Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:79

Onsdagen den 14 mars

Kl. 9.00 - 15.14

---

17.00 - 17.41

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 8 mars.
2 § Sveriges antagande av rambeslut om pen-
ningtvätt m.m.

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU17
Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt
m.m. (prop. 2000/01:58).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 9 §.)

3 § Högskolan

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 2000/01:UbU8
Högskolan.

Anf. 1 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 1 i det här betänkandet som handlar om
högskolan. Här ser vi vilket utrymme och vilken
betydelse som högskolefrågor har i riksdagen med
tanke på det antal motionsyrkanden som föreligger
till behandling i detta betänkande.
Ska man framgångsrikt utveckla högskole- och
universitetsutbildningen handlar det om hur man
lyckas med de grundläggande utbildningarna. Vad är
resultatet i grundskolan och i gymnasieskolan där
grunden för vidare studier läggs? Här finns det myck-
et övrigt att önska.
Ett större fokusering måste därför ligga på resul-
tat, inte bara inom de kommunala utbildningarna, och
på hur universitet och högskolor hanterar de olika
studenterna dels när det gäller antagning, dels när det
gäller studier och studiehandledning.
Moderata samlingspartiet begär en utbildningspo-
litisk reform utifrån vissa grundförutsättningar. Till
att börja med säger vi att vi vill ha utökade interna-
tionella kontakter i form av ökat studentutbyte, ökat
utbyte av forskningsstuderande och ett bättre interna-
tionellt forskningssamarbete inom olika forsknings-
fält. Det behövs ett helhetsgrepp på utbildningspoliti-
ken, och den uppgiften ligger hos Sveriges utbild-
ningsminister.
Men utbildningsministern är mer fokuserad på
antalet platser, vilket har betydelse, mer fokuserad på
att anslå ett visst antal miljoner, vilket vi kan få pre-
senterat för oss t.ex. i Dagens Nyheters debattartiklar.
Men det räcker inte med att fokusera enbart på det
internationella samarbetet, även om det har betydelse.
Vi lägger fram förslag om nya antagningssystem.
Vi anser att respektive högskola och universitet lokalt
ska få utforma antagningsreglerna utifrån respektive
utbildning. Nuvarande system, som är likriktat och
centraliserat, missgynnar individerna och - det vill
jag påstå - missgynnar respektive universitet och
högskola. Likformighet leder sällan till en framgångs-
rik utveckling. Det är först när vi ser en mångfald
som vi kan dra nytta av de goda exemplen.
Som en del i den utbildningspolitiska reformen
vill vi också att fristående högskolor ska startas. Detta
har vi också redovisat i våra anslagsmotioner och i de
yrkanden som behandlas i det här betänkandet. På
precis samma sätt som friskolor är bra när det gäller
grundskola och gymnasieskola är fristående högsko-
lor bra för resultatutvecklingen inom högskole- och
universitetsutbildningen.
Vi anser vidare att man måste åstadkomma en
kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling för
alla som är i förvärvsarbete. Av den orsaken för vi
fram idéer om individuella kompetenskonton som står
till disposition för den enskilda individen, men där
både den anställde och arbetsgivaren bidrar till finan-
sieringen.
I sin vishet avstyrker utbildningsutskottet den
moderata motionen om betydelsen av humaniora. Det
är bra att motionera, men det är sällan som vi så
snabbt blir tillgodosedda med anledning av en motion
till Sveriges riksdag på det sätt som vi nu har blivit i
och med att utbildningsministern i DN Debatt i vanlig
ordning presenterar och gläntar på locket till kom-
mande vårproposition där han aviserar att ytterligare
200 miljoner kronor ska läggas på satsningar inom
humaniora och samhällskunskap, och det har ett vär-
de. Sedan ska vi naturligtvis titta närmare på utform-
ningen av den satsningen.
Med beklagande kan jag konstatera att det råder
en otakt mellan utskottets majoritet och departemen-
tet. Jag hade kanske hellre sett att det hade förts en
dialog mellan departement och utskott som hade tagit
sig uttryck i ett bejakande av det moderata initiativet i
den här frågan. Men vi sänder en tanke till utbild-
ningsministern som hörsammade vårt förslag.
Det är en fråga i det här betänkandet som är av
stort intresse för mig, och den handlar om kårobliga-
toriet. Med hänvisning till principiella och praktiska
ställningstaganden avvisar man förslaget om att av-
skaffa kårobligatoriet. Då måste man ju ställa vissa
principiella frågor och reda ut begreppen. Har vi
föreningsfrihet i det här landet eller inte? Varför ska
studenter vara skyldiga att tillhöra en organisation?
Är det i överensstämmelse med de demokratiska
traditioner och de demokratiska värden som riksda-
gen är högsta bevakare av att ha kvar en sådan föråld-
rad ordning som kårobligatoriet ändå är?
Det går bra att tänka fritt i Sveriges riksdag, i Sve-
riges högsta beslutande organ. Det har den nuvarande
utbildningsministern också gjort, eftersom han själv
lade fram motsvarande förslag vid den tid då han var
riksdagsledamot. Nu när han befinner sig i verkstäl-
lande ställning och har möjlighet att lägga fram för-
slag i enlighet med ett motionsyrkande som han själv
har skrivit, då sviker modet honom, och det måste jag
beklaga. Det är samtidigt ett fattigdomsbevis att riks-
dagen inte ger regeringen i uppdrag att lägga fram ett
förslag om avskaffande av kårobligatoriet.
För tydlighets skulle vill jag också framföra att
det finns många väsentliga uppgifter som utförs inom
kårobligaoritet, och självfallet ska vi hitta lösningen
för dem på frivillig väg eller på annat sätt. Men förut-
sättningen är ändå att vi måste visa en vilja att hitta
dessa lösningar. Föreningsfriheten är en del av den
demokrati som vi är satta att vårda, och då går det
inte att ha kvar den här typen av föråldrade system.
Det går inte med tanke på de åtgärder som har vidta-
gits inom andra områden där tvång har gällt för att få
del av vissa av samhället tillhandahållna tjänster,
tidigare knutna till fackliga organisationer.
Fru talman! En utbildningspolitisk reform måste
bygga på ett fokus på resultaten, och som jag sagt här
i kammaren måste den också ge ett utrymme för
mångfald och utveckling. Här brister det i det svenska
utbildningssystemet. Här brister det i den svenska
utbildningspolitiska debatten.

Anf. 2 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! Mycket intresse har fokuserats på
universitetens och högskolornas ledningsfunktioner.
Men universitet och högskolor är inte som företag.
Inte heller kan man säga att de är som andra myndig-
heter, för de har ett samhällsuppdrag som är lite spe-
ciellt. I det ingår att kritiskt pröva etablerade sanning-
ar och rådande förhållanden.
Någonstans läste jag att universitetskanslern hade
uttryckt det ungefär så här: Själva kännetecknet för
ett universitet måste vara och förbli friheten i sökan-
det och förmedlandet av kunskap. Ett universitet
utgörs alltså av sina studenter och sina lärare, och det
blir faktiskt vad de gör det till.
Decentralisering av beslutsrätten bör naturligtvis
ha resulterat i att studenter och lärare känner att de
har ett reellt men också större inflytande än tidigare.
Därför är det så viktigt hur den interna demokratin
fungerar inom högskolorna och universiteten. Den är
så viktig att den är värd att utvärdera noggrant.
När det gäller lärarna skulle jag vilja säga att de-
ras arbetsbörda har ökat, vilket bl.a. har fått till re-
sultat att sjukfrånvaron ökat dramatiskt de senaste
åren. Det är allvarligt, tycker vi. Vad beror då detta
på? Ja, det finns många olika orsaker.
Antalet studenter har fördubblats under de senaste
tio åren, vilket är glädjande men naturligtvis har in-
neburit att arbetsbördan har ökat. Anslagen till
grundutbildningen har också urholkats. Tillräcklig
kompensation har inte utgått för löneförhöjningar och
andra kostnadsökningar. Antalet äldre studenter har
ökat och även antalet studenter från andra kulturer
och socioekonomiska grupper, och nya studerande-
grupper ställer andra krav på stöd. Det har också skett
en kraftig förskjutning mot allt högre examina, vilket
ökat kraven på lärartät handledning.
Det är viktigt, tror vi, att lärarnas tjänstgöring inte
blir alltför ensidig, utan att de bereds möjligheter att
både undervisa och forska och också att tillräcklig tid
avsätts för lärarnas kompetensutveckling. Undervis-
ningsskickligheten är någonting som måste uppvärde-
ras. Det gäller även högskolepedagogiken, för den har
varit och är fortfarande ett mycket eftersatt område.
Vi anser att alla lärare borde få en god pedagogisk
utbildning.
Trots att adjunkterna svarar för hälften av all un-
dervisning på grundutbildningarna - de är den största
gruppen av lärare och kommer också att förbli det
under lång tid framöver - är de enligt vår mening en
missgynnad grupp. Adjunkterna måste stimuleras till
och ges bättre möjligheter att forskarutbilda sig. Ad-
junkterna måste också som grupp bli mer delaktiga i
beslutsfattandet.
Konsekvenserna av att anslagen till grundutbild-
ningar urholkats syns tydligast inom humaniora,
samhällsvetenskap, teologi och juridik. Där ligger
antalet undervisningstimmar på sina håll klart under
den nivå som angavs som önskvärd i Grundbulten på
sin tid. Och det finns verkligen fog för misstanken att
också kvaliteten har sjunkit till en icke acceptabel
nivå. Jag vet studenter som möter sina lärare bara tre
fyra timmar i veckan. Detta är brister som nu måste
avhjälpas i vårbudgeten.
Det är därför glädjande att utbildningsminister
Thomas Östros i går gick ut med en artikel i Dagens
Nyheter och berättade om en höjning av anslaget till
humaniora och samhällsvetenskap med 200 miljoner,
vilket motsvarar en resursförstärkning på 7 %. Det är
ett gott steg, tycker vi, på vägen mot en resursför-
stärkning på 15-20 %, som vi menar behövs på lite
längre sikt för att kunna stärka kvaliteten i undervis-
ningen och för att lärarnas engagemang inte ska riske-
ra att svalna ytterligare. Vi tycker att det är bra att
utbildningsministern inte valt att flytta medel från
naturvetenskap och teknik till humaniora och sam-
hällsvetenskap. Det tror vi skulle ha varit en mycket
tveksam lösning av det här problemet.
Om det politiska målet att 50 % av en årskurs som
slutar gymnasieskolan ska fortsätta till högre studier
förverkligas, kommer lärarnas arbetsuppgifter att bli
alltmer komplexa allteftersom studerandegrupperna
blir alltmer heterogena med avseende både på social
och på etnisk bakgrund. Studenterna kommer att
kräva ett mer individualiserat möte med lärarna.
Det är en av orsakerna till att vi har motionerat
om en obligatorisk akademisk introduktionskurs för
studenterna. En sådan kurs skulle göra studenter från
andra kulturer och från hem utan studietradition tryg-
gare i mötet med den akademiska världen. Utan för-
förståelse kan den akademiska världen och dess be-
greppsapparat verka både obegriplig och förvirrande.
Kursen borde innehålla en introduktion till veten-
skapshistoria, vetenskapsteori, forskningsetik och
grundläggande vetenskapliga metoder. Den bör också
behandla studieteknik och ge information om stu-
denternas rättigheter och om universitetets organisa-
tion. En introduktionskurs med ett mjukt anslag kan
också skapa ett mer personligt förhållningssätt mellan
studenter och lärare. Vi tror att en sådan kurs om två
till fyra veckor skulle betala sig väl längre fram. Min
erfarenhet är också att informationen till nya studen-
ter är bristfällig när de väl har påbörjat sin utbildning.
Många motioner behandlar anpassningen av hög-
skoleutbildningen till invandrares behov. Vänsterpar-
tiet delar uppfattningen att möjligheterna till valide-
ring av kurser och betyg samt komplettering av tider i
utbildning är av stor betydelse.
Jag har nyligen varit i Göteborg och studerat hur
man jobbar med valideringsfrågor där. Det var häp-
nadsväckande att höra att man har hittat 120 arbetslö-
sa läkare bland invandrare genom att fullständigt
dammsuga hela västkusten. De här personerna är nu
föremål för olika åtgärder, beroende på deras indivi-
duella behov, och kan inom en snar framtid gå ut i
arbete inom ett yrke där det råder stor brist i dag.
Vi förväntar oss att propositionen som kommer i
september och som kommer att behandla bl.a. antag-
ningsregler ska ta ett helhetsgrepp på just de här frå-
gorna.
När det gäller digital distansutbildning tror jag att
Distansutbildningsmyndighetens nya roll när det
gäller att driva metodutveckling och också stå för
information kan ge förutsättningar för ett nätuniver-
sitet baserat på samverkan mellan flera olika lärosä-
ten. Vi har här i kammaren i många år lyft fram ett
förslag om ett folkligt öppet distansutbildningsuni-
versitet med en liten slimmad administration som
skulle kunna fylla de här behoven.
Naturvetenskap- och tekniksatsningarna är och
har varit nödvändiga för att motsvara de behov som
finns i samhället. Problemet är att för få elever väljer
NV-programmet i gymnasieskolan. Det upplevs som
svårt med ett abstrakt innehåll och en många gånger
traditionell uppläggning av undervisningen.
Elever som söker till NV-programmet är i regel
mycket målinriktade och klara över sina framtida
yrkesval. Elever som är mer osäkra och sökande i
sina val, och som prioriterar att bli någon i stället för
att bli något, väljer gärna andra program med mer
utrymme för samtal och skapande verksamhet. Här
tror jag att det är viktigt att även gymnasieskolan
hittar formerna för flera otraditionella kombinationer
av ämnen. Jag hoppas att gymnasieskolekommittén
kommer att lägga fram ett förslag om detta.
Den rådande lärarbristen inom naturvetenskap och
teknik är ett problem som måste lösas, och det måste
lösas snart. Annars löper vi risk för att ännu fler tap-
par intresset för dessa ämnen redan tidigt i grundsko-
lan.
Jag undrar vilka åtgärder regeringen tänker vidta
för att få flera studenter till lärarutbildningarna inom
just naturvetenskap och teknik och om det är möjligt
att tänka sig det som vi har föreslagit, att man ska
kunna studera inom det här området, i alla fall under
den här bristperioden, med den förhöjda bidragsdelen
i studiemedlet.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 8 om en
akademisk introduktionsgrundkurs. Den hör ihop med
moment 12. Jag vill också säga att vi givetvis står
bakom reservationen som rör moment 26, vidareut-
veckling av lärarutbildningen när det gäller sex- och
samlevnadsundervisningen.

Anf. 3 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag yrkade bifall till reservation 1.
För tydlighets skull vill jag också säga att den ligger
under moment 1.
Britt-Marie Danestig hävdade i sitt anförande att
det är viktigt hur den interna demokratin fungerar.
Den interna demokratin inom högskole- och univer-
sitetsområdet handlar ju bl.a. om kårobligatoriet. Av
den anledningen måste jag fråga vilken definition
som Britt-Marie Danestig och hennes parti har när det
gäller demokratins och dess fundamental del före-
ningsfrihetens betydelse.

Anf. 4 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! I vårt utbildningspolitiska program
står det här klart. Principiellt skulle jag kunna hålla
med Tomas Högström om att kårobligatoriet borde
avskaffas. Men vi lever i en praktisk, reell verklighet.
Kårerna har oerhört stor betydelse när det gäller det
sociala skyddsnätet för studenterna. De handhar en
mängd rent kurativa uppgifter. Detta är oerhört viktigt
i en tid när högskolan expanderar mycket och det
kommer nya grupper till universiteten som kanske
inte har den här förförståelsen som jag talar om och
inte heller tryggheten i det akademiska livet.
Studiemiljön är inte bara, Tomas Högström, själva
undervisningen, det som sker på universiteten. Studi-
emiljön för studenterna handlar också om vad som
sker på fritiden. Det hör också ihop med boendet,
alltså den totala livsmiljön.

Anf. 5 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Ja, jag kan ju instämma när det gäller
kårernas arbete och dess betydelse inom ramen för
verksamheten vid ett universitet eller en högskola.
Men att avskaffa kårobligatoriet omöjliggör inte att
den verksamheten fortsätter.
Det är ganska intressant att nu få belyst att Väns-
terpartiets representant i den här debatten instämmer i
principerna. Men hon är inte beredd att ta konsekven-
serna av sitt principiella ställningstagande utan över-
går då till något slags kvasidiskussion om huruvida
det är möjligt eller inte att avskaffa kårobligatoriet.
Men då går vi väl in och prövar om det är möjligt!
Vi kan bara konstatera att så mycket var Vänster-
partiets demokratiska principer värda.

Anf. 6 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte att man ska dra det här
alltför långt i någon slags ideologisk diskussion. Jag
redovisade ärligt vad som står i vårt utbildningspoli-
tiska program, och det står vi för.
Vi har inte sett några möjligheter att praktiskt lösa
de här problemen. I det fallet delar jag alltså den
skrivning som finns, som majoriteten har i betänkan-
det. Än så länge finns inte de faktiska förutsättning-
arna och då finns det inte möjligheter att slopa kårob-
ligatoriet. Kårerna behövs. Ibland får man ju rucka
lite grann på principerna för att verkligheten ser ut
som den gör.

Anf. 7 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Under det att Vänsterpartiets Britt-
Marie Danestig i sitt anförande presenterar en rad
saker som bör styras upp ytterligare skulle jag i mitt
anförande vilja lyfta behovet av att självständighets-
förklara våra lärosäten och därigenom tillåta kvali-
tetshöjningar med utgångspunkt i verksamheternas
vardag.
Det hjälper inte med dokument och planer av oli-
ka slag om inte dessa praktiseras och fullföljs i var-
dagen. Jag har haft förmånen att på studieresa besöka
flera lärosäten. Jag har hört deras synpunkter och
visioner. Jag inser att om vi på ett gott sätt ska för-
valta de tillgångar som vårt land har inom kunskaps-
och utbildningsområdet måste vi våga ta rejäla steg
mot förändringar och mot en uppbyggnad kring lan-
dets lärosäten som syftar till en kvalitet som man kan
konkurrera med.
Fru talman! I det här anförandet vill jag främst be-
röra tre frågor; högskolornas framtida försörjning,
lärares och forskares miljö- och arbetsförhållanden
och studenternas rättigheter.
Behovet av, och antalet, utbildningsplatser och
möjligheter till avancerad forskning ökar alltmer.
Redan i dag lägger ansvariga sina pannor i djupa
veck. Lojalitetskrisen har drabbat dem. De måste göra
nedskärningar eller kringgå regeringens direktiv, de
måste välja mellan två onda vägar etc.
För egen del försöker jag överföra deras problem
till min egen hushållskassa. Vad gjorde jag när peng-
ar saknades och familjen växte? Jo, jag såg till att öka
intäkterna, inkomsterna. Om utgifterna ökar och till-
delningen av medel inte står i proportion till ökade
kostnader måste man hitta andra vägar. Vägen till
intäkter för lärosätena är i dag krokig. Men den finns.
Kunskap kan omsättas i kapital. Sverige har
många studenter som studerar utomlands och som får
låna av svenska staten till sina studieavgifter. Samti-
digt har vi ett stort antal studenter från andra länder
som studerar i vårt land, vilket är jättebra. Men dem
betalar den svenska staten också utbildningen för. Det
är orimligt på sikt att ett litet land som Sverige inte
ska ta emot sin del av det kapital som flödar på den
globaliserade utbildningsmarknaden.
Andra länder i världen har insett värdet av kun-
skap och att detta kan omsättas i kapital. Det finns
kapitalstarka nationer som saknar moderna utbild-
ningssystem och som behöver få sina ungdomar ut-
bildade. På detta sätt kan Sverige hjälpa länder till ett
utbildningssystem som bygger på demokratins
grundprinciper samtidigt som vi tjänar på tjänsten och
kan behålla och utveckla kvaliteten på utbildningarna
i vårt land. Det är helt enkelt ett koncept där alla blir
vinnare.
Fru talman! Regeringen måste ta bort begränsande
regler och låta utbildning få bli en inkomstkälla till
glädje och nytta för alla. Samtidigt som ett land som
t.ex. Australien har intäkter av utbildning som sin
sjätte största inkomstkälla har Sverige regler som
förhindrar svenska lärosäten att ta betalt av utländska
studenter.
Om Sverige tillämpar samma villkor som interna-
tionella universitet kan fler lärare med anständiga
löner anställas, mer forskning och undervisning pro-
duceras och höjd kvalitet åstadkommas. Svenska
studenter får glädje av en utveckling på lärosätet och
vi får alla del av de infrastrukturella effekterna. Där-
till blir Sverige ett land på den internationella kartan
när det gäller god utbildning och forskning. Sverige
är detta redan i dag, men Sverige kan stärka sin inter-
nationella position i detta avseende. Vi kan inte heller
förringa alla de nätverk och kontakter som svenska
ungdomar kan skapa och ingå i tillsammans med
människor från andra världsdelar.
Sverige kan inte längre leva på export av stål, fru
talman. Men vi kan utveckla de tillgångar av hög
kvalitet som vi faktiskt har. Det är kunskap och ut-
bildning. Detta ökar inkomsterna till landet och på
sikt tillväxten.
Fru talman! Jag vill gå vidare och tala om lärares
och studenters arbetsmiljö. Denna skulle också för-
bättras avsevärt om vi självständighetsförklarade
lärosätena och de fick arbeta med världen som upp-
tagningsområde. Självklart har man nationen, och vi
har som tur är lärosäten i varje region. Det är bra.
Men det är också viktigt att vi inser Utbildningssveri-
ge aldrig ska begränsas. Här måste vi se till att det
blir möjligheter för tillväxt och utveckling. Detta sker
bäst om vi tillåter olika lärosäten att själva få hitta
sina möjligheter.
Studenter och lärare är grupper som är ett lärosä-
tes viktigaste resurser och kring vilka själva verk-
samheten är uppbyggd. Men det är också de grupper
som är mest utsatta i dag. Genom regleringsbrev
anger regeringen vilka utbildningar som ska erhålla
anslag, hur stora anslagen ska vara och hur många
utbildningsplatser som ska tillskapas och inom vilka
områden. Den styrningen drabbar ytterst studenter
och lärare. Det har också visat sig att ett stort antal
platser inom t.ex. naturvetenskap och teknik stått
tomma till nackdel för samhällsvetenskap och huma-
niora som har haft köer. Kristdemokraterna vill upp-
rätthålla en balans mellan naturvetenskaplig och tek-
nisk utbildning som är jätteviktig. Men vi vill också
ha humaniora och samhällsvetenskap som är absolut
nödvändiga för att mänskliga och kulturella värden
ska behållas i ett teknifierat samhälle.
Den svenska högskolan har byggts ut kraftigt un-
der de senaste åren. Kristdemokraterna har inte varit
helt glada över att utbyggnaden har skett så snabbt.
Vi har varit oroliga för att kvaliteten skulle bli lägre,
och det finns tendenser till det. Enligt Ingmar Linds
utredning om högskolans styrning räcker pengarna
inom vissa områden bara till fem timmars lärarinter-
aktion per vecka.
Mellan 1989 och 1998 har andelen studenter ökat
med 84 %, medan antalet lärare har ökat med bara
40 %. Vi kan i längden inte påstå att detta inte har att
göra med kvalitet. Och framför allt har lärarna tving-
ats effektivisera sitt arbete så att de knappast kan
känna arbetstillfredsställelse. Därtill har deras andel
av administrativt jobb ökat. En sådan arbetssituation
lockar inte fler till yrket, särskilt med tanke på att
löneutvecklingen dessutom är sämre än för de flesta
jämförbara arbeten. Lärarbristen kommer att vara
förödande om inget görs.
På en interpellation inom detta område för en tid
sedan svarade ministern mig att den stora utbyggna-
den av forskning skulle vara tillräcklig. Jag tror att
det måste finnas både lärare och forskare var och en
med sin specifika men också gemensamma kompe-
tens för att högskolan ska fungera bra. Därför bör
lärarnas arbetsförhållanden utredas och deras roll
uppvärderas.
Inom den närmaste tioårsperioden förväntas en
tredjedel av lärarna och forskarna pensioneras. Det
innebär att över 10 000 lärare behöver nyanställas för
att motsvara högskolans behov. Den senaste tiden har
dessutom visat en tendens hos lärare att söka sig till
andra länder eller andra mer välbetalda arbeten. Uni-
versiteten i vårt land står inför en gigantisk kris be-
träffande lärarkompetens, och den måste mötas med
strategier så att man lockar människor att välja lärar-
yrket.
Fru talman! Studenterna måste få rätt till en god
utbildning. De satsar resurser för att gå igenom den.
Genom en kraftig styrning fråntas den unga genera-
tionen också friheten att välja det yrke som de önskar.
Samhällets styrning får aldrig innebära en begräns-
ning av ungdomars möjligheter till kunskap, lärosäte-
nas självbestämmande och forskningens frihet. Jag
menar att vi måste självständighetsförklara universi-
teten.
Fru talman! Vad har då kristdemokraterna för
konkreta förslag? Jo, genom att varje lärosäte får ta
ansvar för sin utveckling och tillåts äga, förvalta och
inkassera kapital kan de både växa och förbättra kva-
liteten. Låt dem få bedriva de utbildningar som de har
sökande till. Frigör lärare och forskare så att de till-
sammans kan utveckla kurser och program som möter
studenternas behov. Lärarnas arbetstillfredsställelse
är oerhört viktig för att studenterna ska få en god
miljö för lärande och produktion av ny kunskap. Låt
Högskoleverket med kraft få ägna sig åt sin kvalitets-
kontrollerande och utvecklande insats. Och låt stu-
denterna få känna att deras behov tas på allvar. De
måste få leva sina liv och utveckla sina framtids-
drömmar utan att styras av politiker vilkas prognoser
inte alltid är trovärdiga.
I detta sammanhang kommer naturligtvis också
kårobligatoriet in. Det finns i dag ingen anledning att
ha ett sådant. Och de anledningar som Britt-Marie
Danestig framförde i sitt anförande tidigare är knap-
past hållbara. Om det inte skulle gå att lösa studenters
studiesociala situation utan att tvinga dem att vara
med i en studentkår, hur kan man då lösa alla andra
människors situation på olika ställen ute i samhället
när de inte är tvingade till något sådant? Ska inte
reglerna för studenterna gälla som för alla andra
människor i vårt samhälle beträffande den sociala
situationen? Jag tror att det är viktigt att vi också
inom detta område självständighetsförklarar lärosäte-
na. Visst har de möjlighet att själva i så fall ta upp om
det ska vara regler eller inte.
Jag menar att med en självständighetsförklaring så
skulle kvaliteten höjas på våra lärosäten i landet. I ett
demokratiskt samhälle är det fria yrkesvalet och den
fria kunskapsbildningen viktiga fundament för sam-
hällsutvecklingen. Själva formandet av framtiden är
en process som måste grundas på demokratiska vär-
den där självständighet är en viktig del. Till dessa hör
respekten för människors fria val av livsförhållanden
och också lärosätena som organisationer och deras
val av betingelser som rör deras verksamhet. Men det
är viktigt att också högskolan präglas av den värde-
grund som det övriga skolsystemet omfattas av.
Jag står bakom alla våra reservationer. Men för
tids vinnande vill jag här yrka bifall bara till reserva-
tion 5 under mom. 5.

Anf. 8 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att Yvonne Andersson an-
vänder sifferuppgifter på ett ganska slarvigt sätt. I en
interpellation för en tid sedan talade hon om de
50 000 utländska studenter som studerar i Sverige. I
dag talar hon om ett stort antal. I själva verket, Yvon-
ne Andersson, finns det 13 000 utländska medborgare
som studerar i Sverige. Av dem är det stora flertalet
invandrare som har vistats här under ganska lång tid
men som av olika skäl har valt att behålla sitt med-
borgarskap i något annat land. En del av dem är också
flyktingar. Tar vi bort dem och de studenter som
kommer från de nordiska länderna och från andra
europeiska länder så rör det sig om 2 800 studenter.
De flesta av dessa studenter kommer från vårt närom-
råde, de fattiga baltiska staterna Estland, Lettland och
Litauen, och också från Kina. Det finns 800-900
kinesiska studenter, oftast på forskarutbildningen och
alltså inte på grundutbildningen. Jag ser denna möj-
lighet för dem att komma till Sverige och genomföra
sina studier som en oerhört viktig del i svensk bi-
ståndspolitik för att hjälpa till med demokratiutveck-
lingen i samtliga dessa länder.
Jag kan inte förstå hur man kan argumentera för
att vi här i Sverige, som är ett rikt land, med hjälp av
att ta ut avgifter från den fattiga delen av jordens
befolkning, de afrikanska staterna osv., skulle ut-
veckla vår egen grundutbildning och forskarutbild-
ning. Jag tycker att det är moraliskt stötande på något
sätt.
Yvonne Andersson, alla områden i människolivet
är inte lämpliga att kommersialisera eller göras till
handelsvaror.

Anf. 9 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag beklagar att Vänsterpartiets Britt-
Marie Danestig inte har lyssnat på det anförande som
jag höll. Jag talade inte om att vi ska förändra den del
som Britt-Marie Danestig här anför. Jag är minst lika
mån om att människor från de fattiga länderna ska
kunna komma hit och studera. Det är över huvud
taget inte det som jag berör. Jag berörde den tillväxt-
potential som finns. Genom att vi skulle kunna erbju-
da en god utbildning så kan vår utbildning växa till.
Saken är den att många i dag får nej. Lärosätet tving-
as att säga nej till människor från kapitalstarka natio-
ner därför att man inte kan ta ut avgift och det finns
ett tak för hur mycket de kan expandera. Det är det
här som är problemet.
Det finns speciella överenskommelser med EU-
länderna, och de studenterna berörs inte alls i mitt
anförande. Det är självklart att vi ska ha det utbudet.
Min poäng är att människor från andra delar av värl-
den som har kapital men inte demokratiska system
ska kunna köpa utbildning, ett slags förlängd upp-
dragsutbildning skulle man kunna kalla det för, vid
svenska lärosäten som därmed kan utvecklas. Får vi
intäkter kan de liksom i många andra länder utveck-
las. Det här är ingen ny tanke. Det finns i Storbritan-
nien väldigt tydligt och på andra ställen i Europa.
Det här är inget konstigt. Det som är konstigt är
att vi sätter upp regler som gör att vi inte kan ta in
intäkter från olika delar till det här området.

Anf. 10 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tillhör dem som är stolta över att
vi i svensk utbildningstradition har haft en avgiftsfri
utbildning, oavsett nivå. Jag tror att det är en mycket
viktig grundbult i svensk utbildningspolitik.
Jag tycker att det här är att kapitulera för krafter
som skulle innebära någonting väldigt negativt för
oss. Det är väl bra mycket bättre att vi i Sverige för-
söker att verka för att inte heller andra länder tar ut
avgifter för universitets- och högskoleutbildningar
eller för utbildning över huvud taget. Jag ser utbild-
ning som en självklar rättighet för varje människa
oavsett vilka ekonomiska förhållanden man lever i
och oavsett från vilken del av världen man kommer.
Varifrån kommer de kunder som Yvonne Andersson
talar om? De måste komma från de fattiga länderna
från Asien och Afrika. Vi har hitintills inte varit sär-
skilt intressanta för amerikanska studenter. Däremot
är det många svenska studenter som är intresserade av
att läsa i USA. Där finns det stora problem och natur-
ligtvis motiv för att inleda ett samtal med olika uni-
versitet i USA för att hitta lösningar på de problem
som våra studenter möter. När de kommer till USA
klarar de sig inte riktigt på det studiestöd som de får,
som trots allt är ett av de mest generösa studieme-
delssystemen i världen, på grund av att man tar ut
oskäligt höga avgifter på universiteten där.

Anf. 11 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag menar att kunskap är kapital i ett
kunskapssamhälle. Det vet de allra flesta av oss. Det
jag tycker är ett problem är att vi utestänger männi-
skor från andra länder där vi kunde se till att de
byggde upp ett demokratiskt system. Samtidigt kom-
mer vårt land inte att kunna utveckla sin högskole-
och universitetsutbildning och forskning om vi inte
finns med på den globala utbildningsmarknaden. I
dag säger vi nej. Hur kan Vänsterpartiet egentligen
förklara och försvara sig med att vi faktiskt får säga
nej när flera tusen människor från Kina skulle vilja
komma hit och studera? Det finns inte utrymme, det
finns inte plats för dem, säger vi. De reagerar ungefär
med att säga: Vi betalar vad som behövs. Vi betalar
vad det kostar bara vi får komma. Nej, ni får inte
komma, för vi vill inte ta betalt, säger vi. Detta är ett
ohållbart resonemang.
Jag är övertygad om att vi går den utveckling till
mötes som många andra länder har gjort, att vi inom
en tioårsperiod har blivit tvungna att vidta åtgärder
för att öka intäkterna för att kunna expandera vår
högskoleutbildning med bibehållen och förhopp-
ningsvis höjd kvalitet.

Anf. 12 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! Det betänkande som vi diskuterar i
dag omfattar en ganska stor blandning av enskilda
frågor inom högskolepolitiken. Som läsare kan det
vara svårt att få en helhetsblick kring vad högskole-
politiken för oss olika partier står för. I början tänkte
jag kortfattat gå igenom grunderna för oss i Center-
partiet och sedan gå in på några konkreta yrkanden
som vi har lagt.
Högre utbildning och forskning har stärkts under
de senaste årtiondena i form av samhällsutveckling
och i form av kunskapssamhället som växer sig allt
starkare. En bra högre utbildning är viktig för nä-
ringslivet, för vår gemensamma välfärd, men den
betyder också väldigt mycket för enskilda människors
trygghet.
Utbildningen är inte bara en nytta för individen
och för samhället. Lärandet i sig är också en del av
människors livskvalitet och vår personliga utveckling.
För oss i Centerpartiet är utbildningen en rättighet för
alla. Det innebär att utbildning ska nå hela folket, den
ska nå ut i hela landet och det ska finnas möjlighet att
den sker under hela livet. Genom att vi satsar på hög-
skolor i hela landet och stärka distansutbildningen
kan den sociala och geografiska snedrekryteringen
motverkas.
Utbildningen måste formas efter studenternas
önskemål och inte efter gamla system som har varit
uppbyggda sedan lång tid tillbaka.
Den kvantitativa utbyggnaden av skolan som
gjorts under de senaste åren tycker jag är väldigt bra.
Det som har varit lite tråkigt är att de resurser som
har behövt stärkas och läggas till för att kvaliteten
också ska följa med i samma takt inte har riktigt stor
jämvikt. Kvaliteten, att stärka resurserna, att få en
bättre arbetsmiljö, att stärka elevernas och studenter-
nas säkerhet är viktiga delar som vi måste fortsätta att
arbeta med för att ge förutsättningar för nya elever
och för de elever som arbetar där i dag.
Den sociala snedrekryteringen har vi diskuterat
många gånger här i kammaren. Vi säger att vi måste
hitta lösningar och ge förutsättningar för att fler stu-
denter från olika delar och med olika bakgrunder ska
ha möjlighet att studera. Tyvärr har vi inte hittat lös-
ningen på problemet. Vi har fortsatt att diskutera. I en
undersökning som SFS har gjort har man frågat stu-
denter varför de känner en osäkerhet till att läsa vida-
re har det varit två delar som varit i klar majoritet
som svar. Det ena är det studiemedelssystem som vi
har och där man tycker att det blir väldigt dyrt och att
man ska behöva gå med lånedelen resten av livet. Det
andra är trygghetssystemet.
Centerpartiet i båda av de här delarna lagt fram
klara och tydliga förslag. Vi har lagt fram ett eget
studiemedelsförslag som är helt och fullt budgeterat
och där vi vill höja bidragsdelen. Då blir lånedelen
för studenterna väldigt liten, och skuldbördan blir inte
så stor.
Vad gäller trygghetssystemet vill vi ha en utred-
ning där man ser över studenternas hela situation vad
gäller trygghetssystemen i dag. Det finns oerhört
stora luckor, och studenterna faller igenom. Studen-
terna är inte en homogen grupp där alla ser likadana
ut, utan man har olika bakgrunder, är i olika åldrar.
Men trygghetssystemet är oerhört överlappat och lätt
att falla igenom.
Vi ska komma ihåg att den högre utbildningen är
ingenting som en student bara ska genomföra. Det är
en investering i framtiden både ekonomiskt och tids-
mässigt för de människor som väljer att läsa inom en
högre utbildning.
Tyvärr har våra förslag inte hörsammats, och pro-
blem kvarstår. Men vi tänker jobba vidare och kämpa
för att i de här delarna få rättvisa.
Regeringens proposition som kom i höstas om
forskning och förnyelse blev för vår del en besvikel-
se. I stället för att gå vägen att stärka lärosätenas
makt, att ge mer resurser till lärosätena lokalt valde
man att ge regeringen en större och centraliserad
makt. Det är tvärtemot de diskussioner som vi har
haft tidigare i kammaren.
Vi har i Centerpartiet valt en annan fördelning av
resurserna ut i ämnesområdena. Vi hade velat se en
förstärkning av humaniora och samhällsvetenskap.
Som andra har varit inne på skrev utbildningsminis-
tern i en debattartikel i går att nya medel ska komma
till humaniora. Det är en bra start. Men vi får inte
glömma bort att fördelningen och en förstärkning av
de lokala lärosätena är oerhört viktigt. Man ska inte
sitta här i kammaren eller i Regeringskansliet och
fördela resurserna ut i minsta detalj. Det ska vara den
fria forskningen och lärosätenas makt som ska vara i
centrum.
Fru talman! Högskolan är i dag den enda institu-
tion i utbildningssystemet där lärarna inte omfattas av
formella krav på pedagogisk, metodisk eller didaktisk
kompetens. Många högskolor försöker att erbjuda
sina lärare pedagogisk utbildning, men tiden är knapp
och resurserna är knappa och räcker inte riktigt till för
att klara denna helhet.
Den centrala resurs som vetenskapligt-pedagogiskt
skickliga lärare utgör inom den högre utbildningen är
oerhört stor och viktig, men fortfarande lägger många
institutioner betydligt större vikt vid den vetenskapli-
ga än vid den pedagogiska skickligheten vid anställ-
ning och befordran.
Det tar lång tid att förändra en sådan inställning,
men vi måste förstärka lärosätenas möjligheter att ge
en pedagogisk utbildning för sina anställda. Vi i
Centerpartiet anser därför att krav på pedagogisk
utbildning ska vara obligatoriskt för lärare som arbe-
tar på högskolorna och universiteten.
Det har tyvärr också varit svårt att få lärare till lä-
rosätena. Vi har ett antal gånger kritiserat regeringen
och sagt att det måste komma fram en strategi för hur
vi ska attrahera fler lärare att arbeta på våra universi-
tet och högskolor. Man har sagt att det här kommer
att lösa sig på ett eller annat sätt men inte lagt fram
några riktiga konkreta förslag. Vi uppmanar regering-
en att snabbast möjligt ta fram en strategi för att
uppmuntra fler att bli lärare.
Fru talman! Många invandrare som kommer till
Sverige har kvalificerad eftergymnasial utbildning
eller högskoleutbildning i bagaget. De kan numera få
sin utbildning värderad enligt tillämplig svensk eller
internationell standard, men det är inte tillräckligt.
Problemen kvarstår för många som inte kommer in på
arbetsmarknaden, dels för att de saknar praktik och
kontakter, dels för att det i vissa fall krävs komplette-
ringar av tidigare utbildningar.
Vi tycker därför att de här människorna ska erbju-
das att få komplettera sin utbildning, om det behövs,
för att den ska bli likvärdig med den som dagens
nyutexaminerade har. I samband med den här utbild-
ningen bör det också ges en kvalificerad språkunder-
visning i svenska och, om så behövs, även i det
fackspråk som är aktuellt.
Majoriteten har i betänkandet på detta svarat att
diskussionen om detta kommer att tas upp i en propo-
sition som ska komma till hösten. Det skulle dock
vara intressant att i dag få höra, speciellt från social-
demokraterna, vilken inställning man har till den här
problematiken och vilken väg som man troligtvis
kommer att välja.
Fru talman! Traditionellt har personer med aka-
demiska examina i Sverige rekryterats till offentlig
sektor eller till större industriföretag. Detta har också
till stora delar styrt mål och innehåll på grundutbild-
ningsnivån. I dag är karriärvägarna helt annorlunda.
De större företagen minskar, vilket vi har kunnat se
under den senaste tiden, och man får som nyutexami-
nerad student gå andra vägar för att hitta ett arbete.
Alltfler personer med akademiska examina söker sig
då till mindre eller medelstora företag eller temporära
verksamheter eller bildar egna företag.
Den här utvecklingen innebär möjligheter till för-
nyelse av hela näringslivet och till en ökad tillväxt-
potential, och kompetensnivån i mindre och medel-
stora företag höjs. Utbildningen måste återspegla de
ändrade faktiska förhållanden som vi har i samhället.
Mot denna bakgrund anser vi att upprättande av
olika s.k. arbetslivscentrum vid universitet och hög-
skolor är ett steg i rätt riktning. I t.ex. Storbritannien
har man sedan länge liknande sådana verksamheter
för studenter, med olika typer av s.k. karriärservice.
Vid i stort sett alla universitet i Finland och i Neder-
länderna har studenterna tillgång till företagsnätverk
och arbetslivsrådgivning under studietiden.
I och med att lärosätena agerar som huvudmän i
dessa aktiviteter kan även fakulteter och institutioner
dra nytta av de nätverk som skapas. Dessutom får
studenterna tidiga signaler om vikten av karriärplane-
ring och om hur de ska arbeta med sådan i sin utbild-
ning. Vi tycker därför att det är rimligt att universitet
och högskolor tar ett större ansvar för studenternas
övergång från studier till arbetsliv. Då kan inrättandet
av sådana här arbetslivscentrum med stark lokal och
regional förankring vara ett bra sätt. Det behövs en
förstärkning av kopplingen mellan högskola och
näringsliv.
Vi kan se hur man på ett par ställen i Sverige, bl.a.
i Karlskrona/Ronneby, har bildat kluster eller kom-
petensföreningar mellan näringslivet och lärosätet.
Fru talman! Majoriteten i utskottet uttalar slutli-
gen vad gäller arbetslivscentrum att det är upp till
regeringen att fundera över om det behövs särskilda
initiativ för att stimulera här typen av insatser. Jag
och Centerpartiet anser att problemet är att regeringen
inte tar tillräckliga initiativ. Jag vill därför fråga om
det finns ett intresse från den socialdemokratiska
gruppen i utbildningsutskottet att påverka sina vänner
i Regeringskansliet i riktning mot att stärka universi-
tetens och högskolornas utveckling av kopplingen
mellan näringsliv och lärosäten.
Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservation 6
punkt 8.

Anf. 13 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Om man till olika människor ställer
frågan vad som är högskolans mål och mening, får
man ganska många olika svar. Svar som ofta åter-
kommer från politiskt håll är att högskolan i första
hand är till för samhället, att den ska tjäna staten eller
att den ska tillgodose näringslivets behov. Men det
finns ett enkelt liberalt besked: Universitet och hög-
skolor är till för dem som ägnar sig åt högskolans
huvuduppgift - att söka kunskap. När framtidens
utbildningsväsende nu formas måste därför studenter
och forskare sättas i centrum.
Grunden för min liberala utbildningsvision är idén
om den fria akademin, med nyckelbegreppen frihet
och kvalitet och att kunskap har ett egenvärde. Vad
innebär då detta liberala ideal i den praktiska verklig-
heten sett ur ett studentperspektiv?
Jo, det betyder att staten ska sluta att peka ut vissa
ämnen som särskilt nyttiga och andra som onyttiga
och upphöra med att genom centrala planer ensidigt
styra över tilldelningen av utbildningsplatser dit sta-
ten anser det vara lämpligt. I stället borde utgångs-
punkten vara att kunskap har ett värde i sig. Varken
studenten som läser klassiska språk eller studenten
som läser naturvetenskap kan peka på hur studierna
kommer att resultera i ekonomisk tillväxt i framtiden.
Däremot leder studier till att den samlade kunskapen
ökar, och en student som lyckats med studier i ett
ämne som engagerar honom eller henne klarar sig
oftast mycket bra på arbetsmarknaden.
Folkpartiet föreslår i olika motioner ett system där
studenterna bestämmer både hur fördelningen av
platser mellan olika ämnen ska vara och hur fördel-
ningen på platser mellan olika högskolor ska se ut.
Under det senaste halvåret har högskolorna av rege-
ringen fått rätt att föra över resurser om platser står
tomma, men enligt min uppfattning borde man gå
längre. I stället för att låta studenter läsa på sitt förs-
tahandsval tar man i dag in studenter på deras andra-
hands- och tredjehandsval.
I går meddelade utbildningsministern att ca 200
miljoner ska gå till humaniora och samhällsveten-
skap, och det är väldigt glädjande, men det är synd att
det sker först när platser så uppenbart står tomma på
andra utbildningar. Det hade varit bättre om dessa
resurser hade beslutats redan i höstas, som Folkpartiet
föreslog.
Den liberala utbildningspolitiken betyder också att
kvalitet måste gå före kvantitet i den högre utbild-
ningen. Studenterna har rätt att ställa krav på att den
utbildning som bedrivs på landets universitet och
högskolor håller en hög vetenskaplig kvalitet. Därför
måste utbyggnadstakten kanske minska något, men
på sikt kommer fler studenter att genomföra en lyck-
ad utbildning om kvaliteten på undervisningen höjs.
Vi måste helt enkelt satsa mer pengar på varje stu-
dent. Då blir det möjligt att komma till rätta med den
kvalitetskris som många studenter och lärare nu vitt-
nar om.
Fru talman! Högskolan har en hel del allvarliga
problem. Offentliga utredningar, Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi och Riksdagens revisorer
har alla tagit fram uppgifter som visar att den svenska
högskolan har allvarliga problem.
- Antalet undervisningstimmar är på många håll
skrämmande lågt. På många universitet och hög-
skolor får studenter i humaniora endast tre fyra
timmars undervisning i veckan.
- Andelen kvalificerade, disputerade lärare ligger
på en mycket låg nivå. Snittet av disputerade lära-
re ligger runt 50 % i Sverige.
- Antagningssystemet har havererat. Till många
utbildningar ringlar sig köerna av studieintresse-
rade studenter långa. På andra håll gapar föreläs-
ningssalarna och seminarierummen tomma.
- Antalet nyantagna doktorander sjunker drastiskt.
Enligt de senaste uppgifterna har andelen nybörja-
re vid forskarutbildningar i humaniora och sam-
hällsvetenskap minskat med ca 50 %.
- Den fria grundforskningen trängs undan. Den
andel av forskningen som finansieras av fakul-
tetsanslag och andra statliga anslag har minskat
från ca 70 % i början av 80-talet till 50 % i dag.
Britt-Marie Danestig, Vänsterpartiet, tog upp en
del om bristen på resurser, lärare och forskarutbild-
ning. Hon sade att hon hoppades att den nya budgeten
skulle komma med bra förslag. Det kan vara värt att
påpeka att Vänsterpartiet i detta betänkande inte har
ett enda motionsyrkande som rör de frågor som Britt-
Marie Danestig tog upp. Jag vet inte om man ska dra
slutsatsen att Vänsterpartiet för ett drygt halvår sedan
var nöjt med den budget och det program för hög-
skolan som lades fram. Kan vi framöver i utbild-
ningsutskottet förvänta oss motioner med liknande
innehåll som de motioner som Folkpartiet m.fl. oppo-
sitionspartier har lagt fram? Britt-Marie Danestig
talar ju om samma brister som jag.
Senast förra veckan kom uppgifter från Högsko-
leverket om att två tredjedelar av landets högskolor
inte lyckats utbilda så många studenter som de har i
uppgift att göra. Av de siffrorna kan vi dra två slut-
satser.
Den första slutsatsen är att utbyggnaden av den
högre utbildningen i dag sker i en takt som inte är
motiverad utifrån studenternas önskemål utan enbart
utifrån verklighetsfrämmande planritningar på Ut-
bildningsdepartementet. Folkpartiet har vid upprepa-
de tillfällen kritiserat den orimligt stora expansionen
som bl.a. leder till stora kvalitetsbrister.
Den andra viktiga slutsatsen av att platserna nu
inte kan fyllas är att det nuvarande systemet för för-
delning av utbildningsplatser har havererat. Det leder
till långa ringlande köer och, som sagt, till tomma
salar på andra håll. Det leder också till att många
studenter måste läsa en utbildning de har sökt i andra
eller tredje hand, dessutom ofta på en ort där de inte
vill läsa. Det ska vara studentens val som avgör för-
delningen av studieplatser mellan högskolor och
ämnen.
Det grundläggande felet består i att regeringen i
sin utbildningspolitik inte har gjort upp riktigt med
den gamla idén om central politisk styrning. Det är
helt uppenbart att högskolan måste befrias från stora
rester av planhushållningens tvångströja. Folkpartiet
lanserar i stället en modern och samtidigt klassisk
liberal vision om den fria akademin, i motsats till idén
om utbildningsfabriken.
Den liberala kunskapssynen vänder sig både mot
socialistiskt plantänkande och en förenklad mark-
nadsideologi. Kunskap och studier har ett värde i sig,
som inte kan värderas på kort sikt.
Fru talman! Studenternas frihet måste ökas. Det
ska inte bara ske genom en rörlig studentpeng och
frihet att välja studieinriktning. Det måste handla om
rätt till inflytande över den egna studiesituationen.
Det ska inte bara vara självklart att genomföra kurs-
utvärderingar. Det ska vara minst lika självklart att
utvärderingarna också tas på allvar och påverkar den
kommande undervisningsplaneringen.
Folkpartiet kommer den närmaste tiden att föreslå
ett antal förändringar som ökar studenternas frihet
och makt över sina studier. De ska få rätt att få be-
tygsbeslut överprövade och granskade. De ska kunna
få tentamina granskade av andra lärare. Varje student
ska erbjudas ett studentkontrakt, där bl.a. principer
för rättning, betygssättning och överklagande be-
skrivs. Sådana reformer ökar studentinflytandet. Kå-
robligatoriet, som strider mot föreningsfriheten,
måste däremot avskaffas. Studentinflytandet ökar inte
för att studenter tvingas vara med i en organisation
där ca 20 % deltar i valen.
Fru talman! Det måste bli en renässans för den
fria grundforskningen. En stark grundforskning är en
förutsättning för att universitet och högskolor ska
kunna fungera som samhällets självkritiska spegel.
Det finns i dag oroväckande tendenser till att univer-
siteten blir alltmer beroende av både privata och stat-
liga projektbidrag. Vetenskapens huvuduppgift ska
inte bara bestå i att ta emot beställningar från politi-
ker och näringsliv. Därför måste den del av forsk-
ningsbidraget som går direkt till högskolor och uni-
versitet växa.
Historien visar att framgångsrik utbildning och
forskning utvecklas när högskolor och universitet har
en oberoende ställning. Därför måste den akademiska
friheten stärkas.
Staten och riksdagen har ett avgörande ansvar för
att se till att högskolorna får tillräckliga resurser för
fri forskning. Det är den prioritering vi i riksdagen
ska göra. Vi ska inte sitta som amatörer och ta ställ-
ning till enskilda forskningsprojekt. Därför ska politi-
ker inte sitta i högskolestyrelserna. I stället ska stu-
denter och forskare ha ett avgörande inflytande. Poli-
tiker ska inte heller sitta i andra organ som beslutar
om forskningspengar.
I Folkpartiets olika motioner till riksdagen har vi
föreslagit en kraftig ökning av de samlade forsknings-
resurserna och en överföring direkt till forskarna för
att öka oberoendet och den fria forskningen. Vi före-
slår också att doktorandreformen nu rivs upp, så att
fler kan doktorera. Vi föreslår också en höjning av
beloppet på prislappen för varje student, så att det så
snart som möjligt blir en höjning med närmare 20 %.
Då kan beloppet närma sig de idéer som fanns i
Grundbulten, som Britt-Marie Danestig talade om. De
förslagen kommer vi att upprepa. Olika uppgifter som
strömmar in från högskolevärlden ger oss alltmer rätt.
Folkpartiet har just presenterat ett nytt utbild-
ningspolitiskt program för högskolans framtid. Idéer-
na där står i skarp kontrast till synen på högskolor och
universitet som utbildningsfabriker. Vi kommer i
olika sammanhang att återkomma till dessa förslag.
Fru talman! Avslutningsvis nöjer jag mig med att
yrka bifall till Folkpartiets reservation 1 under punkt
2 och reservation 3 under punkt 30.

Anf. 14 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Det har nu gått två och ett halvt år se-
dan Miljöpartiet gick in i samverkan med regeringen
tillsammans med Vänsterpartiet. Vi har valt att inte
lägga fram några motioner under den tiden utan kon-
centrera oss på de möjligheter som samverkan har
gett.
Nu har vi ändå lagt fram en motion. Vi har ett be-
hov av att ge en övergripande beskrivning av Miljö-
partiets syn på utbildning och forskning. Den motsva-
rar i blygsammare skala det som regeringen brukar
lämna i form av en utvecklingsplan för skola eller
utbildning och forskning. Den är ganska omfattande.
Ungefär 30 sidor handlar om högskolan. Jag tänker
inte dra innehållet i den nu.
Jag vill börja med att konstatera att följande har
skett under mandatperioden, när vi nu har passerat
halvlek. Vi har fått en ny forskningsorganisation. Vi
har fått ett forskningsråd för miljöfrågor, med en
ekologisk inriktning, vilket vi från Miljöpartiet natur-
ligtvis hälsar med glädje. Vi har fått ett markant ökat
studentinflytande genom en särskild lagstiftning. Vi
har fått en ny lärarutbildning. Doktorandtjänsterna
har ökat. Vi har en studiemedelsreform som innebär
förbättringar både när det gäller studiemedlets storlek
och återbetalning.
Vi har en lång rad mindre åtgärder som har vidta-
gits för att åstadkomma förbättringar av typen olycks-
fallsförsäkring för alla studenter, handledarutbildning
för dem som handleder doktorander och en rad åtgär-
der för att förbättra jämställdheten. Vi har fått bort
kvinnofällan som tidigare fanns vid rekrytering av
forskarassistenter.
När jag tittar bakåt i motionerna från förra man-
datperioden såg jag allt detta i form av önskemål från
vår sida, men också naturligtvis i de andra partiernas
motioner. Jag nämner det bara för att påminna om att
dessa saker i själva verket har genomförts under rela-
tivt stor enighet. Det tror jag är bra. Det är stora re-
former, och det är viktigt att de kan ligga kvar fram-
över i tiden. Jag åtkommer till det i slutet av anföran-
det.
Den motion som jag har väckt inleds med att jag
konstaterar att universitet och högskolor har fått inte
bara fler studenter utan också ett markant breddat
uppdrag. Universitet och högskolor ska svara för
bildningen. Det är den viktigaste bildningskällan för
svenska folket, och behovet av den bildningen ökar i
och med att vi går in i kunskapssamhället.
Det krävs en större grad av bildning inom nä-
ringsliv såväl som inom den offentliga sektorn och
för att kunna delta i det demokratiska arbetet i sam-
hället. Det krävs naturligtvis också för att med lust
och glädje studera sådant man är intresserad av. Det
är en del av den ökade livskvaliteten.
Dessutom svarar universitet och högskolor för yr-
kesutbildningarna i allt större utsträckning. Alltfler
yrkesutbildningar tas in i högskolor och på universi-
teten. Fortbildningen kommer att växa. Där har man i
stort sett bara gått ned i startgroparna. Behovet av
fortbildning kommer att vara mycket stort framöver.
Universitet och högskolor har ännu ganska blygsam
verksamhet på området, men den kommer alltså att
växa.
Forskarutbildningen är viktig. Samhället ropar
efter fler forskarutbildade både på näringslivets sida
och inom den offentliga sektorn. Sedan är det natur-
ligtvis forskningen, som är en av de stora huvudupp-
gifterna för universiteten och en del högskolor.
I motionen tas upp olika delar av de problem man
har inför framtiden. Det oerhört viktigt att vi snabbt
kan åtgärda bristerna i de studerandes situation och
det faktum att vi har en social snedrekrytering. När
det gäller jämställdheten mellan kvinnor och män har
vi en bit kvar. Flera talare har berört de studiesociala
frågorna, bl.a. Sofia Jonsson. Där återstår en del att
göra. Antagningssystemet skulle förbättras, osv.
På lärarsidan har vi problem. Vi har som i grund-
skolan och på gymnasiet lärarbrist. Högskola och
universitet har alltför få lärare som har egen forskar-
utbildning. Det är naturligtvis inte acceptabelt på sikt.
Men det tar tid. Det kräver att vi får fler doktorand-
tjänster och kan öka på den utbildningen, och det är
viktigt.
Vi har i motionen föreslagit att vi ska få en hög-
skollärarutbildning. Det finns väl tecken som tyder på
att det är alltfler som tycker som Miljöpartiet i den
frågan. Vi har drivit den i fem års tid nu. Det är dags
att vi får den. Det finns en naturlig plats för den i den
nya lärarutbildningen. Den kan lätt byggas ut till att
omfatta också högskollärarutbildningen.
Forskningen har berörts av några här. Man har
sagt att forskningen har fått inskränkningar i sin fri-
het. Det kan jag inte alls hålla med om. I motionen
påpekar vi naturligtvis att det är viktigt att forskning-
ens frihet bibehålls. Det finns hot mot den. Men det är
knappast hot som har uppstått på grund av de åtgärder
som har vidtagits från regeringens sida.
Jag skulle kunna ta upp ett sådant hot som jag
tycker är ett märkligt problem framöver när det gäller
forskningens frihet. Det är vårt medlemskap i EU och
deltagandet i EU:s forskningsprogram. Där växer
hotet mot friheten. Nu har anslagen varit uppe i stor-
leksordningen 2 miljarder.
Vi fick en rapport från utbildningsministern där
han med glädje konstaterar att EU:s satsning ökar
med 17 %. Hur pass glädjande är det egentligen? Det
betyder att Sverige kan få lite över 2 miljarder i
forskningsbidrag från EU. Då vet vi att vi har ett krav
på en motfinansiering på 100 %.
Vi ska alltså själva ställa upp med drygt 2 miljar-
der. Då är 2 miljarder uppbundna. Dessutom får EU:s
forskningspengar inte användas för administration,
utan det kommer till ytterligare medel som måste
skakas fram här i Sverige för forskningen. Då är vi
uppe i 4 ¼ miljard utan vidare. De pengarna ska jäm-
föras med de 1,7 miljarder som Vetenskapsrådet med
de tre ämnesråden totalt disponerar per år.
Det är alltså pengar som inte alls delas ut enligt de
intentioner vi har, där just forskningens frihet har
satts i centrum. Forskningsråden har en majoritet av
forskare som själva utan några som helst påverkning-
ar från riksdagen fördelar medlen efter kvalitet och
inriktning som de bedömer utifrån vetenskapliga
grunder.
I stället får vi satsa 4 ¼ miljard på forskning där
områdena prioriteras i EU, där ansökningarna bedöms
nere i Bryssel och där våra forskare eller andras fors-
kare har ett mycket litet inflytande över medlen. Det
är det största hotet mot forskningens frihet vi har för
närvarande.
Vi berör också i motionen att det är angeläget att
staten får tillfälle att organisera åtminstone ansök-
ningarna till EU så att vi får dem samordnade på
något sätt med det vi och svensk forskning vill se som
en utveckling. Det är ett stort problem.
Vi har i motionen berört en mängd mindre frågor
av lite mer speciell natur. Jag kan nämna några som
kan vara av intresse. Vi har i landet ett behov av ett
miljötekniskt institut. Miljöpartiet föreslår inrättandet
av ett sådant som ska serva små och medelstora före-
tag med hjälp för produktutvecklingen för att få mil-
jöanpassade produkter. Det är naturligtvis viktigt ur
miljösynpunkt. Det är också viktigt av konkur-
rensskäl på den internationella marknaden.
För att stärka svensk forskning när det gäller det
internationella arbetet har vi föreslagit att man ska
inrätta ett internationellt science center i Sverige. Det
ska vara ett stort kraftfullt sådant som ska kunna
samla frontforskare inom forskning som är under
stark utveckling.
Huvuduppgiften och signum för detta centrum ska
vara att forskarna diskuterar vilka effekter de nya
forskningsrönen har på en utveckling, med analysen
särskilt koncentrerad på frågan om hur vi får en eko-
logiskt och socialt långsiktigt hållbar utveckling.
Vi har i motionen också berört en annan stor del
av svensk forskning som få talar om, och det är för-
svarsforskningen. Försvaret har sedan länge haft en
mycket omfattande forskning av god kvalitet. I den
takt som försvaret nu ställs om och delvis trappar ned
kan den forskningsresursen föras över i civil verk-
samhet, dvs. inriktas mot den civila sektorn. Det är
angeläget att vi tar hand om den snabbt, utvecklar den
och tar vara på den på rätt sätt så att den kommer det
civila samhället till godo.
En fråga som jag skulle vilja avsluta med gäller
användandet av försöksdjur i forskningen. Tyvärr har
antalet försöksdjur som används i forskningen ökat.
Den ökningen beror till allra största delen på utveck-
lingen inom genteknik, där man tar fram nya mus-
stammar med speciella genuppsättningar.
Några minskningar när det gäller de andra djurar-
terna har vi egentligen inte sett. Förhållandena för de
djur som används i forskningen måste vara goda. Det
är de långt ifrån i dag. De ska användas så lite som
möjligt i forskningen. Försök med djur ska ersättas
med andra metoder så långt det någonsin går.
Vi föreslår bl.a. att de etiska nämnderna som har
att granska och godkänna forskningsprojekt ska för-
stärkas så att de får en ökad kompetens när det gäller
de djur som de ska yttra sig om. De ska alltså väl
känna de här djurens naturliga beteenden, vilka bio-
toper de naturligt förekommer i och vilka krav de har
på djurstallar och själva försökssituationen och vad
de är speciellt känsliga för. Samma krav ska natur-
ligtvis ställas på forskarna som använder djuren. De
måste känna djuren väl och inte tro att det är någon
sorts apparater som man använder.
De försöksdjursetiska nämnderna har också stora
svårigheter att avgöra om de forskningsprojekt som
de ska yttra sig om verkligen håller den kvalitet som
man kan kräva och verkligen är så angelägna som det
ofta påstås. Angelägenhetsgraden ska ställas mot
graden av lidande hos djuren. Där behövs det alltså
ordentliga förstärkningar, och vi har ett program för
det.
Jag vill avsluta med att säga något kort om ett ka-
raktärsdrag i vår motion såväl som i alla de andras. Vi
talar egentligen rätt mycket om detaljer i ett system.
Det handlar om korrigeringar och tillägg för att göra
det bättre. Men det är antagligen så att vi är på väg in
i en ny epok när det gäller högre utbildning och
forskning. Det är alltid svårt att se när man går från
en epok till en annan. Vi ser ju att förändringarna är
stora. Det är kolossalt många fler som ska gå på hög-
skolor och universitet. Uppdragen är kolossalt utvid-
gade.
Jag skulle vilja att vi så småningom får en diskus-
sion om hur det här nya ska se ut. Nu nöjer jag mig
med att konstatera att det är två saker som är viktiga
för att vi inte ska hamna fel. Det är att vi lämnar så
mycket som möjligt öppet i systemet för fri prövning
av alternativ så att vi får en tillväxt i alla de högskolor
och universitet som nu går i rätt riktning. Det skulle
möjliggöra inträdet i en ny epok. Man måste åtmins-
tone få chansen att pröva sig fram. Där tror jag att vi
på sätt och vis är eniga.
De borgerliga partiernas företrädare här har talat
om behovet av frihet men inte alls nämnt på vilket
sätt det skulle kunna ske. Moderater och folkpartister
har talat om att vi måste ge universitet och högskolor
en frihet i form av en privatisering. Vi tror att det är
precis tvärtom, nämligen att staten är den enda som
långsiktigt kan garantera att friheten verkligen finns
på högskolor och universitet. Vem vågar överlämna
t.ex. grundforskningen till privata intressen? Jag tror
att det skulle vara mycket riskfyllt på lång sikt. Där
har staten ett stort ansvar. Det vill jag betona. Frihe-
ten får inte på något sätt innebära att staten sviker på
den punkten.

Anf. 15 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tolkar Gunnar Goude så att han
ställer sig bakom Kristdemokraternas syn på att själv-
ständighetsförklara lärosätena på det sätt som jag
tidigare anförde. Det var intressant att höra hur han
tänker sig de lokala möjligheterna för varje lärosäte
att finna sina alternativ.
Min fråga här gäller lärarförsörjningen, som också
Gunnar Goude delvis tog upp. Jag skulle vilja höra
Miljöpartiets förslag till hur man ska lösa den kris
som kommer att uppstå inom en tioårsperiod om man
inte gör något drastiskt. Det gäller framför allt iden-
titeten. Finns det någon skillnad på forskare och lära-
re i Miljöpartiets framtida högskola? Ska det vara
skillnad i deras utbildning och i deras tjänsteutöv-
ningar på olika sätt? Eller är det grupper som kan
sammanföras med varandra utan någon identitets-
skillnad i gruppen som sådan?

Anf. 16 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det här är en av de intressanta frågor
där jag tror att vi inte ska göra anspråk på att ha lös-
ningen. Vi går in i en ny epok. Vilken typ av lärare
kommer den nya högskolan och det nya universitetet
att behöva på sikt? Vi tänker i termer av det gamla
systemet - professor, lektorer och studerande. Vi vill
kanske underlätta för adjunkterna genom att göra dem
till lektorer. Där tror jag att en av bristerna ligger. Vi
är lite för tidigt ute för att låsa upp systemet. Vi ska
nog i stället lämna öppet för en frihet att pröva med
mellanformer av tjänster, t.ex. tillsvidareförordnan-
den i stället för fasta tjänster osv.
Jag kan mycket väl tänka mig att vi behöver mel-
langrupper av den typ som man har på Lantbruksuni-
versitetet t.ex. Man har konsulenter som är forskarut-
bildade och kan forskningssidan. De går ut till bön-
derna med information om vad som händer på forsk-
ningssidan. De har det som uppdrag. De har hela
tiden kontakt med forskningen. Det är en mellanform
av lärartjänster som kanske blir väldigt viktiga. De
forskar kanske inte alltid själva, men de har forskar-
utbildning och kan den biten. Vi kommer säkert att
behöva helt nya lärartjänster för yrkesutbildningarna
med mellantjänster där man har andra kompetenser
än det vi normalt väntar oss att lektorer och professo-
rer ska ha.
Det blir spännande att se. Vi är öppna för en fri
prövning av de här systemen. De kan få se väldigt
olika ut på olika högskolor beroende på vilken inrikt-
ning man har och vilken typ av utbildningar man har.

Anf. 17 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Tack för det svaret. Då vill jag spetsa
till frågan. Jag gillar svaret därför att jag tror att den
här friheten, att det får växa fram på de enskilda läro-
sätet hur det ska se ut, är så oerhört viktig. Men i sitt
anförande berörde Gunnar Goude att adjunkterna
skulle ha forskarutbildning och att det var väldigt
viktigt. Jag tror att det är jätteviktigt att alla ska ha
möjlighet till en forskarutbildning. Men ska adjunkter
utan forskarutbildning och som kanske har stort in-
tresse för forskning inte kunna finnas kvar i den
framtida högskolan?

Anf. 18 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Yvonne Andersson ställer frågan som
om det var frågan om att sparka adjunkterna. Det är
det inte. Jag har många gånger talat om att adjunkter-
na har varit en missgynnad grupp i lärarkåren. De har
haft en alldeles otillbörligt stor undervisningsbörda.
När lektorerna har haft 700-800 timmar har de kan-
ske haft det dubbla. De har haft väldigt små möjlig-
heter att själva vidareutbilda sig. Därför har vi ad-
junkter som saknar forskarutbildning.
Den ursprungliga tanken med adjunktstjänsterna
var att de skulle vara tre- eller sexårsförordnanden
som skulle innebära en förstärkning av rörligheten
mellan gymnasier och universitet. Man skulle alltså
vara gymnasielärare som lektor och komma in som
adjunkt och arbeta några år på högskolan för att öka
sin egen kompetens och kunna bidra med erfarenheter
från gymnasieskolan. Men den tanken förfelades. Det
är inte alls så adjunkterna har använts. De har blivit
en billig arbetskraft för att klara lärarsituationen.
Adjunktstjänsterna bör tas bort på något sätt, men
därmed inte sagt att adjunkterna ska bort. Den arbets-
rättsliga sidan är ju en helt annan fråga.

Anf. 19 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! En hel del av det Gunnar Goude säger
om universitets och högskolors frihet stämmer med
vad Folkpartiet säger. Därför kan jag inte förstå att
Gunnar Goude kommer till slutsatsen att det inte
också finns bekymmer när det gäller att garantera
friheten.
Jag brukar säga att statens huvuduppgift när det
gäller forskningen är just att garantera frihet genom
att ge ordentligt med resurser för fri grundforskning.
Jag tycker att det är viktigt att högskolorna inte blir
något slags beställarorgan vare sig åt politiker eller
näringsliv. Det är viktigt att det finns ett utrymme för
fri grundforskning.
När det gäller europeisk forskningspolitik har
faktiskt Folkpartiet och Miljöpartiet också en liknan-
de inställning, trots att vi har rakt motsatt inställning i
övrigt när det gäller europeiskt samarbete och EU. I
bl.a. EU-nämnden fick miljöpartister och folkpartister
m.fl. för några månader sedan en majoritet för en
skärpning av formuleringarna till värn för fri forsk-
ning.
Vad jag inte förstår är att Gunnar Goude inte ser
ett hot mot forskningens frihet i Sverige. Det är ju så
uppenbart att den beställda forskningen har ökat i
förhållande till den fria forskningen. Det är också helt
uppenbart att vi här i riksdagen har fattat beslut om en
proposition som säger att andelen forskningsmedel
som går direkt till högskolorna ska minska.
Slutligen har vi också sett i den ekonomiska pro-
positionen hur regeringen öronmärker en mycket stor
del av ökningen av resurserna till Vetenskapsrådet.
Det finns alltså åtminstone tre punkter där jag
tycker att Gunnar Goude med sin inställning också
borde vara lite bekymrad.

Anf. 20 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Vi delar uppfattningen att man ska ha
en fri grundforskning, att det är viktigt och att det ska
stödjas.
Det återspeglas också i budgetarna. Det har ju
faktiskt givits ett ordentligt tillskott med friska pengar
till Vetenskapsrådet i samband med att man satte den
nya organisationen. Det är angeläget. Man kan alltid
önska att det skulle ha varit mer pengar. På sikt
kommer det naturligtvis att bli så när pengapåsen i
stort räcker till det. Vi ser gärna att det skulle bli mer
pengar till den grundforskning som finansieras via
Vetenskapsrådet.
I frågan om fördelningen mellan universitet och
vetenskapsråd har vi kanske en motsatt uppfattning.
Det är naturligtvis inte så att vi vill minska forsk-
ningsanslagen till universitet och högskolor. Men vi
vill öka de anslag som går via Vetenskapsrådet snab-
bare. Det innebär nämligen en kvalitetsgaranti om det
går via Vetenskapsrådet. Forskarna konkurrerar med
varandra om pengarna i kvalitetshänseende.
Fakulteterna ute på universitet och högskolor har
alltid varit ganska dåliga på att bedöma kvaliteten i
forskningsprojektet. Det beror bl.a. på att det sitter en
representant från varje ämne i fakulteten, som alltså
ska bedöma andra ämnens forskning. Man kan natur-
ligtvis ta in utlåtanden utifrån. Men jag tror att det är
viktigt att högskolorna koncentrerar sig på att hålla
basresurserna för forskning - tjänster, lokaler, utrust-
ning - medan projekten, där själva utvecklingspoten-
tialen ju ligger, styrs från Vetenskapsrådet.
Och, som sagt, EU är det största hindret för fri
forskning i Sverige. Det är det ojämförligt största
hindret. Man hanterar mer pengar än Vetenskapsrådet
tillsammans med de två forskningsråden för tillämpad
forskning.

Anf. 21 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi ser tydligen till en del olika på vad
som är fri forskning i Sverige. Jag tycker att det är
viktigt att t.ex. en människa som börjar doktorera
hittar en idé och utvecklar den tillsammans med
handledaren i stället för den omvända vägen - att
institutionen hittar pengar och sedan i efterhand letar
efter en doktorand som passar till pengarna. Det är
den utveckling vi nu ser på våra institutioner i allt
större utsträckning.
Gunnar Goude nämnde Vetenskapsrådet. Hade de
pengarna varit avsedda för fri forskning hade de inte
varit så öronmärkta. I stort sett hela resursökningen
som kom var bunden till enskilda forskningsprojekt
som det enligt min mening inte är politikernas uppgift
att syssla med.
Än en gång upprepar jag att det står ordagrannt i
propositionen att andelen som går direkt till högsko-
lor ska minska. Det tycker tydligen Gunnar Goude
trots allt är bra, vilket inte jag tycker.

Anf. 22 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Att andelen ska minska är en fråga
om proportioner. Jag säger ju att forskningsanslagen
till högskolor och universitet ska öka. Det är också
angeläget. Men de ska öka snabbare till Vetenskaps-
rådet.
Vi har ett Vetenskapsråd som totalt disponerar 1,7
miljarder. Det är inte en tillräckligt stor del som är
avsatt.
Andelen ska man väl inte vara så bekymrad om.
Det skulle vara av något slags avundsjukeskäl mellan
de två parterna. Men det tycker jag inte att man ska
gå in på.
Sedan är det lite konstigt att hävda å ena sidan att
resursökningen till Vetenskapsrådet har varit så be-
drövligt liten, å andra sidan att det är så mycket
öronmärkning i och med att man öronmärkt just re-
sursökningen. Det var nog ganska naturligt. I princip
tycker inte jag heller att man ska öronmärka resurser-
na till grundforskningen. Det är viktigt, och det har
man heller inte gjort. Den stora delen av pengarna
som ligger på Vetenskapsrådet är ju inte öronmärkta.
Däremot kan det vara naturligt att man i ett läge då
man startar en ny organisation säger något om hur
man förväntar sig att det ska fördelas. Det ligger nära
de allmänna direktiv som Vetenskapsrådet har fått,
t.ex. när det gäller tvärvetenskaplig forskning.
När det gäller doktoranderna skedde den här
gången just en sådan öronmärkning av pengarna till
Vetenskapsrådet. Man har sagt att Vetenskapsrådet
ska särskilt stödja unga forskare och forskarutbild-
ning. Man har alltså fått det i direktivet. Men man kan
inte hävda att man absolut inte ska ge sådana direktiv
och samtidigt kräva att de ska komma till stånd. Jag
tycker att det där är lite oklart. Men det gör ingenting.
Vi tycks ju vara överens om både doktorandernas
behov av egna resurser för forskning och om grund-
forskningens frihet.

Anf. 23 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Jag blev glad över ett par saker som
Gunnar Goude sade.
Det ena var när han diskuterade lärarförsörjningen
och påpekade hur viktigt det är att försöka hitta en
strategi, ett arbetssätt, för att fler ska attraheras av att
ta ett arbete som lärare på högskolor och våra univer-
sitet.
Det andra var trygghetssystemen för studenter. I
dag är det ett stort problem för studenterna när de
börjar på högskola eller universitet. De trygghetssys-
tem vi har i dag grundar sig ju på den inkomstbort-
fallsprincip som finns och som i grund och botten är
byggd för arbetsmarknaden. Det betyder att de stu-
denter som kommer direkt från gymnasiet till hög-
skolan och som inte har arbetat tidigare inte har grun-
den för t.ex. a-kassa eller olika försäkringar, föräldra-
försäkring eller vad det nu kan vara, om man t.ex. blir
sjukskriven. Det är en fruktansvärd situation.
Systemet är sådant att myndigheterna har olika
åsikter om hur lång tid man är student och om vad
man är som student. Det här vill vi ha en översyn av.
Vi vill ha en utredning för att hitta en samlad bild för
att underlätta för studenterna.
Tycker Goude att det är en bra inriktning att för-
söka hitta en samlad, förenklad bild för studenterna
och för deras säkerhet?

Anf. 24 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Den fråga som Sofia Jonsson tar upp
är en mycket viktig fråga. Det är alldeles korrekt att
det inte är bra förhållanden för studenterna.
Svårigheterna däremot är stora. Inom Utbild-
ningsdepartementet känner man sig naturligtvis tvek-
sam till att ta på sig den här uppgiften. Möjligen
skulle man kunna initiera detta och peka på att det
behövs ett socialförsäkringssystem för studenterna.
Då är man inne på den stora frågan som handlar
om hur man ska förändra trygghetssystemen i Sveri-
ge. Vi har ett socialförsäkringssystem som ur Miljö-
partiets synpunkt har stora brister. Det är plottrigt.
Det har vuxit fram i steg vartefter den svenska välfär-
den har byggts ut. Och det har varit bra när det har
kommit. Men i dagsläget innebär det svårigheter när
vi har en helt ny situation med t.ex. våldsam arbets-
löshet. Det passar inte för vårt socialförsäkringssys-
tem. Det spräcker a-kassan och det hindrar möjlighe-
terna att använda studiemedlen på ett effektivt sätt. Ni
har själva sett hur vi har bollat med de bitarna. För
studenterna passar inte föräldraförsäkringen, sjukför-
säkringen är inte konstruerad efter deras syfte och de
har inte tillgång till a-kassa.
Det är många problem där. Vi skulle vilja ha en
utredning när det gäller trygghetssystemet. Och Mil-
jöpartiet har föreslagit en förenkling, så att vi får en
grundtrygghet för alla som inte är så hårt knuten till
lönearbetet. Det gagnar kvinnor, arbetslösa och stude-
rande. Men jag kan alltså inte lova någon lösning på
det problemet i dag men arbetar för det.

Anf. 25 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Det var ju bra att Goude vill arbeta
för det. Det vore intressant om han kunde forma en
diskussion kring det.
Min andra fråga är kortfattad och gäller kårobli-
gatoriet. Goude har ju inte bara i den här debatten
utan även i andra debatter diskuterat friheten och
mångfalden. Det gäller inte bara studenter utan även
människors och individers rättigheter att vara fria och
kunna välja därefter. Sedan kan man då se i betän-
kandet och tidigare att Miljöpartiet inte ställer upp på
studenternas friheter. Man säger i stället att kårobli-
gatoriet ska finnas kvar. Är det verkligen Miljöparti-
ets och Gunnar Goudes uppfattning?

Anf. 26 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Den där frågan är lite rolig. Jag hade
ödet att jungfrutala här i riksdagen med anledning av
kårobligatoriet. Vi deklarerade då tydligt att det na-
turligtvis principiellt sett är fullständigt oacceptabelt
att man har tvångsanslutning till en förening. Det är
ingenting som Miljöpartiet ställer upp på.
Det här var 1994 och 1995. Då satt den nuvarande
utbildningsministern, Thomas Östros, bakom mig på
Uppsalabänken och hade en precis likadan motion för
avskaffande av kårobligatoriet. Det gällde också
principen, som var mycket vackert deklarerad i mo-
tionen. Men vi hade alltså bakom oss en mandatperi-
od med en borgerlig regering som hade försökt av-
skaffa det här snabbt men inte hade lyckats åstad-
komma någon lösning på de problem som det innebär
när det gäller just t.ex. den sociala tryggheten. Det är
ju många sociala frågor som hanteras inom kårerna.
Där finns ekonomiska intressen i form av byggnader
osv. Och det är en organisation som har en viktig
funktion.
Man måste naturligtvis då ta steget när man av-
skaffar det här på ett planerat sätt, och det har suttit
två utredningar som har kommit med förslag som har
förkastats därför att de skulle innebära en försämring
för studenterna. Man gjorde den bedömningen att det
var en risk med att avskaffa det här. Det gjordes för
rätt länge sedan.
Jag har begärt att man skulle få en ny utredning.
Det var för fyra år sedan. Men viljan har inte varit så
stor. Det är naturligtvis inte något väldigt angeläget
problem, och tidpunkten just nu är ogynnsam därför
att vi har fått en förändring med ett markant ökat
studentinflytande. Därför är det viktigt att de gamla
kanalerna finns och att man kan utnyttja dem. Där ska
alltså studenterna ha en helt annat möjlighet att på-
verka utformningen av kurser, innehållet osv. Så nu
skulle jag nog vilja vänta av det skälet. Det är inte rätt
ögonblick att göra det.

Anf. 27 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag tror att de flesta av oss är överens
om att det är bra med ett ökat internationellt forsk-
ningssamarbete. Det är bra att man i forskarvärlden
ges möjligheter att utbyta erfarenheter. Det berikar
forskare i olika länder att gemensamt samarbeta kring
viktiga foskningsprojekt.
Det är därför intressant att nu höra Gunnar Goude
ifrågasätta EU:s forskningsanslag och den utveckling
vi ser här, utifrån att forskarvärlden i liten utsträck-
ning kan påverka fördelningen av anslagen och pröv-
ningar av anslagen. Det är ju samma Gunnar Goude
som samarbetar med en regering som har ökat den
politiska styrningen av resursfördelningen, av organi-
sationsformerna och av ledningsfunktionerna beträf-
fande högskolor, universitet och organisationsmo-
dellerna. Så här hör vi en röst från talarstolen för
Miljöpartiet, men i verkligheten sker någonting annat.

Anf. 28 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det där var ju ingen bra beskrivning
av verkligheten, Tomas Högström. Det är väl så att
regeringen, i samverkan med Miljöpartiet och Väns-
terpartiet, har ökat den politiska friheten och minskat
den politiska styrningen men inte kunnat klara det
fullt ut.
Jag kan ju peka på vad som har skett. Vi har alltså
forskarmajoritet i Vetenskapsrådet, i styrelsen där.
Forskarna har majoritet och full bestämmanderätt.
Dessutom har vi ordnat så att det är forskarmajoritet
även i forskningsråden för tillämpad forskning.
Forskningsrådet för sociala frågor och forskningsrå-
det för ekologiskt inriktade frågor formas och har
också en majoritet av forskare.
Däremot åker vi naturligtvis på pumpen när det
gäller möjligheten att komma åt en styrning som inte
är en forskarstyrning när det gäller de stora pengar
som ni band upp i löntagarfondsstiftelsen, som vi då
inte kan se. Det hade ju varit bättre om de hade kun-
nat ligga i Vetenskapsrådet, där forskarna hade haft
möjligheten att hantera de pengarna. Det är mycket
stora pengar. Det var moderaterna, Per Unckel, som
drev igenom det. Det är den stora låsningen av peng-
arna. Man förde undan dem från forskarsamhället.
Det som den här regeringen har gjort och som vi
har varit med om att göra är alltså att öka friheten och
minska den politiska styrningen. Ni gjorde tvärtom.
Och EU är alltså det största hotet. Vi är självfallet
för samverkan, och den samverkan är inget problem
för en grundforskare. En grundforskare som är intres-
serad av ett område hittar genast de andra i världen
som forskar på samma område. Inte ens järnridån
kunde hindra den typen av samverkan. EU:s klåfing-
righet på det här området är i bästa fall bara en liten
broms, men den är ett kraftigt hinder.
När det gäller näringslivet har utvärderingarna vi-
sat att pengarna dessutom används på ett dåligt sätt.

Anf. 29 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Tillskapandet av de fristående forsk-
ningsstiftelserna uppfattas i alla fall av forsknings-
samhället som ett lyft och innebar de facto en för-
stärkning till det området. I den delen har vi tydligen
helt olika beskrivningar.
Vad vi nu har sett är en ökad öronmärkning som
dessutom har omvittnats från andra håll. Och då häv-
dar Goude fortfarande att politiseringen har minskat.
Det är de facto helt felaktiga påståenden som han
kommer med.

Anf. 30 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! När det gäller att man har uppfattat
det som ett lyft beror det ju på vilken valsituation
man ställs inför. Då kunde man t.ex. välja att låta
löntagarfondspengarna, om det nu skulle avvecklas,
gå tillbaka till löntagarna, som ägde pengarna. Det
var ju ett alternativ. Ett annat alternativ var att göra
de här stiftelserna, som delar ut pengar till forskarna.
Om man frågar forskarna vilket de tycker är ett
lyft, det ena eller det andra alternativet, är det lätt att
få ett svar. Om man frågar forskarna i dag om de
tycker att det är ett lyft kan jag garantera att de skulle
svara att de inte tycker det.
Det var väl den fråga som jag skulle svara på, tror
jag.
Får jag tillägga att jag yrkar bifall till reservation
4 under punkt 3.

Anf. 31 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s):
Fru talman! Alltsedan medeltiden har universitetet
funnits som institution och begrepp för kunskap,
bildning och utveckling. Genom århundraden har
denna institution behållit sin ställning som garant för
att samhället skulle kunna tillföras den kunskap och
den kompetens som krävs för att upprätthålla och
utveckla administrationen samtidigt som kunskap och
vetskap om världen ackumuleras och förs vidare från
generation till generation. Dess position har sällan
ifrågasatts och dess kunskapsmonopol har varit i det
närmaste totalt.
Denna obrutna styrkeposition har möjliggjorts inte
genom stagnation och slutenhet utan genom föränd-
ringsberedskap inför de omställningar som samhället
genomgått och de nya kunskapsområden som forsk-
ning har skapat.
Jordbrukssamhället övergick i industrisamhället.
Industrisamhället övergår i kunskapssamhället. Ald-
rig tidigare har samhällets behov av ökade kunskaper
och breddad och fördjupad kompetens varit större.
Aldrig har heller universitet och högskolor haft så
många som vill ta del av det kunskapsutbud som
dessa lärosäten kan erbjuda. Det livslånga lärandet
har blivit ett internationellt begrepp, samtidigt som
den informationstekniska utvecklingen skapat nya
former för kunskapsinhämtande som innebär att den
enskilde studentens möjligheter till geografiskt och
tidsmässigt oberoende gentemot utbildningsanordna-
ren kan göras i det närmaste totalt.
Hur förändras rollen för universitet och högskolor
i detta samhälle? Bilden av högskolan håller på att
dubbelexponeras. Vad menar jag med det? Jo, samti-
digt som den traditionella bilden av högskolan ligger
kvar - den bild som visar uppdraget att samla och
utveckla kunskap genom forskning och förmedla den
i givna former till studenter som i sin tur ska utveckla
ny kunskap - tydliggörs en annan bild, bilden av
högskolan som en aktör i det livslånga lärandet. En
ny roll, som ingen egentligen medvetet har skrivit
text till, har dykt upp i pjäsen.
Denna roll avspelas i siffror i Högskoleverkets
årsrapport för universitet och högskolor 1999. Bland
dessa siffror har jag plockat ut en del. T.ex. började
nästan en femtedel av dagens studenter för första
gången i en högskoleutbildning vid 25 års ålder eller
senare. Cirka en femtedel av studenterna har gjort ett
långt uppehåll i studierna. Mer än en tiondel av stu-
denterna har redan en examen på högskolenivå men
har återkommit till högskolan. Deltidsstudier håller
på att bli allt vanligare. Dessa siffror tyder på att vi i
dag har många studenter som redan kan sägas ingå i
begreppet det livslånga lärandet. Detta mönster är
vanligare bland kvinnor än bland män.
Den traditionelle studenten, som kommer direkt
från gymnasieskolan och läser på heltid med inrikt-
ning mot examen, har fått studiesällskap av en ökan-
de grupp studenter som egentligen inte ser som ett
mål att avlägga examen. Snarare vill de skaffa kun-
skaper för en speciell kompetens som de just nu be-
höver i sin roll på arbetsmarknaden.
Samtidigt som studentpopulationens sammansätt-
ning förändras ökar lärosätenas utbud av nya ämnen,
nya ämneskombinationer och tvärvetenskapliga ut-
bildningar. Vi socialdemokrater tycker att det är
glädjande och spännande med all den kreativitet som
finns på de enskilda lärosätena, där man på senare år
har skapat utbildningsalternativ där humanistiska,
samhällsvetenskapliga och konstnärliga ämnen kom-
bineras med naturvetenskapliga och tekniska ämnen
för att öka helhetssynen och bredden för den enskilde
studenten.
Jag vill bara nämna allt detta, som jag är överty-
gad om är tecken på en betydande förändringsprocess
som är i full gång inom högskolan. Jag utgår ifrån att
vi alla delar uppfattningen att vår uppgift som be-
slutsfattare är att skapa förutsättningar för lärosätena
att möta de nya krav som kunskapssamhället och
principen om det livslånga och livsvida lärandet stäl-
ler och kommer att ställa.
För oss socialdemokrater är en öppen högskola,
som möjliggör för fler att inhämta de kunskaper som
lärosätena erbjuder, en grundförutsättning. Samtidigt
måste högskolan vara lyhörd för det omgivande sam-
hällets krav och behov. Men det här är inget nytt.
Lärosätena har alltid varit lyhörda inför samhällets
krav och behov. Det har varit en förutsättning, som
jag sade inledningsvis, för deras överlevnad.
Fru talman! Det känns bra att vi i dag tycks vara
eniga om de små och medelstora högskolornas bety-
delse för att kunna möta den nya tiden och det nya
sökandetrycket. Utan dessa lärosäten hade den ma-
kalösa expansion av högskolan som vi ser i dag varit
omöjlig.
Fler platser behöver inte nödvändigtvis innebära
en försämring av kvaliteten. Men sker expansionen,
såsom den har gjort, i en tid av ekonomiska bespa-
ringar föreligger en risk för att undervisningsgrupper
blir för stora och antalet undervisningstimmar för
litet. Den resursförstärkning på 200 miljoner kronor
som många talare här har nämnt och som utbild-
ningsministern nu utlovat för att förstärka humaniora,
samhällsvetenskap, juridik och teologi kommer na-
turligtvis att minska risken för kvalitetsförsämring.
Samtidigt är jag övertygad om att det kvalitetsutvär-
deringssystem som vi nu har sjösatt dels kommer att
vara det enskilda lärosätet till stort stöd i kvalitetsar-
betet, dels kommer att ge oss beslutsfattare en god
bild av situationen ute på de enskilda lärosätena.
Som jag tidigare anförde är öppenheten ett nyck-
elbegrepp för att högskolan ska kunna bli en aktiv
part i det livslånga lärandet och behålla sin styrkepo-
sition när det gäller att föra kunskaper vidare och
ackumulera kunskap. Det krävs lyhördhet utåt för att
kunna möta kunskapssamhällets krav, men även ly-
hördhet inåt mot den egna organisationen för att kun-
na göra bedömningen av vad det enskilda lärosätet
har förmåga att erbjuda.
Som jag upplever det är mötesplatsen för de här
kraven och denna förmåga i dag lärosätets styrelse.
Genom den sammansättning som styrelsen i dag har
kan lärosätet skapa det starka nätverk i det omgivande
samhället som är en förutsättning för en fortsatt stark
position i ett växande kunskapsutbud.
Jag tycker att Ulf Nilsson och Folkpartiet i denna
fråga, som i många andra utbildningspolitiska frågor i
dag, har intagit en mycket märklig position. Jag har
tidigare uppfattat Folkpartiet som ett radikalt parti
vad gäller utbildningsfrågor. Men det Folkpartiet
framför i dag upplever jag som reaktionära strukturer
för att möta nya moderna utmaningar.
Jag ska försöka göra en sammanfattning av Ulf
Nilssons bild av den framtida högskolan så som Ulf
Nilsson beskrev den, nämligen att lärosätena själva
ska utse styrelser, men man kan plocka in några kom-
petenta personer utifrån som kan högskole- och
forskningsfrågor. Det sägs ingenting om att man ska
känna till samhället.
De här kompetenta personerna får inte vara politi-
ker, för politiker är amatörer. Jag kan inte uttala mig
om de förtroendevalda i Ulf Nilssons parti, men jag
kan garantera att de företrädare för de politiska parti-
erna som jag har mött i högskolornas styrelser defini-
tivt inte kan karakteriseras som amatörer när det gäl-
ler frågor om högskolans nuvarande och framtida roll
i kunskapssamhällets utveckling. Märker inte Ulf
Nilsson att den bild av högskolan som Ulf Nilsson
målar upp är ett mycket slutet system som riktar sig
inåt mot sig självt och med alla medel försöker att
stänga ute samhället och de förändringar som där
sker?
Herr talman! Förändringsprocessen inom hög-
skolan är i gång. Den har uppfattats av många av oss
inom utbildningsutskottet, vilket jag tydligt har hört i
inläggen i dag. Den har uppfattats av vår socialdemo-
kratiska regering, det kan jag garantera. Alla de ut-
redningar som har gjorts och som fortfarande pågår
vittnar väl om att man har uppfattat att vi är mitt inne
i en stor förändringsprocess som kräver beslut av oss.
En stor högskoleproposition har signalerats under
hösten. Jag förväntar mig att vi här i kammaren
kommer att ha ytterligare en intensiv och förhopp-
ningsvis konstruktiv debatt före jul kring mer kon-
kreta förslag i de här frågorna.
Med detta vill jag yrka avslag på samtliga motio-
ner i detta betänkande.

Anf. 32 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Majléne Westerlund Panke har här
framfört en hel del tankar kring universitetens och
lärosätenas förändrade roll. Den är inte bara föränd-
rad, utan som jag tolkar det finns också en hel del
kvar av det arv som vi kan se i det historiska pers-
pektivet. Den rollen är inte borta därför att lärosätena
ska bli en del av det livslånga lärandet och en aktör i
det sammanhanget.
Hon uttrycker också vikten av att lärosätena ges
förutsättningar att vara aktörer i det livslånga lärandet
och en glädje över att det är fler som studerar på
deltid.
Min uppfattning är nog att den senaste tidens för-
ändringar i mångt och mycket har försvårat för läro-
sätena att vara reella aktörer på den arena som det
livslånga lärandet bjuder. Studenter och forskare har
haft svårigheter. De har t.ex. inte samma villkor vid
familjebildande och annat som andra samhällsmed-
borgare. Lärosätena har av olika regleringar som skett
tvingats att sammanföra mycket av sin undervisning
och sin utbildning i lite mer långsiktiga program än
fristående kurser, vilket tidigare var rätt tydligt.
Jag skulle vilja höra om Majléne Westerlund Pan-
ke är intresserad av att driva de här frågorna så att
man hittar möjligheter och kanske arenor för att dis-
kutera hur lärosätenas intresse för och politikers vilja
att de ska delta som aktörer i det livslånga lärandet
faktiskt förverkligas.

Anf. 33 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag trodde faktiskt att det jag gjorde
i mitt anförande var ett försök att klarlägga lite grann
hur jag ser på de här frågorna. Naturligtvis känner
varje lärosäte i dag mycket väl förändringsprocessen
och de nya krav som förändringsprocessen ställer på
varje enskild högskola.
Jag talade lite grann om alla de nya ämnen, äm-
neskombinationer och tvärvetenskapliga utbildningar
som enskilda lärosäten skapar och genomför. Allt
detta beror ju på att man känner att det finns ett annat
behov i samhället. Det är jag övertygad om, trots att
flera talare här har sagt att lärosäten på något sätt är
bundna i ett hårt regelsystem, att man inte kan ut-
vecklas osv. Det förhållande jag möter när jag är ute
på enskilda högskolor är tvärtom. Varje högskola har
i dag nya kreativa idéer när det gäller dels innehållet i
utbildningar, dels hur utbildningar ska kunna genom-
föras för att så många som möjligt som så önskar ska
kunna få tillträde till de utbildningarna.
Det är i det här sammanhanget som vi som be-
slutsfattare ska komma in och skapa kanske ännu
bättre förutsättningar för enskilda lärosäten att just
kunna utnyttja den inneboende kreativa förmågan.
Men vi är i ett diskussionsskede och precis som
jag sade i mitt anförande hoppas jag att vi ska ha en
mer konkret bas att diskutera utifrån i höst när propo-
sitionen kommer.

Anf. 34 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Lärosätenas roll är långsiktigt oer-
hört viktiga frågor för samhället, precis som Majléne
Westerlund Panke säger. Därför ser jag fram emot att
vi förhoppningsvis också ska ha en diskussion i ut-
skottet om hur man kan hitta breda politiska lösningar
som leder till olika sätt och strategier för hur univer-
sitetens och högskolornas framtida roll kan se ut och
hur den kan förändras på bästa möjliga sätt för oss
alla. Därför är jag glad för det besked jag i den här
debatten får från det parti som ingår i regeringen när
det gäller utvecklingen och öppenheten, även öppen-
heten för att olika lärosäten ska få lösa detta på ett
sätt som är bäst för dem.

Anf. 35 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Herr talman! Jag tog i mitt anförande upp att jag
är oroad över lärarbristen i grundskolan och gymna-
sieskolan, främst i ämnena matematik, naturveten-
skap och teknik. Jag är rädd för att vi lätt hamnar i en
ond spiral om vi inte snabbt gör någonting åt det här
problemet.
Vakanser som fylls av "obehöriga" lärare innebär
förmodligen sämre kvalitet på undervisningen, ett
ännu mer minskat intresse för just de ämnena hos
eleverna, ännu färre sökande till NB-programmet på
gymnasieskolan, vilket i sin tur innebär ännu färre
presumtiva sökande till grundutbildningar på hög-
skolan som kräver just kompetensen avslutat NB-
program. I konkurrens med andra attraktiva utbild-
ningar, t.ex. läkarutbildningen och civilingenjörsut-
bildningen, där det också finns stora behov, kan det
innebära ännu färre sökande till lärarutbildningarna.
Det är basalt att för att klara alla dessa behov att ha
duktiga lärare. Har socialdemokraterna några idéer
om vilka åtgärder man vill vidta för att få fler sökan-
de till lärarutbildningarna just inom området mate-
matik, naturvetenskap och teknik?

Anf. 36 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag ser en möjlighet att öka antalet
sökande till lärarutbildningar i naturvetenskapliga
ämnen i den nya lärarutbildning som vi har fattat
beslut om. Här finns i dag alla möjligheter till att göra
samma nya ämneskombinationer som växer upp inom
de olika lärosätena. Man ska inte längre behöva vara
låst i antingen ett naturvetenskaplig-tekniskt fack
eller i ett humanistiskt fack, utan man ska i stället
kunna ha ett ben i varje läger. På det sättet ska man,
tror jag, kunna överföra till den enskilde eleven på
grundskola och gymnasieskola en bättre helhetsbild
av världen - om jag ska uttrycka mig lite högtidligt.
Det är kanske där som jag i dag ser den största möj-
ligheten att rekrytera fler bra lärare till naturveten-
skapliga och tekniska ämnen. Det innebär naturligtvis
att varje enskild skolenhet följer med i utvecklingen
och inte låser tjänstefördelningar på ett sätt att det
inte går att utnyttja den typen av ny ämneskombina-
tion.

Anf. 37 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Herr talman! Jag delar Majléne Westerlund Pan-
kes uppfattning att den nya lärarutbildningen kan
innebära många intressanta ämneskombinationer och
också motverka fastlåsningarna.
Men faktum kvarstår: Problemet är akut. Vi
kommer inte ifrån att även med nya ämneskombina-
tioner i lärarutbildningen kommer det att finnas nå-
gon typ av behörighetskrav i botten för att läsa mate-
matik och naturvetenskapliga ämnen.
Skulle Majléne Westerlund Panke och socialde-
mokraterna kunna tänka sig att under en period, för
att komma över det svåra läget nu, låta studerande på
lärarutbildningen inom detta ämnesområde läsa med
ett förhöjt bidrag i studiemedlen?

Anf. 38 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Av begripliga skäl kan jag inte ge ett
tydligt svar på en sådan konkret fråga som har eko-
nomiska konsekvenser. Jag utgår från att om detta är
en viktig princip för Vänsterpartiet, kommer Vänster-
partiet att lyfta fram den principen i de budgetdebatter
som man för med den socialdemokratiska regeringen.
Det är väl snarare där diskussionen i dagsläget hör
hemma än kanske diskussionen i kammaren och att
göra utfästelser i kammaren. Det tror jag inte är rea-
listiskt.

Anf. 39 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Majléne Westerlund Panke var inne
på en del intressanta saker. Det gällde bl.a. det livs-
långa lärandet, och det är något vi behöver diskutera
mer. Det gäller bl.a. hur lärosätena ska utvecklas för
att ge bra förutsättningar för de framtida behoven i
utbildningen.
Men jag tyckte att det var en sak som saknades i
Majléne Westerlund Pankes anförande, nämligen
studenternas roll. Högskolan och lärosätena är till för
studenterna och deras kunskapsutveckling, inte tvärt-
om. Här måste vi se till att ge förutsättningar för dem
som ska ha möjlighet att ta till sig kunskapen.
Det finns ett par saker som jag funderar kring. Jag
tycker att det är viktigt att vi stärker distansutbild-
ningen mer än vad som har skett i dag. Det har Cen-
terpartiet yrkat på tidigare. Regeringen har varit rela-
tivt återhållsam och sagt att det kan ske på de ställen
utbildningen fungerar men att inget ytterligare ska
satsas. Det ska finnas möjlighet att studera över hela
landet.
En annan sak är trygghetssystemen. Det har jag i
dag diskuterat med bl.a. Gunnar Goude. Där finns det
stora hål för många studenter. Det är en väldig osä-
kerhet för dem hur de ska klara sig.
Ska det finnas en möjlighet för invandrare som
kommer till Sverige med en bra högskoleutbildning
att komplettera sin utbildning, att lära sig det svenska
språket och eventuellt fackspråk inom det område de
har utbildning?

Anf. 40 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag ska börja med distansutbildning-
en.
Distansutbildningen är kanske det mest spännan-
de, nya inslaget i möjligheten att inhämta kunskap. Vi
har länge diskuterat distansutbildningen bara med
geografiska förtecken. Vi har talat om att vi ska un-
derlätta för människor i glesbygd att studera vid uni-
versitet och högskolor. Men när man ser på de männi-
skor som faktiskt befinner sig i systemet för di-
stansutbildning, kommer man snabbt underfund med
att det kanske är lika mycket den tidsmässiga aspek-
ten som är väsentlig för att i stället för att förflytta sig
till campus välja att studera på distans, dvs. männi-
skan vill disponera sin tid. Studenten vill ha kvar sitt
arbete samtidigt som denne studerar.
Vid en enkät bland de distansstuderande har det
visat sig dels att de ofta bor inom tätort och i stor-
stadsregion, dels att tiden för studier påbörjas ca
23.00 på kvällen. Då är det ofta kvinnor som anger att
när arbetet är slut, de delar som rör familjeansvaret är
avklarade, sätter de sig några timmar med distansut-
bildningen. Även vi får börja tänka i de banorna, dvs.
att det inte enbart är geografin utan tiden som be-
stämmer distansutbildningen. Då blir distansutbild-
ningen definitivt en viktig del i principen det livs-
långa och livsvida lärandet.

Anf. 41 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Nu hann Majléne Westerlund Panke
inte svara på mina andra frågor.
Det Majléne Westerlund Panke säger om di-
stansutbildningen är helt rätt, dvs. att den handlar om
fler saker. Det gäller tiden och tillgången. Det är
precis det vi har formulerat i vår motion. Det är där-
för vi vill satsa mer resurser kring distansutbildningen
och helheten, för att utveckla tekniska hjälpmedel och
se till att folk har råd att köpa in dem - oavsett om det
gäller kommunen eller som privatpersoner.
Jag vill en gång till höra någonting om frågan om
invandrare som kommer till Sverige och som har en
högskoleutbildning eller en bra eftergymnasial ut-
bildning och deras möjligheter till att läsa och komp-
lettera, både språkmässigt och ämnesmässigt.
Sedan var det arbetslivscentrum. Tycker Majléne
Westerlund Panke att det är en intressant fråga?
Skulle det vara någonting som socialdemokraterna
kunde ta med sig till sina vänner i regeringen och
diskutera? Det handlar om att vara en extraresurs för
studenter och lärosäten i fråga om kunskapsinhäm-
tande och koppling till näringslivet och samhället
runtomkring.

Anf. 42 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Då ska jag snabbt börja med arbets-
livscentrum. Arbetslivscentrum, regionala utveck-
lingscentrum och lärcentrum - man kan kalla det vad
man vill - växer upp som svampar ur jorden i stort
sett över hela Sverige i dag. Det gör de genom regio-
nalpolitiskt aktiva politiker, näringsidkare och skol-
folk. Det är jätteviktiga delar i det framtida utbild-
ningssamhället, om vi nu ska koppla det t.ex. till
distansutbildning. De drivs ofta av eldsjälar, skapar
liv i små bygder som tidigare har känt en viss despe-
ration och hopplöshet. Därför är det en väldigt positiv
del av utvecklingen av Sverige som vi ser nu. Att vi
ska gå in och statligt reglera och styra det här har jag
lite svårt att se när det växer så det knakar av sig
självt ute i bygderna.
När det gäller invandrare är det väl ingen som har
en motsatt åsikt när det gäller att man ska ta till vara
invandrares kunskap som de har med sig när de
kommer hit. Det är jätteviktigt att vi vidareutvecklar
validitetssystemet. Validitetssystemet i sig kommer
att bli en viktig del i det livslånga, livsvida lärandet.
Men jag tror att vi inte bara ska koncentrera oss på de
vuxna invandrare som kommer färdigutbildade hit till
Sverige. Vi har ett annat, kan man säga, enormt mo-
raliskt ansvar för de invandrarungdomar som är andra
generationens invandrare, att se till att de får tillgång
till en utbildning i grundskola, gymnasium och hög-
skola för att få likvärdiga livsbetingelser som de
svenska ungdomar med svenska föräldrar och farför-
äldrar som finns i landet. Det är nog så viktigt, tycker
jag.

Anf. 43 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Majléne Westerlund Panke gjorde en
historisk beskrivning av universitetens viktiga roll
sedan medeltiden som vi kan instämma i. Men om
man kompletterar det och ställer sig frågan var och i
vilka kulturer universiteten har varit mest framgångs-
rika när det gäller forskning, fritt tänkande och högre
utbildning finns det en gemensam nämnare. Det är
miljöer där den politiska styrningen och den religiösa
styrningen över utbildningen har varit minimal. Det
är rätt intressant. Vi ser även i dag att de länder som
har spetsforskning, högt kvalificerad utbildning, har
liten politisk styrning över universiteten och högsko-
lorna.
Det är där min formulering, som Majléne Wes-
terlund Panke citerade, om amatörer kommer in. Om
Majléne Westerlund Panke föredrar ordet lekmän kan
jag använda det, men det är min bestämda uppfatt-
ning att politiker är lekmän och inte ska sitta och fatta
beslut i enskilda forskningsfrågor och fackfrågor
inom andra områden. Politikers uppgifter är att slå
fast principer, fördela resurser i stort, göra utvärde-
ringar och uppföljningar osv. Det är politikerns upp-
gift.
Nu har ett antal förändringar tvingats fram. Vi har
sett att utbildningsministern lovar ytterligare
200 miljoner. Vi har sett att man på universiteten har
fått tillstånd att inrätta andra platser om platser står
tomma. Det är förändringar som har tvingats fram på
grund av att Socialdemokraternas centrala planering
har misslyckats.
Min fråga är då: Vill Socialdemokraterna gå vida-
re nu och planera på det sättet att studenterna i större
utsträckning får välja vad de ska läsa när nu den cent-
rala planeringen har misslyckats som den har gjort?

Anf. 44 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Den akademiska friheten är unik, har
jag hört Ulf Nilsson säga i något annat sammanhang.
Jag skulle snarare vilja säga att den akademiska fri-
heten en gång i tiden var unik, när akademin kanske
var den enda institution i ett i övrigt oerhört regelstyrt
samhälle som hade denna friheten att tänka och dra
slutsatser. Friheten begränsades då och då ganska
rejält och brutalt. Jag tänker på tiden med paradigm-
skiftet när det gällde universum, och hur universum
såg ut när den akademiska friheten och tankefriheten
kolliderade med den katolska kyrkans oerhört strikta
regelsystem när det gällde tänkandet. Det gick inte
speciellt bra för forskare då.
Vi har haft andra tider då det har funnits politiska
enpartisystem, där partiideologin har varit övergri-
pande allt tänkande och där den akademiska friheten
på något sätt, precis som Gunnar Goude lyfte fram,
har lyckats hålla sin position dold någonstans. Då slöt
man sig i akademierna.
Men att i ett demokratiskt samhälle, Ulf Nilsson,
som vi befinner oss i måla upp myten av att den aka-
demiska friheten på något sätt skulle ha samma roll
som den en gång har haft stämmer inte. Hela sam-
hället är fritt i dag. Vi har hela den mediala världen,
där man kan tänka fritt och säga vad man vill. Vi
måste se lärosätets roll i det nya samhället och inte
måla upp en mytbild av ett samhälle som fortfarande
förföljer forskare för deras idéers och tänkandes skull.

Anf. 45 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Den här konflikten med kyrkan om
världsbilden är ett väldigt bra exempel på hur veten-
skaplig utveckling kan hindras, om t.ex. kyrkan har
för stor makt över den vetenskapliga utvecklingen.
Jag vill nu inte på något sätt antyda - det hoppas
jag att Majléne Westerlund Panke förstår - att Social-
demokraterna skulle vilja införa något slags inkvisi-
tion i Sverige. Men jag tycker att det är viktigt att
universitet och högskolor får fortsätta att vara en
självkritisk spegel i samhället. Jag tycker att det är
viktigt att politiker inte fattar beslut om enskilda
forskningsobjekt och forskningsprioriteringar, utan
att det är ramarna politikerna ska bestämma om -
annars blir det helt enkelt sämre beslut och den veten-
skapliga halten riskerar att uttunnas.
Min fråga, som jag ställde första gången, var:
Kommer Socialdemokraterna nu att gå vidare och
försöka hitta mjukare vägar att fördela studieplatser
på, när vi nu på grund av att sökandetrycket inte mot-
svarar det som regeringen har planerat för redan har
sett att det tvingas fram en fördelning av platser? Är
Socialdemokraterna beredda att diskutera en upp-
mjukning av det stela fördelningssystem för studie-
platser som vi hittills har haft?

Anf. 46 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag skulle inte vilja beskriva system-
et när det gäller fördelning av studieplatser som ett
stelt system. Det är klart att det har sina svagheter.
Det gäller att vara lyhörd och lyssnande, och man kan
som politiker inte undgå att vara lyssnande och inte
undgå att höra vilka åsikter som förs fram.
Det är inte så väldigt många år sedan som Folk-
partiet och alla övriga partier tillsammans med Soci-
aldemokraterna var överens om att det behövdes en
större satsning på naturvetenskapliga-tekniska ämnen.
Så kom det fler platser till naturvetenskap och teknik.
I dag visar det sig att man inte kan fylla alla dessa
platser på alla håll, och då får man i stället möjlighet
att omforma dem till humanistiska och samhällsve-
tenskapliga utbildningsplatser. I dag svänger pendeln,
och fler och fler inlägg kommer om att det är viktigt
att stärka humaniora och samhällskunskap.
Då är det ganska skönt att det styrsystem som
finns verkligen finns, och att det finns möjligheter att
se till att kanske andra sektorer som behöver det får
en större tillförsel av ekonomiska resurser.
Nu är vi väl inne i den här pendelsvängningen.
Det upplever jag mycket tydligt när det gäller sats-
ningen på humaniora och samhällsvetenskap.
Vi är ganska eniga, har jag förstått i dag, om att de
200 miljoner kronor som nu kommer som resurstill-
skott är efterlängtade. Forskningssatsningarna på
dessa områden, som har gjorts de senaste åren, har
också varit efterlängtade. Men det kan faktiskt inne-
bära att vi hamnar i samma situation, fast tvärtom,
dvs. att vi inte kan fylla alla platser inom humaniora
och samhällsvetenskap.
Jag tror i alla fall att det är bra att vi har möjlig-
heten att styra.

Anf. 47 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Det finns behov av att få i gång en
förändringsprocess när det gäller utvecklingen inom
högskole- och universitetsområdet. Jag kan hålla med
Majléne Westerlund Panke om att vår uppgift är att
skapa förutsättningar för lärosätena att möta utveck-
lingen.
Jag har ett konstaterande utifrån den debatt och
den redovisning som vi har fått från den socialdemo-
kratiska representanten. Vi kan lätt konstatera att det
inte görs tillräckligt och att man inte tar vara på de
goda exempel som ändå finns i dag på alla de lärosä-
ten vi har.
Jönköpings högskola och Chalmers är två goda
exempel på fristående högskolor.
I våra yrkanden framgår att vi vill - vi lägger fram
förslag om det - inrätta fler fristående högskolor.
Majoriteten, förmodligen på inrådan av regeringen,
säger nej till den utvecklingen med hänvisning till att
det är bra nog ändå. Men om vi nu har goda resultat
som talar för sig, låt oss då ta vara på dem. Ser vi
dessutom i redovisningar beträffande den kommunala
skolan att friskolor, fristående skolor och alternativa
driftsformer, bl.a., har inneburit en positiv utveckling
även för den offentliga skolan kan vi dra en parallell
till högskolor och universitet.
Det är det vi ska ta vara på, och det är den ut-
vecklingen som vi borde eftersträva om vi menar
allvar med att vi ska skapa goda förutsättningar för
lärosätena.

Anf. 48 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Här har vi kanske ytterligare en
mytbild som vi måste diskutera på djupet - de fristå-
ende högskolorna. De kom till med hjälp av löntagar-
fondsmedel och fick ett rejält kapital med sig i botten.
Men är dessa lärosäten fristående? Då är frågan vad
de i så fall är fristående ifrån.
Mig veterligt ingår de i det statliga bidragssys-
temet både när det gäller grundutbildning och när det
gäller forskning. De har ungefär samma styrsystem
som de statliga högskolorna. Så att de är fristående är
väl en sanning med modifikation, Tomas Högström.
När det sedan gäller förutsättningarna försökte jag
tidigare i mitt inledningsanförande att ge en bild av
vad jag möter när jag är ute på lärosäten i dag, nämli-
gen en otrolig kreativitet när det gäller att starta nya
utbildningar som är lyhörda för arbetsmarknadens
behov. Där har jag faktiskt inte upplevt att det finns
någon skillnad mellan Chalmers tekniska högskola
och Jönköpings stiftelsehögskola och alla övriga
högskolor i landet. De är i det fallet innehållsmässigt i
dag mycket lika. Visste inte jag att den ena var en
stiftelsehögskola och att den andra inte var det skulle
jag inte kunna se någon skillnad.

Anf. 49 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Vi känner till att regeringen har varit
inne och petat i regelverket beträffande stiftelsehög-
skolorna utifrån en uppfattning om att den politiska
styrningen ska säkras.
Vi lägger fram förslag om att fler ska få en möj-
lighet att i stiftelseform bedriva verksamhet, och det
borde egentligen Majléne Westerlund Panke bejaka
med tanke på hennes påstående att vi måste ha en mer
konkret bas att diskutera utifrån. Vi har en konkret
bas att diskutera utifrån t.ex. när det gäller Högskolan
i Jönköping och Chalmers, såsom varande goda ex-
empel. Vi ska ta vara på de goda exemplen.
Det är ju den utvecklingen som vi måste sträva
efter för att kunna få i gång den förändringsprocess
som vi såväl behöver för att skapa förutsättningar att
möta den utveckling vi står inför.
Det är ingen nidbild som jag målar upp vad gäller
de fristående högskolorna. Jag tycker att de är goda
exempel på lyckade satsningar. De är lyckade kon-
kreta exempel. Det är ju de som ska vara normbildan-
de i större utsträckning än vad de i dag är.

Anf. 50 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE
replik:
Herr talman! Det var ju just detta jag försökte
framföra. Jag ser inte någon större skillnad på kreati-
vitet och nyskapande mellan Blekinge tekniska hög-
skola, Högskolan i Halmstad, Chalmers tekniska
högskola, Karlstads universitet, Mälardalens högskola
och Jönköpings stiftelsehögskola. Det finns samma
kreativitet, nytänkande och nyskapande för att möta
de nya kraven.
Jag hoppas verkligen inte att det är fristående
högskolor med ett regelsystem som liknar de fristå-
ende skolornas Tomas Högström är ute efter. Vi har
tidigare i dag diskuterat kvalitet i lärarbehörighet,
osv. Vad jag vet finns det i dag egentligen ingen regel
som säger att man måste ha behöriga lärare i frisko-
lan. Jag hoppas verkligen inte att det är samma brist
på regelsystem som Tomas Högström efterfrågar när
det gäller fristående högskolor.
Jag anser i dag att de statliga högskolorna är minst
lika nyskapande och kreativa som stiftelsehögskolor-
na. Där finns ingen skillnad, om vi nu ska utgå ifrån
goda exempel.

Anf. 51 GUNNAR AXÉN (m):
Herr talman! Den akademiska friheten är viktig.
Minst lika viktig är individens frihet. Vi hörde nyss
socialdemokraternas representant i denna debatt,
Majléne Westerlund Panke, stå och tala om att vi
lever i ett fritt samhälle. Det är en lögn.
Tvånget att tillhöra en studentkår, det s.k. kårobli-
gatoriet, är en betydande kränkning av de mänskliga
fri- och rättigheterna. Ingen ska mot sin vilja tvingas
att vara medlem i en förening.
Detta fastslås i vår grundlag. I regeringsformens
2 kap. 2 § står att läsa detta: "Varje medborgare är
gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till
känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt
eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gente-
mot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i
sammankomst för opinionsbildning eller i demonst-
ration eller annan meningsyttring eller att tillhöra
politisk sammanslutning, trossamfund eller annan
sammanslutning för åskådning som avses i första
meningen."
Det ska således stå fritt för varje medborgare att
själv välja om han eller hon vill tillhöra en viss före-
ning. Det är beklämmande att tvingas till högläsning
av vår grundlag här i kammaren, men det känns nöd-
vändigt efter att ha hört Vänsterpartiets representant i
denna debatt, Britt-Marie Danestig, motivera tvångs-
anslutningen till studentkårer med dessa ord: Ibland
får man rucka lite på principerna.
Det vore intressant, men sannolikt skrämmande,
att få höra vilka fler principer om mänskliga fri- och
rättigheter som Vänsterpartiet vill rucka lite på.
Föreningsfriheten fastslås för övrigt även i artikel
11 i Europakonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter-
na. Det borde räcka som argument för att riksdagen å
det snaraste skulle besluta om att avskaffa kårobliga-
toriet och bifalla de motioner som har väckts av
samtliga borgerliga partier i frågan.
Jag förstår att Vänsterpartiet med sin bakgrund
inte har något emot att man kränker mänskliga fri-
och rättigheter. Det är också lätt att inse att socialde-
mokraterna, som under många år erhöll sina med-
lemmar genom att tvångsmässigt kollektivansluta
fackföreningsmedlemmar till sitt parti, inte heller har
någon förståelse för vad föreningsfriheten i praktiken
bör innebära.
Det är däremot högst uppseendeväckande att ett
parti som Miljöpartiet inte har förmågan att markera
ett avståndstagande från politiskt förmynderi till för-
mån för människors rätt att själva välja vilka organi-
sationer de ska vara medlemmar i.
Jag vill vädja till Miljöpartiet att tänka om i den
här frågan. Ställ er på individens sida mot politiskt
förmynderi! Visa att ni står på medborgarnas sida mot
de politiker som vill bestämma över huvudet på män-
niskor! Ställ upp på att avskaffa kårobligatoriet! Visa
att ni slår vakt om de mänskliga fri- och rättigheterna
och visa att även ni vill myndigförklara medborgarna!

Anf. 52 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! När man lyssnar på Gunnar Axén
kan man tro att man lever i någon form av diktatur.
Nu är ju så inte fallet.
Jag kan ha principiella synpunkter på kårobligato-
riet och tycka att det inte är bra. Men som politiker
försöker jag att vara pragmatisk. Det är inte lätt som
en plätt att avskaffa kårobligatoriet, vilket även Gun-
nar Axéns eget parti nogsamt fick göra erfarenheten
av 1991-1994, då man hade möjlighet att avskaffa
det. Men det visade sig vara praktiskt mycket svårt att
hitta ett system som skulle kunna ersätta kårobligato-
riet.
Principiellt kan man säga att det inte ska finnas ett
obligatorium, men rent praktiskt har man ännu inte
hittat ett system som kan ersätta dagens kårobligato-
rium. Som jag sade är det en erfarenhet som inte bara
socialdemokraterna har gjort, utan Gunnar Axén kan
gå till sina egna i Moderata samlingspartiet och höra
om deras erfarenheter av problematiken kring ett
avskaffande av kårobligatoriet.

Anf. 53 GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! När principer om mänskliga fri- och
rättigheter får ge vika med hänvisning till praktiska
argument, då är det fara och färde. Så lätt ska man
inte kunna kränka grundläggande fri- och rättigheter.
Det finns vissa praktiska verksamheter som stu-
dentkåren arrangerar i dag, och det finns förslag om
hur man ska kunna lösa detta av universitet utan en
tvångsanslutning till studentkårerna, det vet Majléne
Westerlund Panke. Under den borgerliga regeringsti-
den togs det fram en utredning som visade på hur det
här praktiskt skulle kunna lösas. Så det finns inte
heller några som helst praktiska argument emot ett
avskaffande av kårobligatoriet.
Och framför allt: Att kränka mänskliga fri- och
rättigheter med hänvisning till pragmatism och prak-
tiska argument håller inte i längden.

Anf. 54 MALÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Under alla de år som jag har suttit i
utbildningsutskottet och vid alla de samtal som jag
har haft med svenska studenter har jag inte mött nå-
gon som har ansett sig vara kränkt i sina mänskliga
rättigheter på grund av att de är med i en svensk stu-
dentkår.
Sedan har det gjorts utredningar - jag vet det och
jag har läst dem - men det visade sig vara väldigt
svårt att genomföra ett avskaffande i praktiken. Jag
vill hänvisa Gunnar Axén till den tidigare utbild-
ningsministern Per Unckel som kan ge information
om de svårigheter och de problem som det faktiskt
finns med att fasa ut kårobligatoriet. Denna informa-
tion bör Gunnar Axén inhämta innan han i kammaren
pådyvlar andra partier ganska allvarliga demokratiska
brister.

Anf. 55 GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! Ja, det är ganska allvarliga demo-
kratiska brister när man så enkelt och lättvindigt bry-
ter mot både grundlagen och Europakonventionen om
de mänskliga fri- och rättigheterna.
Majléne Westerlund Panke säger att hon aldrig
har träffat på någon student som anser sig vara kränkt
på grund av tvångsanslutningen till studentkårerna.
Då tror jag att Majléne Westerlund Panke har träffat
väldigt få studenter.
För min del kan jag i egenskap av riksdagsleda-
mot inte ta ett steg på ett svenskt universitet eller en
svensk högskola utan att träffa på studenter som ifrå-
gasätter och protesterar emot den tvångsmässiga
anslutningen till studentkåren.
Jag undrar om Majléne Westerlund Panke tror att
det skulle vara så svårt att anordna studentpubar,
festaftnar, kulturella tillställningar och andra upptåg
utan den tvångsmässiga anslutningen till studentkå-
ren. De få saker som kan anses vara studiesociala och
som man kan behöva ha ett gemensamt ansvar för på
universiteten kan mycket väl lösas av universiteten
och högskolorna på annat sätt än via studentkårerna.
Studentkårerna kan säkerligen locka till sig studenter
till sina sociala, kulturella och festliga aktiviteter utan
ett tvång på medlemskap.

Anf. 56 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Herr talman! Gunnar Axéns tonläge är osedvan-
ligt högt, måste jag säga. Det kan ju bero på att argu-
mentationen är svag.
Jag vet inte om Gunnar Axén befann sig här i ple-
nisalen när jag svarade på liknande frågor från Ulf
Nilsson. Vänsterpartiets utbildningspolitiska program
innehåller ett principiellt avståndstagande från den
kollektiva anslutningen till kårerna. Vi är också emot
kollektivanslutning till andra föreningar eller organi-
sationer, och det har vi varit sedan lång tid tillbaka.
Att vi nu inte är beredda att avskaffa kårobligato-
riet är enbart av skäl som hör ihop med omtanken om
våra studenter. Vi vill inte försämra studenternas
studiesociala situation innan det finns garantier för att
det kommer att lösas och fungera på något annat sätt.

Anf. 57 GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! Om Britt-Marie Danestig hänvisar
till Vänsterpartiets principiella program där det står
att man inte ska tvingas att vara ansluten till en viss
förening, måste jag ställa frågan varför ni inte vill
bifalla de motioner som föreslår ett avskaffande av
kårobligatoriet. Jag måste också ställa frågan till
Britt-Marie Danestig om vad Vänsterpartiet avser
göra för att tvångsanslutningen till studentkåren ska
upphöra.

Anf. 58 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Herr talman! Jag riskerar att upprepa vad jag tidi-
gare har sagt, men jag trodde att jag svarade på den
frågan genom att säga att orsaken är att vi hyser stor
omtanke om studenternas bästa och deras studiesoci-
ala situation, särskilt nu med tanke på att det är så
många nya grupper som vill läsa vidare på universitet
och som inte har den bakgrunden att de är medvetna
om vad det innebär att möta den akademiska världen.
Det är invandrare, det är studenter med en helt annan
socioekonomisk bakgrund och det är också studenter
som har kommit upp något i åren. Det är alltså det
avgörande.
Vi kommer naturligtvis att fortsätta att behålla vår
principiella åsikt om det inte finns finansiella möjlig-
heter eller något annat sätt att lösa detta. Men ingen
har ju ännu i dag lyckats föreslå hur problemet ska
lösas. Så länge man inte har gjort det behåller vi vår
åsikt. Vi ställer inte upp på att avskaffa kårobligatori-
et förrän vi får garantier för att studenternas studieso-
ciala situation behålls oförändrad eller snarare för-
bättras än försämras.

Anf. 59 GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! Jag kan inte annat än beklaga den
människosyn som Britt-Marie Danestig ger uttryck
för. Britt-Marie Danestig säger att studentkårerna
fyller en så otroligt viktig studiesocial funktion att vi
inte kan vara utan dem och att studenterna inte har
förmågan att förstå vilken betydelse studentkåren har.
Studenterna behöver ha hjälp av studentkåren. Stu-
denterna behöver ha den studiesociala hjälp som
studentkåren ger. Men de har inte förstånd och för-
måga att själva välja att bli medlemmar i studentkå-
ren. I stället ska de tvångsanslutas. Det är att säga att
studenterna inte förstår sitt eget bästa.
Jag beklagar att Britt-Marie Danestig ger uttryck
för denna människosyn, men jag är inte förvånad. Det
är en traditionell vänsterpartistisk syn på människan,
uppifrån och ned. Politikerna ska lägga till rätta.
Människorna förmår inte att forma sina egna liv.

Anf. 60 GUNNAR GOUDE (mp):
Herr talman! För Miljöpartiets del är det lätt att
bemöta kritiken. Det är alltså inte så att vi ansluter
oss till den här principen. Däremot har Miljöpartiet i
partimotioner tagit avstånd från kårobligatoriet och
tycker att det ska avskaffas.
Vi har haft många debatter här i kammaren med
partier som inte som partier har tagit en tydlig ställ-
ning. Det gäller t.ex. Socialdemokraterna som vi nu
samverkar med. Där finns alltså inte det här kravet.
Thomas Östros, nuvarande utbildningsministern,
hade en enskild motion där han hävdade just de prin-
ciper som Gunnar Axén hävdar. Principerna är vi
tydligen överens om.
Det gäller att få möjligheten att genomföra det här
på ett sätt som inte skadar mer än det gör nytta. Då är
det inte fråga om något falskspel, att man vill dölja
att man egentligen vill behålla principen och försöker
slingra sig för att få bort den. Det är inte alls fråga om
det, utan det handlar om att inte försätta studenterna i
en sämre situation.
Det är riktigt, som Gunnar Axén säger, att man
under den borgerliga tiden, alltså när det var borgerlig
majoritet här riksdagen, gjorde utredningar. Men
majoriteten i riksdagen förkastade ju dem. Glöm inte
bort det! De hade alltså inte bärkraft, utan man tyckte
att det här borde lösas på ett bättre sätt, och det är väl
det som det lite grann handlar om.
Om Miljöpartiet hade majoritet i riksdagen och
regeringsmakten, kan jag försäkra att vi skulle lägga
ned ett lite större arbete för att försöka ta fram ett
sådant förslag. Jag är inte säker på att vi skulle göra
det just för ögonblicket, därför att vi har nu fått ige-
nom en lagstiftning för ökad studentaktivitet. I det
arbetet kan de kanaler som finns av gammal tradition
vara bra att ha, så det skulle kanske förstöra ännu mer
att ta bort dem just i dagsläget.
Men, som sagt var, har Gunnar Axén ett bra för-
slag i de här motionerna på hur det skulle gå till,
skulle vi kunna fundera på det. Men det finns ju inte i
motionerna, och då är det riskfyllt att gå med på det.

Anf. 61 GUNNAR AXÉN (m):
Herr talman! Gunnar Goude med den bakgrund i
den akademiska miljön som han har borde kunna
tilltro studenterna förmågan att själva välja om de vill
och inse om de behöver vara medlemmar i en stu-
dentkår eller inte.
Det är ju bra att Miljöpartiet principiellt sett är
emot tvångsanslutning till studentkårer. Vi skulle ha
en majoritet här i riksdagen för att avskaffa tvångsan-
slutningen om Miljöpartiet förenade sig med de bor-
gerliga partierna. Men det vill inte Miljöpartiet, där-
för att samverkan med regeringen är viktigare än
principer och ideal. Eftersom man samverkar med
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, vill man
tydligen inte på den här punkten slåss för det man
säger sig stå för. Det är beklagligt.
Gunnar Goude säger att om Miljöpartiet hade
egen majoritet i riksdagen, då skulle vi få se ett för-
slag om avskaffande av kårobligatoriet. Men varför
inte, Gunnar Goude, i parlamentarismens namn för-
ena sig med de fyra borgerliga partierna och ta fram
ett förslag om hur kårobligatoriet kan avskaffas?
Varför inte tillsammans med de fyra borgerliga parti-
erna rösta för den reservation som vill ge regeringen i
uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag
om ett avskaffande av kårobligatoriet?

Anf. 62 GUNNAR GOUDE (mp):
Herr talman! Jag tror att det finns risk för att det
blir lite överdrifter här. Den principiella frågan är
naturligtvis viktig. Den skulle vara ännu viktigare om
det vore så att personer drabbades eller råkade illa ut
på grund av den här principen. Nu är det i stället en
princip som har en historisk förankring bakåt i tiden.
Den ska naturligtvis bort. Det är vi överens om. Och
det tror jag att alla tycker egentligen. Men det ska ske
under former som är rimliga med hänsyn till de för-
ändringar som nu sker ute på universitet och högsko-
lor, så att man inte gör ett missgrepp och försämrar
situationen för studenterna.
Jag tycker kanske att det är på gränsen till oan-
ständigt att försöka påskina att vi därmed skulle dölja
någonting och att vi egentligen inte står bakom prin-
cipen. Principen har i dagsläget inte alls några negati-
va effekter av den arten. Det är bra att studenter rea-
gerar mot att vi har ett kårobligatorium. Det är väl
också bra att vi i kammaren får diskutera det. Men det
finns alltså inget förslag i motionerna som visar på att
det går att genomföra ett avskaffande av kårobligato-
riet utan att det blir försämringar. Det är klart att detta
är ett skäl till att man är lite försiktig.
Jag tänker inte göra någon röstdeklaration i frågan
i dagsläget, men vår inställning är klar. Jag tycker att
argumentationen är något överdriven från Gunnar
Axéns sida.
Det finns ju andra tillfällen att ta upp frågor. T.ex.
hade det varit intressant att höra Gunnar Axén delta i
den debatt som vi hade för bara drygt en vecka sedan
här i kammaren om den lag som vi i Sverige har som
gör att man kan födas till ett ämbete, alltså att man
kan ärva det. Det är så monarkin i det här landet fun-
gerar. Det låter i mina öron som en lite allvarligare
principfråga. Är Gunnar Axén lika ståndfast på den
punkten? Har han partiet med sig? Jag tycker nog att
man ska vara lite nyanserad i debatten i en sådan här
fråga.

Anf. 63 GUNNAR AXÉN (m):
Herr talman! Det är beklämmande att Gunnar
Goude inte har några argument att återkomma med i
den här frågan, utan att han i stället tvingas att ta upp
andra frågor som inte den här debatten rör.
Jag noterar bara att Gunnar Goude inte tilltror
studenterna förmågan att själva inse det eventuella
värdet av att vara med i en studentkår. Gunnar Goude
anser att studentkårernas arrangerande av pubaftnar,
fester och kulturella aktiviteter är så viktiga för stu-
denternas situation att studenterna måste tvingas att
vara med i den förening som arrangerar aktiviteterna.
Gunnar Goude tror inte att studenterna själva
skulle kunna inse värdet av det som studentkårerna
ägnar sig åt. Det är beklagligt, men det är bara att
konstatera att Miljöpartiet hellre ser till regerings-
samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet än till studenternas rätt att själva få välja vilken
organisation de vara med i eller inte vara med i.
Jag hoppas att Miljöpartiet nästa år, för jag antar
att den här frågan kommer upp för debatt och beslut
återigen, kan stå rakryggade och säga att vi slår vakt
om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi slår vakt
om studenternas rätt att själva välja om de ska vara
med eller inte vara med i studentkårerna. Jag ser fram
emot det beskedet från Miljöpartiet om ett år.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)

4 § Sjöfartsinspektionens tillsyn

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2000/01:TU8
Sjöfartsinspektionens tillsyn (förs. 2000/01:RR8)

Anf. 64 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det brukar inte vara vanligt att man
begär ordet när ett betänkande är enhälligt, men jag
vill i detta fall ändå göra så. Revisorerna har i sin
granskning av Sjöfartsinspektionen gjort många vär-
defulla iakttagelser, och de senaste årens pressdebatt
har kraftigt förstärkt den kritik som revisorerna har
framför mot Sjöfartsverkets och inspektionens verk-
samhet.
Ledande företrädare för Sjöfartsverket har under
den senaste tiden gjort uttalanden som indikerar att
man inte helt har förstått innebörden i trafikutskottets
beslut och att man inte heller har tagit revisorernas
kritik till sig på det sätt som man borde ha gjort. Det
räcker inte att bara rita en ny ruta i organisations-
schemat och sedan fortsätta som tidigare. Det krävs
en väsentligt förändring av själva säkerhetskulturen
inom inspektionen.
Inom sjöfarten har det länge funnits en fixartradi-
tion. Den har en historisk bakgrund. Man har varit
van att klara sig själv och lösa problemen efter bästa
förmåga, något som inte längre alltid är önskvärt.
Samma fixarattityd fanns tidigare också inom flyget,
men där insåg flygbolagen redan på ett tidigt stadium
att med den haverifrekvens som fanns i slutet av 40-
talet skulle det inte bli någon kommersiell flygverk-
samhet. Förtroendet hos allmänheten skulle inte läng-
re finnas. Man införde då långt gående säkerhetsruti-
ner som också givit konkreta resultat. Flyget är i dag
ett av de mest trafiksäkra transportslagen.
Också inom järnvägen fanns det tidigare ibland en
lättsinnig attityd till säkerhetsfrågor. Säkerheten var
bara en del av affärsverket SJ:s verksamhet, och inte
alltid den som prioriterades högst. Såväl den stora
urspårningen vid Lerum som den svåra språvägso-
lyckan i Göteborg för ett antal år sedan var inte bara
olyckor i ordets egentliga bemärkelse utan båda var
direkta följder av att man tog genvägar i fråga om
säkerhetsrutinerna.
Motsatsen kan man finna i Japan, där snabbtåget
Shinkansen nu varit i trafik i flera decennier utan en
enda dödsolycka. Det är ingen slump. Det är resulta-
tet av ett konsekvent och metodiskt säkerhetstänkan-
de i hela organisationen.
Ett sådant tänkande finns i dag hos enskilda rede-
rier. Men det måste också finnas hos de ansvariga
myndigheterna. Såväl inom luftfarten som inom
spårtrafiken är inspektionsverksamheten nu avskild
från den affärsmässiga driften, och det är viktigt att
denna förändring också genomförs i sjöfarten. Da-
gens riksdagsbeslut är ett steg i denna riktning. Det är
bra att en enig riksdag står bakom beslutet. Det blir
nu regeringens ansvar att genomföra organisations-
förändringen, och det är min förhoppning att den
också snart kommer att bli av. Därmed yrkar jag
bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 65 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Herr talman! I denna debatt om sjösäkerhet finns
det inga reservationer. Vänsterpartiet hade i likhet
med andra partier skrivit motioner om Sjöfartsin-
spektionen, men i trafikutskottet lyckades vi hitta
skrivningar som någorlunda tillgodoser motionsyr-
kandena. Därför vill jag yrka bifall till hemställan i
betänkandet.
Från Vänsterpartiets sida vill vi ta tillfället att
motivera varför vi anser att frågan om sjösäkerhet är
mycket angelägen. Vid en första betraktelse handlar
diskussionen om Sjöfartsinspektionen huvudsakligen
om att främja passagerarnas säkerhet. Mot bakgrund
av Estoniaolyckan behöver jag inte orda mer om
vikten av att vidta åtgärder som förhindrar att sådana
och andra olyckor sker. Det är inte det som skiljer oss
åt i diskussionen.
En stark och effektiv sjöfartsinspektion kan före-
bygga flera olika problem. Förutom att man tryggar
passagerarnas säkerhet kan miljöproblemen i Sveri-
ges omgivande vatten minska och de sämsta arbets-
förhållandena på båtarna saneras. Erika-haveriet utan-
för Frankrikes kust 1999 gav ytterligare en illustra-
tion av hur viktigt det är med sjösäkerhet. Varje år
sker det tillbud i det känsliga innanhav som är Öster-
sjön. För inte så länge sedan hade vi en debatt i denna
kammare med anledning av den oroväckande situa-
tionen för Östersjöns miljö.
Riksdagen har beslutat om 15 miljökvalitetsmål.
Vilka etappmål åtgärdsstrategier och som behövs för
att nå dessa mål har utretts av Miljömålskommittén.
Regeringen ska lämna en miljömålsproposition i vår.
Väsentligt för att miljöproblemen till sjöss ska kunna
åtgärdas är där som på andra ställen att tillsynen av
gällande regelverk är effektiv. Därför är det viktigt att
förbättra Sjöfartsinspektionens verksamhet.
Konkurrensen inom sjöfartsnäringen har, i likhet
med vad som är fallet i många andra näringar, hård-
nat. För att man ska kunna erbjuda den billigaste
frakten ökar pressen på de anställda. Den fysiska och
psykiska arbetsmiljön ombord är tuff. Kortsiktiga
vinster kan göras genom utflaggning och utnyttjande
av besättningar från andra länder. De rådande miss-
förhållandena måste åtgärdas. Det är särskilt angelä-
get att komma åt de rostholkar som trafikerar våra
kuster och bjuder under de rederier som har ambitio-
nen att prioritera säkra och miljöanpassade frakter.
Med ett vassare regelverk och en högre ambi-
tionsnivå i fråga om inspektion och tillsyn skulle flera
vinster kunna göras. Det skulle bli minskad risk för
vattenförorening. Det skulle bli en välbehövlig för-
bättring av sjöfolkets arbetsförhållanden samt en
tryggare färd för färjesjöfartens passagerare.
De förslag som har kommit från Riksdagens revi-
sorer är väl avvägda och förs i huvudsak vidare i
utskottsbetänkandet.
Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för en
fristående statlig instruktion inom luftfart respektive
vägtrafik. Tydlig självständighet och integritet är en
förutsättning för att tillsynen och granskningen ska
vara effektiv. Samma argument är tillämpligt inom
sjöfarten.
Ska tillsynsarbetet bli effektivt måste det regel-
verk som tillsynen utövas gentemot vara relevant och
stringent. Så är inte fallet i dag, vilket har visats både
av Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer.
Arbetsmiljöreglerna är från 1970-talet. Därför bör
den sittande utredningen om fartygssäkerhetslagstift-
ning återkomma med förslag inom det här området.
Analysmetoder för olyckor, tillbud, avvikelser och
risker, som kommit till användning inom andra områ-
den i trafiken kan också komma till användning här.
Detsamma gäller för kvalitetsarbete som utvecklats
för de verksamheter som strävar efter att miljöcertifi-
era sig. På detta område finns det stort utrymme för
förbättringar inom sjöfarten. Sjöfartsinspektionens
metod för analys och inspektion av förebyggande
arbete behöver utvecklas.
Klassificeringssällskapens roll behöver också
granskas och förtydligas. Det har både revisorerna
och remissvaren kommit fram till.
Det som kan göras i övrigt är att tillföra Sjö-
fartsinspektionen större resurser. Det faller egentligen
utanför ramen för detta betänkande, men jag måste
ändå passa på att säga att ökade kvantitativa krav,
alltså krav på ett visst antal inspektioner exempelvis
såsom det är uttryckt i regelverket för hamnstadskon-
trollen, blir en förstärkning enbart om resurserna för
att utföra densamma ökar.
På sikt kan ifrågasättas varför Sjöfartsverket ska
inleverera en avkastning till statskassan. Kontrasten
gentemot det anslagsfinansierade Vägverket är bjärt.
Rättvisa förhållanden mellan transportslagen i enlig-
het med vad som är uttalat i EU m.fl. andra organ
borde leda till en ändring av dessa villkor. En miljö-
anpassad transportpolitik ska ha trafikavgifter som
inkluderar de externa kostnader som transporterna ger
upphov till. Även om sjöfarten för närvarande drivs
med fossila bränslen och kommer att göra det ett tag
framöver så har den goda förutsättningar för att axla
en större andel av de godstransporter som behöver
göras. En omlastning mellan transportslagen är an-
gelägen, men den ska ske på ett miljöanpassat sätt.
Jag yrkar än en gång bifall till hemställan i betän-
kandet.
Tack för ordet.

Anf. 66 JOHNNY GYLLING (kd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet om Sjöfartsinspektionens tillsyn.
Vi kristdemokrater hade velat gå ett steg längre än
vad Riksdagens revisorer föreslog, nämligen genom
att skilja Sjöfartsinspektionen helt ifrån Sjöfartsver-
ket, och vi har beskrivit detta i både en motion och i
ett särskilt yttrande i betänkandet.
Vi inser naturligtvis att det finns fördelar med att
låta inspektionen vara kvar inom Sjöfartsverket. Men
precis som revisorerna påpekat så finns det en risk för
att rollkonflikter kan påverka sjösäkerhetsarbetet
menligt. Den risken menar vi hade eliminerats genom
att man hade skapat en fristående myndighet av Sö-
fartsinspektionen.
Nu tycker vi ändå att utskottet har lyssnat på oss,
och vi inser värdet av att ett enigt utskott begär en
förstärkt lagstiftning i syfte att stärka Sjöfartsinspek-
tionens ställning. Det är ett stort steg framåt.
Herr talman! Jag kan också instämma i de tanke-
gångar som Tom Heyman framförde här tidigare.
Kristdemokraterna kommer att bevaka att den
kommande lagstiftningen blir skarp och tydlig till
förmån för sjösäkerhetsarbetet.
I det förslag som har lagts fram om en ny fartygs-
säkerhetslag, SOU 2001:17, berörs inte Sjöfartsin-
spektionens ställning. Den måste uppmärksammas av
regeringen i kommande arbete.
Sverige är en gammal sjöfartsnation med gott an-
seende vad gäller kompetens inom sjösäkerhet. Detta
anseende får inte grumlas i något avseende. Den som
upptäcker brister inom systemet, t.ex. i förordningar
eller i inspektionsarbetet, ska med stor frimodighet
anmäla bristerna utan att riskera sitt eget anseende. Vi
kommer att följa denna fråga noggrant, och vi förut-
sätter att regeringen tar det här på största allvar.

Anf. 67 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi blev
överens i trafikutskottet med anledning av Riksda-
gens revisorers påpekande och de motioner som
fanns. Vad jag vill säga är att vi ska avvakta rege-
ringens behandling av frågan. Vi har ändå gjort ett
tillkännagivande till regeringen. Låt oss då avvakta
det. Om vi sedan tycker att de förslag som kommer
inte är bra får vi anledning att debattera detta då.
Jag har inte mer att säga i denna fråga än att än en
gång yrka bifall till hemställan i utskottets betänkan-
de.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)

5 § Hanteringen av djurkadaver och annat
animaliskt avfall

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU11
Hanteringen av djurkadaver och annat animaliskt
avfall.

Anf. 68 CARINA OHLSSON (s):
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
miljö- och jordbruksutskottets betänkande 11, Hante-
ringen av djurkadaver och annat animaliskt avfall.
Några reservationer finns inte att avslå, utan det är ett
enhälligt betänkande.
I betänkandet behandlas ett tiotal motionsyrkan-
den. Motionerna går i huvudsak ut på att det bör infö-
ras nationella undantag eller särslösningar för Norr-
landslänen avseende EU:s regelverk för bortskaffande
och bearbetning av animaliskt avfall. I några motio-
ner tar man upp behovet av behandlingskapacitet för
animaliskt avfall och att denna kapacitet bör öka.
Motionerna avstyrks med hänvisning bl.a. till att stora
delar av norra Sverige omfattas av generella undan-
tagsbestämmelser i detta avseende. Vad gäller be-
handlingskakpaciteten för animaliskt avfall hänvisar
utskottet till att jordbruksministern nyligen förordnat
en utredare att se över frågan.
För att få en lägesbeskrivning i frågan anordnade
utskottet den 16 januari en utfrågning med represen-
tanter för Statens jordbruksverk, Konvex AB och
länsveterinären i Jämtlands län angående både BSE-
krisen i EU, regelverket för hantering av animaliskt
avfall samt vissa frågor rörande behandlingsanlägg-
ningen för animaliskt avfall i Stenstorp i Västergöt-
land.
Hur ser då läget ut? Vid årsskiftet startade den
svenska övervakningen av BSE som innebär att man
tar prov på nödslaktade, avlivade och självdöda nöt-
kreatur som är över 30 månader. Dessutom har Sveri-
ge tidigare beslutat att vid slakt ta prov på nötkreatur
som importeras från länder med BSE. Sammanlagt
rör det sig om 20 000 djur per år.
Varje kväll hämtar Postens budbil burkarna med
BSE-prov vid Konvex för att köra dessa till SVA i
Uppsala. I snitt är det 80 prov per dag. I månadsskif-
tet februari-mars hade över 3 000 prov tagits.
När det gäller behandlingskapaciteten uppgav
Jordbruksverket vid denna utfrågning att det finns
behov av fler anläggningar, gärna med placering i
Norrland. Regeringen har, som jag tidigare har
nämnt, tillsatt en utredning om detta under ledning av
Svante Englund. Utredningen ska vara klar den 15
april i år. Utredaren har getts i uppdrag att föreslå hur
stor kapacitet som bör finnas i Sverige för att omhän-
derta och bearbeta animaliskt högriskavfall och speci-
ficerat riskmaterial och också lämna förslag om vil-
ken bearbetningsteknik som ska användas, hur många
anläggningar som bör inrättas, var dessa ska vara
belägna, omfattningen av ett eventuellt statligt enga-
gemang i inrättandet av anläggningarna och hur
eventuellt samarbete med näringen ska ske.
Som en parentes kan jag nämna att jag hört att fle-
ra kommuner nu är intresserade av nya anläggningar,
vilket definitivt inte har varit fallet tidigare.
Anläggningen i Stenstorp får enligt beslut av
Koncessionsnämnden för miljöskydd bearbeta 16 000
ton animaliskt avfall årligen. Och för år 2000 fick
man efter ett beslut från regeringen behandla ytterli-
gare 2 800 ton. Överskjutande kvantiteter förs till
Danmark för bearbetning. Utförsel av animaliskt
avfall till annan medlemsstat kan endast ses som en
tillfällig lösning, eftersom avfallsmängden dessutom
har ökat med anledning av beslut som har fattats i
samband med BSE-krisen.
Konvex AB genomför för närvarande studier av
ny förbränningsteknik för att omhänderta kadaver och
samtidigt kunna utnyttja energiinnehållet i avfallet.
Syftet är att anläggningen i Stenstorp ska läggas ned
och ersättas med en eller flera anläggningar.
Enligt det aktuella EG-direktivet ska medlems-
staterna för hela eller delar av sitt territorium godkän-
na en eller flera anläggningar för insamling och bear-
betning av högriskmaterial. En medlemsstat får be-
sluta om att anlita en anläggning för bearbetning av
sådant material i en annan medlemsstat efter överens-
kommelse om detta med den andra staten.
Herr talman! Såvitt jag kan bedöma råder stor
enighet om att behandlingsanläggningen i Stenstorp
inte har tillräcklig kapacitet för att hantera det anima-
liska avfallet som uppkommer i Sverige. Enligt beslut
av Koncessionsnämnden för miljöskydd, som jag
nämnde tidigare, att man får bearbeta 16 000 ton
högriskavfall har företaget också ansökt om att få
bearbeta 24 000 ton, men det har avslagits.
Orsaken till avslaget är i huvudsak att anläggning-
en ligger nära bebyggelsen med följden att de om-
kringboende tycker att det är stora problem med dålig
lukt från den verksamhet som bedrivs där och också
att det är ett problem med transporterna av kadaver
genom samhället och genom att höga utsläpp ibland
kommer till det kommunala reningsverket.
Som jag sade i inledningen förslår utskottet att
riksdagen avslår motioner om särlösningar eller un-
dantag för norra Sverige när det gäller föreskrifterna
om insamling och bearbetning av animaliskt avfall.
Utskottet hänvisar till att mer än två tredjedelar, när-
mare bestämt 72 %, av berörda län omfattas av gene-
rella undantagsbestämmelser och att det dessutom
finns möjligheter till dispens i enskilda fall. Jord-
bruksverket ser över gränsdragningarna, och länssty-
relserna får då avge synpunkter på detta, men möjlig-
heten att undanta ytterligare delar av Sverige från
olika krav känns i dagsläget helt felaktigt med tanke
på att det främsta syftet med att omhänderta anima-
liskt avfall är att förhindra smittspridning. Om inte
reglerna inte efterlevs utsätter vi då både människor
och djur för hälsorisker.
De beslut som fattats inom EU syftar främst till att
motverka spridning av BSE, galna ko-sjukan och
andra smittsamma djursjukdomar. Enligt regelverket
ska allt animaliskt avfall, både s.k. högriskavfall och
lågriskavfall, samlas in och bearbetas i särskilda an-
läggningar. För den del av det animaliska avfallet
som definieras som specificerat riskmaterial finns
särskilda regler som omfattar både slakten, transpor-
ten och den slutliga avfallshanteringen.
Enligt direktivet finns vissa möjligheter att besluta
om nationella undantag om det berörda animaliska
avfallet härrör från platser som är svåra att nå eller
om kvantiteten och avståndet inte gör det berättigat
att ta vara på avfallet. I sådana fall kan den nationella
myndigheten medge att avfallet bortskaffas genom
förbränning eller nedgrävning.
I de nationella föreskrifterna finns dels bestäm-
melser om generella undantag, dels regler om undan-
tag i speciella fall enligt beslut av Jordbruksverket
eller berörd länsstyrelse. De generella undantagen tar
bl.a. sikte på enstaka smådjur som har dött eller avli-
vats utan att smittsamma sjukdomar har misstänkts.
Jordbruksverket har vidare beslutat att självdöda eller
avlivade djur i besättningar som är belägna i de för-
samlingar som anges i en särskild bilaga inte behöver
bearbetas i en anläggning. Det är 37 kommuner, helt
eller delvis, i Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr-
bottens län.
I nu angivna fall får det animaliska avfallet grävas
ned på en plats som anvisats av den myndighet som
utövar tillsyn på området eller på en godkänd avfalls-
deponi. Utöver de generella undantagen finns möjlig-
het för Jordbruksverket att medge dispenser. Det kan
gälla om det är platser som är svåra att nå eller om
kvantiteten och avståndet gör att det inte är motiverat
att ta hand om avfallet. Länsstyrelsen kan också med-
ge att självdöda eller avlivade hästdjur får grävas ned
eller omhändertas genom kommunal avfallshantering.
Vid utskottets utfrågning framkom också att de
undantagna områdena utgörs av församlingar i Norr-
land och Svealand med relativt låg djurtäthet och att
Jordbruksverket ser över detta ytterligare. Jag kan
också säga att de fem Norrlandslänen tillsammans
motsvarar 58 % av Sveriges landareal. Det är alltså en
stor del av Sverige som är undantagen.
Utskottet har konstaterat att de aktuella motioner-
na i större eller mindre utsträckning är tillgodosedda
genom de nationella föreskrifter som redovisas ovan
och genom den översyn som pågår och utgår från att
motionärernas synpunkter beaktas i det fortsatta ar-
betet samt att frågan får en lösning som tillgodoser
både smittskyddsintresset och de berättigade önske-
målen om att animaliskt avfall ej ska behöva trans-
porteras så långa sträckor som i dag är fallet.

Anf. 69 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande nr 11 behandlas reglerna för hantering av
animaliskt avfall i norra Sverige m.m. samt hur bear-
betning och bränning av animaliskt avfall ska klaras
av i landet. Betänkandet är föranlett av ett antal mo-
tionsyrkanden på området, väckta under den allmänna
motionstiden.
BSE-krisen i Europa har föranlett en ökad belast-
ning vad gäller omhändertagande av detta avfall. Det
har kommit nya regler, och det är mer inhemskt
riksavfall som omhändertas. Kapaciteten på den enda
anläggning som i Sverige finns som kan och får ta
emot detta avfall, inte minst högriskavfallet, är otill-
räcklig, varför en stor del av detta avfall i dag går till
Danmark för omhändertagande. Från Stenstorp går i
dag inte mindre än 300-400 ton per vecka till Dan-
mark.
Vi väntar på förslag från den av regeringen till-
satta enmansutredaren före den 15 april om hur vi i
Sverige själva ska kunna ta hand om det svenska
avfallet inom landet. Det har talats om ett antal nya
anläggningar för förbränning av avfallet eventuellt i
anslutning till industrier som året runt kan tillgodogö-
ra sig energin från förbränningen. Det har också
kommit till min kännedom att vissa försök, proveld-
ningar, sker av bl.a. köttmjöl i syfte att finna en god-
tagbar lösning.
Det är mycket angeläget att snarast finna accep-
tabla lösningar för omhändertagande och förbränning
i nya anläggningar på nya platser.
Ett stort problem är givetvis att de miljökon-
sekvensprövningar och utredningar som krävs för nya
anläggningar kan komma att kräva lång tid. Det är
inte otänkbart att enbart detta kan ta upp till ett par år
att klara av. Då förstår vi vilka problemen kan bli.
Detta först efter det att förslagen framförts av utred-
ningen.
Ett skräckscenario skulle vara om mul- och klöv-
sjukan, som nu spritt sig till Frankrike, skulle drabba
även Danmark och i värsta fall också Sverige. Ett fall
i Sverige eller i Danmark skulle omedelbart stoppa
leveranserna av det animaliska avfallet från Sverige
till Danmark. Var och en förstår vilka konsekvenser-
na då kan bli för Stenstorp som inte får ta emot mer
än ca 16 000 ton per år. Hur ska man då klara de
totalt upp till 37 000 ton som måste omhändertas om
möjligheterna i Danmark stoppas? Har regeringen
tänkt sig in i den situationen? Carina Ohlsson har
måhända ett svar på denna fråga.
Herr talman! Skrivningarna i betänkandet i anled-
ning av motionerna står vi moderater helt bakom. Vi
utgår också ifrån, vad gäller kadaver och riskmateri-
alhanteringen i Norrland, att man ska finna acceptabla
lösningar ur smittskyddssynpunkt där hänsyn tas till
att lokala näringsidkare också framöver ska kunna
bedriva sin verksamhet på ett ekonomiskt gångbart
sätt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan.

Anf. 70 CARINA OHLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag fick en fråga från Ingvar Eriks-
son om jag hade tänkt mig in i problemet. Jag har
tänkt mig in i problemställningen, men däremot kan
jag inte ha något färdigt svar. Jag vill gärna se på den
utredning som läggs fram den 15 april. Utredaren har
också fått i uppdrag att se över det som Ingvar Eriks-
son tog upp om tidsperspektivet och redogöra för de
olika faserna i inrättandet och uppbyggandet av an-
läggningen - detta inklusive tillståndsgivning och
angivande av eventuella möjligheter att minska
tidsåtgången. Då är det naturligtvis mycket angeläget
att anläggningarna kommer i drift inom en snar fram-
tid. Där är vi helt överens.

Anf. 71 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Det är
oundvikligen så att om det skulle dra ut på tiden på
grund av tillståndsbeslut t.ex. i samband med mil-
jöprövning, kommer problemen att bli väldigt akuta.
Skulle vi drabbas av ett stopp för leveranser från
Danmark, blir problemen oerhört stora.
Jag kan inte begära att Carina ska svara på detta,
men jag vill uppmana Carina och regeringsföreträ-
darna att verkligen tänka sig in i den situationen. Den
kan komma redan inom en eller två veckor, och då
står vi i en väldigt allvarlig situation. Detta måste
uppmärksammas. Man måste ta hänsyn till att detta
kan hända.

Anf. 72 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Herr talman! Ämnet för det här betänkandet är,
som vi har hört, hanteringen av djurkadaver och annat
animaliskt avfall. Det föreligger, som vi också hört,
inga reservationer, men vi kristdemokrater har avgivit
ett särskilt yttrande, eftersom bristen på brådska i
ärendets hantering bekymrar oss.
Den motion som rör anläggningen i Stenstorp har
väckts av oss kristdemokrater. Denna anläggning i
Västergötland ligger i anslutning till bebyggelser, och
den stinker, till stor olägenhet för Stenstorpsborna.
Branschen har med stöd av Jordbruksdeparte-
mentet länge letat efter alternativa platser för en de-
struktionsanläggning. Man har inte lyckats hitta en
lämplig plats. Som Carina Ohlsson sade verkar det nu
finnas alternativa lägen, men sådana har alltså tidiga-
re inte funnits.
På grund av den nuvarande anläggningens dåliga
läge har man inte fått tillstånd att tillräckligt öka
mängden bearbetat avfall i Stenstorp. Som vi har hört
har kapaciteten i flera år varit för liten. Detta har
kompenserats av att Sverige årligen har kunnat ex-
portera ca 5 000 ton högriskavfall till Trondheim i
Norge. EU har under de senaste åren tagit en del
beslut i syfte att begränsa spridningen av BSE-smitta.
Det beslutades under förra året att animaliskt högris-
kavfall inte längre får transporteras till land utanför
EU, och därmed kan vi inte längre exportera sådant
här avfall till Norge.
Genom dessa beslut har mängderna av det som
klassificeras som riskavfall och specificerat riskmate-
rial ökat betydligt.
Sverige har, som vi också har hört, försökt kom-
ma till rätta med situationen genom avtal med Dan-
mark för mottagande, destruktion och bearbetning av
detta högriskavfall. Detta har inte räckt, utan bearbe-
tat avfall har tills vidare lagrats i form av köttmjöl i
Stenstorp, med åtföljande besvärande stank för de
boende.
Läget blev, som vi ser det, akut redan i somras.
Jordbruksministern har låtit förstå att det ligger i
branschens intresse att lösa frågan och har inte gett
intryck av att känna brådska i ärendet. Visst ligger det
också i branschens intresse.
Den 15 december 2000 förordnades en utredning
att utreda saken, som Carina Ohlsson också sagt.
Utredningen ska vara färdig den 15 april, alltså om
några veckor.
Herr talman! Formuleringarna i det aktuella EG-
direktivet angående avfallshanteringen gör klart att
man inom EU anser att staten har ett ansvar för att
lösa frågan om destruktion av animaliskt högriskav-
fall. Vi kristdemokrater vill starkt betona att det lig-
ger i samhällets intresse att riskavfall omhändertas på
ett säkert sätt.

Anf. 73 ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Även jag vill i det här sammanhang-
et påpeka vikten av att Sverige får anläggningar med
en sådan kapacitet att destruktion av animaliskt avfall
kan ske på ett säkert och fullgott sätt i vårt land. Så är
inte fallet i dag. De nya EU-regler som vi har fått
innebär dessutom att mängden av material som klas-
sificeras som riskavfall och specificerat riskmaterial
har ökat och kommer att öka betydligt.
Läget är akut och kommer så att förbli. Det kan
bli än mer akut om vi i vårt land skulle få fall av den
fruktade sjukdomen BSE. Det oroar oss i Centerparti-
et mycket att regeringen har låtit det här problemet
vara olöst. Märk väl att en utredning tillsattes först i
december år 2000, långt efter det att dessa problem
borde ha varit uppmärksammade av regeringens fö-
reträdare. Redan före den s.k. BSE-krisen, då alltfler
fall av den fruktade sjukdomen upptäcktes även på
fastlandet i Europa, hade BSE i sig ökat uppmärk-
samheten på smittskyddsaspekter på och hantering av
riskmaterial och riskavfall.
Den nuvarande hanteringen innefattar, vilket har
uppmärksammats i ett par motioner, långa transporter
av bl.a. kadaver och annat riskmaterial, främst från
Norrlands inland, då anläggningar för destruktion
finns bara i södra Sverige. Kostnaden för dessa trans-
porter är inte obetydlig, vilket försvårar den ekono-
miska situation som bl.a. de små lokala företagen i
form av t.ex. slakterier har i de berörda områdena av
landet. Detta leder i sin tur i förlängningen till att
levande djur får transporteras längre, vilket vi inte
heller tycker är bra. Till detta ska läggas de allmänna
miljöaspekterna på långa transporter.
Vad gäller kadaverhanteringen och riskmaterial-
hanteringen i Norrland tycker jag att det är viktigt att
det kommer till stånd en lösning som är acceptabel ur
smittskyddssynpunkt och som inte allvarligt försvårar
för lokala näringsidkare att bedriva sin verksamhet.
Dagens situation uppfyller inte till fullo dessa krav.
Jag hoppas att regeringen tar den här situationen på
allvar och med skyndsamhet återkommer till riksda-
gen, om det behövs för att lösa de problem som vi har
pekat på i denna debatt. Får vi inte lösningar som
tillfredsställer de krav som rimligen kan ställas på den
här verksamheten, avser jag och Centerpartiet att
återkomma i kammaren om detta.

Anf. 74 CARINA OHLSSON (s):
Herr talman! Jag ser liksom Eskil Erlandsson fram
emot att vi får goda lösningar på dessa frågor. Jag
instämmer i hans anförande.
Eskil säger att regeringen inte har gjort någonting
i den här frågan, men det har den. Det har gjorts en
ansökan till Koncessionsnämnden för miljöskydd om
tillstånd till Konvex för mottagande av en ökad
mängd av avfall i Stenstorp, men den har avslagits.
Det är klart att den här frågan har utretts också under
hanteringstidens gång.
Jag kan hålla med om att ärendet har tagit lång tid.
Stenstorp ligger ganska nära min hemkommun, och
jag har följt frågan under lång tid. Kanske har näring-
en inte tagit sitt fulla ansvar under den här tiden och
till fyllest ansträngt sig för att komma till rätta med
situationen.
Det har riktats mycket kritik mot anläggningen i
Stenstorp, och vissa kommuner som till att börja med
varit intresserade av en anläggning har sagt nej när de
hört talas om de stora besvärligheterna. Man provar
nu teknik, och jag förstår att de kommuner som sagt
att de nu gärna vill ha en sådan här anläggning ser
fram emot den. Jag hoppas att det blir anläggningar
även i norra Sverige om flera sådana kommer till
stånd.

Anf. 75 ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Det jag kritiserade i mitt anförande
var bristen på initiativ från regeringens sida. Jag
tycker att man med fog kan kritisera regeringen och
dess företrädare för det. Redan innan vi fick de nya
bestämmelser vi nu har för hanteringen av riskmateri-
al och riskavfall rådde det en brist på kapacitet för att
ta hand om kadaver och riskmaterial. Det rådde brist
på sådan kapacitet i Sverige.
Man måste ta den situation som vi hade redan då
på allvar. Det gjorde man inte. Först när läget blev
akut gjorde regeringen något. Då gjorde man det som
man alltid gör, nämligen tillsatte en utredning. Vi får
hoppas att den arbetar skyndsamt och att man kom-
mer med en bra lösning som kan accepteras av alla,
så att vi kan ta hand om problemen på egen hand i
Sverige.

Anf. 76 CARINA OHLSSON (s):
Herr talman! Även näringen har ett ansvar och har
haft det hela tiden. Konvexanläggningen ägs av det
danska företaget Daka, som den svenska slakterinä-
ringens Swedish Meats AB är delägare i. Även nä-
ringen har ett ansvar i frågan, både nu och framöver.
Det är ett delat ansvar.

Anf. 77 ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Jag vidgår att näringen självklart
också har ett ansvar. Men huvudansvaret måste ligga
på samhället eftersom vi talar om riskmaterial. Det är
frågan om att vi inte ska sprida sjukdomar, epizootier
och annat i våra omgivningar. Vi ska ta hand om det
som produceras i vårt land på ett bra sätt inom landet.
Där kan regeringen inte springa ifrån det ansvar som
regeringen har ytterst. Självklart ska näringen också
hjälpa till.

Överläggningen var härmed avslutad
(Beslut fattades under 9 §.)

6 § Livsmedelskontroll och genteknik

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU12
livsmedelskontroll och genteknik.

Anf. 78 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m):
Herr talman! Runt våra köksbord, på fikarasterna
ute på våra arbetsplatser och inte minst i medierna
pågår nu en intensiv debatt om vad vi kan och vad vi
vågar äta. Det svenska jordbruket och vår svenska
livsmedelsindustri har av tradition och med kunskap
och engagemang sett till att vi har kunnat äta säkra
livsmedel med hög kvalitet samtidigt som vi har vär-
nat om våra djur så att de trivs och mår väl.
Naturligtvis måste vi alla ta människors oro på
allvar. Desto viktigare är det att vi har kunskap om
våra livsmedel. Som konsument - när jag går och
handlar eller sätter mig vid middagsbordet - har jag
rätt att veta bakgrunden till den föda jag stoppar i
mig. Endast då kan jag påverka och göra mina val.
Det är alldeles utmärkt att Sverige, som ändå är
ett ganska litet land, har möjlighet att påverka vår
gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitik inom
Europa. Därför är ett Europasamarbete bra. Särskilt
viktigt är det i de här dagarna. Min förhoppning är att
Sverige fortsatt ska kunna vara pådrivande i viktiga
frågor. Själv ser jag att en avreglering inom jordbru-
ket och likvärdiga konkurrensvillkor för de olika
länderna är bra förutsättningar för bättre livsmedel,
inte minst från svensk sida.
Herr talman! Jag måste verkligen ifrågasätta vissa
delar av EU-bestämmelserna och det de medför. Som
ordförandeland måste vi slå klubban i bordet och säga
ifrån. I det 167-sidiga förslaget om en gemensam
livsmedelshygien för hela unionen krävs att alla vilda
djur som fälls vid jakt ska besiktigas av veterinär eller
livsmedelshygienist, i den mån de ska bli föda för
människor. Även lokalen för förvaring av viltet ska
besiktigas. Inga undantag medges. Alltså ska fasaner,
ripor och harar kontrollbesiktigas liksom rådjur och
älgar.
Herr talman! Det verkar som om vi håller på att få
en spridning av galna byråkrati-sjukan.
Det säger sig självt att hanteringen av jakten
kommer att fördyras och förkrångligas. Viltet kom-
mer att bli mindre åtkomligt som föda för dem som
inte jagar själva. Vilt har kunnat serveras på det
svenska bordet i århundraden. Min fråga till övriga
partier här i kammaren är om det verkligen är rätt att
byråkratin, utan undantag, ska få ta över våra matbord
på den detaljnivån. Om inte, stöd oss i vår reservation
mot besiktning av vilt.
Herr talman! Låt mig även via protokollet få göra
ett medskick till jordbruksminister Margareta Win-
berg: Slå bort påhittet med den ordförandeklubba som
Sverige nu har!
Functional food är mat som kan sägas ha effekter
på människors hälsa och välbefinnande. Jag kan för-
visso konstatera att det pågår ett arbete för att undan-
röja falska marknadsföringspåståenden och i stället
möjliggöra riktig konsumentupplysning. Vi har ändå
valt att reservera oss, eftersom vi anser att arbetet går
för långsamt och att Sverige inte är tillräckligt pådri-
vande.
Vi har mycket kunskap inom våra livsmedelsfö-
retag. Såväl av konkurrensskäl som för konsumenter-
na bör arbetet ske snabbare.
Svenska bönder har god erfarenhet av djurhåll-
ning. Vårt land har också hittills klarat sig undan
smittsamma sjukdomar som t.ex. BSE och mul- och
klövsjuka. Vi har kunnat hålla undan salmonella utan
att använda antibiotika m.m. Gemensamt med den
samlade kunskapen inom livsmedelsbranschen borde
Sverige utgöra det bästa alternativet för placering av
en för Europaunionen gemensam livsmedelsmyndig-
het. Min förhoppning är att frågan ännu inte är avförd
och beslutad utan att regeringen kan återkomma med
ett positivt besked i frågan.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag medge att jag
är glad över att utskottet har gjort vissa tillkännagi-
vanden med anledning av motioner, bl.a. när det
handlar om den småskaliga livsmedelsproduktionen.
Vi kan inte ha missgynnande avgiftssystem som mot-
verkar mångfald och entreprenörskap. Det är särskilt
viktigt ute på landsbygden. Det påverkar konkret
möjligheterna till försörjning och att behålla ett le-
vande Sverige. I den översyn av den småskaliga
livsmedelsproduktionen, som utskottet nu gemensamt
har kommit fram till, kommer även regelverket för de
mobila slakterierna att ses över. I och med det har vi
valt att inte reservera oss till förmån för vår motion
om att möjliggöra mobila slakterier. Vi ser fram emot
ett konkret förslag inom kort.
För tids vinnande yrkar jag endast bifall till vår
första reservation i betänkandet, alltså reservation 4
under moment 4.

Anf. 79 KARL-ERIK KARLSSON (v):
Herr talman! I detta betänkande, MJU12, som
bl.a. behandlar livsmedelskontroll och genteknik,
behandlas även frågan om småskalig och lokal livs-
medelsproduktion. Denna typ och inriktning av livs-
medelsproduktion kommer efter de händelser som
varit ute i Europa på djur- och livsmedelsområdet att
få allt större betydelse. Det kommer om inte annat
konsumenterna att se till.
Hårdare tidsbegränsningar av djurtransporter och
krav på bättre djurmiljöer under transporter är ett sätt
att förbättra situationen för djuren samt att förkorta
djurtransporterna.
Ett annat sätt är att utveckla och gynna alternativ
till långa transporter till slakt. Ett sådant alternativ är
lokal och småskalig livsmedelsförädling. Ett annat
alternativ är integrerad produktion, dvs. att djuren
lever hela livet på samma gård.
I dag borde det växa upp fler och fler små lokala
slakterier. Men utvecklingen går alltför trögt, och
fortfarande är huvudinriktningen att antalet slakterier
minskar. Som följd medför detta ett kraftigt ökande
antal djurtransporter. Vi ser det som nödvändigt att
hitta politiska metoder för att gynna en utveckling där
alltfler djur kan slaktas på eller i närheten av gården
just för att undvika transporterna. I dag finns det flera
hinder för en sådan utveckling.
Den som i dag vill starta en småskalig livsme-
delsanläggning måste uppfylla olika myndighetskrav.
Visst ska man uppfylla myndighetskraven, men för
det krävs ett stort antal kontakter med flera olika
myndighetspersoner. Att få ett tillstånd kan vara en
svår och långt utdragen process.
Detta bör kunna underlättas. Myndigheter borde
kunna samverka för att underlätta tillståndsgivningen
så att så få myndigheter som möjligt behöver hand-
lägga ärendet och någon myndighet ges huvudansva-
ret för att stödja den som vill starta verksamhet.
Ett annat sätt kan vara att underlätta tillståndgiv-
ningen för småskalig livsmedelsförädling genom att
göra typgodkännande av småskaliga anläggningar
som går att anpassa till lokala förutsättningar.
Det är positivt att jordbruksministern uttalat sin
ambition att driva fram en förändring av jordbruks-
politiken som skulle göra det möjligt för de små
slakterierna att erhålla stöd ur landsbygdsprogram-
met.
Den utveckling som nu sker i verkligheten, näm-
ligen att antalet småskaliga slakterier minskar, stäm-
mer dåligt med den utveckling av landsbygden och
det förbättrade djurskyddet som riksdagen och rege-
ringen tidigare sagt sig vilja stå för och främja.
Utskottet gör därför i detta betänkande ett tillkän-
nagivande och anser att regeringen i det fortsatta
arbetet bör ägna särskild uppmärksamhet åt den små-
skaliga livsmedelsproduktionen. Därför får regering-
en i uppdrag att för riksdagen redovisa förslag till
åtgärder som bl.a. syftar till en förenkling av regel-
verket, skapa bättre förutsättningar för lokal och små-
skalig livsmedelsproduktion och främja etableringen
av nya företag inom området. Denna översyn av för-
utsättningarna för den småskaliga livsmedelsproduk-
tionen ska även belysa regelverket för mobila slakte-
rier. Detta är positivt.
Herr talman! I detta betänkande har Vänsterpartiet
en reservation om global livsmedelssäkerhet. I den
anser vi att alla har ansvar för att bidra till en rättvis
global livsmedelsförsörjning. Vi kan ta det ansvaret
genom att förändra vårt konsumtionsmönster och
genom att lägga om produktionen.
Eftersom det behövs en ökad allmän kunskap i
dessa frågor och stimulans till en socialt och ekolo-
giskt hållbar konsumtion av livsmedel anser vi att
regeringen bör starta en informationskampanj om
mat, miljö och rättvisa. Den kampanjen borde genom-
föras i nära samarbete med forskare och folkrörelser-
na.
Det är inte bara ekologiska hinder som finns för
en öppnare världsmarknad för jordbruksprodukter.
Det finns även ett antal ekonomiska och sociala hin-
der som förhindrar att fattiga bönder i u-länderna ska
kunna dra nytta av en ökad världshandel.
Diskussionen om frihandel med jordbrukspro-
dukter fokuseras i dag ofta på framför allt jordbruks-
subventioner och tull- och kvothinder. Visst är dessa
viktiga, men vi får inte glömma bort de övriga pro-
blemen såsom fattigdom och brist på jämställdhet. Vi
anser att det borde vara Sveriges uppgift att som ett
progressivt land i utvecklingsfrågor sätta dessa och
även andra frågor om fattigdomsbekämpning och
jämställdhet överst på dagordningen i arbetet för ökad
livsmedelssäkerhet.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 8.
När det gäller märkning av ägg anser vi, som
framgår i vårt särskilda yttrande, att märkningen ska
vara obligatorisk. Det bör klart framgå av märkningen
om äggen kommer från hönor som uppfötts i det fria
eller i burar. Konsumenterna ska kunna få den infor-
mation som de efterfrågar. Sverige borde gå före och
införa märkningssystem nationellt innan det införs i
övriga EU-länder, om nu införandet där dröjer. Vi har
här avstått från att reservera oss då det inom EU på-
går ett arbete för att få fram ett märkningssystem för
ägg. Men vi vill ändå poängtera vikten av att Sverige
håller sig mycket aktivt i arbetet på detta område.

Anf. 80 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Herr talman! Betänkandet avhandlar 54 motion-
syrkanden beträffande livsmedelskontroll och gen-
teknik från allmänna motionstiden år 1999 respektive
år 2000, varav kristdemokraterna står för fyra. Våra
andra yrkanden i dessa motioner har behandlats vid
andra tillfällen. Jag tycker betänkandet ger en god
beskrivning av de frågor de olika yrkandena väcker,
men vill ta upp några punkter.
Genteknik har avhandlats flera gånger de senaste
åren. Kristdemokraterna har även denna gång med ett
yrkande om en internationell konferens om gen-etik,
gärna i FN:s regi. Utskottet avvisar yrkandet med att
hänvisa till att det ingick i Bioteknikkommitténs
uppdrag att lämna förslag till en övergripande politik
för området i ett internationellt perspektiv. Kommit-
tén lämnade inget förslag om en sådan konferens,
varför utskottet avstyrker. Men kommitténs arbete är
avslutat medan riksdagens arbete fortsätter.
Hastigheten i den gentekniska utvecklingen är
svindlande hög. Vad som i går var science fiction är i
dag verklighet. Av flera skäl är den gentekniska ut-
vecklingen en angelägenhet för världssamfundet.
Risken för rashygieniska projekt, möjligheten att
överföra DNA från och till människa och andra orga-
nismer och frågor om genetisk integritet måste be-
traktas som människorättsfrågor. Med tanke på kon-
sekvenserna för djur och växter av genetisk modifie-
ring är det också en internationell angelägenhet hur
genmodifierade organismer ska användas och kon-
trolleras. Kristdemokraterna anser därför att Sverige
aktivt bör verka för en internationell konferens om
gen-etik, lämpligen i FN:s regi.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.
Utskottet ger en bra redogörelse för arbetet inter-
nationellt och inom EU för skärpta regler för livsme-
delssäkerhet. Bestämmelserna i EU-kommissionens
förslag till livsmedelslagstiftning omfattar hela livs-
medelskedjan från primärproduktion till slutkonsu-
ment. Det innefattar bl.a. kvalitetssäkring, djurhåll-
ning och öppna landskap enligt vår åsikt.
Konsumenterna har nämligen ett växande intresse
av en fortsatt inhemsk produktion av livsmedel som
utgår från miljö- och djurhållningsmässigt goda vill-
kor. Kostens innehåll och säkra livsmedel är viktiga
frågor inför framtiden både nationellt och internatio-
nellt.
En fungerande marknadsekonomi förutsätter kun-
niga och kritiska konsumenter, som har möjlighet att
göra medvetna val och etiska ställningstaganden.
Konsumenterna ska också genom medvetna val av
livsmedel ha möjlighet att påverka sin hälsa. Allt
detta ställer krav på bl.a. ursprungsmärkning och
innehållsdeklaration. Innehållsdeklarationen ska vara
kundorienterad och därmed begriplig för ifrågavaran-
de kund. Märkning ska också bl.a. ske av genmodifie-
rade varor.
Härutöver behöver unga människors ställning som
medvetna konsumenter stärkas.
EU vill inrätta en livsmedelsmyndighet. Det ingår
också i det här betänkandet. Det var från början tänkt
att den skulle kunna förläggas till Finland. Sverige
beslutade stödja Finland i denna strävan. Det ska
inrättas ett antal EU-myndigheter. Strävan inom EU
är att de här myndigheterna ska fördelas på olika
länder. En IT-myndighet skulle kunna förläggas till
Sverige. IT-myndigheten blir nu inte av, men Sverige
står fast vid sitt stöd för en lokalisering av livsmedel-
smyndigheten till Finland.
Men inom EU förefaller man nu förorda Bryssel
som plats för livsmedelsmyndigheten. Finland verkar
inte längre vara påtänkt. Då tycker vi att saken kom-
mer i ett nytt läge. Därför har Kristdemokraterna
instämt i reservation 6 om att i den händelse Finland
inte längre kommer i fråga för lokalisering av livsme-
delsmyndigheten bör Sverige kunna komma i fråga
för en lokalisering.
Vid ett samtal i går var det uppenbart att åtmins-
tone finländarna uppfattar det så att de fortfarande är
huvudkandidat för en lokalisering. Och så länge så är
fallet, tycker vi att man i första hand ska driva en
lokalisering till Finland.
Kristdemokraterna instämmer i utskottets tillkän-
nagivande om en förenkling av regelverk och bättre
förutsättningar för lokal och småskalig livsme-
delsproduktion. En sådan översyn av förutsättningar-
na för den småskaliga livsmedelsproduktionen ska
enligt utskottets mening även belysa eventuellt behov
av förändrat regelverk för mobila slakterier. Kristde-
mokraterna instämmer även i detta. Vi har redan
tidigare uttalat oss för mobila slakterier, men vi anser
att det måste klarläggas om specificerat riskmaterial
strikt kan hållas åtskilt vid mobil slakt.
Catharina Elmsäter-Svärd tog upp frågan om be-
siktning av vilt innan det släpps ut på marknaden. Där
har vi godtagit den skrivning som finns i betänkandet.
Där står det att utskottet förutsätter att regeringen
inom EU verkar för ett regelsystem som, givetvis
med beaktande av hygienaspekter och annan hänsyn
till folkhälsan, bättre än vad som är fallet i dag tar
hänsyn till svenska förhållanden och till allmänhetens
rättsuppfattning. Vi delar alltså i sak Catharina Elm-
säter-Svärds uppfattning, men vi godtog den här
skrivningen. Det betyder att vi kan följa regeringens
arbete och ställa dem till svars om vi tycker att det
inte händer någonting.
I det här betänkandet ger utskottet också en god
beskrivning av kvalificerad yrkesutbildning av vat-
tenverkspersonal. Vi kristdemokrater har förut motio-
nerat om utbildning av vattenverkspersonal, men
utskottet har tidigare bara hänvisat till ett samarbete
mellan Kommunförbundet och VA-förbundet. Enligt
branschens egen uppfattning utgör gymnasie- och
högskoleutbildade ungdomar framtidens rekryte-
ringsbas. Dagens va-verk liknar alltmer processin-
dustrier, och i framtiden kommer den bilden att för-
stärkas. Datatekniken blir helt oumbärlig i driften och
som uppföljnings- och planeringsinstrument, och det
är numera en avancerad balansakt att framställa och
distribuera dricksvatten. Vi tackar utskottet för den
beskrivningen av utbildningen.

Anf. 81 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Låt mig tydligt slå fast att alla kon-
sumenter har rätt till sunda och säkra livsmedel som
är framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt.
Som konsument måste man ha rätt att själv välja den
mat man vill köpa åt sig och sin familj. Konsumen-
ternas fria val måste uppmuntras och stimuleras. Här
anser jag att majoriteten i den svenska riksdagen är
defensiv och på ett allvarligt sätt motarbetar konsu-
menternas möjligheter att genom fria och upplysta val
öka sin makt över något så grundläggande och viktigt
som vad man köper för mat åt sig själv och sin familj.
Genom en konsekvent märkning av livsmedel av-
seende produktionsland, förekomsten av genmodifie-
rade produkter, antibiotika, hormoner, färgämnen och
andra tillsatser kan konsumenternas makt öka. Det är
angeläget, och jag beklagar att det finns en majoritet
som har en ovilja att inse vikten av det jag säger.
Genom att öka konsumentmakten genom märkning
av livsmedel sänds dessutom signaler till producen-
terna om vad som efterfrågas. Vidare kommer detta
att leda till ett ökat konsumenttryck för miljövänlig
produktion och god djuromsorg.
Jag måste fråga mig varför ni andra i denna kam-
mare är motståndare till att öka konsumenternas möj-
ligheter att välja de livsmedel de vill ha. Det måste
betecknas som anmärkningsvärt. Utskottet kan inte
ens markera en viljeinriktning för det fortsatta arbetet
på detta område inom EU. En sådan viljeinriktning
skulle kunna bli en svensk linje. I stället gömmer man
sig bakom formuleringar om EU-direktiv som sätter
käppar i hjulet. Men vill ni andra då inte ens arbeta
med att försöka förändra det som jag nyss har pratat
om?
Fru talman! BSE-krisen och andra livsmedels-
skandaler i Europa har på ett allvarligt sätt satt fokus
på matsäkerheten. Det är naturligtvis bra, även om
man skulle kunnat önska sig att debatten hade startat
ändå.
Centerpartiet har som bekant drivit frågan om en
livsmedelsmyndighet på EU-nivå med befogenhet att
gripa in i de länder som inte sköter sin livsmedelssä-
kerhet. En sådan myndighet är nödvändig på en ge-
mensam marknad. På en gemensam marknad måste
man nämligen ha gemensamma regler, gemensamma
kontroller och, om reglerna inte följs, ett gemensamt
sanktionssystem. Helheten kräver emellertid än mer
än den nu av mig föreslagna europeiska livsmedel-
smyndigheten.
Jag skulle ha velat gå längre men inser att det nu
är nödvändigt att göra det bästa av situationen. Jag
anser att livsmedelsmyndigheten måste fungera i
samarbete med EU:s veterinärbyrå i Dublin och med
kommissionen. I kraftfältet av en sådan här triangel
skulle rådgivning, riskbedömning, riskhantering och
sanktioner kunna hanteras inom ramen för gällande
regelverk och ge en likvärdig livsmedelssäkerhet i
hela EU. Jag och Centerpartiet hoppas på stöd för
denna idé av Sverige som ordförandeland och av
majoriteten i denna kammare. Om någon av majori-
tetens företrädare möjligen kan ge mig ett positivt
besked i den här frågan, skulle jag bli jätteglad i dag.
Fru talman! När man hör debatten i kammaren i
dag får man ett intryck av att vi alla är överens om att
konsumenterna måste få större makt. För den som
inte är insatt kan det verka som om det bara är att gå
till beslut om det som vi är överens om. Men så en-
kelt är det inte, fru talman. De punkter som jag har
tagit upp är punkter där Centerpartiet inte har fått
gehör för förslag som skulle kunna förbättra för kon-
sumenterna på ett mycket påtagligt sätt. Märkningen
av livsmedel för att underlätta konsumenternas fria
val och en europeisk livsmedelsmyndighet med tän-
der är redskap för att säkerställa att den mat vi köper
är sund och säker. Detta gäller i Sverige såväl som
inom övriga delar av Europeiska unionen.
En sak är vi emellertid överens om, och inte bara i
retoriken utan också i praktiken, och det är att vi ska
ge regeringen till känna att det behövs en översyn av
förutsättningarna för de småskaliga livsmedelsprodu-
centerna. Detta har bl.a. vi i Centerpartiet framfört i
motionskrav. Det är viktigt att de saker som försvårar
förutsättningarna för den småskaliga livsmedelspro-
duktionen tas bort. Jag ser positivt på den översyn
som ska belysa de problem som har tagits upp i mo-
tionskrav bl.a. från oss samt de synpunkter som tas
upp i betänkandet på förändringar som behövs i re-
gelverket vad gäller de mobila slakterierna.
Med detta, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall
till reservationerna 2 och 5, även om jag självfallet
står bakom alla de reservationer i betänkandet som
bär mitt namn.

Anf. 82 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! I en debatt här i kammaren i novem-
ber 1999 sade jag bl.a. att EU behöver ett gemensamt
regelverk. Men efterlevnaden och kontrollen ska ske
lokalt, regionalt och nationellt.
Ska, frågar jag också retoriskt, EU bygga upp ett
vad man kallar FDA, Food and Drug Administration,
som man har i USA? Detta FDA kan alltså ses som
ett gemensamt livsmedelsverk på EU-nivå. Vårt svar
är nej.
Men det ska finnas gemensamma EU-regler, för
djurhållning, för fodermedelskvalitet och för miljö-
regler.
När Europaparlamentet yttrade sig om vitboken
om livsmedelssäkerhet fick vi stöd för två av våra
krav. Det ena var att det blir en myndighet. Både till
formen och innehållet fick vi stöd. Det blir alltså inte
ett slags byrå med rådgivande funktion. Det andra var
att myndigheten får möjligheter att ge rekommenda-
tioner till kommissionen, om hur risker ska hanteras
och om hur man ska förebygga kriser. Men det kan
också vara rekommendationer om vilka åtgärder man
kan vidta mot de medlemsländer eller företag som
bryter mot reglerna för sund och säker livsmedels-
hantering.
De här kraven skiljer sig från uppfattningen hos
kommissionen, hos ministerrådet och hos Sveriges
jordbruksminister. Situationen inom det europeiska
jordbruket i dag visar att EU har viktiga uppgifter på
livsmedelsområdet. Situationen visar också på bety-
delsen och nödvändigheten av samarbete.
All mat - och det borde vara en självklarhet i dag,
men är det inte - ska vara ofarlig för konsumenterna.
Vi socialliberaler anser att det ska finnas gemensam-
ma EU-regler. Vi anser att EU:s myndigheter ska
kunna göra flygande kontroller i medlemsländerna.
Vi anser att man ska kunna utdöma böter för länder
och företag som bryter mot reglerna.
Europeiska regler för livsmedelssäkerhet ska fun-
gera som friskvård. Vi har från svensk sida goda
möjligheter att fortsätta att påverka genom att vi har
ett väl fungerande livsmedelsverk. Vi har också regler
som är väl förankrade på marknaden. Vi kan fortsätta
att vara bäst i klassen. För oss socialliberaler handlar
livsmedelsdebatten om att skapa redlighet på EU-
nivå. Det är, anser vi, EU:s uppgift att säkerställa att
medborgarna kan göra fria val - val av produkter.
Därutöver handlar det också om att skapa säkerhet
och ställa höga hygienkrav.
Information ska vara sann. Medborgarna ska kun-
na känna sig säkra på att all mat är ofarlig. Samtidigt
ska den fria konkurrensen säkerställas, liksom den
stora mångfalden när det gäller Europas mat. Med-
borgarna ska kunna känna trygghet med vad de äter.
När det gäller djurskyddet kan våra krav samman-
fattas i tre punkter: kortare transporter, små slakterier,
mobila slakterier.
När det gäller frågan om en livsmedelsmyndighet
tycks det efter det att man yttrade sig om vitboken ha
skett en omsvängning i EU-parlamentet - efter okto-
ber 2000. Den senaste tidens kriser har medfört att
flera röster har höjts för att man ska få en kraftfull
och mäktig livsmedelsmyndighet. Man har t.o.m.
nämnt sanktionsmöjligheter i det här sammanhanget.
Det tycks alltså som om det i det lilla kaos som
har uppstått ändå finns viss möjlighet att få gehör för
de krav som vi ställer - ett matens FBI.
Vad är majoritetens uppfattning i dag i den här
frågan? Är det inte i dag mer angeläget med en livs-
medelsmyndighet som har befogenheter?
När det gäller lokalisering av en sådan livsmedel-
smyndighet har förutsättningarna förändrats. Därför
menar vi att det är motiverat att från svensk sida ta
upp frågan om lokaliseringen. Vi menar att vi i dag
kan ställa krav på att lokaliseringen sker till Sverige.
Vi har många starka argument för det.
I fråga om GMO, som vi också har att diskutera i
dagens debatt, menar vi att all livsmedelslagstiftning,
all livsmedelspolitik ska präglas av spårbarhet, öp-
penhet, renlighet och redlighet.
I parlamentet har man nyligen, tror jag, röstat, el-
ler också står man inför att rösta, om bioteknikens
framtid. I det här betänkandet understryks vikten av
att snabbt få till stånd märknings- och spårbarhets-
regler för GMO, för att man sedan ska kunna häva det
moratorium som hindrar utvecklingen i Europa på det
här området. Vi tycker att det här är ett rimligt syn-
sätt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 5
och 6.

Anf. 83 KJELL-ERIK KARLSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Harald Nordlund nämnde här frågan
om en livsmedelsmyndighet och matens FBI.
Är det så att det inte är fråga om djurens och ma-
tens FBI som Folkpartiet liberalerna tänker på? En
livsmedelsmyndighet behövs. Men hur skulle ett FBI
på livsmedelsområdet kunna fungera? Vad menar ni
med djuren och maten? Menar ni båda delarna - att
man även ska ha kontroll över djurens situation när ni
talar om matens FBI?

Anf. 84 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Man kan i det här sammanhanget inte
dra gränser mellan hänsynen till djuren och hur man
hanterar livsmedel. Det är en frågeställning i detta
sammanhang. Mitt svar är att man på Europanivå
måste kunna följa upp och vidta åtgärder i fråga om
hantering av livsmedel men också i fråga om hur man
hanterar djuren.

Anf. 85 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 10, så att jag inte glömmer det.
Det här betänkandet tar upp motioner som vi har
lagt. Jag tänker framför allt tala om två saker som det
inte har talats om tidigare.
Det ena är en motion som vi har skrivit som utgår
från den broschyr som jag här håller upp för kamma-
rens ledamöter. Det är en rapport om tillämpad nä-
ringslära från Stockholms läns landsting som kom för
drygt ett och ett halvt år sedan. Vid Stockholms läns
landsting finns något som heter Centrum för Tilläm-
pad Näringslära, Samhällsmedicin. Man har kommit
ut med en mycket intressant rapport som tittar på
jordbruket, maten och hälsan i ett sammanhang.
Jag skulle varmt vilja rekommendera en läsning
av den här. Eller så kan ni, om ni vill, läsa den motion
som jag har skrivit med anledning av den här rappor-
ten som blev en sammanfattning. Den heter
1999/2000:MJ547. Det här är en mycket läsvärd
rapport.
I den här rapporten tittar man på hur dagens livs-
medelsproduktion och livsmedelskonsumtion påver-
kar miljön. Man konstaterar att livsmedelskedjan i
dag är mycket omfattande och resurskrävande och att
förutsättningen för den livsmedelshantering som vi
har i dag är en billig energi och en globaliserad han-
del. Men det här skapar miljöproblem. Vi får en kli-
matpåverkan. Vi får försurning, marknära ozon,
övergödning, nedbrytning av ozonlagret och hot mot
den biologiska mångfalden. Vi förbrukar ändliga
resurser för snabbt. Vi får markförstörelse, vatten-
problem och dessutom hälsoproblem.
Det här utvecklas på ett mycket intressant sätt i
rapporten, men på grund av tiden hinner jag inte gå in
mera på det. Men det betecknande är att samtidigt
som dagens matsituation skapar stora miljöproblem
skapar den också hälsoproblem. I den här rapporten
vill man se om det skulle gå att lägga om matvanorna
på ett sådant sätt att man kommer till rätta med båda
dessa problem. Man måste alltså finna ett sätt att äta
långsiktigt hållbart.
I rapporten menar man att det första som vi måste
kräva är att maten faktiskt innehåller den näring som
vi behöver. Om vi tittar på mycket av det som äts i
dag ser vi att det är näringslöst. Folkpartiet säger att
maten ska vara ofarlig för konsumenten. I den här
rapporten anser man - och Miljöpartiet anser det - att
maten ska vara nyttig för konsumenten, och den ska
se till att den förbättrar vår hälsa.
Det finns också en mängd miljöproblem som man
måste komma till rätta med när det gäller den hållbara
matsituationen för framtiden. Den får inte skapa mil-
jöproblem. Det innebär t.ex. att vi måste minska för-
brukningen av fossila bränslen för att transportera
maten. Som ett exempel kan jag säga att det enbart
för att försörja Stockholms län med mat används
energi motsvarande - hör och häpna - minst 5 miljo-
ner liter olja varje dag. Det är alltså enorma kvantite-
ter som krävs för att köra runt maten.
När det gäller den långsiktigt hållbara maten
måste vi se till att vi får en ökad biologisk mångfald i
landskapet. Vi måste se till att gifter försvinner. Vi
kan faktiskt se i dag att det blir miljöförstöringar, t.ex.
höga halter av kadmium, i både jordar och livsmedel.
Vi får också resthalter av bekämpningsmedel. Sedan
kan man diskutera, vilket görs i rapporten, om gen-
manipulerade grödor orsakar problem eller vilka
försiktighetsåtgärder som behöver tillämpas för att vi
inte ska få problem i framtiden.
I rapporten lyfts också etiken när det gäller maten
upp. Dvs. att vi vill ha socialt och hälsomässigt ac-
ceptabla produktionsmetoder i alla länder, även de
länder som vi importerar från. Man lyfter naturligtvis
också upp konsumentaspekterna. I dag är det ur kon-
sumentens synvinkel verkligen märkligt att man
slänger prima grönsaker och frukt för att upprätthålla
priset i stället för att sälja dem till konsumenterna.
Det är ju faktiskt produkter som dessutom kanske
skulle skapa den bättre hälsoprofil som vi behöver.
I rapporten kommer man fram till att vi ska äta
ekologiskt hållbart. Man kallar det för första steget-
maten och säger: Ät mer vegetabilier! Ät måttlig
andel animalier! Ät kravmärkt! Ät närproducerat! Ät
färska livsmedel!
I den ekologiska hälsomässiga analysen menar
man att det inte finns utrymme för smör och Bregott.
Vi måste halvera mängden läsk, godis och annan s.k.
utrymmesmat som vi äter. Men vi måste äta mer
skaldjur, musslor, baljväxter, ärtor och bönor, bröd,
potatis och lamm - hare, säger Michael här. Vi måste
alltså äta mer av god mat men kanske en annan typ av
mat för att vi ska få en hållbar situation för framtiden.
Jag skulle verkligen vilja rekommendera en läs-
ning av den här rapporten. Den är mycket intressant
och går ordentligt in på det här.
Vad man slutligen kommer fram till är att det, för
att vi ska få den här ändrade profilen när det gäller
vad vi äter, krävs politiska beslut. Det är alltså därför
som jag har tagit upp det här i en motion. Det krävs
alltså att vi har ekonomiska styrmedel som gör att vi
styr mot ett samhälle där den här maten blir en verk-
lighet, där hälsoaspekterna sätts främst, där vi får
politiska förslag som gör att jordbruket styr åt det här
hållet och där vi minskar transporterna. Det här är,
som vi alla vet, mycket fundamentala politiska beslut
som vi står inför.
Det här kanske var något udda i denna debatt,
men eftersom motionen behandlas nu och tyvärr
avslås kände jag att det här var ett tillfälle. Jag skulle
önska att regeringspartiet hade tagit till sig det här i
stället för att bara avslå motionen.
Det andra som jag vill tala om i dag är äggmärk-
ning. Vi har fått ett beslut från EU om att äggen ska
märkas för att vi konsumenter i det avseendet ska ha
en möjlighet att välja de ägg som vi tycker bäst
stämmer överens med hur vi vill att höns ska ha det.
Vi är många här i kammaren som har diskuterat
mycket om höns som sitter i en liten bur, motsvaran-
de ett A 4, verkligen kan bete sig naturligt och om de
har vad man kallar för ett etiskt acceptabelt liv under
sitt korta liv, ungefär ett och ett halvt år. Från Miljö-
partiets sida anser vi absolut inte det.
Nu har vi fått de s.k. inredda burarna, trots att
majoriteten i den rådgivande kommitté som finns på
Jordbruksverket faktiskt gick emot det. De som gick
emot detta var djurexperter, etiker och veterinärer,
som menade att de nya inredda burarna icke uppfyller
de krav som djurskyddslagen ställer. Lik förbaskat
testas dessa burar och det som kommer.
I EU driver Sverige att vi ska få en märkning av
dessa burägg som är ytterst diskutabel. Jag skulle
verkligen vilja fråga regeringens företrädare om det
här är i enlighet med de traditioner som Sverige har
för att öka konsumenters möjligheter att fritt välja
produkter. Sverige föreslår nämligen att vi ska ha
följande märkning på dessa burägg: Nest eggs from
enriched cages, alltså värpredesägg från berikade
burar. Det paradoxala är att det inte pratas om reden i
de andra kriterierna som finns när det gäller burar,
ägg från frigående höns inomhus, ägg från frigående
höns utomhus och ekologiska ägg. En konsument kan
alltså lockas att tro att de enda höns som har tillgång
till reden är de som sitter i dessa berikade burar, men
så är det naturligtvis inte, vilket vi vet. Höns som är
frigående har alltid reden, och ekologiska höns i
ekologisk äggproduktion har också alltid reden. Då
undrar man varför man vill att det ska stå nest eggs
just bara när det gäller dessa berikade burar. Kommer
inte detta att ytterligare försvåra för konsumenterna
att göra ett medvetet och riktigt val?
Jag skulle verkligen vilja fråga regeringens före-
trädare om det här verkligen är vettigt. Är det inte så
att man återigen har fallit till föga för producentin-
tressena? Producenterna av ägg i dessa s.k. berikade
burar är oerhört rädda för att det ska stå burägg på
kartongen.
Vi från Miljöpartiets sida och djurrättsorganisa-
tionerna menar att Sverige, som ett land som är an-
geläget om att konsumenter ska ges möjlighet att
välja och som också säger sig värna djurskydd, håller
på att svika sitt ansvar när man som ordförandeland i
dag lägger fram ett sådant här förslag.
Vi menar att det när det gäller äggen från de nya
burarna klart ska framgå att det är burar. Det kan
gärna stå enriched cages. Att just när det gäller de här
äggen framhålla redet när det inte framhålls i några
av de andra alternativen blir bara förvirrande för
konsumenten. Och jag har en liten elak misstanke om
att det kanske är precis det som är avsikten.
Jag vill också kort säga någonting om djurtrans-
porterna. Jag har ju, som många vet, fått regeringens
uppdrag att titta på transporterna. Det som diskuteras
mycket är slaktdjurstransporter, men när man börjar
titta på transporter i EU kan man se att livdjurstrans-
porterna är otroligt omfattande. För dem finns egent-
ligen inga regler. Man vet ingenting om dem. Eng-
land ställdes totalt på huvudet när man upptäckte att
transporterna av får inom landet var så omfattande att
det kanske var det som var skälet till att mul- och
klövsjukan har spridits. Jag kan också se att det här
förekommer väldigt mycket i andra länder. Vi måste
kanske släppa det här med att bara titta på slaktdjur
och också titta på livdjurstransporter och ibland på
djur som så småningom kommer att gå till slakt men
som innan dess transporteras runt. Det görs tydligen
ibland, såvitt jag förstår, för att man ska få ut vissa
typer av bidrag.
När det gäller djurtransporter tror jag att det finns
mycket att titta på som kanske än så länge inte har
kommit upp. I den debatten är vi ju i Sverige ganska
överens - även om det även här finns en hel del
slaktdjurstransporter, på grund av koncentrationen av
slakterier, men också livdjurstransporter där djur
transporteras mycket långa sträckor, ibland i mycket
späd ålder och ibland i högdräktigt tillstånd. Här finns
det mycket övrigt att önska.
Det finns mycket att diskutera framöver när det
gäller djurtransporter. Jag skulle vilja uppmana er
som har idéer och synpunkter att kontakta mig.

Anf. 86 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Gudrun Lindvall undrade över att jag
bara nämnde att maten ska vara ofarlig och inte att
den ska vara näringsrik. Vi diskuterar nu under en
rubrik som lyder Livsmedelskontroll och genteknik,
och jag tycker att det var där diskussionen om ofar-
ligheten hörde hemma.
Fru talman! Jag vill fråga Gudrun Lindvall, när
det gäller transporter men också livsmedelssäkerhet,
hur hon menar att man på ett bra sätt ska komma åt
dessa frågor om man samtidigt motarbetar det samar-
bete som sker organiserat i form av EU.

Anf. 87 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Naturligtvis är detta frågor som i allra
högsta grad rör EU, eftersom det som till stor del
ligger till grund för de långa transporterna i dag är att
djurtransporter inte ses som jordbrukspolitik utan som
näringspolitik. Man har i EU byggt upp stora slakteri-
er av arbetsmarknadsskäl, t.ex. i Spanien, som förut-
sätter import, t.ex. från Storbritannien. Från England
till södra Europa, t.ex. Spanien, exporteras det unge-
fär 700 000 får. Det är alltså EU:s struktur som till en
del är boven i dramat. Naturligtvis måste detta lösas i
ett sammanhang mellan länder, eftersom det är ett
problem mellan länder. Det skulle inte gå i dag, med
de strukturer vi har fått, att lösa detta nationellt.
Samtidigt kan man se att många av slakttranspor-
terna naturligtvis skulle lösas om varje land för sig
hade slaktkapacitet motsvarande det antal djur man
föder upp, och så ser det inte alls ut.

Anf. 88 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Även den frågan kan vi diskutera med
andra länder inom EU. Men det som Gudrun Lindvall
och Miljöpartiet vill att vi ska göra är att ställa oss
utanför detta samarbete. Då förstår inte jag, utifrån
det svar som Gudrun Lindvall nu gav, hur vi ska
kunna vara med och påverka problemen som sam-
manhänger med transporter och problemen kring
livsmedelssäkerheten.

Anf. 89 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi kan ha en lång diskussion om EU i
det här sammanhanget. Jag kan bara nämna Scheng-
en. De Schengenregler som nu införs, där man hante-
rar människor efter hudfärg, borde definitivt inte vara
någonting som Folkpartiet anammar - om inte Folk-
partiet totalt har ändrat politik när det gäller de frå-
gorna. EU handlar naturligtvis om mycket.
Det skulle också vara naivt av mig och Harald
Nordlund att tro att länder aldrig har diskuterat sins-
emellan innan de gick med i EU. Mat har naturligtvis
hela tiden exporterats. Se på Danmark, som alltid haft
en stor export av mat, långt innan man kom med i
EU. I de här sammanhangen är förstås också WTO-
förhandlingarna väldigt centrala. Där diskuterar län-
der oavsett om de råkar vara med i EU eller inte.
I dag har vi en global situation när det gäller mat,
mattransporter och matförsörjning. Det var bl.a. det
jag diskuterade när jag tog upp den här rapporten från
Centrum för Tillämpad Näringslära. Ett av skälen till
att vi har en matstruktur där det nästan går åt mer
energi åt att transportera runt maten än vad maten
innehåller är den globaliserade handeln. Men den går
ofta långt utanför EU-gränserna. Som EU:s jord-
brukspolitik är i dag är dessutom de s.k. tredje län-
derna, dvs. de länder som råkar ligga utanför EU-
muren, centrala när det gäller t.ex. transporterna. Här
transporteras både mat och djur både ut och in, t.ex.
hästar från Polen och Baltikum.
Det här är naturligtvis problem som måste disku-
teras nationellt, inom EU och globalt. Det gäller både
vår närmiljö och även större perspektiv. Jag tror inte
att lösningarna bara ligger inom EU, men mycket av
problemen i dag ligger tyvärr inom EU.

Anf. 90 MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Vi kunde inte ha valt ett bättre tillfälle
att diskutera ett livsmedelspolitiskt betänkande än i
dag. Livsmedelsfrågorna är verkligen i röret och
diskuteras hårt och brett ute i det svenska samhället,
resten av Europa och resten av världen.
Vi har ett betänkande som vi har döpt till Livsme-
delskontroll och genteknik. Det kommer att handla
om just detta i den här debatten, och det har handlat
om andra saker också. Vi har haft 51 motioner att
behandla. Tre motioner har lett till tillkännagivanden
till regeringen. Det gäller småskalig livsmedelspro-
duktion, att man ska se över den verksamheten och
skapa förutsättningar för att öka möjligheterna att
producera högkvalitativa livsmedel mer lokalt än vad
vi kanske gör i dag.
Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på de motioner som vi inte har
ställt oss bakom.
I går upptäcktes det första fallet av mul- och klöv-
sjukan i Frankrike. Tidigare har den florerat i Stor-
britannien. I och med att den kom till Frankrike är det
stor risk för spridning även på det övriga europeiska
fastlandet. Vi har också under våren pratat mycket
om galna ko-sjukan, BSE, en sjukdom som djuren får
av taskig foderhantering och annat. Vi har diskuterat
dioxinskandaler, dåliga djurtransporter, slakttrans-
porter, misär på vissa marknader och slakterier i Eu-
ropa osv. Folk är oroliga. Folk i Sverige är oroliga.
Folk i Europa och resten av världen är oroliga. Kon-
sumenterna kräver att vi ska få säkra och trygga livs-
medel.
Vi politiker måste ta tag i den här frågan rejält.
Sverige har legat före och ska också se till att ligga
före när det gäller de här frågorna i framtiden. Vi
kräver, som politiker i de flesta partier, att konsu-
menterna ska kunna känna trygghet i det näringsintag
man dagligen gör.
Vi kommer i fortsättningen av debatten att gå in
på område efter område. Men av vad jag hittills har
hört av debatten har märkningsfrågan satts högt på
dagordningen. Det tycker jag är bra. Det tycker vi
från socialdemokratin är väldigt bra. Det är en av
delarna i att konsumenterna ska känna sig trygga i sitt
konsumtionsmönster. Man ska kunna läsa sig till vad
produkterna innehåller. Man ska kunna läsa sig till
hur djuren är uppfödda, på vilket sätt vi har odlat på
våra åkrar, på vilket sätt vi har använt bekämpnings-
medel och kvävegödning, på vilket sätt vi har förädlat
och vidareutvecklat produkterna. Folk - konsumen-
terna - måste känna trygghet. Folk ska kunna läsa
detta.
Men det får inte vara för krångligt. Det får inte va-
ra en hel bok, en blå bok som man har på Gröna Kon-
sum i Katrineholm, som man ska kunna slå upp i och
leta efter produkt efter produkt. Därför är det svårt att
få till ett tydligt märkningssystem. Jag är därför stolt
att detta är en av de frågor som jordbruksministrarna
från Sverige har drivit hårt sedan Sverige kom med i
ministerrådet. De ministrar som representerat Sverige
när det gäller märkningsfrågorna har gjort det på ett
aktivt och bra sätt. Men vi är inte färdiga. Det är
alltså inget svek, Eskil Erlandsson, när det gäller
debatten kring märkningsfrågorna. Däremot kan det
vara ett svek att vi har stött på motstånd när det gäller
att satsa mer på ekologisk odling, att höja det ekolo-
giska programmet osv. Vi är inte färdiga, vi är inte
framme, men det är långt ifrån ett svek. Nu ska vi
hjälpas åt och nå ända fram så att konsumenterna ska
kunna känna trygghet i sitt konsumtionsmönster.
Functional food är en av de saker som vi har dis-
kuterat i de här motionerna. Vi har fått motioner från
flera partier. Det tycker jag är bra. Det är ett nytt sätt
att tänka, ett nytt sätt att arbeta. Vi vet att exempelvis
Skånemejerier har ett utvecklat samarbete med Lunds
tekniska högskola för att forska fram olika produkter
av fungerande livsmedel. Det är livsmedel som också
ska kunna förebygga halsbränna, ge bättre ämnesom-
sättning och andra saker. Problemet är var gränslan-
det mellan livsmedel och medicin är.
I vårt utskott har vi diskuterat den här frågan ända
sedan jag kom med i utskottet. Det är visserligen inte
så länge sedan, jag har varit med sedan 1994. Vi har
haft mejerierna hos oss, vi har haft forskarna hos oss.
Vi har uttryckt vårt behov av kunskap genom att
ordna stora utfrågningar dit vi kallat producenter,
forskare och andra. Vi tycker att beredskapen från
miljö- och jordbruksutskottets sida är stor när det
gäller diskussionen om functional food. Men vi behö-
ver ett program kring functional food för att kunna se
till att utveckla detta. Vi ska kunna hitta var gränslan-
det ligger mellan medicin och livsmedel. Det vet jag
att man jobbar intensivt på.
Jag har också lämnat in en interpellation till jord-
bruksministern så att vi ska kunna diskutera enbart
den frågan. Den interpellationsdebatten ser jag mer
som något slags avstämning av var vi befinner oss i
framtagandet av program gällande functional food. Vi
behöver ett sådant program. Vi ska också kunna driva
den frågan gentemot de andra länderna i Europa och
för konsumenterna i de andra länderna i Europa.
Fru talman! Vi har också motioner om vatten.
Vatten är ju vårt främsta livsmedel och det är ingen
ändlig resurs. Vi måste se till att vi diskuterar vattnet
som ett livsmedel och som en resurs som inte är änd-
lig. Jag är oerhört orolig över att bekämpningsme-
delsresterna tenderar att öka i våra grundvatten i stora
delar av Sverige. I stora delar av resten av Europa vet
vi att vattnet inte är drickbart direkt ur kranen. I den
situationen får vi inte hamna i Sverige. Vi måste se
till att vi tar ansvar för vårt vatten. Här handlar det
igen om vilka metoder vi använder oss av i produk-
tion av både livsmedel och andra varor. Bekämp-
ningsmedelsresterna i grundvattnet måste tas på all-
var. Den frågan ska vi lyfta fram vid många olika
tillfällen.
Jag är också glad över att ordentlig uppmärksam-
het har riktats på att vi ska kunna förädla och utveckla
livsmedelsprodukter från glesbygden. Småskalig
livsmedelsproduktion kommer att kunna vara en
viktig del i landsbygdsutvecklingen. Det är i högsta
grad en glesbygdsfråga, en fråga som kommer att
kunna motivera producenter att satsa resurser på att
vidareförädla livsmedel på landsbygden.
Det första jag gör när jag kommer till Valsjöbyn
på hösten är att åka upp till Brännans mejeri och köpa
getost. Under den vecka jag är i Jämtland på semester
äter jag Brännans getost på min tunnbrödsmacka. Det
är jag inte ensam om. En hel familj försörjer sig på att
producera den här getosten, en familj som annars
kanske skulle vara tvungen att transportera sig till
Strömsund, Åre, Östersund eller någon annan plats
för att få någon form av jobb. Detta försörjer en hel
familj med tre barn som man ser till använder skolan.
Man är en del i möjligheten att kunna bo och verka i
den här bygden.
Det handlar alltså inte bara om primärproduktio-
nen utan nu ska vi också gå ett steg vidare och med
stöd kunna utveckla vidareförädlingen av livsmedel i
glesbygden. Det är en mycket viktig glesbygdsfråga.
Många av de debatter som har förts har handlat
om märkningsfrågorna och ska även fortsättningsvis
så göra. Men mycket av det ansvar som vi politiker
har nu och i framtiden är att vi måste se till att visa att
vi driver frågorna hårt, att konsumenterna ska kunna
känna sig trygga med säkra och trygga livsmedel.
Konsumenterna ska kunna veta vad man äter.

Anf. 91 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m) replik:
Fru talman! Vi är ändå rätt överens om de stora
frågorna som rör livsmedel och livsmedelspolitiken
och mycket är på gång, inte minst inom Europa-
samarbetet. Jag skulle snarare vilja fråga om det kan-
ske har gått för långt när det gäller Europasamarbetet
och hur långt man ska detaljstyra. Därför, fru talman,
skulle jag vilja vända på frågan till Michael Hagberg,
som är en man med stor erfarenhet av jakt och som
säkert som många andra svenskar har vilt på sitt mat-
bord: Anser Michael Hagberg att det är rimligt att vi
så ska detaljstyra att allt vilt vi får i jakten måste
besiktigas innan människor ska få inta det som föda?

Anf. 92 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Ja, måltiderna på mitt matbord består
väldigt ofta av kött från vilt. Den renaste, mest ekolo-
giska produkt man kan äta är en älgstek eller en
harsadel. Och det system som vi har i Sverige när det
gäller att ta till vara det vilda tycker jag är fullständigt
okej. Det har EU också tyckt. Det är därför det sys-
tem som vi har i Sverige också kommer att börja
fungera i resten av länderna i Europa.
Man får inte bara läsa vissa ord eller vissa me-
ningar i betänkandet, Catharina, läs hela! Där framgår
alltså att det vilt som är mitt inte säljs. Det läggs i min
frys och det äter jag, min fru och mina barn upp. Men
skulle jag sälja en älgkalv eller en harpalt ska den
besiktigas. Då ska konsumenten veta att den är tillva-
ratagen på ett just sätt efter alla regler, rent, fint och
snyggt. Detta är en veterinär bra på att göra. Så gör
man i Sverige i dag.

Anf. 93 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m) replik:
Fru talman! Det kan förvisso låta väldigt bra och
väldigt tryggt när Michael Hagberg ger mig det här
svaret på frågan. Men om man läser det som står i
betänkandet ser man att utskottet avslutar med:
"Utskottet förutsätter emellertid att regeringen inom
EU verkar för ett regelsystem som, givetvis med
beaktande av hygienaspekter och annan hänsyn till
folkhälsan, bättre än vad som är fallet i dag tar hän-
syn till svenska förhållanden".
De bestämmelser som man vill införa går långt
utöver det som vi är vana vid här i Sverige. Det här är
uppenbarligen majoriteten medveten om. Men tydli-
gen, om jag har tolkat det rätt, vågar inte Michael
Hagberg och socialdemokraterna, när man ändå har
ordförandeklubban för EU det här halvåret, säga ifrån
att så här långt kan vi inte släppa den galna byråkrat-
sjukan.

Anf. 94 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tror att Catharina skrev den repli-
ken i morse. Jag får för mig det.
EU-direktivet kommer att gå ut på att vi kommer
att vilja införa de regler i resten av Europa som vi har
i Sverige. Vilt som är avsett för försäljning ska besik-
tigas av veterinär eller livsmedelshygienist. Det är
precis som vi har det i Sverige i dag när köttet ska gå
till avsalu. Så är det inte i resten av länderna i Europa.
Jag tycker att det är bra att konsumenterna i Euro-
pa får veta hur fasanen har blivit slaktad i Danmark
eller i norra Tyskland. Så är det. Vi får samma regler
i övriga Europa som här i Sverige. Det tycker jag att
konsumenterna i Europa ska vara nöjda med och
positiva till.

Anf. 95 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag har två frågor.
Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om Mi-
chael Hagberg anser att märkningen av äggen från de
höns som finns i burar där de har möjlighet att sitta på
en liten, liten pinne, där somliga utnyttjar det lilla,
lilla redet men nästan ingen alls utnyttjar det lilla, lilla
sandbadet ska vara den av Sverige nu föreslagna,
nämligen "redesägg från berikade burar". Eller är
detta ett sätt att återigen lura konsumenten? Michael
Hagberg sade just att märkningen måste vara klar och
entydig. Anser Michael Hagberg att det förslag som
Sverige nu driver när det gäller hur äggmärkningen
ska se ut är enkelt och entydigt?
Vi kan i dag se att mängden av framför allt be-
kämpningsmedel men också gödsningsmedel ökar
igen - detta trots att antalet hektar som besprutas
minskar. Det är naturligtvis en oerhört oroande ten-
dens. Sveriges jordbruk är inte längre på väg mot
målet ett rent lantbruk. Jo, såtillvida att antalet ekolo-
giskt odlade hektar ökar, men det konventionella
lantbruket har börjat bespruta mer. Vilka åtgärder
anser Michael Hagberg att vi ska vidta för att för-
hoppningsvis komma till rätta med situationen? Jag
hoppas att vi är överens om att utvecklingen är
olycklig.

Anf. 96 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Den sista frågan är jag mycket enga-
gerad i och orolig för. I tisdags besökte Kemikaliein-
spektionen utskottet. Det bekräftades då precis det
som Gudrun Lindvall säger, nämligen att resterna av
bekämpningsmedel ökar i grundvattnet, att använ-
dandet av bekämpningsmedel ökar trots att arealen
minskar. Det framkom också i den debatten att Ke-
mikalieinspektionen såg att det var en viss resursbrist
i att kunna göra uppföljningar och sätta ihop program
för en minskad användning och på så sätt rädda
grundvattnet. Den frågan kommer jag, förhoppnings-
vis tillsammans med Gudrun Lindvall, att nu driva
mer intensivt, med tanke på vad vi faktiskt visste
förra veckan.
Jag är skeptisk till det frivilliga märkningssystem
av ägg som finns i Sverige i dag. Jag är så pass ange-
lägen för mig och för min familj att veta vilken typ av
ägg vi konsumerar att jag köper mina ägg direkt från
gården, så att jag vet från vilken gård äggen kommer
från. Det står aldrig burhöns på paketen, men det står
sprättägg hit och dit, och man får aldrig något riktigt
grepp över vilket ägg som är vilket - annat än att veta
exakt för varje enskilt ägg. Det är inte lätt för en tät-
ortsbo att göra det val jag kan göra.
Jag vill ha en tydlig märkning som inte lurar nå-
gon konsument. Det är helt klart. Det tänker jag verka
för. Jag vet att det har varit en förhandlingssituation.
Jag visste inte att förhandlingarna var avklarade. Men
det är de säkert, för jag vet att Gudrun Lindvall är
engagerad i frågan och kan den. Jag vet att ministern
driver frågan så att det ska vara en tydlig och klar
märkning, men det är möjligt att hon har förlorat i en
förhandling. Vad vet jag?

Anf. 97 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi börjar med äggen. Nej, förhand-
lingarna är inte klara. Sverige har lagt fram ett för-
slag. Förut hade vi ett obligatoriskt märkningssystem
för frigående och ekologiska ägg. Det finns bland
reglerna begreppen frigående inomhus, frigående
utomhus och ekologiska. Det är tre märkningar. Men
däremot var det frivillig märkning för burar.
I höstas kom man överens om att det nu ska bli
obligatorisk märkning även för burar. Det är det som
nu förhandlas. Då har Sverige lagt fram ett förslag för
två klasser för burarna. En klass är burägg, de heder-
liga gamla burarna, som vi i Sverige försöker komma
ifrån och som Astrid Lindgren trodde att hon inte
skulle behöva se till sin 90-årsdag efter vad hon fick i
80-årspresent. En andra kategori är de s.k. berikade
burarna. Det ska alltså vara två kategorier för burägg.
Det är vanliga burägg och redesägg från berikade
burar.
Jag menar att detta är en felaktig linje av den
svenska regeringen. Det ska inte vara två kategorier
för buräggen, utan man ska våga kalla burägg för
burägg. Jag vill uppmana Michael Hagberg att prata
med regeringen och säga åt dem att lämna denna linje
och i stället driva att burägg blir tydligare märkta. Det
är helt okej med berikade burar eller burar, men att
lägga in begreppet redesägg gör det hela mycket
knepigare. Då kan man tro att reden bara finns i bu-
rarna, men de finns naturligtvis i alla andra system.
Man kan faktiskt tänka sig att komma till rätta
med användningen av bekämpningsmedel så som
Danmark har gjort. Miljöskatten på bekämpningsme-
del i dag är tio gånger högre i Danmark än i Sverige,
just för att ha ett ekonomiskt styrmedel. Sedan går
pengarna tillbaka till bönderna. Är det en väg som
Michael Hagberg kan tänka sig?

Anf. 98 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det är en väg som vi redan är inne på
i Sverige. Vi har bekämpningsmedelsavgifter på en
nivå. Det är möjligt att kunna använda skatter och
avgifter på ett styrande sätt. Jag delar en del partiers
uppfattningar om att med hjälp av skatter och avgifter
styra till miljönytta och minskat användande av be-
kämpningsmedel.
Vi har en nivå i dag på avgifter för bekämpnings-
medel. Vi har i det här rummet bestämt att avgifterna
ska återföras till näringen. Det är möjligt att en del av
återföringen till näringen ska kunna finansiera de
utredningar och program som ska antas för att minska
bekämpningsmedlen. Det kan diskuteras. Jag är inte
motståndare till styrande avgifter av något slag. Med
avgifter går det att styra åt rätt håll.

Anf. 99 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Michael Hagberg sade i sitt anförande
att konsumenten ska veta vad konsumenten äter. Det
är jättebra! Men det förutsätter en konsekvent och
genomtänkt märkning av livsmedlen, bl.a. vad avser
produktionsland och förekomsten av GMO, antibioti-
ka, färgämnen och andra tillsatser - oberoende av vad
det är fråga om.
Varför förnekar ni, Michael Hagberg, konsumen-
ten möjlighet att få veta vad konsumenten äter? Det
är precis vad ni gör med ert ställningstagande i det
här betänkandet.

Anf. 100 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Tänk att politiskt arbete kan missupp-
fattas. Tänk att vi socialdemokrater inte har förstått
att det viktigaste för oss är att konsumenterna ska
känna sig trygga och säkra i sitt livsmedelsintag.
Tänk att vi har haft så fel när vi har talat med våra
ministrar, drivit på våra ministrar att sätta märkning
av olika produkter högt, ibland högst, på dagordning-
en inför ministerrådsmöten. Tänk att vi har haft så fel,
men ändå sett framgångar i arbetet i Europa. Tänk att
det kan missuppfattas så. Jag undrar om viljan finns
att det ska missuppfattas så?
Vi sätter konsumenterna främst. Vi kommer att
driva frågan hårt. Men vi vill ha tydliga och klara
linjer och regler för hur märkningen ska gå till. Det
får inte vara svårt att förstå den märkning som finns
på produkterna. Då nonchaleras de av konsumenter-
na, kanske t.o.m. så att den produkt som har krång-
ligheter inte läggs i varukorgen utan får ligga kvar.
Det måste vara ett intresse även för näringen att se till
att det finns tydliga och klara regler för hur märk-
ningen ska se ut.

Anf. 101 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att jag fick något svar
av Michael Hagberg. Varför tillstyrker ni inte den
reservation som jag har fogat till betänkandet? Jag
försöker att ge konsumenterna än mer makt just där-
för att konsumenterna vill ha makt över maten. De
vill veta vad de köper till sig själva, sina barn och
sina familjer. Det får de om ni tillstyrker min reser-
vation i betänkandet. Det får de inte om kammaren
behaga bifalla den text som majoritetssidan har före-
slagit ska gälla.

Anf. 102 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det arbete som har pågått och pågår
påstår vi i majoriteten är grundläggande nog för att vi
i framtiden ska få se ett fungerande märkningssystem.
Vi tycker inte att vi ska stanna till vid den motion
som Centerpartiet har väckt till detta betänkande. Den
slår in öppna dörrar. Däremot ska vi naturligtvis fort-
sätta att jobba så att konsumenterna ska få känna
trygghet i sitt livsmedelsintag och känna trygghet
med tydliga och klara regler för livsmedelsmärkning.

Anf. 103 RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Skånska socialdemokratiska riks-
dagsgruppen har i många år drivit på för en utveck-
ling inom livsmedelsområdet. Och det är naturligtvis
ingen slump - 45 % av svensk livsmedelsindustri och
-hantering ligger i Skåne. Vidare har regionen, Skå-
nes livsmedelsakademi m.fl. ett starkt engagemang
för dessa frågor, vilket är både glädjande och till gagn
för hela Sverige.
I dagens ärende behandlas en gruppmotion från
oss, MJ248, Utveckling av skånsk livsmedelssektor.
Motionen innehåller bl.a. förslag om förändrat regel-
verk för functional food, ett livsmedelsforskningsin-
stitut till Skåne, återföring av avgifter till näringen
och framtidsprogram för livsmedelssektorn.
Jag tänkte i det här korta anförandet uppehålla
mig främst vid functional food. Min riksdagskollega
Anders Karlsson kommer att kommentera livsmedels-
forskningsinstitutet. Vad det gäller de övriga frågorna
återkommer vi på lämpligt sätt.
Först har jag några allmänna reflexioner.
Livsmedel står i dag i fokus för intresset av
många, och tyvärr mest av negativa orsaker. Jag tän-
ker inte här ge mig in i den debatten - den förs av så
många andra. Det jag vill säga är att livsmedel borde
vara ett ständigt aktuellt ämne, och då även för en
positiv debatt som handlar om utveckling och fram-
tidsmöjligheter, att vi finner vägar att utveckla den i
Sverige i huvudsak mycket välskötta djur- och livs-
medelshanteringen. Samtidigt - och det är viktigt -
ska vi visa ödmjukhet inför och dra lärdomar av de
misstag som begåtts.
Jag vill här trycka på ett viktigt område som vi tar
upp i vår motion, och det gäller s.k. functional food.
Fru talman! Functional food är livsmedel i gräns-
området mellan mat och medicin som kan ha en både
förebyggande och lindrande effekt på vissa sjuk-
domstillstånd. Några exempel är magproblem, hjärt-
och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt. Sverige
ligger i dag långt framme i den samverkan som krävs
mellan forskning och livsmedelsindustri för att om-
vandla forskarnas rön till bra, tillgängliga livsmedel.
Ett stort hinder på vägen har dock varit det glapp i
lagen som gör det omöjligt att marknadsföra produk-
ter av det här slaget. Allt som förebygger, botar eller
lindrar sjukdom är per definition läkemedel. Att få ett
klart definierat utrymme på den punkten skulle vara
till mycket stort gagn för såväl svensk livsmedelsin-
dustri och forskning som konsumenter.
För svensk livsmedelsindustri är frågan av största
vikt, och åtgärder måste därför snarast vidtas som gör
det möjligt för industrin att marknadsföra sina pro-
dukter med produktspecifikt påstående.
I betänkandet hänvisar utskottet till den rapport
som Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Kon-
sumentverket står bakom där man föreslår att livsme-
delslagen om märkning och reklam om livsmedel
ändras. Det här är bra om det blir verklighet, och
regeringen har, såvitt jag förstår, en positiv hållning i
denna fråga. Enligt tidtabellen ska EU-kommissionen
den 1 juli lägga förslag om ändring i direktiven om
märkning och direktiven om vilseledande reklam.
Leder inte de här initiativen till resultat som är po-
sitiva för den viktiga näringen funktionella livsmedel
anser jag att regeringen måste överväga andra vägar,
som kanske en separat svensk lagstiftning.
Inte minst ur konsumentsynpunkt är detta viktiga
och centrala frågor.
Ur tre olika perspektiv vill jag belysa frågeställ-
ningarna:
1. Functional food-produkter får produceras men
inte marknadsföras, och därmed förlorar konsu-
menten sin rätt till relevant information - konsu-
mentsäkerheten sätts därmed i fara.
2. Functional food är ett attraktivt sätt att ta ut mer-
värde för olika produkter. Det lockar såväl seriösa
som oseriösa producenter. Därför måste seriösa
producenter få ett tillförlitligt regelverk som slår
fast vad functional food är.
3. Functional food är att betrakta som en ny forsk-
ningsdisciplin och kan innebära stora potentiella
besparingar för samhället i form av minskade
kostnader för sjukvård.
Fru talman! Vi förutsätter att utskottet noga följer
utvecklingen och är berett att ta nödvändiga initiativ i
frågan och att regeringen tillsammans med myndig-
heterna är pådrivande i frågan. Ibland måste någon
inom den europeiska gemenskapen gå före i olika
frågor. Sverige har här ett uppdrag att vara pådrivan-
de och överväga om nationellt regelverk, program
eller lagstiftning, inte minst för konsumentens trygg-
het.
Min fråga till utskottets föredragande Michael
Hagberg är: Är ni i utskottet beredda att agera i frå-
gan kring functional food om det blir en lång tidsut-
dräkt inom EU eller Sverige?
Till dess yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 104 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Vi är inte bara beredda att ta ett större
ansvar i diskussionen om functional food, utan jag
upplever det så att vi redan har börjat det arbetet. Jag
försökte i mitt inledningsanförande berätta för kam-
maren att vi sedan 1994 har jobbat aktivt med den här
frågan. Vi har besökt Skånemejerier och fått presente-
rade för oss de forskningssatsningar som Skånemeje-
rier i det här fallet gör tillsammans med Lunds tek-
niska högskola. Vi har haft en stor hearing där vi har
behandlat frågan om functional food. Det har lett till
att jordbruksministern har tagit ett initiativ till att
börja arbetet med att ta fram ett program om functio-
nal food i Sverige nu och för framtiden.
Som jag bedömer det befinner sig det arbetet nå-
gonstans i halvtid. Jag tyckte att det i halvtid var
lämpligt att jordbruksministern inför kammaren
skulle få ge sin bedömning av hur arbetet går. Därför
lämnade jag in en interpellation till Margareta Win-
berg om en debatt kring functional food som för-
hoppningsvis kommer att gå av stapeln nästa vecka.
Jag skulle vara glad om kreativa socialdemokrater
från Skåne deltog i den debatten och var med och
lyfte frågan.
Functional food är naturligtvis inte bara en Skåne-
fråga, utan en fråga som är väldigt viktig för resten av
Sverige och vidare i resten av Europa.
Jag återkommer i nästa replik, om jag får den
möjligheten, för jag har ett tips till Skånebänken.

Anf. 105 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Jag noterade just vad Michael Hag-
berg sade i sitt anförande. Jag tycker att det är bra
initiativ som tas på olika vis. Men resan har varit rätt
lång, som Michael Hagberg själv sade, sedan 1994.
Om vi befinner oss halvvägs i en period där det har
gått sex sju år har vi kanske fortfarande en lika lång
resa kvar innan vi har ett program eller en lagstiftning
och innan man i EU har insett vikten av detta.
Att det har råkat bli just Skånebänken beror väl på
vårt geografiska läge och självfallet att vi har ett stort
intresse för frågan. Samtidigt är det, som Michael
Hagberg säger, en fråga för hela Sverige, för hela
Europa och så småningom t.o.m. för hela världen.
När svensk forskning och svenska producenter och
konsumenter ställer sig i spetsen för viktiga framtida
möjligheter kanske vi också skulle försöka att på
något sätt snabba upp hastigheten.

Anf. 106 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det är inte så att framtagandet av
functional food-produkter har stannat av under dessa
sex år. Tvärtom har hyllorna i livsmedelsbutikerna
fyllts av den här typen av produkter, av olika inslag,
under dessa sex år. För sex år sedan kunde jag inte
hitta t.ex. Proviva i min butik hemma i Valla, men det
går bra i dag. Utvecklingen har gått fort framåt samti-
digt som programmet har tagits fram.
Vi skulle också vilja att kreativa socialdemokrater
på Skånebänken inser att vi har ett problem när det
gäller ekologisk produktion och att vi har problem att
få Skånelantbruket att anpassa sig och ta fram mera
ekologiska produkter. Det är en fråga som betyder
väldigt mycket för miljön, när det gäller bekämp-
ningsmedelsrester och annat i grundvattnet i dessa
områden.
Den frågan skulle jag gärna vilja skicka med le-
damöterna på Skånebänken att driva nere i Skåne,
och på så sätt få fler svensktillverkade ekologiska
produkter på hyllorna i livsmedelsbutikerna både i
Skåne och i resten av Sverige.

Anf. 107 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Tack! Det lät riktigt spännande. Vi
ska självfallet anta utmaningen vad gäller ekologisk
odling. Vi driver de här frågorna, och vi gör det inte i
ett motsatsförhållande. Men det har varit trögt. Jag
känner mycket väl till målsättningen om 10 % som vi
har lagt fast. Vi har knappt hälften, 3-4 %, om jag
minns rätt. Det ska vi självfallet fortsätta med, och vi
ska göra det med hjälp av er och andra.
Jag känner självfallet också till att det inte har
stått stilla kring functional food och att hyllorna fylls
mer och mer. Varför? Jo, konsumenterna frågar efter
detta. Det är därför vi tycker att vi som politiker och
lagstiftare har ett stort ansvar tillsammans med andra
goda krafter. De seriösa företag som lägger ned
mycket forskning och stora pengar på att ta fram detta
som konsumenterna efterfrågar ska ha schysta över-
levnadsmöjligheter. I en sådan bransch som växer
fram finns det naturligtvis alltid människor som inte
har så goda avsikter, som hänger med och som vilse-
leder konsumenterna.
Det är konsumenternas intresse som vi här ge-
mensamt ska sätta främst, och vi ska även se till själ-
va producentledet - forskningen, osv.
Vi har mycket gemensamt här. Vi är helt överens
om det.

Anf. 108 ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! Mitt inlägg i denna debatt kommer att
koncentrera sig till en liten del av den skånska social-
demokratiska riksdagsgruppens motion MJ248 Ut-
veckling av skånsk livsmedelsindustri. Området jag
tänker argumentera kring gäller lokalisering av ett
livsmedelsforskningsinstitut till Skåne och närmare
bestämt till Kävlinge. Jag har tidigare både motione-
rat och interpellerat i frågan, fått positiva utfästelser
från näringsministern och tycker att det nu börjar bli
hög tid att komma till beslut i nämnda fråga.
Livsmedelsnäringen genomgår för närvarande sto-
ra förändringar. Det gäller såväl nationellt som inter-
nationellt. I Sverige har förändringsprocessen för-
stärkts av medlemskapet i EU, som förändrat den
svenska livsmedelsmarknaden från att vara en natio-
nellt skyddad marknad till att vara en marknad där
näringens företag befinner sig i internationell konkur-
rens.
Detta ställer krav på företagen att utveckla sär-
präglade produkter med höga förädlingsvärden. Detta
kan åstadkommas dels genom att produktionsutveck-
lingen i större utsträckning konsumentorienteras. Det
kan ske genom utvecklingen av ny teknik, design och
marknadsföring, så att de nya produkterna tillgodoser
specifika kundgruppers behov.
Förutom denna konsumentorientering av produk-
terna krävs av företagen att de på ett bättre sätt ut-
nyttjar teknologi för informationsöverföring och
informationsutbyte samt tar vara på de teknologiska
möjligheter som är under stark utveckling vad det
gäller marknadskommunikation, förpackning och
logistik.
Fru talman! Skåne befinner sig mitt i utvecklingen
av Öresundsregionen och är tillsammans med Dan-
mark ett av de mest spännande och expansiva livsme-
delsområdena i Europa. Skåne är centrum för svensk
livsmedelsindustri med 45 % av landets livsme-
delsproducenter baserade i regionen. Därtill ska läg-
gas att Danmark är den i särklass i relativa tal största
livsmedelsexportören i världen.
Karakteristiskt för Öresundsregionens livsmedels-
område är bredd och djup. Regionens historiska posi-
tion, som två länders livsmedelscentrum, förklarar
närvaron av företag inom nära nog alla led i livsme-
delskedjan och dess stödjande funktioner såsom för-
packning, lagring, distribution och maskintillverk-
ning.
Inom vissa områden har utvecklingen av ledande
nationella företag inom respektive verksamhetsområ-
de i Sverige och Danmark lett fram till stora ledande
internationella företag.
Djupet i regionens livsmedelskluster kan förklaras
med nödvändigheten av att utveckla speciell kompe-
tens inom jordbruksforskning och industriell forsk-
ning och utveckling för att företagen ska nå ledande
positioner inom sina områden på den internationella
marknaden. Det gäller såväl förädlingsindustrin som
förpackning och temperaturkontrollerad lagring och
distribution.
Med stora nationella och internationella företag
inom livsmedelssektorn, med starka enheter för
forskning och utveckling, lokalisering av universitet
och högskolor med särskild inriktning på och intresse
för livsmedelsområdet och ett upptagningsområde
med mer än tre miljoner människor i Öresundsregio-
nen är Skåne utan tvekan den bästa lokaliseringen för
ett livsmedelsforskningsinstitut.
Satsningen på ett livsmedelsinstitut i Kävlinge i
samverkan med Köttforskningsinstitutet, Livsmedels-
centrum i Lund och Lunds universitet skulle innebära
en samlad kunskap som inte torde finnas i vårt land.
NUTEK har på uppdrag av regeringen utrett för-
utsättningarna för ett livsmedelsinstitut. De föreslår i
sin rapport en inriktning mot konsument, marknads-
föring och produktutvecklingskunskap.
Denna forskning skulle syfta till att stärka livsme-
delsindustrins möjligheter att analysera och förstå
påståenden och trender liksom olika marknader såväl
inom som utom landet. Den syftar också till att få
kunskap om olika kundgruppers preferenser för att
kunna utveckla och erbjuda produkter med rätt sär-
prägel och inte minst kvalitet.
Detta institut skulle vara av såväl regionalt som
nationellt och internationellt intresse - inte minst
utifrån ett konsumentperspektiv.
Fru talman! Vi föreslår i vår motion att livsme-
delsforskningsinstitutet lokaliseras till Kävlinge
kommun dels med tanke på den utfästelse som gjorts
om ersättning till Kävlinge kommun för nedläggning-
en av kärnkraftverket i Barsebäck, dels, som jag tidi-
gare nämnt, på grund av närheten och knytningen till
Lunds universitet och Ekonomihögskolan.
Utskottet hänvisar i sitt svar i betänkandet till att
ärendet fortfarande bereds inom Näringsdepartemen-
tet. Vi ser att frågan ännu mer än tidigare har hög
prioritet, och då inte minst med anledning av den
diskussion som förs i hela EU om våra livsmedel. Vi
hoppas därför att frågan kommer till ett snart avgö-
rande och att lokaliseringen utifrån både näringspoli-
tiskt rationella skäl och regeringens tidigare utfästel-
ser sker till Kävlinge.
Jag upplever inte heller att detta är en partiskil-
jande fråga utan en fråga av nationellt intresse, som i
alla fall samtliga skånska politiker - både regional-
politiker och riksdagsledamöter - står bakom.
Fru talman! Till sist kan jag också upplysa denna
kammare om att Region Skåne, Kävlinge kommun
och Lunds universitet i dag uppvaktar Näringsdepar-
tementet i nämnda fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)

7 § Ändringar i bilskrotningslagen

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU13
Ändringar i bilskrotningslagen (prop. 2000/01:47).

Anf. 109 LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Det ökade antalet skrotbilar i naturen
är ett växande problem. Det räcker att ta en tur ut på
landet så ser man dessa fula vrak lite varstans.
Förutom att det är ett estetiskt problem för mark-
ägare och folk som vill vandra i naturen är det ett
miljöproblem. Gamla bilar läcker oljor, miljögifter
och tungmetaller rakt ned i marken. Problemet måste
lösas.
Jag tillhör inte dem som tror att det finns enkla
lösningar på problemet. En höjd bilskrotningspremie
är en sak som kan bidra till en bättre situation, men vi
får inte bort alla bilar i naturen på detta sätt. Det är en
rad olika åtgärder som krävs för att situationen ska bli
radikalt mycket bättre.
Politiska åtgärder leder inte alltid rätt. Riksdags-
majoriteten har på många olika sätt försökt förmå
landets medborgare att byta resmönster. På olika sätt
försöker man ekonomiskt få människor att byta från
bil till kollektiva färdmedel som buss och tåg. Denna
straffpolitik mot bilisterna, givetvis tillsammans med
de försämringar som gjorts i människors privateko-
nomi under tiden, har lett till att vi har fått Europas
äldsta bilpark. I EU toppar Sverige tillsammans med
Finland listan över andel gamla bilar - en inte alltför
smickrande ledning.
Hälften av alla bilar i Sverige är äldre än tio år.
Hälften av alla de bilar som är 17 år kör omkring på
våra vägar, medan endast hälften av dessa har skro-
tats. Detta leder bl.a. till att 1,3 miljoner bilar i Sveri-
ge i dag är utan katalysator.
Nya bilar har bättre teknik, är mera bränslesnåla,
har lägre utsläpp och kan återvinnas vid skrotning i
större utsträckning än gamla bilar. Att detta får nega-
tiva konsekvenser för miljön råder det inget tvivel
om. Majoritetens straffpolitik mot bilisterna är ett
skott i den egna foten. Det har lett till en sämre miljö,
inte till en bättre.
Det faktum att den svenska bilparken blir allt äld-
re bidrar till att fler vrak ställs ut i markerna. Man har
bilen till dess att den lägger av att fungera och sedan
låter man den stå eller t.o.m. kör ut den i naturen.
Att regeringen har tagit tag i frågan är bra. Något
behöver göras. Problemformuleringen är vi överens
om över alla partier. Sedan kan man välja olika vägar,
och vi ställer oss inte bakom regeringens lösning.
Fru talman! Den 1 januari 1998 började produ-
centansvaret för bilar att gälla. Det borde innebära att
problemet som vi har i dag är ett övergående pro-
blem. Bilproducenterna ska garantera att det finns
system för omhändertagande av de bilar som så små-
ningom ska skrotas. Men ännu är ju dessa bilar inte
aktuella för skrotning, förutom möjligen krockade
bilar. Problemet med de bilar som inte omfattas av
producentansvar kommer att leva kvar under ett antal
decennier om inte bilmarknaden förändras radikalt.
Vad är då bra i propositionen? Vi delar regering-
ens uppfattning om att skrotningsbranschen måste
styras upp en del. I dag är auktorisering av skrot-
ningsfirmor frivillig, och många har redan blivit
auktoriserade. Man räknar med att ca 700 av de totalt
drygt 800 skrotningsfirmorna är auktoriserade. Dess-
utom är det ett faktum att många skrotningsfirmor
miljöprövades på 70-talet. Vi stöder att det ställs
hårdare krav på dessa så att skrotningen sker på ett
miljövänligt sätt överallt.
Men i övrigt rör regeringen till det i onödan i pro-
positionen. Den skulle ha kunnat vara okomplicerad,
men i stället väljer regeringen att krångla till det.
För det första kan vi konstatera att alla nyproduce-
rade bilar täcks av producentansvaret.
För det andra har bilägarna betalat in en s.k.
skrotningsavgift på 700 kr till bilskrotningsfonden,
vilket inte betalats tillbaka i tillräcklig utsträckning.
Fonden innehåller tillräckligt med pengar för att en
högre skrotningspremie ska utbetalas till dem som
skrotar en gammal bil. Ändå föreslår regeringen att
ett system med bilskrotningsavgift även för nya bilar
ska införas med ett retroaktivt ansvar för bilindustrin.
Först ska nybilsköparna alltså betala priset för det
införda producentansvaret. Sedan ska man utöver
detta betala en avgift på 700 kr i bilskrotningsavgift.
Man får alltså betala dubbel skrotningsavgift på detta
sätt. Är det rimligt, samtidigt som vi borde uppmuntra
människor att köpa nya bilar för miljöns skull?
Majoriteten har mage att bedöma dessa 700 kr
som "en nästan försumbar kostnad". Detta grundar
man bl.a. på att den skatterabatt som ges för miljök-
lass 1-bilar överstiger denna summa. Samtidigt borde
majoriteten veta att detta straffar den svenska bilför-
säljningen där man konkurrerar om enstaka tusenlap-
par. Vi vet ju att år 2000 privatimporterades 63 000
bilar till Sverige. Dessa extra pålagor förbättrar ju
inte precis den svenska bilbranschens situation.
Vi är dessutom av princip mot retroaktivitet i lag-
stiftningen, att lagstiftning inte ska införas som inne-
bär att man påförs ett ansvar för historiska problem.
Det är inte bra i ett fungerande rättssystem. Det hotar
framförhållning och planering för företagen.
Regeringens förslag låter som ett pantsystem där
man betalar in en avgift när man köper bilen och
sedan får man tillbaka pengarna när bilen skrotas.
Problemet är att bilar och läskburkar är två mycket
olika produkter. En bils livslängd är mycket lång,
framför allt i Sverige. Bilen byter oftast ägare många
gånger under sin livstid. Den som drar nytta av skrot-
ningspremien är en helt annan person än den som har
betalat in den. På detta sätt straffar vi nybilsköparen
och belönar den som köper en gammal bil. Samtidigt
har vi ålagt producenterna att bekosta en inlämning
till återvinningsstationerna. Detta kan inte var logiskt.
Bilbranschen har tydligt kritiserat regeringens
proposition vad gäller det EG-direktiv om uttjänta
bilar som ska införas. Bilbranschen har kritiserat
regeringen för att vara för tidigt ute. Bilmarknaden är
i högsta grad global och inte minst europeisk. Det är
viktigt att vi beslutar om en EU-lagstiftning som
harmonierar med övriga EU-länder. Det är viktigt att
vi inte straffar våra egna företag medan andra länder
ger sin företag bättre förutsättningar.
Andra länder i EU är på väg att genomföra direk-
tivet, men Sverige ligger längst fram. Dessutom är
förslaget inte ordentligt remissbehandlat. På en direkt
fråga till departementet om hur de andra länderna
förväntas lösa frågan om genomförandedirektivet
hade man inget svar. Vi borde avvakta något för att
vår lagstiftning ska bli bättre. Jag tycker mig se en
trend där Sverige, inte minst i miljösammanhang,
lägger sig vid sidan av andra EU-länder när det gäller
tolkningar av direktiven - oftast inte med fördel för
nationella intressen, och det är inte bra.
Det moderata alternativet innebär att bilskrot-
ningsfonden ska bidra till en kostnadsfri inlämning av
bilar som går till skrotning redan från 2002. Samtidigt
ska fonden täcka kostnaderna för de skrotningskam-
panjer som krävs för att rensa upp i vissa områden.
Det är viktigt att komma med realistiska förslag och
inte som ett visst parti föreslå premier på mycket hög
nivå som inte kommer att kunna finansieras. Det är
viktigt att inte skattepengar skjuts till för att finansie-
ra fondens utgifter.
Vi vill ta bort bilskrotningsavgiften för inköp av
nya bilar - detta i syfte att stimulera att nya bilar köps
i större utsträckning.
Vårt förslag är också att man ska avvakta övriga
EU-länders genomförande av EG-direktivet för att
man ska hitta liknande regler för bilbranschen mellan
länderna.
Fru talman! Moderat ideologi bygger på ökad fri-
het, men också på ett ökat individuellt ansvarstagande
- frihet under ansvar.
Vi tror på människor. Vi tror att människor är re-
do att ta eget ansvar för den miljö vi lever i. Vi hop-
pas att den fria inlämningen av skrotbilar ska vara
tillräckligt för att människor ska känna sig motivera-
de att göra nytta för miljön. Det lilla besvär som det
är att forsla bilen till skroten hoppas vi att människor
själva ska kunna bidra med.
Men, som sagt, moderat politik innebär samtidigt
ett ökat ansvarstagande. Detta vill vi åstadkomma
genom att den s.k. administrativa skrotningen tas
bort. Om en bilägare låter bli att under tre år betala en
avgift till Vägverket för sin avställda bil, så stryker
Vägverket bilen ur registret - en s.k. administrativ
skrotning. Det gör det omöjligt för polisen att fast-
ställa ägaren till bilvraket. Vi vill ta bort den admi-
nistrativa skrotningen och tycker att ägaren ska ta ett
ansvar för bilen till dess att bilen skrotas.
Jag förstår inte varför vi inte fick med majoriteten
på denna lilla, men viktiga förändring. Det är klart att
vissa personer filar bort chassinumret för att undvika
att man blir ansvarig för vraket. Det kommer vi inte
runt på detta sätt, men i många andra fall. Ägande ska
medföra skyldigheter såväl som rättigheter. Det är
kärnan i moderat politik.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1
under punkt 1.

Anf. 110 LARS GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Till att börja med vill jag ge en histo-
risk tillbakablick.
I bilens barndom byggdes bilar i stort sett för hand
och sammansättningen var utformad så att även de-
montering kunde göras på ett relativt enkelt sätt.
Mycket av inredningen var av naturmaterial. Ända
fram till 60-talet fanns det möjligheter till relativt hög
grad av återanvändning, och demontering kunde ske
med relativt enkel utrustning.
Efterhand som bilutvecklingen fortskred blev
konstruktionerna alltmer avancerade, vilket i sin tur
möjliggjordes av innovationer och sofistikerad till-
verkningsteknik.
Dagens produkter kan mer liknas vid färdigför-
packade robotprodukter byggda för en viss livslängd
utan omfattande krav på service, men med mycket
stor andel syntetiska material i konstruktionen.
Nya miljö- och produktkrav på bilar har medfört
avsevärt större möjligheter till återvinning. Samman-
taget innebär detta att skrotning av bilar fordrar bättre
utrustning och kunskap. Som en logisk konsekvens
härav följer att bilskrotar bör ackrediteras - vilket
också framförs i förslaget - för att svara upp till de
miljökrav som kan ställas på dessa.
Ett växande problem är de övergivna fordon som
står att finna utmed vägarna. Det beror kanske på ett
bristande personligt ansvar - för att kommentera
föregående talare. Till detta kommer att den svenska
bilparken är gammal och bör bytas ut mot en nyare
och miljövänligare dito. För att komma till rätta med
dessa problem är det viktigt att skapa ett incitament
som medför att skrothögar både på och vid sidan av
vägarna försvinner och kan omhändertas på ett mil-
jömässigt acceptabelt sätt.
Därför har vi kristdemokrater föreslagit att skrot-
premien under en femårsperiod höjs till 3 000 kr för
bilar som släppts ut på marknaden före 1989 - detta
för att skapa ett kraftigt incitament för att åstadkom-
ma en föryngrad och miljöanpassad svensk bilpark.
Den begränsade perioden med höjd premie kan finan-
sieras genom bilskrotningsfonden.
Fru talman! Propositionen innehåller också för-
slag om en förändring av producentansvaret för ut-
tjänta fordon med anledning av ett EU-direktiv. Di-
rektivet ska vara infört senast den 21 april 2001.
Vi kristdemokrater har reserverat oss mot ut-
skottsmajoritetens förslag som följer propositionen.
Vi anser att det finns flera skäl att invänta resultatet
av den utredning som har att göra en bred översyn av
producentansvaret och som ska redovisa sitt arbete
den 31 juli i år. I utredningens uppdrag ingår också
att göra en bedömning av den ekonomiska delen av
producentansvaret.
Det finns inte någon anledning för Sverige att
hasta fram en finansieringsmodell som ska börja gälla
2007. Om Sverige ställer upp högre ekonomiska krav
på producenterna än vad övriga länder gör inverkar
detta negativt på de producenter som har eller har haft
stor försäljning i vårt land.
Utskottsmajoriteten föreslår, helt i enlighet med
propositionen, att man ska låta nybilsförsäljningen
bekosta skrotningen av äldre bilar. Detta finner vi är
fel. Det går att hitta bättre lösningar på denna fråga.
Ett finansieringsalternativ till den höjda skrotpremien
för äldre bilar kan vara att belägga dessa fordon med
en miljöavgift.
I ett av våra särskilda yttranden har vi gett vår syn
på problemen med flyttning av övergivna fordon,
vilka alltmer kantar våra vägar och andra mer eller
mindre passande uppställningsplatser. Vi anser att
polismyndigheten och kommunerna bör få ökade
möjligheter att inom viss tid flytta dessa fordon från
platsen. Eftersom bilens ägare ofta inte kan spåras
och vitesföreläggande därför är verkningslöst, bör
lagen om flyttning av fordon i vissa delar revideras
och förtydligas.
Vi har i vårt andra särskilda yttrande och lyft fram
miljöproblemen med äldre båtmotorer, gräsklippare
och arbetsredskap. Med tanke på omfattningen av
förorenande utsläpp från dessa tillsammans anser vi
att en skrotningspremie bör införas även för dessa.
Fru talman! Till sist står vi givetvis bakom våra
reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall
endast till reservation nr 3.

Anf. 111 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Regeringen har uppmärksammat att
dagens utformning av bilskrotningslagen inte är till-
fredsställande. Det är en åsikt som jag och Center-
partiet delar och något som vi för övrigt tidigare har
påpekat vid ett flertal tillfällen.
Tyvärr kan det emellertid noteras att propositio-
nen inte når fram när det gäller att minska mängden
äldre fordon i den svenska bilparken, som jag förmo-
dar var syftet med propositionen. Att minska mäng-
den äldre fordon är viktigt ur flera synvinklar. Dels
har många av de äldre bilarna en sämre miljöprestan-
da än vad nyare bilar har, dels har den nuvarande
lagstiftningen och den låga skrotningspremien lett till
att många bilar överges i naturen, med de miljö-,
säkerhets- och markägarproblem som detta medför.
Utgångspunkten för förändringar i bilskrotning-
slagen måste enligt min uppfattning vara att skapa
förutsättningar för en modernisering och förnyelse av
bilparken samt att komma till rätta med problemen
med övergivna bilar i naturen.
Med Centerpartiets förslag blir detta lättare än
med regeringens förslag i propositionen, som jag
anser är otillräckligt. T.ex. borde en ettårskampanj
med en rejäl skrotningspremie genomföras. Det
skulle ge ett starkt incitament för skrotning av äldre
fordon och tydligt minska antalet övergivna bilar i
naturen.
Det kan i sammanhanget nämnas att en sådan
kampanj har genomförts på Irland, och där har den
fungerat alldeles utmärkt väl. Den genomfördes där
av staten. En premie infördes på motsvarande ca
10 000 svenska kronor. Många irländare bytte med
hjälp av denna premie ut sina äldre fordon. Man fick
på det sättet en mer miljövänlig bilpark i sitt land.
Även Sverige, tycker jag, behöver använda sig av
denna metod för att förnya bilparken och motverka att
bilar dumpas på det sätt som görs numera i naturen.
Vi har föreslagit att skrotningspremien under den här
perioden bör vara 8 000 kr. Den bör finansieras av
bilskrotningsfonden som, vilket är bekant, numera
innehåller mycket, mycket pengar.
Den tillfälliga höjningen av skrotningspremien till
8 000 kr, som vi har föreslagit, måste emellertid föl-
jas upp med en permanent höjning av skrotningspre-
mien. Centerpartiet anser att regeringen i propositio-
nen har lagt skrotningspremien på en alldeles för låg
nivå. Det är nödvändigt med en högre nivå för att
skrotningspremien ska bli ett ordentligt och varaktigt
instrument för att skrota bilar i stället för att dumpa
och överge dem i naturen, vilket vi säkert kommer att
få uppleva i alla fall även i framtiden.
Jag vill, fru talman, i all enkelhet yrka bifall till
vår reservation nr 7. Självfallet står jag bakom alla
andra reservationer som bär Centerpartiets namn,
men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reser-
vation nr 7.

Anf. 112 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Eskil Erlandsson står här i talarstolen
och lovar svenska folket 8 000 kr för sin gamla bil
under 2002, och han väljer att lägga sig på en summa
som är dubbelt så hög som regeringens summa där-
efter.
Min fråga till Eskil Erlandsson är enkel. Hur ska
Eskil Erlandsson finansiera detta? Det var nämligen
en bit som Eskil Erlandsson inte tog upp. Man har ju
räknat på hur mycket pengar som finns kvar. Är det
höjda skrotningsavgifter vid nybilsköp eller är det
statsfinanserna som ska finansiera detta? Den frågan
skulle jag vilja ha svar på.

Anf. 113 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Det är både-och. Dels måste vi se till
att få ränta på de pengar som i dag är fonderade och
som enligt uppgift uppgår till drygt 1 miljard kronor.
En normal ränta på dessa fonderade pengar skulle ju
ge en del av den summa som vi måste ha fram för att
finansiera våra förslag. Den andra delen är precis det
som Lars Lindblad nämnde, nämligen en höjning av
skrotningsavgiften.

Anf. 114 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Är det inte så att en höjning av skrot-
ningsavgifterna samtidigt motverkar det som Eskil
Erlandsson vill, nämligen att människor ska köpa nya
bilar? Det blir ju en högre kostnad för en sådan bil,
vilket borde vara lika avgörande som de pengar som
man skjuter till.

Anf. 115 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! För att råda bot på de problem som
både Lars Lindblad och jag har tagit upp i våra re-
spektive anföranden anser vi att det som vi har före-
slagit är nödvändigt. Vi kommer inte att få bort de
bilar som i dag dumpas på våra vägar och i naturen
med något annat system, enligt den uppfattning som
jag här har redovisat.

Anf. 116 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Tveksamheten till att producera avfall
är, tycker vi, ännu inte tillräckligt stark. Men tvek-
samheten hos en del politiker till att sortera och på ett
mer miljövänligt sätt ta hand om avfall är fortfarande
för stark. Sopstationer anses skräpa ned. I kommu-
nerna ökar förbränningen av sopor. I den sociallibe-
rala visionen har vi mindre av sopor och mindre av
skrot.
Skrotbilar lämnas ofta vid vägkanter. Bilvraken
innehåller miljöstörande ämnen. Det handlar om
oljor, lösningsmedel, PCB och bromerade flam-
skyddsmedel.
Fru talman! Jag ska i den här debatten beröra tre
frågor: skrotningspremien, försäkringssystem, bort-
forsling av bilar.
Vi tycker att det är bra att regeringen föreslår en
höjning av skrotningspremien. En höjning föreslås
från 500 kr till 1 500 kr. Nettoutfallet av att skrota
torde bli 500-600 kronor.
Vi i det enda borgerliga miljöpartiet tycker att
man ska öka incitamenten för att ta osäkra och miljö-
farliga bilar ur drift. Vi anser att skrotningspremien
bör höjas till 3 000 kr. Utöver höjd skrotningspremie
anser vi att producentansvaret behöver bli tydligare.
Det är därför vi tar upp frågan och föreslår en krets-
loppsförsäkring. En sådan tecknas av den enskilde
producenten med ett försäkringsbolag som då tar
ansvaret för att produkten återvinns. Den premie som
försäkringsbolaget tar ut kommer att bero på hur
återvinningsbar bilen är.
Varje bil belastas alltså med den verkliga kostna-
den för återvinningen. Intresset hos biltillverkarna av
att tillverka bilar med hög återvinningsgrad blir stör-
re. Konkurrensen mellan försäkringsbolagen leder till
att återvinningskostnaderna pressas ned. Konkurren-
sen mellan producenterna leder till en strävan att
undvika miljöskadliga komponenter. Vi menar att
kretsloppsförsäkringar är bättre än dagens kollektiva
system, som vi menar inte tillräckligt tydligt lägger
ansvaret att förbättra produkterna på producenterna.
Nu finns det, sägs i betänkandet, ett uppdrag att
utreda frågan. Vi menar att vi inte behöver utreda
särskilt mycket omkring den här frågan. Åtminstone
borde vi här och nu kunna ta ställning i principfrågan.
Ibland ser vi bilar stå lång tid i naturen. Vi menar
att reglerna för bortforsling av bilar måste ändras så
att det blir juridiskt möjligt att flytta bilen snarast
efter att den har upptäckts. Därefter kan ägaren in-
formeras om var han eller hon kan lösa ut den eller
om var man eventuell kan skrota bilen.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
2 och 8.

Anf. 117 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! "Steg för steg upplevde vår familj den
rad av välfärdssymboler som gjorde sitt intåg i hund-
ratusentals svenska hem vid den tiden; det första
kylskåpet, telefonen, TV:n - som skaffades lagom till
sommarolympiaden 1960 - och så till sist bilen, en
tvåfärgad begagnad Opel, inköpt 1961."
Fru talman! Jag har precis tagit mig friheten att
citera statsminister Göran Persson ur boken Den som
är satt i skuld är icke fri. Här beskriver han bilen som
den frihetssymbol den varit för många och är än i
dag. Bilen har haft och har fortfarande positiva vär-
den.
Däremot har ju meningen aldrig varit att gamla
uttjänta bilar ska lämnas därhän och stå kvar i natu-
ren. Det finns en gräns även för friheten, för när den
tar slut och vänds till sin motsats. Den gränsen går
nog ganska exakt vid det övergivna skrotvraket, när
bilen som frihetssymbol vänds till att bli en frihetsbe-
rövare.
Övergivna skrotbilar i naturen är således ingen
vacker syn. Det har flera vittnat om. Övergivna skrot-
bilar vill få människor kännas vid. Det är inte bilarna
det är synd om. Det tråkiga är den åsamkan de har på
naturen. Skrotbilar som lämnas kvar i naturen utgör
en mycket kraftig miljöbelastning, och mycket pekar
på att problemet har ökat under senare år. Det är
oljor, lösningsmedel, miljögifter som PCB och bro-
merade flamskyddsämnen, ozonnedbrytande ämnen
och tungmetaller. Det är bara några av de miljöförstö-
rande ämnen som skrotbilen för med sig.
Kvicksilver är ett av de farligaste miljögifterna.
Här i riksdagen har vi tidigare beslutat att användning
av kvicksilver ska upphöra. Beslutet har inriktning på
år 2000. Men eftersom kvicksilver är ett grundämne
kan det aldrig brytas ned eller förstöras genom ke-
miska reaktioner. I enlighet med en uppskattning från
Naturvårdsverket finns det i dag ca 100 ton kvicksil-
ver kvar i omlopp i samhället. Det finns i produkter
som vi använder dagligen, såsom strömbrytare, kon-
takter och batterier. Det finns i avloppssystem, amal-
gam och industriavfall. Naturligtvis finns det också i
bilskrot.
Bromerade flamskyddsmedel är ett stabilt, orga-
niskt miljögift som används i plast, gummi och texti-
ler för att skydda mot brand. Skador från bromerade
flamskyddsmedel har påträffats över hela jorden.
Medlet återfinns mest i importerade elektroniska
komponenter som ingår i just bilar, men också t.ex. i
datorer och TV-apparater. De bromerade flam-
skyddsmedlen är svåra att bryta ned och ämnena har
påträffats inte bara i miljön utan också hos männi-
skor, hos sälar, hos sjöfågel, hos fisk och hos älgar.
Skrotbilens skadeverkningar på miljön är följakt-
ligen många och allvarliga. Jag har bara gett några
exempel. Enligt det EU-direktiv som antogs i höstas
ska Sverige, liksom övriga medlemsländer, säker-
ställa att fordon som släpps ut på marknaden efter den
1 juli 2003 inte innehåller bly eller kvicksilver.
Med tiden ser det ut som om vi genom en strate-
gisk miljöpolitik i dag, en anpassad lagstiftning, ett
mer ekologiskt hållbart tänkande och en allmänt stör-
re miljömedvetenhet på sikt kan radera ut problem
som t.ex. det med skrotbilars skadeverkningar på
miljön. Men än så länge är det här ett problem.
Problemet med skrotbilar finns inte enbart i Sve-
rige utan inom hela EU. Därför är det bra att EU har
antagit ett direktiv om uttjänta fordon. Det innebär
bl.a., utöver vad jag nämnde om att miljösäkerställa
bilar vid nyproduktion, att producentansvar för ut-
tjänta bilar införs inom hela EU från den 1 juli 2002
och gäller för bilar som släpps ut på marknaden från
detta datum. Från den 1 januari 2007 gäller också
producentansvaret för bilar som släppts ut på mark-
naden före den 1 juli 2002.
Regeringen har ju i sin proposition till riksdagen
föreslagit en del förändringar i bilskrotningslagen.
Utskottet har behandlat propositionen och i betänkan-
det som riksdagen i dag ska ta ställning till bifogas
också nio reservationer från oppositionen.
I nuvarande bilskrotningslag ingår att en bilskrot-
ningspremie på 500 kr ska utbetalas från bilskrot-
ningsfonden till ägaren när bilen skrotas. Men efter-
som kostnaden för skrotning ofta överstiger premie-
beloppet blir följden att många bilar inte lämnas till
skrotningsföretag utan, som jag nämnde, överges ute i
naturen, på parkeringsplatser osv. Jag tror att alla
partier här i riksdagen är överens om att detta inte är
bra för miljön.
Utöver att direktiven ställer krav på upphörande
med användning av vissa tungmetaller som kompo-
nenter vid tillverkning av bilar ställs också krav på att
bilskrotare ska vara auktoriserade.
I Sverige har vi infört ett produktionsansvar för
bilar som registreras efter den 31 december 1997.
Detta innebär att skrotningen ska ske utan kostnader
för den siste bilägaren. Regeringens förslag att premi-
en höjs från 500 kr till 1 500 kr är ett bra förslag som
jag tror kommer att stimulera till att alla bilar som ska
skrotas inlämnas till skrotningsföretag.
I Moderaternas reservation nr 1 säger man att
"producenter verksamma i Sverige drabbas mycket
negativt" och syftar då på införandet av producen-
tansvaret på alla bilar den 1 januari 2007, alltså även
bilar registrerade före den 1 januari 1998. Enligt EU:s
direktiv ska producenten stå för alla eller en betydan-
de del av kostnaderna för att genomföra skrotningen.
Jag förstår att direktiven vid översättning till olika
språk naturligtvis kan tolkas olika, men den tolkning
som regeringen och majoriteten i utskottet gjort är att
"betydande del" innebär minst 50 % av kostnaderna.
Men för att det inte ska uppstå olikheter länder emel-
lan förutsätter utskottet i den skrivning som gjorts att
regeringen följer utvecklingen i andra länder och om
så bedöms nödvändigt i efterhand anpassar de svens-
ka reglerna så att inte konkurrensen snedvrids.
Kristdemokraterna säger i sin reservation 3 att vi
borde vänta med att genomföra EU:s direktiv, trots att
direktiven ska börja gälla den 1 juli 2002. Det är
drygt ett år till detta datum. Visst skulle det gå att
vänta, det är fullt möjligt. Men varför ska vi vänta när
vi har ett EU-direktiv att införa detta och vi alla är
medvetna om de problem som jag har beskrivit här
som skrotbilarna medför i naturen?
Moderaterna framför i reservation 4 att det fortfa-
rande tas ut en bilskrotningsavgift vid nyregistrering
av fordon. Vi hörde Lars Lindblad tala om det tidiga-
re. Nya bilar betalar med det nya förslaget en skrot-
ningsavgift på 700 kr, och dessa bilar berättigar sedan
till 700 kr i skrotningspremie. Det är med andra ord
en premie som betalas vid nyinköp och som sedan
den siste bilägaren får vid skrotning. Det är en form
av pant liknande den Lars Lindblad varit inne på här.
Skrotningskostnaden betalas däremot av produ-
centen. För gamla bilar som inte omfattas av ekono-
miskt producentansvar kommer bilskrotningsfonden
att finansiera premien samt skrotningskostnaden fram
till år 2007. Men efter år 2007 inträder delvis ett
ekonomiskt producentansvar för gamla bilar, som jag
tidigare berättat om.
Bilskrotningspremiens storlek är också ett kapitel
som Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och
Folkpartiet tar upp i reservationerna 5, 6, 7 och 8 men
med olika vinklingar. Kort sagt kan sägas att storle-
ken på premien har noga vägts mot bilskrotningsfon-
dens möjligheter. En högre premie skulle tömma
fonden snabbare och skulle göra att den inte klarar av
att finansiera skrotningen av gamla bilar.
Flyttning av fordon som överges på icke lämpliga
platser och som Folkpartiet och Centern tar upp i sin
reservation nr 9 är en fråga som regleras i lagen om
flyttning av fordon. Enligt denna lagstiftning får for-
don flyttas av polismyndigheten och i vissa fall av
kommuner om så behövs för ordning och säkerhet i
trafiken eller av miljövårdsskäl. Detta är väldigt vik-
tigt.
Vägverket har i utredningen Flyttning av fordon,
som överlämnades i juni förra året, bl.a. föreslagit att
det bör bli möjligt att flytta fordon som parkerats på
annans mark. Vägverkets förslag behandlas för närva-
rande av Näringsdepartementet som har ansvar för
beredning av frågan.
Vad gäller administrativt skrotade bilar innebär
förslaget, som vi ska ta ställning till i dag, att dessa
blir berättigade till bilskrotningspremie. I det regel-
system som tillämpas i dag erhåller inte ägaren någon
skrotningspremie när en administrativt skrotad bil
lämnas till auktoriserad bilskrotare. En administrativt
skrotad bil är en bil som avförts från Vägverkets
register, exempelvis på grund av att ägaren inte kun-
nat nås för betalning av vägskatter.
Resultatet av detta blir att administrativt skrotade
bilar får flyttas av kommuner och polismyndigheter,
som då erhåller premien. Enskild markägare måste
ringa till kommunen eller polis för att få bort skrot-
bilar från sina ägor. I och med att premien utbetalas
kommer detta att medföra att bilägare och kommuner
kan få bättre kostnadstäckning för omhändertagande
av övergivna fordon.
Fru talman! Det är positivt att i dag kunna tillstyr-
ka regeringens förslag om ändringar i bilskrotning-
slagen, välkomna förslag som ska leda till färre över-
givna bilar i naturen. Höjningen av skrotningspremi-
en, tillsammans med förslaget att alla bilskrotare
måste vara auktoriserade och att även administrativt
skrotade bilar ska berättiga till en skrotningspremie,
är åtgärder som stimulerar den enskilde att i aktiv
handling verka för en ekologiskt hållbar utveckling.
De ekonomiska incitamenten att lämna en bil till
skrotning ökar på två sätt, dels genom att den enskil-
de får en höjd skrotningspremie, dels genom att även
administrativt skrotade bilar berättigar till en premie.
Ofta är det just dessa äldre bilar som hittas övergivna
i naturen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i betänkande MJU13 och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 118 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag tror att vi alla i denna kammare
av miljöskäl kan enas om att föredra nya bilar framför
gamla. Då är det svårt för mig att förstå hur Kaj Lars-
son kan tycka att det är rimligt att nybilsköpare straf-
fas så att man får betala dubbel skrotningsavgift ge-
nom att först betala för det producentansvar som vi
ålagt dem och sedan en skrotningsavgift ovanpå detta.
Det är ett faktum att det inte är den person som beta-
lar skrotningsavgiften som får tillbaka den senare.
Kaj Larsson talade, liksom jag, om ansvaret för
bilägare. Det är bra. Men tycker Kaj Larsson att det är
rimligt att ansvaret försvinner för en bilägare när man
har struntat i att betala till Vägverket när man haft
bilen avställd i tre år? Det görs rutinmässigt efter tre
år. Är detta rimligt?

Anf. 119 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Som jag sade tror jag att det råder ett
litet missförstånd. Jag försökte reda ut i mitt anföran-
de den uppdelning som sker. Producentansvaret är
den del som tillverkarna betalar för skrotningen. Den
andra delen, som är 700 kr, är en pant eller en premie,
vad vi nu kallar det för, som följer bilen hela tiden
tills bilen blir skrotad. Den betalas ut då.
Man kan ta en liknelse. Om Lars Lindblad köper
en flaska läsk och betalar 4 kr i pant får han tillbaka
dessa 4 kr när han lämnar flaskan tillbaka. Så är det
med bilen också. Jag tycker inte detta är så märkvär-
digt och kan inte se att detta skulle drabba producen-
ten väldigt hårt.

Anf. 120 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Är det inte så, Kaj Larsson, att det är
rätt klart att kostnaden för producentavgifter i slutän-
dan hamnar i knät på konsumenten? De ökade kost-
nader som det innebär för producenten slutar alltid i
konsumentledet. Det tror jag att vi kan vara överens
om.
Jag tycker också att det är viktigt att Kaj Larsson
är medveten om att det inte är samma personer. Efter-
som bilen byter ägare flera gånger under sin livstid är
det inte samma ägare som betalar in skrotningsavgif-
ten som får tillbaka den. Därför är inte heller läskjäm-
förelsen speciellt bra i det här sammanhanget.
Jag skulle uppskatta om Kaj Larsson svarade på
min fråga angående den rutinmässiga administrativa
skrotning som Vägverket gör efter tre år. Är det rim-
ligt att man låter människor som struntar i att betala
sin avställningsavgift komma undan på det här viset?

Anf. 121 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! De här 700 kronorna följer bilen.
Detta ska vara ett incitament, en liten morot att lämna
in bilen. Om vi inte har denna innebär det att det inte
är någon återbetalning till bilägaren när man skrotar
den. Det ska vara en liten morot för att man ska läm-
na in sin bil till skrotning. Jag tycker att vi alla i
kammaren har varit överens om att det skulle vara bra
att få in skrotbilarna som står ute i naturen.
Sedan till frågan om avställning. Om jag förstod
frågan rätt är det tre år som Lars Lindblad nämnde.
Jag vet inte om uppgiften om tre år är riktig, men det
är i alla fall så att den som inte betalar sin vägskatt
avförs från Vägverkets register. Bilen blir då en ad-
ministrativ bil, och man får då rätt att föra bort den
om den står uppställd t.ex. ute i naturen. Jag kan inte
säga om tidsangivelsen tre år är korrekt, men om Lars
Lindblad påstår detta, är det kanske så.

Anf. 122 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att vi är ganska överens om
att vi inte kan ha kvar den situation som vi har haft,
med alla dessa bilar stående ute i naturen. Det är
ohållbart. Något måste göras.
Regeringen har i sin proposition skrivit att den in-
ser att man måste höja premien för att ge större inci-
tament att få bort dessa bilar. Det må vara att ni tyck-
er att premien ska vara lite högre för att man ska få
större fart på detta.
Jag ska inte ställa flera frågor. Jag undrar bara
över anledningen till att man har så väldigt bråttom
med att lägga fram förslag när det pågår en utredning
som ska se över producentansvaret. Utskottet skriver
att regeringen ska få i uppdrag att återkomma och
ändra dessa regler igen när förslaget är genomfört och
de andra EU-länderna har sagt sitt. Varför avvaktar ni
inte lite grann och får en svensk vinkling av detta till
den 31 juli? Det borde inte vara för lång tid att vänta
till dess.

Anf. 123 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Alla här är överens om att det är vik-
tigt att vi får en bättre regel, som stimulerar till ett
tillvaratagande av alla de skrotbilar som står ute i
naturen. Det är då bra att regeringen lägger fram det
här förslaget.
Det har också sagts berömmande ord till regering-
en för att den lägger fram förslaget. Jag tycker att det
är ganska naturligt att vi när ett direktiv ska införas i
EU väver in detta i samma proposition och fattar ett
samlat beslut. I annat fall ska man anta en proposition
nu och sedan komma tillbaka efter sommaruppehållet
med en ny proposition om ändringar.
Jag tycker inte att det är något fel med den före-
slagna ordningen.

Anf. 124 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är ganska stora omvälvningar
som föreslås med retroaktiv verkan. Det är omväl-
vande att lägga på ett producentansvar på bilar som
levererats långt innan ett sådant producentansvar
fanns. Det är ganska viktigt att vi har ett finansie-
ringssystem som klarar båda de uppställda kraven.
Det gäller först de skrotfordon som börjar komma
in. Detta ska det inte vara några problem med, men
jag är lite orolig för att de svenska bilproducenterna
på ett olyckligt sätt hamnar i bakvattnet när det gäller
finansieringsdelen. Det skulle inte vara så lyckat om
vi som vill gå före med miljövänliga insatser ska få
lida för detta genom att andra kan leverera billigare
produkter eller på annat sätt få en konkurrensfördel.
Det är detta som jag vill ta upp. Jag vet inte om
jag får chansen att prata med miljöministern, och jag
har därför tagit tillfället att tala med Kaj Larsson i
stället. Jag hoppas att Kaj Larsson kan fungera som
språkrör för miljöministern.

Anf. 125 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Man har här ställt frågan varför Sve-
rige ska gå före. Man kan naturligtvis ha åsikter om
detta, men något av EU:s 15 länder ska ju vara först.
Om nu Sverige går före och genomför detta samman-
faller ändringen med de regler för skrotningspremien
som vi ändå ska ändra.
Än en gång: Enligt utskottsmajoritetens skrivning
förväntar man sig att regeringen följer utvecklingen
och kommer tillbaka ifall det skulle bli stora och
konkurrenssnedvridande skillnader mellan länderna.
Jag utgår från att regeringen följer vår uppmaning.

Anf. 126 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Kaj Larsson har utförligt beskrivit de
problem som sammanhänger med skrotbilar som
överges och svårigheterna att få dem inlämnade för
skrotning. Han landar i tre slutsatser när det gäller
vad som bör göras.
Den första slutsatsen blir en ganska blygsam höj-
ning av skrotningspremien. Den andra blir att det ska
göras en utredning om ett försäkringssystem, som vi
faktiskt föreslår ska införas. Den tredje slutsatsen blir
att man ska avvakta utvecklingen och överenskom-
melser inom EU.
Fru talman! Jag vill fråga Kaj Larsson vad som
egentligen behöver utredas ytterligare i frågan om ett
försäkringssystem. Vi borde väl här och nu kunna ta
ställning till principen om att införa ett försäkrings-
system.

Anf. 127 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Såvitt jag har förstått är det inte bara
fråga om en utredning om försäkringssystemet, utan
detta har lagts in i en annan utredning på området.
Man ska också titta på andra saker i detta samman-
hang.

Anf. 128 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Ja, uppdraget har såvitt jag förstår
hängts upp på det bredare uppdraget att utreda av-
fallsfrågorna, men jag förstår inte vilka stora frågor
som skulle behöva utredas innan man principiellt tar
ställning.
Vi föreslår en kraftigt höjd premie. Kaj Larsson
sade tidigare att denna skulle tömma fonden. Det gör
den så småningom, och det är därför som vi menar att
det är viktigt att kombinera kraftigt höjd skrotning-
spremie med ett principiellt ställningstagande om att
införa ett försäkringssystem. Då kan man genomföra
det snabbare, och i så fall räcker fonden till en kraf-
tigt höjd premie.

Anf. 129 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Man har naturligtvis väldigt noga dis-
kuterat premiens storlek, om den ska uppgå till 1 500
kr eller 3 000 kr eller läggas på någon annan nivå.
Man har räknat väldigt noga på detta och kommit
fram till att den nivå på bilskrotningspremien som
bilfonden orkar med och som ska kunna ge en lång-
siktig finansiering är 1 500 kr.
Jag har inte personligen gått igenom detta med
räknesnurra, men jag litar på dem som har gjort be-
räkningarna.

Anf. 130 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Mycket har sagts i detta ärende, och
jag ska förlänga debatten med ytterligare ett par mi-
nuter.
Bilar skapar problem inte bara när de används.
När ingen längre vill ha den gamla bilen uppstår ofta
nya problem. Vad gör jag med det transportmedel
som är nödvändigt för en del men onödigt för vissa?
Den s.k. frihetssymbol som omhuldas av en del och
hatas av andra har nu blivit en skrotbil som innehåller
ett stort antal miljöstörande ämnen och komponenter:
olja, lösningsmedel, PCB, ozonnedbrytande ämnen,
flamskyddsmedel, kvicksilver, bly och kadmium -
massor av olika sorters ämnen. Bilen innehåller också
material och delar som har ett visst positivt värde.
Alltför ofta hittar man skrotbilar övergivna ute i
naturen, där de inte hör hemma. De står och rostar
och läcker olja och bensin. Skrotbilar ska vi klassifi-
cera som miljöfarligt avfall. Därför är det viktigt att
Vägverket och kommuner snabbt kan verkställa flytt-
ning av övergivna bilar och andra fordonsvrak samt
sanera marken där vraket har funnits.
Vi väntar nu på ett snabbt slutförande av rege-
ringens beredning av Vägverkets rapport Flyttning av
fordon. Det är också av vikt att det blir lätt att lämna
in sin bil till mottagningsställen för skrotning, så att
man kan återanvända samt återvinna delar och mate-
rial på ett miljömässigt bra sätt. Vi har i vårt land haft
ett alltför stort antal s.k. bilskrotar som inte har levt
upp till de miljökrav som har ställts eller borde ha
ställts på dem. Därför behövs det en bättre tillsyn
över den verksamheten.
Med de föreslagna skärpningarna i bilskrotning-
slagen vad gäller vilka som ska få sköta skrotningen
av uttjänta fordon tar vi ytterligare ett litet steg mot
våra uppställda miljömål. Med detta yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.

Anf. 131 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det förslag som har behandlats i ut-
skottet är en samarbetsproposition, ett samarbete
mellan s, v och mp. Vi har alltså haft möjlighet att
påverka förslagen i propositionen och står till fullo
bakom desamma. Vi tycker att det är ett bra förslag.
Vi har en motion liggande sedan i höstas, där vi
framförde att det var dags att ta fram ett bilskrot-
ningssystem. Vi kunde se att det var ett ökande mil-
jöproblem. Därför välkomnar vi förslaget som rege-
ringen har lagt fram tillsammans med oss och väns-
tern.
Det är viktigt att komma i gång snabbt när man
kan se problem. Vi har också fått höra från många
kommuner att man har upplevt det som ett problem
att det inte går att lyfta en skrotningspremie när man
tar hand om bilen. Det har vi undanröjt. Med det här
förslaget kommer vi att få bra fart på inlämnandet av
gamla bilar som ska skrotas.
Jag vill med detta för Miljöpartiets del yrka bifall
till utskottets hemställan.

Anf. 132 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Gudrun Lindvall sade bl.a. att Miljö-
partiet har haft möjligheter att påverka förslaget. Jag
måste fråga hur det skulle ha sett ut om ni inte hade
varit med och påverkat. Vilket var då förslaget? Vad
skulle det ha landat i? Var det inte aktuellt med några
höjningar av skrotningspremien? Var det inte aktuellt
att över huvud taget utreda frågan om ett försäkrings-
system? Det här gör mig ytterligt bekymrad.

Anf. 133 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag kan förstå att Harald Nordlund är
nyfiken på hur samarbetet går till. Jag vet inte hur
mycket ni redogjorde för åsiktsskillnaderna internt
när ni var fyra borgerliga partier som samarbetade.
Om man samarbetar har man respekt för varandra.
Det som sägs runt förhandlingsbordet stannar där.
Det förslag som regeringen har lagt fram tillsam-
mans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet är vi tre
partier överens om. Därmed är det.

Anf. 134 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Om Gudrun Lindvall hade önskat
svara skulle jag ha ställt ytterligare en fråga, nämli-
gen följande: Vad har Miljöpartiet emot att man inför
ett försäkringssystem?

Anf. 135 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Jag är glad att min och Reynoldh Fu-
rustrands motion angående propositionen om ändring
i bilskrotningslagen fått ett positivt bemötande i riks-
dagens miljö- och jordbruksutskott. Det är givetvis
viktigt att skrotbilar tas om hand på ett vettigt sätt ur
miljösynpunkt. Den frågan har diskuterats mycket,
både i Sverige och i EU.
I vår motion pekar vi bl.a. på att vi inte ska fatta
beslut om ett nytt finansieringssystem för skrotning
av bilar förrän motsvarande lag- och regeländring
blivit känd i andra biltillverkande länder i Europa, för
att undvika att konkurrensen mellan svensk och ut-
ländsk bilindustri snedvrids. Vi anser att det är rimligt
att avvakta tills regeringarna i andra biltillverkande
länder i Europa bestämt sig för hur finansieringen och
kostnadsfördelningen för skrotning av äldre bilar ska
utformas.
Vi känner oss nöjda med den skrivning som ut-
skottet har gjort, där man förutsätter att regeringen
följer utvecklingen i andra länder och om så bedöms
nödvändigt i efterhand anpassar de svenska reglerna
så att inte konkurrensen snedvrids. Med det tackar jag
för bemötandet av vår motion.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.14 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

8 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 8 mars

KrU2 Filmfrågor
Punkt 2 (Inrättande av en utvecklingsfond)
1. utskottet
2. res. 1 (mp, fp)
Votering:
284 för utskottet
27 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 75 m, 38 v, 40 kd, 12 c
För res. 1: 13 fp, 14 mp
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt. 3 (Produktionsstöd för vissa typer av film)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
300 för utskottet
14 för res. 2
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 c, 13 fp
För res. 2: 14 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Övriga punkter.
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU3 Konstnärsfrågor
Punkt 1 (Konstnärernas villkor och det statliga stö-
dets inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (mp)
Förberedande votering 1:
39 för res. 2
14 för res. 3
260 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
80 för res. 1
40 för res. 2
194 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Christina Axelsson (s) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
183 för utskottet
77 för res. 1
54 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 38 v, 12 c, 13 fp
För res. 1: 77 m
Avstod: 40 kd, 14 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU6 Naturresursfrågor och vattenrätt
Punkt 1 (Älvskyddets utformning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
224 för utskottet
77 för res. 1
11 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 37 v, 40 kd, 12 c, 1 fp, 14 mp
För res. 1: 77 m
Avstod: 11 fp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 6 v, 2 kd, 6 c, 5 fp, 2 mp

Punkt 4 (Vindkraftens ställning)
1. utskottet
2. res. 7 (kd, c)
Votering:
263 för utskottet
51 för res. 7
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 1 c, 13 fp, 14 mp
För res. 7: 40 kd, 11 c
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 5 (Inrättande av fler nationalstadsparker)
1. utskottet
2. res. 8 (c)
Votering:
298 för utskottet
16 för res. 8
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 fp, 11 mp
För res. 8: 12 c, 1 fp, 3 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 6 (Levande skärgårdar)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, c)
Votering:
259 för utskottet
53 för res. 9
1 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 75 m, 38 v, 12 fp, 14 mp
För res. 9: 40 kd, 12 c, 1 fp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 7 (Det kommunala vetots utformning m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (mp, c)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 8 (Översyn av vattendomar och ansvar för
översvämningar, m.m.)
1. utskottet
2. res. 11
Votering:
248 för utskottet
65 för res. 11
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 77 m, 38 v, 14 mp
För res. 11: 40 kd, 12 c, 13 fp
Frånvarande: 12 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU7 Vissa indelnings- och länsstyrelsefrågor
Återförvisningsyrkande (m)
För bifall räckte att minst en tredjedel av de röstande
anslöt sig till detta.
Votering:
131 för bifall
183 för avslag
35 frånvarande
Talmannen konstaterade att minst en tredjedel av de
röstande hade bifallit återförvisningsyrkandet.
Kammaren hade således bifallit yrkandet om återför-
visning av ärendet till utskottet för ytterligare bered-
ning.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 77 m, 40 kd, 13 fp, 1 mp
För avslag: 120 s, 38 v, 12 c, 13 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

9 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats vid dagens sammanträde

JuU17 Sveriges antagande av rambeslut om pen-
ningtvätt m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU8 Högskolan
Punkt 1 (Humaniora)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, kd, fp)
Votering:
180 för utskottet
130 för res. 1
2 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 37 v, 12 c, 11 mp
För res. 1: 77 m, 40 kd, 13 fp
Avstod: 2 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 6 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 3 mp
Helena Hillar Rosenqvist och Birger Schlaug (båda
mp) anmälde att de avsett att rösta ja men markerats
ha avstått från att rösta.

Punkt 2 (Högskolans expansion)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, kd, fp)
Votering:
184 för utskottet
130 för res. 1
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 38 v, 12 c, 14 mp
För res. 1: 77 m, 40 kd, 13 fp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 3 (Grunddragen i högskolans utveckling i öv-
rigt)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
213 för utskottet
14 för res. 4
86 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 3 m, 38 v, 40 kd, 12 c
För res. 4: 14 mp
Avstod: 73 m, 13 fp
Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 5 (Studenternas rättssäkerhet)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (kd)
Votering:
274 för utskottet
40 för res. 5
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 12 c, 13 fp, 14 mp
För res. 5: 40 kd
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 8 (Arbetslivscenter)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (c)
Votering:
302 för utskottet
12 för res. 6
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 13 fp, 14 mp
För res. 6: 12 c
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 12 (Akademisk introduktionskurs)
1. utskottet
2. res. 8 i motsvarande del (v)
Votering:
276 för utskottet
38 för res. 8
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 40 kd, 12 c, 13 fp, 14 mp
För res. 8: 38 v
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 30 (Forskarutbildning och forskarkarriär)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (fp)
Votering:
301 för utskottet
13 för res. 3
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 c, 14 mp
För res. 3: 13 fp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Yvonne Andersson, Per Landgren och Tuve Skånberg
(alla kd) anmälde att de avsett att rösta nej men mar-
kerats ha röstat ja

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

TU8 Sjöfartsinspektionens tillsyn
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU11 Hanteringen av djurkadaver och annat
animaliskt avfall
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU12 Livsmedelskontroll och genteknik
Punkt 1 (Märkning av livsmedel)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
3. res. 1 (mp)
Förberedande votering:
16 för res. 2
14 för res. 1
282 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
288 för utskottet
13 för res. 2
12 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 fp, 1 mp
För res. 2: 12 c, 1 fp
Avstod: 12 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 4 (S.k. funktionella livsmedel)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Votering:
237 för utskottet
76 för res. 4
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 1 m, 37 v, 40 kd, 12 c, 13 fp, 14
mp
För res. 4: 76 m
Avstod: 1 v
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 6 (Inrättande av en europeisk livsmedelsmyn-
dighet)
1. utskottet
2. res. 5 (c, fp)
Votering:
287 för utskottet
27 för res. 5
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 75 m, 38 v, 40 kd, 14 mp
För res. 5: 2 m, 12 c, 13 fp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 7 (Lokalisering av en europeisk livsmedel-
smyndighet)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, m, c, fp)
Votering:
171 för utskottet
142 för res. 6
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 38 v, 14 mp
För res. 6: 77 m, 40 kd, 12 c, 13 fp
Frånvarande: 12 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 11 (Global livsmedelssäkerhet m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
262 för utskottet
52 för res. 8
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 40 kd, 12 c, 13 fp
För res. 8: 38 v, 14 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 13 (Förändrade matvanor)
1. utskottet
2. res. 10 (mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 19 (Genteknik)
1. utskottet
2. res. 12 (kd)
Votering:
268 för utskottet
42 för res. 12
3 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 75 m, 37 v, 1 kd, 10 c, 13 fp, 12
mp
För res. 12: 1 m, 1 v, 39 kd, 1 mp
Avstod: 2 c, 1 mp
Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU13 Ändringar i bilskrotningslagen
Punkt 1 (Ändring i bilskrotningslagen)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
236 för utskottet
77 för res. 1
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 38 v, 40 kd, 12 c, 13 fp, 14 mp
För res. 1: 77 m
Frånvarande: 12 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 2 (Försäkringssystem för bilskrotning)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
301 för utskottet
13 för res. 2
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 c, 14 mp
För res. 2: 13 fp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 3 (Utredningen om producentansvaret)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
272 för utskottet
40 för res. 3
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 77 m, 37 v, 12 c, 13 fp, 14 mp
För res. 3: 40 kd
Frånvarande: 12 s, 5 m, 6 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 7 (Bilskrotningspremiens storlek m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
3. res. 8 (fp)
Förberedande votering:
19 för res. 7
13 för res. 8
282 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
169 för utskottet
12 för res. 7
133 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 38 v, 12 mp
För res. 7: 12 c
Avstod: 1 s, 77 m, 40 kd, 13 fp, 2 mp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

10 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2000/01:89 Beskattningen av anställda ombord på
färjor mellan Sverige och Danmark

Skrivelse
2000/01:90 Nordiskt samarbete 2000

11 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 14 mars

2000/01:320 av Maria Larsson (kd) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Momsutredningen
2000/01:321 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Framtiden för humanistiska vetenskaper
2000/01:322 av Eva Johansson (s) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Aids-mediciner till utvecklingsländerna
2000/01:323 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Transportöransvar
2000/01:324 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till utri-
kesminister Anna Lindh
Situationen i Burma

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 mars.

12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 14 mars

2000/01:873 av Susanne Eberstein (s) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Studiemedel för dansutbildning
2000/01:874 av Lilian Virgin (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Stödet till Gotlands teater
2000/01:875 av Sven Bergström (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Svensk sjöfarts konkurrenskraft
2000/01:876 av Karin Svensson Smith (v) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Dubbel lojalitet
2000/01:877 av Tuve Skånberg (kd) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Salmonellasmittat kött
2000/01:878 av Tuve Skånberg (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Det ökande antalet aborter
2000/01:879 av Tuve Skånberg (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Abort av livsdugliga barn
2000/01:880 av Patrik Norinder (m) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Taiwan som observatör i WHO
2000/01:881 av Birgitta Sellén (c) till miljöminister
Kjell Larsson
Miljöcertifiering och miljöledning
2000/01:882 av Agne Hansson (c) till miljöminister
Kjell Larsson
Långtidsutredningen
2000/01:883 av Kenneth Johansson (c) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Funktionstänkande inom miljöpolitiken
2000/01:884 av Sofia Jonsson (c) till miljöminister
Kjell Larsson
IT och miljö
2000/01:885 av Åsa Torstensson (c) till miljöminister
Kjell Larsson
EKN
2000/01:886 av Åke Sandström (c) till miljöminister
Kjell Larsson
Svensk miljöexport
2000/01:887 av Margareta Andersson (c) till miljö-
minister Kjell Larsson
Klimat och företagens engagemang
2000/01:888 av Marianne Andersson (c) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Kvicksilverexport
2000/01:889 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Sellafieldutsläpp
2000/01:890 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi-
nister Kjell Larsson
MOX-bränsle
2000/01:891 av Helena Bargholtz (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
En utbyggd frivård

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 20 mars.

13 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 14 mars

2000/01:813 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
statsrådet Britta Lejon
Servicehandelns försäkringsskydd
2000/01:831 av Roy Hansson (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Insatserna mot illegalt spel
2000/01:832 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Filminstitutets styrelse
2000/01:833 av Inger Lundberg (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Textning av svensk film
2000/01:834 av Ewa Thalén Finné (m) till miljömi-
nister Kjell Larsson
De lokala investeringsprogrammen
2000/01:836 av Margareta Cederfelt (m) till justitie-
minister Thomas Bodström
Polisen i Stockholmsregionen
2000/01:837 av Margareta Cederfelt (m) till justitie-
minister Thomas Bodström
Polisverksamheten i Stockholmsområdet
2000/01:846 av Inger Lundberg (s) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Mobbning på fängelser
2000/01:847 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Skydd för homosexuella
2000/01:848 av Ronny Olander (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Markägarens kostnadsansvar vid utgrävningar
2000/01:849 av Inga Berggren (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Offentlig upphandling
2000/01:852 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Björn von Sydow
Beställningen av JAS 39 Gripen
2000/01:857 av Per Landgren (kd) till justitieminister
Thomas Bodström
Ekonomisk ersättning vid polisavspärrningar
2000/01:860 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Ensamma flyktingbarn
2000/01:863 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Filmavtal

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 mars.

14 § Kammaren åtskildes kl. 17.41.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 §
anf. 31 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 80
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 121
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 15.14 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.