dyrare försäk-
ringar totalt sett. Det gynnar på intet sätt vare sig
LO:s medlemmar eller andra.
Det saknas i dag klara regler för de enskilda
medlemmarnas ställning i förhållande till medlem-
sorganisationerna. Vi menar därför att det finns ett
behov av en lagstiftning som klargör hur långt orga-
nisationers befogenheter sträcker sig visavi den en-
skilde medlemmen.
Fru talman! Jag har redan tidigare yrkat bifall till
reservation nr 2.</pre><pre>Anf.  20  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! En medlem av regeringen, näringsmi-
nistern, har som argument för att han inte har gjort en
ordentlig upphandling av finansiella tjänster bl.a.
anfört att det finns så få företag på den finansiella
marknaden. Jag anser inte att det är ett hållbart argu-
ment för att inte genomföra en ordentlig upphandling.
Men det finns ett problem med det relativt låga anta-
let företag som regeringen borde uppmärksamma. Så
långt kan jag hålla med.
Vid börsintroduktioner och nyemissioner ges ett
prospekt ut som beskriver företaget, affärsidén och
dess framtidsutsikter. För att utforma ett sådant pro-
spekt anlitas ett eller flera finansiella företag. De är
också med för att sköta själva introduktionen och
sälja aktien. De har ett intresse av att så många som
möjligt är intresserade av att köpa.
Samtidigt är det samma företag som gör före-
tagsanalysen och ger rekommendationer till kunder
och potentiella köpare. Deras råd är viktiga för om
t.ex. småsparare ska våga satsa på en kanske ny och
okänd aktie.
Fru talman! Det föreligger risk för jävssituationer
när samma företag sköter prospekt och analys. Rege-
ringen bör utreda den här frågan för att se om det
finns behov av regler och kanske information när ett
företag har dubbla uppgifter vid börsintroduktioner
och nyemissioner.
Frågan om kollektiva hemförsäkringar är en föl-
jetong och visar hur svårt socialdemokraterna innerst
inne har att släppa kollektivanslutningstanken. När
fackförbund tecknar obligatoriska kollektiva hemför-
säkringar utan individuell anslutning gör de sig skyl-
diga till ett intrång i den individuella friheten.
Den enskilde binds till ett visst försäkringsbolag,
oftast med s.k. folkrörelseanknytning, utan möjlighet
att välja en försäkingsutformning som passar just
honom eller henne. Det är naturligtvis inte fel med
kollektiva sakförsäkringar. De kan ge goda stordrifts-
fördelar. Men det bör handla om en individuell an-
slutning. Det behövs en lagstiftning som klargör or-
ganisationens befogenheter gentemot den enskilde.
Fru talman! Livegenskapen är för länge sedan av-
skaffad i Sverige. Detsamma borde även gälla kol-
lektiva hemförsäkringar.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1
och 3.</pre><pre>Anf.  21  PER LANDGREN  (kd):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
Det är som sades tidigare en följetong. Det är en
motion som kommit upp till behandling tidigare år.
Vi har då anslutit oss till reservationen.
Vi håller med om principen om frivillig individu-
ell anslutning. Den är fundamental och självklar för
oss kristdemokrater. Vi tycker inte att reservations-
rätten räcker.
I övrigt har mina företrädare i debatten argumen-
terat i frågan, så jag behöver inte förlänga diskussio-
nen.</pre><pre>Anf.  22  JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Tyvärr har Carin Lundberg, som
skulle delta i denna debatt, blivit försenad och har då
inte möjlighet att delta i den.
Det är fråga om motioner som vi i stort sett kän-
ner till sedan tidigare.
När det gäller det som Eva Flyborg tar upp har vi
haft kontakt med börsen. Där säger man ganska enty-
digt att det som Eva Flyborg tar upp som ett
jävsproblem inte är något jävsproblem. I själva verket
är det så att detta är det vanliga förfaringssättet inte
bara i Sverige utan också i andra länder. Det före-
kommer i praktiken inte några problem i samman-
hanget. Man har på Stockholmsbörsen inte hört talas
om någon kritik mot detta förfaringssätt.
Jag tycker att vi har ett mycket gott skäl för att av-
slå yrkandet i denna motion.
När det gäller motioner om kollektiva hemförsäk-
ringar kan jag säga att det är en gammal fråga. Jag
tycker att motionärerna går så långt att de ifrågasätter
själva föreningsrätten, som faktiskt är ganska viktig i
ett pluralistiskt demokratiskt samhälle. Föreningar
ska kunna fatta beslut i demokratisk ordning, och det
är det man ifrågasätter här.
Det finns mycket mer att säga om detta, men ef-
tersom det i stort sett gäller gamla bekanta frågor
nöjer jag mig vid detta tillfälle med att yrka bifall till
utskottets förslag.</pre><pre>Anf.  23  ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! Jag förstår att det är svårt för Jan
Bergqvist att gå in på vad jag sade, eftersom han inte
var här då. Men jag skulle vilja ställa en fråga till Jan
Bergqvist. Jag utgår från vår reservation. Anser Jan
Bergqvist att det är rimligt att en enskild person som
är medlem i en facklig organisation som ska tillvarata
hans eller hennes intressen som arbetstagare därmed
också måste acceptera ingrepp i den privata ekono-
min för ändamål som inte har anknytning till arbets-
förhållanden?</pre><pre>Anf.  24  JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Denna fråga har diskuterats ganska
ingående, och det är naturligtvis en avvägning mellan
olika intressen. Det är helt klart. Men när man kom-
mer fram till vad som ska väga starkast i en situation
där vi vill ge föreningar och organisationer en aktiv
roll i det svenska samhället har vi vid alla tidigare
tillfällen kommit fram till att denna intresseavvägning
bör görs på ett annat sätt än vad som förordas av
moderaterna.</pre><pre>Anf.  25  ANNA ÅKERHIELM (m) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att vi nog inte
blir eniga på den punkten. Dessutom har många av de
medlemmar som har utsatts för denna kollektiva
anslutning också reagerat kraftigt, och det är deras
rätt som vi vill tillvarata.</pre><pre>Anf.  26  JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! I den första delen av det som Anna
Åkerhielm sade är vi helt eniga.</pre><pre>Anf.  27  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Jan Bergqvist säger att börsen inte
tycker att det är en bra idé att utreda om finansföreta-
gens dubbla roller. Var det rätt uppfattat, Jan
Bergqvist? Avslår ni motionsyrkandet därför att bör-
sen inte tycker att det är en bra idé att utreda jävssitu-
ationer?
Vad jag har sett har många organisationer som fö-
reträder småsparare i Sverige varit mycket positiva
till detta förslag.
Förr i tiden var det ju ett fåtal väldigt stora aktörer
på finansmarknaden. I dag är det helt annorlunda.
Aktiesparande är i Sverige den enskilt största folkrö-
relsen - långt mycket större än många gamla goda
folkrörelser. Det är inte längre tal om att det är ett
fåtal stora aktörer. Den nya pensionsreformen, t.ex.,
är ju en del av detta, fru talman.
Min fråga måste bli denna: Finns det inget annat
skäl, Jan Bergqvist, än att börsen inte tycker att det är
en bra idé att genomlysa för att se om det finns jäv
vid börsintroduktioner och nyemissioner till gagn för
alla Sveriges småsparare? Är det bara det skälet?</pre><pre>Anf.  28  JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Det här är ett system som har använts
över hela världen på aktiemarknaderna. Man skiljer
på marknadsföring, där de som marknadsför aktien
också gör värderingar av den, och en objektiv redo-
visning i prospektet. Det är alltså så att försäljningen
sköts av vissa personer, men det är andra som skriver
den objektiva handlingen.
I och med att det finns en objektiv handling och
att detta är känt för alla som bryr sig om att ta reda på
hur det förhåller sig är detta, vill jag påstå, inte något
problem.
Hade det inte funnits ett objektivt prospekt hade
det varit en intressant frågeställning som Eva Flyborg
nu tar upp, men i dag skulle jag vilja säga att det är en
icke-fråga. Det är en missuppfattning som Eva Fly-
borg driver här.</pre><pre>Anf.  29  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Nej, det är ingen missuppfattning. Det
tror jag att de 4-5 miljoner småsparare - aktiesparare
- som kanske lyssnar på den här debatten håller med
mig om.
Bara för att någonting är vanligt är det ju inte rätt.
Bara för att det är lagligt behöver vi inte säga att det
är lämpligt.
Jag tror av ett enda skäl, fru talman, inte att de s.k.
vattentäta skott som man talar om är vattentäta. Det är
att vi är människor. Människor är felbara. Människor
ser och upplever saker som vi kanske inte alltid tror
att de ska göra.
Jag tycker fortfarande att det hade varit bra om ut-
skottet hade kunnat gå motionen till mötes och sett
till att man reder ut denna sak till gagn för Sveriges
småsparare.</pre><pre>Anf.  30  JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Eva Flyborg gör sig till talesman för
4-5 miljoner människor - 4-5 miljoner småsparare.
Jag tror faktiskt inte att de är beredda att ge Eva Fly-
borg mandatet att tala å deras vägnar - speciellt inte
om de får reda på att det hon här talar om bygger på
en missuppfattning.
När det gäller prospektet - den objektiva hand-
lingen - finns det en skadeståndsskyldighet. Det finns
alltså en objektiv process i detta sammanhang. Sedan
är det så - det skulle jag vilja påstå - att huvuddelen
av dem som intresserar sig för dessa frågor är väl
medvetna om att försäljningen och den beskrivning
som görs i försäljningsdokumenten inte är objektiva.
Det gäller bara att hålla reda på det ena och det
andra så är detta inget problem.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)</pre><pre>10 §  Kreditupplysningslagen och dataskydds-
direktivet</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU21
Kreditupplysningslagen och dataskyddsdirektivet
(prop. 2000/01:50).</pre><pre>Anf.  31  ANNA ÅKERHIELM (m):
Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Det är inte så
länge sedan vi fick sommartid, så jag tror att det har
spelat in just vad det gäller finansutskottets debatter i
dag.
Jag ska nöja mig med att yrka bifall till reserva-
tion 1 under punkt 2.</pre><pre>Anf.  32  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Vad gäller känsliga uppgifter, m.m., i
detta betänkande delar vi regeringens uppfattning om
att direktivet inte ger möjlighet att genom förbud
undanta uppgifter ur socialtjänstlagen m.m. Men vi
anser att regeringen med kraft bör arbeta inom EU för
att förändra dataskyddsdirektivet så att ett sådant
undantag blir möjligt.
Regeringen bör också noggrant följa denna fråga.
Skulle det visa sig att uppgifter om att någon varit
föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen före-
kommer i kreditupplysningar förutsätter vi att rege-
ringen verkar för att detta inte leder till otillbörliga
integritetsintrång.
Regeringen tycker att det är självklart att enskilda
fysiska personer utan kostnad ska ha rätt att en gång
per år få uppgift om vad som finns i registren om
dem. Dessutom ska det vara möjligt att därutöver få
registerutdrag mot en skälig avgift. Folkpartiet delar
den uppfattningen.
Men vi anser också att det är rimligt att också ju-
ridiska personer ska få rätt att få veta varifrån upp-
gifter om dem kommer. Om man anger också i in-
formationen till juridiska personer varifrån uppgifter-
na har hämtats är det självklart att felaktigheter lättare
kan upptäckas och rättas. Om kreditupplysningen
grundas på så riktiga uppgifter som möjligt blir den
också effektivare, fru talman. Vi anser att kreditupp-
lysningslagen bör ändras i detta avseende.
När det gäller flödesinformation vill jag anföra
några saker. I samband med frågan om flödesinfor-
mation vill jag uppmärksamma ett problem som är
särskilt allvarligt för småföretag. Det gäller annons-
skojare. Ibland försöker de pressa ett företag som inte
vill betala en falsk faktura genom att hota med att
annars lämna in ansökan om betalningsföreläggande.
Då hamnar företaget i Justitia med en anmärkning om
att en sådan ansökan har ingivits. Det är uppgifter
som sedan förekommer i kreditupplysningssamman-
hang. Ofoget skulle kunna stävjas genom att det i
kreditupplysningen också anges vilken inställning
den svarande, dvs. företaget, har. En sådan upplys-
ning skulle ge en riktigare bild av situationen. Det är
beklagligt att regeringen inte vill göra något så enkelt
som ändå skulle göra livet lite lättare för en småföre-
tagare.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 6.</pre><pre>Anf.  33  BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Kreditupplysningsverksamheten har
tilldragit sig stor uppmärksamhet den senaste tiden.
Mycket av debatten har fokuserats kring det förhål-
landet, eller snarare missförhållandet, att tusentals
svenskar har drabbats när kreditupplysningsföretag
har lämnat felaktiga eller irrelevanta uppgifter om
deras ekonomi. Det kan också konstateras att kraven
på rättelse av sådana uppgifter i kronofogdens regis-
ter har ökat dramatiskt. Tidigare handlade det om
något hundratal ansökningar per år. Men enligt senast
tillgängliga uppgifter från Riksskatteverket rörde det
sig om närmare 5 000 sådana ansökningar under
1999. I ungefär en fjärdedel av de här fallen har kla-
gomålen lett till ändrade uppgifter.
Detta tyder på att det finns kvalitetsbrister i regist-
ren. Ändå fortsätter uppenbarligen marknaden för
kreditupplysningar att växa mycket kraftigt. Trots
högkonjunkturen har antalet personer med betal-
ningsanmärkningar ökat under hela 90-talet. Uppemot
650 000 personer som fyllt 16 år, dvs. nästan 9 % av
befolkningen, är i dag registrerade hos kreditupplys-
ningsföretag. Den kraftiga uppgången av antalet be-
talningsanmärkningar hänger sannolikt i stor ut-
sträckning samman med att så små belopp som 100 kr
kan ge betalningsanmärkningar. I ett inte obetydligt
antal fall har det visat sig att det räcker med att en
kreditupplysning över huvud taget begärs för att kre-
ditvärdighetsbetyget ska sänkas. Den som t.ex. byter
telefonoperatör, skaffar sig nya konton eller kundkort
eller av någon annan anledning råkar ut för en kredit-
upplysning riskerar att få sin kreditvärdighet nedvär-
derad och därmed självfallet få minskade möjligheter
till lån.
Ett dagsaktuellt fall, som vi kunde ta del av i me-
dierna i dag, visar att kreditupplysningar kan leda till
otillbörliga intrång i den personliga integriteten. Se-
dan december är alla svenskar som fått betalningsan-
märkningar registrerade på Internet, enligt de här
uppgifterna. Det är företaget Svensk Upplys-
ningstjänst i Malmö som säljer dessa tjänster visa sin
hemsida och via ett s.k. infotorg, en hemsida där flera
databaser går att nå. Dessbättre får vi veta i dag att
Datainspektionens styrelse säger nej till denna form
av kreditkontroll som uppenbarligen är olaglig. Den
som söker upplysningar måste ha ett legitimt behov -
det ska gälla lån eller liknande - och personen som
sökningen berör måste få en s.k. omfrågningskopia.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att vi i
och med finansutskottets betänkande nr 21 om kre-
ditupplysningslagen och dataskyddsdirektivet just i
dag behandlar dessa mycket aktuella frågor med
utgångspunkt i en regeringsproposition i ärendet.
Förslagen i propositionen syftar förvisso i första
hand till att anpassa kreditupplysningslagen till EG:s
dataskyddsdirektiv och personuppgiftslagen. Men
lagändringarna innebär klara förstärkningar av den
enskildes integritetsskydd. Förslagens innebörd är i
korthet att i kreditupplysningsverksamhet får uppgif-
ter om fysiska personer samlas in endast för kredit-
upplysningsändamål, att personuppgiftslagens
grundläggande krav på behandling av personuppgifter
ska gälla också kreditupplysningsverksamhet samt att
bestämmelserna om begränsningar för behandling av
känsliga uppgifter anpassas till direktivet och perso-
nuppgiftslagen.
Vad gäller t.ex. känsliga uppgifter får uppgifter
om hälsa och medlemskap i fackförening inte be-
handlas i kreditupplysningsverksamhet. På en punkt
kan dock regeringens förslag innebära en försvagning
av den enskildes integritetsskydd. Eftersom direktivet
är ett s.k. harmoniseringsdirektiv kan inte medlems-
staterna föreskriva förbud mot behandling av andra
kategorier av uppgifter än dem som uppräknas i di-
rektivet. Det är mot den här bakgrunden inte möjligt
att införa ett absolut förbud mot behandling av upp-
gifter om att någon har varit föremål för åtgärder med
stöd av socialtjänstlagen, lagen med särskilda be-
stämmelser om vård av unga m.fl. lagar. Det går inte
heller att ha kvar det allmänna förbudet i 6 § kredit-
upplysningslagen vad gäller sådana uppgifter. Därför
måste det här förbudet upphävas.
Även om kreditupplysningsföretag härigenom via
förvaltningsdomstolar - det gäller inte på den lokala
nivån i socialnämnderna därför att där gäller sekretes-
sen - kan få tillgång till information t.ex. om funk-
tionhindrades situation av betydelse ur kreditvärde-
ringssynpunkt kan man på goda grunder utgå från att
de aktuella uppgifterna sällan har någon självständig
betydelse i kreditupplysningssammanhang. Uppgifter
av det här slaget kan inhämtas också via andra källor.
Det är väl känt. Men utskottet anser ändå att försvag-
ningen av den enskildes integritetsskydd är av den
karaktären att regeringspropositionen bör förstärkas
på den här punkten. Vi förutsätter för det första att
regeringen följer utvecklingen mycket noggrant med
beaktande av att uppgifter i kreditupplysningssam-
manhang om att någon varit föremål för åtgärder
enligt socialtjänstlagen och vissa andra lagar inte får
leda till otillbörliga integritetsintrång. Utskottet till-
kännager för det andra att vi finner det angeläget att
regeringen vidtar nödvändiga förberedelser för att
inom EU ta initiativ till att ändra dataskyddsdirekti-
vet.
Med de här skärpningarna av regeringsförslaget
har utskottet mer än väl tillgodosett yrkandena i
Folkpartiets motion Fi12. Den reservation som finns
med anledning av den motionen står också modera-
terna bakom. De har över huvud taget inte någon
motion i ärendet. De hade åtminstone tidigare, när
regeringspropositionen var svagare, inga synpunkter
alls. Nu har man förstärkt. Ändå reserverar man sig.
Med den här reservationen slår man in öppna dörrar.
I reservation 2 hävdar Centerpartiet att da-
taskyddsdirektivet inte hindrar Sverige från att införa
ett förbud mot behandling av uppgifter med anknyt-
ning till socialtjänstlagen m.fl. lagar. Det är uppen-
barligen en uppfattning som vilar på en sakligt myck-
et bräcklig grund. Men om Lena Ek vet bättre än
Lagrådet och Justitiedepartementets jurister bör hon
nu här redovisa på vilken juridisk sakkunskap hon
baserar sitt ställningstagande.
Slutligen, fru talman, vill jag kommentera en
punkt i betänkandet som rör kreditupplysningar om
mindre belopp m.m. Jag gör det därför att det ankny-
ter just till det jag sade inledningsvis. Debatten har
fokuserats, med all rätt, på enstaka mindre betal-
ningsanmärkningar och på att de kan få mycket svåra
konsekvenser för den enskilde, som jag påpekade.
Det har utskottet tagit fasta på. Vi bifaller delvis ett
antal motioner som har väckts i den här frågan där
man har påpekat de här klara missförhållandena.
Vi anser att en beloppsgräns bör övervägas. Vi
anser vidare att man bör överväga att införa kortare
gallringstid - i dag är den tre år - för fysiska perso-
ners mindre betalningsförsummelser. Vi anser slutli-
gen också att effektivare påminnelserutiner hos myn-
digheterna skulle kunna bidra till att minska antalet
betalningsförsummelser. Därför tycker utskottet att
regeringen bör gå igenom myndigheternas påminnel-
serutiner - alltså ett tillmötesgående mot motionärer-
na.
I övrigt, fru talman, vill jag yrka bifall till utskot-
tets förslag på samtliga punkter och avslag på samtli-
ga reservationer.</pre><pre>Anf.  34  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Målet med kreditupplysningslagen
och dataskyddsdirektivet är naturligtvis det gemen-
samma bästa: Kredit- och lånemarknaden ska funge-
ra, det ska vara stabilt, det ska vara effektivt - men
det ska också vara ett gott skydd för den personliga
integriteten för alla låntagare.
När man har tagit fram dessa mål får man natur-
ligtvis pröva om medlen främjar målen eller inte.
Medlen är rimligtvis en lagreglering som ska minime-
ra kreditriskerna och också skydda den personliga
integriteten. Jag kan redan nu säga att det finmaskiga
nät som en lagreglering kan utgöra har varit för fin-
maskigt, som vi hört Bengt Silfverstrand tala om. För
det första har det fångat upp alldeles för många per-
soner med rimliga eller förmildrande skäl till att ha
hamnat i ett utsökningsregister och kanske fått besök
av kronofogden. Dessa bör sorteras bort, om skälen är
helt rimliga eller t.o.m. legitima. För det andra har det
fångat upp personer som har ändrat sin sociala situa-
tion och fått en betalningsförmåga som man inte hade
förut. Då är det hårt att man ska vara kvar i ett regis-
ter i kanske hela tre år, som det som värst kan bli,
trots att man visat att man nu kan betala. En tredje
kategori som har drabbats hårt är människor som
ändrat sin karaktär eller livsinställning och gått från
att ha varit ovilliga att betala till att nu faktiskt vilja
betala och göra rätt för sig. För dem har det också
slagit hårt.
Nu konstaterar vi från kristdemokraternas sida att
det finns en positiv och god vilja från samtliga partier
- det kan skifta i olika mindre detaljer - och att be-
tänkandet är på god väg. Vi tillstyrker alltså betän-
kandets förslag i dess helhet. Det tycker jag också
kunde vara någonting för Bengt Silfverstrands ny-
hetsbrev.</pre><pre>Anf.  35  KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Ända sedan detta ärende blev bekant-
gjort för mig - först som lagrådsremiss, sedan som
proposition och sedan som ett betänkande från fi-
nansutskottet ställt till oss i konstitutionsutskottet -
har jag haft anledning att ifrågasätta en del av det som
vi i dag ska besluta om. Låt mig börja i en ända.
Den första och grundläggande fråga jag tycker att
man ska ställa sig är om Sverige som medlem av EU
behöver anpassa sin lagstiftning i de här avseendena
på grund av det här direktivet. Det är också en fråga
som inte minst Centern i mitt utskott har ställt högt på
dagordningen. Jag har alltså haft anledning att ställa
frågan till en lång rad experter, politiker och jurister:
Är det verkligen så att vi måste ändra lagen på detta
sätt? Svaret jag fått från samtliga dessa vad man kan
kalla auktoritativa uttolkare av texterna är att vi måste
göra detta.
Med det har jag låtit mig nöja. Jag menar att vi då
måste se på vilka sekretesslagar och vilka trösklar vi
kan lägga in i den svenska tillämpningen så att inte
den personliga integriteten försämras för de enskilda
som är föremål för kreditupplysarnas och kreditprö-
varnas intresse. De allra flesta som hamnar i ett re-
gister av dessa skäl har ju gjort det därför att de haft
en betalningsanmärkning, visat en svag ekonomisk
kapacitet eller hamnat utanför det normala skyddsnä-
tet. Det är de svagaste, som regel, som tjänar mest på
samhällets skydd. Annars blir man offer för kredit-
upplysare, kreditgivande företag och för alla andra
som vill kolla ens ekonomiska soliditet.
Därför har det varit viktigt för mig att få klart att
integriteten och skyddet för dem som har det sämst
klaras ändå, trots att vi knäböjer en del, som jag ser
det, inför EU. Såvitt jag begriper och kan bedöma
kommer också våra sociallagar och andra sekretessla-
gar att ge erforderligt skydd för dem som blir utsatta
för granskning.
En fråga där finansutskottet däremot inte riktigt
tycker som vi i konstitutionsutskottet, i alla fall inte
som jag, är detta med att likställa alla tillfrågade -
fysiska personer, enskilda näringsidkare som bedriver
enskild firma, kommanditbolag eller handelsbolag -
med dem som bedriver aktiebolag, dvs. näringsidkare
i den juridiskt mest skyddade formen. De som bedri-
ver näringsidkande i aktiebolag och de som sitter i
styrelserna för dessa äger inte rätt att få upplysning
om vem som har frågat om deras kreditvärdighet,
medan alla andra har det.
Jag måste fråga finansutskottets talesmän - jag
tror att det är Bengt Silfverstrand som är talesman för
utskottsmajoriteten - varför ni inte har tillgodosett
konstitutionsutskottets synpunkter på den här punk-
ten.
Jag måste också ställa en till fråga. När vi för någ-
ra år sedan genomförde den ändring som gjorde det
möjligt också för näringsidkare, enskild firma, kom-
manditbolag och handelsbolag att få veta vem som
frågade och varför fanns det väl sakliga skäl som
talade för denna ändring. De skälen anser jag vara
lika viktade och riktade på frågan om aktiebolag.
Sammanfattningsvis känns det en smula brydsamt
att vi i Sveriges riksdag än en gång tillämpar ett di-
rektiv som uppenbarligen försämrar den personliga
integriteten. Samtidigt måste jag säga att finansut-
skottet har gjort en bra bedömning och ett par tillkän-
nagivanden som stärker den personliga integriteten
som jag måste få berömma er för. Men jag är väldigt
förvånad över att vårt utskotts synpunkter, tillika
liktydiga med den moderata reservationen, inte till-
godosågs.</pre><pre>Anf.  36  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Först ber jag att å finansutskottets
vägnar få tacka Kenth Högström för detta beröm på
den punkten. Sedan ska jag svara så klart och tydligt
jag kan på hans frågor.
Anledningen till att vi anser att det finns skäl att
skilja på fysiska personer och bolag är att man av
naturliga skäl har rätt att kräva mer av ett företag än
av en enskild person, mer uttömmande uppgifter.
Man måste också ha ett längre tidsperspektiv.
Det ligger i sakens natur med den ekonomiska
omfattning som ett företag har med bokföring osv. att
man måste ha det här med längre tidsperspektivet.
Erfarenheten har visat att det var ett misstag att i
det förra beslutet - det som Kenth Högström åberopar
- inlemma också kommanditbolag. Det har inte fun-
gerat.
Om det visar sig att lagar inte fungerar, att man
inte får in upplysningar, att företag avstår från att ta
in upplysningar och att det visar sig vara ett total-
stopp när det gäller utländska företag försvagas ju
skyddet för dem för vilka det är av vikt att få reda på
den ekonomiska situationen i ett företag.
Mot den bakgrunden finner vi det obefogat att in-
lemma aktiebolag. Det skulle t.o.m. vara negativt och
bli en försämring av tillförlitligheten i kreditupplys-
ningsverksamheten.
Det är de sakliga skälen som ligger till grund för
att vi gör den här skillnaden mellan företag och en-
skilda personer.</pre><pre>Anf.  37  KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag lät
mig dock inte övertygas om skälens styrka. Om man
ändrade lagen förra gången och gav möjlighet för
enskilda näringsidkare i enskild firma, i kommandit-
bolag och i handelsbolag att erhålla upplysning om
vem som frågar och varför de frågar är det rimligt att
anta att även de som bedriver näringsverksamhet i
liten skala i aktiebolag befinner sig i en likartad situ-
ation.
Man kan inte utan vidare göra skillnad mellan nä-
ringsidkare i enskild firma och i litet aktiebolag.
Som finansutskottet säkert känner till är de allra
flesta aktiebolag i Sverige småföretag. Det är frisörer,
pizzabagare, åkeriägare och traktorägare. Det är
ganska naturligt att de som näringsidkare, och deras
styrelseledamöter, ska få kännedom om vem som
frågar.
Som enskild person får man numera reda på vem
som har frågat. Det är viktigt. Är det Telia som frågar
om ett teleabonnemang? Är det banken som frågar
om ens eventuellt förfallna lån? Är det en leverantör
som frågar om den ekonomiska styrkan? Man bör få
reda på det. Vem som frågar om vad är väl ingen
hemlighet som finansutskottet behöver skydda.
Tvärtom, alla behöver behandlas lika.
De stora aktiebolagen däremot är som regel inte
föremål för någon kreditprövning, åtminstone inte via
kreditupplysningsföretagen. Där går ledningen och
bankerna igenom alla handlingar. Där behöver det
inte frågas.
Jag har svårt att förstå den bristande parallellite-
ten.</pre><pre>Anf.  38  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Vi har ett mycket starkt sakligt un-
derlag för vårt ställningstagande. Vi har inte nöjt oss
med att inhämta synpunkter från konstitutionsutskot-
tet, vilket är viktigt i sig. Vi konstaterar ju att konsti-
tutionsutskottet på de flesta av de andra punkterna har
samma uppfattning som finansutskottet. Det är här
det skiljer sig.
Vid den offentliga hearing vi hade den 15 februari
framkom det klart och otvetydigt från de instanser
som har kännedom om förhållandena att det skulle
vara till skada för kreditupplysningsverksamheten om
man i det här fallet följde konstitutionsutskottet och
också inlemmade aktiebolagen.
Aktiebolagen är det stora antalet. Det är aktiebo-
lag som är intressanta i sammanhanget.
När det då visar sig att det inte fungerar, och att
kreditupplysningar av näringsidkare skulle försämras
- vilket i sin tur skulle leda till att kreditupplysnings-
verksamheten skulle påverkas negativ - är det till-
räckliga skäl för att vi på den punkten ska avvisa
konstitutionsutskottets synpunkter.</pre><pre>Anf.  39  KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Bengt Silfverstrand hänvisar till den
hearing vi hade. När jag läser det hearingsprotokollet
finner jag inga starka skäl för detta. Det finns ju ingen
vedertagen massiv statistik som belägger Bengt Sil-
fverstrands påståenden, utan det är några enskilda
tillfrågade personer som befarar att detta kommer att
hända.
För att kunna grundlägga påståendet skulle det
finnas någon sorts statistik, men det gör det inte.
Det jag är bekymrad över är att man inte löper li-
nan ut och likställer alla de näringsidkare som ju i
princip är lika små. Vi räknar bort de börsnoterade
och större aktiebolagen. De behöver inget skydd för
sin kreditupplysningsverksamhet. Det lilla skydd som
jag pratar om är att få veta vem som frågar om vad,
och varför man blir tillfrågad.
Har man som jag varit näringsverksam i många år
har man många gånger i brevlådan fått meddelande
om att någon har frågat, men man har inte fått veta
vem. Ofta är det Telia angående mobiltelefoninkopp-
lingar, men det får man ju veta långt efteråt.
Jag tycker att ni gör en för klen bedömning. Å
andra sidan tycker jag att ni har gjort en mycket bättre
produkt än vad propositionen var från början.</pre><pre>Anf.  40  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Kreditupplysningslagen och da-
taskyddsdirektivet innebär förstärkningar av den
enskildes integritetsskydd, men också försämringar.
Tidigare talare har ju påtalat just de försämringar som
rör åtgärder inom socialtjänstlagen, vård av unga
m.m.
Från Vänsterpartiets sida har vi ett särskilt yttran-
de i denna fråga. Vi tycker att det är positivt att vi har
fått ett tillkännagivande till regeringen att man så
snart som möjligt ska försöka omförhandla da-
taskyddsdirektivet.
När det gäller kreditupplysning om mindre belopp
fattade vi ju beslut här i riksdagen i går i ett annat
ärende som handlade om behandling av personupp-
gifter inom skatt, tull och exekution.
Anledningen till att vi har fått en förstärkning i
kreditupplysningen angående mindre belopp är att vi
har utvidgat sekretessen på det här området, vilket
betänkandet handlade om. Man införde ett s.k. skade-
rekvisit. Det innebär att vi kommer till rätta med
problemet med smärre betalningsförseelser. Om man
får ytterligare en betalningsförseelse inom en tvåårså-
period kommer sekretessen att hävas och samma
problem återuppstår.
Vänsterpartiet lägger därför en reservation i denna
fråga.
Jag kan ge ett exempel.
Alldeles nyligen slog man larm från Apoteket om
att alltfler kunder hos Apoteksbolaget inte har råd att
betala sin medicin, utan hamnar i kronofogdens re-
gister. Som exempel nämner man Västra Götaland
där ca 20 % hamnar hos kronofogden och får ett be-
talningsföreläggande.
Vi tycker att det är alarmerande.
Det finns positiva skrivningar i betänkandet kring
frågorna att man ska följa upp och eventuellt se över
tidsgränser och beloppsgränser. Vi tycker att vi redan
nu kunde komma med ett tillkännagivande om att se
över de här gränserna, just med tanke på kunder hos
Apoteksbolaget och andra med sådana här små be-
lopp.
Precis som Bengt Silfverstrand sade handlar det
många gånger om så små belopp som 100 kr.
Vänsterpartiet har även ett särskilt yttrande när det
gäller den utvidgning av sekretessen som det här
beslutet trots allt innebär. Vi grundar oss dels på vad
Lagrådet uttalar i frågan, dels på vad konstitutionsut-
skottet framhöll i yttrande till skatteutskottet när
skatteutskottet behandlade frågan om personuppgifter
m.m. Det handlar om sekretesslagen i belysning av
offentlighetsprincipen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.</pre><pre>Anf.  41  LENA EK (c):
Fru talman! Centerpartiet har på två punkter re-
servationer till detta betänkande. Den första handlar
om gallringsbestämmelserna, där det enligt vår me-
ning saknas anledning att i det här hänseendet be-
handla uppgifter om fysiska personer som är nä-
ringsidkare och juridiska personer på ett annat sätt än
uppgifter om privatpersoner. Vi tycker därför att det
ska införas en generell gallringstid om tre år. De som
har allvarliga kreditproblem kommer ändå att finnas i
registren och kommer ändå att synas.
För den stora bulken av de många människor och
småföretag som finns med skulle en treårig gallrings-
regel faktiskt fungera så att säga renande efter enstaka
mindre betalningsförseelser.
Vi tycker också att det är viktigt att fortsätta med
det som Marie Engström tar upp, nämligen en över-
syn av belopps- och tidsgränser. Man kan utöver
Apoteksbolaget lägga till det som det har larmats om
under det senaste året, nämligen att patienter får be-
talningsanmärkning efter besök hos Folktandvården
och att landstingen faktiskt hänskjuter oändligt många
ärenden till sådana här företag när människor inte har
kunnat betala sin avgift hos läkare.
Det var det ena. Det andra handlar om skyddet av
utsatta människor och av handikappade och funk-
tionshindrade. Vi har haft en stor diskussion om hur
man ska tolka dataskyddsdirektivet och vad vi i Sve-
rige kan göra för att inte försämra skyddet för de här
grupperna och för att inte bidra till en diskriminering
av handikappade, funktionshindrade och andra utsatta
grupper.
Diskussionen har handlat om ifall det är fråga om
minimidirektiv eller harmoniseringsdirektiv. Jag kan
acceptera att det är ett harmoniseringsdirektiv, men
också sådan lagtext kan tolkas på olika sätt. Man kan
tolka den inskränkande eller utvidgande. I det här
fallet tycker jag att det är av största vikt att vi vågar
stå på oss och faktiskt tolka texten i punkt 9 i ingres-
sen eller "preambeln" till dataskyddsdirektivet på ett
sådant sätt som det där bokstavligt står, att man har
möjligheter att göra undantag för sådana här perso-
nuppgifter.
Det är möjligt att vi i så fall får ta en strid om
detta, men det är ju så att tolkningen av dessa rätts-
regler sker på ett annat sätt än vad vi är vana vid i
Sverige. I Sverige tolkar vi efter förarbeten, men det
gör man inte i EG-rätten. Där tolkar man efter ande-
meningen i "preambeln" i inledningen eller i ingres-
sen. Det har finansutskottet inte vågat göra i det här
fallet.
Om man är oense om tolkningen fastställs bety-
delsen av den av domstolen. Det innebär att om man
verkligen vill någonting och tycker att man kan tolka
en ordalydelse utvidgande - vilket jag är fullständigt
övertygad om i det här fallet - kan man begära dom-
stolens tolkning av denna text. Det har finansutskot-
tets majoritet inte vågat göra, och i och med det bi-
drar man till en sämre situation för handikappade,
funktionshindrade och utsatta grupper.</pre><pre>Anf.  42  BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Vi har vänt oss till tillgänglig juridisk
expertis. Dessutom, vilket är väldigt väsentligt i det
här sammanhanget, har Lagrådet efter granskning
kommit fram till slutsatsen att detta är ett direktiv
som vi inte kan kringgå. Men eftersom vi inte är till
freds med  den osäkerhet som råder om hur det kom-
mer att gå för de här grupperna, begär vi att regering-
en tillkännager att den ska ta initiativ för att ändra på
det som vi inte tycker särskilt bra om. Det är så långt
man rimligen kan gå, och därmed tillmötesgår man
också dem som känner oro över de här förhållandena.</pre><pre>Anf.  43  LENA EK (c):
Fru talman! Det är nog inte så särskilt svårt att
gissa att det här hanteringssättet kommer att utsätta
dessa grupper för mer bekymmer än vad de förtjänar.
Det är en mycket enkel slutsats. Det är alldeles själv-
klart att det är till nackdel för de funktionshindrade
att bli registrerade i de här kreditregistren och att
funktionshindren kommer att utgöra ett hinder för
krediter. Det behöver vi inte diskutera.
Vi behöver inte heller diskutera om det är ett har-
moniseringsdirektiv eller inte. Jag kan acceptera att
det är ett sådant. Men frågan är: Hur hanterar man
frågan därefter? Vågar man stå upp för att ordalydel-
sen i punkt 9 i ingressen till dataskyddsdirektivet
faktiskt går att tolka inskränkande eller utvidgande?
Det är baskunskap bland jurister att man kan ifråga-
sätta texten och tyda den på olika sätt också i ett har-
moniseringsdirektiv.
Då måste man våga stå upp politiskt i riksdagen
och kunna säga att vi vågar tolka denna textinledning
utvidgande. Tycker ni i EG-kommissionen att vi har
fel, stäm oss, för vi står för skyddet av de funktions-
hindrade! Det är en princip som vi vågar stå upp för.
Vi vågar ta den striden.</pre><pre>Anf.  44  BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Jag vill då fråga Lena Ek på vilken
juridisk sakkunskap hon baserar sitt ställningstagande
att detta inte är ett harmoniseringsdirektiv.</pre><pre>Anf.  45  LENA EK (c):
Fru talman! För tredje gången säger jag att jag kan
hålla med om att det är ett harmoniseringsdirektiv. Då
kan vi avsluta den diskussionen. Frågan är i nästa steg
varför finansutskottets majoritet inte har vågat ta upp
diskussionen om tolkningen av harmoniseringsdirek-
tivet. Det är något som man gör i alla andra länder.
Det finns otaliga exempel på att domstolen i för-
handsbesked eller i rättegång har avgjort tolkningen
av harmoniseringsdirektiv. Det är den standardmässi-
ga väg som man går när man tolkar en EG-rättslig
lagstiftning. Den vägen borde vi kunna gå också i
Sverige, särskilt om vi faktiskt menar allvar med att
vi inte vill ha någon diskriminering av funktionshind-
rade och vill skydda denna grupp. Vi menar allvar
med alla de fina högtidstalen om att stödja den här
gruppen.
Även om vi ska observera utvecklingen i två år
och även om vi ska hemställa hos EU att man ändrar
dataskyddsdirektivet, kommer denna grupp de facto
att diskrimineras under mellanperioden. Vi hade
kunnat ställa oss upp och säga att vi tar en strid om
tolkningen av harmoniseringsdirektivet dataskyddsdi-
rektivet. Det har ni valt att inte göra. Jag tycker att det
är väldigt synd, och det kommer att utsätta de handi-
kappade för onödiga bekymmer under mellanperio-
den.
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 13.57 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00</pre><pre> 11 §  Frågestund</pre><pre>Anf.  46  TREDJE VICE TALMANNEN:
Kammarens sammanträde återupptas nu för riks-
dagens frågestund. Följande statsråd kommer att
delta: jordbruksminister Margareta Winberg, utri-
kesminister Anna Lindh, statsrådet Maj-Inger Kling-
vall, statsrådet Ulrica Messing och socialminister
Lars Engqvist.
Jordbruksministern besvarar såväl allmänpolitiska
frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde inom
regeringen. Frågor till övriga statsråd förutsätts berö-
ra deras ansvarsområden inom regeringen. Frågor och
svar ska hålla sig inom en minut. Jag vill påminna om
att väldigt många har anmält intresse för att ställa
frågor i dag. Det blir bra och rappt om det blir så kort
som möjligt, och många hinns då med.
Subventionerade läkemedel</pre><pre>Anf.  47  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Jag har en fråga till socialministern.
Fr.o.m. den 9 april kommer Viagra och Xenical
inte att subventioneras. Visserligen kan man få dis-
pens så att man får läkemedlen subventionerade men
då ska man vända sig till läkare som skriver till Soci-
alstyrelsen, som remitterar till Läkemedelsverket och
Riksförsäkringsverket. Sedan ska Socialdepartemen-
tet göra en sammanställning och regeringen avgöra
om patienten ska få sitt läkemedel subventionerat
eller ej. Det är en minst sagt krånglig och omständlig
procedur.
Socialministern verkar tycka att problemet är litet
och jämför med besluten om att få subvention för
läkemedel som kan behövas vid sådant håravfall som
uppstår vid viss cancerbehandling.
Problemet är jättestort. Jag undrar hur patienterna
ska få sina mediciner. Har socialministern insett för-
slagets omfattning och problemets vidd?</pre><pre>Anf.  48  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Ja, det har jag verkligen gjort. Svensk
sjukvård står inför två gigantiska utmaningar som
Leif Carlson och jag har diskuterat många gånger.
Den ena utmaningen handlar om att garantera vård till
dem som vill ha vård i rimlig tid. Vi har ju många
gånger talat om de köer som finns inom svensk sjuk-
vård. Det behövs resurser för att minska köerna. Den
andra utmaningen är att klara läkemedelsfinansie-
ringen, att se till att människor som behöver läkeme-
del ska kunna vara säkra på att få sådana, dessutom
till vettiga kostnader.
I Sverige har vi, såvitt jag vet, till skillnad från
alla andra länder ansett att exempelvis Viagra ska
skattesubventioneras. Andra länder har bestämt sig
för att inte skattefinansiera just det läkemedlet. I de
flesta länder gäller det också Xenical.
När vi ska garantera en trygg finansiering av lä-
kemedelsförsäkringen i framtiden tvingas vi också
diskutera vilka läkemedel som ska subventioneras. Vi
har valt att besluta att inte längre skattesubventionera
Viagra och Xenical. I fråga om Xenical gäller det
också naturligtvis de läkemedel som kommer.
Motivet är dels omsorg om sjukvården - detta är
viktigt - dels insikten om att det för båda dessa läke-
medel finns alternativa behandlingar som i de flesta
fall är effektivare och som ger bättre stöd och hjälp åt
patienten. För de patienter som har prövat andra be-
handlingar och för vilka läkaren bedömer att det inte
finns något annat sätt finns den yttersta möjligheten,
nämligen att begära dispens - precis som gäller för
andra läkemedel.</pre><pre>Anf.  49  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Kostnaderna är förvisso viktiga men
ännu viktigare är det att de patienter som behöver
läkemedel får dessa. Jag tycker alltså att socialminis-
tern tar lätt på frågan och inte inser problemets vidd,
vilket jag ska försöka klargöra.
Vad gäller de medel mot håravfall som statsrådet
jämfört med handläggs ca 20 fall per år på departe-
mentet. Förra året förskrevs Viagra till 65 000 män.
Enligt redovisningar lämnade i Läkartidningen grun-
dades mer än 75 % av dessa förskrivningar - det
gäller alltså 50 000 män - på sjukdom. Bilden är
ungefär densamma för Xenical. Vad är då vinsten
med att byråkratisera sjukvården så att en mängd
patienter får svårigheter med att få sin medicin? Ska
tiotusentals människor utestängas från adekvat medi-
cinering? Ska de som har ryggmärgsbråck tvingas
betala medicineringen själva, eller tror regeringen att
man kan handlägga detta bättre än patientens läkare
inom rimlig tid? Det gäller alltså tusentals patienter.
Jag tycker att det hela är absurt och saknar trovär-
dighet. Hur ska patienten garanterat få den medicin
som patienten har på grund av ett sjukdomstillstånd?</pre><pre>Anf.  50  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Jag är inte alldeles säker på att Leif
Carlson, trots att han är läkare, har läst informationen
korrekt.
När det gäller Viagra vet vi att flertalet av de per-
soner till vilka Viagra förskrivs är män i Leif Carl-
sons och min ålder, eller äldre. Detta grundas i allt
väsentligt på problem som hänger ihop med vad som
betraktas för följder av normalt åldrande.
Jag tycker att det är rimligt att det finns tillgång
till Viagra men frågan är för vilka vi ska se till att vi
betalar det som en del av läkemedelsförmånen.
Det finns ett antal människor som till följd av
skador eller som av uppenbara andra medicinska skäl
behöver Viagra. Vad gäller dessa tror jag att vi kan
hantera frågorna med dispensansökningar. Läkaren
begär då dispens, precis som när det gäller medel för
håravfall. Den möjligheten ska i alla fall prövas. Jag
vet inte hur många det kan handla om men jag är
alldeles övertygad om att vi kan hantera detta. Vi ska
skapa ett system för att kunna hantera det här så att
man får sin medicin, grundat på läkarens bedömning
att antingen annan behandling inte har hjälpt eller att
det inte finns annan behandling att tillgå. Det gäller
exempelvis dem som till följd av skada behöver Vi-
agra.
Tillämpningen av barnkonventionen</pre><pre>Anf.  51  MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Kling-
vall. Jag undrar nämligen vilka åtgärder statsrådet
ämnar vidta för att barnkonventionen ska få genom-
slagskraft i hanteringen av asylärenden när barn är
inblandade. Än så länge finns det tyvärr inga synbara
spår av det i den hantering som i dag sker på många
ställen. Barn avvisas till länder där åtminstone föräld-
rarna riskerar att hamna i fängelse, och barnen där-
med hamnar på gatan. Hur länge ska det dröja innan
vi ser ett resultat i det avseendet?</pre><pre>Anf.  52  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Den viktiga förändring som gjordes i
utlänningslagen den 1 januari 1997 var ju att portal-
paragrafen i barnkonventionen fördes in i vår utlän-
ningslag - naturligtvis ett väldigt viktigt besked till
våra självständiga myndigheter om att tillämpa den i
det dagliga arbetet när det gäller att bedöma asylsö-
kande barnfamiljers behov av skydd eller humanitära
skäl för att få stanna.
Detta har lett till att Migrationsverket utvecklat
sitt förhållningssätt och sina rutiner på en rad punkter
just när det gäller handläggning av barnfamiljer; detta
för att leva upp till gjorda förändring i utlänningsla-
gen. Nästan omedelbart efter det att förändringen i
lagen trädde i kraft kunde vi också se att detta av-
speglades i de beslut som fattades av Migrationsver-
ket.</pre><pre>Anf.  53  MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Det är bra att det har gett resultat för
några familjer. Tyvärr är det dock ganska många
familjer för vilka situationen i hemlandet är att fa-
dern, som det oftast är fråga om, har varit politiskt
aktiv. Men trots att han inte varit längre ut på väns-
terkanten än att han troligen har varit ungefär social-
demokrat riskerar dessa människor att hamna i fäng-
else. Ingen kan alltså ta hand om de här barnen. Lika-
dant är det i flera olika fall.
Vilka kriterier ska finnas för att man ska omfattas
av det här skyddet? Många gånger hamnar man i
situationen att myndigheter uttrycker sig på ett sätt
medan någonting annat händer i verkligheten. Barnen
drabbas alltså av en felaktig hantering.</pre><pre>Anf.  54  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Grundläggande i vår utlänningslag
och i Genèvekonventionen är att den som bl.a. på
grund av politisk uppfattning riskerar förföljelse har
rätt att få skydd. Det är en av de verkliga grunderna i
utlänningslagen när det gäller förföljelse och risk för
förföljelse.
Jag förstår alltså inte riktigt vad det är för ärenden
som Margareta Andersson hänvisar till.
Som jag sade ska hänsyn till barnets bästa vägas
in i den samlade bedömningen vid varje beslut som
rör barn. Riksdag och regering tog ett viktigt steg när
denna förändring gjordes i utlänningslagen. Men det
gäller inte bara att väga in detta i alla beslut som rör
barn, utan barnets bästa ska vägas in även i hela asyl-
processen. Det är det utvecklingsarbetet som har
pågått inom Migrationsverket, och som fortsätter att
pågå.
Ersättning till fiskare för skadade redskap</pre><pre>Anf.  55  CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Min fråga riktar sig till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg.
Vi har i dag nåtts av nyheten att ett svenskt fiske-
fartyg återigen, i detta fall Delfin av Nogersund, fått
en senapsgastingest i sina fiskeredskap. Projektilen
fördes i land i Nogersund, och man var t.o.m. beredd
att utrymma hela samhället. Men det visade sig att
den inte hade någon sprängverkan, utan att det var
senapsgas.
Den fråga som aktualiseras i detta sammanhang är
reglerna för de fiskare som får sina redskap förstörda
i samband med fångsten av senapsgas. Reglerna är
olika i Europas länder i dag.
Min fråga är: Vilket initiativ avser regeringen att
ta för att förbättra ersättningsreglerna för de svenska
fiskarna i sådana här sammanhang?</pre><pre>Anf.  56  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Denna typ av incident inträffar unge-
fär 25 gånger per år. Det är olika typer av kemiska
stridsmedel som fiskarna får upp. Med anledning av
detta har departementet gett ett uppdrag till
Statskontoret att se över om vi kan göra något ytterli-
gare och vad det är för regelverk som gäller.
Statskontoret har utrett frågan, och kommit fram till
att grunden i detta måste vara att fiskarna har en för-
säkring. Därutöver tycker man att staten kan bistå
med vissa kostnader.
Man kan titta på hur detta stämmer med dagens
verklighet. Då ser man att staten redan i dag bistår
med t.ex. transport till hamn, ersättning för sanering
och a-kassa under saneringsperioden. Då återstår det
som Statskontoret tyckte skulle vara grundbulten,
nämligen försäkring.
Jag vet - för jag har tagit reda på det med anled-
ning av incidenten i dag - att det finns en kollektiv
försäkring om man är medlem i SFR som också täck-
er detta.</pre><pre>Anf.  57  CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för sva-
ret.
Det som jämförs mest är egentligen vad som gäl-
ler för svenska och danska fiskare. Där skiljer sig
reglerna ganska kraftigt, och danskarna har förmånli-
gare villkor från den danska staten.
Med tanke på att Sverige har ordförandeskapet i
EU så är min fortsättningsfråga: Avser regeringen
och jordbruksministern att ta upp den här frågan i
EU-sammanhang för att få någotsånär likartade regler
även för fiskare?</pre><pre>Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Vi har en gemensam jordbruks- och
fiskepolitik i EU. Men den täcker inte allting. Den
täcker t.ex. inte det här, utan de vidtagna åtgärderna i
både Sverige och Danmark är nationella, och jag
tycker kanske också att de så ska förbli.
Vi tittar på olika sätt över våra regelverk i Sverige
och Danmark - det gäller inte minst yrkesfiskeavdra-
get, som ju är en gammal känd visa för den här kam-
maren - för att se om vi kan få någotsånär lika vill-
kor. Vi tittar förstås också över dem systematiskt på
ett område som detta.
Försvarsmiljarderna</pre><pre>Anf.  59  STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! Jag har en fråga till socialministern.
I Norrländska Socialdemokraten fanns det i veck-
an en artikel om de s.k. försvarsmiljarderna från upp-
görelsen mellan Socialdemokraterna och Centern. De
ska ju stärka vården under de kommande åren. I arti-
keln framkommer att landsting som vill ha del av
dessa medel måste jobba fram olika typer av privata
lösningar. Landstingsrådet i Norrbotten, Toivo
Hofslagare, säger som svar på det här med privatise-
ringarna: Det är något som vi nu bara har att rätta oss
efter.
Min fråga till socialministern är därför: Ställer
staten krav på landstingen att införa privata inslag i
vården för att få del av dessa vårdmiljarder? Ja eller
nej, socialministern?</pre><pre>Anf.  60  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Det finns mycket bestämda villkor för
hur de här pengarna ska betalas ut. I princip betalas
de ut till alla landsting efter ett generellt system. Men
det förutsätter att man ska redovisa planer för utveck-
lingen av sjukvården.
Vad vi talar om är mångfald i sjukvården. Mång-
fald kan, precis som Stig Eriksson säkerligen är med-
veten om, handla om att man erbjuder personalen
möjligheten att ta över ansvar för en vårdcentral eller
någon del av sjukvården och teckna avtal med lands-
tinget. Det kan också handla om att man prövar andra
modeller för att erbjuda alternativa driftsformer.
Detta har vi fattat beslut om i riksdagen, och det är
viktigt.
Men det betyder inte, som jag har förstått att det
står i Norrländska Socialdemokraten, ett tvång att
man ska använda just privata företag som lösning.
Det handlar om att man ska verka för att pröva en
mångfald av vårdgivare inom sjukvården.
Jag tycker att detta är viktigt. Vill man ha en dy-
namik inom sjukvården - vi talar nu om primärvården
- ska man sätta sig ned med personalen och perso-
nalorganisationerna och diskutera vilka möjligheter
man har att få snabbare beslut och mindre byråkrati.
Samtliga fackliga organisationer inom vårdsektorn
säger: Låt oss pröva möjligheten, exempelvis genom
att personalen får större ansvar.
Det är det som det handlar om, och det hoppas jag
att Stig Eriksson talar om för sina partikamrater uppe
i Norrbotten.</pre><pre>Anf.  61  STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! Ska jag tolka socialministern så att
det fortsättningsvis är möjligt att välja enbart offent-
lig vård, om det är så att man anser att det är den
bästa formen, den mest effektiva och den som ger den
bästa kvaliteten?</pre><pre>Anf.  62  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Om någon kan visa att man får den
absolut bästa kvaliteten genom att utesluta alla andra
alternativ så är detta säkert möjligt. Men det finns ett
avtal mellan Landstingsförbundet och staten som
säger att vi gemensamt ska verka för att pröva en
mångfald i primärvården, och därför tycker jag att
landstingsvärlden ska pröva det - även i Norrbotten,
även om Stig Erikssons partikamrater kanske inte är
så intresserade av det. Stig Eriksson är ju vänsterpar-
tist. Det finns möjlighet att inbjuda Kommunalarbeta-
reförbundet, vårdfacken och läkarna till en diskussion
och pröva detta.
Jag vill påpeka att det inte finns någonting som
innebär att man absolut måste pröva privata aktiebo-
lag som lösning. Men vi har sagt att vi gemensamt
ska verka för en mångfald när det gäller primärvår-
den. Det hoppas jag att man ska göra även i Norrbot-
ten.
Mänskliga rättigheter i Turkiet</pre><pre>Anf.  63  MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till utrikesminister
Anna Lindh.
I går stod den kurdiske författaren Mehmed Uzun
inför rätta i Istanbul i Turkiet. Han var åtalad för
terrorism. Hans brott var väl egentligen att han ut-
nyttjade sina mänskliga rättigheter att fritt få tänka,
tala och skriva. Efter cirka två timmars rättegång
frikändes han.
I dag står en annan man inför rätta i Diyarbakir i
Turkiet. Svenska riksdagsledamöter och representan-
ter för olika frivilliga organisationer finns på plats
och bevakar hans rättegång. Det är tredje gången som
den assyrisk/syrianske prästen Yusuf Akbulut nu står
inför rätta för att han har använt den mänskliga rät-
tigheten att fritt få tala och tänka.
Min fråga är: Hur arbetar regeringen för att på-
verka den turkiska regeringen och det turkiska rätts-
systemet för att på allvar ta till sig begreppet mänsk-
liga rättigheter och vad det innebär?</pre><pre>Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Först har jag en glädjande nyhet,
nämligen att även den syrianske prästen i dag har
frikänts. Därmed fortsätter inte rättegången.
Det var i och för sig glädjande att Uzun frikändes,
men samtidigt är problemet att dessa män kan frikän-
nas och nya åtalas. Därför kommer Sverige både som
enskilt land och som EU:s ordförande och som med-
lemsland i EU att fortsätta följa diskussionerna mel-
lan EU och Turkiet. Vi har en stark påtryckning på
Turkiet när det gäller att landet måste följa de krav på
mänskliga rättigheter och rättssamhälle som finns för
att ens kunna få påbörja sina medlemskapsförhand-
lingar med EU. Det är långt kvar, och vi hoppas att
Turkiets anseende på den här punkten klart ska för-
bättras.</pre><pre>Anf.  65  MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Det var en glädjande nyhet. Jag visste
faktiskt inte om att Yusuf Akbulut också är fri, för jag
har varit mycket här inne i kammaren i dag.
Vi har många gånger påpekat och diskuterat de
mänskliga rättigheterna i Turkiet. Ibland tycker man
nästan att det känns lite hopplöst. Varför kan det
aldrig bli någon ändring? Hur mycket ska man egent-
ligen behöva arbeta med detta innan Turkiet verkli-
gen tar åt sig det budskap vi har så att det kommer in
i rättssystemet och in i den turkiska regeringen och
dess handlande på allvar?
Jag förstår att regeringen arbetar på många olika
vägar, men det måste finnas någon verklig väg så att
vi kan få in detta i Turkiet. Jag tycker att vi har slagits
för detta och bultat i pannorna på dem så länge nu att
de borde begripa att det är allvar.</pre><pre>Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det har skett en del positiva framsteg.
Framstegen är framför allt att det politiska ledarskik-
tet nu verkar övertygat i sin vilja att göra om det
turkiska samhället till ett rättssamhälle och följa de-
mokratiska fri- och rättigheter och mänskliga rättig-
heter.
Samtidigt ser vi att det finns krafter som strävar
emot. Ofta kan jag få ett politiskt budskap av den
politiska ledningen, och den administrativa apparaten
reagerar på det gamla repressiva sättet gentemot akti-
va kurder eller assyrier eller någon annan som agerar
ute i det turkiska samhället.
Jag tror att det här är en process som kommer att
ta många år, men vi har alldeles nyligen både lämnat
över EU:s krav på Turkiet och fått se Turkiets svar till
EU. Även om det saknas väldigt mycket, kan man se
att det åtminstone är första steget till att verkligen ta
kraven från EU på allvar.
Sexhandel med kvinnor och barn</pre><pre>Anf.  67  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Maj-
Inger Klingvall.
I tisdags var jag med om något intressant. Flera
kvinnoorganisationer i Sverige har en seminarieserie
om kvinnor och våld. I tisdags handlade det om sex-
handel. Vi hörde bl.a. en polis, Kajsa Wahlberg, från
Rikskrim. När hon började att arbeta med prostituera-
de sade man till henne: Det behöver du väl inte hålla
på med här i Sverige, för här i Sverige finns det ingen
prostitution. Men det gör det.
I årets första nummer av tidningen Omvärlden,
som utges av biståndsorganet Sida, citeras bi-
ståndsminister Maj-Inger Klingvall från en presskon-
ferens med EU-kommissionärerna. Där säger statsrå-
det att orsaken till den internationella sexhandeln med
barn och kvinnor är fattigdom.
Det är sant att de flesta kommer från fattiga län-
der, men orsaken är att det finns kunder. Det finns
alltså en marknad. Vi får inte försöka undkomma vår
skuld genom att skylla på fattigdomen i andra länder.
Sådan är marknaden, att så fort det går att tjäna stora
pengar på något, finns det människor som gör det.
Och det är förhållandevis lätt att tjäna pengar på
människor. Det är lättare att handla med kvinnor och
barn än vad det är att handla med narkotika och va-
pen.
Nu skulle jag gärna vilja höra om biståndsminis-
tern kan beskriva det utvecklingsarbete som hon
berättade om. Vad finns det för konkreta åtgärder för
att hjälpa de här kvinnorna till rehabilitering t.ex.?</pre><pre>Anf.  68  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Frågan om trafficking och sexhandel
är en väldigt viktig fråga under vårt svenska ordför-
andeskap, men det är naturligtvis en ständigt levande
fråga i regeringen. Vi är ju ett antal statsråd som
sysslar med detta. Det sitter ytterligare ett statsråd här
som sysslar väldigt mycket med den här frågan, näm-
ligen vår jämställdhetsminister Margareta Winberg.
Vi kan naturligtvis rikta fokus på en rad omstän-
digheter i vår omvärld som leder till att människo-
handeln är en handel som i dag ökar oerhört kraftigt
och som vi på alla sätt naturligtvis måste bekämpa. Vi
måste bekämpa den på det internationella planet men
också inom EU. En rad aktiviteter kommer att ge-
nomföras under vårt ordförandeskapshalvår och en
del har redan genomförts. Ytterligare ett statsråd som
är representerat här är Anna Lindh. Hon kommer att
åka till Peking på ett väldigt viktigt möte mellan EU
och Kina, där hon kommer att presentera en hand-
lingsplan för att bekämpa handeln med kvinnor från
den delen av världen och för att komma fram till just
den punkten vad vi ska göra åt marknaden. Det är en
fråga som åtminstone jag och jag tror mina kollegor
tar upp i våra bilaterala samtal. Men det är också en
fråga som aktualiseras just i handlingsprogrammet
som kommer att presenteras i maj.</pre><pre>Anf.  69  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Jag hade även tänkt ställa en fråga om
resurser i Sverige. Men det hann jag inte, så jag gör
det nu. Någonting vet jag, och det är att det finns
alldeles för få poliser och åklagare som håller på med
den här saken. Det vill jag fråga om.
När man nu ska försöka att skipa rättvisa och
komma åt hallickarna i de här fallen, förhör man
flickorna eller kvinnorna som man får tag i, och så
fort förhören är över skickas de hem. Jag skulle också
vilja höra lite synpunkter på hur man ska göra med
det.</pre><pre>Anf.  70  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Det är en fråga som har aktualiserats
på ett väldigt tydligt sätt, nämligen genom att vi har
skrivit tilläggsdirektiv till anhörigkommittén, i vilken
samtliga partier i riksdagen är representerade, som
kommer att titta på just den här frågan. Det är väldigt
viktigt att vi funderar över vilket stöd och vilken
behandling vi ska kunna ge offren och på vilket sätt
vi kan stödja ett värdigt återvändande. Jag ser fram
emot att få förslag från anhörigkommittén på den här
punkten.
Sanktionerna mot Irak</pre><pre>Anf.  71  NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! När Irak förlorade Gulfkriget infördes
sanktioner mot landets utrikeshandel. Efter tio år
börjar världssamfundet tvivla på att dessa sanktioner
har eller kommer att få avsedd verkan. FN är därför
berett att under vissa villkor häva samtliga sanktioner.
Detta skulle ge den irakiska regimen full suveränitet
över hela sitt territorium.
Den kurdiska befolkningen, som innan det nu tio
år långa självstyret, har varit utsatt för förföljelse och
regelrätta massakrer fasar för vad som kommer att
hända om sanktionerna upphävs. Såvitt jag vet har
den svenska regeringen inte tagit ställning i denna
fråga.
Min fråga till utrikesministern är om Sverige som
ordförandeland i EU avser att ta upp frågan om den
kurdiska befolkningens ställning i Irak.</pre><pre>Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! När det först gäller sanktionerna har
vi från svensk sida sagt - och det här är ett område
där länderna väldigt mycket har talat i egen kapacitet
och inte överlåtit det så mycket i EU:s namn - att vi
tror att sanktionerna mot Irak har en del brister, men
att det är viktigt att vi är överens om när vi ska för-
ändra sanktionerna. Men det är alltid viktigt att hitta
sanktioner som direkt träffar ledningen i ett land, inte
civilbefolkningen.
Om det blir så att man så småningom häver sank-
tionerna mot Irak, är det självklart att det internatio-
nella samfundet och FN:s säkerhetsråd har ett ansvar
för att se till att de kurder som finns i norra Irak har
ett skydd och att vi internationellt kan övervaka att
grupperna faktiskt skyddas. Men det är långt dit,
därför att än så länge har Irak vägrat att samverka
med FN. Man har vägrat att samverka med Unmovic
om de övervakningar som ska ske. Därmed är det
också långt kvar till dess sanktionerna verkligen
kommer att hävas.</pre><pre>Anf.  73  NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! Alla som bor där är oroliga över ut-
vecklingen eftersom de får vissa signaler om att
sanktionerna kommer att upphävas. Det är därför som
tusentals människor flyr, lämnar landet och hamnar i
olika delar av Europa.
Min fråga igen: Är Sverige som ordförandeland i
EU berett att ta upp den här frågan under ordförande-
skapet? Är man på något sätt också beredd att verka
för att kurderna får en federativ stat vid Iraks gränser?</pre><pre>Anf.  74  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Vi är beredda att verka för kurdernas
rättigheter och kurdernas skydd. Att däremot gå ut i
dag och säga att vi kommer att verka för kurdernas
ställning när sanktionerna hävs skulle vara lite farligt.
Därmed säger vi ju att sanktionerna snart kommer att
hävas, och det tror vi faktiskt inte. Irak måste börja
samarbeta med FN innan det går att häva sanktioner-
na. Men så länge Irak inte samarbetar med FN och
faktiskt inte har visat någon vilja att samarbeta med
FN, kan vi inte säga att sanktionerna kommer att
hävas.
Men självklart: Den dagen sanktionerna så små-
ningom hävs, även om jag tror att det kommer att ta
lång tid, kommer vi och jag förutsätter också andra
länder att verka för att kurdernas får ett fullgott skydd
genom FN:s säkerhetsråd.
Utredning om skattevillkor i jordbruket</pre><pre>Anf.  75  ELIZABETH NYSTRÖM (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till jordbruks-
minister Margareta Winberg.
I min hand har jag ett pressmeddelande från Jord-
bruksdepartementet daterat den 19 september 2000
efter en uppgörelse med LRF. I slutet av pressmed-
delandet står det: Utöver detta kommer regeringen att
snarast tillsätta en utredning som bl.a. ska se över de
skattevillkor som är specifika för jordbrukets drivme-
delsanvändning. I utredningen kommer även beskatt-
ning av arbetsmaskiner att ses över. Resultatet av
denna utredning kommer att presenteras i vårproposi-
tionen 2001, avslutar Margareta Winberg.
Med tanke på att Lars Lundholm på Finansdepar-
tementet i går meddelade att man har tittat på direkti-
ven men att någon utredning ännu inte är tillsatt, vill
jag fråga jordbruksministern hur utredningen ska
kunna presenteras i vårpropositionen.</pre><pre>Anf.  76  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Ja, det säger ju sig självt att om det
inte finns någon utredning kan den heller inte pre-
senteras. Av omständigheter över vilka jag inte råder
har den inte tillsatts, men direktiven är nu på god väg
att bli klara. Elizabeth Nyström får väl avvakta vår-
propositionen för där finns möjligen någonting skri-
vet som förklaring till att det har blivit som det har
blivit.</pre><pre>Anf.  77  ELIZABETH NYSTRÖM (m):
Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för sva-
ret. Det är ju faktiskt väldigt många bönder som vän-
tar på resultatet av den utlovade utredningen, och
med tanke på den dåliga lönsamhet som Sveriges
bönder har i jämförelse med bönder i andra länder i
Europa borde regeringen vara lite angelägnare om att
uppfylla sina löften. Måhända blir man eljest varse att
medan gräset växer dör kon - bokstavligen.
Att man lovat att snarast tillsätta en utredning och
inte har tillsatt någon efter nästan sju månader tycker
jag är upprörande. Delar jordbruksministern min
uppfattning?</pre><pre>Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det vore kanske lämpligare att ställa
den frågan till den direkt berörde ministern, nämligen
finansministern, som ju är den som ansvarar för
skattefrågorna. Också han var ju ute i denna fråga i
anslutning till budgetpropositionen. Vi var naturligt-
vis överens om att vi med förtur skulle ta oss an ar-
betsredskapen inom jordbruket i denna utredning. Det
löftet kvarstår, och det hoppas jag att vi så småning-
om också får finansministerns ord på. Frågan om en
förklaring till att utredningen ännu inte har kommit i
gång får dock ställas till Bosse Ringholm.
Lövskogsplantering i Skåne</pre><pre>Anf.  79  MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
skogsminister Ulrica Messing. Vi har ju här i huset
under flera års tid diskuterat utvecklingen av de
skogliga frågorna i södra delarna av Sverige. Vi har
också drivit frågan om att vi skulle få ett aktivt ädel-
lövskogsprogram att bli verksamt här i Sverige.
Det ryktas om, och jag får väldigt mycket på-
tryckningar om detta från framför allt södra Sverige,
att det här programmet ser ut att försenas. Vi fick lite
hjälp av de stormvindar som ven över Skåne i höstas.
Väldigt mycket av den granskog som inte tillhör
Skånes natur blåste omkull. Vi fick lite hjälp den
vägen. Därför finns det kanske anledning att tänka till
och se till att man accelererar den här frågan så att vi
får i gång vårt återplanteringsprogram när det gäller
ädellövskog i de södra delarna av Sverige med beto-
ning på Skåne. Har ministern några nyheter att pre-
sentera för kammaren och för mig i dessa frågor?</pre><pre>Anf.  80  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Vi fick nog lite hjälp på vägen, precis
som Michael Hagberg säger. Vi fick dessutom lite
pengar som hjälp på vägen. Vi har 30 miljoner kronor
som är avsatta på tre år för att kunna återplantera de
lövträd som en gång har funnits där.
Nu vet jag att det i Skåne finns inköpta lövträd
och plantor som man bara väntar på ska komma i
backen. Skälet till att de inte har kommit i backen
ännu är att vi väntar på kommissionens s.k. notifie-
ring. De här rör inte bara Sverige, utan det är också
andra länder som har haft samma problem. Nu har
processen gentemot Sverige från kommissionen tagit
lite lång tid. Det finns en oro i Skåne för att plantorna
ska dö.
Jag gör vad jag kan från regeringens sida för att
skynda på kommissionens beslut. Vi har pengarna, vi
har plantorna och vi har människor som är beredda att
plantera dem. Jag kommer att ta kontakt med kom-
missionen igen i nästa vecka. Mitt enda råd till dem
som i dag har plantor som ska planteras är att plantera
dem innan de dör.</pre><pre>Anf.  81  MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Det är ett alldeles utmärkt råd, för det
vore en kapitalförstöring att låta de här viktiga plan-
torna dö. Nu håller tjälen på att gå ur backen i Sveri-
ge. Det gör den inte i resten av Europa, för de har inte
haft någon. Därför är det väldigt angeläget att skogs-
ägare och skogsansvariga lyssnar på vad skogsminis-
tern har att säga. Det är oerhört viktigt för utveckling-
en i Skåne. Det är en viktig miljöfråga. Jag tror att vi
här också kan få ta en del kamp mot de försurnings-
problem som finns och annat. Jag tackar för svaret.
Rutiner i Migrationsverket</pre><pre>Anf.  82  JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Maj-
Inger Klingvall. Jag tänkte prata om mänskliga rättig-
heter i Sverige, för att växla över från Turkiet och
Irak. Jag kan bara beklaga att regeringen har fått stöd
av riksdagen så sent som i dag för att vi ska fortsätta
avvisa människor till Kosovo - trots att utrikesmi-
nister Anna Lindh skickar soldater till samma områ-
de.
Jag kan leva med det här beslutet. Vi gör olika
bedömningar. Sedan har det blivit känt hur människor
behandlas här. Migrationsverket lurar människor att
komma dit för att sedan avvisa dem. Då vill jag fråga
statsrådet om hon tycker att det är lämpligt att så sker
och om hon tänker vidta någon åtgärd mot detta.</pre><pre>Anf.  83  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Jag har än så länge bara tagit del av
mediernas beskrivning av den här händelsen, så jag
har ingen exakt kännedom. Men stämmer beskriv-
ningen av vad som har hänt kan jag bara konstatera
att så får det naturligtvis  inte gå till. Människor har
rätt att bli värdigt behandlade och att känna förtroen-
de för våra myndigheter. Det är oerhört viktigt.
Nu har jag förstått att Migrationsverket själva har
gått ut och beklagat händelsen. Man säger att man har
brustit i öppenhet och att man nu, som man säger,
kommer att se över sina rutiner och sitt förhållnings-
sätt. Jag utgår från att så sker.</pre><pre>Anf.  84  JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag gissade att
det skulle vara ungefär så. Men den första kommenta-
ren var ju från en ansvarig chef på Migrationsverket.
Hon tyckte att det här var bra. Det fanns inget pro-
blem med detta. Det vore ju önskvärt om regeringen i
ett regleringsbrev till detta statliga verk kunde skicka
med lite pengar till personalutbildning för att jobba
med deras attityder eller bara skicka med förvaltning-
slagen i en populärversion. Då kunde man läsa in-
nantill hur man ska göra för att visa respekt för med-
borgare i Sverige men också för utlänningar som
kommer till vår dörr och söker asyl.</pre><pre>Anf.  85  Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Det här är naturligtvis en fråga som
måste tas på största allvar. Det handlar om att ut-
veckla sitt förhållningssätt, att utveckla kompetensen
i bemötandet av de människor som söker sig till sina
myndigheter - i det här fallet talar vi alltså om
Migrationsverket.
Jag vill ändå understryka för Johan Pehrson och
riksdagen i övrigt att det här är ett arbete som pågår.
Vi kommer t.ex. inom några veckor att få en rapport
från Migrationsverket som regeringen har beställt om
riktlinjer för utredningar och hur dessa ska gå till när
det gäller just kvinnor och deras särskilt utsatta situa-
tion.
Ett sådant utvecklingsarbete pågår alltså. Jag utgår
från att den här händelsen får ligga med i det fortsatta
arbetet när det gäller både förhållningssätt och ruti-
ner.
Medicinkostnaderna</pre><pre>Anf.  86  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Jag vill återvända till ämnet medici-
ner. Jag vänder mig till Lars Engqvist. Skaran av
människor som inte har råd att betala sina mediciner
har vuxit lavinartat de senaste åren. Alltfler männi-
skor hamnar i kronofogdemyndighetens register på
grund av att man inte har möjlighet att betala sina
skulder. Det finns en möjlighet att lägga upp medi-
cinkostnader på avbetalning, men tydligen har inte
ens den möjligheten hjälpt. Det blir alltfler människor
som fastnar hos kronofogden.
Vi har nyligen här i kammaren haft en debatt om-
kring kreditupplysningsregister. Med hjälp av sekre-
tesslagen har man nu möjlighet att skydda fler männi-
skor från att hamna i kreditupplysningsregister, män-
niskor som i dag finns hos kronofogden. Men grund-
problemet när det gäller möjligheten att betala medi-
ciner kvarstår trots det. Jag vill bara fråga Lars
Engqvist: Vad gör vi?</pre><pre>Anf.  87  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Marie Engströms fråga är egentligen
en fantastiskt bra skildring av den problemställning
som vi diskuterade alldeles nyss. Om vi ska fortsätta
att subventionera alla läkemedel och inte våga fatta
beslut om att utesluta några, då skulle förmodligen
högkostnadsskyddet öka från 1 800 kr till 1 900 eller
2 000. Problemet är alltså att även om vi har ett skydd
på 1 800 kr är det många människor som inte klarar
att betala det.
Jag har för min del sagt att under överskådlig tid
kommer det inte att läggas fram ett förslag som inne-
bär att vi höjer högkostnadsskyddet. Det är förmodli-
gen redan för högt för många människor. Vi kommer
inte att höja det. Det är därför vi tvingas fatta andra
beslut. Alternativet hade varit att gå till riksdagen och
säga: Vi höjer det.
Det finns två möjligheter för dem som inte klarar
detta. Den ena är att be att få betala månadsvis, 1 500
kronor i månaden. Det underlättar. Det är väldigt
många som använder den möjligheten. Vi har kommit
överens med apoteket om att apoteket faktiskt auto-
matiskt ska erbjuda detta.
Den andra möjligheten som återstår är naturligtvis
att man begär hjälp från socialtjänsten och säger: Jag
klarar inte detta. Min ekonomi är inte sådan att jag
kan betala för de mediciner som jag behöver.
Men det viktigaste är att det inte blir någon höj-
ning av högkostnadsskyddet.
Passiv rökning</pre><pre>Anf.  88  MIKAEL OSCARSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till socialminister
Lars Engqvist. Passiv rökning orsakar årligen att
ca 1 000 personer får hjärtinfarkt. Av dessa avlider
500 personer. Det framgår av den miljöhälsorapport
som överlämnades till regeringen. Bakom den står
bl.a. Socialstyrelsen.
Drygt 10 % av befolkningen i åldrarna 19-81 år,
dvs. 600 000 svenskar, utsätts för passiv rökning
varje dag. På restauranger och andra serveringsloka-
ler hittar man de högsta exponeringarna.
Min fråga till socialministern är: Stöder socialmi-
nistern Folkhälsokommitténs förslag, som kom i
höstas, om att skärpa tobakslagen så att det nuvarande
undantaget för restauranger och kaféer från förbud för
rökning i offentliga lokaler tas bort?</pre><pre>Anf.  89  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Mikael Oscarsson tar upp ett av våra
absolut största folkhälsoproblem. Rökning och tobak
är den största enskilda förklaringen till kostnader i
sjukvården och till problem för den enskilda männi-
skan. Nu ska vi lägga fram ett förslag i tobaksfrågan
till hösten. Vi kommer att dels lägga fram ett förslag
om en ny tobakslag, dels lägga fram ett förslag med
anledning av Folkhälsokommitténs arbete.
Vi är inte färdiga med hur lagen ska se ut på to-
baksområdet. Men jag har sagt, och jag kan gärna
upprepa det, att vi ska bestämma att från ett visst
datum ska också restaurangerna i Sverige vara rök-
fria. Men för att kunna göra en bedömning av hur
snabbt en sådan förändring av de svenska restaurang-
erna kan ske har vi gett ett uppdrag till Folkhälso-
kommittén att kalla till sig branschen för att diskutera
såväl rökningen som utskänkningsvillkoren, tiderna
för restaurangernas öppethållande och narkoti-
kaproblemet.
Vi har bett Folkhälsoinstitutet att tillsammans
med restaurangnäringen ge oss ett underlag för att
bestämma hur snabbt omvandlingen kan gå. Vi kom-
mer att lägga fram ett förslag som innebär att från ett
visst datum ska svenska restauranger vara rökfria.</pre><pre>Anf.  90  MIKAEL OSCARSSON (kd):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Låt mig bara
påminna om att den som röker en cigarett bara får i
sig 25 % av röken. Resten går ut till omgivningen.
Jag anser att de som jobbar på restauranger och kafé-
er inte ska behöva utsättas för någonting som är för-
bjudet på andra ställen. Det här är allvarligt. 500
personer dör varje år i Sverige på grund av sjukdomar
som kommer av passiv rökning. Jag tycker att det är
hög tid att restauranger och kaféer blir rökfria. Det
måste vara en rättighet för astmatiker och allergiker
att också kunna gå på restaurang.
Det var sagt att det skulle komma ett förslag till
våren. Därför hoppas jag nu att det kommer i höst så
att vi kan få den här nödvändiga förändringen. Det är
faktiskt liv som står på spel.</pre><pre>Anf.  91  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Det är alldeles rätt att vi tidigare sade
att vi skulle komma med förslaget nu till vårriksda-
gen. Men med anledning av diskussionen om alko-
holpolitiken gav vi det här uppdraget till Folkhälsoin-
stitutet där vi bakade ihop diskussionen om utskänk-
ningsvillkoren och diskussionen om rökningen. Vi
kommer alltså med ett förslag till hösten.
Jag ska understryka Mikael Oscarssons argumen-
tation genom att bara nämna en siffra. 8 000 männi-
skor dör i Sverige varje år beroende på rökning. En
halv miljon dör i Europa. De som säger att vi inte ska
ta detta riktigt på allvar eller de som säger att man
måste ha rätten att röka också på restauranger måste
tänka på att den passiva rökningen är en del av förkla-
ringen till de problem som vi har när det gäller folk-
hälsan.
Rekrytering av allmänläkare</pre><pre>Anf.  92  CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Fru talman! Det här är också en fråga till social-
minister Lars Engqvist. Jag läste nyligen i en tid-
ningsnotis att endast var tionde AT-läkare vill bli
allmänläkare. Den enkäten var gjord bland 450 läkare
som gör sin obligatoriska allmäntjänstgöring för att få
sina legitimationer.
Om jag har förstått socialministern rätt behöver
det rekryteras 170 nya allmänläkare per år fram till
2010. De behövs för att primärvården ska kunna
utgöra basen i sjukvården och vara tillgänglig för alla.
Då undrar jag om detta innebär revideringar i mål-
sättningen för sjukvården och primärvården, eftersom
enkäten ju tyder på att man har svårt att nå målen.
Om så inte är fallet, vilka konkreta åtgärder ämnar
socialministern vidta för att öka rekryteringen?</pre><pre>Anf.  93  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Den enkät som Carl-Axel Johansson
pekar på är ingen överraskning för mig. Detta var det
problem vi hade att diskutera när vi presenterade
handlingsplanen för sjukvårdens utveckling. Det var
inte bara så att det saknades allmänläkare eller speci-
alister i allmänmedicin ute på våra vårdcentraler, utan
vi visste också att intresset bland läkarstuderande för
att gå ut i primärvården var ganska litet.
Följande åtgärder fanns med i den handlingsplan
som riksdagen beslutade om i december. För det
första ska vi öka utbildningen av läkare, vilket är
viktigt. Vi behöver en allmänt utökad utbildning. För
det andra ska vi upprätta ett särskilt familjemedi-
cinskt institut som ska diskutera kompetensutveck-
ling, villkoren i primärvården och möjligheter för
läkare, men också för annan personal, att utvecklas i
sina tjänster i primärvården. När jag frågar läkarna
om vad det är som lockar i andra delar av sjukvården,
är svaret faktiskt inte bara lönen. Man kan klara
ganska hyggliga lönevillkor också i primärvården.
Det handlar ofta om möjligheten till forskning som en
del av jobbet i primärvården, möjligheten till kompe-
tensutveckling och arbetsvillkoren allmänt. Detta ska
diskuteras av det familjemedicinska institutet. Vi ska
se till så att vi vänder attityden så att fler unga läkar-
studerande vill bli riktiga doktorer i primärvården.</pre><pre>Anf.  94  CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Fru talman! Jag tackar socialministern för svaret.
Som väl är fick jag inte svaret att det behövs mer
pengar. Jag tror nämligen inte att det är mer pengar
som behövs. Det är attityderna och arbetsmöjlighe-
terna som behöver förändras. Man måste inse att
yrket är internationellt. De förutsättningar som finns i
Sverige måste premieras. Man kan öka intresset ge-
nom att titta på arbetsförhållandena. Det gäller att få
doktorerna att välja att bli allmänläkare. Jag tror inte
detta gäller totalantalet doktorer, utan man måste öka
intresset för inriktning. Det tror jag är viktigt.</pre><pre>Anf.  95  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! När det gäller mer pengar till vården
är det viktigt att man klargör att svensk sjukvård
allmänt sett behöver ett resurstillskott. Svensk sjuk-
vård tar egentligen lite för liten del av våra gemen-
samma resurser för att man ska klara alla de krav som
vi som patienter ställer på sjukvården. Det är viktigt.
Men vi löser inte att alla problem med pengar.
Just den här frågan handlar om attitydförändringar
och arbetsvillkoren. Hur ser det ut för distriktsläka-
ren? På vilka villkor jobbar han eller hon? Hur arbe-
tar man i team? Hur möter de sina övriga arbetskam-
rater på vårdcentralen? Hur lägger man upp arbetet?
Vilka möjligheter till personlig utveckling finns? Det
är helt avgörande. Det kan möjligtvis kosta pengar att
erbjuda detta, men det är detta som är kärnfrågan. Vi
måste erbjuda en arbetsmiljö och arbetsvillkor för
våra distriktsläkare eller för allmänläkare i primär-
vården som gör det attraktivt. Det är inte alldeles
säkert att det är en kostnadsfråga.
Nyckelbiotoper</pre><pre>Anf.  96  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Ulrica Messing. Den handlar om nyckelbiotoper och
naturreservat.
Många skogsägare får ju i dag avverkningsförbud
på produktiv skog där skogsorganisationerna har
funnit s.k. nyckelbiotoper. Avverkningsförbudet
ligger kvar till dess att en överenskommelse har träf-
fats. Det kan ta väldigt lång tid. Jag anser att allt
måste göras för att inte onödigtvis försena och försvå-
ra sådana överenskommelser.
Dessutom har en kontrollinventering under år
2000 visat att nyckelbiotopsarealen ökat så kraftig att
det nu faktiskt är dags att börja ifrågasätta om vi kan
fortsätta på det här sättet.
I generationer har enskilda lantbrukare vårdat sin
skog. Det har skett genom åtgärder anpassade till
gårdens verksamhetsinriktning. I de flesta fall har
man betesdjur. För många är skogen en förutsättning
för fortsatt jordbruksdrift. För andra skogsägare är
intresset för landskap och landsbygd det intresse som
driver människor att utföra ett för oss i Sverige
mycket värdefullt jobb.
Jag undrar nu vad statsrådet har för kommentarer
kring detta med nyckelbiotoper: För vem?</pre><pre>Anf.  97  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Det enkla svaret på Rigmor Sten-
marks fråga är: För alla. Det är nämligen en gemen-
sam angelägenhet och i allas vårt intresse att vi värnar
de nyckelbiotoper som finns i vårt land. Vi får en allt
bredare kunskap om hur vi ska göra det. Enskilda
skogsägare har blivit oerhört framgångsrika på att
kartlägga de biotoper som finns på deras mark, och
det är precis samma sak med stora skogsbolag.
Tillsammans med skogsvårdsstyrelserna gör vi nu
en kartläggning av hur den s.k. gamla skogspolitiken
har fungerat, hur vi har hållit balansen mellan de
miljömål och de näringspolitiska mål som finns. I den
utvärderingen ska Skogsstyrelsen återkomma till
regeringen med eventuella förslag på förändringar.
Det kan handla om utbildning och ökat stöd till
skogsägare på något sätt, men det kommer inte att
handla om mindre ambitioner när det gäller att beva-
ka allas våra intressen kring biotoper. Med anledning
av det som Skogsstyrelsen kommer att lämna till
regeringen i slutet på det här året ska jag också kom-
ma till riksdagen med förslag på justeringar av
skogsvårdspolitiken nästa år.</pre><pre>Anf.  98  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Tack så mycket, statsrådet! Då vill
jag skicka med ett påstående. I skälighetsregeln i
miljöbalken 2:7 säger man att kraven på hänsyn ska
vara miljömässigt motiverade utan att vara omöjliga
att uppfylla. Det borde kunna gälla även för nyckel-
biotoper, så att normalt skogsbruk inte blir lidande.
Norduppland, som jag representerar i det här fal-
let, säger man t.o.m. så här nu: Är det inte dags att
bevara skogsbonden? Utan människor som sköter sin
skog har vi inte heller nyckelbiotoperna. De är grun-
den för det här, de har hjärtat och de har möjligheter-
na att bevara det här och se till att det är för oss alla.
Jag delar uppfattningen att det ska vara för alla. Men
det ska ske på ett bra sätt, och det tycker jag inte att
det gör i dag.</pre><pre>Anf.  99  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Lyckligtvis skulle jag vilja säga att
det ändå är relativt sällan som vi står inför konflikter
som vi inte kan lösa. Jag var senast i tisdags ute med
LRF i Västra Götaland och besökte enskilda bönder
som visade var de hade hittat sina biotoper, hur de
hade kartlagt dem, hur de hade rapporterat till
skogsvårdsstyrelsen och hur de hade gjort skiften när
det gäller marken för att vara konkret och praktisk
och lösa allas våra gemensamma intressen, både för
den enskilde skogsägaren och för vårt allmänna.
Jag utgår från att med den ökade kunskap som vi
hela tiden får kring biotoper, hur vi ska kartlägga dem
och hur vi kan lösa praktiska problem kommer också
de konflikter som har varit hittills att bli än mindre.
Vi har ett gemensamt intresse kring både att kunna
vara praktiska och konkreta skogsbrukare och att slå
vakt om de biotoper som vi har.
Lokal och regional livsmedelsproduktion</pre><pre>Anf.  100  LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! I veckan besökte jag ett antal mjölk-
och köttproducenter i Västerbottens inland. Dessutom
besökte jag ett lokalt slakteri med inriktning på pro-
duktion av renkött. Alla hade ambitioner att genom
samverkan öka den lokala och regionala livsme-
delsproduktionen. Men uppfattningen var att en del
regelverk, bl.a. för hanteringen av slaktavfall, utgjor-
de hinder.
Min fråga till jordbruksministern blir då: Finns det
från regeringens sida ambitioner att hitta regelverk
som bättre möjliggör en lokal och regional livsme-
delsproduktion?</pre><pre>Anf.  101  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Svaret är ja. Jag kan ge två exempel.
Det ena är att vi inom EU:s nuvarande jordbrukspoli-
tik försöker förändra på ett sådant sätt att också de
små och, i det här fallet, lite mer avlägset belägna
gårdarna, ska kunna bibehållas och utvecklas. Nuva-
rande jordbrukspolitik gynnar nämligen ganska ensi-
digt de stora och gynnar också en koncentration.
Det andra exemplet är att jag har givit två upp-
drag. Ett uppdrag är till Livsmedelsverket för att se
över vilka nationella hinder det finns för att småskalig
slakteriverksamhet ska utvecklas inklusive mobila
slakterier. Det andra är att Gudrun Lindvall, känd
ledamot i riksdagen, har fått ett uppdrag att se över
hur man kan undvika långa djurtransporter och främja
slakt nära uppfödningsplatsen.</pre><pre>Anf.  102  LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tror själv att
det är otroligt viktigt att vi för att kunna uppmuntra
den lokala livsmedelsproduktionen hittar lösningar
där vi inte har mallen för storskaligheten, utan just de
lokala lösningarna.
Hanteringen av slaktavfall utgör ett problem, där
man alltså är hänvisad till långa transporter. Det är
gårdar med bönder som själva vill utveckla en lokal
produktion och kanske kunna sälja kött där man vet
varifrån köttet kommer - som ju är ganska aktuellt i
dessa dagar - men som har små möjligheter till det.
Såvitt jag vet finns det inga anläggningar i norra
Norrland som hanterar slaktavfall.
En följdfråga blir då: Hur kommer översynen av
frågan om slaktavfall att ske framgent?</pre><pre>Anf.  103  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Vad jag talade om i mitt första inlägg
rörde inte slaktavfallet utan slakten generellt sett.
När det gäller slaktavfall är det och har det blivit
ett ganska stort och växande problem i och med BSE-
diskussionen och den kris som den har utlöst. Det har
bl.a. lett till att vi i dag avlägsnar mycket mer delar av
djuret som måste behandlas på ett speciellt sätt. Men
självdöda djur ute på våra gårdar måste också tas om
hand på ett särskilt sätt. De kan alltså inte grävas ned.
Det får man göra om gårdarna ligger avlägset. Man
får göra det fortfarande, men jag är inte säker på att
detta håller i framtiden.
Därför har Svante Englund, tidigare chef för Jord-
bruksverket, fått ett uppdrag som ska redovisas den
15 april där han ska se över hur vi kan bygga upp
anläggningar i flera delar av Sverige så att vi slipper
dessa långa transporter av självdöda djur och kan ta
hand om riskmaterialet på ett bättre sätt närmare
gårdarna.
Mellanöstern</pre><pre>Anf.  104  LEIF JAKOBSSON (s):
Fru talman! Min fråga är till utrikesministern och
handlar om den snabbt förvärrade situationen i Mel-
lanöstern. Vi ser varje dag en upptrappning av våldet.
Israel har tydligt markerat att man de kommande 100
dagarna tänker förstärka våldshandlingarna. Det är
självfallet ett stort bakslag för fredsprocessen.
Israel har som stat de senaste dagarna angripit den
palestinska administrationen i helikopterattacker. Det
kallas vanligen krigshandlingar. Man avrättar miss-
tänkta palestinier. I går besköt israeliska soldater
palestinska förhandlare på väg hem. Våld utövas från
båda sidor, men staten Israel tar till mer och mer
övervåld, enligt min åsikt.
Vilka ansträngningar görs från svenskt och euro-
peiskt håll för att få slut på dödandet och angreppen?
Hur bedömer utrikesministern möjligheten att
fredsprocessen ska kunna återupptas?</pre><pre>Anf.  105  Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! EU försöker spela en aktiv roll, men
tyvärr är vi ganska pessimistiska vad gäller situatio-
nen just nu. Så fort Israel fick en ny regering gjorde
vi en s.k. trojkaresa från EU till Israel och Gaza. Vårt
budskap till den nya israeliska regeringen var då att
man måste förbättra den allvarliga ekonomiska situa-
tion som de palestinska områdena har genom att Isra-
el betalar ut de skattepengar till palestinierna som
man håller inne och genom att man upphör med av-
stängningspolitiken gentemot palestinska områden.
Vi menar också att det skulle vara bra för säkerheten,
därför att det skulle minska risken för våld från den
palestinska sidan om de fick en bättre ekonomisk
situation.
Vi tog också upp att vi inte accepterar bosätt-
ningspolitiken och att vi inte accepterar s.k. elimine-
ringar, dvs. att man avrättar misstänkta i stället för att
använda det riktiga rättssystemet.
Tyvärr har situationen förvärrats sedan vi var där.
Det enda positiva som har hänt är att när Peres var
här i måndags och tisdags sade han att säkerhetssam-
talen mellan israeler och palestinier återigen skulle
starta. Det var i tisdagsförmiddags.
Den enda möjligheten att få i gång fredsprocessen
är nog att man får en bättre säkerhetssituation, att
israelerna betalar ut sina bidrag till de palestinska
områdena och att man på grund av ett sådant paket
kan starta fredssamtalen igen.</pre><pre>Anf.  106  LEIF JAKOBSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret och konstaterar
att det faktiskt är Israel som bryter mot folkrätten och
mot de beslut som är fattade i FN. Det är viktigt att vi
som nation faktiskt agerar i de här frågorna.</pre><pre>Anf.  107  Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! Vi har varit mycket tydliga mot båda
sidor om att man måste minska våldet. Det är ett
ansvar för båda sidor. Men det är självklart också så
att den israeliska regeringen har ett stort ansvar både
för att se till att man inte för en folkrättsstridig bo-
sättningspolitik och för att man inte använder elimi-
neringar och ett oproportionerligt våld.</pre><pre>Anf.  108  TREDJE VICE TALMANNEN:
Därmed är frågestunden slut. Jag tackar regering-
ens företrädare och riksdagens ledamöter för frågor
och svar.</pre><pre>12 §  Statlig fastighetsförvaltning</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU22
Statlig fastighetsförvaltning.</pre><pre>Anf.  109  SIV HOLMA (v):
Fru talman! Detta betänkande behandlar tio mo-
tioner som väckts under allmänna motionstiden förra
året. En motion är från Vänsterpartiet och tar upp
Fastighetsverkets förvaltning av skogar. Jag ska i
detta anförande ta upp denna motion.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets och Miljöparti-
ets reservation 2, i övrigt bifall till förslagen i betän-
kandet.
Statens fastighetsverk bildades 1993 och förvaltar
stora landområden som ägs av staten. Det gäller
främst markområden väster om odlingsgränsen i
Lappland, renbeteslanden i Jämtland, Härjedalen och
norra Dalarna samt kronoholmarna utmed hela den
svenska kusten. Till området hör också de statsägda
delarna av de skyddade Norrlandsälvarna med biflö-
den. I förvaltningsansvaret ingår dessutom mark
kring slott och kungsgårdar.
Sammanlagt handlar det om ca 6 ½ miljoner hek-
tar, varav 300 000 hektar är skog. Större delen av
dessa skogar ligger i eller i nära anslutning till fjäll-
kedjan. Detta område omfattar det överlägset största
sammanhängande och någorlunda opåverkade skogs-
området i hela Europa. Den svenska staten har en
enorm möjlighet att föregå med gott exempel för
andra skogsägare, samtidigt som staten kan bevisa att
hänsyn till ekologiska och övriga allmänna intressen
inte bara är möjligt utan även den enda långsiktiga
förvaltningsstrategin för att nå ett hållbart samhälle.
Skogarnas överlevnad och fortsatta bidrag till mänsk-
lig välfärd är till stor del beroende av att dessa an-
strängningar lyckas.
Hur Fastighetsverket och andra skogsägare ska
förvalta skogen finns uttryckt i skogsvårdslagens
första paragraf. Enligt denna är skogen en nationell
tillgång som ska skötas så att den uthålligt ger en god
avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden
behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra
allmänna intressen.
Tyvärr har det visat sig att Statens fastighetsverk
inte alltid lyckats fullfölja sin uppgift på ett tillfreds-
ställande sätt. Kritik har riktats mot Fastighetsverket,
som inte beaktat naturvården och turismen i tillräck-
lig omfattning. Rennäringens och lokalbefolkningens
intressen har inte heller alltid tillgodosetts på ett rim-
ligt sätt.
Ett av de grundläggande problemen i samband
med detta är att Fastighetsverket ålagts ett avkast-
ningskrav på 3 ½ % av marknadsvärdet. Även impe-
dimentmark, vilken enligt skogsvårdslagen bedöms
som icke avverkningsbar skog, har ett avkastnings-
krav på 2 %. Det avkastningskrav som åligger Fastig-
hetsverket innebär risk för att områden som är särskilt
känsliga eller på annat sätt är i behov av ett varaktigt
skydd inte får tillräcklig hänsyn. Detta kan beskrivas
med följande exempel:
· För områden som enligt skogsvårdslagen borde
klassas som skyddsvärda finns avverkningsplaner.
· Avverkningar har utförts på för rennäringen vikti-
ga åretruntmarker, trots samebyarnas överklagan-
den.
· Turistföretag har förhindrats förvärva mark och
skog i anknytning till vandringsleder. Den har av-
verkats.
· Avverkning har skett i Arvliden, där majoriteten
av lokalbefolkningen var emot avverkningspla-
nerna. Protesterna fick stöd utifrån, och polis sat-
tes in mot dem som försökte blockera avverkning-
en.
Fru talman! Regeringen har efter kritik äntligen
tillkallat en särskild utredare som ska pröva formerna
för statens samlade skogsförvaltning. Det är mycket
positivt. Vad som inte är positivt är att det av direkti-
ven till utredningen klart framgår att det utredaren ska
lägga fram förslag om är en mer "effektiv förvaltning
av statens totala skogsinnehav" och att "de affärsmäs-
siga ambitioner som ligger bakom förvaltningen av
statens skogsinnehav skall kunna fullföljas effektivt".
När man enbart lämnar de direktiven och inte läg-
ger till andra saker blir det svårt att klara av att få en
bra och allsidig utredning av statens skogsinnehav,
framför allt då de fjällnära skogar som det rör sig om
inte är avverkningsbara på grund av sin långsamma
tillväxt och oförmåga till återväxt inom en överskåd-
lig framtid. Vi är skeptiska till utformningen av av-
kastningskravet, eftersom det har fått de redovisade
negativa konsekvenserna. I avvaktan på att utred-
ningen genomförs anser vi att ett tillfälligt stopp för
avverkningarna på Fastighetsverkets marker införs.
Vi anser vidare att utredningsdirektiven bör ut-
vidgas till att även omfatta en bredare översyn. Andra
områden behöver belysas såsom hur lokalbefolkning-
ens medverkan och inflytande ska garanteras, hur
alternativa brukningsmetoder kan skapa arbetstillfäl-
len utan att hota skogens miljövärden samt hur sko-
gens alternativa värden för t.ex. fritidsliv och turism
kan värderas.
Det är dessutom viktigt att utreda hur befolkning-
en i inlandets skogsbygder får större inflytande över
skogens skötsel och förvaltning. En förbättrad
skogsvård kan öka produktionen av varor och tjänster
och därmed bidra till att skapa nya arbetstillfällen,
inkomster och mervärde genom förädling av och
handel med skogsprodukter. Det behövs för att öka
inkomster och sysselsättning på landsbygden. Men
det ska skapas på ett sådant sätt att ekonomiska, eko-
logiska och sociala vinster får en rimlig balans. Ut-
redningen bör därför också ta upp statens skogars
ekonomiska och biologiska värde. Dessa värden kan
exempelvis handla om möjligheten till utveckling av
förädlingsindustrier, vilt- och naturvård, turism eller
användning av skogar för energiförsörjning.</pre><pre>Anf.  110  LISBET CALNER (s):
Fru talman! Detta finansutskottets betänkande är
tillkommet med anledning av motioner som avläm-
nats under den allmänna motionstiden. Som Siv Hol-
ma sade är det sammanlagt tio stycken. De handlar
om allt från statlig fastighetsförvaltning, hyressätt-
ning av ändamålsfastigheter, Fastighetsverkets för-
valtning av skogar till användningen av överblivna
statliga skärgårdsfastigheter och frågan om fasadbe-
lysning av statliga byggnader i Stockholm.
Utskottet är oense på några punkter, därför är två
reservationer bifogade betänkandet.
Centerns reservation vill göra ett tillkännagivande
om att bilda ett bolag för de kulturfastigheter som
staten äger. Motionärerna uppger att en del kulturins-
titutioner måste använda 50 % av sina anslag till att
betala hyra. Det vore bättre att använda dessa pengar
till verksamheten, menar man.
Kulturutskottet har redan under förra året upp-
märksammat att det är svårt för kulturinstitutioner
som är inhyrda i statligt förvaltade ändamålsfastig-
heter att påverka sin hyra. Kulturutskottet föreslog att
revisorerna bl.a. skulle titta närmare på Fastighets-
verkets principer för hyressättning och dess rätt att
ställa avkastningskrav på just dessa fastigheter.
Revisorerna har sedan gjort en förstudie om bak-
grund och inriktning i dessa hänseenden, och den
kom finansutskottet till del den 15 december förra
året. Revisorerna har dessutom för avsikt att senare i
år redovisa en granskningsstudie. Därför anser ut-
skottets majoritet att det inte finns någon anledning
med ett tillkännagivande om ännu en utredning.
"Vad göras skall är allaredan gjort" skulle man
kunna säga, för att travestera en av våra kungars ut-
talanden.
Med revisorernas förstudie och fortsatta arbete
ges också skälen till varför vi avstyrker kraven i de
andra motionerna.
Regeringen har beslutat, precis som Siv Holma
sade, att utse en särskild utredare som på ett allsidigt
sätt ska pröva formerna för statens samlade skogsin-
nehav och förvaltningen av denna. Inriktningen för
uppdraget innehåller bl.a. en helhetssyn på styrning,
policy och ambitioner, så att staten på allra bästa sätt
kan sköta sina skogar ur både miljö- och produktions-
synpunkt. Siv Holma glömde det när hon talade om
vad utredningen skulle syssla med, men det är viktigt
både ur miljö- och produktionssynpunkt.
Siv Holma talar för reservation nr 2. Hon vill att
ett tillfälligt avverkningsstopp bör införas i skogar
förvaltade av Statens fastighetsverk medan denna
utredning pågår. Utskottets majoritet tycker inte att
det är ett bra förslag, och vi avstyrker det. Principerna
för den statliga skogsförvaltningen kan ju inte skilja
mellan de olika statliga skogsförvaltarna.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i utskottets betänkande och avslag på de två re-
servationerna.</pre><pre>Anf.  111  ANNA ÅKERHIELM (m):
Fru talman! Som Lisbet Calner redan har varit in-
ne på reformerades principerna för statens fastighets-
förvaltning i början av 90-talet till ett system där
myndigheterna själva skulle få bestämma över loka-
linnehav och lokalkostnader. Bakgrunden var natur-
ligtvis en önskan att tydliggöra kostnaderna, vilket
också låg i linje med budgetreformens principer.
Byggnadsstyrelsen avvecklades, och i stället bil-
dades Fastighetsverket med ansvar för att förvalta
bl.a. statens kulturfastigheter. Vasakronan fick ansvar
för statens innehav av kommersiella fastigheter, Aka-
demiska hus fick ansvar för universitets- och hög-
skolebyggnader  och Lokalförsörjningsverket fick
rollen som rådgivare till statens hyresgäster.
Reformen utvärderades 1997 och sägs ha innebu-
rit en större flexibilitet i lokalutnyttjandet. Men det
konstaterades också att reformen inte enbart har fått
positiva effekter. Konflikter har uppstått mellan hy-
resvärd och hyresgäst i ändamålsfastigheter där man
har olika uppfattning om utformningen av spelregler-
na, t.ex. dunkla principer vid hyressättningen. Vidare
är det fråga om redovisningstransparens och statens
avkastningskrav. Ändamålsfastigheter har en särställ-
ning. Hyresgästen har, som Lisbet Calner tidigare
sade, inga eller starkt begränsade möjligheter att byta
till andra lokaler. Exempelvis kan själva byggnaden
ha ett centralt Stockholmsläge och karaktär av om
inte nationell helgedom så av mycket stort nationellt
värde.
Mot bakgrund av detta är det mycket bra att Riks-
dagens revisorer nu, utöver sin förstudie, beslutat att
göra en fördjupad granskning i första hand avseende
ändamålsfastigheternas speciella situation, som
kommer att redovisas senare i år, liksom att frågan
också bereds i Regeringskansliet.
Fru talman! Vi har ett antal moderata motioner till
detta betänkande som tar upp just problemen med
hyressättningen. Men i avvaktan på pågående bered-
ning låter vi oss för tillfället nöja.</pre><pre>Anf.  112  LENA EK (c):
Fru talman! Till detta betänkande finns fogat en
reservation från Centerpartiet. Jag ska be att få yrka
bifall till den.
Här finns också ett särskilt yttrande om statens
skogsinnehav, som går tillbaka på en gammal motion
från oss där vi påpekar att olika statliga förvaltare av
statligt skogsinnehav inte har samma principer för sin
förvaltning. Det slår olika. Det behövs en samlad
helhetssyn vad gäller styrning, policy och ambitions-
nivåer för skötsel av statens skogsinnehav. De frågor-
na kommer dock upp i ett annat sammanhang. Därför
finns det bara ett särskilt yttrande.
Det som däremot reservationen hanterar gäller hy-
ressättningen för statliga lokaler. Det handlar då om
ändamålsfastigheter och lokaler där det bedrivs olika
former av kulturell verksamhet.
I många olika sammanhang pratas det om kultu-
rens betydelse, humor, förståelse, integration, huma-
nism och över huvud taget livskvalitet. Det här för-
stärks ordentligt av den regionalpolitiska utredningen
som påpekar kulturens betydelse för tillväxt och ut-
veckling och kulturens avgörande betydelse för hur
ungdomar flyttar mellan olika bostadsorter, den s.k.
kulfaktorn.
Livskvalitet är otroligt viktigt. Kulturen står för en
stor del av livskvaliteten som finns och skapas i lan-
det. För många som är intresserade av frågorna, kul-
turutbudet och kulturarbetare över huvud taget ter det
sig helt omöjligt att förstå att man på magra anslag,
som det redan har sparats på, ska betala mer än 50 %
i hyreskostnader till den offentliga fastighetsägaren
staten. Den ger med den ena handen och tar in mer än
hälften med den andra handen. Det här är ett exempel
på det sektorstänkande och den konstlade uppdelning
mellan olika verksamheter som ibland ger mycket
märkliga effekter i Sverige. Det är anledningen till att
vi tycker att man behöver titta särskilt på hyressätt-
ningen på ändamålsfastigheter och att frågan behöver
belysas ytterligare utöver det som Riksdagens reviso-
rer kommer att ta upp. Det är därför anledningen till
vår reservation.
När Lisbet Calner, som representerar utskottsma-
joriteten, säger att "vad göras skall är allaredan gjort",
kan man svara med att säga att vad utskottet skapar är
vanskligt och kort. Den här situationen är otillfreds-
ställande, den missgynnar de kulturinstitutioner som
vi annars värnar. Det är för dem som bryr sig om
detta en fullständigt oförståelig situation - därav vår
reservation.</pre><pre>Anf.  113  LISBET CALNER (s) replik:
Fru talman! Borde inte Lena Ek vara glad åt att
revisorerna gör en fördjupad studie för att ta reda på
allt det som Lena Ek har kritiserat för att det inte
fungerar? Jag förstår inte anledningen till varför ni
begär en utredning när revisorerna redan jobbar med
detta. Vad är det för utredning som Centern vill ha?</pre><pre>Anf.  114  LENA EK (c) replik:
Fru talman! Vi tycker att det behövs en parla-
mentarisk belysning av frågorna för att de olika parti-
erna ska kunna ta sitt ansvar för att ställa de frågor
som ska ställas och för att plocka fram de svar som
kan ge underlag till beslut på området.
Den situation som finns kan vi vara överens om.
Den är inte tillfredsställande. Den motverkar det syfte
vi har med kulturanslagen. Är det inte så?</pre><pre>Anf.  115  LISBET CALNER (s) replik:
Fru talman! Det är också därför som kulturut-
skottet har påpekat detta och gett revisorerna i upp-
drag att se över allt det som Lena Ek har haft invänd-
ningar emot. När revisorerna har gjort sitt kommer
resultatet naturligtvis att lämnas vidare. De politiska
partierna har representation bland revisorerna, och
sedan när ärendet kommer upp i utskottet får vi möj-
lighet att argumentera och ta reda på vad det handlar
om där och eventuellt lägga fram förslag som kan
förbättra situationen för fastigheterna och kulturen
som Lena Ek pratar så varmt för.</pre><pre>Anf.  116  LENA EK (c) replik:
Fru talman! Detta är väldigt konstigt. Om man vill
ändra någonting och göra situationen bättre, vill man
väl ha det gjort så fort som möjligt. Det är en naturlig
mänsklig reaktion. Om man däremot inte vill förändra
någonting, är det bra att först dra det genom Riksda-
gens revisorer, sedan genom utskottet, sedan genom
riksdagen, sedan begära att regeringen ska vidta åt-
gärder eller tillsätta en utredning. Det är en normal
reaktion att komma fram till det beslutet efter kritik
från Riksdagens revisorer.
Vi har gjort en stor omväg som tar lång tid. Under
tiden lider kulturinstitutionerna av utgiftstrycket. Det
är ett utgiftstryck som är skapat av staten med politis-
ka beslut, som bl.a. Lisbet Calner är väldigt tydligt
ansvarig för.</pre><pre>Anf.  117  LISBET CALNER (s):
Fru talman! Nej, Lena Ek, jag tror inte att det går
fortare genom att tillsätta en parlamentarisk utred-
ning. Den kan inte på direkten lämna förslag till riks-
dagen. Det ska förberedas en form av proposition
eller något sådant.
Jag tycker att Lena Ek vilseleder lite grann när
hon säger att revisorernas fördjupade utredning skulle
förlänga det hela. Jag tror att det kommer att bli ett
bra underlag som vi kommer att resonera om under
hösten bland de olika partierna.
Jag är överens med Lena Ek att det finns problem
här. Vi har avsatt resurser för att de ska lösas.</pre><pre>Anf.  118  LENA EK (c):
Fru talman! Vi får komma tillbaka till diskussio-
nen i höst. Då ser vi vad utskottsmajoriteten landar på
och om utskottet hemställer till regeringen att den
omedelbart ska lösa problemet eller om det begär att
man ska tillsätta en utredning. Det ska bli väldigt
intressant att fullfölja diskussionen.
Lisbet Calner är bekymrad över situationen och
konstaterar att den inte är bra, att det inte fungerar
och att det ställer till problem för de kulturinstitutio-
ner som redan har ont om pengar. Man hade kunnat
stödja vårt yrkande redan nu och fått ett sådant för-
slag. Men det ville inte utskottets majoritet.
Därför får vi gå denna omväg runt och se om vi
landar på samma resultat eller ett sämre resultat.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)</pre><pre>13 §  Säkerhetskontroll i domstol</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU16
Säkerhetskontroll i domstol (prop. 2000/01:32).</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 16 §.)</pre><pre>14 §  Vissa näringspolitiska frågor</pre><pre>Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2000/01:NU7
Vissa näringspolitiska frågor.</pre><pre>Anf.  119  OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation nr 1 om näringspolitikens inriktning. Jag
står givetvis bakom övriga moderata reservationer
tillsammans med övriga borgerliga partier, men för
tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation 1.
Det kan inte ha undgått någon att världsekonomin
inte bara har gått in i en lugnare fas. Efterfrågan på
viktiga marknader, åtminstone på den amerikanska,
verkar för närvarande vara i fritt fall. Det ser bättre ut
i Europa, men sammantaget är nedbromsningen i
ekonomin framför allt för exportföretagen påtaglig.
Finansinstitut, Riksbanken osv. reviderar ned sina
tillväxtprognoser på löpande band för detta år. Börs-
rasen på Nasdaq, i Stockholm, på Wall Street och på
andra börser runtom i världen accentuerar nedgången.
När marknadernas värderingar av företagen faller
påverkar det givetvis framtidstron hos oss alla. Det
blir också svårare i sig för näringslivet att attrahera
kapital för sina investeringar.
Blir det en recession? Det kan ingen veta. Blir det
en utplaning? Det kan ingen veta. Det vi vet i dagslä-
get är att nyföretagandet i Sverige minskar. Nya siff-
ror från Nyföretagarcentrum visar att nyföretagandet
faller kraftigt. Nedgången på riksbasis för de första
månaderna i år uppgår till 14 %. På sina håll, som i
Västernorrland och Blekinge, är nedgången drygt
30 %. I det här sammanhanget kan man verkligen tala
om ett ras. Bakomliggande orsaker är förstås fram-
tidstron. Man behåller hellre sin anställning än att ta
risken, som det alltid är, att starta en ny verksamhet.
Man konsoliderar hellre än växer.
Vidare har framtidstron hos hushållen fallit i takt
med att deras besparingar smälter ihop i takt med
kursfallen. Bolagens vinstvarningar står som spön i
backen, orderböckerna krymper, och det hela ser
ganska kusligt ut för närvarande. Senast i dag kunde
vi läsa att Västtysklands ekonomi bromsar in och att
tillväxten minskar. För ett exportberoende land som
vårt kommer de prognoserna att omedelbart påverka
vår tillväxt.
I detta läge har vi representanter för näringsut-
skottet att diskutera förutsättningarna för företagande
i Sverige. Har vi anledning att göra det, eller räcker
det att sitta nöjd? Är företagarklimatet sådant att vi
kan slå oss till ro och tro att det mesta löser sig bara
vi har tillräckligt med tålamod? Den fråga vi bör
ställa oss är om vi är tillräckligt konkurrenskraftiga
inför en väntad nedgång i ekonomin.
Min utgångspunkt är att politikens huvuduppgift
är att skapa så goda förutsättningar och villkor som
möjligt för tillväxt. Den utgångspunkten är inte ett
uttryck för ett särintresse. Jag skulle vilja påstå att
företagandet, entreprenörskapet och villkoren för
dessa är av sådan betydelse att det kan betecknas som
allmänintresse. Bra klimat och miljö för företagande
är liktydigt med ökat välstånd för alla och envar. Mot
bakgrund av detta ökar ständigt konkurrensen om de
välståndsökande krafterna i en ekonomi - entrepre-
nören, idégivaren, uppfinnaren och företagaren.
Alla drar i den eldsjäl som vill starta eget. Alla
vill ha företagsamhet lokaliserad just till sin ort. Det
händer saker. Produkter och tjänster produceras. Jobb
skapas. Efterfrågan på såväl hårda som mjuka in-
satsvaror ökar. Tillväxten ökar, marknadsförsörjning-
en ökar och välståndet ökar. När välståndet ökar
följer tryggheten och känslan av att vi är något. Or-
ten, regionen, staden och landet blir attraktiva att
verka och leva i.
Inte undra på att konkurrensen om etableringen är
knallhård. Ort står mot ort, region mot region och så
småningom land mot land. Stockholm konkurrerar
inte bara med Göteborg eller någon annan ort i Sveri-
ge om en etablering. Tiotusentals kommuner i Europa
konkurrerar. USA är vår motståndare. Hela världen är
våra konkurrenter när det gäller att attrahera männi-
skor och kapital.
Är det vad vi kallar för globalisering? Jag bryr
mig inte om vad fenomenet heter. Det enda jag bryr
mig om är att göra Sverige starkt. Vissa människor
har som huvuduppgift att förmedla kunskap, andra
har att uppfinna saker, bygga hus, sköta om oss, osv.
Vårt uppdrag som politiker är att göra Sverige starkt i
konkurrensen om människorna, de som är aktörerna,
och starkt i konkurrensen om kapitalet.
Jag vill att våra elever löser sina matteproblem
bättre än i något annat land. Jag vill att våra vägar ska
ha en kvalitet som inte hindrar utan som möjliggör.
Jag vill ha regelsystem som hellre friar än fäller. Jag
vill ha lagar som ger trygghet och inte rättslöshet. Jag
till att sjukhuset hjälper mig när jag behöver den
hjälpen och inte ställer mig i en kö. Jag vill att det ska
vara lönsamt att bo och verka i vårt land.
Vi måste vara bättre än andra länder på de flesta
områden som vi kan påverka från den här salen. Att
Sverige ligger där det ligger kan vi inte göra något åt.
Vi har vårt klimat, och landet är glest befolkat. Vårt
land ligger långt ifrån våra marknader. Vi föds med
den talang vi har. Det vi kan göra är att förädla de
möjligheter vi förfogar över. Låt oss göra detta.
Fru talman! Företagarklimat är ett relativt be-
grepp. Det betyder olika beroende på vem man frågar.
Rimligt är vad företagaren upplever som ett gott fö-
retagarklimat. Det är vad vi kallar för det goda villko-
rens Sverige.
I ISA:s senaste rapport för år 2000 framkom det
att 66 % av företagen upplever oförändrat företagar-
klimat, att 11 % upplever en försämring och att 16 %
tycker att det har blivit bättre. Svagheterna är som
vanligt arbetsrätten och skattetrycket, styrkorna är
infrastrukturen och utbildningsnivån.
När vi moderater pratar företagarklimat hävdar vi
alltid mångfald och konkurrens. Det vi tvingas göra i
konkurrens tenderar alltid att höja kvaliteten och
förbättra utbudet. Lägre priser och mer omtanke om
mig som kund är bra. Det åstadkoms i en miljö där
alla stimuleras att göra sitt bästa. Oavsett om det är
fråga om en fri skola eller en avreglering på exem-
pelvis elmarknaden åstadkoms mer nytta om verk-
samheten blir konkurrensutsatt. Fler får möjligheten
att delta i tjänsteutbudet.
Därför måste statsföretagen säljas. Risken är upp-
enbar att konkurrensen sätts ur spel när olika intres-
sen kolliderar i företagets strategi.
En privatisering innebär också bättre möjligheter
till finansiering av bolagets expansion, men framför
allt renodlar den statens roll som lagstiftare.
En aktuell fråga på detta område är vad staten vill
göra med sitt skogsinnehav. Statsministerns önskan
om ett nytt domänverk måste besvaras av majorite-
tens representant. Vilken nytta skulle en sådan makt-
koncentration på skogsområdet leda till?
Farten i avregleringsarbetet måste speedas upp.
Småföretagsdelegationens förslag till regelförenkling
måste omedelbart sättas i sjön. Småföretagsdelegatio-
nen bildades 1996. 1998 kom slutrapporten med 80
konkreta förslag till regelförenkling. Nu, två och ett
halvt år senare, är två tredjedelar av förslagen fortfa-
rande inte genomförda. Tala om snigelfart från detta
s.k. superdepartement. Eller är det bristen på vilja hos
regeringen inom detta angelägna område som håller
tillbaka förslagen?
Vidare vill vi moderater att statsministern tar täten
i detta arbete och ansvarar för avregleringen. Vi vill
förstärka Simplexgruppens resurser. Vi vill också att
alla företagsregler ska ha granskats inom en fyraårs-
period.
Målet för regelförenklingsarbetet ska vara tydligt.
Inom en mandatperiod ska regelmängden ha minskat
med 25 %. Det är de små företagen som tjänar mest
på denna avreglering.
Rättssäkerheten för småföretagen måste öka. Det
är jätteviktigt att man som näringsidkare känner sig
trygg i förhållande till de lagar som vi stiftar. Flera
uppmärksammade fall tyder på att så inte är fallet.
Medanalyshistorien har för många lämnat en bitter
eftersmak som tveklöst bidragit till att många företa-
gare känner sig jagade. Fel har begåtts, men inte av
företaget och dess ägare utan av myndigheter. Då
borde staten ta sitt ansvar och medverka till en förlik-
ning. Rättsövergrepp och felaktig myndighetsutöv-
ning får inte leda till konkurser och personliga trage-
dier.
Fru talman! Jag har här redogjort för några av de
viktigaste åtgärderna för att åstadkomma ett bättre
näringsklimat i vårt land. Jag har nämnt avreglering-
en, ökad konkurrens, ökad rättstrygghet och föränd-
rade attityder, men jag har också talat om vikten av
förbättring inom skolans område.
Med detta följer givetvis behovet av lättnader i
skattetryck både vad det gäller energiskatter, kapital
och inkomstskatter. Inte minst borde de s.k. 3:12-
reglerna avskaffas. Vidare måste vi få bättre vägar
och en i övrigt effektiv infrastruktur.
När vi moderater driver på om bättre vägar och
bättre järnvägsinfrastruktur väljer regeringen att vän-
ta. När vi moderater vill sänka energiskatterna höjer
regeringen energiskatterna. När vi moderater ökar
mångfalden inom sjukvården väljer regeringen en
stopplag. När vi moderater vill sänka skatten för
småföretag väljer regeringen att utreda frågan. När vi
moderater säger "regelförenkling" säger regeringen
"tillväxtavtal".
På punkt efter punkt är det avvaktan, väntan eller
ängslan från regeringens sida när det gäller att på ett
resolut sätt förbättra företagarklimatet i vårt land.
Min fråga till majoriteten blir: Sitter ni nöjda och
spelar pass nu när konjunkturen viker och tillväxten
avtar, eller tänker ni göra någonting, och i så fall vad?</pre><pre>Anf.  120  LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Näringsutskottets betänkande inne-
håller ett antal traditionellt återkommande frågor som
näringspolitikens inriktning, lite allmänt om statliga
företag och ett konkret förslag om att sälja Vin  & 
Sprit. Jag kommer att inrikta mig på dessa frågor
samt tala en del om vidareförädling av skogsråvara.
Den borgerliga oppositionens synpunkter på nä-
ringspolitikens inriktning innehåller knappast särskilt
mycket nytänkande. Man kör den borgerligt traditio-
nella vägen med sänkta skatter som löser alla problem
och uppluckrade arbetsmarknadsregler.
Det är ändå lite märkligt att man fortsätter att an-
vända denna enkla väg. Man borde trots sin skatte-
sänkariver kunna erkänna att det svenska systemet för
att klara en hög nivå för den generella välfärden visat
sig mycket effektivt för att just bygga ett framgångs-
rikt näringsliv. De borgerliga partierna borde proble-
matisera sina ståndpunkter och bl.a. medge att stora
olikheter mellan människor i ett land och alltför
mycket av privata försäkringslösningar kan få negativ
påverkan på näringsliv och samhällsutveckling.
När de borgerliga partierna med moderaterna i
spetsen förordar uppluckring av arbetsmarknadsreg-
lerna vore det välgörande om man mer konkret före-
slog vilka förändringar man vill åstadkomma. De
svenska arbetsmarknadsreglerna, liksom de tyska och
italienska, är naturligtvis till för att utjämna maktför-
hållandena på arbetsplatserna mellan dem som äger
kapitalet och dem som producerar de nya värdena.
Självklart ser kapital- och aktieägarintressena ett
hinder i varje regel som försvårar snabba beslut, men
jag tror faktiskt att långsiktiga industrialister i svensk
industri i dag anser att det är fullständigt naturligt att
löntagarkollektivet ges möjlighet att agera för att
försvara sina rättigheter och också ta ett allt större
ansvar för produktionsprocesserna.
Jag tycker att de borgerliga partierna har hamnat
en bra bit från verkligheten, även om jag också vill
säga att Ola Sundell var närmare verkligheten i sitt
anförande än vad man kan läsa ut i de borgerliga
reservationerna. Det är inte sänkta skatter och försäm-
rad arbetsrätt som erfordras för att Sverige ska fort-
sätta vara ett industriland i absolut tätposition. Vad
som fordras är mer av forskning, tillvaratagande av
innovationer samt ett bättre tillvaratagande av lönta-
garnas breda kunskaper både enskilt och som kollek-
tiv.
Ökade ekonomiska, sociala och kulturella skillna-
der är sannolikt negativt för den ekonomiska utveck-
lingen. Mindre skillnader i olika avseenden är sanno-
likt mycket produktivt.
Fru talman! De statliga förtagen och det samhäl-
leliga ägandet är en aktuell och intressant fråga i flera
av våra riksdagspartier. De borgerliga partierna blir
emellertid, tycker jag, alltmer kategoriska och anser
att det i princip alltid är fel att staten äger företag.
Undantaget som bekräftar regeln är möjligen kd, som
styvnackat vill behålla Systembolaget i statlig ägo.
Dels vill man fortsätta den plan för utförsäljning
av statliga företag som framarbetades av den borger-
liga regeringen, dels vill man omedelbart sälja ut det
lönsamma Vin  &  Sprit. Enligt Vänsterpartiets mening
är den borgerliga linjen alltför slapp och svepande.
Det är å ena sidan inte omöjligt att även vi kan kom-
ma till ståndpunkten att vissa statliga företag mår bäst
av en försäljning. Å andra sidan tror vi att det också
kan bli aktuellt för staten att köpa eller ta över nya
verksamheter.
Häromdagen fick vi av SCA - det största skogs-
bolaget i Sverige - en klar signal om att det är en god
ordning om staten äger stora skogstillgångar. SCA
och andra skogsbolag ser i detta fall staten som en
neutral ägare som har möjlighet och resurser att sköta
skogen långsiktigt och miljöriktigt utan krav på ome-
delbar lönsamhet.
Vad gäller Vin  &  Sprit är det klart att staten i
dagsläget knappast skulle köpa ett företag som till-
verkar sprit på en konkurrensmarknad. Men ägandet
av Vin  &  Sprit är historiskt, och en försäljning i dag
skulle innebära att något annat stort spritbolag i USA
eller möjligen Europa blir den nya ägaren. Vin  & 
Sprit skulle försvinna från Sverige, och de årliga
inbetalningarna till statskassan skulle utebli.
Frågan är vad vi skulle vinna på en försäljning,
mer än det kortsiktiga engångsbeloppet. Skulle kon-
kurrensen på denna marknad öka? Nej, knappast.
Likaså vill de borgerliga partierna försälja ett fö-
retag som Vattenfall. I förra veckans debatt om el-
marknaden berördes frågan. Frågan blir även här vad
som skulle hända om staten fick för sig att sälja ut
Vattenfall. Skulle konkurrensen på den svenska eller
den europeiska elmarknaden öka? Nej, knappast.
Vi kan just nu följa det stora tyska elbolaget
E.ON:s försök till övertagande av Sydkraft. Är inte
den troliga följden av en försäljning av Vattenfall att
just E.ON skulle bli den stora intressenten? Är detta
bra för konkurrensen? Är det bra för elmarknaden?
Är det bra för Sverige?
Anser verkligen mina borgerliga motdebattörer att
varje försäljning av svenska statliga bolag är av go-
do? Går utförsäljning av statliga företag före konkur-
rensfrågor och svenska intressen?
Fru talman! I flera år har frågan om industrispån -
då menar jag alltså sågspån och hyvelspån eller, po-
pulärt, kutterspån - varit uppe till diskussion i den här
kammaren. Det handlar om vem som ska ha första
tjing på denna restprodukt från sågverken, den skiv-
tillverkande industrin eller värmeverken. Det handlar
om en miljövänlig restprodukt som kan användas för
tillverkning av träskivor av olika slag. Men denna
naturprodukt är också ett bekvämt bränsle för våra
värmeverk. Då värmeverkan har en betalningsförmå-
ga i nivå med oljepriset blir det svårt att konkurrera
för industrin. Svensk skivindustri har därmed fått ett
råvarupris som vida överstiger konkurrenternas både i
Norden och i Europa.
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig för att
denna besvärliga konkurrensfråga måste komma till
en lösning. Det gäller att hitta system som premierar
industrins användning av träråvaran och att öka vär-
meverkens intresse för att tillvarata den s.k. grönfli-
sen, som blir kvar i skogen efter avverkningar. Detta
skulle i sin tur öppna för en ökad verksamhet i skogs-
bruket, både för skogsägare och flisföretag.
Betänkandet innehåller också två motioner där
man föreslår att riksdagen ska ge regeringen i uppgift
att återkomma med förslag om hur det ska bli en ökad
användning av trä i det offentliga byggandet. Det kan
för många tyckas vara en fråga som ska överlämnas
till varje offentlig myndighet och att de själva ska
bedöma hur de vill göra, men så enkelt är det inte i
det här fallet. Vi har förmärkt en klar konservatism
hos offentliga myndigheter. Eller ska vi måhända
kalla det för slentriantänkande?
Trots att det i olika regeringsförklaringar har sagts
att miljöhänsyn ska tas vid all offentlig upphandling
präglas det offentliga byggandet fortfarande av stål-
och betongmaterial. Stål och betong som är mycket
energikrävande material borde i de här fallen betrak-
tas som något av nödlösningar för ett hållbart sam-
hälle. Att använda trämaterial är positivt för miljön i
flera avseenden. Dels binder trä kol både då det växer
och då det används till olika produkter, dels är det
energisnålt i jämförelse med exempelvis stål och
betong. Miljöargumentet borde väga tungt. Dessutom
visar olika pilotprojekt med flerfamiljshus i trä på
kostnadsbesparingar i jämförelse med betongalterna-
tiven.
Det är närmast en självklarhet att man vid olika
byggprojekt ska räkna också på ett träalternativ. Detta
tycker, såvitt jag förstår, även utskottsmajoriteten,
men man vill inte fullfölja med ett tillkännagivande
till regeringen. Det är synd och beklagligt. Här finns
nämligen chansen att snabba på när det gäller miljö-
och energifrågan i byggandet och att marknadsföra
den stora inhemska naturresursen.
Norge och Finland har förstått detta. De driver det
här på högsta regeringsnivå. Holland, som inte är
något direkt stort träland, har ändå insett miljöförde-
larna med att använda trä i byggandet och driver den
utvecklingen ganska hårt framåt. Det borde alltså vara
intressant även för vårt land. Därför, fru talman, vill
jag yrka bifall till reservation nr 13.</pre><pre>Anf.  121  OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Det är inget nytt under solen. Väns-
tern går till attack som vanligt mot de förslag som jag
har presenterat här för att åstadkomma ett bättre fö-
retagarklimat. Det är som vanligt nej till det mesta. I
det här fallet är det nej till privatisering. Från Väns-
terns sida tar man upp de här exemplen på att allt som
har med näringsverksamhet att göra sannolikt skulle
få ett bättre ägande av en statlig ägare än av en privat.
Jag ger mig inte in i den diskussionen här och nu.
Jag skulle mer tydligt vilja fråga Lennart Beijer, som
jag i övrigt tycker har en sympatisk framtoning som
politiker, vad Vänsterns recept är när konjunkturen
faller och efterfrågan minskar. Det är, som jag sade i
talarstolen, ganska kusligt just nu med alla de här
indikationerna på att exporten, tillväxten och det
mesta avtar i den industrialiserade världen. Nej till
det mesta kan knappast vara receptet när efterfrågan
viker.</pre><pre>Anf.  122  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag vill först återigen understryka att
jag tycker att det åtminstone finns en nyansskillnad
mellan Ola Sundells uppläggning av debatten och det
som man kan läsa i reservationerna, och det är ju ett
framsteg.
Som jag sade säger vi inte nej till alla förslag. Vi
säger inte ens nej till privatisering och utförsäljning,
om det går att motivera på ett bra sätt. Jag tog fram
ett par punkter, ett par frågor, ett par företag. Jag
ställer alltså frågan: Vad vinner vi på att sälja ut? Det
här är någonting som vi kanske allihop borde ägna
lite tid åt. Det är så lätt att från både hållen ha katego-
riska påståenden i det här fallet.
När det gäller frågan om vad vi från Vänsterns si-
da ska hitta på för att ändra eller stoppa konjunktur-
fallet kan jag nog inte hjälpa Ola särskilt mycket.
Däremot är jag lika orolig som han. Samtidigt tycker
jag väl att man kanske inte ska hänga på alltför snabbt
i ett läge då alltför många pratar om att det går bakåt
och att det blir sämre. Vi har väl ändå haft en väldigt
hög nivå på konjunkturen de senaste åren, och någon
nedgång kanske inte är helt fel därför att en fortsatt
hög konjunktur skulle ju också ställa till problem när
det gäller inflation, att få tag i arbetskraft osv. Det här
kanske ger en möjlighet både för Sverige och Europa
att återhämta sig och få ny kraft. Man ska alltså inte
utnyttja en nedgång alltför mycket. Det kommer bara
att föra surt med sig.</pre><pre>Anf.  123  OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Jag inbillar mig inte heller att ens vå-
ra åtgärder skulle stoppa en kraftig konjunkturned-
gång i resten av världen, kanske inte ens i vårt land.
Det jag vill åstadkomma med de åtgärder som jag
har tagit upp är att man stärker konkurrenskraften i
förhållande till andra företag i andra länder. Med de
här åtgärderna stärker man självförtroendet. Känslan
av att det här kommer att ordna sig stärks. Därvid
kommer just de här tendenserna, som redan nu finns,
till minskat nyföretagande och de här depressiva
attityderna att avta.
Det som jag levererar till kammaren är det som
jag levererar till det svenska folket, nämligen att jag
tror att jag har en medicin mot det här. Jag kan nästan
lova att jag inte kommer att lösa problematiken i alla
dess delar, men jag har en medicin, och den är klar
och tydlig. Den riktar sig till näringslivet och dess
representanter: Här har ni något att ta till er. Kommer
det här att förbättra klimatet? Jag är övertygad om
det.
Men när jag lyssnar på Vänstern hör jag att det är
ve och klagan över just att vi presenterar det här för-
slaget. Man säger att det är gammal skåpmat och
ingenting nytt. Men det är det som diskussionen
måste utmynna i. Kan vi åstadkomma ett bättre läge
för de svenska företagen och i så fall hur? Jag har
redovisat mitt förslag, och jag tycker att det finns skäl
för Lennart Beijer att göra likadant när det gäller
Vänsterns förslag i det här avseendet. Jag tror inte att
det räcker med spånskatter och att säga ja till SCA:s
inviter om att förstatliga eventuella skogsinnehav.
Det måste nog vara mer av det som riktar sig mot små
och mindre företag. Det handlar just om den här
känslan hos företagaren, innovatören, av att det är
någon som står på hans eller hennes sida just i avsik-
ten att skapa framtidens företag.</pre><pre>Anf.  124  LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! I och för sig tror jag nog att man, om
man kunde lösa frågan om spånskatter och vem som
ska inneha skogen i det här landet, skulle komma
ganska långt på vägen. Men jag håller med om att det
inte räcker.
Från min och Vänsterns sida handlar det natur-
ligtvis om att se till att de små företagen kan utveck-
las, att man tar bort alla dumma regler som hindrar
utvecklingen och att man också ser över systemen så
att företagen kan rikta in sig mera på sitt arbete än
kanske på att deklarera och liknande saker. Likaså
gäller det att man minskar störningar vid sjukdomar.
Nu är väl reservationerna visserligen skrivna un-
der högkonjunkturen, men det beklagliga är att den
moderata reservationen inte gör någon större skillnad
på om det är hög- eller lågkonjunktur. Tydligen tän-
ker Ola Sundell använda samma verktyg i båda fal-
len. Det är detta som gör att man tycker att det kunde
vara roligt med några andra grepp för att utveckla det
här landet och dess näringsliv.
Vi har ju ändå lyckats ganska bra hittills. Detta
har byggt på att vi har haft en generell välfärdspolitik.
Det har byggt på att de flesta människor känner att de
är med i utvecklingen. Vi har avvisat alla förslag om
att öka skillnaderna mellan människor. Jag tycker, när
jag läser moderaternas reservationer, att de fortfaran-
de är inne på denna något ålderstigna modell.</pre><pre>Anf.  125  HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna står bakom de re-
servationer vi är antecknade för i betänkandet NU7
om näringspolitiska frågor. Jag nöjer mig dock med
att yrka bifall endast till reservation nr 6.
Vi kristdemokrater är liksom föregående talare
oroade över de allt kraftigare signaler vi nu hör om en
konjunkturavmattning. I reservation 1 talas om att
Sverige behöver en ny och positiv attityd till företa-
gande. Det är min uppfattning att företagarna borde få
uppleva sig som vår tids hjältar, inte bara bli omtala-
de som sådana för att sedan i sak bli motarbetade.
Mona Sahlin lär vara initiativtagare till en euro-
peisk stadga för småföretagande som föredrogs och
antogs, såvitt jag vet, under ett ministermöte i Feira i
Portugal medan Portugal var ordförande i EU. I den-
na stadga finns en rad förslag om främjande av små-
företag och småföretagare. Man borde bl.a. belönas
för sin initiativkraft. Det står inte ordagrant så, men
innebörden är den. Vart har de förslagen tagit vägen?
Det skulle jag vilja veta.
I reservation 2 talas om de statligt ägda företagen
och, som vi tycker, behovet av att sälja de flesta av
dessa.
Lennart Beijer frågade vilka som ska säljas, och
jag ska komma tillbaka till det. I reservation 3 in-
stämmer nämligen jag och vi kristdemokrater i att
Vin  &  Sprit bör säljas snarast. Detta ägande repre-
senterar en dubbelmoral som klingar falskt på flera
sätt. Personligen sympatiserar jag - observera: per-
sonligen - med tanken i Folkpartiets reservation 4 om
att en del av försäljningsvinsten bör användas i arbe-
tet med att minska alkohol- och knarkbruket bland
ungdomar. I varje fall bör man försöka få ungdomar-
na att senarelägga drogdebuten till efter fyllda 18 år.
Vin  &  Sprit, Lennart Beijer, är ett företag som bör
säljas. Lennart Beijer sade att det representerar ett
historiskt ägande. Det är möjligt. Men den utveckling
som Vin  &  Sprit har haft de senaste åren, med en
våldsam försäljning utomlands, ser jag också som en
våldsam dubbelmoral. Vi förordar att Systembolaget
bör vara kvar i statlig ägo. Där finns också ett histo-
riskt ägande, men med ett helt annat innehåll än att
sälja och tjäna mest. Där är det fråga om att värna om
vår folkhälsa och att försöka komma åt de 110 mil-
jarder som vi förlorar på alkoholen varje år, i motsats
till de 20-22 miljarder vi tjänar.
Fru talman! Jag instämmer helt i resonemanget i
reservation 5 om att innovationer och uppfinningar
inte tas tillräckligt väl om hand i vårt land. I oktober
förra året gästades vårt land av professor Nathan
Rosenberg, verksam på Stanforduniversitetet i USA.
Han deltog som föreläsare i ett forskningsseminarium
här i Stockholm. I en intervju i Dagens Industri påpe-
kar han att han i sin forskning konstaterat att svenska
forskningsresultat ofta är lysande men att forsknings-
framstegen alltför sällan omsätts i jobb och tillväxt.
Detta faktum förvånar och besvärar mig, säger han
och menar att vi måste skapa en smidigare samexi-
stens mellan forskning, industri och entreprenörskap.
Det är så sant som det är sagt!
I Växjö verkar den unge entreprenören Mikael
Kraft, som driver ett företag han kallar Företagsfabri-
ken. På ganska kort tid har han hjälpt i gång en rad
små företag genom att ta hand om den administrativa
delen av verksamheten så att innovatören kan ägna
sig åt sin huvuduppgift, att utveckla sin produkt eller
sina produkter. Erfarenhetsmässigt, säger Mikael
Kraft, är det så knepigt att starta ett nytt företag att
företagaren behöver ägna 80 % av tiden åt administ-
ration i stället för åt sin produkt. Vi har vänt på detta,
säger han vidare. Vi tar hand om den delen, utan att
för den skull kräva att äga företaget.
På några år har han med sin metod fått i gång ett
30-tal företag varav ännu inget gått omkull. Hans
verksamhet, de företag han är involverad i, omsätter i
dag mellan 500 och 600 miljoner kronor.
Svårigheterna att starta företag, och exemplet Mi-
kael Kraft, visar att Småföretagsdelegationens 77
konkreta förslag till en uppröjning i byråkrati- och
regeldjungeln verkligen är viktiga. Tyvärr har inte så
mycket hänt ännu. En rapport visar att regeringen
hittills bara hunnit genomföra cirka en tredjedel av
förslagen. Många är under beredning. Javisst, det går
ju an att prata - och prata - och prata. Det har vi hört
mycket av.
Jag har mött och samtalat med ett flertal uppfinna-
re. De ger ungefär samma bild av tillgången på risk-
villigt kapital: Det finns, och det finns mycket. De
säger att det tycks lättare att få tag i 10 miljoner för
att utveckla en uppfinning till en marknadsfärdig
produkt än att få låna en liten summa på några hundra
tusen upp till en miljon. Nästan alltid kräver en risk-
kapitalist dessutom att han ska få ett stort inflytande
över uppfinnarens verksamhet, oftast genom stort
ägande i hans företag. Utvecklas produkten bra och
det börjar bli affär av den, ja, då behövs oftast mer
pengar - men då mot ytterligare ägarandel för riskka-
pitalisten. Det här resulterar i att när marknadsföring-
en på allvar kommer i gång har uppfinnaren inget
företag att arbeta i med sin nästa uppfinning.
Så föddes tanken hos mig på att inrätta ett uppfin-
narkreditiv. I motion N236 visar jag på att liksom
kommunerna ofta går in med borgen för ett bygg-
nadskreditiv under byggnadstiden för en villa borde
staten kunna borga för en uppfinnares inledande
kostnader om hans idé bedöms ha ett marknadsvärde.
När så produkten börjar ge pengar är det dags att lyfta
av kreditivlånet mot finansiering i lämpligt kreditin-
stitut. Precis så gör man med byggnadskreditiv när
bygget är färdigt: Då lyfts lånen av och går in i re-
gelmässiga banklån. Jag hävdar, utan att yrka på
något annat än vad reservation 6 innehåller, att idén
åtminstone borde belysas i en utredning.
Herr talman! Jag upprepar att jag önskar kamma-
rens stöd för reservation 6 och att jag därför yrkar
bifall till denna. Kunde jag, herr talman, yrka bifall
till en ny regering skulle jag göra det.</pre><pre>Anf.  126  LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Det var ett mycket intressant reso-
nemang som Harald Bergström förde kring motiven
att sälja Vin  &  Sprit. Om jag har förstått saken rätt
var det inte av konkurrenshänsyn, inte för att staten
inte skulle äga just Vin  &  Sprit, utan för att det skulle
vara dubbelmoral att staten äger Vin  &  Sprit. Det är
alltså ytterst omoraliskt, tycker Harald Bergström, att
staten äger en tillverkare som producerar spritpro-
dukter.
Den närmaste frågan är då om det är mindre omo-
raliskt om samma stat lägger över ansvaret för till-
verkning av denna omoraliska produkt på en privat
ägare. Är det det Harald Bergström menar?</pre><pre>Anf.  127  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag vill inte inlåta mig på att diskute-
ra den frågan, Lennart Beijer. Jag kan dock konstatera
att staten i det här fallet driver och driver på en verk-
samhet som under förhandlingarna inför medlemska-
pet i EU för fem sex år sedan vållade en del bekym-
mer. Ni säljer vodka som ingen annan. Samtidigt vill
ni behålla en rad restriktioner i vårt land. Det är ett av
skälen till dubbelmoral.</pre><pre>Anf.  128  LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Om det är dubbelmoral av staten att
äga Vin  &  Sprit, tycker jag nästan att det är ännu
allvarligare om samma stat lägger över det här stora
ansvaret på en privat ägare.
Jag kan nämna ett annat företag som jag vet att
Harald Bergström är intresserad av att försälja, näm-
ligen Vattenfall. Är det Harald Bergströms och Krist-
demokraternas mening att en försäljning av Vattenfall
skulle öka konkurrensen på den nordiska och euro-
peiska elmarknaden?
Är det inte så att det hotar konkurrensen, och att
vi på det sättet skulle medverka till att bygga upp ett
ännu starkare oligopol, närmast monopolliknande?</pre><pre>Anf.  129  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! När det gäller Vattenfall kan man ju
ställa sig frågan hur mycket staten påverkas av andra
intressen, utländska t.ex. Jag anser att Vattenfall bör
säljas. Då får staten en lättare sits när det gäller att
hantera energipolitiken. Det är min uppfattning.
När det gäller att sälja Vin  &  Sprit och att det
skulle vara ännu värre att lägga över den moraliska
bördan på en privat aktör, vill jag säga att det är upp
till den aktören att avgöra.
Som medborgare i staten Sverige är jag med en
spik, eller två eller fem, delägare i Vin  &  Sprit. För
mig är det ett bekymmer att vi driver en dubbelmoral;
att å ena sidan folkhälsomässigt skydda folket, å
andra sidan producera så mycket av ett gift som vi vet
orsakar skada.</pre><pre>Anf.  130  ÅKE SANDSTRÖM (c):
Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 7
innehåller en mängd näringspolitiska frågor. Det är
inte möjligt att ta upp alla här. Låt mig börja med,
trots att jag inte hade tänkt det, att beröra statliga
företag eftersom Lennart Beijer har tagit upp det.
Jag delar hans uppfattning att det inte är någon
enkel fråga. Den är komplicerad. I Centerpartiet har
vi fört en lång diskussion, senast i förrgår, om en lång
rad statliga företag.
Det måste resas många frågor i sammanhanget.
Hur stor vikt ska man t.ex. lägga vid det aktuella
företagets intjänandeförmåga? Vilken regional för-
ankring har den verksamhet som företaget bedriver,
osv?
När det gäller Vattenfall ska jag ge besked direkt.
Vi har inte funnit några avgörande skäl som talar för
försäljning av Vattenfall. Beträffande Vin  &  Sprit är
det något enklare. Det finns flera skäl. Som jag har
sagt tidigare, tycker jag inte att staten ska vara stor-
handlare på spritområdet.
Rent statsfinansiellt måste det vara så, herr tal-
man, att majoriteten måste göra en del utförsäljningar
om man ska klara detta års räkenskaper. I går fick vi
från Konjunkturinstitutet klart besked att exkluderat
utförsäljningar kommer årets budgetresultat att vara
minus en miljard i stället för tänkta plus 59 miljarder.
Det är ju rätt stor skillnad.
Lennart Beijer tar också upp betydelsen av vidare
förädling av skogsråvara och utveckling av trä som
byggnadsmateriel. Med hygglig kännedom om dessa
möjligheter delar jag den uppfattning som framförs
av herrar Lennart Beijer och Lennart Gustavsson.
Herr talman! I grunddragen tror jag att vi är över-
ens när det gäller behovet av en näringspolitik för
hela landet. Vi är också ganska överens mellan parti-
erna. Min erfarenhet från lokalt och regionalt arbete
styrker det. Jag har också funnit att det här i kamma-
ren råder påtaglig samstämmighet om att vi behöver
en stark näringspolitik.
Mycket kan dock bli bättre.
Jag har valt att till största delen uppehålla mig
kring ett mycket använt uttryck, som det kanske har
gått lite inflation i, nämligen: Vad är ett gott före-
tagsklimat? Begreppet används ofta.
Det måste enligt Centerpartiets mening präglas av
förståelse för företags och företagares situation. Det
handlar i första hand om en positiv inställning, både
från myndigheter, banker och det omkringliggande
samhället.
Tiden då företag och företagsamma människor
bemöttes med misstänksamhet måste vara en avslutad
epok. I stället för att bemötas med misstänksamhet
och misstro ska företag och företagare mötas av nyfi-
kenhet och entusiasm.
Ett gott företagsklimat kännetecknas också av att
det är fint att våga, att det är bra att lyckas, att det är
accepterat att misslyckas och att det är möjligt att
försöka igen.
Alltför ofta har entreprenörer som en gång vågat
och under en tid varit lyckosamma men sedan hamnat
i svårigheter, inte getts tillräckligt goda möjligheter
att försöka igen.
Det kan handla om misstro från allmänheten i en
kommun, från kommunala företrädare bland såväl
tjänstemän som politiker eller från företrädare för
myndigheter och banker.
Ett gott företagsklimat kräver även enkelhet i sitt
regelverk. Detta är särskilt viktigt för de mindre fö-
retagen som har knappa resurser vad gäller tid och
möjligheter att klara en hög administrativ belastning.
Ett regelverk som är enkelt leder inte automatiskt till
att byråkratin minskar, men förutsättningen för att så
ska bli fallet ökar avsevärt.
Genom att utforma regelverket på ett enkelt sätt
och ta hjälp av ny teknik för inrapportering och betal-
ning kan företagens administrativa börda minska. I
slutändan är det företagens produktion och försälj-
ning, inte dess administration, som levererar tillväxt
och välfärd till medborgarna.
Ett gott företagsklimat kräver tillgänglighet och
snabbhet från myndigheter och offentlighet. För fö-
retagaren är det viktigt att kunna få tag på ansvariga
myndighetspersoner på tider som passar företagaren.
Vi vet alla att vi har fått rapporter från verkligheten
som talar om att så inte är fallet.
Herr talman! Det är enkelt för myndigheter att be-
gära in uppgifter med krav på svar inom tio dagar,
och införa straffavgifter för de företag som inte har
möjlighet att klara dessa krav. Däremot är det inte
lika enkelt för företagare att få svar på sina frågor på
kort tid. Detta är på inget sätt acceptabelt.
På samma sätt som myndigheter kan begära in
uppgifter från företag ska företag kunna begära - och
lita på att få - svar inom samma tid.
Ett gott företagsklimat innebär att det finns lika
möjligheter över hela landet att driva företag. För att
detta ska vara möjligt är det viktigt att staten utför
sina åtaganden på ett korrekt sätt. Det handlar om att
garantera goda kommunikationsmöjligheter i form av
framkomliga vägar och ett fungerande järnvägsnät.
Det är de traditionella infrastruktursatsningar som
oftast kommer på tal i frågor som berör företagandets
möjligheter.
Det går inte att komma ifrån att dessa är viktiga,
men i takt med att samhället förändras ställs det också
ytterligare krav. Det gäller krav på grundläggande
samhällsservice i form av el, tele och post, och det är
absolut nödvändigt att leveranssäkerheten i systemen
är god. Det finns anledning för samhället att tillföra
resurser för att garantera denna service i hela landet.
Det har blivit allt tydligare att kunskap och kom-
petens kommer att ha en avgörande betydelse för
framtidens företag. Det är inte minst viktigt med
tanke på att kunskap omsätts med större hastighet i
dag än för några år sedan. Den kunskap som en nyut-
examinerad civilingenjör besitter i dag måste ständigt
uppdateras. Detsamma gäller inom alla typer av yr-
ken. Detta faktum gör att det blir än viktigare i fram-
tiden att det finns möjligheter till högre utbildning
och forskning över hela landet och att de möjligheter-
na även kommer företagen till del. Ofta sägs det att
högskolor och universitet utgör regionala motorer i
utvecklingsarbetet. För företagen utgör enligt vår
mening högskolor och universitet möjligheter till
nödvändig bränslepåfyllning.
Herr talman! Vad som sagts beträffande ett gott
företagsklimat gäller generellt för allt företagande,
med betoning på småföretagande. Kvinnors företa-
gande har varit mycket framgångsrikt bl.a. när det
gäller många nystartade företag, och det har en
mycket stor andel uthålliga företag. Detta har skett
tack vare goda insatser från den regionala och lokala
rådgivning som är riktad till kvinnor. Det är en viktig
uppgift inom näringspolitiken att ta till vara kvinnors
kompetens och idékraft när det gäller småföretagan-
de. Även här handlar det om attityder och värderingar
och om det bemötande som kvinnliga företagare får
från näringslivskontoren i kommunen, från handläg-
garen på länsstyrelsen eller från banken.
Det handlar även om att stimulera till avknopp-
ning av kommunal verksamhet. Det finns ett bety-
dande exempel på att detta har fallit väl ut. Slutligen
är Centerpartiets utgångspunkt beträffande kvinnors
företagande att samhällets aktörer när det gäller före-
tagsutveckling och rådgivning ska ta hänsyn  till
kvinnors förutsättningar och krav och att den verk-
samhet som i dag bedrivs vid regionala och lokala
resurscentrer inte ska ges sämre resurser än för närva-
rande.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservation 7 men står självklart också bakom övriga
reservationer undertecknade av centerpartister.</pre><pre>Anf.  131  EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! Ett framgångsrikt företagande är den
absolut viktigaste förutsättningen för välstånd. Vi i
Folkpartiet talar här om de välståndsbildande krafter-
na. Globalisering, liberalisering och informationst-
teknikens snabba utveckling öppnar enorma möjlig-
heter för dem som förstår att göra sig attraktiva ge-
nom att skapa ett bra klimat för arbete och företagan-
de. Inte bara de svenska företagen utan i högsta grad
Sverige som land befinner sig därmed i en knivskarp
konkurrenssituation.
Det nationella näringsklimatet måste formas så att
Sverige klarar att tävla med de mest konkurrenskraf-
tiga delarna av världen. Omvärldsförståelse och för-
ändringsbenägenhet i politiken är helt avgörande för
Sveriges framtida position. Det är i detta perspektiv
förödande att - som regeringen gör - klamra sig fast
vid stela modeller, rigida arbetsmarknadsregler och
världens högsta skattetryck. Tillkomsten av jobb på
lång sikt bygger på en tillväxt bland de små och me-
delstora företagen, och det, herr talman, har vi inte
klarat i Sverige.
Negativa attityder till småföretagande har under
lång tid påverkat företagsstrukturen i Sverige. Varför
hyllas man i vårt land som en hjälte, om man vinner
10 miljoner på Bingolotto, men behandlas misstänk-
samt om man tjänat pengar som egen företagare? Det
är inställningen till företagsamheten i Sverige i ett
nötskal. Gemensamt finansierad välfärd bygger på att
de välståndsbildande krafterna klarar sin uppgift.
Utan dem står vi oss slätt.
Villkoren för företagande har i Sverige helt anpas-
sats till storföretagen, vilket i förlängningen lett en
bristande mångfald av  medelstora, växande företag
som finns i andra  länder. Av Sveriges cirka en halv
miljon företag är den överväldigande majoriteten
enmansföretag, och bara 3 % av alla företag har fler
än 20 anställda. Jag upprepar: Bara 3 % av alla Sveri-
ges företag har mer än 20 anställda.
Framväxt av nya företag inom tjänste- och servi-
cesektorerna hindras effektivt genom den offentliga
sektorns monopol. Detta monopol måste brytas upp,
så att även dessa områden kan konkurrensutsättas och
därmed ge en bättre service och bättre valuta för
skattepengarna. För att inte tala om att det traditio-
nellt är inom dessa områden som kvinnor har startat
företag. Kvinnokraft ger bättre välstånd och välfärd.
För att Sverige ska få en växande företagsamhet
måste entreprenörskap och företagande löna sig bättre
än vad det gör för närvarande. Kunskapen om företa-
gen måste börja redan i låg skolålder. Snilleblixtarna,
t.ex., är en rörelse som både ger barnen kraft och
självförtroende att skapa själva och leder till tryggade
pensioner på sikt.
Det är glädjande att det under en tid  har gått bätt-
re för Sverige ekonomiskt. Samtidigt noterar vi att
Sverige under de senaste åren bara har hämtat in
några få procentenheter av en eftersläpning på 15-
20 % sedan 1970 i förhållande till OECD-länderna.
För att återerövra en topplats i välståndsligan
krävs många år av överlägsen tillväxt. Om Sverige
skulle lyckas uppnå en tillväxt som varaktigt ligger en
procentenhet över genomsnittet, dröjer det ändå 17 år
innan Sverige återtagit en plats bland de tio rikaste.
Under den senaste tiden har det dessutom kommit
tecken på att det pågår en allmän avmattning i värld-
sekonomin och därmed också i den svenska ekono-
min. Exportorderingången visar den sämsta utveck-
lingen sedan årsskiftet 1998/99. Även orderingången
för hemmamarknaden har försämrats kraftigt, särskilt
för bilindustrin och metallvaruföretagen. Lägg härtill
Ericssons varsel och börsens djupdykning, så blir
bilden ganska bekymmersam. Inte minst med tanke
på att Sverige har västvärldens mest konjunkturkäns-
liga finanser tycker jag att man har anledning att vara
orolig.
Herr talman! Statens främsta näringspolitiska
uppgift är att ange ramar och regelsystem för nä-
ringslivets verksamhet och bidra till att skapa jord-
mån för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt upp-
träder som ägare eller spelare och som domare, upp-
står en rad problem. Grundprincipen måste vara att
konkurrensutsatt verksamhet ska drivas i privat regi.
Dessutom har studier visat att det finns mycket övrigt
att önska av staten som företagsledare eller företagsä-
gare. Exempelvis har Riksrevisionsverkets gransk-
ningar av statliga bolag visat på behovet av bättre
uppföljning och rapportering av verksamheterna.
Det arbete som påbörjades under fyrpartiregering-
en i början av 90-talet med att minska statens före-
tagsägande bör återupptas. Med en privatisering av
statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommer-
siellt mer kompetenta företag och en ökad aktiesprid-
ning.
När det gäller det statliga ägandet av Telia anser
vi att riksdagen bör ge regeringen fullmakt att sälja ut
resterande innehav av Teliaaktier när så är möjligt.
För att Telia ska kunna fortsätta att utvecklas på ett
positivt sätt är det nödvändigt att en fortsatt privatise-
ring sker så snart som möjligt. Ett kvardröjande stat-
ligt ägande utgör en hämsko för Telia.
Låt mig i detta sammanhang bara påminna om det
stora misslyckande som regeringens vilja att slå
samman Telia och Telenor innebar. Genom den
spruckna affären har mångmiljardbelopp förspillts
genom förlorade kunder, förlorade affärer och miss-
lyckat fusionsarbete. Relationerna mellan Sverige och
Norge har kanske inte lidit någon större skala, men vi
kommer inte ifrån att förtroendekapital har förstörts.
Sammantaget tycker jag att Telia-Telenor-affären
är ett praktexempel på varför statliga företag bör
privatiseras. Näringsdepartementets upphandling av
konsulttjänster i samband med denna affär är ytterli-
gare ett belägg för att staten är olämplig som ägare av
bolag.
Sedan, herr talman, gäller det spriten. Efter Sveri-
ges inträde i EU har ju Vin  &  Sprits tidigare monopol
på alkoholområdet upphört. Företaget arbetar nu på
en konkurrensutsatt kommersiell marknad.
Att sälja vodka, Lennart Beijer, kan rimligtvis inte
vara en angelägen uppgift för staten. Vin  &  Sprit har
inte på många år tagit något som helst socialpolitiskt
ansvar. Jag föreslår därför att staten säljer företaget,
något som för övrigt beräknas tillföra statskassan ca
30 miljarder kronor. De pengarna ska användas till
avbetalning på statsskulden. Det ger en s.k. räntevinst
på ca 1 miljard kronor. En del av de pengarna bör
användas till en stor satsning på att minska alkohol-
missbruk och narkotikaanvändning bland unga.
Folkpartiet har gjort bedömningen att ett samlat
åtgärdsprogram mot det växande ungdomsfylleriet
och narkotikamissbruket under flera år framöver kan
behöva tillföras 200 miljoner kronor årligen, utöver
de resurser som redan finns. En försäljning av Vin  & 
Sprit kan ge de resurser som faktiskt krävs.
Herr talman! Vi intar en avvaktande och ganska
skeptisk hållning till de regionala tillväxtavtalen. För
att tillväxt ska komma till stånd är det absolut vikti-
gaste att det skapas generellt goda villkor för företa-
gandet och att det råder konkurrens på lika villkor.
Det finns en inbyggd risk i arbetet med tillväxtavta-
len, nämligen att särintressen - t.ex. särskilda företag,
branscher eller regioner - kan komma att gynnas på
bekostnad av andra. I så fall hämmas faktiskt tillväx-
ten i stället för att främjas.
Vidare konstaterar vi att inga nya medel ställs till
förfogande för tillväxtavtalen och att grupper som det
borde ha varit angeläget att engagera i detta arbete
har varit representerade i alltför liten utsträckning.
Det gäller t.ex. företagare, kvinnor och, inte minst,
invandrare.
Av rapporterna om tillväxtavtalen framgår att
jämställdhetsperspektiv nästan helt har saknats. Detta
är helt oacceptabelt. Att städa upp i sina egna konton
och kalla det för ett avtal om tillväxt är väl lite väl
häftigt.
Herr talman! Samma dag som riksdagen förra
gången debatterade turistpolitiken tillsatte regeringen
ytterligare en av sina otaliga pratgrupper, en s.k.
framtidsgrupp, som för övrigt tycks vara alternativet
till en riktig näringspolitik.
Under det år som denna grupp verkat har svens-
karnas inrikes resande minskat med ytterligare 9 %.
Sedan 1989 har 75 miljoner övernattningar försvun-
nit, en del till utlandet men de flesta till TV-soffan.
Det motsvarar mer än en tredjedel av turismens totala
volym. Den allt snabbare utvecklingen utgör ett all-
varligt hot mot de tusentals små handels- och service-
företag som tillsammans utgör turismens infrastruk-
tur.
Ska vi svenskar kunna semestra i vårt eget land?
Ska utlänningar kunna komma hit och skapa välbe-
hövlig sysselsättning och lönsamma exportintäkter,
eller ska vi tvingas importera den rekreation som vi
behöver genom att åka utomlands? Det är detta som
Folkpartiets turistpolitiska motion handlar om. Svaren
på de frågorna är långt ifrån självklara. Detta är också
bakgrunden till reservation nr 10.
Sveriges kostnadsläge ligger i världstoppen när
det gäller den typ av enkla tjänster som turistnäringen
producerar - 20-30 % över EU:s genomsnitt, enligt
regeringens grönbok om tillväxten. Det motsvarar
50-70 % över prisnivån i de stora turistländerna. De
som över huvud taget har råd att åka på semester
skaffar sig en prisvärd semester genom att åka utom-
lands. De som inte har råd stannar hemma i lägenhe-
ten.
60 år efter den stora semesterreformen har rege-
ringens felaktiga politik åstadkommit att semestern
återigen blivit ett klassmärke. Den som har råd åker
på semester och den som inte har råd får stanna
hemma.
Turistnäringen förmår inte längre producera det
som semesterfirarna vill ha, i alla fall inte till priser
som de har möjlighet att betala. Om orsakerna är det
inte mycket att orda. Det handlar om beskattningen
av tjänsteproduktion, om beskattningen av framför
allt låginkomsttagare och om konkurrensen. Detta är
inte bara ett hot mot turistnäringen som sådan och
mot ungefär 140 000-150 000 sysselsatta utan också
mot miljön. De personliga tjänster som måste till för
att turisternas utnyttjande av naturen inte ska medföra
skadeverkningar har nämligen en prislapp, och det
priset är det få förunnat att kunna betala.
Detta är dock inte den bild som man får när man
läser tidningen, invänder kanske någon, för där talas
det hela tiden om nya turistrekord överallt. Orsaken,
herr talman, är att de uppgifter som den statliga tu-
ristdelegationen levererar till massmedierna till allra
största delen handlar om affärsresor, resor som av
företagen betalas med obeskattade medel och med
avdragsgill moms. Detta resande ökar i takt med
ekonomin och ligger därför just nu på så hög nivå att
nedgången för fritidsresandet skyms. Det är affärsre-
sorna som vi får läsa om i tidningarna.
De dystra siffrorna handlar uteslutande om rekre-
ationsresor. Detsamma gäller statens anslag för turist-
främjande åtgärder. Avsikten är att stimulera resor
som företas på fritiden av utländska personer som
betalar med beskattade medel och som saknar möj-
lighet att lyfta momsen. Det är på detta område som
volymerna rasar.
För flygbolagen och storstädernas lyxhotell går
det som på räls tack vare affärsresekonjunkturen men
det är väl egentligen en klen tröst i sammanhanget.
Sverige ska som turistland ha stor attraktionskraft
och en långsiktigt konkurrenskraftig turistnäring.
Detta är sedan 1995 statens mål för turistpolitiken
men målet ligger i stort sett helt utanför det närings-
politiska område som anslaget avser. Mål och medel
hålls alltså avskilda, och det är ingen bra ordning.
Givet befintlig anslagsnivå kan man med fog ifråga-
sätta om målet över huvud taget är realistiskt. Vi
anser att det bör ersättas med ett mål som det i alla
fall finns teoretiska chanser att nå.
Vi beklagar att utskottsmajoriteten inte vill ha en
utvärdering av turistpolitiken och av organisationer-
nas verksamhet, för det hade varit välgörande för alla.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationerna 8 och 10.</pre><pre>Anf.  132  LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Eva Flyborg uttalar sig mot monopol
och anser att monopol ska brytas upp. Hon var inne
på den offentliga servicesektorn där hon menar att det
skulle kunna skapas många nya arbetstillfällen och
företag. På den punkten är Eva och jag märkbart
oense; det är helt klart.
Jag går vidare till elmarknaden och skulle vilja
fråga Eva Flyborg och Folkpartiet hur viktigt det
anses vara att man på den svenska elmarknaden - ja,
kanske på den nordeuropeiska elmarknaden - har en
fungerande konkurrens.
Jag skulle nog chansa på att Eva Flyborg säger att
det är bra med konkurrens även på denna marknad.
Därför blir min följdfråga: Hur ser Folkpartiet egent-
ligen på den process som nu pågår? Trots att det i vårt
land finns bara ett par rätt stora företag som behärskar
elmarknaden håller ett av de stora företagen på att bli
uppköpt av ett utländskt bolag. I betänkandet står
Folkpartiet bakom förslag om att också sälja ut det
statliga bolaget Vattenfall. Tycker Eva Flyborg att det
är ett bra led i detta med en konkurrensutsatt marknad
där vi vill att konkurrensen ska fungera?</pre><pre>Anf.  133  EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Ja, Lennart Beijer, jag tycker att det
är en både välbehövlig och nödvändig politik att
staten blir en allt mindre spelare som aktieägare i
företag - dvs. utförsäljning av de statliga företagen!
Låt mig ta två konkreta exempel. Det ena gäller
Telia. Statens totala misslyckande som ägare i Telia
AB kan väl egentligen inte illustreras bättre och tyd-
ligare än i detta sammanhang. Den inkompetens som
visats från början till slut rakt igenom får egentligen
allt annat att blekna. Egentligen behöver jag väl inte
säga så mycket mer om statligt ägande och den kom-
petensen.
Men hur är det nu med Vattenfall, Lennart Beijer,
som ni brukar fråga om här i kammaren? Är det inte
statliga Vattenfall som just köpt upp smutsig brunkol-
senergi från f.d. Östtyskland? Det kan få tjäna som
det andra exemplet på hur totalt olämpligt det är med
statligt ägande av företag.</pre><pre>Anf.  134  LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Jag menar nog att Telia befinner sig
på en väldigt dynamisk marknad med många konkur-
renter. Att vi från riksdagens sida ansåg att det var
läge att sälja ut delar av Telia berodde på att vi ville
se till att man har möjlighet att klara konkurrensen
genom att få nytt kapital.
Det är dock en stor skillnad mellan Telia och den
marknaden å ena sidan och elmarknaden å andra
sidan. Okej, principen ska vara att staten inte sysslar
med konkurrensutsatt verksamhet. Men vi ser också
risken att andra, större, bolag tar över hela den svens-
ka elmarknaden.
Då undrar jag: Är inte detta att gå för långt - även
för Folkpartiet? Tycker ni inte att man borde försöka
hålla emot den utvecklingen lite grann?</pre><pre>Anf.  135  EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag ska svara ganska kort. Jag har en
mycket stark tilltro till vad marknaden kan åstad-
komma om den får rätt förutsättningar - och det är
framför allt det som staten ska göra, tycker jag. Staten
ska göra så att det finns goda förutsättningar för fö-
retagen att verka på marknaden, för små företag att
bli mellanstora och för mellanstora företag att bli
ännu större.
Den fråga som du inte ställde, Lennart Beijer,
tänker jag också besvara. Varför ska vi sälja ut Vin  & 
Sprit? Ja, varför vill ni inte det? Jag tycker att vi ska
sälja ut Vin  &  Sprit framför allt av två skäl. För det
första är det av de konkurrenssnedvridande skäl som
ni brukar tala om men sällan rösta till förmån för här i
kammaren, Lennart Beijer. För det andra är det av
skälet att staten ska göra det som staten måste göra,
dvs. staten ska koncentrera sig på kärnuppgiften och
inte på att sälja sprit.
Dessutom föredrar vi att en del av de vunna in-
täkter som nu binds upp i Vin  &  Sprit används till att
minska alkohol och narkotikaberoende bland unga.
Det, Lennart Beijer, är en angelägen statlig uppgift.
Att sälja vin och sprit är inte det.</pre><pre>Anf.  136  ANNE LUDVIGSSON (s):
Herr talman! I betänkandet NU7 behandlas ett
stort antal motioner från den allmänna motionstiden.
Tre motioner har väckts med anledning av regering-
ens redogörelse för företag med statligt ägande. De
flesta motioner handlar om företagande och tillväxt.
Liknande motioner har behandlats tidigare i kamma-
ren. Den del i betänkandet som handlar om statliga
företag kommer min partikollega från utskottet Bar-
bro Andersson Öhrn att ta upp.
Jag vill börja med att yrka avslag på alla reserva-
tioner och bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Vi socialdemokrater anser att det ska vara vägle-
dande för näringspolitiken att den ska bidra till till-
växt, sysselsättning och välfärd i hela Sverige. Jag
vill också påpeka att tillväxten ska vara ekonomiskt,
ekologiskt och socialt hållbar. I detta sammanhang tål
det att upprepas att den ekonomiska tillväxten i Sve-
rige år 2000 uppgick till 3,6 %, vilket är över genom-
snittet för EU-länderna och strax under tillväxtnivån i
USA. Sverige har dessutom återvänt till en politik av
låg inflation och kraftigt expanderande sysselsättning.
Sveriges offentliga finanser hade ett överskott på
drygt 3 % förra året. Vi kan således konstatera att
Sverige står på en stabil marknadsekonomisk grund
vad avser tillväxt, inflation, sysselsättning och de
offentliga finanserna.
Detta anser vi socialdemokrater vara ett resultat
av god ekonomisk politik och en bra grund för fort-
satt tillväxt och gott företagsklimat. Men vi måste
också inse att förändringar i omvärlden och struktur-
förändringar i stora internationella företag som verkar
i Sverige gör det än viktigare att ha en stabil ekono-
misk grund att stå på. Vi ser de snabba effekterna av
konjunkturnedgången i USA och hur de får återverk-
ningar genom nedskärningar hos bl.a. Ericsson. Vid
två tillfällen har jag haft känning av detta i mitt eget
län, Östergötland.
Vi tar signalerna på allvar, och vi sitter inte nöjda.
Men vi målar inte allt i svart, som Ola Sundell hade
en tendens att göra. Medicin är nog bra, men att jobba
förebyggande är bättre.
Herr talman! Vad gäller företagsklimatet, som tas
upp i flera motioner, så kan saker och ting naturligtvis
göras mycket bättre. Framför allt kan förbättringar
ske för småföretagen. Det har vi pratat länge om. Det
handlar också om det som är på gång. Det gäller
teknikspridning, kompetensutveckling, rådgivning,
innovationsfrämjande åtgärder och kapitalförsörjning.
Socialdemokraterna i utskottet anser att det också
handlar om att t.ex. inom tillväxtavtalens ram stimu-
lera framväxten av regionala och lokala nätverk och
kluster. IUC-konceptet har visat sig vara väldigt
framgångsrikt, och det är viktigt att staten även fram-
över kan stödja den verksamheten.
Naturligtvis handlar det om regelförändringar, re-
gelförenklingar och attitydförändringar. Jag måste
uppriktigt säga att jag märker en stor skillnad när det
gäller attitydförändringar och företagsverksamheten.
Det handlar om att ta till vara kunskaper och erfa-
renheter och att stödja och ta bort hinder för företa-
gande som vissa grupper i samhället kan möta. Det
kan gälla möjligheten för kvinnor, invandrare och
ungdomar att t.ex. få lån för sitt företagande. Det är
angeläget för näringslivet och tillväxten att vi tar till
vara den utvecklingspotential för företagande som
finns bland kvinnor. Här har också pågått aktiviteter
under en rad år. I detta sammanhang vill jag också
lyfta fram att kvinnor behövs i företagens styrelser
och ledningsgrupper. Jag anser att det är en förutsätt-
ning för framgångsrika framtidsföretag. Det inser
också fler och fler företag.
NUTEK har fått i uppdrag att redovisa vilka om-
ständigheter som utgör hinder för kvinnor - och även
de andra grupperna som jag nämnde - att starta före-
tag. Man ska komma med förslag till förändringar
under hösten 2001. Kooperativa företag utgör också
en viktig roll inom småföretagsverksamheten. Jag tror
att de kan ha en alldeles speciell roll för kvinnors
företagande.
Herr talman! Turistnäringen har berörts. Turistnä-
ringen är en av de branscher som växer snabbast i
Sverige. Jag delar inte Eva Flyborgs syn på att det
bara pratas och pratas. Jag tycker att det pågår ett
intressant arbete i den av regeringen tillsatta Fram-
tidsgruppen, där näringen och staten möts.
Vilka krav ska vi ställa på det offentliga? Och vil-
ka krav ska vi ställa på näringen i sammanhanget?
Vilka faktorer främjar tillväxt på området? Vad be-
hövs som underlag för att vi ska kunna få fram en bra
nationell strategi?
Framtidsgruppen kommer att lämna en första rap-
port i juni 2001. Själv hade jag förmånen att vid
Turmässan i Göteborg lyssna på företrädare för nä-
ringen och staten från Framtidsgruppen. Där uppfat-
tade jag mycket positiva signaler.
I motion N231 tar kd upp Östersjömiljardssats-
ningarna och huruvida jämställdhetsperspektivet har
beaktats. Jag välkomnar detta intresse och kd:s enga-
gemang vad gäller Östersjömiljarden och dess möj-
lighet att uppmuntra kvinnors företagande i Östersjö-
området. Men jag vill också säga att varje myndighet
eller organ som fått uppdrag från regeringen ska se
till att jämställdhetsaspekten beaktas i allt arbete som
genomförs. Jämställdhetsperspektivet ska vara med i
alla delar av statens verksamhet. Det gäller naturligt-
vis också verksamhet som finansieras via Östersjö-
miljarden.
Vi kan konstatera att det är få projekt som särskilt
vänder sig till kvinnor. Därför anser socialdemokra-
terna i utskottet att regeringen aktivt måste verka för
att sätta ökat fokus på kvinnors företagande.
Jag tycker att tillväxtavtalen är ett nytt och spän-
nande sätt att jobba på för att utveckla näringspoliti-
ken och främja regional utveckling. Detta ger alla
delar av landet möjlighet att utvecklas utifrån sina
egna förutsättningar. Det lyfter fram underifrånpers-
pektivet på ett alldeles speciellt sätt. Det lyfter fram
lokala förhållanden och förutsättningar, och det ökar
deltagandet från aktörer som tidigare inte har deltagit
i sådana här sammanhang. Vi socialdemokrater tror
på detta arbetssätt. Men arbetet med tillväxtavtalen
ska naturligtvis vidareutvecklas i olika avseenden.
Det har brister. Det gäller bl.a. kvinnors deltagande,
och över huvud taget hur man har jobbat med jäm-
ställdhetsperspektivet. Det gäller också kulturen och
miljön. De erfarenheter som man nu har blir en bra
grund för nästa programperiod som inleds 2003.
Herr talman! Jag ska lyfta fram en betydelsefull
fråga, nämligen frågan om vidareförädling av skogs-
råvara som har aktualiserats i ett par motioner.
Skogen är en strategisk resurs för Sverige. Vi
måste på olika sätt lyfta fram värdefrågor som skogen
som råvara och även som upplevelse. Skogsindustrin
har stor betydelse och kan få ännu större betydelse för
den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Vi kan i
betänkandet läsa att det pågår en rad utvecklingspro-
gram. Staten har gått in med stora resurser för att
utveckla vidareförädlingen av skogsråvaran. Det är
viktigt att arbetet sker i samverkan med näringen.
Men visst kan man fråga sig varför vi inte bygger
mer i trä i ett land där skogen växer och frodas inpå
knutarna. Sitter vi fast i ett betongtänkande vad gäller
byggande? Det finns ju bra alternativ. Forskning och
pilotprojekt visar att det finns tydliga kostnadsbespa-
ringar att göra vid användning av trä i förhållande till
betong och stål. Dessutom kan man anföra klara mil-
jöskäl och också regionalpolitiska skäl.
Varför byggs det då så lite offentliga lokaler i trä?
Kunde nya terminalen på Arlanda ha byggts i trä,
liksom simhallar och idrottsanläggningar ute i kom-
munerna?
Jag tror att man vid offentlig upphandling alltid
borde se på alternativ till det traditionella betongbyg-
gandet. Det tror jag är en viktig del för att stimulera
till ökad användning av trä. Men det är också enligt
min och utskottsmajoritetens mening marknadsföring,
ökad kunskap och fler pilotprojekt som behövs inom
det här området. Då tänker jag på såväl nationell som
regional och lokal nivå. Ett ökat offentligt byggande
kan alltså vara den motor som stimulerar och utveck-
lar användningen av en av vårt lands viktigaste natur-
resurser.
Utskottet utgår från att regeringen agerar på detta
område utifrån de skäl som jag har anfört och för att
se till att de resurser som har avsatts för forskning och
utveckling också utnyttjas och kommer till använd-
ning. Men politiker på regional och lokal nivå måste
också dra sitt strå till stacken. Det behövs dessutom
en kraftsamling från de företag som verkar inom det
här området.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att det
är få länder som ändå har så goda förutsättningar att
hävda sig i den globala ekonomin och det kunskaps-
baserade samhället som Sverige. Men det krävs na-
turligtvis att vi ser om vårt hus. Det är nödvändigt
därför att konkurrensen där ute är snabb och hård.
Men spelar vi våra kort väl kan vi stå inför en lång
och stabil tillväxtperiod.</pre><pre>Anf.  137  OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Jag tror inte att jag svartmålar den
ekonomiska verklighet som vi alla upplever just nu.
Nasdaq faller 60-70 %. Orderingången faller för i
stort sett samtliga exportbolag. Vi ser också att bör-
sen i Sverige indikerar denna nedgång. Så det är ing-
en svartmålning, utan det är en verklighet som vi alla
har tagit del av under dagen.
Det som jag har pekat på i mitt anförande är vilka
åtgärder vi moderater vill sätta in för att förbättra
företagarklimatet. När jag lyssnar på Anne Ludvigs-
sons anförande uppfattar jag att det innehåller antyd-
ningar till något, men de verkliga åtgärderna som
gynnar företagare lyser fortfarande med sin frånvaro i
Anne Ludvigssons anförande. Det är hela tiden  till-
växtavtal, framtidsgrupper och liknande som ligger
till grund för företagarklimatet, enligt Anne Ludvigs-
son. Hon säger så här: Spelar vi våra kort väl, kom-
mer det här att gå bra. Min fråga är naturligtvis: Hur
ska vi spela de här korten, Anne Ludvigsson? Jag har
redovisat mina kort. Det är dags för Anne Ludvigsson
att redovisa sina kort.
Till sist också frågan om Assi Domän, Sveaskog
osv. Statsministern har sagt: Jag vill ha ett nytt do-
mänverk. Vill Anne Ludvigsson ha ett nytt domän-
verk?</pre><pre>Anf.  138  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! Först och främst överlåter jag frågan
om Assi Domän till Barbro Andersson Öhrn, som ska
tala om de statliga företagen i detta sammanhang.
Ola Sundell ser mer dystert på de här frågorna än
vad jag tycker att vi har anledning att göra. Det mesta
i svensk ekonomi är faktiskt bra. Tillväxten är helt
normal, arbetslösheten sjunker kraftigt och vi har mer
pengar i plånboken. Vi kommer alltid att vara bero-
ende av vad som händer runtomkring oss, och det
måste vi iaktta med största allvar. Men det anser jag
att vi gör.
Det som man hör att företagen efterfrågar när man
är ute och diskuterar, och det gäller också hemma i
Östergötland, är för tillfället faktiskt utbildad arbets-
kraft. Det är naturligtvis också annat som efterfrågas,
som bra infrastruktur och även förnuftiga politiker i
våra regioner och lokalt. Det här har också lyfts fram
på ett föredömligt sätt, tycker jag, i arbetet i omställ-
ningsgrupperna, som visar på ett väldigt gott resultat
av sitt samarbete.
Mycket av det som Ola Sundell säger om företa-
gande är säkert förnuftigt. Men vi har ändå en ideolo-
gisk skillnad i synen på vad vi behöver göra för lan-
det som helhet.</pre><pre>Anf.  139  OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Det var ytterligare en upprepning av
det som jag tror att vi alla i salen upplever som en
viss otydlighet, Anne Ludvigsson.
Jag har sagt att 3:12-reglerna för familjeföretagen
är oerhört väsentliga just i samband med generations-
skiften och annat. Jag tycker att basindustrierna,
energiskatterna och  energipolitiken har betydelse för
skogsindustrin och för stål- och annan basindustri.
Vi behöver öka mångfalden inom i stort sett alla
områden som i dag nästan bara är förknippade med
monopol på den kommunala sidan och på landstings-
sidan - sjukvården och mjuka verksamheter inom
kommunerna i övrigt, men även hårda verksamheter.
Alla dessa delar har jag redovisat som ett sätt att öka
marknadsförsörjningen. Det är ju det som vi talar om,
att fler ska få sin försörjning i  verksamheter som är
privata; företag, enskilt ägande. Det är detta som jag
vill åstadkomma. Jag har redovisat detta och tidigare
försökt få fram vad det är, enligt Anne Ludvigssons
resonemang, som gör att marknadsförsörjningen ökar
och att raset i nyföretagandet stoppas upp. Vi måste
lösa den här problematiken, åtminstone på lång sikt,
med några verkliga konkreta åtgärder.</pre><pre>Anf.  140  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller 3:12-reglerna tror jag
att också Ola Sundell vet att de håller på att ses över,
och det sker inte inom vårt utskottsområde.
Ola Sundell och jag delar inte synen på hur sam-
hället ska organiseras och vad som är till nytta för den
ena och den andra. Men vad som är oerhört farligt,
och det vill jag skicka med Ola Sundell, är att måla
allting alldeles för mörkt. Det viktiga är faktiskt att
hushållen har en framtidstro så att man fortsätter att
konsumera och att vi ser till att företagen får utbildad
arbetskraft. Det tror jag är det viktigaste som vi kan
hjälpa till med i det här läget.</pre><pre>Anf.  141  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Jag fastnade för den vackra inled-
ningen där Anne Ludvigsson sade att utvecklingen
ska vara i regional, social och miljömässig balans.
Nu är faktiskt verkligheten den, som vi från Cen-
terpartiet har påpekat gång på gång, att det här landet
håller på att klyvas både regionalt och socialt. Vi fick
en TCO-rapport denna vecka som styrker det påstå-
endet.
Har då Anne Ludvigsson något recept? Vi fick
just höra att det inte var populärt att skriva ut medi-
cin. Men jag frågade inte efter medicin. Kan vi möjli-
gen få något recept i dag på hur vi kan bryta och
minska denna regionala och sociala klyvning i lan-
det? Det är en jättefråga.</pre><pre>Anf.  142  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! Eftersom jag inte förespråkar medi-
cin skriver jag väl inte heller ut recept. Däremot tyck-
er jag om att jobba förebyggande. Åke Sandström vet
ju också att mycket av det här ligger i den regional-
politiska utredningen och i den proposition som
kommer till hösten. Sedan är det klart att vi har visio-
ner. Vi måste också se till att handla utifrån dessa och
sätta upp mål.</pre><pre>Anf.  143  ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Man får inte ut något på det receptet,
förstår jag. Men jag vill ändå konstatera att ska vi
enbart lita till det som den regionalpolitiska utred-
ningen föreslår, det är ju faktiskt ett ganska tunt akt-
stycke, så blir det nog ett litet utfall. Finns det enligt
Anne Ludvigsson chanser att få mer kraftfulla insat-
ser än vad utredningen har förespråkat?</pre><pre>Anf.  144  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! Om det här är ett tunt aktstycke eller
ej - det får väl stå för Åke Sandström. Tillväxtavtalen
är ju en del i det här som redan har påbörjats. Hur
andra delar ska sammanföras är jag övertygad om att
den regionalpolitiska utredningen kommer att föra
fram.</pre><pre>Anf.  145  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Ibland när man lyssnar på Anne
Ludvigsson tror man nästan att hon är borgerlig. Men
sedan kommer det en del annat, som talar i en helt
annan riktning.
Jag ställde en rak fråga om näringslivsklimatet
och om det som statsrådet Mona Sahlin tog fram om
en europeisk stadga för småföretagande. Jag studsade
till rejält när jag läste den. Portalparagrafen talar bl.a.
om att den främsta kraften för att förbättra sam-
hällsutvecklingen osv. både socialt och näringslivs-
mässigt är småföretagen. Men talar man med småfö-
retagare får man en helt annan bild. De har bekym-
mer. Jag gav ett exempel på detta, Mikael Kraft i
Växjö. Han har startat 35-40 företag. Han har en
annan uppfattning. Det är inte så enkelt. Det vill jag
gärna höra om. Vad har hänt med att implementera
denna stadga i vårt näringslivstänkande? Var har det
tagit vägen? Det är det första.
Det andra är tillväxtavtalen. Jag är skeptisk, och
det är jag för att jag har upplevt tillväxtavtalen som
avtal där länsstyrelsen i varje län har ansvaret. Det är
deras baby - naturligtvis tillsammans med ett s.k.
partnerskap. Det är många företagare som känner sig
främmande inför det arbetssättet. Anne Ludvigsson
nämnde underifrånperspektivet. Det har jag faktiskt
inte träffat på. Jag skulle vilja höra lite mer kom-
mentarer om det. Får vi se ett underifrånperspektiv i
nästa generations tillväxtavtal eller hur blir det då?</pre><pre>Anf.  146  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror, och är medveten om, att
småföretagen har bekymmer. Bekymren ser inte lika-
dana ut för alla småföretagare. Jag tror att det är spe-
ciellt om det är kvinnor som startar eller om det är
andra. Det ser olika ut. Det här måste vi naturligtvis
ta till oss och lyssna på.
Den stadga som Harald Bergström åberopar har
jag tyvärr inte sett, så den kan jag inte uttala mig om.
Men jag förutsätter att det arbete som sker nu inom
Regeringskansliet, bl.a. inom Simplexenheten,
Simplexgruppen, just handlar om det som ställs upp
på EU-nivå. Det förutsätter jag.
Vad gäller tillväxtavtalen måste jag ändå upp-
märksamma att ni vill att jämställdhetsperspektivet
ska gälla Östersjömiljarden. Inom Östersjömiljarden
finns mycket som hamnar under tillväxtavtalen på
regional nivå. Jag delar uppfattningen om de första
tillväxtavtalen att inte alla har varit bra, självklart
inte. Det är också brist på företrädare för näringslivet,
och det finns andra grupper som inte har represente-
rats. Det här förutsätter jag, som jag sade tidigare, tas
med när de nya tillväxtavtalen ska utformas.</pre><pre>Anf.  147  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag går vidare med tillväxtavtalen.
Hemma i Kronoberg, något som jag har tittat på, har
det varit väldigt många småföretagare med. När man
sedan ser lite grann på Näringsdepartementets egen
utvärdering har det inte upplevts som så rysligt posi-
tivt. Kan vi verkligen förvänta oss, Anne Ludvigsson,
att det blir en förändring, en förbättring? Kommer
t.ex. kommunerna att involveras, kommunala nä-
ringslivssekreterare, så att vi får ned det här på lokal
nivå i stället för att ha ett uppifrånperspektiv?</pre><pre>Anf.  148  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! Det är ju just detta underifrånpers-
pektiv som jag lyfter upp och tycker är viktigt. Sedan
tror jag att man lokalt och regionalt bestämmer
mycket vilka grupper som ska jobba inom tillväxtav-
talen. Men visst är det någonting som vi ska bevaka.
Jag tycker att både Harald och jag ska bevaka det här
i utskottet och se till att det blir bättre nästa gång.
(forts. 17 §)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 16.55 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00</pre><pre>15 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats den 4 april</pre><pre>TU11 Yrkestrafik m.m.
Punkt 1 (Åkerinäringens konkurrenssituation)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
3. res. 2 (mp)
Förberedande votering:
124 för res. 1
16 för res. 2
142 avstod
67 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
143 för utskottet
126 för res. 1
13 avstod
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 35 v
För res. 1:     65 m, 34 kd, 15 c, 12 fp
Avstod: 13 mp
Frånvarande:    23 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Punkt 2 (Bärighetsfrågor)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del  (v)
Votering:
247 för utskottet
35 för res. 3
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 65 m, 33 kd, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res. 3:     35 v
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Punkt 4 (Vissa trafiksäkerhetsfrågor)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>Punkt 5 (En reformerad taxinäring)
Utskottets förslag till beslut med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 4 (m, kd, c, fp)
Votering:
158 för utskottet
124 för res. 4
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 1 m, 35 v, 13 mp
För res. 4:     64 m, 33 kd, 15 c, 12 fp
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Stig Rindborg (m) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>JuU13 Unga lagöverträdare
Punkt 2 (Medling och familjegruppskonferenser)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
157 för utskottet
126 för res. 1
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 35 v, 13 mp
För res. 1:     65 m, 34 kd, 15 c, 12 fp
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Punkt 9 (Drogtest från barn under 15 år)
1. utskottet
2. res. 5 (m, kd, mp)
Votering:
170 för utskottet
108 för res. 5
5 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 35 v, 14 c, 11 fp, 1 mp
För res. 5:     65 m, 31 kd, 12 mp
Avstod: 3 kd, 1 c, 1 fp
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>AU9 Arbetstid och ledighet från anställning m.m.
Punkt 1 (Flexibel arbetstid, arbetstidsförkortning,
övertid, semester m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (fp)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
12 för res. 3
13 för res. 4
258 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
35 för res. 2
13 för res. 4
235 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
66 för res. 1
34 för res. 2
183 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
157 för utskottet
65 för res. 1
60 avstod
67 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  107 s, 35 v, 15 c
För res. 1:     65 m
Avstod: 1 s, 34 kd, 12 fp, 13 mp
Frånvarande:    23 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Punkt 2 (Avskaffande av gällande arbetstidsreglering)
1. utskottet
2. res. 6 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>Punkt 3 (Arbetsgivarens ansvar för semesterlön)
1. utskottet
2. res. 7 (m, kd, c, fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>Punkt 8 (Ledighet för att pröva annat arbete)
1. utskottet
2. res. 12 (v)
Votering:
248 för utskottet
35 för res. 12
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 65 m, 34 kd, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res. 12:    35 v
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>16 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde</pre><pre>FöU3 Försvarsmaktens fartygsunderhåll, m.m.
Punkt 2 (Försvarsmaktens framtida fartygsunderhåll)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
217 för utskottet
64 för res. 1
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 35 v, 34 kd, 15 c, 12 fp, 12 mp
För res. 1:     64 m
Frånvarande:    22 s, 18 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 4 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FöU4 Försvarshögskolan
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FöU5 Beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred
Punkt 5 (Elförsörjning m.m.)
1. utskottet
2. res. (kd)
Votering:
249 för utskottet
34 för res.
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 65 m, 35 v, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res.:       34 kd
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU18 Vissa finansmarknads- och försäkringsrö-
relsefrågor
Punkt 3 (Jäv vid börsintroduktioner och nyemissio-
ner)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>Punkt 4 (Kreditmarknadens förutsättningar i gles-
bygd)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
214 för utskottet
66 för res. 2
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 35 v, 34 kd, 14 c, 11 fp, 12 mp
För res. 2:     65 m, 1 mp
Frånvarande:    23 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 4 c, 6 fp, 3 mp</pre><pre>Punkt 5 (Kollektiva hemförsäkringar (gruppförsäk-
ringar) m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp)
Votering:
173 för utskottet
109 för res. 3
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 35 v, 1 kd, 15 c, 13 mp
För res. 3:     65 m, 33 kd, 11 fp
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 6 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU21 Kreditupplysningslagen och dataskyddsdi-
rektivet
Punkt 2 (Känsliga uppgifter m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
Votering:
192 för utskottet
77 för res. 1
14 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 35 v, 34 kd, 1 c, 13 mp
För res. 1:     65 m, 12 fp
Avstod: 14 c
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Punkt 6 (Flödesinformation)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp)
Votering:
206 för utskottet
77 för res. 6
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 35 v, 34 kd, 15 c, 13 mp
För res. 6:     65 m, 12 fp
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Punkt 8 (Kreditupplysningar om mindre belopp m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (v, mp)
Votering:
235 för utskottet
48 för res. 7
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 65 m, 34 kd, 15 c, 12 fp
För res. 7:     35 v, 13 mp
Frånvarande:    22 s, 17 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU22 Statlig fastighetsförvaltning
Punkt 1 (Hyressättningen för statliga lokaler)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
264 för utskottet
16 för res. 1
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  108 s, 64 m, 35 v, 33 kd, 12 fp, 12 mp
För res. 1:     15 c, 1 mp
Frånvarande:    23 s, 18 m, 8 v, 9 kd, 3 c, 5 fp, 3 mp
Dag Ericson (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.</pre><pre>Punkt 3 (Tillfälligt avverkningsstopp i Fastighetsver-
kets skogar)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
233 för utskottet
48 för res. 2
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  109 s, 64 m, 34 kd, 15 c, 11 fp
För res. 2:     35 v, 13 mp
Frånvarande:    22 s, 18 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 6 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>JuU16 Säkerhetskontroll i domstol
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>17 § (forts. från 14 §) Vissa näringspolitiska
frågor (forts. NU7)</pre><pre>Anf.  149  EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Anne Ludvigsson och även hennes
partiledare Göran Persson har talat om att det skulle
vara en historisk uppgift eller ett historiskt företag att
behålla Vin  &  Sprit i statlig ägo. Det låter lite kons-
tigt, egentligen: Det har alltid varit så, och därför ska
det vara så i fortsättningen också. Men sedan EU-
inträdet 1995 agerar Vin  &  Sprit på en konkurrensut-
satt marknad och snedvrider därmed konkurrensen,
och det är inte lämpligt.
Vi vill sälja ut Vin  &  Sprit. Vi beräknar att värdet
skulle kunna bli ungefär 30 miljarder kronor. Om
man amorterar av statsskulden med dem får man en
räntevinst, kan vi kalla det, på ca 1 miljard. Ungefär
200 miljoner kronor av dessa pengar skulle vi vilja
satsa på att motarbeta alkohol- och narkotikaberoende
bland unga.
Då vill jag fråga Anne Ludvigsson, herr talman,
om inte detta skulle vara en mer angelägen statlig
uppgift än att sälja vin och sprit.</pre><pre>Anf.  150  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! Vi kan konstatera att vi har skilda
uppfattningar i denna fråga. Jag delar min partiledares
uppfattning att det i dagsläget inte är aktuellt att sälja
Vin  &  Sprit.
Förebyggande åtgärder för barn och ungdomar är
oerhört viktigt, och det vidtar vi redan. Där kan vi
naturligtvis göra ännu mer, men jag ser det inte som
nödvändigt att använda just dessa pengar.
Dessutom genererar Vin  &  Sprit ett plusresultat
till staten. Har man sålt ett företag så har man. Då är
det borta. Även om konsumtionen av alkohol behöver
minskas ser vi det som positivt att Vin  &  Sprit går
bra. Barbro Andersson Öhrn kommer att utveckla det
mer när hon pratar om de statliga företagen.</pre><pre>Anf.  151  EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker nog ändå att skälen för att
behålla Vin  &  Sprit, dvs. att det alltid har varit så och
att det alltid kommer att vara så, är alldeles för klena
för att vara egentliga skäl.
Men jag har en annan fråga till Anne Ludvigsson.
Hur kommer det sig egentligen att ni från majoriteten
inte vill utreda den statliga turistpolitiken t.ex.? Den
nya organisationen har ju verkat i snart sex år, och det
är dags att utvärdera den, tycker jag. Varför är ni så
rädda för det? Förra gången vi diskuterade detta var
skälet för att inte göra det att den inte hade verkat i
ens fem år. Nu har det verkligen gått fem år. Då
skulle ni väl kunna vara med på att utvärdera den
åtminstone.</pre><pre>Anf.  152  ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Herr talman! Det händer saker ändå inom turistnä-
ringen, Eva Flyborg. Jag har inte varit i riksdagen i
fem år. Jag vill ändå blicka framåt. Det tycker jag att
den här framtidsgruppen gör med det arbete som
förekommer där. Jag ser mycket positivt, och jag är
optimist för det mesta. Jag tror att den här gruppen
också behöver lite uppmuntran från oss, att vi ser att
det här kan vara någonting. Jag tror på gruppens ar-
bete. Av den anledningen tycker jag inte att vi ska
göra någonting mera i dagsläget.</pre><pre>Anf.  153  INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Jag ska anstränga mig för att inte
tala längre än nödvändigt här i dag.
Jag ska börja med debatten om statliga företag.
Det står i utskottets ställningstagande att det vore
värdefullt om regeringen ytterligare kunde utveckla
redogörelsen så att mål för det statliga ägandet av
respektive bolag kan redovisas osv.
Det är trevligt att se de gamla konjunktiven i an-
vändning igen. Men i det här fallet skulle jag faktiskt
själv föredra imperativ. Men vi och de andra samar-
betspartierna ska ju tillsammans se till att både mål
och syften kommer till för alla statliga företag. Jag
hoppas att det här ska få ett bra resultat. Av det skälet
har jag i det här fallet gått med på konjunktiven.
När det gäller Vin  &  Sprit är min uppfattning att
det inte är statens uppgift att vara ute och ha en ag-
gressiv marknadsföring av alkohol, särskilt inte i de
drabbade östländerna. Det kan över huvud taget inte
vara en statlig uppgift att marknadsföra och göra
reklam för alkohol. Det är då ett skäl till att jag tycker
att Vin  &  Sprit faktiskt kan säljas. Å andra sidan ska
vi ta med Vin  &  Sprit i diskussionerna kring mål och
syfte med företag. Det kan då vara rimligt att inte gå
ut i förväg och kräva försäljning utan invänta kolle-
gernas synpunkter och höra vilka skäl de kan ha till
att Vin  &  Sprit inte ska säljas. Sedan hör det till saken
att ungefär vid den tiden när vi skulle justera det här
gjorde Vin  &  Sprit ett jätteuppköp på 7 miljarder och
ändrade sin struktur för hur man ordnar transporterna.
Det är ju inte riktigt lämpligt att man går ut direkt
efter ett sådant jättelikt uppköp och säljer. Ur den
synpunkten tycker jag inte alls att det skadar att man
avvaktar med försäljningen ett tag. Ur den synvinkeln
blev inte det här beslutet så problematiskt.
När det gäller kompetensutveckling av företagare
är det mycket som sker just nu, t.ex. när det gäller att
ta till vara innovationer. Ett av skälen för hela om-
struktureringen av NUTEK är att man ska åstadkom-
ma en förbättring av hur Sverige tar hand om inno-
vatörer och innovationer, så jag hoppas på att det här
ska ge utdelning. Sedan är det ett starkt önskemål från
Miljöpartiet att vi ska satsa mer på affärsrådgivning
för kvinnor och invandrare som ju är en framtida
resurs för vårt näringsliv som har haft för liten möj-
lighet att utvecklas. Det är ett starkt önskemål att de
ska få bättre villkor. Jag tror att det kan finnas goda
förutsättningar för det framöver.
En viktig sak för alla företag men särskilt för små
företag - det kanske gäller alldeles särskilt för kvin-
nor, invandrare och glesbygdsföretag - är ju det här
med kapitalförsörjning. Det är en svår sak för alla
dessa grupper. Särskilt i glesbygden är det mycket
svårt att få kapital och låna pengar. Det här är någon-
ting som det ändå görs mycket åt. Om det är tillräck-
ligt får framtiden utvisa. Men det som görs som har
redovisats är ju bra. NUTEK har getts i uppdrag att
tillsammans med ALMI belysa och analysera de här
gruppernas möjligheter att få lån, och Institutet för
tillväxtpolitiska studier har ett uppdrag att studera hur
andra länder fixar det här. Regeringen har då tillsatt
en utredning med uppdrag att se över värdepappers-
fonder och andra företag som erbjuder möjligheter till
kollektiva investeringar. Jag hoppas mycket på att det
här kan bidra något till att företag i glesbygden får
bättre lånemöjligheter. Sedan kommer det här också
att tas upp i den regionalpolitiska propositionen. Man
kan ju hoppas att det där kommer någonting av värde.
När det gäller IUC tycker jag att det är väldigt
glädjande att man även kommer in på andra områden,
t.ex. musik, mat och idrott, i fortsättningen.
När det gäller kvinnors företagande är vi lite be-
kymrade för Nationellt resurscentrum och vad som
händer där. Vi får ju en massa rapporter om att man
inte klarar sig så bra, att man rentav inte överlever
just nu. Men NUTEK håller på att skicka ut frågor till
de olika lokala resurscentrumen för att höra hur det
går. Vi får väl analysera det här och se vad som hän-
der, så har man ett bättre underlag för att göra någon-
ting om det behövs.
När det gäller kooperativ pågår ett bra arbete, och
jag finner inte just nu några orsaker till att ha andra
åsikter än vad majoriteten i utskottet har. Det pågår
rätt mycket, och det verkar hoppfullt.
När det gäller regionala tillväxtavtal har redan ti-
digare talare konstaterat att det finns brister vad det
gäller jämställdhet, miljöfrågor och kultur, men vi
förutsätter att man ska göra någonting åt de här bris-
terna i kommande avtal, det som kommer i gång
2003. Så det är också i sin ordning. Att det görs nå-
gonting åt det är bra.
När det gäller skogsråvaran känner jag naturligt-
vis sympati för motionerna, där det står att man vill
utveckla användningen av skogsråvaran. Det här är
oerhört viktigt för hela landet men speciellt för gles-
bygden. Jag önskar ju att mer ekologiskt byggande
kommer till och mer byggande i trä. Man kan för-
modligen för samma pris och ibland ännu billigare
göra mycket bra hus i trä. Och det handlar inte bara
om husbyggen. Det finns en massa andra saker man
kan göra i trä och kompositer. Det här borde utveck-
las. Det är dock lite svårt att se vad vi ska ge staten
för uppdrag i detta. Vi får hoppas att den tyvärr
ibland konservativa byggindustrin kan göra det själv.
Då är det bara detta med auktorisation av tecken-
språkstolkar kvar. Införande av detta är på gång,
vilket gläder mig.</pre><pre>Anf.  154  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag kan inte låta bli att ställa ett par
frågor till Ingegerd Saarinen om det här med statligt
ägande.
Vin  &  Sprit i statlig ägo är inget stort problem för
mig, säger Ingegerd Saarinen. Det förvånar mig fak-
tiskt. Det kan knappast vara ett angeläget statligt
intresse att driva ett företag som är tämligen aggres-
sivt i sin marknadsföring och som absolut har sin
största marknad utomlands. Som Ingegerd Saarinen
påpekade har Vin  &  Sprit gjort en del stora affärer på
sistone och är på väg att göra fler, vad jag kan förstå.
Är det verkligen inget problem? Var det inte så att
Miljöpartiet fick offra detta för att få något annat i
stället?
Skulle det då möjligen vara ännu mer bekymmer-
samt att offra, eller hur jag nu ska uttrycka det, Vat-
tenfall? Här köper alltså Vattenfall både kärnreaktorer
och kolkraftverk utomlands, i såväl Tyskland som
Polen. Vi har importerat rejält med kolproducerad el
på sistone sedan Barsebäck 1 lades ned. Är inte det
bekymmersamt, Ingegerd Saarinen? Det vore väl
renhårigare att sälja Vattenfall, att säga: Här har ni
det! Nu lägger vi oss inte i det här längre, utan ni får
sköta detta!
Uppenbarligen gör ju de här företagen som de vill.
Finns det ingen ägarstyrning här?</pre><pre>Anf.  155  INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tror att jag sade i mitt anförande
att min personliga uppfattning är att Vin  &  Sprit kan
säljas. Jag tycker inte om den aggressiva marknadsfö-
ring av sprit som man håller på med. Jag tycker inte
att det är en statlig uppgift. Men jag uppfattar inte att
det måste göras på ögonblicket. Jag tror att det vore
en dålig affärsstrategi att gå ut och sälja just när Vin
 &  Sprit har gjort en jättestor affär. Jag tror att det här
borde få sätta sig lite grann först. Det kan faktiskt
vara en fördel.
Vad det gäller Vattenfall håller jag med: Det är
faktiskt inte roligt att se hur man håller på ute i Euro-
pa. Jag tycker naturligtvis inte om att se att man kö-
per in kolkraft och kärnkraft. Det är inte bra att ett
statligt företag gör det. Om vi kan göra något åt det
och i så fall vad hoppas jag att vi kan komma fram till
under nästa år. Jag har själv svårt att se att det man
håller på med över huvud taget kan vara en bra affär.
Det var så långt jag kommer nu.</pre><pre>Anf.  156  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag konstaterar således att det för
närvarande är viktigare att staten genom Vin  &  Sprit
tjänar pengar än att vi rensar upp i denna dubbelmo-
ral.</pre><pre>Anf.  157  INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Herr talman! Det är naturligtvis bra att staten vid
en eventuell försäljning senare får in mer pengar. Det
behöver staten till en del angelägna uppgifter, som
flera talare här har varit inne på. Jag anser att Vin  & 
Sprit i princip kan säljas, men jag anser inte att det är
jättebråttom. Det har faktiskt varit i statlig ägo väldigt
länge. Man behöver inte göra allting på en gång.</pre><pre>Anf.  158  BARBRO ANDERSSON
ÖHRN (s):
Herr talman! Varför ska vi ha statligt ägande?
Och varför ifrågasätts det?
Det finns flera skäl till varför ett statligt ägande är
bra. Det är t.ex. sysselsättnings- och regionalpolitiska
skäl. Det är för att bevara viktiga naturtillgångar som
skogen och malmen. Det är socialpolitiska eller kul-
turpolitiska skäl.
Staten har ägarandelar i 63 företag med mycket
varierande inriktning och storlek, alltifrån telekomfö-
retaget Telia AB med en omsättning på 52 miljarder
kronor år 1999 till Imego AB, ett forskningsinstitut
med en omsättning på drygt 1 miljon kronor. Sam-
manlagt omsätter de statliga företagen drygt 300
miljarder kronor. Tio av statens företag har en om-
sättning som överstiger 10 miljarder kronor. 22 av
företagen tillhör den s.k. miljardklubben, dvs. har en
försäljning som överstiger 1 miljard kronor.
Staten har ägarandelar i fem börsnoterade företag
- Nordea, dvs. före detta Nordic Baltic Holding, Assi
Domän, Telia, SAS Sverige och OM-Gruppen. Dessa
bolag utgör knappt 40 % av det totala värdet på de
statliga företagen.
Företagen med statligt ägande utgör ca 25 % av
det svenska näringslivet. Värdet på statens aktieport-
följ uppskattas till omkring 500 miljarder kronor.
Den statliga företagssektorns totala förädlingsvär-
de, dvs. företagens bidrag till bruttonationalproduk-
ten, motsvarar ca 7 % av Sveriges BNP. Telia, SAS
och Nordea ger de största bidragen.
Flera av statens företag hör till de största i landet.
Sju företag har fler än 10 000 anställda, t.ex. Posten,
Telia, SAS, Samhall och det bolagiserade SJ. Bara
Ericsson har fler anställda i Sverige än Posten. Totalt
har de 63 statliga företagen ca 230 000 anställda.
De statliga företagen har verksamhet spridd över
hela landet. Vissa, t.ex. Posten och Systembolaget,
opererar i alla Sveriges kommuner. Telia och Apote-
ket finns i nästan alla.
Många av statens företag har sitt ursprung i upp-
byggnad av infrastruktur - t.ex. energi, transporter,
post och telekommunikation. Traditionellt är också
ägande av företag inom basindustri med koppling till
naturresurser. Av företagen kan 18 stycken hänföras
till infrastrukturföretag, i vilka 61 % av det totala
antalet sysselsatta finns.
De statliga företagen ägs ytterst gemensamt av
skattebetalarna. På samma sätt som med övriga ge-
mensamma statliga tillgångar är det riksdagen, såsom
medborgarnas främsta företrädare, som förfogar över
dem och regeringen som förvaltar dem.
I besluten som följde på propositionen Aktiv för-
valtning av statens företagsägande från 1996 slogs
det fast att staten ska vara effektiv i sin ägarroll och
att man ska sträva mot en samordnad och professio-
nell förvaltning.
Sedan dess har två väsentliga förändringar skett
inom Regeringskansliet. I de departement som ansva-
rar för företag har det sedan några år tillbaka i högre
grad än förut skilts på ägarfrågorna, dvs. förvaltning-
en av bolagen och regleraransvaret. Detta har innebu-
rit att man, vad gäller de bolag som staten nu i prakti-
ken äger, har kunnat fokusera mer på hur ägarrollen
ska utövas än på vad staten ska äga eller inte äga.
Dessutom har ägarfrågorna samlats i färre departe-
ment - Näringsdepartementet och Finansdeparte-
mentet förvaltar tillsammans de flesta - för att man
ska få bättre förutsättningar för en enhetlig ägarpoli-
tik och kunna utforma tydliga mål och riktlinjer för
företagen.
Herr talman! Staten förvaltar sina företag väl!
Statens ägarintressen är breda och finns i många
olika verksamheter, vilket i sin tur innebär att ägarut-
övningen blir minst sagt komplex. Den måste anpas-
sas till om företagen är helt konkurrensutsatta eller
om företagen har i uppgift att uppfylla särskilda sam-
hällsintressen, om företagen har lagstadgade monopol
eller har ensamställning på marknaden eller om före-
tag är helt eller delvis ägda av staten. För vissa före-
tag gäller dessutom flera av dessa förutsättningar,
vilket innebär speciella avvägningar vad gäller styr-
ningen och ägarpolitiken.
Det övergripande målet, har regeringen fastslagit,
är att skapa värde, dvs. uppnå acceptabel avkastning
på statens kapital, effektivt sköta företag och infria
uttryckta samhällsintressen.
För de konkurrensutsatta företagen gäller det att
maximera avkastningen. För företagen med särskilda
samhällsuppgifter gäller det att utnyttja sina resurser
effektivt samt att skapa värde för samhället genom att
uppfylla de särskilda målen.
Jag anser, herr talman, att det är viktigt med olika
aktörer: stora företag, små företag, statliga och pri-
vata företag, liksom kooperativa företag. Då får vi
mångfald.
Det som kan hänföras till våra naturtillgångar ska
vi självklart äga gemensamt. Vi ärver inte det av våra
föräldrar, utan lånar det av våra barn.
De borgerliga vill sälja ut av ideologiska skäl. Vi
socialdemokrater har en mer pragmatisk syn. Visst,
kan vi tänka oss att sälja ut statliga företag, men vi
kan också tänka oss att behålla dem. Det beror helt på
omständigheterna. Vi är också öppna för att köpa.
Vad är bäst för företaget? Vad är bäst för branschen?
Vad är bäst för Sverige?
Vi socialdemokrater vill vårda det staten äger,
dvs. vara en aktiv långsiktig ägare och ge företagen
med statligt ägande möjligheter att skapa ett värde
som ökar välfärden i Sverige.
Herr talman! Som Ingegerd Saarinen påpekade
kommer vi socialdemokrater att tillsammans med
våra samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljöparti-
et, intensifiera samarbetet inom det här området. Jag
förutsätter att det kommer att ske i samma goda anda
som på våra andra samarbetsområden, och att det
kommer att innehålla den pragmatiska synen.</pre><pre>Anf.  159  OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Detta var att sjunga det statliga
ägandets lov, tror jag vi alla tycker.
Vad Barbro Andersson Öhrn har sagt och argu-
menterat för tyder inte på mer privatisering och mind-
re statligt ägande, utan snarare tvärtom.
Min fråga till Barbro Andersson Öhrn är: Vad är
motivet för att majoriteten i det här skedet av allmän
liberalisering runtom i världen inte ansluter sig till en
ökad marknadsekonomi? Alltfler länder ansluter sig
till marknadsekonomi. Det gäller snart hela världen.
Det är ju snarast ett understatement. Det är väl bara
Kuba och Albanien som inte ansluter sig till mark-
nadsekonomin som det främsta instrumentet när det
gäller att bidra till välståndet.
Nu säger Barbro Andersson Öhrn: Vi vill ha mer
statligt ägande. Det är pragmatism. Jag kan tänka mig
att köpa, om ändamålet helgar medlen.
Svara på frågan varför det är bra.
När det gäller Assi Domän, Sveaskog och det
statliga skogsägandet undrar jag: Är det ett nytt do-
mänverk i vardande?</pre><pre>Anf.  160  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s)
replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater har en pragma-
tiskt syn på det statliga ägandet. Jag vidhåller att ett
statligt ägande är bra för mångfalden. Jag vill se stat-
liga företag, privata företag, kooperativa företag,
stora företag och små företag.
Jag vill att vi ska vårda det som staten äger. Jag
vill att vi ska vara en aktiv och långsiktig ägare och
noga tänka igenom vad som är bra för Sverige, för
branschen, för företagandet och för hela landet.</pre><pre>Anf.  161  OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Barbro Andersson Öhrn kommer
inte längre än så. Hon tycker att det är bra som det är.
Om det handlar om mer eller mindre statligt ägande,
fick jag inget svar på.
Lämna den frågan.
Svara på frågan om det är ett nytt domänverk som
statsministern talar om som Socialdemokraterna vill
ha.
Vi kan ta Sveaskog som exempel. Det avknoppa-
des för något år sedan från Assi Domän. Motiven var
miljömässiga. Man skulle kunna byta mark med pri-
vata skogsägare osv., och man skulle kunna erbjuda
sågverk i inre Norrland råvara.
Skogen står ju där den står. Framför allt när det
gäller Sveaskog finns den i norra Sverige, där de
flesta reservaten och avsättningarna skogsmässigt
finns. Det motivet måste ju falla, eftersom de avsätt-
ningar vi vill ha framför allt finns i södra Sverige.
När det gäller råvaran står skogen där den står.
Om det var Assi Domän eller Sveaskog fanns den i
alla fall tillgänglig för dessa sågverk. Den här bokfö-
ringsmässiga åtgärden synes tämligen överflödig.
Mot bakgrund av bl.a. de två sakerna är det ange-
läget att majoriteten i det här sammanhanget kan föra
ett resonemang kring varför vi ska ha ett nytt domän-
verk i Sverige.</pre><pre>Anf.  162  BARBRO ANDERSSON ÖHRN (s)
replik:
Herr talman! Ja, jag kan tänka mig att vi ökar det
statliga ägandet av skog.
(forts.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 17.55 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00</pre><pre>17 §  (forts. från 14 §) Vissa näringspolitiska
frågor (forts. NU7)</pre><pre>Anf.  163  CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s):
Fru talman! Mitt anförande här i kammaren berör
främst motion N296 angående träanvändning i of-
fentliga byggnader. Utskottet har gett motionen ett
mycket positivt svar, och så långt är allt bra. Jag kon-
staterar av skrivningarna att utskottet har förstått
betydelsen av ett ökat träanvändande i byggandet och
ser det som en väg att hitta nya användningsområden.
Men det handlar inte bara om byggande.
Skogs- och tränäringen i Sverige omsätter i dag
15 miljoner kubikmeter, och av detta exporteras 11
miljoner kubikmeter. Det är bra att vårt land kan
exportera, men vår träförädlande industri måste bli
bättre på att få råvarorna att stanna kvar, om vi lång-
siktigt ska kunna behålla jobben och kompetensen i
landet.
I dag sysselsätter sågverksindustrin 14 000 och
möbelindustrin 12 000 personer. Till detta ska läggas
de jobb som finns inom snickeribranschen, fönster-
branschen osv. Det handlar om en sektor som svarar
för 15-20 % av BNP. Därtill kommer att de flesta av
de berörda arbetstillfällena finns i glesbygd.
Sverige måste bli bättre på att vidareförädla sin
skogsråvara. Vi har den kunskap som krävs. Vi har
satsat massor med pengar på forskning och utveck-
ling. Nu måste det också komma till handling.
Ett sätt är att skapa ett nationellt program för trä-
byggande med tydliga mål, vilket vi har beskrivit i
motionen. Här kan staten och den offentliga sektorn i
övrigt vara drivande genom att skapa rutiner för upp-
handling där trä finns med som ett alternativ. Det
handlar om byggande av badhus, förskolor och ser-
vicehus. Det handlar också om Banverkets och Väg-
verkets byggande. Man ska titta på alternativ och inte
alltid gå i gamla invanda fotspår.
Fru talman! Det handlar om att alla vi som på oli-
ka sätt är samhällsbyggare ska ändra vanor och tänka
nytt. Man ska från statsmaktens sida visa att detta är
en näring som är viktig för landet. Med den inställ-
ningen höjer man statusen för dessa jobb, och forsk-
ning och teknikutveckling blir mer intressant, något
som i sin tur kommer hela landet till del.
Jag ska inte yrka bifall till motionen, eftersom ut-
skottet har behandlat den positivt, bl.a. med följande
skrivning:
"Regeringen bör på de sätt som är möjliga främja
en ökad träanvändning i byggandet. Speciellt bör
detta kunna ske i det offentliga byggandet."
Jag vill till slut säga att vi motionärer också i fort-
sättningen kommer att följa denna fråga och rege-
ringens behandling av den.</pre><pre>Anf.  164  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Också jag ska mycket kort beröra
samma motion, N296, om att flera offentliga byggna-
der bör uppföras i trä. Vi har när vi utformat motio-
nen tittat på sättet att bygga i Sverige. Det byggs
mycket lite i trä i offentliga byggnader, vilket vi mo-
tionärer tycker är märkligt med tanke på det skogs-
land som Sverige är, med gott om träråvara.
Småhustraditionen håller i sig, och det byggs fort-
farande ganska mycket med användande av inhemskt
material, men det är sämre ställt med större byggna-
der, framför allt med offentliga byggnader. Vi tycker
att den här frågan är viktig av många olika skäl, kan-
ske framför allt för värnandet om inhemsk industri
och om inhemsk råvara, något som naturligtvis också
kan lägga en grund för ökad export av trä som bygg-
nadsmaterial.
I våra grannländer är man mycket bättre på det här
området. Både i Finland och i Norge har man av
tradition uppfört viktiga byggnader i trä. Så är fallet
med konserthuset i Lahtis och med Gardermoens
flygterminal, där man genomfört ett konstbygge i trä
och visat att det går att göra väldigt mycket på den
här fronten.
Jag vill rikta ett tack till utskottsmajoriteten för
dess positiva skrivning, som visar att man tar denna
fråga på stort allvar. Man förväntar sig verkligen att
regeringen ska överväga det här och göra någonting
på det här området. Man kan alltid fråga sig vad rege-
ringen i sak kan göra. Det är bra med skarpa skriv-
ningar. Jag skulle gärna se att regeringen eller rege-
ringsföreträdare i lämpligt sammanhang uttryckte att
man förväntar sig att få se mer av offentliga byggna-
der i trä.
Jag kan t.o.m. leka med tanken att statsministern
vid lämpligt tillfälle skulle säga att det vore trevligt
att få se lite mer offentligt byggda röda hus. Jag tän-
ker lite grann på hans tidigare uttalande om valet av
lämpliga matvanor, vilket fick en fantastisk effekt.
Kanske skulle ett motsvarande uttalande av honom få
fart på byggandet av offentliga byggnader i trä. Jag
tycker i varje fall att han skulle försöka med det. Jag
tror att det skulle gagna oss alla.</pre><pre>Anf.  165  HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag var tidigare lite för sen i vänd-
ningarna och hann inte begära replik på Barbro An-
dersson Öhrns anförande.
Barbro Andersson Öhrn sade flera gånger både i
sitt anförande och framför allt i replikskiftet med Ola
Sundell att socialdemokraterna är pragmatiska när det
gäller ägande och när det gäller politik i bredare me-
ning. De kan gott tänka sig att öka skogsinnehavet.
Jag slogs då av en tanke. Om man är pragmatisk,
varför då inte också börja titta lite grann på de arbets-
rättliga reglerna? Det är visserligen arbetsmarknads-
utskottets politikområde, men det berör också i högsta
grad näringslivsklimatet.
Strax före jul 1993 ändrades en del regler i den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Vi hade då redan sett en
begynnande konjunkturuppgång. Efter valet 1994 och
i början på 1995 kom de s.k. återställarna. Vi kan nu i
BNP-kurvorna tydligt utläsa hur konjunkturen vände
nedåt för att först 1997 vända uppåt igen. Är ni nu så
pragmatiska, Barbro Andersson Öhrn, varför då inte
föreslå att rätta till och förenkla de arbetsrättsliga
reglerna till det läge vi hade år 1994, när konjunktu-
ren vände ordentligt? Det skulle vara intressant att få
en kommentar till detta.
Jag skulle önska att Barbro Andersson Öhrn ville
begära replik på detta, så att jag får ett svar.</pre><pre>Anf.  166  EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag ska bara be att få korrigera mig
själv. Jag yrkar bifall till reservation 7 i stället för till
reservation 8, som jag tidigare felaktigt yrkade bifall
till.</pre><pre>Anf.  167  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Här berördes arbetsmarknadspolitiska
frågor, och jag kunde inte låta bli att begära replik på
detta. Det som här sägs om de arbetsmarknadspolitis-
ka reglerna är intressant. Jag kan ändå inte låta bli att
hänvisa till det som skrevs i Expressen för några
dagar sedan. Den politiske reportern Nilsson gjorde
en summering.
Alltifrån OECD till borgerliga politiker sade att
problemet med den stora arbetslösheten faktiskt var
att vi hade en alltför sträng arbetsrättslig lagstiftning i
Sverige men nu säger man att vi trots det har haft en
fantastisk utveckling på arbetsmarknaden. Man säger:
Vi trodde fel i den delen.
Jag tycker att det var ett mycket intressant inlägg
där man också från Expressens sida alltså säger att
t.o.m. OECD hade fel, inte bara borgerliga politiker.
Ni är alltså i gott sällskap.</pre><pre>Anf.  168  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att Sven-Erik Öster-
berg begärde replik. Jag vet ju att det här är arbets-
marknadsutskottets fråga.
Det är väl ganska märkligt, Sven-Erik Österberg,
att Irland som var så illa ute på 1980-talet har rätt så
liberala - om jag nu får använda den formuleringen -
regler för arbetsmarknaden. Där har man haft en
betydligt bättre utveckling än vad vi har haft. Beträf-
fande BNP-utvecklingen har de ju rört sig med två-
siffriga tal, och inte bara under ett eller två år utan bra
nära hela 1990-talet. Säger inte det också någonting?
Vi var rejält på gång i Sverige år 1994 och allde-
les i början av år 1995. Jag undrar om det inte skulle
löna sig att återigen titta på de lättare och bättre regler
som vi hade arbetsmarknadsmässigt - det var fem
små förändringar som gjordes den gången.</pre><pre>Anf.  169  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Irland är kanske ett ganska dåligt ex-
empel att hänvisa till. Få länder i Europa har väl haft
större nytta än Irland av EU:s strukturfonder och det
stöd som varit. Det är väl det som till stor del bidragit
till den höga tillväxt som varit i Irland.
Felet med den borgerliga politiken i början av
1990-talet var väl att man trodde att hela politiken
skulle lösas genom försämrad arbetsrätt och sänkta
skatter. Men det visade sig ju att det också fordras en
näringspolitik samt en ekonomisk balans. Vidare
måste det finnas människor som har råd att köpa och
människor som tror på politiken framåt. Detta är ju
grunden i sammanhanget.
Vad reporter Nilsson i Expressen antydde var väl
att det var just det som man hade stirrat sig blind på
och som man trodde var åtgärderna. När de andra
sakerna kommit på plats kan man se att arbetsmark-
naden växer. Arbetsrättsliga regler, som ger trygghet
åt arbetare, tjänstemän osv., inte någon hindrande
effekt om de andra faktorerna är på plats, utan då
fungerar arbetsmarknaden. Det har vi i Sverige visat.
Irland tycker jag alltså är ett dåligt exempel eftersom
man där mycket lever på EU:s strukturfonder, som
varit till hjälp. Det vet alla som varit där och sett hur
de här delarna fungerar.</pre><pre>Anf.  170  HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag har också varit där och sett hur
det är, och jag är medveten om att irländarna har haft
god nytta av EU:s strukturfonder. Men det är också
ett obestridligt faktum att utöver strukturfonderna har
regelverket varit till hjälp.
Sven-Erik Österberg, man kan bara spekulera i
vilken utveckling vi skulle ha haft om inte klåfingrig-
heten från Socialdemokraternas och Vänsterpartiets
sida den gången, alltså år 1995, hade varit så stor och
om ni i stället hade varit mer pragmatiska och låtit
marknaden få sköta sig själv så som den kom i gång.
Vi har ju ett rejält hack i BNP-kurvan och där har vi
nätt och jämt kommit i fatt.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 6 april.)</pre><pre>18 §  Icke joniserande strålning m.m.</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU20
Icke joniserande strålning m.m.</pre><pre>Anf.  171  KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! I detta betänkande behandlas saker
som berör många människor i landet. Vad vi be-
handlar är frågan om icke joniserande strålning. Den-
na kan vi inte se men det finns vissa som kan för-
nimma den. Den strålning som här behandlas går det
att mäta. Jag tänker då på de högfrekventa fält som
alstras vid användning av mobiltelefoner och även på
strålningsförhållandena kring basstationer och anten-
ner som nu med hög hastighet växer upp i städer och
på landet.
Exempel på icke joniserande strålning är radiovå-
gor, mikrovågsstrålning, infraröd strålning, synligt
ljus och ultraviolett strålning.
Exponering för lågfrekventa elektriska och mag-
netiska fält som uppstår vid överföring och använd-
ning av elektrisk energi behandlas också delvis i det
här betänkandet.
I betänkandet behandlas en motion av Vänster-
partiet där vi bl.a. tar upp frågan om elöverkänslighet
samt forskningen kring denna.
Själv har jag växt upp på en liten bondgård på
landet. Vad jag fick höra från de gamla på gårdarna
runtomkring där jag växte upp var rådet till min pap-
pa att aldrig en längre tid ha djuren tjudrade eller
betande under de kraftledningar som gick över våra
marker. Skälet till det rådet var att deras erfarenhet
var att kvigor som var dräktiga och även kor ofta fick
missfall eller kastade, som det uttrycktes, om djuren
ofta befann sig under eller i närheten av högspän-
ningsledningarna. Det är inte alltid som man ska
kasta bort goda råd från erfarna äldre verklighetsan-
knutna människor. Dessa signaler från de gamla har
jag tagit till mig.
Häromveckan konstaterade även näringsutskottet i
ett betänkande, som då behandlades och som det
fattades beslut om här i kammaren, att forskningsre-
sultaten vad gäller kraftledningar är motstridiga.
Eftersom ett samband mellan kraftledningars magnet-
fält och bl.a. leukemi inte kan uteslutas har Arbe-
tarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket,
Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut i sam-
råd utarbetat en s.k. försiktighetsprincip.
Som ni säkert vet upplever alltfler människor elö-
verkänslighet i varierande grad. Frågan om orsaken
till symtomen och besvären har länge debatterats
livligt men det har ännu inte kunnat ges någon enhet-
lig eller samstämmig förklaring till orsakerna när det
gäller de här besvären. Snarare har det framkommit
att den s.k. vetenskapliga expertisen är mycket splitt-
rad i frågan om elöverkänslighet. Samtidigt upplever
många elöverkänsliga människor sig missförstådda
och utsatta.
Det finns faktiskt elöverkänsliga personer som
ibland måste lämna sina arbeten på grund av omfat-
tande besvär till följd av sin överkänslighet. Frågan
om elöverkänslighet ska kunna klassas som arbets-
skada eller ej ligger inte inom området för detta be-
tänkande och detta utskott, utan den delen - som vi
också har med i vår motion - behandlas i socialför-
säkringsutskottet.
Vi i Vänsterpartiet anser att forskningen om elö-
verkänslighet måste breddas och fördjupas. Det krävs
en allsidig forskning där tekniker, medicinsk kompe-
tens av alla slag och människor som upplever dessa
problem samarbetar. Forskningen måste också inrik-
tas mot att man dokumenterar och utvärderar åtgärder
för rehabilitering och symtomlindring. Det behövs
alltså fortsatt forskning för att vetenskapligt fastställa
elöverkänslighet.
Erfarenheten från andra områden har tyvärr visat
att det är först när det är för sent som samhället reage-
rar och förstår konsekvenserna av exponeringen av ett
nytt ämne eller en ny substans. Vi kommer väl alla
ihåg hur t.ex. tobaksbolagen förr hävdade att rökning
var helt ofarligt för hälsan. De lyckades även få viss
forskning att stödja deras påståenden.
Forskare inom området elektromagnetism är nu-
mera överens om att extremt lågfrekventa elektriska
och magnetiska fält påverkar biologiska system. Den
uppfattningen rådde inte för 10-15 år sedan, utan här
har vi ett exempel på ny kunskap. Reglerna var inte
tillräckligt hårda på 1960- och 1970-talen. För att inte
göra om samma misstag är det befogat med en skärp-
ning av reglerna och med en breddning av forskning-
en.
Vi anser därför att utifrån en samlad bild av män-
niskors vittnesmål och den forskning som hittills har
bedrivits måste dessa frågor om elöverkänslighet tas
på allvar - och vi tar de här frågorna på allvar!
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tion 7.
När det gäller miljöeffekterna av utbyggnaden av
mobiltelenäten har Boverket i januari i år fått i upp-
drag att belysa vilken inverkan den nu planerade
utbyggnaden av mobiltelenäten kan få för främst
natur- och kulturvärden. Det uppdraget ska genomfö-
ras tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Natur-
vårdsverket, Post- och telestyrelsen, Glesbygdsverket
och Kommunförbundet. Uppdraget ska redovisas
någon gång i maj månad i år.
Den snabba utvecklingen av mobiltelenätet väcker
naturligtvis frågor om hur en utbyggnad ska hanteras.
Många basstationer placeras på höga master, som
även kan kräva tillstånd enligt både miljöbalken och
plan- och bygglagen. Masterna kan ha effekter på
hälsa och på natur- och kulturvärden beroende på hur
de placeras. Här ska gällande lagar användas. Det är
viktigt att begränsa miljöpåverkan och få en enhetlig
och genomtänkt hantering av ansökningarna. Bover-
ket ska tillsammans med de andra myndigheterna
belysa tänkbara miljökonsekvenser och metoder för
att hantera konflikter mellan utbyggnadsintresset och
andra intressen.
Det är enligt vår syn viktigt att man inte glömmer
bort att miljöbalkens hänsynsregler kan och ska an-
vändas. Vi avvaktar med intresse slutredovisningen
av det uppdrag som Boverket har fått.
Jag vill avsluta med att liksom tidigare yrka bifall
till reservation 7.</pre><pre>Anf.  172  SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Betänkandet handlar om hur vi ser på
hälsoriskerna med den ökande användningen av mo-
biltelefoner, om exponering för radiofrekventa fält,
radiovågor, mikrovågsstrålning och infraröd strålning
etc. I betänkandet behandlas också frågor om de ris-
ker som exponeringen för lågfrekventa elektriska och
magnetiska fält kan medföra liksom riskerna med
UV-strålning.
Det är känt att radiofrekventa fält, s.k. RF-fält,
tränger in i vävnad och ger upphov till värme. Gräns-
värdet som finns i dag, det s.k. SAR-värdet, Specific
Absorption Rate, motsvarar 2 watt per kilo kropp-
svävnad. Detta klaras i dag av en vanlig GSM-
telefon, som ligger på mellan 0,2 och 1,3 watt per
kilo.
Men - och det är det som är det viktiga i sam-
manhanget - det finns en stor och växande oro hos
många människor inte minst över de samlade effek-
terna av all utrustning och alla apparater som vi om-
ger oss med. De avger alla olika typer av strålning,
radiovågor och elektriska och magnetiska fält.
Det vetenskapliga underlaget för risker och gräns-
värden behandlas i dag av bl.a. internationella exper-
torgan. Världshälsoorganisationens s.k. EMF-projekt
hanterar t.ex. detta. Av dem får vi ofta lugnande be-
sked. Detta håller sig inom gränsvärdena, det är ingen
fara på taket osv., säger de. Men samtidigt finns det
kunskapsluckor, vilket också framhålls i betänkandet.
Man säger också att det behövs tre till fyra års ytterli-
gare forskning för att man ska bli lite säkrare när det
gäller underlaget.
Läget i dag är att så sent som den 30 november
redovisade RALF, Rådet för arbetslivsforskning, som
numera heter FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap, en forskningsöversikt och en utvär-
dering av såväl svenska som internationella forsk-
ningsresultat. Resultatet visar att man kan hamna i
närheten av gällande gränsvärden vid ogynnsamma
förhållanden.
Statens strålskyddsinstitut, SSI, har också redovi-
sat att högfrekventa fält kan ge akuta värmeeffekter
och brännskador.
Fru talman! När det gäller lågfrekventa elektriska
och magnetiska fält, som berörs i flera motioner i
betänkandet, säger SSI att det kan finnas skäl för en
viss försiktighet när det gäller exponering för dessa.
Denna uppfattning delas av RALF, som förordar
tillämpning av en försiktighetsstrategi, dvs. att efter-
sträva att begränsa exponeringen för magnetfält och
elektriska fält där det är möjligt.
I motion MJ844 av Marianne Andersson och
Gunnel Wallin framhålls bl.a. behovet av en bred
oberoende forskning avseende elektromagnetiska fält
och mikrovågsstrålning samt den komplexa bakgrun-
den till ökningen av vissa sjukdomar i dag. Utskottets
majoritet föreslår avslag på detta yrkande, främst med
hänvisning till att detta är en fråga för berörda forsk-
ningsråd samt att riksdagen inte bör göra uttalanden
om enstaka forskningsområden fristående från be-
handlingen av regeringens forskningspropositioner
vart tredje år.
För Centerpartiets del anser vi dock att det nu
finns skäl att lyfta fram behovet av en intensifierad
forskning på området. Det gäller inte minst med tanke
på den växande oro som har kunnat noterats bland
alltfler människor över risken för negativa hälsoef-
fekter av mobiltelefonstrålning samt av elektriska och
magnetiska fält.
I vår reservation nr 8 framhålls vikten av att
forskningen bedrivs och utvecklas utan minsta miss-
tanke om att något intresse från ett enskilt företag
skulle kunna påverka forskningsverksamheten och
dess inriktning.
Vi anser därför att en bred forskning med statlig
finansiering bör därför vara den inriktning som forsk-
ningsverksamheten ska ha på detta område.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 8 i betänkandet.</pre><pre>Anf.  173  BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! På nyheterna i går kunde vi höra hur
den nya generationens mobiltelefoner behöver ett
underlag på ca 60 000 basstationer eller master. Des-
sa behöver alltså byggas och sättas upp i Sverige. Det
nya UMTS-systemet kräver fyra gånger så många
basstationer som det nuvarande. På Gotland erfordras
800 basstationer.
Det ligger en motsats i att vi behöver ha en fram-
förhållning för att mota Olle i grind när det gäller
försiktighetsprincipen för den elektromagnetiska
strålning som kommer från masterna och det ökade
antalet mobiltelefoner, som ökar sin strålning om det
finns för få basstationer.
Jag är i dag glad, fru talman, att miljö- och jord-
bruksutskottet har behandlat mina motioner så nog-
grant, även om jag inte håller med om bedömningen
av avslagsyrkandena.
Under de år som jag har skrivit motioner om mo-
biltelefoner har användningen ökat explosionsartat.
När jag skrev för första gången, under den allmänna
motionstiden 1995, såldes det 23 000 abonnemang
under de tre första månaderna av året. Det var lika
mycket som under hela 1993. Denna utveckling av
antalet abonnemang tyckte jag var anmärkningsvärd
på grund av den strålning som mobiltelefoner utsönd-
rar och på grund av att de s.k. SAR-värdena skulle
öka i samhället.
Jag har arbetat som strålskyddsingenjör innan jag
inledde mitt riksdagsarbete, och jag har då arbetat
med lågdosstrålning. Jag reagerade därför på de öka-
de antal abonnemang som såldes. Ökningen har varit
exponentiell och kraftig. Nu ligger försäljningen på
nära sex miljoner. Telefonbolagen räknar med att nio
personer av tio har mobiltelefon i Sverige.
Gränsvärdena är satta för en användning under en
till två minuter. Knappast någon i dag pratar under så
kort tid. Jag har sett människor sitta och prata i 30
minuter, och då ökar naturligtvis exponeringen och de
upptagna SAR-värdena.
Fru talman! Försiktighetsprincipen är viktig i så-
dana här sammanhang. Det är alltid svårt att förutse
vad påverkan under lång tid kan innebär. Därför bör
försiktighet gälla.
Sverige har en undantagsklausul som innebär att
mobiltelefoner med en uteffekt på mindre än 7 watt
inte behöver kontrolleras. Denna klausul bör försvin-
na, bl.a. på grund av att ett så stort antal olika mobil-
telefoner kommer ut på marknaden och ökar SAR-
värdena. Utskottet skriver också om detta. Forskare
på mobiltelefoner tycker att den slopade gränsen för
kontroll ska antas.
Visst har mobiltelefoner gjort att bl.a. olycksfalls-
arbete har kunnat underlättas. Sjöolyckor, speciellt
med småbåtar, har kunnat minskas på grund av att
mobiltelefoner funnits ombord. Antalet utryckningar
av sjöräddningen har också minskat. Så visst är mo-
biltelefonen till nytta.
Självklart är det här mycket positivt, men det un-
dantar inte det faktum att mobiltelefontillverkare
måste se till att designa telefonerna med en antenn
som inte utsätter människokroppen för uppvärmning
eller förse telefonerna med s.k. hands free och där-
med minska strålningsrisken. Men det är ju en strål-
ningsrisk även med hands free i och med att det är
strålning från själva sladden. Därför bör man lägga
mobiltelefonen på bordet framför sig och absolut inte
sätta den på höften och i närheten av midjan, för där
har vi fler vattenmolekyler som suger upp strålning-
en. Man ska alltså se till att de används på ett vettigt
sätt.
Vi vet också att det är strålning från hela höljet på
en mobiltelefon. T.ex. på Nokias mobiltelefoner, som
inte har några antenner, är det strålning från hela
höljet. När man nu minimerar telefonerna ökar fak-
tiskt strålningen. Det är klart att detta med designen
och Ericsson är bra, men det kan öka strålningen från
mobiltelefonerna.
Jag har talat om att man borde ha en varningstext
som varnar för att prata alltför länge i en mobiltelefon
och att det kanske skulle hjälpa till att minska utsatt-
heten. Det finns ju forskning som visar på risker.
Fru talman! Den strålning som tas upp av kropp-
svävnaden benämns SAR-värde, som vi hörde här
innan av Sven Bergström. Dessa värden testas av
telefontillverkarna men de görs inte officiella, och det
har jag påpekat i min motion.
I USA har man lagstiftat om att SAR-värdena
måste redovisas. EU kommer också med en liknande
rekommendation. Jag förväntar mig att också Sverige
antar den snart, och det är bra.
SAR-värdet är ett tidsmedelvärde. Man mäter
värdet på tio gram kroppsvävnad som under sex mi-
nuter har utsatts för strålning från en mobiltelefon. Vi
har gränsvärdet 2 watt per kilo.
Utgångsvärdet för gränsen har satts efter under-
sökningar med kaniner som blev exponerade för
mikrovågsstrålning och som fick grumlade linser.
Detta är alltså en säkerhetsmarginal för att man inte
ska få grumlade linser, men det påvisar inget vad
gäller nervpåverkan. Det är faktiskt ett rimligt krav
att öppenhet visas från tillverkarna.
När det gäller märkning vill jag ha en varningstext
för alltför flitigt pratande i mobiltelefon. TCO ska nu
märka mobiltelefoner som kan komma redan till
hösten. De ska märkas inom tre områden: ekologi,
ergonomi och strålning. Forskaren på Chalmers,
Hamnerius, deltar. Man ska titta på 20 olika modeller
av mobiltelefoner. När det gäller ekologi och ergo-
nomi får materialet i mobiltelefonerna inte  innehålla
bly, kvicksilver eller bromerade flamskyddsmedel.
Men vi pratar ju i dag om immissioner, och det är det
tredje kriteriet. Man kommer att säga att strålningsef-
fekten ska vara max 0,8 watt per kilo, alltså inte 2
watt per kilo. Det är ett värde som myndigheterna i
USA har som gränsvärde, och det är inte vettigt att vi
ska ha ett högre gränsvärde.
Om man sätter SAR-värdet till 0,8 watt tar man
bort de mobiltelefoner som ger mest strålning. T.ex.
Siemens visade sig ha 2,64 som SAR-värde, vilket är
ett väldigt högt värde.
Den forskning som Kjell Hansson-Mild utförde på
11 000 personer, och det var den största i sitt slag i
världen, visade på symtom som trötthet, koncentra-
tionsproblem och den värme  som många känner. Det
visar att det är väldigt viktigt med ytterligare forsk-
ning.
Fru talman! Barn är mer känsliga för mikrovågor.
Barn absorberar mikrovågor 3,3 gånger mer än en
vuxen. I Australien bl.a. är man orolig för detta fak-
tum. Man vill inte ha sändare till mobiltelefoner nära
barndaghem. Barn och ungdomar har ju inte vuxit
färdigt, och ben- och nervvävnad påverkas kraftigare
än hos en vuxen.
I England har man tillsatt den s.k. Stewartkom-
missionen som tillförts 100 miljoner. Det är en obe-
roende expertpanel som flera experter är med i. I
England rekommenderar man allmänhet  och föräld-
rar att inte låta barn använda mobiltelefoner i onödan
och mobiltillverkare att inte rikta sig till barn som
målgrupp. Det har ju tyvärr både Ericsson och Nokia
gjort. Bl.a. rekommenderar man att sändare till mo-
biltelefoner inte ska sättas upp nära skolor. Varningen
gäller barn och ungdomar under 16 år.
De tre Lundaforskarna Salford, Brun och Persson
visade 1999 visade att de höga strålningsnivåerna kan
öppna de s.k. blod-järn-barriären som vi människor
har. Hjärnan kan släppa in proteiner som i framtiden
kan orsaka både alzheimer och MS.
Forskaren Hamnerius, som jag nämnde, har i Gö-
teborgs centrum uppmätt ett medelvärde på 0,8 mil-
liwatt per kvadratmeter vid basstationer. I centrum av
storstäder är ju strålningen från basstationer mycket
högre. På landsbygden är medelvärdet 0,002 milliwatt
per kvadratmeter.
Det står i betänkandet att det är betydligt mer
strålning från TV- och radiomaster. Men i Göteborgs
centrum utgör strålningen från radio- och TV-master
36 %, medan strålningen från basstationer och mo-
biltelefoner står för 62 %. Bara mobiltelefoner står
för 10 % av strålningen.
I början på 90-talet fanns inte basstationernas till-
skott till bakgrundsstrålningen. Bakgrundsstrålningen
från basstationer kan man aldrig värja sig mot, medan
man själv väljer om man vill utsätta sig för mobiltele-
fonstrålningen.
Jag har också tagit upp den höga strålningen från
mobiltelefoner i bilar. Även om bilen har glasfönster
verkar den som en Faradays bur. Man har uppmätt
mer än 100 volt per meter i fältstyrka fem centimeter
från mobiltelefonantennen vid förarplatsen. I ut-
skottstexten säger man att det visserligen är hög strål-
ning i en bil men att den aldrig överstiger gränsvär-
det. Men det gör den faktiskt, därför att gränsvärdet
ligger på 41 volt per meter, och här har man uppmätt
långt över 100 volt per meter.
Skulle man i stället sätta upp en yttre antenn på
bilens tak minskar strålningen till 0,75 volt per meter.
På samma sätt utsätts passagerarna för strålning, mest
den som sitter bredvid föraren men även de som sitter
i baksätet. En antenn på taket skulle även minska den
strålning som de utsätts för.
Som jag skriver i min motion korsas vi av en mas-
sa vågräta fält från elektronisk utrustning, från mo-
biltelefoner och från digital-TV-satelliter. Jag har
flera gånger liknat detta vid en enorm mikrovågsugn.
Vi människor ingår i ett gigantiskt jätteexperiment.
Vi vet inte vad detta kommer att innebära så små-
ningom. Vi vet att man letar efter nya frekvenser hela
tiden, men forskningen styrker att man inte hittar
dessa.
Värmen i hjärnan ökar ju när man talar i en mo-
biltelefon. Då kan man svara så här: Hej, jag kan inte
ta emot ditt samtal just nu eftersom min hjärna kokar.
Men lämna namn och telefonnummer så återkommer
jag så snart jag coolat ned lite. Så stod det i en ung-
domstidning.
Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna
nr 3 och nr 4 i betänkandet och avsluta med att önska
att vi alla kan se framåt och ta åt oss nya tekniker
men med en viss försiktighet vad gäller liv och hälsa.</pre><pre>Anf.  174  INGE CARLSSON (s):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas 23
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år
2000 om icke joniserande strålning m.m. Det är första
gången som vi i miljö- och jordbruksutskottet debat-
terar dessa frågor. I motionerna yrkas i första hand
om eventuella hälsorisker förenade med de högfre-
kventa fält som alstras vid användning av mobiltele-
foner och strålningsförhållanden kring basstationer.
Vidare berörs exponeringen för lågfrekventa
elektriska och magnetiska fält som uppstår vid över-
föring och användning av elektrisk energi och risker-
na med UV-strålning samt forskningsfrågor.
Fru talman! Man kan säga att strålning är både på
gott och ont. Människan har alltid utsatts för strålning
- från världsrymden, solen, marken och från naturligt
radioaktiva ämnen i sin egen kropp. Men det är först
under det senaste århundradet som vi har börjat förstå
vad strålning är och vilka former av strålning som vi
utsätts för. Samtidigt har nya strålkällor tillkommit.
Strålningen har alltid medfört både nytta och risker. I
många fall utnyttjas den till att göra nytta. I andra fall
är den en oönskad biprodukt från olika verksamheter.
Solstrålningen är en förutsättning för livet på jor-
den. Upptäckten av röntgenstrålningen och radioakti-
viteten för hundra år sedan innebar en revolution
inom medicinen, där röntgenstrålning och radioaktiva
ämnen alltsedan dess är ovärderliga för att utreda och
behandla sjukdomar. Det finns också otaliga använd-
ningar inom teknik, industri och forskning där strål-
ningens egenskaper gör nytta.
Kunskapen om strålningens risker har ökat med
åren. I början av 1900-talet oroade man sig framför
allt för svårläkta sår på händerna och för att benmär-
gen förstördes hos läkare och sköterskor som arbeta-
de med röntgenstrålning. Dessa strålskador berodde
på relativt stora stråldoser som dödade ett stort antal
celler. På 1920-talet insåg man att strålningen också
kan förändra ärftliga egenskaper.
Eftersom skador på enstaka celler är slumpmässi-
ga och det räcker med en förändring i en enda köns-
cell, är det också slumpen som avgör om ett barn till
en bestrålad person ska drabbas av en ärftlig skada.
Under 1950-talet stod det klart att också cancer kan
orsakas av förhållandevis låga stråldoser. Även i detta
fall tycks slumpen avgöra om cancer uppstår hos en
bestrålad individ.
Den internationella strålskyddskommissionen,
vars rekommendationer ligger till grund för lagar och
föreskrifter om strålskydd världen över, bildades i
Stockholm redan 1928. Sverige fick sin första strål-
skyddslag 1941. Sedan dess har all användning av
strålkällor i landet varit föremål för tillsyn av en sär-
skild strålskyddsmyndighet som 1965 fick namnet
Statens strålskyddsinstitut, SSI. Myndigheten är på-
drivande i strålskyddsfrågor, informerar och utbildar,
utfärdar föreskrifter och kontrollerar användningen av
strålning, bedriver och stöder forskning, mäter och
övervakar strålning i miljön och har ständig bered-
skap mot strålningsolyckor.
SSI verkar ständigt för ett gott strålskydd och för
att det i samhället ska finnas en så god kunskap om
strålningen att flertalet kan hantera dess risker på ett
bättre sätt.
Fru talman! I reservation 1 av Folkpartiet krävs att
en ny tillsynsmyndighet måste utses för kontroll av
strålningsvärdena. Jag yrkar avslag på reservationen
och jag vill fråga Folkpartiet en sak. Ni var ju positi-
va till tillkomsten av SSI 1965, som bl.a. fick uppdra-
get att utfärda föreskrifter och att kontrollera använd-
ningen av strålning.
Bortsett från Folkpartiet tycker övriga partier att
SSI gör ett gott arbete. Varför vill Folkpartiet ha en
ny myndighet enbart för att kontrollera att SSI:s före-
skrifter efterföljs? Tror Folkpartiet att det blir effekti-
vare? Tycker Folkpartiet att SSI gör ett dåligt jobb?
Folkpartiet har valt att inte ställa upp och förklara sin
reservation, så de blir oss svaret skyldiga.
Folkpartiet anser vidare i reservation 1 att man
måste aktualisera och ifrågasätta nu gällande gräns-
värden för mobil strålning och omedelbart klargöra
om de behöver skärpas. Vidare anser de att ett gräns-
värde inte är konstant utan måste revideras i takt med
att kunskaperna ökar och sammanhangen förändras.
För oss andra är det självklart att man när nya veten-
skapliga rön framkommer vidtar de åtgärder som är
nödvändiga.
Jag ska motivera mig mer utförligt beträffande
samtliga reservationer i ett sammanhang. Reservatio-
nerna handlar om strålning från mobiltelefoner,
gränsvärden för barn och ungdom, varningstext på
mobiltelefoner och lågfrekventa elektriska och mag-
netiska fält. Det finns två reservationer om forskning
samt informationskampanj om UV-strålning.
Mot bakgrund av den oro som finns bland all-
mänheten för hälsorisker till följd av elektrisk, kom-
munikationsteknisk utrustning som kraftledningar,
mobiltelefoner samt radio- och radarsändare pågår det
i dag ett omfattande internationellt och nationellt
arbete för att klargöra eventuella hälsorisker. Det
vetenskapliga underlaget för gränsvärden eller re-
kommendationer beträffande elektromagnetiska fält
utvärderas och sammanställs av internationella ex-
pertorgan som t.ex. Internationella strålskyddskom-
missionen för icke joniserande strålning, ICNIRP.
Det sker också inom Världshälsoorganisationens,
WHO, s.k. EMF-projekt, Electro Magnetic Fields.
Internationella riktlinjer framtagna av ICNIRP är
baserade på en noggrann analys av all vetenskaplig
litteratur. Det gäller både värme- och icke värmere-
laterade effekter. De erbjuder med stora säkerhets-
marginaler skydd mot alla identifierade faror med
energi från radiofrekventa fält.
Exponeringsnivåerna från en mobiltelefon är för
användaren betydligt högre än de från en basstation
men ligger under internationella riktlinjer. Europeiska
rådets rekommendation den 12 juli 1999 om begräns-
ning av allmänhetens exponering för elektromagne-
tiska fält mellan 0 hertz och 300 gigahertz baseras
helt och hållet på ICNIRP:s bedömningar.
WHO:s EMF-projekt påbörjades år 1996 och är
planerat att slutföras år 2005. Målsättningen är att nå
internationell samsyn när det gäller värdering av
hälsorisker förknippade med elektromagnetiska fält. I
projektet ingår bl.a. kunskapsvärdering, forskningsin-
satser och  utveckling av gränsvärden för, samt råd
om, skyddsåtgärder. Till projektet är knutet en rådgi-
vande kommitté bestående av företrädare för de län-
der som stöder projektet, bl.a. Sverige. Aktuella slut-
satser från EMF-projekt innebär sammanfattningsvis
följande: Ingen av de granskningar som nyligen ut-
förts har kommit till slutsatsen att exponering för de
radiofrekventa fälten från mobiltelefoner eller deras
basstationer orsakar några negativa hälsoeffekter. Det
finns dock kunskapsluckor som identifierats för
framtida forskning så att man ska kunna göra bättre
hälsoriskbedömningar.
Det kommer att ta tre till fyra år att slutföra och
utvärdera den forskning om radiofrekventa fält som
krävs samt för att offentliggöra det slutliga resultatet
angående eventuella hälsorisker. I avvaktan på pro-
jektets resultat har WHO utfärdat ett antal rekom-
mendationer. Det gäller bl.a. uppmaning om strikt
efterföljande av gällande internationella och natio-
nella säkerhetsstandarder, regler för lokalisering av
basstationer för mobiltelefoni och åtgärder för att
motverka att mobiltelefoner stör annan elektrisk ut-
rustning.
Rådet för arbetslivsforskning, RALF, numera
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap,
FAS, har på regeringens uppdrag studerat frågor med
anknytning till icke joniserande strålning från olika
apparater. Den 30 november 2000 redovisade RALF
en forskningsöversikt och utvärdering av såväl svens-
ka som internationella forskningsresultat inom områ-
det elkänslighet och hälsorisker av elektriska och
magnetiska fält. När det gäller mobiltelefoni konsta-
terar RALF bl.a. att den egna användningen av en
telefon i värsta fall, dvs. vid dåliga mottagnings- och
sändningsförhållanden, kan innebära radiofrekventa
fält som leder till exponering som ligger strax under
de grundrestriktioner som ICNIRP och EU rekom-
menderar.
Den normala exponeringen för allmänheten från
källor som basstationer, radio- och TV-sändningar,
andras användning av mobiltelefon i närheten, m.m.
är i jämförelse med detta försumbar. Den samlade
bedömningen av hälsoeffekter vid mobil telekommu-
nikation, baserad på dagens kunskap, är att veten-
skapligt stöd saknas för förekomst av ökad risk för
ohälsa vid användning av mobiltelefon. Dessa eller
liknande slutsatser dras av i princip alla internatio-
nella utredningar och mötesreferat som arbetsgruppen
har tagit del av.
Strålskyddsinstitutet, SSI, som är ansvarig till-
synsmyndighet för elektromagnetiska fält, har inför
utskottet redovisat det aktuella kunskapsläget när det
gäller eventuella risker förenade med mobiltelefoni
m.m. Enligt SSI kan högfrekventa fält, som bl.a.
kommer från radiomaster, mobiltelefoner och mikro-
vågsugnar, ge akuta värmeeffekter och brännskador.
Ingenting tyder på att dessa fält orsakar cancer.
Sammanfattningsvis bedömer SSI att mobiltelefoner
inte utgör någon hälsorisk och att exponeringen från
mobiltelefoner inte överskrider internationellt veder-
tagna gränsvärden.
I detta sammanhang bör även uppmärksammas en
nyligen publicerad dansk rapport om mobiltelefoni
och cancer. Undersökningen är gjord av forskare i
samarbete med Danmarks motsvarighet till Cancer-
fonden, Kræftans Bekæmpelse. Undersökningen visar
inga samband mellan mobiltelefoni och någon form
av cancer.
Jag vill framföra följande. Sverige följer de
gränsvärdesrekommendationer som också stora delar
av EU tillämpar. Dessa rekommendationer om expo-
neringsbegränsningar antogs av Europeiska unionens
råd 1999 och baseras på vad som tidigare har utarbe-
tats inom EU och ICNIRP.
Rekommendationerna omfattar bl.a. en uppma-
ning om att strikt följa gällande internationella och
nationella säkerhetsstandarder. Som jag tidigare har
sagt pågår ett omfattande internationellt och nationellt
arbete för att klarlägga eventuella hälsorisker förena-
de med elektromagnetiska fält, och enligt riksdagens
tidigare uttalade mening bör denna fråga även i fort-
sättningen ägnas stor uppmärksamhet. Med anledning
härav har riksdagen i betänkande 1999/2000:TU9 och
i riksdagsskrivelse 1999/2000:256 anmodat regering-
en att fortsättningsvis lämna en redovisning av de
insatser som görs på området och sin bedömning av
eventuella hälsorisker. I budgetpropositionen för
innevarande år har regeringen lämnat en sådan redo-
görelse till riksdagen, proposition 2000/01:1, Utgifts-
område 22. Med hänvisning till den breda samstäm-
mighet som råder i huvuddelen av forskarvärlden om
att några hälsorisker inte har kunnat påvisas vid an-
vändandet av mobiltelefoner, den omfattande inter-
nationella kompetensuppbyggnad som pågår och
ansvariga myndigheters fortsatta arbete med dessa
frågor, anser utskottsmajoriteten att riksdagen inte nu
bör ta något ytterligare initiativ i frågan. Vad gäller
räckvidden av miljöbalkens s.k. försiktighetsprincip
vill utskottet framhålla att denna princip gäller för all
verksamhet och alla åtgärder som omfattas av balkens
tillämpningsområde.
I den senaste rekommendationen från ICNIRP
sägs uttryckligen att man för gränsvärdena för all-
mänheten använt en säkerhetsfaktor som tar hänsyn
till den särskilda känsligheten hos barn, ungdomar,
sjuka personer och personer under medicinering.
Enligt vad utskottet erfarit kommer mobiltelefon-
tillverkarna att presentera aktuella SAR-värden på
telefonerna när den preliminära standarden, som
hittills använts, blir en officiell standard i Europa.
Enligt uppgift beräknas detta ske under första halv-
året 2001.
Fru talman! När det gäller strålningsförhållanden
kring basstationer framhåller ICNIRP att både mät-
ningar och beräkningar visar att nivåerna för RF-
signaler från basstationer i områden dit allmänheten
har tillträde ligger långt under internationella riktlin-
jer, vanligtvis med en faktor på 100 eller mer. RALF
har efter en genomgång av tillgängliga forskningsre-
sultat och av ett antal internationella utredningar i sin
rapport funnit att fullgott vetenskapligt stöd saknas
för andra åtgärder än dem som innefattas i de re-
kommendationer som utfärdats av ICNIRP och EU.
När det gäller Vänsterpartiets reservation om
forskning framhålls att det behövs en fortsatt forsk-
ning för att vetenskapligt fastställa elöverkänslighet.
I Centerpartiets reservation om forskning fram-
hålls bl.a. att en bred forskning med statlig finansie-
ring bör skyndsamt komma till stånd.
När det gäller frågor om tillämpad forskning kon-
staterar utskottsmajoriteten att riksdagen i tidigare
ställningstaganden har framhållit att man bör avstå
från att göra uttalanden om enstaka forskningsområ-
den fristående från behandlingen av regeringens
forskningsproposition. Det får dessutom anses vara
en uppgift för berörda forskningsråd att inom ramen
för olika forskningsprogram fördela medel till olika
forskningsprojekt. Vi har tidigare i andra forsknings-
angelägna frågor uttalat oss om detta i miljö- och
jordbruksutskottet.
Den forskningsproposition som regeringen har
lagt fram har godkänts av riksdagen. Den ska verka
under tiden 2001-2003.
Fru talman! Det finns också en reservation om
UV-strålningen. Man föreslår en informationskam-
panj inför våren 2001. Där vill jag hänvisa till vad vi
har skrivit i betänkandet och hänvisa till den fråga
som Miljöpartiet tidigare har ställt till miljöministern.
Fru talman! Det är mycket tyckande i motionerna
och reservationerna. Med den kunskap som vi i miljö-
och jordbruksutskottet har inhämtat anser vi att det
måste vara de vetenskapliga rönen som ska utgöra
underlag för våra beslut. Jag anser att reservationerna
är tillgodosedda med de motiveringar som finns i
betänkandet. Jag yrkar avslag på samtliga reservatio-
ner och bifall till förslaget i betänkandet.</pre><pre>Anf.  175  BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Inge Carlsson avslutade med att säga
att det är fråga om mycket tyckande. Jag kan inte
säga att det är mycket tyckande. Det ligger mycket
forskning bakom. Det finns forskning över hela värl-
den. Man kan ta fram 100 forskningsrapporter som
visar på eventuella hälsorisker.
När jag arbetade som strålskyddsingenjör jobbade
jag också med cancerbehandling - lite som det Inge
Carlsson berörde här. Omkring 1945 bestrålades
bebisar som hade hemangiom - dessa märken. De
bestrålades med lite röntgenstrålning, och det sades
vara helt ofarligt. 20 år senare, när jag arbetade med
dessa frågor, kom barnen tillbaka och uppvisade
cancer.
Man ska vara väldigt försiktig när man säger att
ingenting kommer att hända. Man ska inte vara så
tvärsäker på att detta inte är farligt. Det behöver inte
vara väldigt farligt, men det visar sig först efter
många år.
Jag nämnde bl.a. Stewartkommissionen i England.
De har tagit ett bra grepp om detta, och de har använt
sig av oberoende experter och gått ut med rekom-
mendationer om försiktighet vad gäller bl.a. barn och
ungdom. USA har ett mycket lägre gränsvärde än vad
vi har, 0,8 i SAR-värde, dvs. watt per kilo. Varför ska
vi inte ha det värdet?</pre><pre>Anf.  176  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag står för att jag sade att det var
mycket tyckande. Jag lyssnade med spänning på
Barbro Feltzings anförande. Jag måste tillstå att hon
är mycket skicklig och kan mycket mer inom det här
området än vad jag kan.
Barbro Feltzing påpekar att det är andra lägre vär-
den i andra länder. Vi försöker att ena oss inom EU.
SAR-värdena är på gång, och förhoppningsvis kom-
mer de under året.
Barbro Feltzing berättade hur det var med barnen.
Jag tror att vi måste förlita oss till de organ, myndig-
heter och forskare vi har inom områdena. Det måste
vara de vetenskapliga rönen som ligger i beslutsskå-
len. Försiktighetsprincipen i miljöbalken är viktig för
oss i Sverige. Frågan om när basstationerna ska byg-
gas ut måste prövas.</pre><pre>Anf.  177  BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Tack för de vänliga orden, Inge
Carlsson.
Bl.a. har 17 forskare från Sverige skrivit under på
att de vill ha en större forskning om elektromagnetis-
ka fält. De vill ha ett nationellt handlingsprogram för
elektromagnetisk strålning, det gäller bl.a. basstatio-
ner, mobiltelefoner, och övrig strålning. Det är an-
sedda forskare som har skrivit under det. Det tycker
att det behövs.
Det är bra att SAR-värdena blir officiella. Det
håller jag med om. Det sade jag också i mitt anföran-
de.
Miljöminister Kjell Larsson lovade att det skulle
göras en utredning. Jag nämnde det, Inge Carlsson.
Våren 1999 lovade Kjell Larsson att det skulle göras
en utredning om bygglov för var man placerar de
basstationer som nu kommer i en sådan väldigt
mängd när vi har lämnat ut UMTS-tillstånd. Det
kanske blir så många som 60 000 basstationer.
Jag undrar vad Inge Carlsson säger om det. De
pengar som departementet hade gick åt, och man
använde dem inte till den utredning som Kjell Lars-
son utlovade år 1999. Jag undrar om Inge Carlsson
har något mer att säga om det. Det kanske kommer att
bli en utredning i alla fall.</pre><pre>Anf.  178  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! I den senare delen av frågeställningen
kan jag inte ge ett bra svar. Jag har inte kännedom
eller kunskap om det, om jag ska vara ärligt.
De forskare som vill har ett nationellt handlings-
program måste kunna göra en framställning till de
nya forskningsorgan som vi har. Därigenom kan de få
medel och bidrag. De är forskningsorganen som av-
gör det. Det är inte riksdagen och regeringen som gör
det, utan det är de olika forskningsorganen som är
tillsatta. De borde närmast komma in under FAS.
Jag kan inte här i talarstolen uttala mig om eller
veta någonting om vad Boverket eller miljöministern
har sagt.</pre><pre>Anf.  179  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Inge Carlsson tyckte att det var
mycket tyckande från tidigare talare. Det kan man
inte anklaga Inge Carlsson för i hans inlägg. Jag hade
väntat mig att det skulle komma något utförligare
motiveringar från den socialdemokratiska sidan till
varför man landar på de åsikter man har. Jag noterade
mest en upprepad inläsning till protokollet av vad
man redan säger i utskottets betänkande. Det gav
kanske inte så mycket nytt.
Strålning är på gott och ont, säger Inge Carlsson.
Det är naturligtvis sant. Det som är bekymmersamt
och som jag tror oroar mig och många fler människor
är den snabba tillväxt av antalet olika apparater och
olika strålningskällor som vi omger oss med i det
moderna samhället.
Det skulle vara intressant att höra ett resonemang
från Inge Carlsson och socialdemokraterna om hur
man ser på den samlade mängden strålning i elektro-
magnetiska fält, radiofrekventa fält och annat som vi
får i vårt samhälle i våra bostäder och i våra lokaler.
Känner Inge Carlsson ingen oro för detta som
forskningen har så svårt att mäta? Man mäter ofta
varje enskilt objekt, och man sätter gränsvärden för
varje enskild mobiltelefon. Det är väldigt lite forskat
kring de samlade effekter.
Jag skulle också vilja höra hur Inge Carlsson ser
på att personer med anknytning till enskilda stora och
starka företag också finns verksamma i forsknings-
världen. De sätter ibland t.o.m. sin prägel på forsk-
ningsrapporter. Känner Inge Carlsson och socialde-
mokraterna ingen oro för detta? Det borde inte få
finnas minsta misstanke om att det finns lojaliteter
som gör att det inte blir förutsättningslös forskning
som styr de rapporter man tar fram.
Jag och Centerpartiet känner en oro för det. Det är
vad vi påpekar i vår reservation. Här borde staten
känna ett ansvar för att det blir en verkligt oberoende
forskning. Jag är lite förvånad att inte socialdemo-
kraterna skulle kunna bejaka en forskning av den
typen på området.</pre><pre>Anf.  180  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är klart att man kan vara oroad
över mycket i det svenska samhället över huvud taget
när det gäller oss människor. Men jag känner ingen
särskild oro för exempelvis forskningen, där ni häv-
dar i er motion att det privata näringslivet har för
mycket att säga till om.
Alla de organ som jag hänvisar till - ICNIRP,
WHO, SSI - är dels statliga organ, dels internatio-
nella organ där Sverige är med och bidrar med fors-
kare. Det gäller den mesta forskningen om hälsorisker
inom dessa områden.
Jag tror att Sven Bergström har helt fel om han
tror att det är det privata näringslivet som i första
hand ägnar sina forskningspengar och resurser till det.
Det är faktiskt de statliga organen som bedriver
forskning, de organ som vi i riksdagen har fattat be-
slut om.
Det är till dem vi ger pengar. Vi ger inte några
pengar till näringslivet. Om det vill vara med är det
självklart att det kan vara med. Men det är inte ofta
som det är med om att utvärdera och forska i de ohäl-
sofrågor som kan uppstå.
Det är klart att man kan vara oroad hemma där
man talar i mobiltelefon, lyssnar på radio och ser på
TV osv. De frågorna tog vi upp med SSI. Det menar
att det inte är så farligt och så allvarligt att det kan bli
några hälsorisker.
Däremot kan det vara större risker i en citykärna
där det finns stora master, där polisen har sina system
och räddningstjänsten har sina master, osv. Där kan
det vara en ganska hög frekvens av elkänslighet osv.
Jag är inte oroad när jag är hemma i mitt hem, det
måste jag säga, även om jag äger mobiltelefon, TV
och radio.</pre><pre>Anf.  181  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Om nu inte Inge Carlsson är oroad för
egen del finns det väldigt många andra människor
som är oroade. Jag känner som min uppgift som för-
troendevald politiker och riksdagsledamot att lyssna
på alla de signaler jag får i skriftlig och muntlig form
när jag träffar människor.
Jag är något förvånad att det inte finns något lite
av ödmjukhet i den socialdemokratiska hållningen på
detta område. Man ser hur snabbt problem som man
förknippar med användning av olika apparater och
utrustning med elektromagnetiska fält, radiofrekventa
fält osv., växer för enskilda människor. Det är just på
denna punkt - den samlade effekten av alla dessa
olika strålningsrisker som finns - som det finns kun-
skapsluckor. Det borde också Inge Carlsson kunna
medge.
Sedan försöker han blanda bort korten när det
gäller forskningen. Jag ville ha ett besked om Inge
Carlsson och socialdemokraterna inte ser några risker
med att människor, forskare, hamnar i dubbla roller.
De är oberoende forskare samtidigt som de har kopp-
lingar och anknytningar till olika enskilda stora före-
tag på detta område av typen Telia och Ericsson. Det
är åtminstone för mig självklart att det framstår som
en risk att människor här hamnar i lojalitetskonflikter
och att de inte i alla delar lever upp till den fria roll
som en forskare bör ha.
Det skulle vara intressant att veta om Inge Carls-
son inte känner någon liten oro för alla dessa signaler
som kommer från alltfler människor om krämpor och
hälsopåverkan av olika sorter som de upplever att
utvecklingen för med sig.</pre><pre>Anf.  182  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag talade i mitt inledningsanförande
om att det finns många människor som är oroade
inför det som nu händer med den snabba utvecklingen
med mobiltelefoner och basstationer. Jag sade att jag
personligen inte är så särskilt oroad för det. Det tyck-
er jag att jag kan få stå för.
Om man som vi i utskottet har gjort tar till sig den
information som finns från de olika forskningsrön
minskar oron. Jag tror att de rekommendationer som
har gjorts är riktiga. Sedan finns det, som jag också
sade, kunskapsluckor. Därför kommer det att ta ytter-
ligare tre fyra år innan man med större säkerhet kan
lugna oron.
Det är lite märkligt att Centerpartiet just i denna
motion återkommer och kräver mer statliga pengar
till forskning. Ni säger: En bred forskning med statli-
ga finansiering bör därför skyndsamt komma till
stånd. Det har vi fattat beslut om för några månader
sedan när vi lade fast forskningspropositionen.
Det är väl då som ni ska agera. Det är väl då som
ni ska komma med kraven i stället för att nu komma
med en liten motion från Eskil Erlandsson. Det är
möjligt att det är ert partis uppfattning. Jag tycker att
det är fel. Ni ska komma när vi diskuterar forsknings-
frågorna och när vi ska besluta om anslagen till
forskning.
Det är därför vi övriga i utskottsmajoriteten yrkar
avslag på reservationen.</pre><pre>Anf.  183  KJELL-ERIK KARLSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Det är viktigt i denna debatt att man
skiljer på joniserande strålning och icke joniserande
strålning. Debatten gäller icke joniserande strålning.
Jag skulle vilja fråga Inge Carlsson om s anser att
det ska behövas bygglov för uppsättande av antenner
till basstationer i städerna eller om ni anser att bola-
gen - operatörerna - ska kunna hemlighålla var sän-
darna och antennerna finns uppsatta.</pre><pre>Anf.  184  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker det låter väldigt rimligt att
man måste ha bygglov om man ska bygga sådana
stationer.</pre><pre>Anf.  185  KJELL-ERIK KARLSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Nu är det så att man diskuterar att det
inte ska behövas bygglov för att sätta upp antenner
och basstationer. Det är en diskussion som pågår.
För att kunna veta i framtiden, för att kunna få er-
farenheter och för att - också av forskningsskäl -
kunna få fram vilka effekterna är måste man på något
sätt ha registrerat var sådant har varit placerat - an-
nars kan man inte dra någon slutsats. Därför ville jag
ha just den kommentaren från s.
När det sedan gäller icke joniserande strålning och
människors oro vill jag säga att man ska ta männi-
skors oro på allvar. Det hoppas jag att vi alla gör.
Men SSI säger i en skrift att kunskapen om samban-
det mellan icke joniserande strålning och stokastiska
skador inte är tillräcklig för att man ska kunna skapa
ett riskmått liknande det man har när det gäller den
effektiva dosen för joniserande strålning. Man har
alltså inte tillräcklig kunskap för detta ännu, och
därför behövs det också en bredare forskning.</pre><pre>Anf.  186  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är inte så att vi motsätter oss att
man ska forska på detta område, men vad jag hävdar
inför Centern och inför er i Vänstern är att vi ska
besluta om hur mycket forskningsanslag vi ska lämna
vid den tidpunkt då regeringen presenterar sin forsk-
ningsproposition. Om inte kommer det att bli ogörligt
för oss.
Vi har tidigare haft diskussioner om att vi skulle
tala om för SLU - Sveriges lantbruksuniversitet - vad
man ska forska om där. Det fanns motioner om det
också. Det är likadant här nu. Jag tycker att man ska
fatta beslut om forskningen vid ett och samma tillfäl-
le.
När det gäller basstationer kan jag referera en dis-
kussion från min grannkommun Norrköping. Där
pågår det väldigt livliga diskussioner om att man ska
ha en frizon och att man ska placera stationerna så
långt bort som möjligt, så att människor inte ska
komma i närheten av dem. Det beror naturligtvis på
att det finns människor som är elkänsliga.
Men när det gäller basstationerna visar de re-
kommendationer som ändå finns, grundade på den
forskning som görs nu, att de inte utgör någon hälso-
risk eller någon fara.
Vi får återkomma till frågan om bygglov. Den är
inte med i det betänkande som är under behandling.</pre><pre>Anf.  187  ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Som vi har hört är detta betänkande
grundat på motioner från allmänna motionstiden.
Kristdemokraterna hade ingen motion i detta ämne
under allmänna motionstiden, och därmed har vi inte
något eget yrkande.
Jag blev lite förvånad över att Inge Carlsson sade
att det var första gången som utskottet debatterade
detta ämne. Det är möjligt, för det är en ganska ny
företeelse, men jag trodde nog att vi hade gjort det
förut.
Jag blev lite konfys när Inge Carlsson först moti-
verade avslagsyrkandena från utskottets sida med att
tala om joniserande strålning och om hur bra grepp
SSI har om just joniserande strålning. Jag tänkte
plötsligt att det var jag som hade lärt mig allting fel.
Här finns tänkvärda motionsyrkanden, men vi
kristdemokrater anser faktiskt att utskottet betänkan-
de är bra.
Rubriken för betänkandet är alltså Icke joniseran-
de strålning m.m. I detta betänkande är det, som jag
kan se det, liktydigt med mobiltelefoni, för det är det
som det i huvudsak handlar om.
Utskottet lämnar motionsyrkandena utan åtgärd
med hänvisning till att den omfattande forskning som
pågår både internationellt och nationellt inte kunnat
påvisa att exponering för högfrekventa fält från mo-
biltelefoner eller deras basstationer orsakar några
negativa hälsoeffekter. Men samtidigt säger utskottet
att denna fråga bör ägnas stor uppmärksamhet även i
fortsättningen. Vi kristdemokrater tycker att det är
oerhört viktigt att man gör på det viset.
Personligen har jag haft samma fundering som
Barbro Feltzing om vad som händer när många fält
från icke joniserande strålning korsar varandra och
hur de samverkar. Antagligen kommer det att bli ett
sammelsurium av sådana fält om 10-15 år, när alla
master och basstationer är ordentligt utbyggda.
När det gäller mobiltelefoni har vi fått veta att
vågrörelserna går ut ifrån ifrågavarande mast bara när
telefonkontakt pågår och att telefonen måste arbeta
med högre effekt vid dålig kontakt eller om den be-
finner sig långt ifrån masten. Vid högre effekt blir
den lokala strålningen mot kroppen större.
Den bästa försiktighetsåtgärden är, som jag kan se
det, att prata så lite som möjligt i mobiltelefonen.
Jag tyckte att det var kul att höra Barbro Feltzing
citera ungdomstidningen. Det är den typen av upp-
maningar vi behöver, för ungdomar har i dag tagit till
sig mobiltelefonen. Jag ser hemma att sonen har kam-
rater som faktiskt förstör familjens ekonomi med sitt
pratande. Man tillbringar helgerna med att prata i
mobiltelefon, för det är mycket tuffare än att prata i
vanlig telefon, som ju inte strålar på det viset.
Kristdemokraterna finner alltså utskottets betän-
kande bra. Även vi kommer att följa de vetenskapliga
rönen kring mobiltelefoni, men vi finner inte anled-
ning att agera annorlunda än vad utskottet har kommit
fram till. Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag.</pre><pre>Anf.  188  LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Man brukar säga att en optimist är
någon som löser korsord med bläckpenna. Efter att ha
lyssnat på Inge Carlsson utgår jag ifrån att han bara
använder bläckpennor. Jag ser att han visar en sådan.
Det var väl det jag misstänkte.
Han har en partikollega i Göteborg - kommun-
fullmäktiges ordförande - som strax innan den nume-
ra nedlagda Ny Tid försvann ifrån presshimlen skrev
följande: Det kan inte plötsligt ha blivit så många
knäppskallar på en gång. De drabbade måste tas på
allvar.
Det är en ovanligt förnuftig partikollega till Inge
Carlsson.
Den samlade vetenskapen, sade Inge Carlsson
också, tycker så här. Det är det som är det största
problemet; det finns inte någon samlad vetenskap. Vi
vet vad den samlade vetenskapen sade när Sem-
melweis på 1800-talade om vad som hände om man
inte tvättade händerna när man var läkare. Vi kan
bara konstatera att de drabbade - kvinnorna - visste
att chansen att inte få några problem vid förlossning-
en var många gånger större om man lät en barnmors-
ka klara av det i stället för en läkare som nyligen hade
obducerat. Vi vet väldigt ofta lite, och vi ska visa
ödmjukhet inför dessa brister i kunskap som vi har.
Jag har framför mig en brevkopia som jag vet att
åtminstone tre av oss som debatterar i kväll har fått
från en nära anhörig till en professor på Karolinska
Institutet som dog häromåret och som själv hade
sysslat med frågor som hade med miljöfaktorer vid
uppkomst av cancertumörer att göra. Han utgick
ifrån, liksom hans nära har gjort, att detta faktum att
han hela tiden satt och arbetade i ett hus med mobil-
master på taket och bodde i ett hus med mobilmaster
på taket måste vara en av de faktorer som gav honom
denna cancer, som tog hans liv.
Han säger det inte rätt ut, men han misstänkte det.
De misstänkte det. Helt ödmjukt ber de Lars Engqvist
- det är till honom som detta brev var ställt - att se
till att detta kommer med som en del i pusslet för att
man ska kunna få säkerhet och visshet när det gäller
forskningen kring detta.
I motion 2000/01:MJ801 har jag och en medmo-
tionär tagit upp ett par saker. Vi tycker att vi ganska
stillsamt har begärt två saker, nämligen en strikt till-
lämpning av försiktighetsprincipen - vi vet att det i
dag görs undantag från den, bl.a. genom regeringsbe-
slut - och en samordnad forskning.
Behövs det då en samordnad forskning? Ja, det
gör det verkligen. Det är inte bara på den sida där
man anser att det inte föreligger några hälsorisker
som det är brister i samordningen, utan vi kan faktiskt
också se hur man i den forskning som sker där man
kommer fram till andra resultat bara behandlar vissa
delar. Jag kan som exempel ta professor Per-Arne
Öckerman i Göteborg som med sin stora utredning
häromåret kunde peka på hur mycket högre värden av
fria radikaler det var i blodet hos dem som var över-
känsliga för magnetstrålning och som hade utsatts,
exponerats, för detta. Eller jag kan ta en internationell
auktoritet, som docenten Olle Johansson på Karolins-
ka, som sysslar med dermatologi och neurologi. Jag
har läst alla hans forskningsrapporter. Uppenbarligen
är inte dessa någonting som man använder sig av i det
här utskottet i alla fall. Vi kan konstatera att han kan
peka på ett klart samband, liksom flera av hans inter-
nationella forskningskolleger, mellan de skador som
har uppstått hos folk och att de har varit utsatta, ex-
ponerade, för den här typen av strålning.
Det är väldigt lätt att prata om det här som prin-
ciper. Men när man väl besöker någon av dem som
har drabbats av detta märker man att det inte är prin-
ciper och fall. Detta är människor. Detta är våra
medmänniskor, enskilda individer, som har råkat illa
ut.
Jag tror att jag tidigare i kammaren, när vi har
diskuterat de här frågorna, har tagit upp som exempel
en av de finaste forskarna bakom Jas-projektet i Saab,
som skrattade åt alla de här knäppskallarna som hade
för sig att de hade blivit sjuka på grund av strålning.
Han sitter numera i ett elsanerat hus och arbetar vid
ett gammaldags ritbräde. Han har ingen som helst
elektricitet. En dag slog nämligen allt det här över.
Han fick hudförändringar och annat. Det fanns ingen
som helst annan förklaring till det än att han hade
suttit och, ursäkta uttrycket, häckat framför dataskär-
mar i flera år, i stort sett dygn ut och dygn in. Sedan
hände det som hände.
Den mänskliga organismen har en oerhörd tole-
rans. Men när den marginal som sträcker sig utanför
det normala överskrids är det ofta försent att komma
med åtgärder. Ofta samverkar då en hel del av de
överkänsligheter av olika slag som människor har.
Nu tycker inte jag att det här är en partipolitisk
fråga. Vi borde egentligen kunna samlas över grän-
serna kring detta. Jag är därför lite förvånad. Jag
kommer inte att kunna rösta på ett par av de här re-
servationerna, som finns, som faktiskt ställer sig
bakom Per-Samuel Nissers och min motion därför att
man i sina förslag till beslut skriver att man ska bi-
falla sina egna motioner. Det gäller alltså både reser-
vation 7 och 8. Samtidigt avslår man den motion som
vi har skrivit. Det är för mig en princip att inte stå och
rösta mot min egen motion. Man har alltså gjort par-
tipolitik av det här i stället för att ta in alla de här
förslagen. Det är mycket tänkande och vetande, inte
bara tyckande, Inge Carlsson, bakom de motionerna.
Genom att ta in dem under samma paraply och sam-
sas kring det här hade man kanske kunnat få åtmins-
tone samma ställningstagande som näringsutskottet
hade häromveckan. Det är lustigt att två utskott i
riksdagen kan komma till så olika resultat i det här
sammanhanget.
Det var en ödmjuk begäran från vår sida om en
bättre samordnad forskning och om att man strikt ska
tillämpa försiktighetsprincipen. Så sker icke i dag.</pre><pre>Anf.  189  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! När vi behandlade det här ville inte
moderaterna stödja den här motionen. De lyssnade på
oss. Vi kan inte hålla på att diskutera det här med
forskningen i det här sammanhanget. De tycker lik-
som jag att det faktiskt är fel att göra det vid den här
tidpunkten. Det är väl den enkla anledningen till att
det här inte har kommit in. Att sedan Vänstern och
Centern inte ville vara med om det här utan ville stå
upp för de motioner som de hade skrivit får vara upp
till dem. De tar inte med Lennart Fridéns motion.
Men samtidigt är det så att Moderata samlingspartiet
inte yrkade bifall till Lennart Fridéns motion.</pre><pre>Anf.  190  LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Det är bara att beklaga. Jag har också
noterat att mina kamrater i Inge Carlssons utskott är
mindre öppna och mindre ödmjuka än dem som sitter
i näringsutskottet. Vi får väl återkomma till det. Jag
känner också igen den här argumentationen. Den
finns uppenbarligen hos den majoritet som just nu
finns i utskottet. En del av det som Inge Carlsson
sade härifrån talarstolen känner jag igen från de entu-
siaster som jag har i mitt parti också, som inte kom-
mer att gå att övertyga förrän de en vacker dag kan-
ske dessvärre själva är drabbade.</pre><pre>Anf.  191  INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror inte att vi är mindre ödmjuka
i miljö- och jordbruksutskottet än vad man är i nä-
ringsutskottet.
Det är klart att det var ett beslut förra veckan där
vi inte hade en omröstning. Enligt vad jag hörde ef-
teråt var väl hälften av moderaterna emot att man
skulle utreda det här. Det pågår ju ständiga utred-
ningar, så jag tycker att det här beslutet var knepigt.
Men, som sagt, vi är nog minst lika ödmjuka i miljö-
och jordbruksutskottet, men vi har också vissa prin-
ciper. De olika partierna ska i första hand agera när
regeringen lägger fram sin forskningsproposition och
ska inte i samband med ett sådant här betänkande
komma och kräva det ena och det andra.
Vi har alltså antagit en forskningsproposition som
gäller 2001-2003. Den kan visserligen justeras efter
något år osv., men vi har också den principen att den
här typen av motioner behandlas ungefär vart tredje
år. Därför yrkar vi, inklusive Lennart Fridéns kamra-
ter moderater som faktiskt är ganska ödmjuka men
förståndiga, avslag på alla de här motionerna.</pre><pre>Anf.  192  LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Nu har Inge Carlsson kommit tillbaka
till det här igen. Det här är motioner som kom under
allmänna motionsperioden. Det är inte lätt för dem
som då skriver motioner, framför allt enskilda motio-
ner, att veta vad som kommer i regeringens forsk-
ningsproposition. I den delen av forskningsproposi-
tionen som man hänvisar till här i betänkandet talar
man om att IT-forskning m.m. ska prioriteras. Men
det här är ju en del av de negativa bieffekterna av den
annars positiva IT-utvecklingen. Man kan inte sitta i
september och förutsäga vad som kommer att sägas
senare i en proposition. Då hade det varit bättre om
respektive utskott hade avvaktat med att behandla de
här motionerna och behandlat dem i samband med
forskningspropositionen. Men det här är inte vårt fel,
vi som motionerar. Det här felet ligger i så fall hos
dem som planerar arbetet på respektive utskott.</pre><pre>Anf.  193  EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Folkpartiet efterlystes tidigare i de-
batten. Inge Carlsson! Här är vi. Vi är inte någon
annanstans; vi deltar naturligtvis också.
Fru talman! Larmrapporter om att strålning från
mobiltelefoner kan orsaka nervskador, cellföränd-
ringar och cancer har faktiskt duggat tätt de senaste
åren, men resultaten är omtvistade, och det finns lika
många forskningsrapporter som tyder på att telefo-
nerna är ofarliga. Vi har helt enkelt för lite kunskap
för att veta någonting säkert om mobiltelefonernas
hälsorisker i dag.
Lika lite som det är bevisat att telefonerna är far-
liga kan vi hävda att de är ofarliga, men de resultat
som har presenterats hittills ger definitivt anledning
till eftertanke.
Exponeringen skiljer stort mellan olika telefon-
modeller, men mätningarna kontrolleras inte av några
myndigheter eller oberoende forskningsinstitut, och
tillverkarna vill inte redovisa sina mätvärden. Det
borde väl ändå vara naturligt för mobiltelefontillver-
karna att ge konsumenterna själva möjlighet att be-
döma vilka faktorer man vill väga in när man skaffar
en mobiltelefon. Att på det här sättet hemlighålla
uppgifter om strålningsvärden tyder på en förmyn-
darmentalitet som inte hör hemma i ett modernt sam-
hälle. Om inte tillverkarna vill offentliggöra uppgif-
terna bör vi hjälpa dem på traven och lagstifta i frå-
gan.
Försök har visat att det finns en koppling mellan
strålning från mobiltelefoner och negativa biologiska
konsekvenser. Bl.a. tyder resultaten på att balansen
mellan viktiga joner och enzymer i cellerna kan rub-
bas och att elektromagnetiska fält underlättar bildan-
det av s.k. fria radikaler - kraftfulla oxidanter som
kan förstöra cellernas grundfunktioner.
Undersökningar som bl.a. genomförts i Sverige
visar att mobiltelefonanvändare känner av huvudvärk,
koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar och trött-
het som de förknippar med användning av mobiltele-
foner. Exponeringen misstänks också påverka minnet
och arvsmassan samt ge förändrat blodtryck. Sam-
bandet med tumörer är omdebatterat. Ett forskarlag
från Australien har rapporterat om fördubblad cancer-
frekvens hos cancerkänsliga möss som utsatts för
radiostrålning av samma typ som från mobiltelefo-
nerna - en undersökning som avvisats som irrelevant
av mobiltelefonindustrin. Vi vet redan i dag att starka
mikrovågor är farliga. Det vi inte vet ännu är om svag
strålning också kan ha långtidseffekter på hälsan.
Det som framför allt ger anledning till eftertanke
är att dagens mobiltelefonantenner hålls så nära hu-
vudet och att en så stor andel av befolkningen är
utsatt för denna exponering. Dessutom kan effekter
som höjd cancerrisk ge genomslag först om kanske
10-30 år. Lägg härtill, fru talman, att själva använd-
ningen av mobiltelefoner har ändrats dramatiskt de
senaste åren - från korta affärsmeddelanden till nu-
mera långa samtal med familj, vänner och bekanta,
och även konferenssamtal som kan vara upp till flera
timmar. Dessutom har användarnas snittålder sänkts
dramatiskt under de senaste åren. Det är inte alls
ovanligt att tonåringar själva förfogar över sin egen
mobiltelefon och använder den i stort sett till alla sina
privatsamtal.
Användandet ökar såväl i omfattning som i fre-
kvens och går allt längre ned i åldrarna. Se bara hur
statliga Telia marknadsförde mobiltelefoner till barn.
Målgruppen var barn i åldern 7-12 år. Fru talman!
Innan barnen ens har fått sina riktiga tänder ska de ha
en mobiltelefon.
Detta är starka skäl till att man måste aktualisera
och ifrågasätta nu gällande gränsvärden och omedel-
bart klargöra om de behöver skärpas. Det är detta som
är en hel del av frågan: Behöver de skärpas? Ett
gränsvärde är ingen konstant utan måste revideras i
takt med att kunskaperna ökar och sammanhangen
förändras. En tillsynsmyndighet måste också utses för
kontroll av strålningsvärdena.
Fru talman! Jag får med det här yrka bifall till re-
servation 1 men också anmäla stor sympati för övriga
reservationer.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 6 april.)</pre><pre>19 § (forts. från prot. 91)  Idrottsfrågor m.m.
(forts. KrU4)</pre><pre>Anf.  194  DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Då ska jag be att få inleda den tredje
perioden i vår idrottsdebatt med några frågor till Lars
Wegendal.
Det var en punkt som Lars Wegendal inte berörde
sist vi debatterade men som jag tog upp i mitt anfö-
rande. Det gäller detta med frilufts- och främjandeor-
ganisationerna, som jag tycker är spännande. Det är
något nytt och intressant, och det är också tänkt att ge
möjligheter till nya organisationer.
Lite historia på området säger att från förra året,
år 2000, är detta ett eget anslag utbrutet ur idrottsrö-
relsens anslag. Det tycker jag är bra. Det var ju ett
beslut i samband med idrottspropositionen. På våren
1999 inleddes en översyn i Regeringskansliet, och
avsikten var att regeringen skulle återkomma i ären-
det samma höst. I budgetpropositionen 1999/2000
meddelade regeringen att man avsåg att återkomma
våren 2000 med ett nytt system som skulle gälla
fr.o.m. i år. Frågan bereds dock fortfarande i Rege-
ringskansliet, enligt det betänkande vi har framför
oss.
Jag skulle vilja höra några kommentarer från Lars
Wegendal om det: Är inte det en lite väl lång och seg
bearbetning av en så begränsad fråga som detta ändå
är?</pre><pre>Anf.  195  LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Som vi redovisar i betänkandet, och
precis som Dan Kihlström säger, pågår det för närva-
rande en beredning av den här frågan i Regerings-
kansliet. Jag kan till hundra procent hålla med Dan
Kihlström: Jag tycker också att den här beredningen
har pågått under en alldeles för lång tid.
Det är väl delvis en ekonomisk fråga. I dag är
detta, precis som Dan Kihlström säger, ett eget an-
slag, och regeringen anger vilka organisationer som
får del av det. Den fördelningen bygger naturligtvis
på den fördelning som Riksidrottsförbundet tidigare
hade. Det var ju RF som fördelade tidigare.
Det finns nog inga direkt principiella skäl till att
vissa inte får ett anslag i dag. Frågan är nog mer av
ekonomisk art. Antingen får de som i dag får, eller så
får man plocka in ytterligare bidragstagare under
samma anslagssumma, eller så får man öka anslags-
summan. Vi har i vår budget inte utrymme för att
utöka den, men vi får väl se i en framtid. Jag har en
förhoppning om att vi kommer att kunna anslå mer
pengar till detta. Jag delar nämligen den principiella
uppfattningen att det kan finnas fler främjandeorgani-
sationer som för sin verksamhet skulle må väldigt bra
av att lyckas erhålla pengar i anslag.</pre><pre>Anf.  196  DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Tack för det svaret, och tack för er-
kännandet att det kanske har varit lite segt i Rege-
ringskansliet när det gäller detta. Nu tycker väl jag,
när man gör en sådan här reform, att regeringen borde
ha varit medveten om att det finns ett stort antal orga-
nisationer som står vid dörren och knackar på. Det
tycker jag att man skulle ha haft med i tankarna.
I utredningen Ds 1999:78 som nämns i betänkan-
det står det mycket om detta som är intressant att läsa.
Man kan i en sammanfattande bedömning läsa att det
finns ett stort antal riksorganisationer som väl skulle
kunna falla in under den här rubriken. Jag tycker att
det är viktigt att vara öppen för nya organisationer.
Jag menar inte att alla dessa organisationer som står
vid dörren skulle kunna få, men man kan ju trappa in
dem precis som Lars Wegendal säger.
Jag måste ändå uttrycka att jag tycker att rege-
ringen har misskött förändringsarbetet när det gäller
främjande- och friluftsorganisationer. Jag vet att det
finns många organisationer som står och väntar på
riktlinjer, och då är frågan: Hur länge ska de egentli-
gen behöva vänta?</pre><pre>Anf.  197  LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Det är precis som jag säger: Jag ser
också ett behov hos många av de här främjandeorga-
nisationerna. Jag ser det som uteslutande en ekono-
misk fråga. Den fördelning som sker i dag sker ju
utifrån de summor som gällde när Riksidrottsförbun-
det fördelade dessa pengar. Man bröt bara ut dem, så
att säga, och lade dem som ett särskilt anslag. Jag
utgår från att det i en framtid kommer att anslås yt-
terligare pengar inom det här anslaget, och då kom-
mer också förhoppningsvis ytterligare främjandeor-
ganisationer att kunna ta del av de pengarna.</pre><pre>Anf.  198  ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Vi hoppas väl alla att det ska bli av-
görande i den här tredje perioden. I och för sig kan
det gå till sudden death, om det inte blir knockout
dessförinnan.
Lars Wegendal inledde sitt anförande väl med att
referera till tidigare proposition och riksdagsbeslut
om idrottens självständiga ställning. Men nu är nog
verkligheten en annan, Lars Wegendal. I tidningen
Svensk Idrott har RF-ordföranden tagit upp det
olämpliga i att regeringen reserverar medel ur idrotts-
anslaget för egen disposition, som det står, och detta
dessvärre i ökande grad. Jag kan väl förstå syftet med
detta. Det är för att regeringen eller enskilda statsråd
med idrottens pengar ska kunna leka jultomte. Ett
annat sätt är att med penningens makt kunna styra
vad idrotten ska göra med de här medlen. Försvarar
Lars Wegendal detta förfarande att öronmärka pengar
i ökande grad? Rimligen är inte det möjligt efter Lars
Wegendals inledning.
Fru talman! Ett annat fall där utskottsmajoriteten
ifrågasätter idrottens självständighet är när man gör
en beställning om en politiskt tillsatt utredning om
kampsporter. Detta är ett exempel på politiskt ingri-
pande i idrottens egna angelägenheter.
Hur säkerställer utskottsmajoriteten att denna po-
litiska utredning inte börjar utreda en idrott som inte
anser sig vara kampsport? Hur ska man avbryta detta
politiskt tillsatta utredande, om idrotten inte själv vill
och om idrottsgrenen vill vara ifred från politiskt
ingripande?
Risken är uppenbar att det politiska utredandet tar
överhanden vad gäller idrottens ansvar att utforma
tävlingsbestämmelser och tävlingsregler.
Vilka idrotter anser Lars Wegendal är kampspor-
ter?
Hur ska utredningen komma fram till vad man ska
utreda och vad man inte ska utreda?
Kan jag få exempel på fem sporter som Lars We-
gendal anser vara kampsporter?</pre><pre>Anf.  199  LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Jag börjar med frågan om idrottens
självständighet. Jag läste också ledarsidan i Svensk
Idrott och såg vad Riksidrottsförbundets ordförande
uttryckte där.
Han kallade det en öronmärkning av statsbidraget
och sade att det drabbade specialidrottsförbunden.
Det var det som var hans poäng. Han ser ett ökande
behov av medel till specialidrottsförbunden, och
behövde hitta något att angripa. Då blev det de här tio
miljonerna.
Jag ser det mer som en osäkerhet från Riksidrotts-
förbundets sida i den delvis nya roll som de har när
det gäller fördelningen av statsbidragen.
Inom de knappa tio miljoner som finns anslagna
ligger pengar som dels är till en eventuell utökning av
den talangsatsning som vi redan har beslutat om. - De
ligger normalt på tio miljoner. - Dels är de till en
eventuell talangsatsning på motsvarande sätt inom
handikappområdet. Avslutningsvis finns det pengar
till den EU-konferens om social ekonomi som ska gå
av stapeln i Gävle i juni.
Vad jag förstår är Riksidrottsförbundet i ett läge
där man ser att specialidrottsförbunden behöver yt-
terligare anslag, och då sneglar man på de här peng-
arna och tror att det är ytterligare pengar som går att
disponera för detta ändamål.
Det kommer att pågå en diskussion inför nästa år.
Jag vet att man där kommer att ta upp den här frågan.</pre><pre>Anf.  200  ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Det blev inget svar på mina frågor om
kampsporter.
Jag tycker nog att Lars Wegendal avfärdade
Riksidrottsförbundets ordförande litet lättvindigt. Om
man ägnar en hel ledare i facktidningen åt just det här
bekymret måste det väl kunna betraktas som det just
nu största bekymret inom svensk idrott.
Det som räknades upp här är väl idrotten själv ka-
pabel att hantera. Det behövs inga statsrådsingripan-
den för detta.
Att idrotten skulle bekosta en politisk EU-
konferens var en nyhet för mig. Jag tycker att det är
något märkligt. Alla andra konferenser måste väl
bekostas av statsmedel.
Fru talman! I går passerade Lars Wegendal dop-
ningsfrågan väldigt lättvindigt. Jag läste protokollet i
dag. Där fanns några rader. I anförandet sades: Ulrica
Messing besökte för några veckor sedan utskottet och
delgav utskottet regeringens tankar om WADA och
dess lokalisering.
Jag tror att det vore ett stöd för Stockholm om det
var en enig riksdag som ställde upp och stöttade för
att lokalisera WADA hit.
Det hade gått bra att göra det genom att stödja den
moderata motionen Kr537 i denna del.
Nog, Lars Wegendal, vore det starkare med en
enig riksdags beslut än ministerns tankar i ett utskott.
Varför kan inte Socialdemokraterna stödja Modera-
terna i denna del, att stödja Stockholm som kandidat?</pre><pre>Anf.  201  LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Låt mig börja med boxningen. Roy
Hansson säger att det ska bli ett politiskt utredande.
Det är inte alls det det handlar om. Det handlar om en
expertutredning. Därefter kommer vi troligtvis att
behandla utredningsresultatet politiskt här i kamma-
ren i form av eventuellt nya lagstiftningar.
På mig verkar det ibland som om Moderaterna i
alla lägen vill låta påskina att regeringen inte gör
något.
Roy Hansson fick information tillsammans med
de övriga i utskottet just i fallet med WADA. Ulrica
Messing beskrev regeringens arbete. I allt väsentligt
överensstämmer det med de önskemål som finns i den
motion som man från Moderaternas sida har reserve-
rat sig mot.
Man pratar sig varm för en lokalisering till Sveri-
ge, och företrädesvis Stockholm, står det i motionen.
Jag vill påminna om att det är Stockholm som är den
aktuella kommunen. Det är inte Askersund, Visby
eller någon annan kommun, utan det är Stockholm
som har ansökt om detta. Inte Sverige, utan Stock-
holm.
Stockholm slåss tillsammans med fem andra orter
i världen.
Jag är övertygad om att vi inte ska stå här i Sveri-
ges riksdag och tala om var WADA ska lokaliseras.
Det gör deras exekutiva kommitté. De åker runt till
samtliga kandidatorter och gör en bedömning av
ansökningarna. Därefter kommer de att fatta beslut.</pre><pre>Anf.  202  CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Min tredje rond i den här idrottspoli-
tiska debatten handlar om boxning och kampsport.
Jag ställer mig helt bakom utskottsinitiativet som
innebär att en expertutredning bör tillsättas som ska
utreda kampsporterna. Det gör jag trots att jag anser
att slag mot huvudet inte bör vara tillåtet i någon
sport.
Jag tycker att det är bra att utredarens mandat är
allsidigt, med uppdrag att särskilt belysa de medi-
cinska aspekterna samt kampsporternas sociala funk-
tion och möjlighet att bidra till integration i samhäl-
let.
I och med att utskottet har tagit det här konstruk-
tiva initiativet finner jag ingen anledning att yrka
bifall till den flerpartimotion, Kr510, som jag står
som undertecknare på.
Motionerna och diskussionerna om boxning har
de senaste åren varit många, långa och, vad jag tyck-
er, väldigt grabbiga. Det är bara jag som är kvinna
bland ledamöterna i salen i dag.
För att vi ska komma vidare är det därför bra med
en allsidig utredning om kampsporter. Om jag får
komma med en önskan, önskar jag att det blir en
kvinnlig utredare; en kvinna som, om det behövs, ger
regeringen underlag för att återkomma till riksdagen
med nya förslag till beslut.
Jag vill också påpeka att utskottet är enigt om att
proffsboxningsförbudet alltjämt ska gälla. Men vi vill
ta verkligheten på allvar, den verklighet som innebär
att de praktiserade kampsporter som tillkommit efter
det att boxningslagen infördes 1970 kan innehålla
moment eller beteenden som kan föranleda att spor-
terna i likhet med professionell boxning borde regle-
ras i lag, inklusive det faktum att proffsboxningen
kommit in i våra vardagsrum via TV-apparaterna.
Det finns också i betänkandet två motioner som
vill upphäva den lagstiftning som finns i dag. I en av
dem, Kr518, skriver man att förbudet troligen syftar
till att göra det svårare för svenska boxare att delta i
proffsgalor utomlands, och också svårare för dem att
utöva sitt yrke.
Jag delar inte den uppfattningen. För mig är själva
utgångspunkten i förbudet själva proffsboxningens
natur, dvs. att man blir premierad för att man miss-
handlar andra människor mot betalning. Man efter-
strävar att slå sin motståndare i huvudet för att uppnå
knockout. Knockout innebär ju, som alla vet, att man
slår sin motståndare medvetslös och alltså utsätter
honom eller henne för åtminstone lindrig hjärnskada.
Om knockouten upprepas tillräckligt ofta kan den
också innebära hjärnskada.
Reglerna för proffsboxning utgör inget hinder för
slag mot huvudet, medan man inom amatörboxningen
försöker minimera de här skadorna genom använd-
ning av huvudskydd. Därför är amatörboxningen
tillåten i Sverige.
Mot bakgrunden av det här och de nya kamp-
sporter som har blivit aktuella i vårt land är det rim-
ligt att en allsidig utredning görs för att se om även
dessa behöver regleras i lag. Detta är grunden till att
jag anser att slag mot huvudet, oavsett sport, bör vara
förbjudet i Sverige - eller egentligen bör vara förbju-
det över hela jordklotet.
Utskottets ledamöter har haft två helt olika in-
gångar till att en expertutredare bör tillsättas. Min
förhoppning är den att lagstiftningen moderniseras så
att slag mot huvudet alltjämt förblir förbjudet i Sveri-
ge, men inte bara i boxning utan i alla kampsporter
där slag mot huvudet premieras. För mig finns det två
alternativ. Det ena är att förbjuda sporter med inslag
av slag mot huvudet, och det andra är att förbjuda
slag mot huvudet oavsett i vilken sport de förekom-
mer.
Jag ser fram emot den här expertutredningen, och
jag hoppas också att den fortsatta debatten kommer
att fortsätta och vitaliseras. Jag hoppas att den inte
ska handla om hur synd det är om dem som vill boxas
och inte får göra det i Sverige. Jag hoppas att den här
debatten ska handla om de skadeverkningar som
sporten ger rent medicinskt och den påverkan på
samhället som den också kan tänkas ha.
I grunden tycker jag att vi ska vara stolta över vårt
svenska boxningsförbud. Väldigt många länder utan-
för Norden har inte en sådan lagstiftning. Dock ska vi
också veta att många länder i Norden har en sådan här
lagstiftning. Jag kan också informera kammarens
ledamöter om att på Island är även amatörboxning
förbjuden.
För den skull ska vi inte vara rädda för att se över
en lagstiftning som många inte tycker stämmer över-
ens med verkligheten, oavsett på vilken grund det
ställningstagandet vilar.</pre><pre>Anf.  203  MAGNUS JACOBSSON (kd):
Fru talman! Sedan urminnes tider har människor
övat och tränat för att överleva i en föränderlig värld.
Samtidigt som kroppsövningar hämtade sin inspira-
tion och tog sitt ursprung i vardagsproblematiken
växte det också fram en gemenskap mellan utövarna,
vilken även gett enskilda individer ära och beröm-
melse.
Detta är en historisk verklighet som torde gälla
alla idrotter, oavsett om det handlar om hästkapplöp-
ning, spjutkastning, löpning, brottning eller någon av
alla de kamparter som i dag utövas i Sverige. Att
idrotten således har en mångtusenårig historia där
man kombinerat kamratskap, tävling och nationell
eller annan gruppidentifikation med varandra borde
vara uppenbart för alla.
Ändå är det så att i Sverige betraktas en del id-
rotts- och tävlingsverksamheter som "fina" och be-
undransvärda, medan de olika kampsporterna betrak-
tas med misstänksamhet. Tydligast ser vi detta i att
Sverige sedan den 1 januari 1970 har en lag som
förbjuder proffsboxning.
Fru talman! Ett annat exempel på denna negativa
hållning till kampsporter är att det nu förevarande
betänkandet säger ja till en utredning med utgångs-
punkten "om några av de praktiserade kampsporterna
innehåller oönskade moment eller beteenden som kan
föranleda att sporterna i likhet med professionell
boxning borde förbjudas. Utskottet ser det som viktigt
att få denna fråga belyst och anser att en expertutred-
ning bör tillsättas."
Senare i betänkandet hävdar man att utredningen
ska vara förutsättningslös och ta hänsyn till både
medicinska och sociala aspekter. Men med den
grunduppfattning som lyser igenom när man läser
betänkandet framgår det enligt min mening att syftet
med utredningen inte är att proffsboxning ska tillåtas
utan snarare att andra kamparter ska omfattas av
förbudet mot proffsboxning.
Denna hållning från utskottet är beklaglig, särskilt
som kampsporterna av tradition jobbar mycket med
individuell utveckling och attityder. Det är också ett
faktum att boxningen och de övriga kampsporterna
ofta lyckas med att fånga upp ungdomar som är glid.
Fru talman! Nu är det tyvärr så sorgligt att riksda-
gen inte i dag kommer att avskaffa proffsboxnings-
förbudet, utan man kommer att tillsätta en utredning
vars objektivitet och syfte jag personligen ifrågasät-
ter. Men då denna utredning nu ändå kommer att
genomföras hoppas jag att man även ser över Riks-
idrottsförbundets och Budoförbundets hantering av de
kampsporter som i dag inte tillåts organisera sig via
dessa organisationer och på så sätt inte ges möjlighet
att tillägna sig de bidrag som vi ger till idrottsrörel-
serna i vårt land.
Trots att partirepresentanterna i fråga över huvud
taget inte är närvarande i kammaren på grund av en
olycklig ordning, där vi nu är inne på den tredje ron-
den, vill jag ändå nämna att det för mig är förvånande
att Folkpartiet, som i vanliga fall står för individfrå-
gor, i denna fråga inte låter individerna själva fatta
beslut.
Jag är nog ännu mer förvånad över Miljöpartiets
debatt om att en kampart som karate borde förbjudas.
Detta är en hållning som liknar den som hysts av de
flesta kinesiska dynastier. En kampart som många i
dag inte tänker på i detta sammanhang, nämligen
taichi, utvecklades bl.a. under de kinesiska kejsarim-
perierna. I dag tänker de flesta på taichi som en mjuk
form av gymnastik, vilket det inte är. Studerar man
den noga finner man att det är en väl utvecklad
kampart. Det enda som man behöver göra för att visa
detta är att höja farten.
Det är däremot helt korrekt att taichi också har ett
mjukt rörelsemönster och inslag av meditation. Fram-
för allt de asiatiska kamparter som inte växer fram i
västvärlden som brottning och boxning innehåller en
kombination av fysisk övning och inslag av att lära
sig tänka och se till människor.
Det är beklagligt att kammaren går i den riktning
som den siktar till, och jag yrkar därför bifall till
motion Kr504.</pre><pre>Anf.  204  ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara helt kort erinra Magnus
Jacobsson om att det går bra att stödja reservation nr
10 och på det sättet komma ur den situation som
Magnus Jacobsson redovisar. Då behöver han inte
ställa sig bakom kravet på kampsportsutredningen.</pre><pre>Anf.  205  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag är nöjd med det yrkande som jag
har ställt. Jag tror att det i mitt perspektiv är en mer
korrekt väg.</pre><pre>Anf.  206  GUNNAR AXÉN (m):
Fru talman! Idrotten anses ha många goda effekter
i samhället. Den bidrar till att hålla  ungdomar borta
från droger och kriminalitet, och den anses bidra till
en god folkhälsa.
Svenska idrottsliga framgångar är också något
som engagerar de flesta av oss. Alltsedan Ingemar
Johanssons framgångar i boxningsringen har box-
ningen varit en av de sporter som många har engage-
rat sig i.
Vi har i dag många professionella boxare som rö-
ner stora framgångar i de internationella boxnings-
ringarna. Det är därför högst märkligt att dessa pro-
fessionella idrottsutövare inte har möjlighet att utöva
sin sport på hemmaplan. I praktiken råder det ett
yrkesförbud för svenska proffsboxare. Det är på tiden
att detta yrkesförbud avskaffas och att proffsboxning-
en åter tillåts i Sverige.
Myndiga människor som väljer att satsa på en
professionell boxningskarriär ska inte vara förhindra-
de att utöva sin sport i Sverige. Myndiga människor
är själva kapabla att bedöma de risker som sporten
medför, och de vet vad de ger sig in på när de kliver
in i boxningsringen. Förmyndaraktiga politiker ska
inte komma viftande med sina politiska pekpinnar
och förhindra dessa boxare från att utöva sin sport.
Därför är det dags att avskaffa den lag som för-
bjuder professionell boxning. Det krävs inga seg-
dragna politiska utredningar för att komma fram till
slutsatsen att professionella boxare - liksom andra
professionella idrottsutövare - ska ha full rätt att ägna
sig åt sin sport även i Sverige.
Det räcker med att avskaffa den lag som förbjuder
professionell boxning, och det är också vad jag före-
slår i min motion Kr504.
Trots att jag är övertygad om att kammaren består
av en kompakt majoritet av förmyndaraktiga politiker
som tror sig veta bäst om det är lämpligt att man
ägnar sig åt professionell boxning eller inte yrkar jag
bifall till min motion Kr504 - jag har ju nu fått stöd
från oväntat håll. Yrkandet medför att de som vill
markera sitt stöd för den professionella boxningen får
en möjlighet till det vid voteringen senare här i kam-
maren.</pre><pre>I detta anförande instämde Lennart Hedquist (m).</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 6 april.)</pre><pre>20 §  Förnyad behandling av vissa indelnings-
och länsstyrelsefrågor</pre><pre>Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU11
Förnyad behandling av vissa indelnings- och länssty-
relsefrågor.</pre><pre>Anf.  207  LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Detta ärende har ju varit återremitte-
rat till bostadsutskottet, av den anledningen att man
ville bryta loss två motioner som handlar om bildan-
det av Heby kommun - ett ärende som ligger på rege-
ringens bord. Oavsett detta är det bara att konstatera
att riksdagen inte äger sådana här frågor, såvida inte
indelningslagen ändras.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservatio-
nerna 2 och 3 i betänkandet.</pre><pre>Anf.  208  ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Bostadsutskottets ledamöter debatte-
rade delar av detta betänkande redan den 8 mars.
Efter återremitteringen till utskottet har delen om
Heby kommun och den länsindelningen lyfts ut ur
betänkandet. Det blir säkert en ny diskussion när
detta ärende återkommer till kammaren.
Under våren 1999 debatterades här i kammaren
motioner om kommunindelningar. Det blev majoritet
för ett tillkännagivande till regeringen om att proce-
durerna med kommundelningar måste underlättas.
Därför har också regeringen tillsatt en utredning,
Kommundemokratikommittén, som just ska se vilka
åtgärder som behövs för att stärka den medborgerliga
insynen och deltagandet i den kommunala demokra-
tin. Detta upplever vi kristdemokrater som oerhört
positivt, och vi ser fram emot resultatet av den utred-
ning som kommer att presenteras i maj.
En enig demokratiutredning överlämnade sitt för-
slag till regeringen i februari förra året. I utredningen
talar man i kapitlet Politik för folkstyrlese på 2000-
talet om vikten av att stärka den demokratiska med-
vetenheten, utveckla deltagandet och öka självstyrel-
sen. Vidare säger man att detta kan uppnås genom att
kommuner delas.
Det finns alltså redan från riksdagen och från en
enig demokratiutredning en inriktning mot behovet av
att dela våra kommuner för att få ökad insyn och
medborgarinflytande.
Därför noterar vi med glädje att riksdagen genom
två tillkännagivanden till regeringen om just kom-
mundelningar har kvar denna inriktning i sitt arbete.
Det första tillkännagivandet handlar om att om-
pröva regeringens negativa beslut om att Torslanda
inte ska få bilda en egen kommun.
Det andra tillkännagivandet gäller frågan om bil-
dandet av Ljungskile kommun. Utskottet framhåller
att det finns anledning att i särskild ordning utreda
denna fråga.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
de stycken i betänkandet som berör kommundelning-
arna och till reservation nr 4 som Annelie Enochson
pläderade för i den förra kammardebatten. Vidare
yrkar jag avslag på reservationerna 2 och 3.</pre><pre>Anf.  209  EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkandet samt avslag på alla reservationer. I övrigt
hade jag inte tänkt mig någon debatt i kväll i ärendet.
I stället hänvisar jag till vad jag sade i debatten
den 8 mars i samband med behandlingen av betän-
kande BoU7.</pre><pre>Anf.  210  MAGNUS JACOBSSON (kd):
Fru talman! Eftersom jag inte hade möjlighet att
vara här vid förra tillfället när vi hade debatt om detta
vill jag hålla ett kort anförande, utan att för mycket
förlänga debatten. Då detta ärende alltså har beretts
och debatterats tidigare i denna kammare ämnar jag
inte vara särskilt långrandig. Min och Åke Carnerös
motion om en utredning av Ljungskiles förutsättning-
ar att bilda en egen kommun behandlas här. Därför
vill jag som motionär och uddevallabo ändå ta tillfäl-
let i akt och tacka utskottsmajoriteten för att man
tillstyrkt motionen.
Enligt min mening är det viktigt att riksdagen på
detta sätt visar att man lyssnar till den folkliga opini-
on som finns runtom i vårt land och som hävdar att
det på ett bättre sätt än som i dag är fallet går att för-
valta och administrera det gemensammas ansvarsom-
råden som en egen kommun. Särskilt viktigt är detta
om man samtidigt betänker att ett stort antal kom-
munpolitiker försvunnit i vårt land och att det verkar
vara så att det praktiska politiska engagemanget
minskar, vilket på sikt kan vara ett hot mot demokra-
tin.
Dagens riksdagsbeslut visar också att vi har tagit
till oss Demokratiutredningens tankar om kommu-
nernas storlek och om medborgarnas behov av delak-
tighet. Dagens kommunindelningar betyder inte att
det är av naturen upprättade och för evigt givna grän-
ser, utan finns det möjligheter och förutsättningar att
skapa bättre fungerande kommuner där medborgarna
känner en större delaktighet i beslutsprocessen är det
inte något som vi ska motarbeta.
Fru talman! Det är med stor tillfredsställelse som
jag ser att majoriteten förordar en utredning beträf-
fande Ljungskiles strävan att bilda en egen kommun.</pre><pre>Anf.  211  LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det hade varit bättre om Magnus Ja-
cobsson eller någon annan hade motionerat till Udde-
valla kommunfullmäktige eller om man hade demon-
strerat på Kungstorget i Uddevalla. Frågan ägs nämli-
gen inte av riksdagen, utan detta borde diskuteras i
Uddevalla i stället för att regeringen, enligt förslaget,
ska utreda frågan. Detta borde man alltså i stället
klara i Uddevalla kommun.</pre><pre>Anf.  212  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Nu är det så att Magnus har gjort just
det - bl.a. i Uddevalla kommunfullmäktige eftersom
jag även sitter med där.
Sedan är det inte så att det är kommunen som
brukar utreda, utan det gör Kammarkollegiet. Detta är
en fråga som tas upp vidare. Vad riksdagen nu gör är
egentligen att man skickar en signal till regeringen
om vad man tycker.
Jag är väl medveten om vilka regler och förord-
ningar som gäller men jag uppskattar ändå att bo-
stadsutskottet ger denna signal eftersom det är en
oerhört viktig signal om hur man ser på demokrati
och hur man ser på att en liten del vill börja diskutera
och säger: Vi kan förvalta oss själva bättre.
Därför är jag alltså oerhört tacksam för det beslut
som har tagits.</pre><pre>Anf.  213  LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Om det är så att Magnus Jacobsson
har fått nej i Uddevalla kommun är det inte demokra-
ti. Däremot är det demokrati att få igenom ett förslag
i Sveriges riksdag, över huvudet på de fullmäktigele-
damöter som är valda av befolkningen i en kommun.</pre><pre>Anf.  214  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Tänk om fem partier var hyfsat eniga
i Uddevalla och säger: Vi skulle vilja att man utreder
detta - två partier kör över fem denna gång. Men nu
hör det till saken att förra gången detta var uppe till
diskussion var, om jag inte missminner mig, alla
partier i Uddevalla eniga, så det där går väl lite si och
så.
Här uppe sägs det nu att man bör titta på frågan
och utreda den. Huruvida det här är mer eller mindre
demokrati - ja, där kan jag bara säga: Nej, det beslut
som fattades i Uddevalla var fullt demokratiskt och
korrekt taget men jag tror att demokrati också innebär
att medborgarna ska känna sig delaktiga. Därför är
jag glad över riksdagens beslut. Det gör att medbor-
garna kan ha större möjligheter att känna sig delakti-
ga, vilket alltså gläder mig.</pre><pre>Anf.  215  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Även om det här i riksdagen i mångt
och mycket är en repris av debatter tycker jag inte att
repriserna ska komma så ofta. Därför skulle jag före-
dra att nöja mig med att yrka bifall till reservationer-
na 5 och 6. I övrigt instämmer jag i vad Lennart Nils-
son har sagt.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 6 april.)</pre><pre>21 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades</pre><pre>Motioner
med anledning av prop. 2000/01:71 Nytt huvudman-
naskap för vårdhögskoleutbildningar
2000/01:Ub41 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2000/01:Ub42 av Maud Ekendahl och Margareta
Cederfelt (m)</pre><pre>med anledning av prop. 2000/01:92 7 kap. rätte-
gångsbalken
2000/01:Ju18 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)</pre><pre>22 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 5 april</pre><pre>2000/01:364 av Lena Olsson (v) till socialminister
Lars Engqvist
Utvärdering av konkurrensutsättningen inom äldre-
omsorgen
2000/01:365 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Barn- och ungdomspsykiatrin
2000/01:366 av Annelie Enochson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Låsta arvspengar och socialbidrag
2000/01:367 av Olle Lindström (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Norrbotten</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 17 april.</pre><pre>23 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 5 april</pre><pre>2000/01:1007 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
miljöminister Kjell Larsson
Miljökrav på utlandsregistrerade fordon
2000/01:1008 av Kenneth Johansson (c) till närings-
minister Björn Rosengren
Järnvägskapaciteten mellan Falun och Borlänge
2000/01:1009 av Anne-Katrine Dunker (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Tågförseningar
2000/01:1010 av Anne Ludvigsson (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Handikappades inkomstgräns för ersättning till god-
man/ förvaltare
2000/01:1011 av Anne Ludvigsson (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Lagen om ersättning till steriliserade i vissa fall
2000/01:1012 av Helena Zakariasén (s) till försvars-
minister Björn von Sydow
Utbildning av nazister inom försvaret
2000/01:1013 av Yvonne Oscarsson (v) till justitie-
minister Thomas Bodström
Straffmätning för poliser
2000/01:1014 av Harald Nordlund (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Välgörenhetsorganisationers insamlingsverksamhet</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 april.</pre><pre>24 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 5 april</pre><pre>2000/01:885 av Åsa Torstensson (c) till miljöminister
Kjell Larsson
EKN
2000/01:925 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister
Anna Lindh
FN:s konvention om barnets rättigheter
2000/01:926 av Elizabeth Nyström (m) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Lettlands behandling av judar
2000/01:927 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Stening till döds
2000/01:947 av Helena Bargholtz (fp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Antisemitism i Lettland
2000/01:948 av Tuve Skånberg (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Förföljelse av kristna i Kina
2000/01:976 av Anna Åkerhielm (m) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Kosovoalbanska flyktingar
2000/01:987 av Hillevi Larsson (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Kurderna och Turkiets ansökan om EU-medlemsskap
2000/01:988 av Erling Wälivaara (kd) till försvars-
minister Björn von Sydow
Internationell pilotutbildning i Sverige
2000/01:989 av Tomas Eneroth (s) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Rekryteringen av deltidsbrandmän
2000/01:993 av Marianne Andersson (c) till utrikes-
minister Anna Lindh
Norra Irak</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 april.</pre><pre>25 §  Kammaren åtskildes kl. 21.10.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.57,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 125
(delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.55,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 19 § anf. 206
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.</pre>