Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:91

Onsdagen den 4 april

Kl. 09.00 - 18.01

---

19.00 - 22.58

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 29 mars.
2 § Kompletteringsval till skatteutskottet

Tredje vice talmannen meddelade att Miljöpartiet
de grönas riksdagsgrupp på grund av uppkommen
vakans anmält Matz Hammarström som ledamot i
skatteutskottet efter Birger Schlaug.

Tredje vice talmannen förklarade vald till

ledamot i skatteutskottet
Matz Hammarström (mp)

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2000/01:118 till skatteutskottet

Motioner
2000/01:Ju11-Ju17 till justitieutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Försvarsutskottets betänkanden 2000/01:FöU3-FöU5
Finansutskottets betänkanden 2000/01:FiU18, FiU21
och FiU22
Justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU16
Näringsutskottets betänkande 2000/01:NU7
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU20

5 § Behandling av personuppgifter inom skatt,
tull och exekution

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU20
Behandling av personuppgifter inom skatt, tull och
exekution (prop. 2000/01:33).

Anf. 1 STEFAN HAGFELDT (m):
Fru talman! I det här ärendet behandlas perso-
nuppgifter inom skatt, tull och exekution. I proposi-
tionen föreslås en ny författningsreglering som gäller
behandling av personuppgifter inom skatteförvalt-
ningens verksamhet med beskattning, folkbokföring,
val och folkomröstningar samt kronofogdemyndig-
heternas verksamheter och Tullverkets verksamhet.
Vi moderater instämmer i stora delar av proposi-
tionen men har en avvikande uppfattnig på två punk-
ter. Vi står bakom bägge våra reservationer, men jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1, som
jag också så småningom kommer att begära votering
på.
Vad gäller utlämnandet av allmän handling delar
vi åsikten att utlämnandet av sådana uppgifter måste
regleras. Enligt vår mening bör emellertid inte norm-
givningsdelegation ske i frågor som rör offentlighets-
principen och skydd för den personliga integriteten.
Vi anser att det ligger i allmänhetens intresse att be-
stämmelser som rör väsentliga medborgarintressen
som dels utlämnandet av allmän handling i elektro-
nisk form, dels skydd för intrång i den personliga
integriteten regleras av riksdagen genom lagstiftning.
Regeringens möjligheter att reglera utlämnandet av
uppgifter vilka omfattas av sekretesslagen via förord-
ningar bör således inskränkas.
Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag
innebärande att utlämnande av handling som omfattas
av sekretesslagen regleras i lag.
I vår andra reservation föreslår vi att riksdagen
beslutar avslå förslaget om att myndigheter får ta ut
avgift för att lämna ut uppgifter ur folkbokföringsre-
gister. Vi får stöd för vår uppfattning av Riksförsäk-
ringsverket, Rikspolisstyrelsen och Pliktverket. Även
Statskontoret ställer sig tveksamt till regeringens
förslag.
Att avgiftsbelägga en vara eller tjänst får till följd
att användningen av tjänsten eller varan minskar
alternativt att användaren söker sig en annan leve-
rantör. Eftersom registerhållning är en myndighets-
uppgift finns det av naturliga skäl inte någon konkur-
rerande verksamhet. För de myndigheter som skulle
få ökade utgifter genom en avgiftsbeläggning kom-
mer detta att gå ut över deras ordinarie verksamhet
vid oförändrade anslag.
En sannolik konsekvens av detta blir att upp-
giftsinhämtandet kommer att minska, så att uppgif-
terna inte används i den utsträckning som kunde vara
motiverad. Detta leder, som regeringen själv påpekar,
till effektivitetsförluster. En ytterligare konsekvens
kan bli att de myndigheter som har möjlighet härtill
söker övervältra kostnaderna på företag och allmän-
het. Detta skulle i sin tur leda till att registerhållning-
en betalas två gånger, först genom det skattefinansie-
rade anslaget och därefter genom avgiftsuttag från
slutanvändaren.
Vi anser att registerhållningen ska betalas av den
myndighet som är ansvarig för personuppgifterna.
Utlämnande av uppgifter ska vara kostnadsfritt, både
till andra myndigheter och till individer och företag,
om utlämnandet följer av lag eller förordning.

Anf. 2 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Fru talman! I betänkandet behandlar skatteut-
skottet regeringens proposition 2000/01:33 Behand-
ling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution.
Förslaget innebär en ny, modernare och förenklad
reglering av behandlingen av personuppgifter hos
skatteförvaltningen, kronofogdemyndigheterna och
Tullverket. Lagarna ska gälla i stället för personupp-
giftslagen, och det anges särskilt i vilka fall perso-
nuppgiftslagen ska vara tillämplig.
Vissa uppgifter i kronofogdemyndigheternas re-
gister blir med utskottets förslag sekretessbelagda,
s.k. omvänt skaderekvisit. Detta är en skärpning av
sekretessen.
Sekretess ska gälla inom kronofogdemyndighe-
terna för uppgifter om enskildas personliga eller eko-
nomiska förhållanden, om det inte står klart att upp-
giften kan röjas utan att den enskilde eller närstående
lider skada eller men.
De från integritetssynpunkt viktiga ramarna för
behandlingen slås fast i lag. Regleringen ska omfatta
all automatiserad behandling av personuppgifter samt
i vissa fall uppgifter om avlidna och juridiska perso-
ner.
Dessutom föreslås att enskilda ska, om regeringen
medger det, få ha direktåtkomst till egna uppgifter.
Förslaget är ett steg på vägen mot att göra det möjligt
att t.ex. deklarera på Internet. För att detta ska bli
möjligt krävs ytterligare lagstiftning och att arbetet
med säkra e-signaturer kommer längre.
Uppgifter hos kronofogdemyndigheterna omfattas
i dag endast av en mycket svag sekretess. Uppgifterna
är i princip offentliga om man inte kan förutse någon
avsevärd skada av att de lämnas ut. Vissa uppgifter
omfattas i dag inte alls av någon sekretess, t.ex. in-
formation om att någon är gäldenär hos en kronofog-
demyndighet eller uppgifter om dennes skuld.
Den i dag rådande svaga sekretessen innebär pro-
blem för kronofogdemyndigheterna att få uppgifter
från andra myndigheter, framför allt från skattemyn-
digheterna, där uppgifter omfattas av absolut sekre-
tess.
Förslaget i betänkandet är inget avsteg från of-
fentlighetsprincipen. Det är i stället ett sätt att komma
till rätta med de svårigheter som i dag finns vid in-
formationsutbyte mellan myndigheter. Det är, som
utskottet bedömer det, inte tillfredsställande att kro-
nofogdemyndigheternas uppgifter om gäldenärernas
ekonomiska och personliga förhållanden har ett så
svagt sekretesskydd som dagens regler innebär. Kro-
nofogdemyndigheterna lämnar ut uppgifter bl.a. till
kreditupplysningsföretag som hämtar in uppgifter om
samtliga skulder, oavsett skuldernas storlek.
Kreditupplysningsföretagens användning av upp-
gifterna har kritiserats framför allt på grund av den
stora betydelse den har för möjligheterna att få nya
krediter. I dag blir uppgifter om sökt verkställighet
offentliga även om den sökta verkställigheten beror
på t.ex. ett missförstånd från gäldenärens sida eller
något annat ursäktligt förhållande, t.ex. att en anhörig
har åtagit sig att betala men slarvat. Det är i många
fall fråga om förstagångsgäldenärer, och det rör sig
ofta om mycket små belopp.
För att komma åt problemet med att enstaka skul-
der och korta betalningsdröjsmål leder till betalnings-
anmärkning föreslås att ett kreditupplysningsföretag
som har inhämtat en uppgift från kronofogdemyndig-
heternas databaser ska gallra uppgiften när skulden
har betalats.
Däremot kommer uppgifter om utmätning fortfa-
rande att finnas kvar. Om en person under de senaste
två åren varit föremål för verkställighet eller indriv-
ning får uppgifter om samtliga skulder de senaste två
åren användas i kreditupplysningsverksamheten.
Fru talman! I stort är utskottet enigt som försla-
gen. Moderata samlingspartiet har dock till utskotts-
majoritetens förslag lagt två reservationer.
I den första reservationen yrkar det på att rege-
ringen ska återkomma med förslag som innebär att
utlämnande av handling som omfattas av sekretessla-
gen ska regleras i lag.
På denna punkter har konstitutionsutskottet in-
stämt i regeringens bedömning att det inte är möjligt
att i lag reglera i vilka fall uppgifter ska få lämnas ut.
Därför föreslås att det bör åligga regeringen att göra
dessa bedömningar.
Skatteutskottets majoritet delar konstitutionsut-
skottets ställningstagande och har därmed avstyrkt
motionsyrkandet från Moderata samlingspartiet.
I propositionen föreslås att en myndighet som är
personuppgiftsansvarig för behandling av uppgifter i
en databas ska få ta ut avgifter för att lämna ut upp-
gifter ur basen.
Utskottsmajoriteten delar regeringens syn att av-
giftsfrihet kan leda till en snedfördelning bland myn-
digheterna av kostnadsansvaret. Det finns enligt ma-
joriteten fog för principen att kostnaden för avgifts-
uttagen ska fördelas mellan dem som tar del av upp-
gifterna i proportion till mängden uppgifter som de
får del av.
Argumentet om effektivitetsförluster som fram-
förs i reservation 2 är enligt min uppfattning inte
relevant. Snarare torde avgifter leda till att uppgifter
kommer att begäras i den omfattning de behövs.
Fru talman! Med det jag har anfört yrkar jag bifall
till skatteutskottets förslag i betänkande 20 och avslag
på de två reservationerna.

Anf. 3 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det här är egentligen ett mer intres-
sant betänkande än vad man vid första anblicken kan
tro. Det handlar delvis om en fråga som har stötts och
blötts under många år, nämligen gäldenärer som
restar med småbelopp. De kan mer eller mindre oför-
skyllt hamna i register.
Därmed blir de också föremål för kreditupplys-
ningsföretagens intresse. Det kan handla om personer
som haft en skuld på 400-500 kr. Trots att den sedan
är betald ligger de kvar i registren i upp till två tre år.
Det är en sak som det motioneras om under flera år i
Sveriges riksdag.
Finansutskottet har nyligen behandlat ett antal så-
dana motioner och hänvisar i sitt svar till detta betän-
kande. Med de föreslagna förändringarna kommer
personer som vid ett enstaka tillfälle hamnat i krono-
fogdens register med mindre belopp inte att bli före-
mål för den typen av betalningsanmärkningar.
Det är inte bara så att man kan få svårt att få nya
krediter om man hamnar i registren. Det är t.o.m. så
att ett telefonabonnemang eller ett hyreskontrakt kan
bli problematiskt i sammanhanget.
Vi i Vänsterpartiet menar att det i och för sig hade
varit bättre att göra de direkta ändringarna i kredit-
upplysningslagen. Nu innebär förslaget att om man
inom två år restar en gång till med småbelopp kom-
mer man att finnas kvar i rullorna och anmärkningen
kommer att synas. Hade man genomfört förändringar
i kreditupplysningslagen hade man kunnat komma till
rätta med de problemen.
En annan anledning till att man väljer att gå den
här vägen är att, som Per Erik Granström nyss har
sagt, att det ska underlätta samarbetet mellan myn-
digheter. Det gäller inte minst samarbetet mellan
skattemyndighet och kronofogdemyndighet.
Skattemyndigheten som har en absolut sekretess
kan i dag inte överlämna viss information till krono-
fogden eftersom kronofogdemyndigheten inte har
samma sekretess. Det är naturligtvis ett problem när
man ska beivra ekonomisk brottslighet osv.
Samtidigt finns det ett litet problem med detta
som har uppmärksammats. Föreningen Sveriges Kro-
nofogdar har påpekat att det kan bli vissa problem
med offentlighetsprincipen. Jag tycker inte att man
bara ska avfärda den problematiken på det sätt som
Per Erik Granström gjorde.
Jag tror att man måste problematisera detta. Det
kan innebära att man tänjer lite grann på den offent-
lighetsprincip som vi alla värnar om. Ser man det
däremot sammantaget och väger för- och nackdelar
mot varandra är det alldeles klart att det är en nöd-
vändig åtgärd.
Utskottet skriver också precis som Lagrådet och
även konstitutionsutskottet att man kanske ska göra
sig en samlad bild av sekretesslagstiftningen för att
komma fram till om det på något sätt äventyrar of-
fentlighetsprincipen. Det är en uppgift för regeringen
att ta itu med inom ganska snar framtid att göra den
samlade bilden.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i
betänkande SkU20.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

6 § Allmänna motioner om punktskatter

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU17
Allmänna motioner om punktskatter.

Anf. 4 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande
2000/01:SkU17 Allmänna motioner om punktskatter
skulle kunna jämföras med en påse Gott och blandat.
Innehållet är som bekant blandat. Det är surt, sött, salt
och segt. Moderaternas tolv reservationer skulle kun-
na utgöra det goda i påsen. Jag skulle också kunna
jämföra betänkandet med en påse som är tom och
innehållslös. Utskottsmajoriteten lyckas inte fylla
påsen med någonting utan hänvisar i princip bara till
nya utredningar.
Drygt 83 miljarder kronor tas årligen ut i punkt-
skatter. Skatt på energi och miljö står för merparten
av dessa miljarder. Punktskatterna är ofta föremål för
förändringar. Detta beror på deras dubbla funktion
som inkomstkälla för staten och ekonomiskt styrme-
del för att påverka vårt privata eller företags beteen-
de.
För vissa varor som alkohol och drivmedel utgör
punktskatterna inklusive moms 70-80 % av priset.
Punkskatterna är skatter som en politisk majoritet kan
besluta om tämligen godtyckligt. En del privatperso-
ner och företag kan parera för detta genom att göra
inköpen någon annanstans eller flytta, eller så uppstår
en svart marknad.
Fru talman! Jag börjar med energiskatterna. De
senaste åren framstår utskottsmajoriteten som tämli-
gen handlingsförlamad när det gäller hur ett framtida
energiskattesystem ska se ut. Antingen har man hän-
visat till skattesamtalen, som numera inte finns, om
de ens har funnits reellt kan diskuteras, eller så har
man gömt sig bekom en interdepartemental utred-
ning. Under tiden har den socialdemokratiska rege-
ringen gjort upp med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
om en grön skatteväxling om 30 miljarder kronor
under en treårsperiod.
I dagens betänkande hänvisas i många fall till nya
utredningar. Energiskatteområdet består nu av så
många undantag att undantagen får ses som regel.
Samtidigt ställs det helt naturligt nya krav på un-
dantag - allt för att olika branscher ska kunna kon-
kurrera på lika villkor. Det gäller inte minst jämfört
med konkurrenterna i utlandet, men också inom lan-
det. Det är alltså undantag och åter undantag som
gäller. Det är bara att läsa i utskottsbetänkandet. Jag
citerar:
"Den energibeskattning som gäller i dag för till-
verkningsindustrin och växthusnäringen (samt även
för jordbruk, skogsbruk och vattenbruk) innebär att
någon energiskatt inte erläggs för bränsle och att
koldioxidskatt tas ut med 35 % av den koldioxidskatt
som gäller för övriga sektorer (andra näringar och
hushållssektorn). Någon elskatt tas heller inte ut. Till
dessa nedsättningar kommer så den särskilda nedsätt-
ningsregeln som innebär en ytterligare sänkning av
skatteuttaget på den del av koldioxidskattekostnaden
som överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet."
Företag inom cement-, glas- och stenindustrin är
utöver nu beskrivna skattelättnader genom en över-
gångsvis gällande bestämmelse befriade från den del
av koldioxidbeskattningen på främst kol och naturgas
som överstiger 1,2 % av försäljningsvärdet.
Detta är bara några exempel på undantag. Är det
begripligt? Nej. Är det rättvist? Nej, skulle jag vilja
säga. Krångligt? Ja, mycket. Jag tror att ingen skulle
vilja bli väckt mitt i natten och bli ombedd att redogö-
ra för alla undantagen. Det blir hela tiden gränsdrag-
ningsproblem. Alla omfattas inte, och därmed uppstår
nästa krav på undantag.
Samtidigt börjar EU ifrågasätta en del av de
svenska undantagen för industrin. Man ser dem som
statsstöd, vilket är förbjudet. En sak kan vi vara säkra
på, nämligen att vi inte kommer att få behålla ned-
sättningarna och undantagen för all framtid.
Men varför har vi alla de här undantagen i Sveri-
ge? Jo, därför att vi har så höga generella skatter på
energi. P-O Edin, som för regeringens räkning ska
utreda internationaliseringens betydelse för svenska
skattebaser och framtida skattestruktur, har bl.a. som
ett av sina uppdrag att analysera energibeskattningens
utformning och avvägningen mellan önskemål om
likformighet, miljöstyrning och internationell konkur-
renskraft. Dessa önskemål är enligt mig inte förenli-
ga. Som svar på en fråga från mig under skatteut-
skottets officiella utfrågning om internationalisering-
arna och skatterna svarade P-O Edin:
Det är ett enkelt svar, för jag vet inte. Vad jag kan
säga än så länge är att det är delvis oförenliga stånd-
punkter. Men på något sätt måste de gå att förena.
Vad det får för konsekvenser på energibeskattnings-
området kan jag inte svara på i dag. Jag håller med
om att det inte är lätt att se hur det ska gå att lösa.
Det är bara att önska P-O Edin lycka till med den
delen av hans uppdrag, som för övrigt är ett noll-
summespel. Inga skattesänkningar får föreslås som
inte kompenseras av skattehöjningar.
Moderaternas utgångspunkter och principiella in-
ställning är att energibeskattningen ska vara energi-
neutral medan miljöskatterna ska motsvara den mil-
jöbelastning som energianvändningen medför. Ener-
giskatten är till sin natur fiskal, och ska endast tas ut i
konsumentledet. Miljöskatterna ska däremot verka så
att produktionsprocessen blir mindre miljöstörande.
De ska därför tas ut i produktionsledet. Regelverket
kring miljö- och energiskatter måste enligt vår me-
ning samordnas på EU-nivå. Det är en logisk följd av
att marknaden släpps fri. De principer som jag nyss
redogjorde för är då viktiga. Observera att detta inte
är detsamma som en harmonisering av skatterna!
Det är dags för regeringen att lägga fram ett hel-
täckande förslag till ett nytt energiskattesystem. Vi
kan inte ha kvar detta lapptäcke, där lappandet har
gått så långt att det ursprungliga täcket inte syns läng-
re. Som principen för det nya energiskatteförslaget
kan Moderaternas ovan nämnda utgångspunkter gälla.
Det går naturligtvis att diskutera skattesatserna,
men det får aldrig vara så att vi i Sverige har så höga
skatter att vår industri slås ut eller flyttar utomlands,
till länder som är mindre nogräknade med miljön. Då
har miljön i stort inte vunnit någonting. Det enda som
har hänt är att vi i Sverige har förlorat arbetstillfällen
och skatteintäkter. Miljöministern sade i lördagsinter-
vjun nu i lördags att det inte spelar någon roll var i
världen koldioxiden släpps ut. Jag håller med honom.
Då gäller det att vi inte beskattar vår industri så hårt
att den flyttar.
I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att
nämna den dubbelmoral när det gäller kärnkraften
och koldioxiden som en del partier står för. När rege-
ringen 1999 låt stänga kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1
blev följden att koldioxidutsläppen i Europa ökade
med ca 10 000 ton koldioxid per dygn. Årligen mot-
svarar ökningen av koldioxidutsläppen det som drygt
en miljon moderna bilar släpper ut per år. Snacka om
att sila mygg och svälja kameler!
Nu går jag över till att tala om reklamskatten. Om
ICA Maxi eller City Stormarknad delar ut reklam
direkt i brevlådorna hemma i min kommun, Haninge,
så betalar de ingen reklamskatt. Reklamskatt tas inte
heller ut på reklam i kommersiell TV eller radio eller
på Internet. Om ett dataföretag delar ut reklam i min
brevlåda gäller samma sak - ingen reklamskatt. Om
samma reklam förs in i t.ex. Mitt i Haninge eller DN
tas däremot 4 % ut i skatt. Men skulle annonsen för
dataföretaget föras in i t.ex. Computer Sweden, som
är en tidskrift inom fackpressen så är reklamskatten
11 %. Detta är ännu ett mycket märkligt undantag!
Precis som finansutskottet påpekade när beslut om
undantaget för reklamtrycksaker fattades våren 1998
kan åtgärden leda till nya nackdelar och försämrade
konkurrensförhållanden. Därför förutsatte utskottet
att regeringen noga skulle följa utvecklingen. Olika
ministrar har vid olika tillfällen sagt att man ska göra
något åt reklamskatten. Så sent som i februari i år, när
jag ställde en skriftlig fråga till finansministern, fick
jag samma svar igen. Det stod så här:
Regeringen anser fortfarande att hela reklamskat-
ten bör avskaffas. Det är dock inte möjligt att nu säga
när förutsättningar för finansiering av ett sådant av-
skaffande kan komma att föreligga.
Det är alltså samma svar som har getts de senaste
åren. Vi moderater anser att reklamskatten ska av-
skaffas. Det vill tydligen ett antal socialdemokrater
också, så det blir väldigt intressant när vi ska votera
senare i dag att se hur följande socialdemokrater
kommer att rösta: Kenth Högström, Barbro Hietala
Nordlund och Reynoldh Furustrand. I början av mars
skrev de nämligen bl.a. följande i en tidningsartikel:
Eftersom sambandet mellan reklamskatten och
presstödet för länge sedan förbleknat borde nu ut-
skott, riksdag och regering förenas i en plan för att
avveckla reklamskatten.
Jag kommer att ge dessa ledamöter en chans att
rösta på reservation 26. Det är en gemensam reserva-
tion från moderater, kristdemokrater, centerpartister
och folkpartister om att avskaffa reklamskatten.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 26.
Nu övergår jag till nästa skatt med undantag. Det
gäller avfallsskatten på 250 kr per ton, som trädde i
kraft den 1 januari 2001. Den var redan från början
försedd med ett stort antal undantagsregler och skat-
teavdrag vid införsel av avfall från deponianlägg-
ningar. Detta riskerar naturligtvis att leda till en krea-
tiv bokföring och till diverse metoder för att slippa
betala avfallsskatt. Redan i oktober samma år före-
slog regeringen ytterligare undantag från skatt på
avfall. Detta ställde sig sedan också en riksdagsmajo-
ritet bakom. Det gjorde dock inte vi moderater. Vi
sade nej till avfallsskatten från början, och vi anser
fortfarande att den ska avskaffas.
Nu finns det en del som vill införa skatt för för-
bränning. Enligt moderaterna bör avfallsskatten som
sagt avskaffas, och därmed bör ingen ny skatt på
förbränning införas.
Reklamskatten och avfallsskatten är alltså ytterli-
gare exempel på skatter som leder till gränsdrag-
ningsproblem, konkurrenssnedvridning och krav på
ytterligare undantag eller rentav fler skatter.
Fru talman! Jag skulle kunna prata i minst 15 mi-
nuter bara om de höga bensinskatterna och dess ne-
gativa konsekvenser, men jag kommer ändå att fatta
mig kort. Sverige är ett stort land med stora avstånd.
Många väljer av olika skäl att bosätta sig utanför
tätorten. En förutsättning för att kunna bo utanför
tätorten är att man har tillgång till bil. Bilen utgör en
frihetssymbol. Den är en välfärdssymbol för många.
Utan bil kommer man inte till jobbet. Det finns fak-
tiskt inte allmänna kommunikationsmedel överallt,
och det kommer heller aldrig att finna allmänna
kommunikationsmedel överallt. Bilen behövs också
för att vi som medborgare ska kunna skjutsa våra
barn till skolan, dagis och olika fritidsaktiviteter och
för att vi ska kunna besöka släkt och vänner.
Det är märkligt att Miljöpartiet, som är det parti
som mest förespråkar att man ska bo i glesbygden,
också är det parti som vill höja bensinskatten mest av
alla, ja, kanske upp till 30 kr per liter. Miljöministern
tycks också vara inne på att kontinuerligt höja ben-
sinskatten med 10 öre per liter. Detta funderar han
tydligen på, vilket framgår av intervjun som sändes i
lördags.
Moderaterna vill som enda parti sänka bensins-
katten med 70 öre per liter inklusive moms. Däremot
anser vi att bensinskatten ska vara enhetlig över hela
landet.
Diskussion om alkoholskatter väcker alltid intres-
se. I Sverige har vi höga alkoholskatter. Enligt de
som förordar dessa höga skatter är syftet att begränsa
konsumtionen. Men med successivt ökade inför-
selkvoter för Sverige inom EU och en ökad illegal
införsel har detta syfte spelat ut sin roll. Valet står
mellan att låta en illegal marknad ta över och på så
sätt totalt förlora kontrollen över konsumtion och
skatteintäkter eller att i första hand sänka Sveriges
höga alkoholskatter till dansk nivå. Det kan naturligt-
vis inte uteslutas att Danmark sänker sin ölskatt till
tysk nivå, och då ligger vi här i Sverige ännu risigare
till.
I Sverige är skattesatsen på öl med en alkoholhalt
på 5 % 7:35 kr per liter. I EU är genomsnittet 3:70 kr
per liter. Visst kan man stoppa huvudet i sanden och
säga att det inte är något problem och samtidigt in-
billa sig att vi här i Sverige med vår alkoholpolitik -
dvs. begränsad tillgång och höga skatter - har kon-
troll på läget. Jag vill påstå att vi redan har förlorat
detta slag. Varje dag tas 213 000 liter öl in i Sverige
på laglig eller olaglig väg - detta är alltså ett genom-
snitt för de senaste 45 månaderna. Tendensen är att
mängden ökar konstant.
Den 20 mars manifesterade de fackliga organisa-
tionerna vid Sveriges bryggerier mot de höga alko-
holskatterna som enligt dem hotar jobben i Sverige.
De skriver bl.a.: "Det är tyska och danska bryggerier
som tjänar på den höga svenska alkoholskatten. Vi
kan inte acceptera att våra jobb flyttar utomlands. En
skattesänkning brådskar." Därmed kräver de fackliga
organisationerna att den svenska ölskatten sänks till
minst dansk nivå.
Jag har också ställt en fråga till finansministern
om det blir någon sänkning av ölskatten och fick då
beskedet: Ja, det får vi väl se. Man kan läsa i gårda-
gens Svenska Dagbladet - och det visste vi i och för
sig innan - att vinskatten inte sänks. Nu är förhand-
lingarna med Miljöpartiet och Vänstern färdiga, och
det blir ingen sänkning av vinskatten. Med andra ord
betyder det att det inte heller blir någon sänkning av
ölskatten, för då skulle nog EU-kommissionen bli
ännu argare.
Vi moderater vill ha en stegvis sänkning av
punktskatten på starkvin, öl och spritdrycker till en
nivå som överensstämmer med den som i vart fall
råder i Danmark och Tyskland. Vi moderater vill
också ha en snabbare utfasning av Sveriges undantag
när det gäller införsel av alkohol och tobak inom EU.
Fru talman! Till sist vill jag på förekommen an-
ledning redan nu slå fast att vi moderater inte vill ha
någon båtskatt. Att beskatta vad man i praktiken kan
blir en viktigare princip än vad man i teorin skulle
vilja beskatta. Det är tänkvärda ord av Vilhelm An-
dersson från Riksskatteverket, och de gäller inte
minst socialistiska politiker som gärna använder sig
av punktskatter för att påverka folks beteende och
lägga sig i hur folk lever, dvs. de lägger folks liv till
rätta genom att beskatta ett visst beteende.
Vi ska inte köra bil, vi ska inte dricka alkohol, vi
ska inte använda el från kärnkraftverk, men vi får
gärna förbruka el från kolkraftverk i Danmark och
från kärnkraftverk i Tyskland. Vi ska inte annonsera i
tidningar och tidskrifter, men gärna framställa re-
klamtrycksaker - ja, listan kan göras lång. Punkt-
skatterna är till synes osynliga, men de gör synliga
hål i våra plånböcker.
Som sagt, detta är ett blandat betänkande med de
moderata reservationerna som det goda inslaget i
påsen. Givetvis står vi moderater bakom alla våra tolv
reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna
1 och 26 när det gäller avskaffande av reklamskatten,
som jag redan har berört.

Anf. 5 CLAES STOCKHAUS (v):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar en rad
motioner från den allmänna motionstiden inom områ-
det punktskatter. Precis som föregående talare vill jag
säga att allt möjligt - och även omöjligt - finns med i
motionsförslagen. Jag ska gå direkt in på de reserva-
tioner från Vänsterpartiet som jag tänker yrka bifall
till. Det gäller reservation 17 om biobränslen och
reservation 22 om miljöskatter på flyget. Vidare har
vi ytterligare en reservation som handlar om båtskat-
ten, men den tänker jag inte begära omröstning om.
När det gäller vår första reservation och partimo-
tion om biobränslen är våra förslag rimliga, tycker vi,
oavsett vem som sitter vid makten. Vi tycker att rege-
ringen ska utreda förutsättningarna för att ändra ener-
giskattelagen så att förnybara drivmedel inte miss-
gynnas.
Beträffande miljöskatter på flyg är det mycket
märkligt att flygbränsle även fortsättningsvis är un-
dantaget från miljöbeskattning. Flyget i den kommer-
siella trafiken bär inte sina kostnader. Men utskottet
motsätter sig ändå vårt förslag i vår motion, där en av
att-satserna tar sikte på att man måste driva frågan om
miljöskatter på flyget inom EU. Utskottet säger att
detta endast kommer att få en begränsad effekt. Ja,
det är möjligt, men någonstans måste vi ju börja. Vi
lär knappast få eldunderstöd från USA. Se bara hur
den nya regimen numera behandlar överenskommel-
sen i Kyoto. Någon måste ta tag i detta. Därför borde
regeringen driva frågan om gemensamma miljöskat-
ter på flyget. Utnyttja ordförandeskapet, Persson!
Det har avgetts ett antal särskilda yttranden på en
rad områden, men det viktigaste är energiskatterna
inom industrin och växthusnäringen. Det behövs även
fortsättningsvis särskilda regler med hänsyn till den
internationella konkurrensen. Självklart måste det
ändå ställas krav på dessa områden, och då pratar vi
om möjligheten att ha särskilda avtal om energieffek-
tivisering mellan staten och de större företagen. I
detta sammanhang mer eller mindre kräver vi också
att ett införande av ett system med en form av ut-
släppsrätter påskyndas.
Då kommer jag in på frågan om båtskatter som fö-
regående talare tog upp i slutet av sitt anförande.
Motionen måste väl ändå vara ett nytt grepp. Det
motioneras om en sak som man inte bör införa i det
här landet. Såvitt jag förstår går motionen ut på att
man vill att riksdagen ska besluta om att inte införa
skatt på fritidsbåtar. Att föreslå att man inte ska införa
någonting, det måste vara ett nytt grepp.
I fantasin kan vi då tänka oss en rad områden där
vi här i riksdagen ska besluta om att inte ska införa.
Jag kan tänka mig att vi inte ska införa snusförbud i
riksdagen. Själv slutade jag att snusa för två månader
sedan och jag hoppas att jag kan förbli snusfri, men
man ska kanske skriva en motion till hösten om att
riksdagen inte ska införa snusförbud. Det finns säkert
en rad områden där man inte ska ha ett förbud. Det
kan vara ett tips inför allmänna motionstiden till hös-
ten.
Marietta de Pourbaix-Lundin kom in på en rad
områden, bl.a. bensinskatten. När vi senast gjorde
någonting inom det här området när det gäller kollek-
tivtrafiken och sänkningen av momsen, vad hände
då? Blev det billigare? Inte alls.
Om bensinskatten kommer att bli billigare, vad
händer då med de marginaler som branschens företag
redan i dag har jämfört med i Europa? Kommer det
att bli en sänkning? Jag tror inte det. Sänker vi ben-
sinskatten kommer priset i alla fall att vara någorlun-
da detsamma vid pumparna och marginalerna ökar.
Oavsett vad vi tycker om alkoholskatterna vet vi
av erfarenhet, och det här är en diskussion som förs
inom alla partier, att om skatten på vin sänks byter
man ju knappast ut ölburkarna mot vinflaskor, utan
ölkonsumtionen fortsätter som förut och vinkonsum-
tionen kommer att öka. Det kan man klart påvisa.
Det här ett mycket större och svårare problem to-
talt sett, och det löser man inte enkelt genom att sän-
ka skatter på alkohol. Här måste man ta ett helhets-
grepp och se vad som är vettigt och meningsfullt.
Det är här en rad olika frågor som man kan tycka
är märkligt att de kan rymmas inom samma betän-
kande. Men de är ju från den allmänna motionstiden.
Återigen yrkar jag bifall till våra reservationer 17
och 22.

Anf. 6 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag har två frågor till Claes Stock-
haus.
Jag vet inte hur jag ska tolka detta med bensins-
katten. Det låter som att om Claes Stockhaus fick en
garanti för att en sänkning av bensinskatten kom
bilisterna till godo, skulle han tycka att det var bra.
Ska jag tolka det så? Det var ju faktiskt en nyhet, men
det är en väldigt positiv nyhet. Jag vill få bekräftat
om det är så att Vänstern kan tänka sig att sänka ben-
sinskatten bara de vet att det kommer bilisterna till
godo.
När det sedan gäller alkoholskatterna vill jag fråga
Claes Stockhaus om han tycker att vi kan blunda för
att det förs in enorma mängder öl i första hand, vin
och sprit från andra länder både legalt och illegalt. Är
det okej?
Det förs in 213 000 liter öl per dag i Sverige, vil-
ket gör att bryggerinäringen håller på att slås ut. Jag
hade kunnat ta med dagens Svenska Dagbladet där
det står om detta. Jobben går förlorade i Sverige. I
stället är det de i Danmark och Tyskland som får ha
kvar sina jobb. Tycker Claes Stockhaus att detta är
okej? Har det någon betydelse för Sverige eller inte?
Han påstår att genom höga priser dricks det mindre.
Det gör det ju bevisligen inte eftersom alkohol förs in
från andra länder. Det dricks väl lika mycket eller
kanske mer.

Anf. 7 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! För att ta det sista först, så är det all-
tid så att om någonting är billigare konsumeras det
förmodligen mer, om det är intressant. Visst är jag
också medveten om det som förs in över gränserna,
det som inte följer den vanliga vägen, vad gäller
smuggling av alkohol. Men jag menar att man måste
ta ett större grepp.
Vi kan titta på hur svenskarna historiskt sett har
brukat alkohol. De nya influenserna som kom med
vin från Frankrike osv. var någonting som lades
ovanpå den gamla konsumtionen. Den byttes inte ut.
Det är samma sak med öldrickandet. Man byter ju
inte ut en ölburk mot en vinflaska som blir billigare.
Möjligtvis tar man den extra vinflaskan utöver det
vanliga. Det är egentligen det som det handlar om.
Det handlar inte enbart om skatterna i sig, utan man
måste ta ett helhetsgrepp och titta på vad som händer
framgent. Ska vi ha samma medelålder i Sverige som
i en del andra länder när det gäller männen, för det är
framför allt männen som det handlar om? Danskarna
lever kortare tid. Vad beror det på? Beror det på al-
kohol, beror det på fet mat osv., eller vad beror det
på? Detta kan vi titta på. Allt det här måste vi ta med
ett grepp och inte bara titta på skatten i sig.
När det sedan gäller bensinskatten är jag inte för
att bensinen ska bli billigare i sig, men jag frågar mig
om det blir billigare för konsumenten om vi sänker
bensinskatten. Jag tror inte det. Marginalerna för
distributörerna kommer att öka i stället. Det är det
som blir följden.

Anf. 8 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Det är väldigt intressanta svar. Dels
var detta med bensinskatter inte så positivt som jag
ville det tolka det. Claes Stockhaus vill inte att bensi-
nen ska bli billigare i och för sig. Det låter ju mer
som om han är på väg åt det andra hållet.
När det sedan gäller sänkta öl- och vinskatter talar
Claes Stockhaus om ett helhetsgrepp. För mig verkar
helhetgreppet vara att sticka huvudet i sanden och
inte se verkligheten. Han hävdar fortfarande att priset
har betydelse för om folk dricker eller inte. Ja, det är
nog riktigt. Priset har den betydelsen att det som folk
dricker inte köps på systembolaget, utan det kommer
någon annanstans ifrån. Men det dricks väl lika
mycket ändå.
Min fråga var: Tycker han att det är okej att en
massa jobb går förlorade i bryggeribranschen för att
de i Tyskland och Danmark ska ha jobb? Det är väl
okej att de ska ha jobb också, men ska våra bryggeri-
arbetare förlora sin jobb bara för att folk, beroende på
att vi har så höga ölskatter, köper det från något annat
land? 213 000 liter öl per dag tas in lagligt eller olag-
ligt. Det är enorma mängder. Jag vet inte om det är 31
eller 32 lastbilar per dag som tas in av privatpersoner.
Finns det då inte anledning att fundera på om den här
sticka-huvudet-i-sanden-politiken håller mycket läng-
re? Är det inte bättre att successivt sänka skatterna i
Sverige både på öl och på vin. Man kanske inte ska
göra det så där direkt - det har inte vi heller sagt -
utan man får successivt anpassa skattenivån.

Anf. 9 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Nu kan i och för sig den här frågan få
sitt avgörande genom EU-kommissionens och -dom-
stolens agerande.
Visst förekommer det självklart införsel över
gränserna, och det måste vi ta hänsyn till. Men när det
gäller argumentationen om arbetstillfällena får vi
bestämma oss för att hålla fanan på en viss nivå. Vi
vet att alkohol är skadligt. Vi kan motverka detta
genom att ha en viss nivå på en skatt och mot detta
ställa att en massa människor förlorar arbeten. Men
hur är det då med miljöfarlig industri? Anta att 100
personer jobbar i denna industri som spyr ut en massa
gifter. Ska vi ändå ha kvar industrin om den nu är
farlig? Man måste liksom ställa frågan i relation till
detta.
Om vi går tillbaks till bryggerinäringen och skat-
terna i Sverige jämfört med i övriga Europa, tror jag
att vi måste ha ett helhetsgrepp på hela alkoholområ-
det, vad det innebär i sjukvårdskostnader osv. Allt
detta måste stämmas av för att sedan se vad det är
rimligt att sätta för nivå på skatterna. Det är så vi
måste agera och inte titta enbart på alkoholskatten i
sig jämfört med den i andra länder.

Anf. 10 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 17 om
punktskatter är ett uppsamlingsheat.
Efter höstens arbete med budgetpropositionen
återstår de motioner som inte har direkt påverkan på
innevarande års verksamhet. Kristdemokraterna före-
slog i höstas flera konstruktiva förslag till åtgärder
inom just punktskatteområdet. Övergripande motio-
ner behandlas i detta betänkande. Om vi skulle saknas
som motionär under någon punkt beror det på att vi
var så konkreta när motionerna behandlades i anslut-
ning till budgetpropositionen hösten 2000.
Förvaltarskapstanken är en grundbult för oss
kristdemokrater. Detta betänkande berör på flera sätt
områden där förvaltarskapstanken bör komma till
uttryck. Vi lever alla på samma jord. Våra naturresur-
ser kan ses som en enhet. Vi människor är på samma
sätt en enhet.
Tillsammans ska vi både dela och förvalta jordens
tillgångar. Vi anser att människan måste visa större
hänsyn och dessutom ta ett större ansvar för samspel-
et i naturen. Förvaltarskapstanken kan vara en hjälp
och en ledtråd som får oss att tänka långsiktigt och på
ett sätt som värnar livsbetingelserna på jorden och i
luften.
I detta betänkande tänker jag koncentrera mig
speciellt på energibeskattningen, jordbrukets miljö-
och energiskatter, åkerinäringen, skatt på drivmedel
och slutligen reklamskatten. Kristdemokraterna står
bakom samtliga sina reservationer, men för tids vin-
nande yrkar jag endast bifall till reservation 11 under
punkt 3. Johnny Gylling kommer att beröra punkt 12,
reservation 26. Vi ställer oss även bakom tidigare
yrkande från Moderaterna. Det gäller alltså reserva-
tion 26.
Det centrala för energibeskattningen ska vara att
ett energislag som innebär mer miljöpåfrestning ock-
så ska bära högre kostnader. Det är orimligt att ac-
ceptera konsumtion av energislag som skadar natu-
ren. Kristdemokraterna anser att den förnybara ener-
gi- och elproduktionen ska få ekonomiska incitament
för att långsiktigt ta över energiförsörjningen i vårt
land. Vi anser att regeringen ska förelägga riksdagen
en långsiktig plan som med ett helhetsbegrepp visar
rätt väg på energiskatteområdet. Målsättningen måste
av flera skäl vara att eftersträva goda miljöeffekter.
Det krävs satsningar på forskning och utveckling
inom området, och varje krona som avsätts till detta
kommer att ge god avkastning. Skattemässigt anser vi
att man ska styra konsumtionen så att hög energief-
fektivitet premieras medan en ålderdomlig och inef-
fektiv produktion baserad på fossila bränslen beläggs
med styrande miljöavgifter. Generellt kan man säga
om punktskatterna att de är för många. De kunde vara
styrande så att miljön tjänar på styrningen och vi
konsumenter bättre förstår vad styrningen egentligen
innebär.
Jag vill tala om jordbrukets miljö- och energis-
katter. Skatteväxling i all ära, men det får inte bli
omöjligt för jordbrukare och andra som drabbas av
växlingen. Växthusnäringen är ett exempel där
svenska regler slår hårt jämfört med övriga länder i
Europa. Vi kan inte skilja oss alltför mycket från
konkurrerande länder. Vi har tillräckligt höga kostna-
der med anledning av vårt kalla klimat. En harmoni-
sering på detta område är önskvärd för att vi ska få
samma villkor som våra konkurrentländer.
När jag var barn talade man mycket om svensk
mat. Därefter har vi haft en tid då priset tyvärr har
varit mer avgörande än kvaliteten. Detta är märkligt.
Vid ett nyligen timat besök i Frankrike talade jag med
en tjänsteman, väl initierad inom jordbrukspolitiken,
om den franska synen på kvalitet och ekonomi. EU-
bidrag i all ära, men de små bönderna i Frankrike är
mer måna om kvalitet än om stor lönsamhet. I dag är
detta möjligt även i Sverige, alltså en satsning på
kvalitet.
Jag tror, inte minst efter de senaste veckornas
sjukdomshot mot det svenska jordbruket, att svensk
mat åter kommer att bli en självklarhet för oss kon-
sumenter. Men då krävs lika konkurrensvillkor. Våra
svenska bönder kan klara en tuff konkurrens, och det
gör de också. Men alla på samma arena måste också
följa samma domarpipa. Alltså måste EU och rege-
ringen driva frågan om harmonisering av avgifter och
skatter inom jordbruket hårdare.
Fru talman! I fråga om trafikbeskattningen vill jag
påminna om att informationen på s. 20 i betänkandet
borde rättas till. Det framgår inte tydligt nog att krist-
demokraterna även står bakom en av reservationerna
där.
Vårt avlånga och ganska glest befolkade land krä-
ver en förändring av beskattningen av bränsle. I södra
Sverige, där jag bor, har vi problem med lastbilar och
bussar som tankar smutsig diesel i Polen. I Norrland
höjs röster för att avstånden tvingar fram en annan
syn på bränslebeskattningen.
Generellt sett har vi en mycket ren diesel i Sveri-
ge, men vi betalar förhållandevis hög skatt på den-
samma. Det borde vara så att renare bränsle ger lägre
skatt och tvärtom. På något sätt önskar man att man
skulle kunna styra konsumtionen så att miljön värde-
ras högre än vår ekonomi. Detta tänkande ska ses som
en del i hushållningen med jordens tillgångar.
Fru talman! Svensk diesel är uppemot 35 gånger
renare från svavel än diesel som säljs i andra länder i
Europa. Till detta kommer att den svenska åkerinä-
ringen drabbas av ca 20 % högre kostnader än de
närmaste konkurrentländerna. I Polen, för att ta ett
exempel, kan det bli upp till 30-40 % lägre kostnader
än det blir för svenska åkare.
På motorvägen E 6 söder om Helsingborg ser jag
dagligen långa kolonner med lastbilar från färjorna
som har lagt till i Ystad och Trelleborg. Om vi inte
gör något åt fordonsbeskattningen kommer åkerierna
att ratta ut från Sverige och i stället etablera sig i
grannländerna. Genom det fria cabotaget kommer de
ändå att fortsätta trafikera Sverige - då med smutsig
diesel.
Jag har gjort flera studiebesök och följt med
chaufförer för att samtala med dem i dessa frågor.
Innan jag presenterade mig som politiker fick jag
höra sanningen om beskattning, lagstiftning och and-
ra regler. Det är lärorikt, men det är knappast värt att
jag citera det i denna talarstol.
Kristdemokraterna anser att regeringen snarast
måste återkomma med regler som uppmuntrar svens-
ka åkerier att stanna kvar i Sverige i stället för att
lämna landet. Hur vill regeringspartierna att jag ska
svara mina väljare, och de är många, inom åkerinä-
ringen i Helsingborg?
Jag skulle önska att Lisbeth Staaf-Igelström, rege-
ringens representant i debatten i dessa frågor, ger ett
besked. Om man ställer mig mot väggen och undrar
vad riksdagen kommer att göra för att för att jämställa
konkurrensen med åkarna i Danmark och Polen, vad
ska jag då ge för svar på dessa frågor?
Med anledning av bränsleskatten skulle jag också
vilja tala kort om biobränslen. Det är spännande att
följa utvecklingen. Låt mig dock varna för att vi är på
väg mot en inveckling av rådande skatteregler i stället
för en utveckling av biobränsleverksamheten. Jag
noterar med glädje att regeringen följer utvecklingen.
Det är inga märkliga ord, och inga ovanliga ord hel-
ler, i detta betänkande. Men det är inte tillräckligt.
Det krävs insatser som tydligt visar att regeringen vill
driva på denna utveckling så fort det bara går. Jag
frågar mig: När kommer regeringen tillbaka efter
beredningen av frågan om etanolinblandning? Forsk-
ningen på biobränslen borde kunna påskyndas och
erhålla större resurser.
Kristdemokraterna har avlämnat ett särskilt ytt-
rande med anledning av punkt 8, som behandlar for-
donsskatten på dieselbilar. Vi anser att tiden blir för
kort vid skattehöjningen på äldre fordon. Eftersom
regeringen har för avsikt att se över beskattningen för
privatbilism och yrkesmässig trafik borde denna
skattehöjning ha fått vänta till översynen.
Fru talman! Jag vill också nämna något om re-
klamskatten. Denna skatt snedvrider all konkurrens
inom området. Det är märkligt att regeringen ännu
inte insett hur snett och fel denna skatt har hamnat.
Flera utredningar är gjorda, och enligt 1996 års re-
klamskatteutredning bör reklamskatten avskaffas. Det
är märkligt att denna skatt inte försvinner eftersom
det är en direkt straffskatt. Skatten slår helt enkelt
orättvist mot de drabbade.
Enligt uppgifter som är väl kända har våra tidigare
finansministrar insett orättvisan med denna skatt. De
har gjort uttalanden, även den nuvarande, om att
skatten är fel och lovat att ta bort den när det ekono-
miska läget så tillåter. Vi kan bara beklaga att detta
inte är gjort. Skatten är kvar men finansministrarna är
borta. Var deras avgångar också baserade på det fi-
nansiella läget?
Vad har nu dessa utredningar för uppgifter? Hur
påverkar de regeringen? Hur ställer man sig till att
samtliga remissinstanser förordar ett borttagande av
reklamskatten? Frågorna skulle kunna bli ännu fler
och längre, men kort och gott: Vad anser regerings-
partiets företrädare om detta? Ska man ta hänsyn till
remissinstanserna eller helt enkelt köra över dem?
Låt oss nu få en riktig nivå på denna marknad. Låt
den snedvridna konkurrensen rättas till på ett heder-
ligt sätt. Det finns så många tidskrifter som upplever
denna skatt på ett negativt och hämmande sätt.
Fru talman! Även om detta betänkande inte har
några konsekvenser för den närmaste tiden, vill jag
ändå uppmärksamma regeringspartiet på att de frågor
som är väckta i form av motioner är förankrade i
verkligheten. Det är livs levande människor som för
fram sina synpunkter och förslag. Man har upplevt
konsekvenserna av regelverket. Man har också känt
motstånd på ett eller annat sätt. Jag tror inte att rege-
ringen vill slå tillbaka med någon illvilja, men det är
inte utan att man upplever lagstiftning och skattereg-
ler på detta område som rigida och ett hinder för
fortsatt utveckling.
Punktskatterna är för många, men vissa har säkert
sitt värde. Låt oss slippa dem på de områden där
konkurrensen mellan olika länder i Europa blir ett
hinder för svenska företagare!

Anf. 11 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Sveriges energisystem, såväl som
energisystem i världen i övrigt, behöver anpassas och
omformas till ett långsiktigt och ekologiskt hållbart
energisystem. I jordskorpan lagrade fossila bränslen
som skapades för årmiljoner sedan är en ändlig resurs
som inte kommer att räcka till kommande generatio-
ner om vi inte i tid minskar exploateringen. Det är ett
gott skäl för att minska konsumtionen av fossila
bränslen.
Ett än viktigare skäl är den miljöförstöring som
förbränning av framför allt olja ger i vårt luftrum. En
enig forskarkår visar att vi inom relativt kort tid
kommer att få uppleva klimatförändringar som kan
bli dramatiska. Det är enligt forskarna inte frågan om
en sådan förändring kommer, utan det är frågan om
när det inträffar. Men alla tycks vara överens om att
vi har ganska kort tid på oss att åstadkomma föränd-
ringar i vår energikonsumtion för att förhindra kli-
matförsämringar.
Fru talman! I vår strävan att ersätta fossila bräns-
len för uppvärmning och i våra fordon med förnybara
energislag som sol och biobränslen är ekonomiska
styrmedel ett viktigt och verkningsfullt instrument.
Det kan ske genom att använda skatteinstrumentet,
men det bör ske i ökande utsträckning genom försälj-
ning av utsläppsrätter. Regeringen och samarbetspar-
tierna har visat en påfallande oförmåga att hålla tem-
po i denna viktiga process. Inte heller detta betänkan-
de visar på några ambitioner i detta hänseende från
utskottsmajoritetens sida. Ett citat från s. 25 belyser
detta väldigt tydligt. Där står: "att en fortsatt intro-
duktion av biobränslen för fordonsdrift av samhälls-
ekonomiska och statsfinansiella skäl bör ske i den
takt som är möjlig och lämplig".
Vari ligger ambitionerna i detta påstående? Vari
ligger påtryckningarna på regeringen och på dem som
i övrigt har att hantera utvecklingen framöver? Det är
svårt att spåra någon glöd för att påskynda den här
utvecklingen. Ytterligare ett citat från samma sida
lyder så här: "Utskottet ser positivt på att regeringen
avser att utarbeta en skattestrategi för användningen
av alternativa drivmedel och att Regeringskansliet för
närvarande ser över riktlinjerna och hanteringen av
pilotprojektsdispenserna."
Det finns inget pådrivande efterföljande resone-
mang om att det borde ske i en lite uppspeedad takt.
Det är passivt och oengagerat. Jag skulle vilja ställa
en fråga till framför allt Lisbeth Staaf-Igelström.
Varför är ni så passiva, och varför finns det inget
engagemang i en sådan här, för vår framtid, så oer-
hört viktig fråga?
Fru talman! Riksdagen har för mer än ett år sedan
i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att lämna
in en svensk dispensansökan för att i fortsättningen
kunna blanda in mer än 5 % etanol i bensinen. Så har
emellertid inte skett. Nu upplyser oss utskottsmajori-
teten på nytt att frågan alltjämt bereds inom Rege-
ringskansliet, och man anser det inte vara påkallat
med några ytterligare påtryckningar i ärendet. Det är
återigen passivt och oengagerat. Majoriteten kunde
åtminstone ha kostat på sig en förväntan om ett snab-
bare resultat.
Det är alldeles uppenbart att regeringen och sam-
arbetspartierna har en alldeles för låg ambition när det
gäller att ställa om det svenska och det europeiska
energisystemet i en miljömässigt uthållig riktning.
Det är bittert att behöva göra detta konstaterande,
men det är på sakliga grunder nödvändigt att göra ett
sådant konstaterande.
Fru talman! Det svenska jordbrukets höga belast-
ning i skattehänseende är väl känt. Vissa justeringar i
rätt riktning har vidtagits. De har dock fått en olycklig
utformning som innebär att småskalig djur- och växt-
produktion missgynnas. Är det inte dags att nu, när
vådorna av framför allt storskaligheten i djurproduk-
tionen i form av BSE och mul- och klövsjuka visat
sig, ändra inriktning och att stimulera i stället för att
diskriminera det småskaliga jordbruket? Vad anser
Lisbeth Staaf-Igelström, Claes Stockhaus och kanske
framför allt Matz Hammarström, vars parti ju har
utgett sig för att vara det småskaliga jordbrukets fö-
reträdare, om detta?
Fru talman! Jag ber avslutningsvis att få yrka bi-
fall till reservationerna 3 och 19.
Fru talman! För övrigt anser jag att reklamskatten
bör förgöras.

Anf. 12 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Vilken härlig dag vi har framför oss.
Inte minst när man tittar ut måste man tänka på att vi
har förmånen att vara här inne och ha en härlig skat-
tedebatt hela dagen.
Detta betänkande behandlar de s.k. punktskatter-
na. Det är skatter som punktvis tas ut, och som där-
med är indirekt eller direkt konsumtionsstyrande för
fysiska och juridiska personer eller människor och
företag. Principiellt är inte detta bra. Skattesystemet
ska så långt det är möjligt vara neutralt i förhållande
till människors konsumtion. Extra skatter eller skatte-
subventioner, skattenedsänkningar, styr på ett olyck-
ligt sätt konsumtionen och agerar därmed indirekt
som drivkraft till olika försök att nå lägre skatteklas-
ser.
Vi uppmärksammas i dag för en gångs skull i för-
väg när det gäller denna debatt. Min kollega Kenneth
Lantz berättade att han hämtade sanningen från Sve-
riges lastbilschaufförer. Han gav vittnesbörd om det i
alla fall. Jag försöker läsa lite tidningar ibland också,
förutom att jag också lyssnar på lastbilschaufförer. I
dag på morgonen har jag läst Nerikes Allehanda. De
skriver så här: I dag slutbehandlar riksdagen hundra-
tals tidigare skattemotioner. I en del av dessa fanns
exempel på både löftespolitik och principlöshet. Det
skulle vara bra med större återhållsamhet med väd-
janden till olika intressen och med ett större intresse
för vad som är godtagbara och sunda riktlinjer för
skattesystemet.
Den uppmaningen behöver inte bara riktas till en
del riksdagsledamöter. Jag erkänner att jag själv del-
vis känner mig träffad ibland. Det är ännu mer befo-
gat när det gäller mycket av samhällsdebatten utanför
riksdagen i massmedier och inom intresseorganisa-
tioner, i den mån de sistnämnda inte är bortom allt
hopp vad gäller förmåga att se längre än till den egna
gruppens plånböcker.
Man bör fastställa det principiellt riktiga tillstån-
det för ett skattesystem och sedan försöka genomföra
förändringar av skatteregler som tar bort avvikelser
från principerna, och det oavsett vilka som vinner och
förlorar. Det tycker jag är tänkvärda ord så här i bör-
jan av skattedebatten som vi ska ha under nästan hela
dagen.
Folkpartiet liberalerna menar att när det gäller
skadliga ting som fossila bränslen, miljögifter, kemi-
kalier och avfall, alkohol och tobak kan det av andra
skäl vara viktigt att använda beskattning som en av-
gift eller ett styrmedel för att man ska kunna minska
denna konsumtion samtidigt som man får in skatte-
pengar. Vi behöver trots allt en hel del skatter för att
få Sverige att gå runt. Polis, försvar - ja, ni kan ar-
gumenten.
Men då ska vi väl ta ut skatt på det som är så
skadligt som möjligt och inte beskatta det som är så
nyttigt som möjligt. Därför finns det en principiell
tanke om att punktskatter ändå kan vara rimligt.
Folkpartiet säger ja till den ökade miljöstyrningen
bort från framför allt koldioxid genom en förskjut-
ning av skatteuttag från energiskatt till koldioxidskatt,
detta för att vi i vår del av världen ska ta ansvar för
den globala miljön. Koncentration måste ske på de
miljöproblem som är som störst, och hänsyn måste
också alltid tas till att miljöfrågorna är internationella.
Folkpartiet liberalerna har därför under lång tid
arbetat för en koldioxidskatt på EU-nivå som både
beaktar problemens internationella karaktär och lik-
ställer företagen ur konkurrenssynpunkt i olika delar
inom EU. Regeringen måste med all kraft verka för
att detta ska bli möjligt. Annars blir det inte trovärdigt
att åka över Atlanten till Amerika och skälla på den
bristfälliga administration som försöker ta sig an
miljöfrågorna där ur ett globalt perspektiv.
Men man måste också inse att det inte finns någon
miljövinst om vi i Sverige höjer skatterna så att vikti-
ga verksamheter flyttar från vårt land för att lokalise-
ras i ett land med sämre miljöregler. Då är vi tillbaka
till EU-perspektivet. Sverige är i dag farligt ute på
skatteområdet när det gäller energi. Ett lapptäcke,
som någon har varit inne, utan dess like har vuxit
fram. I denna röra ska det hos majoriteten skatteväx-
las med tiotals miljarder. Risken att detta kan komma
att skada svenskt näringsliv är uppenbar, menar jag.
När det gäller trafik och förbrukning av i huvud-
sak fossila bränslen vill jag gärna peka på att Folk-
partiet tidigare framhållit Vägtrafikbeskattningsut-
redningens poänger med att drivmedelbeskattning i
det närmaste är ett perfekt styrmedel vad gäller kol-
dioxidutsläpp och andra förbränningsutsläpp. Vi från
Folkpartiet liberalerna vill gärna se att regeringen
återkommer med förslag om hur även fordonsskatter-
na långsiktigt kan användas för att än mer underlätta
för ett miljövänligt transportväsende. Detta ska då
helst ske parallellt med svenska initiativ på Europani-
vå inom EU.
Dessa exempel - energiskatterna, beskattningen
på trafik - kan tillsammans med sänkta arbetsgivar-
avgifter vara en del av det vi menar med en konsek-
vent och riktig skatteväxling som Sverige behöver.
Fru talman! Åter till en annan punktskatt som jag
inte tycker att vi kan ha för att det är skadligt eller
dåligt. Jag kommer till reklamskatten. Reklamskatten
är en skatt som styr bort reklamintäkter från tidningar
till reklamblad. En åtgärd för att stärka läsandet och
intresset för samhället skulle kunna vara att inte
straffskatta den som annonserar i en tidning, inte
minst en facktidning, i stället för ett reklamblad vars
enda syfte ofta är att gå direkt i soptunnan.
Denna ordning har regeringen under en längre tid
erkänt vara mindre lyckad. Självklart, vad annars kan
man tycka! Men ingenting händer.
Hur kan man ha en regering och stödpartier som
inte inser vad den andra gör? Ena sekunden pratar
man på ett område från ett departement om läsning
och vikten av att delta i samhällsdebatten. Vi har
läsning, demokrati, samhällsengagemang. Och så har
man ett skattesystem som gör att människor inte
stoppar in pengar i seriösa tidningar utan i meningslö-
sa reklamblad. Det är fullständigt obegripligt att man
inte har någon översikt över vad man håller på med.
Fru talman! Avslutningsvis är Folkpartiet libera-
lerna mot båtskatt, kattskatt, mobiltelefonskatt och en
mängd andra skatter, trots att vi inte har någon reser-
vation eller driver den frågan till skillnad från vissa
av mina kolleger här i kammaren.
Fru talman! Folkpartiet står självklart bakom
samtliga våra reservationer. Men vi yrkar för tids
vinnande bifall endast till reservationerna 15 och 26.

Anf. 13 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservationerna 5 och 9.
Det största problem vi har att hantera inför fram-
tiden är växthuseffekten och den globala uppvärm-
ningen. Problemen har inte blivit mindre sedan USA
nu har dragit sig ur diskussionerna om Kyotoproto-
kollet med hänvisning till att man inte är beredd att
göra något som kan skada den amerikanska ekono-
min. Inskränktheten, egoismen och kortsiktigheten
firar alltså nya triumfer. Desto viktigare blir det att vi
fortsätter att kämpa för ett långsiktigt hållbart sam-
hälle och vågar fatta de politiska beslut som krävs för
att möta det hot som de höga och ökande koldioxidut-
släppen innebär.
Tyvärr finns det ingenting som talar för att det
räcker med informationskampanjer för att förändra ett
beteende som är miljömässigt ohållbart. Det behövs
också ekonomiska styrmedel. Ska vi få till stånd en
förändring måste det kännas i plånboken när man
handlar "miljöfel". Det som är ohållbart på lång sikt
måste vara olönsamt även på kort sikt.
Därför, fru talman, behövs en grön skatteväxling
där vi höjer skatten på det som är miljöstörande och
sänker skatten på arbete, både inkomstskatten och
arbetsgivaravgiften. En nyckelskatt i det här sam-
manhanget är koldioxidskatten. Handel med utsläpps-
rätter, som många talar om, kan först på sikt komp-
lettera eller eventuellt ersätta koldioxidskatt. Det är
beklagligt att regeringen inte har hörsammat kritiken
och drivit på för en koldioxidskatt på miniminivå
inom EU. Enskilda länder eller grupper av länder
måste våga gå före på det här området. Annars blir
domen hård från kommande generationer.
Den gröna skatteväxlingen inleds i år och ska suc-
cessivt öka till en nivå på 30 miljarder år 2010. En
omfattande översyn görs nu av energibeskattningen,
trafikbeskattningen och undantagsreglerna. Målet är
en enhetlig och mer miljöstyrande energibeskattning.
Och vi återkommer till frågan i samband med höstens
statsbudget.
Jag vill poängtera att Miljöpartiet anser att an-
passningen till den reformerade energibeskattning
som vi förordar måste ske successivt så att markna-
dens aktörer får en rimlig omställningstid.
Tillverkningsindustrin betalar i dag ingen energis-
katt alls och koldioxidskatt tas bara ut med 35 % av
ordinarie skatt. Enligt Miljöpartiets uppfattning ska
dessa undantag inte vara så generella som i dag utan
begränsas till vissa energiintensiva branscher där
undantag är helt nödvändiga med hänsyn till interna-
tionell konkurrens. För det stora flertalet företag inom
tillverkningsindustrin, ca 80 %, är undantag inte mo-
tiverat. Här är det tvärtom viktigt att samma miljösty-
rande effekter kan uppnås genom energibeskattning
som inom övriga sektorer. Dessa företag kompense-
ras också påtagligt genom sänkta arbetsgivaravgifter
inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Det är
naturligtvis viktigt att det också finns incitament för
energieffektivisering och miljöförbättring i den ener-
giintensiva industrin. Där kan t.ex. särskilda avtal
mellan företag och stat om energieffektivisering vara
en möjlighet.
Begränsningen av undantagen för industrin bör
samordnas med införandet av en enhetlig beskattning
av kraft- och värmeproduktionen, vilket i sin tur bör
samordnas med införandet av handel med gröna certi-
fikat för förnyelsebar el som planeras att påbörjas
2003.
För att ge berörd industri viss tid för omställning
kan slopandet av undantagen lämpligen ske stegvis
under två år. Och genom att redan nu annonsera be-
gränsningen får berörd industri en omställningstid på
tre-fyra år.
Så till flygbränslebeskattningen som även Claes
Stockhaus tog upp. Det är fullständigt orimligt att
flygbränslet är helt undantaget från beskattning, sär-
skilt med tanke på att flyget är det transportslag som
har störst koldioxidutsläpp per personkilometer och
som förväntas öka sina utsläpp av koldioxid mest och
snabbast. På grund av skattebefrielsen betalar flyget
inte alls sina samhällsekonomiska kostnader. Det är
hög tid att ändra på det. Utsläppen från flygtrafiken
måste beskattas, och därför är det nödvändigt att
regeringen i EU och i internationella organ aktivt
driver den frågan.
Fru talman! Slutligen måste jag bemöta Marietta
de Pourbaix-Lundins anklagelser om dubbelmoral.
Det är inte dubbelmoral att vilja avveckla kärnkraften
och driva på förhöjd koldioxidskatt och minskade
koldioxidutsläpp. Det är moral och framtidsansvar.
Kärnkraften är ett stort miljöproblem. Uranbrytningen
är ett miljöproblem. Anrikningen är ett miljöproblem.
Själva driften av kärnkraftverken ger i och för sig inte
upphov till några koldioxidutsläpp, och risken för ett
haveri är måhända liten, men den finns där. Och kon-
sekvenserna av en kärnkraftsolycka är så oerhörda att
alla med ett uns framtidsansvar borde inse att kärn-
kraften ska avvecklas innan den avvecklar oss. Dess-
utom kvarstår problemet med slutförvaringen av det
radioaktiva avfallet som på ett absolut säkert sätt
måste hållas avskilt från allt levande i tiotusentals år.
Nej, fru talman, den verkliga dubbelmoralen står de
kärnkraftskramande moderaterna för som propagerar
för kärnkraften med koldioxidargument samtidigt
som de vill sänka bensinskatten.

Anf. 14 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Matz Hammar-
ström som jag trodde att han skulle ta upp eftersom
jag var väldigt tydlig i min inledning. Den gäller
bensinskatten. Hur mycket vill Miljöpartiet höja ben-
sinskatten? Tycker ni att människor ska kunna bo
utanför tätorterna? Och i så fall, hur ska de då ta sig
fram?
Matz Hammarström har haft långa och komplice-
rade utläggningar om den gröna skatteväxlingen. Han
säger att industrin ska få en rimlig omställningstid.
Jag förstår att den ska få en rimlig omställningstid att
flytta från Sverige, eftersom det nästan måste bli
konsekvensen av det hela. Han säger att den gröna
skatteväxlingen ska göra att man får mindre arbetsgi-
vareavgifter. Så det ska på något sätt bli neutralt. Men
det blir det väl knappast för den elintensiva industrin,
eftersom större delen av dess kostnader är energi-
kostnader, och de ska ju öka dramatiskt med Miljö-
partiets förslag.
Sedan säger Matz Hammarström att vi inte kan ha
kärnkraft eftersom den är så farlig. Då undrar jag om
Matz Hammarström helt har missat alla de olyckor
som sker när det gäller olja. Har han missat vad som
händer i t.ex. Polen kring Krakow när man har
kolkraftverk och hur barnen mår där? Han har tydli-
gen helt missat det.

Anf. 15 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag hoppas hinna med alla tre frågor-
na.
Först ska jag ta upp bensinskatten. Vi har inte sagt
någon speciell summa som bensinen ska kosta. Vad
vi säger är att priset måste vara tillräckligt högt för att
förbrukningen ska minska. Det är det uppenbarligen
inte i dag, eftersom förbrukningen ökar. Och vi tror
inte på att bedriva vare sig glesbygdspolitik eller
fördelningspolitik via bensinskatten. Det finns andra
politiska instrument för att göra det.
Sedan vill jag ta upp det konstiga motargumentet
att arbetsgivaravgiftssänkningen inte kommer att
hjälpa den elintensiva industrin. Jag sade här i mitt
anförande, och vi har sagt det tidigare, att den elin-
tensiva industrin har undantag och ska få behålla
undantag. Men för 80 % av företagen som inte kan
klassas som elintensiva kommer sänkt arbetsgivarav-
gift i de allra flesta fall att till stor del eller fullt ut
kompensera den energiskattehöjning som vi talar om.
Visst har jag sett oljeolyckorna och problemet
med kolkraftverk. Men vi bedriver en logisk och
konsekvent politik för att minska energiförbrukning-
en, för att minska oljeförbrukningen och för att mins-
ka användandet av kol och andra fossila bränslen. Det
är det som är den stora skillnaden. För moderaterna är
det bara att brassa på med energianvändningen. Och i
det perspektivet så vore det oansvarigt att avveckla
kärnkraften ur ett koldioxidperspektiv. Men det går
att avveckla kärnkraften om vi samtidigt jobbar för att
minska det fruktansvärda energislöseri som vi har i
dag.

Anf. 16 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Nu vågar Matz Hammarström inte stå
för hur mycket bensinskatten ska höjas. Det är många
andra uttalanden från miljöpartister som har talat om
ett bensinpris på 30 kr per liter. Det står han inte för
längre.
Sedan har jag en fråga till Matz Hammarström. Ni
har ju varit med ett tag och försökt styra den gröna
skatteväxlingen och ökat miljöskatterna och på andra
sätt försökt styra. Har energiförbrukningen minskat i
Sverige? Det är ju det som han talar om. Energiför-
brukningen ska minska. Det har den väl knappast
gjort, eller hur Matz Hammarström?

Anf. 17 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Nej, energiförbrukningen har inte
minskat, och det är ett av de stora problemen, och det
ska vi ta itu med, bl.a. genom att fortsätta med den
gröna skatteväxlingen.
När det gäller att bensinen ska kosta 30 kr per li-
ter, så är det beklagligt. Det verkar finnas en del här i
kammaren som grundar sin verklighetsuppfattning på
vad enskilda åkare säger, och andra grundar tydligen
sin verklighetsuppfattning på kvällstidningsreportage.
Vad jag sade under mitt installationstal på kongressen
förra sommaren var att en expertgrupp inom OECD
för ett antal år sedan hade sagt att om man ska få
någon märkbar och betydelsefull minskning av ut-
släppen från vägtrafiken så torde bensinpriset behöva
ligga på ca 30 kr per liter år 2010. Och om detta är en
riktig bedömning av OECD eller inte återstår att se.
Men sådana expertgrupper från OECD brukar tillmä-
tas väldigt stor betydelse av moderaterna i andra
sammanhang. Men när OECD talar om nödvändig-
heten av att öka bensinskatten, då bortser moderater-
na från det och säger att detta är något som Miljöpar-
tiet driver.

Anf. 18 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag delar Matz Hammarströms åsikt
att man måste värdera fakta som kommer från olika
institut eller intressen på olika sätt. Och det är väl
självklart att OECD i regel är mycket mer intressant
än olika fackföreningar på bryggerifronten eller åkeri-
fronten, även om man ska lyssna på dem också.
Jag tänkte fråga Matz Hammarström om han
tycker att EU är bra för att kunna skapa gemensamma
miljöavgifter. Jag vill också fråga honom varför han
vill gå ur EU om han nu tycker att miljön är ett glo-
balt problem?

Anf. 19 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi tycker att en av de absolut vikti-
gaste uppgifterna för EU, och som vi driver eftersom
vi nu är medlemmar i EU och är representerade i
Europaparlamentet, är att införa en kraftfull miljöbe-
skattning, att införa miniminivåer på miljöskatteom-
rådet inom EU. Problemet är att det inte går att få
majoritet för detta. Problemet är att EU på de områ-
den där man skulle kunna göra någon nytta väljer att
inte göra något. Men på områden som man borde
hålla tassarna borta från där är man inne och petar
och bestämmer.

Anf. 20 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Problemet i EU är ju att det finns all-
deles för många socialdemokratiska regeringar som
inte inser vikten av att om man ska ha någonting
gemensamt så är det kanske en gemensam beskatt-
ning av miljöskadliga saker, så att man kan undvika
att företagen flyttar runt. Såtillvida är jag med. Men
Matz Hammarström kommer ju att gå från den här
talarstolen till någon annan talarstol och tala allmänt
illa om europeiskt samarbete och i synnerhet om EU
och om att vi ska gå ut ur EU. Då undrar jag: Tror
Matz Hammarström att det blir lättare att samarbeta
och att få med EU på detta om vi går ut ur EU?

Anf. 21 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi är på inga sätt motståndare till eu-
ropeiskt samarbete, och det vet Johan Pehrson. Men
den form av överstatligt samarbete som sker inom EU
är vi kritiska till.
Sedan är vi kritiska till själva grundkonceptet
inom EU, som går stick i stäv mot de miljömålsambi-
tioner som EU har uttalat. EU har miljömål som går
ut på att minska vägtransporterna. Men hela grund-
konceptet EU bygger på ökat transport- och frakt-
hålligång, en produktions- och konsumtionscirkus
som riskerar att uttömma våra naturresurser och på-
verka miljön i negativ riktning. Det är ett av huvudar-
gumenten mot EU.
Det finns också andra. Vi har det demokratiska
underskottet. Besluten fattas alltför långt bort från de
svenska medborgarna. Vi ser också risken för att vi
får en utveckling mot ett Europas förenta stater, i
synnerhet om vi kommer att ansluta oss till EMU.
Därför är vi kritiska till EMU och till EU.

Anf. 22 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! I skatteutskottets betänkande 17 be-
handlar vi ett nittiotal motionsyrkanden om punkt-
skatter från den allmänna motionstiden i höstas. Mo-
tionerna tar upp olika frågor som rör energipolitikens
inriktning, industrins, växthusnäringens och jordbru-
kets energi- och miljöskatter, trafikbeskattningen,
beskattningen av avfall, alkohol och tobak, reklam,
samt vissa andra punktskattefrågor. Till betänkandet
har fogats 31 reservationer, och jag kommer att
kommentera en del av dessa.
Låt mig inledningsvis konstatera att vi behöver
skatter för att finansiera vår välfärd och andra behov,
som vi har bestämt att svara för gemensamt och soli-
dariskt. Vi har också skatter för att fördela kostnader
och välfärd mellan generationer och över tiden för
enskilda människor, men också mellan människor i
olika inkomstlägen. Skattesystemet behöver dock
alltid ses över, diskuteras och förändras. Självklart
ska vi inte ta ut mer skatt än vad vi har behov av.
Att föreslå skattesänkningar är inte svårt. Det svå-
ra är att hitta något annat sätt att finansiera vår välfärd
och gemensamma intressen än genom skatter. Om
man vill sänka en skatt måste man samtidigt ta bort
en utgift eller hitta en annan finansiering. I detta be-
tänkande framställs krav som innebär minskade skat-
teintäkter, och förvisso är dessa krav finansierade.
Men de är finansierade på ett sådant sätt att vi social-
demokrater säger nej tack.
Som vanligt är Moderata samlingspartiet, jag ska
inte säga bäst i klassen utan värst i klassen när det
gäller att kräva skattesänkningar. Skatten är för hög
på energin. Skatten på handelsgödsel vad avser kväve
ska tas bort. Bensinskatten ska sänkas. Skattesänk-
ningar på starköl, vin och sprit föreslås. Avfallsskat-
ten ska slopas, m.m.
Moderata samlingspartiet är inte heller vidare för-
tjust i grön skatteväxling, enligt vad jag kan uttyda av
deras första reservation. Vi har inte sagt att den gröna
skatteväxlingen på ungefär 50 miljarder ska ske på tre
år utan på tio år.
Fru talman! I budgetpropositionen för innevaran-
de år redovisades en strategi för fortsatt grön skatte-
växling. Grön skatteväxling innebär inte en skatte-
höjning utan att höjda skatter på energi och miljöfar-
liga utsläpp ska växlas mot sänkt skatt på arbete. Det
främsta syftet är alltså att öka miljörelateringen av
skattesystemet, och där utgör en reformering av da-
gens energiskattesystem en central del.
Reformeringen ska bidra till en effektivare ener-
gianvändning, gynna användningen av biobränslen,
se till att företagens miljöbelastning minskas samt
skapa förutsättningar för inhemsk produktion av el.
Vidare är det mycket viktigt för oss socialdemokrater
att den framtida energi- och koldioxidbeskattningen
utformas så att den ger goda förutsättningar för den
svenska industrin och växthusnäringen att konkurrera
internationellt. Vi vill ha ett enkelt energiskattesys-
tem som står på stabil grund, och Skatteväxlings-
kommitténs principskiss utgör en utgångspunkt i det
framtida systemet.
Skatteväxlingskommitténs förslag innebär bl.a. en
ökad tyngd för koldioxidskatten, en renodling av
energiskattens fiskala karaktär och att skatteuttaget
för olika energislag ska avspegla energiinnehållet.
Vid produktion av el och värme eftersträvas en lik-
formig beskattning med uttag enbart av koldioxids-
katt för direkt och indirekt konkurrensutsatta sektorer.
En särskild trafik- och miljöskattekomponent bryts ut
ur energiskatten för drivmedel, för att miljöeffekter
ska beaktas på ett tydligt sätt.
När det gäller det fortsatta arbetet med den gröna
skatteväxlingen anser vi att några områden behöver
utredas ytterligare. Det handlar om utformningen av
nedsättningsreglerna för tillverkningsindustrin, växt-
husnäringen samt jordbruks-, skogsbruks- och vatten-
bruksnäringarna. Det handlar också om en ökad mil-
jörelatering av vägtrafikbeskattningen och en översyn
av övriga miljörelaterade skatter. Dessutom kommer
fördjupade analyser att göras av alternativa ekono-
miska styrmedel, bl.a. handel med utsläppskvoter och
system för handel med förnybar el med hjälp av s.k.
gröna certifikat.
Vi socialdemokrater anser att det är angeläget att
Sverige håller fortsatt hög ambitionsnivå när det
gäller att begränsa koldioxidutsläppen. Vi har från
svensk sida tillsammans med några andra länder valt
att ligga steget före vid beskattning av koldioxidut-
släpp och tar på detta sätt ett särskilt ansvar för de
globala miljöproblem och risker som utsläppen av
växthusgaser ger upphov till. Sverige driver också
aktivt frågan om energi- och koldioxidbeskattning i
olika internationella forum, och vi anser att gemen-
samma minimiregler inom EU ska införas när det
gäller beskattning av energi och koldioxid. Däremot
delar vi inte uppfattningen att man ska införa majori-
tetsbeslut om miljöstyrande skatter och avgifter inom
EU. Den svenska inställningen är att skattefrågor
inom unionen även fortsättningsvis ska beslutas med
enhällighet, dvs. medlemsländerna ska ha kvar sin
vetorätt.
Den 1 januari förra året trädde lagen om avfalls-
skatt i kraft. Det var ett viktigt steg i det mödosamma
men mycket viktiga arbetet med att ställa om Sverige
till ett ekologiskt hållbart samhälle. Syftet med av-
fallsskatten är att den tillsammans med andra styrme-
del på avfallsområdet inom en tioårsperiod ska halve-
ra mängden avfall som deponeras på soptipp.
Jag noterar att Moderaterna som enda parti vill
avskaffa avfallsskatten, medan Folkpartiet däremot
vill utöka densamma till att gälla även avfall som
förbränns. Vi socialdemokrater vill inte avskaffa
avfallsskatten, men vi vill i nuläget inte heller utvidga
den. Vi anser att det är bra att frågan nu är föremål
för en utredning. Utredaren ska bl.a. utvärdera hur
systemet fungerar samt analysera de ekonomiska och
miljömässiga konsekvenserna av att införa en skatt på
förbränning av avfall.
Fru talman! Sverige för sedan en lång tid tillbaka
en restriktiv alkoholpolitik som syftar till att begränsa
alkoholens skadeverkningar genom en minskad total-
konsumtion. Detta sker främst genom en kombination
av höga skatter och restriktioner som på olika sätt
begränsar tillgängligheten samt genom information,
opinionsbildning och behandlingsinsatser. Med denna
restriktiva politik har vi lyckats bättre än andra länder
med att hålla nere mängden konsumerad alkohol och
de alkoholrelaterade skador som överkonsumtion
medför. Alla partier utom ett har förstått sambanden
mellan tillgänglighet, pris, konsumtion och skador.
I den nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador finns förslag till åtgärder för att Sveri-
ge fortsättningsvis, även vid höjda införselkvoter, ska
kunna behålla målet om att begränsa alkoholens ska-
deverkningar och minska den totala konsumtionen.
En översyn behövs dock på sikt av alkoholskatterna
på spritdrycker, vin och starköl för att utröna om
några skattejusteringar behöver göras.
Fru talman! Vi anser också att det är oerhört vik-
tigt att motarbeta illegal införsel av alkoholdrycker,
vilket är en prioriterad uppgift för tullen. Även inom
EU har denna fråga en hög prioritet.
Fru talman! Flertalet av de frågor som tas upp i
reservationerna är i nuläget föremål för utredningar,
översyn samt överväganden i regeringen. Från ut-
skottsmajoritetens sida anser vi att de av den anled-
ningen inte ska föranleda några åtgärder eller tillkän-
nagivanden. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets
betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 23 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Först en fråga som jag inte tog upp i
mitt inledningsanförande. Det gäller jordbruket och
handelsgödseln. Det låter som att Lisbeth Staaf-
Igelström är förvånad över att vi tycker att det behövs
en sänkning. Jag hade för mig att regeringen hade
gjort upp med LRF om att så är fallet, så det var en
nyhet. Det har man alltså kanske inte alls. Kanske är
man hos LRF lurad - inte vet jag.
Sedan har jag en fråga om energiskatterna: Blir
utsläppen i världen totalt sett lägre om en svensk
industri flyttar utomlands? Att man gör upp inom EU
är en sak men det finns ju faktiskt länder också utan-
för EU som man kan flytta till. Vad har miljön då
vunnit på detta?
Vidare: Är reklamskatten en rättvis och konkur-
rensneutral skatt? Om inte undrar jag när den ska
avskaffas.
Hur stora bensinskattehöjningar kan Socialdemo-
kraterna tänka sig?
När det gäller alkoholskatterna trodde jag faktiskt
att Socialdemokraterna ville sänka vinskatten men
fick nej av Miljöpartiet och Vänstern i budgetför-
handlingarna. Jag trodde alltså att Socialdemokrater-
na ändå var lite klarsynta och såg att detta inte håller
- EU säger ju det. Nästa steg skulle kanske bli att
även sänka ölskatterna. Eller har jag missförstått
detta?

Anf. 24 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! När det gäller handelsgödseln ligger
det i uppgörelsen att pengar ska gå tillbaka till jord-
bruket.
I fråga om reklamskatten säger vi i betänkandet
att vi, när vi får statsfinansiella möjligheter, ska se
över frågan igen. Jag är mycket glad över att vi i dag
har en socialdemokratisk regering - en regering som
gjort att vi nu har en bra ekonomi och därmed möj-
ligheter att göra förbättringar och att göra nödvändiga
skattesänkningar.
Beträffande bensinskattepriserna har vi inte sagt
vare sig att vi ska höja eller att vi ska sänka dem i
nuläget. Vi anser att skatterna på bensin och andra
bränslen utgör viktiga styrmedel i miljöpolitiken.
Syftet är just att minska utsläppen av koldioxid och
andra växthusgaser.
Sedan är frågan om bensinskatterna verkligen är
så enormt höga i vårt land jämfört med hur det är i
andra länder. Vad skulle en sänkning innebära? Är vi
säkra på att det kommer konsumenten till godo? Eller
blir det som på andra områden, dvs. att en sänkning
inte kommer konsumenten till godo? Och hur påver-
kar den svaga konkurrensen inom oljebranschen pri-
set på bensin och diesel? Det är ju också något som
har uppmärksammats och som vi måste jobba vidare
med.
Slutligen har jag en fråga till den moderata före-
trädaren här. Ni moderater säger att ni alltid vill sänka
bensinskatten men ni talar väldigt tyst om att ni vill
föra över alla kostnader som uppstår i samband med
trafikolyckor till trafikförsäkringen. Står ni fast vid
det, och vad skulle det innebära för trafikanterna?

Anf. 25 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! När det gäller reklamskatten har vi
hela tiden sedan 1997/98 fått samma besked: Ja, när
det statsfinansiella läget tillåter. Därför ställer jag den
raka frågan: När tillåter det statsfinansiella läget det?
Man kan ju inte säga samma sak år efter år. Därför
frågar jag konkret: När blir det så? Är det möjligen
inte så att vi nu har det läget?
Anledningen till att jag tog upp bensinskattefrå-
gan - jag hade faktiskt inte tänkt att ta upp den frågan
- är att jag råkade lyssna på lördagsintervjun med
miljöminister Kjell Larsson. Han sade då: Jag funde-
rar på att i den proposition som ska läggas fram till
hösten höja bensinskatten med tio öre per år. Det är
klart att jag undrar om det ligger någon sanningshalt i
detta. Det har ju väldigt stor betydelse att få veta om
det är den vägen som Socialdemokraterna nu tänker
slå in på.
Jag fick inget svar beträffande industrin och
eventuell utflyttning om skatterna blir alldeles för
höga nu när Socialdemokraterna har gått samman
med Miljöpartiet om den s.k. gröna skatteväxlingen.
Inte heller fick jag något svar på frågan om alko-
holskatterna, dvs. om det inte är så att Socialdemo-
kraterna var lite realistiska och såg att det inte går att
ha kvar de höga vinskatterna eftersom EU kommer att
se till att vi inte får ha kvar dem. Någon hoppades här
tidigare på det, för då slapp man själv ta ansvar för
beslutet.
När det gäller ölskatterna är det faktiskt att sticka
huvudet i sanden att säga att vi genom våra höga
skatter på alkohol ser till att folk inte konsumerar.
Samtidigt vet vi ju att 213 000 liter öl per dag kom-
mer in i Sverige på legal och illegal väg. Det är klart
att det konsumeras i Sverige!
För att Lisbeth Staaf-Igelström inte ska vara allt-
för ledsen tänkte jag avslutningsvis ge henne en påse
Gott & Blandat, som jag tidigare sagt att jag tycker
att det här betänkandet är. Kom ihåg att det goda är
de moderata reservationerna, så njut av dem!

Anf. 26 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag måste få säga att jag inte har så
många minuter på mig för att svara. Marietta de
Pourbaix-Lundin visar här upp en påse Gott & Blan-
dat men vad jag upplevt under mina år i riksdagen är
att ni från Moderata samlingspartiet är väldigt duktiga
på att förpacka era budskap, speciellt på punktskatte-
området. Ett år handlar det om schlagrar och ett annat
år om en skattepyttipanna. I år handlar det om en påse
Gott & Blandat. Sedan drar ni själva slutsatsen att det
goda är det som ni moderater står för, inte det som vi
andra står för.
Ja, när det gäller reklamskatten har vi svarat att vi
när vi får ekonomi kommer att göra något åt detta.
Jag kan dock inte ange ett tidsmässigt läge i dag ef-
tersom oerhört många viktiga frågor så att säga
knackar på vår dörr när det gäller att göra förbättring-
ar. I nuläget går det före men vi återkommer, som
sagt, när vi har de ekonomiska möjligheterna.
Jag fick inget svar på frågan om ni ska överföra
kostnader för skador som uppstår i samband med
trafikolyckor till trafikförsäkringen.
I alkoholskattefrågan kommer vi, som jag inled-
ningsvis sade, att göra en översyn. Vi kommer också
att jobba vidare med en restriktiv alkoholpolitik i vårt
land. Jag noterar att ni i Moderata samlingspartiet
som vanligt står ensamma i denna fråga.

Anf. 27 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Lisbeth Staaf-
Igelström när det gäller påståendet om att vi inte ska
ta ut mer skatt än vi behöver, vilket är lovvärt. Samti-
digt hörde vi att det är viktigt att begränsa utsläppen.
Men om det nu förekommer utsläpp från dieselbilar
på Europavägarna - inte minst i Skåne är det en spe-
ciell belastning på vägarna - är det då inte rimligt att
vi ser till att begränsa skatteuttaget från åkerinäringen
så att vi i stället får svenskt inköpt diesel av skattek-
lass I, en miljövänlig diesel; detta i stället för att man
ska åka till Polen? Det är ju uppemot 35 % mer sva-
vel i denna diesel.
Om jag var åkare skulle jag rent ekonomiskt ha
handlat på samma sätt. Hur stämmer alltså detta med
skatteuttag - att så mycket skatt inte ska tas ut att ett
åkeri flyttar ut ur landet? Följden för alltfler åkerier i
Skåne blir ju att man lämnar Sverige och har sitt säte
i Polen trots att man behåller sin verksamhet i Sveri-
ge. Hur ser Lisbeth Staaf-Igelström på detta?

Anf. 28 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Självfallet ska vi inte ta ut mer skatt
än vad vi behöver. Jag tycker att det är att ge upp lite
grann att enbart gå in på skatteområdet när det gäller
åkerinäringen. Jag förmodar att Kenneth Lantz, lik-
som många andra, känner till att regeringen tillsam-
mans med näringen jobbar med ett transport- och
näringspolitiskt program för svensk åkerinäring där
man tar upp flera olika viktiga saker. Programmet
innebär en redovisning av planerade åtgärder på kort
och längre sikt inom bl.a. skatter, kontroll av yrkes-
mässig trafik, kvalitetssäkring och kompetensutveck-
ling.
Jag tycker alltså att det är att ge upp lite grann att
enbart gå in på skatteområdet. Men skatterna är med i
detta program som regeringen håller på att diskutera
med näringen.

Anf. 29 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! För ungefär två år sedan stod vi på ett
torg i Helsingborg, och då talades det vitt och brett
om att vi skulle skydda åkerinäringen så att den kun-
de få vara kvar i Skåneland. Nu hör vi att det är ut-
redningar på gång. Men det räcker ju inte. Vi ser
dagligen att man rattar ut till Polen och att kostnader-
na är 20 % lägre i Danmark.
Ska vi acceptera den här näringens försvinnande
från den svenska landsbygden, där vi trots allt behö-
ver både arbetskraft och god service? Inte minst mil-
jöaspekten är det synnerligen angeläget att vi värnar
om.
När kan vi påräkna ett besked till åkerinäringen
om att de ska få tydliga regler, relevanta skattebeting-
elser och förutsättningar för att bedriva sin verksam-
het från svenskt land?

Anf. 30 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Frågan om miljöpåverkan är oerhört
viktig. Vi har enbart en jord, och den jorden ska vi
lämna över till kommande generationer. Därför är de
här frågorna oerhört viktiga.
Men det som också är oerhört viktigt är att vi inte
ska slå ut en näring. Därför har vi tillsammans med
näringen satt oss och diskuterat de här frågorna. Nu är
jag inte med i de här diskussionerna, men jag vet att
de pågår. Jag utgår från att det kommer fram förslag
som vi sedan får ta ställning till här.
Tyvärr har inte Kenneth Lantz någon replik kvar;
annars skulle det ha varit väldigt intressant att höra
vad kd anser om skattesänkningarna på alkohol, som
Moderaterna är så ivriga förespråkare för. Men jag
ställer inte den frågan, fru talman.

Anf. 31 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag noterade att Lisbeth Staaf-
Igelström poängterade behovet av balans i våra ge-
mensamma affärer. Jag tycker att det är vällovligt.
Men det får nästan en patetisk tillämpning när hon
sedan säger att varje skattesänkning måste följas av
att man höjer någon annan skatt eller minskar någon
kostnad. Det är ett väldigt stereotypt och statiskt
tänkande.
Jag vill erinra om att det efterhand finns ett till-
växtutrymme att ta i anspråk för t.ex. skattesänkning-
ar. Det är ju ett utrymme som t.o.m. Socialdemokra-
terna har använt i sen tid. Det är också möjligt att
påverka tillväxten genom att sänka tillväxthämmande
skatter. Varför inte inse och beröra också detta sam-
band, Lisbeth Staaf-Igelström?
Anförandet präglades även i övrigt av förstamaj-
retorik. Det innehöll många vackra ord, t.ex. om att
stimulera förnyelsebara bränslen. Tyvärr står de vack-
ra orden i bjärt kontrast till det släpiga och förhalande
tempot när det gäller konkreta åtgärder. Jag ställde i
mitt anförande några frågor till Lisbeth Staaf-
Igelström på detta tema, och jag förväntar mig nu
någon reaktion på dem.

Anf. 32 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att Rolf Kenneryd
har fått en ny debatteknik. "Patetiskt" är ett av hans
favoritord nu. Sedan säger han att vi socialdemokrater
alltid använder oss av förstamajtal när vi för fram
våra åsikter från talarstolen här.
Skatter handlar mycket om ideologi, vilket sam-
hälle vi ska ha, och jag är glad att vi kan ha den dis-
kussionen här utan att det alltid ska hänvisas till
första maj. Jag tycker att första maj är oerhört bra,
och det är en väldigt fin tradition för oss socialdemo-
krater. Jag kommer även i år att stå och prata på
första maj.
När det gäller balans i våra gemensamma ekono-
miska åtaganden tycker jag att det är oerhört viktigt
att vi har balans i statens ekonomi. Jag utgår från det.
Jag tror att Rolf Kenneryd och Centerpartiet ställer
upp på det, för det var vi som tillsammans gjorde att
vi fick Sverige på fötter åren 1994-1998.
Jag tror att det är första gången någon säger att jag
pratar släpigt. Eller jag kanske missuppfattade det, så
att det var regeringen som var långsam med att ta
fram beslut.
Det pågår ett arbete inom regeringen även när det
gäller biobränslen. Det pågår ett arbete med att se
över hela energiskattesystemet, som jag nämnde i
mitt inledningsanförande. Det är ett lapptäcke i dag -
jag tror att vi kan vara överens om det - och det
kommer att ta tid att få ordning på allt detta. Den
tiden måste det få ta.
När det gäller biobränslen svarade finansministern
en centerpartistisk riksdagsledamot i den frågan här i
kammaren den 6 februari. Vi håller alltså på att utar-
beta en strategi när det gäller biobränslena. Jag tror
säkert att Rolf Kenneryd har den insynen att han
känner till det.

Anf. 33 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag vill naturligtvis inte förmena Lis-
beth Staaf-Igelström och andra socialdemokrater att
använda sig av förstamajretorik. Det jag tycker är
angeläget att påpeka är dock att den ofta står i bjärt
kontrast till de handlingar som regeringen och Soci-
aldemokraterna står för. När jag talade om släpande
och förhalande var det just regeringens beteende i
dessa viktiga frågor som jag avsåg.
Jag skulle därför vilja efterhöra vilken prognos
Lisbeth Staaf-Igelström har för vid vilken tidpunkt
det kan förväntas att denna numera omtalade strategi
verkligen kan ge ett konkret resultat, som kan be-
handlas i denna kammare.
Får jag också fråga mycket konkret när det gäller
ansökan om möjlighet att blanda in mer än 5 % etanol
i bensinen: Kommer det över huvud taget att bli en
sådan ansökan, enligt Lisbeth Staaf-Igelströms be-
dömning? När skulle den i så fall kunna förväntas?
Det hastar ju.

Anf. 34 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Förstamajretorik är det inte. Vi för
fram våra synpunkter. Det här står inte alls i kontrast
till det som regeringen genomför, utan det här är vår
socialdemokratiska politik. Jag undanber mig hädan-
efter att behöva höra detta om förstamajretorik från
Rolf Kenneryd.
När det gäller strategin kan jag inte ange någon
tidpunkt när den kommer, men den är under bered-
ning. Även frågan om ansökan till EU när det gäller
inblandning av etanol i bensinen är under beredning i
Regeringskansliet. Det är det besked som jag kan ge
Rolf Kenneryd i nuläget.

Anf. 35 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att solen lyser allt
starkare utanför. Detta vore ju uthärdligt om det inte
var för denna evighetsretorik. Jag bytte ut ordet
"förstamajretorik", för att visa respekt för min kolle-
ga, som inte trivdes med det.
De socialdemokratiska företrädarna hänvisar till
utredningar, utredningar, utredningar. De har inga
åsikter om principer och inga ståndpunkter, utan de
säger att "detta utreds". Ett tag hade man ju det fiffiga
för sig att hänvisa till samtal. Det var också ett sätt att
begrava frågan i en evighetsretorik: "Vi samtalar."
När vi tyckte att det lät spännande och frågade vad de
tyckte svarade man: "Det säger vi inte."
Vi har haft färdiga utredningar och färdiga samtal.
Vad händer då? Jo, då ska vi vänta ändå. Med t.ex.
reklamskatten hände det ingenting, utan då var det
fråga om prioriteringar. Man har haft utredningar som
klockrent säger att detta är fel, att det förstör och
leder till att människor läser skräp i stället för tid-
ningar. Det är någonting som är allvarligt, om man
tycker att det är ett problem att det är för lite läsning
och för lite samhällsdebatt. Då ska man ju gynna
tidningar, inte missgynna.
Sedan finns det ett annat alternativ på evighetsre-
toriken. Då går man över till att säga att man inte kan
genomföra skattesänkningar på vissa områden därför
att de kommer att ätas upp av handeln eller distribu-
tionen. Då kan man inte göra skattesänkningar där,
trots att man i en utredning eller i samtal har kommit
fram till detta.
Om vi fick lite mera stuns i stället för evighets-
makeriet, Lisbeth Staaf-Igelström, skulle det vara
roligare att vara i kammaren. Åtminstone jag skulle
inte lockas så mycket av solskenet utanför.

Anf. 36 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Solen lyser allt starkare utanför, sä-
ger Johan Pehrson. Jag hette faktiskt Sohl som flicka,
och min mamma har Sveriges vackraste namn. Hon
heter nämligen Klara Sohl. Jag känner mycket för
solen, som säkert Johan Pehrson förstår.
Man nämnde evighetsretorik, utredningar och
samtal. Ja, att få fram ett nytt system för energibe-
skattningen tar tid. Det måste faktiskt få ta denna tid,
för det är så oerhört viktigt vilket system vi kommer
att införa. Jag vill inte framdeles ha ett system där vi
återigen ska lappa och laga, utan jag vill ha ett system
som är enkelt och som förstås. Därför får det ta denna
lilla tid.
När det gäller reklamskatten har jag sagt att det är
en budgetfråga. Det handlar om pengar, och vi måste
ställa det mot andra oerhört viktiga frågor som vi
socialdemokrater vill lyfta fram.
Det talades om lite mer stuns här i kammaren. Ja,
Johan Pehrson, vi får hjälpas åt att skapa den stunsen.

Anf. 37 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Vi ska som sagt hjälpas åt med det.
Reklamskatten kan vi ställa mot andra priorite-
ringar, t.ex. tankarna om avdragsrätt för fackföre-
ningsavgifter. Det tycker man tydligen från socialde-
mokratiskt håll är väldigt viktigt. Men att däremot
konsekvent fortsätta att straffbeskatta begåvade
skrifter och sedan inte straffa de skräpblad som dyker
upp i lådan måste ändå kännas fel för en socialdemo-
krat. Man oroas ju över demokratidebatt, samhällsen-
gagemang och minskad läsning. Då ska vi väl ändå
göra vad vi kan för att stödja tidningarna.
Vi ser en tidningsdöd. Inte minst tidningen Arbe-
tets död borde oroa socialdemokraterna. Det hände
inte bara på grund av reklamskatten, men den bidrar
ändå. Det är en straffskatt som gör att människor
stoppar in pengar i reklamblad.
Vi var inne på avfallsskatten. Det är en sådan ut-
redning som man åter hänvisar till. Om vi delar syn-
punkten att allt det skräp och avfall som produceras i
samhället är ett problem - vi har ett dåligt kretslopp -
gör vi någonting åt det. Vi har en avfallsskatt. Då
märker man ganska snart att människor eldar upp
avfallet i stället. Om man eldar upp någonting i en
pågående biologisk process kommer skräpet ut, och
då blir det inte bättre än om man deponerar det. Då
kommer skräpet ut i alla fall. Därför borde man verk-
ligen fundera på frågan om förbränning, tycker jag.
Om man på allvar vill komma åt det handlar det om
att vi ska resurshushålla mycket bättre.
Men det är inte bara på detta mer komplicerade
område som gäller energiskatten som man hänvisar
till utredningar. Vi pratar om globalisering och inter-
nationaliseringen av effekter. Det ska vi prata mer om
sedan när det gäller företagsbeskattning. Där hänvisar
socialdemokratiska företrädare också hela tiden till en
utredning. Vad tycker ni om trycket på svenska skat-
tebasen? Jo, vi ska ha en utredning. P-O Edin tittar på
detta.
Vad hjälper det? Man måste kunna tycka något
själv nu om vi ska få en spetsig debatt. Men vi är en
bit på väg.

Anf. 38 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Frågan om avdragsrätt för fackföre-
ningsavgift är viktig för oss, och den kommer vi ock-
så att ha med i våra budgetförhandlingar med Miljö-
partiet och Vänsterpartiet. Så får vi se om den går in i
budgeten. Det är likadant med alla andra viktiga frå-
gor. Vi måste väga för och emot. Vad är det som är
viktigast? Det är det som gäller när det gäller reklam-
skatten.
Det var tur att Johan Pehrson sade att nedlägg-
ningen av Arbetet inte enbart berodde på reklam-
skatten. Jag tror faktiskt inte att den hade så stor del i
den nedläggningen.
Vad gäller avfallsskatten vill jag säga att jag tyck-
er att det är bra att Folkpartiet är inne på att vi ska
fundera på hur vi ska komma åt det faktum att man
eldar mer. Det är därför vi har tillkallat denna utreda-
re, som ska se över det hela. Så låt oss avvakta den
utredningen. Sedan samarbetar vi i denna fråga. Jag
skulle tro att det kommer att gå bra.

Anf. 39 JOHNNY GYLLING (kd):
Herr talman! Jag tänker endast uppehålla mig vid
en punktskatt, nämligen reklamskatten. Jag vill yrka
bifall till reservation 26, och jag hänvisar till min
motion Sk678.
Flera talare har här i kammaren argumenterat
emot reklamskatten och tagit upp argument som
snedvridning av konkurrens och mycket annat. Jag
kan bara instämma. Hela beskattningssystemet för
tidningsbranschen är en soppa. Det är inte bara re-
klamskatten det handlar om, utan även momsen.
Hur kommer det sig att man genom att ge ut tid-
ningar från Åland kan sänka sina kostnader? Man kan
trycka en tidning i Sverige, transportera den till
Åland, ge ut den där och transportera den tillbaka till
Sverige. Sådana blir effekterna av ett så konstigt
beskattningssystem som vi har i detta land.
Låt mig ta ett par exempel på branschtidningar
som drabbas. Sverige sägs vara världens främsta IT-
land. Det avspeglar sig också, naturligtvis, i bran-
schpressen. Men dessa tidningar har att kämpa mot
sådana här konstiga regler.
Sverige är faktiskt också världens främsta motor-
cykelland. Vi har flest motorcyklar per invånare i
hela världen. Detta stora intresse avspeglar sig också i
att det finns branschtidningar som vill möta detta
intresse, men de har också att kämpa mot denna
snedvridna konkurrens.
Det kostar, säger skatteutskottet, ungefär 1 miljard
att ta bort reklamskatten. Det minsta man kunde be-
gära av regeringen, socialdemokraterna och finans-
ministern vore att de åtminstone börjar avveckla
denna skatt på något sätt. Man kan inte göra denna
skattesoppa värre än vad den är. I min motion begär
jag att riksdagen i alla fall ska besluta om en succes-
siv avveckling, så att man kommer någonstans.
Bosse Ringholm har skrivit ett brev till Sveriges
Tidskrifter. Där säger han: "Det är regeringens upp-
fattning att hela reklamskatten bör avskaffas. Det är
dock inte möjligt att nu säga när förutsättningar finns
för finansiering av ett sådant avskaffande." Det sista
har vi hört upprepas av Lisbeth Staaf-Igelström ett
antal gånger under debatten.
Det finns socialdemokratiska ledamöter i denna
kammare som i artiklar, inte minst, har uttryckt att de
verkligen vill avskaffa denna tokiga skatt. Jag kan
bara vädja om att ledamöterna röstar på reservation
26 vid voteringen.

Anf. 40 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Herr talman! Som socialdemokrat har jag inga
större principiella betänkligheter eller praktiska svå-
righeter när det gäller att förklara och försvara ett
högt skatteuttag för att säkerställa en gemensamt
finansierad offentlig välfärd till hela folket och i hela
landet. Men jag kan inte med den bästa vilja i världen
vare sig försvara eller förklara reklamskatten. Den är
för mig och för de allra flesta i denna kammare obe-
griplig, orimlig och djupt orättvis.
Den infördes i början av 70-talet som ett sätt att
försöka säkerställa tidningsutgivningsmångfalden.
Det var ett sätt att få in skatt till staten för att sedan
omvandla denna till presstöd, för att säkerställa ut-
givningen för de små svaga tidningarna och för de
andrahandstidningar som finns i landet.
Sedan den tiden har medielandskapet förändrats
dramatiskt i Sverige. Vi har sett en uppsjö av nya
medier, nya medieaktörer och distributionsformer
etableras, några som för 30 år sedan skulle betraktas
som ren science fiction, t.ex. Internet. Så gott som
alla de nyetablerade medierna, medieaktörerna och
nätdistributörerna ser reklam och annonser som en
viktig del av sin finansiering, men ingen av dem be-
talar reklamskatt. Det är t.o.m. så att man från den här
kammaren, när det gäller Skatteutredningen 1997,
gick utredaren till mötes och tog bort skatten för
direktreklam, och så sänkte man skatten för tidning-
arna till 4 % och behöll tidskrifternas reklamskatt på
11 %, liksom när det gäller reklamblad som idrottsfö-
reningarna har och arenareklam. Det är en fullständigt
obegriplig hållning i den här frågan.
Man kan med rätta fråga sig vilka som spelar den
viktigaste rollen för demokratin i Sverige, för åsikts-
bildningen i Sverige, för folkbildningen i Sverige och
för det fria meningsutbytet i Sverige. Är det dagstid-
ningarna eller direktreklambärarna? Är det tidskrif-
terna eller den kommersiella lokalradion, som inte
betalar någon reklamskatt?
Kan någon i denna kammare förklara det rimliga i
att ha kvar en reklamskatt på annonser i dagspress
och tidskrifter och för idrottsföreningar medan an-
nonsering i reklamradio, reklam-TV, på webben och i
direktreklam är helt skattebefriad? Kan någon i denna
kammare förklara varför det inte är någon reklam-
skatt när man delar ut direktreklam med ett särskilt
budskap i postlådan medan reklamskatten är 4 % om
denna direktreklam bladas in i en tidning? Om den
bladas in i en tidskrift är reklamskatten 11 %. Kan
någon förklara denna logik? Jag är säker på att ingen
kan, men ni får chansen. Jag tror att det är fullständigt
omöjligt att förklara detta. Den här skatten är djupt
orättvis. Den är orimlig, och den är demokratiskt
mycket vansklig. Därför säger jag så här: Måtte ut-
skottets skrivning i slutsatserna också bli någonting
som utskottet följer upp. Utskottet skriver nämligen
följande: Utskottet vidhåller sin tidigare inställning
att regeringen noga bör följa utvecklingen på områ-
det.
Samtidigt säger Bosse Ringholm i brev till tid-
skriftsföreningen att vi är överens om att det här ska
avvecklas. Frågan är när, och hur ska utskottet följa
regeringen till vägs ände? När ska vi få ett förslag i
denna kammare om att den här reklamskatten ska
avvecklas? Det måste komma fort, därför att den är
djupt orimlig och går icke längre att försvara.

Anf. 41 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag har inte begärt replik för att för-
klara det här - Kenth Högström begär att någon här i
kammaren ska förklara logiken. Jag har nämligen
pläderat på precis samma sätt som Kenth Högström.
Jag har dessutom namngivit Kenth Högström och
hans partikamrater som har skrivit den här artikeln.
Jag säger: Välkommen till reklamskatteavskaffar-
klubben!
Jag undrar nu varför Kenth Högström som är så
vältalig när han beskriver problemet inte har lyckats
övertala sina partikamrater om nödvändigheten av att
avskaffa reklamskatten redan nu. Varför accepterar
han att få det här svaret, som har givits i så många år,
att man ska avvakta och vänta? Kenth Högström
behöver ju inte göra det. Han kan faktiskt trycka på
rätt knapp här senare i eftermiddag, eftersom jag har
begärt votering om reservation 26 där även hans mo-
tion finns med, dvs. yrka bifall till att reklamskatten
ska avskaffas.

Anf. 42 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag har använt väldigt mycket tid för
att argumentera för ståndpunkten, som jag nyss redo-
gjorde för. Jag är t.o.m. säker på att det finns en klar
majoritet i sak i denna kammare för att avskaffa re-
klamskatten. Se bara på Vänsterpartiets särskilda
yttrande, på våra motioner eller på en rad olika opini-
onsinlägg från ministrar och från kammarföreträdare
tidigare! Det är nästan ingen som försvarar och kan
förklara denna reklamskatt. Men samtidigt är det ju så
- och det vet alla som har någon erfarenhet av att
bära upp ett regeringsalternativ - att om det inte går
att hitta en rimlig finansiering omedelbart får man
acceptera att det finns en majoritet för den här stånd-
punkten så länge. Det gäller inte i sak utan finansie-
ringen.
Jag har till nöds accepterat detta, och jag är be-
redd att ta den debatten med vem som helst. Om
regeringen och det regeringsalternativ som ändå gäl-
ler i denna kammare inte riktigt kan finna en finansie-
ring får jag acceptera det, mot min vilja och under
stark protest, ska jag säga. Och jag vill säga till denna
kammare att det är mot min absoluta övertygelse att i
dag rösta ja just när det gäller den här frågan. Det här
överensstämmer också med det särskilda yttrande
som Vänsterpartiet har och som är i överensstämmel-
se med den opinionsbildning som vi har bedrivit i
tidningarna. Som jag ser det är det bara en tidsfråga.
Hur länge kan finansministern och utskottsmajorite-
ten vidhålla det här?

Anf. 43 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Nog har man haft några år på sig att
försöka hitta den här finansieringen. De här uttalan-
dena har ju funnits under ett antal år.
Jag vill påstå att det är bra att använda fina ord,
hålla sådana här högtidstal och skriva artiklar. Det är
en sak, men det räcker faktiskt inte, utan nu gäller det
att handla. Då visar det sig att Kenth Högström inte
har modet att trycka på den röda knappen, vilket
borde kännas rätt, när vi ska votera om reservation
26. Jag kan inte förstå hur man kan stå och säga: Mot
min övertygelse kommer jag att rösta. Jag trodde att
vi satt här i riskdagen med en ganska stor personlig
integritet och röstade efter vår övertygelse. Det gör
jag i alla fall.

Anf. 44 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Ingen behöver betvivla min person-
liga övertygelse och min personliga integritet. Jag har
gått emot i andra frågor, men i den här frågan har jag
förstått och accepterat att det finns en majoritet, be-
stående av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialde-
mokraterna, som inte har funnit bättre finansiering
just nu. Det får jag acceptera. Det är faktiskt en större
fråga än den personliga övertygelsen.
Jag vill också säga att 1998 gick faktiskt den här
kammaren reklamskatteutredaren till mötes till en del
då reklamskatten på direktreklam avskaffades. För
mig är det obegripligt att man gjorde det. Jag satt inte
i denna kammare när detta beslut fattades, men jag
kan säga att det var obegripligt. Det hade varit bättre
om man hade tagit bort eller sänkt skatterna för tid-
skrifter, arenareklam och idrottsföreningarnas pro-
gramblad i stället för att reklambefria direktreklamen.
Det här är för mig fullständigt obegripligt.

Anf. 45 INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Jag vill använda mina minuter till att
prata om drivmedel. Förnyelsebara koldioxidneutrala
drivmedel koldioxidbeskattas i Sverige. Det här är ju
bisarrt. Vi var överens om att koldioxidskatten skulle
användas som en miljöstyrande skatt. Den används
inte så. Den används för att få in pengar till statskas-
san. Det här skämmer det svenska miljöskattesystem-
et.
Förnybara drivmedel missgynnas i mineraloljedi-
rektivet och i svensk energiskattelagstiftning. Sveri-
ges regering har varit passiv i den här frågan. Samma
tvehågsenhet utläser jag i det här betänkandet. Det
står här att en fortsatt introduktion av biobränslen för
fordonsdrift av samhällsekonomiska och statsfinansi-
ella skäl bör ske i den takt som är möjlig och lämplig.
Vi vet att 40 % av koldioxidutsläppen i Sverige
kommer från trafiken, och trafikens andel ökar dra-
matiskt. Kan vi göra någonting åt det? Ja, genom att
öka beskattningen för att på så sätt minska konsum-
tionen.
I glesbygden finns inte fungerande kollektiva
transportmedel. Det är mycket svårt att minska biltra-
fiken i någon större mån i glesbygden. Vi måste alltså
få fram bättre drivmedel med mindre koldioxidut-
släpp - och det är bråttom!
Det står också i betänkandet att biobränslen till
följd av den ökade miljörelateringen av skattesystem-
et får en stärkt konkurrenskraft genom att beskatt-
ningen av fossila bränslen ökar. Det gör den visserli-
gen, men det gäller ju inte drivmedel. En ökning av
beskattningen på både fossila och koldioxidneutrala
drivmedel, som det ju handlar om, ökar inte de förny-
bara drivmedlens konkurrenskraft. För det är ju så:
Beskattningen av koldioxidneutrala drivmedel ökar
lika mycket som beskattningen på de fossila. Det är
ett otroligt systemfel!
De nuvarande undantagen, dvs. det generella un-
dantaget för biogas och projektdispenserna för etanol,
befriar inte bara från koldioxidskatt utan även från
energiskatt. Men de är ändå konkurrenskraftiga. Om
utskottet verkligen tror att det finns möjligheter att få
fram mängder av koldioxidneutrala drivmedel som
klarar sig utan att också befrias från energiskatt, vil-
ket ju skrivningen tyder på, är det anmärkningsvärt
och borde glädja oss alla väldigt mycket. Men ut-
skottet befarar alltså att det blir statsfinansiella pro-
blem om koldioxidneutrala drivmedel befrias från
koldioxidskatt. Marknaden kommer då att över-
svämmas av förnybara drivmedel som klarar sig på
marknaden utan att befrias från energiskatt. Vore det
så vore det en stor nyhet och dessutom mycket gläd-
jande. Tyvärr är det inte så.
Det vore ofarligt men en viktig signal om utskot-
tet vågade uttala att man inte ska koldioxidbeskatta
koldioxidneutrala drivmedel och på så sätt hindra
dem från att nå marknaden. Koldioxidbeskattningen
ska inte vara en fiskal skatt; den ska vara miljösty-
rande. Och när det gäller de 500 miljonerna som det
står om satsas dessa i huvudsak på fordonsutveckling
och icke på drivmedel, så det är också en undanflykt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

7 § Allmänna motioner om fastighets- och för-
mögenhetsbeskattning

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU18
Allmänna motioner om fastighets- och förmögen-
hetsbeskattning.

Anf. 46 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Herr talman! Höga skatter tvingar oss gamla från
hus och hem. Det är dags att se över hela situationen
för den lilla människan, dit de flesta pensionärer hör.
Med vädjan om hjälp.
Detta kommer från en insändare undertecknad
Aktiva seniorer. Förmodligen är de så många att
skulle alla skriva under skulle det inte få plats på
tidningssidan.
En annan insändare har rubriken En omoralisk be-
skattning: När jag använt skattade pengar för att byg-
ga ett hem och uppfostrat en familj och samtidigt ökat
BNP för Sverige anser jag det helt omoraliskt av
svenska staten att beskatta mig för min insats.
Detta var ett litet axplock av upprörda medborgar-
röster om fastighetsskatten.
Jag tror aldrig jag fått så många telefonsamtal, så
många brev och så mycket e-post som just när det
gäller fastighetsskatten. Folk är oroliga, förbannade
och ledsna, såsom framgår av mina citat - inte på oss
moderater utan på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet.
Jag talar naturligtvis om vad vi moderater tycker
om fastighetsskatten, nämligen att den ska avskaffas.
Jag beskriver också vägen dit. Sedan brukar jag säga
att det är bättre att de hör av sig till Socialdemokra-
terna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, partierna som i
höstas röstade för att frysningen av taxeringsvärdena
skulle upphöra. Jag berättar om det initiativ vi bor-
gerliga tillsammans tog i skatteutskottet i början av
året när vi gjorde ännu ett försök att få till stånd en
fortsatt frysning av taxeringsvärdena - men blev
nedröstade av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Jag talar också om Moderaternas försök
att väcka en motion med samma innebörd, vilket
stoppades av en majoritet här i kammaren.
Så nog har vi gjort allt vi kan. Vi kommer också
att fortsätta vår kamp för att folk ska ha råd att bo
kvar.
Skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU18 All-
männa motioner om fastighets- och förmögenhetsbe-
skattning behandlar just dessa frågor, som engagerar
så många medborgare.
Jag har haft flera debatter med finansministern om
fastighets- och förmögenhetsskatten i år. Jag kan
tyvärr bara konstatera att finansministern har ett
överhetsperspektiv när det gäller fastighetsskatten.
Det bekräftas av uttalanden som: Eftersom en del får
sänkt skatt och andra får höjd ökar inte skatten totalt,
dvs. statens intäkter. Det är hans senaste visdomsord.
Med dem visar han tydligt hur han och socialdemo-
kraterna ser medborgarna som ett kollektiv och inte
som enskilda individer. Systemet är viktigare än
människorna.
Enligt Riksskatteverket kan de i många fall myck-
et kraftigt höjda taxeringsvärdena på småhus ge en
skattechock. Som politiskt försvar för denna skat-
techock ska en s.k. begränsningsregel införas för hur
hög fastighetsskatten kan tillåtas vara i förhållande
till hushållets sammanlagda inkomster. Det är med
denna gasa-och-bromsa-politik inte konstigt att jag
vid tillfälle jämför finansministerns agerande med
vad som gäller i en tortyrkammare: Först drar man åt
tumskruvarna rejält, för att sedan lätta lite på trycket.
Det fina i kråksången är att den plågade därigenom
kan förledas att se förövaren som sin räddare i nöden
- alltså först en rejäl skattechock, och sedan en liten
begränsningsregel.
Finansministern vill få det att framstå som om han
vore oskyldig till beslutet att chockhöja fastighets-
skatten. Sanningen är att finansministern, Socialde-
mokraterna och de rödgröna stödpartierna först
chockhöjer fastighetsskatten för de svenska hushål-
len, och sedan delar samma partier ut vad som väl ska
uppfattas som nådagåvor till en del av dessa drabbade
hushåll i form av en begränsningsregel. För detta
förväntar sig Socialdemokraterna, Bosse Ringholm
och förmodligen också Vänsterpartiet och Miljöparti-
et applåder och hurrarop. Jag vet inte om ni har hört
några.
Även om nu en begränsningsregel införs kommer
finansministern att kunna ta igen det han förlorar på
gungorna - begränsningsregeln - på karusellen -
förmögenhetsskatten. För förmögenhetsskatten finns
ingen begränsningsregel. En vanlig småhusägare
kommer snabbt upp i en beskattningsbar förmögenhet
med ett normalt hus och några aktier. Som parentes
kan nämnas att 80 % av svenskarna äger aktier.
I höstens debatt om fastighets- och förmögenhets-
skatten tog jag upp mormor Agda i sitt skuldfria
barndomshem i skärgården, som får en rejäl höjning
av fastighetsskatten och dessutom förmodligen också
tvingas betala förmögenhetsskatt. För mormor Agdas
del kan det bli ännu fler obehagligheter. Nu kommer
nämligen Riksskatteverket att få den mycket tvivel-
aktiga uppgiften att kontrollera om mormor Agda
sammanbor med fiskare Österman eller inte för att se
hur det nya sambeskattningspåfundet, den s.k. be-
gränsningsregeln, ska tillämpas. Jag har förstått att
Riksskatteverket inte ser fram emot denna nya store-
bror-ser-dig-uppgift.
Den aviserade begränsningsregeln är som sagt en
ny form av sambeskattning. Hushållets sammanlagda
inkomster ska ligga till grund för de 5 % av inkoms-
ten som hushållet ska betala i fastighetsskatt. Den
föreslagna begränsningsregeln ger i högsta grad ut-
rymme för godtycke. Den riskerar att leda till ytterli-
gare tolkningssvårigheter och därmed ökad osäkerhet
för enskilda och hushåll om vad som egentligen gäl-
ler. Förmodligen leder detta snart till ännu fler un-
dantag och särtolkningar.
Man får t.ex. ingen lindring om man bor i ett om-
råde där några eller något hus i närheten sålts dyrt och
man därigenom fått ett kraftigt höjt taxeringsvärde.
Den övre gränsen är ju 3 miljoner kronor. En löneök-
ning kan i vissa fall göra att den s.k. lindringen av
fastighetsskatten ryker, vilket kan ge stora margina-
leffekter. Har man barn som har egna inkomster kan
det straffa sig genom höjd fastighetsskatt. Allt detta
gör att utrymmet för skatteplanering ökar.
Mer rakt på sak uttryckt:
- Uppmuntrar den föreslagna begränsningsregeln
enskilda människor att försöka anstränga sig lite
mer för att få högre lön?
- Uppmuntrar detta till att jobba svart?
- Uppmuntrar detta till att skenskriva sig?
- Gör detta det enklare för Riksskatteverket, som
redan i september 1999 sagt att man av flera skäl
vill bli av med sambeskattning av förmögenhet?
Det är krångligt, dyrt och man har även påpekat
jämställdhetsperspektivet.
Var och en får ge sina egna svar på dessa av mig
ställda frågor. Mitt svar är att det enklaste och bästa
för såväl individen som för samhället är att avskaffa
fastighets- och förmögenhetsskatterna.
Moderaterna vill som ett första steg sänka fastig-
hetsskatten till 1 % för småhus. Vi vill att bara halva
markvärdet ska tas upp till beskattning samt ha kvar
frysningen. De husägare som vid frysningens upphö-
rande skulle fått lägre taxeringsvärde kommer natur-
ligtvis i vårt förslag att tillgodoräknas detta lägre
värde. Vi moderater ser de enskilda människorna, inte
systemen.
Sedan kommer vi naturligtvis att successivt sänka
nivån på fastighetsskatten tills den blir helt avskaffad.
Jag kommer nu att ge en liten jämförande konsu-
mentupplysning om skillnaden mellan Moderaternas
förslag, som jag precis drog, och Socialdemokrater-
nas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag. Och jag
är generös för jag inkluderar den ännu icke beslutade
femprocentsregeln.
Jag har bett riksdagens utredningstjänst räkna,
med min egen hemkommun som exempel. Där kom-
mer fastighetsskatten att räknas upp med i genomsnitt
59 %. Det är inte de jätteextrema värdena, men 59 %.
Jag utgick från en familj, Andersson kan vi kalla
dem, som i dag har ett hus som är taxerat till 1,2 mil-
joner, varav markvärdet är 300 000 kr. De får 59 %
uppräkning. De jobbar båda två, den ena har 25 000
kr och den andra har 30 000 kr i månadslön. Vad blir
skillnaden mellan Moderaternas förslag och Social-
demokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets
förslag? Jo, det blir en skillnad på 18 516 kr per år för
den här familjen.
Jag tar samma taxeringsvärde, 1,2 miljoner,
300 000 kr i markvärde och ökningen på 59 %. Nu
gäller det en ensamstående som har 18 000 kr i må-
nadslön. Då blir skillnaden 13 040 kr per år.
Jag kan ta exempel på exempel. Det finns inget
exempel där Socialdemokraternas, Vänsterpartiets
och Miljöpartiets förslag kommer ut bättre än Mode-
raternas förslag.
Jag vill fortsätta med ett annat träffande citat av
finansministern: "Men jag tycker att fastighetsskatten
är en bra beskattningsform, eftersom ingen kan kom-
ma undan, alla måste betala. - - - Inkomster kan man
ibland skattefuska med, men det går inte med fastig-
heter. Jag tycker att fastighetsskatten är en rekorderlig
skatt."
Rättvisa är ett av socialister ofta använt ord. Jag
kan dock för min del inte förstå rättvisan i att mormor
Agda som bor i sitt färdigbetalda barndomshem i
skärgården ska behöva betala förmögenhetsskatt
medan de rikaste aktieägarna slipper. För mig som
moderat är rättvisa att alla slipper förmögenhetsskatt
och att fastighetsskatten avskaffas.
Med detta kommer jag nu in på förmögenhets-
skatten.
I maj 1997 beslutade riksdagen att alla A-
listenoterade aktier skulle förmögenhetsbeskattas. Ett
undantag gjordes för aktier ägda av personer eller
familjer som hade mer än 25 % av rösterna och då
introduktionen gjorts 1992 eller senare. På så sätt
undantogs ett tiotal familjer.
För att undvika en massflykt från landet och flykt
från A-listan till de skattebefriade O- och OTC-
listorna kom det i slutet av 1997 nya regler som inne-
bar att ägare slipper förmögenhetsskatt om de vid
tiden för bolagets börsintroduktion ägt 25 % eller mer
av rösterna, oavsett när bolaget introducerades. På så
sätt undantogs ytterligare några.
Förmögenhetsskatten är inte träffsäker i vare sig
ekonomisk eller moralisk bemärkelse. Det går inte att
motivera att aktieinnehav i Telia och Huvudstaden är
skattepliktigt, men inte i Europolitan och Drott, att
småhusinnehav för eget boende är skattepliktigt, men
inte fastighetsinnehav för andras boende, att pen-
sionssparande i aktiefonder i PPM:s regi är skattebe-
friat, men inte individuellt pensionssparande i aktie-
fonder.
Snårigt? Ja. Rättvist? Nej, knappast.
Vi moderater vill avskaffa förmögenhetsskatten.
Vi tar det i två steg. Det första steget är att ta bort
sambeskattning av förmögenhet samt höja fribeloppet
till 1,5 miljoner kronor per person. Nästa steg är att
slopa förmögenhetsskatten helt.
Detta var vi moderater nära att lyckas med till-
sammans med de övriga borgerliga partierna och med
stöd av Miljöpartiet. Men Miljöpartiet visade sig säga
en sak i massmedierna och göra något annat när läget
blev skarpt. Om Miljöpartiet menade allvar med att
man verkligen ville avskaffa sambeskattning har man
enligt mig sålt sig för, ja, det brukar väl heta grynväl-
ling, men jag vill säga vattvälling. Man har sålt sig
för ingenting.
Efter alla turer i denna fråga är resultatet mycket
magert. Sambeskattningen av förmögenhet tycks bli
kvar, om nu inte Miljöpartiet i elfte timmen ändrar
sig. Vi får se vad som händer vid dagens votering.
Undrens tid kanske ännu inte är förbi.
Den sambeskattning som i dag sker av giftas och
sambors förmögenhet utökas nu, som jag tidigare
sagt, till att också gälla fastighetsskattens nivå, efter-
som den aviserade begränsningsregeln avgörs av
hushållets sammanlagda inkomster. Här räknas nu
även barn under 18 år med. Detta måste uppfattas
som ett stort bakåtsträvande steg på vägen mot ökad
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Statsministern säger att det behövs fler barn i Sve-
rige. Tror han och socialdemokraterna att sambe-
skattning av förmögenhet hamnar på uppmuntrans-
kontot för att skaffa fler barn? Samma dag som du
skaffar barn får du om du är sambo vackert betala
förmögenhetsskatt, och detta från en ur internationellt
perspektiv låg nivå. Världens mest jämställda rege-
ring, som bedriver en fantastisk jämställdhetspolitik -
det är i vart fall vad jämställdhetsministern säger i
sina högtidstal. Men verkligheten är som synes en
annan.
Det finns ett enkelt sätt att göra det möjligt för
alla att kunna bo kvar i sina hus utan att känna att
man just sluppit undan tack vare föga tillförlitliga och
mycket godtyckliga undantag och begränsningsregler.
Det finns ett enkelt sätt att minska politikers makt och
inflytande över de boendes vardag och hushållseko-
nomi. Detta enkla sätt är att en gång för alla avskaffa
både fastighetsskatten och förmögenhetsskatten.
Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom
alla våra åtta reservationer, men för tids vinnande
yrkar jag bifall bara till reservation 1.

Anf. 47 HELENA HÖIJ (kd):
Herr talman! I det betänkande vi nu debatterar be-
handlas två frågor som är mycket aktuella för många
hushåll, inte minst gäller det i expansiva delar av vårt
land och i mycket attraktiva områden längs våra kus-
ter. Det är fastighetsskatten och förmögenhetsskatten.
Med den upptining av fastighetstaxeringsvärdena
som regeringen trots livliga protester från bl.a. små-
husägare och de borgerliga partierna låter slå igenom
kommer de här två skatterna att öka skatten på boen-
det dramatiskt för många hushåll.
I tidigare debatter har företrädare för socialdemo-
kraterna hänvisat till den s.k. begränsningsregeln och
menat att ingen ska behöva oroa sig. Men den som är
ute och träffar villaägare i olika sammanhang kan
tyvärr konstatera att oron finns kvar och den är dess-
värre befogad.
Jag kan bara gå till mitt eget grannskap här i
Stockholm. Under en kafékväll i förra veckan på
temat Aktuella frågor var fastighetsskatten en av de
frågor som fick mest uppmärksamhet.
En småbarnsfamilj som köpte sitt hus för tre fyra
år sedan har naturligtvis fortfarande ganska stora lån
på det. De har samtidigt genom ett arv ett litet kapital
undanstoppat i aktier på banken. De har hittills inte
betalat förmögenhetsskatt. Genom att taxeringsvärde-
na höjs med närmare 100 % drabbas de av en kraftigt
höjd fastighetsskatt och kommer nu också att få be-
tala förmögenhetsskatt. Lågt räknat höjs boendekost-
naden för den här familjen med 25 000 kr per år, dvs.
närmare 2 000 kr i månaden genom ökade skatter.
Eftersom båda tjänar hyggligt kommer de inte att
omfattas av begränsningsregeln, så man kan ju hävda
att det inte drabbar någon fattig. Man borde kanske
fråga sig om de inte hade kunnat förutse den här
kostnadsökningen när de köpte huset för snart fyra år
sedan. Kanske - men knappast.
Sålunda drabbas den här familjen av oro. Under
vilka villkor har man råd att bo kvar? Vilka alternativ
finns? Kan man hitta ett billigare boende i området,
så att barnen kan gå kvar i skolan, osv.? Till den
stress som många småbarnsfamiljer känner av hämt-
ning och lämning på dagis, köer på ICA Stormarknad
osv. läggs nu en ekonomisk stress som de inte själva
har makten över.
Ett par med fyra utflugna barn bor kvar i den villa
som de köpte när barnen var små. Om de skulle sälja
skulle de göra en väldigt bra affär med den prisut-
veckling som varit på villor i Stockholms förorter,
men de trivs, har sina vänner i området och har ork
kvar för att sköta ett stort hus. Men deras boende-
kostnader kommer på grund av ökade skatter t.o.m.
att öka med mer än för de barnfamiljer som jag nyss
redogjorde för. Taxeringsvärdet på deras hus hamnar
lite över 3 miljoner, så inte heller de kommer att
omfattas av den s.k. begränsningsregeln.
Som egenföretagare ställer de sig nu frågan om de
kan gå i pension och trappa ned så som de hade tänkt
eller om de ska fortsätta ett tag till. Kunde det här
paret ha förutsett utvecklingen av boendekostnader-
na? Knappast.
För deras granne, en gammal man som köpte sitt
hus för snart 50 år sedan, kommer skatterna på boen-
det att öka med 92 %. Den avbetalade villan, som för
honom och för så många andra änkemän och änkor
skulle vara en garanti för en trygg ålderdom, är nu i
stället en källa till oro.
De som kommer att omfattas av begränsningsre-
geln är inte så många. Man räknar med att det är
150 000 personer. Även de känner en osäkerhet inför
framtiden.
Jag fick under kafékvällen många frågor som jag
inte kunde svara på. Remisstiden på regeringens PM
om begränsningsregeln löper till den 9 maj. Därför
kan man väl inte räkna med ett slutgiltigt förslag i
vårbudgeten och därmed inte heller med ett beslut i
vår. Detta är högst otillfredsställande.
Ingen av dem som jag talade med kunde se någon
rim och reson i fastighets- och förmögenhetsbeskatt-
ningen. Den upplevdes helt enkelt inte som rimlig.
För att vi ska kunna upprätthålla tilltron till skatte-
systemet måste beskattningen ha folklig förankring
och upplevas som rimlig. En av de viktigaste princi-
perna för skatt på boende är att den ska vara förutsäg-
bar för den enskilde. Beskattningen av fastighet och
förmögenhet får inte heller urholka äganderätten utan
ska utformas enligt vedertagna principer om skatt
efter bärkraft och efter likabehandlingsprincipen.
Småhus och bostadsrätter är inte i första hand en
kapitalplacering och ska därför inte beskattas som om
de årligen genererar en löpande avkastning. Vi krist-
demokrater anser att fastighetsskatten i sin nuvarande
utformning snarast måste avvecklas. Vi har tillsam-
mans med de andra borgerliga partierna vid åtskilliga
tillfällen tagit upp frågan om fortsatta frysta taxe-
ringsvärden som en start men varje gång blivit ned-
röstade av majoriteten.
I bostadsutskottets yttrande till skatteutskottet pe-
kar man på den ökande betydelse som fastighetsbe-
skattningen har kommit att få just för boendekostna-
derna. Man menar där att det är av stor vikt att be-
skattningen av boende inte bara vägleds av fiskala
överväganden utan också av bostadspolitiska hänsyn
och att det är viktigt att noga överväga beskattningens
bostadspolitiska konsekvenser. Tyvärr fick de här
synpunkterna inget genomslag i skatteutskottets be-
handling.
Herr talman! Tyvärr verkar det återigen som om
majoriteten blundar för orimligheterna i dagens fas-
tighetsskattesystem och för de konsekvenser som det
får.
Till slut vill jag lyfta fram ytterligare en aspekt av
förmögenhetsbeskattningen, nämligen sambeskatt-
ningen. Vi hoppades länge kunna få en majoritet för
ett avskaffande av den, men vi i de partier som är för
ett avskaffande av sambeskattningen fick tyvärr re-
servera oss. Jag vill till slut säga att jag sedan kom-
mer att yrka bifall till den reservation som handlar om
ett avskaffande av sambeskattningen för att få denna
fråga ordentligt prövad här i kammaren.
Såsom sambeskattningen är utformad tror jag inte
att det finns några argument för den, utom möjligen
statsfinansiella. Konsekvenserna av en sambeskatt-
ning av förmögenhet blir att sambopar utan barn med
en förmögenhet om 2 miljoner kronor som gifter sig
eller får barn drabbas av en skatteökning om 7 500 kr.
Det uppfattas knappast som rimligt eller som fören-
ligt med likabehandlingsprincipen. Ett ogift par får
ingen skatt, men ett gift par eller ett par med barn får
en skatt om 7 500 kr. Riksdagen bör ge regeringen till
känna att sambeskattningen bör avskaffas.
Kristdemokraterna står givetvis bakom samtliga
sina motioner, men jag yrkar för tids vinnande bifall
endast till reservation 2 under punkt 1, som handlar
om fastighetstaxeringen, och till reservation 13 under
punkt 11, som handlar om ett avskaffande av sambe-
skattningen.

Anf. 48 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Fastighetsskatten ligger för många
fastighetsägare på en nivå som äventyrar deras möj-
ligheter att behålla sin fastighet. Detta är naturligtvis
otillfredsställande. Dessa påtagliga svårigheter för
trots allt ett mindretal av fastighetsägarna får dock
inte förleda oss att helt avskaffa fastighetsskatten på
bostäder.
Fastighetsskatten inbringar i år ungefär 24 miljar-
der kronor till våra gemensamma finanser. En sänk-
ning eller ett borttagande av fastighetsskatten ska
naturligtvis konkurrera med andra skattesänkningar
som också är angelägna för att t.ex. stimulera tillväxt
eller åstadkomma angelägna fördelningspolitiska
effekter.
Centerpartiet har gjort den prioriteringen att under
de närmaste åren framför allt sänka inkomstskatten
för låga och normala arbetsinkomster, att sänka ar-
betsgivaravgifterna för småföretag och att sänka fas-
tighetsskatten. Vi anser att fastighetstaxeringsvärdena
bort frysas fram till nästa allmänna fastighetstaxering
och att skattesatsen samtidigt bort sänkas.
Nu ville den socialistiska majoriteten annorlunda,
och därför höjdes taxeringsvärdena vid årsskiftet på
många håll mycket kraftigt. Vi företrädare för oppo-
sitionspartierna har via förslag om ett utskottsinitiativ
försökt att få till stånd en förändring av detta beslut.
Den f.d. miljöpartistiske ledamoten av utskottet
Birger Schlaug gav i medierna intrycket att kunna
stödja ett sådant initiativ. I enlighet med det beteen-
demönster som visat sig vara betecknande för herr
Schlaugs agerande visade denne inga sådana ambitio-
ner när vi kom fram till beslut vid utskottsbehand-
lingen. Genom Birger Schlaugs ställningstagande
omöjliggjordes en fortsatt frysning av taxeringsvär-
dena. Tala om omoraliskt beteende! Att ge intryck i
medierna av att medverka till lättnader och samtidigt
agera i motsatt riktning när besluten fattas ger utsatta
människor förhoppningar som följs av besvikelse när
det visar sig att förhoppningarna varit ogrundade.
Vi kommer framgent att lägga fram förslag om
ytterligare sänkningar av skattesatser och samtidigt
förbättra taxeringsförfarandet så att avarterna och
orättvisorna i taxeringsförfarandet elimineras. Dessa
avarter och orättvisor är särskilt påtagliga för fastbo-
ende i attraktiva fritidshusområden.
Vi föreslår att separata värden etableras för fast-
boende och fritidsboende för att förhindra att höga
fritidshuspriser smittar av sig och höjer också taxe-
ringsvärdet för fastboende med långa innehavstider.
Vi anser vidare att taxeringsprocessen vid nästa all-
männa fastighetstaxering bör genomföras i lokala
taxeringsnämnder med lokalt förtroendemannainfly-
tande.
Herr talman! I detta betänkande finns ytterligare
ett exempel på herr Schlaugs klurerier och kluverier.
Den här gången gäller det sambeskattningen av för-
mögenhet. Det är en gammal kvarleva. Det är faktiskt
den enda kvarlevan i skattesystemet där äkta makar
och även gemensamma barn sambeskattas.
Här gav Birger Schlaug återigen utåt intryck av att
vilja medverka till en förändring. När det kom till
beslut hade han inte möjlighet att ge det stöd som
erfordrats för att skapa majoritet för att ta bort sambe-
skattningen på förmögenheten.
Det gick alltså inte att få majoritet för att avskaffa
den otidsenliga sambeskattningen den här gången.
Men det är min absoluta övertygelse att det bara är en
tidsfråga innan denna sista bastion i skattesystemet
som diskriminerar och motverkar jämställdhet också
kommer att falla. Vi kommer att medverka till detta.
Jag vill därmed yrka bifall till reservationerna 6 och
13.
Herr talman! För övrigt anser jag att förmögen-
hetsskatten i dess helhet på sikt bör förgöras!

Anf. 49 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Det blir allt tydligare att jag inte be-
höver titta ut så mycket på solen här från kammaren
eftersom de retoriska mästerverken når nya nivåer.
Tack, Rolf Kenneryd!
Herr talman! Folkpartiet liberalerna anser att ni-
vån på fastighetsbeskattningen är för hög och att
dagens beskattningsform är oacceptabel. Vi menar att
sänkningen av fastighetsbeskattningen ska ske stegvis
men inledas omgående.
Det går inte att förbise att fastighetsskatten till-
sammans med övrig beskattning som drabbar själva
boendet sedan länge har passerat vad som kan anses
vara rimligt. Att vissa får betala upp till tio gånger
mer i skatt än andra med samma hus fast i s.k. mindre
attraktiva delar av landet uppfattas med rätta som
orimligt. Att dessutom den som tar väl vara på sin
egendom genom förbättringar, reparationer och un-
derhåll får högre skatt som belöning är en svårbe-
griplig drivkraft för en god ekonomi.
Sverige har sedan 20-talet haft olika sorters be-
skattning och tre olika modeller för egnahemsbe-
skattning. Fram till början av 50-talet hade vi en kon-
ventionell beskattning. Därefter höll vi oss med en
schablonintäktsbeskattning. Sedan ett tiotal år tillbaka
har vi en fastighetsskatt. Räntor på bolån och andra
lån får fortfarande dras av i kapitalbeskattningen.
Men kopplingen värde av boende och avdrag för
räntor har inte varit lika klar och är framför allt inte
lika konsekvent för alla bostadsformer.
Det finns många specialister och förslag på områ-
det fastighetsbeskattning. En representant för Skatte-
betalarnas förening, som står bakom en stor del av
medborgarnas kampanjande mot fastighetsskatten,
föreslog kanske den enklaste lösningen vid ett stort
möte jag deltog i, nämligen avskaffad fastighetsskatt
och avskaffade ränteavdrag.
Jo, jag tackar! Visst fungerar det. Men det skulle
utgöra ett dråpslag mot den yngre generation med-
borgare som vi i andra sammanhang vurmar för. Eller
rättare sagt: Oss och andra som man förväntar sig ska
leverera lite fler barn till samhället så att några av
mina värderade kolleger här i kammaren någon gång
kan gå i pension, om ni inte ska jobba för evigt.
Vägen till sänkt beskattning ska innehålla avskaf-
fande av den nuvarande fastighetsbeskattningen,
införande av en schablonintäktsbeskattning för egna-
hem samt tills vidare bibehållen avdragsrätt för låne-
räntor.
I avvaktan på en grundläggande reformering bör
taxeringsvärdena fortsatt vara frysta men en sänkning
av beskattningen genomföras. Detta har vi i Folkpar-
tiet liberalerna ett skarpt förslag om i vårt budgetför-
slag. Det röstades tyvärr ned.
Visionen för framtiden är dock klar. Fastighets-
skatten bör avskaffas. Men för att hålla lite systema-
tik i skattesystemet, som jag talade om förut, måste
avdragsrätten för låneräntor då fasas ut. Det ska bli en
"fungerande spegel".
Herr talman! Man måste här konstatera att majo-
ritetens handläggning av fastighetsskatten är synner-
ligen okänslig. Det är socialt och inte minst ekono-
miskt besvärligt. Det drabbar många familjer, och
inte minst familjer med barn.
Att sedan inte medborgare i allmänhet känner till
hur denna s.k. begränsningsregel - som de facto är en
ny marginalskatt och en ny sambeskattning - är ut-
formad är fullständigt obegripligt. Det finns ännu i
dag i april månad inte något färdigt förslag. Det finns
ett förslag som är ute på remiss. Vi vet inte vilka
ändringar som kommer att följa. Detta kan inte be-
traktas som rättssäkert i ordets rätta bemärkelse.
Sedan över till förmögenhetsskatt. Regeringen har
genomfört en höjning av fribeloppet för förmögen-
hetsskatt. Men man lånar inte ut sig till något intel-
lektuellt eller substantiellt resonemang om vilka ef-
fekter den fortsatta beskattningen av sparsamhet har
sammantaget på kapitalbildning i vårt land.
Sannolikt är denna skatt en starkt bidragande or-
sak till att regeringen, enligt sina egna beräkningar,
kommer fram till att det finns närmare en halv biljon
kronor av svenska privata besparingar utomlands.
Fast med den senaste tidens börsras medger jag att
uppskattat belopp kanske ska minskas något. Det är
kanske bättre att säga "bara" 350 miljarder. Det är ett
belopp som dessutom framhölls av Riksskatteverkets
egen expert vid utskottets utfrågning om skatterna
och internationaliseringen för knappt två månader
sedan.
Det är således gigantiska kapitalbelopp som inte
genererar ett rött öre i skatteintäkter till svenska sta-
ten. Majoritet företräder inga dynamiska perspektiv
och funderar inte på hur det påverkar samhället och
företagsstrukturen i vårt land. Man har köpt en viss
lindring av sambeskattningen, dock inte helt. Men
skadligheten för kapitalbildningen i vårt land vill man
absolut inte diskutera. Frågan om vad som driver
företagsägande och kapital ut ur vårt land i stället för
att locka det till vårt land är, vilket fler än liberaler
har påpekat, ett av våra allvarligaste strukturproblem i
det svenska skattesystemet.
När det sedan kommer till sambeskattning blir det
riktigt allvarligt. Det är, som någon påpekade förut,
det enda momentet av sambeskattning som finns i
nuvarande skattesystem. Vi riskerar visserligen att
föra in ett nytt. Det kanske är ett tecken på att social-
demokraterna inte tar det så allvarligt. Nu tänker jag
på begränsningsregeln som brukar hyllas av majori-
teten.
Riksskatteverket anser att ett slopande av sambe-
skattningen av en familjs förmögenhet skulle vara till
stor fördel och innebära avsevärda förenklingar i de
tekniska systemen. Sambeskattning är gigantiskt
byråkratiskt och dessutom olämplig. Den innebär att
man kontrollerar en mängd människor på ett olämp-
ligt sätt.
Staten ska hålla reda på vem som är särbo, sambo,
gift, har registrerat partnerskap, har barn, har styv-
barn, har delad vårdnad, etc. Det är väl ingenting för
staten att ägna sig åt, i varje fall inte inom skattesys-
temet. Det finns ett skäl till att Riksskatteverket självt
vill ta bort detta. Det är ändå en myndighet som pekar
på tekniska problem.
Hursomhelst menar vi att sambeskattningen är
oacceptabel ur ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnor
och män måste fullt ut betraktas som myndiga indivi-
der. Vi har alla rätt till den respekten av staten, och
det gäller naturligtvis även skattemyndigheten. Hur
man inom en familj delar upp det ekonomiska ansva-
ret är dessutom en privatsak.
Skyldigheter och rättigheter gentemot samhället
ska vara individuella. Detta är en syn som jag - och
många här, hoppas jag - tycker ska avspegla sig i
skattesystemet. Men vi är åter hänvisade till priorite-
ringar där vi kan ställa ett borttagande av sambeskatt-
ning mot andra lämpliga saker som företrädare för
majoriteten kanske återkommer till, t.ex. avdragsrätt
för fackföreningsavgifter.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna står som van-
ligt självfallet bakom samtliga våra reservationer,
men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till re-
servation nr 3.

Anf. 50 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlar vi mo-
tioner från allmänna motionstiden förra året. Den här
gången rör det fastighets- och förmögenhetsskatten.
Det handlar bl.a. om attraktiva områden, energispar-
åtgärder, gränsdragning mellan äkta och oäkta bo-
stadsföretag, fastighetsskatt för fastigheter i utlandet,
tomträttsinnehavares skattskyldighet och sambeskatt-
ning av förmögenhet m.m.
Till betänkandet har fogats 13 reservationer. Låt
mig inledningsvis yrka bifall till betänkandet och
avslag på samtliga reservationer.
Herr talman! Låt oss se tillbaka på vad som har
hänt under det senaste året på detta område. Två ut-
redningar avlämnade under förra året sina betänkan-
den. Fastighetsbeskattningskommittén lämnade sitt
slutbetänkande Likformig och neutral fastighetsbe-
skattning, där man bl.a. föreslår att fastighetsskatten
för privatbostadsfastigheter ska ersättas med en scha-
blonintäkt som tas upp till beskattning i inkomstslaget
kapital, att en takregel ska dämpa fastighetsskatteut-
taget vid större värdeförändringar samt att en generell
och landsomfattande begränsningsregel införs. Som
en konsekvens av kommitténs ställningstagande när
det gäller hur skattemässig neutralitet bör skapas
mellan olika boendeformer föreslår kommittén en
modell för avveckling av såväl fastighetsskatten som
räntebidragen för hyresbostadsfastigheter.
Fastighetstaxeringsutredningen föreslår bl.a. att
det årliga omräkningsförfarandet avskaffas och att det
i stället ska ske en allmän fastighetstaxering vart
sjätte år och en förenklad fastighetstaxering tre år
efter den allmänna fastighetstaxeringen.
Förra hösten beslutade riksdagen att sänka fastig-
hetsskatten för småhus från 1 ½ % till 1,2 % och för
flerbostadshus från 1,2 % till 0,7 %. Vidare har för-
ändringar skett i förmögenhetsbeskattningen, där
fribeloppen har höjts från 900 000 kr till 1 miljon
kronor för ensamstående och till 1 ½ miljon kronor
för sambeskattade par. Anledningen till dessa föränd-
ringar är att fastigheternas taxeringsvärden justerades
den 1 januari i år, dvs. frysningen upphörde. Om
inget hade gjorts hade det lett till kraftiga förändring-
ar i fastighets- och förmögenhetsbeskattningsuttaget i
stora delar av vårt land.
Ett förslag till begränsningsregel i fastighetsskat-
ten har nu presenterats. Förslaget innebär i korthet att
ett hushåll ska betala högst 5 % av inkomsten i fas-
tighetsskatt för sin permanentbostad - där man är
folkbokförd - med några få undantag.
På fastigheter med taxeringsvärden över 3 miljo-
ner kronor beräknas nedsättningen bara upp till denna
gräns. Därutöver får man som vanligt betala 1,2 %.
Fastigheter taxerade till mindre än 230 000 kr omfat-
tas inte, och hushåll med mycket stora förmögenheter
omfattas inte, på så sätt att en del av förmögenheten
räknas med vid beräkningen av hushållsinkomsten.
Förslaget kommer nu att remissbehandlas, och däref-
ter kommer regeringen att ta ställning till de inkomna
synpunkterna och sedan lämna en proposition till
riksdagen. Förslaget är att begränsningsregeln ska
gälla retroaktivt från den 1 januari i år.
Herr talman! Flertalet av de frågor som tas upp i
reservationerna har behandlats i Fastighetsbeskatt-
ningskommittén eller Fastighetstaxeringsutredningen,
och är nu föremål för beredning i regeringen. Ut-
skottsmajoriteten anser att resultatet av denna bered-
ning ska avvaktas. Utifrån detta avslås reservationer-
na.
När det gäller frågan om förmögenhetsbeskatt-
ningen finns det två gemensamma reservationer från
de borgerliga partierna. I den ena reservationen vill
man ha slopad förmögenhetsskatt, och hänvisar bl.a.
till att många av de största ägarna inte betalar någon
förmögenhetsskatt för sitt aktieinnehav, medan lågin-
komsttagarna med småhus nu tvingas lämna sina hem
på grund av kombinationen av fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt. Låt mig säga att det aldrig har
varit socialdemokraternas mening att personer i van-
liga inkomstgrupper som bor i egna hem ska betala en
betungande förmögenhetsskatt. Utifrån detta har vi
höjt fribeloppen. När det gäller den totala skatten på
boendet kommer begränsningsregeln att bli mycket
bra för hushåll med låga och normala inkomster.
Ni tar alltid upp att många av de största ägarna av
aktieinnehav inte betalar förmögenhetsskatt på dessa.
Nej, det finns en olikformighet på detta område som
vi är medvetna om. Vi är också beredda att diskutera
den för att försöka hitta en lösning så att även denna
förmögenhet, som brukar betraktas som arbetande
kapital i företagen, kan beskattas på ett rimligt sätt. I
den allmänna debatten verkar det ibland som om
dessa personer inte betalar någon förmögenhetsskatt
alls, vilket inte stämmer. De betalar skatt på andra
delar av sin förmögenhet.
I den andra reservationen tas sambeskattning av
förmögenhet upp. Från utskottsmajoritetens sida
anser vi att det är viktigt att jämställdhetsaspekten
beaktas när skatteregler utformas. Det viktiga är att vi
ska sträva efter likformighet när det gäller olika sam-
levnadsformer. I och med att fribeloppet höjs anser vi
att denna viktiga aspekt nu har fått en större tyngd än
tidigare. Utifrån detta avslås även denna gemensam-
ma borgerliga reservation.
Herr talman! Som jag sade i den förra debatten är
det inte svårt att föreslå skattesänkningar. Det svåra
är att hitta något annat att finansiera vår välfärd och
våra gemensamma intressen med. Utifrån detta anser
vi socialdemokrater att vi ska ha kvar beskattningen
både när det gäller fastigheter och förmögenhet. Men
som jag också sade i mitt förra anförande behöver
skattesystemet alltid ses över, diskuteras och föränd-
ras. Självfallet ska vi inte ta ut mer skatt än vi har
behov av.
Än en gång yrkar jag bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 51 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Herr talman! Jag redogjorde i mitt anförande för
tre hushåll som av olika skäl inte kommer att omfat-
tas av det av socialdemokraterna i debatten om fas-
tighetsskatten så ofta använda argumentet begräns-
ningsregeln.
Jag försökte också förmedla den ovisshet som det
fåtal som kommer att omfattas av begränsningsregeln
känner inför de höjda boendekostnader som blir re-
sultatet av de upptinade taxeringsvärdena. De kom-
mer ju att slå igenom på både fastighetsskatten och
förmögenhetsskatten nästa år.
Herr talman! Jag undrar vad Lisbeth Staaf-
Igelström skulle ha sagt till de personer som jag träf-
fade den där kafékvällen för drygt en vecka sedan i en
av Stockholms förorter. Vad har hon att säga till den
man som får höjda boendekostnader med 92 % i form
av höjd fastighetsskatt och förmögenhetsskatt?
Vad säger hon till den barnfamilj som köpte sitt
hus för fyra år sedan? Familjen gjorde en kalkyl, och
tyckte att man hade köpt sitt drömhus. Nu drabbas
familjen av ökade kostnader med 2 000 kr i månaden.
Herr talman! Det är mina frågor till Lisbeth Staaf-
Igelström.

Anf. 52 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Först och främst tror jag att Helena
Höij gör ett litet fel när hon säger att man inte kom-
mer att omfattas av begränsningsregeln alls. Det för-
slag som nu är ute på remiss innebär att man kommer
att omfattas av begränsningsregeln vid taxeringsvär-
den på upp till 3 miljoner, som jag sade i mitt anfö-
rande. Det som ligger över kommer det dock att bli
1,2 % på. Alla kommer alltså att få en del av be-
gränsningsregeln, men de som har de allra dyraste
fastigheterna och den allra största förmögenheten
kommer inte att få lika mycket som de som har nor-
mala inkomster.
Sedan undrar jag om Helena Höij är tydlig när
hon och andra från ert parti träffar människor. Är ni
tillräckligt tydliga när ni säger att ni vill avskaffa
fastighetsskatten samtidigt som ni vill införa en
kommunal fastighetsavgift? Den kommer också att
kosta pengar för människor. Bor man i attraktiva
områden, i skärgården där avstånden är långa, blir det
dyrare än om man bor i tätbebyggt område. Det tyck-
er jag att ni ska vara väldigt tydliga om. Är ni tydliga
i den här frågan, Helena Höij?

Anf. 53 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Herr talman! På den sista frågan kan jag svara
Lisbeth Staaf-Igelström att vi är väldigt tydliga. Lis-
beth Staaf-Igelström kan få ta del av ett flygblad som
jag delade ut på den här kafékvällen. Där redogör vi
för vårt alternativ med en kommunal fastighetsavgift
som inte alls kommer att ligga på samma nivå som
dagens fastighetstaxering. Den tar sin utgångspunkt i
helt andra former och den uppfyller de principer som
jag i mitt anförande redogjorde för. Med en kommu-
nal fastighetsavgift kommer det inte att bli dyrare att
bo i skärgården än att bo i ett tätbefolkat område. Så
på den punkten kan jag lugna Lisbeth Staaf-
Igelström.
Jag tror inte att jag har missuppfattat begräns-
ningsregeln. Jag har noggrant läst den PM som har
utgått från Regeringskansliet. Den här mannen som
får ökade kostnader med 92 % hamnar precis över 3
miljoner i taxeringsvärde.
Den familj som jag redogjorde för får ett taxe-
ringsvärde under 3 miljoner. Men man har inkomster
på i runda slängar 26 000 kr per make. Om förmö-
genheten räknas med kommer man alltså över grän-
sen för de 5 procenten. Denna familj kommer att få
ökade kostnader på 2 000 kr i månaden - en barnfa-
milj som redan i dag har anpassat sitt liv och sitt
boende till sina inkomster. Man får nu ökade kostna-
der på 2 000 kr i månaden, kostnader som man inte
själv kan påverka.

Anf. 54 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Då uttryckte sig Helena Höij lite
slarvigt i sitt anförande. Jag antecknade noga att hon
sade att de ej kommer att omfattas av begränsnings-
regeln. Men de kommer att omfattas av den upp till 3
miljoner plus förmögenhet, så det blir ännu högre
innan de kommer att omfattas. Vi har ju fribeloppet
också. Jag skulle gärna vilja se de räkneexempel som
Helena Höij har tagit fram.
Sedan är det också underligt att man aldrig dis-
kuterar de låga boenderäntor som vi har i vårt land.
De innebär att flertalet som bor i villor har fått vä-
sentligt lägre boendekostnader. Jag kan ta mig själv
som exempel. När räntan var som högst hade jag en
högre bostadskostnad med nästan 1 500 kr i månaden.
I dag har jag en mycket låg boendekostnad, och så är
det för det stora flertalet. Man har fått en betydligt
lägre boendekostnad i och med de låga boenderäntor-
na.
Jag anser att begränsningsregeln är bra. Den
kommer också att underlätta för dem som har låga
eller normala inkomster. Det är ca 13 000 fastigheter i
vårt land som har ett taxeringsvärde som överstiger 3
miljoner. Av dessa kommer de som äger fastigheter
som har taxeringsvärde upp till 3 miljoner att få göra
denna avräkning. Sedan blir det 1,2 %.

Anf. 55 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Lisbeth Staaf-Igelström var ju väl-
digt teknisk och systematisk i sitt anförande. Jag bara
undrar vart människorna tog vägen.
Kan Lisbeth Staaf-Igelström säga att hon är nöjd
med hur enskilda människor drabbas av fastighets-
skatten och förmögenhetsskatten? Var det inte social-
demokraterna som talade om att boendet är en social
rättighet? Hur kan man då förklara att vanligt folk
som bor på fel ort kanske måste flytta?
Jag skulle kunna ta upp fler exempel där jag jäm-
för moderaternas förslag med socialdemokraternas.
Jag har tagit med begränsningsregeln och låtit RUT
räkna på dessa exempel.
Jag ska ta upp mormor Agda som ett ytterligare
exempel. Hon har betalat av på sitt hus helt och hållet
och har en pension på 15 000 kr i månaden och bor i
ett hus som i dag är taxerat till 800 000 kr. Taxe-
ringsvärdet blir nu uppräknat med 59 %. Skillnaden
för henne mellan socialdemokraternas förslag och
moderaternas förslag är över 5 000 kr per år. Det är
en ganska väsentlig skillnad.
Lisbeth Staaf-Igelström säger att med begräns-
ningsregeln kommer alla med låga inkomster att få
det jättebra. Det är inte sant. Lisbeth Staaf-Igelström
glömmer en sak, och det är förmögenhetsskatten. Den
påverkar faktiskt det hela för väldigt många.
Sedan var det intressant att höra att det som avise-
ras här är egentligen skärpt förmögenhetsskatt för en
del. Man ska inte avskaffa den, utan man ska skärpa
den. Vi moderater vill avskaffa förmögenhetsskatten
för alla. Det tycker vi är rättvist.

Anf. 56 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag kanske lät lite teknisk, men jag
glömmer aldrig människorna bakom. Jag glömmer
aldrig de människor som har låga inkomster och som
har svårt att få sin tillvaro att gå ihop, som är arbets-
lösa, som är sjuka och som med moderat politik
skulle få det betydligt sämre med lägre ersättningsni-
våer i våra trygghetssystem. Dessa människor glöm-
mer jag aldrig.
Sedan blev jag lite konfunderad när jag hörde Ma-
rietta de Pourbaix-Lundins inledningsanförande. Jag
tycker att det är långvattennivå när man jämför fi-
nansministerns agerande med en tortyrkammare. Vi
ska inte ha den nivån på debatten. Jag håller hellre
med Johan Pehrson om att det ska vara lite mer stuns
i våra debatter. Jag tycker inte vi ska ha den nivå som
Marietta de Pourbaix-Lundin hade.
De stora flertalet av dem som nu har fått en höjd
fastighetsskatt kommer att omfattas av begränsnings-
regeln. Vi tycker att det är bra. Begränsningsregeln
kommer att gälla retroaktivt från den 1 januari, som
jag sade i mitt inledningsanförande.

Anf. 57 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag inte
fick svar på min fråga om socialdemokratisk bostads-
politik går ut på att en del måste flytta. Jag trodde inte
att det var så. Men det kan faktiskt bli verklighet.
Jag förstår att Lisbeth Staaf-Igelström inte gillade
min jämförelse när det gäller tortyrkammaren. Men
det är en mycket bra jämförelse med vad ni håller på
med.
Sedan skulle jag vilja ha hört en kommentar till
mina konkreta exempel med en jämförelse mellan
moderat politik och socialdemokratisk fastighets-
skattepolitik. Tror inte Lisbeth Staaf-Igelström att
mina exempel stämmer? Folk får det mycket bättre
med moderat politik.
Sedan har jag en fråga om begränsningsregeln. En
socialdemokratisk skattegrupp har sett över alla skat-
ter. Man skrev då bl.a. om alla nackdelar som en
begränsningsregel skulle ha. Det skulle bli margina-
leffekter, merarbete för skattemyndigheterna, man
skulle kunna skatteplanera och skenskriva sig. Har
alla dessa problem plötsligt försvunnit? Det är just
dessa effekter som denna begränsningsregel som vi
ännu inte har sett och beslutat om kommer att medfö-
ra.

Anf. 58 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag tycker fortfarande att det är låg-
vattennivå att jämföra finansministerns agerande med
att befinna sig i en tortyrkammare.
Sedan tror jag inte att det är så många som kom-
mer att behöva flytta från sina hus med en socialde-
mokratisk politik. Vi inför nu denna begränsningsre-
gel. Förslaget är ute på remiss, och man kommer att
ta hänsyn till de synpunkter som framförs under re-
missbehandlingen. Sedan kommer det ett förslag till
riksdagen som vi får ta ställning till.
När det gäller förmögenhetsskatten och avskaf-
fande av den, som Marietta de Pourbaix-Lundin pra-
tar sig så varm för, är det faktiskt så att träffsäkerhe-
ten är stor. Den visar att 30 % av de rikaste betalar
70 % av förmögenhetsskatten. Då tycker jag att det är
en skatt som träffar rätt. Det är likadant när det gäller
pensionärskollektivet. Där ser man att 30 % av de
rikaste betalar 80 % av förmögenhetsskatten. Så jag
tycker att det är en träffsäker skatt. Och, som sagt var,
vi kommer att behålla förmögenhetsskatten. Vi kom-
mer att se över den vid olika tillfällen, men den och
fastighetsskatten kommer att vara kvar, för vi behöver
ha dem till våra gemensamma utgifter.

Anf. 59 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag noterar att Lisbeth Staaf-
Igelström nu har övergett sin tidigare debatteknik
som jag nu inte ska nämna vid namn eftersom det
framkallar en sådan höjning av adrenalinet. Det här
anförandet var betydligt mer konkret och substanti-
ellt, om än inte nöjaktigt i alla delar till sitt innehåll.
Jag skulle gärna vilja efterhöra socialdemokrater-
nas långsiktiga ambitioner när det gäller sambeskatt-
ningen av förmögenhetsskatten. Ska den bibehållas,
eller ska den fasas ut?
Sedan skulle jag vilja ha ett förtydligande när det
gäller synen på arbetande kapital. Jag tyckte att Lis-
beth Staaf-Igelström antydde, eller nästan sade rakt
ut, att det finns ambitioner att komma ifrån oformlig-
heten i olika förmögenhetsslag genom att förmögen-
hetsbeskatta även arbetande kapital. Kan det verkli-
gen vara sant? Vilka effekter skulle det i så fall få för
småföretagare och deras möjligheter att medverka till
tillväxt och välståndsökning genom sysselsättning-
sökning i sina företag?

Anf. 60 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! När det gäller frågan om vi tänker
avskaffa sambeskattningen eller ej sade jag här tidi-
gare att vi kommer hela tiden att se över skattesys-
temet. Vi kommer också att fortsätta att se över för-
mögenhetsbeskattningen och sambeskattningen.
Vi har nu tagit två kliv när det gäller ändringar i
förmögenhetsbeskattningen. Bl.a. har vi höjt fribe-
loppen. Det innebär ett steg också när det gäller sam-
beskattningen, vilket vi också har skrivit i vårt betän-
kande.
När det gäller detta med förmögenhetsskatt på ar-
betande kapital i företagen sade jag i min inledning
att vi alltid får höra att arbetande kapital är undanta-
get från förmögenhetbeskattning. Då anser vi att vi
kan börja att diskutera detta. Vart sedan diskussionen
leder kan jag inte svara på i dag.

Anf. 61 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Det var med förlov sagt inte särskilt
substantiella svar något av dem. Beskedet var att
sambeskattningen ska ses över kontinuerligt. Men
vilka ambitioner ligger bakom denna översyn? Det
var det som jag efterfrågade. Finns det några sådana
ambitioner? Ska sambeskattningen bibehållas eller
ska den fasas ut?
Också svaret på frågan om förmögenhetsskatt på
arbetande kapital är med förlov sagt väldigt svävande.
Men det är ändå en orossignal som ligger bakom det
resonemang som Lisbeth Staaf-Igelström för, nämli-
gen att det ligger i farans riktning att återinföra för-
mögenhetsbeskattning också på arbetande kapital, att
det skulle vara farligt för tillväxten i den svenska
ekonomin. Kan Lisbeth Staaf-Igelström undanröja
detta hot som nu helt plötsligt har uppstått?

Anf. 62 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Som jag sade tidigare ser vi hela ti-
den över vårt skattesystem. Det vore förmätet av mig
att stå här och säga att så här och så här ska det vara.
Det är översynen som får ge vid handen hur det blir i
framtiden. En översyn sker ju i samarbete med andra
partier, så jag kan inte här i dag stå och säga hur det
blir.
Vad jag kan säga, och som jag sagt flera gånger,
är att vi hela tiden ser över vårt skattesystem och gör
förändringar. Det är det svar som Rolf Kenneryd kan
få i dag.

Anf. 63 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag fastnade på två frågor. Den ena
är mest det formalistiska att vi faktiskt diskuterar
begränsningsregeln eller den nya sambeskattningen
och marginalskatten, som socialdemokraterna så
gärna vill införa, utan att veta vad den innehåller. Det
måste väl ändå vara ett fundamentalt problem som vi
har. Jag tänkte höra vad Lisbeth Staaf-Igelström vill
göra för att vi i framtiden inte ska hamna i denna
härdsmälta på skatteområdet. Vi diskuterar saker utan
att vi ens vet vad vi talar om. Vi har en skiss som är
ute på remiss. Det är fullständigt oacceptabelt ur
rättssäkerhetssynpunkt.
Sedan lite i sak, för vi kan väl gissa vad den
handlar om: Det är väl ändå ett problem för alla oss
som kämpar för jämställdhet, rättvisa mellan könen
osv. att kvinnor sambeskattas vad gäller förmögenhet
och än mer att en undersköterska, en lärarinna eller en
kvinnlig fondmäklare ska sambeskattas med sin man
vad gäller fastigheten därför att han har pengar på
banken, kanske enskilda egendomar eller vad det kan
vara. Detta är helt orimligt för oss som tycker att det
är bra med jämställdhet och rättvisa mellan könen.
Jag hoppas att jag kan få ett svar på det.
När det sedan gäller detta med träffsäkerhet och
förmögenhetsskatt får vi höra att majoriteten tycker
att 30-70 och 20-80 träffar bra. Men är inte proble-
met att man träffar så himla bra att 350 miljarder har
försvunnit ut ur vårt land? Det är väl träffsäkerhet om
något.
Jag tänkte be att få göra en enkel kalkyl. Om vi
räknar med 4 procents avkastning på de 350 miljar-
derna, är det 12 miljarder sköna skattekronor som vi
borde ha i det här landet. Är det inte ett problem att
de träffar så bra?

Anf. 64 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Ja, jag tycker också att det är ett
problem att mycket pengar försvinner ut ur landet.
350 miljarder, sade Johan Pehrson. Jag har hört att
det är uppemot 500 miljarder.
Sedan är det min uppfattning att dessa pengar inte
har försvunnit ur landet enbart på grund av skatten.
Vi har en helt annan ekonomi i dag, en internationell
ekonomi, så oavsett vad vi gör kanske en del kommer
tillbaka medan andra inte gör det. Det här kommer vi
att få leva med framöver.
När det gäller träffsäkerheten tycker jag att det är
bra att man kan analysera och se vilka det är som
träffas av förmögenhetsbeskattningen. Det är de som
har de största förmögenheterna som träffas, och det är
det som är meningen med den beskattningen.
När det gäller sambeskattningen har vi nu tagit ett
steg i och med att vi skiljer på fribeloppet, så det är
ett steg i rätt riktning. Men jag kan hålla med om att
ur jämställdhetsaspekt är det inte riktigt bra. Det finns
olika vägar att gå på den här stigen framöver för att få
en förbättring. Vilka de är får också framtiden utvisa.
Jag återkommer återigen till att det vore förmätet
att själv stå här och säga exakt hur det ska bli, utan
det får bli föremål för förhandlingar.

Anf. 65 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Tack för det svaret.
Ja, det kommer att bli föremål för förhandlingar.
Tyvärr kan jag då konstatera att förhandlingarna just
nu sker i ganska stor utsträckning med de partier som
inte har samma klara syn, tycker jag, på detta med
internationalisering och effekterna av den.
Åter till detta med förmögenhetsskatten. Det är
klart att den kraftfullt driver kapital ut ur landet. Man
kan i dag tyvärr placera pengar utomlands, vilket
många gör, och där ligger de och genererar en av-
kastning i stället för att vara i Sverige. Förutom 12
miljarder per år i förlorade skatteintäkter - pengar
som både Lisbeth Staaf-Igelström och jag gärna
skulle vilja använda till annat, kanske inte samma
saker dock - är det också så att när det inte finns
kapital i landet drabbar det på lång sikt småföretag,
investeringar i nya emissioner osv., vilket gör att vi
får ett ganska stort utländskt ägande av svenskt nä-
ringsliv. Det är ändå ett strukturproblem som är gans-
ka allvarligt, därför att de utlänningar som i allt större
utsträckning äger våra företag i dag omfattas ju inte
av någon förmögenhetsskatt. För dem kan vi ha 20
procents förmögenhetsskatt. Det är inga problem, för
de träffas ju inte. Det driver svenskt kapital och
svenskt ägande ut ur landet, och det är ett problem.
Sedan har vi jämställdhetsaspekten. Vi går olika
vägar där, men det är ett än större mysterium när
feminister i Socialdemokraterna, feminister i Väns-
terpartiet och feminister i Miljöpartiet kan komma
fram till att vi i Sveriges riksdag ska sambeskatta
kvinnor år 2001. Det är häpnadsväckande.

Anf. 66 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Återigen tas sambeskattningen upp.
Vi är på rätt väg när det gäller den. Men sedan har jag
som socialdemokrat också andra hjärtefrågor som jag
tycker att man skulle lägga pengar på. Vi har inte
obegränsat med tillgångar i ekonomin. Det finns
många viktiga saker. Jag tänker bl.a. på dem som har
låga pensioner. Det är främst kvinnor. Var har vi
jämställdheten där? Det finns många ställen att lägga
pengar för att det ska bli bra ur jämställdhetssynpunkt
också. Själva förmögenhetsbeskattningen är därför
inte det allra viktigaste för mig personligen.
Sedan vill jag säga något begränsningsregeln. Jag
nämnde ingenting om den i mitt förra inlägg. En
promemoria är ju framtagen. Jag utgår från att Johan
Pehrson har tagit del av den promemorian. Den är ute
på remiss nu. Sedan kommer den att bli föremål för
behandling här i Sveriges riksdag. Jag vill tacka Jo-
han Pehrson för en sak. Det är att Johan Pehrson har
varit oerhört tydlig när det gäller avdragsrätten för
räntorna och vad de moderata förslagen att avskaffa
hela fastighetskatten och därmed också ränteavdragen
skulle innebära i verkligheten.

Anf. 67 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Vi har haft ett antal uppsamlings-
heat, och har väl några kvar, med motioner från den
allmänna motionstiden. Jag kan konstatera - och det
är ganska intressant när man ser en mängd betänkan-
den samlade på kort tid - att Moderaterna vill avskaf-
fa fastighetsskatten. Man vill ta bort nästan samtliga
punktskatter - jag vet inte om det är någon som skulle
vara kvar. Vi hade ju ett betänkande uppe alldeles
nyss där vi tog upp punktskatterna. Man vill sänka
den generella momssatsen. Jag vet inte hur långt man
vill gå, om det är till 20 % eller 15 %. Man vill ta bort
statsskatten, man vill slopa förmögenhetsskatten, man
vill ta bort dubbelbeskattningen och man vill sänka
kapitalinkomstskatten till 15 %. Det skulle inom
parentes sagt naturligtvis drabba villaägare, som
skulle få sina ränteavdrag minskade till hälften.
Finns det några pengar kvar i den moderata kas-
san? Hur har man tänkt sig att lösa den här problema-
tiken? Ska vi ha kvar ett välfärdssystem eller ska
man betala de här förmånerna i systemet med sina
löner?
Sedan gäller det fastighetsskatten. I dag har na-
turligtvis begränsningsregeln debatterats. Johan
Pehrson har tyvärr inte läst promemorian. Där fram-
går med all önskvärd tydlighet hur begränsningsre-
geln ska utformas. Den innebär att man i princip inte
ska betala mer än 5 % av sin inkomst i fastighetsskatt.
Det är på belopp upp till 3 miljoner kronor. Utöver
det betalar man fullt ut när det gäller fastighetens
taxeringsvärde.
Det blir ingen marginaleffekt av det heller. Det
här trappas ut automatiskt. Vid en gemensam inkomst
på 720 000 blir det inget, Helena Höij. Men den där
familjen där två har 25 000, de kommer i åtnjutande
av denna regel.
Den här begränsningsregeln räcker naturligtvis
inte. Vi måste göra något på förmögenhetsskattesidan
också. Det är nödvändigt. Vi har föreslagit i våra
kontakter med regeringen att man ska ta upp halva
taxeringsvärdet vid förmögenhetsbeskattningen. Då
skulle vi undanröja de problem som finns. Då skulle
vi också lösa de problem som de borgerliga inte har
ansett går att lösa på annat sätt än att ta bort fastig-
hetsskatten.
Man har diskuterat det här. Det var någon som
frågade: Var tog människorna vägen? Jag ställer mig
frågan: Var tar hyresgästerna vägen? Inte en männi-
ska har nämnt hyresgästernas situation. I dag är det
faktiskt den mest överbeskattade boendeformen. Vi
hade en enig fastighetsbeskattningskommitté. Nu var
inte Moderaterna representerade där, för de var gnäl-
liga och lite kinkiga när man skulle tillsätta den och
så ville de inte vara med. Det är ju det traditionella
sättet för Moderaterna att agera.
I den kommittén kom vi fram till att det är hyres-
rätten som är överbeskattad. Därför kom vi också
fram till att det är där man ska ta bort fastighetsskat-
ten. Man kan man också trappa bort räntebidragen för
att skapa denna neutralitet. Ska man nu ta bort fastig-
hetsskatten på villorna totalt, då måste man på något
sätt gå in och subventionera hyresgästerna i motsva-
rande mån. Men det är ingen som tänker på den kate-
gorin. Man tänker inte heller på villaägare generellt i
landet, utan man tänker på dem i de överhettade om-
rådena.
Fastighetsskatten är en väldigt bra beskattning
under förutsättning att det är en marknad i balans.
Tyvärr har vi obalanser på två håll. Vi har det dels i
områden där fastigheterna plötsligt inte är värda nå-
got och är svåra att sälja. Även om man får betala en
väldigt låg fastighetsskatt är den kanske ändå för hög
i förhållande till det reella värdet på fastigheten. Se-
dan har vi storstadsområdena, framför allt Stockholm.
Där har man en obalans åt andra hållet beroende på
att marknaden har vridit upp priserna på grund av att
det finns för få hus helt enkelt. Detta är naturligtvis
ett problem.
Med en begränsningsregel och med vår föreslagna
modell när det gäller förmögenhetsskatten skulle vi
faktiskt klara av dessa problem och behålla denna
skattebas. Vi kan inte kasta bort skattepengar på
samma sätt som moderaterna. Vi tycker att det är
viktigt att finansiera den generella välfärden. Vi tyck-
er att det är viktigt att vi har en budget i balans. Vi vet
att moderaterna inte bryr sig så mycket om det. Vi
hade en förfärande tid under tre år när underskotten
gick upp emot 200-250 miljarder per år. Det kanske
inte bara var moderaternas fel, det var nog vissa sam-
verkande faktorer. Men nu vill man gå in med den här
typen av skattesänkningar. Visserligen ska det ske
successivt. Man vill göra det utan att tänka på att det
faktiskt handlar om statsfinanser.
Lisbeth Staaf-Igelström var inne på att den eko-
nomi vi har i dag dock har inneburit att räntorna har
fallit dramatiskt på ett sätt som har inneburit att folk
har fått en betydligt drägligare tillvaro och ett billiga-
re boende. Generellt sett är det så i Sverige. Sedan är
det som sagt problem i vissa överhettade områden.
Sedan, Marietta de Pourbaix-Lundin, vill jag tala
om en pensionär, eller en människa som har 100 000
kr i inkomst, och en fastighet som är värd en miljon.
Den behöver kanske inte vara belånad. Den kan vara
lite grann belånad, det gör detsamma. Med er modell
skulle den personen få betydligt högre fastighetsskatt
än vad personen skulle få med begränsningsregeln.
Det är bara att räkna ut.
Jag kan ju ställa vilka frågor som helst till RUT
och få de svar jag vill ha. Det är inga problem att
plocka ut hushåll som vinner på den ena eller andra
modellen. Det handlar bara om vilka hushåll man
väljer. Jag skulle kunna välja hur många hushåll som
helst som man skulle kunna visa vinner på den här
begränsningsmetoden.
Det är också så att de flesta faktiskt inte bor i av-
betalda hus. De flesta som etablerar sig, unga männi-
skor, har ju skulder upp över öronen. De betalar fas-
tighetsskatt men ingen förmögenhetsskatt. Man kan
inte bara måla ut extremerna hela tiden. Man måste
vara lite sansad och faktiskt ta den verklighet som
finns. Man kan inte plocka ut extremerna i vartenda
läge. Men det är ni experter på, och kristdemokrater-
na har börjar hamna i exakt samma bås.
Se generellt på vad fastighetsskatten innebär runt-
om i landet och plocka inte ut lidingöbon som sitter
med en helt avbetald villa i detta överhettade område!
Om man har låga inkomster finns det modeller, och
då tänker jag på begränsningsmodellen. Då löser vi
det.
Sedan har vi återigen detta med marginaleffekter i
begränsningsregeln. Jag har sagt att det fanns betänk-
ligheter mot det första förslaget. Där fanns det margi-
naleffekter, och där hade man en avtrappning. Men
när man har valt modellen med upp till 3 miljoner
slipper man marginaleffekterna. Det finns inga mar-
ginaleffekter där vad gäller inkomsten.
Jag konstaterar också att det förs en debatt om
förmögenhetsbeskattningen i samband sambeskatt-
ningen. Vi anser att sambeskattningen ska bort. Vi
har medverkat till att vi har gått halva vägen. Men om
vi nu ska diskutera och prioritera vilket som är vikti-
gast, att ta upp halva taxeringsvärdet i förmögenhets-
beskattningen eller gå nästa i steg i borttagandet av
sambeskattningen, väljer vi faktiskt det första. Det är
den frågan vi i första hand kommer att driva. Den
modellen kostar 1 ½ miljard. Jag tror att det är vad
man orkar med inom den här sektorn i ett budgetar-
bete. Man får inte glömma att förmögenhetsskatten
som sådan plockar in 7-8 miljarder. Det är inte lite
pengar. För Moderaterna är det inga pengar alls - det
kan vi ta bort. Men för oss, som har ett ansvar för
Sveriges ekonomi och känner ett ansvar för att det
ska gå bra för landet, är det mycket pengar och vikti-
ga pengar.
Sedan har jag en liten kommentar till den debatt
som har varit om sambeskattningen. Vi har ett särskilt
yttrande där vi skriver att detta i första hand inte är en
jämställdhetsfråga, utan det handlar om att skapa
neutralitet mellan olika samlevnadsformer. Jag tror
att det är den aspekten man i första hand ska betona.
Sedan kan man kanske vinkla det på det sättet att det
också kan vara en jämställdhetsfråga, men det handlar
i första hand om någonting annat.
Det är också intressant att lyssna på Marietta de
Pourbaix-Lundin när det gäller fastighetsskatten. Hon
säger att vi chockhöjer fastighetsskatten. Det stämmer
inte alls. Vi har sänkt fastighetsskatten. Sedan har
marknaden drivit upp värdena på husen, och det in-
nebär att taxeringsvärdena skrivs upp. Men det är inte
vi som chockhöjer. Det är marknaden som ser till att
värdena går upp. Vi kan faktiskt säga att vi sänker
fastighetsskatten på vissa håll ute i landet. På vissa
ställen handlar det om att det har gått upp 13 % på 5-
6 år. Det kallar jag inte för en chockhöjning. Samti-
digt pareras det genom att vi har sänkt fastighets-
skatten från 1,5 till 1,2 %. Jag tycker att man ska vara
lite försiktig. Jag vet att Marietta de Pourbaix-Lundin
inte kan se utanför Lidingögränsen eller Danderyds-
gränsen. Det är väl ungefär så långt man ser från det
hållet. Jag tycker att det är lite beklämmande att man
inte är lite mer sansad i den här debatten. Och Krist-
demokraterna hamnar, som sagt, i exakt samma kupé.
När det gäller begränsningsregeln säger man att
det är en ny form av sambeskattning. Vi har redan
system i dag där man utgår från den gemensamma
hushållsinkomsten, t.ex. bostadsbidrag. På bidragssi-
dan är det alltså acceptabelt att ha detta, men i andra
sammanhang ska vi inte ha det. Om man ska utforma
en begränsningsregel och göra det lättare för hushål-
len är det den gemensamma inkomsten som måste
vara det intressanta. Där kan man inte gå på den en-
skilda inkomsten. Det är den sista ammunitionen ni
har för att rikta in er på begränsningsregeln. Eftersom
Johan Pehrson inte har läst PM:en kan jag bara in-
formera om att den enda kritik som skulle kunna
riktas mot detta är att man kan ha vissa problem med
att definiera hushållsinkomsten. I övrigt är problemen
lösta.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag i betänkande 2000/01:SkU18.

Anf. 68 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Per Rosengren är den samhäll-
sansvarige mannen som tar avstånd från det extrema.
Min värderade kollega är medlem i Vänsterpartiet.
Jag har inte läst det sista papperet. Det sätter väl
ändå fokus på att det finns lite ansvar på Per Rosen-
grens sida. Det cirkulerar ju väldigt många förslag.
Med min begränsade tid att ägna åt denna fråga måste
jag vänta på förslag från regeringen, och jag har ju
inget skarpt förslag. Vilket förslag ska jag utgå ifrån?
Jag använder mig därför av argumentet nya mar-
ginaleffekter. Ur det rent logiska perspektivet har jag
svårt att se hur man kan införa en begränsningsregel
som ska avtrappas utan att det får nya marginaleffek-
ter. Det är ett fantastiskt system som ni har konstrue-
rat. Det känns det ju tryggt med tanke på att det är Per
Rosengren och Bosse Ringholm som står bakom det.
Jag ska med intresse ta till mig det. Sedan kan vi
införa begränsningsregler utan marginaleffekter i hela
skattesystemet. Det är helt fantastiskt. Jag tror dock
inte att det stämmer helt.
För oss liberaler, som också kallar oss jämställd-
hetskämpar, är sambeskattningen en ganska viktig
princip. De flesta bidrag, t.ex. a-kassa, sjukpenning,
föräldrapenning etc., är individuellt grundade. Vi
betraktar människor som individer och inte ett kol-
lektiv, Per Rosengren.

Anf. 69 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Bostadsbidragen grundar sig faktiskt
på hushållsinkomsten, och måste naturligtvis göra
det. Det vore väldigt märkligt om man bara skulle
välja den ena av makarna för att bedöma om ett hus-
håll ska ha bostadsbidrag eller ej.
Sedan är det faktiskt så, Johan Pehrson, att detta
är en ganska genial lösning. Man har två kriterier. Det
ena är 3 miljoner i taxeringsvärde. Därunder får man
fullt ut, och därefter betalar man 1,2 %. Det innebär
att med en gemensam hushållsinkomst på upp till
720 000 kan man komma i åtnjutande av detta. Det
innebära inga som helst marginaleffekter i det avse-
endet. Jag tycker att det är en ganska genial lösning
som man har kommit fram till. Det är departementet
som har skrivit den här promemorian. Man kan lugnt
utgå ifrån att det är regeringens och de samverkande
partiernas mål att detta ska kunna gå igenom.
Sedan får vi naturligtvis se vad remissinstanserna
säger. Jag kan tänka mig att det kan komma en viss
kritik när det gäller definitionen av hushållsinkomster
och även när det gäller kontrollmöjligheten där. Det
går att lösa. Det finns två modeller som man pekar på
i promemorian när det gäller hur man ska kryssa på
deklarationsblanketten och i vilken utsträckning det
ska vara manuell hanteringen eller automatisk hante-
ring. Jag tror att vi kommer att få ganska mycket
vägledning av remissinstanserna där.
I övrigt tror jag att den här lösningen är väldigt
bra om man ska ha kvar fastighetsskatten som en
skattebas, och det anser vi att man ska ha. Vi kan inte
låta bli att plocka in dessa 20-25 miljarder. Det är
viktiga pengar för den sociala välfärden.

Anf. 70 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Det sista är ju en prioriteringsfråga
när det gäller vad vi tycker är rimligt att beskatta. Nu
fick jag det senaste utkastet här. Politiskt material står
det på det. Jag får kanske inte tillgång till det löpande.
Det finns kanske en viss förståelse för det. Jag tackar
min värderade socialdemokratiska kollega för detta.
Jag måste ändå understryka att det är helt orimligt
att vi ska diskutera något som inte är färdigt. I namnet
här kan jag läsa ordet skattereduktion. Om man kan
lite om skatter kan man snabbt räkna ut att efter
720 000 kr, som Per Rosengren och andra skatteex-
perter av vänstersnitt har tagit fram, måste det väl
ändå bli någon effekt. Det måste försvinna en skatte-
reduktion. Eller är det ingen avtrappning? Om det är
en avtrappning borde det leda till någon sorts margi-
naleffekt. Samtliga försöker ju definiera det så att
sker det en avtrappning blir det en marginaleffekt.
Det är ju inte första april i dag. Det är häpnadsväck-
ande om ni har kunnat ordna ett sådant system.
Sedan pratade vi om marginaleffekter och indi-
vidbeskattning. Jag pratade om föräldrapenning, a-
kassa och sjukpenning, och de är ju individuella.
Bostadsbidragen är ett problem. Det är en del av
fattigdomsfällan. Det ska vi inte hylla. Det ska vi ta
bort.

Anf. 71 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag skulle räkna ut en sak på min
lilla räknare, men det hinner jag inte.
Det är på det sättet, Johan Pehrson, att 36 000 kr
är vad man max kan få i skattereduktion - dvs. 3
miljoner gånger fastighetsskatten på 1,2 %. 36 000 kr
är alltså vad man max kan få. Det motsvarar 5 % av
720 000 kr.
I och med att det är maxbeloppet får man ingen-
ting däröver. Det innebär att vi inte får någon margi-
naleffekt i systemet. I och med att det finns en kopp-
ling till de två kriterierna kan man få 36 000 kr, men
inte mer. Det är faktiskt en ganska genial lösning när
det gäller marginaleffekterna.
Både Rolf Kenneryd och jag - kanske Rolf Ken-
neryd i ännu större utsträckning - hade vissa tvek-
samheter till marginaleffekterna som låg i kommit-
téns förslag. Med denna modell kommer man undan
det problemet. Det är också en förutsättning för att
det här ska kunna gå igenom, för att det ska funka och
för att remissinstanserna inte ska såga förslaget i detta
läge.

Anf. 72 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Herr talman! Till Per Rosengren vill jag säga att
kristdemokraterna visst tar ett helhetsgrepp när det
gäller frågan om fastighetsskatten. Vi har länge arbe-
tat för en avveckling av fastighetsskatten. Och det
gäller naturligtvis hela landet.
Det som har gjort frågan akut är naturligtvis ut-
vecklingen av taxeringsvärdena, en förändring som vi
har försökt att stoppa vid ett flertal tillfällen här i
kammaren och i andra sammanhang i riksdagen men
misslyckats med.
Frågan har blivit akut. Det gäller inte för hela
Sverige; på det sättet är det riktigt. Frågan har blivit
akut i vissa attraktiva områden och i vissa expansiva
områden, t.ex. runtom i Stockholms förorter. Den
familj jag talar om har inte en inkomst på 720 000 kr.
De har heller inte en fastighet som är taxerad till 3
miljoner. Har man en fastighet som är taxerad till
under 3 miljoner gäller det att räkna ut hur mycket
fastighetsskatt som 5 % av inkomsten motsvarar. Då
följer det parallella systemet med. Har man en fastig-
het som är taxerad till under 3 miljoner får man också
ha inkomster som är i relation för att omfattas av
begränsningsregeln, om inte jag har fått det hela om
bakfoten.
I det här fallet består ökningen för familjen -
10 500 kr av ungefär 25 000 kr - i en förmögenhets-
skatt som man förut inte har betalat. Det är en förmö-
genhetsskatt på 700 000 kr - dvs. ökningen av taxe-
ringsvärdet ligger på 1,3 miljoner. Med det höjda
avdraget för förmögenhetsskatt på 1 ½ miljon får man
betala förmögenhetsskatt på 700 000 kr. Det är en
ökning på 10 500 kr, så familjen omfattas tyvärr inte
av begränsningsregeln.

Anf. 73 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jo, den familjen omfattas av be-
gränsningsregeln. Har man 600 000 kr i inkomst
betalar man max 30 000 kr eller 5 %. Sedan beror det
naturligtvis på vilka taxeringsvärden man har.
Men har man ett taxeringsvärde som är lägre är
det inte ett problem. Problemet är de som har höga
taxeringsvärden och som får betala en hög fastighets-
skatt. Det är inte meningen att reglerna ska gälla för
normal fastighetsskatt. Det är inte det som är det stora
problemet. Men det hjälper även de riktigt fattiga
människorna med relativt sett låga taxeringsvärden.
Helena Höij hade ett exempel på två som tjänar
25 000 kr. Det blir som sagt 600 000 kr i gemensam
hushållsinkomst. Har man då ett taxeringsvärde som
relativt sett är högt så löser man det.
Sedan - och det har jag sagt här - är naturligtvis
förmögenhetsskatten ett problem. Det var det jag
försökte säga. Men 1 ½ miljard är väl använda peng-
ar. Man tar bort halva taxeringsvärdet i förmögen-
hetsbeskattningen. Då löser man det problemet.
Jag konstaterar att Helena Höij inte nämner hy-
resgästerna. Ni vill att de också fortsättningsvis ska
vara överbeskattade. Ni har inte nämnt hyresgästerna
som i dag är dubbelbeskattade. Kommittén kom fram
till detta. Men det förnekas. Det glömmer ni bort. På
något sätt tänker ni bort verkligheten och så pratar ni
om var människorna kommer in. För er är människor
villaägare med betalda fastigheter som drabbas av
förmögenhetsskatt och som bor i de överhettade stor-
stadsområdena. Det är dem ni pratar för.
Jag vill vidga det till att också handla om hyres-
gästerna, som i dag de facto är dubbelbeskattade.

Anf. 74 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Herr talman! För mig är människorna i det här
fallet en småbarnsfamilj med en hyfsat belånad villa,
taxerad till knappt 2,6 miljoner. De betalar enligt det
nya förslaget 30 000 kr i fastighetsskatt och kommer
därmed inte i åtnjutande av begränsningsregeln.
Knappt hälften av detta innebär en ökning. Lägg
därtill en ökning av förmögenhetsskatten på
10 500 kr. Det är människorna för mig, och det vill
jag ha sagt till Per Rosengren.
Kristdemokraterna glömmer inte folk i övriga de-
lar av landet. Vi glömmer inte heller hyresgästerna.
Vi har länge arbetat för en avveckling av fastighets-
skatten i dess nuvarande form. Det kommer naturligt-
vis också hyresgästerna till del.
Slutligen vill jag, herr talman, av den matema-
tiklektion som den här debatten har avslutats i dra
slutsatsen att den oro och osäkerhet som jag fick
förmedlat till mig en kafékväll för en dryg vecka
sedan är befogad. Här debatterar skatteutskottets
ledamöter begränsningsregeln, och vi kommer inte
till någon större klarhet. Och då ska man inte förvänta
sig att medborgare som försöker överblicka sin hus-
hållsekonomi för 2002 känner sig trygga eller att de
känner att de får särskilt mycket svar från den här
kammaren.

Anf. 75 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Ett taxeringsvärde på 2,6 miljoner
kronor innebär en fastighetsskatt på 31 200 kr.
600 000 kr gånger 5 % är 30 000 kr. Man får 1 200 kr
i nedsättning på grund av begränsningsregeln. Inte
ens där hade Helena rätt.
Jag tar problematiken i storstäderna på största all-
var. Det är därför vi föreslår att halva taxeringsvärdet
ska tas upp i förmögenhetsbeskattningen. Då klarar
man det tillsammans med begränsningsregeln. Då
klarar man de hushåll som kommer att få de stora
problemen.
Sedan kan Helena Höij raljera och säga att det inte
är så klart vad begränsningsregeln kommer att inne-
hålla. Men det är fullständigt klart vad den innehåller.
Exakt hur den kommer att se ut när det kommer till
kammaren kanske vi inte vet. Det kanske är så att
man kan diskutera hur man ska bedöma hushållsin-
komst, hur man formellt ska fixa till det hela. Men
innehållet i begränsningsregeln är fullkomligt klart.
Däremot är det oklart vad kristdemokraterna tän-
ker göra av sina kommunala avgifter, vad det kom-
mer att innebära, hur man ska plocka pengar från
kommunerna och hur man ska lösa detta. Det innebär
att staten förlorar en massa pengar, och så ska kom-
munen få rätt att ta in det. Hur ska ni skatteväxla det?
Hur ska det gå till?
Det har vi inte sett. Det är möjligt att ni har någon
hemlig intern promemoria någonstans. Men vi har
inte sett i era motioner hur ni har tänkt att fixa detta.
Vi har inte heller sett några förslag om hur ni ska lösa
det för hyresgästerna. Det är rena falsarierna när
Helena Höij säger det.
Jag har inte sett några förslag om att man ska ta
bort fastighetsskatten för hyreshusen. Jag har framför
allt inte sett hur ni ska kompensera dem som fortsätt-
ningsvis kommer att vara dubbelbeskattade i det läge
då man tar bort fastighetsskatten för villorna. Då
kommer hyresgästerna fortfarande att vara överbe-
skattade. Hur ska ni lösa det?
Jag har inte sett en enda motion, ett enda uttalande
från kristdemokraterna hur ni har tänkt att lösa det. Ni
har ingen lösning. Ni har inte tänkt på problemet.

Anf. 76 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundins reto-
rik är lika intressant som bedräglig. Hon visar hur
mycket den enskilda villaägaren skulle tjäna på mo-
deraternas förslag. Och det är klart att fastighetsskat-
ten blir lägre om man avskaffar den. Men hur mycket
den enskilde tjänar eller förlorar på den moderata
politiken som helhet kan man inte dra några slutsatser
om utifrån Marietta de Pourbaix-Lundins resone-
mang. Det ska ju gå ihop också.
Marietta de Pourbaix-Lundin talar om Bosse
Ringholms gungor och karuseller men nöjer sig själv
med att bara tala om gungorna, de 24 miljarder kro-
nor som hon vill skära bort. Men jag ska ge henne rätt
i en sak, nämligen att fastighetsskatten är för betung-
ande i dag och att systemet är ohållbart. Det visas
tydligt av att åtgärder som frysta taxeringsvärden och
begränsningsregler måste användas för att motverka
bristerna i systemet. Dagens system måste förändras
och ersättas med något annat. Ett sätt att avveckla är
att successivt sänka skattesatsen. Vi sänkte den i
höstas från 1,5 % till 1,2 % för småhus och från
1,2 % till 0,7 % för flerbostadshus. Vi kan sänka den
ytterligare i den kommande höstbudgeten.
Men vad ska vi ha i stället, vi som inte delar mo-
deraternas nonchalanta inställning att vi bara glatt kan
säga ajöss till 24 miljarder?
Folkpartiet vill ha en schablonintäktsbeskattning,
något som också föreslogs i Fastighetsbeskattnings-
kommitténs slutbetänkande. Kristdemokraterna före-
slår en kommunal fastighetsavgift. En annan modell
som i och för sig avvisas i Fastighetsbeskattnings-
kommittén är att låta anskaffningsvärdet utgöra grund
för beskattningen.
Det är viktigt att också uppmärksamma hyresgäs-
ternas och bostadsrättsinnehavarnas situation. I slut-
betänkandet Likformig och neutral fastighetsbeskatt-
ning lämnas flera förslag till förändringar som vi
gröna välkomnar. Bl.a. föreslås en avveckling av
såväl fastighetsskatten som räntebidragen för hyres-
bostadsfastigheter.
Också Fastighetstaxeringsutredningen har lämnat
förslag till förändringar, t.ex. att det årliga omräk-
ningsförfarandet ska avskaffas.
Fastighetsskattefrågan bereds för närvarande av
regeringen, och vi gröna kommer för vår del att åter-
komma i frågan i samband med höstbudgeten.
När det gäller förmögenhetsbeskattningen har vi
samma inställning som Vänsterpartiet. Och vi ska
med gemensamma krafter kunna se till att bara halva
taxeringsvärdet på permanentbostaden ska räknas
med i underlag för förmögenhetsskatt.
Avslutningsvis, fru talman, kan höstens beslut om
att höja fribeloppet för sambeskattade par till 1 ½
miljon kronor ses som ett första steg på vägen mot ett
avskaffande av sambeskattningen. När nästa steg kan
tas kommer att avgöras i fortsatta diskussioner inom
Miljöpartiet och mellan oss, regeringen och Vänster-
partiet. Det finns andra viktiga frågor också. Politik är
prioriteringar.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i utskottets betänkande.

Anf. 77 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag vill först faktiskt poängtera att de
exempel som jag läste upp inte byggde på att fastig-
hetsskatten var avskaffad. De byggde faktiskt på det
förslag som skulle gälla i år, att beskattningen skulle
vara 1 %, halva markvärdet och fortsatt frysning. Vi
har inte ens tagit bort förmögenhetsskatten helt. Vi
har tagit bort sambeskattning och angett fribeloppet
till 1 ½ miljon per person. Så det är inte sant att säga
att det är lätt om man tar bort alltihop att få det att se
bättre ut. Så var det inte i mina exempel. Jag vill vara
väldigt tydlig i fråga om detta.
Man kan faktiskt ha ett omvänt synsätt jämfört
med Miljöpartiet när det gäller vems pengarna är. Är
det politikernas pengar, eller är det medborgarnas
pengar? Det låter på något sätt som om det var givet
att det är politikernas pengar till 100 % och att de
sedan på nåder ger tillbaka lite grann till medborgarna
för att de själva ska kunna bestämma. Vi har en annan
utgångspunkt. Vi utgår från att vissa saker ska finan-
sieras gemensamt. Det tar man ut skatter för. Men vi
ser också att om medborgarna får behålla pengarna
själva så kan de göra en hel del saker. Det är inte
samma sak att säga att så fort man ger pengar till
politiker så uppstår det välfärd. Enskilda medborgare
kan faktiskt producera välfärd själva genom att få
behålla mer av sina pengar. Och moderaternas politik,
om man tar hela paketet, är faktiskt bättre för alla
medborgare. Det är ingen som kommer att drabbas
negativt av den.

Anf. 78 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Min kritik kvarstår ändå. På samma
sätt som avskaffad fastighetsskatt naturligtvis leder
till lägre fastighetsskatt, så leder ju också sänkt fas-
tighetsskatt till lägre fastighetsskatt. Det är ju ofrån-
komligt. Min poäng var att detta är en liten isolerad
del av en moderat politik som sammantaget knappast
leder till förbättringar för den enskilda människan i
Sverige. Och jag ser inte skatteintäkterna från fastig-
hetsskatten som politikernas pengar. Det är ju popu-
listiskt nonsens. Det är pengar som behövs för att vi
ska kunna ha och utveckla en stabil och solidarisk
välfärdsstat.

Anf. 79 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Man blir lite lätt förvirrad när man
lyssnar på Matz Hammarström. Först säger han att
han håller med mig om att fastighetsskatten är be-
tungande, att den är ohållbar och att man måste göra
någonting åt den. När vi moderater då framför olika
förslag för att göra någonting åt det och för att männi-
skor ska kunna bo kvar - t.ex. en fortsatt frysning av
taxeringsvärdena, eftersom det är på grund av att
frysningen upphör som det blir så betungande - vad
gör då Miljöpartiet i skatteutskottet när vi väl kom-
mer till skott och ska ta ställning till detta? Då säger
Miljöpartiet nej. Min fråga är: Kan Matz Hammar-
ström garantera att med den politik som han är med
och bedriver så kommer människor att kunna bo kvar
i sina hus?

Anf. 80 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! En fortsatt frysning av taxeringsvär-
dena är knappast någon lösning på problemet med
dagens fastighetsbeskattningssystem. Det är bara
konstgjord andning. Jag kan garantera att vi i Miljö-
partiet ska göra vad vi kan för att få ett annat mer
rättvist fastighetsbeskattningssystem. Och jag är nog
för min del också beredd att anta att det kommer att
innebära lägre skatteintäkter. Men att så nonchalant
som moderaterna gör säga att vi ska avskaffa detta
utan att ersätta det med någonting annat är jag inte
beredd att göra, eftersom jag anser att det äventyrar
välfärden.

Anf. 81 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Vad är sanning? Det kan man verkli-
gen fråga sig efter den diskussion som har varit i
kammaren i dag. Jag frågade Utredningstjänsten vad
förändringarna av fastighetsskatten kommer att inne-
bära. Hur mycket mera kommer Stockholms läns
invånare att få betala i skatt beroende på de föränd-
ringar som nu har gjorts av fastighetsskatten? Jag fick
svaret att Stockholms län får betala 1,3 miljarder mer
i skatt, varav 400 miljoner tas ut av flerbostadshusen.
I den meningen är det ju en skattehöjning trots det
som sägs i andra sammanhang.
Fru talman! Många av kammarens ledamöter
skulle inte tro mig, och den helt övervägande delen av
allmänheten skulle tro att jag ljög och for med lögn-
aktigt tal om jag påstod att man i Sverige kan tvingas
betala fastighetsskatt för fastigheter som man inte
äger.
Fastighetsskatten har många konstigheter och är
svår att definiera. Fastighetsskatten är inte en förmö-
genhetsskatt. Den tar inte hänsyn till fastighetens
skuldbelastning. Man behöver således inte ha en
krona i tillgång i fastigheten men får ändå betala en
skatt som är relaterad till fastighetens bruttovärde.
Eftersom fastighetsskatten utgår från fastighetens
potentiella värde vid försäljning och inte från dess
värde inom ramen för pågående användning är den
inte heller en konventionell avkastningsskatt.
Fastighetsskatten har inte att göra med bärkraft,
den goda principen om skatt efter bärkraft som till-
lämpas i andra sammanhang. Lite tillspetsat kan man
säga att den löpande beskattningen av fastigheter är
en beskattning av fastighetens förväntningsvärde vid
övergång till annan användare i samband med en
försäljning, som faktiskt inte kommit till stånd. Om
den hade kommit till stånd hade den skattskyldige
inte haft någon fastighet att skatta för. Det är normalt
att man inte ska behöva skatta för en fastighet man
inte äger.
Det är svårt att föreställa sig varför man skulle
behöva betala skatt för en fastighet som man inte
äger. Fastighetsskattens principlöshet upphör aldrig
att förvåna. Trots alla konstigheter avseende motiv
och regelutformning finns det de som måste betala
fastighetsskatt för mark som de inte äger - jag ljuger
inte! Tomträttsinnehavarna är genom tomträttsavgäl-
derna utsatta för såväl kommunalpolitiskt som mark-
nadsmässigt godtycke. De har det något tvivelaktiga
nöjet att betala fastighetsskatt för en annans tomt.
Marken är oftast upplåten av kommunen genom en
mycket speciell typ av arrendeavtal kallad tomträtt.
Det är kommunen som äger marken. Men kom-
munen går fri från fastighetsskatt. Det är tomträttsin-
nehavaren som får stå för skatteinbetalningarna. Det
är naturligtvis principiellt förkastligt. Rimligt vore att
markägaren, kommunen, finge betala fastighetsskat-
ten. Visserligen kan det komma att påverka avgälden,
det är ingen tvekan om det. Men det vore principiellt
mer rimligt att kommunen, markägaren, stod för
fastighetsskatten och utifrån den situationen för-
handlade med tomträttsinnehavarna om avgäldens
storlek.
Det är inte rimligt att behöva betala fastighetsskatt
för någon annans mark. Det skulle förmodligen göra
diskussionerna om fastighetsskatten lite mer principi-
ellt lättfattliga om man vidtog åtminstone den föränd-
ringen. Jag har förstått att moderater och kristdemo-
krater är eniga om det.
Fru talman! Med detta vill jag instämma i de yr-
kanden som framställts tidigare från moderat håll.

Anf. 82 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Vi har hört vad den moderata politi-
ken för skattesänkningar går ut på. Det finns inte en
enda skatt ni inte vill sänka. Det skulle möjligen vara
kommunalskatten. Där är ni inte inne och klampar i
riksdagen, men det är ju en kommunal angelägenhet.
Ute i kommunerna vill ni sänka den också.
Carl-Erik Skårman tar upp tomträtt och byggnad
på ofri grund. Jag har själv en sommarstuga på ofri
grund. Det är klart att jag ska betala fastighetsskatt på
det förväntade försäljningsvärdet. Taxeringsvärdet
motsvarar 75 % av det. Taxeringsvärde och försälj-
ningsvärde påverkas de facto ibland av upplåtelse-
formen för marken - om man äger marken eller inne-
har den med tomträtt.
De regler som gäller för tomträtt i städer innebär
att det är i stort sett samma sak som att äga tomten.
Det är ingen större skillnad i dag, med de trygghets-
system som finns. Det påverkar också marknadspri-
set. Det är marknadspriset som ska ligga till grund för
taxeringsvärdet. Vem som sedan ska betala fastig-
hetsskatten är ointressant i sammanhanget. Den
kommer ändå att tas ut på tomträttsavgälden i mot-
svarande mån, precis som Skårman säger. Varför
krångla till det i onödan?
Hur ska man göra med alla de privata fastighets-
ägare som upplåter tomträtter? Menar Skårman att
man ska ta ut fastighetsskatt fullt ut? Det gör man i
vissa fall. De får betala fastighetsskatt på hela fastig-
heten. Sedan betalar de enskilda husägarna fastighets-
skatt på den del av värdet som deras hus betingar.

Anf. 83 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt som Per Rosengren sä-
ger, att kommunerna fortfarande har möjlighet att
bestämma kommunalskatten själva. Men det kanske
vi får ta upp i ett annat sammanhang.
Per Rosengren menar att det är konstigt att man
inte skulle betala fastighetsskatt som tomträttsinneha-
vare. Jag menar att det är tvärtom. Det gäller att räta
ut konstigheten och låta markägaren betala fastighets-
skatten. Sedan får markägaren ha ett civilrättsligt
avtal med arrendatorn, i detta speciella fall ett tomt-
rättsavtal, där man avgör hur betalning ska ske till
markägaren. Det är det naturliga. Det konstiga och
avvikande är som det ser ut i tomträttssammanhang.

Anf. 84 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag försökte förklara att man betalar
fastighetsskatt med en viss procentsats på 75 % av
marknadsvärdet. Det är marknadsvärdet som ligger
till grund för fastighetstaxeringen. Det är för mig
obegripligt varför ska man dela upp det som Skårman
vill. Det är fortfarande marknadsvärdet som ligger till
grund för fastighetsskatten. Marknadsvärdet påverkas
av om man äger tomten eller innehar den med tomt-
rätt. Det är fortfarande marknadsvärdet som ligger till
grund. Annars skulle man skapa en mycket märklig
situation på fastighetstaxeringsområdet. Det som
Skårman föreslår skulle skapa oerhört mycket pro-
blem och bli ganska orättvist.
Som sagt, det är marknadsvärdet som är det in-
tressanta. Det ligger till grund för fastighetsskatten.

Anf. 85 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Vad jag säger är att man ska göra det
enkelt. Man ska ta ut fastighetsskatt av fastighetsäga-
ren. Det säger Per Rosengren att han inte förstår. Han
tycker att det är krångligt. Men någon ordning måste
det väl vara även på fastighetsskatten.
Tomträttsavgälden är ytterst beroende av mark-
nadsvärdet, eftersom det är beroende av taxeringsvär-
det, precis som fastighetsskatten. Då är det rimligt att
tomträttsinnehavaren får betala sin avgäld i ett och
samma skeende till markägaren. Markägaren äger
faktiskt marken, något som de socialistiska partierna
dessutom brukar betrakta som en stor fördel. Jag vet
inte vari den ligger, men det brukar framställas på det
viset.

Anf. 86 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Jag vet inte vad en jurist skulle ha
sagt om det senaste meningsutbytet. Faktum är att det
är marken som är fastigheten. Vad som diskuteras här
är uppenbarligen en husskatt, och det är inte samma
sak.
Fru talman! Per Rosengren har tidigare i dag sagt
att människor för moderaterna är de som bor i stor-
stadsområdena med betalda villor. Människor, Per
Rosengren, är för oss alla. Det är också de småstuge-
ägare längs t.ex. Bohuskusten. Hustrun kanske bara
har folkpension. Den gamle pensionären äger ett hus
som han har byggt med egna händer på 40-talet. Hans
förmögenhet är något som bara finns på papperet. Det
går som bekant inte att äta vare sig plank eller eter-
nitplattor.
Nu blir det höjningar av både förmögenhetsskatt
och fastighetsskatt. Det rör sig här om en fiktiv för-
mögenhet. Dessutom drabbas dessa människor rejält
av de skatteökningar på bränsle som gjorts på senare
år. Var och en förstår då att vissa av dessa människor
inte kommer att ha råd att bo kvar. De har inte ens en
marginal för de ökande boendekostnaderna som ni
efter protester har infört som ett tak. Lisbeth Staaf-
Igelström talade om att fribeloppen har höjts. Men det
hjälper ändå inte.
Ofta är de här husen, som sagt, byggda för egen
hand. Nu tvingas en del av dem ur släkten - fastig-
heter i ett kanske än så länge attraktivt område men
där attraktiviteten kommer att minska väsentligt när
det bara är sommarboende i området och när skolan,
butiken, Posten och busslinjen lagts ned och färjelin-
jen dragits in. Det är dessa som vi talar för och det är
dessa som vi inte glömmer men som uppenbarligen
har glömts från majoritetens sida.
En annan fråga som jag tänkte beröra och som,
liksom den första frågan, är något som jag har motio-
nerat om gäller sambeskattningen, som ju har diskute-
rats ganska mycket här i dag.
Tidigare i dag diskuterades bl.a. punktskatten. Det
sades att den är till för att motverka vissa oönskade
företeelser, inte primärt för att få in pengar till stats-
kassan. Jag kan inte se annat än att den här sambe-
skattningen, som en del vill ha kvar, är en typ av
punktskatt - punktskatt på äktenskap. Med vilka
motiv? kan man fråga sig.
Jag skulle vilja höra om någon i majoriteten kan
försvara den orättvisa som här råder. När statsfinan-
serna medger, sade Matz Hammarström. Orättvisor
kan man tydligen ta bort endast när statsfinanserna
medger det - annars kan de finnas kvar. Det är, tycker
jag, ett oerhört svagt argument.
Fru talman! Om det hade varit till någon nytta
skulle jag självfallet ha yrkat bifall till mina motioner
men det ska jag inte göra. I stället nöjer jag mig med
att ställa mig bakom de yrkanden som tidigare har
gjorts av moderater. Här finns alltså två punkter där
det är fullt av fläckar på vårt svenska ekonomiska
samhälle. Redan nu skulle vi kunna göra någonting
rejält men majoriteten är inte beredd att göra någon-
ting.

Anf. 87 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Lennart Fridén beskriver faktiskt ett
verkligt problem, nämligen situationen i en del at-
traktiva områden. Det gäller också situationen i stor-
stadsområden i Stockholm. På sikt kommer det i stort
sett bli fråga om områden i stort sett bara för folk
med tjocka plånböcker, dock inte på grund av skatten
utan på grund av de marknadsvärden som de här
fastigheterna betingar. Det finns snart inte någon
normalinkomsttagare som kan skaffa sig en villa i
Stockholm, utan småhusboendet kommer i princip att
vara reserverat för folk med ganska tjocka plånböck-
er.
Det enda som motverkar denna höjning när det
gäller prisbilden är faktiskt fastighetsskatten. Släpps
denna kommer priserna att i motsvarande mån raka i
höjden - s.k. kapitaliseringseffekter. Forskare och
alla andra är totalt eniga om att de kapitaliseringsef-
fekterna i stort sett är hundraprocentiga i detta sam-
manhang. Frågan är bara om hyran ska betalas över
ränta eller över fastighetsskatt; så enkelt är det.
Man vurmar för områden utanför Göteborg och
för de kustnära boende men på sikt är det naturligtvis
ett stort problem att endast kapitalstarka människor
kommer att köpa upp i dessa områden. Det hela har
alltså inte med fastighetsskatten som sådan att göra.
Med den begränsningsregel som kommer att införas
ser man till att de som har låga inkomster kommer
undan när det gäller fastighetsskatten. Jag har tidigare
förklarat vad vi anser om förmögenhetsskatten och
hur vi är beredda att lösa det problemet.

Anf. 88 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Per Rosengren försöker undvika den
fråga som jag tog upp, nämligen att hans stora pro-
blem är de som i framtiden kommer att äga de här
fastigheterna, inte de som bor i dem i dag och som
blir tvungna att lämna dem.
Jag kan tala om för Per Rosengren att varken fis-
kare Ludvigsson, fiskare Patriksson eller fiskare
Karlsson skulle vilja sälja sina hus men de kommer
att bli tvungna att göra det.
Så enkelt är det, säger Per Rosengren. Ja, det är
väldigt enkelt. Man skulle kunna göra något åt den
galna fastighetsbeskattning som vi har - i kombina-
tion, som jag tidigare sagt, med förmögenhetsskatten
och med alla andra skatter som har drabbat den här
typen av människor. Det är dessa som vi också talar
för men det finns ingen anledning att så att säga haka
fast sig vid och bara hänvisa till att detta är ett pro-
blem som beror på att folk som har mer pengar än
förstånd kan köpa nästan vad som helst till vilket pris
som helst. Vi slåss för dem som i dag bor i nämnda
hus och som med egna händer har skapat dem. Detta
är det stora problemet, inte det som Per Rosengren tar
upp!

Anf. 89 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! På sikt är det största problemet fak-
tiskt att man får den här typen av omvända getton och
det tycker jag är ett betydligt större problem. Det
andra problemet löser vi genom begränsningsregeln -
genom att ta upp bara halva taxeringsvärdet vid för-
mögenhetsbeskattningen. Den och den fiskaren
kommer att klara att bo kvar genom denna begräns-
ningsregel. Fiskare har ju inte särskilt höga taxerade
inkomster. 5 % på en icke väldigt hög inkomst tror
jag att de klarar att betala i fastighetsskatt. Genom
begränsningsregeln löses problemet; det kan jag lova
Lennart Fridén. Får vi dessutom igenom att halva
taxeringsvärdet ska tas upp vid förmögenhetsbeskatt-
ning undanröjs även det problemet.

Anf. 90 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Nej, begränsningsregeln kommer inte
att lösa problemet. Den gamle pensionerade fiskaren,
med hustru som bara har folkpension och som har
varit hemma och snutit ungar och skött hemmet,
klarar inte av detta när förmögenhetsskatten tillkom-
mer på en förmögenhet som inte delas, när fastighets-
skatten ökar och när bränslekostnaderna ökar. Vidare
gäller det övriga problem som människorna möter.
Dessutom har man varit väldigt duktig när det gäller
att inte ge kompensation för fördyringar när det gäller
pensionsutbetalningar etc. Nej, det här löser inte
problemen!
Vi slåss för att dessa människor inte ska få de
problem som Per Rosengren, som tydligen är den
ende som i dag svarar för majoriteten här, skapar med
sin politik.

Anf. 91 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag har inte för avsikt att dra i gång
en ny debatt. Men den nya debatteknik som Lisbeth
Staaf-Igelström använder sig av genom att i en replik
till en företrädare för ett annat parti säga något om
Moderaterna - någonting som dessutom är fel - gör
att jag inte kan låta bli att gå upp i talarstolen för att
bemöta det. Därför vill jag till protokollet få anteck-
nat att Moderaterna inte har föreslagit att avdragsrät-
ten för räntor på boendelån ska avskaffas.

Anf. 92 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Det var mycket välgörande att få det
svaret från Marietta de Pourbaix-Lundin. När Bo
Lundgren var ansvarig för skattepolitiken höll han
med om att beskattning av fastigheter är en nödvän-
dig konsekvens av kapitalbeskattningen och att ett
avskaffande av fastighetsskatten i konsekvensens
namn bör innebära att man avskaffar avdragen för
räntekostnaderna. Så uttryckte han det på sin tid.
Sedan har jag aldrig hört någon moderat företrädare
säga någonting på denna punkt. Jag har tagit upp
frågan i några debatter men aldrig fått något svar. Jag
tackar alltså, fru talman, för detta klara svar från
Moderaterna.

Anf. 93 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag ska väl inte gå händelserna i för-
väg men när det här ärendet är färdigbehandlat kom-
mer vi in på betänkande SkU19 som handlar om
kapitalbeskattning. I en reservation föreslår ni en
sänkning av kapitalinkomstskatten till 15 %. Det
innebär en halvering av avdragsrätten. Menar ni att
man ska ha avdragsrätt fullt ut och sedan bara en
inkomstbeskattning med 15 %? Någonstans måste ni
väl agera på något sätt ärligt. Vad ni i dag kommer att
föreslå är alltså en halvering av avdragsrätten. På
annat sätt kan jag inte tolka det.

Anf. 94 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Det är tydligen nästa betänkande på
föredragningslistan som Per Rosengren tänker på. Ja,
det är funderingar som Moderaterna har på sikt men
vi har inte diskuterat en hopblandning av räntorna för
boende på detta sätt.

Anf. 95 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Nu blir jag allvarligt oroad. Marietta
de Pourbaix-Lundin som företräder det näst största
partiet i Sveriges riksdag inbillar sig tydligen att man
kan ha en 30-procentig avdragsrätt och en inkomst-
skatt på 15 %. Det är uppseendeväckande att det från
en företrädare för det näst största partiet i Sveriges
riksdag visas en så total okunskap om vad en sådan
politik kan innebära när det gäller "låneringar" och
skatteundandragande. Jag måste säga att jag är
chockad.

Anf. 96 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Det är lätt att chocka Per Rosengren.
Det har jag märkt. Han har varit ganska upprörd tidi-
gare och försökt få upp mig i talarstolen.
Jag har sagt vad som gäller. Det som finns där är
förslag på sikt. De är inte finansierade och finns inte
på något sätt med i Moderaternas budgetförslag.

Anf. 97 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av
att jag har skrivit två motioner som behandlas i detta
ärende. De handlar om just fastighetsskatten och
sambeskattningen av förmögenhet. Dessa två frågor
hänger ihop.
Jag anser att fastighetsskatten bör avskaffas. Vad
det är som har hänt nu är att majoriteten säger sig ha
gjort omfördelningar, sänkt skatten osv. Det gäller
inte i den valkrets som jag representerar.
I Stockholm har höjningarna av fastighetsskatten
varit 70, 80, 90, 120 och 130 %. Detta är något som
drabbar alla boende i Stockholm. Visserligen säger
företrädare för majoriteten här att begränsningsregler
har införts osv.
Skippa det där med begränsningsregler! Avskaffa
fastighetsskatten i stället! Gör ett enkelt och tydligt
system, så att medborgarna vet vad det är för regler
som gäller! Gör det möjligt att bo! Att bo är en
mänsklig rättighet. Pensionärerna drabbas, barnfa-
miljerna drabbas, medelålders drabbas osv. Fastig-
hetsskatten slår, och den slår hårt.
När det gäller sambeskattningen av förmögenhet
tycker jag att det i Sverige på 2000-talet är dags att
avskaffa den. Sambeskattningen av inkomst är av-
skaffad. Ta steget fullt ut: Avskaffa också sambe-
skattningen av förmögenhet!
Jag ber att få instämma i de moderata yrkandena.

Anf. 98 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag har räknat upp alla skatter som
Moderaterna vill ta bort i de här betänkandena. Fas-
tighetsskatten ska bort. Jag fick inte svar om det gäl-
ler samtliga punktskatter eller om man ska behålla
någon. Man ska sänka momsen - om det ska vara till
15 eller 20 % vet jag inte. Man ska ta bort statsskat-
ten, slopa förmögenhetsskatten, slopa dubbelbeskatt-
ningen och sänka kapitalinkomstskatten.
Här i kammaren tror jag att det finns sex partier
som i väldigt stor utsträckning värnar om den gene-
rella välfärden, men Moderaterna gör det inte.
Ni menar att man helt enkelt kan ta bort de här
skatterna, antingen det är fastighetsskatt eller vad det
är. Ni bryr er inte om vilka effekter det får. Att det
faktiskt är de med låga inkomster som gynnas av
generella välfärdssystem är allmänt omvittnat och
belagt. Men er politik kommer att gynna dem med
höga inkomster i allra högsta grad. De kommer att
betala sina system och ändå få väldigt mycket pengar
kvar, medan de med låga inkomster kommer ut
mycket sämre.
Titta på summan av era skattesänkningsförslag
och plocka inte bara ut ett! Då kommer de som ni
säger er värna om att förlora oerhört mycket på det
systemskifte som ni ligger bakom.

Anf. 99 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Det går att se på saker och ting väl-
digt olika, och vi har uppenbarligen olika synsätt. Per
Rosengren är välkommen att följa med mig runt i
Stockholm och göra besök i bostadsområdena för att
just höra hur fastighetsskatten drabbar. 70-, 80- och
90-procentiga höjningar av fastighetsskatten, vad är
det om inte konfiskation? Vad är det om inte att göra
det omöjligt för människor att bo kvar i sina fastig-
heter?
Att här tala om begränsningsregler, vad innebär
det mer än att göra människor ytterligare beroende av
de politiska besluten? Om inkomsten ökar så minskar
ju möjligheten att få tillgodoräkna sig avdrag, dvs.
möjligheten att påverka sin ekonomiska situation är
lika med noll. Dessutom har det stora flertalet boende
i Stockholm så pass höga förmögenhetsvärden på sina
fastigheter att begränsningsregeln inte kommer att
vara tillämpbar. Vad är detta?

Anf. 100 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att begräns-
ningsregeln inte tar hand om förmögenhetsskatten.
Det har jag försökt förklara under lång tid, men det
kanske inte har gått hem att vi har ett förslag att man
ska ta med halva taxeringsvärdet i förmögenhetsbe-
räkningen. Då löser man, tillsammans med begräns-
ningsregeln, de problem som är akuta. Jag ska inte
nämna några föreningar eller organisationer som har
uttryckt till mig att de akuta problemen då kommer
att försvinna. Det är sådana som normalt sett värnar
de här människorna.
Jag har ännu inte fått svar av någon moderat på
frågan hur ni ska göra med hyreshusen som är dub-
belbeskattade. Om ni tar bort fastighetsskatten, ska ni
då skicka in bidrag till hyresgästerna? Det är full-
komligt klarlagt att det är en dubbelbeskattad boende-
form. Där ska man ta bort fastighetsskatten under
förutsättning att den är kvar på villorna. Nu vill ni ta
bort den. Då måste ni alltså gå in och subventionera
hyreshusen. Jag har inte sett någonstans att ni gör ett
enda jota för hyresgästerna - de existerar inte i er
verklighet. Det är bara att konstatera det.
Åk ut och prata med hyresgästföreningar och med
hyresgäster och ge dem de förslag som ni har att
fortsätta att överbeskatta den boendeformen därför att
ni bara vill gynna villaboendet! Det är det som Mode-
raterna säger. Det är belagt i utredning efter utredning
att det är faktum; det går inte att slingra sig ifrån det.
Ni har själva accepterat den bilden. Men ni gör inte
någonting åt det, för ni ska fortsätta att överbeskatta
hyresgästerna.

Anf. 101 MARGARETA CEDER-
FELT (m):
Fru talman! Frågan vem det är som fortsätter att
dubbelbeskatta och beskatta extra kan vi diskutera
länge. Vad jag har tagit upp här är just hur fastighets-
skatten slår på boende i Stockholm. Det gäller boende
i villa. Det kommer att gälla boende i bostadsrätt och
också i hyresrätt, med den politik som majoriteten
för.
Per Rosengren är välkommen att följa med mig
runt i Stockholm och se hur det ser ut, att diskutera
med barnfamiljen som har fått en kalkyl på sitt boen-
de för två år sedan och som nu till sin förtvivlan ser
att kalkylen inte håller, med det äldre par som har
amorterat av sina lån inom utsatt tid och räknat med
att klara av sitt boende till relativt låg kostnad och
som nu ser att det inte går längre.
Vad är det för politik som majoriteten för som
driver folk från hus och hem? Att stå här och tala om
att ni har sänkt skatten och att ni tar ansvar håller inte.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

8 § Motioner om företags- och kapitalbeskatt-
ning

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU19
Motioner om företags- och kapitalbeskattning.

Anf. 102 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! I ett bra land lönar det sig att arbeta,
lönar det sig att spara och lönar det sig att utbilda sig.
Det ska löna sig att ta risker i eget och andras företa-
gande. Så ser vi moderater på skattepolitiken.
I betänkandet SkU19 behandlas samtliga dessa
begrepp med en tyngdpunkt på sparande och företa-
gande. Det har lämnats ett stort antal motioner som
behandlas i detta betänkande. De flesta av dem är
insiktsfulla när det gäller att förbättra villkoren för
medborgarna så att Sverige utvecklas åt rätt håll för
samtliga medborgare.
Utskottsmajoriteten avstyrker samtliga motioner.
Det avslöjar samtidigt en ovilja att verkligen ha en
dialog här i riksdagen om de utmaningar som landet
står inför och hur vi bäst ska klara dessa.
När man lyssnar på debatten här under förmidda-
gen får man lätt intrycket att en hel del företrädare för
utskottsmajoriteten har läst en ledande artikel i en av
våra mest citerade tidningar. Där står det: En klar
princip bör trots allt vara, att om några ska leva på sin
lön, bör det sannerligen i varje fall icke vara dessa
högavlönade, vilka ju ha det bra ändå!
Fru talman! På senare tid har alltfler uppmärk-
sammat det åldrande Europa. Det föds färre barn,
samtidigt som levnadsåldern stiger. Det medför nya
utmaningar. Statsministern har utropat att fler barn
måste födas, annars hotas samhällets grundläggande
funktioner. Andra förordar en ökad invandring av
yrkeskunniga personer, och andra åter talar om nöd-
vändigheten av att vi höjer pensionsåldern. Få ägnar
sig åt frågan varför det föds färre barn.
Alla dubbelarbetande föräldrar som stressar och
planerar för att hinna med att sköta sina arbeten bra
och ge sina barn kärlek, omvårdnad, uppfostran och
tid och samtidigt ska fundera på hur de ska hinna laga
hängrännorna, städa hemmet, fixa bilen, tvätta och
stryka, handla mat och klippa gräsmattan skulle vilja
ha hjälp med en avlastning. Men det svenska skatte-
systemet är inte konstruerat för att lösa dessa pro-
blem. Skattekilarna gör att det i praktiken är näst intill
omöjligt att köpa de tjänster som verkligen skulle
kunna avlasta dessa familjer.
Skatten är en tull på arbete. Köparna har inte råd
att betala tullen om den är för hög, och därför skapas
ingen marknad. De som gärna skulle vilja ha denna
typ av arbete får arbeta svart eller inte alls. Det, fru
talman, är ett slöseri med resurser på flera sätt: eko-
nomiskt och mänskligt.
De fyra borgerliga partierna har i reservation 1
påvisat vad en alternativ politik med sänkta margina-
leffekter skulle kunna åstadkomma. Med ett avdrag
på 50 % av kostnaderna för hushållsnära tjänster
skulle en marknad för dessa tjänster kunna etableras.
Ett stort antal personer skulle få ordentliga arbeten
med alla samhälleliga förmåner. Riksskatteverket har
uppskattat att 60 miljarder i uteblivna skatteintäkter
finns i den svarta sektorn, varav de hushållnära
tjänsterna förmodligen svarar för merparten. Det
skulle alltså inte kosta särskilt mycket att följa de
borgerliga partiernas förslag. Tvärtom skulle det
t.o.m. kunna öka skatteintäkterna.
Barnfamiljer skulle då kunna få mer tid över till
sina barn och få en mer harmonisk tillvaro. Detta är,
vilket väl alla inser, en nödvändig förutsättning för ett
ökat barnafödande.
Varför, fru talman, ska det vara så svårt att ge
barnfamiljer och andra denna ökade valfrihet? Det är
en fråga som jag skulle vilja höra Per-Olof Svensson
svara på i sitt anförande senare.
Fru talman! Trots att regeringen titt som tätt häv-
dar att företagsklimatet i Sverige är gott visar statistik
och enkäter att så inte är fallet. I dagens tidningar kan
vi läsa om hur nyföretagandet sjunker kraftigt och om
hur pessimismen sprider sig. Den grova diskrimine-
ringen av företagare som finns i de s.k. 3:12-reglerna
är ett belysande exempel på avogheten mot den grupp
medborgare som arbetar för att utveckla Sverige.
Alltsedan jag kom till riksdagen har jag kämpat
för att avskaffa stoppreglerna och 3:12-reglerna som
drabbar fåmansbolagen och deras ägare. De flesta
stoppregler försvann också vid förra riksmötet, men
två återstår.
Hur kan utskottsmajoriteten framhärda i att ma-
karna i ett fåmansföretag inte ska betraktas som indi-
vider, utan i stället som en enhet? Partiledarna för de
tre partier som bildar utskottsmajoriteten pratar gärna
vitt och brett om jämställdhet, men här finns beviset
för att det inte gäller företagarfamiljer.
Jag skulle, fru talman, vilja att Per-Olof Svensson
förklarade för kammarens ledamöter varför denna
uppenbara diskriminering fortsätter. Stoppregelutred-
ningen föreslog avskaffande av regeln, men regering-
en och riksdagsmajoriteten ville inte. En förklaring
vore jag tacksam för.
Fru talman! En annan diskriminerande särbe-
handling är den som gäller barn till företagare. Om de
är under 16 år och under ferierna jobbar i familjens
företag får de betala skatt från första kronan, och
dessutom med den marginalskatt som föräldern har.
En klasskompis som också jobbar kan utnyttja grun-
davdraget och får en helt annan nettoinkomst. Detta
tycker jag är orättvist och diskriminerande.
Vad tycker då utskottsmajoriteten om detta? Jo,
den tycker att man inte ska göra någon förändring.
Jag skulle gärna vilja höra Per-Olof Svensson ut-
veckla tankegångarna bakom detta.
Fru talman! I betänkandet behandlas också dub-
belbeskattningen av bolagsinkomster. Jag vet inte hur
många år detta har varit föremål för debatt i riksda-
gen. Även här är positionerna låsta.
Under den senaste borgerliga regeringen avskaf-
fades dubbelbeskattningen. Skatteutskottet har också
på sina resor fått vittnesmål från framgångsrika före-
tagare om hur det under det år när dubbelbeskattning-
en var avskaffad var möjligt för dem att ordna bl.a.
successionen i företaget och dessutom ta ut en del av
vinsten utan att åderlåta företaget.
Dubbelbeskattningen av svenska aktieägare gör
att dessa befinner sig i ett underläge gentemot utländ-
ska investerare. Dessa betalar ofta ingen avkastnings-
skatt, och realisationsvinsten är efter fem års innehav
i snitt 4 % inom EU, medan de svenska ägarna får
betala 30 % i skatt. Detta medför att kalkylen ser helt
annorlunda ut, och resultatet är givet. Svensk skatte-
politik på detta område syftar uppenbarligen till att
minska det svenska ägandet av svenska företag.
Fru talman! Kan Per-Olof Svensson förklara för
kammarens ledamöter varför man ska beskatta risk-
kapital dubbelt upp jämfört med investeringar i t.ex.
svenska statens obligationer?
Fru talman! Inom EU har det diskuterats och
t.o.m. beslutats om ett s.k. sparpaket som sägs syfta
till att minska konkurrensen om kapital. Problemet är
att nivåerna för beskattning av kapital är så olika
inom EU och för den delen också i stora delar av
världen utanför EU. Sverige ligger naturligtvis i topp
med 30 %. Detta är ohållbart i en alltmer internatio-
naliserad ekonomi.
Vi har i vår reservation förordat en successiv
sänkning mot 15-procentsnivån. Tillsammans med
avskaffande av förmögenhetsskatten skulle det vara
en värdefull vitalisering av svenskt näringsliv och
lägga grunden för en god sparmiljö i Sverige. Det i
sin tur är en förutsättning för att vi ska kunna ha en
långsiktigt hållbar utveckling av den svenska ekono-
min.
Fru talman! Fastighetsinvesteringsbolag är en
metod som möjliggör att fler medborgare kan vara
med och placera i fastigheter än vad som i dag är
möjligt. Det har gjorts flera utredningar om detta, och
det har presenterats lagförslag. Det har varit semina-
rier, och vi har haft hearing i såväl finansutskottet
som skatteutskottet kring detta. Men jag vill påstå att
utskottsmajoriteten egentligen aldrig velat tränga in i
problematiken ordentligt, och därför har det inte hänt
någonting.
För några veckor sedan skrev f.d. riksbankschefen
Lars Wohlin en uppmärksammad artikel om att fas-
tighetsinvesteringsbolagen även skulle kunna ha en
positiv effekt för bostadsbyggandet, något som i po-
sitiva ordalag har kommenterats även av socialdemo-
krater. Även om dessa säger att fastighetsinveste-
ringsbolag ensamma inte kan ändra bostadsbyggandet
i positiv riktning skulle det ändå vara ett viktigt steg.
Motiveringen i betänkandet på denna punkt är
minst sagt vag. Däremot finns det beskrivet hur man i
Finland infört fastighetsfonder med ungefär samma
innebörd som vårt förslag med positivt resultat. Min
fråga till Per-Olof Svensson är därför: Vad är det
egentligen som gör att majoriteten inte vill införa
fastighetsinvesteringsbolag?
Fru talman! Det finns 20 reservationer i detta be-
tänkande. Moderaterna står bakom 16 av dem, varav
12 stycken tillsammans med andra partier. Jag har
anmält en talartid på 12 minuter och har nu använt 9
minuter och 47 sekunder. Den övriga tiden bjuder jag
Per-Olof Svensson på, så att han kan besvara mina
frågor. Så yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 103 HELENA HÖIJ (kd):
Fru talman! I detta betänkande om motioner från
allmänna motionstiden om företags- och kapitalbe-
skattning behandlas många angelägna frågor som
lyfts fram i motioner från olika partier och enskilda
riksdagsledamöter. De problem som tas upp i dessa
motioner beror ofta på det generellt höga skattetryck
som vi har på arbete i Sverige, som speciellt natur-
ligtvis påverkar de branscher som är arbetsintensiva
och som ibland brukar sammanfattas i benämningen
tjänstesektorn.
Vi ser tjänstesektorn som en stor framtida tillväxt-
sektor. Produktion och försäljning av tjänster kommer
i framtiden att få allt större utrymme i relation till
varuproduktion och varuförsäljning. För att det här
ska kunna ske måste den ekonomiska diskriminering
som i dag drabbar tjänsteföretag minska. Diskrimine-
ringen består i att arbete i dag generellt beskattas
hårdare än kapital. Stimulanser för att påskynda ut-
vecklingen av antalet tjänsteföretag skulle få stora
effekter när det gäller antalet nya jobb. Riksdagen bör
därför ge regeringen till känna att det är angeläget för
företagande och för samhällsekonomin att man sänker
skatten på arbete. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion 1, under punkt 1.
I den här reservationen skriver vi tillsammans
med Moderaterna, Centern och Folkpartiet att nivån
på beskattningen av arbete har stor betydelse för
tillväxten och för hur företagssektorn utvecklas.
Det är viktigt att vi skapar goda förutsättningar.
En hög beskattning av arbete leder till en sämre fun-
gerande arbetsmarknad, och med sänkt skatt på arbete
skulle tillväxtkraften i ekonomin stärkas. Inte minst i
förhållande till internationell konkurrens är det här
viktigt. Flera branscher drabbas i dag inte bara av det
höga skattetryck som vi har i Sverige utan också av
de stora olikheter som råder i fråga om skattetryck
mellan olika länder, som leder till konkurrensnack-
delar för svenskt näringsliv.
I betänkandet lyfts några särskilda branscher fram
som drabbas av den höga beskattningen av arbete.
Det gäller de hushållsnära tjänsterna, som vi hörde i
föregående inlägg och som vi flera gånger har debat-
terat i den här kammaren. Det gäller turistnäringen,
yrkesfiskarna och åkerinäringen. Åkerinäringen har
också i ett annat avseende tuffa förutsättningar i Sve-
rige. Det hörde vi min partikamrat Kenneth Lantz tala
om när betänkandet om punktskatter debatterades.
En annan grupp företag till vilka dagens skatte-
system inte är anpassat är familjeföretag och andra
fåmansbolag. I dag finns ett antal rent diskrimineran-
de särregler för fåmansföretag. Reglerna är, trots att
flera förändringar har gjorts sedan de infördes 1990,
fortfarande ofördelaktiga jämfört med dem som gäller
för andra företag. Skattereglerna för fåmansbolag är
dessutom ytterligt komplicerade.
Ett särskilt problem gäller vad som ska ses som
intäkt av kapital och vad som ska ses som inkomst av
arbete, dvs. lön, av den utdelning som ägaren tar ut ur
sitt företag. I dag gäller att som kapitalinkomst räknas
endast ett belopp motsvarande statslåneräntan plus
5 %. Resten räknas som lön och beskattas därefter.
Innan ägaren betalar skatt på utdelningen har utdel-
ningen också beskattats i företaget. Det är den s.k.
dubbelbeskattningen. Också denna vill kristdemo-
kraterna avskaffa, och det har vi en reservation om.
Utgångspunkten måste ju vara att delägare i få-
mansaktiebolag ska betraktas och behandlas lika som
delägare i större bolag, och endast utdelning över ett
belopp som skulle motsvara marknadsmässig lön bör
beskattas som kapitalinkomst. På samma vis bör barn
under 16 år som jobbar i familjeföretag kunna få
skälig ersättning utan att denna ska läggas på föräld-
rarnas inkomst och beskattas av dem, vilket är fallet i
dag. En 15-åring som jobbar i familjeföretaget får
t.ex. se sin lön lagd på mammans eller pappans lön,
vilket med dagens marginaleffekter ofta leder till att
han eller hon drabbas av mycket högre skatt än kom-
pisen som har fått sommarjobb i samma företag eller
om lönen hade kommit från någon annan arbetsgiva-
re.
Kristdemokraterna anser att förslag till nya och
enklare regler som jämställer fåmansföretagen med
andra företag snarast måste utarbetas. Också detta
finns utvecklat i en reservation. Det är också viktigt
att regeringen återkommer med förslag som möjlig-
gör generationsskiften i familjeföretag utan att de
samtidigt drabbas av högre kapitalskatter än icke
familjeägda företag som byter ägare. Detta är ett
problem inte minst för jord- och skogsbruken. Arvs-
och gåvoskatterna försvårar och fördyrar generations-
skiften i familjeägda företag genom att det i allmän-
het måste tas likvida medel ur företaget för att betala
skatterna, och på så sätt försvagas företaget finansiellt
av arvsskiftet.
En översyn bör göras av arvs- och gåvoskattereg-
lerna. Det rimliga vore att företagsförmögenhet, dvs.
arbetande kapital, i princip undantas från arvs- och
gåvoskatt för att man ska kunna hålla samman famil-
jeföretag vid generationsskiften. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till förbättringar
i denna fråga. Här har vi en reservation, nr 16, under
punkt 14, som jag också vill yrka bifall till.

Anf. 104 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! En av Centerpartiets tre högst priori-
terade skattesänkningar de närmaste åren är en sänk-
ning av arbetsgivaravgiften för småföretagen. Våra
övriga prioriterade skattesänkningar är en sänkning
av inkomstskatten vid låga och normala inkomster
och en sänkning av fastighetsskatten.
Vi anser att sänkningen av arbetsgivaravgiften bör
ske enligt den modell som etablerades under förra
mandatperioden, då Centerpartiet i samarbete med
regeringen fick gehör för sina strävanden under
många år att åstadkomma en lättnad för småföretagen
i detta hänseende. Modellen innebär att arbetsgivar-
avgiften sänks med fem procentenheter på en löne-
summa, för närvarande upp till 852 000 kr. Modellen
gäller alla företag och koncerner, stora som små. Men
effekterna blir väldigt olika. Fem procentenheter på
upp till 852 000 kr ger påtagliga effekter för det lilla
företaget, medan de blir omärkbara eller försumbara
för de stora drakarna, som Volvo, Stora Enso, Erics-
son och vad de nu heter.
Vi vill nu gå vidare på den inslagna vägen genom
att ytterligare sänka med fem procentenheter på en så
småningom ytterligare förhöjd lönesumma. Det finns
goda skäl för detta. Det viktigaste är att det utgör en
välbehövlig stimulans för småföretag att växa och
bidrar därmed till sysselsättning och tillväxt i ekono-
min, vilket i sin tur är en förutsättning för en ökad
livskvalitet och en ökad välfärd. Ett annat skäl är att
det statistiskt sett är väl belagt att andelen sjukskriv-
ningstimmar i småföretag är väsentligt lägre än i de
större företagen. Det här innebär att belastningen på
sjukförsäkringen är väsentligt lägre när det gäller
anställda i småföretag än anställda i de större företa-
gen. Därmed är det logiskt att premiera de små före-
tagen, därför att de inte belastar socialförsäkringarna i
samma utsträckning.
Det är dessutom det bästa sättet att i ett generellt
system underlätta för arbetsintensiva företag, främst
tjänsteföretag, att sänka arbetsgivaravgifterna på det
sätt som vi har föreslagit. Det här förslaget behandla-
des under höstens budgetbehandling. Det avslogs,
men jag har ändå valt att beröra det här och nu just
därför att vi lägger en sådan vikt vid dess genomfö-
rande, och vi kommer oförtrutet att återkomma tills vi
har lyckats skapa majoritet för förslaget.
Fru talman! Det är en samstämmig uppfattning
bland ekonomer och andra bedömare att det är just i
småföretagen som tillväxten i sysselsättningen i nä-
ringslivet framför allt genereras i framtiden. Därför är
det så viktigt att undanröja skattemässiga hinder för
att så ska kunna ske. Det gäller framför allt lättnader i
reglerna för fåmansföretag. Det handlar om lättnader
för att man ska kunna se till att generationsskiften kan
komma till stånd i familjeföretag och om att ge ökade
möjligheter till periodiseringar via periodiseringsfon-
der, vilket i sin tur skulle öka investeringsbenägen-
heten i dessa småföretag.
I ett antal reservationer lämnas goda förslag till
hur denna stimulans kan ske, varav jag yrkar bifall till
reservationerna 15 och 16.

Anf. 105 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Nya situationer kräver nya ställ-
ningstaganden. Nya konjunkturlägen däremot kräver
inte alltid nya ställningstaganden på skatteområdet.
Om vi nu kan se intressanta dominoeffekter i den
offentliga statistiken - när det gäller allt från inköp-
sindex till sysselsättningsökning, eller snarare minsk-
ning av sysselsättningsökningen, antalet nyanmälda
platser och i slutändan, om något år, effekter på stats-
finanserna - aktualiseras åter skattesystemets struk-
tur, inte minst på företags- och kapitalområdet.
Den senaste viktiga strukturreformen på området
var skattereformen för snart tio år sedan. Den utgjor-
de ett viktigt steg när det gällde att råda bot på den
snårskog av undantag och konstiga drivkrafter som
successivt byggts in i systemet. Samtidigt vanns en
bred acceptans för att marginalskatter och marginalef-
fekter var problematiska och skulle bekämpas, inte
bara för höginkomsttagare.
Det har nu gått tio år sedan dess, och mycket har
förändrats. Inte minst har omvärlden förändrats. Vi
har i dag mer lättrörlighet. Vi har beskådat en fantas-
tisk teknisk utveckling som gör att kapital, människor
och företag i dag kan flytta ganska fritt. Det är i grun-
den någonting positivt. Liberaler är positiva till för-
ändringar som ökar friheten och möjligheten att röra
sig. Men det för ju med sig effekter som vi rimligen
måste behandla här i kammaren. Jag tänkte göra just
det nu. Jag hoppas att mina kolleger från Socialde-
mokraterna då inte enbart hänvisar till den sittande
utredningen.
Skattepolitiken måste utformas dels utifrån de oli-
ka skatternas tänkbara utformning och snedvridande
eller konkurrensnedsättande effekt, dels utifrån hur
mycket beskattning totalt som kan anses vara accep-
tabelt. Givetvis påverkas den totala skattenivåns
skadliga effekter av vilken mix av skatter som finns,
och hur dessa utformas för individen, samhällseko-
nomin och dynamiken kan ju variera.
Någonstans finns en effektiv balanspunkt för för-
delar och nackdelar med varje enskild skatt såväl som
det totala skatteuttaget. Denna balanspunkt formas
såväl av våra värderingar och vår politiska ideologi
som, inte minst, av den praktiska verkligheten. Även
om våra värderingar i Folkpartiet inte har ändrats har
situationen i samhället gjort det, inom Sverige och
globalt. Nu är det dags att rita om kartan, för verklig-
heten har förändrats.
Tyvärr är det tydligt att majoriteten och socialde-
mokraterna inte längre beskattar vad de vill utan vad
de med viss effektivitet kan beskatta. Det visar, me-
nar jag, denna värld av undantag på skatteområdet -
undantag för utländska experter; undantag för danskar
i söder; undantag för fattiga fastighetsägare, vilket vi
har pratat om tidigare i dag; undantag för miljardärer,
vilket vi också har pratat om. Det är bara några ex-
empel på vad jag tror att vi kan få möta mer av om vi
inte handfast agerar efter de rekommendationer som
många ger. Det gäller inte bara Folkpartiet, utan vi
kan läsa om detta i diverse utredningar - inte minst
från Skatteverket självt, som bäst av alla vet vad som
händer på det här området.
Fru talman! Ericsson är ju ett för Sverige minst
sagt viktigt företag. Det är bra. Jag hoppas att det ska
bestå. Däremot hoppas jag inte att företaget ska vara
så dominerande för arbetstillfällen och skatteintäkter
som det är i dag. Det måste ringa en klocka även hos
majoriteten när telekombranschen nu mognar och vi i
Sverige drabbas av en modern brukskris, som i t.ex.
Kumla eller Linköping.
Lösningen på detta är inte helt självklart att foku-
sera all kraft på att göra det bättre bara för storföreta-
gen. Lösningen, menar jag, handlar om att titta på
skattestrukturen för små och medelstora företag. Hur
behandlar vi dessa i Sverige i dag? Hur har det blivit
så att vi har en så extremt skev företagarstruktur? Vi
har väldigt många stora företag och en hel del en-
mansföretag - men väldigt få små och medelstora
företag. Vad var det som en gång gjorde att Ericsson
och andra i dag gigantiska svenska företag kunde
växa? Vad var det som gjorde att ingenjörer och
entreprenörer där kunde utveckla företaget, och var-
för ser vi inte samma växtkraft i dag? Det handlar
naturligtvis om skattestrukturen.
Folkpartiet liberalerna har under en lång tid för-
fäktat principen att skattestrukturen bättre måste
uppmuntra arbete, sparande och risktagande. Det är
viktigt för alla företag, men kanske allra viktigast i
dag för våra mindre och medelstora företag.
Det här leder mig in på frågan om småföretags-
regler. Villkoren för företagande måste helt enkelt bli
bättre. Visst har en del gjorts, men det räcker inte.
Antalet företag har inte ökat i den utsträckning som vi
bedömer är nödvändig. Någon tidigare talare var inne
på en rubrik i en av dagens tidningar: Nyföretagandet
minskar kraftigt. Detta är det stora problemet. Det här
med Ericsson är en strukturkris som kanske skatte-
systemet inte kan göra så mycket åt.
Den säkraste metoden för att få fler småföretaga-
re, trots ekonomiska konjunktursvängningar, är att
uppmuntra entreprenörskap och risktagande, både för
svenskar och för utlänningar. Här har vi i Folkpartiet
sett några nödvändiga åtgärder. En sådan är att se
över arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn. Det måste
bli billigare med dessa tjänster, som inte alltid är de
mest produktiva. Framför allt är detta en åtgärd för att
göra svarta jobb vita, som någon var inne på tidigare.
Det gäller speciellt hushållstjänsterna, där vi från de
fyra borgerliga partierna har ett gemensamt förslag
sedan länge, ett väldigt bra förslag, för att få en stor
mängd svarta jobb vita.
Jag vill också belysa gränslandet när det gäller
personaloptioner, där jag tycker att det borde vara
tydligare kapitalbeskattning än den inkomstbeskatt-
ning som är i dag. Vi lyfter även fram sociala avgifter
på vinstandelar, som också är en del av kapitalbild-
ningen, och hur detta ska beskattas. Människor som
är anställda ska få större anknytning och större del i
vinsten i företag. Det kan vi påverka med skattesys-
temet.
Folkpartiet har länge argumenterat för en lättnad i
dubbelbeskattningen när det gäller företag. Den lätt-
nad som har gjorts hittills har varit begränsad till
onoterade bolag. Vi vill gå längre, och det har vi
redovisat i våra motioner under många år. Dubbelbe-
skattningen är en oförsvarlig beskattning, eftersom
det är positivt när man investerar riskkapital i företag
i stället för att sätta in det på banken. Då går i och för
sig banken in på riskkapitalmarknaden, till en rätt
mycket högre ränta, men då är det alltså stora banker
som sätter riktlinjer för företagen i stället för många
små riskkapitalister, dvs. vanliga medborgare, som
sätter in sina sparpengar.
Sedan har vi stoppreglerna, fru talman. En del har
försvunnit, men några är kvar. Vi har hört argumen-
ten, så jag upprepar inte dem. Men det blir ju jätte-
konstigt för ungdomar som sommarjobbar i företag:
En får nästan ingen skatt alls om han jobbar i en må-
nad, men en får 55 % i skatt för att hans pappa råkar
äga företaget. Det är väl bra att barnen arbetar och får
lön för det, tycker jag.
Viktigast av stoppreglerna är väl ändå de s.k.
3:12-reglerna. En verklig förbättring av företagskli-
matet förutsätter att de reformeras och att vi sänker
den totala beskattningen. Det gäller särskilt detta med
hur ägaren beskattas. Att man inte kan komma fram
till ett system där man använder sig av någon sorts
medellön i branschen och allt utöver detta tas till
kapital är verkligen märkligt. Folkpartiet har senast
uppmärksammat detta då utskottet gjorde någon jus-
tering i utkanten av dessa regler. Vi upprepade då vårt
krav att detta borde göras genast. Men vi får väl se.
Det finns ju en utredning på detta område också - en
av många som vi har pratat om tidigare i dag.
Statistiska centralbyrån definierar 96 % av alla fö-
retag som familjeföretag. Här kommer vi in på detta
med generationsväxlingar, som vi också hört lite om
tidigare. Det här måste underlättas. Här är jag där-
emot ganska öppen för en utredning, för här är jag lite
osäkert på hur vi ska göra för att få detta att fungera
effektivt. Jag hoppas att den utredningen arbetar väl-
digt snabbt och effektivt.
Jag vill också ta upp frågan om skatt för snabb-
växande företag och möjligheten till skattesemester.
Det är en möjlighet för små företag som växer snabbt
att ta allt sitt kapital och investera i företaget, så att
man slipper vara beroende av nyemissioner eller av
en bank som kanske ger en kalla handen.
Avslutningsvis vill jag också ta upp reservationen
om möjligheten att flytta placeringar i aktiefonder
mellan olika fonder. Folkpartiet och Moderaterna har
en reservation som jag tycker är mycket bra om möj-
ligheten att byta aktiefond utan att utlösa beskattning.
I dessa dagar när kursen rasar i vissa branscher, inte
minst inom telekom, vore det ganska bra om vi kunde
byta fonder innan, inte minst för oss som försöker
spara till vår pension en gång i framtiden.
Fru talman! Vi står som vanligt bakom våra reser-
vationer, men för tids vinnande yrkar jag för Folk-
partiets räkning bifall endast till reservationerna 10
och 12.

Anf. 106 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Den svårighet som stjälpt många små-
företag är periodiseringen i redovisningen. Avskriv-
ningsmöjligheterna är starkt begränsade för de små
företagen, och småföretagen i synnerhet kännetecknas
av stora svängningar i verksamhetens omsättning och
lönsamhet. Därför bör dagens möjligheter att periodi-
sera ett överskott utökas och reavinstbeskattningen
kunna skjutas upp. Det kan låta sig göras om tids-
gränsen för redovisningsskyldigheten förlängs till två
år.
Nya företag startas ofta med hemmet som bas.
Men med nuvarande schablonmässiga regler om
avdrag för arbetslokal i egen bostad blir det ofta dyra-
re att jobba hemifrån än att hyra lokal någon annan-
stans. Därför bör avdragsmöjligheterna för arbetslo-
kal i egen bostad ses över.
Fru talman! Det har, särskilt i anslutning till pen-
sionsreformen och det fria valet av fondplaceringar,
växt fram ett antal olika fonder för mer eller mindre
etiskt sparande. Kriterierna för vad som kallas etiska
placeringar är allt annat än tydliga. De fondbolag som
lanserat etiska fonder har ofta fått utstå hård gransk-
ning och mer eller mindre välgrundad kritik.
Vi tycker från Miljöpartiets sida att det vore bra
med miljöetiska fonder med tydliga kriterier. Det
vore ännu bättre om avkastningen från de gröna fon-
derna beskattades lägre. Då skulle det bli mer attrak-
tivt att placera privata pengar i miljöetiskt profilerad
verksamhet.
Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 5
och 11.
Fru talman! Carl Erik Hedlund tar upp problemet
att det föds för få barn i Sverige. Det är bra att han ser
det problemet. Men hans lösningar stöder jag inte.
Sänkt skatt är som vanligt den moderata lösningen på
allt, också på detta.
Vi har från Miljöpartiets sida gjort annat och före-
slagit annat. Vi har tillsammans med socialdemokra-
terna och vänstern valt att höja grundbeloppet till
föräldraförsäkringen kraftigt. Vi har valt att föreslå
sänkt arbetstid, så att man har tid att själv laga den
där hängrännan, sköta trädgården och hemmet i stället
för att fortsätta jobba hälsan ur sig och stimulerad av
sänkt tjänstebeskattning leja andra för att göra allt det
man skulle vilja göra själv men inte hinner med.
I det perspektiv Carl Erik Hedlund själv väljer att
anlägga, dvs. att det föds för få barn i Sverige, fram-
står också det moderata förslaget om sänkt kapital-
skatt som mycket egendomligt. Om kapitalskatten
sänks till 15 % måste rimligen ränteavdragen sänkas
till samma nivå, vilket skulle innebära ett dråpslag
mot så gott som alla unga familjer som bor i egna-
hem. Marietta de Pourbaix-Lundin svarade mycket
svävande och defensivt på Per Rosengrens kritik
tidigare och jag undrar nu om Carl Erik Hedlund har
samma hållning, som innebär ett slags devalvering av
det egna förslaget, eller om han vågar stå för att det
moderata förslaget om sänkt kapitalskatt också leder
till sänkt avdragsrätt för bolåneräntor.

Anf. 107 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Matz Hammarström tyckte med an-
ledning av skatt på arbete att det var bra med sex
timmars arbetsdag, så att vi inte ska jobba hälsan ur
oss. I stället skulle vi hänga i hängrännorna hemma
och laga dem för att ha lite mysigt med barnen. Var
det så?
Jag tycker att det låter livsfarligt att vi inte ska va-
ra professionella. Jag föredrar att någon annan som är
rätt mycket bättre på det än jag hänger på taket och
lagar hängrännorna.
Då är min fråga: Varför är Matz Hammarström
och Miljöpartiet så mycket emot att vi har lite lägre
beskattning på tjänster, så att vi kan låta mer profes-
sionella människor ta hand om saker i stället för att
klåpare som jag ägnar sig åt att laga hängrännor?

Anf. 108 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är möjligt att hängrännan inte var
ett lysande exempel. Jag tog det av Carl Erik Hed-
lund. Men poängen här är att det finns bättre sätt att
skapa mer tid för föräldrar att vara hemma med sina
barn än att sänka skatten på tjänster. Ett sådant bättre
förslag anser jag och Miljöpartiet är att sänka arbets-
tiden.

Anf. 109 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Matz Hammarström gör det ganska
enkelt för sig. Vi diskuterar just nu ett betänkande om
företags- och kapitalbeskattning. Det är inom det
området som vi nu diskuterar. För några veckor sedan
hade vi en diskussion om inkomstbeskattningen. Då
redovisades i vårt förslag till inkomstbeskattning att
vi framför allt satsar på lågavlönade med högre grun-
davdrag, högre avdrag för barnfamiljer osv. Det är väl
tillgodosett i vårt alternativ.
Men det vi pratar om här är att kunna skapa en
marknad för hushållsnära tjänster. Vi vet att det finns
en svart marknad. Vi vet också att det finns ett starkt
behov av de här tjänsterna. Men som jag sade tidigare
är skatten på detta arbete en tull, därför kommer det
här arbetsutbytet inte till stånd. Och arbetsutbyte,
Matz Hammarström, är grunden för en ekonomis
utveckling, annars skulle var och en sitta och pligga
sina egna skor och ha självhushållning. Arbetsfördel-
ning är grunden för en modern ekonomi. Och den
stoppar vi upp på det här området.
När det gäller kapitalbeskattningen, där vi föreslår
15 %, säger vi att vi måste anpassa oss till den inter-
nationella ekonomin. Vi måste anpassa vår beskatt-
ning av kapital, annars kommer ännu mer kapital att
fly ut ur landet. Då är det riktigt som Matz Hammar-
ström säger, att avdragen naturligtvis blir mindre
värda, ja. Men man måste se helheten i hela paketet:
kapitalsidan, förmögenhetsskatten, avkastningar och
liknande, liksom grundavdrag och barnavdrag. Hel-
heten måste man se.
Jag kan garantera Matz Hammarström att de låg-
avlönade då kommer att komma ut mycket bra. Men
det har jag inte tid att utveckla ytterligare här.

Anf. 110 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att Carl Erik Hed-
lund säger att jag gör det enkelt för mig. Det är väl
snarare Carl Erik Hedlund som gör det enkelt för sig.
Först går man till storms mot förändringarna i
fastighetsbeskattningen, och sedan föreslår man en
förändring i kapitalbeskattningen som Carl Erik
Hedlund såvitt jag förstår erkänner kommer att inne-
bära halverad avdragsrätt för bolåneräntor, vilket
kommer att slå mycket hårdare mot i synnerhet unga
familjer än de höjda taxeringsvärdena.
Men det kommer inte att drabba dem som mode-
raterna även i den tidigare debatten framfört som sin
huvudgrupp: äldre, boende i Stockholm och som inte
har några lån på sin fastighet. De kommer att gynnas
av det här. Men för barnfamiljerna kommer det att
innebära ett dråpslag.

Anf. 111 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Jag trodde att vi hade avslutat debat-
ten om fastighetsskatten, men Matz Hammarström
fick kanske inte när han var uppe i den debatten ut-
trycka sig tillräckligt väl.
Jag gör det enkelt för mig, säger Matz Hammar-
ström. Det gör jag inte alls det. Men det vi för nu är
ju en finansdebatt om helheten, både avdrag och
kostnader. Det klarar man inte av under ett två minu-
ters inlägg i en replik.
Men jag ska repetera en gång till. Grundavdraget
är i första omgången 36 000 kr med sikte på 50 000
kr innan du ska behöva betala ett öre i skatt. Succes-
sivt avskaffande av den statliga inkomstskatten. Vi
avskaffar förmögenhetsskatten. Vi sänker kapitalbe-
skattningen, som skapar den här nackdelen. Jag er-
känner att det är en nackdel, men den kompenseras av
alla fördelarna i övrigt.
Jag ska med glädje till Matz Hammarström över-
lämna vårt budgetförslag från i höstas, om han inte
redan har det. Där är det i detalj utvecklat hur detta
ska se ut.

Anf. 112 MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Tyvärr brukar man inte bli gladare av
att se de moderata budgetförslagen utvecklade i de-
talj. Det blir då tydligt att det hela inte går ihop. Jag
tycker att det är rimligt att diskutera boendekostnaden
i samband med detta i och med att en kapitalskatte-
sänkning kommer att ha en direkt inverkan på möj-
ligheterna att dra av bolåneräntorna. Det blir då up-
penbart att moderaterna i vanlig ordning bara talar om
gungorna och glömmer karusellerna.

Anf. 113 PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Vi socialdemokrater anser att skatter-
na är en förutsättning för att alla, inte bara några, ska
få tillgång bl.a. till en bra utbildning, en god omsorg
och en säker vård. Det ska vara möjligt att med
trygghet leva var som helst i vårt avlånga land. En
förutsättning för detta är att staten via skatter omför-
delar resurserna i samhället.
I dagens debatt och i detta betänkande behandlas
ett antal motioner som skulle kunna undandra möjlig-
heter för staten att göra den sortens omfördelningar
utan att det på något vis skulle vara fördelaktigt för
det stora folkflertalet.
Låt mig, fru talman, inleda med att yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva-
tioner. Det handlar om komplexa områden, vilket gör
att frågorna, ofta under längre tid, blir föremål för
utredningar.
De förslag i några motioner och reservationer som
gäller sänkt skatt på hushållsnära tjänster och infö-
rande av särskilda inkomstskatteregler för vissa regi-
oner i landet eller endast för vissa branscher skulle,
om de genomförs, innebära avsteg från principen om
en likformig och neutral beskattning, som ligger till
grund för skattereformen.
Dessutom kan tilläggas att en grupp knuten till
Näringsdepartementet har till uppgift att analysera de
faktorer som kan främja turistnäringens tillväxt och ta
fram ett underlag för en nationell strategi för den
svenska turistnäringen.
När det gäller de motioner och reservationer som
behandlar tonnageskatt, åkeribranschen, avsättningar
till pensionsstiftelser, yrkesfiskare, ägarbeskattning
och fåmansföretag vill jag hänvisa till att dessa frågor
endera bereds eller utreds eller att förslag om dem är
aviserade. Resultaten av detta arbete bör avvaktas.
Fru talman! Riksdagen har på senare år beslutat
om flera ändringar i syfte att förbättra villkoren för
nyföretagande och entreprenörskap. För att underlätta
nystart av företag återinfördes 1996 en möjlighet att
kvitta underskott i näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst.
Bland andra åtgärder på skatteområdet märks de
lättnader i beskattningen av utdelningar och reavins-
ter på aktier i onoterade bolag som beslutades hösten
1996 och som senare har utvidgats genom olika be-
slut 1997 och 1998. Dessutom slopades 1999 flertalet
av de s.k. stoppreglerna för fåmansägda företag.
Vidare har villkoren för avsättning till periodise-
ringsfond utvidgats. Innan ytterligare åtgärder i fråga
om reserveringsmöjligheter övervägs är det enligt
utskottsmajoritetens mening angeläget att få kunskap
om hur de förbättringar som redan har beslutats har
påverkat företagen. Det är därför önskvärt att den
undersökning som inletts i Finansdepartementet kring
företagens reserveringar fortsätts, så att det blir möj-
ligt att följa upp de nyligen ändrade reglerna.
Beträffande nivån på kapitalinkomstbeskattningen
kan nämnas att en särskild utredning om internatio-
naliseringens betydelse för svenska skattebaser och
framtida skattestruktur fått i uppdrag att i ett interna-
tionellt perspektiv analysera avvägningen mellan
skatteuttag på arbetsinkomster och skatteuttag på
kapitalinkomster liksom möjligheten och önskvärd-
heten av att bevara en likformig kapitalinkomstbe-
skattning. Syftet med arbetet är att åstadkomma ett
förbättrat underlag för framtida skattepolitiska prio-
riteringar.
Två utredningar har nyligen lämnat förslag om
förändring av beskattningen av kapitalvinster inom
företagssektorn. Utredningarnas förslag bereds för
närvarande i Finansdepartementet. Utskottet anser att
ett ställningstagande om nivån på beskattningen av
kapital bör anstå i avvaktan på ett resultat av det på-
gående utrednings- och beredningsarbetet.
Förslaget i en motion och en reservation om att
användande av miljövänliga produkter och miljövän-
lig teknik ska stimuleras genom en lägre skatt på
kapitalavkastningen av vissa investeringar skulle med
all sannolikhet förorsaka administrativa svårigheter.
Det torde vara lättare och effektivare att använda
tillgängliga resurser på ett sätt som innebär en mer
direkt styrning mot miljövänlig produktion.
Fru talman! Beträffande beskattningsmetod för
aktievinster kan följande framhållas. Under arbetet
inför 1990 års skattereform undersöktes ett betydande
antal metoder för beskattning av kapitalvinster. Ut-
redningen om reformerad inkomstbeskattning före-
slog en s.k. portföljmetod, som bedömdes kunna
innebära effektivare kontroll och enklare reavinstsbe-
räkning. Kritiken mot förslaget blev förödande, och
en modifierad genomsnittsmetod behölls därför.
Riksskatteverket har i en nyligen presenterad ut-
redning lagt fram ett förslag om enklare skatteregler
vid försäljning av värdepapper. Enligt rapporten är
krångliga regler vid andelsbyten det största problemet
och genomsnittsmetoden det näst största. Beträffande
andelsbyten föreslås förenklingar.
När det gäller förslaget om skatteuppskov vid
återinvesteringar i onoterade företag för att gynna
dessa företags riskkapitalanskaffning har utskottet
tidigare hänvisat till att denna fråga har aktualiserats
av Småföretagsdelegationen i betänkandet Kapital-
försörjning till småföretag. Den s.k. Bättregruppen i
Regeringskansliet, som har analyserat bl.a. dessa
idéer, har kommit fram till slutsatsen att en statlig
utredning bör få i uppgift att analysera om en upp-
skovsmodell i kapitalvinstsbeskattningen för återin-
vestering i onoterade bolag är en effektiv åtgärd om
en sådan möjlighet bör införas.
Beträffande utformningen av gällande schablon-
regel vill utskottsmajoriteten framhålla att procentsat-
sen vid 1990 års skattereform sattes ned från 50 % till
20 %. Procentsatsen bestämdes genom en avvägning
av önskemålet om en effektiv kapitalvinstsbeskatt-
ning mot önskemålet att underlätta i situationer där
det finns svårigheter att bevisa verkliga anskaffnings-
värden.
Frågan om förändringar på skatteområdet för att
underlätta vid generationsskiften i familjeföretag förs
fram i ett antal motioner och i en reservation. Antalet
motioner och deras innehåll tyder på att frågan har
hög aktualitet. Regeringen har också uppmärksammat
detta och gett utredaren av reglerna för beskattning av
ägare i fåmansbolag m.m. i uppdrag att överväga
olika ändringar i arvs- och gåvobeskattningen som
kan underlätta generationsskiften i företag. Resultatet
från utredningen bör avvaktas innan några nya beslut
fattas.
Fru talman! Jag har i mitt anförande hänvisat till
att beredning och utredning pågår i flera av de i dag
aktuella ämnena. Om vi ska kunna leva upp till det
som jag inledde med, dvs. att alla - inte enbart några
- ska ha tillgång till bra utbildning, god omsorg och
en säker vård och ska kunna leva med trygghet var-
somhelst i vårt avlånga land, är det av allra största
värde att vi inte hastar fram beslut som kan få be-
klagliga konsekvenser och som kullkastar dessa
grundsatser. Vi bör på sedvanligt svenskt sätt avvakta
pågående arbeten innan vi går till några beslut som
minskar statens inkomster.
Fru talman! Jag yrkar ytterligare en gång avslag
på reservationerna och bifall till utskottets hemstäl-
lan.

Anf. 114 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Det var ett spännande anförande så-
tillvida att det var en katalog över en mängd utred-
ningar som ska avvaktas på detta område. Det utreds
och diskuteras på olika håll och kanter, men det hän-
der inte särskilt mycket. Man ska inte hasta fram
beslut, för då äventyrar man vård, skola och omsorg,
säger Per-Olof Svensson.
Hur mycket, Per-Olof Svensson, svarar vård,
skola och omsorg för av de offentliga utgifterna?
Svaret är som vi båda vet ca 30 %. Det är för des-
sa 30 % av de offentliga utgifterna som man inte ska
hasta fram och göra erforderliga förändringar på
områden där skatterna gör att ekonomin fungerar
sämre, att vi inte klarar den internationella konkur-
rensen på olika områden och att vi inte får till stånd
marknaden för hushållsnära tjänster.
Fru talman! Jag ställde ett antal frågor till Per-
Olof Svensson som jag inte tycker att jag fick besva-
rade. Det gäller t.ex. fastighetsinvesteringsbolag. Vad
är huvudinvändningen mot detta annat än att man
säger att det inte finns anledning att ändra uppfatt-
ning, men uppfattningen finns inte verifierad?
Fortfarande förstår jag inte varför riskkapital ska
beskattas dubbelt upp mot en helt riskfri investering.
Per-Olof Svensson hänvisar till någon form av utred-
ning kring detta. Jag skulle gärna vilja höra hur man
har resonerat där. Det verkar något befängt.

Anf. 115 PER-OLOF SVENSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Under dagens lopp har de moderata
representanterna från den här talarstolen presenterat
förslag som handlar om att minska statens inkomster
med tiotals miljarder.
Minnet måste vara kort hos de moderata repre-
sentanterna i denna kammare. Det är inte mer än tio
år sedan man försökte just samma politik. Man sänkte
inkomsterna för staten och försökte öka utgifterna.
Vad hände? Jo, alltihop blev kaputt.
Vi ska naturligtvis inte göra om samma misstag
en gång till. Moderaterna kan försöka att få männi-
skor att tro att den politiken kan vara en bra framtid
för Sverige.

Anf. 116 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Det är inte riktigt svar på mina frågor.
Jag konstaterar att regeringspartiet med sina stödpar-
tier går på linjen: Vi utreder, och vi gör inga föränd-
ringar. Kollegerna i Tyskland och Frankrike, som
också har socialistiska regimer, och i Storbritannien
genomför kraftiga skattesänkningar på olika områden.
Det gör man för att man helt enkelt måste få ekono-
min att fungera bättre.
Som vi har snuddat vid här några gånger är det
inte heller så väl ställt med den svenska ekonomin.
Mycket tyder på att vi nu går in i en kanske rätt så
allvarlig konjunktursvacka. Men vi behöver inte göra
någonting, absolut ingenting. Vi utreder, säger Per-
Olof Svensson.
Kan jag inte få svar på någon av de frågor som jag
ställt? Tiden räcker inte för alla, men ta en. Ta t.ex.
frågan om fastighetsinvesteringsbolagen eller varför
riskvilligt kapital ska beskattas dubbelt upp mot risk-
fria investeringar. Jag skulle vilja ha något litet svar.

Anf. 117 PER-OLOF SVENSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Carl Erik Hedlund säger att det inte
görs någonting utan att man bara väntar på svaret från
utredningar. Jag tycker att det är ett bra system att
vänta och se vad utredningar kommer fram till.
Som Carl Erik Hedlund själv sade i sitt anförande
har det skett en hel del förändringar. Många av stopp-
reglerna, som Carl Erik Hedlund nämnde, har tagits
bort. Det har även skett andra förändringar och för-
bättringar för det enskilda företagandet.
Det tycker jag också är jättebra. Det bidrar också
till att människor kan få det bättre i landet när det
finns arbete att gå till.

Anf. 118 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Jag kan hålla med Per-Olof Svensson
om att skatter har och ska ha en omfördelande roll.
Det är en viktig del i vårt välfärdssamhälle. Men
skatter har också en stor påverkan på tillväxten. Där-
med påverkar de också tillgången på arbetstillfällen
och i förlängningen behovet av ekonomiskt stöd för
enskilda och familjer. Med en väl fungerade arbets-
marknad och kvalificerade arbeten minskar naturligt-
vis det behovet.
Jag skulle vilja fråga Per-Olof Svensson vilken
syn han har på utvecklingen av tjänstesektorn och det
principiella i att arbete i dag beskattas mycket hårdare
än kapital med utgångspunkt i kunskapen att skatter
också har en stor påverkan på tillväxten.

Anf. 119 PER-OLOF SVENSSON (s) re-
plik:
Fru talman! En sak är jag övertygad om. Vi ska i
princip ha samma beskattning överallt. Vi ska alltså
inte har något undantag för exempelvis tjänstesektorn
med lägre beskattning än andra branscher. Det är jag
helt övertygad om.
Jag är lite förvånad över kristdemokraternas reso-
nemang. Någon sade här tidigare i dag att de gick
patrull bakom Moderata samlingspartiet. Jag tycker
t.o.m. att de står längre till höger om det.
Om man går ned till riksdagens läsrum och läser
de aktuella tidningar som finns under veckorna kan
man i hela landet från syd till nord läsa om kristde-
mokrater som är ute och lovar ökade anslag till både
det ena och det andra.
Det gäller anslag till kommunerna, landstingen,
polis, tull, fängelser och allt möjligt. Samtidigt före-
slår de skattesänkningar i mångmiljardbelopp. Det
går helt enkelt inte ihop.

Anf. 120 HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Det är lite svårt att på tiden för en re-
plik redogöra för hela den kristdemokratiska budget-
motionen.
Jag är ganska övertygad om att flertalet av de för-
slag som Per-Olof Svensson talade om, ökade resur-
ser till tullen och till kampen mot ekonomisk brotts-
lighet osv., finns i vårt budgetförslag. Det kommer vi
ha anledning att förnya i samband med vårbudgeten.
Då får Per-Olof Svensson ytterligare en chans att
sätta sig in i det.
Alla dessa förslag innebär en budget i balans, in-
klusive de förändringar i skattesystemet som vi ser
som nödvändiga för en ökad tillväxt. Där är det en hel
del förändringar i beskattningen av företag och kapi-
tal men också i beskattningen av inkomster. Det är
naturligtvis också en del i beskattningen på arbete.
Jag dristar mig till att upprepa frågan. Hur ser ni
på tjänstesektorns utveckling när arbete beskattas
hårdare än kapital? Jag kan stödja att vi så långt det
nu går ska försöka att ha en så generell skattelagstift-
ning som möjligt. Med det höga skattetryck vi har
finns behovet av undantag på område efter område.
Jag vill påminna om att det oftast är regeringen
som med sin skattepolitik har behov av att göra un-
dantag. Vi har tidigare under riksdagsåret diskuterat
en begränsningsregel och skatt på utländska experter,
osv.
Det ligger en skillnad i beskattningen mellan olika
insatsvaror i produktionen av tjänster och produktio-
nen av varor där arbete beskattas hårdare.

Anf. 121 PER-OLOF SVENSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Som jag har sagt tidigare tycker jag
att man från Kristdemokraternas håll ska ta det väl-
digt lugnt, inte angripa andra och säga att man vill ha
olika saker. Det jag sagt sedan tidigare är sant. Man
är ute och lovar mycket mer än vad man lovar i någon
motion i riksdagen.
Man lovar höjda anslag till det ena och det andra.
Det finns ingenting som man inte vill lyfta fram på
olika ställen. Det brukar talas om populism. Jag vill
nog påstå att det mest populistiska jag har sett är när
jag läser referaten av där kristdemokraterna har farit
fram.
Samtidigt är man väldigt tyst om vad man tänker
göra på andra områden och hur man tänker försämra
för människorna i Sveriges land och kanske medver-
ka till det som jag sade, dvs. att människor inte kan få
samma bra vård, skola och omsorg i hela landet.

Anf. 122 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tänkte muntra upp stämningen
utan att förlänga debatten för mycket och spela lite
Riksdagsjeopardy. Jag tänkte höra om Per-Olof
Svensson är redo.
Frågan lyder som följer. Vem har sagt: Vi ska
släppa fram entreprenörerna, minska byråkratin och
underlätta småföretagens exportsatsningar? Tillsam-
mans skapar det förutsättningar för 100 000 nya fö-
retag före utgången av år 2000. Då börjar vi nedräk-
ningen.
Jag kan säga att det var Göran Persson, vår stats-
minister, som sade detta i Dagens Nyheter den 22
februari 1998. I dag ser vi rubriker i en tidning som
inte är från 1998. Där står: Kraftigt ras för nyföreta-
gandet.
Då är min fråga till Per-Olof Svensson om han
tycker att regeringen har lyckats bra med att förenkla
för företagandet och driva på att vi får fler små före-
tag så att vi inte behöver vara så beroende av de gi-
gantiska jättarna. Fler av dem genomgår i dag en
naturlig utveckling i en sorts brukskris när marknaden
mognar och andra länder kan börja konkurrera.

Anf. 123 PER-OLOF SVENSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Hade jag fått ordet tidigare så hade
jag kunnat säga att det var ett för bra uttalande för att
vara folkpartistiskt. Det var jag helt övertygad om.
Man blir lite förvånad och förundrad över Folk-
partiet, och nästan lite rädd också. För inte så hemskt
länge sedan var Folkpartiet ett stort parti. På en hö-
ger-vänster-skala stod det lite grann till vänster om
mitten. Det var ett stort parti, som hade betydelse för
landet och för dess utveckling och invånare. Sedan
placerade sig partiet i mitten. Då blev man lite färre,
och fick mindre att säga till om. Nu är det t.o.m. så att
partiet ibland visar sig stå till höger om högern. Man
har alldeles tappat kontrollen över allting, och mins-
kar och minskar. Snart har partiet arbetat sig ut ur
riksdagen, och kommer inte att ha någon betydelse
alls.
Återvänd till barndomshemmet!

Anf. 124 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Om barndomshemmet är det totala
hemvistet för den saknad av intellekt, substans osv.
som Per-Olof Svensson står för så kommer jag inte
att hitta hem dit.
Jag noterar att den som är intresserad av att läsa
protokollet kan se att Per-Olof Svensson är mer in-
tresserad av att diskutera storleken på partierna än att
prata om innehållet i den politik som hans eget parti
försöker driva med - som vi hörde från mitt exempel
- ett stort misslyckande till följd.

Anf. 125 PER-OLOF SVENSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag saknar det innehåll som Folkpar-
tiet hade i politiken för länge sedan, när det var ett
stort parti. Då förde man en politik som berörde män-
niskorna - det stora folkflertalet. Folkpartiet deltog i
reformer som var bra för folket. Nu finns man inte på
den planhalvan längre.

Anf. 126 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Betänkandet handlar om företags- och
kapitalbeskattning. När det gäller förenklingsarbetet
på företagsbeskattningssidan och företagssidan över
huvud taget så kunde man förstås ha önskat att det
kunde ha gått lite fortare. Det finns en utredare som
sitter med 3:12-reglerna. Det hela kan i och för sig
försvaras med att man har bytt utredare några gånger.
Därför har det inte gått snabbare. Det är ändå beklag-
ligt att man tappar tempo på det sätt som man gör.
Detta är regler som verkligen behöver ses över och
fixas till.
Även förenklingar, som Simplexgruppen arbetar
med, har i stor utsträckning gått i stå.
Vi försöker att trycka på i de här frågorna. Vi
formulerar en egen politik när det gäller 3:12-
reglerna, realisationsvinstbeskattningen och genera-
tionsskiften som innebär att vi vill genomföra stora
förändringar.
Vi diskuterar nu också internt en schablonbeskatt-
ningsmetod, och vi har kommit ganska långt i de
diskussionerna. En sådan metod används i vissa andra
länder. Den kan innebära stora förenklingar, framför
allt för de allra minsta företagen. För att ett sådant
system ska fungera måste det bygga på frivillighet.
Man måste kunna välja mellan den konventionella
beskattningsmetoden och denna schablonbeskatt-
ningsmodell. Det tror vi skulle underlätta oerhört
mycket. Det har visat sig i Spanien att man inte får in
mindre skatt, utan att det t.o.m. finns företag som är
beredda att använda schablonbeskattningen trots att
de får betala lite mer skatt än de skulle ha gjort om de
hade använt en konventionell metod. I gengäld slip-
per de bokföring och alla problem med den typen av
papper.
Detta är också en sak som håller på att utredas och
övervägas hos RSV. Där granskar man de här mo-
dellerna, och jag tycker att man har kommit ganska
långt när man tar upp diskussionen och analyserar hur
ett sådant system skulle kunna se ut. Därmed inte sagt
att vi kommer att ställa upp på den borgerliga linjen,
där man i stort sett vill skala bort de flesta skatter och
göra väldigt långtgående förändringar i övrigt. Men
jag tror att vi tillsammans faktiskt kan lösa detta med
3:12-reglerna och den typ av beskattning som slår så
knepigt.
Jag tycker att man har kommit ganska långt när
det gäller kapitalinkomstbeskattningen i Europa.
Både inom OECD och EU arbetar man med detta.
Sparandedirektivet är ett första steg, som innefattar
förhandlingar med fem stater, dvs. USA, Schweiz,
San Marino, Monaco och Lichtenstein, om att de
också ska inlemmas i samma system. På sikt ska
systemet innebära att man ska få uppgiftsskyldighet
mellan länderna.
I avvaktan på detta kanske det inte är någon ko på
isen när det gäller kapitalbeskattning. Det kanske inte
är den frågan som är den absolut viktigaste att driva
just nu. Låt oss avvakta och se vad man kan göra för
att trygga den typen av skattebas.
Det är ganska intressant att man i olika arbeten i
övrigt inom EU konstaterar att om det är någon skatt
som ska sänkas så är det inkomstskatten, därför att
man i första hand vill främja sysselsättningen. Där-
emot är det viktigt att alla länder bevarar skattebaser-
na för kapital och fastigheter - och för fastigheter
skriver man faktiskt uttryckligen att man bör ha en
skatt. Det är intressant att också EU har uppmärk-
sammat denna problematik.
När jag läser reservationer och förslag från de
borgerliga partierna och följer deras resonemang
omkring utökning av möjligheterna till avsättning i
periodiseringsfonder så blir jag lite konfunderad. I
dag får handelsbolag och enskilda firmor sätta av
30 % av årets vinst i sex år. Denna typ av skattekre-
diter kan, speciellt om man höjer gränsen ytterligare,
skapa ett problem längre fram. Skulle man gå upp till
50 % - eller om man skulle kunna avsätta hela
årsvinsten, som vissa vill - så skulle man skapa ett
mycket farligt system för många småföretagare. Då
vänjer de sig vid en skattenivå som inte är den verkli-
ga.
Däremot tycker jag att det är viktigt att periodise-
ringsfonderna finns. Utformningen i dag är nog gans-
ka väl avvägd. Jag skulle t.o.m. kunna säga att 30 %
kan vara lite högt. Men att skjuta skatten framför sig
ännu mer är ingen lösning för nystartade företag.
Detta är en avvägningsproblematik som är mycket
svår. Att kunna sätta av 50 % av vinsten skulle nog
kunna skapa framtida problem för många företagare.
När jag sedan läser reservation 5 av Miljöpartiet
så måste jag säga att jag inte förstår vad som står där!
Det står att man ska periodisera ett överskott och öka
det hela så att reavinstbeskattning ska kunna skjutas
upp. Jag vet inte vad det är för reavinstbeskattning
man pratar om. Är det något som inte ska skjutas upp
så är det faktiskt reavinst, för då har man ju avslutat
en verksamhet. Varför man då ska skjuta upp rea-
vinsten är för mig helt obegripligt - fullkomligt obe-
gripligt!
Jag tycker att det är viktigt att varje år ska avslu-
tas med någon form av bokslut eller redovisning. Det
är helt orimligt att utöka detta till att gälla flera år. Vi
har ett system för att klara detta, och det är de nuva-
rande periodiseringsfonderna. Vill man på något sätt
utöka det genom att höja procentavsättningen så får
man göra det, men jag anser inte att det är särskilt
klokt. Vi får prata med Miljöpartiet sedan.
Man skriver dessutom att avskrivningsmöjlighe-
terna är starkt begränsade för små företag. Nja, har
man en räkenskapsenlig avskrivning så är det precis
samma sak för storföretagen som för de små företa-
gen. Det är ingen skillnad alls! Om man däremot
använder restvärdemetoden, dvs. inte avslutar sin
bokföring mot en balans- och resultaträkning utan
bara använder N1-blanketten, så har man ingen möj-
lighet att få de räkenskapsenliga avskrivningarna.
Men man får ändå 30 procents avskrivning. Eller
rättare sagt: Man ska ta upp det utgående restvärdet
till 70 %, och skillnaden blir alltså avskrivningen.
Sett i det sammanhanget förstår jag inte vad som står
i reservationen.
När det gäller kapitalinkomstbeskattning har de
15 procenten diskuterats. Jag tror att Carl Erik Hed-
lund och jag egentligen är ense om att om man har en
kapitalinkomstskatt på 15 % innebär det de facto att
avdragsmöjligheten begränsas. Annars skulle det
skapa låneringar där man lånar, får avdrag med 30 %
och sedan tar man bara upp 15 % i vinst. Det är ett
klassist sätt att undandra skatt när man får göra av-
drag som är mera värt än inkomsten. Det är ju natur-
ligtvis ett väldigt problem.
Moderaterna borde tänka ett varv till på hur detta
ska lösas för de fastighetsägare som skulle drabbas
hårt. Det blir ju kraftigt ökade boendekostnader i det
läget. Jag tycker att man ska se allting i ett samman-
hang.
Jag måste säga att jag var väldigt trakterad av tan-
ken på fastighetsinvesteringsbolag för några år sedan.
Jag tyckte att det här fanns ett väldigt stort kapital
som är undangömt som skulle kunna lyftas fram. På
det sättet skulle olika pensionsfonder få ett nytt in-
vesteringsobjekt. Men efter att ha tänkt över saken är
jag inte riktigt lika positiv längre. Jag är inte heller
helt negativ, men jag tycker inte att det är läge för att
ta det steget riktigt ännu.
Carl Johan Åberg har producerat en skrift om
detta. Han var också mer entusiastisk för några år
sedan. Det har tunnats ut lite grann. Det finns vissa
fördelar, men det finns också stora nackdelar. Det
skulle i stort sett gälla fastigheter i storstäder medan
det inte skulle kapitalisera några andra fastighetsvär-
den ute i landet. Det är återigen ett storstadsfenomen
och kanske en lösning för storstäderna och de verkli-
ga tillväxtområdena.
Det har ju diskuterats att det föds för få barn i lan-
det. Här är det läge för en ordentlig skattehöjning på
vissa produkter, vilket skulle kunna öka barnafödan-
det, och då tänker jag på preventivmedel. Det är inte
någonting som jag föreslår, men skatter skulle kanske
kunna påverka folks beteende.
Slutligen vill jag vända mig till Rolf Kenneryd.
Nu är han inte kvar här, men han pläderade för det
fina med nedsättningen med 5 % av arbetsgivarav-
giften upp till en viss lönesumma. I morgon kommer
det att presenteras en rapport på revisorernas plenum
som sågar denna nedsättning monumentalt. 5½ mil-
jarder har skapat högt räknat 3 000 jobb. Det innebär
en kostnad på 1½ miljoner per arbetstillfälle. Ned-
sättningen av arbetsgivaravgiften är alltså ingen större
hit, det kan man konstatera. Det är bra att den typen
av rapporter och granskningar kommer fram så att
man ser vad som är verklighet och vad som är fiktion.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i det föreliggande betänkandet. Jag hoppas att
utredningen om 3:12-regeln kommer till hösten som
det är förutsagt. Då kan vi ha den här diskussionen
här i kammaren igen och se hur långt man är beredd
att gå när det gäller de olika förslagen.

Anf. 127 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Jag delar naturligtvis också den upp-
fattningen. Jag hoppas att det blir ett positivt resultat
av 3:12-utredningen. Jag tycker bara att det tar så
förtvivlat lång tid, eftersom det här är ett stort pro-
blem för fåmansbolagen, därav min frustration. Vi
har diskuterat detta i kammaren så länge jag har varit
här.
Varför jag begärde ordet var för att jag ville
kommentera detta med kapitalinkomstbeskattningen.
Självfallet - och det sade jag tidigare i en replik till
Matz Hammarström - måste det råda jämvikt. Är det
30 % ska avdragen utgöra 30 %. Är det 15 % blir
avdragen 15 %.
Vår uppfattning är att för att man ska klara den
internationella konkurrensen måste man successivt
anpassa det svenska beskattningsläget på kapital till
den internationella marknaden. Då måste vi på något
annat sätt se till att hushållen inte kommer i underlä-
ge, och det kan man göra på olika sätt.
Vårt förslag är - och nu kommer jag egentligen in
på en finansdebatt - att grundavdragen ska öka, att
man ska skapa större utrymme på inkomstsidan för
hushållen så att de kan ha råd med 15 %. Skulle detta
inte räcka föreslår vi i vår stora budgetmotion att man
ska se på om det går att införa övergångsregler.
Vi vet ju lika väl som alla andra ledamöter i den
här kammaren att det vore fel att bara göda på, utan
man måste göra andra anpassningar, och det har vi
förklarat i vår motion. Men Per Rosengren har ju rätt,
och jag har den uppfattningen att det inte ska vara på
något annat sätt, inga ringar eller sådant, som också
Per Rosengren var inne på.

Anf. 128 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det är bra att få det klarlagt, att det
finns en samstämmighet i kammaren om att man inte
kan ha ett system som haltar.
I övrigt har moderaterna sin politik och vi har vår
politik för att lösa dessa problem. Det skulle - som
Carl Erik Hedlund säger - bli en finansdebatt om vi
tog upp den diskussionen igen. Vi har delvis snuddat
vid detta tidigare i dag, men det finns väl ingen an-
ledning att fortsätta den diskussionen. Jag tror att vi,
liksom väljare och lyssnare, vet var vi står.

Anf. 129 PEDER PEDERSEN (v):
Fru talman! I Sverige infördes det den 1 januari
1999 en lag som kriminaliserade köp av sexuella
tjänster, ofta kallad sexköpslagen.
I en tidningsartikel förra året med rubriken Pro-
stituerade får dra av för kondomer redovisades att
Regeringsrätten i en dom 1982 slagit fast att prostitu-
tion är att betrakta som näringsverksamhet och att den
som säljer sex därför ska betala skatt. En namngiven
skattedirektör på Riksskatteverket citerades. Han sade
följande: En prostituerad kan jämföras med vilken
hantverkare som helst när det gäller skatter. Precis
som en hantverkare har en prostituerad rätt att göra
avdrag för inköp av verktyg.
Som exempel på tänkbara verktyg för en prostitu-
erad anges kondomer och vissa kläder. Skattedirektö-
ren medger att det finns vissa gränsdragningsproblem
i den här frågan. Hittills har tydligen ingen angett
prostitution som sysselsättning i sin deklaration.
För Stockholmspolisens prostitutionsgrupp kom
tydligen dessa fakta - dvs. att sexförsäljning är
skattepliktig - som en överraskning. Många delade
sannolikt denna förvåning.
Prostitutionsgruppen menade då att detta öppnade
nya möjligheter. Via krav på bokföring av kända
prostituerade skulle man kunna komma åt kunderna,
dvs. de som köper sexuella tjänster skulle kunna
spåras upp den vägen. Alternativet var att man i stäl-
let skulle kunna komma åt de prostituerade genom att
kräva in bokföring från dem. Om de inte uppfyllde
det kravet kunde de åka på en skattesmäll, vilket
skulle avskräcka från fortsatt prostitution. Prostitu-
tionsgruppen såg då fram emot ett pilotfall.
Den s.k. uppsökarenheten i Stockholm var inte li-
ka entusiastisk. Man menade i stället att detta strider
mot alla intentioner i sexköpslagen. Att beskatta in-
komster från prostitution gör prostitutionen till ett
yrke, vilket kan legitimera fortsatt prostitution.
Vi som har motionerat i frågan är jag och Ulla
Hoffmann. Vi delar den uppfattningen och vi har
därför väckt en motion, Sk743, med yrkandet att vi
begär att regeringen ska lägga fram ett förslag till
ändring av skattelagstiftningen med innebörden att
prostitution ej är att betrakta som näringsverksamhet
och att avdrag för kostnaderna ej ska vara möjlig.
Skatteutskottet har nu behandlat motionen. Man
hänvisar till att det finns mer effektiva åtgärder för att
komma åt prostitution, och det kan man väl hålla med
om, men nu är det skatterna som vi ska diskutera.
Man skriver t.ex.: En sådan lagändring som motionä-
rerna efterlyser torde enligt utskottets mening inte bli
ett verksamt medel för att motverka prostitutionen.
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om att
prostitution i sig inte är olaglig verksamhet. Det som
är olagligt är att köpa sexuella tjänster.
Då kan man fråga sig om vi ska ha en lagstiftning
som i princip säger att om man är prostituerad ska
man ta upp inkomst av näringsverksamhet. Skatte-
myndigheterna brukar ju i övriga fall vara ganska
nitiska med att driva in skatterna. Det finns andra
exempel på att man kan åka på att betala skatter, t.ex.
om man ägnar sig åt hembränneri eller smuggling av
sprit osv. Det finns faktiskt också exempel på att man
har kommit åt denna typ av verksamhet ganska ef-
fektivt med en kombination av brottslagstiftningen
och skattelagstiftningen.
Skatteutskottet brukar ju i övrigt brukar vara måna
om att se till att den skattelagstiftning som vi har
efterlevs. Min fråga till skatteutskottet blir utifrån den
här diskussionen: Finns det några exempel på att
någon person har tagit upp prostitution som en in-
komst av näringsverksamhet? Är det så att skatte-
myndigheterna försöker att ringa in den här typen av
verksamhet? Ser ni inte, om svaret på den första av de
två frågorna är nej, en viss fara för att det blir som vi
motionärer har skrivit, nämligen att om vi driver detta
hårt och jämställer det här med vilket hantverk som
helst legitimerar vi en verksamhet som vi vill göra
allt för att minska? Det uppfattar jag att vi är ganska
överens om här i riksdagen.

Anf. 130 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag ska försöka att göra mig till ut-
tolkare för majoriteten. Det har varit stor enighet här,
vill jag påstå, även om det inte varit så stor samsyn i
debatten här i dag.
Situationen är precis som Peter Pedersen pekar på,
att det pågår en hel del verksamheter i det här landet
som är väldigt olagliga. Det kan gälla alltifrån upp-
dragsverksamhet för mord, spritsmuggling, narkoti-
kasmuggling, koppleriverksamhet etc. som är olagligt
men som vi inte kommer åt genom brottsbalkens
reglering av vad som är förbjudet. I denna verksam-
het som drivs av en enda sak, dvs. girighet, ofta på
bekostnad av svaga personer som missbrukare och
prostituerade, handlar det om kvinnor som är extremt
utsatta. Jag delar ambitionen att vi ska hjälpa de här
kvinnorna. Men för att vi ska komma åt dessa girig-
bukar, ohederliga människor som exploaterar dessa
svaga grupper eller som säljer narkotika t.ex. menar
jag att det är viktigt att vi har möjligheten att slå till
med skattevapnet, på samma sätt som man redan på
30-talet i Amerika jagade Al Capone med skatter
eftersom man ofta inte lyckades sätta dit honom för
annan verksamhet.

Anf. 131 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Johan Pehrson är inne på andra
verksamheter som är olagliga och att man kan komma
till rätta med vissa problem skattevägen.
Prostitution är inte olaglig sett ur den prostituera-
des perspektiv, och jag tycker inte heller att den ska
vara olaglig. Men att däremot säga att man betraktar
den som en näringsverksamhet är ett ganska stort
steg.
Här har vi en verksamhet som vi på olika sätt för-
söker att bekämpa. Vi vill inte stämpla ut de prostitu-
erade. Därför ska inte den verksamheten vara olaglig.
Däremot är det inte legalt att köpa sexuella tjänster.
Min egentliga fråga till skatteutskottet, som jag
fortfarande inte har fått svar på, är om ni kan ge några
exempel på att vi liksom när det gäller smuggling
eller hembränneri med skattevapnet, för att citera
Johan Pehrson, på något vis har minskat verksamhe-
ten vad gäller prostitution. Är det vanligt förekom-
mande? Enligt en tidningsartikel har det aldrig hänt
att någon har angett prostitution som näringsverk-
samhet. Ska vi ha skatter och regler som inte efter-
levs? Varför ska vi i så fall göra ett speciellt undantag
just vad gäller den här skattebasen?

Anf. 132 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag har ett konkret svar. Jag kan ty-
värr inte ge något sådant exempel nu. Däremot kan
jag säga att det finns en del avancerad koppleriverk-
samhet som man har kommit åt denna väg. Man har
kommit åt folk som har exploaterat kvinnorna, och
det tycker jag är bra. Dem har man kommit åt med
skattevapnet inte minst.
Vad är då alternativet? Om det inte är närings-
verksamhet blir det ju inte beskattat alls. I så fall
skulle det här bli en skattefri zon, och det vore väl
ändå helt fel signal.

Anf. 133 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Såvitt jag förstår är skattebasen vad
gäller prostitution i princip noll. Det är inga betydan-
de inkomster som kommer in den vägen. Om vi säger
att prostitution är att betrakta som vilken näringsverk-
samhet som helst, finns det då inte en viss risk att vi
legitimerar verksamheten i sig? Som jag har uppfattat
det finns det en stor enighet om att vi ska göra allt för
att minimera den i stället. Det har visat sig i praktisk
verklighet att skatter inte är ett effektivt medel.
Avser skatteutskottet att trycka på i den här frågan
för att komma till rätta med prostitutionen? Man kan
nästan få intrycket att utskottet tror att den nya lag-
stiftningen kommer att vara mycket effektiv i den
kampen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

9 § Allmänna motioner om taxering och skat-
tebetalning m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU16
Allmänna motioner om taxering och skattebetalning
m.m.

Anf. 134 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Rättssäkerhet i beskattningen är
centralt. Rättssäkerhet innebär bl.a. att det ska råda ett
rimligt balansförhållande mellan den enskilde med-
borgaren och myndigheterna. Rättssäkerhet innebär
även att skattereglerna ska vara förutsägbara och
möjliga att förstå. Rättssäkerhet är också att en med-
borgare ska kunna få ett myndighetsbeslut prövat
inom rimlig tid av domstol. Rättssäkerhet behövs så
att inte medborgarna riskerar att utsättas för myndig-
hetsingripande till följd av godtycke. Detta är några
exempel på hur man skulle kunna definiera rättssä-
kerhet.
Moderaterna väckte under allmänna motionstiden
ett par kommittémotioner som behandlas i det här
betänkandet och som tar upp olika aspekter på rätts-
säkerhet. Vi tycker att det är viktigt att det ständigt
förs en diskussion och förs fram förslag som stärker
den enskildes ställning när det gäller rättssäkerhet i
beskattningen.
Jag vill också ta upp ett par punkter som i och för
sig inte berörs så mycket i det här betänkandet men
som ändå är väldigt intimt förknippade med dessa
frågor. Det gäller handläggningstiderna i domstolar-
na.
Det finns ju en tendens att det tar väldigt lång tid
innan skatteärenden avgörs i domstol. Det kan ta tre
fyra år och ända upp till tio elva år. Detta är naturligt-
vis djupt otillfredsställande. De som utsätts för den
här processen är ofta företag t.ex. Ett företag kan ha
agerat på ett visst sätt som sedan ska prövas i dom-
stol. Nästa år inträder kanske exakt samma förhållan-
de. Då agerar man på nytt som man tidigare gjorde
eftersom saken inte är prövad i domstol. På det här
viset ackumuleras problemen och också de belopp
som är knutna till problemen. Det kan då sättas i
fråga huruvida storleken på skatten är den rätta eller
inte. Så handläggningstiderna i domstolarna är en
annan viktig komponent.
Ett annat förhållande som jag också vill peka på i
det här sammanhanget är att skattemålen behandlas i
olika typer av domstolar. Det är i sig ett problem. Det
är inte minst ett kompetensproblem som är värt att
notera i det här sammanhanget.
Jag ska ta upp några av de förhållanden som be-
rörs i betänkandet och några av de rubriker som finns
med. Jag har inte möjlighet att ta upp samtliga.
När det gäller F-skatten finns det ett antal reser-
vationer. Systemet med F-skatt är mycket viktigt. Det
är mycket bra att vi har det och att reglerna har in-
förts. Det ökar rättssäkerheten, kan man säga. Det
ökar nämligen förutsägbarheten för den som upp-
handlar en tjänst. Den som säljer tjänsten är själv
ansvarig för sina skattekostnader. Det är därför viktigt
att det här systemet finns.
Systemet har efter hand blivit bättre och tydligare.
Systemet med F-skatt är också nyckeln till att kunna
starta företag och att med trovärdighet kunna gå ut
och agera på en marknad. Som sagt har en hel del
blivit bättre men inte allt. Skälet till att vi har reserve-
rat oss denna gång är att vi tycker att man borde ha
genomfört också den senaste förändringen som är
föreslagen av bl.a. Riksskatteverket och som innebär
att man skulle ändra lagtexten så att detta med själv-
ständigt bedriven verksamhet definierades om till en
viss grad av självständighet. Det gör det nämligen
möjligt för många fler att få F-skattsedel, inte minst
de som går från en arbetsgivare för att starta eget och
som kanske inledningsvis har uppdrag hos sin gamla
arbetsgivare under en längre tid. Det är viktigt att den
här förändringen genomförs. Gör man det har man
anpassat förhållandena till de gränssituationer som
råder på arbetsmarknaden i dag.
Ett annan fråga som diskuteras i betänkandet är
skattekontot. Skattekontot innebär också vissa för-
enklingar och fördelar för företagen. Men för att det
ska fungera fullt ut gäller det att man kan kan läsa
kontobeskeden, att de är lättförståeliga. Man måste
också av skattekontot kunna förstå hur mycket skatt
man är skyldig i olika situationer och vilka betal-
ningsfrister som gäller. Där återstår det en del att
göra.
Nu vet jag att Riksskatteverket håller på med en
enkätundersökning för att ta reda på hur det här sys-
temet har uppfattas ute bland företagen. Jag ser fram
emot uppföljningen av detta. Jag tycker att det är
viktigt att det följs upp. Det är ofta företagen vi talar
om här även om privatpersoner också har skattekon-
ton - det är i regel bara en gång om året man får se
dem. Företagen måste kunna veta exakt vilka betal-
ningsfrister som gäller. Mina kontakter med olika
företag visar att man inte alltid vet detta i dag.
En tredje punkt som jag vill lyfta fram gäller
skattetillägget. Vi moderater har ju under lång tid
kritiserat skattetillägget för att vi tycker att det är ett
otidsenligt sätt att faktiskt bestraffa olika skattebetala-
re på felaktiga grunder. Det har tillsatts en utredning.
Utredningen har presenterat ett resultat. Den intresse-
rade kan ju ta del av Skattetilläggskommitténs olika
förslag. Jag hoppas verkligen att regeringen tar del av
förslagen.
Utredningen konstaterar ju, och det är viktigt att
lyfta fram det, att dagens system har inslag av god-
tycke och orättvisa. Det har vi hävdat länge, men det
är bra att också utredningen nu drar den slutsatsen.
De som har handlat i god tro kan i dagens situation
ändå råka ut för skattetillägg på ganska betydande
belopp.
I utredningen framgår det också att över 100 000
skattetillägg beslutas varje år av skattemyndigheterna
och att intäkterna belöper sig till 1-2 miljarder kro-
nor. Det är alltså en högst avsevärd sanktion som
skattemyndigheterna har till sitt förfogande gentemot
de skattskyldiga. Det inbringar stora belopp. Jag kan
inte låta bli att konstatera att jag tror att många av de
här beloppen är oskäliga.
Nu föreslår kommittén en ny lagstiftning som in-
nebär att uppsåt också ska beaktas. Det betyder att om
någon har haft för avsikt att på ett felaktigt sätt un-
dandra sig skatt, eller betala mindre skatt, ska man
kunna sanktioneras. Har man aldrig haft avsikten att
undandra skatt ska inte sanktionen komma i fråga.
Jag vill verkligen rikta en uppmaning till majori-
teten i skatteutskottet att pressa på i Regeringskansliet
så att Skattetilläggskommitténs förslag i denna del
genomförs. Däremot ska man inte genomföra det
förslag till finansiering som finns i betänkandet efter-
som det innebär att man kraftigt höjer procentsatserna
på skattetillägget. Där är ju kommittén bunden av de
direktiv som finns när det gäller finansiering. Men i
den delen är det ett dåligt förslag.
Jag vill, herr talman, lyfta fram ytterligare två
punkter. Den ena gäller anstånd med att betala skatt.
Den princip som vi har i Sverige när man kommer till
en skatteprocess i domstolen är ju att först betalar du
skatten, sedan ska vi pröva i domstolen om det var
rimligt att du skulle betala den. Man kan ju tänka sig
detta i andra sammanhang: Först sitter du av ditt
straff i fängelse, sedan någon gång ska vi pröva i
tingsrätten eller någon annanstans huruvida du skulle
ha gjort det eller inte.
Det är naturligtvis en ordning som är otillfreds-
ställande. Jag anser att regeringen bör få i uppdrag att
se över reglerna när det gäller anstånd med att betala
skatt så att det blir ett mer rimligt balansförhållande
mellan den enskilde och myndigheten. Dagens rätt-
spraxis ger nämligen utrymme för en osäkerhet på det
området.
Herr talman! Till sist vill jag ta upp något som
kanske kan uppfattas som ett mindre problem i det
här sammanhanget. I det här betänkandet finns ett
antal motioner om sockenbegreppet i folkbokföring-
en. En utredning har presenterat ett förslag där man
tycker att det är mer rationellt att kommunerna ska
betraktas som hemvist.
Vi har dock en historia i Sverige. Det finns också
en kulturhistorisk betydelse. Socknen och försam-
lingen kan vara en väldigt viktig del när man ska
identifiera sig med sin hembygd. Det är flera motio-
närer som har tagit upp den här frågan. Vi har i vår
reservation också påpekat att det utredningsförslag
som har lagts fram inte bör genomföras. Sockenbe-
greppet bör behållas för att vi på det viset ska knyta
an till vårt kulturarv på ett bättre sätt.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till reservation 1 under punkt 1. I övrigt står jag na-
turligtvis bakom de andra moderata reservationerna i
betänkandet.

Anf. 135 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! I det här betänkandet, Allmänna mo-
tioner om taxering och skattebetalning, har vi från
Vänsterpartiets sida tre reservationer som jag tänkte
att jag skulle redogöra för. Reservation 7 handlar om
de gränsproblem som uppstår vid den långa gränsen
mellan Sverige och Norge. Denna gräns är faktiskt
160 mil lång. Det handlar om gränsproblem som
uppstår vid arbetspendling. Norge är en stor arbets-
marknad för de län som gränsar dit.
Vi har ju nyligen varit i Öresundsregionen och
tittat på de problem som man har där vid arbetspend-
ling. Många av de problem som vi har sett där - och
till viss del har vi också fått lösningar presenterade
för oss - gäller även vid denna gräns, som vi nu alltså
har skrivit en reservation omkring. Det handlar natur-
ligtvis om problematiken omkring gränspendling och
om det här andra begreppet, "gränsgångare", som i
någon mening är ett undantag.
Många gånger är det problem kring skattefrågorna
men också kring de frågor som rör socialförsäkringar,
arbetsmarknad, föräldraförsäkring osv. Då handlar
det kanske inte i första hand om att ändra reglerna
utan om att ha bra information. Det handlar också om
att tillämpa reglerna på ett sådant sätt att det under-
lättar i den arbetsmarknad vi har och inte försvårar.
Jag har också haft en diskussion med Leif Pag-
rotsky om de här frågorna. Ett av de problem som jag
tog upp med honom var vem i regeringen som har
ansvar för de här frågorna, som griper in på så många
olika områden. Det är ju Utrikesdepartementet som
har det övergripande ansvaret, och det kan nog vara
bra med ett övergripande ansvar på det sättet. Men
det kan också försvåra eftersom det departementet
inte har insyn och tillräcklig kunskap i frågor som rör
skatt, tull osv.
En annan reservation som Vänsterpartiet har är re-
servation 17. Den handlar om ett förslag från vår sida
om att återinföra arbetsgivarens skyldighet att med-
verka vid betalning av kvarskatt. Vid kontakter med
Riksskatteverket visade det sig att vid omläggningen
till det system vi har i dag, kopplat till skattekontot,
var det till att börja med väldigt många som missade
att betala sin restskatt. De blev restförda och hamnade
i kronofogdens register. Därmed kunde de också
hamna hos kreditupplysningsföretag.
Nu vet vi att antalet minskar hela tiden, och det är
en bra utveckling. Från vår sida kommer vi, trots att
vi har lagt fram en reservation, att följa den utveck-
lingen och se om det visar sig att antalet även i fram-
tiden minskar. Det tycker vi är positivt.
Vi vill ändå notera att för det stora flertal av lön-
tagarna som får sin slutskattsedel i augusti ska fak-
tiskt kvarskatten betalas i november. Det kan vara en
ganska tuff tid att betala kvarskatt för t.ex. en barn-
familj som vill ha pengar till julhelgen.
Reservation 8 från Vänsterpartiet handlar om le-
gitimationskontroller vid revisioner. Det är en fråga
som vi har lyft fram förut, och den har sitt ursprung i
ett förslag från Skatteflyktskommittén. Det handlar
om att begära legitimationskontroller vid arbetsplat-
ser, t.ex. byggarbetsplatser eller restauranger. Det är
många som har haft invändningar mot det här försla-
get och menar att det ger alltför långtgående befogen-
heter osv.
Man kanske kan instämma i en viss del av den
kritiken. Men å andra sidan finns det väldigt många
exempel på hur arbetsgivare på ett väldigt hänsyns-
löst sätt utnyttjar många människor, t.ex. illegala
invandrare som för en svältlön får arbeta under fruk-
tansvärt vidriga förhållanden helt utan ett socialt
skyddsnät och fjärran från de lagar som råder på
arbetsmarknaden. Vi tycker att det är viktigt att lyfta
fram frågan. Vi tycker att det är ett oskick att det
finns arbetsgivare i dag som utnyttjar människors
belägenhet och utsatthet på det här sättet.
Jag ska kort kommentera några av Moderaternas
reservationer i det här betänkandet. Jag noterar åter-
igen att det finns reservationer inte bara från Mode-
raterna utan även från andra partier som rör F-
skattsedlarna. Det var ändå ganska välgörande att få
lyssna på Carl Fredrik Graf. Han sade att man genom
åren har varit väldigt kritiska mot detta, men nu kän-
des som om man snart var i hamn. Nu är det en fråga
kvar, säger Carl Fredrik Graf, och den handlar om
självständighetsbegreppet. Jag tycker att det är intres-
sant att man på den borgerliga sidan ändå i någon
mening erkänner att vi är en bit på väg. Vi har debat-
terat frågan om F-skatterna ett antal gånger här i
kammaren sedan 1997. Jag har undrat om dessa män-
niskor aldrig blir nöjda, trots att jag vet att det har
varit många problem som har hängt samman med F-
skattsedlarna. Det har gällt möjligheterna att få dem,
krångel osv. vid skattemyndigheterna, men det har
förbättrats. Det kan naturligtvis göras bättre, men
många gånger glömmer man bort varför vi en gång
införde F-skattsedlar. Det finns ett konsumentpers-
pektiv i detta. Det handlar helt enkelt om en rätt-
strygghet. Vem har skyldighet att betala avgifterna
när man anlitar ett företag t.ex.? När jag läser de här
reservationerna verkar det ibland som om vi bara ska
dela ut F-skattsedlar till höger och vänster om det inte
föreligger näringsförbud. Det är faktiskt det flera av
partierna skriver.
Sedan finns det en annan reservation, nämligen
reservation 14, där det står att den totala lönekostna-
den ska finnas med på lönebeskedet. Moderaterna
skriver att man tycker att staten ska gå före med gott
exempel. I de fall som staten är arbetsgivare ska man
ange vilka skatter som man har betalat. För det första
kan jag konstatera att det står i betänkandet att alla
arbetsgivare har sin fulla frihet att själva skriva på
lönebeskedet och informera de anställda om hur höga
skatterna är. Jag förstår inte varför vi ska behöva ta
den här svängen om riksdagen och att vi ska behöva
behandla frågan.
För det andra förstår jag att Moderaternas motion
och reservation är skriven utifrån den Demoskopun-
dersökning som SAF beställde för något år sedan. De
slutsatser man har dragit av den undersökningen visar
t.ex. att många inte vet hur hög inkomstskatten är
eller hur hög arbetsgivaravgiften är. Jag måste nästan
ställa en fråga till Carl Fredrik Graf. Betyder det att er
propaganda om de skyhöga skatterna vi har här i
landet inte har gått fram i tillräckligt hög grad till
människor? Är det därför ni vill att vi ska lagstifta om
att detta ska stå på samtliga lönebesked?
Herr talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterparti-
ets reservation nr 8.

Anf. 136 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Marie Engström gör mig lite besvi-
ken när hon ställer sina frågor till mig. Marie Eng-
ström brukar ju vara påläst och veta vad hon talar om,
men båda de frågor som har ställts ger uttryck för lite
svepande formuleringar där man inte riktigt har tagit
reda på detta.
Det finns en motion där man säger att alla ska få
F-skattsedel om man inte har näringsförbud. Den har
vi avstyrkt i vår reservation. Vi konstaterar, och det
sade jag också i mitt inledningsanförande, att det
successivt har blivit bättre. Systemet med F-
skattsedel är ett bra system. Det är en konsument-
upplysning, precis som Marie Engström var inne på.
Men just det förhållandet att det har varit problem,
vilket Marie Engström också talade om, gör att vi
hela tiden måste arbeta med att göra det bättre.
Nu återstår en sak för att det här ska fungera rik-
tigt bra. Om man ändrar lagstiftningen och självstän-
dighetskriteriet i enlighet med det som Riksskatte-
verket föreslår med en viss grad av självständighet,
tror jag att man sedan kommer att kunna sortera ut de
sista problemen med detta.
Vi har inte föreslagit att man lagstiftningsvägen
ska införa upplysningar om skattekostnader i sam-
hället för alla företagare i landet. Det är precis som
Marie Engström säger, nämligen att det är upp till
företaget att bestämma hur man vill utforma sina
lönebesked. Däremot tycker vi nog att det kunde vara
värdefullt om medborgare i allmänhet fick en bättre
bild av skattekostnaderna i samband med löneutbetal-
ningar, och även i andra sammanhang. Jag tror att det
skulle vara bra om man fick en bättre balans mellan
hur det ser ut med skattekostnaderna respektive hur
olika utgifter fördelas i samhället. Det är värdefullt
om den typen av kunskap är spridd.

Anf. 137 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Carl Fredrik Graf säger att jag var
fel ute när jag sade att den enda anledningen till att
inte få F-skattsedel skulle vara att man hade närings-
förbud. När jag tittar i reservationerna ser jag det är i
Kristdemokraternas reservation som det står att den
enda anledningen till att inte få F-skattsedel skulle
vara att personen har näringsförbud. Kenneth Lantz
kan kanske sedan utveckla syftet med att skriva på
det sättet. Jag tycker att man hamnar där jag sade
förut, nämligen att man mer eller mindre kan dela ut
dem till höger och vänster. Moderaterna skriver: "om
inte företagssyftet är uppenbart oseriöst", vilket näs-
tan hamnar i samma klass.
Jag tycker fortfarande att det är bra att man blir
lite mer nöjd. Det finns ju andra reservationer här,
t.ex. från Folkpartiet, där man vill göra det till en
jämställdhetsfråga. Man pratar om alla dem som
aldrig över huvud taget kan komma i fråga att starta
ett företag.
När det gäller svenska folkets skattebetalning och
om detta ska synliggöras på dokument, står det fak-
tiskt i er reservation: "Staten kan som arbetsgivare
föregå med gott exempel genom att som första punkt
på lönebeskedet redovisa arbetstagarens bruttolön
inklusive avgifter enligt lag och avtal."

Anf. 138 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Det är bra att Marie Engström citerar
reservationen. Då slipper jag tala om vad som står
där. Citatet var korrekt.
Jag hoppas att det nu för tredje gången framgår att
den förändring vi föreslår när det gäller F-skattsedeln
är den som Riksskatteverket föreslog i den rapport
som är citerad i reservationen. Den innebär att själv-
ständighetskriteriet förändras något. Därefter tror jag
att vi får ett system som kommer att vara bra och så
nära man kan komma ett fungerande system för F-
skattsedeln.

Anf. 139 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa ett par frågor
till Carl Fredrik Graf. Han kan naturligtvis inte svara
på dem nu. Jag kan bara konstatera något då.
I den Demoskopundersökning som SAF har be-
ställt har man kommit fram till att varannan företaga-
re inte vet hur höga arbetsgivaravgifterna är. Jag
tycker att det är intressant. Moderata samlingspartiet
har ju som första paroll: Sänk skatterna, sänk arbets-
givaravgifterna! Om inte företagen själva vet hur
höga avgifterna är, varför gör ni er till tolk för dessa
företag och säger att de vill ha sänkta skatter? De vet
ju inte själva nivån på skatterna.
Det är samma sak när man har frågat inkomsttaga-
re som tjänar 15 000 kr i månaden. De svarar att
skatten kanske är någonstans mellan 30 % och 35 %,
vilket den naturligtvis ofta också är. Kommunalskat-
ten ligger ju ofta på de nivåerna. Ni anser att det sva-
ret också är fel. Ni menar att skatterna ligger på 60-
65 % eftersom ni vill synliggöra punktskatter, osv.
Jag ser detta mycket som en del i er propaganda för
att genomföra era skattesänkningar.

Anf. 140 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! SkU 16, allmänna motioner om skatt
och taxering, som vi har att debattera och besluta om
behandlar frågor som bevisligen berör många männi-
skor i vårt land. Det gäller naturligtvis alla företagare.
Jag tänker speciellt på dem som vi benämner solofö-
retagare. Men det gäller inte endast företagare. Alla
som är anställda berörs på ett eller annat sätt av de
beslut vi kommer att fatta i dag.
Herr talman! Kristdemokraterna står självklart
bakom samtliga våra reservationer, men för tids vin-
nande yrkar jag endast bifall till reservation 9 under
punkt 6.
Vi känner till uttrycket "bli vid din läst". Det är ett
mycket bra uttryck för många, ja kanske rent av för
alla människor. Många av landets småföretagare
känner sig just dessa dagar mycket frustrerade, kan-
ske rent av schizofrena. Man har i bakhuvudet en
ständig fråga: Ska jag leva upp till kundernas krav att
arbetet ska slutföras, eller ska jag lägga tiden på
myndigheternas rapportkrav i dessa dagar då det är
deklaration?
Speciellt passar detta in på soloföretagarna. Tänk
er en murare eller målare som är en eftertraktad hant-
verkare i dessa dagar. Han eller hon har fullt upp med
arbete. Det skulle vara enkelt att fylla veckans samt-
liga sju dagar med hantverk. Men vår hantverkare ska
utöver sitt utbildade yrke även klara av att vara redo-
visningsmänniska, administratör och säljare av egna
tjänster. Utöver detta förväntas han eller hon vara
pappa eller mamma efter dagens långa arbetspass.
Jag besöker ofta småföretagare och inte minst so-
loföretagare. När man frågar dem vad som är mest
komplicerat eller betungande i verksamheten kommer
vädjan om enklare regler avseende deklaration och
kontakter med myndigheter av olika slag. Man vill
helt enkelt bli vid sin läst. Man vill hålla på med det
man är bra på.
Nu finns det säkerligen de som redan har löst pro-
blemet åt vår murare. Man säger: Låt en redovis-
ningskonsult göra jobbet. Jo, tack. Gärna det. Men
vad kostar detta för muraren? För att revisorn ska
erhålla 100 kr i handen måste muraren fakturera från
700 kr upp till 1 500 kr, beroende på vilken marginal-
skatt som gäller i exemplet.
Vår välfärd i all ära. Den är bra i många delar.
Men vårt höga skattetryck är inte något jag skryter
med. Skattekilen som vi har borde kunna sänkas. Det
gäller inte endast skatten. Det är väl så viktigt att
åtgärder vidtas mot den tunga byråkratin. Krånglet
med redovisning och rapportering måste förenklas.
Småföretagsdelegationen har på ett förtjänstfullt
sätt listat en lång rad förslag som regeringen borde
åtgärda skyndsamt. Men vad har resultatet blivit av
detta lovande initiativ? Jo, mindre än hälften av för-
slagen är åtgärdade eller påbörjade. Det talas och
utreds men konkretiseras väldigt lite, vilket vi har
tagit upp tidigare här i dag.
Skattekontrollutredningen har i sitt slutbetänkande
lämnat ett förslag till en ny lag om självdeklarationer
och kontrolluppgifter. Vi ser med förväntan fram
emot utlovad proposition i ärendet. Jag undrar om
man kan förvänta sig att denna ärendeplan håller vad
den lovar.
Herr talman! Så till skattemyndigheternas kon-
trollverksamhet och skattebrottsenheterna. Kristde-
mokraterna har i höstens budgetalternativ föreslagit
en höjning av regeringens föreslagna anslag till skat-
temyndigheten. Vi tror att varje extra inbetald krona
renderar god avkastning. Man talar om mer än 6 kr i
avkastning, som kommer tillbaka av de pengar vi
betalar in till skattemyndigheten. Således borde det
inte finnas något att oroa sig över när det gäller att på
detta sätt höja anslaget till skattemyndigheten.
Vi har en önskan om och ställer krav på att var
och en ska avlägga den skatt man är skyldig. Den
svarta sektorn omsluter upp emot 300-500 miljarder
årligen. Det ger ett skattebortfall på närmare 100
miljarder. Det är oerhört mycket pengar.
Utskottets behandling av motionerna är tillfreds-
ställande. Jag hoppas emellertid att det inte endast är
ord utan att vi får se handling utifrån texten, som
säger att arbete pågår. Det skulle kunna vara av in-
tresse att fråga regeringspartiets företrädare i den här
debatten, Per Erik Granström, om tidsplanen för detta
arbete.
Kommer skattemyndigheterna att erhålla ytterli-
gare pengar i vårpropositionen?
Kommer vi inom en rimlig tid att se förslag på
förenklingar för våra småföretagare?
Är det rimligt att administrationen av en anställd
på ett småföretag ska kosta upp emot 30 000 kr per
år? Vad anser regeringspartiet om denna höga kost-
nad?
Är det inte dags för Sverige att bli ett småföre-
tagarvänligt land?
Herr talman! Angående åtgärder mot skattebrotts-
lighet anser kristdemokraterna att vi har redogjort för
detta ganska väl i vår partimotion. Den tar bl.a. upp
behovet av att förändra strukturerna så att vi kan bli
kvitt, eller i alla fall minska utbredningen av den
svarta sektorns verksamhet. Det är alarmerande att
detta strukturproblem fortfarande består och leder till
så pass stora skattebortfall. Vi föreslår att man ska
agera för att byta svart arbetskraft mot vita tjänster.
Kristdemokraterna har under lång tid agerat till
förmån för hushållsnära tjänster, som vi också har
berört tidigare i dag. Vi har agerat för att dessa ska
subventioneras genom skattereduktioner. Vi är helt
övertygade om att det hade sänkt intresset för svart
arbetskraft om vi hade kunnat få igenom det försla-
get.
Jag tror inte att svensken primärt vill jobba svart.
Men den stora skattekilen, våra höga skatter, upp-
muntrar snarare än minskar denna sektor. Låt oss
därför städa och förenkla regelverket på detta område.
På detta område vill jag också konstatera att ut-
skottet varit positivt inställt till våra förslag och at
man instämmer i många delar. Även om utskottet
anser att frågorna är föremål för intensiv uppmärk-
samhet vill jag påminna om och aktualisera värdet av
ett fortsatt idogt arbete med att bekämpa den ekono-
miska skattebrottsligheten.
För att stärka argumentet på detta område vore det
mycket enkelt att räkna ut hur många vårdarbetande
man skulle kunna anställa om vi t.ex. kunde erhålla
skatteintäkter på drygt 50 miljarder årligen från den
svarta sektorn. Låt oss inte förtröttas i denna vår ge-
mensamma kamp. Men glöm inte bort att det också
måste ske genom en lägre beskattning. Det räcker inte
med starkare sanktioner för att öka effektiviteten. Det
krävs också motivation och stimulus för att på sikt
räta ut detta strukturfel i svensk skattelagstiftning.
Så, herr talman, till tullens insatser mot smugg-
ling. Det är glädjande att såväl Ekobrottsmyndigheten
som Tullverket har erhållit förstärkning med blyg-
samma 5 ½ miljoner kronor för bättre kontroll. Det
borde dock vara ännu mer än dessa 2 miljoner för att
motarbeta den svarta sektorn. Kampen måste hållas
vid liv. Vi får under inga omständigheter låta denna
sektor växa ytterligare.
Det är länge sedan Sverige tvingades till så pass
hård gränsbevakning som vi har för tillfället. Hotet är
tacksamt nog inte någon stridande makt, men det är
illa nog. Den plågsamma mul- och klövsjukan har
drabbat Europa på ett påtagligt sätt.
Tullverket har i detta sammanhang en viktig upp-
gift i arbetet med att skydda Sverige från smittan. Vi
hör dagligen om kraftfulla insatser. Det är bra. Men
resurserna kommer inte att räcka. Även om arbets-
kraft lånas från andra myndigheter kommer resurser-
na att sina.
Jag vill fråga Per Erik Granström om det är så att
majoritetspartierna bevakar denna fråga. Vi vill inte
se att smuggling av narkotika, öl och annat ska
glömmas bort. Vi vill inte heller se att denna ström i
Skåne tilltar under det att vi bara koncentrerar oss på
mul- och klövsjukan.
Jag har i tidigare debatter kommenterat lagen om
kontroll av privata postförsändelser. Kristdemokra-
terna stödde förslaget, och vi noterar med tacksamhet
det goda resultat denna verksamhet fick.
Med utgångspunkt i min hemmaregion, Skåne och
Öresundskusten, vill jag gång på gång varna för och
uppmärksamma kammaren på de risker som våra
ungdomar utsätts för. Smuggling och kommers är
betydande. Vi kan inte tillåta detta. Vi går nu ännu en
sommar till mötes. Turistströmmen kommer att öka
runt Öresund. Det är bra. Men vi måste sätta stopp för
smugglingen. Jag tror vi är överens om detta.
Jag vill fråga: Kommer Tullverket att erhålla stöd
och resurser för att man ska kunna skydda den svens-
ka gränsen från insmuggling den här sommaren?
Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp dekla-
rationer och skatteredovisning. I dagarna är det dags
för deklarationer. Företagarna är i full färd med att
avsluta sina deklarationer och lämna in dem till skat-
temyndigheten. Återigen påminns vi ganska mycket
om att det finns mer att göra på detta område. Varför
ska vi t.ex. behöva två olika dagar för deklarationer-
nas inlämnande när en stor del ändå väljer att begära
anstånd om detta några veckor?
Riksskatteverket gör en översyn av reglerna i
momslagen om redovisning av utgående och ingåen-
de moms. Det vore bra om enklare regler införs även
på detta område. Momsens inbetalningsdag borde
vara tydlig. Flera motionärer har lyft fram just frå-
gorna på detta område. Jag anser att det är viktigt
med lika regler och enkla sådana. Solo- och småfö-
retagare ska mötas av hjälp och förståelse i sitt oavlö-
nade arbete med deklarationer och annan administra-
tion.

Anf. 141 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vill återkomma till reservationen
om F-skattsedel och den diskussion som jag och Carl
Fredrik Graf delvis hade. Kenneth Lantz skriver i
reservationen att alla som så önskar bör få en F-
skattsedel utan annan prövning än om personen har
näringsförbud. Och lite längre ned står det att man vid
tilldelning av F-skattsedel faktiskt vill slopa pröv-
ningen om verksamheten är näringsverksamhet. Uti-
från det skulle jag vilja fråga Kenneth Lantz: Tycker
kristdemokraterna att vi över huvud taget ska ha en F-
skattsedel? Och varför ska vi ha en F-skattsedel? Det
finns ju en historia bakom till att vi en gång inrättade
detta instrument. Jag skulle vilja ha svar på utifrån
vad man skriver i denna reservation.
Sedan talar Kenneth Lantz om att man i dagarna
har lämnat in deklarationer. Det har man förvisso
gjort. Han vill att vi ska få enklare regler, mer lika
regler och andra förbättringar. Men jag har aldrig
riktigt hört kristdemokraternas konkreta förslag till
annorlunda regler, till förenklingar. Kanske skulle
Kenneth Lantz vilja presentera dem. Det är så väldigt
lätt att säga tulipanaros. Men sedan ska man konkreti-
sera sig. Vad innebär det, Kenneth Lantz? Vad är
kristdemokraternas förenklings- och förbättringsför-
slag i detta avseende?

Anf. 142 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! På den första frågan om F-skattsedel
åt alla ska jag svara att vi kristdemokrater tror att det i
framtiden kommer att bli väldigt många människor
som kommer att växla väldigt snabbt mellan att vara
anställda och att driva egna företag. Därför tycker vi
att detta inte ska vara något hinder utan att man på ett
enkelt och rationellt sätt ska kunna erhålla den här F-
skattsedeln som varande en deklaration för att man
har ett kontrakt med skattemyndigheten att sköta min
företagsskatteinbetalning på ett relevant och riktigt
sätt. Om detta missköts så ska självklart - det är ett
axiom - denna F-skattsedel dras in omgående.
Beträffande den andra frågan om vilka regler som
vi skulle vilja förändra, så ber jag att få referera till
det ständigt pågående arbete som vi bedriver. Jag är
inte här beredd att svara på vilka konkreta förslag
som vi har. Men den ärligheten och etiken står vi för
som innebär att vi inte lägger fram några förslag utan
att vi har befäst dem på ett påtagligt sätt.

Anf. 143 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vill bara återigen notera att
kristdemokraterna alltså tycker att vi kan dela ut F-
skattsedlar till höger och vänster och att vi framför
allt inte ska pröva om man tänker bedriva någon typ
av näringsverksamhet. Det trodde jag i någon mening
var kärnan i att över huvud taget ha F-skattsedlar i det
här landet och att de ska användas i detta syfte.
När det gäller den översyn som man kanske skulle
kunna göra när det gäller graden av självständighet
som man har påtalat från Riksskatteverket kan jag
säga: Ja visst, låt oss titta på det för att kanske kunna
åtgärda de problem som kvarstår på detta område. Så
pragmatisk kanske man kan vara i detta avseende.
Men sedan tycker jag, Kenneth Lantz, att det är
ganska intressant att när man försöker tränga bakom
orden om förenklingar och om förbättringar så finns
det absolut inga exempel att komma med. Det tycker
jag är ganska intressant. Man kanske ska fortsätta att
pressa på oppositionen lite grann och avkräva mer
konkreta svar. Det måste ju vara intressant också för
dem som lyssnar på debatterna vad det egentligen är
som vi talar om.
Jag ska friska upp historien lite grann för Kenneth
Lantz. Det var faktiskt när hans parti en gång befann
sig i regeringsställning som man införde dessa beräk-
ningar av expansionsmedel och beräkningar av nega-
tiv och positiv räntefördelning, vilket i dag nästan
knäcker den småföretagare som själv ska försöka
göra den typen av deklarationer.

Anf. 144 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Jag tar för givet att F-skattsedeln är
till just för det som den står för, nämligen företagare.
Så om det inte bedrivs någon näringsverksamhet så
förstår jag inte vad man ska ha F-skattsedeln till. Det
blir ju en motsägelse. Om det står tydligt att det ska
vara för företag och näringsverksamhet så erhålls det
därmed en företagsskattsedel. F står väl för företag.
Det hoppas jag är helt klart.
Beträffande att vi inte har några konkreta förslag,
så har jag inte sagt att vi inte har det. Jag svarade
Marie Engström att jag inte är beredd att här just nu
redogöra för dem. Men det finns väldigt många för-
slag. Jag har precis gjort deklarationer åt två företag
hemma i min egen hemort, och nog finns det förslag.
Men jag säger att jag inte är beredd att här just nu
redogöra för sådana förslag. Men att det finns kon-
kreta förslag, därom ska vi kunna bli ense, Marie
Engström och jag.

Anf. 145 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Detta med konkreta förslag till för-
enklingar kommer ju att drabba mig med från Marie
Engströms sida. Men om hon sitter och lyssnar så kan
hon väl be sin kompis Per Rosengren att pallra sig ut i
hörnet av korridoren och samla ihop den sjö av dekla-
rationsblanketter som ligger där och som vi som riks-
dagsledamöter behöver fylla i för att kunna deklarera.
Och det handlar om oss som individer, som privatper-
soner. Få av oss har väl F-skatt gissar jag. Då får vi se
hur många blanketter och vilken materia det ändå är
som man måste tränga igenom. Därmed inte sagt att
man kan ta bort allt. Men jag förutsätter att det går att
göra en hel del för att förenkla. Det visar de blanket-
ter som ligger utanför draperiet och som Marie Eng-
ström kan gå och titta på sedan om inte Per Rosen-
gren går och letar. Per Rosengren och jag brukar ju
annars tala om blanketter.
Den som vill starta ett företag i Sverige möter
fortfarande en mur av blanketter, byråkrati och miss-
tänksamhet. Det är inte så rosenrött som Marie Eng-
ström ger sken av. Skattelagarna och myndigheternas
arbete måste bättre än i dag utgå från ett rent företa-
garperspektiv. Regelverket är tyvärr alltför mycket
utformat för att det ska vara lätt för myndigheterna att
granska företagen, inte för att det ska vara lätt att
följa och förstå för företagen.
Från Riksskatteverket har det upprepade gånger
lagts fram förslag om förenklingar. Men regeringen
avstår från att genomföra dem. Det är allvarligt, lik-
som det faktum att Näringsdepartementets arbete för
att underlätta och förenkla förefaller att ha gått helt i
stå.
I detta perspektiv är det dock glädjande att vissa
framsteg har gjorts. Och jag vill verkligen understry-
ka att det går alltför sakta framåt, t.ex. när det gäller
möjligheten till en förenklad självdeklaration. Det
gäller dock endast privatpersoner och inte den som är
registrerad för F-skatt. Vi noterar från Folkpartiets
sida att detta ligger väl i linje med ett system med
servicecheckar som vi liberaler har kämpat för i näs-
tan tio år.
Få av landets 700 000 företagare klarar deklara-
tionen själva. Jag tror att behovet av en brett tillämp-
bar förenklad företagardeklaration är av stor betydel-
se för nyföretagandet, vilket Småföretagsdelegationen
har påpekat. Men här händer det som sagt ingenting.
Mycket av det omfattande uppgiftslämnandet och
den detaljerade bokföringen är så kostsam att det inte
står i rimlig proportion till tid och experthjälp, och
vad det kostar, som en småföretagare måste anlita.
Det kostar åtskilliga tusenlappar per år.
När det gäller regler om avskrivningar, expan-
sionsmedel t.ex. Marie Engström, så tillhör jag dem
som erkänner att det kanske var fel. Det kanske blev
för krångligt. Och jag gör gärna upp med min historia
i fråga om att vi har gjort fel från liberalt håll när det
gäller företagsbeskattning. Det vore bra om fler kun-
de göra upp med sitt förflutna. Här finns det mycket
att göra.
Sedan till frågan om förenklad registrering. Det är
viktigt att komma i gång som företagare. I Sverige
behöver en företagare inte sällan kontakta flera myn-
digheter - PRV, skattemyndigheter, flera uppbörd-
senheter, försäkringskassan, länsstyrelse, kommun
och andra. Rader av blanketter ska beställas och fyl-
las i. Vi anser att man kunde göra ett försök med en
enda, enkel blankett för att registrera företaget och
komma i gång. Den skulle kunna tillställas PRV.
Jag ska erkänna att mitt inlägg i denna del kan ses
som opinionsbildande, för att heja på det arbete som
sker på PRV och Riksskatteverket. Det är inte initie-
rat av regeringen. Inte heller drivs det på så att det
stör. Här är det fråga om ett av många myndighetsi-
nitiativ. Myndigheten kan agera själv utan att begära
stöd.
Det har talats om F-skattsedel för alla. Problemet
är att det fortfarande krävs att man är självständig.
Effekten blir att fler människor som kan tänka sig att
starta eget företag inte kan göra det, därför att deras
första och enda kund de närmaste åren kommer att
vara deras tidigare arbetsgivare. Det finns exempel på
sådana fall där F-skattsedel nekas. Det är fortfarande
ett problem, även om det har avtagit. Det gläder mig
att Marie Engström vill titta närmare på frågan. Vi
kanske kan komma överens, så att vi kan ta steg i rätt
riktning.
Det finns två stora problem på skatteområdet. Carl
Fredrik Graf tog upp skattetilläggen. Nu har äntligen
utredningen kommit. Den är färdig och läsbar, och
det är glädjande. Det kan förhoppningsvis leda till
handling från regeringen eller dess företrädare i skat-
teutskottet. Nu kan man se i utredningen att det står
en hel del om godtycke och vilka effekter det kan få.
Man kan se till att det händer något. Det vore bra för
svenskt företagande och inte minst för rättssäkerhe-
ten.
Sedan gäller det också generalklausulen. En förut-
sättning för ett fungerande skattesystem är att det
finns en tillfredsställande kontroll av skatteunderla-
get. Det ligger i alla medborgares intresse att skatte-
myndigheterna motverkar skattefusk. Det är centralt
att de inte kränker integritet och rättssäkerhet på om-
rådet. Generalklausulen återinfördes och skärptes av
socialdemokraterna. Jag menar att man då gick över
gränsen.
Det finns ett inslag av godtycke. Så fort man kan
bedöma det som att någon utnyttjar den lagstiftning
som finns kan de drabbas av en straffbeskattning. Det
kan vara så att reglerna ser ut på ett visst sätt, därför
att vi här i kammaren inte är förmögna att stifta bättre
regler. Det ligger i vårt ansvar att stifta lagar som
människor förstår. Så länge människor inte bryter mot
lagarna kan jag inte se att de gör fel. Därför är gene-
ralklausulen i princip en felaktig lagstiftning.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna står som van-
ligt bakom samtliga våra reservationer på området.
För tids vinnande yrkar jag endast bifall till reserva-
tion nr 8.

Anf. 146 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag tror att Johan Pehrson redan vet
vilken fråga jag tänker ställa. Det antydde han i sitt
anförande. Jag skulle vilja ha en uppräkning av vilka
förenklingsförslag som ni arbetar med. Det gäller
både den materiella hanteringen, bokföring osv., och
skattesidan.
Min kollega Per Rosengren beskrev i en tidigare
debatt de system vi inom vårt parti ser över. Det är
schablonbeskattningen, klyvningsreglerna, ägarskif-
tesreglerna osv. Även om ingen har färdiga förslag
kan man ändå försöka peka på vilka frågor man job-
bar med. Man kan tala om vilket område man vill
komma framåt på och göra någonting. Om vi ska
komma någonvart måste vi också göra det tillsam-
mans med något eller några andra partier. Det är med
siktet mot framtiden som jag ställer frågorna.
Vi har haft samma debatter i flera år. Alla går upp
och säger att vi ska förenkla och förbättra. Kanske
Johan Pehrson kan svara på det jag har tagit upp först,
så återkommer jag sedan.

Anf. 147 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Det är en bra fråga som Marie Eng-
ström ställer. Hon gör också en riktig observation, att
det är mycket tjat här i kammaren och lite som hän-
der. Få vore lika glada som jag om Marie Engström
och jag kunde övertala några fler och få en majoritet.
Då kunde vi rycka till oss initiativet från vår senfär-
diga regering med sitt senfärdiga superdepartement,
där det händer så litet. Marie Engström och jag kan
väl sätta oss redan i dag och gå igenom Småföretags-
delegationens förslag. Det finns minst ett femtiotal
som inte är genomförda. Vi kan väl ta det i eftermid-
dag eller i kväll. Sedan kanske vi kan komma över-
ens. Det vore bra.
Jag vill lyfta fram några saker. Jag var förut inne
på att man efter en ansökan snabbt ska kunna komma
i gång som liten företagare. En företagare brinner för
sin affärsidé, inte för att administrera byråkratin. Det
är bara ett förslag. Vi kan gå igenom Småföretagsde-
legationens förslag. Vi har adopterat det, eftersom det
är många bra förslag. Det är en uppfattning som jag
delar med flera andra borgerliga partier. Om Marie
Engström och Vänsterpartiet vill vara med är ni
hjärtligt välkomna.

Anf. 148 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det enda konkreta svar jag fick från
Johan Pehrson gällde möjligheten för en företagare
att snabbt komma i gång. Jag drar mig till minnes ett
förslag från Småföretagsdelegationen, apropå ordet
snabbt. Det var att man skulle kunna få en F-
skattsedel på 20 minuter. Jag har alltid rest ett stort
frågetecken inför det förslaget, precis som om det
skulle vara något som fick folk att vilja starta företag.
Beslutet är större än så, att man bara ska få ett papper
så fort som möjligt. Det finns mycket annat viktigt att
tänka igenom.
Både Johan Pehrson och jag har berört beräkning-
en av expansionsmedel. Man kan ta det som ett ex-
empel på att frågan är svår och komplex. Det är posi-
tivt för de små företagen att den beräkningen finns.
Det är något de kan använda sig av för att planera sin
ekonomi på sikt. Men det bidrar också till ett krång-
ligt skattesystem och många blanketter. Johan
Pehrson talade om alla blanketter som ligger här
utanför.
Frågan är så komplex. Det var bra att ni införde
reglerna om expansionsmedel mellan 1991 och 1994.
Men det bidrog också till att systemet blev mer
komplicerat. Förstår Johan Pehrson det komplexa i
frågeställningen? Det kanske är mer politiskt heder-
ligt att ha med sig hela bilden när man pratar om
dessa frågor. Jag ville visa på att även ni kan skapa
krångligheter för småföretag. Jag tror inte att det
kompenseras på något sätt av att man kan få en F-
skattsedel på 20 minuter.

Anf. 149 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Verkligen inte! Jag gör gärna upp
med mitt förflutna, som jag sade, Marie Engström.
Det vore bra om vi kunde ha lite mer självkritik på
alla håll och säga att vi har gjort fel. Vi har infört
regler med gott syfte som har gjort det mer krångligt
och byråkratiskt.
Vi har haft diskussioner tidigare i dag där jag har
fört fram viss kritik mot att det händer för lite. Man
funderar för mycket. Man håller på med strategipla-
ner och utreder. Man har samtal. Det finns ju en hel
rad förenklingar i Småföretagsdelegationens förslag
som vi kan gå igenom tillsammans. Jag visste inte att
Marie Engström var så beredvillig att gå oss i det
borgerliga blocket till mötes, för att göra det enklare.
Jag blev lite förvånad över det, men glad över att
frågan är prioriterad.
Vi har också talat om vikten av att småföretagare
inte möts av alla dessa hinder de första dagarna, när
de ska i gång. Det är väl bra om vi kan förenkla. Jag
tycker att det är viktigt. De småföretagare jag träffar
säger också att de tycker att det är viktigt.
För att ingen ska tro att Marie Engström och jag
är alltför överens vill jag yrka bifall till reservation nr
6 och inte nr 8. Annars kan man tro att det blir en
sammanslagning.

Anf. 150 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Det har varit en lång skattedebatt.
Flera av oss har varit här i kammaren sedan kl. 9 men
Centern har uppenbarligen så att säga lämnat in. Jag
ska fatta mig helt kort.
Det behövs ytterligare regelförenklingar för små-
företag. Arbetet tar tid men är på gång, och jag ser
framtiden an med tillförsikt. Marie Engström nämnde
några exempel på frågor som Vänsterpartiet driver -
frågor där vi tycker rätt så lika. Vi har nog goda möj-
ligheter att tillsammans i vårt samarbete med rege-
ringen driva detta arbete framåt.
Ett problem som jag tänkte ta upp här gäller före-
tagsredovisningen. Visserligen har den blivit enklare
men fortfarande är den så komplicerad att många
småföretagare måste ha hjälp för att klara den. Medan
andra inkomsttagare kan kryssa i en förenklad själv-
deklaration måste alltså många småföretagare anlita
personer för kostsam deklarationshjälp. Därför tycker
vi att det bör bli möjligt med en förenklad självdekla-
ration för soloföretagare som har en årslön som är
lägre än 8 basbelopp.
Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 5. I öv-
rigt instämmer jag i utskottets förslag.

Anf. 151 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Herr talman! I det betänkande som vi nu debatte-
rar behandlas motioner från den allmänna motionsti-
den om taxering, skattebetalning och folkbokföring.
Skatternas främsta syfte är att finansiera välfärds-
samhället men skatter används också som ett inslag i
skyddet av miljön och som ett inslag för att värna
folkhälsan. Förtroendet för att skattesystemet är rätt-
vist och för att det behandlar alla lika är för oss soci-
aldemokrater grundläggande för vår syn på de frågor
som tas upp i betänkandet.
Vidare har vi skatter för att fördela kostnader och
välfärd mellan generationer och över tiden för enskil-
da människor, men också mellan människor i olika
inkomstlägen.
Ett övergripande mål för skatteförvaltningen är att
skatt ska tas ut i den omfattning, med den fördelning
och i den tid och den ordning som åsyftas med gäl-
lande skatteförfattningar. För detta krävs att skatte-
området vilar på regler som är förståeliga, rättvisa
och enkla och också på att det är möjligt att kontrolle-
ra tillämpningen av reglerna; detta bl.a. för att all-
mänhetens och företagens tilltro till att skattemyndig-
heten hanterar skattefrågorna rättvist och till myndig-
hetens förmåga att bekämpa skattefusk ska upplevas
som tillfredsställande.
Det är i skärningspunkten mellan å ena sidan kra-
vet på enkelhet och å andra sidan kravet på kontroll-
möjligheter som det kan uppstå svårigheter när det
gäller att tillgodose de båda målen. Detta belyses
också i några av de avsnitt i betänkandet där reserva-
tioner mot majoritetsförslaget har lämnats in men
detta har belysts tidigare i debatten.
Med rättvisetänkandet som bakgrund känns det
inte helt tillfredsställande att Riksskatteverket i sin
senaste årsredovisning anger att kontrollverksamhe-
ten har försämrats. Det är bara att hoppas att de posi-
tiva effekter som förväntas med den nya kontrollin-
riktningen ger avsedda effekter.
Redan nu har kontrollen blivit mer oförutsägbar.
Bedömningen är att detta ska öka den förebyggande
effekten. Målsättningen är, som vi tidigare uttalat oss
för här i kammaren, att skattekontrollen ska återstäl-
las till 1997 års nivå. I det syftet har skattemyndig-
heterna fått ökade anslag.
Även om jag målat en något mörk bild av skatte-
kontrollen kan jag konstatera att revisionen av de 300
största koncernerna har kunnat behållas på samma
nivå som tidigare liksom att det varit möjligt att öka
antalet ekobrottsrevisioner.
För att gå in på några punkter i betänkandet -
detta har ju debatterats mycket - vill jag ta upp frå-
gan om utfärdande av F-skattsedel och startande av
egna företag. Jag vill framhålla att förutsättningarna
för att starta nya företag i Sverige på det hela taget är
mycket goda. Vi har ett bra företagsklimat, vilket
verifieras av de senaste årens tillväxt samt minskning
av arbetslösheten. Detta är bra och ligger väl i linje
med att vi behöver stimulera och få fler företag.
De nu gällande reglerna om tilldelning av F-
skattsedel har genom den senaste ändringen utvidgats
så att alla som bedriver, eller avser att bedriva, nä-
ringsverksamhet har möjlighet att få en sådan skatt-
sedel, såvida det inte finns anledning att anta att nä-
ringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att
bedrivas. År 2000 var totalt drygt 400 000 personer
registrerade för F-skatt. Antalet nyregistrerade var
38 000, och totalt avslogs endast 873 ansökningar.
Man kan alltså säga att i stort sett blev alla ansök-
ningar tillstyrkta.
Enligt utskottsmajoritetens uppfattning bör pröv-
ningen av om näringsverksamhet bedrivs inte vara så
summarisk att syftet med F-skattsedeln går förlorat.
Det skulle föra för långt om alla som begär F-
skattsedel automatiskt skulle tilldelas en sådan. Yt-
terligare uppluckring av reglerna för att erhålla F-
skattsedel kan t.o.m. äventyra förtroendet för skattse-
deln.
I det sammanhanget vill jag också påminna om
Branschsaneringsutredningen, som i sitt huvudbetän-
kande har föreslagit en skärpning när det gäller F-
skattsedel för den som bedriver verksamhet i vissa
branscher samt att skatteavdrag alltid ska göras från
ersättningar till underentreprenörer vid vissa arbeten,
dvs. även om mottagaren har en F-skattsedel. Detta
visar att Riksskatteverket har lagt fram en synpunkt
men också Branschsaneringsutredningen har haft
synpunkter i detta avseende.
Jag vill gärna understryka vikten av att handlägg-
ning av ärenden om F-skattsedel inte i onödan drar ut
på tiden. Med målsättningen att förenkla registrering-
en av företag arbetar Patent- och registreringsverket
samt Riksskatteverket med att ta fram en gemensam
Internetbaserad lösning för företagsregistrering hos
bägge myndigheterna. Detta kommer att förkorta
handläggningstiderna och att ge en utökad informa-
tion till företagen.
Såväl i IT-propositionen som i den förvaltnings-
politiska propositionen understryks också vikten av
att myndigheterna utnyttjar de möjligheter som in-
formationstekniken ger till att öka servicen gentemot
medborgare och företag.
De behov som framförs i reservationerna i fråga
om ytterligare utvidgningar av de aktuella reglerna
för att erhålla F-skattesedel förefaller mot den bak-
grund som jag har angett varken nödvändiga eller
lämpliga. Förenklingar när det gäller att registrera nya
företag är också uppmärksammade och under utveck-
ling hos myndigheterna.
De förslag till regelförenklingar på skatteområdet,
särskilt för småföretagare, som tas upp i reservatio-
nerna 4 och 5 har under senare år aktualiserats med
stort engagemang i riksdagen. Frågan är väl upp-
märksammad inom Regeringskansliet och hos Riks-
skatteverket.
En uppräkning som inte gör anspråk på att vara
komplett ser ut enligt följande i min sammanställ-
ning:
· Regeringen ska årligen lämna en redogörelse om
regelförenklingsarbetet.
· Regeringen har i uppdrag att göra en avstämning
gentemot Småföretagsdelegationens samtliga för-
slag.
· En statssekreterargrupp har särskilt ansvar för
arbetet med regelförenklingar.
Bland utredningarna på skatteområdet - ett arbete
som syftar till att åstadkomma regelförenklingar för
småföretag - kan följande utredningar nämnas:
Förenklingsutredningen har i uppdrag att se över
regelsystemet för enskilda näringsidkare och delägare
i handelsbolag. Uppdraget omfattar både skatteregler
och redovisningslagstiftningen.
Skattekontrollutredningen har lämnat ett förslag
till en ny lag om självdeklarationer och kontrollupp-
gifter.
Vidare har Finansdepartementet i en promemoria
föreslagit bl.a. en utökad förtryckning av uppgifter på
självdeklarationsblanketten. En proposition i ämnet är
aviserad till maj 2001.
Utredningen om reglerna för beskattning av ägare
i fåmansföretag kan också nämnas.
Riksskatteverket har under de senaste åren offen-
sivt bedrivit förenklingsarbetet avseende mindre
företag och beslutat att genomföra en förstudie och att
ta fram underlag för beslut om en omfattande utred-
ning kring möjligheten att starkt schablonisera före-
tagsbeskattningen för mindre företag.
För att göra det lättare för de minsta företagen att
deklarera har Riksskatteverket på sin hemsida lagt ut
interaktiva deklarationsblanketter.
Riksskatteverket kommer att bedriva en försöks-
verksamhet och att erbjuda ett stort antal företag en
möjlighet att gratis lämna in sina månatliga skatte-
deklarationer via Internet.
Slutligen pågår inom Riksskatteverket en utvärde-
ring av skattekontoreformen.
Jag har haft ambitionen att påminna om det om-
fattande arbete som pågår för att åstadkomma för-
enklingar och mindre byråkrati för framför allt små-
företagen.
Förenkling av reglerna är dock ingen lätt uppgift.
Det gäller, som jag tidigare sagt, att klara två saker:
enklare regler men också bibehållen säkerhet. I av-
vaktan på pågående arbeten behövs av naturliga skäl
inga tillkännagivanden.
Jag vill också säga några ord om nordiskt gräns-
samarbete. Eftersom jag är med i den svenska dele-
gationen av Nordiska rådet vet jag att detta är frågor
som ofta kommer upp till diskussion. Inom rådet har
en arbetsgrupp arbetat med frågan.
Vid skatteutskottets besök i Skåne kom också frå-
gan upp främst ur två aspekter. Den ena var det sam-
arbete som finns mellan myndigheterna för att ge
service till allmänheten. Den andra var frågan om
gränsgångarnas skattehemvist.
Det vi nu kan se är att arbetet med att förbättra
förhållandena för utbytet av varor och tjänster och
stimulera till ökad rörlighet generellt inom Norden
har intensifierats under senare år.
De norska och svenska regeringarna beslöt i sep-
tember 1999 att närmare granska de gränshinder som
finns mellan länderna.
Regeringen gav därefter Kommerskollegium i
uppdrag att göra en inventering av förekommande
hinder. En norsk-svensk arbetsgrupp för ökad integ-
ration tillsattes för ändamålet. Arbetsgruppen redovi-
sade den 12 maj 2000 Handlingsplan för en fördju-
pad integration mellan Norge och Sverige. Motsva-
rande handlingsplaner finns för Öresundsregionen
och i förhållande till Finland.
Näringsministern anförde i en interpellationsde-
batt i maj 1999 att enligt hans bedömning skulle en
hel del av problemen i gränspendlingen komma att
lösas av Nordiska ministerrådet och inom ramen för
de diskussioner som förs.
Det är, som jag ser det, angeläget att vi får regler
som ger förutsättningar för bra gränssamarbete. Med
pågående samverkan mellan regeringarna förutsätter
jag att de frågor som tas upp i motionerna kan tillgo-
doses utan tillkännagivande.
I fråga om åtgärder mot skattebrottsligheten vill
jag kraftigt understryka vad riksdagen tidigare sagt
om att skattebrottsligheten är ett stort problem som
undergräver solidariteten i samhället och att den där-
för måste bekämpas med stor kraft. Frågan är högt
prioriterad. Skattemyndigheterna har fått förstärkta
resurser och utvecklar ständigt nya metoder för att
bekämpa skattebrottslighet och ekonomisk brottslig-
het.
I reservation 9 av Kristdemokraterna och Folk-
partiet föreslås en skattereduktion på hushållstjänster
för att minska svartarbetet. Jag tolkar reservationen så
- kanske det är en övertolkning.
Visst är vi inom Socialdemokraterna väl medvet-
na om problemen med svarta arbeten, men vi är inte
beredda att lösa skatteundandraganden genom att ge
efter för dem som fuskar. Vi vill i stället stärka kon-
trollen och öka insikten om den svarta sektorns skad-
liga effekter. Det handlar om att förebygga, upptäcka,
utreda och lagföra brottslighet. Det handlar inte om
att ge efter för kriminalitet.
I fråga om tullens verksamhet vill jag påstå att ef-
fektiviteten ökat efter EU-inträdet. Beslagsmängderna
av alkohol, narkotika och tobak är fortsatt höga. Ge-
nom förstärkt lagstiftning och ökat internationellt
tullsamarbete förbättras också tullens möjligheter.
Vid utskottets besök vid Lernacken demonstrerades
också ny teknik och narkotikahundens förmåga att
avslöja försök till smuggling. Själv fick jag ett gott
intryck av tullens arbetssätt.
Skatteflyktslagens generalklausul brukar ge upp-
hov till debatt här i kammaren, så också i dag. Från
utskottsmajoritetens sida anser vi att det finns ett
starkt behov av en lagstadgad tolkningsanvisning som
ger möjlighet att angripa förfaranden som inte kan
motverkas genom annan lagstiftning. Det handlar om
undandragande av skatt genom sofistikerad och kvali-
ficerad skatteplanering och skatteflykt.
I den proposition som föregick återinförandet av
generalklausulen angav regeringen att några negativa
effekter av den tidigare lagen inte kunnat påvisas.
Justitiekanslern, som haft till uppgift att granska till-
lämpningen av lagen från rättssäkerhetssynpunkt, har
funnit dels att lagen tillämpats med stor försiktighet,
dels att tillämpningen inte åsidosatt kraven på rättssä-
kerhet och förutsebarhet för de skattskyldiga. Där-
emot hade lagen enligt regeringens bedömning haft
väsentlig preventiv funktion och utgjort ett betydelse-
fullt redskap för att förhindra skatteflyktsförfaranden.
Med Justitiekanslern i ryggen vågar jag påstå att
de farhågor som framkommer i reservation 11 inte
har någon som helst grund.
Herr talman! Det finns naturligtvis mycket mera i
betänkandet som jag kanske borde ha berört. Jag fick
sju frågor av Kenneth Lantz av vilka jag har berört
några. Men Kenneth Lantz kommer säkert att säga att
jag inte har svarat på alla, och jag tror att så är fallet -
jag kommer att ge honom rätt i det. Vi får väl åter-
komma i ett replikskifte. Det skulle ha tagit alltför
mycket av kammarens värdefulla tid om jag hade
berört allt det som jag här känner för att lyfta fram.
Jag vill därför just nu avsluta med att yrka bifall
till förslaget i skatteutskottets betänkande nr 16 och
avslag på samtliga reservationer.

Anf. 152 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Jag ska ge Per Erik Granström chan-
sen att ta upp en av de saker som han inte berörde
men som är en högaktuell fråga, och det gäller skat-
tetillägget. Kommittén har lagt fram sitt betänkande,
och mina frågor är i anslutning till det betänkandet.
Hur ställer sig Per Erik Granström och den social-
demokratiska gruppen i skatteutskottet till den för-
ändring som här föreslås, att det ska föreligga ett
uppsåt för att skattetillägget ska kunna beslutas?
Vilka planer finns det i Regeringskansliet på att lägga
fram förslag med anledning av betänkandet. Är tan-
ken att det ska komma till hösten, eller blir det så att
det dras i långbänk, i likhet med en del andra utred-
ningar?
Tycker Per Erik Granström att det är rimligt att
den som vill ha ett ärende prövat i domstol först be-
talar skatt, och därefter bestämmer man sig för om
den skattskyldige har gjort rätt eller fel?
Det är mina två frågor.

Anf. 153 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Beträffande skattetillägget är det så,
som Carl Fredrik Graf sade redan i sitt anförande, att
det alldeles i dagarna har kommit en utredning om
skattetillägget. Där finns det en del förslag till föränd-
ringar och en annan syn på skattetillägget. Nu ska
utredningen ut på remiss, och vad som kommer ut av
remissförfarandet vågar jag inte sia om.
Därför är det också väldigt svårt för mig att svara
rakt på de konkreta frågor som Carl Fredrik Graf
lyfter fram. Men så mycket kan jag säga i dag att
naturligtvis kommer vi från Socialdemokraternas sida
att se mycket seriöst på de här frågorna och ta del av
både utredning och remissvar.
Den andra frågan var om man först ska betala
skatt och sedan få ärendet prövat inför domstol. Ja,
jag inser den problematik som Carl Fredrik Graf
lyfter fram. Å andra sidan finns det en problematik,
som också har tagits fram i den tidigare debatten,
nämligen de långa handläggningstiderna i skattemå-
len.
När vi från skatteutskottet besökte Riksskatte-
verket tog de spontant upp den frågan. Då ställde jag
den raka frågan till Riksskatteverket: Är det ni som
fördröjer handläggningen, eller är det de som har att
betala skatt? Det var en ensidig bedömning från Riks-
skatteverket att det inte var Riksskatteverket som
bidrog till de långa handläggningstiderna.
Därför menar jag att ett annat förfaringssätt än det
vi har i dag skulle ytterligare försvåra och förlänga
handläggningstiderna till men för hela skattesystem-
ets uppbyggnad.

Anf. 154 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Svaret på min sista fråga är tyvärr ett
uttryck för Socialdemokraternas syn på balansen
mellan den enskilde och myndigheterna, där Per Erik
Granström mycket entydigt tar ställning för att det är
myndighetsperspektivet som är det väsentliga, inte
den enskilde.
När det gäller vad som är orsaken till att en skat-
teprocess drar ut på tiden, är det naturligtvis flera
samverkande faktorer.En sådan faktor är domstolar-
nas resurser och möjlighet att få fram målen i tid i
den processen. Det är inte bara en fråga om huruvida
Riksskatteverket dröjer med sina inlagor eller om den
skattskyldige dröjer med inlagorna.
När det gäller skattetillägget tycker jag ändå att vi
kan tillåta oss ett resonemang kring den frågan, även
om frågan är ute på remiss. Vi kan tillåta oss t.o.m.
att ha en uppfattning såsom läget är i dag. Visar sedan
remissvaren och debatten att man behöver ändra sig
kan man göra det.
Min uppfattning är att en förändring av lagstift-
ningen i linje med det förslag som Skatte-
tilläggskommittén nu har lagt fram, som bl.a. innebär
att uppsåt ska vara ett väsentligt rekvisit för att man
ska kunna besluta om skattetillägg, bör genomföras.
Jag tycker att Per Erik Granström kunde kosta på sig
att ha en åsikt om detta. Han får gärna reservera sig
och säga att han kanske ändrar sig när remissvaren
kommer, men någon liten antydan om vad Granström
själv tycker kunde vara uppiggande för debatten. Det
blir lite trist om vi ska vänta på remissvaren, och
sedan ska vi vänta på propositionen. Sedan kommer
Granström att stå här och säga att vi ska göra som det
står i propositionen, och så blir det ingen debatt nå-
gon gång om denna fråga.

Anf. 155 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Det är lite uppfriskande, tycker jag,
att föra denna typ av diskussioner om vad som kan
komma framgent.
Det är naturligtvis så att jag har synpunkter på
skattetillägget. Det har ju funnits förslag om att det
över huvud taget inte ska finnas något skattetillägg.
Jag tycker att det är väsentligt att vi har ett skatte-
tillägg som fungerar på en bra grund.
Jag kommer för min del att ta till mig utredning-
ens synpunkter om uppsåt. Vad jag kommer att för-
söka bedöma, framför allt, är om det är möjligt att
göra den distinktion som utredningen nu föreslår, så
att vi inte i det fallet bygger in några nya fällor som
skulle kunna vålla bekymmer för oss framgent. En
viss öppning ska jag ge Carl Fredrik när det gäller att
jag ska ta till mig den frågan.
När det gäller min syn på myndighet gentemot
medborgare och företagare vill jag säga att jag tycker
att det ska råda en bra balans mellan parterna, om vi
ska kalla dem så. Men jag vet också att Carl Fredrik
Graf och jag kommer att ha olika åsikter på den
punkten även framgent.

Anf. 156 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Om regeringen hade skött sig vid
förhandlingarna vad gäller tidigare ställningstaganden
skulle vi kunnat ha en prövotid nu just angående
avdragsrätt för hushållsnära tjänster. Men den för-
handlingen gick, som är bekant för denna kammare,
inte så särdeles bra. Jag skulle vara tacksam om
Granström kunde kommentera det på något sätt. Det
gäller reservation 9.
Vad jag egentligen skulle vilja koncentrera min
replik på är hur Granström ser på tullens verksamhet
utmed Öresundskusten. I dag har man fått i uppdrag
att kontrollera om folk har danska smørrebrød med
sig över Öresund i stället för att koncentrera sig på
betydligt större risker, nämligen narkotika och droger
av olika slag. Tullen har ju en ambition att bespara
oss från sådana attacker eller risker, men nu sysslar
man med saker på lite lägre risknivå, tycker jag.
Man hämtar folk från polisen och från sjörädd-
ningen. Men kommer man att erhålla resurser så att
man kan uppehålla detta gränsskydd, så att vi kan
känna trygghet inför sommaren och våra ungdomar
kan besparas narkotikainflödet utmed Öresundskus-
ten?

Anf. 157 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Herr talman! Om Kenneth Lantz menar att det är
mindre väsentligt att bekämpa mul- och klövsjuka får
det stå för honom. I sådan gränsskyddande verksam-
het händer det ibland saker som gör att man får lov att
rikta om sina resurser, och det är precis det som hän-
der när vi försöker hålla borta de bekymmer som
mul- och klövsjuka skulle kunna åstadkomma i Sve-
rige. Vi får hoppas att den inte kommer hit.
När det gäller tullen i övrigt har vi från socialde-
mokratisk sida precis samma ambitioner som krist-
demokraterna och tycker att det är mycket angeläget
att vi har ett bra och väl fungerande gränsskydd. Jag
sade också i mitt anförande att vi efter EU-inträdet
har kunnat stärka vårt gränsskydd. Vi har kunnat
utveckla samarbetet över gränserna.
Vi har också tagit en del beslut här i riksdagen
under våren som har gett tullen ökade möjligheter att
bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt. Jag utgår
ifrån att vi kommer att följa utvecklingen vid grän-
serna och se vad de beslut vi nu har tagit kommer att
få för konsekvenser och medföra för förbättringar.
Frågan om avdragsrätten för hushållsnära tjänster
är ingen hjärtefråga för oss socialdemokrater. Vi
önskar den inte. Vi tror inte att den ger det sysselsätt-
ningstillskott som andra ibland framhåller. Vi tycker
att det är en dyr och kostsam åtgärd som ger väldigt
lite. Dessutom tycker inte jag - nu pratar vi kontroll -
att vi ska bekämpa svartarbete genom att sänka skat-
terna.

Anf. 158 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Vi ska inte bekämpa svartsektorn på
det sättet, men Granström måste ändå kunna erkänna
att det hade funnits en möjlighet att bekämpa den
svarta arbetskraften om det hade varit en betydligt
mindre skattekil mellan den svarta och den vita sek-
torn och om gapet hade varit betydligt mindre.
Jag tror egentligen inte att svensken vill utnyttja
svart arbetskraft. Jag tror inte att svensken vill arbeta
svart eftersom man riskerar både försäkring och pen-
sion.
Det vore bra om vi hade kunnat få till ett försöks-
projekt. Nu vet jag att det inte är möjligt med tanke
på EU-reglerna, men det skulle ändå vara intressant
att höra regeringens tydliga motivering till att man är
så avogt inställd till att pröva detta och försöka upp-
muntra denna hushållsnära sektor.

Anf. 159 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tror, precis som Kenneth Lantz,
att det finns ett grundläggande drag i denna nation:
Man vill göra rätt saker. Jag tror också, och det sade
jag i mitt anförande, att vi måste jobba med förebyg-
gande åtgärder, information och upplysning. Jag tror
att det är väsentligt att vi gör det.
Men det finns ett problem som är ganska stort i
detta, och det gäller vad hushållsnära tjänster är. Hur
gör man gränsdragningarna? Jag vill inte i skattesys-
temet bygga in ett nytt problem, som vi har exempel-
vis på momsområdet, som vi skulle kunna börja bota-
nisera i. Det uppstår när man ständigt ständigt disku-
terar var gränsen går.
Men det grundläggande - anledningen till att vi
säger nej - är det att vi fortfarande har för dålig kva-
litet i vår äldreomsorg. Vi kan inte dra undan pengar
från våra omsorgsverksamheter för att skaffa fram
billig arbetskraft till dem som är förmögna och har
råd att anställa.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

10 § Uppehållstillstånd för adopterade

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
2000/01:SfU12
Uppehållstillstånd för adopterade (prop. 2000/01:66).

Anf. 160 CECILIA MAGNUSSON (m):
Herr talman! Det som är komplicerat ska man ab-
solut inte förenkla. Det gäller delar av förslaget -
proposition nr 66 - Uppehållstillstånd för adoptera-
de. Regeringen föreslår att en bestämmelse förs in i
utlänningslagen som reglerar möjligheten att ge up-
pehållstillstånd på grund av adoption för barn under
18 år.
Att rätta till begränsningar eller felaktigheter i
lagstiftningen som drabbat människor utan att det har
varit någon tanke bakom det är bra, och det är ett bra
förslag som regeringen kommer med.
Det andra förslaget är att svenska domstolar alltid
ska inhämta yttrande från Migrationsverket när det
gäller adoption av en utomnordisk medborgare. Det
är också ett bra förslag.
Men, herr talman, alla goda ting är inte tre. Det
tredje förslaget är inte bra, tycker vi. Det är att man
efter att adoptionsbeslutet är fattat ska skicka in en
begäran om uppehållstillstånd till Migrationsverket.
Trots att domstolen ska ta in ett yttrande från Migra-
tionsverket när det gäller att besluta om adoptionen
ska ärendet sedan till Migrationsverket för avgörande
gällande uppehållstillståndet. Trots att regeringen
föreslår att Migrationsverket inte får överpröva ett
adoptionsbeslut fattat i svensk domstol ska Migra-
tionsverket göra just detta.
Hur är det egentligen med regeringens tilltro till
domstolarnas kompetens när det gäller att inhämta
och analysera kunskap från annan myndighet eller för
den delen med tilltron till föräldrarnas vilja och kom-
petens när det gäller ansvarstagandet för sina barn?
Migrationsverket ska ju beakta frågan om sökanden
kan förväntas föra en hederlig vandel. Vad innebär
"hederlig vandel" för ett barn mellan 12 och 18 år?
Det är ju det som Migrationsverket ska beakta. Det är
väl föräldrarnas ansvar till dess att barnen är myndi-
ga.
Man hänvisar också till likabehandling för biolo-
giska och adopterade barn och till att man får en olika
behandling om man inte gör på det här sättet. Det
tycker jag talar för vårt förslag. De biologiska barnen
behöver ju bara gå igenom processen på Migra-
tionsverket. De adopterade barnen ska gå igenom två
nålsögon. Först ska de gå igenom nålsögat när det
gäller domstolen och utlåtandet från Migrationsver-
ket. Sedan ska de gå igenom nålsögat på Migra-
tionsverket. Det här gör ju att de adopterade får två
processer att gå igenom medan de biologiska bara får
en. Om det ska vara likabehandling tycker jag att vårt
förslag är det som borde gälla.
I betänkandet finns det inga andra argument för
att Migrationsverket ska överpröva ett adoptionsbe-
slut fattat i svensk domstol. Det är inte tillfredsstäl-
lande. Jag skulle vara tacksam om Maud Björnemalm
kunde upplysa oss om varför denna överprövning är
så viktig. Till dess att Maud Björnemalm har upplyst
oss är min inställning att denna del av ärendet tillhör
kategorin "man ska inte förenkla det man kan komp-
licera".
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 1 under punkt 1 i betänkandet. Tack!

Anf. 161 MAGDA AYOUB (kd):
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
reservation 1. För övrigt står jag självfallet bakom
samtliga kristdemokratiska reservationer.
I dag ska vi diskutera uppehållstillstånd för adop-
terade. Och vi kristdemokrater har en annan inrikt-
ning i denna fråga än regeringen.
I propositionen föreslås två olika tillägg i utlän-
ningslagen. Det ena avser specifikt adopterade barn
under 18 år, och det andra avser adopterade rent ge-
nerellt. Vidare föreslås att svenska domstolar alltid
ska inhämta yttrande från Migrationsverket i adop-
tionsärenden avseende barn som är tolv år eller äldre.
Herr talman! Enligt propositionen skulle ett förfa-
rande som innebär att adoptivbarn utan förbehåll
erhåller uppehållstillstånd vara olämpligt. Kristdemo-
kraterna delar inte den uppfattningen utan anser till
skillnad från regeringen att det bör räcka med att
svensk domstol vid tidpunkten för prövning av en
adoption, som avser barn mellan 12 och 17 år, in-
hämtar yttrande från Migrationsverket.
Detta innebär att kristdemokraterna förordar en
förändring av regelverket. Det måste anses bättre för
samtliga parter att man vid samma tillfälle som adop-
tionen prövas väger in de delar som kan handla om att
kringgå utlänningslagstiftningen. Det vore oerhört
olyckligt om adoptionen beviljas av svensk domstol
och att man sedan nekas uppehållstillstånd.
Herr talman! Kristdemokraterna ifrågasätter nöd-
vändigheten av en prövning av uppehållstillstånd för
adoptivbarn mellan 12 och 17 år. Att Migrationsver-
ket ska pröva varje fall innebär en längre väntan för
både adoptivbarnet och adoptanterna. Vi ska inte
heller glömma de extra kostnaderna och den onödiga
administrativa belastningen.
Herr talman! Den förändring av anhörigbegreppet
som gjordes 1996 innebär en inskränkning i jämförel-
se med tidigare bestämmelser. Den s.k. sista-länken-
bestämmelsen togs bort, vilket vi kristdemokrater
motsatte oss. Den gav t.ex. gamla föräldrar med barn
i Sverige möjlighet att återförenas.
Enligt propositionen kan även borttagandet av
sista-länken-bestämmelsen ha påverkat två beslut
avseende uppehållstillstånd till vuxna adopterade.
Vad gäller adopterade i åldern 18 år eller äldre har två
avslagsbeslut påträffats. I dessa fall hade adoptionen
skett i Sverige. Även om man inte bör dra slutsatser
av så få beslut ansåg utredningen att det kunde för-
modas att de två sistnämnda avslagsbesluten var en
följd av att möjligheterna till uppehållstillstånd för
anhöriga som tidigare betraktats som "sista länk" har
minskat.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi
kristdemokrater anser att sista-länken-bestämmelsen
bör återinföras, vilket kan ske utan att man inväntar
Anhörigutredningen.
Tack för ordet!

Anf. 162 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! I propositionen Uppehållstillstånd
för adopterade föreslås att en bestämmelse förs in i
utlänningslagen som reglerar möjligheterna att ge
uppehållstillstånd på grund av adoption för barn un-
der 18 år.
I det stora flertalet fall som rör adoptioner av ut-
ländska personer uppstår sällan några konflikter mel-
lan adoptionsreglerna och utlänningslagstiftningen,
framför allt inte när adoptivbarnet är under tolv år.
Omständigheterna är sådana att barnet blir svensk
medborgare automatiskt genom adoptionsbeslutet.
För barn som blivit myndiga och vuxenadopterade
är möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige
mer begränsade. Den ändring som gjordes i lagstift-
ningen 1997 har minskat möjligheterna för adoptera-
de vuxna att få uppehållstillstånd. Det är en ändring
som inte bara berör de adopterade utan även biologis-
ka vuxna barn som inte uppfyller kraven på hushålls-
gemenskap.
Regeringen och även utskottsmajoriteten anser att
det är viktigt att adoptivbarn och biologiska barn så
långt som möjligt har samma rättsliga ställning när
det gäller uppehållstillstånd. Eftersom adopterade
vuxna utgör en mycket liten del av alla dem som
söker uppehållstillstånd anses det att deras ansökan är
förenlig med de undantagsbestämmelser som vi har
när det gäller släktanknytningar. Därför finns ingen
anledning att införa en ny bestämmelse där deras
möjlighet till uppehållstillstånd skulle regleras sär-
skilt.
I propositionen föreslås att domstolen alltid ska
inhämta yttrande från Migrationsverket när adoptio-
nen gäller utomnordiska medborgare som är 12 år
eller äldre och att den skyldigheten också ska regleras
i lag, men också att den familjeanknytning som upp-
kommit genom adoption och beslutats av svensk
domstol alltid ska godtas när frågan om uppehållstill-
stånd prövas. Utlänningsmyndigheten får inte omprö-
va den anknytning som svensk domstol anser finns.
Man ska pröva ett adoptivbarns ansökan om uppe-
hållstillstånd på samma sätt som man gör när det
gäller ett biologiskt barns ansökan.
Enligt regeringens uppfattning bör de adoptioner
som beslutas i Sverige grundas på ett så brett under-
lag som möjligt. Eftersom den anknytning som upp-
kommer genom ett adoptionsbeslut även ska godtas
av utlänningsmyndigheterna finns det skäl att låta
domstolarna mera konsekvent och som ett led i be-
dömningen uppmärksamma om det främsta syftet
med adoptionen kan vara att kringgå utlänningslag-
stiftningen. Mot den bakgrunden föreslås att svenska
domstolar alltid ska inhämta yttrande från Migra-
tionsverket när det gäller adoption av utomnordiska
medborgare som är 12 år eller äldre.
Om Migrationsverket anser att adoptionen främst
syftar till att kringgå utlänningslagens bestämmelser
och att verket därför inte kan bevilja uppehållstill-
stånd ska detta redovisas för domstolarna, detta för att
undvika den situationen att domstolen först godkän-
ner adoptionen och utlänningsmyndigheterna därefter
avslår ansökan om uppehållstillstånd.
I propositionen sägs också att ingen adoption bör
genomföras med den föreställningen att den automa-
tiskt kommer att medföra ett uppehållstillstånd i Sve-
rige. Informationen om den lagstiftning som gäller
uppehållstillstånd och adoption måste därför bli bätt-
re. Domstolsverket och Migrationsverket bör därför
gemensamt ta fram ett skriftligt informationsmaterial
på flera språk som kan ges till blivande adoptivföräld-
rar.
Jag vill också påminna om det arbete som pågår
inom EU med att få till stånd ett direktiv om rätt till
familjeåterförening, något som kanske kan komma att
påverka våra bestämmelser om uppehållstillstånd.
Till utskottets betänkande finns två reservationer.
I den ena anser reservanterna från Folkpartiet, Mode-
raterna och Kristdemokraterna att uppehållstillstånd
automatiskt ska beviljas om svensk domstol godkänt
adoptionen och barnet är mellan 12 och 17 år. När det
gäller minderåriga barn behövs dock den nya lagre-
geln. Den lag som nu gäller innebär att ett minder-
årigt adoptivbarn som inte bor hos adoptivföräldern i
Sverige prövas för uppehållstillstånd enligt en para-
graf som bara ska användas i undantagsfall. Ut-
skottsmajoriteten anser därför att minderårigas möj-
ligheter att få uppehållstillstånd ska framgå direkt av
utlänningslagen. Reservanternas förslag skulle också
innebära att adoptivbarnen får en förmånligare ställ-
ning än biologiska barn som inte uppfyller kravet på
att vara eller ha varit boende hos den förälder som bor
i Sverige.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till
beslut och avslag på reservationerna.

Anf. 163 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag vill fråga Maud Björnemalm
varför man gör denna skillnad mellan adoptivbarn
och biologiska barn. Som Cecilia nämnde tidigare är
det stor skillnad. Adoptivbarn går igenom två proces-
ser, medan biologiska barn ska gå igenom en process
på Migrationsverket. Å andra sidan säger man att det
oftast ändå blir så att uppehållstillståndet beviljas.
Varför ska man krångla med att gå igenom en högre
instans så att det tar längre tid för både adoptivbarnen
och för de föräldrar som ska adoptera, plus att det kan
kosta ännu mer?

Anf. 164 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! När det gäller barn under 12 år är det
ingen skillnad på de biologiska barnen och de adopte-
rade. När det gäller barn mellan 12 och 17 år måste
även de biologiska barn - och jag talar nu om utom-
nordiska barn som inte är svenska medborgare - som
inte lever eller har levt tillsammans med föräldern här
i Sverige söka uppehållstillstånd i Sverige. Nu har det
ju varit så, och kommer förhoppningsvis även i fort-
sättningen att vara så, att de får uppehållstillstånd.
Men även när adoptivbarnen söker uppehållstillstånd,
eftersom de inte är myndiga, ska de också få detta
uppehållstillstånd så att de kan vara hos sina föräldrar
som vistas i Sverige.
När det gäller vuxna över 18 år är det ju den be-
stämmelse som infördes 1997, som Magda också väl
känner till, som gäller, även för adoptivbarnen och de
vuxna biologiska barnen.

Anf. 165 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag kan förstå de tankarna. Men när
man säger att man fortsättningsvis ska bevilja barn
mellan 12 och 17 år uppehållstillstånd, varför måste
man då göra en prövning en gång till? Jag tycker att
det är orättvist mot de barn som ska adopteras hit. De
finns inte här i Sverige, de kommer från länder utan-
för Norden, men de andra, de biologiska barnen,
följer med sina föräldrar. Det är en annan situation för
adoptivbarn som hämtas från andra länder och inte
har samma chans och samma möjligheter som biolo-
giska barn.
När det å andra sidan gäller barn över 18 år vet vi
hur det var när man tog bort sista-länken-
bestämmelsen. Det blev mer krångligt och självklart
väldigt många kringregler. Jag undrar om man är
beredd, även om man har en utredning som pågår, att
göra något under tiden. Detta är väldigt olyckligt för
de äldre barn som inte kan få komma hit till Sverige
på grund av den här regeln.

Anf. 166 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! Den vanliga situationen när man har
en utredning som ligger så pass nära i tiden - det här
delbetänkandet ska vara klart den 30 juni, om jag
minns rätt - är att man inte vidtar någon åtgärd. Det
tar naturligtvis tid att lagstifta, om man nu skulle vilja
göra någon förändring. Man väntar och tar alltihop i
ett paket.

Anf. 167 CECILIA MAGNUSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag måste be Maud Björnemalm sva-
ra på frågan varför den här överprövningen är så
viktig. I betänkandet skriver man att det är angeläget
att domstolarna regelmässigt uppmärksammar om
adoptionen utgör ett led i ett kringgående av den
svenska utlänningslagstiftningen. Om nu domstolarna
ska ta denna ställning och uppmärksamma detta,
varför ska då en överprövning i utlänningsmyndig-
heterna till? Om man godkänner en adoption i svensk
domstol, varför kan då inte det sammanfalla med
uppehållstillståndet för barn mellan 12 och 17 år?

Anf. 168 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! De svenska domstolarna som beslu-
tar om adoptioner gör det efter att ha insett att det är
ett nära barn-förälder-förhållande, medan utlänning-
smyndigheterna, i det här fallet Migrationsverket, har
att ge uppehållstillstånd till utländska medborgare. De
som är över 12 år är ju inte svenska medborgare när
de kommer hit och måste alltså ha uppehållstillstånd,
och Migrationsverket är den myndighet som ger dem
det.

Anf. 169 CECILIA MAGNUSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Eftersom domstolen ska inhämta
kunskap och bedömningar från Migrationsverket,
vore det då omöjligt att i den bedömningen och i det
utlåtande som Migrationsverket lämnar också lämna
besked om att den här personen dessutom är lämplig
för uppehållstillstånd? På så sätt slipper man den
kringgående rörelsen. Vid adoptionsbeslutet ska man
titta närmare på hela bilden i ett sammanhang och
även kunna göra klart att om en adoption får ett posi-
tivt beslut får man också ett uppehållstillstånd. Varför
i hela fridens namn, herr talman, måste man göra en
förnyad prövning i Migrationsverket och på annat
sätt? Jag förstår inte varför denna ökade byråkrati är
så viktig.

Anf. 170 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! Den är inte viktig i sig, inte på det
sätt som Cecilia Magnusson framställer det.
Vi har en utlänningsmyndighet i landet, Migra-
tionsverket, som beslutar om människor ska få uppe-
hållstillstånd eller ej. Det gör inte den domstol som
beslutar om adoptionen.

Anf. 171 STEN TOLGFORS (m):
Herr talman! Det är utomordentligt ovanligt att ett
betänkande innebär full och total upprättelse för ett
par enskilda familjer efter år präglade av osäkerhet
och utsatthet. I det här fallet, i dagens betänkande, är
det så.
Det är utomordentligt ovanligt att ett enskilt fall,
en enskild person, ger upphov till en översyn av lag-
stiftningen i berört hänseende. I det här fallet är det
så. Det är resultatet av en enskild flickas kamp.
Det är likaså utomordentligt ovanligt att riksdagen
med anledning av ett enskilt fall griper in och inleder
processen med att förändra lagstiftningen innan per-
sonen i fråga avvisats, innan saker gått alldeles snett.
I det här fallet är det så.
Riksdagen begärde våren 1998 att regeringen
skulle se över en situation som gett humanitärt oac-
ceptabla effekter för ett par enskilda familjer.
Bakgrunden till dagens betänkande är den örebro-
flicka som trots att hon var adopterad av en svensk
familj fick avslag på sin ansökan om uppehållstill-
stånd. Hon hotades därmed av avvisning. Familjen
hade innan adoptionen haft vårdnaden om flickan i
mer än tio år.
Hon talade flytande svenska, hade svenska vänner
och bodde då sedan cirka fem år permanent i Sverige.
Tidigare hade hon tillsammans med familjen, som är
missionärer, vistats omväxlande i Sverige och i ur-
sprungslandet.
I elva år hade familjen levt i övertygelsen att
flickan redan som liten adopterats av dem. Det visade
sig sedermera att den biologiska mamman, enligt
svensk lag, endast lämnat över vårdnaden. Den juri-
diska hantering som gjordes i flickans hemland var
inte tillräcklig för att också svenska myndigheter
skulle godkänna flickan som adopterad. Familjen
genomförde då vad som i deras ögon var en andra
adoption av flickan. Hon hade då hunnit bli några och
tjugo år gammal. Adoptionen godkändes av domstol i
Sverige, men flickan nekades ändå uppehållstillstånd.
Det var oerhört svårt att se vad någon skulle ha
vunnit på att hon avvisades. Däremot var det lätt att
se vad familjen skulle förlora om hon förpassades ur
landet. Inte bara familjens rättssäkerhet utan också
humanitära aspekter kom svårt i kläm och pekade på
ett generellt problem.
Grundproblemet var att flickan kom att betraktas
som vuxenadopterad. Adoptionen hade godkänts av
svensk domstol. Den ansåg med andra ord att det
fanns en "särskild anledning till adoptionen", utifrån
att relationen mellan flickan och de svenska adoptiv-
föräldrarna var "av väsentligen samma innehåll som
det som föreligger mellan föräldrar och barn". Men
Invandrarverket fann sedan ändå, trots den i domstol
bevisade föräldra-barn-relationen, att den åberopade
anknytningen till Sverige inte var tillräcklig och av-
slog därför begäran om uppehållstillstånd.
Två svenska myndigheter, två skilda besked. Re-
sultat: Hotad rättssäkerhet och en familj som splittra-
des.
När ett utländskt barn adopteras får det alltid, för-
utsatt att gällande regler följs i samband med adop-
tionen, uppehållstillstånd i Sverige och efter kort tid
också svenskt medborgarskap. De barn som är under
12 år vid adoptionen blir automatiskt svenska med-
borgare redan vid adoptionen. Så är det inte för det
fåtal som vuxenadopteras varje år.
Ett enhälligt socialförsäkringsutskott sade med
anledning av min motion följande: "Det kan också
framstå som svårförklarligt om en domstol först fin-
ner särskild anledning föreligga för adoption med
hänsyn till det personliga förhållandet mellan adop-
tanten och den adopterade och att Invandrarverket
därefter vägrar uppehållstillstånd." Jag delar verkli-
gen utskottets uppfattning i den frågan.
Både en enig riksdag och regeringen markerade i
debatten våren 1998 att situationen var orimlig och
Kafkaliknande. Riksdagen gav sedan regeringen i
uppdrag att utreda frågan för att komma tillbaka med
förslag för att lösa problemen, vilket nu också skett.
Det påbörjade lagstiftningsarbetet, och att riksda-
gen uttryckte sig så tydligt, är jag övertygad om spe-
lade en avgörande roll för att flickan några månader
efter riksdagsbeslutet fick uppehållstillstånd och
möjlighet att stanna.
Jag tycker att utskottet med det agerandet har vi-
sat att enskilda fall verkligen är så viktiga att de prin-
cipiella problem som fallen belyser kan ge anledning
till ganska snabba lagändringar.
Jag fick en gång frågan hur många familjer de här
tekniska problemen i lagstiftningen hade drabbat. Är
det så många att det verkligen motiverar en lagänd-
ring? Svaret är: Fråga familjerna! Vi kan inte ha lagar
som slår sönder svenska familjer av administrativa
eller byråkratiska skäl, minst av allt i en tid då alla är
överens om att familjesplittring är ett svårt problem i
Sverige. Då hade det tett sig än underligare om staten
haft intresse av att splittra berörda familjer.
Förhoppningsvis innebär dagens beslut en total
upprättelse för de berörda familjerna efter ett antal
mycket jobbiga år och säkert mycket grubblande över
om saker kunde ha gjorts annorlunda. Nu kan famil-
jerna ta till sig svaret. Det var lagen som hade brister,
inte familjernas agerande. Det var lagen som hade
brister som orsakade problem och som nu åtgärdas.
Det visade sig efter riksdagens debatt våren 1998
att flickan från Örebro inte var ensam. En flicka från
Dalarna var redan utvisad, men har sedan fått komma
tillbaka.
Örebroflickans långa kamp för att få stanna med
sin adoptivfamilj och familjens kamp för sin dotter
har varit avgörande för att få en rättvisare lag. Det
tycker jag gör att lagen förtjänar att kallas efter hen-
ne. Det vi får i dag är en lex Kirsys.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.56 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

11 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats den 29 mars

KU19 Behandling av personuppgifter och IT
Punkt 1 (Personuppgiftslagens upphävande)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
282 för utskottet
17 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 35 v, 37 kd, 8 fp, 14 mp
För res. 1: 16 c, 1 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 8 v, 5 kd, 2 c, 8 fp, 2 mp

Punkt 4 (Dataskyddsdirektivet och juridiska personer)
1. utskottet
2. res. 2 (c, fp)
Votering:
274 för utskottet
25 för res. 2
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 35 v, 37 kd, 14 mp
För res. 2: 16 c, 9 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 8 v, 5 kd, 2 c, 8 fp, 2 mp

Punkt 8 (Statens personadressregister)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU5 Biblioteks- och litteraturfrågor
Punkt 1 (Upphävande av bibliotekslagen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp)
Votering:
203 för utskottet
97 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 36 kd, 14 mp
För res. 1: 71 m, 1 kd, 16 c, 9 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 8 fp, 2 mp

Punkt 13 (Förslag om läsfrämjande åtgärder)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
263 för utskottet
36 för res. 7
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 71 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 14 mp
För res. 7: 36 v
Frånvarande: 16 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 21 (Översättningsstöd)
1. utskottet
2. res. 10 (mp)
Votering:
286 för utskottet
15 för res. 10
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 35 v, 37 kd, 16 c, 10 fp
För res. 10: 1 v, 14 mp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 22 (Utvecklingen av elektroniskt publicerade
tidskrifter)
1. utskottet
2. res. 11 (fp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Punkt 23 (Produktionsstöd för elektroniskt publicera-
de tidskrifter)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
286 för utskottet
14 för res. 12
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 36 v, 36 kd, 16 c, 10 fp
För res. 12: 14 mp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 6 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 26 (Stöd till organisationstidskrifter)
1. utskottet
2. res. 15 (kd, c, fp)
Votering:
236 för utskottet
64 för res. 15
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 36 v, 13 mp
För res. 15: 37 kd, 16 c, 10 fp, 1 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU6 Bild och form m.m.
Punkt 1 (Brukarinflytande)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, c)
Votering:
248 för utskottet
53 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 36 v, 10 fp, 14 mp
För res. 1: 37 kd, 16 c
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 2 (Upphandling av offentlig konst)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
134 för res. 2
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 14 mp
För res. 2: 71 m, 37 kd, 16 c, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 6 (Minnesmärke över den svenske soldatens
insatser i fredens tjänst)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 15 (Den s.k. enprocentsregeln)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
277 för utskottet
14 för res. 7
10 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 36 v, 37 kd, 16 c
För res. 7: 14 mp
Avstod: 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 21 (Lokaliseringen av satsningar m.m. inom
form och design)
1. utskottet
2. res. 10 (m, c, fp)
Votering:
260 för utskottet
39 för res. 10
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 59 m, 35 v, 35 kd, 14 mp
För res. 10: 12 m, 2 kd, 16 c, 9 fp
Avstod: 1 v, 1 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

12 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

SkU20 Behandling av personuppgifter inom skatt,
tull och exekution
Punkt 2 (Utlämnande av uppgifter till enskilda på
medium för automatiserad behandling)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
229 för utskottet
72 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 36 kd, 16 c, 10 fp, 14 mp
För res. 1: 71 m, 1 kd
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU17 Allmänna motioner om punktskatter
Punkt 1 (Energibeskattningens allmänna inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 3 (c)
4. res. 5 (mp)
Förberedande votering 1:
20 för res. 3
14 för res. 5
267 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
71 för res. 1
16 för res. 3
214 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
153 för utskottet
71 för res. 1
76 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v
För res. 1: 71 m
Avstod: 36 kd, 16 c, 10 fp, 14 mp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 6 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 2 (Industrins och växthusnäringens energiskatt)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
169 för utskottet
14 för res. 9
118 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 16 c
För res. 9: 14 mp
Avstod: 71 m, 37 kd, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 3 (Jordbrukets miljö- och energiskatter)
1. utskottet
2. res. 11 (kd)
Votering:
182 för utskottet
37 för res. 11
82 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 15 c, 14 mp
För res. 11: 37 kd
Avstod: 71 m, 1 c, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 5 (Åkerinäringen)
1. utskottet
2. res. 15 (fp, mp)
Votering:
167 för utskottet
24 för res. 15
110 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 14 c
För res. 15: 10 fp, 14 mp
Avstod: 71 m, 37 kd, 2 c
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 6 (Biobränslen)
1. utskottet
2. res. 17 (v)
3. res. 19 (c)
Förberedande votering:
42 för res. 17
18 för res. 19
241 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 17.
Huvudvotering:
126 för utskottet
37 för res. 17
138 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 9 fp
För res. 17: 36 v, 1 mp
Avstod: 71 m, 37 kd, 16 c, 1 fp, 13 mp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 9 (Miljöskatt på flyg)
1. utskottet
2. res. 22 (v)
Votering:
250 för utskottet
50 för res. 22
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 37 kd, 16 c, 9 fp
För res. 22: 36 v, 1 fp, 13 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp
Elver Jonsson (fp) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkt 12 (Reklamskatt)
1. utskottet
2. res. 26 (m, kd, c, fp)
Votering:
169 för utskottet
132 för res. 26
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 2 m, 36 v, 14 mp
För res. 26: 69 m, 37 kd, 16 c, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU18 Allmänna motioner om fastighets- och
förmögenhetsbeskattning
Punkt 1 (Fastighetsbeskattningens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 2 genom uppresning.
Förberedande votering 2:
72 för res. 1
37 för res. 2
192 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
179 för utskottet
71 för res. 1
51 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 13 c, 13 mp
För res. 1: 71 m
Avstod: 37 kd, 3 c, 10 fp, 1 mp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 3 (Attraktiva områden)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
168 för utskottet
16 för res. 6
117 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 1 m, 36 v, 14 mp
För res. 6: 16 c
Avstod: 70 m, 37 kd, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 11 (Sambeskattning av förmögenhet)
1. utskottet
2. res. 13 (m, kd, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
134 för res. 13
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 36 v, 13 mp
För res. 13: 70 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 1 mp
Frånvarande: 15 s, 12 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU19 Motioner om företags- och kapitalbeskatt-
ning
Punkt 1 (Skattenivån i tjänsteföretag, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
134 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 14 mp
För res. 1: 71 m, 37 kd, 16 c, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 4 (Periodiseringsfonder i mindre företag, m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Punkt 10 (Kapitalinkomstbeskattningens nivå)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
3. res. 11 (mp)
Förberedande votering:
12 för res. 10
15 för res. 11
274 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 11.
Huvudvotering:
203 för utskottet
14 för res. 11
83 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 35 v, 36 kd, 15 c
För res. 11: 14 mp
Avstod: 70 m, 1 v, 1 kd, 1 c, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 12 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 11 (Beskattningsmetod för aktievinster)
1. utskottet
2. res. 12 (m, fp)
Votering:
220 för utskottet
81 för res. 12
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 37 kd, 16 c, 14 mp
För res. 12: 71 m, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 13 (Fåmansföretag)
1. utskottet
2. res. 15 (m, kd, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
134 för res. 15
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 14 mp
För res. 15: 71 m, 37 kd, 16 c, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 14 (Generationsskiften i familjeföretag)
1. utskottet
2. res. 16 (m, kd, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
134 för res. 16
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 13 mp
För res. 16: 71 m, 37 kd, 16 c, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU16 Allmänna motioner om taxering och skat-
tebetalning m.m.
Punkt 1 (Förenklingar för företagare: utfärdande av
F-skattsedel och startande av företag)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
181 för utskottet
70 för res. 1
48 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 36 v, 15 c, 14 mp
För res. 1: 70 m
Avstod: 37 kd, 1 c, 10 fp
Frånvarande: 15 s, 12 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 2 (Förenklingar för företagare: bokföring, de-
klaration och andra skatteregler)
1. utskottet
3. res. 5 (mp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Punkt 3 (Beräkning av F-skatt)
1. utskottet
2. res. 6 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 5 (Skattemyndigheternas kontrollverksamhet,
skattebrottsenheterna)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
265 för utskottet
36 för res. 8
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 14 mp
För res. 8: 36 v
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 6 (Åtgärder mot skattebrottslighet och annan
ekonomisk brottslighet)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, fp)
Votering:
205 för utskottet
47 för res. 9
48 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 22 m, 36 v, 16 c, 14 mp
För res. 9: 37 kd, 10 fp
Avstod: 48 m
Frånvarande: 14 s, 12 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SfU12 Uppehållstillstånd för adopterade
Punkt 1 (Uppehållstillstånd för underåriga och vuxna
adopterade m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, m, kd)
Votering:
183 för utskottet
118 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 36 v, 16 c, 14 mp
För res. 1: 71 m, 37 kd, 10 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 2 mp

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

13 § Yrkestrafik m.m.

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2000/01:TU11
Yrkestrafik m.m.

Anf. 172 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):
Fru talman! Trafikutskottets betänkande TU11 om
något får kallas en repris - just detta. Att handlings-
kraften så påtagligt gått i stå är nog svårt att finna i
något annat betänkande.
I likhet med tidigare år har jag roat mig med att se
på tidigare debatter när det gäller åkerifrågorna. Jag
har haft nöjet att läsa Brandins tal från kammarde-
batten den 19 maj 1999.
Socialdemokraterna tyckte då att jag var negativ
som ansåg att det händer för lite när det gäller åkeri-
näringens konkurrenssituation. Jag citerar vad Bran-
din sade då efter mitt inlägg: "Det var surt,
Rådhström, att påstå att ingenting är gjort." Det är två
år sedan den debatten. Frågan är om Brandin fortfa-
rande har den uppfattningen att det händer så mycket
på det här området.
Brandin sade vidare då att han samma dag som
debatten var, alltså den 19 maj 1999, i kammaren fått
signaler från departementet om att saker var på gång,
men han ville inte avslöja vad det var. Kanske Bran-
din nu två år senare vill avslöja vad det var som var
på gång denna dag. Det är ju åtminstone för mig så
pass hemligt att jag inte har lyckats se vad det skulle
vara för positiva konkreta saker för åkerinäringen.
Det borde ju ha varit något alldeles extra, eftersom
det var så stort hemlighetsmakeri den gången.
Utskottet har tidigare funnit frågan om den sned-
vridna konkurrenssituationen så allvarlig att vi gjort
ett tillkännagivande till regeringen. Nu konstaterar
utskottets majoritet i likhet med oss att det har hänt
alldeles för lite i frågan, men majoriteten nöjer sig
med att skriva att arbetet med att genomföra det
transport- och näringspolitiska programmet för nä-
ringen bör intensifieras i olika hänseenden - bör in-
tensifieras. Majoriteten anser att man inte längre kan
tjata på regeringen när så lite händer att man avstår
från att göra ett tillkännagivande. När regeringen
drabbats av handlingsförlamning driver det ju inte
frågan framåt om även trafikutskottet drabbas av
samma förlamning.
Fru talman! Vi moderater har i många samman-
hang redovisat vilka åtgärder som bör till för att stär-
ka den svenska åkerinäringen. Det gäller på skatteom-
rådet, med såväl generellt sänkta skatter som sänkta
drivmedelsskatter, och åtgärder för att stävja illojal
konkurrens från utländska åkare.
Det vore intressant att höra vad socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister har för förslag att
komma med. Jag har gått igenom vad som hänt med
det handlingsprogram i 14 punkter som regeringen
lade fram. Det är ingen glädjande läsning. Vill Bran-
din kanske här i kammaren redogöra för några eller
åtminstone något stort framsteg med anledning av det
programmet? Även om hela programmets innebörd
knappast är en lösning för åkerinäringen i framtiden
vore det ändå spännande att höra majoritetspartiernas
redovisning på det här området.
Reservation nr 3 från Vänsterpartiet behöver en
särskild kommentar, anser jag. I en motion föreslås
att lastbilarnas längd ska minskas från 25,25 meter till
maximalt 18 meter. Det ska bli intressant att höra Stig
Eriksson tala sig varm för detta förslag. Jag hoppas då
naturligtvis också att han redogör för att det skulle
innebära en 50-procentig ökning av antalet lastbilar
på våra vägar. Vad det sedan skulle innebära för
svensk industri och för Sveriges medborgare i ökade
transportkostnader vill jag inte ens tänka på, men
frågan är om ens Vänsterpartiet har gjort det. Inte är
det väl Vänsterpartiets enda löfte till åkerinäringen att
även om de inte har lönsamhet kan de åtminstone få
bli dubbelt så många. Det ska, som sagt var, bli in-
tressant att lyssna på Vänsterns ställningstagande.
Fru talman! I vår reservation nr 1 tar vi upp ett
antal moderata motioner om de problem som åkerinä-
ringen står inför och som vi givetvis stöder. Därför
yrkar jag bifall till vår reservation nr 1.
I den reservationen har vi också yrkat att frågan
om ett effektiviserat kontroll- och påföljdssystem för
den tunga trafiken bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Vi moderater visar åtminstone
att vi inte lider av den kollektiva förlamning som
råder på vänsterkanten.
Eftersom marknaden är öppen i dag när det gäller
lastbilstrafik i vårt land krävs givetvis att den svenska
åkerinäringen får konkurrera på lika villkor med de
utländska åkare som trafikerar vårt land. En sådan
fråga är exempelvis kör- och vilotider. Det finns
belagt att dessa överträds i betydligt högre grad av
utländska åkare. Givetvis är detta förhållande så på
grund av att det inte finns effektiva sanktionssystem.
Vi tar även upp konkreta förslag i vår kommitté-
motion för att förbättra åkernäringens villkor. Vi har i
fyra punkter tagit upp följande:
1. Sänkta och konkurrenskraftiga skatter.
2. Enklare regler, enligt Småföretagsdelegationens
förslag.
3. Kontroll- och sanktionsmöjligheter, som jag
tidigare gav exempel på.
4. Europasamarbetet, där Sverige måste ta en mer
aktiv roll i frågor som rör denna bransch.
Tyvärr finner inte majoriteten att man vill följa
dessa förslag, som på ett klart sätt skulle stärka den
svenska åkerinäringen.
Fru talman! Jag vill också med några få ord ta upp
vår motivreservation nr 4, som handlar om en refor-
merad taxinäring. Vi står givetvis bakom även denna
reservation, men för tids vinning yrkar jag inget på
denna punkt. Det är ändå värt att notera att vår reser-
vation bygger på att vi tycker att utskottets majoritet
med sin skrivning gör ett ställningstagande för en del
av Taxiutredningens tankar, nämligen att särskilda av
länsstyrelserna godkända tömningscentraler byggs
upp. Vi motiverar i den reservationen att det inte är
lämpligt att göra detta ställningstagande innan man
har fått ta del av hela utredningen.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 18.01 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

13 § (forts.) Yrkestrafik m.m. (forts. TU11)

Anf. 173 STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! I detta betänkande, TU11, behandlas
ett antal motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden som rör en rad olika yrkestrafikfrågor. När
det gäller den del i betänkandet som avhandlar åkeri-
näringens konkurrenssituation gentemot utländska
eller andra åkerier som struntar i att följa lagar och
regler vad exempelvis avser kör- och vilotider, last,
m.m., finns det en samstämmig syn i utskottet, trots
Jan-Evert Rådhströms värmländska brummande nyli-
gen.
Från Vänsterpartiets sida anser vi att just frågan
om fusket med framför allt kör- och vilotider känns
än mer aktuell i dag med tanke på det som framkom
under veckan. Man ställer sig naturligtvis frågan om
ett sådant fusk är utbrett, dvs. att förare arbetar 80
timmar i veckan genom att bara stanna och byta
färdskrivare efter 40 timmar och gå från företag A till
företag B.
För Vänsterpartiet är detta inte enbart en fråga om
att följa gällande trafikregler vad gäller kör- och vilo-
tider, utan det är dessutom en viktig trafiksäkerhets-
fråga. Tyvärr kan också konstateras att alltfler olyck-
or sker där tung trafik är inblandad. Det är kanske
inte så konstigt om det finns många förare som på
grund av ett ökat tryck känner sig mer eller mindre
tvingade att köra upp till 80 timmar i veckan och
ibland över 20 timmar i sträck.
Ett viktigt steg för att klara sunda konkurrensför-
utsättningar inom åkerinäringen är det arbete som
sker i handlingsprogrammet för svensk åkerinäring.
Det är ett arbete som kommit en bit på vägen i vissa
frågor - dock inte i den så viktiga frågan om kontroll-
och påföljdssystemet. Från Vänsterpartiets sida förut-
sätter vi dock att regeringen intensifierar arbetet med
kontroll- och påföljdssystemet.
Det är viktigt med en svensk åkerinäring för en
långsiktigt hållbar utveckling av transporterna i Sve-
rige. Då gäller det att svenska åkerier inte utsätts för
illojal konkurrens från utländska eller andra åkerier
som fullständigt struntar i trafikregler för att påfölj-
derna är ringa eller kör med bilar som genast borde
tas av vägen.
Fru talman! Jag vill därmed övergå till Vänster-
partiets reservation 3 kring bärighetsfrågor och vissa
trafiksäkerhetsfrågor. Det opinionstryck som ofta når
oss i trafikutskottet gäller klagomål på vägstandarden
på framför allt grusvägarna i glesbygden. Från Väns-
terpartiets sida tycker vi att det är viktigt att i första
hand klara ett acceptabelt underhåll av våra vägar.
Det krävs att vi, förutom att tillskjuta resurser från vår
gemensamma kassa som ska räcka till andra priorite-
rade områden som sjukvård, skola osv., ser över and-
ra möjligheter för att vi ska klara ett acceptabelt un-
derhåll.
En sådan fråga som vi i Vänsterpartiet anser bör
utredas är de dispenser som i dag ges för tung trafik.
Antalet dispenser är i dag ca 17 000 per år, och av
dessa är ca 2 500 generella årsdispenser. Dispenser
lämnas antingen av Vägverket eller kommunen. Yt-
terligt få dispenser avslås. Kostnaden för en dispens
är endast 875 kr oavsett om det rör en årsdispens eller
ett enstaka tillfälle - en kostnad som knappast mot-
svarar vad prövningen kostar.
Från Vänsterpartiets sida föreslår vi därför att
riksdagen ger regeringen till känna att prövning av
dispens från bestämmelserna om fordonsvikt och
dimensioner bör avgiftsbeläggas på en sådan nivå att
det motsvarar den kostnad som prövningen ger upp-
hov till. Dessutom föreslår Vänsterpartiet att rege-
ringen gör en analys och kostnadsberäkning av de
extrakostnader som uppkommer i form av ökat
vägslitage, m.m., på grund av de dispenstransporter
som beviljats. Detta bör redovisas för riksdagen och
kunna ligga till grund för en transportavgift som kor-
responderar med de extra kostnader som uppkommer.
En annan orsak till ett ökat vägslitage och ett ökat
behov av underhåll är onekligen de ökade transpor-
terna med lastbil, och då framför allt de tunga trans-
porterna på våra vägar. Jämförelsen mellan person-
bilen och lastbilen är av intresse när det gäller att
uppskatta det slitage och den vägdeformation respek-
tive trafikslag ger upphov till. American Highway
Association uppskattar att en 38-tons lastbil motsva-
rar 9 600 personbilar.
I de flesta EU-länder är bruttovikten för ett last-
bilsekipage 44 ton, och det har en totallängd av 18
meter. I Sverige finns sedan 1997 ett undantag som
tillåter 60 tons bruttovikt och en längd på 25,25 me-
ter. Detta är en trolig och väsentlig orsak till att gods
på väg ökar, samtidigt som godstransporterna på
järnvägen minskar eller stagnerar. Att detta också
ökar behovet av underhåll och påverkar dimensione-
ringen av vårt vägnät är utom allt tvivel. Den ökade
andelen tung trafik är en trafiksäkerhetsfråga, men det
blir också en ökad miljöpåverkan. Bara av denna
anledning bör mer gods flyttas över till järnväg, också
helt i samklang med regeringsdeklarationen.
Från Vänsterpartiets sida föreslår vi därför att re-
geringen utreder hur de svenska normerna vad gäller
maxvikt och längd ska kunna harmoniseras med gäl-
lande EU-normer. Vi anser att det är viktigt, som jag
tidigare har sagt, av en rad olika orsaker, men vi anser
också att det rimligtvis måste finnas undantag. Ett
sådant är transporterna för skogsråvara.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till
reservation 3.

Anf. 174 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Fru talman! Det är intressant att höra Vänsterpar-
tiets diskussioner och analyser vad gäller tågvikter
och maxvikter för fordon. Jag måste ställa en fråga,
för jag blir mycket förvånad. Känner Vänsterpartiet
till att det är skillnad mellan hur många axlar man har
på en bil och axeltrycket, som i stor utsträckning är
avgörande för vilket slitaget på vägbanan blir? Det
kan nämligen vara så att ett lättare fordon med färre
axlar gör större skada än ett fordon med fler axlar.
Det tycker jag kunde vara intressant att få höra.
Stig Eriksson säger att frågan om vilotider är än
mer aktuell i nuläget. Då kan man fundera på varför
utskottets majoritet går från ett tillkännagivande till
att bara säga att man tycker att arbetet bör intensifie-
ras. Bör man inte ligga på regeringen i denna fråga så
mycket som man någonsin kan?

Anf. 175 STIG ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! På det sista som Jan-Evert tar upp kan
jag svara att vi från Vänsterpartiet definitivt kommer
att försöka påverka och se till att detta jobb intensifie-
ras så att vi får ett snabbt resultat när det gäller just
påföljdssystemen.
När det gäller den första frågan kan jag säga att
det visst finns en del frågetecken man kan diskutera.
Varför, t.ex., har den tunga trafiken gått över till
enaxlade hjul? Det är också en problematik som man
bör se över.
Vårt förslag är faktiskt en del i Vänsterpartiets
helhetssyn på trafikpolitiken för att bl.a. uppnå de av
riksdagen fastställda trafikpolitiska målen.
För att se helheten i politiken kan man inte enbart
göra nedslag i någon enstaka fråga. Detta är kanske
något som moderaterna borde prova någon gång.
Vänsterpartiets förslag är definitivt inte, som Jan-
Evert pratade om i sitt inlägg, att öka antalet lastbilar
utan precis tvärtom. Vi vill nämligen samtidigt satsa
på att öka godsmängden på järnväg, vilket också
framkom i mitt inlägg. Dessutom sade jag i mitt in-
lägg att frågan om ökningen av tung trafik faktiskt är
en säkerhetsfråga som också måste tas i beaktande.

Anf. 176 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Fru talman! Vänsterpartiets helhetssyn på vägom-
rådet skulle vi nog kunna ha en särskild debatt om.
Jag måste erkänna att jag tycker att kreativiteten
verkar vara förhållandevis stor i Vänsterpartiet när
det gäller att försöka få in pengar till vägsystemet
genom att vi ska höja avgifter osv. Men det finns
ingen tanke på att det behövs pengar för att reparera
de vägar som är så dåliga. Vänsterpartiets nya stånd-
punkt är tydligen att man ska se till att det blir högre
avgifter, så att det blir mindre trafik, och så får vägar-
na finna sig i sitt öde.
Jag skulle vilja ha en kommentar till det.
Sedan måste jag nog än en gång fråga Stig Eriks-
son: Är det verkligen längden på lastbilarna som är så
viktig för er? Har ni diskuterat inom Vänsterpartiet att
det finns andra saker som påverkar vägens hållfasthet
betydligt mer? Det går inte att se det i er motion.
Därför måste jag fråga om det är ett förbigående eller
om det är okunskap. Tack!

Anf. 177 STIG ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Det finns, precis som Jan-Evert säger,
en rad frågor som man bör se över. Jag nämnde en i
mitt förra svar till honom.
Jag vet inte om Jan-Evert lyssnade, men jag sade
klart och tydligt i mitt inlägg att det för oss faktiskt är
viktigt att i första hand klara ett acceptabelt vägun-
derhåll. Det är en av våra viktigaste frågor.
När det sedan gäller det som Jan-Evert Rådhström
tar upp om helhet är det just som jag säger. Vi tycker
nämligen att det finns andra viktiga områden också,
bl.a. sjukvården, skolan och omsorgen. Detta måste vi
naturligtvis som parti också väga in i en helhetspoli-
tik.

Anf. 178 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 men
står även bakom reservation 1.
Åter är det åkerinäringen som står i fokus i den
här kammaren. Kristdemokraterna har, tillsammans
med moderater, centerpartister och folkpartister, gång
efter gång, i motioner och i debatter, försökt förklara
för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet att de gör svensk industri, svensk åkerinäring och
miljön en otjänst genom att inte förbättra villkoren för
åkarna.
I dag får vi göra ett nytt försök. Låt mig börja med
vår gemensamma reservation nr 1, där vi har riktat in
oss på påföljdssystemet. Det är skrämmande att rege-
ringen trots två tillkännagivanden från den här riks-
dagen inte har lyckats komma fram till en lösning på
problemet med ett orättvist bötessystem. Fortfarande
har poliser och åklagare inte de verktyg som de behö-
ver för att kunna sätta fast de oseriösa åkare som gör
livet surt för de ärliga. Det handlar i första hand om
utländska åkare som chansar på att köra i Sverige
med överlast eller undermåliga bilar eller fuskar med
körtiderna. Nu ska det sägas att vi naturligtvis väl-
komnar konkurrensen och det fria cabotaget inom
EU, och vi vill inte peka ut alla utländska åkare som
oseriösa. Det finns tyvärr också svenska sådana.
Men det ska löna sig att vara ärlig, och det ska
kosta att vara oärlig. Därför måste regeringen göra
något snabbt. Utskottsmajoriteten hänvisar till år
2005. Då kommer man att kunna indriva böter även
av utomnordiska medborgare. Detta är för dåligt. Hur
kommer det sig att svenska åkare som t.ex. bötfälls
för fortkörning i vissa EU-länder måste betala böter
på plats? Om de inte gör det får de ställa bilen. Varför
kan inte motsvarande gälla i Sverige? Vi har en rege-
ring som inte förstår problemen, med benäget bistånd
av två stödpartier. I detta sammanhang vill jag också
nämna att polisens bilinspektörer måste få tillbaka
resurserna från Vägverket. Här är vi kristdemokrater
överens med Vänsterpartiet, och det är glädjande,
men tyvärr har det inte hjälpt ännu.
Fru talman! Dessutom finns det ett antal åtgärder
som kristdemokraterna tycker att regeringen borde
vidta. Det handlar om sänkt dieselskatt på miljöklass
1-diesel. Det handlar om sänkta arbetsgivaravgifter.
Det handlar om ökade resurser till vägarna i Sverige.
Vad händer i andra länder under den tid som vi
väntar på regeringen? Låt mig nämna ett axplock som
är hämtat ur tidningarna Trailer samt Svensk Åkeri-
tidning:
I Belgien sänks fordonsskatten på luftfjädrade
fordon. I Danmark får åkare ett statligt bidrag vid köp
av fordon med miljövänliga motorer. På Irland sänk-
tes nyligen dieselskatten. I Frankrike skedde detsam-
ma, t.o.m. retroaktivt. Grekland sänker inkomstskat-
ten för företagare inom åkerinäringen. Holländska
åkare får återbetalning av dieselskatten. I Italien fick
åkarna en dieselrabatt. Luxemburg ger åkarna ett
tidsbegränsat statligt stöd vid investering i nya for-
don. I Norge sänktes nyligen dieselskatten med 50
öre. I Spanien får åkare som investerar i miljövänliga
fordon göra avdrag på 40-45 %. Och Storbritannien
sänker dieselskatten med 40 öre.
Så här kan det se ut i Europa. Vad gör den svens-
ka regeringen? Jo, man pratar med åkerinäringen
ibland. Det är nog bra i sig, men det krävs handling
också. Tyvärr får vi nog vänta på några större åtgär-
der tills det blir en ny, icke-socialistisk, regering,
förhoppningsvis nästa höst.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp taxinäringen.
Utskottets majoritet vill förekomma den beredning
som pågår med anledning av Taxiutredningens betän-
kande och redan nu ta ställning till att det ska finnas
tömningscentraler som godkänts av länsstyrelserna.
Vi tycker att man bör invänta remissinstansernas
synpunkter och tar inte ställning nu. Därför har jag
yrkat bifall till fyrpartireservationen nr 4, vilken är en
motivreservation. Tack!

Anf. 179 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Ledamöter! Övriga lyssnare! Jag vill
börja med att instämma i reservation 1 och 4. Jag vill
också understryka vikten av en svensk åkerinäring.
Jag anser att den är mycket angelägen för oss alla.
Den utgör ett mycket viktigt komplement till övriga
transportslag. Dit inga tåg går, dit når alltid lastbilen.
För mig som centerpartist är det också viktigt att
de ekonomiska villkoren är sådana att även små och
medelstora transportföretag kan överleva på sikt.
Seriösa företag som värnar om både kunder och an-
ställda bidrar till att höja kvaliteten inom transport-
sektorn. Den svenska åkerinäringen har historiskt haft
en väl decentraliserad struktur, och det har bidragit
till en mångfald av transporttjänster som har påverkat
prisbilden men även påverkat, så att vi har flexibla
transportlösningar.
Konkurrens är bra så länge som den sker på lik-
artade villkor. Det gynnar alla konsumenter. Men om
konkurrensen sker på osunda villkor leder det på sikt
till svartarbete, skatteflykt, försämrad miljö och för-
sämrade arbetsförhållanden som dessutom ökar
olycksrisken i trafiken.
Det är väl känt att de svenska åkerierna är utsatta
för en hård konkurrens från främst länderna inom EU.
Först var det de svenska åkerierna i utlandstrafiken,
men numera har vi också problemet inom inrikestra-
fiken.
Särskilt påtagligt har detta blivit sedan det s.k. fria
cabotaget infördes den 1 juli 1998. Efter det har den
svenska transportmarknaden öppnats för utländska
aktörer. Vi kan i dag se betydligt fler utlandsregistre-
rade lastbilar än för drygt två år sedan, utländska
transportörer som också erbjuder tjänster till 20-30 %
lägre priser.
Det som jag anser vara mest stötande inom trans-
portbranschen är att många av dessa utländska trans-
portfordon kommer hit i så undermåligt skick. En del
måste åka direkt från färjorna till verkstäder för att
göra bilarna kördugliga innan de åker ut på de svens-
ka vägarna. Även om de inte är många finns det fall
där detta har inträffat.
Det är också väl känt att de utländska chaufförer-
na tänjer på arbetstidslagarna, att antalet timmar för
vila och sömn inte har lika hög prioritet som hos oss.
Här har kontrollen på vissa platser i landet börjat
komma i gång, vilket jag tycker är glädjande. Men
det finns andra problem. Ett stort bekymmer är att de
utländska lastbilarna kör på diesel av sämre kvalitet
än den svenska.
Allt detta har vi diskuterat tidigare, så alla här vet
hur konkurrensen mellan de svenska och utländska
åkerierna sker. Nästa fråga är då: Vad gör vi åt det
här? Tyvärr tycker jag att arbetet går mycket sakta.
Fortfarande har de svenska åkerierna en mycket hög-
re totalbeskattning än konkurrenterna från angränsan-
de länder. Höga sociala avgifter och skatter medför
sammantaget att transportnäringen i Sverige är myck-
et hårdare beskattad.
För ett år sedan antogs ett handlingsprogram för
åkerinäringen. Trots att det har gått ett år har dock
regeringen ännu inte tillsatt den utredning som skulle
göra en översyn av beskattningsfrågorna. Det visar
väl också vilken prioritet den här frågan har inom
Regeringskansliet.
Statistik visar också att lönsamheten har varit sta-
digt sjunkande inom åkernäringen de senaste åren.
När lönsamheten sjunker innebär det färre nyinveste-
ringar och på sikt också sjunkande sysselsättning. För
vem eller vilka vågar satsa på nya och bättre bilar i
Sverige med dagens transportpolitik?
Stora satsningar ska göras på kontroll av fordon
under innevarande år. Ca 60 000 kontroller ska ske
enligt avtal. Man riktar också kvalitetskontroller mot
tunga fordon genom s.k. flygande inspektion av sär-
skilda bilinspektörer. Jag tycker att detta är glädjande.
Med den här metoden kan man kanske också hitta de
trafikfarliga bilarna.
Med vetskap om att de allra flesta svenska trans-
portfordon är i gott skick men att många av de utländ-
ska är i sämre skick borde naturligtvis de här kon-
trollerna också leda till att man kan stoppa de trafik-
farliga fordonen. Men hur effektiva kontrollerna är
för att nå det målet, att stoppa de utländska åkerierna,
återstår att se och ska bli intressant att följa.
Det är samhällsekonomiskt oförsvarbart att se på
när de utländska åkerierna tar marknadsandelar av de
svenska åkerierna på grund av stora brister i fordons-
säkerhet och avsaknad av miljöfrämjande åtgärder.
Vilka signaler ger det i samhället?
Två gånger tidigare har riksdagen i tillkännagi-
vanden till regeringen påtalat att det behövs ett effek-
tivt påföljdssystem för att minska och på sikt stoppa
överträdelserna från de utländska åkerierna. Men
tyvärr tycker jag att vi fortfarande befinner oss på
ruta 1.
Majoritetens inriktning vad det gäller yrkestrafi-
ken kommer att leda till att man påskyndar samman-
slagningar och fusioner. Det finns också stora möjlig-
heter att detta kommer att leda till fler utlandsägda
transportföretag. Jag tycker att det är tråkigt att vi i
Sverige inte har kommit längre i harmoniseringen av
de ekonomiska villkoren och påföljdssystemet inom
hela EU. Det är verkligen hög tid att samordna detta.

Anf. 180 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Det behövs ett helt batteri av åtgärder
för att trygga den svenska yrkestrafiken. Dagens
situation är ohållbar, inte minst för åkerinäringen,
genom höga skatter och drivmedelspriser. Utländska
åkare med gynnsammare skatteregler är inne och
konkurrerar på den svenska marknaden med lastbilar
som spyr ut smutsig diesel och ofta framförs på ett
trafikfarligt sätt. Ovanpå detta kommer det undermå-
liga svenska vägnätet där inga satsningar görs trots
upprepade löften från regeringen. Konsekvenserna
blir avstängda vägar i tjällossningstider, avstängning-
ar som kan vara i både fyra, sex och åtta veckor.
Detta kan få vilken småföretagare i åkeribranschen
som helst att gå i konkurs. Vi har också, fru talman,
mycket tjälkänsliga vägar. Det gäller Värmland, och
det gäller mitt eget hemlän Västra Götaland. Inte
minst gäller det landskapet Dalsland, som i så många
andra sammanhang har råkat illa ut.
Den svenska åkerinäringen verkar på en både in-
ternationell och svensk transportmarknad som är
starkt konkurrensutsatt. De svenska företagen konkur-
rerar inte enbart inom den egna näringen och med
andra transportmedel utan också med utländska åkeri-
företag. Många upplever att konkurrensen med dessa
företag är svårast att möta, eftersom man med rätta
menar att konkurrensen inte alltid sker på lika villkor.
Dagens konkurrenssituation leder till att åkare,
chaufförer och transportledare arbetar under pressade
förhållanden. Till bilden hör också den utsatthet och
fokusering i trafiken som gäller för tung lastbilstrafik.
De svenska åkeriföretagen verkar i konkurrens med
företag från andra länder på en alltmer öppen och
gemensam marknad. De gällande cabotagereglerna
har redan nämnts här, och den situationen kräver att
åkerinäringen ges möjlighet att få just likvärdiga
villkor.
Skillnader i företagens kostnader leder till skillna-
der i konkurrensvillkor, vilket i sin tur medför att
företagen i ett land med hög kostnadsnivå riskerar att
förlora marknadsandelar och därmed också arbetstill-
fällen. För det svenska näringslivet med betydande
import och export är det angeläget att ha tillgång till
en konkurrenskraftig svensk åkerinäring för att klara
sina transporter till och från Sverige. Det kan inte
ligga i vårt lands intresse att via nationella beslut
försämra den svenska åkerinäringens villkor i sådan
utsträckning att vi i Sverige blir ensidigt beroende av
utländska aktörer på området.
De svenska åkeriföretagen har liksom den svenska
rederinäringen bidragit till att distributionskostnader-
na kunnat pressas. De svenska konsumenterna är
också av naturliga skäl angelägna om att livsmedel
och andra konsumtionsvaror som importeras inte
påförs onödigt höga fraktkostnader. De nackdelar
som svenska åkare har gentemot de utländska ligger
således i kostnadsbilden, där de tre största kost-
nadsposterna är löner, bränsle och avskrivningar.
Utrikesåkerierna har tappat stora volymer till konkur-
renterna från andra länder. I dag har man i stor ut-
sträckning utländska chaufförer, man anlitar utländ-
ska dragbilsåkerier och alltfler åkerier etablerar verk-
samhet i andra länder. Utvecklingen kommer att fort-
sätta om inte villkoren för de svenska åkerierna för-
bättras.
Skillnaderna i konkurrensförutsättningar drabbar
inte bara åkerierna utan även, som jag sade, syssel-
sättningen, miljön, trafiksäkerheten och samhällseko-
nomin i stort. I utrikestrafiken har många arbetstill-
fällen redan försvunnit. Miljön påverkas negativt
genom att de utländska fordon som trafikerar Sverige
inte har samma krav på sig att tanka den miljövänli-
gare och dyrare miljöklass 1-diesel som tillhandahålls
i Sverige. Vidare försämras trafiksäkerheten genom
att utländska fordon i betydligt högre grad än svenska
bryter mot trafikregler som exempelvis kör- och vilo-
tider. Därtill kommer att staten förlorar skattemedel
genom att fordonen tankar utomlands, att brott mot
regler inte beivras samt att vägavgifterna är svåra att
kontrollera.
Statistik visar att utländska fordon mycket oftare
än svenska bryter mot kör- och vilotidsreglerna.
Samtidigt kan sanktionerna endast i undantagsfall
verkställas. Vid trafikkontroller måste böter kunna
drivas in på plats, alternativt att fordonet kan stoppas
för vidare färd tills böterna betalats.
Drivmedel är vid sidan av arbets- och kapitalkost-
naden den stora kostnadsposten. Sedan 1994 har
skatten på drivmedel skärpts, vilket har gett en svåra-
re kostnadsbild. Enbart dieselskatten har höjts bety-
dande. Och den skatteväxling som regeringen talat
om har inte blivit den realitet som förutsades. Om en
sådan genomförts hade ett normalt s.k. tjänsteåkeri
behövt en sänkning av de sociala avgifterna med
cirka tre procentenheter enbart för att motverka de
ökade kostnaderna för dieselskattehöjningen. Om
man fortsätter som förut leder det otvetydigt till en
omfattande utflaggning av svenska åkeriföretag och
en fara för att vi också får en ökad miljöbelastning.
Det är de mycket höga lönebikostnaderna i Sveri-
ge som är ett stort problem. Det är inte okänt för
någon att ett svenskt åkeri får betala 35-40 % utöver
lönen i sociala avgifter, medan ett danskt företag
ligger runt 10-15 %. Från Folkpartiets sida anser vi
att den här skillnaden måste minska. Det måste helt
enkelt, som vi brukar säga, bli billigare för "gubben i
hytten" när det gäller svensk yrkestrafik.
Fru talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till
reservation nr 1.

Anf. 181 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och i
övrigt till förslagen i betänkandet.
I det här betänkandet behandlas en motion som
jag har väckt och som i sin tur har lett till en reserva-
tion, nr 2. Själva motionen handlar om miljömärkning
av tunga lastbilar. Uppslaget fick jag i höstas när jag
läste om det europeiska systemet CEMT, där man
skyltar upp de tunga lastbilarna med olika bokstäver.
Därefter får man betala olika avgifter, dvs. den bästa
bilen betalar minst avgift när den färdas omkring.
Det här systemet tyckte jag lät väldigt intressant.
Det hanterar buller, hastighet, avgasvärden och sä-
kerhet på bilarna. På det här sättet skulle man kunna
få konkurrensneutralitet och få ett likvärdigt system
över hela Europa. Det hade varit utmärkt.
Samtidigt dyker det upp ett annat system som
kanske ännu mer skärper möjligheten att styra bort
från den miljöfarliga transporten till den miljövänliga.
Det är det system som Schweiz har infört fr.o.m.
årsskiftet. Det är ett GPS-system med en transponder
på vindrutan som avläser bilen när den kommer in
över gränsen. Sedan kan miljökvalitet och antal körda
kilometer registreras. Det här systemet innebär också
att man betalar tillbaka två tredjedelar till miljövänli-
ga kombitrafiksystem i Schweiz och en tredjedel till
vägunderhåll. Det låter också väldigt bra.
Luxemburg håller också på att införa det här sys-
temet.
Samtidigt finns det så långt bort som i innerstaden
i Singapore också ett sådant här elektroniskt avgifts-
system där man betalar efter fordonets egenskaper.
Där har man redan sett en samhällsekonomisk lön-
samhet som är mycket större än man anade från bör-
jan.
Roligt är kanske att Göteborg bland våra stora
städer ska vara med i ett fältförsök 2002, där man gör
en sådan här GPS-positionering utan att behöva bil-
tullar eller betalstationer. Man relaterar detta till
trängsel och miljö. På det sättet kan man få ett bra sätt
att föra över de dåliga transporterna till de goda. Vi
vet väl allihop och håller kanske alla med varandra
om att långa tunga transporter ska ske på järnväg i
första hand. Men järnvägen finns ju inte överallt, så
man behöver också åkerinäringen, självklart. Men
den ska vara så ren som det över huvud taget går.
Vägtrafiken lär väl inte klara av koldioxidmålet på
långt när. Meningen är att vi till 2010 ska ha sänkt
växthusgasutsläppen med 2 % i förhållande till 1990
års nivå. Bara de tio åren 1990-1999 har utsläppen i
stället ökat med 6 % från vägtrafiken. Det ser inte bra
ut. Det betyder att man måste göra någonting. Tekni-
ken finns, både vad gäller väg- och bilavgiftssystem,
men det är den politiska viljan som saknas, kan man
tänka.
Det talades tidigare om trafikbeskattningskom-
mittén. Jag vet att Björn Rosengren när vi hade en
interpellationsdebatt här i januari sade att den här
kommittén kommer att tillsättas inom kort. Det var
den 25 januari. Fortfarande finns det såvitt jag vet
inget direktiv till en sådan kommitté. Det tycker jag
är anmärkningsvärt. Det här är saker som vi måste ta
itu med ganska snabbt.
I övrigt är en kilometerskatt det mest konkurrens-
neutrala man kan ha när det gäller åkerinäringarna
runtom i Europa. Det borde vi väl kunna satsa på. Det
gäller ju att så snart som möjligt finna de här system-
en och kunna gå före. Har länderna möjlighet att gå
före på de här områdena kommer det strax att skapas
gemensamma system över hela Europa. Det gagnar
allihop. Det är oerhört viktigt att detta kommer till
stånd.
Jag kommer själv från Bohuslän. Vi har en stor
motorväg som går genom Bohuslän. Vi har tusen
fordon som går upp till Norge varje dag, fram och
tillbaka. Det är en oerhörd belastning på miljön som
det ser ut i dag. Det är inte någonting för ett socialt
och ekologiskt hållbart samhälle i framtiden. Här
måste vi hitta andra lösningar. Det fanns sådana för-
slag till lösningar tidigare, med kombitrafik där man
kunde lasta över på järnväg, men tyvärr rann de ut i
sanden.
Fru talman! För att inte dra ut på tiden vill jag än
en gång yrka bifall till reservation nr 2.

Anf. 182 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Fru talman! Det är intressant att höra på Lager när
det gäller väg- och bilavgiftssystem, CEMT-
märkning osv. Allt bygger ju på att det ska vara kost-
nadsfördyringar. Men jag tror säkert att det är lovvärt.
Miljöpartiet vill väl också att det ska vara miljöfräm-
jande.
När Miljöpartiets talesman står här i talarstolen
kommer jag osökt in på frågan om världens renaste
diesel, miljödieseln, som vi har i Sverige men som
Miljöpartiet inte tycker att utländska åkare ska an-
vända. Det måste ju vara kontentan i och med att vi
vet att den är billigare utomlands. Vore det inte
lämpligt att få utländska åkare att använda miljödiesel
genom att vi sänker skatten på denna?

Anf. 183 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det viktiga är ju att vi finner de kon-
kurrensneutrala systemen. Jag har ju pratat om på
vilket sätt man kunde göra detta. Det kan man alltså
göra genom kilometerskatterna. Det drabbar alla lika.
Jag tror inte att vi behöver göra så mycket mer än att
just finna de gemensamma systemen, så ska det nog
lösa sig.

Anf. 184 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Fru talman! Det är intressant att höra Per Lager
prata om konkurrensneutrala regler. Vi har ju värl-
dens dyraste diesel i Sverige. Varför skulle vi inte
kunna sänka den till en intressant nivå, så att vi får
dem att använda den? Det är precis det som nämns
från talarstolen, att det ska vara konkurrensneutralt.
Det är ju inte det i dag. Därför används en betydligt
sämre diesel.
Välkommen, Miljöpartiet och Per Lager, över på
den borgerliga kanten i den här frågan!

Anf. 185 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Trots att miljödieseln är klass 1 är den
fortfarande ett miljöfarligt drivmedel. Jag hoppas att
Jan-Evert Rådhström håller med om det. Den bör
beskattas för den miljöförödelse som den skapar i det
stora hela. Det är därför vi lägger skatt på detta. Vi
väntar tills vi hittar det riktigt rena drivmedlet, bl.a.
biodrivmedel.

Anf. 186 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Vi ska nu behandla trafikutskottets
betänkande om yrkestrafik och ett antal motioner från
den allmänna motionstiden hösten år 2000 om yrkes-
trafikfrågor. I betänkandet finns fyra reservationer.
Förra året när riksdagen behandlade det transport-
och näringspolitiska programmet för svensk åkerinä-
ring betonade trafikutskottet betydelsen av att Sverige
har en konkurrenskraftig åkerinäring. Men om Sveri-
ge ska kunna ha en konkurrenskraftig åkerinäring
behövs långsiktiga och hållbara förutsättningar. Det
betyder bl.a. att spelreglerna måste harmoniseras i
förhållande till åkeriföretag i andra europeiska länder.
Det krävs alltså kraftfulla satsningar inom den euro-
peiska gemenskapen för att tillgodose kraven i det
transport- och näringspolitiska programmet.
EU-kommissionen aviserade t.ex. förra året ett
socialt paket för yrkesförare och fordonspersonal för
att förbättra de sociala förhållandena, öka trafiksäker-
heten och skapa likvärdiga konkurrensvillkor på EU:s
gemensamma vägtransportmarknad.
Under vintern har bl.a. dessa förslag behandlats i
rådet.
Krav på att yrkesförare från tredje land som anli-
tas som chaufförer för åkerier som är etablerade i EU
ska kunna visa upp ett intyg. Intyget ska visa att de är
anställda i den medlemsstat där åkaren är etablerad i
enlighet med de anställnings- och utbildningsvillkor
som där gäller för yrkesförare. Syftet är att komma åt
problemen med tredjelandsförare som anlitas av åke-
rier inom EU för att utföra transporter under villkor
som skiljer sig från dem som gäller i den medlemsstat
där åkaren är etablerad.
Förslaget om förarintyg har vunnit gehör hos
medlemsstaterna, och det finns goda utsikter för att
nå en gemensam inriktning vid ministermötet i april.
Ytterligare förslag inom ramen för det sociala pa-
ketet väntas från kommissionen. Det gäller dels ett
förslag för en översyn av EU:s kör- och vilotidsreg-
ler, dels ett förslag till direktiv som syftar till att
åstadkomma effektivare och enhetligare kontroller
och sanktioner inom EU. Det sistnämnda är viktigt
för att öka effekten av den lagstiftning som finns
inom EU för att skapa en väl fungerande gemensam
transportmarknad. Sverige, som är ordförandeland i
EU, har försökt förmå kommissionen att presentera
detta förslag till direktiv senast i juni i år. Detta kallar
jag inte att vi bara pratar. Vi driver frågorna i det
forum där vi har störst möjlighet att få gehör och där
det ger störst effekt om vi gemensamt har samma
regler.
Ett annat exempel på hur viktigt EU-samarbetet är
gäller frågan om dieseloljan. Den ur miljösynpunkt
bästa dieseloljan är miljöklass 1. Den har ständigt
ökat sina marknadsandelar i Sverige och dominerar
nu. Av miljö- och konkurrensskäl anser vi att Sverige
bör agera kraftfullt inom EU för att få andra EU-
länder att gå över till detta bränsle.
Fru talman! Av trafiksäkerhets- och konkur-
rensskäl krävs också snabba åtgärder inom kontroll-
och påföljdssystemet. Svenska åkare ska inte behöva
utsättas för illojal konkurrens från utländska åkare
som utan större risk för påföljder nonchalerar de
svenska trafikreglerna. Utskottet instämmer i de bor-
gerliga reservationerna om åkerinäringens konkur-
renssituation. Jag vill dock erinra om att utskottet två
gånger gett ett tillkännagivande till regeringen och att
regeringen nu arbetar med frågan. Jag tror inte att det
blir bättre om man ger ett tredje tillkännagivande.
Låt mig nämna något om bärighetsfrågor och
regler om överlast. Utskottet förutsätter att Vägver-
kets regioner, och i vissa fall kommuner, vid pröv-
ning av dispensansökningar gör en rimlig avvägning
mellan näringslivets transportbehov och intresset av
att vägnätet inte utsätts för orimliga påfrestningar.
Dessutom förutsätter vi att avgifterna baseras på
verkliga kostnader.
Fru talman! När det gäller området Vissa trafiksä-
kerhetsfrågor har Vägverket ett övergripande ansvar
för trafiksäkerheten inom ramen för sitt sektor-
sansvar. Polisen svarar för trafikövervakningen. Se-
dan 1994 har Vägverket och Rikspolisstyrelsen årli-
gen ingått överenskommelser om vissa åtgärder för
att förbättra trafiksäkerheten.
I betänkandet betonar vi behovet av ett effektivi-
serat kontroll- och påföljdssystem för den tunga trafi-
ken. Polisen och de förordnade bilinspektörerna gör
ett viktigt jobb för att den tunga trafiken ska följa
reglerna. På regional nivå ingås överenskommelser
mellan Vägverkets regioner och polisen. Detta bidrar
till en ökad trafiksäkerhet och sundare konkurrens-
förutsättningar för åkerinäringen. Utskottet förutsätter
att polisen i avvaktan på Vägverkets förslag om ett
mer effektivt kontroll- och påföljdssystem fortsätter
att fullfölja sina trafikövervakningsuppgifter så ef-
fektivt som nuvarande regelsystem medger och i
enlighet med det avtal som ingåtts med Vägverket
och dess regioner.
Utskottet har vid tidigare tillfällen tagit ställning
till förslag om åtgärder för en reformerad taxinäring.
Frågan behandlades senast under förra våren i betän-
kandet TU11. Där redovisades bl.a. att frågan om
obligatorisk anslutning till beställningscentral hade
övervägts av 1998 års taxiutredning. Utredningen
sade att utvecklingen i branschen går mot bättre kva-
litet och service och att alltfler åkare i eget intresse
har anslutit sig till beställningscentraler.
Enligt utredningen skulle ett obligatorium kunna
äventyra den positiva utvecklingen. Beträffande för-
slaget om inrättande av regionala yrkestrafiknämnder
redovisade utskottet att man tidigare avstyrkt motion-
syrkanden i ämnet och att man inte ändrat uppfatt-
ning. Dessutom uttalade utskottet att införande av
yrkestrafiknämnder inte kunde anses förenligt med
1998 års riksdagsbeslut om en avreglering av taxinä-
ringen.
Taxiutredningen har bl.a. också föreslagit att sär-
skilda av länsstyrelserna godkända tömningscentraler
ska byggas upp. Utskottet delar denna uppfattning.
Enligt vad utskottet inhämtat är beredningen av Taxi-
utredningens betänkande ännu inte slutförd. Detta gör
att vi får anledning att återkomma i frågan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 187 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Fru talman! Det blev tyvärr som jag befarade. Det
var ingen stor dragning av vilka positiva saker för
Sverige som finns med i fjortonpunktsprogrammet.
En stor del av talartiden ägnades åt att tala om vad
som görs på EU-nivå. Brandin säger att frågorna
drivs där de får störst gehör. Vore det inte lämpligt att
försöka få regeringens gehör för näringen i Sverige
som är så drabbad? Jag är övertygad om att det är den
absolut snabbaste vägen att driva frågor där man kan
få störst gehör och att först och främst göra det i ett
nationellt perspektiv. Förslagen finns, men viljan och
modet har tyvärr försvunnit. Det beror kanske mycket
på koalitionen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Låt mig sedan återigen ta upp detta med tillkän-
nagivandet. Brandin säger att det inte är säkert att det
blir bättre av att man gör ett tredje tillkännagivande.
Jag tycker att vi borde vända på frågan. Kan det bli
sämre? Det kan väl näppeligen bli sämre än den situ-
ation som vi har. Men utskottets majoritet tar ändå ett
steg tillbaka och fortsätter inte med ett tillkännagi-
vande. I det här fallet tror jag att tjat är det enda som
biter på regeringen.

Anf. 188 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Då skulle företrädare i Sveriges riks-
dag mellan 1991 och 1994 behöva tjata mycket.
Jag tror inte att vi tar ett steg tillbaka när vi inte
går med på ett tillkännagivande. Vi har precis samma
uppfattning som ni har när det gäller påföljdssystem-
et. Där delar vi uppfattning. Men vi tycker inte att vi
på det sättet ska göra ett tillkännagivande till. Rege-
ringen har frågan och arbetar med frågan.
När man hör Rådhström kan man ibland fundera
på om polisen inte gör någonting utefter våra vägar.
Det här helt klart att polisen även när det gäller ut-
ländska långtradare gör de kontroller som polisen ska
göra. Har man undermåliga bilar och de är trafikfarli-
ga får man naturligtvis omedelbart se till att de blir
reparerade.
Man jobbar med frågan om att utfärda böter på
utländska åkare. Man ska på det viset också ha möj-
lighet att driva in dem.

Anf. 189 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Fru talman! Brandin får ursäkta, men jag tycker
mer att det var ett försvarstal för att det händer saker
som gör att ni kan dra tillbaka ett tillkännagivande.
Först var jag ganska lycklig när Brandin sade: Vi
delar uppfattningen med oppositionen i alla detaljer.
Men sedan började Brandin att räkna upp några fall,
vad polisen gör osv. Och detta tas som intäkt för att ni
drar tillbaka tillkännagivandet. Det är så det uppfat-
tas.
Man kan fundera på om näringen är hjälpt av det.
Det blir konsekvensen. Brandins tal om vad som görs
innebär att majoriteten tycker att tillkännagivandet
kan dras tillbaka. Det är mycket sorgligt för svensk
åkerinäring.

Anf. 190 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att vi ska föra debatten un-
der ordnade förhållanden. Vi har inte på något sätt
försökt att dra tillbaka ett tillkännagivande. Det är
någonting som Rådhström hittar på själv.
Vad jag försöker säga gäller diskussionen, där
Rådhström är en av förgrundsfigurerna, om att poli-
sen inte har befogenhet att göra någonting utefter våra
vägar. När det gäller påföljdssystemet har vi precis
samma uppfattning. Vi vet också att regeringen job-
bar med frågan. Det är bara att hoppas att det går fort,
så att vi ser till att vi kan göra de här sakerna mot de
utländska åkarna.
Men säg inte någonting som inte jag har sagt. Jag
har inte sagt att vi ska dra tillbaka vårt tillkännagi-
vande. Vi har precis samma uppfattning i den här
frågan som herr Rådhström har.

Anf. 191 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Utskottets talesman slår fast att ut-
skottet instämmer med oppositionen när det gäller
vårt behov av en konkurrenskraftig åkerinäring som
ges, som det heter, långsiktigt hållbara förutsättning-
ar. Det är också viktigt att det sker en harmonisering
av regelsystemen. Det är bra.
Det finns områden där Sverige har stretat emot en
sådan harmonisering. Det gäller t.ex. lönekostnader
och skatt på arbete, en av de tyngsta skatter vi har i
vårt land. Därför är denna harmoniseringsiver minst
sagt haltande.
Sedan var Brandin inne på EU:s sociala paket.
Han sade att syftet är att komma åt missbruk. Min
stillsamma fråga är om Claes-Göran Brandin tycker
att man har lyckats.

Anf. 192 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Jag tycker inte att man har lyckats
fullt ut. Men vad jag försöker säga är att man nu ar-
betar med de här frågorna.
Vi ska inte ge oss in i en skattediskussion. Det
finns andra som sköter den biten. Men jag tycker att
vi också ska föra debatten på den nivå där den hör
hemma och inte påstå att Danmark har lägre kostna-
der för sina åkare eller övrig personal än vad Sverige
har. Man har precis samma kostnader i Danmark som
i Sverige.

Anf. 193 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Villkoren för debatten blir lite märk-
liga när Brandin säger att vi inte ska ha en stor skat-
tedebatt samtidigt som han initierar en debatt om hur
vi har det med danskarna. Jag får väl hörsamma ho-
nom genom att avstå från den diskussionen just nu.
Däremot kan vi konstatera att regeringen har varit
ohörsam mot riksdagen. Som det har påtalats här har
det inte räckt med att två gånger genom tillkännagi-
vanden påpeka vad som borde göras. Det tycker jag
är allvarligt. Därför borde det inte vara något hinder
att upprepa det när nu också utskottsmajoriteten tyck-
er att vi har samma ståndpunkt. Det hade varit värt att
talmannen hade gjort ännu en skrivning till regering-
en.

Anf. 194 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Regeringen jobbar med frågan. Precis
som jag sade tidigare är det många av oss som hoppas
att det hade gått fortare.
Jag vill säga det än en gång: Man får lite grann
uppfattningen att svensk åkeribransch är på ruinens
brant. Men det är ändå konstigt att man år 2000 in-
vesterade i nästan 5 000 nya lastbilar i det här landet.
Det vill jag inte påstå är en näring som står på ruinens
brant. Men det kanske är på det viset att svensk åke-
rinäring litar på en socialdemokratisk regering, på att
man ser till att ha ordning på svensk ekonomi. Vi
kanske skulle kunna ta debatten om hur det såg ut när
vissa i den här kammaren var med och hade rege-
ringsmakten i det här landet. Man hade då fler kon-
kurser som drabbade småföretagare, som åkeribran-
schen i regel är.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 april.)

14 § Unga lagöverträdare

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU13
Unga lagöverträdare.

Anf. 195 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! I dagens betänkande finns ett tillkän-
nagivande, nämligen att regeringen bör utreda frågan
om en särskild reglering för hur häktade personer
under 18 år ska behandlas. Tillkännagivandet kom-
mer från en vänstermotion som vi från oppositionen
stödde. Det är inte särskilt vanligt med ett tillkänna-
givande från justitieutskottet. Regeringspartiet brukar
vanligtvis få stabilt stöd av sina samarbetspartner.
Lägg gärna bra förslag - det gäller både Vänstern
och Miljöpartiet - så ska vi stödja dem. Och förhopp-
ningsvis ska det också komma tillfällen i framtiden då
vi kan få stöd för bra förslag, inte för vår skull utan
för att åstadkomma förbättringar inom rättsväsendet.
Det är inte minst viktigt då vi behandlar frågor som
handlar om hur vi ska ta hand om unga lagöverträda-
re.
Nu är min förhoppning att Vänstern driver på re-
geringen så att detta tillkännagivande - vi hörde ju
tidigare i debatten vad som händer med en del till-
kännagivanden - inte ligger och samlar damm för
länge på departementet utan att vi får se ett snabbt
resultat.
Med denna lilla avvikelse, en framgång för
Vänstern och rättsväsendet, eller - om man vill vara
elak - ett olycksfall i arbetet, konstaterar jag att övri-
ga förslag till förbättringar från oppositionen har
avslagits. Vi moderater finns med på samtliga sex
reservationer och det särskilda yttrandet. Vi står na-
turligtvis bakom samtliga men yrkar för att spara
kammaren onödigt voterande, endast bifall till reser-
vation 1. Jag övergår nu till att kommentera några av
våra reservationer.
Fru talman! Vi anser att påföljdssystemet bör
kompletteras med nya påföljdsalternativ. Vi anser att
vi nu bör överväga att lagföra ungdomar genom med-
ling och s.k. familjegruppskonferenser.
Det är bra att regeringen nu arbetar fram ett lag-
förslag om medling. Men luttrade av regeringens
vanliga senfärdighet kräver vi att detta förslag ska
komma under denna mandatperiod. Detta tycker vi att
riksdagen borde ha gett regeringen till känna.
Då det gäller familjegruppskonferens - i Kom-
munförbundet kallar man det för familjerådslag i de
begränsade försök man har - finns det fog att tro att
även denna påföljd ska hamna i långbänk eller långt
ned i en byrålåda på departementet.
Då det gäller familjegruppskonferens eller famil-
jerådslag tycker vi att det måste handla om erkända
brott.
I försöksverksamheten uppges att den unge i en-
dast 40 % av fallen hade erkänt att han begått ett
brott. Under sådana omständigheter anser vi att syftet
med familjegruppskonferenser förfelas.
Det är också viktigt att den överenskommelse som
rådslaget kommer fram till klubbas av en domstol och
att uppföljning sker av hur överenskommelsen efter-
levs. I det fall överenskommelsen inte efterlevs så
tycker jag att en rättegång normalt ska hållas. Jag ser
risken för att den ursprungliga och i Nya Zeeland
framgångsrika modellen för familjerådslag eventuellt
kan hålla på att förfelas.
Fru talman! Det är mycket viktigt, och en förut-
sättning för att familjerådslag ska bli effektiva och
framgångsrika, att påföljden inte slätas ut. Våra unga
behöver påföljder som innebär att vi tar tag i och på
olika sätt försöker förstärka deras empati för andra
människor, påföljder som är tydliga och som har
konsekvenser, om den unge inte ändrar sin livsföring
och försöker sköta sig.
Det bör inte råda någon tvekan om att vi modera-
ter är och har varit mycket tveksamma till påföljden
överlämnande till vård enligt socialtjänsten. Det är
naturligtvis inte så att det alltid fungerar dåligt, men i
alltför många fall har det faktiskt inte fungerat. Vi
anser att påföljdssystemet för unga lagöverträdare
behöver en genomgripande översyn. Vi anser också
att en ny påföljd, villkorligt fängelse, bör övervägas
för unga.
Då det gäller påföljder är det viktigt att de är tyd-
liga, konsekventa, möjliga att förutse och också pro-
portionella. Det är viktigt att det alltid ska löna sig att
sköta sig. Påföljden ska ha som målsättning att på-
verka till ett nytt liv utan droger och kriminalitet - ett
liv med respekt för medmänniskorna. Det är ännu
viktigare med detta då det rör sig om unga lagöver-
trädare.
Fru talman! Det är viktigt att föräldrarnas ansvar
för sina barn lyfts fram. Detta måste gälla även i de
fall då det faktiskt gått på tok för barnen. Kanske är
det ännu viktigare med tydlighet i dessa fall. Vi anser
att det finns ett behov av att sprida information om
föräldrarnas skadeståndsskyldighet i de fall deras
barn förorsakat någon annan människa skada genom
de brott som de begått.
Fru talman! Jag är övertygad om att alla här i
kammaren är ense med mig om att en tidig upptäckt
av ett begynnande missbruk ökar möjligheten att få
stopp på en mycket allvarlig utveckling. De flesta av
oss föräldrar har kanske svårt att tro att just mitt barn
skulle ha kunnat testa narkotika. Men så blåögda
borde vi inte vara.
Var fjärde 17-åring i Stockholm har prövat narko-
tika. Den uppgiften är från september 2000 enligt en
drogvaneundersökning från Stockholms statistikkon-
tor. Sammanlagt 9 000 i grundskolans årskurs 9 och
gymnasiets årskurs 2 har anonymt besvarat den om-
fattande enkäten. Av rapporten framgår också att
13 % av 15-åringarna har testat knark, många under
den senaste månaden. Långt fler uppger att de haft
möjlighet att göra det.
Fru talman! Jag upprepar faktiskt detta:
Av rapporten framgår också att 13 % av 15-
åringarna har testat knark, många under den senaste
månaden.
CAN:s undersökningar visar att andelen som upp-
ger sig haft möjlighet att pröva har stigit från 13 % år
1990 till 27 % år 1998. Andelen som uppger att de
vet någon som kan sälja var år 1990 21 % för att år
1998 vara hela 43 %.
Vi föreslår att det ska bli möjligt att ta prov -
blodprov och urinprov - även på dem som inte fyllt
15 år, inte som bevis för att straffa utan för att få ett
underlag för föräldrar, skola och sociala myndigheter,
så att man kan jobba utifrån riktiga förutsättningar då
det gäller att få stopp på droganvändningen så tidigt
som möjligt.
Jag vet att Narkotikakommissionen inte är inne på
denna linje. Men vi moderater, med stöd i alla fall
från kristdemokrater och miljöpartister, anser att det
är viktigt att det blir möjligt att ta prov på misstänkt
narkotikaanvändning, även på barn under 15 år.
Vid den utfrågning som utskottet hade i förra
veckan fick vi dessutom stöd i vår uppfattning från
representanterna från Rikspolisstyrelsen.
Fru talman! Slutligen några ord om vårt förslag
om föräldrastöd från polisen. Vi kräver att denna
möjlighet ska utredas. Vi anser att det borde vara
rimligt att föräldrarna har möjlighet till denna hjälp
av polisen i de fall då man t.ex. inte får hem sina barn
från miljöer som är direkt olämpliga för barnen.
Jag kan i detta fall inte avhålla mig från att citera
lite grann från det som utskottsmajoriteten skriver.
Man skriver:
"Utskottet har tidigare tagit avstånd från tanken i
motionerna och hänvisat till att en sådan ordning
riskerar att innebära en alltför stor belastning på poli-
sens resurser."
Ja, det står faktiskt:
"- - - en sådan ordning riskerar att innebära en
alltför stor belastning på polisens resurser."
Är behovet, enligt utskottsmajoriteten, verkligen
så stort att polisen skulle bli överbelastad om vi sade
ja till detta? I så fall är det ju förfärligt att ni avstyrker
vårt förslag. Eller har ni inte insett att polisens resur-
ser är så katastrofala att den inte ens har möjlighet att
ställa upp i de få fall som jag tror kan bli aktuella?
Om det är så borde ni direkt efter denna debatt
knacka på hos Justitiedepartementet och begära att
polisen får rimliga resurser.

Anf. 196 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Det här betänkandet om unga lag-
överträdare grundar sig på ett antal motioner väckta
under den allmänna motionstiden i höstas. Vi krist-
demokrater står bakom åtta av betänkandets elva
punkter. Vidare finns vi med på tre av de sex reser-
vationerna.
Betänkanden i likhet med det som nu ligger på
riksdagens bord tillhör det mest allvarliga vi har att
debattera, eftersom det handlar om hur vi ska kunna
hjälpa unga människor med hela livet framför sig
men som av olika anledningar har kommit snett i det
från första början.
Ingen förnekar att det krävs fasthet och konsek-
vens i bemötandet av dessa ungdomar när de genom
lämplig vård och behandling så småningom ska fort-
sätta sina liv som laglydiga medborgare. Men det är
ändå viktigt att de straffande åtgärderna ej är så ingri-
pande till sin karaktär att den unge brottslingen blir så
stukad att han får svårt att resa sig. För att rehabilite-
ringen ska få önskvärd effekt är det till fördel om
vården och behandlingen så långt som möjligt upp-
levs som meningsfull och som ett lyft till ett liv utan
brottslighet.
Därför anser vi att medling och familjerådslag bör
bli allmänt förekommande. Att konfronteras med
brottsoffret, be om ursäkt och komma överens om
gottgörelse har i många fall där medling förekommit
visat sig ha en mycket god effekt på den unge för-
brytaren när det gäller anpassning till ett socialt liv
utan brottslighet.
Vi ser det som positivt att ett lagförslag om med-
ling lär vara på gång. Här bör dock stor skyndsamhet
iakttas för att snabbt få fram korrektionsmöjligheter
som kan vara till hjälp för de ungdomar som tidigt i
livet beträtt brottets bana.
Mot bakgrund av att skyndsamhet inte precis har
präglat regeringen när det gäller den försöksverksam-
het med medling som förekommit bör riksdagen
besluta om att regeringen ska återkomma till riksda-
gen med förslag rörande medling under innevarande
mandatperiod.
I går kunde vi i Dagens Eko i radions P1 ta del av
den alarmerande utvecklingen när det gäller ungdo-
mar och narkotika samt att polisen minskar sina re-
surser för knarkbekämpning.
En undersökning av Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning visar nämligen att polisens
insatser mot narkotikan under senare år har minskat
på många håll i landet. 12 av landets 21 polismyndig-
heter uppger att de minskar sina insatser. Antingen
har narkotikarotlarna lagts ned och personalen över-
förts till allmänna spaningsrotlar eller också har nar-
kotikarotlarnas personal minskat, som t.ex. i Blekinge
där personalen, om jag hörde rätt, har minskat från 13
personer till 5 på några år.
Mot bakgrund av minskade polisinsatser mot nar-
kotikan är det synnerligen oroväckande att narkoti-
kamissbruket ökar kraftigt samtidigt som det går allt
lägre ned i åldrarna. På Maria Ungdomsklinik i
Stockholm, Sveriges största mottagning för ungdomar
med drogproblem, ser man hur alltfler ungdomar
fastnar i narkotikamissbruk. På tio år har antalet pati-
enter mer än fördubblats.
Maria ungdom i Stockholm brukar ses som en
temperaturmätare för tillståndet i landet. Överläkaren
där, Stefan Sparring, beskriver situationen som
mycket allvarlig. Han menar att temperaturen för
länge sedan har passerat kokpunkten. Det han nu ser
beskriver han som ett vilt experimenterande med
droger av ungdomar som ibland bara är 12 eller 13 år.
På Maria ungdom får man in allt yngre ungdomar,
som har blandat alkohol, värktabletter, lugnande
tabletter och ecstasy. Senast i förra veckan hade man
en ungdom född 1988, alltså bara 12-13 år, som hade
blandat alkohol och ecstasy. Överläkaren nämner hur
de unga missbrukarna berättar för honom hur man
kan göra jättebra röka genom att blanda kokain med
ett annat ämne och köra i mikrovågsugnen. Att de
tillverkar crack verkar de inte ha en aning om.
Maria ungdom tog förra året emot 1 540 ungdo-
mar. Motsvarande siffra för tio år sedan var 690. År
1999 var 276 ungdomar 15 år eller yngre. Den yngste
pojken var 11 år och den yngsta flickan 12.
Många av dem som kommer till Maria ungdom
gör det genom rejvkommissionens försorg. Rejv-
kommissionen i Stockholm består av 18 poliser. Che-
fen Gerd Petersson konstaterar att ungdomar som tar
de nya drogerna inte ser sig som missbrukare, efter-
som man inte behöver använda några sprutor eller
kanyler. Det är inte smutsigt och äckligt på något sätt.
Man tar en färgglad tablett när man är uppklädd, det
är fest och man är tillsammans med sina vänner.
Stefan Kirnan är polis vid rejvkommissionen. En-
ligt honom sker försäljningen ofta på skolorna. Priset
är lågt. En ecstasytablett kostar t.ex. inte mer än en
drink på krogen. Stefan Kirnan menar att det på gym-
nasieskolorna finns möjligheter att få tag på vad som
helst i narkotikaväg, även dopningsmedel och ibland
t.o.m. vapen.
Parallellt med ökningen av narkotikamissbruket
bland de unga ökar även drickandet, vilket är allvar-
ligt eftersom dessa missbruk ofta hänger samman.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplys-
ning som länge gjort årliga undersökningar bland
elever i årskurs 9 visar att det förra året var 40 % av
pojkarna och 33 % av flickorna i nian som druckit
alkohol senaste veckan. När man började göra denna
undersökning 1986 var siffrorna 28 % för pojkarna
och 22 % för flickorna. Det betyder en genomsnittlig
ökning på närmare 50 % under de senaste 14 åren.
Fru talman! Situationen är allvarlig och det krävs
krafttag för att komma till rätta med den. Vi kristde-
mokrater anser att bekämpningen av narkotika måste
fortsätta på bred front. De nu minskade polisinsatser-
na måste åter öka i omfattning. Förebyggande insatser
i skolan har stor betydelse. Lokala brottsförebyggan-
de råd i samarbete med skola, polis och socialtjänst
spelar en viktig roll i arbetet.
Givetvis har föräldrarna, vårdnadshavarna, det
största ansvaret för att deras barn ej hamnar i knark-
träsket. Men när de inte räcker till måste samhället
gripa in.
Vi anser att det är dags att ta ett radikalt grepp ge-
nom ändring av gällande lagstiftning, så att det blir
möjligt med provtagning i form av urinprov och
blodprov vid skälig misstanke om narkotikamissbruk
också på barn under 15 år, allt för att kunna göra
ingripanden så tidigt som möjligt. Ju tidigare åtgärder
sätts in, desto större möjligheter att stävja missbruket.
Det är viktigt att påpeka att denna provtagning ej
ska användas i bevissyfte för att fastställa kriminali-
tet. Syftet skulle vara att ge socialtjänsten underlag
för bedömning av vilka stödåtgärder som behövs i det
enskilda fallet.
Som en liten parentes kan jag nämna att jag såg på
Rapport på TV, medan jag väntade på justitieutskot-
tets tur. Där togs bl.a. upp det tilltagande narkotika-
missbruket bland våra yngre. Det sades ha ökat tre
gånger om under den senaste tioårsperioden. En sko-
lelev som var orolig för att hans 14-årige lillebror
skulle hamna i knarket menade att det enda raka är att
ta urinprov i skolan.
Redan 1995 uppmärksammade Rikspolisstyrelsen
i rapporten Sållningsinstrument för analys av narkoti-
ka i urin frågan om provtagning på unga människor
under 15 år. Rikspolisstyrelsen ansåg att polisen eller
annat samhällsorgan behövde få tillgång till det
verktyg som provtagning utgör för att hjälp snabbt
ska kunna sättas in för att stävja ett begynnande nar-
kotikamissbruk. Vidare föreslog Rikspolisstyrelsen
en ändring i nuvarande lagstiftning för att möjliggöra
provtagning på minderåriga. Om detta nämns inget i
majoritetens betänkandetext. Däremot omnämns att
Narkotikakommissionen i betänkandet Vägvalet -
den narkotikapolitiska utmaningen tar ställning mot
att i lagen införa möjlighet till provtagning på ung-
domar under 15 år.
För en dryg månad sedan inbjöd kristdemokrater-
na utskottets ledamöter och övriga intresserade till en
träff med föreningen Föräldrar mot narkotika, FMN.
En av företrädarna, en kvinna, berättade bl.a. att den
egna dottern hade dött av en överdos narkotika endast
15 år gammal utan att mamman anat vad dottern höll
på med. Hade jag bara vetat, sade hon, då hade kan-
ske min dotter varit i livet i dag.
Vid denna träff var frågan om drogtest på minder-
åriga uppe till diskussion. FMN var för en lagändring,
så att även personer under 15 år skäligen misstänkta
för narkotikapåverkan ska kunna testas. Man menar
att även om ett positivt drogtest är ett chockbesked,
får i alla fall föräldern en tydlig indikation på att allt
inte står rätt till och får agera därefter.
Enligt Socialstyrelsen dör varje år några tonåring-
ar i Sverige på grund av narkotikaförgiftning. Det
senaste året man har statistik för är 1998. Då dog tre
ungdomar i åldern 10-19 år av en överdos. En flicka
var under 15 år. Det är inte orimligt att anta att dessa
dödsfall kan komma att stiga i framtiden på grund av
den förändrade attityden till narkotika bland ungdo-
men. Om däremot t.ex. polisen får möjlighet att
drogtesta minderåriga kommer det att finnas större
möjligheter än i dag att tidigt komma den unge miss-
brukaren till undsättning.
Tvivelsutan är det ett stort avsteg från dagens re-
gelverk, som förbjuder användning av tvångsmedel
mot ungdomar under 15 år. Men enligt den s.k. pro-
portionalitetsprincipen, som kan sägas gå ut på att ej
ta i mer än verkligheten kräver, måste det anses för-
svarbart med en lagändring, eftersom den i förläng-
ningen innebär att fler barnmissbrukare kommer att
kunna räddas till ett meningsfullt och värdigt liv,
några rentav från en för tidig död.
Jag skulle vilja få svar från majoritetspartierna,
Miljöpartiet undantaget, på frågan vad de tror om en
lagändring av detta slag. Skulle man kunna upptäcka
missbruket tidigare än man gör i dag?
Fru talman! Jag skulle vilja uttrycka det så här:
Om den lagändring som jag här beskriver skulle bidra
till att en pojke eller flicka räddas från knarket eller
att en pojke eller flicka räddas undan en för tidig död,
är lagändringen med råge försvarad. Jag är övertygad
om att nämnda lagändring skulle få de effekterna.
Naturligtvis har ett positivt drogtest i sig begrän-
sat värde. Värdefullt blir det först när det för föräldrar
och socialtjänst fungerar som ett varningsskott och
dessa i samverkan kan komma den unge till hjälp för
att han eller hon ska bli fri från droganvändningen.
Det är bråttom. Många unga drogmissbrukares liv
står på spel. Remissvaren på Narkotikakommissio-
nens betänkande behöver inte inväntas. Det innebär
onödiga tempoförluster. Regeringen bör därför få i
uppdrag att lägga fram ett lagförslag för riksdagen
med den inriktning som här angetts.
Fru talman! Jag står förstås bakom de reservatio-
ner där kristdemokraterna finns med, men för att
måna om tiden nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation nr 5.

Anf. 197 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Ungdomar och deras brottslighet har
flitigt debatterats under senare tid. Förra veckan hade
justitieutskottet sin hearing om hur det fungerar med
ungdomar som döms till vård inom socialtjänsten.
Det var en bra uppföljning. Vi borde ha tätare upp-
följningar på olika områden. Det gäller för oss leda-
möter att få en bild av hur de beslut som vi fattar
fungerar i verkligheten. Det visades på brister. Det
var brister vad gäller vårdplanerna och det fanns
behov av metodutveckling.
I samarbetet mellan socialtjänst, åklagare och
domstol fanns det på många håll stora brister. Det
fanns också behov av uppföljning, av att stämma av
och se vad det är som inte fungerar och av att göra
saker och ting bättre. Vi borde alltså bli bättre på det
området. Brister kan ju rättas till. Ytterligare samver-
kan på olika sätt för att få en ökad förståelse tror jag
leder en bra bit på vägen. Det tycker jag framkom
tydligt på nämnda hearing.
Det behövs också mer tid, mer kraft och mer
kompetens. Även detta tycker jag kunde tydligt utlä-
sas. Att se möjligheter handlar det också om - allt för
medborgarnas, ungdomarnas, bästa. Man ska inte
bara se hindren.
Jag tycker att det är bra att frågan om ungdoms-
brottslighet lyfts upp. Det visar att vi tar frågan på
allvar och att vi bryr oss och känner oss oroade inför
rådande situation. Vi kan läsa statistik och även rap-
porter - flera har presenterats här - men det är också
viktigt att vi politiker lyssnar - att vi ser och hör vad
som händer ute i verkligheten.
Det behövs ett fast och konsekvent agerande när
det gäller unga lagöverträdare. Ungdomar ropar efter
detta. De talar om att de finns och tydliggör detta
genom att göra saker som de egentligen inte menar
ända tills de blir hörda. Jag tycker inte att det är ett
konsekvent agerande när ungdomar som är dömda till
sluten ungdomsvård får vänta i nästan ett år. Det fick
vi nämligen höra vid utskottets besök i Sollentuna.
Nästan ett år hade gått efter det att dom om sluten
ungdomsvård fallit men den här personen hade fortfa-
rande inte fått en plats. Vilka signaler sänder vi ut
med detta? Det är inte ett konsekvent agerande! Där
måste vi bli mycket bättre. Det behövs fler platser så
att de som lagförs kan tas om hand.
Man kan fråga sig varför ungdomar tar till narko-
tika. Det är viktigt att penetrera handlandet. I min
hembygd, i Båstad, finns det en skola som har arbetat
med attityder och respekt. Utifrån samtal som jag har
haft med elevrepresentanter kan man lyssna av vad
som behövs.
Många har dåligt självförtroende. Ungdomars
självförtroende behöver alltså stärkas. Det behövs
också många goda förebilder. Där har vi vuxna ett
stort och tungt ansvar.
Man vill ha familjekänsla och ha familjen, kompi-
sar eller någon annan utomstående att utbyta förtro-
ende med. Man vill kunna prata av sig och få svar på
många av de frågor som man har. Att bry sig är en
viktig egenskap hos föräldrar och vuxna.
Det är också viktigt för den unge att sätta upp mål
för vad man vill med sitt liv och att ha ett mål att
sträva efter.
Det behövs fler vuxna i skolan - skolpräst, skol-
värdinna, kurator, ja, över huvud taget vuxna - som
man kan prata med. Man kan inte prata med föräld-
rarna om allting. Därför är det viktigt att det finns
vuxna som är tillgängliga.
Det är raka och tydliga budskap som ungdomarna
önskar. De säger: Det krävs i dag otroligt mycket av
oss ungdomar. Vi hinner nästan inte med att vara
ungdom. Man behöver tid för sig själv, för att prata
och reflektera. Det här med att prata är något som vi
gör alldeles för lite.
En annan sak som kom upp är att föräldrar inte
har någon koll på sina barns liv. Vad de gör och var
de är som tonåringar bör ju föräldrarna veta.
Föräldrar är alltså nummer ett, liksom att de tar
sitt föräldraansvar och, framför allt, att de bryr sig.
Klarar man inte av det som förälder måste vi se till att
det finns ett stöd.
Vi har många gånger pratat om hur viktigt det är
att sätta gränser - gränser som ska följas. Därför är
det lite synd att vi inte kan fortsätta med medlings-
projektet och med familjegruppskonferensen när man
nu kommit i gång. Där har man nämligen byggt upp
en kompetens. Dessutom har man fått flyt i verksam-
heten. Det gäller att ta vara på detta. Det tar ju lite tid
att hitta rätt person vad gäller de här medlarna.
Just arbetssättet med medling och familjegrupp-
skonferenser är att sätta gränser och att lära ungdo-
marna att förstå värderingar. Det gäller att kunna
förstå hur de som blivit utsatta för ett brott känner och
upplever. Har man inte fått lära sig det tidigare finns
här i alla fall ett tillfälle när det gäller att förstå värde-
ringar.
Tillkännagivandet angående särskilda häktesplat-
ser för unga tycker jag är ett stort lyft. Vi behöver
detta och det är därför glädjande att vi kom till det
resultatet i utskottet.
Ingemar Vänerlöv ställde här i talarstolen en di-
rekt fråga om drogtest men jag tror att det behövs
annat än drogtest. Jag tror nämligen att det behövs
andra funderingar och att vi måste lyfta upp famil-
jeansvaret, liksom detta med att vi vuxna är goda
förebilder. Jag har funderat mycket på detta.
Man kan titta närmare exempelvis på drogtest som
utförs på våra anstalter. Vad har detta lett till? Har det
lett till en minskad användning av narkotika? Tyvärr
är det inte så. Jag tror att vi måste gå andra vägar för
att möta detta och för att särskilt penetrera frågan om
varför ungdomar använder narkotika.
Fru talman! Avslutningsvis nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservation nr 1.

Anf. 198 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Gunnel Wallin, jag sade aldrig att
drogtest är allena saliggörande. I stället räknade jag
upp en mängd olika faktorer som spelar in och som
måste finnas med i sammanhanget. Jag talade även
om föräldrars yttersta ansvar osv. Det ena utesluter
dock inte det andra. Jag och vi kristdemokrater, lik-
som några partier till, menar att det här är ett mycket
viktigt komplement till alla andra insatser som vi
måste ta till.
Gunnel Wallin jämför med drogtest på våra fäng-
elser men där är det i ett avseende en otroligt stor
skillnad. Där är man ju inte under 15 år. Antag att
man, om drogtest får göras på barn under 15 år, träf-
far på en 12- eller 13-åring, som ju praktiskt taget har
hela livet framför sig. Ju tidigare insatser sätts in,
desto större verkan kan de ha. Jag bedömer att pro-
gnosen är mycket bättre när det gäller att behandla en
12-årig missbrukare jämfört med hur det är med en
missbrukare som kanske är 40 år.

Anf. 199 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag kan bara säga att jag tror att man
måste bygga upp ett ömsesidigt förtroende mellan de
vuxna och barnen. Jag tror inte att vägen är att tvinga
någon till test. Om det är fråga om tonåringar tycker
jag att det är föräldrarna eller vårdnadshavarna som är
skyldiga att se efter var de håller till och håller hus
och att ha ansvar för dem. Det är inte enkelt att skaffa
sig barn, men man måste vara medveten om vilket
ansvar man har som förälder. Om man behöver hjälp
ska man få det, men man måste ju lära sig att se och
veta var ungdomarna är.

Anf. 200 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill ställa en rak fråga till Gunnel
Wallin: Tror Gunnel Wallin att narkotikamissbruk
kan upptäckas tidigare än i dag om det skulle bli
tillåtet med provtagning på ungdomar under 15 år när
dessa kan skäligen misstänkas för narkotikamissbruk?

Anf. 201 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag kan bara säga att vi tror på olika
sätt, och det har vi rätt att göra. Jag har deklarerat min
åsikt.

Anf. 202 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Vi har ett synnerligen viktigt betän-
kande att diskutera. Det är ganska allmänt känt att
kriminalitet är någonting som gärna återkommer om
det väl har börjat. Kan man då sätta stopp tidigt med
fasthet och konsekvens, som vi alla är överens om,
för unga lagöverträdare är det mycket välkommet.
Jag hade tyvärr inte själv möjlighet att vara med
på utskottsutfrågningen förra veckan, men jag gissar
att en hel del intressanta saker sades där. Jag hoppas
att det finns minnesanteckningar som jag senare kan
ta del av.
Bakgrunden har det pratats en hel del om hittills i
talarstolen i kväll. Det gäller allt från de personliga
tragedier som dessa unga befinner sig i, med föräldra-
skap som har resignerat, missbruk, sprit, narkotika
och en härlig progressiv kurva, som Ingemar Väner-
löv utmärkt redogjorde för. Vi kan fortsätta om bak-
grunden, men jag tänkte mer ta upp just frågan om
vilka påföljder domstolarna kan ha att leverera.
När det gäller möjligheten att överlämna till vård
inom socialtjänsten är det ganska viktigt att det förut-
om fasthet och konsekvens präglas av snabbhet och
uppföljning, och inte minst att det finns kvalitet i de
vårdplaner som ligger till grund för ett sådant här
beslut från domstolen att sätta dessa unga människor i
program. Här finns det mycket att önska - det behö-
ver man inte gå till någon utfrågning för att veta. Det
varierar enormt mellan kommunerna. Bristerna är
stora. Det varierar från rena skämtet, där man sitter
med någon fritidsledare och pratar om att knark är
farligt - "det låter intressant", säger den unge, som
redan har knarkat tio gånger - till riktigt tuffa pro-
gram.
Jag skulle i det här fallet vilja slå ett slag, vilket
jag hoppas kommer att analyseras i den utvärdering
som vi väntar på, för att socialtjänsten ska ha möjlig-
het att köpa in program med kvalitet. Det är inget
konstigt att det finns privata vårdgivare som ger kva-
lificerade program, inte minst på missbruksområdet
eller inom andra sociala delar. Att t.ex. sätta en ung
människa på glid i ett effektivt program från KRIS
och låta människor med egen erfarenhet tala om hur
extremt illa det kan gå ökar trovärdigheten mer än om
man sitter i ett program i en kommun där man pratar
med en fritidsledare som säger att det är farligt med
knark. Det kan vara så, men det finns också många
fritidsledare som är bra i den delen.
Ett annat perspektiv på det här som är aktuellt för
oss gäller domstolarna. Det är ju domstolarna som
bestämmer om vårdplanerna håller den kvalitet som
läggs fram. Det är domstolarna som bedömer om de
kan kan döma till en åtgärd. Det måste finnas en
vårdplan.
Då är det allvarligt att höra debatten om vad som
händer med våra tingsrätter. Om de centraliseras på
några få ställen blir det väldigt långt från varje tings-
rätt till flera kommuner och svårt att hålla en effektiv
och bra kontakt. Jag vet av egen erfarenhet att det är
rätt bra om domaren i fråga kan slå en signal till soci-
altjänsten och ha lite lokal förankring. Det är ett
brandtal för våra mindre tingsrätter, därför att effekti-
viteten och möjligheten att ge en bra påföljd påverkas
av det. Men det finns andra argument på domstolsom-
rådet.
Sedan är det frågan vem som ska ta ansvar för det
här. Jag tillhör nog dem som än så länge känner sig
ganska förvissade om att unga människor inte hör
hemma i kriminalvården. Den är inte till framför allt
för ungdomar. Det moderata förslaget på det här
området, sammanvägt med tanken att vi inte i straff-
mätningen ska ta hänsyn till ungdomars ålder, är
något som oroar mig lite. Det är, milt uttryckt, en väl
repressiv syn från Moderaterna som kommer fram i
deras reservation på det området.
Dessutom är det moderata förslaget om experi-
ment med polisstöd till föräldrar väldigt spännande
men lite märkligt, om man tänker på vilka signaler
det skickar ut om föräldrars ansvar för sina barn, om
det ska bli ett polisansvar för barnen. Det kan bli en
lätt utväg: Oj, nu lyder inte Pelle mig, så nu ringer jag
polisen. Det blir lite konstigt.
Missbruk och drogtester fick jag en fråga om från
Ingemar Vänerlöv. Det är klart att om vi drogtestar
alla unga som börjar fyran i grundskolan kommer vi
att upptäcka jättemycket tråkiga saker. Det kan vi
driva så långt. Poängen är att mot Ingemar Vänerlövs
tes måste man kanske också försöka väga integritet-
saspekter och andra effekter. Att säga att det blir
effekter på samhällsklimatet är att ta i, men det blir
problem. Jag är i alla fall beredd att avvakta remis-
serna på det här, för jag tror att det kommer fram en
hel del synpunkter ur integritetsaspekt.
I fråga om medling och familjegruppskonferenser
ser vi liberaler fram mot att det snabbas på. Mitt
enkla budskap till Justitiedepartementet är att vi snart
ska få det här på vårt bord. Det vore bra.
Fru talman! För att vinna lite tid yrkar jag härmed
bifall endast till reservation nr 1.

Anf. 203 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag sade aldrig någon gång att alla
elever ska testas, utan jag försökte hela tiden uttrycka
det så att det skulle ske endast vid skälig misstanke.
När vi sedan kommer in på integritet är jag med-
veten om att det är svåra frågor. Samtidigt måste det
vägas mot vad man räknar med att kunna vinna. Jag
menar att man därmed tidigare än i dag får chansen
att upptäcka om det förekommer narkotikamissbruk
hos våra minderåriga.
Jag skulle vilja ställa samma raka fråga till Johan
Pehrson som jag ställde till Gunnel Wallin: Tror Jo-
han Pehrson att narkotikamissbruk kan upptäckas
tidigare än i dag om det blir tillåtet med provtagning
på ungdomar under 15 år då de skäligen kan misstän-
kas för narkotikamissbruk? Det går att bara svara ja
eller nej.

Anf. 204 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Svaret är ja. Skillnaden mellan Inge-
mar Vänerlöv och mig i det här fallet är att det finns
ett pris. Jag vill veta det priset innan, men Ingemar
Vänerlöv är beredd att betala vad som helst.

Anf. 205 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Att säga att jag betalar vad som helst
är väl att ta i. Jag nämnde i mitt anförande mamman
som hade mist sin 15-åriga dotter på grund av att hon
hade tagit en överdos. Jag är övertygad om att alla de
föräldrar som har missbrukarbarn och som upplever
att det är otroligt svårt att handskas med den situatio-
nen hade varit glada om de hade fått ett mycket tidigt
besked genom ett drogtest, kanske av typen "visste du
att din 12-årige son har blivit påträffad med narkotika
i kroppen". Nu har ungdomar kanske förmåga att
dölja det hela, och det upptäcks flera år senare. Då är
det mycket svårare att åtgärda det.
Jag menar att man gör väldiga tempovinster i be-
handlingen av våra unga och minderåriga när de råkar
illa ut på det här sättet.

Anf. 206 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Ingemar Vänerlöv har väldigt goda
intentioner, och jag ifrågasätter inte dem. Han vill
väldigt väl.
Om vi ska prata om de män och kvinnor som har
förlorat sina barn genom överdoser kan man ju vid ett
längre samtal med dem ganska snabbt komma fram
till att deras första krav, önskemål och diskussioner
om dessa personliga tragedier inte handlar om att
punkten 1 är drogtest, punkten 2 är drogtest och
punkten 3 är drogtest, och sedan kommer något för-
slag om vad de skulle vilja ha haft för hjälp och stöd
innan.
Det är fråga om vad som har brustit i den sociala
omsorgen dels för familjen internt, dels vad gäller
stöd från skola och socialtjänst osv.
Jag är ganska säker på att dessa människor i första
hand lyfter fram andra saker som skulle ha kunnat
förhindra detta. Drogtest är inte någon sorts quick fix
på detta område.

Anf. 207 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Åsiktsskillnaderna mellan partierna
när det gäller åtgärder för unga lagöverträdare tycker
jag egentligen inte är så hemskt stora. Det är mode-
raterna som avviker från de andra partierna. Annars
finns det totalt sex reservationer, varav en - den
första reservationen - nästan inte kan räknas därför
att det i denna står om medling och familjegrupp-
skonferenser. Majoriteten av partierna är för att med-
ling införs. Det har vi tydligt deklarerat. Det före-
kommer nu förslag om hur man ska kunna arbeta in
det i systemet. Det pågår medlingsprojekt på olika
ställen i hela vårt land, så det behövs egentligen ingen
reservation.
När det gäller familjegruppskonferens ingår
egentligen medling. Det är en ingrediens i det. Soci-
alutskottet har också sagt att man ska införa familje-
gruppskonferenser inom det området, och det är bra
att studera hur det utfaller först. Sedan kan vi sam-
manföra båda sakerna.
Miljöpartiet är med på en reservation, och det
gäller just drogtest, som har diskuterats livligt här. Att
vi har hamnat vid vårt ställningstagande beror inte på
Rikspolisstyrelsens åsikter utan på föräldrarna, som
har upplevt traumatiska händelser med sina barn. De
säger med stor inlevelse att det är värdefullt att kunna
göra ett drogtest som en del när det är så illa. Ofta har
dessa föräldrar inte en aning, som sades här, om vad
som försiggår. Resultatet från ett test skulle kunna
vara den tidiga signal om att göra mer som dessa
föräldrar önskar sig.
Det är inte tal om någon rutinmässig provtagning
- det står tydligt i reservationen - utan det måste
göras med stor urskiljning och när det finns starka
misstankar. Visst är kroppsbesiktning ett stort ingri-
pande när det gäller barn, och det får användas med
oerhört stor urskiljning.
När vi kommer till överlämnande till socialtjänst
behövs det också förändringar. Vi hade en utskottsut-
frågning där det tyvärr framkom att det i dag inte
finns någon riktig struktur. Jag har tidigare sagt från
denna talarstol att jag önskar att vi vidtar åtgärder.
Det måste finnas en viss dokumentation av vad
som sker med de unga som hamnar inom socialtjäns-
ten. Det måste också ske en utvärdering. Man ska
också kunna ingripa när de unga inte vill ställa upp.
Det bygger till viss del på en överenskommelse mel-
lan socialtjänst och den unge. Ibland kommer en
sådan inte till stånd, och då är det problematiskt. Då
är de unga ute och vimlar i miljöer där de inte skulle
vara. Där måste det ske någonting.
Det kommer säkert att till nästa år finnas lite mer
material om detta. Vi hade utfrågning förra veckan,
och det är sådant som växer fram och tydliggörs.
Men att kriminalvården, som Jeppe Johnsson och
moderaterna föreslår i en reservation, ska ta hand om
dessa unga och föra samman dem i vad som låter som
stora enheter med bara ungdomar tror jag inte är en
bra lösning. Det ser vi också på fängelsevistelser. Det
är inte bra att sammanföra personer som har samma
problem.
Därför har vi försökt att få alternativ till fängel-
serna, som har varit mycket bättre. Jag tänker på
elfotbojan och andra åtgärder. Utvärderingar har visat
att det är bättre att ha dem utanför anstalterna så
mycket man kan. Det gäller absolut de unga.
Att sedan ta del av kriminalvårdens erfarenheter
är inte fel, men jag tycker fortfarande helt klart att det
är socialtjänsten som ska blandas in. Det tycker
glädjande nog också en majoritet av partierna.
Ingemar Vänerlöv raljerar och säger att kristde-
mokraterna är med på så väldigt många punkter. Vad
jag kan se är kristdemokraterna med på tre reserva-
tioner av totalt sex, så det är inte så väldigt många
nya förslag som framförs.
Jag tycker att skildringen av knarksituationen var
riktig. Det vet vi ju. Det är en allmän kunskap som vi
har. Därför tillsattes Narkotikakommissionen, som
har kommit med sitt betänkande.
Det kräver en rad åtgärder, och det är väldigt svårt
- inte minst vad gäller attityderna. Det svåraste av
allting, som har sagts här, är kanske att ta ansvar som
vuxen, bry sig om och ge tid och uppmärksamhet i
denna stressade tillvaro där många föräldrar har det
väldigt bekymmersamt. Där krävs det också andra
åtgärder. Jag tänker närmast på sex timmars arbets-
dag. Det skulle kunna vara en åtgärd för att ge vux-
envärlden tid.

Anf. 208 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! När jag hör Kia Andreasson lite slar-
vigt slänga ur sig att moderaterna vill föra ihop ung-
domar som har begått brott i stora flockar och låsa in
dem kan jag faktiskt inte bärga mig. Jag trodde att
Kia Andreasson, som normalt brukar vara ganska
påläst, hade läst våra motioner. Om kammaren ur-
säktar ska jag läsa upp lite grann. Rubriken är "Inrätta
särskilda kriminalvårdshem". Så här står det: "Vårt
förslag till påföljden ungdomsstraff kommer att skilja
sig från vanlig verkställighet av fängelsestraff, bl.a.
genom att straffet bör verkställas på särskilt inrättade
kriminalvårdshem. Vid utformningen av dessa hem
bör man ta till vara erfarenheterna från § 12-hemmen.
Till kriminalvårdshemmen bör personal rekryteras
som har särskild erfarenhet av att arbeta med ungdo-
mar. Kriminalvårdshemmen bör också ha en högre
personaltäthet än inom kriminalvården i övrigt. Ut-
formningen och lokaliseringen av hemmen bör ske
med utgångspunkt från behandlingsbehovet och det
pedagogiska innehållet."
Tar Kia Andreasson tillbaka sitt påstående, som är
totalt felaktigt?

Anf. 209 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Nej, det gör jag inte. Det var bra att
Jeppe Johnsson läste upp detta, för jag kan inte riktigt
förstå hur moderaterna tänker. Ska alla ungdomar
som begår brott vara inom slutenvården och på kri-
minalvårdshem? Vi har ju i dag alternativ till fängel-
ser. Jeppe Johnsson nämnde just § 12-hem. De ung-
domar som inte har begått så allvarliga brott får andra
alternativ, och det är socialtjänsten som ska göra en
vårdplan.
Min fråga till Jeppe Johnsson är om alla ungdo-
mar ska dras över en kam och sättas i kriminalvårds-
hem som är slutna.

Anf. 210 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag förstår att det inte räcker att jag
läser ur motionen. Det är bättre att Kia går hem och
läser själv. Hon har någon sorts föreställning om att
moderater är elaka och vill unga illa.
Det smärtar mig att det faktiskt finns folk i kam-
maren som kan uppträda på det sättet. Jag ska bara
läsa någon mening - sedan kan Kia gå hem och läsa
själv: Vi anser att det inte helt går att avvara frihets-
berövande påföljder för unga.
Det är alltså inte alla unga, men det finns några
som det krävs frihetsberövande påföljder för. Det
behöver inte vara fler än dem som får denna påföljd i
dag.
Kia Andreasson! Innan Miljöpartiet och Kia And-
reasson kastar ur sig sådana här oförskämdheter gen-
temot vår politik och försöker svärta ned vårt enga-
gemang när det gäller att tillrättavisa unga brottsling-
ar skulle jag verkligen rekommendera att ni läser våra
motioner. Jag försöker faktiskt ta mig igenom era
motioner.

Anf. 211 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag har verkligen gjort det, och jag
har försökt sätta mig in i vad det är ni föreslår. Men
jag får ju svaret här. Jeppe Johnsson säger helt klart
att det inte är fler än i dag, utan det är samma perso-
ner som sitter på § 12-hem. Vad är det då för skill-
nad? Det är precis det som jag inte kan finna. Vad ska
kriminalvården göra med de andra? Vi har § 12-hem
som är slutna för just de ungdomar som begår de
grövsta brotten. Vad är skillnaden jämfört med mode-
raternas kriminalvårdshem? Jag finner inte den. Jag
får inte heller något svar om vad alla de andra ung-
domarna, som inte har begått de här grova brotten,
ska göra inom kriminalvården.

Anf. 212 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår inte riktigt varför jag blev
apostroferad här. Om Kia Andreasson slår upp betän-
kandet på s. 3 och 4 kan hon se att betänkandet är
indelat i elva delar, punkter eller moment, som man
brukar säga. Det finns sex reservationer, och vi är
med på tre. Exakt så här sade jag i mitt anförande: Vi
kristdemokrater står bakom åtta av betänkandets elva
punkter. Vidare finns vi med på tre av de sex reser-
vationerna.
Det var det hela.

Anf. 213 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Med den skildringen verkade det som
att det var mer omfattande, Ingemar Vänerlöv, än det
i själva verket var. Kristdemokraterna står bakom tre
reservationer.
Sedan gäller det det här med punkter. Så har vi
aldrig diskuterat betänkanden med reservationer. När
man sammanför detta så här i två meningar verkar det
väldigt omfattande i mina öron.

Anf. 214 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! I demokratins namn har jag väl den
uppfattningen att var och en som talar gör upp sitt
eget tal och sitt anförande som han eller hon finner
bäst.

Anf. 215 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det var därför som jag ville reda ut
det lite grann, så att det blev tydligt att det inte var så
omfattande som Ingemar Vänerlöv ville ge sken av.
Det är alltså tre reservationer av totalt sex som finns i
detta betänkande, varav en egentligen inte skiljer sig
från majoritetens ståndpunkt.

Anf. 216 NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! För de mest välartade ungdomar är
det naturligt att testa de gränser som vuxenvärlden
har satt upp. Därför är vi alla medvetna om att det
inte är lätt att vara tonårsförälder. Men ungdomar
sätter sig inte upp bara mot föräldrarnas auktoritet.
De håller också på att finna sin plats i vuxenvärlden.
Därför är det viktigt att de möts av ett entydigt bud-
skap när det gäller de enklaste normerna för hur vi
ska leva tillsammans i ett samhälle.
I vårt dagliga liv möter vi ungdomar som går över
sina gränser. Då är det vår skyldighet att säga ifrån.
Man kan säga ifrån på olika sätt. En gång när jag åkte
tunnelbana terroriserade två pojkar i elvaårsåldern
hela vagnen, men det behövdes inte mer än att jag
bestämt sade till dem att sätta sig och vara tysta för
att de skulle göra det och t.o.m. be om lov när de
skulle gå av vid nästa station.
Jag tror inte att de här pojkarnas föräldrar hade
gett dem tillåtelse att störa tunnelbaneresenärer. Jag
tror att de kände sig stora och övermodiga när de inte
var under föräldrarnas uppsikt. Då behövde de höra
att inte heller andra människor fann sig i att bli stör-
da.
Fru talman! Även när ungdomar begår brott är vår
inställning att samhällets uppgift är att visa dem till
rätta, och målet med ingripandet är att ungdomarna
ska komma tillbaka till samhället som goda medbor-
gare. Vår livsstil förändras. Ungdomar påverkas av
andra saker än när jag var liten. Detta leder till att
brottens karaktär också förändras. Men grundinställ-
ningen måste fortfarande vara den att den unge lag-
överträdaren måste få en ny chans i sitt liv. Därför
yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet
och avslag på samtliga motioner.

Anf. 217 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill gärna instämma i vad Nalin
Pekgul säger om att det gäller för samhället och för
oss vuxna att säga ifrån. När det har gått så illa att
föräldrar och skola har gjort vad de kan göra måste
också samhällets uppgift vara att säga ifrån och rätta
till.
Kia Andreasson nämnde i sitt anförande att det i
alla fall som hon uppfattade det - jag får väl ta henne
på orden den här gången - framkom att det inte var
någon riktig struktur i den påföljd som vi diskuterade,
nämligen överlämnande till vård inom socialtjänsten.
Jag tror inte att Nalin Pekgul har undgått vår kritik
när det gäller hur den här påföljden i mångt och
mycket fungerar och har fungerat. Det finns undantag
då den fungerar bra, och där den kan vara nyttig. Men
min kritik är oftast att den kommer in alldeles för
sent.
Jag skulle vilja ge ett litet exempel på att Nalins
parti och samhället här i Sverige har haft en övertro
på samhällets möjlighet att tala brottslingar till rätta.
Jag tror många gånger att man börjar alldeles för sent.
Man måste börja mycket tidigare. Ett tragiskt exem-
pel är det här:
Strax före jul misshandlades en spärrvakt med ut-
ländskt utseende grovt av två skinnskallar. Meritlistan
för en av förövarna förskräcker. I december 1998
skallade han och slog sönder ansiktet på en annan
tonåring. Påföljden blev vård inom socialtjänsten. I
december 1999 dömdes han för misshandel, sparkar
och slag, häleri och skadegörelse. Han hotade att
döda en av poliserna som grep honom. Påföljden blev
vård inom socialtjänsten. I juni 2000 skallade, spar-
kade och slog han en person i ansiktet. Han slog en
19-åring av utländsk härkomst, också i ansiktet. På-
följden blev vård inom socialtjänsten.
Jag förstår att Nalin inte kan uttala sig om enskil-
da fall. Men är det tydligt av samhället att säga ifrån
på det här sättet?

Anf. 218 NALIN PEKGUL (s) replik:
Fru talman! Jag är övertygad om att det alltid
finns brister i olika påföljdssystem. Därför avser
regeringen att se över påföljdssystemet när det gäller
sluten ungdomsvård och när det gäller vård inom
socialtjänsten. Men det är precis som jag sade i bör-
jan. Brottens karaktär förändras, och det kanske krävs
nya metoder för att möta det här. Just nu har jag inga
färdiga förslag, men regeringen avser att återkomma
med analysen av socialtjänsten och hur det påverkar
påföljdssystemet.

Anf. 219 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Vi har kommit ganska långt i den här
kammaren när en representant för Socialdemokrater-
na erkänner att det faktiskt finns brister i hur vi tar
hand om ungdomar. Det här med att se över är ju
faktiskt ett ganska långt steg i den här kammaren.
Jag talade i mitt anförande, för att gå över till en
annan sak, om föräldrastöd från polisen. Precis som
Johan säger är det naturligtvis viktigt att föräldrarna
tar sitt ansvar. Men den som vill ta ansvar behöver
ibland stöd för att kunna ta det här ansvaret. Då skri-
ver utskottsmajoriteten så här - jag repeterar vad jag
sade i mitt anförande:
Utskottet har tidigare tagit avstånd från tanken i
motionerna och hänvisar till att en sådan ordning
riskerar att innebära en alltför stor belastning på poli-
sens resurser.
Jag utgår från att Nalin Pekgul står bakom ut-
skottsmajoritetens text. Menar då Nalin Pekgul att
föräldrarnas behov av de här tjänsterna från polisen är
så pass stort att det skulle stjälpa hela polisen och att
man inte skulle orka med det? Om det nu är så undrar
jag om det inte oroar Nalin Pekgul.

Anf. 220 NALIN PEKGUL (s) replik:
Fru talman! Nu ska jag försöka hålla ordning på
det Jeppe Johnsson sade. Först gällde det att jag i det
förra replikskiftet sade att det alltid finns brister. Jag
är nog inte den första socialdemokraten som säger
det; i så fall undrar jag vilka socialdemokrater Jeppe
Johnsson har träffat. I alla system finns det brister,
men man försöker gå vidare.
När det gäller föräldrastöd från polisen kan jag
inte komma ifrån att i alla andra sammanhang vill
moderaterna att samhället inte på något sätt ska lägga
sig i familjens angelägenheter. Dem ska familjen
sköta själv. Jag kan inte riktigt förstå varför man just i
det här läget ska tvinga polisen att gå in och ingripa i
det som ni alltid tycker att föräldrarna är bäst på. Jag
ställer alltså frågan tillbaka.

Anf. 221 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag ska ställa en rak och kort fråga till
Nalin Pekgul som hon kan svara antingen ja eller nej
på. Det går förstås även att svara mer utförligt, för
den delen.
Tror Nalin Pekgul att narkotikamissbruk kan
upptäckas tidigare än i dag om det blir tillåtet med
provtagning på ungdomar under 15 år när det finns
skälig misstanke om missbruk?

Anf. 222 NALIN PEKGUL (s) replik:
Fru talman! Eftersom det här är en riksdagsdebatt
tänker jag inte svara ja eller nej. Jag tjänar inga peng-
ar på det.
Man ska vara restriktiv när det gäller att ta till
tvångsmedel mot 12-13-åringar. Jag tycker att även
Ingemar Vänerlöv borde inse att det kan göra mer
skada än nytta. Sedan är faktiskt frågan på remiss,
och vi ska inte föregripa den remissbehandlingen.
Dessutom har Narkotikakommissionen varit emot
detta. Jag tycker att det är tillräckligt många skäl för
att vänta och se.

Anf. 223 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Nalin Pekgul säger att detta kan göra
mer skada än nytta. Som jag sade i mitt anförande är
det ett stort avsteg från nuvarande lagstiftning att
tillåta tvångsmedel på ungdomar under 15 år. Det är
vi alla medvetna om. Men jag försökte också så tyd-
ligt och utförligt jag kunde redogöra för vad vinster-
na, om vi får använda det ordet, skulle kunna bli med
detta. Om det blir tillåtet med sådan här provtagning
på ungdomar under 15 år när de är skäligen miss-
tänkta är jag övertygad om att det kan leda till att ett
missbruk upptäcks betydligt tidigare än i dag, vilket i
förlängningen kan leda till att den unge kan räddas till
ett normalt liv och vi i vissa fall kanske t.o.m. räddas
undan en för tidig död. Det ligger i den ena vågskå-
len, Nalin Pekgul.
I den andra ligger att det kan bli - jag är medveten
om det - vissa integritetsöverskridanden osv. Vi är
alla ofullkomliga människor, och det begås fel på alla
nivåer i samhället. Det kommer det att göra här ock-
så. Men jag vill påstå att den vågskål väger tyngst där
man kan räkna med att kunna rädda ungdomars liv.
Jag tror inte att någon ung person går under på grund
av någon handling som möjligen, för en kort tid, kan
ha upplevts som något integritetskränkande.

Anf. 224 NALIN PEKGUL (s) replik:
Fru talman! Det är klart att vi har olika syn på
detta. Vi är skeptiska till att flytta ned tvångsmedel i
yngre åldrar. Som jag sade tidigare kan det göra mer
skada än nytta.
Vad jag inte riktigt kan förstå är att ni hela tiden
är ute efter vad polisen ska göra. Polisen ska hjälpa
föräldrarna att ta hem ungarna, polisen ska kontrolle-
ra om de har tagit narkotika eller inte osv. Samtidigt
representerar Ingemar Vänerlöv det parti som skär
ned på all ungdomsverksamhet runtom i Sveriges
kommuner. I Stockholm, och i Tensta där jag bor,
ingår ni i en majoritet som tar bort fritidsgårdar, par-
klekar och alla vuxna människor som ska finnas runt-
omkring barnen. Allt detta skär ni ned på, och sedan
talar ni igen om mer pengar till polisen och mer kon-
troll, förstör ännu mer och skadar barnen ännu mer.

Anf. 225 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Jag hade faktiskt i den här debatten
tänkt stryka ned anförandet till ett minimum. Men
efter att ha suttit och lyssnat på debatten tycker jag att
många frågor är uppe i luften. Även om vi har debat-
terat dem många gånger förut är det kanske viktigt att
ta upp dem i alla fall.
Men först, fru talman, vill jag uttrycka min stora
glädje över det tillkännagivande som utskottet ger till
regeringen, nämligen att man ska låta utreda frågan
om en särskild reglering för hur häktade personer
under 18 år ska behandlas. Vi har överallt i rättsvä-
sendet regleringar av hur man behandlar de unga -
när det gäller möjlighet att använda tvångsmedel, när
det gäller att förhöra, när det gäller att anhålla. Vi har
särskilda skäl för att man ska få häkta dem och sär-
skilda regler för hur man kan döma dem till fängelse.
Vi har ett särskilt påföljdssystem för unga lagöverträ-
dare. Men ett område där det inte funnits någonting är
hur unga människor som är häktade ska behandlas
och vilka regleringar som ska gälla för dem.
Vi har i flera år motionerat om att man skulle be-
höva se över detta. Unga människor under 18 år har
speciella behov, och just häktningstiden vet vi även
av många vuxna kriminella upplevs som en väldigt
jobbig period. Vi är alltså oerhört glada över att det
nu är en majoritet som står bakom detta. Ett enigt
utskott säger att vi ska utreda och se över detta och
försöka skapa en särskild reglering för att se till att de
unga som ändå hamnar i häkte ska bli behandlade
som de barn de faktiskt är.
Men sedan, fru talman, vill jag kommentera en del
av de saker som varit uppe i debatten utifrån de reser-
vationer som finns.
Den största fråga som debatterats har handlat om
överlämnande till socialtjänst. Denna fråga har varit
uppe gång på gång i utskottet. Sedan jag kom in i
riksdagen 1994 har detta väckts hela tiden. Vi i
Vänsterpartiet är helt överens om att det finns brister i
socialtjänsten. Det finns brister i vad som händer när
domstolen har beslutat om överlämnande till social-
tjänst. Men det finns också många fall där det funge-
rar bra, och dem hör vi aldrig talas om. Det är ju det
som är det fina: Om det har blivit ett överlämnande
till socialtjänsten från domstolen, man genomför en
bra behandling och den unge rättar till sig och aldrig
återkommer i statistiken igen, då får vi ju aldrig höra
talas om det. Det måste man tänka på.
De fall vi hör talas om är ju när det inte har lyck-
ats. Det är lätt att få en bild av att det här är en full-
ständigt meningslös påföljd, men så är det inte. Det
har funnits brister i underlag, statistik, forskning och
uppföljning, så det är svårt att ha ett underlag. Det här
kommer att följas upp framöver.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är oerhört viktigt
att man har kvar detta, att det är socialtjänsten som
ska ha huvudansvaret när det gäller våra barn och
unga - oavsett om de har begått brott, om det beror på
sociala problem hemma osv. Ofta är det ju så att de
inte enbart är brottslingar. Det finns oftast en mycket
komplex social situation runtomkring. Och det är ju
det som är socialtjänstens uppgift och kanske inte
kriminalvårdens, som har en helt annan roll att spela i
rättsväsendet.
Det är ganska intressant att moderaterna hela tiden
hävdar att detta med överlämnande till socialtjänst är
misslyckat. Vi fick ett speciellt fall refererat. Den här
personen återkom igen och igen, vilket skulle vara ett
bevis för att överlämnande till socialtjänst var full-
ständigt omöjligt. I stället för att diskutera vad soci-
altjänsten ska göra och hur man kan förbättra den,
vilket jag tycker är den rimliga debatten, vill man att
kriminalvården ska ta hand om detta. Om man ska
använda moderaternas resonemang borde det i rim-
lighetens namn vara oerhört viktigt för dem att av-
skaffa fängelsestraff. Är det någonting vi har statistik
på är det att väldigt många blir återfallsförbrytare. Vi
vet också att ju längre straff man har, desto större är
risken att man återkommer till fängelset.
Men i det fallet förordar moderaterna i stället hela
tiden längre och längre straff och att det ska vara
fasthet och konsekvens. Om inte påföljden fungerat
borde moderaterna fundera över om fängelse funge-
rar. Det handlar egentligen inte om det, utan om vil-
ken syn man har på brott och straff. Även om man
inte säger det tydligt anser ju moderaterna att de som
begår brott ska straffas även om de är unga. Det är
inte vård och behandling det handlar om. Vore det så
skulle man ha en helt annan syn på det här.
Sedan, fru talman, skulle jag vilja lyfta fram frå-
gan om drogtester på dem som är under 15 år. Inge-
mar Vänerlöv har framhållit den här frågan väldigt
mycket i den här debatten. Jag måste ändå ta upp att
det finns saker som inte har framkommit och som
Ingemar Vänerlöv uppenbarligen heller inte har tittat
närmare på.
Om det nu skulle vara så viktigt och så effektivt
att drogtesta ungdomar under 15 år och om det är ett
medel som kan användas för att ge möjlighet till
rehabilitering, vi räddar någons liv, skulle jag vilja
veta: Har Ingemar Vänerlöv tittat närmare på statisti-
ken för dem som är över 15 år? Om vi tittar på 15-
ringar som drogtestats, som blivit påträffade med
droger när polisen tagit dem, kan vi fråga hur många
av dem som fått vård och behandling. För hur många
av dem är det här ett effektivt medel?
Jag tror att det är detta vi behöver diskutera när
det gäller drogproblematiken. Trots att vi upptäcker
många unga människor med drogproblem finns det i
dag inte vård och behandling. De här insatserna finns
inte. Det har skurits ned överallt. Det är det stora
problemet, inte att vi behöver testa dem ännu tidigare.
Vi måste ju se vad vi uppnår med de tester vi redan
gör. Där tycker jag att det är stora problem. Det går åt
stora resurser för att testa, samtidigt som vi minskar
resurserna till vård och behandling. Där är det oerhört
viktigt att titta på vad det är vi ska satsa på. Vilka
åtgärder är viktiga för att långsiktigt uppnå ett mins-
kat narkotikamissbruk?
Det är inte som jag hörde från talarstolen, Ingemar
Vänerlöv. Om en polisman i dag påträffar en tolv-
åring som han skäligen misstänker - för det var ju
bara då man skulle få testa - är drogpåverkad, så att
man egentligen skulle vilja testa, har han också skyl-
dighet att plocka upp den unge från den miljön och
köra hem honom eller henne till föräldrarna. Med
föräldrarnas medgivande får vi faktiskt ta ett drogtest
på dem som är under 15 år. De föräldrar som svarar
nej när polisen kommer hem med en drogpåtänd
tolvåring och säger "vi har skälig misstanke att det
här barnet är drogpåverkat, och vi tycker att ni borde
ge ert medgivande så att vi kan ta ett drogtest", hade
inte reagerat även om polisen hade kommit hem med
en papperslapp och sagt att man har testat och att ert
barn är påverkat. Jag vet inte riktigt vad det är för
värld man lever i när man tror att ett test som polisen
tar och en papperslapp skulle förändra drogsituatio-
nen och rädda några. Det handlar om helt andra insat-
ser.
Jag tror att den stora faran är när man tror att
rättsväsendet och tvångsmedel ska hjälpa till att lösa
sociala problem och när man inte ser att man samti-
digt skär ned på område efter område. Vi vet att det
har effekt på våra unga när de växer upp. Men vi skär
ned på den sidan, och vi svarar våra ungdomar med
att vi tillåter drogtester på barn, vi låter polisen jaga
er i mycket större utsträckning, vi låter polisen hämta
hem er osv. Samtidigt tar vi bort deras fritidsgårdar,
vi tar bort deras drogfria alternativ.
Då kommer vi att få ungdomar som snarare vän-
der sig mot samhället. Och det är ingen bra grund för
att bekämpa ett påbörjat drogmissbruk. De tar avstånd
från polis, från socialtjänst, från vuxenvärlden därför
att de upplever en repressiv hållning. Tar vi bort all-
ting som har betydelse för dem kommer vi bara att
misslyckas. Därför Ingemar Vänerlöv tror jag inte att
det här är rätt väg att gå.
Genom att göra det här och inte möta de andra
behov som verkligen finns, genom att inte undersöka
hur drogtester på dem som är mellan 15 och 18 år
används och utvecklas förlorar de bara tilltron ännu
mer. Vad ger det för signaler när den 15-åring som
redan har testats positiv tre gånger fortfarande inte får
någon vård och behandling? Det är där vi ska vara
vaksamma.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till för-
slagen i utskottets betänkande.

Anf. 226 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Redan 1995, Alice Åström, förordade
faktiskt Rikspolisstyrelsen att det skulle vara möjligt
med provtagning på ungdomar under 15 år när det
gällde just narkotikamissbruk.
Alice Åström nämnde att behandling saknas. Om
man skulle råka få testa en mängd ungdomar som är
under 15 år, skulle det inte leda så långt därför att
behandlingsalternativ saknas. Det kan man ju vända
på. Antag att det skulle visa sig att många ungdomar
hade positiva drogtest! Då är jag övertygad om att
myndigheterna måste ta tag i det hela och se till att
det blir fler behandlingsmöjligheter.
Alice Åström sade också att om föräldrar ej fun-
gerar är det meningslöst. Det var jag inne på i mitt
anförande. När inte föräldrar räcker till är det ju sam-
hället som får gripa in. Då blir det socialtjänsten som
måste ta över ansvaret.
Jag var också inne på att ett positivt drogtest i sig
är av mycket begränsat värde. Det nämnde jag fak-
tiskt i anförandet. Det kan bli värdefullt först om det,
som jag sade, kan vara startskottet för en samverkan
mellan föräldrar och socialtjänst för att föra den unge
upp till ett normalt liv igen.
Jag skulle dock vilja avsluta den här repliken med
att kort fråga Alice Åström om hon tror att narkoti-
kamissbruk kan upptäckas tidigare än i dag om det
blir tillåtet med provtagning på ungdomar under 15 år
då man kan räkna med att de har använt droger.

Anf. 227 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ska börja med den sista frågan.
Nej, jag tror inte att det kan upptäckas så mycket
tidigare. Jag anser att det är fullständigt absurt att
säga att i det ögonblick en polisman ser 12-13-
åringar som uppträder så att man anser att de är på-
tagligt drogpåverkade måste man ha ett papper på det.
Jag tycker att det är självklart att socialtjänst, polis,
vuxenvärlden runt omkring agerar utifrån att det här
barnet har problem. Tvånget att göra testet tror jag
inte leder till att man upptäcker någonting. Som
Ingemar Vänerlöv säger ska polisen redan ha en skä-
lig misstanke. När en polis har en skälig misstanke
anser jag att man har upptäckt ett drogproblem. Jag
tror inte att man ska använda tvångsmedelslagstift-
ningen till det.
Ingemar Vänerlöv sade att om vi nu får massor av
positiva drogtester bland unga kanske vi kan börja
bygga ut missbrukarvården. Men jag tyckte faktiskt
att Ingemar Vänerlöv på ett utmärkt sätt i kammaren
föredrog statistiken på hur drogmissbruket har ökat,
att olika undersökningar mycket klart visar det. Jag
menar att den statistiken och det underlaget har vi
redan.
Men behandlingsinsatserna har inte ökat när det
gäller de här grupperna under de här åren. De har
minskat, och jag tror att det finns ett samband mellan
minskade behandlingsinsatser, minskade insatser för
unga över huvud taget och det ökade drogmissbruket.
Där tror jag att man har ett samband. Det är det som
är viktigt att lyfta fram, inte att vi ska ge polisen
tvångsmedel för att drogtesta dem som är under 15 år.

Anf. 228 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Alice Åström menade att det är all-
deles för klent beställt med behandlingsinsatserna i
dag. Jag menade att om det visar sig att en utökad
provtagning ger vid handen att fler ungdomar faktiskt
ägnar sig åt det här missbruket blir det naturligt att
ytterligare bygga ut de insatser som i dag finns. Jag
menade inte att det inte finns någonting i dag.

Anf. 229 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är inte jag som påstår att behand-
lingsinsatserna inte finns. Jag hoppas verkligen att
Ingemar Vänerlöv, som har ett engagemang i de här
frågorna, är mycket väl medveten om hur situationen
ser ut och hur nedskärningarna har gjorts under de
senaste åren. Det är det som är så farligt. Först ville vi
ha tester för dem som var mellan 15 och 18, och vi
införde det. Nu genomför vi en massa tester på de här
unga människorna mellan 15 och 18 år. Samtidigt
skär vi ned möjligheterna för dem att få behandling
och vård.
Vi ser att missbruket fortsätter att öka. Jag tror att
det fortsätter att öka beroende på att det är för dåligt
med insatser mot det. Då säger vi att vi ska testa nästa
grupp också. Om det visar sig att det finns problem
där också ska vi titta på behandlingsinsatser. Jag
säger att vi har ett ansvar för dem som redan har ett
upptäckt missbruk och finns hos socialtjänsten. Vi har
ett ansvar för dem som är mellan 15 och 18 år och där
tester har visat att de har ett missbruk. På Mariapol
möter man en massa ungdomar. Vi tar inte ens ansvar
för att de får vård och behandling. Det tycker jag är
oerhört allvarligt. Det är där man måste göra insatser-
na.
Jag är inte beredd att ställa upp på en politik där
man säger att för att vi ska visa styrka i kampen mot
missbruket hos de unga och rädda deras liv ska vi
stifta en liten lag som ger polisen möjlighet att an-
vända tvångsmedel. Det tycker jag är att fly undan
problemet. Vi måste möta de behov som finns. Det är
först då vi kan komma någonstans med drogbekämp-
ningen. Det gör vi inte genom att ge polisen möjlig-
heter att testa. Det har ingen större betydelse. Det
handlar om de insatser vi kan göra för de barn som
tydligt signalerar att de har problem.

Anf. 230 YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Jag ska börja med en sak som Inge-
mar Vänerlöv talade om. Det gäller detta att det har
pratats på radio om, och det har även stått på våra
löpsedlar, att polisens resurser minskar när det gäller
narkotika. Margareta Sandgren och jag har varit på
Rikspolisstyrelsens styrelse i dag, och där tog vi upp
den här frågan. Vi var lika oroade som Ingemar Vä-
nerlöv är. Vi fick väldigt tydlig information om att
resurserna inte är neddragna när det gäller detta. Där-
emot har man förändrat organisationen när det gäller
närpolisreformen. Man jobbar på ett annorlunda sätt
än vad man har gjort tidigare. Rikspolischefen var
mycket tydlig och sade att resurserna till polisen när
det gäller narkotikan inte har minskat. Jag ville gärna
berätta att det var det svar vi fick i dag.
Vänsterpartiets grundinställning är att alla föräld-
rar gör så gott de kan och förmår och att ingen vill
sina barn illa. Däremot gör vi ändå våra barn illa
ibland. Orsakerna är olika, och många har redan
nämnt detta. Det kan handla om missbruk, psykisk
sjukdom, fysisk sjukdom, krissituationer som skils-
mässa med efterföljande vårdnads- och umgäng-
estvister, arbetslöshet m.m. Det kan också bero på att
vi som föräldrar inte har fått lära oss av våra egna
föräldrar hur ett föräldraskap ska se ut.
Det är ju inte så att t.ex. barn till alkoholister in-
sett allt det negativa med att dricka för mycket alko-
hol. Tvärtom brukar det ju vara så att barn till alko-
holister dricker mer än barn till andra föräldrar. Jag
brukar ibland tänka att det skulle vara enkelt om vi
bara ärvde de bra och positiva sidorna från våra för-
äldrar. Men tyvärr har vi ingen sådan selektiv förmå-
ga, utan vi ärver hela rubbet.
Många barn växer upp med för lite kontakt med
en av eller båda sina föräldrar. I brottsförebyggande
syfte är det mycket allvarligt. Vi vet att kriminella
män ofta saknar kontakt med sina pappor, och här
finns det mycket att göra.
Nu i helgen var jag på ett seminarium och träffade
olika mansjourer från hela landet. Där berättade man
om ett syndrom som ofta inträffar vid skilsmässor där
till synes kloka och förståndiga människor inte ser till
barnens bästa utan huvuddelen av tid och energi äg-
nas åt att strida med den andra parten, och man
glömmer bort barnets primära behov. Det här måste
man i mycket högre grad lära sig så att man kan han-
tera detta i förskolan, skolan och socialtjänsten. Man
måste vara medveten om att det blir så här i vissa
familjer.
Vi hoppar längre och längre, vi springer fortare
och fortare, vi åker ut i rymden och till månen. Snart
kan vi väl åka charterresa till månen, i alla fall de som
har råd. Men vi har inte lärt oss hur vi ska ta hand om
våra barn. Vi i Vänsterpartiet anser att våra barn är
allas barn. Alla barn i det här samhället som far illa är
vårt gemensamma ansvar.
Jag tycker att det har varit en bra debatt i dag.
Ofta debatterar vi ett litet begränsat område som är
väldigt viktigt, och vi glömmer att se helheten. Vi
försöker förstå sammanhang och pratar om tidiga
insatser som är till bäst nytta. Vänsterpartiet anser att
våra barn är allas vårt ansvar. Om mina barns pappa
och jag inte orkar med vår föräldraroll skulle jag vilja
att det gemensamma grep in så tidigt som möjligt för
att med så små medel som möjligt hjälpa och stödja
oss i vår föräldraroll till våra barns fördel. Då skulle
vi slippa att stå här och prata om stora allvarliga in-
satser som de vi debatterar i dag.
Insatser måste riktas mot grundproblemet, men
också mot symtomen. Jag nämnde t.ex. förut att alko-
holisterna måste få hjälp samtidigt som barnen till
alkoholisterna måste få hjälp. Det görs mycket gott
arbete i dag på många olika håll i samhället, men
förskola, skola, fritidshem, sjukvård, arbetsplatser,
kyrkor, kommunikationer av olika slag, alkohol- och
narkotikapolitik, ideella föreningar och organisationer
måste vävas in i ett sammanhang för att vi på bästa
sätt ska hitta lösningar som är effektivt brottsföre-
byggande. Vi tror att mer resurser är nödvändiga,
men vi tror också att det krävs förändringar i attity-
der, värderingar och samarbetsformer. Alla som job-
bar med barn och ungdomar måste komma överens
om gemensamma förhållningssätt. Det är viktigt att
man tillsammans kommer fram till bra handlingspla-
ner för att lösa detta på bästa sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 april.)

15 § (forts. från prot. 87) Arbetstid och ledighet
från anställning m.m. (forts. AU9)

Anf. 231 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Vad ska man göra för att minska
stressen i arbetslivet? Stressen kostar i dag 70 miljar-
der om året i sjukskrivningar. På nyheterna alldeles
nyss kunde vi höra att sjukfrånvaron i landstingen
ökar hela tiden. Det är vanligt att sjukskriva sig en
dag per vecka på vissa sjukhus.
En daglig arbetstidsförkortning är det som behövs
nu för att råda bot på den rådande situationen. Männi-
skor som arbetar i vården kommer till mig och säger:
Nu orkar vi inte mer. Gör något! Vi vill ha en kortare
arbetsdag.
På grund av tidigare neddragningar får de som ar-
betar öka sina arbetstakt. Fler och fler uppger i under-
sökningar att de inte kan kontrollera arbetstakten på
sin arbetsplats, enligt Arbetarskyddsstyrelsen. Sedan
1980 har medelarbetstiden ökat med 8 %. Det visar
att svensken arbetar alltmer. Bara en av tio LO-
arbetare orkar arbeta till 65 års ålder.
Dagen samhällsutveckling är inte socialt hållbar.
Vi behöver mer tid för socialt liv och tillfälle att en-
gagera oss i samhället utanför familjen också.
Fru talman! Arbetstidsförkortningar har genom-
förts i en mängd kommuner i Sverige. Det finns 20
års erfarenhet av arbetstidsförkortningar i länder som
Finland, Danmark, Norge, Frankrike, Holland och
Tyskland.
Vid ett försök med sextimmarsdag som genom-
förts inom vården i Helsingborg fick 120 vårdbiträ-
den och undersköterskor heltidsveckan sänkt från 37
till 30 timmar. "Heltidarna" gick ned i arbetstid och
"deltidarna" gick upp i lön. Reformen gick ihop eko-
nomiskt redan efter det första året. Med sextimmars-
dagen ökade produktiviteten så mycket att den beta-
lade arbetstidsförkortningen med råge. Produktivite-
ten ökade med 11 % och på så vis bekostade de an-
ställda själva sin arbetstidsförkortning med ökad
produktivitet.
Detta är grundat på en utredning av forskaren Leif
R. Jönsson. Utredningen visar också en noga mätt
arbetsmiljövinst med sextimmarsdagen. Den bestod i
att förekomsten av smärta i nacke och skuldror mins-
kade från 57 % till 39 %.
Fru talman! Vi kan från denna utredning bl.a. se
att en arbetstidsförkortning leder till sänkta sjukskriv-
ningsnivåer, vilket är något att tänka på när man hör
dagens siffror från våra landsting.
Miljöpartiet förordar en generell lagstiftad arbets-
tidsförkortning då den är rättvis. Den kommer att
sänka heltidsnormen för hela arbetsmarknaden och
inte endast för vissa privilegierade grupper.
Det finns också en jämställdhetsvinst att göra. Var
femte anställd är deltidsarbetande. Av Sveriges kvin-
nor arbetar 40 % deltid. Om männen arbetade lite
mindre skulle kvinnorna kunna öka sin arbetstid.
En arbetstidsförkortning skulle också utjämna en
del av de ekonomiska ojämlikheterna mellan könen.
Som det nu är har kvinnorna i stor utsträckning be-
kostat sin arbetstidsförkortning själva.
Fru talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkan-
de finns ett tillkännagivande utifrån en motion från
Miljöpartiet om en skärpning av föräldraledighetsla-
gen. Detta är välkommet. Jag är glad över att utskot-
tet ställer sig bakom skärpningen av lagen som inne-
bär att gravida och föräldralediga skyddas från upp-
sägning vid arbetsbrist. Utskottet tillkännager till
regeringen att skyddet ska stärkas för de arbetstagare
som väljer att utnyttja sin lagliga rätt till ledighet i
samband med föräldraskap.
Föräldraledighetslagen är svag i vissa delar och
ger inte det skydd som fordras för föräldralediga. Om
arbetsgivaren kan formulera andra skäl till en upp-
sägning än föräldraledigheten ger lagen inget skydd.
Därför måste skyddet utformas så att det inte till
någon del utgör ett godtagbart skäl för negativa åt-
gärder. EG-direktivets bevisbörderegel bör gälla även
i föräldraledighetslagen liksom i diskrimineringsla-
garna.
Moderaternas reservation i detta ärende tycks mig
något besynnerlig. Moderaterna skriver i sin reserva-
tion att arbetsgivaren ska komma överens med ar-
betstagaren om hur omfattande en föräldraledighet
bör vara och när den ska tas ut. Självklart är det bra
om man kan komma överens. Men jag trodde inte
man själv bestämmer exakt när en baby kommer till
världen. Och det är väl en innerlig tur att vi har lagar
som talar om hur mycket vi kan ta ut i föräldraledig-
het. Detta om något är en stor jämställdhetsfråga.
Fru talman! I betänkandet berörs också Miljöpar-
tiets motion om ett friår mitt i livet. Statskontorets
utredning om friåret kom precis innan detta betän-
kande lades fram och utskottet ville därför inte be-
handla motionen i nuläget, liksom de flesta av de
motioner som tagits upp, som kommer att ingå i den
nyligen tillsatta Arbetstidsutredningen.
Jag vill ta upp lite om friåret som ligger Miljöpar-
tiet varmt om hjärtat. Statskontoret fick i uppdrag att
granska det försök med friår som utförts i Trelleborg
och i Danmark under flera år.
Statskontorets utredning pekar på flera positiva
effekter. Det danska försöket pågick under flera år
under större delen av 90-talet, och ca 20 000 personer
har deltagit. Trelleborgsförsöket pågick under två år
och omfattade 350 personer.
Miljöpartiet föreslår att en anställd kan ta ledigt
upp till ett år och få 85 % av sin a-kassa medan en
arbetslös går in på den lediga platsen med lön. Man
ska inte vara bunden till att utföra något speciellt. Det
kan vara fråga om återhämtning vid stress, om tid till
att umgås med familjen eller om att utbilda sig.
Utredningen visar alltså på flera positiva sidor och
även negativa. Men de positiva sidorna överväger i
utredningen. De ekonomiska fördelarna för den som
tar tjänstledigt - som kallas för medarbetare - är
minskade omkostnader. Nackdelarna är att det kan bli
inkomstbortfall när man är ledig. Icke-ekonomiska
fördelar är ökad livskvalitet, minskad eller flexibel
arbetstid, personlig utveckling, mer fritid, familjeom-
sorg, återhämtning och insatser för arbetslösa. Nega-
tiva konsekvenser är att det i bristyrken är risk för
karriärhinder och minskad kontakt med arbetet.
För den som kommer in som arbetslös och får
jobb är de ekonomiska fördelarna att man får av-
talsenlig lön. Man kvalificerar sig för a-kassa. Det har
visat sig i Danmark och i Trelleborgsförsöket. Det
negativa kan vara att det är ett deltidsvikariat. Icke-
ekonomiska fördelar är ökade kvalifikationer för de
som kommer in. De får en arbetslivserfarenhet, en
kontaktyta mot arbetslivet och en ökad personlig
motivation. Det negativa är att det kan leda till mins-
kat arbetssökande.
För vikarien innebär friåret en ökad självkänsla
och ökad motivation. Samtidigt får man en chans att
få in en fot på arbetsmarknaden. Det är det som över-
väger.
De största skillnaderna mellan det danska friåret
och Trelleborgsförsöket var att det danska friåret
innebar att man till slut bara fick 60 % av a-kassan.
Det började med 100 %, men man sänkte det så små-
ningom. Där fick man ganska lite när man var ledig.
Men det kan man ta igen med andra saker. Man
tyckte ändå att detta var bra.
I Trelleborg tog man till otraditionella medel.
Man fick 100 % när man var ledig.
För företagen innebär det här en mer flexibel och
anpassad personalförsörjning och möjlighet till rota-
tion. Företagen får också genom friåret ökade möjlig-
heter att överbrygga produktionsnedgångar. Genom
att behålla arbetsförhållandena undviker man framti-
da omkostnader för rekrytering.
Friåret kan också främja kvinnligt företagande i
och med att kvinnor ofta är mer försiktiga när det
gäller att ta lån än män. Ofta begär kvinnor kanske
50 000 kr i lån, medan en man gladeligen begär 1
miljon för att starta ett företag.
Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 4 i betänkandet.

Anf. 232 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Barbro Feltzing.
Hur ska man i dagens situation, när det redan är brist
på arbetskraft, klara av rekryteringen?
En del tror jag säkert att man kan klara av genom
att deltidsarbetslösa får gå upp i tid och får mertid i
det förslag som Barbro Feltzing redovisar.
Men många har redan gått över från vårdyrkena
till annan verksamhet. Sedan är det också svårt att
rekrytera ungdomar till utbildningarna. Jag bara und-
rar lite grann hur Barbro Feltzing har tänkt sig det.

Anf. 233 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Det gäller som sagt var att kompe-
tensutbilda arbetskraften. Det håller vi på med bl.a.
genom Kunskapslyftet och andra utbildningsinsatser
när det gäller en arbetstidsförkortning, om det var det
Margareta Andersson menade.
Jag räknar också med att det för ca 30 % av den
frigjorda tiden kommer att behövas ny arbetskraft när
man tittar på en arbetstidsförkortning. Det gäller bl.a.
kompetens men också deltidsarbete. Arbetskraftsbrist
är det kanske i de tre delar av Sverige där den största
befolkningen finns. Däremot finns det mycket arbets-
kraft på andra ställen i landet. Det finns också många
människor som går i utbildning som gärna vill ha
arbete men som tack vare arbetslivserfarenheten kan-
ske läser på universitetet. Det finns en stor potentiell
styrka i det.

Anf. 234 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tvivlar på att Barbro Feltzing har
riktigt rätt. Just vårdpersonal har en speciell yr-
keskunskap. Många behöver dessutom också en legi-
timation för att få utföra arbetsuppgifterna. Det är
alltså inte så enkelt att ta någon från ett område och
flytta över till vården.
Därför tror jag att det i vården kan vara ganska
knepigt att fylla luckorna efter 30 %. Tyvärr är det
också så inom vården att även inom de områden där
det finns andra arbetslösa är det stor brist på vårdper-
sonal och skolpersonal. Jag kommer själv från ett
sådant område. Att rekrytera vikarier och även att
nyrekrytera personal för fasta anställningar är ganska
knepigt i dag.

Anf. 235 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att det ge-
nomfördes ett sextimmarsförsök inom vården i Hel-
singborg. Där var det 120 vårdbiträden och under-
sköterskor som fick heltidsveckan minskad från 37
till 30 timmar. Heltidarna gick ned i arbetstid, men
deltidarna gick upp i lön, och man täckte upp.
Regeringen gick nu ut med att man ska lagstifta
om att deltidarna ska få heltid. Men jag kan se att alla
de deltider som finns kommer att täcka arbetstidsför-
kortningen och kompetensutbildningen ganska bra.
Det är det svar som jag har.
Jag tror att även Margareta Andersson är för en
arbetstidsförkortning.

Anf. 236 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Vad vi nu har hört är ju en enda stor
lovsång till arbetstidsförkortningens välsignelser.
Ändå satt ju Barbro Feltzing med i den Segelströmska
arbetsgruppen som för ett år sedan lade fram en rap-
port vars slutsatser var att en lagstiftad arbetstidsför-
kortning varken var en realistisk eller en önskvärd
lösning. Då kan man ju undra vad det är som har hänt
i sak under det här året som har fått Barbro Feltzing
att så ändra uppfattning.
I den här rapporten så talar ni om att en arbetstids-
förkortning med hänsyn till den demografiska ut-
veckling som vi har skulle ge upphov till stora pro-
blem när det gäller välfärdssektorn. Det skulle vara
svårt att upprätthålla välfärden inom skola, vård och
omsorg. Men då säger man i denna rapport att man
kan lösa det problemet genom att de människor som
blir berövade en del av sin betalda arbetstid i stället
mer eller mindre ska tvingas att gå in och göra obe-
talda arbetsinsatser. Tycker Barbro Feltzing att detta
är att öka människors livskvalitet? Tycker Barbro
Feltzing att detta är ett stort steg framåt för jämställd-
heten? Det är väl knappast unga IT-ingenjörer som ni
ska tvinga att göra obetalda dagsverken i vården, utan
det blir väl förmodligen kvinnorna som får stå för det,
antar jag?

Anf. 237 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Såvitt jag förstår menar Christel An-
derberg att det står att ingen vill ha en tvingande
lagstiftning. Det är det ingen som har föreslagit hel-
ler. Men däremot kommer man till slutsatsen att en
lagstiftning är nödvändig och att staten ska vara med
och hjälpa till att betala den. Men hur den ska se ut är
inte sagt i den rapport som vi lade fram och som heter
Kortare arbetstid - för och emot. Då kan man ju som
Christel Anderberg som är moderat naturligtvis alltid
ta fram de negativa egenskaperna, medan jag kanske
tar fram de positiva egenskaperna.
Jag kan säga att en lagstiftning som är generell
och som vi vill ha kommer att ge möjlighet för alla
grupper att få en lagstiftad arbetstidsförkortning, även
dem som har låga löner. Men om man i stället bara
gör en arbetstidsförkortning via avtal så kommer bara
de som har höga löner att kunna få en arbetstidsför-
kortning. Man kommer inte att prioritera dem med
låga inkomster.

Anf. 238 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga. Det
fick jag inte från Camilla Sköld Jansson heller för en
vecka sedan. Men jag vill gärna ha svar på den frå-
gan. Vill ni tvinga människor att avstå från betald
arbetstid för att de i stället ska göra obetalda samhäll-
sinsatser?
För mig som är jurist är det lite främmande att tala
om lagstiftning som inte är tvingande. Lagstiftning är
tvingande. Och Barbro Feltzing sade själv nyss att det
inte går att lita till avtal, eftersom en arbetstidsför-
kortning då inte kommer att komma alla grupper till
del. Men när det gäller stora grupper på arbetsmark-
naden så är inte deras problem att de jobbar för
mycket, utan deras största problem är att de inte kla-
rar sin försörjning. I ett läge där redan 200 000 hus-
håll är beroende av socialbidrag för sin försörjning,
och där en arbetstidsförkortning riskerar att fördubbla
den siffran, tycker då Barbro Feltzing att hon har rätt
att sätta sig som förmyndare över alla dessa männi-
skor som faktiskt inte vill ha en tvingande arbetstids-
förkortning?

Anf. 239 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Miljöpartiet vill minska normalar-
betstiden. Vi vill minska den nuvarande normalar-
betstiden på 40 timmar med ett par timmar i veckan, i
ett första steg kanske med en timme. Men helst vill vi
minska den till en 35-timmarsvecka. Om man mins-
kar normalarbetstiden så är det ju normen. Och denna
lagstiftning är inte tvingande utan dispositiv. Och i
och med det har man rätt att genom avtal bestämma
hur man vill göra inom varje bransch. Men när man
minskar normalarbetstiden så sänker man hela nor-
men, och det är det som är det viktiga i detta sam-
manhang. Det är alltså absolut inte någon tvingande
lagstiftning.
Jag säger att det är viktigt att lagstifta i dag, efter-
som det är många som nu har förhandlat sig till korta-
re arbetstid. Om de inte får en lagstiftning här så
känner de att de har betalat denna arbetstidsförkort-
ning två gånger. Och jag vill alltså svara Christel
Anderberg att vi vill ha en minskning av normalar-
betstiden, och det är inte någon tvingande lagstift-
ning. Den är dispositiv.

Anf. 240 LAILA BJURLING (s):
Fru talman! För ganska precis 15 år sedan var
Mona Sahlin i min hemkommun Eskilstuna och be-
rättade för oss om sin utredning om arbetstidsförkort-
ning. Då var jag föreståndare på ett stort daghem och
ordförande i kommunens jämställdhetsdelegation. Jag
kommer ihåg att jag satt nere i salen och tänkte att det
är för märkligt att det ska vara så svårt att få fram en
arbetstidsförkortning - en fråga som det socialdemo-
kratiska kvinnoförbundet då hade drivit i 15 år.
Tio år senare var jag på samma plats och berättade
om den utredning som jag var ordförande i, nämligen
1995 års arbetstidskommitté, och dess betänkande
Arbetstid - längd, förläggning och inflytande, och
fortfarande fanns det inget förslag om lagstadgad
arbetstidsförkortning. Det satt säkert någon i salen då
också som tyckte att det var för märkligt att det ska
vara så svårt att få fram en arbetstidsförkortning, en
fråga som det socialdemokratiska kvinnoförbundet då
hade prioriterat i 25 år.
Vad vi i den utredningen kom fram till var bland
mycket annat att en kortare arbetstid vore bra ur
många aspekter. Det skulle vara lättare att kombinera
arbetslivet med familjelivet och övrigt samhällsliv.
Det skulle kunna bidra till större jämställdhet mellan
kvinnor och män. Och det skulle kunna förändra
behovet av samhällets service. Utredningen kom
också fram till att en arbetstidsförkortning inte betalar
sig själv utan kostar pengar som någon måste betala.
Därför ansåg utredningen att frågan passar bäst att
hanteras i förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter.
Där fanns också en mängd andra förslag som hit-
tills märkts genom två propositioner, en som handla-
de om hur EG:s arbetidsdirektiv skulle införlivas i
svensk lagstiftning och en proposition om större makt
över arbetstiden för småbarnsföräldrar som väljer att
vara föräldralediga på deltid. Och så sent som för
någon vecka sedan debatterade riksdagen den propo-
sitionen.
Efter valet 1998 ansåg regeringen att det fanns
behov av ytterligare fördjupning av underlaget i ar-
betstidsfrågan, och en arbetsgrupp tillsattes med Inger
Segelström som ordförande. Där ingick bl.a. jag och
arbetsmarknadsutskottets nuvarande ordförande
Sven-Erik Österberg tillsammans med representanter
från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi tog fram den
rapport som togs upp tidigare i replikskiftet, Kortare
arbetstid - för och emot. I den behandlas en rad kon-
sekvenser av en arbetstidsförkortning, både positiva
och negativa. Det blir ofta positiva konsekvenser för
individen och familjen, men kanske negativa för
arbetskraftsutbudet och finansieringen av vår välfärd.
Efter remissbehandling av den rapporten har rege-
ringen tillsatt ytterligare en utredning om arbetstid. Vi
hade vårt första sammanträde i går. Direktiven till
den utredningen är ganska omfattande. Den ska byg-
ga vidare på det som kommit fram i tidigare utred-
ningar och remissvar.
Varför behövs då dessa ständiga nya utredningar i
frågan? Varför kommer vi inte fram till någon föränd-
ring? Det visar vilken svår fråga det är.
Många debattörer har sin egen sanning, väljer sta-
tistik och forskare som stämmer överens med den
egna uppfattningen och väljer att bortse från allt an-
nat. Det är också en fråga som engagerar mängder av
människor, men det finns många olika uppfattningar
om hur man ska lösa frågan.
Vi har hört i debatten som pågick förra veckan,
om någon kommer ihåg vad som sades då, vilka
skillnader som finns mellan de politiska partierna. Vi
hör det utanför kammaren, från arbetsmarknadens
parter.
Skillnaderna handlar inte bara om sakfrågan utan
också om hur frågan ska hanteras, från moderaternas
avskaffande av arbetstidslagen helt och hållet till
andra partiers lagstadgade generella förkortning av
veckoarbetstiden.
Nu har inte världen stått helt stilla i väntan på nya
arbetstidsutredningar. Det har hänt och händer myck-
et i avtalen när det gäller arbetstidsfrågan. I så gott
som alla avtal finns det något skrivet om arbetstiden.
Även om lagen säger 40 timmar per vecka är det få
som arbetar så varje vecka i verkligheten.
Det vanligaste är att avtalen säger 40 timmar per
helgfri vecka. Det motsvarar i genomsnitt 38,5 tim-
mar i veckan. Många grupper som jobbar skift eller
har nattarbete har ännu kortare arbetstid i sina avtal.
Inom industrin finns många avtal som ger de anställ-
da rätt att välja mellan förkortad arbetstid, tidigare
pension eller högre lön.
Det finns en mängd försök med kortare arbetstid i
olika former, främst inom den offentliga sektorn men
också inom det privata näringslivet. Ett intressant
projekt pågår just nu bl.a. i Lindesberg. Där arbetar
hemtjänstpersonalen enligt 3+3-systemet. Det innebär
att de arbetar tre dagar och är lediga tre dagar osv.,
utan att ta hänsyn till lördagar och söndagar. Hittills
är personalen mycket nöjd med försöket. Så är det i
och för sig nästan alltid när man får vara med i en
försöksverksamhet. Jag hoppas att den nya arbets-
tidsutredningen kan titta närmare på den verksamhe-
ten.
På många arbetsplatser har personalen fått mycket
större makt över sin arbetstids förläggning. Det kan
kallas tvättstugeschema, periodplanerad arbetstid,
time care eller något annat. Gemensamt för dem alla
är att det utifrån verksamhetens behov fastställs hur
många som behöver vara i tjänst. Därefter får de
anställda själva välja vilka tider de ska arbeta. Trots
att det inte innebär kortare arbetstid upplever många
anställda det som om de jobbar mindre när de själva
får bestämma när arbetet utförs. Det gör att de kan få
arbete och familjeliv att gå ihop på ett bättre sätt. De
får bitarna i sitt livspussel att passa lite bättre.
Fru talman! På Arbetets museum i Norrköping vi-
sades nyligen en utställning om människors visioner
för yrkeslivet. Besökarna kunde bl.a. på ett lekfullt
sätt testa hur det känns att stressa när man matar nå-
gon.
Fyra käftar sitter på en ställning som snurrar runt,
medan munnarna mekaniskt öppnas och stängs. Be-
sökaren ska slänga in rätt antal olikfärgade bollar utan
att de hamnar utanför. Testet visar hur en underskö-
terska kan känna sig när hon måste skynda sig med
att ge mat och medicin till patienterna, skynda sig i
stället för att i lugn och ro kunna prata, mata och
vårda. Det är ett exempel på hur stressen i arbetslivet
breder ut sig alltmer. Vi vet att i synnerhet kvinnor i
vården och omsorgen, men även den manligt domine-
rade polisen, drabbas hårt av utbrändhet och ökande
sjukskrivningar.
Vill man göra det lätt för sig kan man, som Miljö-
partiet, kräva kortare arbetstid för att komma till rätta
med stressen i arbetslivet. Men är det lösningen? I
den forskning som jag har kommit i kontakt med
finns ingenting som tyder på att de som i dag har
kortare arbetstid, dvs. deltidsanställda, har lägre sjuk-
frånvaro eller känner mindre stress i arbetslivet än de
heltidsanställda. Det är klart att det är lättare att stå ut
med stressen på deltid än på heltid. Men är det så vi
ska lösa problemet? Är det inte så att arbetstakten
måste bli lägre, så att alla orkar med sitt arbete utan
att bli sjuka?
Inom några få år börjar 40-talisterna gå i pension.
Enligt Kommunförbundets beräkningar skulle kom-
munerna behöva rekrytera varenda en av de ungdo-
mar som går ut skolan. Alla inser det orimliga i detta.
Enligt rapporten Kortare arbetstid - för och emot är
risken stor att vi får för få människor som vill och kan
arbeta med vår välfärd. En generell arbetstidsförkort-
ning skulle i stället kunna öka pressen och arbetstak-
ten för de anställda. Rapporten visar att man måste
vara mycket noga med hur en arbetstidsförkortning
genomförs.
Samtidigt som vi pratar om brist på arbetskraft tar
vi inte hand om de människor som vill arbeta mer.
Det finns fortfarande en alltför stor grupp som står
helt utanför arbetsmarknaden, och det har vi behand-
lat i ett annat betänkande. Men på arbetsmarknaden
finns också 250 000 kvinnor som har tröttnat -
250 000 kvinnor som tvingas arbeta mindre än de vill,
250 000 kvinnor som är ofrivilligt deltidsarbetande.
Dessa kvinnor behöver mer pengar för sin försörj-
ning. Dessa kvinnor vill inte sänka sin arbetstid, de
vill öka den i stället. Detta är ett stort problem och en
stor skam att vissa branscher inte kan erbjuda sina
anställda ett heltidsjobb. Det märkliga är att det näs-
tan enbart handlar om kvinnodominerade branscher.
Regeringen kommer att tillsätta en utredare som ska
pröva om det måste till lagstiftning för att komma till
rätta med den ofrivilliga arbetslösheten och det stora
slöseri med arbetsvilja som det innebär.
Slutligen vill jag ta upp frågan om småbarnsför-
äldrarnas situation på arbetsmarknaden. Vi har hört
flera partiföreträdare ta upp den i sina anföranden i
förra veckan. Det är ingen tvekan om att många ar-
betsgivare verkligen uppmuntrar sina anställda att ta
ut föräldraledighet och underlättar så mycket som
möjligt för att det ska fungera bra på arbetsplatsen
under ledigheten.
Det finns även arbetsgivare som speciellt upp-
muntrar papporna att ta vara på småbarnstiden och
utnyttja sin rätt till ledighet. Senast läste jag om ett
byggföretag som kompenserade sina anställda för den
skillnad som finns mellan föräldrapenningen och
80 % av den faktiska lönen. Det företaget är inte
ensamt. Det finns en hel del företag som uppmuntrar
sina anställda på samma sätt.
Dessvärre finns det många exempel på motsatsen,
arbetsgivare som direkt motarbetar och diskriminerar
anställda som är föräldralediga. Det finns t.o.m. ar-
betsgivare som kräver av unga kvinnor att de ska
skriva s.k. barnkontrakt innan de får en anställning.
Det betyder att de måste lova att inte bli gravida inom
en viss tid. Det uppmuntrar inte till ett barnvänligt
samhälle och ett barnvänligt arbetsliv.
Allt det här borde rimligtvis inte vara tillåtet, ef-
tersom vi har en jämställdhetslag som förbjuder dis-
kriminering på grund av kön och en föräldraledig-
hetslag som ska skydda föräldrar mot godtycklig
behandling under eller på grund av föräldraledighet.
Fru talman! Vi har också en lag om anställnings-
skydd som har urholkats, mot Socialdemokraternas
och Vänsterpartiets vilja. Vid uppsägning av personal
har arbetsgivare på små företag rätt att undanta två
personer innan turordningslistan för uppsägning fast-
ställs. Vi socialdemokrater var emot den förändring-
en, eftersom vi anser att det kan ge upphov till god-
tycke vid uppsägning. Detta godtycke kommer att
drabba den som kanske har störst behov av skydd.
Det finns en stor risk för att föräldralediga kommer
att drabbas extra hårt. Därför vill utskottet göra ett
tillkännagivande till regeringen om att det behövs en
översyn av föräldraledigas skydd.
Fru talman! I betänkandet behandlas en mängd
motioner som rör arbetstidens längd och förläggning
och arbetstagarens inflytande över sin egen vardag.
Eftersom regeringen har tillsatt utredningar som berör
de flesta av motionerna vill utskottet inte ta ställning
till de enskilda yrkandena i dag utan föreslår avslag
på motionerna, i avvaktan på kommande utredning,
med undantag för motionerna A706 och A224, som
föreslås bifallas.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 241 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag har en fråga om något som Laila
Bjurling och jag nog egentligen har varit ganska
överens om. Det gäller övertidsuttaget. I 1995 års
arbetstidsutredning, där även jag satt med, diskutera-
des sådana här frågor. Vi diskuterade också en sänk-
ning av övertidsuttaget till 100 timmar per år i stället
för, som det nu är, 200 timmar per år. Många gånger
upplever jag att det är just det obetalda och tämligen
oreglerade övertidsuttaget som är ett av de stora pro-
blemen på arbetsmarknaden.
Ibland hör man folk säga: Tänk om man finge gå
hem när man har jobbat sina åtta timmar. Det vore
ganska skönt om man visste att man kan göra det.
Men många gånger måste man stanna kvar på arbets-
platsen. T.ex. inom vården måste ju en annan arbets-
tagare komma innan man kan lämna arbetsplatsen.
Man kan ju inte lämna ett antal patienter utan att
någon finns i närheten.
Hur ser Laila Bjurling på de här sakerna i dag?

Anf. 242 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Regeringen har tillsatt en utredning
där bl.a. jag ingår. Vi har inte tagit ställning till de
olika delfrågorna men det finns ju förslag om begrän-
sad övertid från den utredning som Margareta An-
dersson, jag och flera av er som finns här i kammaren
just nu satt med i. Dessvärre hjälper det inte att
lagstadga om begränsat övertidsuttag, mot obetald
övertid. Som Margareta Andersson säger är det väl-
digt vanligt att stora delar av ens arbetstid ligger som
obetald övertid. Det är väldigt svårt att lagstifta mot
det. Men i direktiven till den utredning som nu har
börjat arbeta finns också övertidsfrågan med.

Anf. 243 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Jag måste ge Laila Bjurling en eloge.
Trots hennes långa anförande här vet vi ännu inte var
Socialdemokraterna står i frågan om vi ska lagstifta
om en generell arbetstidsförkortning eller inte. Början
av anförandet var ett klart ja där men sedan kom alla
betänkligheterna. Det är både trist och märkligt att
Socialdemokraterna fortfarande, efter 15 års utredan-
de, tydligen inte vet var de står i den här frågan.
Laila Bjurling satt ju med i Segelströmska arbets-
gruppen. Jag har frågat Camilla Sköld Jansson och
Barbro Feltzing men jag har inte fått något svar. Dock
förväntar jag mig från Laila Bjurling, som ju företrä-
der det statsbärande partiet, ett svar på följande fråga:
Menar ni att vi ska möta den framtida bristen på ar-
betskraft inom vården, skolan och omsorgen - om
man nu förkortar arbetstiden, något som berövar
människor en del av deras betalda arbetstid - genom
att tvinga ut människor i s.k. frivilligt obetalt arbete?
Om så är fallet undrar jag vilken inverkan det får på
jämställdheten och på människors livskvalitet.

Anf. 244 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! I samband med den arbetsgrupp som
jobbade med frågan om för och mot kortare arbetstid
lade vi ut på Konjunkturinstitutet att titta närmare på
effekterna av olika former av arbetstidsförkortningar,
under vissa givna förutsättningar. Så är det ju alltid
när man ska göra prognoser. Av Konjunkturinstitutets
prognoser framgick att vi skulle kunna rymma en hel
del arbetstidsförkortning inom den tillväxt som finns.
Ändå skulle vi kunna ha en ganska bra utveckling när
det gäller hushållens privata konsumtion. Men sedan
har vi det problem som Christel Anderberg pekar på.
Hur ska vi alltså ordna försörjningen för välfärden
framöver?
Med en generell arbetstidsförkortning över hela
linjen riskerar vi, enligt Konjunkturinstitutets beräk-
ningar och prognoser, att mindre pengar kommer in i
form av skatt. På det sättet minskar chanserna att
försörja våra välfärdssystem. I prognoserna fanns det
dock också en ganska rejäl höjning av hushållens
privata konsumtion. Inga beräkningar gjordes vad
gäller hushållens eventuella beredskap att minska
tillväxttakten i egen konsumtion för att på det sättet
åstadkomma en ökad välfärd. Således kan man inte
generellt säga att utredningen visar att det skulle bli
brist på folk. Inom vissa branscher är det så men vi
ser också att det finns väldigt mycket outnyttjad ar-
betskraft, både i form av deltidsarbetslösa och i form
av helt arbetslösa.
Om det blir minus eller plus får nog alltså utred-
ningen utvisa.

Anf. 245 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Men snälla Laila Bjurling, jag läser
innantill ur er rapport och det är inte Konjunktur-
institutets ord, utan det är arbetsgruppens ord: Slutli-
gen skulle verksamheten i den offentliga sektorn
kunna kompletteras genom att personer som fått sin
arbetstid förkortad lägger in ett visst mått av frivilligt
arbete.
Så står det faktiskt, och Laila Bjurling har inte re-
serverat sig. Tänker ni er alltså att människor ska
förhindras att jobba betald arbetstid så mycket som de
skulle vilja för att i stället tvingas in i en form av
obetald samhällstjänst?

Anf. 246 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Ingenting i rapporten sägs om obetald
samhällstjänst, bortsett från en enda, att ställas mot
hundratals olika konsekvenser - för eller mot. Man
kan välja att göra som Christel Anderberg gör och
plocka ut en enda mening ur det hela för att visa att
förkortad arbetstid strider mot de anställdas behov
och villkor.
I själva verket är det väldigt många anställda som
önskar förkorta sin arbetstid. Socialdemokraternas
linje i det hela är just att se till att den enskilda indi-
viden får ett rejält inflytande över sin egen arbetstids
förläggning, men med kollektivavtal eller lag i botten;
detta i motsats till Moderaternas linje, nämligen att
den enskilde anställde får vara utlämnad på nåder till
arbetsgivarnas eget godtycke. Man säger inte riktigt
så men läser man lite mellan raderna så är det precis
vad som sägs. Moderaterna säger i sin reservation att
arbetsgivarna ska få bestämma hur det ska se ut. Se-
dan kan de arbetssökande söka sig till de villkor som
de själva gillar. Detta är en snabbförkortning, inte ett
direkt citat. Jag tror dock att det är en ganska korrekt
tolkning av Moderaternas reservation.

Anf. 247 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill upprepa lite av det jag tidiga-
re sagt. Flera länder har ju förkortat arbetstiden och
där har det faktiskt gått väldigt bra. Man har inte sett
de stora farhågor som vi ser här i Sverige. I Norge har
man förkortat arbetstiden. Detsamma gäller Finland.
Där har man också prövat med friår. På samma sätt är
det med Danmark och Holland. Den ordning som nu
införts i Frankrike vad gäller arbetstidsförkortning har
visat sig vara en stor succé. Likadant är det med
Tyskland där man har gått längst och nu har 35 tim-
mars arbetsvecka men strävar efter 32 timmars ar-
betsvecka. Volkswagen har minskat arbetstiden,
samtidigt som man tillämpar flexibilitet.
Vad säger Laila Bjurling? Är inte detta något som
också Sverige måste tänka på, dvs. att vi också ska
börja med arbetstidsförkortning? Sett till länderna
runtomkring ligger vi nästan sist i ligan i det här av-
seendet.
Sedan gäller det vad Laila Bjurling säger om att
hälsan blir bättre av en arbetstidsförkortning. Det är
väl närmare 54 kommuner i Sverige som har prövat
detta, och i samtliga kommuner säger man att sjuk-
frånvaron har minskat. Detta kanske den senaste
arbetstidsgruppen inte tog så stor hänsyn till. Man
tittade på vad Konjunkturinstitutet sagt men tog inte
hänsyn till hälsan. I Karlskrona minskar sjukfrånva-
ron. Vidare gäller det Södertälje sjukhus. I arbets-
gruppen har vi tidigare talat om Kiruna, där sjukfrån-
varon minskat. Likadant är det med övriga. I Tysk-
land har man också visat att arbetsskadorna minskat.

Anf. 248 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Miljöpartiet envisas med att säga att
vi ligger sist i ligan. Barbro Feltzing använde inte
precis de orden, men de brukar säga att vi jobbar mest
av alla i hela Europa. Så är ju inte fallet.
Det är väldigt få som har en lagstiftning om mind-
re än 40 timmar. De flesta länder i Europa har en
lagstiftning om mer än 40 timmar, kanske om 42 eller
48 timmar. Det finns enstaka exempel på annat, men
däremot finns det väldigt gott om avtal mellan vissa
av arbetsmarknadens parter som har annan arbetstid.
Det finns även i Sverige.
Jag sade i mitt anförande att det är mycket få som
jobbar 40-timmarsvecka i Sverige varje vecka. Det
allra vanligaste när man säger att man jobbar 40-
timmarsvecka är att man är ledig röda dagar som
infaller måndag-fredag, dvs. helgdagar. Då jobbar
man i genomsnitt 38½ timmar.
Barbro Feltzing säger att man ska sänka nor-
malarbetstiden med en timme i veckan. Det skulle i
själva verket kunna innebära en höjning om vi
lagstadgade om 39 timmar.

Anf. 249 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag kan börja med det sista. När jag
säger att man ska sänka normalarbetstiden med en
timme, minns kanske Laila Bjurling att arbetstidsför-
kortningsgruppen, som vi hade som referensgrupp
höll med om att det skulle sänka normen på hela
arbetsmarknaden om man sänkte normalarbetstiden
med en timme. Det håller man med om. Att man
genom avtal kan förkorta den ytterligare är riktigt.
Men om man tittar på Frankrike ser man att de har
en lagstiftning om att företag med mer än 20 anställda
ska förkorta arbetstiden. Om de inte gör det får de en
straffpålaga. Men det har blivit så att man har för-
kortat arbetstiden. Alla andra länder har också gjort
det. Jag vidhåller att Sverige ligger efter.
En annan sak som jag vill ta fram är att JämO,
som skickade in remissvar på arbetslivsgruppen, sade
att det fanns tre tunga skäl för att förkorta den dagliga
arbetstiden. Det var bättre förutsättningar att kombi-
nera arbete med föräldraskap, en jämnare fördelning
mellan kvinnor och män och obetalt och betalt arbete,
som jag också tog upp i mitt anförande, men också att
kvinnors arbetsskador och långtidssjukskrivningar
minskar. Någonting som är viktigt är att det kan bli
en ändrad arbetsorganisation inom arbetslivet. Det
bidrar till att manligt uppbyggda hierarkier luckras
upp och till att ändra maktförhållanden mellan kvin-
nor och män i arbetslivet.
JämO trycker väldigt hårt på det här. Man menar
också att många kvinnor med ofrivillig deltid kan gå
upp till heltid.
Vad tycker Laila Bjurling om JämO:s inlägg i de-
batten?

Anf. 250 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Miljöpartiet tillhör tyvärr verkligen
den grupp som bara plockar ut de fakta som stämmer
överens med sina uppfattningar och glömmer bort
alla andra fakta som finns i målet.
Det finns inga som helst tecken på att t.ex. del-
tidsarbetare har mindre stress i arbetslivet eller mind-
re sjukfrånvaro. Finns det några tecken kan det vara
åt andra hållet i stället. Arbetstidens längd har inte
något samband med sjukfrånvaron. Däremot stämmer
detta, som Barbro Feltzing säger, i försöksverksam-
heter. Men det spelar ingen roll vilken försöksverk-
samhet man än hittar på, för man ser alltid att männi-
skor blir engagerade och upplever att det är positivt
att få vara med och bestämma och ha inflytande över
sin situation. Då upplever man att man har en bättre
hälsa.
Däremot är det inte särskilt många ställen där det
visar sig att den faktiska sjukfrånvaron verkligen har
sjunkit. Karlskrona nämner Barbro Feltzing som ett
exempel. Där visade det sig att sjukfrånvaron sjönk
när man diskuterade projektet, men när man väl kom i
gång ökade den igen. Det går alltså inte att på något
sätt leda i bevis att det har med varandra att göra.
Däremot tycker jag att det är oerhört angeläget att
vi verkligen jobbar hårt för att alla anställda ska få
inflytande över sin egen arbetssituation. Då känner
man att man kan kombinera sin fritid med sitt arbets-
liv på ett vettigt sätt, och på det sättet klarar man av
det s.k. livspusslet.
Jag är ganska övertygad om att vi nog kommer att
ha en hel del olika exempel på arbetstidsförkortningar
i den utredning som nu arbetar när vi får lägga fram
våra förslag. Men vi är inte framme där än; vi vet
ännu inte vilka förslag vi kommer att lägga fram.

Anf. 251 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! För att haka på det senaste replik-
skiftet om deltidsanställda, vill jag säga att det är
viktigt att ta fasta på de försök som har gjorts och de
erfarenheter man har gjort. Där har man t.ex. sett att
när man gör om tjänster i en verksamhet som har
blandade deltider och heltider, innebär det en lättnad i
arbetsbelastning, därför att deltidarna går generellt
sett in i verksamheterna när det är tyngre. Gör man då
om tjänsterna så att de har lika långa tjänster fördelar
man arbetsbelastningen på annat sätt. Jag tycker att
det är viktigt att ta fasta på det.
Laila Bjurling ställer frågan varför det är så svårt
att få till stånd en arbetstidsförkortning. Den samlade
kvinnorörelsen har ju arbetat för kortare arbetsdag i
30 år. Jag blir inte klok på var socialdemokratin står i
den här frågan, eller var Socialdemokratiska kvinno-
förbundet står. Jag blir inte mera klok av att lyssna på
argumentationen i dag, där jag tycker att Bjurling
väldigt tydligt betonar argumenten mot en generell
förkortning av arbetstiden. Även i Kvinnoförbundet
kan man bara under de senaste åren hitta uttalanden
där de ena dagen säger att vi ska ha en lagstiftning via
normen, andra dagen avtal och tredje dagen återigen
lagstiftning. Det senaste är att man tycker att det hade
varit käckt med en extra semestervecka.
Det finns alltså en opinion ute på arbetsplatserna,
och det finns en stark opinion inom fackföreningsrö-
relsen och kvinnorörelsen. Det är bra om Socialde-
mokraterna kan ge ett ärligt besked: Är ni en bunds-
förvant i kampen för sex timmars arbetsdag, eller är
ni det inte?

Anf. 252 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Det är sant, som Camilla Sköld Jans-
son säger, att det är väldigt mycket diskussioner om
arbetstidsförkortning ute på arbetsplatserna. Men om
det vore så enkelt att alla hade samma uppfattning i
den frågan skulle saken säkert vara utagerad för länge
sedan. Men så är den inte.
Det finns många som inte alls tycker att det ska
vara någon arbetstidsförkortning, som vill jobba mera
eller som vill jobba precis så mycket som möjligt. Det
finns andra som tycker att man ska ha förkortad ar-
betstid varje vecka som man inte ska få överskrida.
Det finns en svängning, som går över mer och mer till
att man själv ska få disponera och ha inflytande över
sin arbetstid. Ibland kanske man vill jobba lite längre
och ibland lite kortare. Man vill kunna disponera sin
semester som överstiger fyra veckor.
Vi har ett förslag om det som ligger sedan tidiga-
re, och det ligger också i den nya utredningen. Man
ska kunna plocka dem i timmar för att kunna ta lite
kortare arbetstid mellan varven. Vi har det också i det
förslag som tyvärr föll på målsnöret som alla fackliga
organisationer var överens om, dvs. att man skulle
kunna lägga ut ett antal lediga dagar som arbetstaga-
ren själv disponerar över, i timmar, i halva dagar, i
hela dagar. Men det är arbetstagaren själv som dispo-
nerar över sin ledighet.
Jag tror att det är det som vi kan ena oss runt i So-
cialdemokraterna. Men det kunde inte Vänsterpartiet
och Miljöpartiet ställa upp på, så tyvärr föll den frå-
gan. Jag tror att den hade varit bra för arbetsorganisa-
tionen också. Om de anställda har ett större inflytande
över sin arbetstid och kan ta ut sin ledighet på ett sätt
som de själva bestämmer måste också arbetsorgani-
sationen bli mycket mer flexibel, så att den kan möta
människors olika individuella behov.

Anf. 253 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Vänsterpartiet var ju inte delaktigt i
att förslaget från de fackliga organisationerna föll.
Jag vill också vidhålla, när vi diskuterar vikten av
flexibilitet, att man vill kunna anpassa arbetstidens
förläggning utifrån verksamheten och utifrån olika
kriterier. Det är ingen motsättning mellan det och att
göra en förändring i arbetstidsnormen.
Jag tycker att vi från arbetarrörelsens sida har ett
gemensamt ansvar att försvara den arbetstidslag som
vi har och inte förtala den. Den arbetstidslag som vi
har ger alla möjligheter till flexibilitet och inflytande.
Utifrån den kan vi sänka normen för att förstärka
kvinnors möjligheter att få en arbetstidsförkortning
och också i den lagen förstärka arbetstagarinflytandet.
Jag skulle vilja knyta an till Barbro Feltzings citat
från JämO. JämO är väldigt tydlig när man tittar på
en generell arbetstidsförkortning å ena sidan och
förslaget om semester å andra sidan. Man säger att en
extra semestervecka inte behöver förändra manligt
uppbyggda hierarkier i arbetslivet eller vanor i pri-
vatlivet. JämO konstaterar att det ur jämställdhets-
synpunkt finns starka skäl för en förkortning av den
dagliga arbetstiden.
Nu är det på modet att vara feminist, och social-
demokraterna tänker sig också att bli feminister. Jag
skulle vilja höra vad en socialdemokratisk feminist
drar för slutsatser när det gäller synen på extra se-
mesterdagar kontra en daglig förkortning av arbetsti-
den.

Anf. 254 LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! En socialdemokratisk feminist inser
att det ser lite olika ut för olika människor när det
gäller hur de vill jobba. En hel del av de deltidsarbe-
tande kvinnorna föredrar i dag att arbeta hela dagar -
att jobba långa dagar när de är på plats och vara helt
ledig andra dagar - på grund av att de har långa
pendlingsavstånd. Resor tar för mycket tid om man
ska jobba bara få timmar per dag.
Det finns familjer där både mamman och pappan
jobbar oregelbundna arbetstider och där man parera
så att den ena jobbar när den andra är hemma och
tvärtom.
Det ser inte ut så i det moderna arbetslivet att man
börjar klockan 7 eller 8 och slutar 16 eller 17. Det är
mer än en tredjedel av alla anställda som jobbar på
vad vi skulle kunna kalla för obekväma eller oregel-
bundna arbetstider. Det är en grupp som ökar på ar-
betsmarknaden.
Jag tror att detta framför allt rör dem som har barn
hemma. Är det bara två vuxna är det lättare. För att
familjerna ska kunna få sina livspussel att fungera på
bästa möjliga sätt fodras det att man har en stor flexi-
bilitet och själv kan välja hur man vill förlägga sin
arbetstid. Det kan vara så att man jobbar en vecka och
är ledig en vecka eller att man jobbar långa dagar
ibland och korta dagar ibland.
Vi kan inte med lagens hjälp säga att alla ska job-
ba lika många timmar varje dag. Arbetsorganisatio-
nen måste ta vara även på den andra delen av männi-
skors önskemål i arbetslivet. Det är min absoluta
övertygelse som socialdemokratisk feminist.

Anf. 255 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Nog är det bra märkligt. Jag har ställt
samma raka fråga till Laila Bjurling, till Barbro Felt-
zing och till Camilla Sköld Jansson, som alla tre satt
med i den Segelströmska arbetsgruppen.
Det framgår av rapporten att man inser att det
kommer att bli svår brist på arbetskraft inom skolan,
vården och omsorgen om man förkortar arbetstiden.
Det tänker man sig att lösa genom att människor ska
göra frivilliga insatser.
Tänker ni med lag beröva människor betald ar-
betstid och ersätta det med frivillig samhällstjänst?
Ingen av de tre vill svara på frågan, för de inser att
detta är en lapsus. Det är så ologiskt att uttalandet inte
tål att hållas fram i ljuset.
Men det var inte för det som jag begärde ordet
igen, utan det var för att försöka klarlägga vad lag-
stiftning egentligen innebär. Alla talare säger att vi
lagstiftar men att det inte är tvingande. Lagen är ju
dispositiv.
Vad innebär då detta? Om arbetstidslagen är se-
midispositiv innebär det att man kan frångå den ge-
nom centrala kollektivavtal i vissa hänseenden och
även i några begränsade avseenden genom lokala
kollektivavtal. Det innebär att den arbetsgivare som
inte har något kollektivavtal är bunden av arbets-
tidslagen till sista kommatecknet. Även i övrigt ligger
det i begreppet avtal att det är två parter som måste
komma överens.
Hur sannolikt tror ni att det är att någon facklig
organisation i kollektivavtal skulle gå med på att dess
medlemmar skulle jobba 40 timmar per vecka om
man har en arbetstidslag som säger att normen är 35
timmars arbetsvecka?

Anf. 256 CAMILLA SKÖLD JANS-
SON (v):
Fru talman! Jag svarade på Christel Anderbergs
båda frågor i förra omgången, men jag kan försöka
göra det igen.
Christel Anderberg frågar om behovet av ideellt
arbete grundar sig på en beräkning av fördelningen av
den offentliga kontra den privata konsumtionen. Ut-
redningen konstaterar att man 2015 kommer att få
sådana problem med den offentliga konsumtionen att
man måste komplettera oavsett om man gör en ar-
betstidsförkortning eller inte om man inte förändrar
skattekvoter. Den kompletteringen är minimal jämfört
med vad som skulle behövas om moderaternas skat-
tepolitik skulle gå igenom. Tycker Christel Ander-
berg att detta lilla är ett problem kan jag säga att det
inte är någonting jämfört med vad som skulle bli
fallet med de neddragningar ni förordar.
Återigen går jag till att arbetstidslagen är disposi-
tiv och att man har en norm som man i en förhand-
lingssituation omsätter i praktiken. Hur kommer det
sig, Christel Anderberg, att vi på arbetsmarknaden i
dag har en uppsjö av olika varianter utifrån olika
verksamheter och olika veckoarbetstider om lagen är
så tvingande?

Anf. 257 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Camilla Sköld Jansson pratar om våra
förslag till skattesänkningar. I samband med den
Segelströmska arbetsgruppens förslag gjorde Kom-
munförbundet bedömningen att sänkningen av ar-
betstiden skulle kosta kommunsektorn 10 miljarder
kronor om året. Detta skulle leda till att man måste
göra sig av med personal. Självklart kommer en ar-
betstidsförkortning, tillsammans med den demogra-
fiska utveckling vi har, att leda till att det blir brist på
arbetskraft inom stora sektorer.
Det finns i dag kollektivavtal där man har hittat
olika varianter för arbetstidens längd och förläggning,
och det tycker vi moderater är alldeles utmärkt. Men
det finns inte ett enda exempel på ett kollektivavtal
där man har kommit överens om längre arbetstid än
vad arbetstidslagen föreskriver som norm. Den utgör
taket, och sedan kan man gå nedåt men aldrig uppåt.

Anf. 258 CAMILLA SKÖLD JANS-
SON (v):
Fru talman! Att det inte finns avtal om längre ar-
betstid är själva poängen. Det är det som gör att lagen
och normen är ett verktyg för en arbetstidsförkort-
ning.
Det är intressant att Christel Anderberg är så om-
tänksam när det gäller kommunsektorn och kommun-
sektorns resurser. Det gläder mig. Det vore intressant
att se om det kunde återkomma i de moderata motio-
nerna.
Självklart kostar en arbetstidsförkortning, och det
är också därför man ska ersätta arbetsgivare t.ex. via
sänkta arbetsgivaravgifter. Gör man inte det kostar en
arbetstidsförkortning, precis som Kommunförbundet
har räknat med. Men man lyfter också i denna rapport
fram att man kan kombinera en generell arbetstids-
förkortning med en politik, t.ex. via sänkningar av
arbetsgivaravgifterna, så att arbetsgivaren kompense-
ras för den högre timkostnad som det faktiskt blir.

Anf. 259 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Det är ett missförstånd, Camilla
Sköld. Vi moderater värnar inte det allra minsta om
kommunsektorn som sådan. Däremot värnar vi väl-
digt mycket om verksamheterna vård, skola och om-
sorg i vilket huvudmannaskap de än ska bedrivas. Vi
är mycket angelägna om att de verksamheterna ska få
ekonomiska möjligheter att anställa så många händer,
fötter och huvuden som behövs för att man ska få
vård och omsorg av hög kvalitet.
Camilla Sköld Jansson framställer det som att en
sänkning av arbetsgivaravgifterna inte skulle kosta
någonting alls. Men faktum är ju att staten kommer
att få in betydligt lägre avgifter - det är egentligen
skatt - om vi sänker arbetsgivaravgiften. Vi modera-
ter föreslår skattesänkningar, men ni föreslår sänk-
ning av arbetsgivaravgifterna. Vad är skillnaden? I
bägge fallen få staten lägre inkomster.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 april.)

16 § (forts. från prot. 88) Idrottsfrågor m.m.
(forts. KrU4)

Anf. 260 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Nu var det idrott. Vet ni att jag har
arbetat i 14½ timme nu? Jag kommer att vara hem-
ifrån i 17 timmar i dag. Jag skulle önska att den här
branschen kunde erbjuda mer mänskliga arbetsfor-
mer. Med den här typen av arbetsbörda, som jag delar
med många i samhället som är i arbete, är det svårt att
orka och hinna med ideellt arbete. Trots det har vi i
landet en halv miljon ideellt arbetande ledare på gräs-
rotsnivå. Om de hade avlönats som t.ex. fritidsledare
hade det kostat samhället 14 miljarder kronor om
året. Det är få länder som erbjuder en sådan mångfald
och en sådan lättillgänglig idrott som Sverige. Men
kåren som arbetar ideellt börjar bli allt äldre.
Idrotten ger friskvård, engagemang, underhållning
och gemenskap och har i själva verket aldrig haft en
större chans att växa och vara samhällsnyttig än nu
när rapporter om ohälsa, fetma och stillasittande avlö-
ser varandra. Men det är klart att om vi aldrig kan få
ordning på arbetstiden kommer vi att fortsätta sitta
stilla och bli allt fetare.
Tyvärr har den spontana idrotten minskat de se-
naste åren. Det är alltmer så att barn som inte är med i
någon förening är fysiskt helt passiva på sin fritid.
Alarmerande undersökningar av ungdomars fysiska
status visar att 16-åringar i vårt land har blivit 3-4 kg
tyngre de senaste tio åren, och det är inte muskelmas-
san som har ökat.
Vet ni förresten att det är vanligast att elever be-
viljas frånvaro från idrotten i skolan på medicinska
grunder, enligt en studie från Riksidrottsförbundet?
Hela 43 % åberopar det. Procentsatsen förefaller
mycket märklig, tycker jag, och den borde kräva en
noggrannare analys. Fler flickor än pojkar beviljas
frånvaro, 21 respektive 4 %. Det här bör vara en sig-
nal till skolorna om att idrotten är dåligt anpassad till
flickornas önskemål och behov, och vi ställer oss
mycket frågande till att 12 % av de frånvarande anger
övervikt som skäl till frånvaron. Anser skolan att
överviktiga barn inte behöver motionera?
Minskad rörlighet leder till en ökning av hjärt-
sjukdomar och coloncancer och till en minskad lung-
funktion. Medellivslängden riskerar på sikt att sjunka
om inte den här utvecklingen bryts. Genom att röra på
sig skapar barnet grunden för sin intellektuella, soci-
ala och personliga utveckling. Rörelse är ett lärome-
del för barnet.
I den av riksdagen nyligen antagna idrottspropo-
sitionen står mycket att läsa om närmiljöns betydelse
för motion och idrott. Här har vi mycket att hämta in
och förverkliga hela ledet ut till kommunerna. En
finsk undersökning visar att barn under skolåldern rör
sig i stadsmiljö 50-150 meter från hemdörren och att
de äldre barnen rör sig inom en krets på 400 meters
avstånd från hemmet. Men barnets dagliga idrottande
försvåras mest av avståndet till idrottsplatsen. För att
möjliggöra tillräcklig motion måste man ju skapa rätt
omständigheter, och för barn i den tidiga skolåldern
är just den egna gårdsplanen, närområdet och skol-
gården de viktigaste platserna för motion och idrott.
Om vi då minskar möjligheterna i stället för att öka
dem, som vi fastslog i idrottspropositionen, har vi
ytterligare tagit bort en del av möjligheten för sponta-
nidrottandet.
Vet ni förresten att barnen under sin tid i lågstadi-
et har ungefär 1 500 timmar rast? Det är mer tid än
vad något skolämne har. Det om något borde väl leda
till eftertanke.
Det här är ju kommunernas ansvar, men det är
också vårt ansvar att föra ut de beslut som vi fattar
och de riktlinjer som vi bestämmer här i riksdagen.
Samarbete med skolan och idrottsföreningarna vid
planering av den fysiska miljön kan maximera nyttan
för barnet. Vi menar också att forskningen inom om-
rådet hälsa behöver förstärkas.
Det fysiska aktivitetsåret pågår just nu. Idrotten
sätter folk i rörelse. Men också friluftsorganisationer-
na, hembygdsföreningarna, studieförbunden och
folkdansgillen samarbetar och tar nya tag för att till-
sammans hjälpas åt att bryta den här trenden mot
ökad övervikt och sämre hälsa.
Jag skulle önska att detta var ett lika hett debatte-
rat ämne som boxning är. Men märkligt nog är det
inte det. Eller är det så märkligt? Titta på vad det är
som styr intressena och i medierna!
Från Miljöpartiets sida har vi en motion med flera
andra partier om att vi tycker att kampsporterna be-
höver jämställas med den professionella boxningen
och att en del kampsporter troligtvis också behöver
förbjudas. Vi vill att man ser över det. Vi vill att man
ser över detta med inriktning på förbud. Med det
yrkar jag bifall till reservation 11 under punkt 13. Vi
tror alltså att det finns skäl att utvidga förbudet. Vi
ställer inte upp på skrivningen i betänkandet om att
man vill ha en förutsättningslös utredning.
Just nu pågår, fru talman, ett intensivt lobbyarbete
gentemot de s.k. gräsrötterna inom idrotten, alltså
dem som jag pratade om tidigare, de ideellt arbetande
ledarna. Man tycker att vi ska ansöka om OS igen. En
del tror att det här ligger på is, men det pågår ett lob-
byarbete. Då vill jag påminna om att OS kostar peng-
ar. Det är inte bara kul. Miljöpartiet anser att det bör
ankomma på dem som ska betala ett sådant stort
arrangemang att bestämma om en ansökan om OS ska
göras. Om det är Stockholm som ska betala bör
stockholmarna tillfrågas. Om någon annan ska betala,
t.ex. staten, behöver ju hela Sveriges befolkning till-
frågas. Detta görs då lämpligen via en folkomröst-
ning.
Per Bill från Moderaterna har skrivit en väldigt
bra motion om det här. Den motionen yrkar jag bifall
till. Det är reservation 9 under punkt 10.
Så vill jag säga några ord om det anmärknings-
värda att sexuella övergrepp och sexuella trakasserier
inom idrotten i Sverige fortfarande är ett outforskat
område. Även internationellt är forskningen på det
här området i sin linda. Men hösten 1999 presentera-
des en undersökning bland elitidrottskvinnor i Norge.
Av dem hade 28 % upplevt sexuella trakasserier inom
idrotten, antingen av ledare, tränare eller andra aktiva
i närmiljön.
Miljöpartiet anser att det är viktigt att det tas fram
etiska riktlinjer inom idrotten och att frågor om sexu-
ella trakasserier och övergrepp blir föremål för utred-
ning. Kunskap om att sexuella trakasserier förekom-
mer och åtgärder mot dessa bör enligt vår uppfattning
spridas vid all ledarutbildning inom idrotten. Dess-
utom anser vi att de olika förbunden ska ha en strategi
för hur de ska hantera en situation där någon blivit
sexuellt trakasserad.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 13 under punkt 4.
Till sist vill jag upprepa någonting jag sade under
vår tidigare pågående debatt. Jag undrade då varför
män annonserar efter kvinnor i stället för att gå på
alla kulturarrangemang, där kvinnorna faktiskt är. Jag
vill avsluta den idrottsdebatten med att säga: Jag
undrar varför kvinnor annonserar efter män. Det är ju
bara att besöka olika idrottsevenemang, för det är där
männen är.

Anf. 261 LARS WEGENDAL (s):
Fru talman! I kväll är det alltså andra halvlek för
debatten om KrU4. Den påbörjades i torsdags, men
på grund av den sena timmen hann den aldrig slutfö-
ras.
Jag vill inledningsvis konstatera att det här betän-
kandet är ett motionsbetänkande om främst idrotts-
frågor, men även några motioner om allmänna sam-
lingslokaler finns med. Motionerna är både från förra
riksdagsåret och från innevarande. Betänkandet har
föranlett 20 reservationer och tre särskilda yttranden.
Jag kommer att kommentera några av reservationerna
i slutet av mitt anförande.
Fru talman! För drygt ett och ett halvt år sedan
debatterade vi och fattade beslut här i riksdagen om
regeringens proposition En idrottspolitik för 2000-
talet. Vi lade då fast strukturen för idrottspolitiken,
och som alla minns slog vi fast idrottspolitiken tre
grundstenar.
Den första handlar om att idrott också är folkhälsa
och att det alltid är viktigt att lyfta fram idrotten som
en del av folkhälsoarbetet. Breddidrotten blir alltmer
viktig i en tid när vi har alltmer stillasittande arbeten
och vi ser att medelvikten bland både unga och äldre
ökar.
Den andra grundstenen handlar om att idrotten är
en fri och självständig folkrörelse med en bred verk-
samhet som är spridd över hela landet. Den bygger på
ideella krafter, på människor som lägger ned en stor
del av sin fritid som ledare, tränare och aktiva föräld-
rar.
Den tredje grundstenen, avslutningsvis, handlar
om att elitverksamhet till stor del också är en kom-
mersiell underhållning och har ett värde i sig genom
att den ger många människor förströelse och glädje.
I det idrottspolitiska beslut som vi tog för drygt ett
och ett halvt år sedan fastslog riksdagen att staten
endast kan ge syftet med statsbidragen. Statsbidragen
skulle för det första bidra till att utveckla barns och
ungdomars intresse och benägenhet för motion och
idrott samt deras möjlighet att utöva inflytande över
och ta ansvar för sitt idrottande. För det andra skulle
de göra det möjligt för alla människor att utöva mo-
tion och idrott. För det tredje skulle bidragen syfta till
att ge kvinnor och män lika förutsättningar att delta i
idrottsverksamhet. För det fjärde skulle de främja
integration och god etik. Avslutningsvis skulle de
stödja verksamhet som bidrar till att väcka ett livs-
långt intresse för motion och därmed främja en god
hälsa för de många människorna.
Fru talman! När vi nu ser på vad som har hänt
inom alla de här områdena som idrottspropositionen
pekade ut måste i alla fall jag säga att jag är impone-
rad. Det har hänt oerhört mycket positivt inom id-
rottsrörelsen som helhet, och speciellt inom de områ-
den som pekades ut. Man kan naturligtvis se detta ur
olika perspektiv. Jag väljer att, utöver att konstatera
att det hänt väldigt mycket, också konstatera att id-
rottsrörelsen verkligen tar sitt ansvar och att Riks-
idrottsförbundet i de flesta avseenden har vuxit in i
den delvis nya roll man har.
Just när det gäller breddidrotten har Idrotts-
Sverige inom ramen för det fysiska aktivitetsåret
2001 startat sitt eget arbete, som man benämner Id-
rotten sätter Sverige i rörelse. Man har medvetet inte
begränsat projektet till att gälla endast innevarande år
utan menar helt riktigt att detta ska vara en långsiktig
satsning på bredd- och motionsidrott.
Idrotten har en given roll i folkhälsoarbetet med
sina distriktsidrottsförbund, sina specialidrottsförbund
och sina 22 000 föreningar. Av intresse att nämna kan
också vara de satsningar som regeringen gör tillsam-
mans med idrottsrörelsen med medel ur Allmänna
arvsfonden. Man satsar t.ex. 60 miljoner kronor under
en treårsperiod på idrottens barn- och ungdomsverk-
samhet på främst lokal nivå. I de redovisningar man i
dag kan ta del av ser man att 135 olika projekt är i
gång just nu inom olika områden och i hela landet.
Det tycker jag är ett bra bevis på att arbetet fått ge-
nomslag på bredden, både geografiskt och genom att
många olika sporter är representerade.
Jämställdhet, fru talman, är viktigt inom alla om-
råden i vårt svenska samhälle. Det är viktigt inom
arbetslivet, inom skolan, inom socialförsäkringarna
och inom politiken - men också inom idrotten. Vi kan
konstatera att man inom idrotten aktivt arbetat för en
förbättrad jämställdhet under åtminstone 10-15 års
tid. Man har liksom på övriga områden jag nämnde
ännu inte nått ända fram. Men riktningen är klar, även
om takten i allt arbete inte når upp till alla våra otåli-
ga förväntningar. Utskottet förväntar sig i detta avse-
ende ett intensifierat arbete för ökad jämställdhet
inom idrottsområdet. Det gäller allt från tillgång till
anläggningar till fördelningen mellan män och kvin-
nor i styrelser och tillvaratagandet av både kvinnors
och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar.
Samtidigt som det är viktigt att idrotten ger alla
möjlighet till deltagande oavsett kön är det minst lika
viktigt att alla människor oavsett etnisk bakgrund
eller handikapp ges denna möjlighet. Eller om jag
vänder på det: Idrotten och hela samhället har mycket
att tjäna på att dessa grupper får en bättre representa-
tion. Idrotten har en unik möjlighet att överbrygga
motsättningar och öka förståelsen mellan människor
med olika bakgrund och grundförutsättningar. Inom
dessa områden pågår många projekt för att lyfta fram
just de goda exemplen och därigenom sprida idrottens
grundvärderingar.
Fru talman! I idrottspropositionen och riksdagens
behandling av den hade vi ett omfattande resonemang
om dopning. Vi konstaterade att det är ett av svensk
idrotts mest självklara ställningstaganden att alla
tävlingar sker på ett rättvist sätt. Jag kan också kon-
statera att svensk idrott under åtminstone 30 år arbetat
intensivt mot dopning och också varit framgångsrik
och föregångare i detta arbete.
I betänkandet tar vi inte direkt upp frågan om
dopning, även om den just nu är rykande aktuell. Jag
tänker på de för idrotten tragiska avslöjandena vid
skid-VM i Finland. Vad vi däremot tar upp är WA-
DA:s roll och lokalisering. Efter att Ulrica Messing
för några veckor sedan besökt utskottet och delgivit
utskottet regeringens tankar om WADA och dess
lokalisering tror jag inte att vi i kammaren behöver
några ytterligare klargöranden. Självklart hoppas jag
och tror att Stockholm ska ha goda möjligheter att
erhålla ett positivt beslut vad det gäller lokaliseringen
av WADA. Det kanske inte ger så många arbetstill-
fällen, i varje fall inte i ett första läge. Jag skulle mer
se ett positivt beslut som ett erkännande av det seriö-
sa arbete som svensk idrott lagt ned för att få bort
dopningen inom idrotten.
Avslutningsvis vill jag kommentera det tillkänna-
givande som utskottet gör till regeringen i detta be-
tänkande. Utskottsmajoriteten menar att det bör till-
sättas en expertutredning som ska arbeta förutsätt-
ningslöst och omfatta samtliga kampsporter. Till
grund för vårt ställningstagande ligger dels proffs-
boxningsförbudet sedan 1970, dels den kartläggning
som Riksidrottsförbundet lät göra i slutet av 1999 av
kampsporter inom och utanför RF-familjen och som i
sin tur var en del av underlaget vid den hearing om
kampsporter som anordnades på Kulturdepartemen-
tet.
Utskottet konstaterar att vid de prövningar av
proffsboxningsförbudet som har gjorts genom om-
röstningar i denna kammare har vid alla tillfällen en
klar majoritet röstat för ett bibehållande av lagstift-
ningen. Och utskottet har ingen annan uppfattning i
dag än det har haft vid tidigare ställningstaganden.
Däremot konstaterar utskottet att en mängd olika
för oss nya kampsporter dyker upp i vår del av värl-
den. Vissa av dem har grepp och slag som starkt kan
ifrågasättas ur främst medicinsk synvinkel.
Samtidigt har många av de här sporterna en posi-
tiv funktion vad gäller t.ex. integration. Många in-
vandrade ungdomar söker sig tillsammans med
svenskfödda ungdomar till de här sporterna. Dessa
värden måste också vägas in i en kommande utred-
ning.
Att utskottet i sina överväganden slutgiltigt har
stannat för att expertutredningen ska arbeta förutsätt-
ningslöst grundar sig på att utredningen därmed har
möjlighet att föreslå förändringar i lagstiftningen helt
fritt, vilket är positivt.
Jag vill med detta ha sagt att det är utskottsmajo-
ritetens uppfattning att den föreslagna expertutred-
ningen inte enbart ska innehålla experter inom sa-
kområdet utan även juridiska experter. Det kan fak-
tiskt vara så att man kommer fram till en helt ny kon-
struktion av lagstiftning, som fångar in alla de risker
som vi ser inom vissa kampsporter. Vi ser ingen fara i
detta, tvärtom.
Det har under resans gång framkommit att det
skulle föreligga en risk för de sporter som i dag är
fullt tillåtna, men som ändå faller inom det något
vaga begreppet kampsporter. Vi i majoriteten bedö-
mer inte detta som en risk, utan är helt övertygade om
att vi genom att tillkännage för regeringen att ex-
pertutredningen ska vara förutsättningslös också ger
goda möjligheter till en total genomlysning av de
risker, problem och glädjeämnen som onekligen finns
inom kampsporterna.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till samtliga
förslag i kulturutskottets betänkande 4 och avslag på
motionerna.

Anf. 262 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Lars Wegendal började sitt anförande
med att tala om ohälsan. Ohälsan kostar oss 300 mil-
jarder om året. Det är orimliga siffror. Vi vet att 12-
åringar har problem med belastningsskador och att
17-åringar redan har diskbråck.
Jag funderar över hur Lars Wegendal ser på möj-
ligheterna att förbättra detta med tanke på att skolorna
krymper utrymmet för idrott. Timplanerna låser upp
verksamheten. I gymnasieskolorna finns det mindre
än en timme per vecka under de år då det är så viktigt
att man får bygga upp sin kropp och få ett intresse för
idrotten. Vi vet ju att man behöver bygga upp skelet-
tet så att det är färdiguppbyggt mellan 20 och 25 års
ålder.
Jag skulle vilja veta hur Lars Wegendal ser på
möjligheten till samarbete mellan utbildningsutskottet
och skolministern för att förbättra idrottens möjlig-
heter i skolan.

Anf. 263 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Visst är det ett jätteproblem att barn
och ungdomar lägger på sig vikt och att man är mind-
re aktiv när det gäller att röra på sig.
Det pågår väldigt mycket ute i skolorna och i för-
skolorna, bl.a. inom det projekt som jag nämnde som
Folkhälsoinstitutet står för och som heter Sätt Sverige
i rörelse. Där har man olika projekt riktade till just
förskolor och skolor. Jag är övertygad om att man i
det arbetet tar rätt stora kliv framåt.
Sedan finns det, som vi tidigare har debatterat,
andra typer av projekt, som t.ex. exemplet som finns
nere i Bunkeflo, där man har engagerat även idrotts-
föreningarna i arbetet med att aktivera inom ramen
för skolans arbete.
Avslutningsvis är det ändå så, Birgitta Sellén, att
skolorna i dag har en ganska stor frihet när det gäller
att sätta sin egen profil på skolan. Man kan alltså om
man vill på de olika skolenheterna mycket väl använ-
da sig av idrotten eller fysisk aktivitet som en speci-
alinriktning.

Anf. 264 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det är bra att Lars Wegendal är opti-
mistisk om att det ska bli förbättringar. Personligen
kan jag tycka: Projekt i all ära, men det hjälper inte i
det långa loppet.
Projekt är något som pågår en viss tid. Lars We-
gendal nämnde Sätt Sverige i rörelse som pågår ett år.
Andra projekt kanske pågår under tre år osv. De når
ett fåtal människor.
Det är av den anledningen som jag anser att man
måste göra något mer i skolan. Även om skolorna har
friheter, som Lars Wegendal säger, finns det låsning-
ar genom timplanerna som innebär att alla ämnen ska
ha ett visst antal lektioner. Det gör att skolorna kän-
ner sig låsta och inte kan erbjuda det antal id-
rottstimmar som kanske skulle vara möjligt.
Skulle man plocka bort timplanen tror jag att kre-
ativiteten och möjligheterna ökar väsentligt. Med
tanke på att man ser den här ohälsan är man från
skolhål redo att satsa mycket på idrott. Det är därför
jag undrar om Lars Wegendal kan ställa upp på att
jobba för att timplanen ska bort, inte bara på försök
som just nu, utan att den tas bort helt så att alla skolor
får friheten att utveckla idrotten.

Anf. 265 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att Birgitta Sellén har en
något pessimistisk syn på vad man kan åstadkomma i
skolorna. Jag har varit väldigt mycket ute på skolor
och sett vad man verkligen gör. Där har det inte be-
hövt slopas några timplaner. Bestämmer man sig för
att jobba utifrån att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva
under skoltid klarar man ut det här ute på skolorna.
Jag tror inte att det är någon sorts universallösning
att slopa timplanen. Jag tror mer på att man tillsam-
mans, gärna med idrottsrörelsen, försöker få i gång en
fysisk aktivitet i form av att man kanske kombinerar
fysisk aktivitet med andra teoretiska ämnen som man
har i skolan.
(forts.)

17 § Beslut om fortsatt ärendebehandling

Kammaren beslutade på förslag av tredje vice
talmannen att pågående ärende samt återstående
ärende på föredragningslistan skulle uppskjutas till ett
kommande sammanträde.

18 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2000/01:110 Förhandsbesked i punktskattefrågor,
m.m.
2000/01:117 Arvs- och gåvoskattens infogning i
skattekontosystemet, m.m.

Socialförsäkringsutskottets betänkande
2000/01:SfU11 En nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och dis-
kriminering

Lagutskottets betänkanden
2000/01:LU16 Olovligt bortförda barn i internatio-
nella förhållanden
2000/01:LU17 Franchising

19 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 4 april

2000/01:358 av Gunnel Wallin (c) till socialminister
Lars Engqvist
Tillgången till vård och personal inom hälso- och
sjukvården
2000/01:359 av Elisabeth Fleetwood (m) till social-
minister Lars Engqvist
Osteoporos
2000/01:360 av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Federalismen i irakiska Kurdistan
2000/01:361 av Charlotta L Bjälkebring (v) till
statsminister Göran Persson
Policy för spelfrågor
2000/01:362 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Lars-Erik Lövdén
Samråd före vräkning
2000/01:363 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Ingela Thalén
Familjehemmen

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 17 april.

20 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 4 april

2000/01:1004 av Yvonne Ångström (fp) till närings-
minister Björn Rosengren
Säkerhetsutrustning för traktorer och övriga arbets-
fordon
2000/01:1005 av Sven Bergström (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Fungerande godstrafik
2000/01:1006 av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Historieforskning om folkmord i Turkiet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 april.

21 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 3 april

2000/01:992 av Sofia Jonsson (c) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Mångfald i skolsystemet

den 4 april

2000/01:956 av Jan-Evert Rådhström (m) till statsrå-
det Leif Pagrotsky
Gränssamarbete
2000/01:968 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Älvdalens skjutfält
2000/01:969 av Åke Carnerö (kd) till försvarsminis-
ter Björn von Sydow
Helikopterenheten på Säve
2000/01:970 av Michael Hagberg (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Rekryteringen till högskolan
2000/01:973 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Brandsäkerheten på svenska muséer
2000/01:974 av Rolf Gunnarsson (m) till statsrådet
Britta Lejon
Facklig anslutning som grund för lönediskriminering
2000/01:975 av Åke Carnerö (kd) till försvarsminis-
ter Björn von Sydow
Ubåtsjaktförmågan
2000/01:995 av Rolf Gunnarsson (m) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Bidrag för uppsnyggningen inför EU:s ministerbesök

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 april.

22 § Kammaren åtskildes kl. 22.58.

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets bör-
jan t.o.m. 6 § anf. 34 (delvis),
förste vice talmannen därefter t.o.m 7§ anf. 76
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 8 §
anf. 129 (delvis),
förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.56,
av tredje vice talmannen därefter till ajournering-
en kl. 18.01,
av talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 220 (delvis)
och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträ-
dets slut.