
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2000/01:70</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 21 februari</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 17.58</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>19.00 - 19.55</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>----------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 15 februari.
2 §  Meddelande om aktuell debatt</pre><pre>Talmannen meddelade att en aktuell debatt om
Sveriges energiförsörjning skulle anordnas fredagen
den 9 mars kl. 9.00</pre><pre>3 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen ,
m.m.</pre><pre>Talmannen anmälde att följande faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen inkommit
och överlämnats till utskott:
2000/01:85 Förslag till Europaparlamentets och rå-
dets förordning om upprättandet av en fond för er-
sättning av skada orsakad av förorening genom
olja i europeiska vatten och om därmed förbundna
åtgärder KOM (2000) 802 till miljö- och jord-
bruksutskottet
2000/01:86 Förslag till Europaparlamentets och rå-
dets direktiv om ändring av rådets direktiv
91/671/EEG om obligatoriska användningen av
bilbälten i fordon under 3,5 ton KOM (2000) 815
till trafikutskottet
2000/01:87 Ändrat förslag till Europaparlamentets
och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv
95/53/EG om fastställande av principerna för or-
ganisationen av officiell kontroll på djurfoderom-
rådet och rådets direktiv 1999/29/EG om främ-
mande ämnen och produkter i djurfoder
KOM (2000) 777 till miljö- och jordbruksutskottet
2000/01:88 Ändrat förslag till Europaparlamentets
och rådets direktiv om ändring av direktiv
79/373/EEG om saluföring av foderblandningar
för djur KOM (2000) 780 till miljö- och jord-
bruksutskottet
2000/01:89 Förslag till rådets beslut om vissa
skyddsåtgärder när det gäller transmissibel spon-
giform encefalopati (TSE) och utfodring med
animaliskt protein KOM (2000) 820 till miljö- och
jordbruksutskottet
2000/01:90 Ändrat förslag till Europaparlamentets
och rådets förordning om förebyggande och kon-
troll av viss transmissibel spongiform encefalopati
(TSE) KOM (2000) 824 till miljö- och jordbruks-
utskottet
2000/01:91 Förslag till Europaparlamentets och rå-
dets direktiv om främmande ämnen och produkter
i djurfoder KOM (2000) 861 till miljö- och jord-
bruksutskottet
2000/01:92 Förslag till rådets förordning om att ingå
avtal genom skriftväxling mellan Europeiska ge-
menskapen och Bulgarien, Ungern och Rumänien
om ett ömsesidigt införande av handelsmedgivan-
den, lägre tullar inom kvoter och utökade för-
månskvoter, för vissa viner och spritdrycker, och
om ändring av förordning (EG) nr 933/95 om
öppnande och förvaltning av gemenskapstullkvo-
ter för vissa viner KOM (2000) 794 till miljö- och
jordbruksutskottet
2000/01:93 Meddelande från Kommissionen till Rå-
det och Europaparlamentet om Tillämpning av
försiktighetsprincipen och fleråriga förfaranden
för fastställande av TAC KOM (2000) 803 till
miljö- och jordbruksutskottet
2000/01:94 Skydd av djur under transport - kommis-
sionens rapport om de erfarenheter medlemssta-
terna gjort efter genomförandet av rådets direktiv
95/29/EG om ändring av direktiv 91/628/EEG om
skydd av djur vid transport KOM (2000) 809 till
miljö- och jordbruksutskottet
2000/01:95 Den gemensamma organisationen av
marknaden för humle. Förslag till ändring av för-
ordning (EEG) nr 1696/71 om den gemensamma
marknadsordningen för humle. Rapport från
kommissionen till rådet om situationen i humle-
sektorn KOM (2000) 838 till miljö- och jord-
bruksutskottet
2000/01:96 Förslag till rådets förordning som ändrar
förordning 1259/1999 om upprättande av gemen-
samma bestämmelser för system för direktstöd
inom ramen för den gemensamma jordbrukspoli-
tiken, rådsarbetsgrupp den 9 februari 2001 (small
farmers) KOM (2000) 841 till miljö- och jord-
bruksutskottet
2000/01:97 - Kommissionens rapport till rådet och
Europaparlamentet om strategin för kvalitén på
olivolja. - Förslag till rådets förordning om att
ändra förordning 136/66/EEG, samt förordning
(EG) nr 1638/98 gällande förlängning av stöd-
systemet och strategin för kvalitén på olivolja
KOM (2000) 855 till miljö- och jordbruksutskottet
2000/01:98 Kommissionens förslag till Rådets för-
ordning om användningen av förfarandet för aktiv
förädling i förvaltningen av vissa jordbruksmark-
nader KOM (2000) 868 till miljö- och jordbruks-
utskottet</pre><pre>4 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Motioner
2000/01:Sf17 till socialförsäkringsutskottet
2000/01:Ju4-Ju7 till justitieutskottet
2000/01:Sk26-Sk28 till skatteutskottet
2000/01:Ub24 till utbildningsutskottet</pre><pre>5 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 2000/01:KU14
och KU15</pre><pre>6 §  Lag om svenskt medborgarskap</pre><pre>Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SfU8
Lag om svenskt medborgarskap (prop.
1999/2000:147).</pre><pre>Anf.  1  GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Vi inbjuds nu till att fatta ett beslut
som innebär ett klart brott mot de principer som vi
har haft i vår lagstiftning sedan ett femtiotal år tillba-
ka och mer än så antar jag. Detta kommer att innebä-
ra, om förslaget skulle gå igenom, att vi i fortsätt-
ningen accepterar att man ska kunna ha två eller fler
medborgarskap i Sverige.
Den proposition som har lagts fram i det här ären-
det har stora brister. Och jag vill börja med att citera
statsvetaren och socialdemokraten Agne Gustafsson i
Lund som har "avrättat" den här propositionen fullt ut
under hösten. Han säger:
"Propositionen om medborgarskap har i fram-
ställningen om dubbelt medborgarskap sakliga och
formella brister med oprecisa frågeställningar, felak-
tigheter, bristfälliga redovisningar, till synes mer
avsedda att dölja och vilseleda än att klarlägga pro-
blemen."
Det är en ganska bra karakteristik av denna pro-
position.
Invändningarna mot de förändringar som föreslås
avfärdas med lätt hand, tonas ned, devalveras och
görs till nulliteter. Och även om man processar varje
invändning så avslutar man alltid med att säga att det
nog inte är så farligt, att det är så få och att det vid en
sammantagen bedömning inte har så stor betydelse.
Och detta görs på område efter område.
Medborgarskap reglerar en tillhörighet till en na-
tion och en stat. Med ett medborgarskap följer för-
pliktelser och rättigheter, både för den enskilde med-
borgaren och för staten. Det är i och för sig riktigt -
det är vi de första att notera - att en ökad internatio-
nalisering och medlemskapet i EU bl.a. har medfört
att fler människor än tidigare bosätter sig i andra
länder för att arbeta eller för att undgå hemlandets
förföljelser och förtryck.
Moderata samlingspartiet är i högsta grad angelä-
get om ökad rörlighet och större möjligheter för män-
niskor att bosätta sig och arbeta i andra länder. Men
detta innebär på intet sätt att medborgarskapet har fått
en mindre betydelse. Goda skäl talar i stället för att
man ska stärka medborgarskapets status och innehåll.
Men regeringen devalverar medborgarskapet genom
sitt förslag till dubbelt eller flerfaldigt medborgar-
skap, och detta i en situation där vi har en mycket
splittrad opinion omkring detta i landet, och vi blir
ensamma i Norden att införa dessa bestämmelser.
Vi inser från Moderata samlingspartiet att vi själv-
fallet måste göra undantag från den princip om med-
borgarskap som vi har i dag genom att många männi-
skor faktiskt inte kan avsäga sig sitt gamla medbor-
garskap även om de skulle vilja. Och ibland kan det
också vara förenat med stora svårigheter även om
man skulle kunna göra det. Det gäller inte minst alla
de människor som har kommit hit på grund av inbör-
deskrig eller efter att ha blivit förföljda i sina hem-
länder. Det kan även finnas andra orsaker till att de
har lämnat sina hemländer. Men de kan inte komma
tillbaka och avsäga sitt medborgarskap, och därför
måste man göra naturliga undantag, och det har vi
också sagt att man ska göra i fortsättningen.
Regeringen pekar ju ut fyra problemområden som
behandlas både i propositionen och i betänkandet.
Jag ska börja med att ta upp rösträtten. Enligt vår
uppfattning är det principiellt felaktigt att man ska
kunna rösta i parlamentsval i mer än ett land. Man
kan ju i och för sig säga att man kanske inte skulle
göra det så ofta eller att man ens gör det nu. Vi har ju
flera människor som har dubbla medborgarskap. Det
är ju klart att man som flykting inte åker tillbaka till
sitt hemland och röstar, om det nu går att rösta i det
landet över huvud taget på ett rimligt och seriöst sätt.
Men om man gör dubbla eller flerfaldiga medborgar-
skap till huvudregel då skulle problemet komma upp
till ytan på ett helt annat sätt. Långt fler människor
som kommer från länder där det faktiskt hålls parla-
mentsval och där man fortfarande är medborgare och
som får svenskt medborgarskap kan då antagligen
ganska lätt åka och rösta i olika länder, kanske t.o.m.
i tre olika länder, vem vet. Detta menar vi från vår
utgångspunkt är principiellt felaktigt.
Samma sak gäller valbarhet. Vad är det som hind-
rar att man faktiskt kan bli både kommunfullmäktig i
ett land och riksdagsman i ett annat land? Det kan ju
hända att det har funnits någon som har kunnat göra
det i det nordiska perspektivet. Men att kunna göra
detta så att säga i ett totalperspektiv menar vi också är
principiellt felaktigt. Det är möjligt att det inte kom-
mer att handla om många personer. Det är möjligt att
det inte är ett stort problem. Men principiellt menar vi
att det är felaktigt.
Ska man ha skyldighet att göra värnplikt i olika
länder? Alla har ju inte värnpliktsarméer, men många
har de. Ska man först göra värnplikt i det ena landet
för att sedan bli inkallad för att göra värnplikt i det
andra landet? Ja, det tonas naturligtvis ned som så
mycket annat i denna proposition och i detta betän-
kande. Man säger att det säkert inte är något problem,
osv.
Hur blir det med lojalitetskonflikter? Ska man an-
ställa personal i utlandsuppdrag för militären, i freds-
bevarande operationer och kanske i andra känsliga
positioner i det svenska försvaret? Finns det dubbla
lojalitetskonflikter eller inte? Ja, då kanske man kan
göra en bedömning och säga till någon att han eller
hon inte är så lämplig att vara på ett visst jobb med
tanke på detta. Men då närmar vi oss diskriminering,
och jag har förstått att det värsta Mona Sahlin vet är
diskriminering.
Beträffande integration kan det vara så som rege-
ringen skriver, att det kan befrämja integration att ha
dubbla eller flerfaldiga medborgarskap. Men det kan
också vara precis tvärtom. Det har faktiskt påpekats
från olika håll att den aspekten kan finnas och som är
minst lika tung. Men den väljer regeringen att tona
ned och i stället tona upp sin version.
Jag tror att det lika gärna kan vara så att integra-
tionen befrämjas av att man tar ställning och faktiskt
satsar på det nya land där man har valt att bosätta sig.
Jag går in på ett par andra frågor. Först om natu-
ralisation. Vi har föreslagit att medborgarskapet
skulle kunna återkallas i vissa fall. I dessa yttersta
dagar ser vi notiser i pressen om att personalen vid
Migrationsverket, med all sannolikhet i något fall, har
begått tjänstefel och beviljat en person, som inte
skulle vara kvalificerad för det, ett svenskt medbor-
garskap. Dessa personer har erhållit svenskt medbor-
garskap på grund av tjänstefel. Detta utreds. Vi vet
inte hela bakgrunden. Låt oss ponera, utan att det
behöver vara så i det här fallet, att det dessutom har
varit fråga om mutor och bestickning, att det har varit
fråga om personer som har ett förflutet med grav
brottslighet men som får medborgarskap genom
tjänstefel och mutor. Ska inte dessa medborgarskap
kunna återkallas? Om en terrorist eller en grov mör-
dare eller narkotikabrottsling har fått svenskt med-
borgarskap genom att ljuga och bluffa om sin identi-
tet och annat och dessutom innehar ett annat redan
tidigare - det är hela tiden fråga om dubbla medbor-
garskap - ska man inte kunna dra tillbaka ett sådant
medborgarskap och säga: Nog är nog? Hur naiva och
flata får vi vara? Om man föreslår att det ska bli hu-
vudregel med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap
borde det inte vara så stort problem att kunna säga:
Nog är nog. Detta framför allt när regeringen i övrigt
devalverar medborgarskapets betydelse.
Vi anser vidare att det är naturligt att människor
som vill tillhöra Sverige, vill bo och arbeta här och
känna delaktighet i samhället också ska ha något så
när rimliga kunskaper i svenska och om svenska
värderingar. Därför föreslår vi att man inför något
slags språktest, dock med vederbörliga undantag för
äldre människor och människor av vilka man rimli-
gen inte kan begära att de ska uppfylla sådana språk-
krav, men vi föreslår det som huvudregel. Nej, det
behövs inte enligt regeringen därför att man hela
tiden devalverar medborgarskapets betydelse.
Svenskkunskaper och kännedom om svenska vär-
deringar är väl i dessa dagar väldigt viktigt att försöka
bibringa de nya svenskarna. Det kan förstärkas ytter-
ligare genom att man - låt vara att det inte är någon
stor fråga och kanske kan tyckas lite löjlig i vissa
sammanhang - genomför värdiga ceremonier när
någon blir antagen som svensk medborgare. Detta är
en fråga för staten. Man blir nämligen medborgare i
ett land och inte i en kommun. Därför menar vi att det
är svenska staten som ska tillhandahålla en låt vara
enkel men en värdig ceremoni för varje person som
blir svensk medborgare. Det ska inte vara så därför att
man råkar vara registrerad i en viss kommun som
kanske på frivillig basis ordnar något jippo för att
välkomna de nya, utan det ska vara en värdig och bra
ceremoni för var och en som får ett svenskt medbor-
garskap.
Fru talman! Vi har fem reservationer, och vi står
bakom alla dessa. Vi har också ett särskilt yttrande,
men vi kommer att yrka bifall bara till reservation 1.
Det är där vi kommer att begära omröstning.
Jag vet mycket väl att vi är ensamma bland parti-
erna här i riksdagen om att ha dessa åsikter, men vi är
definitivt inte ensamma ute i verkligheten. Långt fler
människor stöder vår syn på frågan om dubbelt med-
borgarskap än vad vi kanske har representation för i
riksdagen. Det här är en fråga som berör många där-
för att den innehåller en hel del symbolik. Hoppas
kan man ju alltid att någon skulle ha tagit intryck,
men jag är inte så optimistisk. Tack, fru talman!</pre><pre>Anf.  2  MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 2, och i övrigt står jag självfallet bakom
samtliga kristdemokratiska reservationer.
Vi kristdemokrater är mycket positiva till rege-
ringsförslaget i stort. Vi tycker att det är viktigt att
kunna behålla det gamla medborgarskapet även om
man skaffar ett nytt, ett svenskt medborgarskap. Den-
na regel har två effekter.
Den första effekten gäller dem som redan är
svenska medborgare. Om de önskar att skaffa sig ett
nytt medborgarskap i ett annat land, och i det landet
tillåts att man kan ha dubbelt medborgarskap, behö-
ver man inte förlora sitt svenska medborgarskap.
Den andra effekten gäller de personer som redan
är bosatta i Sverige och vill bli svenska medborgare.
De behöver inte heller förlora eller avsäga sig sina
tidigare medborgarskap.
Vi ser en stor fördel i det. Det handlar om en del
av integrationen i Sverige. Det är oerhört viktigt för
varje människa att inte förlora eller tappa sin rötter.
Fru talman! Kristdemokraterna har några syn-
punkter som regeringen ej har tagit hänsyn till.
Den första synpunkten gäller svenskt medborgar-
skap genom adoption. Den nya lagen säger: "För att
barn över 15 år skall få svenskt medborgarskap krävs
viss hemvisttid." Skälen härför anges vara att samma
regler ska gälla för adoptivbarn som för biologiska
barn.
Vi anser emellertid att en annan ordning kan gälla
för adoptivbarn än vad som gäller för biologiska barn,
eftersom familjeförhållandena skiljer sig åt. Barn som
kommer till Sverige med sin familj har normalt sam-
ma medborgarskap som föräldrarna, medan adoptiv-
barn oftast inte har samma medborgarskap som ad-
optivföräldrarna när barnet kommer till Sverige.
Fru talman! Vi anser att barn som adopteras efter
fyllda 12 år men före 18 års ålder ska ha rätt att för-
värva svenskt medborgarskap genom anmälan om att
en av föräldrarna är svensk medborgare.
Den andra synpunkten gäller svenskt medborgar-
skap för statslösa barn och ungdomar. Vi anser att det
i medborgarskapslagen bör klargöras vem som ska
kunna göra en anmälan om svensk medborgarskap för
ett statslöst barn. Om förälder eller annan vårdnads-
havare saknas bör enligt vår mening en god man
kunna göra det.
Fru talman! Den tredje synpunkten gäller infor-
mation och handläggning av medborgarskapsärenden.
Vi anser att det är mycket viktigt att informationen
till den som ansöker om dubbelt medborgarskap är
grundlig. Alla problem som kan uppstå till följd av
dubbelt medborgarskap måste vara tydligt definierade
i en information som skickas ut. Eftersom det är
Migrationsverket som beslutar om svenskt medbor-
garskap bör det enligt vår mening vara Migra-
tionsverket som står för informationen. Tack för or-
det.</pre><pre>Anf.  3  ANITA JÖNSSON (s):
Fru talman! Dagens debatt om ny lag för svenskt
medborgarskap har föregåtts av en lång process.
Jag har haft tillfälle att vara med i den kommitté
som arbetat fram förslaget som den här propositionen
i allt väsentligt bygger på. Det var en i huvudsak enig
parlamentarisk kommitté som stod bakom utredning-
en. När vi nu har haft den politiska processen i ut-
skottet kan vi tyvärr konstatera att moderaterna inte
höll loppet ut, eftersom de vill behålla en otidsenlig
medborgarskapslag - ett märkligt ställningstagande
för ett parti som talar vitt och brett om EU och inter-
nationaliseringen.
Vi har i den här kammaren haft många debatter
just om internationaliseringen ute i världen, om hur vi
ska förhålla oss som samhälle till människor som
flyttar från sina länder frivilligt på grund av arbete, av
anknytning eller som flyttar ofrivilligt på grund av
krig eller förföljelse. Vi kan konstatera att världens
gränser mer och mer suddas ut. Med teknikens hjälp
kan vi röra oss mycket snabbare och information från
hela världen kommer sekundsnabbt in i våra hems
TV-apparater.
Vi socialdemokrater, tillsammans med en bred
majoritet i utskottet, kan konstatera att stora föränd-
ringar har skett i samhället under de 50 år som lag-
stiftningen varit gällande. Mot denna bakgrund är den
nuvarande lagstiftningen i behov av modernisering
och anpassning till de nya förhållanden som gäller.
Dagens lagstiftning bygger på tre grundprinciper.
För det första bygger den på härstamningsprincipen
som innebär att föräldrarnas medborgarskap är avgö-
rande för vilket medborgarskap barnet ska få vid
födseln. För det andra bygger den på undvikande av
dubbelt medborgarskap. För det tredje bygger den på
undvikande av statslöshet.
Med dagens förslag utgör härstamningsprincipen
fortfarande grunden. Den utvecklas dock något, och
förslaget innebär att barn med svensk far alltid ska
förvärva svenskt medborgarskap vid födseln om bar-
net föds i Sverige. Föds barnet utomlands och föräld-
rarna inte är gifta med varandra ska barnet kunna
förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan.
För att ytterligare understryka vikten av undvi-
kande av statslöshet är det angeläget att införa be-
stämmelser som underlättar förvärv av svenskt med-
borgarskap för barn som fötts här såsom statslösa.
Utskottsmajoriteten föreslår därför att statslösa barn
som har permanent uppehållstillstånd och hemvist här
ska kunna få svenskt medborgarskap genom en an-
mälan innan barnet har fyllt fem år. Statslösa barn
som är inflyttade till Sverige ska kunna bli svenska
medborgare efter en anmälan om att de har bott här i
tre år med permanent uppehållstillstånd och hemvist i
Sverige. Det innebär att Sverige på ett kraftfullt sätt
lever upp till de internationella konventioner som
Sverige har ålagt sig att följa.
När det gäller frågan om att inte tillåta dubbelt
medborgarskap görs en förändring. Det ska fullt ut bli
tillåtet att ha dubbelt medborgarskap, vilket medför
att de bestämmelser som i dag finns i medborgar-
skapslagen tas bort. Som en följd av detta ska 1963
års konvention frånträdas. I stället godkänns 1997 års
europeiska konvention om medborgarskap som är
neutral i fråga om medborgarskap och som överläm-
nar till konventionsstaterna själva att bestämma i
vilken utsträckning dubbelt medborgarskap ska tillå-
tas.
Vid översynen av vilken betydelse medborgarska-
pet har i dag för den enskilde och för det land som
man lever i konstateras att utlänningar i svensk inter-
nationell privat- och processrättslig lagstiftning i stor
utsträckning jämställs med svenska medborgare ge-
nom att hemvistprincipen, dvs. landet där man bor, är
avgörande i de flesta fall och inte nationalitetsprinci-
pen.
Av propositionen framgår att i dag har ca 300 000
personer i Sverige dubbelt medborgarskap, antingen
direkt enligt lagstiftningen eller på grund av att de är
villkorsbefriade vid naturalisation. Det finns inte
något i dag som pekar på att detta skulle medföra
några större problem i Sverige.
Vilka fördelar är det då för den enskilde att kunna
behålla sitt gamla medborgarskap?
Med ett dubbelt medborgarskap kan man utan till-
stånd bosätta sig och arbeta i vart och ett av medbor-
garskapsländerna. Man undviker krångliga visum-
regler. För vissa människor kan det ge en viss trygg-
het att behålla det gamla medborgarskapet, bl.a. för
de som har tankar på att förr eller senare återvända till
sitt ursprungsland. Det kan bidra till snabbare integre-
ring i det nya samhället och kan även ses som ett led i
integrationsprocessen.
Vi kan se fyra områden där det kan uppkomma
problem till följd av att personer har dubbelt medbor-
garskap.
Det första området gäller den dubbla rösträtten.
Utskottet gör samma bedömning som regeringen, att
det är få som kommer att använda sig av den möjlig-
heten. Det har undersökts huruvida det går att skapa
en bra lagstiftning och ett bra administrativt system
för att undvika att man ska kunna rösta i två länder.
Man har tittat på andra länder, men man har inte
lyckats att finna en lagstiftningsmetod som på ett
tillfredsställande sätt klarar uppgiften.
Det andra området gäller de problem som kan
uppstå när någon behöver konsulärt bistånd. Det
handlar om att ge stöd och skydd åt personer som
reser i andra länder och som av någon anledning
råkar ut för något som gör att man behöver hjälp av
Utrikesdepartementet. Utskottet konstaterar att den
som har ett dubbelt medborgarskap befinner sig i en
utsatt position. Men det är upp till den enskilde att
göra den bedömningen i samband med att man be-
stämmer sig för om man vill ha kvar sitt gamla med-
borgarskap. Det är viktigt att informationen vid det
tillfälle som man söker medborgarskap är så tydlig
och informativ att den sökande har helt klart för sig
vilka problem som kan uppstå.
Det tredje området rör frågor som hänger samman
med fullgörande av värnplikt. Sverige har i dag kon-
ventioner och överenskommelser med många länder
och därmed blir problemen relativt små. Precis som
jag sade tidigare får detta framgå av tydlig informa-
tion för att i sista hand ge möjlighet för den enskilde
att göra sin bedömning.
Det fjärde området handlar om att det kan finnas
säkerhetsaspekter med dubbelt medborgarskap. Det
skulle kunna leda till dubbla lojaliteter mot länder och
till lojalitetskonflikter. Man har därför tittat på hur det
ser ut i länder som tillåter dubbelt medborgarskap och
då funnit att det erfarenhetsmässigt är andra faktorer
än dubbelt medborgarskap som är avgörande för om
man ägnar sig åt brottslig verksamhet som utgör en
säkerhetsrisk.
Försvarsutskottet har yttrat sig när det gäller per-
sonal inom Försvarsmakten med dubbelt medborgar-
skap. Man säger att denna aspekt får vägas in som en
av flera omständigheter vid den lämplighetstest och
säkerhetsbedömning som alltid sker inför en anställ-
ning inom försvaret.
Vi har precis som regeringen efter genomgång av
fördelar och eventuella nackdelar med dubbelt med-
borgarskap funnit att övervägande skäl talar för att
överge principen om undvikande av dubbelt medbor-
garskap. Nackdelarna är relativt begränsade medan de
enskildas intresse av att få ha dubbelt medborgarskap
väger tyngre. Det ska inte längre krävas enligt svensk
lag att den som söker svenskt medborgarskap ska
avsäga sig sitt tidigare medborgarskap. Inte heller ska
en svensk medborgare som förvärvar ett annat med-
borgarskap förlora det svenska medborgarskapet.
Som jag sade tidigare delar moderaterna inte den-
na uppfattning. Efter att jag har läst reservationen har
jag en liten fundering: Jag undrar var moderaternas
tal om valfrihet för individen finns. Anser inte mode-
raterna att de som söker är myndiga nog att avgöra
om de vill ha dubbelt medborgarskap, trots de pro-
blem som kan uppstå för den enskilde?
En annan fråga som tas upp i moderaternas reser-
vation är huruvida man ska ha någon form av prov i
svenska och samhällskunskap i samband med god-
kännande av svenskt medborgarskap. Frågan har
debatterats tidigare i den här kammaren och utskottet
har vid sin behandling i ämnet anfört att förutsätt-
ningarna för att lära sig svenska varierar i stor ut-
sträckning och att man därför inte bör uppställa något
sådant krav. Vad utskottet har gett uttryck för är att
av rättviseskäl bör frågor som rör kunskaper och
undervisning i svenska språket vara en sak för utbild-
ningsväsendet och att det saknas skäl för att reglera
detta inom medborgarlagstiftningen.
Språket, det är vi helt överens om, har stor bety-
delse för möjligheten att delta i samhällslivet. Det är
viktigt att professionell undervisning ges med god
kvalitet och anpassas till så individuella förhållanden
som möjligt. Men utskottsmajoriteten anser att det
ytterst är den enskilde individen som måste ta ansvar
för sin språkinlärning. I ett system med prov och
kontroll uppstår alltid svårigheter. Vilken kunskap-
snivå ska uppnås? Hur ska den dokumenteras? Låg
utbildningsnivå och därmed sammanhängande liten
studievana försvårar människors möjlighet att tillgo-
dogöra sig utbildning. Vissa skulle därför ha svårare
än andra att uppfylla ett eventuellt krav på svensk-
kunskaper. Redan utsatta grupper skulle få större
svårigheter att integreras.
Undantag måste naturligtvis finnas i ett sådant
system. Hur ska de se ut, och vilka gränsdragnings-
problem kan uppstå i samband med dessa undantag?
Det är svårt att få ett rättvist och praktiskt system.
Dessutom, de som har invandrat till Sverige och har
kommit så långt att de fullt ut vill delta i samhället
genom att bli svenska medborgare ska kunna göra det
utan onödiga hinder. Samhällets utgångspunkt måste
vara att alla invandrare av egen fri vilja gör det bästa
utifrån sina respektive förutsättningar för att förvärva
kunskaper i det svenska språket.
Fru talman! Det finns fler förändringar i detta för-
slag till ny medborgarskapslag. Det handlar bl.a. om
svenskt medborgarskap genom adoption, barn med
enbart utländskt medborgarskap, återvinnande av
svenskt medborgarskap, preskription av svenskt med-
borgarskap. Men jag ser att tiden inte räcker till för
att utveckla detta närmare. Låt mig bara konstatera att
vi nu får en modern och bra lagstiftning som stärker
medborgarskapet och bl.a. syftar till att ge människor
tilltro till vår ambition att underlätta steget in i det
svenska samhället genom svenskt medborgarskap.
Jag yrkar bifall till hemställan i SfU:s betänkande
8 och avslag på samtliga reservationer.</pre><pre>Anf.  4  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det kommer ju ytterligare talare, så
att jag får spara några repliker. Men jag vill ändå
fråga Anita Jönsson: Är det nu uppenbarligen helt
okej att en person kan rösta både till Sveriges riksdag
och till någon annat parlament eller en riksdag någon
annanstans där det finns möjlighet att göra detta på ett
rimligt och fritt sätt? Är det helt okej att man ska
kunna väljas till politiska ämbeten i två olika länder?
Vidare: Är det helt okej att man kan bli svensk med-
borgare utan att kunna någon svenska och utan att
man har någon kännedom om svenska värdegrunder
och svenska värderingar?</pre><pre>Anf.  5  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Gustaf von Essen sade i sitt anförande
att utskottsmajoriteten med lätt hand har devalverat
medborgarskapet. Jag vill påstå att det är precis tvärt-
om. Flera av oss som ingick i den kommitté som
lämnade ifrån sig betänkandet som svensk medbor-
garskap har verkligen penetrerat och gått igenom
precis de frågeställningar som Gustaf von Essen tar
upp. Vi har funnit att i hälften av de länder som vi
undersökte, drygt ett tjugotal, tillät man dubbelt med-
borgarskap. Det var länder som Frankrike, Italien,
Kanada, Turkiet, Storbritannien. Naturligtvis tittade
vi på om problematiken med att man röstar i mer än
ett land förekom och om det var ett stort problem. Vi
fann att det inte var på det sättet. Det var väldigt få
som utnyttjade den möjligheten.
Likaså när det gällde frågan om språktest eller ej
var det väldigt olika ute i världen. Jag tycker att det är
viktigt att det inte är medborgarskapet som avgör
huruvida du har möjlighet att lära dig det svenska
språket och tillgodogöra dig kunskaper om det svens-
ka samhället.
Jag förutsätter att de som bor och verkar i det här
landet har samma ambition att finna en möjlighet att
på bästa sätt få ett arbete, att få en gemenskap i det
här samhället. Då förutsätter det också att de kan
någonting om samhället. Men det är inte lagstiftning-
en om medborgarskapet i sig som på något sätt ska
vara metoden för att människor ska kunna uppnå en
integration på det sättet.</pre><pre>Anf.  6  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Anita Jönsson up-
penbarligen trots allt tycker att det är okej att man
röstar i två olika parlament. Även om det inte skulle
vara så vanligt, får vi ju se hur det blir när den nya
lagstiftningen har kommit till. Jag talar nu utifrån
principiella värdegrunder. Men jag konstaterar att där
har vi olika åsikter. Anita Jönsson tycker att det är
både möjligt och kanske t.o.m. okej att man kan göra
det.
Anita Jönsson tycker också uppenbarligen att det
är alldeles okej att man kan bli svensk medborgare
utan att kunna svenska språket, att det är upp till var
och en att av något slags personligt intresse lära sig
svenska och att det inte har något med medborgar-
skapet att göra. Med det synsättet devalveras med-
borgarskapet.
Det finns länder som har prov och det finns länder
som inte har prov. Från de länder som har prov går
det att hämta kunskap och tips om hur man skulle
kunna organisera sådana rätt enkla, men ändå, prov.
Jag tror personligen, och många med mig, att det blir
en positiv integrationsfaktor om man har ett litet tryck
på sig att lära sig svenska inför ett medborgarskap
och att det just framhäver medborgarskapets betydel-
se. Först då uppstår ju ett fullt deltagande i samhälls-
livet, enligt vårt sätt att se det.</pre><pre>Anf.  7  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! I propositionen precis som i utskottet
tas ju väldigt klart och tydligt upp vilka problem som
kan uppstå med dubbelt medborgarskap. Ett av dessa
som vi tycker kan vara ett problem utifrån vissa prin-
ciper är att man kan rösta i två länder. När vi har tittat
djupare på detta har det visat sig att det är väldigt få
som använder sig av den möjligheten. Därför gör vi
en annan bedömning än vad moderaterna gör. Vi
tycker att det är viktigare att tillåta dubbelt medbor-
garskap än att se de problem som eventuellt kan upp-
komma genom att man har rösträtt i två länder. Man
kan ju se i moderaternas reservation att det här hand-
lar om olika bedömningar.
Vi tycker, tillsammans med utskottsmajoriteten,
att det är viktigt att tillåta dubbelt medborgarskap
med tanke på hur människor rör sig och vilken bety-
delse det kan ha för integrationen. Vi tycker att det är
viktigare än de eventuella problem som kan uppstå
när det gäller t.ex. dubbel rösträtt eller när det gäller
att göra värnplikt i två länder.
Det är där den stora skiljelinjen ligger. Vi överlå-
ter åt den enskilde individen att själv avgöra, med
anledning av de problem som kan uppstå, om man
vill ha ett eller två medborgarskap.</pre><pre>Anf.  8  MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag vill lyfta fram en fråga till Anita
Jönsson som jag tog upp i mitt anförande. Det gäller
barn som har fyllt 12 år. Man gör ingen skillnad när
det gäller barn som kommer hit och ska ansöka om
svenskt medborgarskap. Jag anser fortfarande att det
är skillnad mellan adoptivbarn och biologiska barn.
De barn som kommer hit med sina föräldrar har redan
ett medborgarskap. De barn som kommer hit med
adoptivföräldrar har inte det. Varför gör man ingen
skillnad här?</pre><pre>Anf.  9  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Utskottet och utskottsmajoriteten har
gjort en annan bedömning. Man tycker att det är vik-
tigt att alla barn behandlas på samma sätt. Därför ska
det inte finnas någon speciell lagstiftning som endast
ska gälla för de barn som har fyllt 15 år och är adop-
terade. Det är det argumentet som har framförts i
utskottet, och det är samma argument som jag nu
lämnar till Magda Ayoub.</pre><pre>Anf.  10  MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag förstår ju att man inte vill göra
skillnad mellan barn. Så är det också när det gäller
andra regler. Men adoptivbarn som kommer hit har
inget medborgarskap. De ska tillhöra föräldrar som
bor här och redan har ett svenskt medborgarskap.
Även om det bara är en person som har det tycker jag
att det vore enkelt om man genom en anmälan kunde
förvärva svenskt medborgarskap. Det vore en viss
rättighet som man kunde ha när det gäller adoptiv-
barn.</pre><pre>Anf.  11  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Även de adopterade barnen har ju
oftast ett medborgarskap när de kommer till Sverige.
De är ju inte utan ett medborgarskap. Man har också
möjlighet att genom anmälan få ett svenskt medbor-
garskap, men först efter att man har bott ett antal år i
Sverige. Det är precis detsamma som gäller för andra
barn.</pre><pre>Anf.  12  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Man kan förvärva svenskt medbor-
garskap på fem sätt. Det vanligaste är genom födelse.
Men man kan också få svenskt medborgarskap ge-
nom adoption, legitimation, naturalisation och anmä-
lan. I dag är det så att den som är statslös eller be-
döms vara flykting kan bli naturaliserad redan efter
fyra års vistelse i Sverige.
Dagens medborgarskapslag bygger på tre grund-
principer. Här repeterar jag lite av vad Anita Jönsson
nämnde. Den första grundprincipen är härstamning-
sprincipen, som innebär att föräldrarnas medborgar-
skap är avgörande för vilket medborgarskap ett barn
ska få vid födseln. Den andra grundprincipen har
varit att undvika dubbelt medborgarskap och den
tredje att undvika statslöshet. Den stora förändringen
i förslaget till ny lag om svenskt medborgarskap är att
det fr.o.m. den 1 juli 2001 ska bli fullt möjligt att ha
dubbelt medborgarskap.
I Vänsterpartiet välkomnar vi denna nya lagstift-
ning. Det har gått 50 år sedan nuvarande lagstiftning
utformades, och under denna tid har stora förändring-
ar skett i samhället. Det är ju i dag betydligt vanligare
att personer bosätter sig i ett annat land än det där de
föds. Under dessa år har vi sett mycket ofrivilligt
flyttande som orsakats av krig och andra katastrofer.
Men vi har också sett en ökad frivillig bosättning i
vårt land på grund av kärlek och familjebildning eller
på grund av arbete. Personers rörlighet över nations-
gränserna har ökat.
Det har också skett en allmänt ökad internationali-
sering. Svensk internationell privat- och processrätts-
lig lagstiftning har utvecklats i riktning mot att en
persons hemvist tillmäts större vikt än medborgarska-
pet när det blir ett val mellan olika rättssystem. Och
visst är det så att den nuvarande lagen är i behov av
modernisering och anpassning till nya förhållanden.
Det finns ju en rad fördelar som talar för att ett
dubbelt medborgarskap ska tillåtas. Den enskilde kan
utan särskilt tillstånd bosätta sig och arbeta i vart och
ett av medborgarskapsländerna, och hon eller han kan
besöka ursprungslandet utan hänsyn till visumregler.
Det verkar rimligt att den trygghet det innebär att ha
kvar det gamla medborgarskapet ska bidra till en
snabbare integrering i samhället. Det framgår av
propositionen att totalt ca 300 000 personer i Sverige
beräknas ha dubbla medborgarskap antingen direkt,
enligt lagstiftningen, eller på grund av praxis genom
villkorsbefrielse vid naturalisationen.
Trots att det redan i dag finns ett stort antal perso-
ner med dubbelt medborgarskap har det vad jag vet
inte framkommit några mer påtagliga problem. Jag
vill därför hålla med regeringen om att de nackdelar
som kan följa av ett dubbel medborgarskap är relativt
begränsade och att de enskildas intresse av att få
inneha dubbelt medborgarskap väger tyngre.
I några motioner har vi i Vänsterpartiet tagit upp
kostnaderna för att ansöka om svenskt medborgar-
skap. Det är ju ett bekymmer om många kvinnor och
män inte kan eller vågar ansöka om svenskt medbor-
garskap på grund av de ekonomiska kostnader det för
med sig. Det är också mycket beklagligt att avgiften,
som är på 1 500 kr, tas ut vare sig ansökan beviljas
eller ej. Om man får avslag och trots detta får betala
1 500 kr - kommer man då att söka igen?
Som princip anser jag att Sverige bör sträva efter
att en ansökan om svenskt medborgarskap inte ska
påverkas av ett ekonomiskt hinder. Invandrade perso-
ner har många gånger flytt sin hemländer på grund av
att de har fråntagits sina demokratiska rättigheter. Att
kunna ansöka om svenskt medborgarskap är en
grundläggande demokratisk rättighet, och ett med-
borgarskap är ju ytterst ett krav för vissa befattningar
och arbeten. Det är tyvärr många som efter fem år i
Sverige inte har hunnit få egna inkomster. De kan
vara beroende av ekonomiskt bistånd. De har absolut
inte råd att betala 1 500 kr per person för att kunna
ansöka om svenskt medborgarskap. De får heller
inget ekonomiskt bistånd från socialtjänsten för dessa
kostnader eftersom detta inte anses ingå i begreppet
skälig levnadsnivå.
Eftersom propositionen inte behandlade avgiften
vid ansökan skrivs det i utskottstexten att utskottet
utgår från att regeringen förutom den sedvanliga
budgetbehandlingen i samband med uppföljningen av
den nya lagen även granskar effekterna av avgifternas
storlek och utformning. Det skrivs också i betänkan-
det att avgiften är så pass hög att den för många män-
niskor kan utgöra ett problem. Med tanke på denna
text i utskottsbetänkandet valde vi i Vänsterpartiet att
bara ha ett särskilt yttrande. Migrationsverket erhåller
i dag anslag som ska täcka kostnaderna för själva
handläggningen medan avgifterna går till statskassan.
En förändring av avgifterna medför därför inte ökade
utgifter utan endast minskade statsliga intäkter. Detta
bör staten ha råd med.
Målet för integrationspolitiken är att ge alla lika
möjligheter och rättigheter oavsett etnisk och kultu-
rell bakgrund, att skapa en samhällsgemenskap med
samhällets mångfald som grund och att verka för en
samhällsutveckling av ömsesidig respekt och tolerans
som alla oavsett bakgrund ska vara delaktiga i och
medansvariga för. Att få svenskt medborgarskap är
ett viktigt led i integrationsprocessen, inte minst för
att det ger en full politisk delaktighet i Sverige. Av-
slutningsvis vill jag yrka bifall till hemställan i betän-
kandet.</pre><pre>Anf.  13  BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! I socialförsäkringsutskottets betän-
kande nr 8, Lag om svenskt medborgarskap, finns det
med två yrkanden från Centerpartiets partimotion
Mångfald och lika möjligheter. Den motionen är från
allmänna motionstiden 1999/2000. I vår partimotion
har vi beskrivit hur vi vill forma politiken för att få ett
samhälle där alla människors lika värde och rättighe-
ter ska få ett tydligt genomslag.
När vi nu föreslår en ny lag om svenskt medbor-
garskap är det en 50 år gammal lag som vi förändrar.
Under dessa 50 år har det hänt väldigt mycket inom
detta område. Vi har gått från perioder med ganska
stor arbetskraftsinvandring till den situation vi befin-
ner oss i i dag med en stor andel flyktingar.
Många människor har kommit hit därför att deras
högsta önskan är att få börja ett nytt liv i ett land långt
bort från det land de lämnat. Anledningarna till att de
valt att flytta eller tvingats att fly är ganska skiftande.
En del av dem som kommit hit önskar inget högre
än att få återvända till sitt hemland så fort detta är
möjligt. Andra personers förhoppningar är att få stan-
na här, lära sig det svenska språket och kunna försörja
sig genom att komma in på den svenska arbetsmark-
naden.
Medborgarskapet är mycket betydelsefullt för in-
tegrationsprocessen i det svenska samhället. Det ger
möjligheter för våra invandrare att verka i samhället
på lika villkor som andra. Sverige har haft en strikt
syn på medborgarskapet, och många människor som
lever i Sverige i dag har inte haft möjlighet att förvär-
va medborgarskap på grund av att de inte kan avsäga
sig sitt nuvarande medborgarskap.
Medborgarskapet har länge varit ett dilemma i den
europeiska politiken. Den klassiska skiljelinjen går
mellan den tyska principen med släktskap och famil-
jeanknytning som grund och den franska territoriella
principen. Sverige har tillämpat idén om medborgar-
skap genom familjeanknytning. Barn till invandrare
har behållit föräldrarnas medborgarskap, och enligt
lagstiftningen har det inte varit tillåtet med dubbelt
medborgarskap.
Medborgarskapet har betydelse för identifikatio-
nen med det land man lever i. Dubbelt medborgar-
skap underlättar integrationsprocessen och motverkar
den oro, den skuld och det främlingskap som många
människor upplever i sin vardag. Den situation som
rått fram till nu, att många människor som lever i
Sverige inte har haft möjlighet att förvärva medbor-
garskap, har inte varit acceptabel. Centerpartiet anser
att Sverige ska acceptera dubbelt medborgarskap fullt
ut. Det bör också bli lättare för barn och ungdomar att
få svenskt medborgarskap. Dessa förslag från vår
motion är nu tillgodosedda i det här betänkandet.
Enligt 1950 års medborgarskapslag krävs att man
kan styrka sin identitet fullt ut för att kunna förvärva
medborgarskap. Det har lett till problem för stora
grupper av invandrare, framför allt för flyktingar och
personer som kommer från länder som saknar en
fungerande statlig administration - s.k. statslösa.
Oklar identitet är den vanligaste orsaken till avslag på
ansökningar om svenskt medborgarskap. Lagstift-
ningen är numera förändrad så att personer med oklar
identitet ska kunna beviljas medborgarskap efter åtta
års vistelse här i landet.
I vår motion har vi i Centerpartiet föreslagit att
barn som föds i Sverige och vars föräldrar lever här
och har permanent uppehållstillstånd ska kunna er-
hålla svenskt medborgarskap efter anmälan. Barn
som kommer till Sverige och beviljas uppehållstill-
stånd ska ges möjlighet till medborgarskap innan de
börjar skolan.
I FN:s barnkonvention artikel 7 stadgas att barn
ska ha rätt att förvärva medborgarskap. Svensk med-
borgarskap förvärvas enligt härstamningsprincipen,
men det är också möjligt att förvärva det under vissa
andra förutsättningar. Barn som föds i Sverige av
utländska föräldrar får inte svenskt medborgarskap
från födseln utan kan i stället få samma medborgar-
skap som föräldrarna. Om föräldrarna är statslösa
saknar barnet alltså medborgarskap. Enligt Barn-
kommittén levde det ca 4 000 statslösa barn i Sverige
1996/97. Det antalet har sannolikt ökat sedan dess.
I utredningen Svenskt medborgarskap, SOU
1999:34, som ligger till grund för det här betänkandet
föreslogs att en bestämmelse skulle införas i medbor-
garskapslagen vars syfte skulle vara att underlätta för
statslösa barn att förvärva svenskt medborgarskap. Vi
i Centerpartiet har också förslag i vår motion som
ligger helt i linje med vad som föreslås i betänkande
SfU8.
Många människor som lever i Sverige har inte
möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap på
grund av att de inte kan avsäga sig sitt nuvarande
medborgarskap enligt praxis som råder i födelselan-
det. Denna restriktiva hållning tillämpas i Tyskland,
Norge och Finland medan Polen, Kanada och Stor-
britannien tillåter dubbla medborgarskap. Många
svenskar och utländska medborgare har i dag en
verklig och djup anknytning till två länder, och öns-
kemålen om att kunna ha dubbelt medborgarskap
växer. Den internationella utvecklingen har gått mot
ett ökat tillåtande av dubbla medborgarskap. Därför
är det tillfredsställande att vi i Sverige också kommer
att godkänna detta nu.
Det som anförts mot införandet av dubbelt med-
borgarskap har bl.a. varit rätten att rösta i flera länder.
Det är en principiellt viktig fråga, men den har inte så
stor betydelse i praktiken. Få av dem som får dubbelt
medborgarskap kommer att ha möjlighet eller intresse
av att använda sin rösträtt i två länder.
Internationaliseringen motiverar en mer tillåtande
syn på dubbla medborgarskap. Regler om dubbelt
medborgarskap innebär också att svenskar som är
bosatta i utlandet inte automatiska förlorar sitt svens-
ka medborgarskap när de blir medborgare i ett annat
land.
Fru talman! Centerpartiets båda yrkanden i vår
partimotion har tillgodosetts i det här betänkandet.
Därför yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet i
dess helhet.</pre><pre>Anf.  14  ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! I dag bör vi vara glada. Vi gör något
gott när vi stiftar denna nya lag. Det är en lag som
öppnar vardagen för en stor grupp människor som
hittills på något sätt har levt ett ofullständigt liv i
Sverige eller utomlands. Vi kommer alla ihåg ishock-
eyspelaren som grät när han upptäckte att han inte
fick representera Sverige därför att han redan hade
fått amerikanskt medborgarskap. Det är inte så få
svenskar som i dag verkar och bor på väldigt många
ställen i världen. Många av dem har antagligen tagit
ett annat medborgarskap. Det kan vara forskare som
vi på något sätt förlorar en gång för alla om de blir
amerikanska medborgare på grund av sitt arbete vid
ett stort amerikanskt universitet. Känslan att förväg-
ras fullvärdig återkomst till hemlandet bör var tung
för dem.
Denna fråga om dubbelt medborgarskap är inte en
invandrarfråga. Det är klart att den är väldigt viktig
för oss som är födda i ett annat land. Men så länge
som diskussionen om dubbelt medborgarskap bara
centrerades kring de nya svenskarna, som man brukar
säga, var jag motståndare till en sådan lag. Man ska
inte skapa privilegier för en viss grupp. Men det gäl-
ler som sagt också ishockeyspelaren, som har spelat
under en lång tid med stor vinst för honom själv, för
det nya landet och för det gamla landet, som vill
återkomma och representera sitt eget land.
Medborgarskap hör ihop med den nationella sta-
ten och med en historisk process som vi kanske ska
titta tillbaka på lite grann. Före första världskriget
vandrade min fars släktingar, rumänska makedonier,
från turkiska imperiet. De vandrade från Makedonien
till Australien eller USA och gjorde affärer. Det tog
många år, men de kom tillbaka med guld. Deras ma-
kedonsk-rumänska by mådde jättebra på grund av
denna globalisering som gick väldigt långsamt.
Rumänska herdar vandrade från fjällen i Rumäni-
en till Kaukasus med får eller boskap och kom tillba-
ka när årstiden växlade.
Vad var det som satte stopp för den här mycket
stora rörligheten i världen? Konsolideringen av natio-
nalstaten efter första världskriget och den ryska s.k.
revolutionen, födelsen av en kommunistisk stat som
på en gång delade världen i två fientliga block.
Det var då det blev ett brott att lämna ett land. Det
var då lik efter människor som försökte fly Sovjet-
unionen låg på isen på floden mellan Rumänien och
Ryssland för att skrämma folk att inte röra sig.
Den överdrivna betydelse som ett enda medbor-
garskap har fått föddes då, och den förstärktes under
30- och 40-talen när extremnationalismen var så stark
i hela Europa, med de följder vi känner till.
Jag tycker att det är mycket glädjande att vi på ett
avslappnat sätt och i samförstånd i dag kan diskutera
dubbelt medborgarskap. Det är klart att denna nya
ordning har både fördelar och nackdelar för de två
berörda staterna och för individen. Men själva det
faktum att vi så lugnt kan diskutera denna fråga är
faktiskt en vinst för oss alla. Vi är inte längre så rädda
för varandra.
Vem har gjort mycket stort oväsen de senaste åren
när det gäller människornas tillhörighet till en eller
annan stat? Jo, det var de där hemska våldshärskarna
som inte ville släppa sin position. Det var i mitt första
hemland, i Rumänien, de f.d. kommunisterna som
ville skrämma folket med västvärlden. Då var plöts-
ligt exilrumänerna det värsta man kunde tänka sig -
de där konstiga personerna som hade lämnat landet
när det var som värst och som nu ville komma tillba-
ka och köpa landet.
Med den här propagandan satte man i gång många
våldsamma sammanstötningar. Den som drev politi-
ken till sin yttersta spets var Milosevic och vi vet vad
han har gjort, så vi ska vara mycket glada för att vi i
dag röstar för en ny medborgarskapslag.
Så till rösträtten. Jag ska försöka tänka efter vad
jag skulle ha gjort om jag hade haft dubbelt medbor-
garskap från 1989-1990, när diktaturen föll i Rumä-
nien, till i dag. I Rumänen har det ägt rum ett val
1990, ett val 1992, ett val 1996 och ett val 2000.
Ärligt talat, skulle jag ha åkt tillbaka för att rösta? Det
är inte bara en fråga om tid, om pengar, om att sätta
sig in, om att anmäla sig osv. Det är över huvud taget
en fråga om hur mycket jag kunde engagera mig i två
länders politik samtidigt.
En gång skulle jag absolut ha åkt. Det var förra
hösten. Varför? Därför att extremnationalismen hota-
de att isolera landet på nytt. Vi hade fått alldeles för
många röster för alla dessa hemska spöken. Och då
var det nödvändigt i demokratins försvar. Det skulle
ha varit mycket bra om exilrumänerna hade haft möj-
lighet att åka och rösta för att stoppa vansinnet.
Varför ska vi alltid se faror i förändringen? Varför
ska vi inte se den positiva vinsten som kan växa ur
förändringen? Just det här att vi har blivit världsmed-
borgare, många av oss, kan betyda att vi bär med oss
demokratins lära och demokratins vardag också vid
svåra val. I valkampanjer skulle vi kunna bidra
mycket mer i länder där demokratin inte har stabilise-
rats, just därför att vi skulle vara fullt berättigade att
komma och hjälpa till.
Jag tror inte att det finns en fara i dubbelt med-
borgarskap, och jag är mycket glad för att vi gör den
här förändringen. Visst kan man diskutera språkfrå-
gorna. Men jag tror inte att medborgarskapet är den
bästa plattformen för att diskutera språkets betydelse
för den människa som har bosatt sig i ett land. Den
frågan borde vara löst mycket tidigare för människor-
na som börjar leva i det här landet, inte när det blir
dags att ansöka om medborgarskap. Men det är en
mycket komplicerad fråga och jag vill gärna ta upp
den en annan gång, kanske i en interpellation, kanske
i någon motion.
Jag yrkar bifall till propositionen.</pre><pre>Anf.  15  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Med all respekt för ett engagerat och
intressant anförande - det vill jag verkligen säga -
kunde man faktiskt tolka vissa avsnitt av anförandet
så att om man stod kvar vid principen om enkelt
medborgarskap, som vi gör, så skulle man åtminstone
på långt håll vara släkt med Milosevic.
Jag hoppas att det intrycket inte kvarstannar efter
att ha hört Ana Maria Narti igen.</pre><pre>Anf.  16  ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Absolut inte. Jag ville bara berätta om
den skräckpropaganda som har använts mycket inten-
sivt i Östeuropa, där man på nytt har satsat på att
människan bara kan ha en identitet. Det är förresten
inte alls sant. Det finns väldigt många människor med
blandad kultur i alla befolkningar. Rädslan för fler än
en identitet har varit ett redskap där. Därför tycker jag
att det är bra att vi nu har gjort resan bort från den
rädslan nästan helt och hållet.
Jag har inte velat identifiera moderaterna med
Milosevic, inte alls. Jag ber om ursäkt om det har
tolkats på det sättet.</pre><pre>Anf.  17  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Kamrater och åhörare! Jag tackar för
den här propositionen, för utredningen och betänkan-
det, och jag välkomnar dem.
Miljöpartiet har haft motioner och vi är glada för
att den om dubbelt medborgarskap nu är tillgodosedd.
Inom parentes sagt låter det lite ogint när det står att
den är tillgodosedd och därför avstyrks. Det är väl
kutym att man gör så, men det ser lite konstigt ut.
Många har talat om integrationsbefrämjande som
ett resultat av de här lagändringarna, och det är all-
deles riktigt. För den som känner en god och djup
gemenskap med sitt gamla land blir integrationen
bättre.
Men det har också andra fördelar. Jag känner väl
en iransk kvinna, som kom hit som ung och som har
studerat här. Nu har hon arbete och har etablerat sig i
Sverige. Hon har länge velat bli svensk medborgare
men har inte vågat det. Om hon skulle ha avsagt sig
sitt iranska medborgarskap skulle hon inte ha vågat
åka hem och hälsa på sin mamma. Nu kan hon göra
det, och det är jag jätteglad för.
Det görs, som nämndes av Birgitta Carlsson, även
en liten förbättring vad gäller styrkandet av identite-
ten. Man ska inte vara lika hård på den punkten.
Ibland är det nästan omöjligt att styrka identiteten.
Man kan också göra ytterligare förbättringar, som vi
vill fortsätta att kämpa för.
En annan sak som vi fortsättningsvis kommer att
uppmärksamma handlar om de statslösa barnen. I och
med uppehållstillståndet borde inte ett visst antal år
för hemvist behövas för barnen, och vi tycker att det
på sikt ska gälla både statslösa och asylsökande barn.
Detta vill vi följa upp och återkomma till så småning-
om genom motion och interpellation.
I sin helhet är dock de här lagändringarna av go-
do, och vi yrkar därför bifall till utskottets hemställan
i dess helhet.</pre><pre>Anf.  18  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag vill precis som Ana Maria Narti
börja med att säga att det här är en dag att vara glad
och tacksam över. Jag vill också tacka för den histo-
riska påminnelse som vi fick i Ana Maria Nartis in-
lägg.
Dagens diskussion är slutet på ett ganska långt ar-
bete men kanske början till ett väldigt annorlunda liv
för väldigt många människor både i vårt land och i
många andra länder. Den lag som vi nu ska ersätta
med en ny är 50 gammal. För att uttrycka det milt har
det hänt väldigt mycket i världen och i vårt land un-
der de 50 åren. Vi har också kunnat notera en fantas-
tisk uppmärksamhet liksom även intresse och lycka
från människor som de senaste månaderna har börjat
inse att det som de så länge har längtat efter och vän-
tat på nu ska bli möjligt.
Jag vill liksom många andra här från talarstolen
har gjort konstatera att det i stort sett, med några
tragiska undantag, finns en väldigt stor samstämmig-
het omkring den här viktiga frågan. Jag tycker också
att det är viktigt att detta slag av förändringar i vårt
samhällssystem får en väldigt stark uppslutning i
parlamentet.
Jag vill kommentera bara några av huvudpunkter-
na i förslaget, vilka redan har tagits upp på ett tydligt
och bra sätt i många inlägg. Den första och mest
uppmärksammade frågan är förstås den om att fullt ut
acceptera det dubbla medborgarskapet. Den frågan
har verkligen diskuterats ingående också i regeringen.
Jag vill först understryka att detta för mig inte i
första hand är en integrationsfråga utan en rättighets-
och anständighetsfråga, som är generell till sin ka-
raktär. Frågan har också minst två sidor. Den ena
handlar om utländska medborgare i Sverige som vill
söka svenskt medborgarskap utan att vilja klippa av
de band med det tidigare hemlandet som det tidigare
har funnits krav på. Den andra handlar om svenska
medborgare, inte bara ishockeyspelare utan många
andra, som jobbar på olika håll i världen och behöver
medborgarskap i det land som de bor och arbetar i
men inte vill ge upp det svenska.
Den ökade internationaliseringen har ju inneburit
att betydligt fler människor i dag har en reell anknyt-
ning till mer än ett land. Det är något som vi nu tar
konsekvenserna av och, tycker jag, ska underlätta,
acceptera och faktiskt också gilla och respektera.
Sverige är, som också har framkommit tidigare i dag,
inte ensamt om detta. Många länder i Europa har
under senare år ändrat sin lagstiftning, t.ex. Italien
och Schweiz. Andra länder accepterar sedan länge det
dubbla medborgarskapet, bl.a. Storbritannien, Frank-
rike och USA.
När det gäller våra nordiska grannländer kan det
väl vara av intresse att notera att det pågår ett lagstift-
ningsarbete i Finland med samma inriktning och att
det i Norge nu finns ett utredningsförslag om att till-
låta dubbelt medborgarskap.
I Sverige finns det, som redan har nämnts, ett stort
antal personer, ungefär 300 000, med dubbla med-
borgarskap. Vilka problem skulle vi tycka att det har
lett till för dem, för deras ursprungsland eller för
Sverige? Det går inte heller att se några sådana pro-
blem i de länder som tillåter dubbla medborgarskap.
Jag tycker att det är angeläget att en dag som denna
säga att detta är ett ställningstagande för individen.
Fördelarna just för individen med det dubbla
medborgarskapet har redan betonats av många, och
jag ska inte upprepa dem. Jag vill bara understryka att
det här verkligen är en efterlängtad reform, som gäl-
ler både invandrare i Sverige och utlandssvenskar på
många håll i världen.
Jag skulle kort också vilja beröra barnens och
ungdomarnas möjlighet att få svenskt medborgarskap.
Det är mycket angeläget att vi underlättar för dem
som växer upp i Sverige att få detta. Barnen är vår
framtid, och att visa att de fullt ut är välkomna i sam-
hällsgemenskapen är en anständighetsfråga.
Ett särskilt problem har gällt de statslösa barnen.
Det finns i dag ungefär 4 000 sådana i Sverige, och
det är förstås helt otillfredsställande och rimmar
urdåligt med våra internationella åtaganden t.ex. i
FN:s barnkonvention. Att undvika statslöshet, fru
talman, är oändligt mycket viktigare än att fortfarande
i dag kämpa och sprattla mot det dubbla medborgar-
skapet.
De nya reglerna innebär ju att ett statslöst barn
som föds i Sverige direkt kan få svenskt medborgar-
skap genom anmälan, om barnet har uppehållstill-
stånd och hemvist här. Även för barn med utländskt
medborgarskap innebär den nya lagen stora föränd-
ringar. En som inte har nämnts och som jag vill lyfta
fram är att ett barn med en svensk far alltid ska för-
värva svenskt medborgarskap vid födelsen, om barnet
föds i Sverige. Om barnet föds i utlandet ska det
kunna få svenskt medborgarskap genom anmälan.
I dag överför fadern sitt svenska medborgarskap
till barnet bara om föräldrarna är gifta, medan en
svensk mor alltid överför sitt medborgarskap till
barnet. Den ändring som görs nu innebär faktiskt
också ökad jämställdhet mellan kvinnor och män men
också mellan barn till gifta och ogifta föräldrar.
Något som har diskuterats mycket är frågan om
ifall kunskaper i det svenska språket i vårt samhälle i
dag, år 2001, skulle vara ett villkor för att få medbor-
garskap. Ett krav på språkkunskaper fanns ju tidigare
men avskaffades för över 20 år sedan, i början på 80-
talet. Varken regeringen eller utskottet har tyckt att
det finns några som helst skäl att i den nya lagen
införa språkkrav eller krav på samhällskunskaper.
Givetvis är det så att både språk och samhällskun-
skaper om det nya land som man kommer till har
oerhört stor betydelse både för integrationen och för
möjligheterna att få arbete och leva ett värdigt liv.
Men från detta konstaterande till att införa ett faktiskt
krav är det milslångt. Jag tycker inte att det vore vare
sig lämpligt eller administrativt försvarbart att införa
ett sådant krav.
Precis som utskottets majoritet betonar är det okej
och bra att stimulera språkinlärningen, men man kan
aldrig tvinga fram motivation och kunskaper, och det
bör man inte heller försöka göra.
Avslutningsvis vill jag återigen understryka att det
är en glad och mycket speciell dag när vi nu får vara
med om att den nya lagen om svenskt medborgarskap
ska beslutas. Det är också en reform som internatio-
nellt röner både uppmärksamhet och stort intresse.
Framför allt underlättar den livet för oerhört många
individer inte bara i vårt land utan runtom i världen.</pre><pre>Anf.  19  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet har i ett särskilt
yttrande vid utskottsbetänkandet speciellt tagit upp
frågan om avgiften för naturalisation. Avgiften är så
pass hög att den för många människor utgör ett pro-
blem. 1 500 kr är mycket pengar.
I betänkandet framhåller utskottet att man i sam-
band med uppföljningen av den nya lagen även bör
granska effekterna av avgiftens storlek och utform-
ning. Jag undrar hur statsrådet ser på detta.</pre><pre>Anf.  20  Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Regeringen har självfallet noterat den
skrivning som finns i utskottets betänkande. Jag kan
bara instämma i att det är mycket rimligt att vi när
man gör en första uppföljning av lagen också ska
granska avgifternas både storlek och utformning och
vid behov återkomma med förslag till ändringar.
Jag tycker att det är rimligt. Det är en berättigad
fråga och en berättigad oro att avgifternas storlek
aldrig får vara ett hinder för människor att söka med-
borgarskap. Vi noterar uppdraget från utskottet och
kommer att återkomma med frågan.</pre><pre>Anf.  21  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är
glädjande att regeringen vill titta på det. Det är en
viktig fråga. Jag har fått signaler om personer som har
fått avslag. Det är rätt så konstigt att de får betala
1 500 kr. Det kan också i förlängningen innebära att
de inte vågar söka medborgarskap längre fram. De
måste vara säkra på att de kan få det.
Jag har förstått att det rör sig om ungefär 39 mil-
joner kronor. Det är pengar som sedan går till stats-
kassan. I några av motionerna framgår det kanske att
administrationskostnaderna eventuellt inte är så höga
som 1 500 kr. Det är rimligt att regeringen tittar på
det. Jag för min del hoppas att avgiften ska vara så
låg som möjligt så att alla som vill ha svenskt med-
borgarskap ska kunna få det.</pre><pre>Anf.  22  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag är uppenbarligen ett tragiskt un-
dantag. Det är jag väl tillsammans med ungefär halva
svenska befolkningen, som i undersökningar har sagt
sig vara emot ett införande av dubbelt medborgar-
skap.
Jag vill ta upp ett par frågor. Jag tänker inte dra
hela ärendet, utan jag tänker ta upp några särfrågor.
Det första är att Försvarsmakten i sitt yttrande har
pekat på att det kan bli problem med lojalitetskonflikt
i samband med fredsbevarande uppdrag och operatio-
ner. Det kan också finnas en risk för särbehandling i
och med att man lyfter ut någon som visserligen är
svensk men som också har ett annat medborgarskap.
Det kan blir lojalitetskonflikter och fråga om särbe-
handling och diskriminering. Det bör man få ett slags
uttalande från statsrådet om. Det gäller risken för en
sådan särbehandling eller riskerna över huvud taget
med dubbla lojaliteter.
Sedan vill jag ställa en annan fråga till statsrådet.
Tycker statsrådet att det är rimligt att en terrorist,
mördare eller grov narkotikabrottsling får behålla sitt
medborgarskap om detta förvärvats på falska grunder
eller genom bedrägligt förfarande, särskilt nu när
dubbelt medborgarskap införs som huvudregel? Jag
vill ställa den frågan eftersom det här finns en ådra av
rättsmedvetande hos många svenskar. Det är enligt
mitt sätt att se helt rättsvidrigt att en sådan person ska
få behålla sitt medborgarskap om den ändå har ett
annat medborgarskap att falla tillbaka på. Det är en
principiell fråga och en principiell hållning utifrån
vårt synsätt.
Jag återkommer i nästa replik.</pre><pre>Anf.  23  Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Först måste jag säga att jag reagerar
starkt mot sådana svepande uttryck som: Jag har
halva det svenska folket bakom mig, för det har un-
dersökningar visat. Det tycker jag är under debatt-
nivån, måste jag säga.
Det här är en principiell fråga, Gustaf von Essen,
det är en ideologisk fråga och det är en värderingsfrå-
ga. Ibland måste faktiskt också vi politiker kunna
säga att även om det skulle vara så att en majoritet av
befolkningen inte omfattar en viss värdering är det
vår plikt att också försöka förändra ett sådant synsätt.
Jag är övertygad om att den här reformen är riktig
principiellt och också har ett starkt och stort stöd. Det
är en princip att stå på individens sida. Det vill jag
betona. Det är vad jag tycker att majoriteten i riksda-
gen ställer sig bakom i dag.
När det gäller Försvarsmakten och de frågor som
Gustaf von Essen här har väckt diskuterades det tidi-
gare med utskottets talesman. Jag litar helt på att
Försvarsmakten har gjort en riktig bedömning. Den
kan väga in också dessa aspekter tillsammans med
andra som finns när man måste göra en säkerhetsbe-
dömning. Jag har fullt förtroende för att den hanterar
detta. Det är enligt min uppfattning inte något pro-
blem som är av någon avgörande betydelse.
Sedan kom Gustaf von Essen med ett mycket sve-
pande uttryck: Ska terrorister och mördare få behålla
sitt medborgarskap? Medborgarskapet är ett faktum.
Det skulle få oerhört allvarliga konsekvenser som det
kunde tas bort och värderas, oavsett vilket land vi nu
talar om. En terrorist och en mördare ska straffas. Det
ska vara hårda straff. Men det får aldrig vara ett straff
att ta bort ett medborgarskap. Så viktigt tycker ut-
skottsmajoriteten och riksdagsmajoriteten att med-
borgarskapets värde är.</pre><pre>Anf.  24  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag fäste mig vid att statsrådet talade
om tragiska undantag. Om det var en tillräckligt bra
början på debattnivån kan man diskutera.
Detta är värderingsfrågor. Jag anser mig inte, pre-
cis som alla andra moderater, vara tragisk i det här
fallet utan står för de värderingar om medborgarska-
pets betydelse och status som vi alltid har gjort och
som vi också i fortsättningen vill göra. Våra värde-
ringar delas av väldigt många människor. Det är jag
rätt glad för.
När det sedan gäller återtagande av medborgar-
skap ställde jag frågan därför att det ibland förekom-
mer att det har upptäckts att människor har fått med-
borgarskap på falska grunder och kanske också ibland
genom tjänstefel. Är det då människor som definitivt
aldrig skulle ha fått ett medborgarskap om förutsätt-
ningarna hade varit de riktiga menar vi att det finns
utrymme för att diskutera om inte ett återtagande av
medborgarskap skulle kunna ske. Det gäller särskilt
nu när medborgarskapet urholkas genom att dubbelt
medborgarskap införs. Då finns det än större anled-
ning att diskutera just denna fråga på ett rimligt och
riktigt sätt.</pre><pre>Anf.  25  Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag känner oerhört starkt att det i den
här balansen - om vi nu för en debatt och en diskus-
sion om vad som är rimligt och inte, och vad som är
problem eller fördelar med förändringen - är viktigt
att göra ett konstaterande. Om det är så att människor
får ett medborgarskap på falska grunder är det vi
måste ta ansvar för kontrollen, efterlevnaden och
möjligheten hos myndigheter att kunna göra en kor-
rekt och rimlig bedömning. Det är där vi har det stora
ansvaret att sätta in resurser och ställa krav och ge
möjligheter i rättstillämpningen. Om medborgarska-
pet skulle kunna tas bort av den ena eller andra an-
ledningen är konsekvenserna så mycket större. Jag
känner mig ändå trygg i att det är en rimlig bedöm-
ning som både regeringen och riksdagsmajoriteten
har gjort här.
Gustaf von Essen återkommer hela tiden till att vi
nu urholkar medborgarskapet. Lyssna till många av
de inlägg som har gjorts här i dag! Min bestämda
uppfattning är att det vi gör nu, Gustaf von Essen, är
att stärka medborgarskapets betydelse och individers
både möjligheter och rättigheter att kunna känna
tilltro och samhörighet. Det handlar om rätt att påver-
ka mer än i det land man föddes i och också kunna
påverka i det land där man finns och verkar. För mig
handlar det om att stärka, inte urholka, medborgar-
skapet.</pre><pre>Anf.  26  MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag vill lyfta en annan fråga, som jag
tog upp i mitt anförande. Statsrådet Mona Sahlin
anser inte att dubbelt medborgarskap i första hand
handlar om integrationen, utan det är en rättighet.
Jag tycker att det är en mycket viktig fråga. När
människor ansöker om dubbelt medborgarskap skulle
Migrationsverket och inte Integrationsverket kunna
ge den viktiga informationen till dem som söker dub-
belt medborgarskap. Varför lägger man den biten hos
Integrationsverket och inte där människor ansöker om
och där man beslutar om dubbelt medborgarskap?</pre><pre>Anf.  27  Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att alla,
både Integrationsverket och Migrationsverket och
även andra institutioner och organisationer, tar ett
stort ansvar för att vara med och sprida information
om den nya förändringen. Jag har inte sett någon
anledning att förändra ansvarsfördelningen på det sätt
som talaren här förespråkade. Men det är mycket som
vi nu får granska och ha med i uppföljningen. Vi får
se om det finns anledning att titta på en annan fördel-
ning, men i dagsläget har jag inte bedömt det som
nödvändigt.</pre><pre>Anf.  28  JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! I dag är det en stor dag - inte kanske
för mig eller för de allra flesta svenskar, men för
väldigt många som väntat på den lagändring som gör
det möjligt att inneha fler än ett medborgarskap. Jag
tänker på de utlandssvenskar som vill vara både
svenskar men också amerikanare, australiensare eller
vad det kan vara i det land de nu kallar för sitt nya
hemland. Men jag tänker också på de invandrare här i
Sverige som vill behålla sina rötter från Iran eller
Libanon men ändå vara svenska medborgare fullt ut.
För dessa människor kan den nya lagen vara av
mycket stor betydelse - större än vi andra kanske kan
förstå.
Redan i dag finns ju ca 300 000 människor i Sve-
rige med dubbelt medborgarskap, men den nya lagen
kommer att göra det möjligt för flera att slippa avsäga
sig sitt gamla medborgarskap men samtidigt bli
svenska medborgare fullt ut.
Eftersom jag hade förmånen att delta i 1997 års
medborgarskapskommitté, vars utredning ligger till
grund för propositionen, så vill jag i dag ta tillfället
att säga något om det här betänkandet.
Väl medveten om att det är många olika frågor
som behandlas omkring medborgarskap så kommer
jag endast att uppehålla mig kring den fråga som
kanske rönt mest uppmärksamhet i medierna, nämli-
gen frågan om dubbelt medborgarskap.
Jag är glad över den så pass stora enighet som rå-
der. Jag har respekt för att det kan kännas svårt för
alla att omfatta tanken att en person ska kunna vara
medborgare i flera länder samtidigt. Skälen emot
denna ordning är flera. Dels finns säkerhetsaspekter-
na, dels den begränsade möjligheten till skydd i annat
land, dels att man får lov att rösta i flera länder för att
nämna några argument. Jag tycker dock inte att vi ska
bekymra oss så mycket för dem som i teorin kan rösta
dubbelt. Jag tycker att vi mer ska bekymra oss för
dem som har rösträtt men väljer att aldrig rösta. För-
delarna överväger nackdelarna - det är i alla fall min
uppfattning.
Jag kan inte låta bli att nämna ett argument som
Gustaf von Essen anförde, nämligen att Sverige nu
blir först i Norden med den här ändringen. Det är inte
så konstigt, därför att de nordiska länderna har av-
vaktat vad Sverige skulle komma att göra i frågan.
Vid de kontakter som vi i kommittén hade visade det
sig mycket tydligt att våra grannländer ville se hur vi
klarade av utredningen, och väga för- och nackdelar
för att anta en ny lagstiftning innan de själva tog
samma steg.
Det som är märkligt är att ju mer man tränger in i
frågan och väger för- och nackdelar, desto mer över-
tygad blir man om att detta är någonting positivt. Så
var det för oss som satt i kommittén. Argumenten
emot minskade i tyngd varje gång som vi granskade
frågan på djupet. I stället framstod som viktigast den
enskilda människans värde och rätt att få känna sig
som fullvärdig medborgare i både sitt hemland såväl
som det nya landet. Samtliga partiers representanter i
kommittén var eniga i denna fråga.
Det är också anmärkningsvärt att just den här frå-
gan först betraktades som politiskt omöjlig att lösa. I
kommitténs direktiv ingick just att inte ta sig an frå-
gan om dubbelt medborgarskap. Men kommittén
själv bad sedan om nya direktiv, och den numera
bortgångne ministern Leif Blomberg gav oss också
dessa nya direktiv. Tack vare det så fick frågan en
sådan vändning, och även om det tagit lång tid så är
vi nu framme vid beslut i Sveriges riksdag. Det tycker
jag känns oerhört bra.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom de reser-
vationer som kristdemokraterna har i betänkandet och
som Magda Ayoub har redogjort för, men för tids
vinning gör jag inga yrkanden.
Jag ser fram emot en debatt även utanför denna
kammare om medborgarskapets betydelse, och jag
kan som sagt inte känna mig annat än glad i dag när
riksdagen är på väg att anta en förnyad lagstiftning
om svenskt medborgarskap.</pre><pre>Anf.  29  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Jag känner samma tillfredsställelse
över detta förslag som Johnny Gylling omvittnade
och som tidigare också statsrådet Sahlin har gett ut-
tryck för. Det är en utomordentligt viktig reform som
vi genomför.
Det är tråkigt att riksdagen inte kan genomföra
den i full enighet. Det fanns vissa förhoppningar om
det. Moderaternas representant i utredningen kom
efter moget övervägande faktiskt fram till den stånd-
punkt som är majoritetens ståndpunkt - att man ska
tillåta medborgarskapet. Men så hade han också ägnat
frågan en del möda och satt sig in i den.
Fru talman! Med all respekt så verkar det inte som
om Gustaf von Essen skulle ha ägnat så stor möda åt
att tänka igenom frågan - och det ur flera aspekter.
Dubbelt medborgarskap är nödvändigt därför att
en del länder faktiskt inte släpper medborgarskapet
för sina medborgare om de har flytt därifrån. Därför
är det viktigt att de som har flytt ska kunna vara med-
borgare fullt ut någonstans. Hem kan de inte komma,
men de blir inte av med sitt gamla medborgarskap.
Alltså måste de i det fallet kunna få bli dubbla med-
borgare. Dubbelt medborgarskap tillåts i dag. Vi har
ungefär 300 000 personer som har dubbelt medbor-
garskap. Med nya dubbla "medborgarskapare" skulle
det bli omkring 100 000 ytterligare. Detta är alltså en
reform som egentligen gäller en mindre del av de
berörda. Icke desto mindre är den viktig.
Det är också, som Ana Maria Narti påpekade,
oerhört viktigt inför utlandssvenskarna. Utlands-
svenskar måste i en del fall för att få arbete i det nya
hemlandet avsäga sig det svenska medborgarskapet
och ta det andra. Eftersom de kanske efter en period
vill återvända till Sverige men ändå vara arbetande i
det nya landet har de, om vi får dubbelt medborgar-
skap, möjlighet att vända hem.
Statsrådet Sahlin har i och för sig redan förtjänst-
fullt tillbakavisat den moderata ståndpunkten, men
jag tycker att den är anmärkningsvärd och uppröran-
de. Jag tycker nämligen att medborgarskapet är ett
och detsamma för alla. Alla som har blivit medborga-
re har blivit det med samma rättigheter och samma
grundlagsmässiga skydd. Vi kan inte ha en grundlag
som särskiljer den ena medborgaren från den andra.
Det skulle i så fall tangera ideologier som jag åt-
minstone hade hoppats att Gustaf von Essen skulle stå
mer främmande för än han tydligen tycks göra. Man
kan inte ha ett medborgarskapets A-lag och B-lag.
När medborgarskapet har erövrats, vunnits eller god-
känts så är det ett och detsamma för alla medborgare.
Detta med att pröva språk är egentligen också
ganska illa genomtänkt. Det finns gamla människor i
Älvdalen som pratar ett språk som varken Gustaf von
Essen eller jag begriper, men de är icke desto mindre
svenskar. Det finns äldre människor som pratar ro-
mani och har svårt att förstå svenska. Det finns män-
niskor, företrädesvis äldre, som pratar meänkieli -
jotka puhuvat meänkieli - i Tornedalen och som kan-
ske inte är så bra i svenska. Det finns samer som
pratar något av de samiska målen och som kanske
inte förstår svenska.
Vilka av dem skulle mista sitt svenska medbor-
garskap vid ett sådant här språkprov? Förslaget är illa
genomtänkt och illa fotat, och det borde därför över-
ges omedelbart. Det var bra att Gustaf von Essen inte
yrkade bifall till den reservationen, och jag hoppas att
ingen annan gör det heller.</pre><pre>Anf.  30  GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Det som Kenneth Kvist redogör för
här är i högsta grad känt för oss moderater, så det var
inga nyheter när det gäller undantagen från dagens
medborgarskapslag att bevilja dubbelt medborgarskap
därför att det är orimligt att avsäga sitt gamla. Det är
ju en regel som vi inte har sagt oss vilja överge. Där
skjuter Kenneth Kvist in öppna dörrar. Vi är väl in-
förstådda med att ingenting kan vara absolut, utan vi
har sagt att den nuvarande huvudprincipen ska gälla
med de undantag som redan i dag praktiseras.
Även om man får ett medborgarskap fastän man
behåller sitt gamla ska det vara absolut, säger Ken-
neth Kvist. Men det är det ju inte. Som jag påpekade
tidigare kommer Försvarsmakten att göra särbehand-
lingar av säkerhetsskäl och lojalitetskonflikter, och då
är det inget fullt medborgarskap och då gör man un-
dantag. Då är inte medborgarskapet absolut. Det finns
en del sådana situationer där man direkt kan säga att
det finns en nackdel. Jag pekar på detta bara för att
visa att Kenneth Kvist inte är riktigt konsekvent.
Beträffande språkprov har vi sagt att man också
måste vara väldigt försiktig och noggrann och inte
vara absolut, utan man måste utforma detta på ett
lämpligt sätt. För att få veta hur det ska gå till kan
man hämta erfarenheter från de länder som har såda-
na språkprov, eller vad man ska kalla det, exempelvis
USA. Det är inte alls konstigt. Det visar bara att vi
vill någonting med vår syn på medborgarskapet och
att det ska få den status som det förtjänar.</pre><pre>Anf.  31  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Gustaf von Essen gör inte saken bätt-
re. Han påstår att därför att Försvarsmakten inte
kommer att respektera medborgarskapet på ett kon-
sekvent sätt skulle jag vara inkonsekvent. Men säker-
hetsprövning och säkerhetsklassning gör väl Försvar-
smakten av alla svenska medborgare, där man väger
in olika faktorer. Försvarsmakten gör, såvitt jag vet,
ett grovt fel om man behandlar detta med generella,
svepande omdömen och inte analyserar och tar reda
på vilka förhållandena är i de enskilda fallen, precis
som man gör när man säkerhetsklassar och säker-
hetsprövar också andra svenska medborgare som bara
har ett medborgarskap.
Det är så. Det arbete vi har gjort i utredningen vi-
sar att de här säkerhetsaspekterna är helt negligerbara
- de finns inte. Det visar också analyser som vi har
gjort i en senare utredning, som jag har haft förmånen
att sitta i, om medborgarskapskrav. En persons ur-
sprung och födelseland har ingenting att göra med
den lojalitet som man känner i det land som man bor
i, verkar i och vill ha som sin och sina barns framtid.
Detta är inget annat än populistiskt dravel. Det
står jag för.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)</pre><pre>7 §  Äldrepolitik</pre><pre>Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU9
Äldrepolitik.</pre><pre>Anf.  32  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Fru talman! Det förpliktigar att denna debatt blir
lika intressant och givande som den förra.
"Man blir bara mer lik sig med åren", sade en lä-
kare till mig en gång när jag var lite irriterad på en
anförvants alldeles bestämda uppfattning. De orden
och den insikten har följt mig genom åren och lärt
mig att äldre visst vet hur de vill ha det och vad de
vill ha, och därför är behovet av mångfald och alter-
nativa lösningar än större när de fysiska begränsning-
arna sätter in.
Jag delar Kommunförbundets uppfattning att äldre
som behöver vård och omsorg måste få bättre möjlig-
heter att själva kunna välja sin omsorg och att denna
valfrihet måste resultera i ett ökat utbud av tjänster.
Fru talman! Om jag ska åka på semester planerar
och funderar jag. Ska det bli tält, husvagn, båt till
Åland eller besök hos släkten? Jag bestämmer kanske
årstid och antal dagar. Jag kanske har råd att åka
utomlands, och jag funderar om jag ska resa norrut
eller söderut. Jag läser resekataloger. Jag vet vilket
alternativ jag skulle vilja ha, vilken natur, vilken mat
och vilket umgänge jag vill ha. Därför söker jag mitt
alternativ. All denna planering sker för några få da-
gars ledighet.
Men när jag blir gammal och sjuk och ska lämna
mitt hus och hem för en längre tid, kanske för alltid,
ska jag vara tacksam - om jag alls får någon plats.
Jag har inte mycket att välja på. Det enda jag får säga
är kanske ja eller nej till den service som erbjuds.
En verklig valfrihet kräver också att nya, alterna-
tiva utförare får vara med och erbjuda sina tjänster.
Därför krävs det en öppenhet för okonventionella
lösningar. Därför vill också jag som äldre få en kata-
log där jag kan se vilka olika alternativ som finns vad
gäller särskilda boenden eller tjänster. Vem blir först
med att erbjuda platser i ett boende med upplevel-
seträdgårdar för senildementa? Jag har sett för många
boenden för senildementa på fjärde våningen med
inglasade balkonger.
I Socialstyrelsens rapport Äldreuppdraget fram-
förs också hur angeläget det är att på ett helt annat
sätt än i dag ta initiativ till kraftfulla utvecklingssats-
ningar för att stärka brukarnas möjlighet att påverka
och få sina rättigheter. Det är en kraftfull kritik som
Socialstyrelsen framför - det är ord och inga visor.
Det ska bli intressant att här i dag få höra vad So-
cialdemokraterna och regeringsvännerna ska göra åt
denna kritik. Har man tagit till sig den? Eller försöker
man komma bort från ämnet?
Fru talman! En äldrepeng ska införas, en äldre-
peng som motsvarar kommunernas kostnad för en
bestämd insats som man som äldre kan få för att be-
tala den omsorg och den hjälp som man som enskild
vill ha. Det är en frihetsrevolution. Den gagnar äldre
som är i behov av vård och stöd, och den anpassar sig
automatiskt till ett förändrat vårdbehov. Ju mer insat-
ser som krävs, desto större blir äldrepengen.
Det är annat än den tröga anslagsfinansiering som
råder inom vården och omsorgen i dag, där man ser
på föregående års ekonomi i stället för det aktuella
vårdbehovet. Det är inte konstigt att äldre inte får den
omsorg de är värda och att personalen går på knäna
och tvingas dra ned på både kvalitet och säkerhet.
Att äldrepengen också fungerar i praktiken kan vi
moderater visa genom ett exempel, nämligen Nacka.
Nu har också kommunerna Danderyd och Täby slagit
fast en äldrepeng, som dessutom kan användas över
kommungränserna. Valfrihet, fokus på kvalitet i stäl-
let för på pris samt bättre kontinuitet och mindre oro
än vid entreprenadupphandling är deras ledmotiv.
Fru talman! Enligt Socialstyrelsens rapport kän-
netecknas också äldreomsorgen i dag av stora brister
när det gäller att fortlöpande registrera uppgifter om
verksamhetens omfång, innehåll och kvalitet. Än
större är bristerna vad gäller uppgifter om kostnader
och förhållanden som är relaterade till enskilda indi-
vider.
30 % av de beslutsdokument som finns efter bi-
ståndsbeslut är svårlästa och svårbegripliga. Hur stor
avgift hjälptagaren ska betala framgår nästan aldrig. I
flera fall får man heller inte den hjälp som har utlo-
vats. På all denna kritik är äldrepengen ett svar.
Många anhöriga och närstående gör redan i dag
stora insatser för äldre och sjuka. Det är viktigt att
erkänna dessa insatser, men också att uppmärksamma
nödvändigheten av alternativ och mångfald också för
dem. Det gäller i hög grad också äldre med invand-
rarbakgrund. Det är viktigt att i dag, men också inför
morgondagen, uppmärksamma och inkludera närstå-
ende i begreppet anhörig.
I Socialstyrelsens slutrapport Äldreuppdraget sägs
också med tanke på kommunernas ekonomi och pro-
gnoser inför framtiden vad gäller resurser och behov i
samhället av vård och omsorg att det är angeläget att
starta en diskussion om den framtida finansieringen
av äldreomsorgen.
Enligt Statistiska centralbyråns befolkningspro-
gnos från juni 2000 förväntas relativt små variationer
i antalet personer under 65 år, medan befolkningen
över 65 år kommer att öka med 800 0000 personer till
2050 - en ökning på 50 %. Denna oro har statsmi-
nistern framfört gång på gång, men socialministern
säger: Lita på mig. Det är kanske lätt att säga, men
när problemen blir som störst är nog varken socialmi-
nistern eller jag speciellt tillräkneliga.
Skillnaden är att vi moderater känner ett ansvar
för kommande generationer och vad de kan tvingas
uppoffra, och vi vill kunna planera för en äldreom-
sorg av hög kvalitet och tillgänglighet också i framti-
den medan tid är. Därför, fru talman, vill vi moderater
ha en parlamentariskt tillsatt utredning som ser över
äldreomsorgens framtida finansiering. Utredningen
kan se på olika möjliga finansieringslösningar och se
hur andra länder som har samma utveckling har dis-
kuterat och löst det. Vi vill också få till stånd en lös-
ning som håller över tid och som håller över val -
pensionsuppgörelsen i ny tappning.
Fru talman! Enligt en studie vid Linköpings uni-
versitet upptäcks endast 12 % av äldre med depres-
sion. Dessutom får många av landets demenssjuka
ingen behandling alls eller behandlas i för liten ut-
sträckning eftersom många läkare har stor okunnighet
om depressioner och demenssjukdomar. Detta är en
av många anledningar till att vi kräver en ökad statlig
tillsyn. Dessutom måste både offentliga och privata
vårdgivare stå under samma tillsyn och krav på upp-
följning och öppenhet.
Behovet av att rekrytera personal är stort, men vi
vet att problemet är störst inom den offentliga sek-
torn. Varför söker sig så många till verksamheter i
alternativ regi? Vårdcentraler och sjukhus som har
bolagiserats vittnar om att man inte längre behöver
annonsera. Folk står i kö.
En sjuksköterska från Laholm berättade att hon
frivilligt hade slutat arbeta inom den kommunala
äldreomsorgen och nu packar chips i stället. Den
dagen jag får ett arbete i det privata äldreboendet i
Laholm börjar jag igen, säger hon. Hon är inte ensam.
Fru talman! Pensionärsorganisationen menar att
många av deras medlemmar får vidkännas kraftiga
ekonomiska och sociala åtstramningar. Att det råder
stora skillnader inom gruppen pensionärer vet vi
genom många studier. Det finns de som har god pen-
sion och hygglig standard, men det finns andra som
betraktas som fattiga och som har ekonomiska och
sociala problem. Vi anser därför att regeringen bör
tillsätta en utredning som får i uppdrag att belysa
levnadsvillkoren för olika grupper inom pensio-
närskollektivet inte minst ur ett socialt perspektiv.
Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga
moderata motioner och våra särskilda yttranden, men
för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reserva-
tion 1.</pre><pre>Anf.  33  LENA OLSSON (v):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi gi-
vetvis står bakom alla våra reservationer, men för tids
vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 4
och 10.
Äldrepolitiken, som vi debatterar i dag, ska vara
en del av framtiden. Äldre ska mötas med respekt, ha
inflytande och delaktighet och känna trygghet och
kunna känna att man är lika mycket värd som männi-
ska oavsett vilken ålder man befinner sig i.
Vi har sagt det förut och säger det igen: I dagens
samhälle har vi tendenser att dela upp oss människor i
olika grupper i stället för att se oss som människor
och som en resurs under hela livet. Jag tror att alla
partier kan ställa upp bakom de nationella målen som
finns i äldrepolitiken, men det ser lite olika ut när det
gäller hur partierna vill nå de målen.
Vi hörde Cristina Husmark Pehrsson tala om val-
frihet och mångfald. I stort sett alla problem ska lösas
genom en äldrepeng. Vi har lite funderingar kring hur
denna äldrepeng ska vara utformad. Det sägs att den
ska täcka vård och omsorg. Man ska fastställa ett
belopp. Jag tar ett exempel: 1 000 kr per dygn.
Vi vet att dygnspriserna varierar kraftigt mellan
olika äldreboenden, varför vi kan se framför oss föl-
jande: Hulda vill flytta till Nypongården, som kostar
1 200 per dygn. För att inte lagen om upphandling
ska behöva tillämpas är det inte kommunen som har
avtal med vårdgivaren utan den enskilde. Vad händer
då med de 200 kronorna? Kommer verkligen vårdgi-
varen att subventionera platsen om kommunen inte
har råd att betala eller anser att 1 000 kr är rättvist och
ska gälla? Ska Hulda välja något annat hem såvida
hon inte kan betala mellanskillnaden själv?
Valfrihet i denna form kräver dessutom att det
finns en överkapacitet. Om vi mot den bakgrunden
ser att det är tusentals i kö kan vi bara konstatera att
den valfriheten inte finns i realiteten.
Vi har hört att flera vårdgivare anger att de med
införande av äldrepeng kommer att erbjuda tillägg-
stjänster som de själva kan köpa, t.ex. extra rehabili-
tering - en à la carte-meny i stället för en basmeny.
Vad händer då med vårdens grundportal om lika vård
för alla? Vi anser att valfriheten då endast finns för
dem som har pengar eller anhöriga som kan bekosta
dessa tillägg.
Äldreomsorgen ska vara demokratiskt styrd, soli-
dariskt finansierad och driven huvudsakligen i of-
fentlig regi. Vi tycker faktiskt att det är skrämmande
att vinstintresset med de följder det ger på många håll
styr äldreomsorgen.
Jag kan också i detta sammanhang nämna det som
Cristina Husmark Pehrsson tog upp. Det finns pro-
blem i den kommunala vården - i den offentligt driv-
na vården. Men vi har från Vänsterpartiets sida sagt
att vi också är beredda att se till att dessa åtgärdas och
att vi vill utveckla den offentligt styrda och drivna
vården, för det behövs. Det behövs en utveckling, och
det behöver göras mycket åt problemen.
I vår reservation 10 tar vi upp att vi vill att Äldre-
beredningen får i tilläggsuppdrag att se över möjlig-
heten till en lagstiftning som kan säkerställa en norm
för kvalitet i vård och omsorg. Ett minimikrav kallar
vi detta. Vi anser att man pratat utan några större
framgångar och resultat om kvalitet i äldreomsorgen.
Det är självklart att man som äldre ska få komma
ut på promenader, att man ska ha en meningsfull
tillvaro, möjlighet till ett aktivt liv utifrån ork och
förmåga samt stimulans. Men dessa behov har ofta
kommit i skymundan för de medicinska behoven och
insatserna. Man upplever ofta som äldre, personal och
anhörig att själva livet inte hinns med.
De senaste årens neddragningar har bidragit till att
personalen helt enkelt inte hunnit med den sociala
biten utan fått göra det nödvändigaste. Därför anser vi
att möjligheten till en lagstiftning bör utredas med
minimikrav som också skulle se till att underlätta när
det gäller personalbehovet. Det är när man har perso-
nal tillgänglig som man kan utveckla en kvalitet gen-
temot de äldre.
Vi tycker också att det är dags att göra en översyn
av konkurrensutsättningen i äldreomsorgen och dess
eventuella effekter på kvaliteten. Konkurrensutsätt-
ningen har ökat en hel del under åren, och det är vik-
tigt att få svart på vitt på huruvida det man utlovat har
kommit de äldre till godo. Vi vet redan hur det har
gått med de tusen valmöjligheterna: att de koncentre-
rats till få bolag som drivs med vinstintresse. Vi anser
att det nu är hög tid att se vilka konsekvenser konkur-
rensutsättningen har fått. Vi tycker också att detta
borde vara av intresse för alla partier. Det har ju nyli-
gen framkommit i pressen - igen - att äldre far illa i
omsorgen.
I vår reservation 14 tar vi upp problemet med att
äldreomsorgen omfattas av två lagar. Det har utretts
om det finns möjlighet att samla de båda lagarna till
en lag. Man har bedömt det som komplicerat och sagt
att det skulle kräva en särskild översyn. Vi tycker att
en särskild översyn är nödvändig.
Taxorna för äldreomsorgen har varierat kraftigt i
kommunerna. Vänsterpartiet har drivit frågan om
maxtaxa kopplad till ett förbehållsbelopp. Det är
därför väldigt glädjande att vi nu tillsammans med
regeringen äntligen kan lägga fram ett förslag om
detta. Därför har vi valt att inte reservera oss.
Däremot ser man andra som har reserverat sig när
det gäller avgifter, bl.a. Kristdemokraterna och Folk-
partiet. De tar i sina reservationer upp maxtaxa och
harmonisering av avgifter. Vi tycker att det här är
okynnesreservationer, eftersom det tydligt framgår i
betänkandet att förslag på detta område kommer att
komma till våren.
Vi har i ett särskilt yttrande tagit upp den s.k. lex
Sarah, som vi också har motionerat om. Lex Sarah är
en anmälningsskyldighet. Det har från flera håll på-
talats att personal på grund av att man inte kan an-
mäla anonymt känner rädsla för att anmäla. I några
konkreta fall har det visat sig att en anmälan har lett
till en mycket besvärlig situation för den anställde. Vi
har väckt en motion som föreslår förändringar men
har insett under resans gång att vi inte kan gå in på
själva lagtexten. I stället kommer vi att återkomma
när det gäller förordningen från Socialstyrelsen. Där-
för har vi valt att göra just ett särskilt yttrande.
Mycket som tas upp i det här betänkandet ligger
hos utredningen Äldreberedningen. Där tar man upp
attityder, inflytande, invandrare, olika boende osv.
Denna utredning ska vara klar och läggas fram 2003.
Vi anser dock att det finns mycket som brådskar. Det
gäller detta med personalrekrytering. Det gäller också
hemtjänsten, som dragits ned väldigt mycket. Vi ser
hemtjänsten som en förebyggande åtgärd som är
väldigt viktig.
Det har gjorts en del, och det är bra, men vi tycker
att det måste göras mer. Det måste också göras snab-
bare. Om vi över huvud taget ska kunna få ungdomar
till äldreomsorgsyrket, och dem som finns där att
stanna kvar, måste det få en statushöjning - bättre
arbetsmiljö, fler händer, bättre löner och utbildning.
Signalerna om utbränd personal med långa sjukskriv-
ningar är alarmerande, liksom signalerna om att allt-
mer ansvar läggs på de anhöriga. Det är allvarligt,
tycker vi.
Man kan i samband med anhöriga säga att de sti-
mulansmedel som tillförs är bra. Bra är också att
satsningen genom försvarsuppgörelsen kommer att
komma anhöriga till godo. Där har vi varit med och
gjort upp tillsammans med regeringen och Miljöparti-
et.
Vi i Vänsterpartiet ställer oss inte heller helt
främmande för att mer resurser kommer att behövas
för att kommunerna ska klara av en bra omsorg om de
äldre och därmed också en avlastning för de anhöriga.
Vi tycker att detta med de anhöriga är bekymmer-
samt, och det måste vi återkomma till.
En hel del görs för att förbättra, och det är bra.
Men det är också en hel del som återstår att göra för
att uppnå en rättvis och bra äldreomsorg för alla.</pre><pre>Anf.  34  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Lena Olsson säger i sitt anförande
att äldre far illa och att det syns i debatten. Jag är lite
rädd för att vi generaliserar. Det finns på väldigt
många håll en utveckling som sker i positiv anda, där
personalen tänker nytt och försöker så gott man kan,
fast man har en stor offentlig arbetsgivare som för-
svårar.
När det gäller äldrepengen och Lena Olssons på-
pekande lyssnade nog inte Lena Olsson när jag för-
klarade att man med en äldrepeng faktiskt ger vård
efter behov, inte efter plånbok. Därför är äldrepeng en
frihetsrevolution. Jag råder Lena Olsson att åka till
Nacka, Täby eller Danderyd och se hur det fungerar.
Fråga då de äldre om de är nöjda och hur de upplever
det hela!
Dessutom skulle jag vilja dröja kvar vid den re-
servation som handlar om konkurrensutsättning,
nämligen Lena Olssons och Vänsterpartiets reserva-
tion nr 4. Där framför man kritik mot konkurrensupp-
handling och säger att det kan finnas stora företag
som nu tar över allting. Skulle det vara så att ett mo-
nopol byts ut mot ett annat håller jag med. Tittar vi
dock på hur många som arbetar inom alternativa
verksamheter kan vi se att det är en bråkdel i dag. För
att motverka detta vill vi därför ha en etableringsfri-
het i stället där små företag och kooperativ kan ta
över, och vi vill också ha en stark tillsynsmöjlighet
över detta.
Därför undrar jag vad Lena Olsson och Vänster-
partiet har emot att välkomna små enheter och koope-
rativ inom äldreomsorgen.</pre><pre>Anf.  35  LENA OLSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tar det sista först. Jag talade i
mitt anförande om huvudsakligen i offentlig regi. Vi
har sagt förut att vi kan tänka oss kooperativa lös-
ningar. Men det är också så, Cristina Husmark
Pehrsson, att alla de valmöjligheter som lanserades -
tusen blommor skulle blomma - faktiskt har slagit
undan benen på många av de mindre som också har
drivit detta i icke vinstgivande syfte. Det tycker jag är
ett problem. Jag tycker att detta skulle ligga även i ert
intresse. Vi vet att det är problem i den offentligt
drivna vården. Men vi vet också, och det har fram-
kommit framför allt här i Stockholm, att det är pro-
blem med det som är bolagsdrivet, där vinstsyftet
kommer in. Då tycker jag att det hör till rättvisan att
de människor som berörs av detta också ska kunna få
ta del av vilka konsekvenser detta har fått.
Just när det gäller äldrepengen och valmöjligheten
ser det ju inte ut som i Stockholm, Malmö och Göte-
borg överallt. Jag bor i en liten by där det inte finns så
många valmöjligheter. Det finns heller ingen som vill
etablera sig där. Jag ser alltså detta som problema-
tiskt.</pre><pre>Anf.  36  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Lena Olsson säger: Vi kan tänka oss.
Det är precis detta överförmynderi jag vänder mig
emot. Det är väl mycket bättre att i stället låta de
äldre få makt och möjlighet och inspirera personal att
starta små enheter och  kooperativ också i liten skala.
Vi har ju sett att det har gått snett. Det är därför vi
säger att vi vill ha en statlig tillsynsmyndighet som
står över och som är oberoende. Vi vill ge makt och
möjlighet åt äldre att välja, men också att välja bort
det som är dåligt. Jag förstår inte varför Lena Olsson
och Vänstern vill försvåra och förhindra detta.
I dag är det problem med personaltillgång, som
jag sade i mitt anförande. Vi ser dock att detta inte
stämmer när det gäller de privata aktörerna, där folk
står i kö och vill arbeta.
I t.ex. Värmlands landsting har man i dag betalat
46 miljoner kronor för att bli av med personal. I
samma landsting, i Torsby, där man hade svårt med
ekonomin och skulle lägga ned sjukhuset har man nu
lagt ut på entreprenad. I dag sjuder där av kraft och
liv. Folk står i kö för att få arbeta där. Det finns tan-
kar på att arbeta dygnet runt, ta in folk från Norge
osv.
Varför tror Lena Olsson att personal står i kö för
att få arbeta inom vård och omsorg i alternativ regi?</pre><pre>Anf.  37  LENA OLSSON (v) replik:
Herr talman! Vi har ett antal gånger sagt att det
finns problem i den offentligt drivna vården. Ansvaret
måste delegeras ned på personalen så att personalen
får mer inflytande. Cristina Husmark Pehrsson tog
landstinget som ett exempel. Men det spelar ingen
roll. Det ska vara ett större inflytande för personalen,
större delaktighet, bestämmandet ska ske tillsammans
med patienter eller äldre. Vi har ett flertal gånger sagt
att man ska ta intryck, dvs. att detta ska införas in den
offentligt drivna vården.
Varför ska valfrihet likställas med privatisering?
Det går precis lika bra att uppfylla valfrihet i den
offentligt drivna vården. Det är det vi vill. Det ska
finnas alternativ. Demensboende och mindre grupp-
boende har tagits upp här, kanske äldreboende ut-
vecklat för psykiskt funktionshindrade eller för dem
med psykiska besvär. Det finns massor att göra.
Jag tycker inte att man ska likställa valfrihet med
privatisering. Cristina Husmark Pehrsson talar om att
välja tält eller boende.</pre><pre>Anf.  38  SVEN BRUS (kd):
Herr talman! Den växande andelen äldre i vårt
land får inte ses som en problembild, de är snarare en
resurs att ta till vara. Måttet på ett välfärdssamhälle,
värt namnet, är också den ambitionsnivå det har när
det gäller den äldre befolkningens villkor. Låt oss
gärna konstatera att vi har kommit långt när det gäller
den ambitionen i vårt land. Men låt oss också kon-
statera att det aldrig får innebära att vi slår oss till ro.
Än finns det mycket att tillägga innan svensk äldre-
politik når upp till de uppfordrande målen i den na-
tionella handlingsplan som den här kammaren var
överens om 1998. Det talas om trygghet, oberoende
och inflytande. Den kristdemokratiska äldremotionen
har fått rubriken Det goda livet - hela livet. Det goda
livet kan förvisso betyda mycket olika för oss männi-
skor, men visst handlar det i mycket hög grad om
trygghet, oberoende och inflytande. Hela livet handlar
om både dess bredd och längd. Välfärd är att färdas
väl - hela livet.
Trots vackra mål finns det stora brister i dag när
det gäller att förverkliga det goda livet för våra äldre i
praktisk politik. Vi kristdemokrater använder ofta
ordet "värdighet" när vi rör oss på det området. Vi
har förvisso inte patent på ordet eller begreppet, men
vi tycker att det väl uttrycker vad det handlar om. Det
är just detta som så många känner oro för i dag, dvs.
att mista tryggheten, oberoendet och inflytandet, att
inte längre kunna påverka alla delar av sitt liv, särskilt
inte de mest personliga och integritetskänsliga. Den
situationen är lätt att uppfatta som ett hot just mot
värdigheten.
Herr talman! Det här blir med nödvändighet väl-
digt konkret och vardagsnära. Att leva ett värdigt liv
handlar om att slippa ligga en enda minut för länge
med en blöja full av avföring eller urin. Värdighet
handlar om att kunna njuta av sol och vind som alla
andra som kan gå ut och in i sin bostad. Det är säkert
fler än jag som har fått brev den här veckan som
ställer just den frågan: Är det ett värdigt liv om man
aldrig någonsin kommer utanför äldreboendets om-
bonade men ändå stängda väggar? Listan kan göras
lång, och det mesta handlar som sagt om mycket
elementära vardagsfrågor. Det är frågor som är själv-
klara för oss som ännu har förmånen att leva ett obe-
roende liv, men hotfulla för den som måste finna sig i
ett växande beroende av andras vård, stöd och om-
sorg.
I vår äldrepolitiska motion har vi fört fram en rad
kända kristdemokratiska ståndpunkter som rör äldre-
politiken i stort. På några områden finns det en bred
samsyn kring inriktningen - över alla partigränser.
Det är naturligtvis bra. Den nationella handlingspla-
nens honnörsord och allmänna målsättningar är ex-
empel på det. På några områden går det en skiljelinje
mellan majoritetens generella ambition att styra och
detaljreglera och en politik som betror den enskilde
att själv ha inflytande över liv och vardag.
Socialutskottets majoritet har besvarat en rad av
de kristdemokratiska förslagen genom att hänvisa till
den parlamentariska Äldreberedningen, Senior 2005,
som tillsattes av regeringen 1998. Beredningens upp-
gift är att skapa förutsättningar för en långsiktig ut-
veckling av äldrepolitiken. Det handlar om de äldres
förhållanden i samhället från år 2005 och, som det
står i direktiven, de närmast följande åren. I bered-
ningen, som jag själv har förmånen att delta i, har vi
perspektivet så långt fram som till 2020. Det är na-
turligtvis välgrundat att hänvisa framtidsfrågorna till
Äldreberedningen. Vi har en hög ambitionsnivå i
beredningen, och jag är övertygad om att resultatet av
vårt arbete kommer att ha ett avgörande inflytande
över äldrepolitiken de närmaste årtiondena.
Ändå, herr talman, får Äldreberedningens uppdrag
inte bromsa de åtgärder vi redan nu kan se som nöd-
vändiga och som är möjliga att genomföra bara viljan
finns. De äldre i Sverige kan inte vänta till 2020, inte
ens till 2005. Låt mig få belysa några områden på det
stora och breda fält vi rör oss i i debatten.
Det handlar om möjligheten att själv kunna på-
verka hur och av vem man ska få sin vård och om-
sorg. Att de äldre och deras anhöriga måste ges en
större valfrihet och flera alternativ har bl.a. Svenska
Kommunförbundets äldreberedning hävdat i sin
slutrappport. Inom ramen för en offentlig och solida-
risk finansiering finns det stora möjligheter att bjuda
in en mångfald av utförare på arenan. Det är en krist-
demokratisk uppfattning att värdig vård också inne-
fattar möjligheten att välja. Det finns en rad lokala
exempel på hur det här inte bara har ökat människors
valfrihet utan också i sin tur har stimulerat den kom-
munala verksamheten. Mångfalden är inget hot mot
människors trygghet, vilket majoriteten ibland tycks
tro och anse. Det är vår uppgift att garantera en god
kvalitet, såväl i offentliga som i alternativa vårdfor-
mer. Samma krav och samma regler ska naturligtvis
gälla oavsett driftsform. Det är en trygghetsfråga.
När det gäller den brännande frågan om en-
hetstaxa inom kommunernas äldreomsorg ser vi med
intresse fram mot den proposition som har utlovats
till april i år. Förslagen kommer förhoppningsvis att
innebära rimliga och rättvisa avgifter för de äldre.
Men det är också viktigt att man där beaktar den
kommunala självstyrelseprincipen. Även om dessa
avgifter generellt sett kanske bara motsvarar 1 eller
2 % i de kommunala budgetarna, kan statliga ingrepp,
särskilt om de är ofinansierade, bli kännbara för
kommunerna. Lena Olsson betecknar vår ståndpunkt
och reservation som okynne. Vi har inte sett rege-
ringens förslag. Vi vet inte om det är ett bra förslag
eller ett dåligt förslag. Till dess vi har fått propositio-
nen förbehåller vi oss rätten att lyfta fram den viktiga
frågan.
Frågan om personalrekrytering är en av de vikti-
gaste framtidsfrågorna för äldreomsorgen i vårt land.
Enligt Svenska Kommunförbundets beräkningar är
rekryteringsbehovet i den kommunala äldreomsorgen
225 000 nya medarbetare under en tioårsperiod. Det
är uppenbart att det inte tillgodoses bara genom det
tillskott som kommer från vårdutbildningarna. Här
behövs medvetna strategier för att motivera männi-
skor från andra sektorer att välja vårdyrket. Inte minst
behövs det fler män inom vården. Nuvarande propor-
tioner med 90 % kvinnor och 10 % män inom kom-
munal äldreomsorg måste utjämnas. I det här sam-
manhanget behöver också det ökande behovet av
tvåspråkig personal lyftas upp. Det krävs vidareut-
bildning och fortbildning. Många medarbetare har i
dag tyvärr inte en adekvat utbildning, bl.a. på grund
av att deras arbetsuppgifter har förändrats.
Herr talman! Förra året stod 2 800 äldre i kö för
plats i någon form av äldreboende i landets kommu-
ner. Nästan lika många hade fått avslag på sina an-
sökningar, trots att behovet av särskilt boende hade
konstaterats, detta enligt rapporten Rättssäkerheten
inom äldreomsorgen. Det är kommunernas uppgift att
planera för sina invånares behov, och här finns up-
penbarligen ett behov som inte tillgodoses på ett
acceptabelt sätt i dag. Ett större antal och nya former
av äldreboenden behövs. Men det kommunala ansva-
ret kan inte uppfyllas om inte riksdagen också är
beredd att tilldela större resurser. Här hade vi krist-
demokrater velat gå längre än majoriteten i vårt bud-
getalternativ för att också ge kommunerna möjlighet
att höja ambitionsnivån på detta viktiga område.
Det finns också symbolfrågor som är viktiga för
att utveckla äldrepolitiken. Dit hör de kristdemokra-
tiska kraven på en äldreminister och en äldreom-
budsman. Vi är medvetna om att det ankommer på
statsministern att formera sitt regeringslag och utse
ministrar, men vi understryker än en gång den bety-
delse en sådan, visserligen symbolfråga, har för att
sätta fokus på ett viktigt samhällsområde.
Herr talman! Jag står självfallet bakom alla krist-
demokratiska reservationer i betänkandet, men för att
vinna tid nöjer jag mig här med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 12.</pre><pre>Anf.  39  LENA OLSSON (v) replik:
Herr talman! Reservationen om avgifterna i äldre-
omsorgen tycker jag faktiskt är en okynnesreserva-
tion. Men det är klart att det är upp till kristdemokra-
terna att reservera sig om de vill. Men det framgår ju
tydligt i betänkandet att förslag om detta kommer till
våren. När förslaget kommer har man alltså möjlighet
att framföra sina synpunkter på det.
Kristdemokraterna säger i sitt budgetalternativ att
de vill tilldela kommuner och landsting mer pengar.
Och det ser väl bra ut. Men jag har hängt med lite
grann, och kristdemokraterna har sagt att dessa peng-
ar ska räcka till ganska många saker. Er partiledare
har sagt att det ska gälla fastighetsskatten och utbild-
ning, både skola och dagis. Det handlar om ungefär
300 miljarder till, och jag skulle vilja ha svar på om
dessa pengar ska räcka till precis allting, vilket ni har
sagt i pressen och på andra håll.</pre><pre>Anf.  40  SVEN BRUS (kd) replik:
Herr talman! När det gäller den aviserade propo-
sitionen om enhetstaxa inom äldreboende så är det
möjligt att Lena Olsson har sett vad förslaget inne-
håller och kunnat ta del av det. Det har inte vi gjort.
Det är möjligt, som jag sade tidigare i mitt anförande,
att det är ett utmärkt och bra förslag. Låt oss därför
föra denna debatt när propositionen har lagts fram,
förhoppningsvis i vår. Jag har inte sett att den finns
än. Vi spar den debatten, och fram till dess förbehål-
ler vi oss rätten att skriva de reservationer som vi
tycker är viktiga.
För att kommunerna ska kunna uppfylla det vikti-
ga uppdraget att bl.a. tillgodose behoven inom äldre-
omsorgen så behövs det mer resurser. Och enligt vårt
budgetalternativ vill vi tilldela kommunerna mer
resurser. Sedan ligger det naturligtvis inom ramen för
det kommunala självstyret hur man fördelar dessa
resurser. Men jag förutsätter att ansvariga kommun-
politiker också gör den prioritering som vi anser är
viktig, nämligen att prioritera vård och omsorg. Den
tilltron har vi till de kommunala företrädarna.</pre><pre>Anf.  41  LENA OLSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag sade
300 miljarder. Det är ungefär 3 miljarder mer som
man skulle anslå.
Men jag skulle vilja ställa en fråga. Med tanke på
den regeringskoalition som Kristdemokraterna skulle
ingå i så ser det ju inte så förhoppningsfullt ut när det
gäller att ni skulle kunna få igenom detta med tanke
på den skattesänkningspolitik som man vill genomfö-
ra i en borgerlig regering. Det skulle vara lite fantas-
tiskt om ni skulle få igenom detta i en borgerlig koa-
litionsregering.</pre><pre>Anf.  42  SVEN BRUS (kd) replik:
Herr talman! Det kanske inte är läge att föra
eventuella framtida regeringsförhandlingar under två
minuter i en replik och i detta sammanhang. Men det
som jag står till svars för är ju kristdemokratisk poli-
tik. Vi har velat ge mer till kommunerna med den
inriktning som vi har angett. Det är det som jag kan
stå till svars för här. Sedan tror jag inte att det blir
större svårigheter för de fyra partierna i en tilltänkt ny
majoritet att forma en bra politik än vad det är för
nuvarande samarbetspartier i den nuvarande majori-
teten.</pre><pre>Anf.  43  KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Politiken för de äldre kan inte utgå
från att alla är lika. Pensionärernas livsvillkor och
behov varierar, och var och en måste behandlas med
utgångspunkt i hans eller hennes egna förutsättningar
och egen vilja. Det måste skapas verkliga möjligheter
för den enskilde att påverka sin egen och sina anhöri-
gas omsorg, hur och var man vill bo när behoven av
daglig omvårdnad uppstår. För Centerpartiet är detta
viktigt, och jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Herr talman! Äldrepolitiken tenderar ibland att
enbart handla om vård och omsorg och om stödjande
insatser och omhändertagande. Perspektivet bör vid-
gas och behandla äldre, en växande andel av befolk-
ningen, som en resurs precis som övriga individer i
vårt land. Äldre får inte av samhället betraktas som
individer som enbart är i behov av omhändertagande
utan som individer som kan tillföra något till sam-
hällets utveckling och vilkas livserfarenhet är en stor
resurs. Centerpartiet anser att de vägledande begrep-
pen för äldrepolitiken ska vara följande:
För det första: Delaktighet. Man ska kunna delta i
politik och samhällsliv, kommunala pensionärsråd,
väntjänster och andra frivilligaktiviteter. Vi behöver
de äldres kompetens och livserfarenhet och erfaren-
hetsutbyte mellan yngre och äldre.
För det andra: Självförverkligande. Man ska und-
vika social isolering, ensamhet och uppmuntra före-
ningsliv, studieverksamhet, m.m. Det förutsätter bl.a.
naturliga träffpunkter, tillgång till lokaler osv.
För det tredje: Oberoende. Äldre ska klara sig på
egen hand även när hälsan börja svikta. Det förutsät-
ter tillgång till anpassade äldrebostäder, kollektivtra-
fik och ny teknik anpassad efter äldres behov. Cen-
terpartiet har ju i flera år föreslagit införande av sub-
ventionerade hemservicecheckar för pensionsärshus-
håll som komplement till den kommunala hemtjäns-
ten, vilket är exempel på vad man kan göra från sam-
hällets sida.
För det fjärde: Trygghet och värdighet. Center-
partiet anser att all vård och omsorg ska ha hög kva-
litet och att äldre inom vården ska bemötas med stor
respekt och värdighet. Människor ska känna trygghet
inför sin egen och anhörigas ålderdom. Centerpartiet
har medverkat till nödvändiga resursförstärkningar
till vården och omsorgen, till primärvård, äldresjuk-
vård, psykiatri och till att förbättra tillgängligheten
och öka mångfalden av vårdutövare. Det var rätta och
nödvändiga satsningar.
Jag måste till Lena Olsson säga - jag vet inte vart
hon tog vägen - att hon säkert gjorde en felsägning,
som hon gärna kan bekräfta det för protokollet, när
hon sade att det var regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet som stod bakom försvarsuppgörelsen.
Det är ju inte sant. Det vet Lena Olsson också. Det
var regeringen och Centerpartiet som stod bakom
försvarsuppgörelsen. Den handlingsplan som vi antog
här i slutet av förra året gjordes upp mellan regering-
en, Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet. Inte
vid någon av dessa överläggningar och diskussioner
fanns det någon vänsterpartist med. Jag utgår därför
från att det var en felsägning, och det vore bra att få
det bekräftat till protokollet.
Många köar för åldersbetingade funktionshinder,
t.ex. starr, nedsatt hörsel och förslitningsskador som
innebär minskad livskvalitet och stora kostnader för
samhället. Centerpartiet vill införa en vård- och
hjälpmedelsgaranti. Vi har medverkat till att vi nu är
på väg att få genomslag för permanent finansiell
samordning för ökad tillgång till rehabilitering och
habilitering. Trygghet är även att utan rädsla kunna
gå ut på gator och torg, att ha tillgång till grundläg-
gande service såsom bank, post, livsmedelsbutik,
apotek. Naturligtvis är ekonomisk trygghet grundläg-
gande. Jag tänker främst på de äldre som har de
sämsta ekonomierna. Centerpartiet vill se höjt pen-
sionstillskott, rimliga taxor och avgifter, sänkt fastig-
hetsskatt. I tider av ekonomisk tillväxt tycker jag att
det är rimligt att återställa vad som dragits in från
pensionärerna under 90-talet.
Herr talman! Antalet äldre kommer att öka, det
vet vi. De medicinska framstegen kommer att fort-
sätta. 40-talisterna kommer att ställa höga krav. Be-
hov av vård och omsorg kommer därmed att öka.
Efterfrågan kommer att se annorlunda ut. Det är en
stor utmaning och en nödvändighet att vi förbereder
oss för att möta detta detta och på ett bra sätt klara
utmaningen. Det krävs att vi diskuterar en framtida
finansiering och jobbar mera aktivt för att förebygga
ohälsa och olyckor i arbetet, effektiviserar verksam-
heter och öppnar för nytänkande över hur vi organise-
rar verksamheten.
Anhörigas stora insatser kan inte nog understry-
kas. Samhället skulle stå sig slätt utan dem. Vi kan
göra mycket mer för att stödja och visa uppskattning.
Det har runtom i landet utvecklats viktiga verksam-
heter. Det utvecklingsavtal som har tecknats mellan
stat, kommun- och landstingsförbund innefattar just
fortsatt satsning och utveckling av anhöriginsatser,
med de resurser som bl.a. Centerpartiet har medver-
kat till har tillförts. Jag utgår från och förutsätter att
kommunerna tar fasta på detta.
Enligt Svenska kommunförbundet kommer kom-
munerna att behöva rekrytera 625 000 nya medarbe-
tare inom skola, vård och omsorg fram till 2010. För
att det över huvud taget ska finnas personal som vill
ta hand om gamla och sjuka människor krävs att stat,
landsting och kommunerna utformar en strategi för
hur man ska klara de kommande årens personalför-
sörjning, erbjuda ungdomsutbildning och locka män-
niskor att byta jobb mitt i livet.
Vård- och omsorgsyrkena måste uppvärderas.
Vad är finare och viktigare än att vårda, bota, trösta,
ge omsorg? Jag tror att speciellt ungas attityder är
viktiga och möjliga att påverka. För att vara lite per-
sonlig kan jag nämna att jag känner en ung tjej som
går i gymnasiet och som så sent som för ett år sedan
inte på något sätt kunde tänka sig att jobba med
gamla människor. Efter att trots allt ha fått ett som-
marjobb inom hemtjänsten och efter tre månader i det
arbetet har den unga tjejen totalt svängt om, mognat,
vuxit och tycker att det är fint att arbeta med männi-
skor. Det är nästan lite rörande att man på så kort tid,
med insikter i hur det faktiskt fungerar i verkligheten,
kan svänga attityder så tydligt. Det ger hopp inför
framtiden.
Herr talman! Det finns många fler områden och
frågor som det känns angeläget att ta upp. Det kan
gälla diskriminering av äldre i vården, på arbetsmark-
naden, försäkringsfrågor, att låna pengar i bank. Det
finns många skräckexempel på hur äldre behandlas.
Det finns lagstiftning mot åldersdiskriminering bl.a. i
USA. Det finns även inskrivet i EU:s arbetslivsdirek-
tiv. Sverige är efter, men i förra veckan lade 1999 års
Författningsutredning, där bl.a. jag och herr talman-
nen ingår, ett förslag om att ändra i regeringsformen,
grundlagen, så att det allmänna ska motverka diskri-
minering på grund av bl.a. ålder. Förslaget är att det
ska tas in i regeringsformen och dess målsättningspa-
ragraf. Jag tycker att det är ett steg i rätt riktning.
Även tandvårdsfrågorna med behov av ekonomis-
ka satsningar, högkostnadsskydd, förebyggande insat-
ser m.m. behöver få sin lösning, likaså läkemedels-
frågorna. Det är ekonomiskt tungt för den enskilde.
Det finns oroande rapporter om att uppemot varannan
patient över- eller undermedicineras eller får olämpli-
ga kombinationer. Detta måste naturligtvis åtgärdas.
Det finns också andra frågor som Centerpartiet
anser är avgörande viktiga inom äldrepolitiken -
boendefrågor, geriatrik, äldrepsykiatri, demensvår-
den, uppsökande verksamhet, IT-verksamhet, frisk-
vård, olycksfallsförebyggande m.m. Det ber vi att få
återkomma till i annat sammanhang.</pre><pre>Anf.  44  LENA OLSSON (v) replik:
Herr talman! Den ekonomiska satsningen på pri-
märvård, psykiatri och äldreomsorg var en uppgörelse
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet. I handlingsplanen i sig fördelas inga pengar.
Nu vill jag höra vad Kenneth Johansson har för
uppfattning: Är det fel?</pre><pre>Anf.  45  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Det som Lena Olsson sade i sitt an-
förande var - jag återgav det, och det kan ni läsa i
protokollet sedan - att försvarsuppgörelsen gjordes
mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det är fullständigt fel. Försvarsuppgörelsen gjordes
mellan regeringen och Centerpartiet. Det var det som
jag invände mot. Det var vi som tog fram de 8, som
sedermera blev 9, miljarderna. I det jobbet fanns icke
Vänsterpartiet med. Så är det. I de överläggningar
som jag deltog i fanns inte vare sig Lena Olsson eller
någon annan vänsterpartist med. Så är det.
Handlingsplanen var en bekräftelse på de inrikt-
ningar som jag har nämnt. Där yrkade Vänsterpartiet
avslag. Handlingsplanen står Centerpartiet, Social-
demokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet bakom.
Det är fakta, Lena Olsson.</pre><pre>Anf.  46  LENA OLSSON (v) replik:
Herr talman! Jag kan ta på mig att jag kanske ut-
tryckte mig lite slarvigt om försvarsuppgörelsen. Så
har vi städat undan det. Men när det gäller själva
pengarna är det faktiskt en budgetuppgörelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vad gäller handlingsplanen är Kenneth Johansson
väl medveten om varför vi hoppade av. Det fanns
också andra partier som inte ställde sig bakom den,
därför att vi tyckte att det fattades väldigt mycket i
planen och att man öppnade för privata alternativ. Det
är Kenneth Johansson väldigt medveten om, för det är
inte så länge sedan vi hade den debatten. Men i hand-
lingsplanen fördelas inga pengar.</pre><pre>Anf.  47  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Jag har naturligtvis ingenting att in-
vända om Vänsterpartiet väljer att ställa sig bakom att
de 8, som sedermera blev 9, miljarderna ska gå till
vård och omsorg. Det var det krav som vi ställde hela
tiden. Det vara därför försvarsuppgörelsen över hu-
vud taget kom till. Annars hade Centerpartiet inte
ställt sig bakom den.
När vi nu lyckats med det arbetet är det jättebra ju
fler som ställer sig bakom att föra över pengar till
vården och omsorgen. Där har jag ingen invändning,
däremot var den historiebeskrivning direkt felaktig
som Lena Olsson gav.
När det gäller handlingsplanen har det varit högst
diskutabelt att om handlingsplanen hade fallit hade
också uppgörelsen i övrigt sannolikt fallit. Det är en
diskussion som nu är historia och som vi, tycker jag,
hellre ska vända och börja se på möjligheterna. Vi ska
vara tacksamma för att det fanns några partier som
ville vara med och jobba för att förstärka vård och
omsorg. Det är ett jätteviktigt arbete att även gå vida-
re med.</pre><pre>Anf.  48  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Gamla människor som har levt ett
långt liv vet ofta hur de vill ha det. Att de fyllt 65 år
innebär inte att deras intressen plötsligt skiftar och
blir lika alla andras i samma ålder. Folkpartiet tilltror
dessa erfarna människor att leva sina liv enligt egna
önskemål, och vi vill också ge dem makt att besluta
om sin vardag.
Valfriheten i äldreomsorgen är i dag kraftigt be-
gränsad. Människor omyndigförklaras plötsligt när de
blir lite skröpliga på äldre dagar. Det är därför dags
för en valfrihetsrevolution för de äldre, en ny kurs
som ger äldre makten över äldreomsorgen och det
egna livet.
Vi vill öka valfriheten genom att införa en äldre-
peng efter en vanlig biståndsbedömning. På samma
sätt som i dag får sedan den enskilde besked om vil-
ken hjälp och vilket stöd som beviljas. Utifrån detta
fastställs en äldrepeng som motsvarar den skattefi-
nansiering som i dag går till hemtjänsten eller äldre-
boendet. Äldrepengen ska, tillsammans med den
avgift som även fortsättningsvis tas ut, täcka kostna-
der för vård, omsorg och boende. Äldrepengens stor-
lek kommer naturligtvis att variera beroende på den
enskildes behov, och i takt med att behoven förändras
förändras också pengens storlek.
Införandet av en äldrepeng gör inte omsorgen bil-
ligare, och det är inte heller syftet. Folkpartiets fokus
är höjd kvalitet. Äldreomsorgen måste stärkas och
utvecklas. Många äldre har i dag så omfattande och
komplicerade behov att vi måste satsa på kvalitet och
utbildning för att klara av att ge en god vård och
omsorg. Det är därför viktigt att kvalitetsutvecklingen
garanteras i pengsystemet. Därför måste äldreomsor-
gen arbeta med kvalitetsgarantier så att den enskilde
tydligt kan se vad hon eller han kan förvänta sig av
omsorgen.
Äldrepengen innebär att de äldre eller deras anhö-
riga får makt att avgöra vad de anser vara kvalitet,
vilket ålderdomshem de vill bo på eller till vem de
vill vända sig med sin peng för att få hemtjänst. Äld-
repengen ska man också kunna föra med sig till den
omsorgsgivare man önskar. Det ska gå bra att välja
mellan alla enheter som kommunen antingen driver i
egen regi eller dem som kommunen har kvalitetsgod-
känt.
Herr talman! Som jag tidigare nämnde är det vik-
tigt att det finns klara besked om vad den enskilde
kan förvänta sig i fråga om stöd, omvårdnad och
boende. Därför har Folkpartiet under flera år föresla-
git att kommunerna bör ha en omsorgsgaranti som
klart slår fast vad som gäller. Det var intressant att
höra av Lena Olsson att Vänstern tydligen är inne på
samma linje, eftersom hon talade om ett minimikrav i
vården. Det är ungefär detsamma som vi också talar
om.
Omsorgsgarantin ska omfatta sådana viktiga saker
som t.ex. den medicinska kompetensen där det enligt
vår uppfattning ska finnas en medicinskt ansvarig
läkare kopplad till varje äldreboende och tillräckligt
många sjuksköterskor. Det här är helt nödvändigt för
att kvaliteten i äldreomsorgen ska kunna garanteras.
Geriatriskt utbildade sjuksköterskor kan medverka till
att höja kvaliteten på den vård och omsorg som ges
på det särskilda boendet. En höjd medicinsk kompe-
tens inom det särskilda boendet leder också till att
akutbesöken på sjukhusen minskar, vilket inte minst
är viktigt ur den äldres perspektiv.
Vårt förslag till omsorgsgaranti innefattar också
praktiska saker såsom fungerande trygghetslarm.
Alltför ofta kommer rapporter om att trygghetslarmen
har varit urkopplade, och det är naturligtvis helt oac-
ceptabelt. Rätten till fungerande färdtjänst är ett annat
krav. Det innebär rörelsefrihet, men också trygghet
att veta att man kan lita på färdtjänsten. Under senare
år har neddragningarna på färdtjänsten gått mycket
långt. Det ställer till stora problem för många äldre.
Beträffande hemtjänsten kommer det ständigt
rapporter, och det är alltid brister som rapporteras.
Allt färre får hemtjänst och antalet hemtjänsttimmar
blir också färre. Vad detta innebär av otrygghet och
möjligheten att bo kvar i den egna bostaden är ju
mycket klart. Alltfler blir beroende av släkt och vän-
ner för att få den hjälp de behöver, eller kanske rätta-
re sagt: den hjälp som de absolut behöver.
Det måste vara helt klart att den hjälp som man
behöver från hemtjänsten fungerar på ett tillfreds-
ställande sätt, och om den inte fungerar måste man få
veta vart man kan vända sig. Självfallet ska man inte
behöva betala för en utebliven tjänst.
Vi har alltså ett stort antal krav på vad som ska
ingå, och vi har också sagt att det bör vara Socialsty-
relsen som utarbetar riktlinjer för omsorgsgarantin
som sedan ska fastställas av kommunerna.
Herr talman! Många medicinskt färdigbehandlade
patienter blir direkt hemskickade trots att de saknar
nära anhöriga och ett socialt nätverk. Det behöver
knappast påpekas att detta ofta innebär en stor
otrygghet för den enskilde, och många har också
uttryckt önskemål om att få vistas i någon form av
mellanvårdsboende. Andra patienter får helt enkelt
ligga kvar på sjukhuset för att kommunen inte har
något lämpligt boende. Detta kostar naturligtvis
pengar och låser fast den sluta vårdens kapacitet.
Dessutom främjar det inte patienternas tillfrisknande.
En tredje grupp medicinskt färdigbehandlade pati-
enter får mer eller mindre pendla mellan hemmet och
slutenvården. Att befinna sig i en sådan skytteltrafik,
med alla påfrestningar som det innebär, är inte heller
idealiska omständigheter för återhämtning och till-
frisknande.
Kommuner och landsting bör i samarbete, enligt
Folkpartiet liberalernas åsikt, införa en ny vårdform
mellan slutenvården och boendet för äldre människor.
Tidigare fanns konvalecenthem dit patienter kunde
komma för en längre eller kortare tid för att förbereda
sig inför hemkomsten. Det är dags att återinföra kon-
valescenthemmen, men i en modern form byggd på
kunskap kring rehabilitering. På konvalescenthemmet
ska patienten få en hjälpmedelsutredning och möjlig-
het att pröva hjälpmedlen så att de fungerar på ett bra
sätt även i hemmiljön. ADL-träning och möjlighet till
kuratorssamtal är också sådant som bör ingå.
Herr talman! Senare i år ska propositionen om av-
gifterna inom äldreomsorgen äntligen komma. Vi har
väntat länge på det förslaget, men vi vet ju ännu inte
om det kommer. Vi anser att det har tagit alltför lång
tid för regeringen att komma till skott i den här frå-
gan. Kommunernas i vissa fall rena avgiftsterror
måste få ett slut.
Vi har i vår reservation återupprepat krav på vad
som ska ingå och vilka avgifter man ska ha. Vi ser det
inte alls som någon typ av okynnesreservation, som
Vänsterpartiet kritiserar de olika partiernas reserva-
tioner för. Vi måste också tänka på den efterlevande
maken. Han eller hon måste också ha möjlighet att bo
kvar i den gamla bostaden.
Herr talman! Vi får också ständigt rapporter om
att anhöriga får ta över mer och mer av omvårdnads-
insatserna. Men stödet till de anhöriga, vare sig i form
av avlastning, råd, stöd eller ekonomisk ersättning,
har inte förbättrats. Det behövs bättre villkor för när-
ståendevårdare. Folkpartiet har därför föreslagit att
regeringen bör ta initiativ till överläggningar med
båda kommunförbunden för att se över hur ett utökat
stöd till dem som vårdar närstående ska kunna utfor-
mas.
Det är också viktigt att det finns en uppföljning
och kvalitetskontroll av närståendevården. Folkpartiet
anser att det är angeläget att Socialstyrelsen ägnar
stor uppmärksamhet åt metodutveckling för hur en
sådan uppföljning inom området sjukvård i hemmet
kan ske med beaktande av de berörda personernas
integritet.
Herr talman! Vi har ett antal reservationer till
detta betänkande som jag naturligtvis står bakom,
men jag yrkar här bifall bara till reservationerna nr 1
och nr 2.</pre><pre>Anf.  49  THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! Egentligen borde vi inte ha något
som kallades för äldrepolitik. När ska man räknas
som äldre, och varför ska det vara en politik för äldre
och en för yngre?
Alla, oavsett ålder, ska ha hjälp och stöd om de
behöver det eller särskilt boende när det behövs.
Ingen ska diskrimineras på grund av ålder eller av
andra skäl. Alla ska få vård och tandvård på lika
villkor. Grundtanken måste vara att vi inte ska ha ett
samhälle där människor delas i klasser - eller ska vi
säga kaster - med utgångspunkt från födelseår.
Det är klart att ju äldre vi blir, desto mer ökar ris-
ken att vi får krämpor. Trots det finns det många
friska och vitala pensionärer. Det är många i 80-
årsåldern som är piggare än en del 50-60-åringar. När
ska man då sätta etiketten äldre på en person? Det
beror ju helt och hållet på i vilken åldersklass man
själv befinner sig.
Trots det som jag har sagt är ju verkligheten den
att många känner sig diskriminerade på grund av sin
ålder.
Många upplever att de får sämre vård, att de inte
tas på allvar, att deras problem avfärdas med att det är
normala problem beroende på åldern. Det kan t.ex.
vara problem med synen eller med händerna, problem
som lätt hade avhjälpts på en person som hade varit
kvar i arbetslivet. Men den som är äldre får vänta
alldeles för länge eller blir utan hjälp och får finna sig
i ett onödigt handikapp. Den äldre kan då känna att
han eller hon inte har tid att vänta. De vill ha kvalitet
på resten av sitt liv.
Det finns också all anledning att oroa sig över alla
rapporter som kommer om personalbrist i vård och
omsorg. Det påverkar ju omhändertagandet. Det på-
verkar också personalens möjlighet att göra ett bra
arbete utan att behöva stressa sig till sjukdom.
Det kommer också rapporter om att många äldre
svälter, att personer över 75 år får minskad hemser-
vice, att äldre i hög ålder som vill komma in i ett
äldreboende nekas plats för att de anses vara för pig-
ga. Jag tänker då på den 95-åriga kvinna som hade
starkt nedsatt syn men ändå ansågs vara för pigg för
en plats i äldreboende. Jag tänker också på den rap-
port som talar om att ca 5 000 äldre som beviljats
särskilt boende inte fått det. Det är svårt att få en plats
och alla får det inte. Det är inte acceptabelt.
Ändå är det bra att de här rapporterna lyfter upp
problemen. Förhoppningsvis förbättras situationen,
att kommunerna skärper sig och prioriterar om.
Herr talman! Vi får inte heller glömma bort alla
äldre som lever på marginalen och som inte har råd
att betala för sin tandvård. När det gäller tandvården
vill Miljöpartiet se en förändring så att tandvården
ingår i hälso- och sjukvårdens avgiftssystem. Det ska
inte kosta mer att gå till tandläkaren än att gå till en
vanlig läkare. Det tycker vi är rimligt. Och jag tror att
den tanken snart kommer att ha  gehör hos en majo-
ritet i riksdagen.
Ett annat problem är t.ex. när man inte hjälper en
äldre med en starroperation i ett tidigt skede. Då ska-
par man en svår situation för den som behöver få
ögonoperationen utförd samt åsamkar kommunen
stora kostnader för hemtjänst. Den synskadade gör sig
också beroende av en hjälp som många gånger kvar-
står för resten av livet.
God vård, omsorg, tandvård och möjlighet att
komma ut måste alla ha rätt till.
Herr talman! I det här betänkandet har jag ingen
egen motion. Däremot står jag bakom ett antal reser-
vationer tillsammans med andra partier.
Det är reservation 4 tillsammans med Vänsterpar-
tiet om konkurrensnedsättning, där vi önskar en ut-
värdering av konkurrensutsättningen och dess kon-
sekvenser för äldreomsorgen. Vad en sådan utvärde-
ring skulle ge vet ingen i förväg, men den är nödvän-
dig.
Reservation 7 tillsammans med Folkpartiet hand-
lar om att det ska finnas kommunala och landstings-
kommunala pensionärsråd.
Reservation 8 tillsammans med kd handlar om
samhällsservice och begränsad tillgänglighet för vissa
grupper.
Reservation 10 tillsammans med Vänsterpartiet
handlar om kvalitetsarbete. Där föreslås att möjlig-
heten att införa en lag om minimikrav när det gäller
vård och omsorg utreds.
I reservation 14 tillsammans med Vänsterpartiet
föreslås en översyn av hälso- och sjukvårdslagen och
socialtjänstlagen när det gäller de regler som styr
äldreomsorgen.
Slutligen föreslår vi i reservation 18 tillsammans
med Kristdemokraterna och Moderaterna att en ut-
redning tillsätts med uppdrag att belysa levnadsvill-
koren för olika grupper inom pensionärskollektivet,
pensionärers ekonomi och sociala situation.</pre><pre>Anf.  50  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Thomas Julin inledde med att säga
någonting om något som jag också brukar framföra i
talarstolen, nämligen svårigheten att inrätta ett politi-
kområde när det gäller  äldre, därför att det innefattar
så många olika komponenter som har betydelse för
äldre men som inte ligger på vårt utskottsbord. Det
handlar bl.a. om fastighetsskatt. Jag beklagar att
Thomas Julin och Miljöpartiet inte gick med på vårt
utskottsinitiativ att frysa taxeringsvärdena till dess att
begränsningsreglerna blev klara. Det är en väldigt
viktig fråga för de äldre, som inte kan kompensera sig
genom ökade inkomster utan får knapra på sin pen-
sion eller på lån.
Det finns andra problem när det gäller pensionä-
rerna. Vi moderater vill t.ex. ge tillbaka och skriva
upp basbeloppet för de pensionärer som fick det ned-
skrivet under 1993-1998. Vidare finns problemet
med tandvården, precis som Thomas Julin säger.
Andra frågor är subventionerad hemtjänst, änkepen-
sioner m.fl. Jag håller med Thomas Julin om att vi
verkligen kan diskutera ett politikområde när det
gäller äldre, för som det är nu känns det inte rätt.
Jag skulle också vilja komma tillbaka det som
Thomas Julin var inne på, att om de äldre behöver
omsorg är det inte säkert att det finns någonstans att
ta vägen. De kanske blir nekade. Men det är just där
möjligheten finns med en äldrepeng, Thomas Julin.
Det har att göra med att om den äldre får makt, möj-
lighet och en peng i handen för att köpa omsorg, blir
hon en resurs och en möjlighet. Och jag är övertygad
om att det kommer att finnas en mängd olika alterna-
tiv som denna person har att välja på. Därför skulle
jag vilja fråga Thomas Julin varför han inte kan
stödja modellen med en äldrepeng.</pre><pre>Anf.  51  THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Det är en modell som vi i vårt parti
helt enkelt inte har ställt oss bakom. Vi ska granska
alla olika förslag och återkomma, men för närvarande
står vi inte bakom den idén.
De andra frågorna som Cristina Husmark
Pehrsson tar upp - fastighetsskatten, pensionerna,
tandvården osv. - anser jag är budgetfrågor. Vi har ju
just påbörjat diskussionen om budgeten, så det är
väldigt svårt att diskutera de här frågorna här i talar-
stolen i dag.</pre><pre>Anf.  52  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Det är jag väl medveten om. Men vi
hade också äldrefrågorna uppe i budgetbehandlingen
innan jul.
Jag ser nu fram emot att Miljöpartiet tänker på
förslaget om en äldrepeng för den ger makt och möj-
lighet.
Jag skulle också vilja ställa en fråga till  Thomas
Julin, som har skrivit reservation 4 tillsammans med
Vänsterpartiet om faran med konkurrens och att det
blir stora företag som äter upp marknaden så att säga.
Vad vi vill med vår politik är inte att konkurrensut-
sätta utan att i stället ge en etableringsfrihet under
statlig tillsyn där den enskilde ges makt och möjlig-
het. Det ger kvalitet. Det är ju så få i dag som arbetar
inom den privata sektorn, så jag tror inte att vi på
något sätt behöver vara oroliga för att det ska bli
monopol. Det blir det ju inte heller om vi får en eta-
bleringsfrihet med en mångfald.
Jag trodde att Thomas Julin och Miljöpartiet var
för personalkooperativ och mångfald. Därför tycker
jag att det är konstigt att Thomas Julin har skrivit den
här reservationen tillsammans med Vänsterpartiet.
Jag skulle vilja höra vad Thomas Julin anser om
mångfald inom äldreomsorgen.</pre><pre>Anf.  53  THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker visst att det finns utrym-
me för mångfald i äldreomsorgen. Men jag ser fak-
tiskt att det finns en fördel med den här reservationen
- det tror jag också att Cristina Husmark Pehrsson
kan hålla med om - och det är att vi vill ha en utvär-
dering av konkurrensutsättningen och dess konsek-
venser för äldreomsorgen. Vad en sådan utvärdering
leder till är det ju ingen som vet förrän den är gjord.
Den kan ju även peka på de positiva delarna, så jag
ser faktiskt ett värde i en sådan utvärdering.</pre><pre>Anf.  54  LARS U GRANBERG (s):
Herr talman! Jag tillhör nog den generation som
har fascinerats av och med hela mitt hjärta  slukat
Astrid Lindgrens böcker och filmer om Emil i Lön-
neberga. Där finns många episoder som har etsat sig
fast i min själ. Jag kan som exempel ta episoden om
det stora tabelraset i Katthult. Den episoden har fått
en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Den vrede som
Emil uttrycker inför de orättvisor och det armod som
åldringar på fattighus utsattes för lämnar ingen obe-
rörd.
Som barn upplevde jag denna skildring som oer-
hört avlägsen både i tiden och vad gäller själva före-
teelsen. Det fanns ingen som helst anknytning till min
egen vardag och verklighet. Men när jag blev äldre
insåg jag hur många i min närmaste omgivning som
själva hade bitter erfarenhet och som bar på berättel-
ser från den tidens Fattigsverige. De bar på erfaren-
heter som gav näring åt det välfärdsbygge som kom
att infria många behov och önskningar om ett gott liv
för de äldre.
Frågan är då: Är det någon skillnad att leva i Sve-
rige i dag? Ja, många rubriker får en nästan att tro att
vi är tillbaka i den tidens Fattigsverige. Men i dag i
Sverige är fattighusen borta. Att vara äldre är inte
synonymt med att vara fattig. I Sverige finns omkring
en och en halv miljon pensionärer. Och det handlar
inte, som många har sagt, om en enhetlig grupp. De-
ras gemensamma nämnare är just att de är pensionä-
rer, men i likhet med vad som gäller för den övriga
befolkningen är skillnaden i levnadsförhållanden stor
inom gruppen av pensionärer. Flertalet pensionärer
har i dag en trygg ekonomisk situation och en hyfsat
god materiell standard. Samtidigt finns det många
pensionärer som har betydligt sämre villkor. Gemen-
samt för den gruppen är att de tillhör arbetarklassen
och att det i de flesta fall handlar om kvinnor.
Under 90-talet ökade inkomsten för gruppen pen-
sionärer både kollektivt och i ett individuellt per-
spektiv. Men låg pension och kvinna är tyvärr än i
dag synonymt. Det finns i dag 300 000 personer med
låg pension, och av dem är 90 % kvinnor. Låg pen-
sion betyder dock inte, skulle jag vilja säga, med
automatik att man är fattig och tvingas leva på social-
bidrag. Endast 2 % av pensionärerna får socialbidrag
i dag, och de flesta av dem är personer med utländsk
bakgrund som saknar pension helt och hållet. För att
lyfta den gruppen, så att man ska slippa leva av soci-
albidrag, vill vi socialdemokrater införa en statlig
försörjningsersättning för den.
Vi ser hur pensionärerna med de lägsta inkoms-
terna drabbas särskilt hårt av stigande kostnader för
vård och omsorg. Kommunerna tvingades höja vår-
davgifterna kraftigt under 90-talets ekonomiska kris,
som vi inte får glömma. I synnerhet gäller det hem-
tjänsten. Vi ser därför hur fler pensionärer med låga
pensioner avstår från hemtjänst medan de med de
höga pensionerna oftare får sin service tillgodosedd.
Det här är inte acceptabelt. Hemtjänsten är inte en
rättighet för några eller för många utan för alla.
För att undvika oskäliga avgifter vill vi socialde-
mokrater införa maxtaxa. Det har varit uppe i dagens
debatt igen. Regeringen kommer att lägga fram för-
slaget om detta i vår. Till det ska läggas att vi också
satsar 9 miljarder kronor på sjuk- och hälsovård under
perioden 2001-2004. I den satsningen ska vården för
äldre prioriteras. Även i årets budget lyfts satsningar
fram, satsningar som förbättrar villkoren för de pen-
sionärer som har de lägsta inkomsterna. Dels höjs
bostadstillägget, en höjning med mellan 1 080 kr och
6 480 kr per år, dels höjs det särskilda bostadstilläg-
get. Tandvården tillförs mer pengar. En utredning om
tandvården är tillsatt och kommer att leda till ökade
insatser på området.
När de här förbättringarna av pensionärernas eko-
nomiska situation får genomslag nästa år tar vi ett
steg närmare de mål för den nationella äldrepolitiken
som vi i den här kammaren slog fast för två år sedan.
Målen var att:
· Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha infly-
tande i samhället och över sin vardag.
· Äldre ska kunna åldras i trygghet och med bibe-
hållet oberoende.
· Äldre ska bemötas med respekt.
· Äldre ska ha tillgång till god vård och omsorg.
Herr talman! På de flesta av dessa punkter har vi
kommit långt ur ett historiskt perspektiv. Men det är
ingen tröst för de människor som i dag är äldre eller
som inom en snar framtid kommer att lämna arbetsli-
vet bakom sig. De kräver med all rätt att deras liv
som äldre ska bli tryggt och stimulerande. Därför är
kraven och förväntningarna på oss som representerar
folkviljan stora när det gäller att äldrepolitiken prio-
riteras både från statens och kommunernas sida.
Bristerna i dagens äldrepolitik blottläggs mycket
tydligt, tycker jag, i den motionsskörd som vi be-
handlar i det här betänkandet och i den debatt som vi
nu är mitt uppe i. Många av de frågor som tas upp i
motionerna rör attityderna till och bemötandet av
äldre samt kvaliteten på och avgifterna i äldreomsorg
och anhörigvård. Därför ville jag inledningsvis peka
på vilka insatser som redan är beslutade och vilka
som är på gång för att åtgärda de här bristerna. Till
det ska kopplas att det är väldigt mycket utredningar,
Äldreberedningen och också annat arbete, som är på
gång. Vi får invänta vad de har att tillföra.
Jag vill därför avslutningsvis, herr talman, uppe-
hålla mig vid de utmaningar som äldrepolitiken
kommer att möta i framtiden. Det är framför allt tre
stora utmaningar som står för dörren, utmaningar som
hänger samman med vår förmåga och vilja att betala
för välfärden men också med vad vill att välfärden
ska innehålla och ge oss. Förmågan att betala välfär-
den beror ju på om det kommer att finnas tillräckligt
med människor som kan arbeta och betala för välfär-
den. Hittills har arbetslösheten varit det största hind-
ret. Men tack vare en framgångsrik socialdemokratisk
politik är statens finanser i balans och ekonomin
växer.
Vi har också genom en bred samverkan med de
borgerliga partierna lagt fast ett reformerat pensions-
system, ett pensionssystem som är betydligt mer
finansiellt hållbart än det tidigare. I dag står vi därför
inför andra problem. I stället för massarbetslöshet kan
vi se en begynnande arbetskraftsbrist. Andelen äldre i
befolkningen ökar samtidigt som det föds allt färre
barn. Efterfrågan på arbetskraft ökar just inom vård-
och omsorgsyrken. De ökar även inom andra områ-
den, men i synnerhet inom äldreomsorgsområdet.
Att man ska ha lust och ork att arbeta till pen-
sionsåldern är därför utmaningen för oss socialdemo-
krater att gripa oss an. Därför har vi inlett ett intensivt
arbete med att förbättra hälsan i arbetslivet och re-
formera våra trygghetssytem så att de främjar en
utvecklingen av det goda arbetet. Ett särskilt viktigt
område i det här sammanhanget är den offentliga
sektorn, som uppvisar oroande brister i just arbets-
miljön. Vården och omsorgen måste bli föredömliga
inom arbetsmiljöområdet.
Herr talman! Vår vilja att betala för välfärden av-
görs ju av vårt förtroende för våra trygghetssystem.
Under 90-talet drabbades trygghetssystemen av en
förtroendekris som ännu inte är helt återställd. Det är
ett faktum som också tas som intäkt av de krafter i
samhället som av politiska eller ekonomiska skäl vill
rasera grunden för den generella välfärden.
Dagligen kan vi se hur försäkringsbolagen blir
alltmer aggressiva i sin marknadsföring av sina s.k.
välfärdsprodukter. Privata vårdföretag skaffar sig en
allt större marknadsandel.
De här strömningarna får flitigt stöd av bl.a. Mo-
derata samlingspartiet. Moderaterna tar varje tillfälle i
akt att understödja de här strömningarna i samhället
genom att helt ogenerat driva en politik som kommer
att slå undan grundvalen för den generella välfärds-
politiken. Stridsropet är: Valfrihet!
Ta en titt på Moderaternas sjukvårdspolitik som
går ut på att sälja ut vår gemensamma sjukvård till
multinationella företag och införa privata vårdförsäk-
ringar! Detta kommer ofrånkomligen att drabba de
äldre som har de sämsta ekonomiska villkoren. Val-
frihet leder då till en situation som i många stycken
skulle innebära en återgång till de värderingar som
gav legitimitet för Fattigsverige och fattigstugorna i
Lönneberga.
Herr talman! Vad vill vi att välfärden ska ge oss i
framtiden? Här har vi kanske den mest spännande
utmaningen som är helt utslagsgivande för hur vi
kommer att utveckla välfärden i framtiden. Vi social-
demokrater vill att välfärden ska ge oss möjlighet till
ett oberoende och självständigt liv, både ekonomiskt
och socialt. I det läget frigörs vi människor från den
otrygghet som ständigt hotar att krossa drömmar om
ett gott liv både som ung och gammal. Vi får då kraft
att forma ett samhälle där vi delar med oss av det
goda till varandra och mellan generationerna. Det är
här som tanken om frihet får växa sig stark och fro-
das.
Herr talman! Vi har kommit en bra bit på vägen
inom äldrepolitiken. Nu är vi nära målet. Men det
finns fortfarande en hel del att göra.
Herr talman! Med det vill jag yrka avslag på re-
servationerna och bifall till hemställan i betänkandet.</pre><pre>Anf.  55  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Jag skulle vilja koncentrera mig på
två mycket konkreta frågor. Jag förutsätter att Lars U
Granberg är lika mån som jag och andra om att vi ska
klara att säkra den framtida personalförsörjningen
inom vården och omsorgen. Min fråga är: Känner
Lars U Granberg sig lugn för att vi klarar detta? Har
vi enligt regeringspartiets uppfattning en strategi för
att klara den framtida personalförsörjningen?
Den andra frågan handlar om den diskriminering
som jag tog upp i mitt anförande. Nu finns det ett
förslag om en målsättningsparagraf i regeringsfor-
men. Men jag, och säkert också Lars U Granberg, har
fått rapporter om att patienter ställs åt sidan i vården
på grund av ålder, att det på grund av ålder är svårt att
låna i bank och att det på grund av ålder är svårt att
teckna de försäkringar som man önskar. Då vill jag
fråga: Vilka åtgärder vill Lars U Granberg och rege-
ringspartiet vidta ytterligare för att komma åt en helt
oacceptabel diskriminering av de gamla?</pre><pre>Anf.  56  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tror att vi har en bra förutsätt-
ning att klara personalförsörjningen om inriktningen
är arbetsmiljön, som jag sade i mitt anförande. Detta
bör kopplas till ett gemensamt förståndigt arbete
mellan parterna, den fackliga sidan och arbetsgivarsi-
dan. Då tror jag att vi har en möjlighet att lösa det här
problemet.
Jag tror att vi kommer att få återkomma till dis-
krimineringsfrågan längre fram. Äldrefrågorna kom-
mer att diskuteras här i kammaren längre fram. Jag
avvaktar med att svara på detta till ett senare tillfälle.</pre><pre>Anf.  57  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Jag hoppas också och tror att vi ska
lösa personalförsörjningen. Men jag känner en oro för
att det är mycket kvar att göra innan vi ser att strate-
gin är utlagd, innan vi har de resurser som krävs och
innan vi har de instrument som behövs för att vi ska
kunna uppvärdera vårdyrkena, höja statusen på den
typen av jobb och få de insatser som ger en säkrad
personalförsörjning. Jag är övertygad om att det be-
hövs ett hårt och slitigt jobb för att vi ska nå dit. Det
är viktigt att vi har en strategi och ett samspel mellan
stat, landsting och kommun och att vi drar åt samma
håll.
Jag respekterar att Lars U Granberg vill återkom-
ma när det gäller diskrimineringen. Det är dock bråt-
tom med tanke på de rapporter som kommer om flag-
ranta brott mot lagstiftningen där äldre sätts åt sidan i
vårdköer etc. Regeringen borde med skärpa ta diskus-
sioner med berörda huvudmän och även vidta andra
åtgärder så att vi får stopp på en diskriminering som
får anses som fullständigt oacceptabel.</pre><pre>Anf.  58  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! Vi har en strategi för hur vi ska klara
personalförsörjningen. Den politik som förts från den
tid när jag kom in i riksdagen 1994 och fram till dags
dato - där Centern har spelat en stor och avgörande
roll i saneringen av ekonomin - är ju en del av strate-
gin för att klara vård, omsorg, skola osv. Det arbetas
för fullt med en strategi.
Men till det ska självfallet också arbetsmiljöfrå-
gorna kopplas. Hur löser man dem? Det handlar om
bemötande av personalen, att personalen känner sig
efterfrågad och att deras kunskap är efterfrågad. De
frågorna måste lösas i ett samarbete mellan regering,
riksdag, landsting, kommun och den fackliga rörel-
sen.</pre><pre>Anf.  59  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Lars Granberg inledde med att tala
om låga pensioner, och speciellt när det gällde kvin-
nor. Då kan jag inte förstå att Socialdemokraterna
inte vill vara med tillsammans med oss och höja den
skäliga levnadsnivån ännu mer för dem som har det
sämst eller återställa änkepensionen.
Lars Granberg talade om Fattigsverige och gav en
historisk exposé. Han frågade sig om vi kanske fort-
farande är kvar där i dag. Det får i så fall Lars Gran-
berg och den socialdemokratiska regeringen stå för
som har regerat mest under den här tiden.
Vi vill gå ett steg längre. Vi vill inte ha den fattig-
dom som finns i dag. Därför föreslår vi en äldrepeng
som ger makt och möjlighet till alla, oavsett plånbok,
att välja och få valfrihet. För att garantera detta också
i framtiden har vi en plan. Vi vill utreda hur finansie-
ringen av äldreomsorgen ska se ut i framtiden.
Statsministern sade i Aftonbladet den 9 november
att det låga barnafödandet är vårt största samhälls-
problem. Sedan sade han också att om utvecklingen
fortsätter är välfärden hotad. Vi står inför en framtida
brist på arbetskraft som kan slå sönder ekonomin om
ingenting görs.
Lars Granberg talar om en moderat förtroendekris
för er välfärdspolitik, men detta säger statsministern
själv.
Däremot säger socialministern i en interpella-
tionsdebatt med undertecknad nyligen att det inte
skulle vara något att bekymra sig för. Ändå framhål-
ler Kommunförbundet, f.d. generaldirektören Claes
Örtendahl, Pensionsforum och f.d. socialförsäkrings-
minister Anna Hedborg att någonting måste göras.
Min fråga till Lars Granberg är: Vem håller Lars
Granberg på - statsministern eller socialministern?</pre><pre>Anf.  60  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! Ja, vem håller jag på? Jag tror att
bägge har ett budskap som de vill framföra. Jag ska
inte ställa mig bakom någon av de två och säga att jag
håller på den eller på den.
Jag skulle vilja återvända till det som Cristina
Husmark Pehrsson började med. Det gäller låga pen-
sioner. Jag försökte vara realist i mitt anförande och
beskriva hur verkligheten ser ut. Och visst, vi har en
stor grupp med låga pensioner. Hur ska man lyfta
dem? Ett enkelt svar från moderaterna är: Höj pen-
sionen!
Jag skulle vilja säga att den överenskommelse vi
har som rör pensionerna, och som vi har över ett brett
politiskt fält, är viktig för långsiktigheten. Jag tror att
det blir svårt att samla en lika stor gruppering för
långsiktighet vad gäller moderaternas ekonomiska
politik. Då kommer jag just till detta att bara gå ut
och säga: Höj pensionerna för dem, följ med på det
och det. Samtidigt har ni ju ändå stora hål att fylla
med era skattesänkningsförslag.
Jag tror också att det har en avgörande betydelse
för hur reaktionen ska bli därute, hos folk, för om
mina kamrater ska våga skaffa barn. Vilken tilltro ska
de ha till en ekonomi som byggs med enorma skatte-
sänkningar och utförsäljning av sjukvård och vård
och omsorg? Sedan vänder man sig till privata lös-
ningar och privata försäkringar i stället för att vända
sig mot de långa köerna runtom i det avlånga Sverige
och t.o.m. inom Stockholms län.
Den tilltron tror jag är ännu svårare. Det blir ännu
mindre angeläget för mina kompisar i min generation
att skaffa barn och se till att få fart på Sverige.</pre><pre>Anf.  61  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Nu är väl Lars Granberg ute och ir-
rar. Jag frågade om utredningen och om vem Lars
Granberg höll på, statsministern som säger att välfär-
den är hotad eller socialministern som säger att ing-
enting behöver göras. Jag frågade efter Lars Gran-
bergs uppfattning.
Vi måste ju utreda för att kunna garantera detta.
Alla säger det, högt uppsatta och väl initierade män-
niskor. Och här står Lars Granberg och säger att han
litar på båda två. Ingenting behöver göras. Det är ju
som att gömma huvudet i sanden.
Alla inser problemet. Ge i stället makten tillbaka
till familjen, så blir det roligare att skaffa barn. Vårt
förslag heter barnomsorgspeng. Se till att äldre inte
försvinner ut från arbetsmarknaden. Ta bort onödiga
hinder. Öka arbetskraftsdeltagandet bland invandrare.
Vi har en invandrarpolitik som totalt har misslyckats.
Vad gör socialdemokraterna? Jo, ni ger i stället skat-
telättnader till dem som kommer hit som utländska
experter. Vad ger det för signaler till våra barn att
vilja jobba och utbilda sig? Gör det möjligt att spara
till ålderdomen.
Jag förstår inte Lars Granberg och socialdemo-
kraterna. Alla säger att vi måste utreda för att garante-
ra en god vård och omsorg också i fortsättningen, så
att våra barn och barnbarn slipper att stå för den här
utgiften.
Varför gör inte socialdemokraterna någonting?</pre><pre>Anf.  62  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! I förra replikskiftet hade vi samma
frågeställning: Varför görs ingenting?
Det är ju ganska synonymt. Moderaterna driver
den linjen i den här debatten också. Under sex års tid
har socialdemokraterna innehaft regeringsmakten i
Sverige. Förra mandatperioden handlade den debatt
vi har i dag om helt andra frågor. I dag har mitt hu-
vudanförande handlat om vad vi har sagt och gjort,
om målen och utmaningarna inför framtiden. För tre
fyra år sedan hade vi en helt annan debatt. Det är inte
underligt med tanke på den utveckling som Sverige
har haft under den senaste tiden och vår strategi att
sanera ekonomin, vara återhållsam och ta ut skatt av
dem som kan betala skatt.
Cristina Husmark Pehrsson gömmer sig bakom
specialisterna. Jag ska inte ödsla tid ens på att svara
på den frågan. Hon vet lika väl som jag att de specia-
lister som får skattelättnader finns i Sverige under en
kort tid och använder inte den skattefinansierade
vården och omsorgen i lika stor utsträckning som vi
andra svenskar.
Vår strategi har vi haft under fyra års tid. Vi har
klarat oss ganska hyfsat. Det är synd att Cristina
Husmark Pehrsson inte kan ge en sådan bild, att det
har gått ganska bra för Sverige under den här tiden.
Den strategin fortsätter vi med nu, med ytterligare
satsningar.</pre><pre>Anf.  63  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Makten, och då menar jag den totala
makten, över de äldre hade kommandoran och social-
nämndens ordförande på Emils tid. Något lite bättre
har det väl blivit sedan dess.
Samtidigt är det ju så att när man blir äldre och
har ett hjälpbehov är man utlämnad och har väldigt
lite att säga till om själv.
Jag skulle vilja fråga Lars Granberg vad social-
demokraterna har för förslag när det gäller att se till
att även äldre som har ett hjälp- eller vårdbehov kan
få tillbaka makten över sitt eget liv. Jag tror inte att vi
kan vänta på utredningar som kommer med förslag
som handlar om att det ligger någonting 10-15 år
framöver. Jag tror att det börjar bli bråttom. Jag tror
att den pensionsgeneration som kommer nu inte nöjer
sig med att bara bocka och tacka.</pre><pre>Anf.  64  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! Vi gör ett jobb. Jag beskrev i mitt
huvudanförande vad vi gör, vilka satsningar som är
gjorda och vad som kommer att krävas i framtiden.
Parallellt med det löper Äldreberedningen som ska gå
in 2003 och som ska börja peka ut riktningen för oss
när det gäller framtida områden som behöver åtgär-
das.
Jag tycker att det vore nästan förmätet av mig att
stå här i talarstolen och säga att det och det behöver
vi mer eller mindre av. Jag sitter inte i regeringen. Jag
har sagt att vi behöver satsa mer. Det jag tror att vi
behöver mer av är på andra politikområden för att
höja farten i Sverige ute i kommunerna. Mycket av
det vi diskuterar i dag, herr talman, är frågor som
egentligen skulle ha varit en diskussion som skulle ha
skötts ute i kommunerna i mångt och mycket, så jag
tror inte att jag vill gå in mer på den frågan.</pre><pre>Anf.  65  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Av det här svaret - om det nu är ett
svar - kan jag egentligen bara dra den slutsatsen att
socialdemokraterna inte har tänkt i de termerna att
äldre människor också vill bestämma över sina egna
liv. Socialdemokraterna är kvar i de gamla kollektiva
lösningarna. När man blir äldre flyttar man till ålder-
domshemmet och så får man ta emot den vård och
den omsorg som bjuds.
Jag tycker att socialdemokraterna borde börja tän-
ka lite grann mer på de enskilda människorna och
deras behov.</pre><pre>Anf.  66  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! Mycket av det som bedrivs ute i
kommunerna i dag är i olika driftsformer när det
gäller äldreboende och äldreomsorg. Åter tillbaka till
det jag sade i mitt förra replikinlägg: Mycket av den
debatt vi har fört här i dag på området om valfrihet är
ju egentligen diskussioner som ska föras ute i kom-
munhusen. Det är där den reella makten över de frå-
gorna egentligen ligger.</pre><pre>Anf.  67  SVEN BRUS  (kd)replik:
Herr talman! Lars Granberg målar upp bilden av
det gamla Fattigsverige. Jag satt själv häromdagen
med ett barnbarn och tittade på den hemska komman-
doran.
Det fanns naturligtvis anledning för människor att
känna skräck och oro i den situationen. Nu är vi på
väg mot en situation när det snart kommer att vara två
miljoner pensionärer i vårt land.
Frågan är: Vad oroar sig de äldre för i dag, och
vad kommer man att oroa sig för? Jo, man oroar sig
för att man inte kommer att få plats inom äldreboen-
det. Vi konstaterar att 2 800 personer togs som exem-
pel i en aktuell utredning. De hade inte fått plats trots
att de behövde det. Man oroar sig för att hamna utan-
för, i springorna mellan kommunens och landstingets
ansvar, när det inte finns någon individuell vårdplan
utan man bollas fram och tillbaka. Det saknas mel-
lanvårdsformer. Man oroar sig för att inte klara av-
gifterna och för att inte räknas i samhället. Och man
oroar sig framför allt, tror jag, över att inte ha ett
inflytande över hur livet ska formas, hur vården ska
ges, var och hur man ska bo och vilken service man
ska få.
Lars Granberg har en glädjande tilltro till Senior
2005. Eftersom jag ingår i den beredningen känner
jag mig smickrad av det. Men vi har ett perspektiv
som sträcker sig lite längre framåt. Vad tänker Lars
Granberg göra i dag för att möta den här oron? Vi kan
inte vänta på Äldreberedningen, utan vi måste ta
dessa frågor på allvar just i dag.</pre><pre>Anf.  68  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tror att det blir väldigt svårt. De
flesta som har deltagit i debatten har sagt att den
grupp som vi diskuterar i dag inte är homogen. Jag
upplever de repliker som har gjorts som lite grann
homogeniserande, som att gruppen skulle ha problem
av en viss karaktär. Jag tror inte att det är så.
Jag tror, som jag har sagt tidigare, att vi har ett lä-
ge där vi kan gå in med mera resurser innan Äldrebe-
redningen lägger fram ett förslag. Det är beror på att
vi långsiktigt har bedrivit en politik för att få loss
resurser. Vi har inte drivit en huvudlös skattepolitik.
Jag ser framför mig fler debattrundor där vi kom-
mer att presentera olika åtgärder. Vi kommer inte att
sitta still fram till dess att Äldreberedningen lägger
fram sitt förslag.</pre><pre>Anf.  69  SVEN BRUS (kd) replik:
Herr talman! Vi har konstaterat att det förs en
ganska spretig och kluven debatt inom framför allt
socialdemokratin i mångfalds- och valfrihetsfrågorna
och när det gäller den enskildes möjligheter att be-
stämma över sitt liv. Jag tolkar Lars U Granbergs svar
på repliken som uttryck för en öppenhet för att föra
debatten vidare, och jag tycker att det är lovande. Vi
får inte hamna i en situation där äldre och människor i
allmänhet upplever samhället - kommunen, staten
och landstinget - som en ny kommandora som styr
deras liv.</pre><pre>Anf.  70  LARS U GRANBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tror att man får passa sig i dis-
kussionen om vart valfriheten är på väg. Man börjar i
allt större utsträckning hamna i ett eget skapat behov
av vård i stället för att försöka tillgodose ett redan
existerande behov. Jag tror att det är viktigt att inte
skapa sådana situationer i valfrihetsperspektivet.</pre><pre>Anf.  71  PAAVO VALLIUS (s):
Herr talman! Jag ska ta upp några frågor som jag
har motionerat om och som tas upp i det här betän-
kandet. De gäller äldre invandrares situation särskilt
inom äldreomsorgen.
Äldre invandrare har under sin aktiva tid ofta
deltagit i samhällsuppbyggnaden, de har betalat sina
skatter och de har bidragit till välfärden. Många av
dem kom till Sverige när vårt land behövde få folk till
industrin för att bygga upp landet. Tyvärr fick de ofta
ingen svenskundervisning. Många tillhörde större
invandrarspråkgrupper och fick inte så bra språkträ-
ning. Framför allt var det så att deras fruar ofta stan-
nade hemma för att sköta sina barn och inte alls fick
någon språkundervisning. Därför är deras kunskaper i
svenska ofta väldigt dåliga.
Undersökningar visar att många äldre personer
tappar det senast lärda språket och fungerar bara på
sitt modersmål. När de kommer till sjukvården och
äldreomsorgen har man svårigheter att upprätthålla
kvaliteten i deras omvårdnad. Man har därför behov
av personal som behärskar deras modersmål. Tyvärr
kan man många gånger inte klara den uppgiften, utan
de som tillhör invandrarminoriteter blir ofta isolerade
i hälso- och sjukvården. De förstår inte vad läkarna
och sjuksköterskorna säger, och de kan framför allt
inte heller förstå vad personalen i äldreomsorgen
säger till dem. De är i stort behov av den vårdkvalitet
som vi strävar efter för alla i vårt land.
Tyvärr har inget av partierna tagit upp de här frå-
gorna i denna debatt. Jag tycker att det är ganska
dåligt att man från partiernas sida inte lyfter fram de
här frågorna.
Jag har i utskottet fått svar på mina motioner. Man
framhåller att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att
följa de försök som bedrivs för äldre finskspråkiga
personer. Samtidigt pekar man bl.a. på brist på perso-
nal. Jag måste säga att man i de kommuner som har
tagit de här frågorna på allvar har lyckats nå väldigt
bra resultat. Tyvärr är de här kommunerna alltför få.
Alla i invandrarminoriteterna bor tyvärr inte i de
kommunerna, så de äldre invandrarna har väldigt liten
glädje av dessa resultat.
Däremot förekommer det t.o.m. i väldigt många
kommuner att tjänstemännen frågar invandrare som
har betalat sin skatt här i 40 år och mer om de inte
kan söka vård och äldreomsorg i sitt hemland. Man
kan tycka att kommunerna borde göra mer än så i
dessa frågor.
Det förekommer vidare en orättvisa när det gäller
invandrarorganisationer. Alla pensionärsorganisatio-
ner kan omöjligen organisera de 30 000 medlemmar
som krävs för att de ska få statligt stöd. Detta gör att
det fantastiska arbete i form av väntjänst osv. som de
kan utföra inte kan genomföras fullt ut.
Herr talman! Jag vill till slut ändå tacka utskottet
för svaren på mina motioner.</pre><pre>Anf.  72  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Det var kanske en liten miss av mig
att inte ta upp det motionsyrkande som vi har fram-
fört i dessa frågor. Vi har dock tidigare behandlat ett
sådant yrkande i en folkpartimotion och fått igenom
ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen att
den ska följa utvecklingen på det här området och
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
Jag tycker att Paavo Vallius kanske borde fråga
sina partikamrater i regeringen varför de ännu inte har
kommit med de förslag som riksdagen har bett den att
lägga fram.</pre><pre>Anf.  73  PAAVO VALLIUS (s) replik:
Herr talman! Det är helt sant som Kerstin Heine-
mann tar upp att Folkpartiet har motionerat om detta
tidigare och fått ett tillkännagivande till regeringen.
Tyvärr har varken mitt eget parti eller några andra
partier tagit dessa frågor på allvar, och speciellt inte
från kommunerna.
Informationen och kunskapen om dessa frågor hos
kommunerna, oavsett vilken parti man tillhör, är
väldigt dålig. Fast man nu tänker vidta åtgärder har
väldigt mycket av detta inte kommit fram till kom-
munerna. Kommunpolitikerna förstår inte dessa frå-
gor, och det gör inte heller kommunernas tjänstemän.</pre><pre>Anf.  74  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Då finns det ännu större anledning
för kanske både oss socialdemokrater och folkpartis-
ter att trycka på regeringen att komma med förslag.
Det borde kanske vara en del av den uppföljning som
socialutskottet gör. Har vi medverkat till ett tillkän-
nagivande till regeringen kanske vi från utskottets
sida ska ta tag i frågan och se om vi kan kvicka på
regeringen lite grann. Det är tydligen så att kommu-
nerna inte tar i frågorna. Då får vi kanske komma
med en liten pekpinne och tala om att vi inte accepte-
rar det.</pre><pre>Anf.  75  PAAVO VALLIUS (s) replik:
Herr talman! Jag är tacksam för all hjälp som man
får i dessa frågor oavsett parti, Kerstin Heinemann.
Jag kan för min egen del säga att jag genom de orga-
nisationer som jag representerar har försökt komma
till tals med socialministern just för att diskutera de
här frågorna. Jag har försökt göra allt vad jag kan för
att förbättra situationen.</pre><pre>Anf.  76  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Herr talman! Jag begärde ordet bara för att i nå-
gon mån korrigera vad förra talaren sade i anförandet.
Han sade att Folkpartiet har fört fram synpunkten om
att beakta invandrares problem, och speciellt de äld-
res. Jag vill bara här klargöra att det inte var en riktig
historiebeskrivning.
Moderaterna har i ett flertal motioner vid flera till-
fällen just beaktat vikten av mångfald, valfrihet och
ibland särskilda lösningar för att tillgodose just äldre
invandrares situation. Det är inte alltid tillfyllest att
ha tvåspråkig personal i äldreboende. De äldre som är
invandrare, som vi hörde här, återgår ofta till sitt
tidigare språk. De behöver någon att tala med.
Därför kan det vara viktigt att också skapa en
mångfald av små boenden där äldre från samma ur-
sprungsland får möjlighet att träffas. Det är inte alltid
så roligt att kanske bara tala med personalen. Vi mo-
derater anser därför det vara av yttersta vikt att beakta
mångfald och valfrihet, skapa små boenden för äldre
invandrare och att särskilt beakta deras situation.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)</pre><pre>8 §  Nationell handlingsplan för att förebygga
alkoholskador</pre><pre>Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU8
Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholska-
dor (prop. 2000/01:20).</pre><pre>Anf.  77  LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Intresset för alkoholpolitik har varit
påtagligt de senaste dagarna beroende bl.a. på WHO-
kongressen och olika förslag som läggs fram. Det är
därför rätt passande att vi får en debatt i dag.
Vi har nu att ta ställning till en av alla dessa
handlingsplaner som Socialdepartementet tar fram
med jämna mellanrum. För att börja med det positiva
visar den nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador att framsteg har skett när det gäller
regeringens syn på en modern alkoholpolitik.
Tydligen har samhällsutvecklingen och den debatt
om behovet av en ny alkoholpolitik som vi drivit satt
sina spår. Regeringen verkar nu inse att arbetet mot
alkoholens skadeverkningar måste ske målinriktat
mot riskgrupper, storkonsumenter och missbrukare
och inte främst som hittills genom att trakassera med-
borgarna i allmänhet.
Arbetssätt och metoder måste blir mer träffsäkra
med fokus på dem som dricker mest och där skadorna
är störst. Alkoholmissbruk förorsakar stort mänskligt
lidande. Det är grogrund för kriminalitet och därige-
nom ett av våra största samhällsproblem.
Mellan 300 000 och 400 000 svenskar är missbru-
kare, och i deras närhet lever kanske så många som
kanske uppemot en miljon människor. Det är hustrur,
äkta män och barn. Därtill kan man kanske också
lägga runt 300 000 överförbrukare, de som är i
riskzonen.
Just därför är det så viktigt att Sverige nu genom
kombinerade åtgärder får en modern alkoholpolitik.
Men här sviker regeringen och planen. Mycket lite
sägs om en verkligt ny alkoholpolitik. Bilden domine-
ras i stället fortfarande av restriktioner och regle-
ringsiver. Till gamla trakasserier läggs nya. Det är
kontraproduktivt att göra så.
Ska vi få en fungerande alkoholpolitik måste den
åtnjuta ett brett folkligt stöd. Det kräver att inte bara
problemen förs fram utan också att det goda bruket
accepteras. Det är angeläget att göra åtskillnad på
bruk och missbruk. Alltför ofta blandas de begreppen
ihop. Det medför att man försummar att genomföra
åtgärder för de grupper som verkligen har problem.
Det behövs alltså en ny samlad alkoholpolitik.
Herr talman! Den ökade internationaliseringen har
medfört ökat handelsutbyte, ökat privat resande och
närmande till andra länder när det gäller attityder och
värderingar. Alltfler människor ser med egna ögon att
den hittills förda svenska alkoholpolitiken inte själv-
klart är den mest framgångsrika för framtiden. Sam-
hället har förändrats och alkoholpolitiken har därför
helt nya förutsättningar.
Det bästa sättet att få ett bättre förhållningssätt till
alkohol är genom klokt genomförd upplysning och
information. Då duger inte skrämselpropaganda.
Information om alkohol och alkoholens skador måste
vara baserad på fakta och kunskap. De ekonomiska
ramarna måste ge bättre utrymme än hittills för sådan
information.
I vårt budgetalternativ föreslog vi en förstärkning
av informationsinsatserna genom att föra över bidra-
get från de traditionella nykterhetsorganisationerna.
En sådan överföring skulle ligga väl i linje med öns-
kemål om en nyanserad och oberoende information
och en upplysningsverksamhet som kunde förnya
arbetssätten.
Herr talman! En politik som främjar förbud, re-
striktioner och byråkratiskt krångel får människor att
närmast reflexmässigt reagera negativt. Det är allvar-
ligt särskilt när det gäller de unga. Sverige ligger
relativt högt när det gäller antalet unga, 13-åringar
och yngre, som dricker sig fulla, detta trots vår re-
striktiva alkoholpolitik. Dess förmyndarattityd "tar"
alltså inte på de unga.
Däremot är berusningsdrickandet bland unga i
vinländerna mycket ovanligare. Man dricker lite
oftare men mindre mängder. I t.ex. Italien minskar
vanedrickandet. Attityden till alkohol är uppenbarli-
gen en annan. Tydligen påverkas inte den attityden på
ett positivt sätt av förbud, restriktioner och förmynde-
ri.
För att förändra attityden gäller det i stället att
mobilisera människornas egen ansvarskänsla för sig
själva och sin omgivning. Det gäller att ta fasta på
människors egen förmåga till ansvar hellre än att
misstro dem och försöka kommendera fram ett bete-
ende,
Herr talman! Det är därför som vår alkoholpolitik
utgår från respekten för den enskilde individens för-
måga att ta ansvar för och forma sitt eget liv. En ny
alkoholpolitik kräver en kombination av samverkande
åtgärder. Flertalet människors möjlighet att hantera
sitt alkoholbruk måste respekteras. Onödiga begräns-
ningar och krångel måste tas bort.
Förutsättningarna för den kriminella marknaden är
att det finns en stor relativt riskfri vinst att hämta.
Svartsprit och kriminalitet måste därför bekämpas
kraftfullt genom förstärkta resurser till tull och polis.
Den legala och beskattade alkoholens tillgänglig-
het måste öka. Generellt lördagsöppet är därför en
självklarhet liksom att monopolet måste avskaffas.
Den legala alkoholens pris måste sänkas. Då ändras
förhållandet mellan risk och vinst så att den krimi-
nella verksamheten hämmas.
Vidare måste hjälpen till missbrukare förstärkas
och effektiviseras. Langare och organiserade krimi-
nella gäng som säljer svartsprit försvårar allt arbete
med att hjälpa dem med alkoholproblem. Langarna
vet när missbrukarnas sprit är slut, och då kommer de
med nya dunkar. Langarna tar reda på när kunderna
har pengar, t.ex. när bidrag betalas ut.
Tillgången och det låga priset på den illegala
spriten gör att missbrukarna dricker mer, har betydligt
längre missbruksperioder och gör det svårare att få
dem ur sitt missbruk. Minst 50 % av den alkohol som
missbrukarna dricker är svartsprit. Varken hög alko-
holskatt, restriktiv alkoholpolitik eller polisiära åtgär-
der har kunnat stoppa den svarta marknadens tillväxt.
Tvärtom växer denna marknad på grund av extremt
höga alkoholskatter, förmyndaraktiga begränsningar i
tillgängligheten samt bristande satsningar på polis
och tull.
Den stora prisskillnaden mellan svart respektive
beskattad alkohol dövar de flesta människors samve-
ten. I dag beskattas 40-procentig sprit med 200 kr i
Sverige. I Danmark är det ungefär 130 kr - ungefär
dubbelt så mycket som i Tyskland. Få tycker tyvärr
längre att det är ett särskilt märkvärdigt brott att köpa
svartsprit. Det kan få förödande effekter på det all-
männa rättsmedvetandet.
Tyvärr, herr talman, är det ungdomar som med
undantag för missbrukare är de som dricker mest
svartsprit. Det är tillgången på svartsprit som gör att
tonåringar enkelt kan få tag på alkohol. Det har be-
kräftats i närmast dagsfärska undersökningar bl.a. här
från Stockholmsområdet. Den förda politiken har
minskat medborgarnas förståelse för åtgärder mot
kriminell alkoholhantering och minskat insatserna för
hjälp till dem som har missbruksproblem. Det har
varit negativt både för laglydighet och för folkhälsa.
Herr talman! Ett sådant sammanhängande koncept
som det jag skisserade måste till om man menar all-
var med att minska alkoholens skadeverkningar. Det
finns verkligen anledning att handla snabbt om vi inte
helt ska tappa kontrollen över utvecklingen. Rege-
ringens oförmåga att fatta beslut om skattesänkningar
göder den kriminella marknaden.
Vad kan man då förvänta sig om man sänker al-
koholskatten? Det är naturligtvis en berättigad fråga.
Några utredningar har tittat på förhållandet mellan
pris, inköpsbeteende och kriminell verksamhet. Han-
delns Utredningsinstitut har gjort analyser av flera
scenarier. Man säger att om skatten sänks med 50 %
så kommer totalkonsumtionen att stiga med 2,7 %,
privatimporten att sjunka med 67 % och svartspriten
med 17 %. I ett sådant läge kommer staten att ta in
nära 4 miljarder kronor mer i skatteinkomster jämfört
med om inga justeringar görs. Samtidigt drivs krimi-
nell verksamhet tillbaka. En sänkning av skatten på
alkohol, precis som vi begär, skulle alltså inte leda till
en totalt ökad konsumtion utan i första hand till en
övergång från oregistrerad sprit och svartsprit till
registrerad och legal alkohol. Färre ungdomar skulle
utsättas för svartspritförsäljning.
Herr talman! Att den stora prisskillnaden är det
som i hög grad gynnar smuggling framgår också av
vad den största norska dagstidningen Verldens Gang
fick fram när man gjorde intervjuer med
"framstående" smugglare. En erfaren sådan säger:
När avgiftsnivån är så hög finns det möjligheter till
goda förtjänster för spritsmugglare. Det lockar ut-
ländska aktörer.
Målgruppen är enligt smugglarna vanliga laglydi-
ga medborgare som tröttnat på höga priser och mono-
pol. En annan smugglare säger att om Stortinget re-
ducerat avgifterna på sprit så skulle de flesta av dessa
kunder återvända till den legala försäljningen. Det-
samma gäller nog i Sverige.
Herr talman! Enligt dessa verklighetens experter
är det alltså avgörande för att vi ska lyckas minska
skadorna av alkohol att vi för en sådan tillgänglig-
hets- och prispolitik att respekt för lagar upprätthålls
och att den kriminella verksamheten, som just slår
hårdast på missbrukare och ungdom, motverkas.
Likaså är det nödvändigt att åldersreglerna är för-
ståeliga. En ung människa som uppnått 18 år är val-
bar till riksdagen, har rösträtt, rätt att ta körkort, rätt
att ingå äktenskap och rätt att förtära alkoholhaltiga
drycker på restauranger och barer. Det är då uppen-
bart ologiskt och svårbegripligt att åldersgränsen för
inköp av alkohol på Systembolaget inte sammanfaller
med myndighetsåldern i övrigt. Därigenom minskas
trovärdigheten i alkoholpolitiken, och särskilt de
ungas förståelse för den. Därmed minskar också möj-
ligheten att förebygga ett skadligt alkoholbruk. Ål-
dersgränsen bör ändras, och motsvara myndighetsål-
dern. En alkoholpolitik som ska ha möjlighet att
lyckas minska alkoholskadorna - det som handlings-
planen handlar om - måste respektera de unga myn-
diga som beslutskapabla personer.
Herr talman! Det är anmärkningsvärt att regering-
en anser sig behöva skärpa reglerna för restaurangers
öppethållande. Det måste ses som en ren klåfingrighet
eller möjligen en vilja att visa handlingskraft i det
lilla när man inte klarar av att ta de stora tagen i alko-
holpolitiken. Det är alltså en rökridå.
Resultatet av dagens reglerade stängningstider är
att de flesta restauranger stänger samtidigt. Det med-
för en ansamling av folk på gator och torg vid ett och
samma tillfälle. Självfallet leder det rätt ofta till bråk.
Det vore klokare om restauranger kunde stänga under
lugna former efter det att serveringen avslutats.
Det måste dessutom vara bättre att tillåta lagliga
restauranger att ha öppet när och om det finns efter-
frågan även på alkoholservering än att genom skärpta
regler driva fram en expansion av kriminell svart-
klubbsverksamhet. Även här gäller att vi inte ska
gynna illegal verksamhet. Med regeringens åtgärder
våras det för svartklubbarna. Att jämföra med förhål-
landena för 10-15 år sedan är naivt. Då fanns inte, till
skillnad från i dag, en etablerad alkoholmaffia, ut-
bredd smuggling och trafficking. Ett förbud betyder
att vi medvetet ger starthjälp till en kriminell verk-
samhet av ett slag vi knappast kan föreställa oss. Det
kan inte vara riksdagens uppgift att underlätta och
bidra till kriminell verksamhet. Jag menar att reglerna
för restaurangers stängningstider helt bör avskaffas
och att stängningstiderna ska vara en angelägenhet
för respektive restaurangägare.
Herr talman! Regeringen anser också att åtgärder
måste vidtas för att hindra att gällande reklamregler
kringgås. Det är framför allt lättölsreklamen i TV
som bekymrar regeringen. Det måste vara en märklig
alkoholpolitisk åtgärd att angripa reklam för ett när-
mast alkoholfritt alternativ samtidigt som den svenska
marknaden ständigt nås av satellitburen reklam för
såväl öl som starksprit. Enligt min mening måste det i
stället vara bra att sådan reklam finns som visar lättöl
som ett gott alkoholfritt alternativ. Följden av skärpta
bestämmelser mot lättölsreklam blir endast att situa-
tionen för svenska bryggerier, som är de som gör
lättölsreklamen, försämras i konkurrensen med ut-
ländska bryggerier. Jag har i dagarna sett hur ett
svenskt bryggeri i min hemort måst friställa männi-
skor på grund av konkurrensnackdelar beroende på
hög ölskatt. Att till det lägga ett reklamförbud för
lättöl är att lägga sten på börda. Finn i stället i samar-
bete med industrin lämpliga former!
De åtgärder som regeringen vill vidta kan alltså
inte anses som alkoholpolitiskt befogade, utan endast
förorsakade av en otämjd vilja att lägga sig i, reglera
och agera storebror för hela svenska folket. Lika lite
som det finns någon alkoholpolitisk mening i detta så
finns det det i att tillsätta en särskild utredare med
uppdrag att försöka begränsa sponsringen i idrotten.
Genom sponsring får idrottsföreningar ekonomiska
möjligheter att bedriva verksamhet bl.a. för ungdom.
Det kan man i stället nyttja för god information mot
alkohol och för att ge en meningsfull fritid.
Herr talman! För att sammanfatta: Handlingspla-
nen präglas fortfarande av synen att den gamla, re-
striktiva svenska alkoholpolitiken är bäst i världen
och att eventuella förändringar i liberaliserande rikt-
ning är olyckliga, men tyvärr ofrånkomliga. Även om
regeringens handlingsplan innebär ett litet steg framåt
mot en modern alkoholpolitik så saknas fortfarande
en tydlig attitydförändring. På flera punkter blir det
t.o.m. en skärpning av den restriktiva alkholpolitiken
vad beträffar reklam, öppettider på restauranger osv.
Men viktigast är kanske det som inte görs. Det
blir åtminstone i nuläget inte några sänkningar av
alkoholskatten. Det vore en åtgärd som skulle minska
svartspriten, motverka kriminalitet och ge jobb i Sve-
rige. Men man låter tiden rinna i väg. Jag måste säga
att det är anmärkningsvärt att vad regeringen nu lyck-
as åstadkomma genom en kombination av åtgärder
och frånvaro av åtgärder huvudsakligen är att ge
kriminell verksamhet stöd och starthjälp. Någon
måtta på starta-eget-bidragen måste det väl ändå vara!
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och
står givetvis bakom våra övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  78  LARS GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Ska jag ta hand om min broder?
Denna klassiska fråga blev konkret för mig på julaf-
tons kväll när jag fann två redlöst berusade 15-åringar
liggande i diket utanför min bostad i minus sju gra-
ders kyla. Den minst påverkade försökte släpa sin
totalt utslagne kamrat med sig. Så reell är den verk-
lighet som den här presenterade handlingsplanen ska
försöka motverka.
I handlingsplanen föreslår regeringen att 450
miljoner kronor anslås till förebyggande insatser mot
alkoholskador. Slår man ut de 300 miljoner kronor
som under tre år avsätts för insatser i kommuner
räcker dessa till en knapp halvtidstjänst per kommun.
För att få en verklig effekt måste kommunerna själva
skjuta till resurser - resurser som nu inte finns. Dess-
utom sträcker sig de ekonomiska åtagandena från
statens sida endast tre år framåt. Därefter får kommu-
nerna hantera frågorna bäst de kan.
Vad som är uppseendeväckande med den förda
alkoholpolitiken är bristen på helhetsgrepp. Vi får i
denna kammare behandla omläggningen av den
svenska alkoholpolitiken i fragmentariska stycken.
Den osäkerhet som därmed uppstår är klart negativ
och innebär att man inte kan ana var slutmålet är
beläget. Vi kommer efter denna vårtermin att ha be-
handlat frågor som berör alkohol vid sex olika tillfäl-
len under sammanlagt 20 månader. Man kan med fog
tala om brist på långsiktighet.
Om man ser på själva propositionen är syftet i sig
gott, och det innebär inga problem för oss kristdemo-
krater att ställa oss bakom en del av de förslag som
läggs fram. Punkter som rör inriktningen av alkohol-
politiken är bra men borde nog kompletteras med
bl.a. tillgänglighetsaspekten. Det är också ett kardi-
nalfel att avgränsa handlingsplanen till tre år. All
erfarenhet visar att så fort insatserna upphör åter-
kommer problemen.
Det behövs betydligt mer av långsiktighet och
helhetsgrepp i den svenska alkoholpolitiken för att
hantera en alltmer besvärlig situation. Vi kristdemo-
krater anser att det fordras nytänkande och utveck-
ling. Kopplingen mellan tobak, alkohol och droger är
klart vidimerad, och därför föreslår vi att regeringen i
samband med reformeringen av Folkhälsoinstitutet
inrättar en särskild enhet som har att hantera dessa
frågor. Alkoholinspektionen skulle efter en omorga-
nisation kunna utgöra denna nya enhet.
Fru talman! Det finns ingen orsak till att Sverige
ska hasta med att avhända sig prisinstrumentet i för-
tid. Det finns en övertro på att detta helt skulle elimi-
nera försäljningen av svartsprit. Den legala alkoholen
kommer alltid att vara dyrare än den illegala. Vi ser
också hur andra europeiska länder inför en alltmer
restriktiv alkoholpolitik efter erfarenheter av ökade
alkoholskador. I detta läge finns det ingen anledning
för Sverige att förhasta sig när det gäller skatter på
alkohol.
I en nyligen presenterad rapport från WHO fram-
går att varje år tar alkoholen livet av 55 000 unga
européer. Det är en utmaning av format, som fordrar
allt annat än blåögdhet.
Tillgänglighet är en annan faktor som påverkar
konsumtionen. Genom majoritetens alltför tidiga
anslutning till EU:s införselkvoter befinner vi oss nu i
en situation där vi också har att möta ett externt inflö-
de över gränserna, särskilt i södra Sverige. Vi har i
framtiden att räkna med ökade alkoholskador och
måste nu göra det bästa av situationen.
Vad gäller de lördagsöppna systembutikerna har
vi nu fått bekräftat det vi kristdemokrater framförde i
debatten, att en tillförlitlig utvärdering skulle bli
mycket svår att genomföra. Ett år är alldeles för kort
tid för att presentera en verklighetsförankrad utvärde-
ring. I södra landsändan har man dock noterat ett ökat
inslag av våld i hemmen i samband med alkoholförtä-
ring. På vissa försöksorter har också flera bilister
blivit av med sina körkort på grund av rattonykterhet
utanför systembutikerna.
Vi kristdemokrater önskar att man i propositionen
hade mer lyft fram familjens betydelse i att motverka
ungdomars alkoholvanor. Om vi på ett bättre sätt
lyckas mobilisera denna viktiga resurs skulle vi även
på detta område nå bättre resultat i det förebyggande
arbetet. Alkoholdebuten går allt längre ned i åldrarna,
och vi anser att handlingsplanen borde tydligare
framhålla behovet av kraftfulla insatser riktade mot
att stödja familjer med alkoholproblem. Samhällets
insatser för att förebygga ohälsa kan aldrig ersätta
föräldrarnas ansvar och möjligheter att påverka sina
barn.
Vi gläds åt att ANT-undervisningen i skolan änt-
ligen uppmärksammas och föreslås få en ökad prio-
ritering. Det är en fråga som vi kristdemokrater länge
drivit. Tyvärr finns exempel på skolor med s.k. tillå-
tande attityd, vilket enbart är kontraproduktivt i det
alkoholförebyggande arbetet.
De s.k. vita zonerna, där trafiken ingår, är viktiga
att upprätthålla. I Sverige avlider årligen ca 100 per-
soner i trafikolyckor där alkohol finns med i bilden.
Detta är givetvis helt oacceptabelt och borde ha lyfts
fram tydligare i propositionen.
Det är glädjande att propositionen klart framhåller
betydelsen av de ideella organisationernas insatser
och att dessa också får del av avsatta resurser. Sam-
hället måste i betydligt större omfattning ta vara på
den viktiga kompetens och resurs som dessa rörelser
tillför vårt samhälle. Det finns därför all anledning att
nykterhetsorganisationerna ges samma förutsättningar
som idrottsrörelsen när det gäller fördelningen av de
generella bidragen.
Alkoholfrågorna kommer att debatteras flera
gånger denna vår, och vi får då möjlighet att åter-
komma till andra delar av den alltmer diffusa framti-
da svenska alkoholpolitiken.
För er som undrar hur det gick för de berusade
ungdomar jag berättade om i början kan jag meddela
att det slutade väl. De kom hem. Mitt samvete bjöd
mig att gå ut och se efter om de hade kommit däri-
från, och så var faktiskt fallet.
Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra
reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall
till nr 2 och nr 17.</pre><pre>Anf.  79  KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna nr 17 och 23, men jag står självfallet
bakom övriga reservationer där Centerpartiet före-
kommer.
Fru talman! Centerpartiet står helt bakom en alko-
holpolitik som syftar till att minska alkoholens medi-
cinska och sociala skadeverkningar genom att minska
totalkonsumtionen. Vi ska dessutom rikta insatser till
särskilt känsliga grupper och framför allt ha en hög
ambitionsnivå inom det alkoholförebyggande arbetet.
Unga människor bör helt avstå från alkohol. Kroppen
är inte tillräckligt utvecklad för att klara alkoholen,
och det gör att de medicinska skadorna kan bli stora.
Dessutom riskerar en tidig start med hög alkoholkon-
sumtion att leda till en hög konsumtion även i vuxen
ålder. Detta är några av orsakerna till att en av de
främsta uppgifterna för samhället och alkoholpoliti-
ken bör vara att få ungdomar att helt avstå från alko-
hol.
Mot den här bakgrunden blir man uppriktigt led-
sen och djupt bekymrad över ökad totalkonsumtion
och de rapporter om ungdomsfylleri som kommer
från socialtjänsten, polisen och via medier, om att det
är trendigt och inne att dricka, TV-såpor och ung-
doms-TV där alkoholen flödar, den europeiska tren-
den att ungdomar dricker alltmer alkohol och även
blandar med andra droger.
Alkoholen har blivit tillgängligare genom EU-
medlemskapet och Sveriges hantering av införsel-
reglerna, genom att vi reser mer, den aggressiva
marknadsföring som sker inte minst via Internet,
alkoholtillstånden som ökar, lördagsöppet på System-
et osv. Alkoholliberalismen breder ut sig. "Det liknar
hyckleri att öka tillgängligheten på alkohol och sam-
tidigt uppröras över att ungdomar dricker mer", säger
en alkoholforskare från CAN i en tidningsintervju.
Jag delar den uppfattningen.
Vi som föräldrar, och vuxna generellt, har den
viktigaste uppgiften i arbetet med att begränsa alko-
holkonsumtionen bland unga. Ungdomar gör som
sina föräldrar. Regeringen väljer att i propositionen
lyfta fram flera institutioners och myndigheters an-
svar för alkoholkonsumtionen. Enbart i ett kort av-
snitt lyfter regeringen fram föräldrars ansvar och med
perspektivet att det är samhällets ansvar att informera
föräldrarna. Centerpartiet anser att föräldrarnas och
familjens roll på ett helt annat sätt måste betonas, att
föräldrarna måste engageras mer och ges den avgö-
rande roll de faktiskt har.
Vi från Centerpartiet anser, i likhet med Kristde-
mokraterna, att handlingsplanen bör tydliggöras i
avseende på föräldrars möjligheter att påverka ung-
domars alkoholkonsumtion. Vi borde även på ett
tydligare och kraftfullare sätt stödja familjer med
alkoholproblem. Många barn och kvinnor far illa i
missbrukarmiljöer, vilket är helt oacceptabelt.
Inom ramen för WHO-arbetet sattes i mitten av
70-talet upp ett mål som innebar att totalkonsumtio-
nen skulle minska med 25 % fram till år 2000. Det
gick åt skogen. Regeringens målsättning är nu att
minska alkoholkonsumtionen till år 2005. Det är stor
skillnad i ambitionen att "bara" vända trenden och att
sätta upp en tydlig målsättning med ambitioner, följda
av konkreta och handfasta åtgärder. Nu gäller det att
den kommunala nivån, som har större möjligheter att
jobba konkret och målinriktat, verkligen lyckas.
Dessutom blir självfallet arbetet över nationsgrän-
serna alltmer betydelsefullt. Regeringens och social-
ministerns engagemang och värdskap för WHO-
konferensen, som ägt rum här i Stockholm, för att ta
fram en EU-strategi för att skydda ungdomar från
alkoholrelaterade skador är vällovligt.
Fru talman! Allmänt kan sägas att regeringen äg-
nar stort utrymme i propositionen åt att ange vad
andra ska göra. Däremot saknas insatser, tycker jag,
när det gäller det som borde vara statens uppgifter.
Det gäller t.ex. på vilket sätt den illegala sprithante-
ringen ska stävjas och riktlinjer till polisen om att öka
insatserna gentemot svartspriten. Detta borde vara en
viktig inriktning för den nationella alkoholpolitiken
fram till år 2005 i synnerhet för att minska alkoholen
bland unga. Därför anser vi från Centerpartiet att det
bör vara en punkt i huvudinriktningen för den natio-
nella alkoholpolitiken.
Centerpartiet delar regeringens uppfattning att
kommunerna måste ha en central roll i såväl alkohol-
förebyggande arbete som vård och behandlingsinsat-
ser. Det är viktigt med en tydlig ansvarsfördelning.
Däremot har vi invändningar när det gäller hur resur-
serna fördelas och systemet med specialdestinerade
bidrag. Det ska enligt vår uppfattning inte vara de
kommuner som är bäst på att skriva ansökningar eller
i sämsta fall har de bästa kontakterna som ska ha
pengarna.
Ge i stället kommunerna ett tydligt ansvar. De
dem förtroendet att i samarbete med landsting, ideella
organisationer, polis och näringsliv samordna och
genomföra de konkreta insatserna. Fördela medlen
via generella statsbidrag och gör, inte minst, ordentli-
ga uppföljningar.
Pengarna till de ideella organisationerna är väl
motiverade, och det borde egentligen ha varit mer. De
har en mycket viktig uppgift inte minst på lokal nivå,
men även på nationell och internationell nivå.
Folkölskonsumtionen bland unga är ett stort pro-
blem. Det går alldeles för lätt att komma åt folköl fast
man inte har åldern inne. Alla försäljningsställen är
tyvärr inte lika nogräknade. Kommunerna har ett
tillsynsansvar, men många kommuner lever inte upp
till det kravet.
Centerpartiet anser att handlare som avser att sälja
folköl ska anmäla detta till kommunens tillsynsenhet
och att kommunerna ska ha möjlighet att ta ut en
mindre avgift för att täcka kostnaden för tillsynen. Vi
har flera gånger och under lång tid lagt fram detta
som vårt förslag. Regeringen utreder och utreder. Nu
aviserar man ett förslag som går i vår riktning, och
det var på tiden.
Fru talman! Totalkonsumtionen av alkohol måste
sänkas för att vi ska uppnå önskvärda välfärds- och
hälsomässiga vinster. Det krävs ett batteri av åtgärder
alltifrån attitydpåverkande och opinionsbildande
insatser till förebyggande insatser. Man måste be-
gränsa tillgängligheten när det gäller alkohol, erbjuda
alkoholfria uppväxtmiljöer, skjuta upp debutåldern
och stödja föräldraansvaret. Det krävs bättre vård och
behandling, punktnykterhet och åtgärder mot svart-
spriten. Det krävs internationella och nationella insat-
ser och att vi gör det kommunala ansvaret mycket
tydligt. Detta ska göras med förtroende och med
tydlig uppföljning.
Även om alkoholfrågan är komplex och nya hot
hela tiden dyker upp får vi aldrig förtröttas i vår kamp
mot alkoholen och dess skadeverkningar. Centerpar-
tiet vill medverka aktivt i den kampen.</pre><pre>Anf.  80  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill ge en reflexion för att göra
bilden lite tydligare av vad Kenneth Johansson sade.
Jag håller med honom om att det finns mycket starka
skäl för att följa förändringar i utvecklingen och se
om vi är på väg mot ett ökat ungdomsdrickande.
Finns det verkligen bärkraft i det? Det är möjligt att
det förhåller sig så. Sannolikt beror det på den stora
tillgången på svartsprit. Det är det som har ändrats i
samhället, och det är det som ungdomar dricker. Där
finns det som jag sade många skäl att arbeta aktivt för
att minska kriminaliteten.
Men man ska inte bara fastna för något som
eventuellt händer nu utan se vad som har hänt över en
längre period. Vi dricker inte mer i Sverige än vad vi
gjorde på 60-talet. Det är ca 6 liter ren alkohol per år.
Men vi har ändrat oss från att dricka 70-80 %
starksprit till att dricka ungefär 20 % starksprit. Det är
en attitydförändring som är bra därför att det inte ger
skador på samma sätt.
Ser man på Europa som helhet ska man ha klart
för sig att förbrukningen har sjunkit med 20 % sedan
mitten på 70-talet och nu är ungefär 9 liter - det mål
som WHO ville uppnå i början på 90-talet därför att
man tyckte att det var ett realistiskt mål. Minskningen
har huvudsakligen skett i länder med en rätt tillåtande
attityd som lägger ansvaret på den enskilde och som
inte förbjuder och skambelägger utan möter med
information. Man kan se att länder som Italien och
Frankrike har sänkt sin konsumtion med 40 % under
denna tid.
Därför tycker jag att man inte bara ska svartmåla,
utan man ska se möjligheterna i en annan alkoholpo-
litik, samtidigt som man, som har sagts här, ska vara
oerhört uppmärksam på om det sker trendförändring-
ar som är bestående. Man ska se om det har samband,
vilket jag tror är alldeles uppenbart, med att vi har en
politik som gör det svårt att få tillgång till svagare
alkoholdrycker av typen vin därför att man handlar på
Systemen. Det är oerhört enkelt att få del av smugg-
larnas och langarnas sprit som de går på skolgårdarna
med. Det är där skon klämmer, och det måste vi för-
ändra om vi ska komma vidare.</pre><pre>Anf.  81  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker naturligtvis att det är bra
att vi dricker svagare drycker. Det är ett steg i rätt
riktning. Men fortfarande kan varken jag, Leif Carl-
son eller någon annan snacka bort de rapporter som
kommer. Det är ett jätteproblem som vi fortfarande
har. Det är ett jätteproblem att möta den alkohollibe-
ralism som smyger sig över oss och som innebär att
tillgängligheten ökar.
Jag är av den uppfattningen - det gäller generellt
- att en ökad tillgänglighet leder till ökad konsum-
tion, som i sin tur leder till ökade skadeverkningar.
Tror man på den teorin - jag vet att Leif Carlson inte
gör det, men jag tror på den - blir slutsatsen att vi ska
begränsa tillgängligheten. Allra viktigast är det att
göra detta för det uppväxande släktet.</pre><pre>Anf.  82  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Problemet, fru talman, är att tillgäng-
ligheten är så god just på grund av att det är en krimi-
nell verksamhet som gynnas och får frodas och växa
sig stark och organiseras genom att man gör den
beskattade legala alkoholen så svår att få tag på och
genom att man sätter ett pris på den som gör att den
inte kommer i fråga.
Hade vi i stället en måttlig avvägning skulle vi
kunna begränsa tillgängligheten relativt väl genom att
folk fick förståelse för politiken, men nu dränks vi i
stället i en flod av svartsprit. Svartspriten utgör över
50 % av den sprit som dricks av dem som är känsli-
gast för det, dvs. missbrukare och ungdom.
Det är inte genom att ytterligare försvåra för den
legala kontrollerade alkoholen som vi kan minska
konsumtionen, utan det är i stället genom att skapa
sådana förutsättningar att vi slår ihjäl den kriminella
verksamheten och genom att sedan lita till att männi-
skor genom information och självbestämmande själva
kan sköta den vanliga legala konsumtionen.</pre><pre>Anf.  83  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! När det gäller svartsprit och kriminell
verksamhet kritiserade jag i mitt anförande hand-
lingsplanen för att man på nationell nivå gör alldeles
för lite just när det gäller de delar som man har ansvar
för där. Uppgiften att med polisiära insatser och tul-
linsatser, etc., komma åt svartspriten är en av de upp-
gifter som borde betonas. Det som är förbjudet är
förbjudet, och det ska också följas upp och vidtas
åtgärder.
Leif Carlson talar om en måttlig avvägning. Här
har vi en skillnad. Vad är en måttlig avvägning? Jag
vill se en begränsning av tillgängligheten, och Leif
Carlson vill i det närmaste släppa allt fritt och plocka
bort åldersgränser. Det ska egentligen inte finnas
några restriktioner alls, om jag förstår det rätt. Här
har vi olika uppfattning och syn. Jag tror till hundra
procent på min uppfattning, och Leif Carlson tror väl
till hundra procent på sin. Då får man mötas och
diskutera och se vem som har de största förutsätt-
ningarna att driva en politik som kan få ett stöd både
här i riksdagen och bland folk i gemen. Jag tror och
hoppas att det ska gå att fortsätta att arbeta för total-
konsumtionsmodellen, hålla fast vid en restriktiv
alkoholpolitik och motverka den alkoholliberalism
som sprider sig.</pre><pre>Anf.  84  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Propositionen ger uttryck för en hög
ambitionsnivå, och det finns mycket som Folkpartiet
instämmer i. Men vi har vissa invändningar när det
gäller historieskrivningen, alkoholpolitikens målsätt-
ningar, kommunernas roll m.m. Utifrån betänkandet
kan man också säga att i stora drag är sex partier
ganska överens om alkoholpolitiken i vårt land. Det
är egentligen endast Moderata samlingspartiet som
skiljer ut sig, och det ganska markant, tycker jag.
Fru talman! Det är bra att det i propositionen
framgår att målen för alkoholpolitiken ligger fast, att
skadorna ska begränsas och att konsumtionen ska
minska. I tidigare alkoholpolitiska mål har det dock
handlat om inte bara att minska totalkonsumtionen
utan även att minska det skadliga dryckesbeteendet
och att minska dryckesbeteendet även om det inte är
skadligt.
I 1977 års lagstiftning slogs fast att målet är att
generellt åstadkomma återhållsamma alkoholvanor
och att alkoholpolitiken därför borde inriktas på att
försöka motverka konsumtion som leder till berus-
ning eller vanemässigt bruk. Folkpartiet anser att det
vore lämpligt att regeringen återgick till det målet.
Det kommer visserligen inte att bli lätt att klara de
här målsättningarna. All hittillsvarande forskning om
effekter av alkoholpolicy talar för att konsumtionen
kommer att öka i Sverige.
I propositionen föreslås 300 miljoner kronor till
kommunerna under en treårsperiod. Detta räcker till
att anställa en person, och det är i och för sig bra. Vi
känner dock en oro för att det inte räcker till, efter-
som det finns en bristande beredskap bland förtroen-
devalda och ledande tjänstemän i kommunerna. Man
saknar framför allt känsla för policy. Folkpartiet vill,
förutom de 300 miljonerna, tillföra ytterligare 150
miljoner till information om alkoholens skadeverk-
ningar.
Fru talman! Folkpartiet vill understryka vikten av
den hittills förda alkoholpolitiken. Den har syftat till
att minska alkoholmissbruket och präglats dels av
beskattning, detaljhandelsmonopol samt regler för
utskänkning och prissättning, dels av insatser inom
hälso- och sjukvård samt socialtjänst av såväl före-
byggande som rehabiliterande karaktär. Stora insatser
har också gjorts av ideella organisationer.
Vi anser att den alkoholpolitiska inriktningen bör
vara dels att få storkonsumenterna att minska sitt
drickande, dels att hindra nyrekrytering av alkohol-
missbrukare. Det är också angeläget att minska ung-
domars umgänge med alkohol. All erfarenhet visar att
ju längre alkoholdebuten skjuts upp, desto större är
möjligheten att undvika missbruk.
För att uppnå detta mål är det angeläget att vi ar-
betar med olika typer av förebyggande insatser. Vi
anser att den svenska alkoholpolitiken även fortsätt-
ningsvis bör vila på grunder som attitydförändringar,
begränsad tillgänglighet, försäljningsmonopol och en
aktiv prispolitik.
Fru talman! Den här propositionen har till stor del
blivit nödvändig på grund av regeringens misslyck-
ande i förhandlingarna med EU om det svenska un-
dantaget för privatpersoners införsel av alkohol. En-
ligt Folkpartiets uppfattning borde Sverige ha stått
fast vid tolkningen att de svenska undantagsreglerna
automatiskt skulle förlängas såvida inte rådet fattade
ett enhälligt beslut om annat, dvs. att de svenska
undantagsreglerna inte hade någon bestämd sluttid-
punkt. I och med att regeringen misslyckades har en
situation skapats där en stor del av befolkningen kan
föra in en betydande del av sin årskonsumtion av
vissa sorter av alkoholdrycker. I en sådan situation
blir det mycket svårare att fortsättningsvis hävda den
hittills förda prispolitiken som ett effektivt instrument
för att begränsa alkoholkonsumtionen. Det tycker vi
är mycket olyckligt.
Fru talman! Betydelsen av kommunala alkohol-
politiska program är stor. Det står redan en hel del om
detta i propositionen, och många kommuner har redan
sådana program. Problemet är emellertid att de ofta är
arkivprodukter. Vi har i vår motion lagt fram förslag
till att förbättra kommunernas alkoholpolitiska pro-
gramarbete på ett stort antal punkter. Vi tycker också
att det är viktigt att ideella organisationer får en stor
del i detta arbete. Det alkohol- och drogförebyggande
programmet måste också ha en långsiktig karaktär
och ej vara något kort, tidsbegränsat projekt.
I går publicerades en rapport från CAN som visar
att svenska ungdomars inställning till alkohol i stort
sett inte har förändrats sedan 1995. En något större
andel av ungdomarna har dock råsupit, dvs. druckit
minst fem öl eller fem glas sprit vid samma tillfälle,
minst tre gånger den senaste månaden 1999 jämfört
med 1995. Andelen bland pojkarna ökade från 19 till
22 % och bland flickorna från 12 till 13 %. Sverige
placerar sig därigenom över snittet i Europa.
Vi har också fått rapporter om att många väldigt
unga dricker stora mängder alkohol. Inte minst har
rapporter från Maria Ungdomsklinik visat detta, och
det är naturligtvis mycket allvarligt.
Nya vägar för att informera ungdomar om alko-
holens skadeverkningar måste finnas. Man kan tyvärr
konstatera att vi på den punkten i hög grad har miss-
lyckats. Det förebyggande arbetet är naturligtvis det
allra viktigaste, men viktigt är också vården av unga
alkoholmissbrukare. Trycket på behandlingshemmen
för ungdomar med missbruksproblem har ökat. Det är
därför viktigt att det finns tillräckligt med platser så
att framför allt unga med alkoholproblem får den
hjälp de behöver. Kommunerna måste helt enkelt
köpa de platser som krävs. Det är kortsiktig och oklok
politik att snåla på kostnaderna om de pengar som
används kan hindra att unga fastnar i en livslång
drog- och brottskarriär som ju ofta följer på drog-
missbruk.
Ett problem för kommunerna är dock att resulta-
ten av missbrukarvården är så dåligt utvärderade. Det
finns få undersökningar som visar om individen blir
fri från missbruk, och det är inte alltid så att ett pro-
jekts kostnader har ett övertygade samband med den
behandlingseffekt som uppnås.
En annan viktig åtgärd är att stoppa langningen.
Regeringen nämner frågan men hänvisar endast till
Alkoholutredningens remissbehandling. Folkpartiets
bedömning är att det redan nu bör vidtas åtgärder mot
langning till minderåriga, och här ingår naturligtvis
svartspriten som en stor del. Här är naturligtvis poli-
sens insatser av största vikt. Från Folkpartiet vill vi
satsa på fler poliser ute på gatorna som kan bekämpa
just den här langningsbiten.
Det behövs också en uppstramning av reglerna för
försäljning av folköl. Här vill vi gå snabbare fram än
regeringen. Vi föreslår att regeringen redan nu ska ta
initiativ till hårdare sanktionsmöjligheter mot de
försäljare som bryter mot lagstiftningen. Det bör finns
ekonomiska sanktioner att ta till mot de butiker som
bryter mot bestämmelserna om försäljning av folköl
till minderåriga. Sanktionerna skulle kunna vara ut-
formade efter t.ex. dagsbotsmodell.
Fru talman! Ett område som inte är omnämnt i
propositionen men som borde vara högprioriterat är
hindren för sekundärprevention i sjukvården. Patien-
ter som sökt sig till sjukvården för en alkoholrelaterad
skada är i regel mer mottagliga för prevention efter
behandlingen än innan de kom till sjukvården. Därför
bör frågorna kring sekundärprevention i sjukvården
redas ut. Vilka är hindren för genomförande av se-
kundärprevention inom sjukvården? Det är angeläget
att den frågan besvaras snabbt. Ett annat problem som
väcks i sammanhanget är om flertalet människor med
alkoholproblem inte vill söka hjälp inom socialtjäns-
ten eller på alkoholklinikerna. Hur kan man då sprida
enkla men dokumenterat effektiva behandlingsmeto-
der inom primärvården?
Fru talman! Vin och Sprit AB har inte på många
år tagit något socialpolitiskt ansvar. Folkpartiet före-
slår därför att staten säljer företaget, vilket beräknas
tillföra statskassan runt 30 miljarder kronor. En del av
räntevinsterna bör användas till en storsatsning på att
minska alkoholmissbruk och narkotikaanvändning
bland unga. Vi bedömer att ett samlat åtgärdsprogram
under flera år framåt kan behöva kosta 150 miljoner
kronor årligen, utöver de resurser som redan finns. En
försäljning av Vin och Sprit AB kan ge de resurser
som krävs. Att sälja Vin och Sprit AB innebär ingen
alkoholpolitisk nackdel, snarare tvärtom. Statsmakten
förlorar i trovärdighet när man å ena sidan argumen-
terar för en restriktiv alkoholpolitik och å andra sidan
samtidigt tjänar grova pengar på spritförsäljning.
Fru talman! I mitt anförande har jag berört en del
av Folkpartiets förslag och därmed reservationer.
Elver Jonsson kommer senare i debatten att ta upp
ytterligare förslag. Jag står bakom samtliga våra re-
servationer i betänkandet men yrkar bifall endast till
reservation 4, som tar upp vår syn på huvudinrikt-
ningen av alkoholpolitiken.</pre><pre>Anf.  85  THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! I det här betänkandet har Miljöpartiet
ingen egen motion, men däremot är Miljöpartiet med
i några flerpartimotioner. De skrivningar som utskot-
tet har gjort i sina bedömningar av dessa motioner har
varit sådana att jag har valt att inte reservera mig till
förmån för motionsförslagen.
Däremot har jag ställt mig bakom ett yrkande i en
motion av Lars Gustafsson, där han föreslår att rege-
ringen lägger fram förslag till en ändring så att lik-
värdiga regler ska gälla vid onykterhet till sjöss och
vid bilkörning. Det förvånar mig att det fortfarande
finns de som anser att det ska vara skillnad i nykter-
het på land och till sjöss. Utskottets majoritet avstyr-
ker yrkandet med motivationen att man bör avvakta
det utredningsförslag om åtgärder mot sjöfylleri som
ska redovisas inom kort.
Eftersom vi inte vet var utredningen landar tycker
jag att det finns all anledning att redovisa våra syn-
punkter i den frågan. Med de snabba båtar som finns
och den skärpa som krävs vid många situationer till
sjöss är det obegripligt för mig att vi inte redan nu har
samma regler till sjöss som i trafiken. Jag har väntat
på sådana förslag i snart 40 år.
Till betänkandets moment 14 finns två reservatio-
ner som berör nykterhet till sjöss och i trafiken. Mil-
jöpartiets reservation tar bara upp sjöfylleriet, medan
Kristdemokraternas reservation även tar upp alkoho-
len i trafiken. För att inte två bra reservationer ska
ställas mot varandra släpper jag min reservation, och i
stället yrkar jag bifall till reservation 19, Kristdemo-
kraternas reservation.
I övrigt står jag i stort bakom handlingsplanen,
även om jag saknar en del viktiga bitar. Jag tycker att
det är bra att den svenska alkoholpolitiken även fort-
sättningsvis ska syfta till att minska alkoholens medi-
cinska och sociala skadeverkningar, att insatser för
barn och ungdomar här betecknas som särskilt vikti-
ga, att utskottet anser att förstärkta åtgärder behövs
när det gäller särskilda stödinsatser för riskgrupper. I
betänkandet räknas en rad viktiga insatser upp. Det är
särskilda stödinsatser för riskgrupper, vård- och be-
handlingsinsatser, opinionsbildning och information,
begränsning av tillgänglighet och marknadsföring av
alkoholdrycker. Det är också bra att det avsätts peng-
ar för att genomföra handlingsplanen.
Fru talman! Jag vet att det snart kommer en pro-
position som tar upp försäljning av folköl, men jag
tänker ändå ta upp den frågan. Jag tycker att folköl
borde ha funnits med i en handlingsplan för förebyg-
gande av alkoholskador där man talar om insatser för
barn och ungdom. Folkölen är ju många ungdomars
berusningsmedel nr 1. Det är billigt, och det är till-
gängligt dygnet runt sju dagar i veckan.
Jag frågade en ung grabb för några dagar sedan
hur många folköl han behövde för att bli berusad.
Svaret blev tre fyra stycken. Jag tyckte det lät nästan
omöjligt. Kan man verkligen inhandla några folköl
för 20-30 kr i vilken butik som helst och berusa sig
på dem? Jag tyckte att jag måste testa. Jag köpte en
sexpack folköl och provade. Efter tre folköl var jag
nöjd, och jag var förvånad över att jag kände mig så
pass påverkad som jag gjorde. Det här testet borde
alla som inte är nykterister göra. Många föräldrar
borde göra det - och alla de som tror att folköl är
något harmlöst, endast en måltidsdryck. Det är den
faktiskt inte.
Det känns märkligt att regeringen i det närmaste
struntar i folkölen. Men jag kanske kan få något bra
svar på frågan när Rinaldo Karlsson kommer upp i
talarstolen.
När det gäller bilkörning har jag av polisen fått
veta att man inte ska köra bil efter att ha druckit två
folköl och att man ska avstå redan efter en folköl.
Med tanke på det är det därför olyckligt att folköl
säljs på bensinmackar. Det finns tusentals bilister som
varje dag kör alkoholpåverkade.
Intentionerna i betänkandet är i stort bra, men det
finns motsägelser. Är det verkligen den väg vi tar
som är den som beskrivs i betänkandet? Det är svårt
att tro med tanke på signaler om sänkta alkoholskat-
ter, att missbrukare i princip ska vara döende innan de
tas in för tvångsvård, att tillgängligheten ökar på
Systembolaget med hjälp av lördagsöppet. Dessa
frågor får jag återkomma till när propositionen om
ändringar i alkohollagen kommer. Det är en proposi-
tion som Miljöpartiet inte står bakom.
Leif Carlson tog upp några frågor. En fråga jag
håller helt med om är att det behövs förstärkta resur-
ser till polis och tull för att komma till rätta med
svartspriten. För en tid sedan hade jag sällskap på
tåget med en tulltjänsteman från Sundsvall. Han be-
skrev situationen så att jag förstod att det i princip
inte finns någon kontroll i hamnarna utefter Norr-
landskusten. Kontrollen har ordnats så att det är jour
vissa veckor. En helg har Gävle jouren, en annan helg
har Sundsvall jouren, en tredje helg har Östersund
jouren och fjärde helgen har Storlien jouren. Då för-
står ni att jour i Storlien med ett så stort område att
ansvara för är detsamma som ingenting. De som
håller på med illegal verksamhet känner väl till detta.
De vet när det är helgöppet eller när det kan bli kon-
troll.
Däremot håller jag inte med Leif Carlson när han
tror att låga skatter på alkohol skulle minska mängden
svartsprit. Jag tror faktiskt att illegal och kriminell
verksamhet ska mötas med polis och tull. Man ska
inte inbilla sig att man kan konkurrera ut illegal verk-
samhet. De har sådana marginaler, att vilket pris man
än sätter på den legala spriten kan den illegala bli
billigare. När det gäller lördagsöppet och illegal sprit
har Leif Carlson sagt att det är missbrukare och ung-
domar som köper den illegala spriten. Jag tror inte att
det är den kategorin som går på Systembolaget. Ung-
domarna kan inte göra det. Det är viktigt.
Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till re-
servation 19.</pre><pre>Anf.  86  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Vi är överens om tull och polis. Det
är en viktig ingrediens i en sammanhängande politik
som kan påverka den kriminella verksamheten och
svartspriten. Det är alldeles klart. Men det är också
alldeles otillräckligt. Kriminell verksamhet etableras
om det finns ett rimligt förhållande, enligt dem som
sysslar med detta, mellan risk och vinst. Risken är rätt
liten i dag, som Thomas Julin klart visade. Den kan
höjas. Det måste vi göra. Men vi måste också minska
vinstutrymmet. Det är inte så att bara det finns 1 öre i
vinst är något intressant, utan det måste vara en vinst
som betalar för riskerna på vägen. Därför är det alltså
vettigt att sänka priset på spriten så att vinsten blir
mindre.
Vidare finns det en benägenhet hos människor att
vara laglydiga. Men det finns också för varje männi-
ska en gräns när det blir för dyrt.
Jag hänvisar till de intervjuundersökningar som
Verdens Gang har gjort i Norge med framstående
smugglare. De visar hur betydelsefullt detta är för
smugglarna. Det är det höga priset som gör att man
använder smuggelsprit. De säger att om Stortinget
skulle besluta om sänkningar av priset, så skulle den
vanlige medborgaren, den monopoltrötte och
priströtte, gå tillbaka till den legala spriten. Detta är
vad vi har att stödja oss på. Det är så att säga verklig-
hetens experter som lever på smuggling som talar om
vad som skulle göras för att det inte skulle bli lönsamt
med smuggling, och det tycker jag att man ska ta
fasta på.
Jag tycker också att man ska ta fasta på de under-
sökningar som Handelns utredningsinstitut har gjort
och som visar att med en 50-procentig sänkning av
priset ökar inte konsumtionen utan den oregistrerade
spriten, den privat införda spriten och svartspriten,
minskar. Och det är ju detta som vi vill åstadkomma.
När Thomas Julin säger att han inte tror på det, så
har han ju inget att stödja sig på. Men jag stöder mig i
alla fall på både vad smugglare och utredningar säger.
Det är skillnaden mellan oss, att tycka och tro eller att
försöka ta reda på vad det är som är möjligt att göra
för att komma åt ett problem som vi är ense om.</pre><pre>Anf.  87  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Man kan tycka och tro. Men när det
gäller den illegala sprit som kommer från smuggling
så har jag jobbat i den branschen i flera årtionden och
sett vilka marginaler som finns. Jag är därför helt
övertygad om att detta är fel väg att gå. Jag tror ab-
solut att man ska möta kriminell verksamhet med
insatser från polis och tull och inte försöka konkurre-
ra ut den. Vi må ha olika åsikter i fråga om detta.</pre><pre>Anf.  88  RINALDO KARLSSON (s):
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.
En nationell handlingsplan för att förebygga alko-
holskador är en nödvändig del för att göra avstamp
för en förbättrad folkhälsa.
Men låt mig först gå lite grann tillbaka i tiden och
tala om att vår alkoholpolitik i det här landet har varit
bra. Vi har nått stora och fina resultat. Det är väldigt
synd att man måste umgås med människor som inte
har någon historia eller som har glömt morgondagen.
Moderata samlingspartiet tillhör den gruppen. Jag har
varit förespråkare för alkoholpolitiken för socialde-
mokraterna i denna kammare i 13 år. Moderaterna har
över huvud taget inte förändrat ett kommatecken. De
hade samma alkoholpolitik när förutsättningarna var
helt annorlunda. För 13 år sedan när jag började i
socialutskottet fanns det över huvud taget inte någon
svartsprit i det här landet, i alla fall inte som var känd.
Vi hade en mycket ringa olaga införsel. Moderaternas
politik var precis likadan då. De ville avreglera, sänka
skatter, osv. De har precis samma politik i dag när
förutsättningarna har ändrats. Då menar de att vi
äntligen har börjat följa efter i deras politik. Vi kom-
mer att ändra vår politik därför att förutsättningarna
har ändrats. Det är en väldigt stor skillnad.
EU-medlemskapet innebar att förutsättningarna
för vår alkoholpolitik också måste göra så att säga en
annan typ av avstamp. Nya införselkvoter och svårig-
heter att använda den skattepolitik som vi har måste
leda till att vi går vidare och tittar framåt.
Fru talman! Att förutsättningarna har förändrats
gör ju inte att vi har förlorat hoppet och alla våra
idéer, men vi måste gå in på nya vägar.
Att säga att vi inte når några resultat med den al-
koholpolitik som vi har fört innebär ju att man gör sig
helt historielös. I dagens tidning står det att läsa att
våra ungdomar i Sverige super minst i Europa. Jag
förutsätter i alla fall att det är den alkoholpolitik som
vi har bedrivit som ända har gett det resultatet. Jag
talar om vad som gäller i dag, vad som står i dagens
tidning och vad som sägs från EU och WHO på en
pågående konferens. Så är det. Det går inte att kom-
ma ifrån. Man behöver inte mer än slå upp tidningen
för att se hur saker och ting ser ut. Man kan inte för-
utsätta att våra ungdomar dricker på grund av att vi
har haft en dålig alkoholpolitik när vi jämfört med
andra länder har haft den bästa alkoholpolitik som
finns.
Jag är oroad för framtiden. Jag tycker att det är
den som vi ska resonera om. Den har gett oss andra
förutsättningar och andra problem, och dem ska vi
tackla på bästa sätt. Att man lägger en grund i ett
alkoholpolitiskt program tycker jag ger en förutsätt-
ning för det. Ett alkoholpolitiskt program i sig säger
väl inte så mycket. Nu har man gått lite grann före
och talat om vad som ska komma under följande
månader. Detta är ju bara ramarna. Sedan ska vi ju
lägga till en hel del. Många har t.ex. nämnt folkölet
som ett stort problem. Vi har ju under åratal sagt att
om man inte gör någonting från handlarnas sida så
ska vi vidta åtgärder när det gäller folkölet. Nu kom-
mer vi faktiskt att göra det. Handlarna kommer att
vara tvungna att söka tillstånd för att få sälja folköl,
och tillståndet kan dras in. Vi ger kommunerna rät-
tigheter att ta ut avgifter, osv. Det kommer alltså en
hel del. Och mer ska väl ändå fram på bordet under
tiden.
Jag tycker att det är mycket roligt att sex partier i
stort sett är överens om alkoholpolitiken. En del vill
lite mer, en del vill lite annat, men vi drar åt samma
håll, vilket jag tycker är ganska väsentligt. Och jag
inbjuder alla som vill vara med för att se till att vi ska
få en bra alkoholpolitik i det här landet. De är väl-
komna.
Vi har också sagt att det är klart att vi ska göra
olika insatser och ha olika delmål. Vi ska också se till
att man är nykter i trafiken. Det är ju en farlig situa-
tion att vara ute i trafiken om man är onykter. Det är
också farligt med alkohol vid graviditet, osv. Och vi
ska försöka hålla ungdomar borta från alkohol. Det är
väldigt viktigt. I första hand gäller det barn men ock-
så ungdomar. När det gäller ungdomarna har vi lite
olika åsikter. En del tycker att man blir vuxen väldigt
fort. Men vi tycker att man bör avhålla sig från alko-
hol så gott det går under en lång tid under sin upp-
växt.
Men i vanlig ordning går det inte att komma ifrån
att moderaterna i detta fall blir den typen av motstån-
dare som vi har. De är så klara och tydliga, och vi
andra är också väldigt tydliga. Men genom att säga att
det enda problem som vi har när det gäller att få en
bättre alkoholpolitik egentligen är att skatterna på
alkohol är alldeles för höga, att åldersgränsen för att
få köpa alkohol på Systemet är alldeles för hög och
måste sänkas till 18 år och att tiderna för servering av
alkohol på krogarna måste slopas och att försäljning-
en på Systembolaget ska bort, i första hand när det
gäller försäljning av vin och öl men på sikt ska även
starksprit säljas i affärerna ska moderaterna få männi-
skor att dricka mindre och bli sociala. Det är ungefär
på det sättet som man har det i Europa. Och på många
ställen är alkoholkonsumtionen dubbelt så hög som i
Sverige. Jag betonar att vi inte är nöjda med hur det
ser ut i Sverige. Men de andra länderna är ännu säm-
re, eftersom de har haft en betydligt sämre alkohol-
politik.
EU-länderna säger ju att Sverige har en bra alko-
holpolitik. Men politiskt sett kan de  olika länderna
inte bli mer restriktiva. De har inte den traditionen.
Därför kan de inte gå Sverige till mötes, annars skulle
de gärna föra den alkoholpolitik som förs i Sverige,
dvs. att bli lite hårdare. Men det går inte. Men mode-
raterna säger att vi ska gå Europa till mötes och bli
internationella genom att försämra vår folkhälsa och
genom att våra barn får en sämre uppväxttid. Det
ställer vi socialdemokrater inte upp på. Och vi har
hört att de flesta andra partier inte heller gör det. Alla
är välkomna till ett gott samarbete.
Fru talman! Vi kommer i nästa månad, eller åt-
minstone i april månad, att diskutera olika konkreta
åtgärder. Och därmed får jag återigen yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på reservationer-
na.</pre><pre>Anf.  89  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Jag ska framföra några korta kom-
mentarer till det som Rinaldo Karlsson sade. Sam-
hället har gradvis förändrats påtagligt sedan 50-talet.
Och vi insåg ganska tidigt att det inte gick att bita sig
fast vid den gamla politiken. Det är alldeles riktigt att
vi under många år har talat för förändringar av den,
medan ni har stått kvar så länge det har gått vid en
politik som har varit omöjlig. Och ni ändrar den först
när det är så uppenbart att den är omöjlig och när vi
får påverkan utifrån genom EU-direktiv som gör det
möjligt. Men ni har inte på något sätt själva försökt
modifiera den efter verkligheten.
När det gäller drickandet så ska man läsa lite mer
noggrant. Det är alldeles riktigt att svenska ungdomar
dricker lite sprit. Det ska vi vara glada över. Men de
ligger rätt högt när det gäller berusningsdrickandet.
De har alltså en annan attityd - det var det jag under-
strök förut - medan man i Sydeuropa faktiskt dricker
lite mer, men där är det inte berusningsdrickande på
samma sätt. Det är inte alls vanligt bland ungdomen.
Man har alltså en annan attityd. Det kanske vi ska
försöka uppnå.
När det gäller de åtgärder som Rinaldo Karlsson
tog upp vill jag bara hänvisa till att där de har prövats,
i länder med liknande karaktär som Sverige, Nya
Zeeland, Quebec i Kanada, har man lyckats med en
sänkning av konsumtionen.
Jag skulle vilja ställa ett par frågor till Rinaldo
Karlsson om logiken i alkoholpolitiken. Vi har ett
alkoholpolitiskt beslut från 1999 som säger att Sys-
tembolagets legitimitet ska stärkas genom ökad till-
gänglighet. Det gäller t.ex. tider och antal butiker. Det
visar en insikt om att en alkoholpolitik måste vara
rimlig för att kunna följas, den kan alltså inte bara
vara förbjudande.
Samtidigt som man ger detta uppdrag till System-
bolaget ger man dem också uppdraget att begränsa
tillgängligheten genom att begränsa antalet försälj-
ningsställen och begränsa öppettider. Det är de två
saker man har att gå efter: det alkoholpolitiska beslu-
tet från 1999 och det uppdrag som Systembolaget har
fått. De går precis på tvärs med varandra. Hur ska
folk få trovärdighet för en politik som har en sådan
brist på intern logik?</pre><pre>Anf.  90  RINALDO KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Vi ändrar inte en politik bara för att
ändra den. Den var verksam, det går inte att komma
ifrån. Vi har ju historien bakom oss. Det är bara att
läsa hur den ser ut.
Vi fick fina resultat jämfört med dem som hade en
annan politik, men vi är inte nöjda med det. Det är
många som inte är nöjda med den alkoholpolitik som
vi har haft. Men man kan inte säga att den är förkast-
lig. Ni förkastar den, men den leder också till resultat.
Det är skillnaden. Ni kör precis samma politik nu.
Glädjande nog har vi fått bättre argument då situatio-
nen har förändrats genom smuggling, svartsprit osv.
Jag är jättebekymrad, om jag får säga det.
Vi har sagt att Systembolagets tjänster måste vara
lättillgängliga. Varför? Ett monopol måste ha en
betydligt bättre service än andra. Om en vanlig affär
är stängd kan man gå till nästa. Det kan man inte göra
när det är monopol. Därför måste vi ha en bra till-
gänglighet för att inte Systembolaget ska bli miss-
tänkliggjort och för att inte sådana som moderaterna
ska få vatten på sin kvarn för att förkasta hela Sys-
tembolaget, alltså monopolet. Därför ska vi se till att
vi har en god service, ett bra sortiment, kunnig perso-
nal, öppettider när människorna har tid att gå dit osv.
Där är vi helt överens. Det måste vara så när det är
monopol. Det ska vi också se till att det är, och jag
antar att det är det. Vi har nu ett försök när det gäller
lördagsöppet. Som jag ser det och som vi alla i ut-
skottet har fått rapporter om verkar det inte ha blivit
några jättestora problem som är mätbara.
Vi får se vad regeringen säger. Det är regeringen
som lägger fram förslag. Vi får granska dem och ta
ställning.</pre><pre>Anf.  91  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! På den tid då den svenska alkoholpo-
litiken utformades var det ett samhälle som få lämna-
de, man reste inte utomlands. Man hade inte de
kommunikationerna. Man var van vid att myndighe-
ter och auktoriteter bestämde. Det är inte så nu, och
det började ändras väldigt tidigt. Vi insåg tidigt att
man måste stegvis göra förändringar. Det är det ni
inte har gjort.
Det är uppenbart att det inte finns någon logik i
det Rinaldo Karlsson säger. Man kan alltså inte ha
uppgiften att öka tillgängligheten och att minska den,
för det är faktiskt de uppdrag man har fått. Problemet
med svensk alkoholpolitik är att vi har ett samhälle
där människor med all rätt kan tilltros alltmer, där vi
inom sjukvården inser att människor måste få vara
med och bestämma själva, att de inte kan utsättas på
det gamla sättet för myndighetsåtgärder utan är be-
slutande personer som kan klara det men där vi i
alkoholpolitiken säger: Nej, det är ni inte.
Man säger att ungdomar ska delta mer i besluten,
de kan mera, de måste få ha inflytande över verklig-
heten. Så säger man: När ni är 18 år duger ni inte att
köpa en flaska vin. Hur ska de få tilltro till en politik
som har en sådan inbyggd brist på logik att man i det
ena fallet säger att det är viktigt med ungdomars
deltagande i besluten, att det är viktigt att lita på dem,
viktigt att lita på att människor tar ansvar men i det
andra fallet säger att när det gäller att köpa en flaska
vin, var ni ska köpa den, vilken tid ni ska köpa den,
när ni ska gå hem från restaurangen, då klarar ni inte
det, ni är inkapabla, ni är egentligen omyndiga. Res-
ten vad vi säger är bara smörja.
Det är vad Rinaldo Karlsson säger. Alkoholpoliti-
ken gör plötsligt människorna helt annorlunda, an-
svarslösa, oförmögna att fatta beslut, ungdomar duger
inte till när de är 18 år och kan rösta Rinaldo Karls-
son in i riksdagen - hur det nu kan gå till - att köpa
en flaska vin. Det är fullständigt obegripligt för alla
människor. Det leder också till att man inte kommer
att omfatta alkoholpolitiken med den tilltro som be-
hövs om vi ska möta det kriminella. Problemet med
den politik ni för är att den göder kriminell verksam-
het, ger startbidrag till organiserad brottslighet och
underlättar för den att verka.</pre><pre>Anf.  92  RINALDO KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Vad vi resonerar om i första hand är
att sänka alkoholkonsumtionen som sådan. Sedan kan
vi komma in på kriminalitet och hur vi ska fixa till
det. Jag trodde att vi hade lag och ordning, polis och
tull som är tillsatta för att fixa till det. Att tillmötesgå
genom att släppa löst på Systembolaget eller fritt i
affärerna för att vi ska bli av med skurkarna är inte
jag beredd att göra. Jag tycker att det är väldigt kons-
tigt egentligen om man ska tillmötesgå. Jag mår då-
ligt när vi måste sänka alkoholskatterna eller ändra
införselreglerna därför att vi kommer med i EU. Vad
händer? Jo, det är inte bara skåningarna som blir
sämre ställda, utan man börjar dricka mer t.o.m. norr-
ut. Vi får ha en politik som på något sätt hänger ihop.
Det är möjligt, Leif Carlson, att det var misslyckat
med 40-talisterna. Vi levde under alkoholrestriktio-
ner. Jag har aldrig känt att det har varit något större
problem över huvud taget. Jag har inte ens känt att
jag har blivit utsatt för något förmyndarskap. Sveriges
riksdag skapar regler och förordningar som jag ändå
inbillar mig är för mitt eget bästa och för folkhälsans
bästa. Det trodde jag att det var, och jag hoppas att
det fortfarande är den linje som driver svensk riksdag
att det ändå är för folkets bästa, att vi ska se till att
skydda folket. Jag tycker inte man hela tiden ska se
det som att alla lagar som vi stiftar i riksdagen är för
att omyndigförklara medborgarna. En del lagar som
vi stiftar är till för att dämpa en del människor och
höja en del människor. Så är det alltid. Men en del får
för sig att om man tar bort t.ex. fartbegränsningen på
vägarna så kör folk långsammare. Så är det väl inte?</pre><pre>Anf.  93  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Nya införselregler, harmonisering
sannolikt av skattesatser, prisinstrumentet begränsas,
m.m., tillgängligheten ökar. Jag tycker, och det har
jag sagt förut i dag, att det här är en förfärande alko-
holliberalism som breder ut sig. Nu tog jag bara några
exempel.
De föreslagna åtgärderna och de aviserade åtgär-
derna känns totalt sett lindrigt sagt otillräckliga. Då är
min fråga till Rinaldo Karlsson hur han anser att det
står till när det gäller ökad tillgänglighet i relation till
de åtgärder som det nu beslutas om och de som är
planerade.</pre><pre>Anf.  94  RINALDO KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skulle bara kunna säga rakt upp
och ned att jag håller med Kenneth Johansson. Vi har
en uppluckring av alkoholpolitiken genom att vi har
inträtt i EU, och därav följer vissa regler som vi inte
klarar av att i det här landet avgöra själva. Men det
skulle vara hemskt om vi sade att nu slänger vi oss
baklänges, för vi har inget mer att komma med, utan
vi i Sveriges riksdag underkastar oss allting, nu är det
fritt fram. Så vill jag inte säga, utan vi måste på alla
sätt försöka gå framåt och nå nya mål.
Vi är i en helt ny situation, och det är klart att vi
alla är överens om vikten av information i skolor och
intresserade av hur vi ska möta storförbrukare, satsa
på alkoholfria arbetsplatser, alkohol i samband med
graviditet och trafik. Vi måste sätta upp delmål. Vi
måste hjälpas åt, vi måste ha alla svenska medborgare
med oss, inte bara de som är nykterister.
Det här är en stor fråga. Hela svenska folket måste
mobiliseras, eftersom det är en folkhälsofråga. Exakt
vad vi ska ersätta lite öppnare gränser och lägre skatt
med kan jag inte säga i dag. Vi är så pass många som
tror på en politik som hjälper oss framåt när det alko-
holpolitik att vi borde - jag inbjuder alla - kunna
samarbeta i denna fråga. Det borde inte vara någon
partipolitisk fråga, utan det är en moralisk fråga, en
hälsofråga. Vi är glada att vi har sex partier bakom
oss. Det är väl inte så dåligt?</pre><pre>Anf.  95  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Problemet är att hålla jämna steg med
åtgärderna och de influenser som kommer utifrån. Jag
tror att vi måste, gärna tillsammans, höja ambitionen
och mer offensivt och aggressivt gå till motangrepp,
sätta in moteld mot de olika hot som dyker upp. Jag
tror att vi måste hjälpas åt att enas kring en folkfront
mot alkoholen.
Sedan sade jag också att det är viktigt att särskilt
betona föräldra- och vuxenansvaret och familjens
betydelse. Det brukar jag normalt sakna, inte bara i
Rinaldo Karlssons utan även i många andras anföran-
den. Jag skulle gärna se - och det är en uppmaning -
att Rinaldo Karlsson eldar upp sig rejält för att i det
kommande arbetet betona hur viktigt det är med tryg-
ga familjer, goda uppväxtmiljöer och att det är viktigt
att vi inser att vi får igen allt stöd som vi kan ge för-
äldrar och familjer i form av trygga, harmoniska barn
och ungdomar.</pre><pre>Anf.  96  RINALDO KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är väl bara att instämma. Vi
måste sätta upp motvärn mot de som har en annan
åsikt om alkoholpolitiken. Det är inte bara för ro skull
som jag höjer rösten när jag diskuterar med modera-
terna. De utgör ju ett hot mot svensk alkoholpolitik,
det går aldrig att komma ifrån. Det är tur att de står
ensamma.</pre><pre>Anf.  97  LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Fru talman! Kenneth Johansson tog upp en hel del
av det som jag hade tänkt att fråga Rinaldo Karlsson
om.
Jag vill bara säga att jag tycker att det är lite svårt
att se linjen i det som ska beslutas, men Rinaldo
Karlsson säger att man får ta det efter hand eftersom
planeringen för vad som ska göras framöver inte är
färdig än, och det kan det ju finnas olika uppfattning-
ar om.
Då har jag i stället en fråga: Tycker inte Rinaldo
Karlsson att det vore vettigt att koppla ett grepp om
drogfrågorna? Vi vet ju att alkohol, tobak och narko-
tika hänger ihop. Det finns flera utredningar som
visar det. Nu när  Folkhälsoinstitutet ska göras om
borde man hitta en gemensam lösning som koncentre-
rar hela verksamheten och arbetet mot droger så att
det inte flödar ut i för mycket smådetaljer.
Vi vet ju vilket hot vi står inför. 55 000 avlidna
per år är en ganska häftig siffra. Det rör sig om be-
tydligt många fler än som dör av galna ko-sjukan. Vi
hade fått slakta varenda ko i Sverige om det hade
varit ett sådant utfall. Jag tror att Rinaldo Karlsson
kan dela min uppfattning här.
Jag vill också passa på att tacka för att man ska
lyssna på vad vi andra har att säga.</pre><pre>Anf.  98  RINALDO KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Nästa månad kommer det en del pro-
gram som vi får ta ställning till. Jag vet inte om vi
kommer överens, men jag tycker ändå att det går åt
rätt håll utifrån de förutsättningar som vi har, det
måste jag säga.
Jag tycker det är bra om vi kan lyssna på varandra
i den här typen av frågor. Det måste finnas en bred
majoritet. Vi kan inte bara slå huvudet i väggen. Ar-
betet ska också leda fram till någonting konkret.</pre><pre>Anf.  99  LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag tror att Rinaldo Karlsson och jag
är överens om att man blir precis lika berusad av svart
sprit som man blir av vit sprit. Jag önskar Rinaldo
Karlsson lycka till i arbetet framöver med de förslag
som läggs fram för riksdagen.</pre><pre>Anf.  100  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller att man ska få ned al-
koholkonsumtionen spelar det ingen roll om det rör
sig om vit eller svart sprit. Man blir, som Lars Gus-
tafsson säger, lika berusad. Vi måste ta till andra
åtgärder. Jag är rädd för dem som använder svart-
spriten som ett argument för att sänka priset på den
andra spriten.
Jag träffar en hel del människor i det här sam-
manhanget. En del för fram att det flödar svartsprit
medan andra säger att det inte är så farligt. Man får
försöka bilda sig en uppfattning bland alla olika ar-
gument som förs fram.</pre><pre>Anf.  101  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag håller med Rinaldo Karlsson om
att situationen är svårare och att vi har fått det svårare
att klara av de problem som finns. Det stora proble-
met är att regeringen misslyckades i förhandlingarna
med EU om införselreglerna.
Vi behöver alltså hjälpas åt på olika sätt. Vi i
Folkpartiet har en motion där vi tar upp detta med
sekundärprevention. Personer som kommer till sjuk-
vården med alkoholrelaterade skador är ofta ganska
mottagliga för information och att ta åt sig den.
I betänkandet är utskottet positivt och uttalar att
detta är väldigt viktigt. Det bör ses över vilka hinder
som finns för att man ska komma till rätta med pro-
blemet. Sedan säger majoriteten att man förutsätter att
Socialstyrelsen beaktar detta.
Jag vill fråga Rinaldo Karlsson om han tror att
Socialstyrelsen verkligen tar tag i detta. Det har ju
inte hänt någonting på väldigt länge. Eller är detta en
fråga som vi gemensamt borde ta tag i för att se till att
det händer något?</pre><pre>Anf.  102  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag pratade just om historik. Ibland
glömmer man saker och ting.
Jag var med och förhandlade om införselkvoterna
när vi skulle gå med i EU. Då var det två herrar med
som hette Dinkelspiel och Carl Bildt. De garanterade
att det inte spelade någon roll. Vi skulle kunna för-
handla om detta med införselkvoterna precis hur
många gånger som helst. Maj-Inger Klingvall var
också med i den gruppen. Det hängde på införsel av
en halv liter. Det fanns alltså många kålsupare med i
laget.
Jag kan hålla med om att det inte sköttes bra ock-
så senare. Men den ursprungliga historien är att det
inte var bra skött.
Jag brukar inte erkänna att jag har dåligt minne,
men jag kommer inte ihåg den andra frågan.</pre><pre>Anf.  103  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Den andra frågan handlade om se-
kundärprevention. De människor som kommer till
läkare för alkoholrelaterade skador är ganska mottag-
liga för information och för att ta åt sig den, vilket vi
skrev i vår motion. Utskottet tyckte att det inte var så
dumt. Men sedan avstyrkte utskottet motionen och
förutsatte att Socialstyrelsen beaktade detta, men det
har man ännu inte gjort.
Rinaldo Karlsson sade att det är bra med idéer
från andra partier. Då tänkte jag att detta kanske vore
en fråga som vi borde aktualisera och se till att Soci-
alstyrelsen tar tag i den.</pre><pre>Anf.  104  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Nu kanske jag förstod det hela.
Menar Kerstin Heinemann att man ska ta upp
detta i samband med läkarundersökningar och fram-
häva problemen med alkohol?
Jag har skrivit i mitt manus, som jag inte använde
mig av, att det är klart att läkarna har ett stort ansvar,
t.ex. vid hälsoundersökningar. De flesta läkare bryr
sig inte. De frågar över huvud taget inte. Det är för
känsligt. Men det borde ingå i rutinen att man frågar
hur det är med alkoholkonsumtionen. Läkarna borde
ändå ha en viss insikt. Vi har ju en läkare här i riks-
dagen som också är alkoholspecialist.
Jag vet inte om det var just den frågan som Kers-
tin Heinemann ställde.</pre><pre>Anf.  105  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Jag hörde att Rinaldo Karlsson sade
att det skulle fordras tillstånd för handlare vid försälj-
ning av folköl. Är det verkligen så? I så fall tycker jag
att det är positivt.</pre><pre>Anf.  106  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det beror på vad man kallar det. Man
är tvungen att göra en anmälan om man ska försälja
folköl. Det finns alltså ingen automatik i det hela.
Man måste anmäla till kommunen att man ska sälja
folköl. Då registrerar kommunen alla försäljnings-
ställen, beräknar ersättningen för tillsynen och ser till
att det finns personal som är väl kunnig i alkoholfrå-
gor.</pre><pre>Anf.  107  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Då var det som jag trodde, och det var
inte lika positivt. Jag tycker att man borde få ansöka
om tillstånd och att det skulle ske en prövning. Och
om man inte skötte sig skulle tillståndet kunna dras
in.
Som jag ser det är en anmälan till kommunen om
försäljning av folköl mycket svagare.</pre><pre>Anf.  108  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Detta finns med lite grann i en propo-
sition som ännu inte har lagts fram. Förslaget går ut
på att tillståndet ska kunna dras in på tolv månader.
Jag tycker ändå att det är ett steg i rätt riktning. Hit-
tills har det inte varit någon tillsyn över huvud taget.
Kommunerna har inte haft ekonomiska förutsättning-
ar att utöva denna tillsyn. Nu får man det och man
kan dra in tillståndet. Jag tycker att vi är på rätt väg.</pre><pre>Anf.  109  ROLF OLSSON (v):
Fru talman! Vänsterpartiet har deltagit i arbetet
med propositionen om den nationella handlingspla-
nen för att förebygga alkoholskador. Vi står bakom
betänkandet, men vi har avgivit två särskilda yttran-
den.
Betänkandets inriktning på en utveckling av det
förebyggande arbetet är positivt och nödvändigt, och
de satsningar som görs ekonomiskt är definitivt steg i
rätt riktning. Planen gäller för åren 2001-2005 och
pekar ut en rad områden som strategiska för att mins-
ka alkoholens medicinska och sociala skadeverkning-
ar.
En viktig sak som lyfts fram i betänkandet är svå-
righeterna att förena en fortsatt restriktiv alkoholpoli-
tik med konsekvenserna av den svenska EU-
anslutningen. Vi i Vänsterpartiet menar att det är
viktigt att tala klarspråk om dessa svårigheter, att inte
låtsas som om kraftigt höjda införselkvoter och andra
förändringar inte tydligt påverkar förutsättningarna
att föra en restriktiv alkoholpolitik. Detta betänkande
präglas, enligt vår uppfattning, av en hög grad av
realism och problemorientering. Det finns i betän-
kandet en uttalad oro för att totalkonsumtionen kan
komma att stiga under kommande år med ökade al-
koholskador som följd. Det är den mycket allvarliga
bakgrunden som måste mötas med tydliga, träffsäkra
och långsiktiga motåtgärder. Varje åtgärd på det al-
koholpolitiska området måste diskuteras ingående,
menar vi i Vänsterpartiet.
Det är vår uppfattning att förslagen och inrikt-
ningen i detta betänkande om ett förstärkt förebyg-
gande arbete både nationellt och internationellt är
alldeles nödvändiga inslag i vår strävan att minska
alkoholskadorna. Då är det inte minst de yngre män-
niskorna som måste stå i fokus för insatserna fram-
över. Det är självklart strategiskt viktigt att ungdo-
mars alkoholdebut  inte sker för tidigt och att alkohol
inte är vanligt förekommande i ungdomsmiljöerna.
Det finns tyvärr alltför många exempel på att så är
fallet i dag. Här föreligger en stor arbetsuppgift, inte
minst i det lokala förebyggande arbetet. Vi får säkert
anledning att återkomma till denna problematik när vi
ska diskutera bestämmelser kring folkölsförsäljning,
öppettider och andra alkoholrelaterade frågor i sam-
band med en proposition som vi kan förvänta oss
längre fram i vår. Den debatten blir också mycket
viktig.
Det är inte minst de yngre som måste stå i fokus
när vi också framöver värnar en restriktiv och solida-
risk alkoholpolitik. Vid den WHO-konferens som
äger rum i Stockholm i dagarna har mycket allvarliga
rapporter lämnats om alkoholkonsumtionen och alko-
holskadorna bland yngre människor i Europa. Bland
yngre män är alkohol den vanligaste dödsorsaken.
Vart fjärde dödsfall är alkoholrelaterat bland yngre
män i åldrarna 15-29 år. I Östeuropa är vart tredje
dödsfall alkoholrelaterat i denna grupp. WHO beräk-
nar att under 1999 dog sammantaget 55 000 unga
människor i Europas olika länder av skador och sjuk-
domar som var alkoholrelaterade. Det är chockerande
höga siffror som måste föranleda kraftåtgärder i alla
länder. Vi menar att handlingsplanen måste ses som
ett steg i en sådan riktning.
Fru talman! Det är viktigt att identifiera och skaf-
fa oss större kunskaper om bruk och missbruk i olika
befolkningsgrupper och att nå ut med riktad informa-
tion och aktiv opinionsbildning. Vänsterpartiet har i
ett särskilt yttrande pekat på vikten av att tydligare
uppmärksamma kvinnors och unga flickors bruk och
missbruk. Det är vår uppfattning att alltför mycket av
forskning och samhällsdebatt har utgått från mannen
som norm. Vänsterpartiet noterar att det nu görs en
del satsningar i denna riktning, bl.a. av  Folkhälsoin-
stitutet och Systembolaget, på informationssidan. Det
är positivt, och från Vänsterpartiets sida utgår vi från
att det arbetet följs upp av fler initiativ och blir lång-
siktigt. I annat fall avser vi att återkomma i dessa
frågor.
Vänsterpartiet har i en motion från allmänna mo-
tionstiden tagit upp vikten av att Sverige kraftfullt
driver en alkoholrestriktiv politik också i EU-
sammanhang. Det gäller ju inte minst nu när Sverige
är ordförandeland. En del initiativ och målsättningar
redovisas i betänkandet. I ett särskilt yttrande har
Vänsterpartiet pekat på ett antal frågor och områden
som vi menar måste bli föremål för kraftfulla svenska
initiativ framöver. Vi är övertygade om att vi i denna
kammare får anledning att fortsätta diskutera och
följa upp alkoholfrågornas hantering i EU-arbetet.
Fru talman! Alkoholpolitiken är ett av de mest
centrala områdena i ett offensivt folkhälsoarbete.
Svensk alkoholpolitik är av tradition restriktivt inrik-
tad och kan uppvisa goda resultat i form av lägre
konsumtion och färre alkoholskador än många andra
jämförbara länder. Så har åtminstone gällt hittills. Det
är således viktiga folkhälsopolitiska landvinningar
som står på spel.
Förändringar av alkoholpolitiken, inte minst till
följd av EU-medlemskapet, har genomförts och yt-
terligare andra är föremål för diskussion. Till stor del
innebär dessa förändringar t.ex. ökade införselkvoter
och ökad tillgänglighet av relativt billig alkohol.
Förändringarna medför påtagliga faror för en ökad
totalkonsumtion. Därför är motåtgärder och en skärpt
vaksamhet alldeles nödvändigt. Handlingsplanen bör
ses som ett positivt led i ett sådant arbete.
Vänsterpartiet vill dock hålla frågan öppen om
ytterligare insatser framöver för att motverka en ökad
totalkonsumtion av alkohol, för att förebygga skador
och för att kunna erbjuda kvalitativ vård och behand-
ling till  människor med missbruksproblem.</pre><pre>Anf.  110  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det har naturligtvis sin riktighet att
införselkvoterna spelar en roll. Det var ju bl.a. därför
som vi för flera år sedan, när vi såg att det här skulle
komma, sade att vi måste göra en stegvis övergång
och parera införselkvoterna med prissänkningarna.
Det är nämligen däri kärnan ligger.
Högt pris på svensk alkohol och svenskt öl gör att
det är lönsamt att åka över till Danmark. Det spelar
inte så stor roll om man varje gång får hämta 15, 30
eller 60 liter. Prisskillnaden är så stor att man gärna
åker ett antal fler gånger, helt enkelt därför att det är
lönande.
Det enda sättet att komma åt problemet är att änd-
ra de svenska priserna i första hand till  dansk nivå
för att minska de oregistrerade intagen och för att öka
möjligheten för svensk bryggeriverksamhet att arbeta
och ha kvar anställda. Det är egentligen inte kvoterna
som är det stora problemet, utan det är prisskillnader-
na.
De kurirer som åker emellan Sverige och Dan-
mark - pensionärer och sjukpensionärer - kan tjäna
40 000 i månaden och ibland mer på denna hantering.
För dem spelar det ingen roll om de får åka några
gånger extra. Det går inte att komma åt detta utan att
sänka priserna. Jag tycker att man måste förstå pro-
blemet. Man får inte göra EU-anslutningen och kvo-
terna till ett huvudproblem, när det stora problemet är
att prisskillnaderna är så stora att det gynnar både den
oregistrerade införseln och den rent kriminella verk-
samheten i form av smuggling och hembränning. Det
är ett prisproblem i första hand. Man måste fokusera
på vad som är huvudorsak.</pre><pre>Anf.  111  ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Att priset är utomordentligt centralt
när det gäller konsumtionen av alkohol är faktiskt
Leif Carlson och jag överens om. Sedan är vi nog inte
överens om så mycket mer.
Vi kan konstatera att det finns åtskilliga forsk-
ningsrapporter och annat som pekar på att det skulle
kunna bli förödande konsekvenser av kraftiga pris-
sänkningar på alkohol. Leif Carlson citerade ju Han-
delns Utredningsinstitut. Jag har tagit del av två de-
battartiklar i Göteborgs-Posten som tillbakavisar
Handelns Utredningsinstituts  rapport, vilken gjordes
på uppdrag av alkoholnäringen bl.a. Kritiken går ut
på att rapporten bygger på bl.a. för gamla siffror och
på förhållanden som gällde vid motbokstiden. Jag vill
mot den här rapporten säga att Folkhälsoinstitutet har
pekat på väldigt allvarliga scenerier som skulle inträf-
fa om man samtidigt sänker priset och ökar tillgäng-
ligheten. Jag tror att det finns anledning att luta sig
mer mot Folkhälsoinstitutets beräkningar.
Sammantaget stöder jag de talare som har klar-
gjort att ett ansvarigt samhälle inte kan konkurrera
med svartspritshandlarna när det gäller priset. Det är
inte på den arenan som samhället ska arbeta. Vi har
anledning att skärpa och bevara de verksamma delar-
na också vad gäller prisinstrumentet.</pre><pre>Anf.  112  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! I och för sig tror jag att människors
vilja till laglydnad är så stor att genomför man en
sänkning får man också en konkurrens mot svartspri-
ten. Men också om vi låter den delen vara och bara
tar upp frågan om legal införsel så kan vi utan tvekan
göra något. En halvering av ölskatten skulle göra att
läget blev helt annorlunda. Det är ju just drivkraften i
fråga om vinsten som gör att man åker över som kurir
och skaffar öl i mängder till ungdomar. Det är helt
enkelt för att man tjänar på det. Fanns inte den vins-
ten skulle trafiken försvinna. Rolf Olsson måste väl
ändå inse att det är på det sättet.
När det gäller utredningar vill jag säga att okej,
om vi lämnar Handelns Utredningsinstitut kan vi gå
på Folkhälsoinstitutets lite märkliga beteende, nämli-
gen att man lägger ut två forskningsrapporter. Den
ena stämmer med den förutfattade mening man hade
om hur det skulle vara, nämligen att det skulle vara
illa. Den andra, som man lade ut till universitet i
Lund/Malmö, Ekonomiska avdelningen, Lars Söder-
berg, visade att det faktiskt skulle gå att sänka priser-
na utan att få de här effekterna. Den stoppade man i
byrålådan och ville inte visa upp. Den fick närmast
dras fram för att komma till allmänhetens kännedom.
Jag tror alltså att bördan tills vidare ligger hos dem
som påstår att en prissänkning skulle ha negativa
effekter. Tyngden i argumenten ligger hos dem som
visar att det huvudsakligen, som jag sade, skulle berö-
ra privatimporten. Den skulle minska med 67 % en-
ligt Handelns Utredningsinstitut. Svartspriten skulle
minska med 17 % utan egentlig konsumtionsökning.
Där ligger tyngden i argumenten i dag, inte i några
debattartiklar i Göteborgs-Posten.</pre><pre>Anf.  113  ROLF OLSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vidhåller att vi också framöver
måste värna prisinstrumentet. Vi får säkert anledning
att diskutera förslag kring eventuella justeringar. Men
för egen del, och för partiets del, är vi mycket försik-
tiga och vill som sagt värna prisinstrumentet som en
av de viktigaste ingredienserna i en framgångsrik
svensk, restriktiv alkoholpolitik. Den har ju Modera-
terna aldrig slutit upp bakom utan ständigt kritiserat.
Man vill rasera restriktionerna helt och hållet. Jag
menar att en moderat alkoholpolitik skulle få för-
ödande följder. Den skulle öka alkoholskadorna dra-
matiskt.
Vi har som sagt fått mycket dramatiska bilder från
länder där alkoholpolitiken mer påminner om den
alkoholpolitik som Leif Carlson talar sig varm för.
Det är siffror som skrämmer mig, det måste jag säga:
55 000 ungdomar döda i alkoholrelaterade skador och
sjukdomar under 1999.
Den här rapporten från WHO pekar också på att
vid en ökad totalkonsumtion i Europa är det inte
minst, utan kanske främst, Sverige och Finland som
skulle drabbas av fler alkoholrelaterade sjukdomar,
dödsfall och självmord. Jag menar att den rapporten
är väl värd att fundera över också för Moderaterna.
Jag ser mycket allvarligt på den moderata politiken.
Den är inte särskilt ansvarsfull när det gäller att också
i fortsättningen bevara de goda folkhälsoresultat som
har uppnåtts.</pre><pre>Anf.  114  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Under tre dagar den här veckan har
flera hundra politiker och forskare rådgjort här i
Stockholm som ett led i EU:s ministermöte och Sve-
riges ordförandeskap. Man har överlagt om alkoho-
lens roll och ungdomarnas situation. Man har pre-
senterat ny forskning för att komma fram till en de-
klaration, som jag för övrigt tror ska antas denna dag,
om hur alkoholens skador ska kunna minskas i Euro-
pa.
Det kan naturligtvis sägas att på sådana här stora
konferenser pratas det mycket och handlas mindre.
Till en del stämmer det. Men med dagens aktualise-
ring av alkoholfrågan - det gäller inte minst de nega-
tiva följderna och en  realistisk beskrivning av aktu-
ellt läge - har konferensen onekligen ett värde. Den
sätter press på både myndigheter och politiker att
göra något. Det stärker även föräldrarnas möjligheter
att utifrån sitt eget ansvarsförhållande när det gäller
barnens uppväxt hjälpa dessa att hantera de förödande
locktoner som kommer från de skrupelfria producen-
terna; grosshandlare i vin- och spritimport eller pro-
fithungriga krögare.
Jag tror att det är viktigt att vi lämnar ett önske-
tänkande som är alltför teoretiskt och i stället har en
praktisk, realistisk hantering av alkoholfrågan. Det
gäller att se den som ett folkhälsoproblem och inte
som en allmän servicefråga.
Unga människor dricker mer än tidigare, men
också mer vid varje tillfälle. Barn och ungdom har
blivit en viktig målgrupp för alkoholindustrin efter-
som den spekulerar i att denna målgrupp rimligtvis är
framtidens marknad. Reklammakarna talar sällan om
alkoholen som något hälsofarligt. Ungdomarna bom-
barderas med en alkoholreklam som visar att de som
dricker är framgångsrika, glamourösa och rentav
sexiga. Reklamen inriktas på att alkohol är ett sätt att
bli socialt accepterad.
Alkoholindustrin har ofta hävdat att man inte
uppmuntrar det man kallar för överdrivet drickande.
Men hela industrins framtid ligger ju i att rekrytera
nya konsumenter och få dem som redan dricker att
dricka mer. Det är en myt att marknadsföringsinsat-
serna inte skulle rekrytera nya konsumenter utan bara
inrikta sig på att få alkoholbrukare att byta märke.
Vid detta WHO-möte i Stockholm fanns det en
glättad och påkostad broschyr riktad till ungdom. På
sista sidan ser man till yttermera visso en baby i en
sparkdräkt med öljätten Carlsbergs logotyp stort upp-
slagen. Tala om cynism!
WHO:s generaldirektör, förra norska statsminis-
tern Gro Harlem Brundtland, var mycket uppbragt
över denna och andra marknadsföringsinsatser från
industrierna, över hur de har agerat i det förgångna
och över hur de agerar i dag. Jag tror att det var bra
att hon så realistiskt såg allvaret och gick till motat-
tack mot industrins ambitioner att mer eller mindre
förföra hela ungdomsgenerationer. Världshälsoorga-
nisationens chef talar ju här med stor auktoritet och
trovärdighet. Hon har haft, och berättat om, drogpoli-
tiska tragedier rakt in i den egna familjen.
Nu kan det konstateras att alkoholbruket inte bara
skördar "gamla alkisar" utan också bryter sig in i
mycket tidiga år. Det har sagts här i dag att det upp-
gavs att i Europa drabbas minst 55 000 ungdomar
varje år av en för tidig död på grund av sitt alkohol-
bruk. Den höga siffran har skakat om konferensen
och lett till att många politiker har börjat fundera i
nya banor.
Jag tror också att det är viktigt att vi ser propor-
tionerna här. Hela det europeiska etablissemanget
mobiliseras för att hejda den s.k. galna ko-sjukan.
Den har visserligen tragiskt nog skördat ett femtiotal
dödsoffer. Men ställer man detta i relation till den
dödsvåg som går fram bland Europas unga så är de
döda vid en sådan jämförelse 1 000 gånger fler. Visst
kan vi tala om proportioner, fru talman - eller rättare
sagt om brist på proportioner.
Det går en drogvåg över Sverige och Europa. Lågt
beskattade alkoholvaror utifrån Europa förs in i för-
hållandevis stora mängder i vårt land. Till det kom-
mer en stor inhemsk konsumtion byggd på en mycket
aktiv marknadsföring, i sin tur möjliggjord genom
kommunernas alltför generösa tillståndsgivning.
I många kommuner ses utskänkningstillståndet
endast som en rättvisefråga och en fråga om service.
Man ser inte den sociala dimensionen. Till det kom-
mer det stora utbudet av det som kallas hembränt.
Attityden är ofta att det i vissa kretsar sällan betraktas
som något större brott att delta i sådan tillverkning.
Det kan också vara så att man avtrubbat deltar som
langare.
Det tragiska är att så många vägrar att inse att en
tidig ungdomsdebut oftare i förlängningen leder till
annat drogbruk. Enligt FN-organet UNDP uppgår den
illegala droghandeln i världen till 400 miljarder US-
dollar. Det är, i pengar räknat, mer än världens sam-
lade bilindustri. Denna drogvåg drabbar vår ung-
domsgeneration i och med det försämrade nykter-
hetsläge som finns bland minderåriga. Där spelar det
faktum att alltfler pubar inte upprätthåller ålderskon-
troll tillsammans med större införselkvoter från ut-
landet och lättheten att komma över hembränt stor
roll.
Det är tillfredsställande att se att i princip ställer
riksdagens partier, med undantag av Moderaterna,
upp bakom en socialt inriktad alkoholpolitik. Visst
kan jag också mena att det behövs en större fasthet
och konsekvens i det praktiska handlandet, men
färdriktningen i propositionen i stort måste ändå an-
ses vara åt rätt håll.
I en Europatabell ligger vi hyggligt till. Men en
intressant iakttagelse är att andra europeiska länder är
i färd med att minska sin alkoholkonsumtion, medan
vi i Sverige i bästa fall har en flack kurva som nu
tyvärr går uppåt.
Det finns anledning att leva upp till den politiska
och moraliska förpliktelse vi har sedan WHO-mötet i
Paris 1995 då Sverige band sig för ett långtgående
program mot missbruk och för en bättre folkhälsa.
Dagens programskrivning vid WHO-mötet, som
förmodligen kommer att antas vid EU-konferensen,
är ett viktigt dokument som Sverige som stat och de
enskilda kommunerna har anledning att ta på allvar
och försöka leva upp till.
På narkotikaområdet har Sverige hittills gjort för-
tjänstfulla insatser på regeringsplanet och genom
svenska EU-parlamentariker. Men jag tror att det
behövs en mer aktiv insats i kampen mot narkotika då
man i vissa EU-kretsar har en alltför passiv hållning.
Det finns ett internationellt intresse för en svensk och
nordisk restriktiv alkoholpolitik. Det är någonting
som vi också bör kunna se som en god exportvara.
Detta gäller inte minst på trafiknykterhetsområdet
som ett viktigt inslag i den högtidligt proklamerade
nollvisionen.
Alkoholpolitiken är ju mycket komplex och krä-
ver stor varsamhet och vaksamhet. Det är bildligt en
byggnad med många byggstenar. Det går inte att
rycka ut några och tro att stabiliteten kvarstår. Det är
viktigt att se alkoholpolitiken i ett sammanhang som
har med folkhälsa göra. Det gäller inte minst ungdo-
mars möjligheter till ett fungerande arbetsliv och
deras möjligheter att hantera sin egen sociala situa-
tion. För detta har vi som politiker ett långtgående
ansvar där vi kan samlas kring några gemensamma
nämnare.
Propositionen tar också upp några alkoholfria zo-
ner som vi länge har debatterat här i riksdagen i mo-
tioner. Det handlar om att vi skulle få några alkohol-
fria öar i världssamfundet där arbetsliv, trafik, tidiga
barn- och ungdomsår, blivande mammor under gravi-
ditet och de av alkohol och andra droger redan skada-
de skulle garanteras en alkoholfri miljö.
Fru talman! Jag har självfallet inga illusioner om
att vi ska få ett alkoholfritt samhälle. Men om vi gör
begränsningar av det här slaget uppfyller vi det som
nämns i den aktuella propositionen om att begränsa
den totala konsumtionen för att minska skadorna.
Det ligger också väl i linje med de stora beslut
som fattades för snart 25 år sedan i Sveriges riksdag.
Det skedde med den tydliga avsikten att minska sam-
hällets ekonomiska kostnader och det mänskliga
lidandet. Det byggde på kunskapen om att en ökad
alkoholkonsumtion ger ökade skador och för många
för tidiga dödsfall. Därför är det illavarslande att
krafter här i riksdagen vill ta bort t.ex. det ekonomis-
ka stödet till de ideella folkrörelser som hävdar kun-
skap och socialt engagemang för en bättre folkhälsa.
Fru talman! Vuxengenerationen har ett stort an-
svar för allt detta. Det gäller oss som medborgare,
föräldrar, lärare, myndigheter och politiker. Om detta
bör vi tala mera. För detta bör vi kräva realistiska och
angelägna reformer som säkrar en förbättrad folkhäl-
sa i vårt land och i Europa.</pre><pre>Anf.  115  GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Det bärande temat i den här proposi-
tionen är att vi genom att begränsa totalkonsumtionen
och pressa tillbaka den också ska kunna begränsa
skadorna kring alkoholen. En annan viktig faktor som
nämns i propositionen och i betänkandet är att vårt
medlemskap i EU starkt påverkar alkoholpolitiken
och våra möjligheter på olika områden.
Jag tänker inte försöka jäva det påståendet. Tan-
ken på att Sverige skulle integreras i Västeuropa, som
det faktiskt hette 1988, väcktes i och med propositio-
nen Sverige och den västeuropeiska integrationen
som var starten på EES-förhandlingarna som så små-
ningom resulterade också i det svenska medlemska-
pet. I anslutning till den propositionen väckte jag
tillsammans med några andra socialdemokrater en
motion där vi tog upp en rad olika aspekter. Det som
jag vill erinra om i det här sammanhanget är att vi där
föreslog att alkohol och tobak skulle undantas från
det här integrationsarbetet. Redan då hade väl många
insett att just alkohol och tobak är varor eller pro-
dukter som egentligen inte hör hemma och kan hante-
ras inom ramen för normala marknadsekonomiska
principer. Hanteringen av dessa två produkter måste
alltid omgärdas av särskilda restriktioner och särskil-
da regler.
Vi nådde inte framgång med motionen. Jag kan
naturligtvis till min ledsnad konstatera att EU i dag
stöder reklam för vinkonsumtion. Man stöder också
vinodlingen och tobaksodlingen med särskilda peng-
ar. Det känns naturligtvis inte särskilt meningsfullt
utifrån svenska folkhälsoförhållanden att ha en orga-
nisation som stöder produktionen av de här varorna.
Fru talman! Sedan EU-anslutningen har det fun-
nits många profeter som indirekt och direkt har före-
trätt de ekonomiska intressen och vetat exakt vad
Sverige skulle göra för att anpassa sig till EU. Sys-
tembolaget - detaljhandelsmonopolet - borde ges
upp. Vi borde anpassa oss till vad som är normalt ute
i Europa. Det var ett av budskapen. Kjell-Olof Feldt,
tidigare finansminister, leder en organisation på vin-
och sprithandlarområdet som gärna vill förbättra
alkoholpolitiken genom att öka intäkterna till sin
alkoholindustri. Det var ett enda exempel i det här
sammanhanget.
Systembolaget klarades kvar. Den här lite skojiga
handlaren Franzén, understödd av ICA och Handelns
Utredningsinstitut, drev processen ned till EG-
domstolen i Luxemburg. Efter en hel del arbete vann
Sverige framgång i de här sammanhangen. Man kan
t.o.m. säga att nu är Systembolaget en hörnsten i
alkoholpolitiken för åtminstone sex av partierna.
Om man tar del av de moderata reservationerna
och de moderata särskilda yttrandena tycker jag att
man tvingas konstatera att nu lämnar Moderaterna
definitivt den socialt ansvarsfulla alkoholpolitiken.
Man lever på förhoppningar. Under marknadsekono-
mins devis talar man om att man måste göra än den
ena än den andra saken. Jag erinrar mig ett uttalande
som en ännu tidigare finansminister, Sköld, gjorde i
en alkoholpolitisk debatt i den här kammaren, eller
det var nog snarare i en av de andra kamrarna som
finns i det andra huset. Han sade: Jag tycker att den
moderata politiken är lika möjlig som att promenera
på regnbågen med en månskära till käpp.
Om moderaterna försöker göra allvar av sin alko-
holpolitik och tror att den ska motverka skador och
annat, är det lika trovärdigt som att försöka sig på att
promenera på regnbågen.
I dag avslutas den stora europeiska alkoholkonfe-
rensen här i Stockholm. Det är mycket klokt som har
sagts vid den konferensen. Det har refererats här
tidigare. Jag vill nämna den kända alkoholforskaren
Robin Room som har en bred internationell erfaren-
het och nu är verksam i Sverige. Han konstaterade i
sitt bidrag på den här konferensen att det inte är de
populära åtgärderna i alkoholpolitiken som ger bra
resultat. Tvärtom är det de impopulära åtgärderna
som påverkar konsumtionen och därmed skadorna.
Det går inte att driva en socialt ansvarsfull alko-
holpolitik om det är så att man tror att man ständigt
ska vara populär. Moderaterna talar ofta om att man
måste ha en förankring hos befolkningen för politi-
ken. Det är alldeles riktigt. Det tror jag är en av de
saker som har påverkat den svenska alkoholpolitiken
sedan mitten av 90-talet och framåt, eller ännu tidiga-
re.
Men det är ju faktiskt politikernas uppgift att ock-
så söka förankring för den politik som man anser vara
viktig. Moderaterna gör tvärtom. Man ger upp och
hävdar bara att det inte går om inte folk är med och
att man ska göra precis som folk säger.
Låt mig säga ett par ord om det som ibland har
kallats desintresseringspolitik, alltså att det enskilda
vinstintresset inte skulle få spela någon större roll i
den svenska alkoholhanteringen. Det är ju det som
har präglat den svenska alkoholhanteringen under en
lång följd av år.
Men det är också det som nu har minskat. Ut-
rymmet för icke vinstdrivande alkoholhantering eller
vinster enbart till staten har ju minskat genom EES-
avtalet och genom EU-medlemskapet. Man har alltså
fått ett ökat utrymme för marknadskrafterna just på de
här produkterna som egentligen inte tål att hanteras
fritt från restriktioner och annat.
Fru talman! I den här nationella handlingsplanen
får kommunerna ett stort ansvar. Man får också en del
pengar. Jag tycker att det är bra att kommunerna
engageras ytterligare i de här frågorna. Man har god
lokal kännedom och kan agera på olika sätt.
Men det får naturligtvis inte bli så att riksdagen
och regeringen decentraliserar det här svåra proble-
met till kommunerna och lämnar kommunerna att
ensamma klara det här. Det måste naturligtvis vara så
att staten upprätthåller en alkoholpolitik, upprätthåller
ett resonemang kring de här frågorna som faktiskt gör
det möjligt att ingripa mot lokala missförhållanden.
Jag tror att det här är en kärnpunkt i den fortsatta
alkoholpolitiken. Det kan aldrig få bli så att man bara
hänvisar till att kommunerna har hand om det här och
att de inom ramen för det kommunala självstyret kan
göra lite som de vill med de här frågorna. Det måste
vara så att staten har anspråk och uppgifter för att
kommunerna ska göra det här.
Det betyder också att kommunala handlingsplaner
för att fullfölja den nationella handlingsplanen måste
kunna utformas efter lokala förhållanden. Det måste
också finnas möjligheter att fullfölja den utan att de
juridiska reglerna kring bl.a. serveringstillstånd är
utformade på ett sådant sätt att länsrätterna i prakti-
ken upphäver de lokala handlingsplanerna.
Fru talman! Jag ska avslutningsvis beröra bidra-
gen till nykterhetsorganisationerna. Jag är motionär
tillsammans med några andra ledamöter. Huvud-
punkten är att det är förvånande att nykterhetsorgani-
sationerna i likhet med idrottsrörelsen och folkbild-
ningen bl.a. inte får förtroende att på egen hand för-
dela de bidrag mellan sig som avdelas i statsbudge-
ten, utan det ska ske av sociala myndigheter på det
sociala området. Jag tycker att de myndigheterna
betonar vård- och behandlingsarbetet i sådan bety-
dande utsträckning att möjligheterna för nykter-
hetsorganisationerna att bedriva sin väsentliga upp-
gift, att arbeta förebyggande - och som ju också är
huvudtemat i den nationella handlingsplanen - un-
danrycks genom att det ska prioriteras mellan olika
vård- och behandlingsorganisationer.
Jag skulle alltså vilja peka på att det är väldigt
viktigt att man också ger nykterhetsorganisationerna
förtroende att agera på det förebyggande området.
Moderaterna har i ett särskilt yttrande en väldigt
egenartad uppfattning, där man gör rent hus med det
ideella arbete som utförs i nykterhetsorganisationerna
och kallar det moralism och annat. Man har väl inte
särskilt många väljare på det här området, så det spe-
lar väl inte så stor roll hur man gör.
Men det som skulle var intressant i det samman-
hanget är att fråga Leif Carlson vad han och modera-
terna menar med en normal konsumtion. Den får
nämligen inte skuldbeläggas, enligt moderaterna.
Men vad är en normal konsumtion?
Fru talman! Får jag allra sist avge en liten röstför-
klaring. Jag har tittat noga på reservationerna, och jag
har ju flera motioner. Jag kommer att rösta med ut-
skottet i de här frågorna. Det blir väl till sist så att det
är moderaternas politik som står mot utskottets poli-
tik. Att då avstå skulle närmast bara tyda på att jag
inte vet vilken politik jag vill ha. I valet mellan mode-
raternas politik och socialdemokraternas eller ut-
skottsmajoritetens politik är mitt val inte svårt. Jag
kommer att rösta med utskottet.</pre><pre>Anf.  116  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Göran Magnusson talar om förhopp-
ningar. Anledningen till att vi lägger fram en annan
alkoholpolitik är att vi är bekymrade. Som jag sade i
inledningen av mitt anförande är detta ett av de
största samhällsproblemen. Den nuvarande alkohol-
politiken har inte lyckats komma längre än att vi
dricker lika mycket som vi gjorde på 60-talet. Där-
emot har attityderna och dryckesmönstret ändrats.
Det gör att det finns skäl att titta på det. Ännu mer
gör det det genom att vi har en växande kriminell
verksamhet.
Av det skälet har vi tittat på länder som har kun-
nat liberalisera så att man har fått stöd hos befolk-
ningen. Problemet hos oss är i dag att de flesta inte
stöder alkoholpolitiken.
Vi har tittat på Nya Zeeland som under en tioårs-
period har liberaliserat kraftfullt med försäljning i
snabbköpsbutiker osv. Samtidigt har man sänkt kon-
sumtionen med 18 %. Det kan vi ta åt oss och tänka:
Går det att göra likadant?
Vi har tittat på Québec som har gjort liberalise-
ringar och ökat försäljningen. Det visar sig att man
inte har mer brottslighet, att man inte dricker mer än i
länder som inte har gjort detta. Men man har fått ett
stöd i befolkningen, och då finns det skäl att ta åt sig
av det.
Vi har tittat på utredningar som visar prisets bety-
delse, utredningar som visar att sänker man priset är
det den kriminella alkoholen man kommer åt, inte
totalkonsumtionen. Den stiger inte. Vi tycker att det
är värt att ta åt sig när man ser sådana uppgifter.
Vi har som sagt var sett vad de som lever på kri-
minell verksamhet säger skulle skada deras verksam-
het. Det är att man sänker priserna på den legala
spriten, vilket jag har redovisat här.
Det finns alltså skäl - det är därför vi är oroliga -
att ändra alkoholpolitiken och inte stå kvar vid en
politik som bara förbjuder och som kommer i konflikt
med den allmänna uppfattningen. Vi måste få en
politik som får stöd av den allmänna uppfattningen
och använda de metoder vi kan, så att vi kan begränsa
skadorna och så att vi också kan göra det utan att få
en ökad konsumtion.
När det sedan gäller vad som är normalkonsum-
tion finns det självfallet inte något exakt svar på det.
Men man kan hänvisa till WHO:s expert, Jens Hanni-
bal, som tittade på detta när det gällde en sänkning
med 25 %. I länder där man dricker under nio liter var
det inga problem. Där var det inga skadeverkningar.
Han hade en gräns på nio liter. Jag tycker att den är
hög. Jag tycker att man ska ligga lägre, kanske nedåt
fem sex liter. Men det går inte att säga exakt.</pre><pre>Anf.  117  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har noterat att även moderaterna
konstaterar att alkoholproblemen är den största soci-
ala frågan. Det konstaterade för övrigt redan Tage
Erlander på sin tid. Men det räcker inte med att kon-
statera det i svenska festtalsavdelningen. Vad det
handlar om är ju mera hårdfakta. Vilken politik är
moderaterna beredda att föra?
Det är inte några av de restriktiva delar som finns
i dag som jag uppfattar att moderaterna tycker om,
gillar eller anser att man ska slå vakt om. Den mode-
rata politiken baseras ju i allt väsentligt på uppfatt-
ningen hos Handelns Utredningsinstitut att man kan
sälja detta i butiker under helt andra förutsättningar
än vad som i dag sker i Systembolaget utan att det får
några som helst effekter.
Det jag tycker är något underligt är att Handelns
Utredningsinstitut faktiskt betalas och finansieras av
just de handelskedjor och butiker som skulle få hand
om försäljningen om den moderata politiken gick
igenom. Jag tycker att det ändå är någon liten var-
ningsklocka.
Om normalkonsumtionen vill jag säga att det är
en intressant diskussion. Jag tror att vetenskapen i
regel brukar säga att om man frågar konsumenterna är
det ingen som egentligen avviker från den normala
konsumtionen. Möjligen gäller det för oss som är
absolutister, som ju har en nollkomsumtion.
Den moderata politiken tar kanske sikte på Jens
Hannibals uttalande att det under nio liter inte är
några problem. Den svenska konsumtionen har under
avsevärd tid legat på ungefär sju liter, men jag kan
väl aldrig föreställa mig att ens Leif Carlson har
stängt ögonen så till den milda grad att han inte har
sett att det faktiskt finns sociala problem i Sverige
orsakade av alkoholkonsumtionen.</pre><pre>Anf.  118  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det är det som är svårigheten. Det
finns problem, och samtidigt kan vi inte ta bort alko-
holen. Vi måste hitta ett sätt att sammanleva med den,
och då får man väga åtgärder mot varandra. Till skill-
nad från vad Göran Magnusson här säger föreslår vi
konkreta åtgärder.
Jag nämnde Handelns Utredningsinstitut, men det
var bara en liten referens. Jag underströk tydligt t.ex.
vad andra länder prövar. På Nya Zeeland kan man
under tio år klart följa en sänkning trots liberalise-
ringen. Jag hänvisade också till Québec. Jag stöder
mig alltså på något mer än Handelns Utredningsin-
stitut. Jag tror inte att Göran Magnusson vill påstå att
Nya Zeeland är köpt av handeln i Sverige. Någon
ordning i argumenteringen får det väl vara.
När det sedan gäller normalförbrukningen kan
man också titta på vad SBU säger efter metastudier
över vad som är skadlig förbrukning. Jo, 3½ liter vin
per vecka och man eller 2½ liter vin per vecka och
kvinna kan man enligt SBU dricka utan skadeverk-
ningar. Jag tycker att det låter mycket, men det här är
en diskussion utan fasta gränser, och detta är lite av
de fakta som man kan diskutera. Vi står inför det
problemet att vi har alkoholen, som vi inte kommer
ifrån men som vi måste hitta ett sätt för att umgås
med. Vi får då se efter var skadenivåerna ligger.
Vi får inte inbilla oss att vi genom förbud ska
kunna komma ned mot ett nolltal och tro att folk
kommer att finna sig i det. Då söker sig människor i
stället till hembränd, insmugglad eller på annat sätt
olagligt åtkommen sprit. Det är där balansen går. Ni
vill inte se att det finns ett problem, eller så tror ni att
man kan komma åt det genom förbud.</pre><pre>Anf.  119  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det känns något nattståndet att behö-
va diskutera förbud eller ej med Leif Carlson. Men
om Leif Carlson har den utgångspunkten att exem-
pelvis jag eller nykterhetsrörelsen skulle stå för en
förbudspolitik visar det att Leif Carlson inte  har
deltagit i den här debatten på åtskilliga decennier. Jag
har varit aktiv i nykterhetsrörelsen i 40-50 år, och jag
har aldrig förespråkat ett förbud. Jag har konstaterat
att alkoholen är ett faktum och finns i samhället. Det
kommer vi inte ifrån, men vi måste vidta åtgärder.
Jag tror att Robin Roos resonemang äger giltighet.
Det är svårt att bli populär på alkoholpolitik. Det är
omöjligt att klara de uppställda målen med minskad
totalkonsumtion, mindre skador och annat om man
tror att man enbart behöver ägna sig åt populära åt-
gärder. Det är faktiskt de impopulära åtgärderna som
är de viktiga.
Jag har en intressant fråga till Leif Carlson, även
om han väl inte har rätt till någon mer replik: Vilka
onödiga förbud och restriktioner finns det?
Fru talman! Allra sist vad gäller Nya Zeeland:
Vad är det som skiljer omfattningen av alkoholska-
dorna i Nya Zeeland från den som finns i Frankrike
och Italien? Såvitt jag förstår skiljer sig de länderna
inte så värst mycket från varandra när det gäller poli-
tiken. Skillnaden är möjligen den att nyzeeländarna
gillar sin alkoholpolitik mycket mer än vad frans-
männen gillar sin, men omfattningen på skadorna är
ju mycket större exempelvis i Frankrike och Italien än
vad den är i Nya Zeeland.
Varför tror man att den nyzeeländska politiken så
enkelt skulle kunna appliceras på svensk alkoholpoli-
tik?</pre><pre>Anf.  120  INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! Det känns roligt att få avsluta den här
debatten genom att dela ut beröm. Jag vill tacka soci-
alutskottet för att det ställt sig bakom s-kvinnornas
motion So22 om att stärka frivilligorganisationernas
roll genom bättre fördelning av medel till verksam-
heter inriktade på att förebygga, stödja och hjälpa
kvinnor och barn där alkohol förekommer.
Orsaken till att vi s-kvinnor anser att det är själv-
klart att t.ex. BRIS, Rädda Barnen och kvinnojourer-
na får större tillgång till de medel som ska fördelas
med anledning av den nationella handlingsplanen är
att många av oss har varit med om att starta kvinno-
jourerna i Sverige. Många av oss har också arbetat
aktivt med kvinnor och barn utsatta för våld, och vi
vet vilken roll som alkoholen har i kvinnovåldet.
Jag var med om att starta Alla Kvinnors Hus i
Stockholm och har efter många års arbete i kvinno-
jouren fått väl dokumenterade kunskaper om hur
verkligheten ser ut för många kvinnor och barn som
är utsatta för våld eller lever under hot om våld.
Alkholens roll i kvinnovåldet har länge varit känd,
och därför är det nu dags att kvinnojourerna, som
redan i dag arbetar med opinionsbildning och direkt
stödjande jourverksamhet, dels får ökade anslag för
att förebygga alkoholens skador och skapa opinion i
frågan, dels får en bättre erkänd roll för sina kunska-
per.
Hitintills har av tradition mest medel till att före-
bygga alkoholskador gått till etablerade frivilligorga-
nisationer. De behöver medel, och de har gjort ett bra
jobb. Men, fru talman, övriga organisationer har hit-
intills fått mindre medel till sitt viktiga arbete. Nu ser
vi fram emot riksdagens och regeringens stöd och att
vi hädanefter kan få en bättre fördelning av medel
som kommer kvinnor och barn till godo.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och till
tillkännagivandet med anledning av s-kvinnornas
motion So22.</pre><pre>I detta anförande instämde Christina Axelsson,
Laila Bjurling, Carina Adolfsson Elgestam, Ann-
Marie Fagerström, Britt-Marie Lindkvist, Ronny
Olander, Lisbet Calner, Mona Berglund Nilsson, Britt
Bohlin, Christina Nenes, Göran Nordlander, Kerstin
Kristiansson Karlstedt och Anne Ludvigsson (alla s).</pre><pre>Anf.  121  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag vill gärna instämma i det som In-
ger Segelström säger om sambandet mellan våldet
och alkoholkonsumtionen. Det finns anledning att
vara observant på det, eftersom det drabbar kvinnor
så illa.
Eftersom Inger Segelström rimligtvis har fler
kontakter med kanslihuset än jag, vill jag skicka med
att man inte ska bli alltför himlastormande glad över
den fördelning som antyds i betänkandet, där mer ska
gå till kvinno- och barnorganisationer. Jag vill upp-
märksamma regeringen på att det numera ges mindre
pengar till de ideella opinionsbildarna totalt sett. Där
behövs en förstärkning. Det rör sig trots allt om väl-
digt små pengar.
Man har dessutom, som sagts tidigare här i de-
batten, till skillnad från vad som gäller för andra
organisationer, förmenat nykterhetsrörelsen att ha
hand om fördelningen av medlen. Det skulle behövas
några miljoner till för att man ska orka leva upp till
den ambition som man har och som förutsätts av
statsmakten. Jag vill gärna skicka med att också detta
bör tas med i resonemanget. De pengar som ges i dag
är betydligt mindre än vad Systembolaget säljer på en
förmiddag.</pre><pre>Anf.  122  INGER SEGELSTRÖM (s)replik:
Fru talman! Elver Jonsson hade gärna fått in-
stämma i mitt anförande. Det hade inte gjort någon-
ting. Jag tror att vi är väldigt överens. Jag hoppas att
vi när vi nu bryter lite grann av barriärerna också talar
om att frivilligorganisationerna, Rädda Barnen, Bris
och kvinnojourerna har en viktig roll. Det kan också
blir normen fortsättningsvis. Sedan får vi gemensamt
se till att grupperna får de pengar till sitt förfogande
som de behöver.</pre><pre>Anf.  123  TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Jag har deltagit i debatten genom att
lyssna och uppmärksamt sett var skiljelinjerna går.
Moderaterna skiljer ut sig genom en annan alkohol-
politik än vad övriga partier har. Då kan jag inte an-
nat än att dra parallellen till det besök ute på stan på
bokrean som jag precis var med om. Det var roligt att
komma in på Akademibokhandeln och se hur folk
vällde in nu när priserna var något sänkta. Det var
köer. Bara jag inte missar den här debatten, som jag
gärna hade velat följa, tänkte jag.
Vi på den borgerliga sidan brukar säga: Det är ju
ändå märkligt. Här har vi höga skatter på tobak därför
att vi vill att människor ska röka mindre. Här har vi
höga skatter på andra saker som är farliga därför att vi
vill att människor ska undvika dem. Varför har vi
höga skatter på arbete? Är det möjligen därför att vi
vill att färre ska arbeta? Sedan gör vi en poäng på det,
både jag och moderaterna.
Nu är det faktiskt så att vi har höga skatter på al-
kohol, och moderaterna vill sänka skatterna. Är det
möjligen därför att de i själva verket vill att friheten
ska kunna medge att man dricker mer? Hur kan detta
rimma med tanken på att vi ska pressa ned konsum-
tionen från sju liter per person till fem liter per per-
son? Det är inte rimligt.
Fru talman! Jag har motionerat tillsammans med
Holger Gustafsson. I flera av mina motionsyrkanden
har jag inte nått framgång, utan Kristdemokraterna
har reserverat sig. Jag vill yrka bifall till reservatio-
nerna 17 och 19 under moment 12 och 14. Det är
redan yrkat bifall, men jag instämmer i det.
Däremot har ingen tidigare talat om varningstex-
ter på alkohol. Jag var i Åhus på Vin  &  Sprit i förrgår
och såg på produktionen, där det pressades ut Absolut
med 66 miljoner liter om året. En hel del av produk-
tionen var riktad till USA. Där fanns en varningstext
på baksidan: Drick inte detta under graviditet. Det är
inte förenligt med att köra bil. Denna produkt är
skadlig. Det stod också en del andra saker som ame-
rikanska regeringen hade satt på.
Detta skulle vi också kunna sätta på i Sverige. Ut-
skottet har skrivit i sin motivering att det inte är möj-
ligt att ha dessa texter, eftersom det skulle strida mot
EU:s bestämmelser. Det skulle vara ett tekniskt hin-
der. Det är inte mer ett tekniskt hinder än vad var-
ningstexterna för tobak är. Tobaken produceras också
till viss del här i Europa, och ändå sätter vi på var-
ningstexterna.
Det här lilla förslaget ensamt löser naturligtvis
inga problem. Men det skulle vara en av många vikti-
ga signaler som skulle signalera till konsumenterna:
Denna vara måste hanteras med respekt därför att den
är farlig och därför att den kan leda till för tidig död.
Vi tror inte att man kan få någon som är alkoholist att
sluta på grund av varningstexten. Men vi tror att det
kan leda till en eftertanke. Det är av samma skäl som
vi tror att det är viktigt att ha varningstexterna på
tobaken.
Om och om ingen har jag och Holger Gustafsson
motionerat i den här frågan utan att få något annat
svar än: Jo, det vore väl bra att ha en sådan varnings-
text, men EU tillåter det inte. Utskottet är fortfarande
svaret skyldigt. Hur kan man då tillåta tobaksvar-
ningstexterna?</pre><pre>Anf.  124  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Tuve Skånberg ställde närmast en
fråga angående höga skatter. Jag tror att Tuve Skån-
berg måste göra klart för sig att man inte kan dra
falska paralleller. Det är inte så att bokhandeln, om
den har för höga priser, på något sätt har konkurrens
av en kriminell bokhandlare ute i parkerna eller på
skolgårdarna.
Det är alldeles riktigt att det blir svårt med arbete
med hög beskattning på arbetskraften. Men vi kan
reglera det inom landet genom att rörligheten över
gränsen är relativt liten. Vad vi här står inför är precis
som med tobaken, där vi har ett exempel. Vi höjde
skatterna, vilket ledde till att vi fick en kriminell
verksamhet. Den växte väldigt kraftigt med organise-
rade ligor och sådant, vilket har gjort att det är svårt
att bli av med den när de väl är etablerade.
Detsamma gäller på alkoholsidan. Vi kunde när
landet var slutet ha höga skatter och också begränsa
alkoholen, förutom det som brändes ute i buskarna.
Men med de öppna gränser vi nu har är det att bjuda
in organiserad kriminell verksamhet. Det får bli en
avvägning hur högt kan man lägga priset och ändå få
folk att acceptera det. När passerar man den gräns där
människor blir allmänt småkriminella därför att det
blir för frestande att köpa det billiga?
Där ligger svårigheten med att göra en avvägning.
Men med den stora illegala handel vi har i dag ligger
vi alldeles uppenbarligen för högt i pris. Det finns
skäl att försöka överföra handeln till mer legal vara i
stället för att fortsätta att gynna den kriminella.</pre><pre>Anf.  125  TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Jag ska ställa frågor tillbaka till Leif
Carlson. Leif Carlson är läkare och känner bättre än
jag skadeverkningarna av både tobaken och alkoho-
len. Vill Leif Carlson ytterligare sänka priset på tobak
i Sverige eftersom det fortfarande, om än i mindre
utsträckning, förekommer smuggling? Är moderater-
na och Leif Carlson beredda att inom EU verka för att
EU:s länder höjer sina skatter så att vi får dem i pari-
tet med Sveriges och även Norges?</pre><pre>Anf.  126  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Det är svårt att säga hur det ska vara
med tobaksskatterna i dag. Smugglingen har gått
tillbaka, även om svårigheten finns att den redan är
etablerad. Jag tror att det finns rätt lite att vinna på att
justera tobaksskatterna just nu. Jag tror inte att en
sänkning leder framåt. Någonstans uppnår man ett
balansläge. Den slutsatsen drog man något sent.
Vad gäller att höja skatterna ute i Europa på alko-
hol lever vi i en värld där vi har olika synsätt och
olika kultur. Vi måste ha respekt för hur man ser på
det inom andra delar av Europa och försöka hitta
någon form av lämplig balansering. Jag tror att Sveri-
ge har större möjligheter att påverka alkoholpolitiken
i länderna i övrigt om vi själva visar en viss öppenhet
för de svårigheter som finns och en viss ödmjukhet
för att vi kanske inte alltid har haft precis alldeles rätt
i vår restriktiva alkoholpolitik.
Det har varit ett sätt att agera förmyndare för
människor på ett sätt som de flesta i Europa finner
oacceptabelt. Vi måste försöka att anpassa oss något
om vi ska kunna få förståelse för vissa synpunkter.
Jag tror att det finns skäl att man i Europa gör föränd-
ringar som underlättar en ytterligare minskning av
konsumtionen där. Man har sänkt den väldigt kraftigt
i en del länder som jag sade, bl.a. i Frankrike och
Italien, med 40 %, utan restriktiv politik.
Det är möjligt att man behöver vidta åtgärder för
att komma längre. Visst finns hälsoriskerna. Samti-
digt vet vi att ett måttligt intag har betydande positiva
effekter för hälsan. Allt är en fråga om att hitta en
hygglig balansgång när vi har att göra med något som
vi inte kommer ifrån, som alkoholen, och som inne-
håller potentiella varor men också potentiella liv-
skvalitetshöjande effekter.</pre><pre>Anf.  127  TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! I mina öron låter det som att Leif
Carlson och moderaterna kör på två olika parallella
linjer. Den ena linjen är den intellektuellt redbara där
man säger: Vi vill också ha ned totalkonsumtionen.
Vi vill också pressa tillbaka skadorna. Vi medger att
det finns risker med alkoholen. Den andra linjen är:
Vi vill att folk ska acceptera och t.o.m. gilla vår poli-
tik. Vi vill inte vara besvärliga. Vi vill inte att männi-
skor tycker att det är en förbudsmentalitet.
Botten och grunden för svensk alkohollagstiftning
är solidaritet. Jag skulle kunna dricka mer än vad jag
gör, och många andra av oss i kammaren också, och
ändå klara mig personligen. Jag avstår i solidaritet
med andra. Jag vill också ställa mig bakom en alko-
holpolitik som är restriktiv. Det gör jag inte därför att
jag ska få större fördelar, mindre problem eller så,
utan därför att människor som är i ett utsatt läge och
har problem att med egen fri vilja avhålla sig ska få
ett drägligare liv, och också deras familjer.
För mig finns det stora paralleller med solidarite-
ten i nykterhet och restriktiv alkohollagstiftning och
trafikgränserna. Jag tror att jag kan köra fortare än
vad jag gör och ändå inte köra av vägen. Men jag
utsätter i så fall andra för större faror, och jag vill
föregå med ett gott exempel.
Jag misslyckas - visst gör jag det. Jag är inte full-
komlig i det avseendet. Men jag vill hellre vara en del
av lösningen - om också liten - än en del av proble-
met.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)</pre><pre>9 §  Vissa arbetsrättsliga frågor m.m.</pre><pre>Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 2000/01:AU7
Vissa arbetsrättsliga frågor m.m. (skr.
1999/2000:146).</pre><pre>Anf.  128  HENRIK WESTMAN (m):
Fru talman! Det finns brister i den nuvarande lö-
nebildningen. De genomsnittliga lönekostnadsök-
ningarna är fortsatt högre än i omvärlden. Den nöd-
vändiga flexibiliteten och anpassningsförmågan sak-
nas. Den regionala obalansen är betydande. I alltför
liten utsträckning bidrar lönebildningen till att skapa
balans på olika delar av arbetsmarknaden och till att
underlätta företagens rekrytering. Produktivitetsök-
ningar kan inte fastställas i förväg och de varierar i
högsta grad mellan olika branscher och olika företag.
Lönebildningen måste därför ske så decentraliserat
som möjligt.
Sveriges framtid ligger inte i låga löner utan i
marknadsanpassade löner. Man bör därför inte som
regeringen försöka befästa en centralt styrd norm-
bildning för hela arbetsmarknaden. Det finns en tyd-
lig tendens på de flesta avtalsområden att lönebild-
ningen blir mer lokal. Den har blivit alltmer decent-
raliserad, och uppgörelser om t.ex. arbetstid och
kompetensutveckling träffas nu direkt ute i företagen.
När vi får en mer individuell lönesättning blir den
enskilda individens kompetens den dominerande
faktorn.
Nya anställnings- och ersättningsformer kommer
också. Det blir alltmer vanligt att medarbetare ersätts
efter resultat och inte efter arbetad tid. Delägarlös-
ningar blir vanligare och nya kontraktsformer suddar
ut gamla gränser mellan anställda, uppdragstagare
och ägare.
Det är viktigt att hålla en absolut rågång mot stat-
lig inkomstpolitik. Men det går inte att skylla hela
ansvaret för lönebildningen på arbetsmarknadens
parter. Staten är i alla avgörande hänseenden ansvarig
för förutsättningarna för lönebildningen.
Fru talman! Skattesystemet måste reformeras och
skatten på arbete sänkas avsevärt. Inget förhandlings-
system i världen kan fungera om staten genom ökat
skatteuttag lägger beslag på allt det utrymme som
produktivitetsökningen skapar. Kunskap och hårt
arbete måste löna sig bättre. Högre studier måste löna
sig.
Reservationslönerna - dvs. den lönenivå som
krävs för att det ska uppfattas som mer lönsamt att
arbeta än att inte arbeta - behöver sänkas. Arbetslös-
hetsförsäkringen bör ändras. Systemet har i dag näs-
tan helt förlorat sin karaktär av omställningsförsäk-
ring. Försäkringarna har alltmer kommit att anta for-
men av en sorts medborgarlön. Det är hög tid att nu
införa en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring med en s.k. bortre parentes.
Konfliktreglerna måste ändras och en bättre ba-
lans måste uppnås mellan parterna. Det bör därför
införas ett proportionalitetskrav för att begränsa möj-
ligheterna till stridsåtgärder som kostar lite för den
egna organisationen men som orsakar stor skada för
motparten och tredje man. Vidare bör sympatiåtgär-
der förbjudas. Det är svårt att rättsligt motivera rätten
till sympatiåtgärder.
Fru talman! Det är osäkert om de regler som bru-
kar kallas lex Britannia står i överensstämmelse med
de internationella åtaganden som Sverige har gjort. Vi
anser därför att reglerna bör tas bort. Vad sedan gäller
den fackliga vetorätten anser vi att den kan kritiseras
av flera olika skäl. Vetorätten hindrar sund konkur-
rens och försvårar nyetableringen av företag. Regler-
na om facklig vetorätt bör därför upphävas.
Den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen är ut-
formad efter 1970-talets behov av arbetsmarknad,
dvs. det traditionella industrisamhället. Förändringar
på både arbetsmarknaden och i samhället i stort har
gjort att behovet av förändringar av arbetsrätten blivit
allt större. På arbetsmarknaden i dag råder som jag
tidigare nämnt helt andra förhållanden. Många män-
niskor står utanför arbetsmarknaden eller har en svag
anknytning till den. Arbetet organiseras i andra for-
mer än tidigare, och antalet visstidsanställningar ökar.
Alltfler företag använder sig också av personal från
personaluthyrningsföretag. Den nuvarande arbets-
rättsliga lagstiftningen svarar inte mot de krav som
förändringarna har inneburit. Lagstiftningen är också
komplicerad och svår att överblicka. Det leder till att
många företagare tvekar att nyanställa, vilket i sin tur
leder till att företaget inte utvecklas och expanderar.
Regeringen borde vara medveten om detta. Det
har också pratats en hel del, men ingenting har skett -
i varje fall inte någonting som på något avgörande
sätt förbättrat förhållandena. Vi anser att det är nöd-
vändigt och hög tid att arbetsrätten nu moderniseras
och reformeras. En ny arbetsrättslig lagstiftning
måste ge utrymme för ökad flexibilitet och göra det
möjligt att träffa lokala överenskommelser anpassade
till arbetstagarnas och företagens individuella förut-
sättningar.
Fru talman! Det finns tankar hos majoriteten på
att införa en lagfäst rätt till information om opinions-
bildning på arbetsplatsen. När det finns ett intresse att
få politisk information på arbetsplatsen borde man
kunna utgå från att saken i allmänhet kan lösas i sam-
förstånd mellan arbetsgivaren och arbetstagaren på
den arbetsplatsen. Man kan konstatera i samman-
hanget att varken Demokratiutredningens majoritet
eller någon enskild ledamot av den utredningen, och
inte heller regeringen, har tagit upp frågan såsom
arbetsmarknadsutskottets majoritet förväntat sig.
Detta kan enligt min uppfattning inte tolkas på annat
sätt än att saken inte bedöms lämpa sig för lagregle-
ring. Det kanske är någonting att tänka på innan be-
slut fattas här i riksdagen.
Vissa länder och politiska grupperingar förordar
att EU:s engagemang för att bekämpa arbetslösheten
ska förstärkas. Vi delar givetvis denna strävan efter
att minimera arbetslöshet och utanförskap. Men det är
viktigt att EU fokuserar på det som är de i egentlig
mening gränsöverskridande frågorna där EU har en
uppgift och kompetens.
Enligt vår mening bör den svenska regeringen
inom EU verka för att unionens regelverk på det
arbetsrättsliga området begränsas till vad som kan
motiveras utifrån gränsöverskridande och konstatera-
de problem som snedvrider konkurrensen.
Fru talman! För att företagare ska kunna bedriva
en framgångsrik verksamhet är det viktigt att de kan
anpassa den till olika förhållanden. I dag reglerar
anställningsskyddslagen vilka anställningsformer som
är tillåtna och under vilka förutsättningar de får an-
vändas. Vi anser att man i stället i så stor utsträckning
som möjligt bör överlåta detta till den enskilda ar-
betsgivaren och arbetstagaren. Stelbenta regler häm-
mar flexibiliteten och leder till ökade kostnader och
mer byråkrati. De motverkar dessutom nyanställning-
ar.
I samband med utskottsbehandlingen av den nya
anställningsformen överenskommen visstidsanställ-
ning motsatte vi oss de olika föreslagna begräns-
ningsreglerna. Vi ansåg att begränsningsreglerna
skulle komma att motverka syftet med införandet av
anställningsformen, dvs. att underlätta nyanställning-
ar. Våra farhågor har besannats. Den nya anställ-
ningsformen har i huvudsak blivit ett fiasko. Behovet
av att underlätta nyanställningar kvarstår dock. Vi
föreslår därför att riksdagen begär av regeringen att
snarast återkomma med förslag om borttagande av
begränsningsreglerna i den här anställningsformen.
Fru talman! Vi är principiella motståndare till
specialdomstolar och partssammansatta sådana. En-
ligt vår mening bör sådana inte förekomma. Det har i
den praktiska rättstillämpningen visat sig att domsto-
lar som tillförs ledamöter som företräder särintressen
har en tendens att inte bara tillämpa gällande lag utan
att också fylla ut och skapa lag. Detta leder till mind-
re förutsebarhet, och därmed äventyras rättssäkerhe-
ten. Arbetsdomstolens funktioner bör därför övertas
av det allmänna domstolsväsendet.
Vi konstaterar slutligen att skråväsendet lever vi-
dare i hamnarna i form av det s.k. stuverimonopolet.
Detta leder till dyra stuveriorganisationer och oratio-
nella hanteringsmetoder. Vi anser att man därför
snarast bör avveckla det svenska stuverimonopolet
och anpassa hamnverksamheten till EU:s konkurrens-
regler.
När jag ändå är inne på hamnarna ligger det nära
till hands att också ta upp de speciella arbetsrättsliga
regler som i dag gäller för sjöfarten, t.ex. bestämmel-
ser om sjuklön och arbetstid. Dessa bestämmelser har
historiska orsaker men saknar i dag betydelse. Vi
anser därför att dessa bestämmelser bör anpassas till
de generella bestämmelser som gäller för svensk
arbetsmarknad i övrigt.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till vår reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  129  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Vi behandlar i dag arbetsmarknadsut-
skottets betänkande AU7. Det är ett motionsbetän-
kande, där en serie motioner från allmänna motionsti-
den tas upp.
Jag vill redan nu passa på att yrka bifall till reser-
vation nr 9. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
Arbetsrätten är så viktig. Den är viktig för indivi-
den i arbetslivet, för att ens rättigheter ska tas till
vara, för att en rimlig trygghet ska föreligga, för att
man som arbetstagare ska ha ett rimligt inflytande.
Den är viktig för kollektivet. Den är helt enkelt en
grundbult vad gäller makt i samhället, och därmed är
den viktig för hela samhället.
Under 90-talet har vi sett en tillbakagång när det
gäller arbetsrätten. En mängd nya problem har upp-
kommit. Det har varit svårt att försvara syftet med
den gamla arbetsrätten därför att arbetslivet har för-
ändrats. Det har spritts en serie myter om att en ar-
betsrätt som ger trygghet till de anställda innebär att
man inte kan ha tillväxt - då fungerar inte ekonomin,
och då drabbas sysselsättningen. Man har varit tillba-
katrängd i arbetslivet under massarbetslösheten, och
det gör att vi har mycket att ta igen när det gäller
arbetsrätten.
Under 90-talet har vi haft diskussioner här i riks-
dagen där Socialdemokraterna ofta har sagt "nej, det
är bra som det är - vi rör ingenting". Det var i skräck
för den kampanj mot dagens arbetsrätt som SAF har
stått för och som borgerligheten har kopplat på.
De borgerliga partierna, med lite olika schatte-
ringar, har sagt att arbetsrätten inte fungerar, att vi får
riva ned den, att vi måste individualisera rättigheter-
na. En serie förslag som angriper kollektivavtalsrätten
och även lagstiftning som LAS, MBL, förtroende-
mannalagen har lagts fram.
Vänsterpartiet har velat förstärka de arbetandes
rättigheter och inflytande över den här perioden. Vi
har inte sett arbetsrätten som ett problem för tillväxt
och sysselsättning. Vi har sett en serie nya problem
uppkomma genom globaliseringen, genom mark-
nadsutsättningen, som är mycket hårdare i dag än
tidigare, genom att man har brutit upp stora företag
och koncerner och bildat små företag. Stora kommu-
nala enheter har blivit små kommunala enheter, sam-
manhållna nästan som en koncern.
Anställningskontrakten har förändrats, som Hen-
rik Westman var inne på. Men detta innebär stora
problem för den enskilde. Otryggheten har ökat. Talet
om påsar över huvudet hörde vi aldrig talas om förrän
massarbetslösheten hade gripit tag i vårt samhälle.
Människor vågade inte yttra sin mening. Vi från
Vänstern tror att det är djupt skadligt för arbetslivet,
för individen, för sociala relationer och för hela sam-
hällsutvecklingen.
Därför finns det ett starkt behov av att förstärka
arbetsrätten.
Vi har motionerat ett flertal gånger under slutet på
90-talet, och flera av våra motioner resulterade under
förra riksmötet i beslut om utredningar. Det gäller en
utredning allmänt sett om arbetsrätten. Det kan
handla om arbetstagarbegreppet: vad är skillnaden på
arbetstagaren och uppdragstagaren? Arbetsrätten
bygger i dag på arbetstagarbegreppet. Den ska kunna
ta fasta på korttidsanställningarnas problematik. Vad
har man för användning av turordning om man inte är
fast anställd utan korttidsanställd? Då är man inte
med i någon turordning. Hur fungerar föräldraförsäk-
ring, föräldrarättigheter och att komma tillbaka till
jobbet om man bara haft en korttidsanställning? Det
gäller integritetsfrågorna, med e-mail och data, och
ökade drogtest. Jag nämnde yttrandefrihetsfrågorna.
En stor mängd nya frågor måste ha sin lösning,
och jag tycker att utgångspunkten ska vara precis den
som fanns tidigare: se till att människor har trygghet!
Då vågar de delta i arbetslivet med liv och lust, och
då vågar de ställa om - omställning behövs i förän-
derliga tider.
Trygghet och inflytande är utvecklingens och till-
växtens bäste vän. Alltså: förnya arbetsrätten!
I betänkandet står det många kloka saker som av-
ser yttrandefrihetsfrågorna, demokratiska rättigheter,
rätt till politisk information, integritetsfrågor och
mycket annat. Vi står helt bakom det. Sedan får vi se
vad som kommer ur dessa utredningar. Jag förutsätter
att det kommer utredningsförslag som kan omvandlas
till politiska förslag som faktiskt kommer att gagna
trygghet och inflytande för arbetstagarna och inte
bidrar till att riva upp det vi har uppnått under 70-
talet.
Lönebildningen behandlas här. Den diskuterade vi
oerhört noggrant tidigare. Vi får väl se vad som hän-
der. Hittills går det ganska bra. Det sluts långsiktiga
avtal. Avtalen har hittills legat på en nivå som är väl
förenlig med vad den ekonomiska tillväxten kräver.
Henrik Westman sade att Sverige även på senare
år har högre löner än vad man har i Europa. Jättebra!
Ska vi inte gratulera varandra till att vi kan ha bättre
löner, bättre produktivitet och lägst inflation i Euro-
pa? Är det en målsättning att ha låga löner?
Det är höga skatter också. Desto bättre - då kan vi
finansiera en välfärd som ger rättvisa åt människorna.
Vi ska vara glada över att vi kan ha en sysselsätt-
ningstillväxt, samtidigt som vi har kraftig reallöne-
tillväxt, samtidigt som vi genererar skatteunderlag
som duger för att förbättra svensk ekonomi.
Hittills har vi i årets avtalsrörelse sett avtal som
har gått i hamn ganska lätt. Vi har inte sett några stora
strider. Vi vet inte riktigt vad det nya medlingsinsti-
tutet kan duga till. Jag vill bara varna för att det får en
alltför normerande roll. Vi menar att parterna har det
fulla ansvaret för sina förhandlingar och för det mate-
riella resultatet. Det gjordes en del förändringar som
innebar att man kunde förskjuta stridsåtgärder osv.,
men i grunden bär parterna på alla rättigheter som
avser konflikter och sådant för att få till stånd ett
avtal. Hittills har det gått bra. Förhandlingsordnings-
avtal har träffats på praktiskt taget hela det offentliga
området sedan propositionen om lönebildning antogs
häromsistens.
Moderaternas syn på de här frågorna har jag väl-
digt svårt att förstå. Det blir ingen sysselsättningstill-
växt i de nya företagen, säger de. Det är ju där vi har
haft den, inte i de gamla företagen. Det är i de nya
små företagen, framför allt i tjänstesektorn. Tyvärr
har vi inte haft den i offentlig sektor, och därför har vi
också så stora otillfredsställda behov där.
Den tredje punkten jag tänkte ta upp är tidsbe-
gränsade anställningar. Det brukar de borgerliga
partierna vilja ha ännu mer av. Längre provanställ-
ningar vill Kristdemokraterna ha den här gången. De
vill ha längre tider för behovsanställningar på upp till
två år om det är så att det finns arbetsanhopning.
Det ökar flexibiliteten. Ja, det kan man väl säga.
Det är ett slags extremt arbetsgivarperspektiv - an-
ställd just in time utan rättigheter och utan trygghet.
Men vad innebär det för den anställde? Det inne-
bär social osäkerhet, svårigheter att få lån, svårigheter
att veta vad man har för inkomst och dålig försörj-
ning. Det är ett socialt handikapp. Jag får lägre sju-
kersättning. Jag har lägre a-kassa när jag väl blir utan
jobb. Det återverkar på mina pensionstillgångar i
framtiden.
Det är som om a-kassan därmed ska subventione-
ra vissa branscher. Det här gäller för övrigt också
deltider. För den som jobbar lite varje dag i form av
deltid eller den som jobbar och sedan gör uppehåll
några veckor får a-kassan eller något annat statligt
försörjningssystem komma till hjälp. Jag tycker att
det är en osund utveckling.
Nästan alla arbetsrättsliga rättigheter försvinner.
LAS har ingen funktion vad gäller turordning när jag
har korttidsanställning. Inflytandet är lika med noll.
Jag saknar den fackliga gemenskapen.
Men det är ju så bra, därför att det ger upphov till
nya jobb! Det är en språngbräda till nya fasta jobb.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
kom för några veckor sedan med en forskningsrap-
port - Språngbräda eller segmentering - där man går
igenom olika typer av korttidsanställning: provan-
ställning, vikariatsanställning, behovsanställning och
säsongsarbete. Så listar man upp vilka människor som
finns i vilka fållor och ser vilka effekterna är. Arbets-
livsinstitutet har gjort något motsvarande tidigare och
tittat på hälsoeffekter. Man finner att otrygghet skapar
ohälsa, stress och sjuklighet. Man finner att de som är
behovsanställda och har korta anställningar inte alls
övergår till fasta anställningar i någon vidare omfatt-
ning. Det är segmentering som gäller.
Vilka är det? Jo, det är kvinnor. Det är ungdomar.
Det är invandrare. De har en extrem överrepresenta-
tion i de anställningsformer som leder till dåliga re-
sultat för individen och, vill jag påstå, för samhället.
Är Henrik Westman bekymrad över detta? Nej.
Dagens verklighet är ingen utgångspunkt i den arbets-
rättsliga diskussionen. Är det ett bekymmer att inte
våga prata, att vara otrygg i anställningen, att inte
kunna ta lån för en bostad för att man inte vet vad
man ska tjäna och att inte få fast förankring?
Jag ser att det är skiktat efter klass och kön. Det
gäller kvinnor, de som har kommit senast till Sverige
på invandrarbas och ungdomar mellan 20 och 25 år.
Jag hade varit tvåbarnsfar länge när jag var 25. Undra
på att vi föder få barn i Sverige i dag när unga kvin-
nor, till största delen, går på otrygga jobb.
Slutsatsen av en genomgång av korttidsanställ-
ningarnas problematik, tycker jag, är att det bygger
mycket på myter om att det är jättebra och att folk vill
ha det. Det är fel. Alla enkätundersökningar visar att
folk inte vill ha det - inte ens ungdomar. Man vill ha
fasta anställningar. Jag och Vänsterpartiet tycker att
anställningsbegreppet ska ha den karaktären. Att vara
anställd är att vara anställd tills vidare på heltid.
Men det finns ju kortvariga jobb. Ja visst - då av-
talar vi ned tiden. Det finns ju vikariat. Ja visst, men
låt det bli en saklig prövning av om det ska vara and-
ra anställningsformer än tillsvidareanställning på
heltid.
Utskottet tycker i betänkandet att det ligger myck-
et i detta och förutsätter att den arbetsrättsliga utred-
ning som ALI har hand om tar itu med dessa saker.
Man har i uppdrag att titta på korttidsanställningarnas
problematik. Men vi tycker att regeringen skulle ha
gett ett uppdrag - ett tilläggsdirektiv - som klart sade
ifrån. Kom med ett lagförslag i enlighet med vad jag
nyss har argumenterat för.
Därvidlag är det samma situation när det gäller
deltider. Där gjorde vi en instats 1996 för att om-
vandla vikariat. Det räckte inte till. Vi sade att de inte
kommer att räcka till. Vi föreslår en skärpning av de
reglerna, men det räcker inte till. Fortfarande har vi
ett deltidsarbetslöshetsproletariat, skulle jag vilja
säga, och det är till 80 % könsbestämt. Det är kvin-
nor.
Därav reservation nr 9. Avsikten med den är att få
en bättre beredning av ett lagförslag om hur man kan
skapa trygga anställningar och på vilket sätt man gör
undantag från det. Vi vill se sakliga skäl. Det är också
skälet till att vi har en reservation som jag för tids
vinnande inte yrkar bifall till men naturligtvis står
bakom, nämligen reservation 13, där vi menar att man
ska ta bort den godtyckliga regeln om överenskom-
men visstidsanställning. Vi var emot den när den kom
1996. Vi sade att den inte kommer att ha någon ver-
kan. Snarare kommer den i vissa fall att kunna leda
till rättsövergrepp mot den enskilde, och framför allt
öppnar den porten för ett godtycke. Det är ingen dis-
kussion om varför man ska ha kortare anställnings-
former.
Jag tycker att alla skäl efter utvärderingar pekar
på att den ska tas bort. Jag tror att den socialdemo-
kratiska gruppen egentligen tycker som jag, men det
finns väl lite prestige i frågan än så länge. Vi får hop-
pas att utredaren kan hjälpa oss på traven.
När det gäller reservationerna tycker jag att de
enbart uttrycker en vilja att försämra arbetsrätten sett
ur löntagarperspektiv och införa en serie godtycke.
Man visar en total brist på förståelse för kollektivav-
talsprincipen och för att vi har vetoregler för att eli-
minera osund konkurrens genom osunda företag som
inte lever upp till de regler som ska finnas på svensk
arbetsmarknad. Varje utvidgning av rättigheterna
avvisas. I stället vill ni individualisera alla avtal.
Det är som om ni inte förstår vilken maktrelation
som skulle ha rått mellan arbetsgivare och arbetstaga-
re om man inte hade lagstiftning och kollektivavtal
och om man inte hade en stark fackföreningsrörelse i
botten. Det är som om ni tror att det är som att köpa
och sälja vilken vara som helst. Det handlar faktiskt
om en total maktobalans till arbetsgivarens eller ar-
betsköparens fördel. Det är det arbetsrätten ska vara
till för att eliminera.
Jag yrkar bifall till reservation 9.</pre><pre>Anf.  130  MAGNUS JACOBSSON (kd):
Fru talman! Majoriteten, med socialdemokraterna
i spetsen, sjunger alltsomoftast framgångens lov. Vad
helst man företar sig kvittrar man glatt om sina väldi-
ga framgångar. Sällan - ja, nästan aldrig - hör vi
några självkritiska molltoner, utan allt besjungs i en
glädjens serenad.
De är inte så konstigt att den enskilda människan
ute på landsbygden känner att han eller hon inte hör
hemma i den rödgröna rörans verklighetsuppfattning.
Var finns insikten, och var finns åtgärderna för att
hjälpa de 700 000 som är arbetslösa eller som vill
arbeta mer än i dag? Var finns åtgärderna för att gles-
bygden ska slippa bidragsberoende och genom exem-
pelvis flexiblare arbetsrätt få möjlighet att själv vända
trenden och skapa jobb i sin egen hembygd? Vad
ämnar majoriteten göra för att förbättra matchningen,
så att de 16 % av arbetskraften som är arbetslös eller
vill jobba mer ska få dessa möjligheter? När tänker
majoriteten sluta med att placera oppositionsförslag i
diverse mer eller mindre seriösa utredningar, samti-
digt som man förklarar att allt är väl?
Fru talman! För oss kristdemokrater finns det
framför allt tre viktiga vägar som på sikt kommer att
leda till en bättre fungerande arbetsmarknad, där både
glesbygdens och storstadens behov av arbetskraft
säkras.
För det första måste det ske en satsning inom ut-
bildningsområdet. Där är det viktigt att vi ser helhe-
ten och investerar i framtidens välstånd alltifrån
första klass till den sista dagen på universitetet eller
högskolan. Men förutom dessa grundläggande inves-
teringar i kunskap måste samhället underlätta för
omskolning, matchning, validering, lärlingssystem
och utbildningskonto, m.m. Genom en helhetssyn
inom utbildningsområdet, där man ser både till
grundutbildning och möjligheten till omskolning,
garanterar vi ett bra arbetskraftsutbud.
Nästa stora fråga som avgör framtidens arbets-
marknad är skattesystemet. Det måste löna sig att
jobba. Utbildning, omskolning och vidareutbildning
måste leda till konkret resultat i lönekuvertet. Den
kristdemokratiska skattepolitiken, som prioriterar
sänkt skatt på jobb, är således en av de absolut vikti-
gaste arbetsmarknadsåtgärderna. Framför allt är det
viktigt för glesbygden med en sund skattepolitik, då
det ger bättre förutsättningar för det lokala näringsli-
vet att erbjuda jobb. Storstadsregionerna har andra
komparativa fördelar, vilket gör att de har större för-
utsättningar att klara dagens höga skattetryck.
Det tredje politiska område som avgör framtidens
arbetsmarknad är givetvis arbetsrättslagstiftningen.
Fru talman! Inom detta viktiga område vill vi
kristdemokrater se ett antal viktiga förändringar. Men
innan jag går in på dessa vill jag börja med att slå fast
att för oss kristdemokrater är det självklart att vi ska
ha en fungerande arbetsrättslagstiftning som tar hän-
syn till de anställdas rättmätiga krav på likabehand-
ling och trygghet samtidigt som lagen respekterar
arbetsgivarens behov av flexibilitet och möjlighet till
snabba förändringar.
Dagens lagstiftning har tyvärr landat i en situation
där arbetsgivarna upplever att deras möjligheter till
flexibilitet är begränsade. Många småföretagare upp-
lever också att lagen är krånglig och svåröverblick-
bar. Det är därför enligt vår mening viktigt att man
ser över den nuvarande lagstiftningen. För att vi ska
få en modern och bra lagstiftning borde en parla-
mentarisk utredning se över de nuvarande lagarna.
Men i väntan på att även regeringssidan inser
vikten av en samlad utredning, i stället för alla mini-
utredningar man för tillfället håller på med, anser vi
att man ska förbjuda sympatiåtgärder och ställa krav
på att stridsåtgärder ska ha en rimlig proportionalitet i
förhållande till den skada de förorsakar både företag
och tredje man. Vi vill också ha förändrade turord-
ningsregler och ett avskaffande av den fackliga veto-
rätten. Genom denna typ av förändringar, tillsammans
med de tidigare nämnda utbildnings- och skatteför-
ändringarna, kommer arbetslösheten och flask-
halsproblematiken att minska.
Fru talman! Förutom dessa viktiga frågor måste
jag bara beröra ytterligare ett par ämnen som är vikti-
ga för att vi ska lyckas skapa en fungerande arbets-
marknad.
Först gäller det AMV:s och arbetsförmedlingarnas
nuvarande regler och arbetssätt. Det är inte bra med
dagens situation där det existerar ett trettiotal olika
arbetsmarknadspolitiska program. Vi kristdemokrater
har vid ett flertal tillfällen pekat på behovet av för-
ändringar som gör att det införs färre åtgärder och
tydligare regler. Detta skulle underlätta för verket,
arbetsförmedlingarna, företagarna och framför allt
den arbetslöse själv.
Det är också viktigt att vi alla följer arbetet med
de nya individuella handlingsplanerna så att den en-
skilde arbetssökande verkligen får det stöd man be-
höver och har rätt till.
Vad det gäller det nyinrättade medlingsinstitutet
anser vi att det är ett bra försök att skapa förutsätt-
ningar för en fungerande löneutveckling. Men vad det
gäller förändringen kring vem som ska ha ansvar för
insamlandet av relevant statistik ser vi ingen anled-
ning till att detta skulle flyttas bort från SCB. Enligt
vår mening är det snarare en fördel om statistiken
samlas in på liknande sätt som tidigare.
Fru talman! Vi kristdemokrater har med viss för-
våning konstaterat att den enda motion som utskotts-
majoriteten tillstyrker är ett förslag om politisk in-
formation på betald arbetstid. Detta är ytterligare en
helt irrelevant regel som knappast kan anses vara en
arbetsmarknadspolitisk fråga. Denna typ av informa-
tion ska givetvis ske utifrån frivillighet. Man måste
också fråga sig varför just politisk information ska ha
ett lagstadgat skydd. Finns det andra behjärtansvärda
informationskampanjer som majoriteten vill lagstifta
kring inom just arbetslivet?
Fru talman! Medan regeringskoalitionen fortsätter
att sjunga välgångens lov frågar de arbetssökande och
företagen efter konkreta åtgärder som leder till en
bättre fungerande arbetsmarknad. Men majoritetens
svar på alla oppositionens förslag går lätt att samman-
fatta med ett ord: utredning.
Detta svar hittas för första gången redan på s. 1
under stycket Sammanfattning: "Övriga motioner
avstyrks huvudsakligen med motiveringen att man
inte bör föregripa resultatet av ett antal utredningar."
Nästa gång kommer det vid Allmänna arbetsrättsliga
frågor m.m., där det står att frågan "bör övervägas av
en utredning". Vid Visstidsanställningar m.m. heter
det att utskottet "hänvisar i huvudsak till en pågående
utredning".
På detta sätt skulle man i och för sig kunna sam-
manfatta större delen av regeringens och majoritetens
politik. För tids vinnande och av andra skäl tycker jag
dock att det räcker med dessa exempel.
Fru talman! Jag står givetvis bakom kristdemo-
kraternas samtliga reservationer, men för tids vinnan-
de yrkar jag bifall enbart till reservation 2.</pre><pre>Anf.  131  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! För det första målar jag inte alls allt i
ljusa färger. Jag sade tvärtom att vi har ett misslyckat
decennium bakom oss, där massarbetslösheten gjort
att de här frågorna inte har kunnat drivas och där en
mängd nya problem har uppstått. De problem som
handlar om yttrandefrihet, anställningstrygghet, an-
ställningsformer och allt detta jag nämnde är ju frågor
som nu äntligen utreds för att vi ska nå ett resultat.
Jag är glad därför att det sker på grundval av motio-
ner som vi har väckt, både när det gäller yttrandefri-
hetsfrågor, när det gäller integritetsfrågor och när det
gäller de allmänna arbetsrättsliga frågorna. Därför är
det väl inte så mystiskt att man hänvisar till att dessa
utredningar pågår och kommer att avlämna resultat
under året.
För det andra konstaterar jag att varje förslag
kristdemokraterna ställer urholkar arbetstagarnas
ställning och fackföreningsrörelsens position. Detta är
inte att gynna arbetstagare vare sig i glesbygd eller i
storstad.
När det gäller korttidsanställningar vill jag ställa
en fråga. Ni vill ju utvidga dem samtidigt som varje
utredning talar om vilka problem de innebär, hur de
har marginaliserat stora grupper på svensk arbets-
marknad och hur de tenderar att segmentisera arbets-
marknaden. Vad har Magnus Jacobsson att säga om
detta?</pre><pre>Anf.  132  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Hans Andersson får ursäkta, men allt-
somoftast när man lyssnar på er är det inte bilden av
probleminsikt som lyser fram. Bilden är tyvärr en
viss, låt oss använda ordet, självgodhet.
När det nu gäller de konkreta frågorna är ju di-
lemmat hos er i Vänsterpartiet att ni står väldigt fast
på just vänster ben. Ni får aldrig ned högerbenet i
backen, för ni ser i princip bara två problem: trygg-
heten och långtidsarbetslösheten. Men dilemmat är
ju: Vad är det för trygghet att inte få jobb? Det är där
den kristdemokratiska politiken hänger ihop. Vi för-
söker stå på både höger och vänster ben. Självklart
vill vi ha trygghet. Men den största tryggheten finns i
att få jobb, och då hänger detta samman: utbildnings-
politik, skattepolitik och arbetsmarknadsregler.</pre><pre>Anf.  133  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Det där var inte särskilt begripligt.
Jag är inte självgod, men jag säger så här: Om nå-
gon säger att med dagens arbetsrätt och skatteregler
får vi ingen sysselsättningstillväxt svarar jag: Vi har
en rekordartad sysselsättningstillväxt. Om någon
säger att lönebildningen med vår typ av kollektivavtal
är omöjlig och leder till elände svarar jag: Det har
under senare år lett till den lägsta inflationen i Euro-
pa, till den högsta tillväxten i Europa och till den
bästa utveckling av realinkomster vi haft på lång tid.
Vi hade ett väldigt dåligt läge i början av 90-talet.
Men så här är det. Det är inte jag som är självgod,
utan så är det.
Däremot är det utomordentligt stora problem vi
kan se. Jag ser dem också på lönebildningens område,
framför allt därför att lönespännvidden ökar.
Vi tar inte igen lönediskrimineringen av kvinnor.
Under den senaste femårsperioden har manliga tjäns-
temän inom industrin ökat sina löner med 33 %.
Kvinnliga kommunalarbetare har ökat sina löner med
19 %. För mig är det ett jätteproblem. Jag ser ingen-
ting i era motioner eller reservationer som ens andas
om att det är något problematiskt. Ingen synpunkt har
ni på detta.
Må vara att Magnus Jacobsson står på båda benen
här. Jag är tacksam för det, så att han inte ramlar
omkull. T.o.m. jag står på både vänster och höger
ben. Men, jag tror att man måste välja sida i politiken.
Det har ni tyvärr gjort, även om ni står på två ben. Ni
står på den högra sidan, arbetsgivarsidan. Ni står inte
på rättvisesidan. Det är en viss tragik för ett kristde-
mokratiskt parti, därför att jämlikhet och rättfärdighet
borde vara utgångspunkten för det politiska tänkan-
det.</pre><pre>Anf.  134  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! 700 000, eller 16 %, vill ha mer jobb,
Hans Andersson. De har inte fått det än. Jag gläder
mig oerhört mycket över att arbetslösheten har gått
ned. Men med internationella mått mätt är vi fortfa-
rande på 5,7 %. När jag gick ur gymnasiet var det
2 %. Vi har fortfarande en hög arbetslöshet. Fram-
gångarna beror, mycket riktigt, på det Hans Anders-
son sade. Vi utgick från ett ännu värre läge. Men det
dåliga blir inte bra för att det kom från något som var
sämre. Det dåliga är och förblir dåligt.
Vi har i våra motioner pekat på flaskhalsproblem.
Vi har i våra motioner pekat på en tudelning, Hans
Andersson. Hur ska vi göra med invandrarna för att
de ska få komma in på arbetsmarknaden? Vad ska vi
göra med kvinnorna? Vad ska vi göra mellan stad och
land? Vårt svar är fortfarande delat på tre mycket
viktiga bitar: Vi måste se på utbildning, vi måste se
över skattereglerna och vi måste se över arbets-
rättslagstiftningen. Då måste det innebära någon form
av viktning mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Jag förstår Hans Anderssons frustration när vi sä-
ger att arbetsgivarna behöver får det lite lättare. Det
är inte samma sak som att inte bry sig. Skillnaden
mellan Hans Andersson och mig är att jag bryr mig.
Därför vill jag se en förändring.</pre><pre>Anf.  135  MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Arbetsrätten behöver kontinuerligt ses
över. Förhållandena på arbetsmarknaden förändras
ständigt, och därför behöver regelverket också ses
över kontinuerligt. EU-medlemskapet medför att vi
behöver en större samklang med de regler som råder i
det övriga Europa. Därmed är det inte sagt att det
alltid är svenska regler som ska ändras. Å ena sidan
ligger det ett stort ansvar på regeringen att arbeta för
att de regler som finns i Sverige införs i andra delar
av Europa om vi har bättre arbetsförhållanden här än
de som råder i andra EU-länder. Inom jämställdhets-
området behöver å andra sidan Sverige ta efter vad
som sker på EU-nivå.
Morgondagens arbeten kräver andra regler än da-
gens. Albert Einstein sade vid något tillfälle att det
behövs en förmåga till nytt tänkande för att lösa de
problem som gårdagens tankar ställt till med. Det
stämmer i hög grad även på arbetsmarknadslagstift-
ningen.
Centerpartiets motioner i ämnet har behandlats i
samband med bl.a. budgetpropositionen. Därför har
jag inga egna motioner att stödja mina reservationer
på. Däremot har andra borgerliga partier motioner
som vi kan instämma i eftersom de har samma eller
liknande innehåll som de Centermotioner som redan
har behandlats.
Proportionaliteten i stridsåtgärder är en sådan re-
gel som behöver omprövas. I dagens verksamheter är
i stort sett alla arbetstagare någon form av nyckelper-
soner. Att ta ut några få arbetstagare i strejk eller
blockad kan leda till stora förluster för motparten och
även för tredje man, även om det inte leder till stora
kostnader för den egna organisationen. Denna regel
bör tillsammans med andra regler ses över i en allmän
översyn av arbetsrätten. De lagar och avtal som i dag
gäller passar inte för alla verksamhetsformer som
finns i dag. Uthyrningsföretag, soloföretagande och
projektanställningar leder till problem för vissa grup-
per. Där kan lagstiftningen t.o.m. behöva skärpas.
Trygghetssystemen med t.ex. a-kassa är inte avpassa-
de för den formen av arbete. Det finns många männi-
skor - Magnus Jacobsson sade för en stund sedan
700 000 - som inte kommer in i systemet. Vi behöver
se till att de människorna kommer in i systemet och
får känna trygghet precis som alla vi andra. Lagen om
föräldraledighet och andra lagar som ger rätt till
tjänstledighet behöver ses över för att alla ska omfat-
tas av de förmåner de lagarna ger. Mycket av detta
håller på att utredas under detta år och kommer för-
hoppningsvis att leda till propositioner med förslag
till ändring av lagstiftningen i de fall det är lämpligt.
På andra områden behöver flexibiliteten bli större,
inte minst behövs  det i olika sammanhang överens-
kommelser på lokala plan mellan arbetsgivare och
arbetstagare.
Vi avstyrker förslaget i betänkandet att utreda
rätten till politisk information. Vi tror inte att det
finns behov av en sådan lagstiftning. Vi tror att det
finns möjligheter att lösa detta genom överenskom-
melser mellan arbetsgivare och arbetstagare utan att
behöva lagfästa detta.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 5.</pre><pre>Anf.  136  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! "Svenska välfärden byggdes av före-
tag, stat och starka fackliga organisationer i samspel.
Vi som medlemmar i facket spelade en viktig roll i
detta bygge."
"Den nya tekniken bjuder oss på nya utmaningar
och ny stimulans i jobbet. För många av oss har job-
bet blivit rikare. Men för andra har arbetsförhållande-
na försämrats när bemanning skurits ned och ar-
betstakten ökar."
"Vi vill bejaka lösningar i arbetslivet som stärker
den enskildes ställning och utgår från att olika männi-
skor vill olika saker under olika tidsperioder. Vi tror
att regelsystem i arbetslivet ska utgå från detta och ge
stort utrymme för flexibla lösningar där den enskildes
makt ska stärkas. Vi är en samhällsförändrande kraft
som ska stärka den enskildes ställning och möjlighet
till professionalism.
Vi stödjer och kommer att stödja krafter som ver-
kar i den riktningen."
Detta är några satser ur en verksamhetsplan som
en stor facklig organisation har satt på pränt. Som
liberal politiker känner jag stor sympati för det jag
nyss har citerat.
Fru talman! En modernare arbetsrätt är en stor fri-
hetsfråga. I dag stängs människor ute från arbets-
marknaden för att reglerna i praktiken hämmar till-
komsten av nya arbeten. Utrymmet för individuella
behov och önskemål har blivit för litet i ett system där
kollektivtänkandet drivits till sin yttersta spets. Bris-
terna i arbetsrätten har bidragit till tre stora problem.
För det första misslyckad lönebildning. Långa pe-
rioder har löntagarna trots stora nominella löneök-
ningar knappast fått några reallönehöjningar på grund
av inflation och devalveringar. Utbildning har lönat
sig dåligt. Bristande flexibilitet i lönebildningen har
lett till att vissa branscher och företag har hämmats av
stora svårigheter att rekrytera arbetskraft.
För det andra finns utanförskapet. Mycket höga
barriärer för nytillträdande på arbetsmarknaden har
lett till bestående ekonomiskt utanförskap för stora
grupper och ökande segregation.
För det tredje är det ett alltför svagt företagskli-
mat. Den arbetsrättsliga regleringen skapar kostsam
byråkrati och utrymme för maktmissbruk. Det häm-
mar utvecklingskraften, framför allt för småföretaga-
re.
Utmaningen för politiken är att skapa en arbetsrätt
och ett skyddsnät där friheten och rörligheten är stor
men där alla arbetstagare samtidigt kan känna rimlig
trygghet. För att lyckas med detta måste förändringar
göras i de system som byggdes för industrisamhället.
I dag hämmas arbetsmarknaden av gammalmodiga
och stelbenta regleringar som hindrar oss från att
utnyttja de möjligheter som finns i vår tid.
I en ny tid krävs att regler och lagar på arbets-
marknaden förändras. Det är också ett fackligt intres-
se, och det är det betydligt mer än tidigare.
Historiskt har Folkpartiet liberalerna och våra fö-
regångare aktivt medverkat till tillkomsten av de
grundläggande lagar som reglerar den svenska ar-
betsmarknaden. Kollektivavtalslagen från 1928, MBL
och lagen om anställningsskydd, LAS, och även rege-
ringsformen där fackliga stridsåtgärder definieras
som en medborgerlig rättighet kan nämnas.
Våra grundläggande värderingar är desamma i
dag, men de lösningar som fungerade på gårdagens
arbetsmarknad fungerar inte lika bra i dag. Därför har
Folkpartiet en uppgift i att verka för en reformering
av arbetsmarknadens regelverk.
Under 1990-talet har delar av den arbetsrättsliga
regleringen bidragit till en allt tydligare kategoriklyv-
ning på arbetsmarknaden. Under krisåren i början av
90-talet förlorades mer än en halv miljon jobb och
möjligheterna för nytillträdande att få jobb var utom-
ordentligt små. Även under högkonjunkturen i dag
visar sig arbetsrätten otidsenlig. De nya jobben till-
kommer i växande utsträckning genom andra former
än tillsvidareanställning. Uppdragstagare, tillfälligt
anställda, hyrda tjänster och köpta tjänster svarar för
en trendmässigt stor del av den ökade sysselsättning-
en. Tillsammans med de skattekilar som den extrema
beskattningen av arbete har gett upphov till har ar-
betsrätten dessutom skapat en växande svart sektor
där arbetstagarna inte omfattas av någon del av
trygghetssystemen.
Fru talman! Det har varit stora politiska konflikter
på arbetsrättens områden under de senaste mandatpe-
rioderna. Villkoren har ofta dikterats av LO. Det gick
så långt att oenigheten om arbetsrätten tvingade rege-
ringen att inkalla en extra riksdag under sommaren
efter initiativ av bl.a. Folkpartiet. Den borgerliga
regeringen genomförde några smärre förändringar i
arbetsrätten under 1994. Dessa förändringar återställ-
des dock av Socialdemokraterna på hösten 1994. De
var inte stora i sak, men de hade en stark psykologisk
påverkan. Därför var de besluten förödande för
många när det gäller företagsamhetens utveckling.
För vart år som går blir det alltmer nödvändigt
och uppenbart att lagstiftningen måste förändras och
moderniseras. Det går inte att ha en arbetsrättslig
lagstiftning som är anpassad till 1970-talets behov
och arbetsmarknad där utgångspunkten var att flerta-
let anställda jobbade hos samma arbetsgivare under
hela det verksamma yrkeslivet.
Dessbättre har det hänt en hel del under det se-
naste året, men det har skett utan att regeringen har
agerat med förslag till riksdagen. Genom initiativ från
de borgerliga partierna och Miljöpartiet har blockad-
möjligheten mot enmans- och familjeföretag tagits
bort. Samma politiska gruppering stod bakom försla-
get om en lagstiftning som möjliggör två undantag
från turordningen för småföretag.
En fortsatt reformering av arbetsrätten brådskar,
inte minst mot bakgrund av att arbetsmarknaden hela
tiden förändras och alltfler får andra anställningsfor-
mer än visstidsanställning. Därför bör hela arbetsrät-
ten snarast bli föremål för en översyn genom en par-
lamentarisk utredning. En sådan utredning borde
studera hur man kan få in de nya anställningsformer-
na i det arbetsrättsliga systemet.
Våra övriga förslag innebär att vi kräver att ve-
tomöjligheterna för intagande av entreprenader bör
tas bort i MBL. Vi anser också att de regler som reg-
lerar den s.k. lex Britannia ska slopas, liksom också
det s.k. stuverimonopolet.
Det här är förändringar som måste ingå i ett nytt
reformerat arbetsrättsligt regelpaket. Det bästa lönta-
garskyddet är ju fungerande livskraftiga företag, fru
talman. Därför är det ett gemensamt intresse att lön-
tagare, företagare och politiker kan nå fram till en
sådan balanspunkt.
Fru talman! Jag vill i första hand yrka bifall till
reservation nr 5.</pre><pre>Anf.  137  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att Folkpartiet har beskrivit
en dyster bana under senare år. Man har som liberalt
parti tidigare försvarat grundläggande rättigheter, och
Elver Jonsson var inne på det. Men under den senaste
5-10-årsperioden har man systematiskt varit en ta-
lesman för arbetsgivarintresset och bekämpat det
fackliga intresset.
Elver Jonsson läste upp en verksamhetsplan som
han tyckte var bra. Jag tycker också att det var bra
saker som stod där. Problemet är att den organisation
som har skrivit den verksamhetsplanen är utomor-
dentlig bekymrad över att i alla arbetsrättsliga frågor
är man på en annan linje än vad Elver Jonsson och
Folkpartiet är, trots att man kan vara överens om
skrivningar om vad man vill. Det bör Elver Jonsson
tänka igenom. Hur kommer det sig att han kan vara
ense om målsättningen, men när det gäller medlen är
han emot den fackliga parten i varje sammanhang.
Sedan finns det så många myter. Den fackliga by-
råkratin förhindrar småföretagens tillväxt. Det är ju
inte så, och det ser vi inte heller, Elver Jonsson. Vi
ser ju motsatsen - en kraftig tillväxt av småföretag.
Det talas om misslyckanden i lönebildningen. Ett
regelverk kan ju inte hindra att det går åt pepparn.
Det kan lägga en bra grund, men det är parterna som
har ansvaret. Vi har nu ett flertal år med en utomor-
dentligt bra lönebildning när det gäller samhällseko-
nomi, inflation och reallönetillväxt i snitt, men inte
när det gäller fördelningspolitiken om Elver Jonsson
på något sätt bryr sig om de som befinner sig på den
nedre skalan i inkomstdelen.
Vad är det för hinder som Elver Jonsson talar så
vitt och brett om när det gäller att anpassa arbetsför-
hållanden till den enskilde? Berätta det för mig!</pre><pre>Anf.  138  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Hans Andersson är bekymrad för att
jag skulle ha sympati för de citat jag läste upp, som
en stor facklig organisation hade satt på pränt, och
säger att det agerandet inte stämmer eftersom facken
inte tycker som Folkpartiet. Det gör inte företagarna
alltid heller.
Både i denna debatt och många andra gånger i
denna kammare har det talats om att nu gäller det för
oss politiker att välja sida. Jag tror att det är ett felak-
tigt synsätt. Jag tror att vi politiker inte ska vara på
spelplanen på den ena eller andra sidan. Politikernas
roll är att sätta ramarna och att övervaka att det råder
en rimlig balans mellan de parter - och där ger jag
Hans Andersson rätt - som har ett mycket långtgåen-
de ansvar för både löneutveckling och för hur man
hanterar den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Sedan undrade Hans Andersson om jag kunde ge
några exempel på var vi står i vissa frågor. Vi har ju
varit pådrivande, och jag nämnde några frågor här.
Det gäller inte minst på jämställdhetens område. Där
kan väl Hans Andersson ändå erinra sig att hans före-
gångare för inte så länge sedan här i riksdagen till-
sammans med socialdemokrater och Svenska Arbets-
givareföreningen gick emot den jämställdhetslag som
blev ett stort principiellt genombrott. Den har varit
grunden för de justeringar vi har gjort. Detta genom-
brott drevs igenom av liberala krafter här i riksdagen.
Det skedde under en annan regering än just en social-
demokratisk.</pre><pre>Anf.  139  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag ska hålla mig till arbetsrätten och
inte gå in på alla andra områden som många av mina
meddebattörer talar om. Vi borde ha ett gemensamt
intresse på jämställdhetssidan, och jag tycker att vi
har haft det i många fall också.
Den grundläggande frågan gäller detta med balan-
sen. Enligt min uppfattning har balansen på arbets-
marknaden förskjutits till arbetsgivarnas fördel under
90-talet. Det kan man också se när man tittar på för-
delningen av produktionsresultaten och när man tittar
på de maktförhållanden som råder - vem som beslu-
tar i den stora omställning som svenskt näringsliv nu
är indraget i och även på den offentliga sidan. Det
finns ett klart underskott när det gäller inflytande från
löntagarnas sida. Då ska man agera. Det gör vi. När
Folkpartiet agerar stöder man den kraft som har gyn-
nats av marknadskrafterna under de senaste tio åren.
Det finns en oerhörd obalans i arbetslivet, och den är
till löntagarnas nackdel.
Jag har saknat motioner från liberalerna i många
år om integritetsproblemen, yttrandefrihetsproble-
men, den politiska demokratin och korttidsanställ-
ningarnas inverkan. Reservation nr 5 uttrycker ju
ingenting. Den säger bara att det har förändrats i
arbetslivet. Alltfler företag använder sig av perso-
naluthyrningsföretag. Nu måste arbetsrätten moderni-
seras. På vilket sätt då?
Det har gjorts en del när det gäller uthyrningsfö-
retag. Vi stöder det med kraft. Vi vill certifiera dem.
Vi tycker att det är jättebra att det nu finns kollekti-
vavtal.
Vi använder den gamla arbetsrätten för att få be-
manningsföretagen att börja fungera som de ska. Har
Elver Jonsson något emot det?
Vad är det för seger med att ha försämrat turord-
ningsreglerna och att ha infört en frikvot? Jag har inte
märkt att det har påverkat arbetslivet ännu. Och på-
verkar det, är det till enskilda individers nackdel.</pre><pre>Anf.  140  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Hans Andersson har inte observerat
att turordningsreglerna har inneburit någonting. Det
står i så fall i mycket bjärt kontrast till de skrämselrop
som kom inte minst från Vänsterpartiets håll.
Sedan är Hans Andersson bekymrad för att vi inte
har väckt tillräckligt många motioner. Så långt kan
jag väl instämma. Men sedan Vänsterpartiet började
gå armkrok med den socialdemokratiska regeringen
har det också blivit mindre med motioner, för att inte
tala om att i kammaren framställa yrkanden. De höga
rop vi hörde förr har blivit några små pip som leder
till att man inte ens yrkar på gamla kända vänster-
krav.
Sedan menar Hans Andersson att vi bara har ac-
cepterat och ställt upp där det har varit till arbetsgi-
varnas fördel. Det har det varit i flera frågor därför att
balanspunktens avvägning har varit tillräckligt posi-
tiv. Där har vi varit med och medverkat. Men vi har
inte gett upp kravet att också trygghetsfrågorna ska
var hävdade.
Hans Andersson återkommer ofta till detta att det
är företagen som har varit de stora vinnarna. Ja, fram-
för allt när det gäller storföretagen. Och det är bra, för
det är bra för de löntagarna.
Men fortfarande kämpar många småföretag med
hårda villkor. Vi har t.ex. inte bara svåra arbetsrättsli-
ga regler för många småföretagare att över huvud
taget behärska och hålla rätt på. Vi har också en
mycket tyngande arbetskostnad, främst när det gäller
arbetsgivaravgifter och andra skatter, som gör att det
är kämpigt för många småföretag. Därför är det inte
så glamouröst som Hans Andersson här vill påstå.
Sedan är det ingen tvekan om att det skiljer mel-
lan vänstern och liberalerna. Vi hävdar marknadseko-
nomins fördelar. Men vi är också mycket noga med
att den ska ligga inom sociala ramar.</pre><pre>Anf.  141  BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! På våra arbetsplatser har det under det
senaste decenniet förändrats och försämrats, och
arbetsmiljöproblemen har ökat. Det har blivit lite
kärvare klimat, kan man säga.
En orsak är strukturella förändringar inom ar-
betsmarknaden. IT-användningen och antalet bild-
skärmar har ökat, och det stressar oss. Men det största
problemet är väl att pressen har ökat.
Efter rationaliseringar i både den offentliga och
privata sektorn har arbetskamraterna blivit färre, men
arbetsuppgifterna har bara ökat. Detta medför att alla
på en arbetsplats måste hålla hårdare i sina jobb.
Många arbetsgivare kräver i dag lojal tystnad av
sina medarbetare. Inte bara privata arbetsgivare utan
också kommuner och landsting finns i skaran som
menar att lojalitet betyder att man inte kritiserar sin
arbetsgivare.
Miljöpartiet har, fru talman, under flera år motio-
nerat och interpellerat om tystnaden på våra arbets-
platser. Jag känner att det är bra att utskottet - och det
har man även gjort tidigare - har uttalat att man förut-
sätter att regeringen ska återkomma i frågan efter den
utredning av Sören Öman som har kommit i dagarna
och som handlar om att man ska stärka yttrandefri-
heten för privatanställda.
Den nya tystnaden som breder ut sig på arbets-
platserna bottnar i en rädsla som utnyttjas av arbets-
givarna. Flertalet människor har vittnat om hur ar-
betskamrater och de själva har kritiserat beslut och
sedan blivit hotade med uppsägning. Nu väljer många
i stället att vara tysta. När Temo ställde frågan om
man tyckte att man under de senaste åren hade blivit
mer försiktig med att framföra kritiska synpunkter till
ledningen på arbetsplatsen svarade 25 % att de hade
märkt en sådan skillnad.
Yttrandefriheten är lagskyddad. Men den gäller
också bara de offentligt anställda. Men en rapport
visar att en fjärdedel av Kommunals medlemmar inte
vågar säga ifrån. Det alarmerande är att det är så även
för de offentliganställda. En rapport från SKTF visa-
de att var fjärde kommunalansluten var rädd för att
förlora jobbet om man framförde kritik.
Gunnar Aronsson, som jag ofta hänvisar till, har
visat det här. Han har sagt att det skapar ett slags
överlevnadsjuka. För att säkra sin överlevnad och må
mindre dåligt gör man bara uppgifter som syns och
mäts, och kritiken tystnar.
Under 90-talet har både den privata och den of-
fentliga sektorn upplevt neddragningar. I samband
med lågkonjunktur och ökad internationell konkur-
rens har arbetstempot ökat. Personalen hittar inte
längre utrymme för att utvecklas och vidareutbildas.
Man kanske vantrivs utan att hitta ett nytt arbete.
Det här leder till nästa problem som vi upplever
nu: psykisk och fysisk utbrändhet. Den senaste ar-
betsmiljöundersökningen upplyste om att två av tre
arbetstagare anser att arbetstempot har ökat under de
senaste fem åren. 67 % av kvinnorna uppger att under
de fem år de arbetat har arbetstakten ökat. 60 % av
männen säger samma sak.
Den som inte orkar byts ut. 40 % av de anställda
drar in på luncher, arbetar över eller tar med jobbet
hem. Den obetalda övertiden ökar.
Personalneddragningar skapar lika stor otrygghet
och lika stora psykiska besvär för de som får behålla
jobben som för de som tvingas att sluta. Vid s.k.
downsizing och slimning av företag minskar motiva-
tionen hos de som blir kvar.
Fru talman! KF visade i en uppföljning två år efter
neddragningar att de som var kvar på sina jobb hade
minst lika stora psykiska besvär som de som sparka-
des ut i arbetslöshet.
En annan följd av osäkerheten på arbetsplatserna
är att sjuknärvaron ökar. Folk som egentligen borde
vara hemma går till jobbet när de är sjuka. Så många
som 37 % av de tillfrågade uppger att de gått till
jobbet vid sjukdom.
I dag har vi en situation där alltfler sjukskriver sig
och där alltfler är borta längre än en månad. Yrkesin-
spektionen meddelar att de upplever en ökning av
personal på arbetsplatser som tappat livsglädjen. På
sju år ökade kraven på åtgärder som rör psykiska och
sociala förhållanden när det gäller arbetsgivaren från
2,9 % till 7,5 %.
En enkät bland försäkringskassans handläggare
visar att sjukskrivningarna ökar med stressreaktion,
diffus värkproblematik, otillräcklighet och utbränd-
het.
Gunnar Aronsson har gjort flera undersökningar.
Nu senast har han undersökt 3 800 personer, både fast
anställda och personer i tidsbegränsade anställningar.
I undersökningen utgjorde de med tidsbegränsad
anställning 50 %. Men i arbetskraften är det nu så att
det är 15 % som har tillfälliga jobb. Det visade sig att
anställningsformen har betydelse för hur kritisk man
vågar vara.
I den tidigare studien var det, som jag sade, 34 %
av de tillfälligt anställda kvinnorna och 25 % av
männen som sade, beroende på anställningsform, att
det var svårt att komma med kritik. Det fanns inga
könsskillnader.
De flesta med tidsbegränsad anställning vill dess-
utom bli fast anställda. Svaren från undersökningen
visar att även personer i fast anställning i olika grad
påverkas av situationen på arbetsmarknaden när det
gäller benägenheten att ta upp problem på arbetsplat-
serna. Tystast är det inom vården.
Offentligt anställda uppfattar sin yttrandefrihet
som mer begränsad än privatanställda, detta trots att
yttrandefriheten för anställda inom stat och kommun
är grundlagsskyddad medan, som jag sade, privatan-
ställda saknar det skyddet. Därför får vi se vad utred-
ningen från Sören Öman ger. Han visar att han vill
göra lagförslag mot enskilda, medan jag tidigare här
under debatten har tagit upp ett annat förslag.
Ett klart samband mellan yttrandefriheten och den
anställdes position på arbetsmarknaden visar sig ock-
så i att de som har svårast för att komma med kritik är
de som befinner sig längst ned i hierarkin bl.a. inom
vård och omsorg - undersköterskor, vårdbiträden och
skötare.
Inom skolan är det faktiskt grundskollärarna som
drar sig för att säga ifrån; med tanke på arbetsmark-
naden och av rädsla för bestraffning.
Många upplever att det finns sanktioner. Några
forskare har ställt upp en "lidandeslista" över vad
man är rädd för på arbetsplatserna.
Med en utveckling som går mot alltmer tidsbe-
gränsade anställningar finns det risk för en ökad tyst-
nad på våra arbetsplatser. Också individualiseringen
av arbetet gör att människor blir mer sårbara. Den
kritik som då tystas ned dyker upp som andra pro-
blem, exempelvis hälsoproblem.
Bl.a. Bure har krävt tystnadslöfte av sina anställ-
da. Det blir mer och mer vanligt inom privata företag
att anställda ska skriva på avtal som hindrar dem från
att säga något negativt om företaget. Att detta blivit
så väldigt vanligt kan bl.a. bero på att arbetslösheten
har minskat och att arbetsgivaren då i skrift vill ut-
trycka det som tidigare varit underförstått. Rädslan
för arbetslöshet har fungerat som ett effektivt sätt att
tysta personalen, men när det nu finns jobb måste det
tydligt skrivas ut vad som gäller. Detta är alarmeran-
de.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 11,
där jag har tagit upp frågan om visstidsanställningar.
Jag vill att sådana ska begränsas och att det ska göras
en utredning om dem. Vi kan bl.a. se ett samband
mellan tystnad på en arbetsplats och visstidsanställ-
ning. Jag vill även att man ska se över de sociala
trygghetssystemen så att människor med oklara, till-
fälliga anställningsförhållanden får samma trygghet
vid arbetslöshet och sjukdom som fast anställda.</pre><pre>Anf.  142  ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! Det går en tydlig skiljelinje genom
svensk politik, inte minst genom arbetsmarknadspoli-
tiken. På få områden kommer skillnaderna mellan
partierna så klart till uttryck som på det arbetsrättsliga
området, och skillnaderna är i högsta grad ideologiskt
betingade. Här går skalan från 90 grader vänster till
90 grader höger.
På ena sidan står Moderaterna och de andra bor-
gerliga partierna. De förespråkar en politik där indi-
viden ska frigöras genom minskad statlig inbland-
ning, sänkta skatter och försämringar i välfärden.
Detta återkommer också inom arbetsrätten, där
moderaterna förespråkar försämringar, minskat in-
flytande för fackföreningarna, minskad betydelse för
kollektivavtal och en arbetsmarknad där varje person
är utlämnad åt sig själv.
Det är en politik där var och en ska klara sig själv.
Satsa på dig själv! Om du misslyckas får du stå ditt
eget kast eller leva på allmosor från dem som har i
överflöd. Detta är moderat frihet, en frihet utan soli-
daritet.
På andra sidan finns vi socialdemokrater. Vår ut-
gångspunkt i politiken är att frihet för var och en bara
kan uppnås tillsammans med andra.
Genom solidaritet och materiell trygghet skapas
förutsättningar för varje människa att våga ta nya steg
i livet och utveckla sin frihet gemensamt med andra.
De trygghetssystem som vi har byggt upp tillsam-
mans i form av skola, sjukvård och omsorg och som
vi solidariskt finansierar genom skatter är frihetsska-
pande, och så är det också på det arbetsrättsliga om-
rådet.
Fru talman! Genom att den enskilda människan
vet att den arbetsrättsliga lagstiftningen finns som ett
skydd mot att t.ex. plötsligt bli uppsagd känner man
trygghet i vardagen.
I fackföreningen kan man tillsammans med andra
diskutera gemensamma frågor och driva krav på
förbättringar. Genom kollektivavtal garanteras den
enskilde att bli behandlad rättvist, och man vet vad
som gäller lång tid framöver.
Detta vill moderaterna ändra på. Som vanligt klär
man sin politik i vackra ord som frihet, egna initiativ
och att bekämpa klassklyftorna. Detta är inget annat
än gammal högerpolitik som klätts i ny retorik.
Låt mig få påminna om varför vi har skapat en bra
arbetsrätt och varför vi har en stark  fackföreningsrö-
relse. Det kan tyckas onödigt, men vi ser nu att starka
politiska krafter vill  pressa tillbaka de fackliga orga-
nisationernas inflytande.
Huvudtanken med införandet av bl.a. MBL var att
förnyelsen av arbetslivet skulle komma till stånd
genom att de anställda gavs rätt till medbestämmande
över förhållandena på arbetsplatserna. I debatten
betonades vikten av den fackliga rörelsens medver-
kan.
Den svenska fackföreningsrörelsen föddes med
industrialismen. Dess första årtionden känneteckna-
des av kampen för rätten att existera, att organisera
löntagarna och att nå förhandlings- och strejkrätt.
När dessa grundläggande rättigheter vunnits vid-
tog en period av inre konsolidering och uppbyggnad.
Sedan årtionden tillbaka är svensk fackföreningsrö-
relse en utomordentligt viktig del av vårt samhälle.
Arbetares och tjänstemäns fackliga organisationer
har vunnit allmän respekt och erkännande för sin
styrka, för sin stabilitet, för sin vilja och för sin för-
måga till brett ansvarstagande i sitt hävdande av lön-
tagarnas intresse. Huvuduppgiften för de fackliga
organisationerna är alltså att främja de egna med-
lemmarnas intressen och anställningsvillkor.
Fru talman! En annan viktig lagstiftning är lagen
om anställningsskydd. Här får den enskilde ett bra
skydd när det gäller anställningsformer, hur uppsäg-
ning ska gå till, när det blir aktuellt med uppsägning,
turordningsregler, skadestånd m.m.
Medbestämmandelagstiftningen och anställnings-
skyddet bildar tillsammans ett kraftfullt trygghets-
system för både den enskilde och företagaren. Den
enskilde vågar satsa och utveckla både sig själv och
sin kompetens, något som gynnar företagen. Företa-
garen får trygghet och stabilitet i sin produktion och
får ansvarsfulla och kvalitetsmedvetna medarbetare.
Det är så bakgrunden till den arbetsrättsliga lag-
stiftningen ser ut. Det är så som det uppfattas bland
människor ute på arbetsplatser och i samhället.
Också de djupa ideologiska skillnader som finns i
frågan om lönebildningen förtjänar att kommenteras.
När moderaterna hävdar att det aldrig finns något
generellt utrymme för löneökningar menar man i
praktiken att man vill gå tillbaka till tiden innan par-
terna på arbetsmarknaden byggde upp den solidariska
lönepolitiken, där principen om lika lön för lika ar-
bete har varit vägledande.
Att gå tillbaka till ett system där företag betalar
lön efter bärkraft - marknadsanpassning om man så
vill uttrycka det - skulle självfallet få svåra konsek-
venser både för enskilda individer och för hela regio-
ner i vårt land.
En ökad lönespridning med mycket låga löner för
många skulle till skillnad mot vad moderaterna antar
snarare leda till en sämre ekonomisk utveckling. En
sådan politik vill inte vi socialdemokrater ha.
Moderaternas märkliga människosyn kommer
fram ännu tydligare när de i sin reservation menar att
ersättningsnivåerna i olika trygghetssystem, bl.a. i a-
kassan, är för höga.
Fru talman! Jag skulle vilja ta upp en nyligen pre-
senterad rapport gjord av Institutet för arbetsmark-
nadspolitisk utvärdering, IFAU. I rapporten går man
igenom hur de tidsbegränsade anställningarna an-
vänds på arbetsmarknaden. Det handlar om vikariat,
projektanställning, provanställning, säsongarbete
m.m.
Det visar sig att tidsbegränsade anställningar har
blivit allt vanligare under 1990-talet. I dag har 16 %
av alla anställda ett tidsbegränsat kontrakt. Unga
människor mellan 16 och 24 år, invandrare och kvin-
nor är överrepresenterade.
Slutsatsen som institutet drar är glasklar och
skrämmande. Kvinnor, personer med låg utbildning
samt utländska medborgare löper större risk att den
tidsbegränsade anställningen varvas med nya lösa
anställningar och perioder av arbetslöshet. Det visar
sig också att kvinnor har hälften så stor chans att
övergå till fasta jobb som män.
Det är helt uppenbart för var och en att om  ar-
betsgivaren ensidigt får bestämma, drabbas de sva-
gaste grupperna hårdast på arbetsmarknaden. Mot den
bakgrunden är det självklart för oss socialdemokrater
att vi behöver en stark arbetsrätt.
Fru talman! I inledningen av mitt anförande tog
jag upp moderaternas vilja att införa en flexibel ar-
betsrätt som skulle leda till fler anställningar. IFAU:s
rapport slår effektivt sönder denna myt.
Man kan läsa följande i rapporten:
Ett vanligt argument bland arbetsgivare för att an-
ställa på tidsbegränsade kontrakt är att det ökar flexi-
biliteten på arbetsmarknaden. Denna flexibilitetsdis-
kussion har under 1990-talet i stor utsträckning do-
minerats av arbetsgivarsidan.
I denna diskussion har framförts att den svenska
arbetsrätten är ett hinder för flexibilitet. SAF:s stånd-
punkt är att mer flexibla regler skulle öka tillväxten,
effektiviteten och lönsamheten.
Ett vanligt argument är att tidsbegränsade anställ-
ningar är ett sätt att komma in på arbetsmarknaden
som leder vidare till fasta jobb. För det första konsta-
teras i rapporten att stödet för detta antagande är
magert.
För det andra visar det sig att det inte leder till
fasta jobb, utan vi riskerar att få en arbetsmarknad
med ett A- och ett B-lag, dvs. de som har fast jobb
och de som får arbeta utan trygghet.
Det visar sig också att svenska folkets inställning
till fast respektive tidsbegränsad anställning är sådan
att en klar majoritet föredrar en fast anställning, och
detta gäller också unga människor. Detta i motsats till
vad som ofta framförs i den allmänna debatten.
Fru talman! Mot denna bakgrund ter sig modera-
ternas politik ännu råare. Man säger i sin motion att
man inte vill ha regler som förhindrar annat än tills-
vidareanställning och att det är en sak mellan den
enskilde och arbetsgivaren.
När man ser att de som redan i dag drabbas av
osäkra anställningsformer är ungdomar, kvinnor och
invandrare framstår den borgerliga politiken som
väldigt svårbegriplig. Men det visar också hur lite
pratet om klassklyftor verkligen betyder i de borger-
ligas politik.
Jag ser en annan verklighet. Andelen osäkra an-
ställningar har ökat på bekostnad av fasta anställning-
ar. Det är fler som inte längre är arbetstagare, utan
tjänsterna är utformade så att de betraktas som företa-
gare, vilket leder till att de inte omfattas av arbets-
rättslig lagstiftning.
Det har blivit vanligare att arbetstagare inte vågar
framföra kritik och synpunkter om förhållandena på
arbetsplatsen. Man vågar inte heller utnyttja sin
grundlagsskyddade meddelarfrihet.
Vi kunde också läsa i gårdagens Aftonbladet om
hur unga kvinnor tvingas skriva på bebiskontrakt när
de söker jobb. Genom underskriften lovar de att inte
skaffa barn under de första anställningsåren.
Den samlade borgerligheten påstår i reservation
nr 5: En ny arbetsrättslig lagstiftning måste ge ut-
rymme för ökad flexibilitet och göra det möjligt för
lokala överenskommelser. Då vet man inte hur ar-
betsmarknaden fungerar.
Fru talman! På utskottets initiativ har regeringen
tillsatt en arbetsrättslig utredning som ska se över
lagstiftningen mot den bakgrund som jag nyss har
beskrivit. Principer för arbetsrättens framtida utveck-
ling ska belysas. Utvecklingstendenser på arbets-
marknaden genom avtal på olika nivåer och branscher
ska beaktas.
Jag ska här ge några exempel på ett antal frågor
som översynen ska omfatta.
· Vem som är att anse som arbetstagare och arbets-
givare.
· Utvecklingen av tidsbegränsade anställningar.
· Hur samverkan mellan arbetsgivare och arbetsta-
gare kan förbättras och utvecklas.
· Grunderna för uppsägning i anställningsskyddet.
Detta uppdrag ska redovisas senast den 31 de-
cember år 2001.
Utöver denna utredning finns fler utredningar som
arbetar för att stärka skyddet för den enskilde på
arbetsmarknaden. Justitiedepartementet ser över frå-
gan om yttrande- och meddelarfriheten för anställda i
verksamheter med anknytning till det allmänna.
Det pågår också en utredning för att stärka skyd-
det av den enskildes personliga integritet i arbetslivet.
Man ska där se över användningen av drogtester samt
frågor om persondatorer, e-post och Internet i arbetet.
Fru talman! Det finns ytterligare ett område som
utskottet har valt att belysa, och det rör politisk in-
formation och opinionsbildning på arbetsplatsen.
Utskottet har i tidigare betänkande behandlat denna
fråga och sagt att man vill ha en belysning av denna.
Demokratiutredningen valde att inte lägga fram
något lagförslag på området eller att på annat sätt
beröra frågan. Frågan är ändå viktig och måste tas på
största allvar.
Det finns anledning att betona vikten av att män-
niskor känner sig delaktiga i och har kunskap om
politiska frågor. En stark och livaktig demokrati för-
utsätter många och skilda typer av mötesplatser där
politiska budskap kan förmedlas och debatteras. Ar-
betsplatsen kan vara en sådan arena.
Eftersom frågan inte på annat sätt har aktualiserats
av regeringen vill utskottet ge regeringen till känna
vikten av att frågan övervägs av en utredning eller på
annat sätt som regeringen finner lämpligt.
Fru talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att
det pågår ett omfattande arbete både i Regerings-
kansliet och bland olika utredningar att hitta nya sätt
för att stärka den enskildes skydd på arbetsmarkna-
den. Visst behövs det förändringar i arbetsrätten. Men
det ska inte ske genom att låta svaga grupper få betala
ett högt pris, utan genom att förstärka och förbättra
vårt gemensamma välfärdssystem.
För mig som socialdemokrat sätts den enskilda
människan före kapital och marknad. Jag tror fortfa-
rande på solidaritet.
Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hem-
ställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU7
samt avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  143  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill först börja med att tacka för
anförandet. Jag tycker att det var intressant och rätt så
givande. Jag blev samtidigt i och för sig lite förvånad.
Jag har tre snabba frågor. Först talades det om
trygghet, jämlikhet, rättvisa och rätt till stridsåtgärder.
Men snälla nån! Vi är ju helt överens. Det är klart att
allt detta ska finnas. Men ser socialdemokraterna inga
problem med dagens arbetsrättslagstiftning vad gäller
småföretag?
Den andra frågan gäller lönespridning, där betän-
kandet är synnerligen negativt. Där är min följdfråga:
Är det alltid fel med lönespridning? Det kan exem-
pelvis gälla sjuksystrar som nu får bättre lön när de
går till nya jobb. Är det fel att man utbildar sig och
får bättre lön?
Den tredje frågan gäller talet om klassklyftor och
den hemska högern. I dag har kvinnor problem. I dag
har invandrare problem. Vilka är era förslag för att
verkligen göra något åt detta? Vårt förslag är: Skapa
jobb.</pre><pre>Anf.  144  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Magnus Jacobsson tar upp en del frå-
gor om arbetsrätten och problemen i de små företa-
gen. Med den arbetsrättslagstiftning som finns i dag
är det som vi ser det inga problem med att kunna säga
upp personal. Det är snarare så att man borde ställa
sig frågan om det var något problem att bli av med de
500 000 som blev utan arbete under 90-talet. Frågade
vi någon av dem skulle svaret säkert vara givet: Det
var gjort på ett kick, sedan fick jag gå hem.
Arbetsrättslagstiftningen är en skyddslagstiftning
och ska så vara. Den ska vara lika om jag arbetar i ett
småföretag eller i ett stort företag. Det kan inte vara
avgörande för mig som anställd om jag är anställd i
ett litet eller i ett stort företag. Arbetsrätten har många
fördelar och ska vara en skyddslagstiftning.
Lönespridningen tar Magnus Jacobsson också
upp. Det är självklart när han säger att utbildning
också ska ge rätt till en högre lön. Det gör den också,
beroende på vilken utbildning du har. Men det ska
också ges möjligheter för alla anställda i ett företag
att vidareutveckla sig och vidareutbilda sig, och där-
med också ha rätten till en högre lön. Det finns på det
området inget motsatsförhållande till den solidariska
lönepolitiken.
Jag skulle också vilja ställa en fråga till Magnus
Jacobsson. Han säger i sitt anförande: Vi i kd bryr
oss. Det skulle inte Hans Andersson och vi som står
bakom majoritetsbeslutet göra.
Vem bryr sig kd om när man vill göra inskränk-
ningar i arbetsrätten? Är det de arbetslösa eller lönta-
garna eller är det företagarna?</pre><pre>Anf.  145  MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Tack för svaret. Jag kan konstatera att
man å ena sidan var emot lönespridning, å andra
sidan för lönespridning. Det är ju glädjande.
Det finns i dag inga problem med att säga upp,
säger man. Det säger egentligen mer om hur social-
demokraterna upplever oss än om vad vi har sagt. Vi
har inte gått in och sagt att det enbart ska vara lättare
att säga upp. Ett praktexempel på vad som förvirrar
många småföretagare är våra fyra diskrimineringslag-
stiftningar.
Problemen i arbetsmarknadslagstiftningen är inte
enbart att det skulle vara för lätt eller för svårt att
säga upp. Problemet är att många upplever det här
som svårt. Framför allt är det de små företagen som
upplever det som svårt, för de har inget lönekontor att
hänvisa till när de är ensamma ute och sågar, sliter
och jobbar.
När det gäller den sista frågeställningen kan jag
konstatera att jag egentligen inte fick något svar. När
vi talar om att bry oss så gäller inte frågeställningen
om vi bryr oss om företaget eller den anställde. Vi
bryr oss om båda, för de är lika beroende av varandra.
En företagare klarar sig inte utan sina anställda, och
allt som oftast noterar vi att anställda som förlorar
jobbet inte mår bra av det. Det finns en symbios. Det
är det här vi ska lyckas lösa i denna kammare.</pre><pre>Anf.  146  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kunde konstatera att jag inte fick
något svar. Men jag kan läsa innantill i den reserva-
tion som kd har skrivit. Vem är det då man bryr sig
om? Lagregleringen av kollektivavtalen bör ses över
för att öka den enskildes rättigheter, skriver man, och
bl.a. borde möjligheten för enskilda löntagare att sluta
avtal med arbetstagare utan hänsyn till gällande kol-
lektivavtal underlättas.
För vem stärker man arbetsrätten då? För den som
redan är stark på arbetsmarknaden, inte för den som
är svag! Kristdemokratisk politik gynnar alltså den
som redan har på bekostnad av den som inget har.</pre><pre>Anf.  147  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tyckte att Anders Karlsson gjorde
det enkelt för sig när han med ett stort alexanderhugg
klöv riksdagen mitt itu. Det fanns två världar: en ljus
- där socialdemokraterna naturligtvis var med - och
en mörk där oppositionen fanns, men hur många och
vilka det var var något oklart. Han smög sig sedan in i
det lyckorike han tyckte sig se i backspegeln.
Men, Anders Karlsson, vi har ju ett helt annorlun-
da samhälle nu än när vi rullar tillbaka tre eller fyra
decennier! Anders Karlsson säger med stolthet - så
uppfattade jag det - att det inte är några problem med
nuvarande lag att säga upp folk. Nej, det har vi ju
erfarit. Aldrig förr har väl så många sagts upp inom
sjukvården av socialdemokratiskt styrda landsting
som skedde i mitten på 90-talet. Att säga upp ser
alltså inte ut att vara några problem.
Det verkar som att Anders Karlsson tycker att
problemet är flexibiliteten, och att den skulle kunna
öka. Min poäng i repliken är att det viktiga inte är
metoden, utan vad flexibiliteten och det ökade infly-
tandet innebär. I mitt anförande tog jag upp att det
också på fackligt håll finns ett helt annat intresse nu
än bara för någon handfull år sedan av att just ta hän-
syn till de individuella önskemålen. De kraven har
nämligen ökat, inte minst från de fackliga medlem-
marna själva.
Därför blir min fråga om socialdemokratin och
Anders Karlsson kommer att dra slutsatser av att vi
har ett förändrat samhälle med nya och andra krav än
vi hade i det förra seklet.</pre><pre>Anf.  148  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är nog riktigt att det har skett
uppsägningar från socialdemokratiska landstingspoli-
tiker. Väldigt många sades upp mellan 1994 och
1998. Men det berodde på den fullständiga misär som
den borgerliga regeringen hade ställt till med mellan
1991 och 1993. Det är alltså ganska enkelt att förkla-
ra. Man fick städa upp efter det som hade hänt mellan
1991 och 1993. Vi kan väl vara överens om det ock-
så, Elver Jonsson?
Arbetsmarknaden har förändrats. Det nämnde jag
i mitt anförande. Självfallet är det så. Men det är inget
konstigt, för den lagstiftning som finns inom t.ex.
lagen om anställningsskydd är dispositiv.
Jag har ett förflutet som ombudsman. Vid åtskilli-
ga tillfällen har jag varit med om att man frångått
turordningslistorna när det har varit nödvändigt. Det
finns nämligen ett gemensamt intresse hos dem som
jobbar i företaget och dem som äger det att det ska
fortsätta, och leva vidare. Men det får inte ske med
godtycke och på en parts villkor. Därför fordras en
klar och tydlig arbetsrättslagstiftning.</pre><pre>Anf.  149  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Nu tycker jag att Anders Karlsson
ändå kryper fram ur dimridåerna, kommer ut på
verklighetens planhalva och säger att här finns ge-
mensamma intressen. Det är också vad jag har försökt
att säga. Självfallet gäller det att söka denna ba-
lanspunkt och att ha ett regelsystem som gör det möj-
ligt att åstadkomma det. Det är naturligtvis inte bara
ett politiskt intresse, utan framför allt både ett företa-
gar- och ett löntagarintresse att man kan hantera en
situation så att arbetsplatser så långt möjligt behålls
och helst också utvidgas och ökas. Det får självfallet
inte ske godtyckligt.
Ett av problemen som jag har stött på under åren
är att många fackliga medlemmar tycker att facket
alltför kvickt har övergivit dem i en svår förhand-
lingssituation. Det kan delvis handla om detta mer
interna problem. Därför menar jag att den replik som
Anders Karlsson hade i det fallet är lite poänglös.
Han tog också upp en viktig fråga. Den gäller dem
som har svårigheter - de lågutbildade, de med ut-
ländsk bakgrund och kvinnorna. De har inte hanterats
särskilt bra av den regim som vi nu har. När det gäller
utbildning så har vi ju en skola som inte fungerar
särskilt bra. Den behöver tydligt förbättras om inte
dessa grupper ska råka illa ut på arbetsmarknaden.
När det gäller människor med utländsk bakgrund har
vi ett regelsystem där deras examina inte har kunnat
tillgodoses eller beräknas rättvist. Därför håller välut-
bildade invandrare på med tråkiga arbeten. Kvinnor
behandlas mycket sämre - inte minst av statliga ar-
betsgivare. Det ser vi nu när försvaret minskar och
när kassaservicen i Posten dras ned. Då är det en
tydlig skillnad mellan manliga och kvinnliga befatt-
ningshavare. Där har socialdemokraterna mycket att
tänka över innan rättvisa har uppnåtts.</pre><pre>Anf.  150  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Elver Jonsson blandar nu in utbild-
ningspolitiken i arbetsmarknadspolitiken. Jag tänker
inte kommentera det med mer än att säga en sak när
det gäller den form av utbildning som man får som
vuxenstuderande inom arbetsmarknadspolitikens ram.
Det var inte en enig riksdag, och det var nästan en
samlad borgerlighet som talade om vuxendagis när
man införde Kunskapslyftet. Men det kan vi ta en
annan gång.
Elver Jonsson har skrivit på en reservation om
bl.a. sympatiåtgärder och även en reservation om lex
Britannia, dvs. rätten att teckna svenska avtal för
båtar som angör svensk hamn. Elver Jonsson tycker
inte det är rimligt att de som jobbar på dessa fartyg
ska ha samma anställningsförhållanden som övriga
som jobbar på svensk mark. Samtidigt säger han att
det är viktigt med skyddslagstiftning. Det anförande
som gjordes i den sista repliken kändes därför lite
konstigt för mig. Jag har ingen övrig kommentar.</pre><pre>Anf.  151  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag håller med Anders Karlsson om
att arbetsrätten är ett område där man ser väldigt klara
ideologiska skillnader.
Jag är glad över att vi efter många års kamp, där
jag har fått svaret från socialdemokratin att det är bra
som det är, nu är överens om att det krävs en förnyel-
se i syfte att förstärka rättigheter, trygghet och infly-
tande för arbetstagarparten.
Anders Karlsson gick till storms mot korttidsan-
ställningarna och arbetsgivarmakten. Han talade om
vilka myter som hade spridits om fördelarna med
korta tider. Jag undrar då varför man inte kunde vara
med oss i kravet att ge tilläggsdirektiv till den utred-
ning som sitter och som ska titta på konsekvenserna
av den ökade korttidsanställningen. De direktiven
skulle ha uttryckt att korttidsanställningarna ska
minska, som Anders Karlsson verkligen vill, och
deltidsanställningarna, med alla möjligheter att tillgo-
dose individuella önskemål och befogad flexibilitet
på saklig grund i verksamheten. Och på samma sätt är
det med den öppning som man gav för arbetsgivar-
godtycke med begreppet överenskommen visstidsan-
ställning, som inte ledde till något av de resultat som
man önskade sig. Varför inte ge riktlinjer och säga
rakt ut att det finns anledning att ompröva den re-
geln? Varför, Anders Karlsson?</pre><pre>Anf.  152  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är av samma skäl som vi har av-
fört de andra reservationerna och motionerna. Vi
tycker att de utredningar som nu jobbar ska jobba
färdigt. Vi får se vad de kommer fram till, och då kan
vi ta ställning till det här.
För övrigt har det varit en överenskommelse mel-
lan landsting och kommuner och även staten för att
minska antalet korttidsanställningar och visstidsan-
ställningar. Dessvärre har den inte utfallit i det som vi
trodde, men det pågår fortsatta diskussioner för att
komma till rätta med det. Vi vill avvakta dem innan
vi gör något vidare i den här frågan.</pre><pre>Anf.  153  HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jo, dessvärre har det inte lett dit vi
önskade - jag håller med. Eftersom det hastar, enligt
min uppfattning - det har gått så väldigt lång tid -
vore det bra att ha lagt en beställning i linje med vad
vi båda tycker. Utskottet skriver oerhört positivt om
de resonemang som vi för i motionen. Då vore det
väldigt bra att ge ett uppdrag till utredaren att pröva
konstruktioner inklusive lagstiftningsförslag på hur
det kunde se ut med en förändrad lagstiftning, som
minskar det vi vill, nämligen de otrygga anställnings-
formerna. Sedan har vi att politiskt ta ställning till vad
som är rimligt.
Jag har ännu inte förstått, med tanke på de oerhört
starka ord som Anders Karlsson tidigare använde,
varför han inte kunde gå med på ett sådant tilläggsdi-
rektiv.</pre><pre>Anf.  154  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Som jag har sagt i en tidigare replik
avvaktar vi den utredning som jobbar. Det finns goda
exempel på vad man har gjort på frivillighetens väg i
kommunerna. Det är tyvärr ofta i kommuner och
landsting som det finns timanställningar och korttids-
vikariat. I Markaryds kommun har man t.ex. lyckats
omvandla deltidstjänster till heltidstjänster. Där ut-
trycker man det så att heltid är en rättighet och deltid
en möjlighet. Det här har diskuterats flitigt i lands-
tings- och kommunvärlden, och man jobbar väldigt
hårt med att försöka komma till rätta med det.
Med de motiveringarna tycker vi att det finns an-
ledning att avvakta utredningen innan vi går vidare.</pre><pre>Anf.  155  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tycker att Anders Karlsson ralje-
rar lite med vår reservation nr 5. Är det så att Anders
Karlsson tycker att det är bättre att ändra på arbetena
så att de passar i lagstiftningen? Det har uppenbarli-
gen inte gått, eftersom det finns många sorters kort-
tidsanställningar och visstidsanställningar. Jag tycker
att det i så fall är bättre att se till att vi får en lagstift-
ning som verkligen skyddar arbetstagarna på ett helt
annat sätt än i dag. För det behöver vi alltså reda ut
vad det är som gör att situationen är som den är. Det
är det vi har uttryckt i vår reservation.</pre><pre>Anf.  156  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Margareta Andersson borde nog läsa
igenom reservationen ytterligare en gång. Där står det
faktiskt att man vill ha "ökad flexibilitet och göra det
möjligt att träffa lokala överenskommelser anpassade
till arbetstagarnas och företagens individuella förut-
sättningar". Det är alltså inte en skyddslagstiftning,
utan man ska lämna det till arbetsgivarens godtycke
att återigen kunna reglera gentemot den svagare ar-
betstagarparten. Den svage på arbetsmarknaden får
alltså ett underläge gentemot arbetsgivaren. Det kan
jag inte se som en förstärkning av arbetsrätten, vilket
Margareta Andersson vill göra gällande i sitt inlägg.</pre><pre>Anf.  157  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag är inte övertygad om att Anders
Karlsson har rätt i det här fallet, eftersom det uppen-
barligen också finns företag som upplever sig vara
den svagare parten i en sådan här relation. Oavsett
det, är det i dag så att många upplever sig vara den
svagare parten på arbetsmarknaden. Vi behöver se
över detta så att vi får rätt skydd. Vi ska inte skydda
oss mot faror som inte finns, utan vi ska skydda oss
mot det som vi upplever som fel.
Jag vill alltså ha en parlamentarisk utredning. Re-
geringen sitter i slutna rum och diskuterar vad man
kan göra, men jag tycker att vi behöver se över de här
svåra problemen i en parlamentarisk utredning i stäl-
let. Varför kan vi inte få göra det, Anders Karlsson?</pre><pre>Anf.  158  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det Margareta Andersson återigen
trycker på är att det skulle vara arbetsgivaren som är i
underläge. Jag skulle vilja fråga: I vilket fall har det
hänt? I alla fall där det finns saklig grund har arbets-
givaren rätt att säga upp anställd personal. Vilken
lagstiftning ska gälla om det inte ska vara saklig
grund för uppsägning? Vad finns det för anledning att
ändra det sakbegreppet?
Man talar om "ökad flexibilitet". Vad innebär det?
Vad är det konkret man vill göra? Är det inte så att
man vill försämra för den svagare parten, som jag
anser är löntagarparten i det här förhållandet? Eller
vari ligger flexibiliteten? Är det att man vill utöka
anställningstryggheten, att man skulle ha två månader
i stället för en månad? Eller vari ligger den? Det
skulle jag gärna vilja ha svar på.
(forts. 11 §)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 16.56 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.</pre><pre>10 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde</pre><pre>SfU8 Lag om svenskt medborgarskap
Punkt 1 (Dubbelt medborgarskap)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
233 för utskottet
69 för res. 1
3 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 37 v, 35 kd, 15 c, 14 fp, 14 mp
För res. 1:     68 m, 1 kd
Avstod: 1 m, 2 kd
Frånvarande:    13 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Punkt 2 (Svenskt medborgarskap genom adoption)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
268 för utskottet
40 för res. 2
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 71 m, 37 v, 16 c, 12 fp, 14 mp
För res. 2:     38 kd, 2 fp
Frånvarande:    13 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SoU9 Äldrepolitik
Mom. 1 (valfrihet)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
138 för res. 1
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 36 v, 14 mp
För res. 1:     70 m, 38 kd, 16 c, 14 fp
Avstod: 1 v
Frånvarande:    14 s, 12 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp
Gudrun Schyman (v) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Mom. 2 (äldrepeng)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp)
Votering:
222 för utskottet
85 för res. 2
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 37 v, 38 kd, 16 c, 14 mp
För res. 2:     71 m, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 4 (konkurrensutsättning)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
254 för utskottet
51 för res. 4
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  115 s, 71 m, 38 kd, 16 c, 14 fp
För res. 4:     37 v, 14 mp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 9 (kvalitetsarbete m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (v, mp)
Votering:
173 för utskottet
51 för res. 10
83 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 2 m, 38 kd, 16 c
För res. 10:    37 v, 14 mp
Avstod: 69 m, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 10 (äldreboende)
1. utskottet
2. res. 12 (kd)
Votering:
257 för utskottet
40 för res. 12
9 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 59 m, 37 v, 16 c, 14 fp, 14 mp
För res. 12:    2 m, 38 kd
Avstod: 9 m
Frånvarande:    14 s, 12 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SoU8 Nationell handlingsplan för att förebygga
alkoholskador
Mom. 1 (huvudinriktningen av alkoholpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 4 (fp)
Förberedande votering 1:
38 för res. 2
14 för res. 4
254 avstod
43 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
73 för res. 1
37 för res. 2
197 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
168 för utskottet
71 för res. 1
68 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 37 v, 14 mp
För res. 1:     71 m
Avstod: 38 kd, 16 c, 14 fp
Frånvarande:    14 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 12 (generella insatser för barn och ungdom)
1. utskottet
2. res. 17 (kd, c)
Votering:
241 för utskottet
54 för res. 17
12 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 60 m, 37 v, 13 fp, 14 mp
För res. 17:    38 kd, 16 c
Avstod: 11 m, 1 fp
Frånvarande:    14 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 14 (åtgärder mot trafikonykterhet m.m.)
1. utskottet
2. res. 19 (kd)
Votering:
252 för utskottet
55 för res. 19
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 71 m, 37 v, 15 c, 12 fp
För res. 19:    38 kd, 1 c, 2 fp, 14 mp
Frånvarande:    14 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Mom. 18 (metoden att fördela medel)
1. utskottet
2. res. 23 (c)
Votering:
291 för utskottet
16 för res. 23
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 71 m, 37 v, 38 kd, 14 fp, 14 mp
För res. 23:    16 c
Frånvarande:    14 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 3 fp, 2 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>11 §  (forts. från 9 §) Vissa arbetsrättsliga frågor
m.m. (forts. AU7)</pre><pre>Anf.  159  HENRIK WESTMAN (m) replik:
Fru talman! Det är nästan som att kasta in jästen
efter degen, att komma in så här efter en votering.
Men Anders Karlsson, som företräder Socialdemo-
kraterna, svingade verkligen med väderkvarnsarmar
och försökte svartmåla oss moderater alldeles våld-
samt. Man undrade om han var på något torgmöte
eller vad det var. Därför måste jag naturligtvis be-
möta vad han sade.
Det måste kännas väldigt skönt att svartmåla och
försöka få in oss moderater i något slags arbetsgi-
varkur. Jag kan notera att Anders Karlsson vid åtskil-
liga tillfällen talade om facket. Då kan man fråga sig
vad skillnaden är mellan att vara i någons kur och att
vara i någons våld. Vad vi är ute efter är att få en
balans mellan de här två parterna, ingenting annat.
Anders Karlsson talade sig också varm för lag-
reglering. Jag har svårt att förstå att en centralregle-
ring skulle ha någonting med solidaritet att göra och
att det skulle vara allena saliggörande.
Det har skett en utveckling på arbetsmarknaden.
Socialdemokraterna och Anders Karlsson ska bejaka
det. Man bör myndigförklara arbetstagarna. De kan
också tala för sig. Det har blivit en skillnad. De är
inte i underläge. Arbetsmarknaden ser ut på ett annat
sätt.
Socialdemokraterna säger att det inte går med
deltidsarbete. Då blir det inga nya arbeten. Men vad
säger ni då om bemanningsföretagen? Det är bevisat
att det den vägen blir nya arbeten. Sedan säger man
att den enskilde går före kapitalet. Det är den ideolo-
giska skillnaden. Ja, det är en ideologisk skillnad. Vi
tycker inte så. Vi tycker att den enskilde bör gå före
kollektivet.
Slutligen noterar jag att Anders Karlsson inte har
tagit upp de stora problem och hinder som finns med
nuvarande lagstiftning och skattereglering. Det är där
de stora hindren är. Han kanske tycker som Hans
Andersson gjorde, nämligen att det är bra med höga
skatter på arbete.</pre><pre>Anf.  160  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Henrik Westman tar upp frågan om
balansen mellan parterna. Om jag har förstått det
inlägget rätt tycker Henrik Westman att de fackliga
organisationerna och löntagarna har för stor makt i
förhållande till arbetsgivarna på arbetsmarknaden.
Det kan jag kanske få ett svar på. I så fall har vi helt
skilda uppfattningar.
Det är inget fel på bemanningsföretag om de föl-
jer de lagar, avtal och regler som finns på arbets-
marknaden. Man ska jobba efter de villkor som finns
på arbetsmarknaden och inte utsättas för social
dumpning. Det är inget fel på bemanningsföretag om
de avtal som finns följs.
Jag vill ställa några frågor till Henrik Westman.
Han talar om högre löner än omvärlden. I vilken
relation ställer han det till? Har vi ett för högt lönelä-
ge i Sverige i förhållande till den tillväxt som finns?
Tycker man att man ska ge större utdelning till ägarna
än till dem som producerar och skapar löneutrymmet?
Det kan väl Henrik Westman svara på.</pre><pre>Anf.  161  HENRIK WESTMAN (m) replik:
Fru talman! Jag talade om balans mellan de två
parterna. Det blir inte balans om man reglerar ar-
betsmarknaden till döds, vilket man mer eller mindre
håller på med.
Jag noterar att Anders Karlsson tar upp frågan om
våra höga lönekostnader men inte tar upp det som
Hans Andersson sade, nämligen att det är bra för då
går det att betala mer skatter. Tycker ni att det är bra
med höga skatter, Anders Karlsson, att det befrämjar
fler arbeten i landet?</pre><pre>Anf.  162  ANDERS KARLSSON (s) replik:
Fru talman! "Reglera oss till döds." Innebär de
hundratusentals nya jobb som har skapats de senaste
åren under den socialdemokratiska regeringen att
reglera oss till döds? Jag tycker att det finns en rimlig
avvägning mellan arbetstagarpart och arbetsgivarpart
i den skyddslagstiftning som i dag finns. Den behöver
moderniseras, men det finns utredningar som jobbar
med de frågorna. Vi är helt överens om att den ska
moderniseras men inte att den ska försämras - snarare
förbättras för dem som jobbar i företagen.
Sedan var det frågan om skatter. En känd social-
demokratisk minister sade en gång i tiden att varje
felanvänd skattekrona är en stöld från medborgarna.
Det håller jag med om. Varje felanvänd skattekrona
är en stöld från medborgarna. Men varje rätt använd
skattekrona är däremot ingen stöld utan en tillgång
för medborgarna. Det är alltid en tillgång för den
svage i samhället att omfördela från de rika till dem
som har det sämre så att de ska kunna utnyttja samma
omsorg, samma skola och samma arbetsmarknad. För
att stärka den enskilde - som jag sade i mitt anföran-
de - behövs det kollektiva lösningar. Då stärks den
enskilde.</pre><pre>Anf.  163  RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Jag avser att kommentera två motio-
ner i detta betänkande.
Först är det motion A715 om drogtest. Vi börjar i
Sverige få en väldigt liberal inställning till drogtest på
jobbet - alltför liberal enligt min mening. Denna
inställning kan bli kännbar för den enskilde. Svenska
Elektrikerförbundet har engagerat sig kraftfullt i den-
na viktiga fråga, och det förtjänar att uppmärksam-
mas.
Enligt enkätundersökningar ställer en stor majo-
ritet av svenskarna upp på drogtest för att få drogfria
arbetsplatser. De lokala fackförbunden på t.ex. SJ och
Luftfartsverket har gått med på att drogtesta personal
som arbetar med s.k. säkerhetstjänst.
Självklart ska vi ha drogfria arbetsplatser. Detta är
viktigt inte minst ur arbetsmiljösynpunkt och för allas
trygghet.
Borde inte jag med min fackliga bakgrund kunna
nöja mig med det? Nej, jag tycker inte att det här är
en fråga man kan hantera med stöd av enkätunder-
sökningar. Det är faktiskt inte utan anledning som
den kroppsliga integriteten är skyddad i grundlagen i
regeringsformens andra kapitel. Man måste ha stöd i
någon annan lag för att inskränka grundlagens skydd
mot påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmänna.
Den lag arbetsgivaren brukar kunna luta sig mot
för att motivera drogtest är arbetsmiljölagen. Den
gäller arbetsgivarens skyldighet att förebygga att
arbetstagare utsätts för ohälsa och olycksfall. Jag kan
förstå att man vill testa t.ex. piloter och lokförare.
Men i dag ökar användandet av drogtest mycket
snabbt. Senaste året drogtestades ca 30 000 anställda i
Sverige. Då förstår vi att det inte bara är fråga om
piloter. Hur många test har vi om några år?
Fru talman! USA genomför mest drogtest på an-
ställda i världen. Drogtest efter amerikansk modell
sprider sig i Sverige. Ett exempel av många är ett
stort svenskt transportföretag som på ett och ett halvt
år slumpvis har drogtestat 700 personer. Enligt före-
tagets drogpolicy tolkas vägran att låta testa sig som
att man medger missbruk. Denna drogpolicy sprider
sig bland arbetsgivare, både inom privat och offentlig
sektor.
Det vi vill med vår motion är att det blir tydligare
regler för att kunna hantera den känsliga balansgång-
en mellan personlig integritet och säkerhet för an-
ställda och allmänhet. Samma regler ska gälla för
offentliga och privata arbetsgivare. Vi ska få regler
som förhindrar att drogtest blir något som arbetsgiva-
re gör slentrianmässigt.
Jag vet att regeringen i september 1999 har utsett
en särskild utredare för att se över behovet av lag-
stiftning eller andra åtgärder för att stärka skyddet av
den enskildes personliga integritet i arbetslivet. Över-
synen gäller bl.a. drogtest och andra medicinska kon-
troller. Utredningens resultat skulle ha redovisats
senast den 1 april 2001 men tiden har, enligt uppgift,
förlängts till slutet av det här året. Jag ser fram mot
att utredningen kommer med förslag till regler och
åtgärder som gör rättsläget tydligare än i dag och som
tydliggör gränserna för vad som kan tänkas vara ac-
ceptabelt i förhållande till syftet med drogtest och till
den personliga integriteten.
Avslutningsvis finns det en hel del frågor som
fodrar svar.
· Vem äger min kropp?
· Hur hanteras testresultaten efteråt?
· Förvaras de på ett säkert sätt?
· Vad ska testet innehålla?
· Hur långt är steget från drogtest till DNA-test?
· Hur ser rättstryggheten ut för den anställde och
arbetssökande?
Frågorna finns och måste ha godtagbara svar!
Fru talman! I detta betänkande finns ett tillkänna-
givande på motion A208 - den andra motionen - av
Bengt Silfverstrand och mig själv. Jag vill börja med
att rikta ett varmt tack till utskottsmajoriteten för
detta.
Det låga valdeltagandet vid senare val under 1990-
talet inger stora bekymmer och utgör ett allvarligt hot
mot den representativa demokratin. I flera valrörelser
under 90-talet har det visat sig vara allt svårare för
politiker att få komma till tals på arbetsplatserna.
Beskrivningen återfinns i vår motion där vi tar upp
det mer noggrant. Vi tar också upp den diskussion
som förts sedan 1970-talet. Arbetsmarknadsutskottet
har vid två tidigare tillfällen klart deklarerat sitt in-
stämmande i våra tidigare motioner i samma ärende.
Jag ser fram emot regeringens agerande i frågan
med anledning av arbetsmarknadsutskottets förslag
till kammaren. Jag konstaterar också hur de borgerli-
ga partierna agerar även på denna punkt, och för
övrigt hur de ser på hela arbetsrätten. Det skrämmer
mig. Jag ska med glädje föra ut era borgerliga ställ-
ningstaganden till alla människor jag möter, inte
minst till de fackliga organisationerna, för en diskus-
sion och debatt om arbetsrätten.</pre><pre>Anf.  164  BRITT-MARIE LINDKVIST (s):
Fru talman! Ronny Olander tog upp motion A715
angående drogtest i arbetslivet. Jag är medmotionär
och vill endast komplettera det Ronny Olander sade
lite ytterligare.
Denna fråga handlar om rättssäkerhet, personlig
integritet och behovet av regler och avgränsningar.
Jag har en bekant vars son sökte arbete på ett statligt
företag. Arbetets art var inte sådant att det hade med
säkerhet eller människor att göra. Han blev kvar till
den sista uttagningen. Då begärde arbetsgivaren att ett
drogtest skulle göras på samtliga kvarvarande. Han
vågade inte säga nej på grund av att han väldigt gärna
ville ha tjänsten. Då kan man tala om frivillighet att
drogtesta sig. Det blir faktiskt en form av tvång.
Med dagens medicinska teknik kan man ur en
blodsdroppe eller ett urinprov få reda på oerhört
mycket om en enskild människa. Det kan gälla medi-
cinering, förekomst av tillväxthormoner, narkotika,
alkohol, graviditet, framtida sjukdomsrisker m.m.
Man frågar sig hur tillförlitliga testen är. Hur är
rättsläget för en anställd som kan mista sitt arbete
eller inte erhålla en sökt tjänst om han eller hon väg-
rar genomgå test?
En man fick av sin arbetsgivare veta resultatet av
sitt drogtest. Några droger använde han inte, men han
var enligt provsvaret gravid. Det var naturligtvis ett
felaktigt svar han fått. Men varför hade man under-
sökt graviditet när det gällde ett drogtest? Den frågan
hänger i luften. Vilka garantier har den enskilde för
att prover och testresultat inte missbrukas? Det finns
många frågor i detta ämne.
Det är inte så att vi vill ha missbruk på våra ar-
betsplatser. Vi motionärer är av den åsikten att allt
missbruk på arbetsplatsen måste åtgärdas. Många
företag gör ett mycket bra arbete och tar tag i dessa
problem och hjälper de anställda tillbaka till ett drog-
fritt liv. Visst kan drogtest användas, men under tryg-
ga former. Vi ser fram emot att den utredning som är
tillsatt tar fram tydliga regler och åtgärder när det
gäller just drogtest.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 februari.)</pre><pre>12 §  Kompetensutveckling m.m.</pre><pre>Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 2000/01:AU6
Kompetensutveckling m.m.</pre><pre>Anf.  165  PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Jag tänkte börja med att sammanfatta
min kritik mot utskottsbetänkandet. Den kan sam-
manfattas med att regeringen dröjer med förslag till
en bättre kompetensutveckling för såväl individer
som företag. Regeringen fördröjer en modern lär-
lingsutbildning. Regeringen vidmakthåller det statliga
ägandet av Lernia. Det är helt oacceptabelt att inget
remissförfarande har påbörjats angående utredningen
om individuellt kompetenssparande, IKS-
utredningen.
Jag vill också säga att det cirkulerar en uppgift om
att regeringen beslutat att ha en förenklad hearing om
IKS-utredningen. Det skulle vara med en begränsad
skara inbjudna. Om detta är sant, kan man fråga sig
om det verkligen är i överensstämmelse med inten-
tionerna i propositionshandboken eller vad som kan
anses anständigt i en fråga av denna dignitet.
Fru talman! När jag sagt detta kan jag också
sammanfatta våra moderata ståndpunkter. Vi förordar
en bred överenskommelse mellan de politiska partier-
na om hur ett framtida konto för individuell kun-
skapsutveckling ska utformas. Det gick att göra det
med pensionssystemet. Det borde vara naturligt att
göra det även i denna fråga.
Det är också vår ståndpunkt att det ska vara en
lärlingsutbildning värd namnet såväl inom gymnasiet
som senare. Här finns mycket att lära av systemet
med kvalificerad yrkesutbildning. Det systemet borde
för övrigt fördubblas.
Vi anser också att bibehållandet av statligt ägande
av Lernia inte är försvarbart. Ägandet bör snarast
avvecklas.
Fru talman! I april 1998, dvs. för snart tre år se-
dan, stod den socialdemokratiska representanten
Kristina Zakrisson i denna talarstol och avstyrkte alla
motioner som berörde kompetensutveckling. Hon
gjorde det med hänvisning till att en arbetsgrupp var
tillsatt som skulle vara klar den 12 juni 1998. Denna
grupp skulle lämna förslag till system för kompe-
tensutveckling där statens insatser underlättar parter-
nas ansvarstagande.
I dag debatterar vi utskottets betänkande om kom-
petensutveckling där samtliga motioner om kompe-
tensutveckling avstyrks med hänvisning till att frågor
om bl.a. individuellt kompetenskonto bereds i Rege-
ringskansliet. Regeringens handlingskraft är inte
särskilt imponerande, för att uttrycka det försiktigt.
Under tre år har inte regeringen kunnat få fram ett
förslag, trots att så gott som samtliga partier anser det
vara av största vikt.
Fru talman! Vi i Moderata samlingspartiet har inte
låst oss för något system utan är öppna för en diskus-
sion när det gäller att utveckla individers och företags
kunskap. Vår ståndpunkt är att individuella kompe-
tenskonton är ett av många förslag som kan ge en
friare och rörligare arbetsmarknad.
För den enskilde kan detta innebära att denne
stärker sin position på arbetsmarknaden genom att
utveckla sin yrkesmässiga kompetens i linje med sina
egna intressen, ambitioner och förutsättningar. Hon
eller han kan uppnå en hög anställningsbarhet och
därigenom få bättre förutsättningar att undvika ar-
betslöshet. Det kan också innebära att hon eller han
kan öka karriärmöjligheterna eller förverkliga sig
själv som egen företagare.
Kunskapen i företaget är en självklarhet både för
att bibehålla konkurrensförmåga och för att vidareut-
veckla verksamheten. Det är en kompetens som måste
utvecklas av företaget. Det är en färskvara som stän-
digt måste förnyas för att företaget ska behålla sin
vitalitet.
För att svensk arbetsmarknad ska utveckla kon-
kurrenskraft och individuell kompetens är det nöd-
vändigt med ändamålsenliga ekonomiska villkor och
incitamentsystem. Svenska skatter tar i dag i anspråk
en så stor del av inkomsten att de flesta människor
inte har råd att själva finansiera en egen kompe-
tensutveckling.
För att stimulera och bana väg för en ökad konti-
nuerlig kunskapsutveckling för såväl individer som
företagare har vi förordat ett individuellt kompetens-
konto. Vi begär i vår reservation att regeringen nu
kommer med ett förslag. Det finns inte längre några
ursäkter för att dra ut på tiden.
Fru talman! I december 1999 tillsatte regeringen
en särskild utredare för att lämna ett förslag till hur ett
generellt system för individuell kompetensutveckling
skulle kunna utformas. Utredaren lämnade sitt betän-
kande i december förra året. Efter vad jag har erfarit
kommer eventuellt en proposition detta år. Enligt
utredningen ska systemet startas den 1 januari 2002.
Det verkar då rimligt att riksdagen har fattat beslut
under hösten.
Många av motionerna behandlar just att regering-
en ska återkomma till riksdagen med ett förslag till
individuella kompetenskonton. Vi önskar ett tillkän-
nagivande till regeringen om individuellt kompetens-
sparande. Detta rätt försiktiga påpekande kunde inte
utskottsmajoriteten svälja utan väljer ett bryskt av-
slag. Det fanns ingen vilja över huvud taget att dis-
kutera yrkandena. Vi menar i vår reservation att det är
hög tid för regeringen att återkomma med förslag till
hur ett individuellt kompetenssparande ska kunna
utvecklas. Är detta verkligen för mycket begärt?
Skulle inte riksdagen kunna stå bakom ett sådant
uttalande?
Det har nu gått två månader sedan utredningen
presenterades. Regeringen sölar som vanligt, och
ännu har inte någon remiss sänts ut till berörda.
Jag ser mycket allvarligt på det här. Det bekräftar
de rykten som nu florerar att regeringen inte avser att
sända ut utredningsförslaget på remiss. En förenklad
hantering med hearing tycks tillfredsställa regeringen.
Regeringen avser t.o.m. att endast inbjuda en begrän-
sad skara i förhållande till det antal remissinstanser
som fick svara på utredningens delbetänkande.
Enligt min mening är det av största vikt att försla-
get får en grundlig remissbearbetning. Därefter borde
det vara föremål för partiöverläggningar innan riks-
dagen fattar beslut.
Propositionshandboken behandlar beredningskra-
vet i 7 kap. 2 § regeringsformen. Jag citerar:
"Vid beredning av ett regeringsärende skall be-
hövliga upplysningar och yttrande inhämtas från
berörda myndigheter. I den omfattning som behövs
skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda
att yttra sig.
Alla komplicerade lagstiftningsärenden skall re-
gelmässigt föregås av remissbehandling."
Individuella kompetenskonton är minst sagt ett
sådant komplicerat ärende. Nitton olika lagar berörs.
Det finns visserligen utrymme för ett förenklat
förfarande med remissmöten som kan användas i
undantagsfall. Jag tycker dock att det vore mycket
olyckligt om regeringen väljer detta sätt. Ska indivi-
duella kompetenskonton införas är detta ett långsik-
tigt system som måste vara väl förankrat och som
måste ta hänsyn till många intressen. Detta kan bäst
göras genom att de som är berörda får möjlighet att
skriftligen redogöra för sina ståndpunkter.
Utredningen har visserligen haft en remissomgång
på ett delbetänkande i maj 2000. Detta kan, enligt
min mening, inte ligga till grund för ett förenklat
förfarande. En fullständig remissomgång är i ett ären-
de av denna dignitet det enda anständiga.
Nu ställer jag frågan till Laila Bjurling: Räcker en
förenklad hearing eller vill Laila Bjurling, som jag,
att också organisationer som LO, TCO eller olika
företagsorganisationer ska få avge ett skriftligt re-
missunderlag? Jag vore tacksam för ett svar på den
frågan.
Fru talman! En fråga som har diskuterats under
mycket lång tid är införandet av lärlingsutbildning.
Inte särskilt överraskande blir utskottsmajoritetens
svar att frågan är under beredning i Regeringskansli-
et. En arbetsgrupp har arbetat med frågan och kom
med en rapport i oktober 2000. Jag frågar Laila Bjur-
ling: När kommer ett förslag?
Utskottsmajoriteten hänvisar till att en försöks-
verksamhet pågår. Tyvärr är modellen ett misslyck-
ande, och ett förlängande av den skulle med stor
sannolikhet innebära att en fungerande lärlingsutbild-
ning än en gång läggs åt sidan. Det är inte accepta-
belt.
Ska en modern lärlingsutbildning komma till
stånd behövs ett ömsesidigt intresse från såväl skola
som företag. Detta brister i försöksverksamheten.
Reglerna måste dessutom medge flexibilitet och
mångfald när det gäller formerna för utbildningen.
Det som är rätt i en bransch kan vara fel i en annan.
En ny modell förutsätter även att de ekonomiska
villkoren för skolor och företag är rimliga.
De förslag som vi har redovisat i en motion av
Beatrice Ask m.fl. innebär en betydande liberalisering
av lärlingsutbildningen. Jag vill även i detta samman-
hang ta upp frågan om den kvalificerade yrkesutbild-
ningen. Det finns i dag behov av en tredubbling av
platserna i förhållande till vad som finns. Vi har för-
ordat en fördubbling av platserna. Detta borde rege-
ringen ta till sig. Laila Bjurling kan ju vidarebefordra
detta när ingen minister är här.
Avslutningsvis vill jag betona en fråga vi har häv-
dat under lång tid: avveckling av det statliga ägandet i
Lernia, tidigare AMU-gruppen.
Fram till 1986 byggde arbetsmarknadsutbildning-
en på ett delat huvudmannaskap mellan Arbetsmark-
nadsverket och Skolöverstyrelsen. Denna organisa-
tion övergavs 1986 bl.a. på grund av en oklar rollför-
delning. I stället bildades AMU-gruppen som en egen
intäktsfinansierad uppdragsmyndighet. Arbetsmark-
nadsverket övergick sålunda från att ha varit produ-
cent av utbildningen till köpare av densamma. Den 1
juli 1993 ombildades också AMU-gruppen till ett av
staten helägt aktiebolag. Förra året döptes AMU-
gruppen om till Lernia.
Vi i Moderata samlingspartiet har vid återkom-
mande tillfällen redovisat vår syn på staten som ägare
till affärsdrivande företag. Även om ambitionen är att
företagen ska drivas efter strikt kommersiella princip-
er blir ett statligt ägarskap svårt att förena med en
sund och rättvis konkurrens.
Ägarförhållandet i ett utbildningsföretag av Lerni-
as slag utgör i det avseendet inget undantag. Ett
marknadsförhållande som bygger på att staten är en
dominerande faktor på en marknad på vilken staten
själv utgör en dominerande köpare är i längden ohåll-
bart.
Än mer markant blir detta när statliga Lernia nu
även konkurrerar på personaluthyrningsmarknaden.
Lernia får gärna ha kurser i friskvård och kostråd
eller presentera "guldkockens vinnande recept", men
företaget bör göra det utan statligt ägande på en kon-
kurrensutsatt marknad.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
moderata reservationer men yrkar för tids vinnande
bifall endast till reservation 1.</pre><pre>Anf.  166  MARIA LARSSON  (kd):
Fru talman! Ej bättre börda man bär i livet än
kunskap mycken - så skrev man i Havamal på 1200-
talet, och det är en sanning som äger giltighet in i ett
nytt årtusende.
I dag är vi politiskt tämligen överens om att bygga
ett nytt system för kunskapsinhämtande. Det får be-
tecknas som ett trendbrott. Det är ett system som ska
möjliggöra och vara en del i det livslånga lärandet.
Det är inte bara bra - det är nödvändigt, dels med
tanke på den snabba halveringstid som adekvat yr-
keskunskap i dag har, dels för att ge människor nya
chanser hela livet till utveckling och utbildning.
Det kan synas som dålig planering att ödsla en
riksdagsdebatt i ett läge när ett utredningsförslag
snart ska sammanställas och bli en proposition i Re-
geringskansliet. Men eftersom jag är obotlig optimist
ser jag det här som ett tillfälle att få skicka med syn-
punkter in i det arbetet. Jag beklagar att ministern inte
i dag heller har bemödat sig om att komma för att
hämta in de synpunkterna.
Fru talman! Det har alltid funnits ett intimt sam-
band mellan kompetens och tillväxt. Där det har fun-
nits kunniga och duktiga yrkesutövare har det också
gjorts affärer. Den högsta tillväxten i Sverige under
1990-talet ägde inte rum, som man kan tro, i Stock-
holmsregionen utan faktiskt i Gnosjöregionen, trots
att den formella utbildningsnivån där är låg. Men där
finns ett gediget praktiskt kunnande och det som vi
kallar kompetens. Låt oss i dag när vi debatterar
kompetens inför framtiden inte glömma att det fak-
tiskt finns flera ingångar för kompetenshöjning, både
praktisk och teoretisk utbildning. Bägge kommer att
behövas också i framtiden.
Kontinuerlig utbildning förutsätter god tillgång till
utbildningsplatser över hela landet. Människor som
lever med familjeansvar kan förena exempelvis dagi-
sinlämning med studieliv, om den geografiska när-
heten finns. Det regionalpolitiska perspektivet måste
därför vara närvarande när vi diskuterar kompe-
tensutvecklingsfrågor.
Det är därför positivt att vi har fått fler högskolor
och ett decentraliserat högskoleväsende. De kvalifice-
rade yrkesutbildningarna har växt som svampar ur
jorden, och de måste fortsatt ha en decentraliserad
organisation. När de nu permanentas vill vi kristde-
mokrater att de får beteckningen yrkeshögskolor.
Majoriteten har i det förslag som vi gick igenom förra
veckan föreslagit att man ska ha högskolebehörighet
också för de kvalificerade yrkesutbildningarna. Vi
kristdemokrater menar att detta är felaktigt tänkt.
I dag sker en grov misshushållning med ungdomar
som får gå ut grundskola och gymnasieskola med en
Icke godkänd-stämpel, trots att många av dem skulle
ha haft möjlighet att inhämta viktiga och tillräckliga
kunskaper för livet och för arbetslivet, om de hade
fått en mer praktisk utbildning. Det är därför som vi
sedan lång tid tillbaka har slagits hårt för att få till
stånd en lärlingsutbildning. Vi måste bejaka olika
människors olika sätt att lära.
Detta gäller också utbildning som ska förvärvas
mitt i livet. Majoriteten vill enligt utredningens för-
slag uppenbarligen fortsätta att stänga ute alla dem
som inte har uppnått högskolebehörighet också från
vidareutbildning. Det är att skapa verkliga klassklyf-
tor på arbetsmarknaden. Det är dags att tänka om -
innan propositionen om kompetenskonto eller utbild-
ningskonto läggs fram.
Fru talman! Lil Ljunggren-Lönnbergs förslag till
individuella kompetenskonton finns nu för handen.
Jag kan bara instämma i Patrik Norinders tidigare
inlägg vad gäller att ett remissförfarande självfallet
bör genomföras. Visst måste det vara lite snöpligt för
regeringen att det har tagit så lång tid att få fram ett
utredningsförslag, med tanke på att pengarna har
legat och skvalpat i budgeten sedan år 2000. I två år
har de skvalpat runt där utan att komma till använd-
ning. Det måste vara genant, och kanske är det anled-
ningen till att remissförfarandet nu verkar ställas in.
Det vore intressant att få ett besked om detta från
Laila Bjurling. Det är för övrigt en hel del som skval-
par runt i Näringsdepartementet.
Vi kristdemokrater har sedan lång tid tillbaka haft
ett färdigt förslag till det som vi kallar utbildnings-
konto. Vi kallar det utbildningskonto just därför att
pengarna ska användas till utbildning. Kompetens
menar vi att man skaffar sig överallt, också på arbets-
platsen och framför TV:n. Det är olyckligt att utreda-
ren har valt beteckningen kompetenskonton. Min
förhoppning är att propositionen kommer att inne-
hålla ett annat förslag till namn.
Det är bra att utredningsförslaget är flexibelt för
den enskilde. Man kan välja belopp, man kan välja
förvaltare av kontot, man kan välja när i livet man tar
ut från det osv. Jag önskar att samma flexibilitetstän-
kande hade funnits i huvudet hos regeringen också
när den  hade utformat familjepolitiken. Då hade
föräldrarnas val kunnat stödjas i stället för att som nu
styras.
Möjlighet att avsätta löneutrymme till vidareut-
bildning med ett av staten subventionerat skatteav-
drag stärker också den som har blivit äldre på arbets-
marknaden. Här kan man fylla på med färskvara.
Många välutbildade med hög lön kommer att använda
sig av den här typen av kompetenskonton. Systemet
finns för övrigt redan i dag inom försäkringsbran-
schen.
Däremot är det inte lika attraktivt för den med låg
utbildning, som ju ofta också har låg lön. Då lever
man med snäva marginaler, har nog med att få lönen
att räcka till mat, bostad och kläder och har inte alltid
råd att tänka på framtiden och studier. De 2 500 kr
som utredaren nu föreslår ska utgöra grundplåt för
dessa gör förmodligen ingen skillnad, särskilt inte när
de kombineras med krav på tolv månaders insättning
på kontot. Anser majoriteten att det framlagda utred-
ningsförslaget är till fyllest för att stimulera dem som
har låg inkomst till vidare studier?
Fru talman! Önskvärt är att också arbetsgivaren
skjuter till medel för att kontot ska växa snabbare. Då
gäller det att skapa incitament för att så ska ske. Detta
tycker vi saknas i utredningsförslaget. Visserligen har
man sedan det första delbetänkandet kom lagt till en
avdragsrätt om 10 procentenheter på arbetsgivarav-
giften på lönesummor som avsätts. Det innebär i
praktiken 100 kronors rabatt på en avsatt tusenlapp,
jämfört med med kostnaden för 1 000 kr i utbetald
löneförhöjning. - Alltid något, men inte tillräckligt.
Utredningen föreslår att arbetstagaren ska ha be-
stämmanderätt över kontot, också över den del som
avsätts av arbetsgivaren. Det är inte rimligt att begära
att en företagare inom metallbranschen ska vara med
om att bekosta studier i t.ex. konsthistoria. Det är inte
troligt att han vill det. Det gäller åtminstone inte för
en liten arbetsgivare, alltså ett  företag där utbild-
ningsbehovet är störst.
Kristdemokraterna menar att den enskilde själv-
klart förfogar över den egenavsatta delen i ett utbild-
ningskonto. Den delen följer naturligtvis arbetstaga-
ren mellan olika arbetsgivare. Men den del som ar-
betsgivaren avsatt måste han eller hon också få ha ett
medinflytande över. Vi menar att ett samråd bör ske
mellan parterna. De pengar som avsätts av arbetsgiva-
ren bör inte följa individen utan få stanna i företaget.
Vi tror att det här är viktigt för att man ska kunna
optimera de resurser som avsätts för utbildningsinsat-
ser i samhället. Då måste starkare incitament skapas,
så att också de små företagarna tycker att det är mö-
dan värt att avsätta pengar för utbildningsinsatser.
Min fråga till Laila Bjurling är: Är majoriteten beredd
att titta på det här?
Med tanke på att det inte ska vara något remiss-
förfarande antar jag att det finns ganska många färdi-
ga förslag från majoriteten, därav  mina frågor.
Fru talman! Jag står självfallet bakom båda våra
reservationer men nöjer mig med att yrka bifall till
reservation nr 3, där kristdemokraternas förslag till
utbildningskonto finns specificerat.
(forts.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 17.58 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.</pre><pre>12 §  (forts.) Kompetensutveckling m.m. (forts.
AU6)</pre><pre>Anf.  167  MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Vi lever i en tid där utvecklingen är
häpnadsväckande. Sannolikheten att hastigheten i
samhällsutvecklingen ska påskyndas ytterligare är
hög. Det enda vi med säkerhet kan säga om framtiden
är att vi ingenting vet, men vi kan dra vissa slutsatser
av vad det är vi ser i dag och vad historien har visat.
Stenåldern tog inte slut på grund av brist på sten.
Däremot utvecklades ett kunnande utifrån gjorda
erfarenheter. De som inte tillgodogjorde sig dessa
erfarenheter och spred dem vidare till andra blev
utslagna. Genom att sprida kunskap, medvetet eller
omedvetet, har vår tids samhälle vuxit fram.
Då som nu är just möjligheten till kunskap oerhört
viktig för att ge människor möjlighet att utvecklas
men även för att de i större grad ska kunna förutse
och förbereda sig inför morgondagen. Genom det
livslånga lärandet såväl inom utbildningssystemet
som på arbetsplatsen ges en trygghet till människan,
en trygghet som lindrar mycket av den ångest och oro
som människor lider av. I stället kan trygghet skapa
förväntningar om vad framtiden har att erbjuda.
Vi i Centerpartiet vill se ett samhälle som ger alla
människor möjlighet att växa utifrån sina egna vill-
kor. Det är enligt vår uppfattning samhällets uppgift
att skapa möjligheter och förutsättningar för att detta
ska ske.
Fru talman! Sverige har sedan ett antal år befunnit
sig i en högkonjunktur, något som sedan en tid tillba-
ka har märkts på den svenska arbetsmarknaden i form
av flaskhalsar, främst inom tillväxtbranscher som IT-
och tjänsteföretagande, men även inom mer traditio-
nella former av företag inom bygg- och tillverk-
ningsindustrin. Detta i en tid där vi har haft en re-
kordhög arbetslöshet.
I den undersökning kring rekrytering som SAF
genomfört bland sina medlemsföretag visar det sig att
60 % av företagen har upplevt problem vid rekryte-
ring av arbetskraft. 24 % av företagen avstod från att
rekrytera då man inte fann arbetskraft med lämplig
kompetens. Vad detta får för konsekvenser för fram-
tida tillväxt är svårt att säga, men en rimlig gissning
är att det inte är positivt.
Orsaken till detta är till stor del den misslyckade
arbetsmarknadspolitik som regeringen har bedrivit
tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den
målsättning som statsministern presenterade vad
gäller nivån på arbetslösheten har varit en hämsko för
såväl företag som för de arbetslösa. I stället för att
försöka öka sysselsättningen har man låst in männi-
skor, som inget annat vill än arbeta, i meningslösa
åtgärder som ofta inte höjer de arbetslösas kompe-
tens. Se där hur politikens målsättningar kan motver-
ka varandra.
Nu mattas högkonjunkturen, och arbetslösheten är
fortfarande hög, högre än den någonsin varit i mot-
svarande läge under historisk tid. Utmaningen vi står
inför är enorm, och just därför är det viktigt att vi
finner nya vägar för att ta oss an utmaningen och se
möjligheterna i den.
Fru talman! En stor del av samhällsutvecklingen
kan härledas till den tekniska utvecklingen. Ny teknik
öppnar för nya möjligheter till företagande och ett
nytt arbetsliv och nya arbetsuppgifter för de anställda.
Just detta gör att det i dag är viktigare än någonsin att
både arbetsgivare och anställda bidrar till kompe-
tensutveckling genom egna insatser. Vi har i utskottet
diskuterat olika former för hur detta bidrag kan ske.
Frågan är på inget sätt enkel, framför allt på grund
av hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Det
finns stora skillnader i de förutsättningar som de
anställda har vad avser ett eget bidrag till de indivi-
duella kompetenskonton som med stor sannolikhet
kommer att införas i en nära framtid.
Det är viktigt att se möjligheterna kring kompe-
tensutvecklingen av arbetskraften. Ur ett flertal per-
spektiv kan ett system med individuella kompetens-
konton hjälpa till att lösa många problem som finns i
dag. Det kan handla om att förbättra möjligheterna till
uttag av föräldraledighet för både män och kvinnor
och att ändå kunna komma tillbaka till sin arbetsplats
med en utvecklad kompetensnivå. Det kan handla om
förbättrade möjligheter för invandrare som kommer
till vårt land att komplettera vissa delar av sina kun-
skaper så att de bättre passar svenska förhållanden,
exempelvis under arbetstid och i samråd med sin
arbetsgivare.
Kompetensutveckling är även grunden till en ökad
trygghet på arbetsmarknaden för de anställda. Genom
att kontinuerligt ha möjlighet att utveckla sin egen
kompetens, antingen genom att ta del av enbart sin
egen del av kompetenskontot eller genom att via en
överenskommelse med arbetsgivaren kunna ta del av
hela kompetenskontot, ökar arbetstagarens möjlighe-
ter att gå vidare på arbetsmarknaden. Inte minst är
detta viktigt i tider där omorganisationer, nedskär-
ningar och utläggning av verksamheter till andra
företag eller andra länder kan komma att drabba be-
fintlig arbetskraft. Detta gäller i hög grad också egen-
företagare och anställda och företagare i små företag.
Det är därför beklagligt att regeringen nu har valt
att inte låta utredningen om kompetenskonton gå på
en bred remiss. Enbart i detta betänkande och de
reservationer som har lämnats ser vi spännvidden av
de olika behov som behöver tillgodoses. Att då inte
ens få möjlighet att i skriftlig form få påpeka detta för
regeringen måste kännas frustrerande för många or-
ganisationer. Regeringen går också miste om värde-
fulla synpunkter på ett förslag som kommer att ha
stor inverkan på den framtida arbetsmarknaden.
Fru talman! Jag yrkar slutligen bifall till reserva-
tion nr 4.</pre><pre>Anf.  168  ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Strukturomvandlingen i näringslivet
ställer långtgående krav på arbetskraftens kompetens.
Det handlar om såväl breda som specialiserade kun-
skaper och färdigheter men kanske framför allt om att
kunna inhämta nya kunskaper när villkoren ändras
och tekniken utvecklas. Det finns i dag redan behov
av återkommande fort- och vidareutbildning, och det
behovet kommer säkerligen att öka.
Utbildningssystemet har som främsta uppgift att
ge en bra grund för fortsatt livslångt lärande och ska
ses som en investering för framtiden. Då räcker det
inte med åtgärder som inte leder till jobb och som den
arbetssökande upplever som bortkastade. Vi hade en
tid då vi talade om att hela samhället led av något
som skulle kunna kallas för åtgärdsfrossa.
Arbetsmarknadspolitiken har tidigare under
många år varit inriktad på att förse de stora industri-
erna med mer eller mindre utbytbar arbetskraft. En
följd av ökade krav i det framväxande kunskapssam-
hället är att krav i dag ställs på andra kunskaper och
personliga färdigheter. Det handlar inte minst om den
kommunikativa förmågan. Det spelar helt enkelt stor
roll vem man anställer. Arbetsmarknadspolitiken
måste läggas om och inriktas på den faktiska arbets-
marknad som nu växer fram.
Fru talman! Jag tror att en ny arbetsmarknad rätt
hanterad kan ge en ny och större tillfredsställelse för
de arbetssökande och de verksamma i detta arbetsliv.
Den tekniska utvecklingen och nya förutsättningar
på den internationella marknaden gör att planerings-
horisonten krymper. Arbetsgivare kan i mindre ut-
sträckning än tidigare bedöma det framtida behovet
av arbetskraft. En följd av detta är att de lediga jobb
som anmäls till arbetsförmedlingen i mycket stor
utsträckning är tidsbegränsade.
Folkpartiet har ansett att kompetensutveckling är
en viktig fråga. Vi har tidigare föreslagit att man ska
kunna ta ut något som vi kallar för friår mitt i livet för
att fortbilda sig. Fortbildningens roll är förmodligen
underskattad. Jag hörde t.ex. förre finansministern
Allan Larsson, som verkat bl.a. i Europeiska unionen,
i ett föredrag säga att under en tioårsperiod torde
80 % av den aktiva arbetskraften få en fortbildning.
Problemet, sade han, var att kanske bara 15-20 % var
beredda att gå in i ett sådant förändringsarbete och
utvecklingsarbete av den egna kompetensen.
Strukturomvandlingens krav på arbetskraftens
kompetens är mycket hög, som jag sade. Specialise-
ringen i kunskaperna är nödvändig. Det är viktigt att
nya kunskaper kan inhämtas när villkoren i arbetsli-
vet ändras och ny teknik utvecklas. Behovet av fort-
och vidareutbildning är stort, och det kommer sanno-
likt rentav att kunna accelerera.
Jag anser att möjligheten till kompetensutveckling
är en viktig fråga och föreslår att förutsättningarna
skapas för att arbetstagare ska kunna göra ett uppehåll
mitt i livet för att kunna fortbilda sig. Det här bör
regeringen beakta när den bearbetar en sådan här
fråga. Folkpartiet anser alltså att fortbildningen är
mycket angelägen. Det är bråttom, fru talman!</pre><pre>Anf.  169  LAILA BJURLING (s):
Fru talman! Det finns ett uttryck som används
väldigt ofta, och som ibland känns lite uttjatat och
nästan larvigt i all sin enkelhet. Det är uttrycket
"personalen är vår största resurs". Anledningen till att
jag tycker att det känns till intet förpliktande är att det
ofta bara är ord, men inte visar sig i det dagliga livet.
Varje anställd är en stor investering för företaget,
förvaltningen eller vilken arbetsgivare det än är. Men
hur vårdas den investeringen? När investeringen
gäller dyra maskiner så finns det alltid en plan för
underhåll och skötselanvisningar, men så är det inte
alltid när det gäller människor.
Den tillgängliga statistiken visar att kompetensut-
veckling i form av personalutbildning är mycket
ojämnt fördelad. Under första halvåret år 2000 deltog
40 % av alla förvärvsarbetande i någon form av per-
sonalutbildning. Omvänt kan man säga att 60 % av
alla förvärvsarbetande inte fick en endaste timmes
utbildning - 60 %!
Bearbetar man dessa siffror, som LO har gjort, så
visar det sig att det är nästan dubbelt så vanligt att
SACO-medlemmar deltar i personalutbildning som
att LO-medlemmar deltar. Det visar sig också att
företagets storlek har stor betydelse. Anställda vid
företag med färre än tio anställda får mindre än hälf-
ten så mycket utbildning som anställda i större före-
tag.
Det är utan tvekan så att den som redan är välut-
bildad får mer personalutbildning än den som är
lågutbildad. Skulle vi dessutom granska de deltidsan-
ställdas och korttidsanställdas andel av personalut-
bildningen så är jag övertygad om att siffrorna skulle
förskräcka.
Jag tycker att det är märkligt att arbetsgivarna inte
är mer angelägna om att se om sitt hus. Vi vet att det
inom en relativt kort tid kommer att bli brist på ar-
betskraft inom en mängd olika branscher. Då duger
det inte att låta de anställdas kunskaper bli gamla och
oanvändbara.
Det kommer inte att finnas en stor, välutbildad ar-
betskraftsreserv att ta till när kompetenskraven för-
ändras. Jag pratade med en fackligt förtroendevald
som arbetade med uppsökande verksamhet inför
Kunskapslyftet. Han hade en mycket bra fråga som
han ställde till de anställda när de diskuterade utbild-
ningsbehovet. Frågan lyder: Om du skulle söka ditt
jobb i dag, skulle du då få det?
Många av de tillfrågade var dessvärre tvungna att
besvara frågan med nej. Här borde parterna på ar-
betsmarknaden ha en stor gemensam uppgift att ta sig
an.
Även om arbetsgivaren har ansvaret för att de an-
ställda får den fortbildning och vidareutbildning som
behövs för yrket och den fortsatta anställningen så
ligger det allra största ansvaret för en välutbildad
arbetskraft på samhället. Grunden för ett utvecklat
samhälle med god tillväxt i ekonomin är välutbildade
människor. Historiskt har vi socialdemokrater alltid
fört en hård kamp för rätt till utbildning - en kamp
för att alla människor ska få tillgång till kunskap och
utbildning. Det är ett enormt resursslöseri att inte ta
vara på alla människors vilja och förmåga till utbild-
ning och kompetensutveckling.
Inte minst visar den samhällsutveckling som jag
redan har nämnt, den kommande arbetskraftsbristen,
att alla behövs och måste tas till vara. Det kräver att
samhället tar ett stort ansvar för att den generella och
allmänna utbildningen är av hög kvalitet och att den
är tillgänglig för alla.
"Tillgänglig för alla" betyder inte bara formell rätt
att söka och delta i utbildningen. Det betyder bok-
stavligt talat att alla, även människor med funktions-
hinder, ska kunna ta sig in i lokalerna och delta i
utbildningen. Det betyder också att det måste få vara
tillåtet att lära sig i olika tempon och på många olika
sätt. Det är det reguljära utbildningsväsendet som ska
tillgodose individens grundläggande utbildning från
det första året i förskola och ända upp till högsko-
lestudier. Då måste individen få delta utifrån sina
förutsättningar och på sina villkor.
Ett levande och utvecklat samhälle kräver också
återkommande chanser till utbildning i vuxen ålder.
Det är inte säkert att du vet precis vad du vill när du
ska välja inriktning redan i unga tonår. Det måste
vara möjligt att ändra sig i vuxen ålder. Du kanske
var skoltrött i tonåren och inte orkade engagera dig i
en längre utbildning. Då ska du också få nya chanser
senare i livet.
Utvecklingen och förändringen i samhället och i
arbetslivet går så snabbt i dag att de flesta av oss får
räkna med att byta yrke ett flertal gånger under vår
verksamma tid. Då är samhällets satsningar på vux-
enutbildningen av avgörande betydelse. Då handlar
det inte bara om utbudet av utbildningar, utan också
om den lagstadgade rätten att vara tjänstledig från
arbetet för att delta i utbildning och de möjligheter till
försörjning under studietiden som samhället erbjuder.
Det livslånga lärandet borde vara en realistisk möj-
lighet för alla.
I det sammanhanget vill jag understryka vikten av
den stora satsning som riksdagen gör på arbetsmark-
nadsutbildning och på Kunskapslyftet. För att före-
bygga flaskhalsar i arbetslivet och för att undvika
arbetskraftsbrist så långt det går måste de lediga job-
ben och de arbetslösa människorna passa ihop. I det
sammanhanget blir arbetsmarknadsutbildningen ännu
viktigare framöver.
Redan nu utbildas många arbetslösa till bristyrken
inom vården, IT, pedagogik osv. Men ibland kan det
vara lämpligt att även låta redan anställda få delta i en
bristyrkesutbildning. Försök med detta har gjorts och
håller på att utvärderas av departementet.
Fru talman! För oss socialdemokrater är det själv-
klart att samhället ska erbjuda en bra utbildning till
alla från förskolan till högskolan. De arbetslösa ska
erbjudas arbetsmarknadsutbildning för att bli attrakti-
va på arbetsmarknaden, vuxenutbildningen ska ge
alla chansen till det livslånga lärandet och parterna på
arbetsmarknaden bör ha ett gemensamt intresse av att
se till att alla anställda får utveckla sin kompetens i
arbetet.
Som ett komplement till detta och som, kan man
säga, grädde på moset vill vi också ytterligare under-
lätta för individen att kompetensutvecklas i vuxen
ålder. Därför har riksdagen avsatt pengar i budgeten
för år 2000 och år 2001 för att stimulera till individu-
ell kompetensutveckling. Men hur de pengarna ska
användas vet vi ännu inte.
En utredning har lagt fram förslag om ett indivi-
duellt kompetenssparande som innebär att både de
enskilda anställda och arbetsgivaren får viss stimu-
lans att avsätta pengar till kompetensutveckling. Ut-
redningen bereds inom Näringsdepartementet och
utskottet vill inte i dag ta ställning till detta, utan
avvaktar en eventuell proposition i ärendet. För oss
socialdemokrater är det av största vikt att ett kom-
mande system är rättvist i ett fördelningspolitiskt
perspektiv och att det medverkar aktivt till det livs-
långa lärandet.
Det livslånga lärandet betyder inte alls bara for-
mell utbildning. Mycket av kompetensutvecklingen
sker dagligen genom att arbeta tillsammans och lära
av varandra. Hur än kompetensutvecklingen sker får
det aldrig vara för sent i socialdemokraternas Sverige.
Du ska alltid få en ny chans.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet.</pre><pre>Anf.  170  PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Jag ställde i mitt anförande en fråga
till Laila Bjurling vad hon ansåg vara rätt, om utred-
ningens förslag ska gå på remiss eller om det enbart
ska vara en hearing. Laila Bjurling har nu haft en
timme på sig att fundera på den frågan. Jag skulle
gärna vilja ha ett svar. Anser Laila Bjurling att utred-
ningens förslag ska gå ut på en stor, bred remissom-
gång, eller anser hon att det bara ska vara en hearing?
Laila Bjurling har talat så väl om utbildningens
välsignelse och betydelse - någonting som vi alla
håller med om och som vi alla har sagt i våra anfö-
randen. Jag kan då meddela att näringslivet satsar mer
än vad gymnasier och grundskola gör. Man satsar
ungefär 50 miljarder i kompetensutveckling.
Vidare tog Laila Bjurling fram att en SACO-
medlem utnyttjar utbildningsmöjligheten mer än en
LO-anställd. Jag förstår det. Den LO-anställde, med
en lägre inkomst, har svårare att få möjlighet att
kompetensutveckla sig. En stor del av orsaken till det
är skattesystemet. Efter skatt finns det inte mycket
kvar att öka kompetensen med. Därför är det viktigt
att vi nu får någon form av möjlighet för alla att
kompetensutveckla sig. Individuella kompetenskon-
ton är en möjlighet. Regeringen har dragit på den här
frågan under många år, och det är synd att det inte har
kommit något förslag än.</pre><pre>Anf.  171  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Patrik Norinder sade en hel del i sitt
anförande, bl.a. i fråga om remiss eller ej. Det är
regeringens fråga. Jag tänker inte här lägga mig i hur
regeringen behandlar den frågan. Om man följer
regeringsformen eller inte får visa sig sedan, men jag
känner mig ganska trygg och övertygad om att rege-
ringen kommer att följa regeringsformen, som Patrik
Norinder tidigare läste högt ur.
Patrik Norinder sade också i sitt anförande att vi
har jobbat i många år med det här, och han tog upp en
diskussion om att redan 1998 hade Kristina Zakrisson
sagt att en utredning pågick. På Patrik Norinder lät
det som om ingenting hade hänt sedan 1998. Hade
han läst utskottets betänkande skulle det ha framgått
med all önskvärd tydlighet att det har kommit förslag
och beslut efter utredningen 1998, nämligen om
Växtkraft Mål 3 i de europeiska socialfonderna.
Även om det är så att näringslivet satsar
50 miljarder - jag har ingen anledning att betvivla
den summa som Patrik Norinder tar fram - är den
ojämnt fördelad. Det var det mitt anförande gick ut
på. De flesta människor får ingen som helst utbild-
ning i sitt yrke, och det har inte ett dugg med skatten
att göra. Det beror på att arbetsgivarna inte satsar på
alla grupper. 60 % av de anställda fick inte en enda
timmes fortbildning i sitt jobb.</pre><pre>Anf.  172  PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Det är anmärkningsvärt om Laila
Bjurling tror att jag inte har läst utskottets betänkan-
de. Det var en rätt onödig kommentar.
Fortfarande anser jag att Laila Bjurling är mig
svaret skyldig på frågan om hon anser att det bästa är
att ha en bred remissomgång. Laila Bjurling är Soci-
aldemokraternas talesman i den här frågan och borde
kunna ta ställning till det, inte bara hänskjuta till
regeringen. Det är en oerhört viktig fråga om vi ska få
en bred remissomgång. Att försöka gena och bara ha
en hearing i ett så här stort och viktigt ärende är inte
acceptabelt. Det borde Laila Bjurling åtminstone
kunna ha någon åsikt om. Att bara stå här och säga att
hon hänskjuter till och litar på regeringen är inte
tillfredsställande.
Jag vill fortfarande ha svar på frågan: Vad tycker
Laila Bjurling? Vad tycker den socialdemokratiska
gruppen att man ska ha? Är det riktigt att ha den
breda remissomgång som man kan fordra i ett så här
komplicerat ärende? Var snäll och svara mig på den
frågan!</pre><pre>Anf.  173  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Jag kan återigen konstatera att Patrik
Norinder ägnar sig mer åt vad regeringen ska göra än
vad riksdagen ska göra. Jag står här som representant
för den socialdemokratiska riksdagsgruppen i den här
frågan. Regeringen har på sitt ansvar att lägga fram
förslag till riksdagen i den här frågan om den finner
det lämpligt. Vi kan inte tvinga den att göra det uti-
från en utredning.
Jag vet inte varifrån Patrik Norinder får sina upp-
gifter. Såvitt jag vet är det inte alls beslutat och klart
än om det ska bli en remiss eller en hearing och vilka
som i så fall ska vara med. Men vi kan konstatera att
det delbetänkande som utredningen om det individu-
ella kompetenssparandet har lämnat ifrån sig har varit
ute på en väldigt bred remiss. Därmed inte sagt att jag
tycker att det räcker - det tar jag inte ställning till i
dag. Det har varit en mycket bred remiss, och alla har
haft chansen att tala om vad de tycker i den frågan.
Därefter har utredningen kommit med ett slutbetän-
kande där man har tagit hänsyn till de inkomna sva-
ren från remissinstanserna. Såvitt jag vet kommer
regeringen att bestämma sig i nästa vecka hur man
ska gå vidare i den här frågan.</pre><pre>Anf.  174  MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag vill bara anknyta till det svar som
Laila Bjurling just lämnade. Jag tolkar då Laila Bjur-
ling på det sättet att hon inte tycker att det vore till-
räckligt om man bara hade en hearing. I avvaktan på
beslutet, som väntas komma nästa vecka, hoppas jag
att detta också kvarstår i Laila Bjurlings minne.
Jag hade samma inriktning i en del av mitt anfö-
rande som Laila Bjurling hade i sitt, nämligen att de
som är lågt utbildade också ofta är lågt avlönade och
därmed har mindre möjligheter att avsätta löneut-
rymme för studier. Jag tycker att det är nödvändigt att
i framtiden se till att också de här grupperna får del
av en bra kompetensutveckling.
Därför hade jag en fråga i mitt anförande, och den
berörde inte Laila Bjurling över huvud taget i sitt
inlägg. Jag ställde frågan till Laila Bjurling som före-
trädare för den socialdemokratiska riksdagsgruppen:
Anser Laila Bjurling att utredningens förslag är till-
fyllest när det gäller de lågutbildades  och lågavlöna-
des möjligheter till kompetensutveckling?</pre><pre>Anf.  175  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! I mitt anförande, som jag nyligen har
avslutat, hade jag med ett fördelningspolitiskt krav på
det förslag som ska komma vad gäller individuellt
kompetenssparande. Precis som Maria Larsson säger
här har den som har väldigt låga inkomster mindre
möjligheter att avsätta några större belopp för sin
eventuella kompetensutveckling. Därför har vi sagt
att det måste vara ett fördelningspolitiskt bra förslag
som kommer, med bra fördelningsprofil på det hela.
Däremot har vi i utskottsgruppen i dag inte tagit
ställning till hur det ska se ut, utan vi avvaktar det
förslag som nu bereds i regeringen och ser vad de
kommer fram till.</pre><pre>Anf.  176  MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag tycker att det finns en viss und-
fallenhet i Laila Bjurlings sätt att svara. Nyss åbero-
pade Laila Bjurling att hon inte på något sätt var
företrädare för regeringen. Men då menar jag att det
är fegt att som företrädare för den socialdemokratiska
riksdagsgruppen huka hela tiden.
Ni måste ju, liksom vi kristdemokrater, ha tittat på
det förslag som har lagts om ett individuellt kompe-
tenssparande och ha synpunkter på detta. Jag tycker
att det vore renhårigt att ni redovisade hur ni ser på
möjligheten för de lågutbildade att få del av kompe-
tensutbildning, de 2 500 kr som har tillförts förslaget
sedan det första delbetänkandet kom. Ni måste väl
som socialdemokrater ha möjlighet att hela tiden gå
in i utredningen och diskutera med den ensamutreda-
re som har suttit.
Jag vill faktiskt ha ett besked på den här punkten:
Är förslaget tillfyllest sett ur riksdagsgruppens per-
spektiv? Är ni nöjda med förslaget? Det måste ni ha
diskuterat och tagit ställning till. Jag tycker att det är
fegt att hela tiden hänskjuta det och säga att ni väntar
på vad regeringen tycker. Finns det ingen som är
rakryggad bland de socialdemokratiska riksdagspoli-
tikerna?</pre><pre>Anf.  177  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Maria Larsson får nog finna sig i att
vänta på att vi i den socialdemokratiska riksdags-
gruppen talar om vad vi tycker tills det finns skäl för
oss att tala om det. Maria Larsson kan inte kräva att
riksdagsgruppen ska tala om detta. Det finns inget
förslag att tycka någonting om. Det är inget förslag
framlagt på riksdagens bord över huvud taget i denna
fråga.
Däremot finns det beslut i riksdagen om att man
ska satsa pengar för att stimulera den individuella
kompetensutvecklingen. Att man ska avsätta pengar
för individuell kompetensutveckling har vi socialde-
mokrater drivit fram tillsammans med våra samar-
betspartier.
Den dagen som det finns ett förslag för den soci-
aldemokratiska riksdagsgruppen att ta ställning till
kommer Maria Larsson också att få veta vilket ställ-
ningstagande vi har gjort.</pre><pre>Anf.  178  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det ska bli väldigt in-
tressant att få denna proposition förhoppningsvis till
hösten, för det är väldigt angeläget. Vi har i Kun-
skapslyftet, som Centerpartiet satte i gång tillsam-
mans med Socialdemokraterna för några år sedan, sett
att det behövs mycket utbildning framför allt för de
människor som har den lägsta utbildningsnivån.
Här finns pengar avsatta. Jag hoppas att insatserna
kommer att få den rätta inriktningen. Det är viktigt att
man lägger de pengarna på de människor som både
har den lägsta lönen och för det mesta också den
kortaste utbildningen.
Vad jag vill fråga Laila Bjurling om är hur inci-
tamentet ser ut för arbetsgivarna i detta fall. Kommer
man att få tillräckligt stor ekonomisk eller annan
fördel så att man kommer att acceptera och bidra till
detta system? Har ni funderat mycket på dessa frå-
gor? Om detta ska få ordentligt genomslag tror jag att
arbetsgivarparten är minst lika viktig som löntagar-
parten och regeringen.</pre><pre>Anf.  179  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte riktigt se att Centerpartiet
skiljer sig från utskottets majoritet i någon större
omfattning i denna fråga. Det är individens egen vilja,
individens förmåga och behoven som ska styra an-
vändningen av kompetenskontona. Vi vet i dag inte
riktigt hur det ska utformas. Det är därför man till-
sätter en utredning. Det är därför man har remisser.
Det är därför man har hearingar. Man vill reda ut hur
systemet kan konstrueras så att det blir fördelnings-
politiskt riktigt och rätt.
Jag vill återigen upprepa att fördelningsprofilen är
oerhört viktig. Det är viktigt att även anställda i små
företag får denna chans. När det gäller personalut-
bildning vet vi att det inte ser ut så. Som jag sade
redan i mitt anförande får de som är anställda i före-
tag med färre än tio anställda bara hälften så mycket
fortbildning och personalutbildning i sitt jobb som de
som är anställda i större företag. Det är inte rimligt.
Ändå ska vi komma ihåg att det individuella
kompetenssparandet bara är en liten del av den möj-
lighet till utveckling och livslångt lärande som män-
niskor ska ha. Det allra största och viktigaste vi har är
ju det reguljära utbildningssystemet. Det individuella
kompetenskontot kommer bara att vara, som jag sade
i mitt anförande, grädde på moset. Det kommer inte
att ha någon livsavgörande betydelse, utan det är de
reguljära grundläggande och generella systemen som
är allra viktigast för de lågavlönade.</pre><pre>Anf.  180  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tycker fortsatt att detta är en in-
tressant diskussion. Jag vill fråga hur man ska koppla
ihop det reguljära utbildningssystemet och studiefi-
nansieringssystemet med det kompetenssparande som
vi kommer att få nu.
Som jag ser det ligger det ganska stora problem i
att utnyttja det reguljära studiefinansieringssystemet.
Det är inte avpassat efter människor som har arbete
och försörjningsplikter. Det är dessutom inte hållbart
i längden om man skulle få en alltför stor ökning av
antalet studerande med den studiefinansieringen.
Hur ser Laila Bjurling på den avvägningen? Jag
förstår att det kan vara lite svårt, för jag är inte heller
klar över det. Men jag tror att det är viktigt att vi
funderar i dessa banor också.</pre><pre>Anf.  181  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Där är vi helt överens, Margareta An-
dersson och jag. Det är viktigt att man tittar på hur det
ska användas. Det är därför vi har gjort en utredning,
och det är därför vi väntar på att se vad ett sådant
system kan ge.
Jag kan mycket väl föreställa mig, utan att på nå-
got sätt ta ställning, att det individuella kompetens-
kontot kan användas på toppen av ett studiemedel
eller en annan studiefinansiering just för de grupper
som Margareta Andersson tar upp, som i dag har
svårigheter att över huvud taget få tillgodogöra sig
det studiesociala system vi har. Det kan jag se som ett
sätt att använda pengarna.
Jag tror, som jag tidigare har sagt, inte att det får
någon världsomstörtande betydelse. Så stora summor
kommer det inte att handla om. Det är de generella
välfärdssystemen och generella utbildningsystemen
som fortfarande måste ligga till grund för det livs-
långa lärandet.</pre><pre>Anf.  182  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Politikerområdena är ju bredare än
vad man kan tro, och mycket hänger ihop. Jag kan ge
Laila Bjurling rätt i att välfärd och god tillväxt hör
samman. Det förutsätter också mycket kunniga med-
arbetare, och därför blir utbildningsfrågorna viktiga.
Nu sade Laila Bjurling att lika och, förutsatte jag,
rättvis utbildning från förskola till högskola är själv-
klart för socialdemokraterna. Då reser sig frågan om
det är bra. Grundskolan är i någon form av kris. Det
går ut alltför många som inte har klarat normalkursen.
Gymnasiekurserna är enligt min mening väl fyr-
kantiga. Det är denna likriktning som gör att vi får de
många skoltrötta som jag förstod att också Laila
Bjurling kände bekymmer för.
Jag tror att det vore bra med en flexibilitet på
gymnasieskolan som innebar att man skulle kunna få
vänta in en komplettering genom att komma ut i ar-
betslivet ett tag. Då tror jag att många upplever att de
behöver en förnyad fortbildning och att de behöver
komma längre.
Jag skulle vilja efterlysa att man från socialdemo-
kratiskt håll på en rad goda bevekelsegrunder öppnar
för en större flexibilitet när det gäller både skolområ-
det och fortbildningsområdet.</pre><pre>Anf.  183  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! När vi pratar om flexibilitet i utbild-
ningsväsendet har jag svårt att se vad Elver Jonsson
egentligen menar. Vad är det som brister i flexibili-
teten i dag? Vilka hinder finns det för flexibiliteten?
Vi kan titta t.ex. på alla utbildningar som har getts
i olika former i Kunskapslyftet. Det finns inga grän-
ser för flexibiliteten. Det gäller tiden utbildningen är
förlagd till. Det gäller innehållet. Det gäller pedago-
giken. Det gäller metodiken. Man kan räkna upp
precis vad som helst. Det finns hur många alternativ
som helst, och tusen blommor blommar inom Kun-
skapslyftet. Det finns inga formella hinder.
Jag är medveten om att det i vissa fall fordras
mycket mer fantasi av de inblandade - både av lärare,
skolpolitiker och rektorer, t.ex., som bestämmer i
skolväsendet. Men de formella hindren finns inte.
Vill man på något sätt vara flexibel och hitta nya
metoder och nya pedagogiker är det väldigt välkom-
met.</pre><pre>Anf.  184  ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är som Laila Bjurling säger; det
finns inga formella hinder. Men jag uppskattar att hon
säger att vi ändå borde släppa loss lite större fantasi,
för att travestera "Släpp fångarne loss, det är vår".
Mångfalden är en god liberal tanke som jag hyllar.
Laila Bjurling undrar vad jag menar med brist på
flexibilitet. Jag tror t.ex. att gymnasieskolan har allt-
för lite av yrkesförberedande inslag, som gör att den
blir alltför teoretisk. Det gör att många avnämare
sedan mycket snabbt måste se till att få till stånd en
kompletterande utbildning, så att den anställde ska
kunna gå in i de befattningar där utbildning krävs.
Jag hör ofta socialdemokrater - också Laila Bjur-
ling - säga att man ska avvakta en utredning. Jag
tycker, fru talman, att det vore bra om våra utskott
och därmed riksdagen gav tydligare principiella sig-
naler som kunde bli till vägledning också för en rege-
ring som vi i och för sig kan hysa respekt för. När det
gäller den mycket omtalade remissfrågan i denna
debatt tror jag att en klok slutsats från regeringen
vore att man ska låta det bli en rejäl remissrunda.</pre><pre>Anf.  185  LAILA BJURLING (s) replik:
Fru talman! Vad det gäller den flexibilitet som
finns i gymnasieskolan kan jag hålla med Elver Jons-
son till viss del: Det kunde vara lite mer fantasi, lite
roligare, lite mer idéer. Däremot håller jag inte med
om att den inte är yrkesförberedande. Det beror ju
alldeles på vilka utbildningar vi tittar på. Det finns
mängder av utbildningar inom gymnasieskolans ram
som är direkt yrkesförberedande och där man, natur-
ligtvis efter en sedvanlig inskolningstid i yrket, kan
sätta i gång och jobba självständigt ganska snabbt.
Det finns också exempel på ganska många utbild-
ningar där man numera jobbar tillsammans från nä-
ringslivet och gymnasieskolan för att se till att ge
eleverna så god förberedelse de någonsin kan få innan
de kommer ut till det självständiga arbetet i arbetsli-
vet. Vi har också den nya kvalificerade yrkesutbild-
ningen, som vi har pratat om tidigare i dag. Där är det
ju väldigt tajt mellan näringslivet och utbildningsan-
ordnarna.
Visst finns det många sådana exempel, men jag
välkomnar gärna ännu fler. Det är ingen tvekan om
det.</pre><pre>Anf.  186  CARLINGE WISBERG (v):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar ett
antal motioner som tar upp frågan om kompetensut-
veckling i arbetslivet. Motionerna är vid det här laget
ganska gamla. De härrör sig från 1998, 1999 och
2000. Samtliga motioner avslås mot bakgrund av det
arbete som redan pågår inom Regeringskansliet. Jag
ska inte här kommentera de motioner som föreligger
till behandling på annat sätt än att jag noterar att vi
som parti står bakom utskottets förslag till avslag.
Vänsterpartiet har inte några egna motioner som
behandlas i det här betänkandet. Det innebär dock
inte att vi inte skulle ha någon uppfattning i denna
fråga. Vänsterpartiet har satt särskilda avtryck i kom-
petensutvecklingsfrågan bl.a. på det sätt som vi kan
läsa om just i det här betänkandet, nämligen skatte-
växling för kompetensutveckling. Vänsterpartiet
kommer även fortsättningsvis att på olika sätt arbeta
för att nödvändiga resurser skapas i samhället för
detta ändamål.
Varför är det då så viktigt med kompetensutveck-
ling? Svaret är naturligtvis givet. Man kan formulera
svaret på det sätt som görs i betänkandet. Man kan
också säga att det handlar om vår fortsätta existens
som välfärdsnation. Man kan också säga att kompe-
tensutveckling är ett viktigt inslag i en arbetslöshets-
förebyggande politik. Man kan även säga att det
handlar om en väsentlig del i fördelningspolitiken, då
det ingår som ett led i det livslånga lärandet för att
åstadkomma det som arbetarrörelsen definierar som
det goda livet.
En del av de här sakerna är vi i kammaren kanske
överens om, andra inte.
Det är viktigt att samhället har kraft att forma en
politik som understöder det livslånga lärandet i olika
former - genom att tillskapa ekonomiska resurser,
genom annan lagstiftning som möjliggör tjänstledig-
het för förkovran och t.o.m. för att prova andra jobb.
Det handlar alltså om att samhället formar en arbets-
rättslig lagstiftning som är produktiv för kompe-
tensutvecklingen i stort.
Det kan också innebära att man begränsar eller
omöjliggör det som nu börjar uppstå på arbetsmark-
naden, nämligen att äldre arbetstagare sägs upp från
sina arbeten som de haft under många år enbart för att
arbetsgivarna tycker att de inte har rätt kompetens.
Vi skulle i det här sammanhanget också kunna fö-
ra ett resonemang, precis som Laila Bjurling tidigare
gjorde, om den ojämlika fördelning av resurser för
kompetensutveckling som bl.a. LO redovisat. Utan
tvekan är det så att LO-medlemmar får mindre än
andra grupper, och inom LO-gruppen är det kvinnor-
na som får absolut minst.
Man kan ställa frågan: Varför är det så, och vad
kan vi göra åt det här förhållandet? Vad vi kan kon-
statera är att det inte löses genom ett marknadseko-
nomiskt tänkande. Då lägger jag också in ett tänkande
som baseras på diverse laborationer med skattenivåer.
Kompetens och kompetensutveckling handlar inte
enbart om teoretisk kunskap. Det handlar också om
praktisk kunskap, men även om social kompetens och
kompetensutveckling. Arbetslivet handlar i stor ut-
sträckning i dag om kollektiva insatser för att nå vissa
givna målsättningar. Det handlar alltså om att grupper
av människor presterar någonting gemensamt. Hur
utvecklar vi den kunskapen och den förmågan?
Som en brist på social kompetens kan det anses
vara som vi de senaste dagarna har läst om i tidning-
arna, nämligen att unga kvinnor av sina eventuellt
blivande arbetsgivare tvingas skriva på kontrakt där
de under ett visst antal år förbinder sig att inte skaffa
barn. Det goda livet, eller det goda arbetet, förutsätter
givetvis någon form av harmoni i tillvaron. Då kan
det inte vara acceptabelt med arbetsgivare som lägger
sig i den enskildes familjebildning. Detta är också en
fråga om social kompetens. Har sådana arbetsgivare
ett tillräckligt mått av social kompetens? Svaret är
givetvis nej. Dessvärre är det knappast heller att be-
trakta som tillväxtbefrämjande.
Fru talman! Vi kan alltså konstatera att frågan om
kompetensutveckling tangerar många områden i sam-
hället, inte enbart frågan om teoretiska kunskaper och
kompetenskonton utan också frågan om sociala kun-
skaper.
Vi kan också konstatera att det är många aktörer
som har ett ansvar för det här området. Vi som be-
slutsfattare har att stifta lagar om t.ex. arbetsrätt,
tjänstledighet och annan ledighet men också att ställa
nödvändiga ekonomiska resurser till förfogande för
olika former av utbildningsalternativ och även bra
studiefinansieringssystem. Arbetsmarknadens parter
har ansvaret för att skapa avtal och regelverk som
garanterar personalen en nödvändig, kontinuerlig
kunskapsinhämtning och att den kommer alla till del.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet. Jag konstaterar också att jag i
förhållande till planeringen har sparat tid så att perso-
nalen får sluta aftonen något tidigare.</pre><pre>Anf.  187  PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om re-
missförfarandet på utredningen om individuellt kom-
petenssparande. Socialdemokraternas representant
sade att det inte var bestämt än i regeringen hur detta
ska gå till - om det ska bli en hearing eller om det ska
bli ett remissförfarande som är betydligt mer omfat-
tande. Enligt mina uppgifter har man redan fattat
beslut, men desto bättre om man inte har gjort det.
Hur ställer sig Vänsterpartiet till den här frågan?
Vi har här hört en rätt bred uppfattning om att man
tycker att det vore olyckligt om det inte blir det breda
remissförfarande som en sådan här stor fråga fordrar.
Det är enligt utredningen 19 lagförslag som ska be-
handlas, och detta tänkte man alltså fuska undan med
en enkel hearing från regeringens sida. Hur ställer sig
Carlinge Wisberg till den här frågan?</pre><pre>Anf.  188  CARLINGE WISBERG (v):
Fru talman! Som Patrik Norinder väl känner till
har jag inte något behov av att agera försvarsadvokat
för regeringen. Jag kan väl hävda en rent principiell
uppfattning i frågan. Den är ganska enkel. I min värld
tycker jag att om man ska fatta beslut i olika frågor är
det viktigt att också se till att det finns ett så rejält
underlag som möjligt för ett ställningstagande. Om
det kräver ett remissförfarande, ska det naturligtvis
göras. Om det inte kräver ett remissförfarande, utan
det kan lösas på ett enklare sätt, är det fullt möjligt att
använda sig av det enklare sättet.
Min uppfattning i det här fallet landar på att det
vore att föredra ett traditionellt remissförfarande i
frågan.</pre><pre>Anf.  189  PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Jag tackar Carlinge Wisberg för detta
raka besked. Det är strongt gjort att ta ställning till en
så svår fråga på stående fot.
Jag uppfattade i dag att det bland de politiska par-
tierna finns ett stort underlag för att det ska vara en så
bred remissrunda som möjligt. Jag hoppas att Laila
Bjurling kan vidarebefordra det till regeringen, så att
vi får en så grundlig beredning av kompetenssparande
som möjligt. Det här berör så många. Det berör indi-
vider. Det berör hur en småföretagare ska kunna
använda sig av ett kompetenssparande - om det finns
möjligheter. Det är incitament för småföretagare,
incitament för individer, att öka sin kompetens precis
på det sätt som Laila Bjurling sade. Jag tackar Car-
linge Wisberg för hans ställningstagande.</pre><pre>Anf.  190  MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag tycker att det var skönt och befri-
ande att höra att Vänsterpartiets företrädare är mindre
auktoritetstrogna än sina regeringskamrater.
Därför tar jag mig friheten att ställa nästa fråga.
Här finns utredningen Individuellt kompetenssparan-
de. Det vore intressant att få belyst Vänsterpartiets
syn på vad som är positiva inslag i utredningsförsla-
get och vad som är negativa inslag där Vänsterpartiet
tänker agera för att förbättra villkoren i ett eller annat
avseende.</pre><pre>Anf.  191  CARLINGE WISBERG (v):
Fru talman! Vi som parti har inte bildat oss en de-
finitiv uppfattning om förslaget. Vi har inte diskuterat
det så att vi konkret säger att det här tycker vi är rim-
ligt och det här vill vi ändra på.
Det som jag generellt kan peka på som negativt i
förslaget är den mindre ambitiösa fördelningsnivå
som vi kan se återspeglas i förslaget. Det är mycket
tveksamt om de summorna som finns där för stora
grupper i det här fallet skulle stimulera att gå in i ett
utbildningssystem. Vi tror att det behövs en skarpare
fördelningsprofil på förslaget än vad som kan läsas ut
nu. Efter att ha hört föregående talare tror jag att det
finns goda möjligheter att på den politiska nivån
resonera ihop sig i den frågan.</pre><pre>Anf.  192  MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag tackar för inlägget och avstår från
vidare replik.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 februari.)</pre><pre>13 §  Behandling av personuppgifter i Tullver-
kets brottsbekämpande verksamhet</pre><pre>Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU21
Behandling av personuppgifter i Tullverkets brotts-
bekämpande verksamhet (prop. 2000/01:54).</pre><pre>Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 22 februari.)</pre><pre>14 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Förslag
2000/01:RB2 Fullmäktiges i Riksbanken förslag till
disposition av Riksbankens vinst för räkenskaps-
året 2000 m.m.</pre><pre>Redogörelse
2000/01:ER1 Redogörelse från Sveriges delegation
vid Europarådets parlamentariska församling</pre><pre>15 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 20 februari</pre><pre>2000/01:271 av Carl G Nilsson (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Jordbruksdepartementets roll i produktionen av pub-
lic service-TV-program
2000/01:272 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Public service-företagens oberoende</pre><pre>den 21 februari</pre><pre>2000/01:273 av Lars Gustafsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Narkotikapolitiken
2000/01:274 av Marianne Samuelsson (mp) till utri-
kesminister Anna Lindh
Sudan
2000/01:275 av Margareta Andersson (c) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Lönebidragets framtid
2000/01:276 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Skolplikten</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 6 mars.</pre><pre>16 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 21 februari</pre><pre>2000/01:764 av Marianne Jönsson (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Miljöhälsorapport 2001
2000/01:765 av Rolf Olsson (v) till socialminister
Lars Engqvist
Prioriteringar i vården
2000/01:766 av Marina Pettersson (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Underhållsstödet
2000/01:767 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsmi-
nister Göran Persson
Toppmötet i Stockholm den 23-24 mars
2000/01:768 av Lars Hjertén (m) till statsminister
Göran Persson
Officiella språk inom den Europeiska unionen
2000/01:769 av Marianne Samuelsson (mp) till utri-
kesminister Anna Lindh
Vapenexport till Chile
2000/01:770 av Lennart Gustavsson (v) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Skolpersonalens agerande vid lagstridiga kommunbe-
slut
2000/01:771 av Eva Flyborg (fp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Bolag med offentligt ägande och konkurrens
2000/01:772 av Rosita Runegrund (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Sjuksköterskebristen
2000/01:773 av Ulla-Britt Hagström (kd) till finans-
minister Bosse Ringholm
Hemlösa och folk- och bostadsräkningen</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 6 mars.</pre><pre>17 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 21 februari</pre><pre>2000/01:635 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Extrakostnader för skogsnäringen
2000/01:653 av Ola Karlsson (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Utövandet av statens ägande i Vattenfall
2000/01:654 av Karin Falkmer (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Resurser till konsekvensanalyser
2000/01:655 av Karin Falkmer (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
OECD-granskning
2000/01:663 av Johnny Gylling (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Järnvägstrafiken till och från Blekinge
2000/01:667 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Debiteringsrutiner hos RFV
2000/01:669 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Friskvård betald av arbetsgivaren
2000/01:672 av Bertil Persson (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Travsporten
2000/01:678 av Inga Berggren (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Småföretagens problem med kommunala bolag
2000/01:679 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Reklamskatten
2000/01:680 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Sänkt ölskatt
2000/01:681 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansminister Bosse Ringholm
OECD-rapporten
Sverige
2000/01:683 av Sten Tolgfors (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Förslaget om  pappamånader
2000/01:684 av Sten Tolgfors (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Nya Livet
2000/01:685 av Sten Tolgfors (m) till socialminister
Lars Engqvist
Den nya fattigdomen
2000/01:689 av Rolf Gunnarsson (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Ekonomiska ersättningar till gode män och förvaltare
2000/01:692 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Ingela Thalén
Deltidssjukskrivning vid studier
2000/01:707 av Sten Tolgfors (m) till socialminister
Lars Engqvist
Omfördelningspolitiken
2000/01:712 av Jan-Evert Rådhström (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Statens ansvar för SAS ur ett näringspolitiskt per-
spektiv
2000/01:714 av Kent Härstedt (s) till justitieminister
Thomas Bodström
Alkoholsmuggling
2000/01:718 av Göran Norlander (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Kapitalförsörjning för glesbygdsföretagare
2000/01:719 av Elizabeth Nyström (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Riksväg 45
2000/01:720 av Lena Ek (c) till försvarsminister
Björn von Sydow
Tillgång till reservaggregat
2000/01:722 av Inger Strömbom (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Konsekvenser av det ökade antalet rån
2000/01:730 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Ingela Thalén
Pensionärerna och fastighetsskatten
2000/01:731 av Birgitta Carlsson (c) till statsrådet
Ingela Thalén
Föräldraförsäkringen för studenter
2000/01:740 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Oförsäkrad servicehandel</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 6 mars.</pre><pre>18 §  Kammaren åtskildes kl. 19.55.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 §
anf. 33 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 78
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 122 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.56,
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.58 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>