Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:66

Onsdagen den 14 februari

Kl. 9.00 - 10.33

---

13.00 - 13.11

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 8 februari.
2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Redogörelse
2000/01:RB1 till finansutskottet

Motioner
2000/01:U6-U8 till utrikesutskottet
2000/01:L7 till lagutskottet

3 § Hållbara Sverige

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU10
Hållbara Sverige (skr. 2000/01:38).

Anf. 1 LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Skrivelsen Hållbara Sverige som vi
ska debattera i dag är en redogörelse från regeringen
om ett antal projekt för en ekologiskt hållbar utveck-
ling, eller snarare en beskrivning av verkligheten så
som regeringen ser den. Denna beskrivning skiljer sig
inte mycket från den årliga redogörelse som görs i
budgetpropositionen. Frågan är om inte skrivelsen
snarare har bidragit till en sämre miljö än till en bätt-
re. Sakligt sett bidrar den inte till något nytt, men
däremot har den påverkat miljön negativt genom den
onödiga pappersförbrukningen och all energiförbruk-
ning som har krävts för att skriva, trycka, kopiera,
mejla m.m.
Vi moderater har sju reservationer som vi har lagt
fram för att vi inte instämmer i riksdagsmajoritetens
beskrivning av miljöarbetet. Vi står bakom alla dessa
reservationer, men jag väljer att yrka bifall till endast
reservationen 2 under punkt 4.
Allemansrätten har vi debatterat ett antal gånger i
denna kammare. Det finns i dag inget parti som vill
att allemansrätten ska försvinna. Dock finns det ett
par partier, däribland vi moderater, som kräver att
allemansrätten inte får missbrukas. Det är ett faktum
att det finns individer i Sverige i dag som dragit ut
allemansrätten lite väl långt. De använder andras
mark eller vatten till att bedriva kommersiell verk-
samhet. Det är verksamheter som ofta går ut över
miljö och natur. Människor känner inte samma ansvar
för sådant de själva inte äger. Genom att sätta ägande-
rätten ur spel på detta vis bedrivs det rovdrift på natu-
ren på en del platser. Det mest märkliga är att majo-
riteten i riksdagen totalt ignorerar problemet. Att
Socialdemokraterna aldrig har ansett att äganderätten
är en speciellt viktig princip har vi förstått. Det har vi
sett många exempel på. Men att man inte uppmärk-
sammar de negativa konsekvenser detta har för mil-
jön är konstigt. Likaså förvånar det mig att Folkparti-
et inte delar vår åsikt i denna fråga. Äganderätten
borde vara en central del i Folkpartiets politik, men
det vekar inte så när det väl kommer till kritan. Var-
för är det så att vi inte kan ha en gemensam uppfatt-
ning i utskottet om att allemansrätten inte ska miss-
brukas? Vi pekar dessutom på verktyget som kan
åtgärda problemet. Regeringen kan använda sig av
12 kap. 6 § i miljöbalken. Det skulle innebär att
markägaren ska underrättas och samtycka till att
verksamheten bedrivs på dennes mark. Det är en liten
förändring som skulle kunna få bort de värsta miss-
bruken.
Fru talman! Även kärnkraftsavvecklingen är ett
ämne som har debatterats mycket. Men det förtjänar
denna fråga. Som skåning drabbas jag själv av detta.
För oss i Skåne är detta en mycket viktig fråga, vilket
den också borde vara för hela landet. Att nedlägg-
ningen av Barsebäck har fått stor negativ ekonomisk
påverkan och har påverkat energiförsörjningen nega-
tivt i form av bl.a. effektbrist står väl utom allt tvivel.
Men riksdagsmajoriteten försöker att förklara sitt
beslut med att det är bra för miljön.
De flesta skåningar vet att det inte är så. Det räck-
er att ställa sig i Malmö och blicka över Öresund en
kall vinterdag. Det är då de danska smutsiga kolkraft-
verken kör som värst. När vinden ligger på märks
stoftet som flyger med vindarna på våra markiser och
biltak. De ökade utsläppen motsvarar dessutom
10 000 extra ton koldioxid per dygn i utsläpp. Att
kalla stängningen av Barsebäck en miljöåtgärd är inte
rimligt och ärligt.
Vi har krävt en miljökonsekvensanalys av stäng-
ningen av Barsebäck 1 sedan beslutet att stänga 1:an,
framför allt som kunskapsunderlag inför en eventuell
stängning av Barsebäck 2. Detta har majoriteten nob-
bat hela tiden. Troligen är man rädd för resultatet. Är
vi de enda som har reagerat för detta? Är det endast
en gnällig opposition som obstruerar för att man har
förlorat i sakfrågan? Svaret är entydigt nej till de
frågorna. Kommissionen, genom miljökommissionä-
ren Margot Wallström, har nyligen skickat en formell
underrättelse till regeringen. I denna påpekar Wall-
ström tydligt att det faktum att en miljökonsekvens-
beskrivning inte utförts tydligt strider mot EG-
direktiv. När vi gick med i EU band vi oss vid att
följa europeisk lagstiftning. Har då den svenska rege-
ringen begått ett lagbrott genom att inte följa de di-
rektiv som tydligt beskriver en nedläggning av ett
kärnkraftverk? Det återstår att se. Min tolkning är att
detta är ett solklart brott mot ett tydligt EG-direktiv.
Det tråkiga i sammanhanget är att vi har påpekat detta
ganska länge men inte fått något gehör för det.
Fru talman! Den gröna skatteväxlingen är en god
pedagogik. Att man ska höja skatter på dem som
förstör och sänka för dem som bidrar, dvs. skatt på
arbete, låter utmärkt. Det finns dock minst två pro-
blem med detta. Det ena är att riksdagsmajoriteten
tycker att det är mycket bättre att höja skatter än att
sänka dem. Den gröna skatteväxlingen har blivit en
grå skattehöjning.
Det grundläggande problemet är att trots den goda
pedagogiken har dessa två skatter i grunden inget
med varandra att göra. Det är en cynisk politik som
ser företagen som ett skattekollektiv. Först och främst
är det i många fall inte samma företag som får en
höjning på miljösidan och en sänkning på skatt på
arbete. När man konstruerar en grön skatteväxling har
man bara statens ekonomi i fokus, inte företagens
ekonomi eller miljön. Inte heller tar man hänsyn till
den internationella konkurrenssituationen för enskilda
företag. Jag tror dock att vi behöver båda dessa kom-
ponenter som växlingen går ut på, dvs. ekonomiska
styrmedel för att hantera miljöproblem från företag
och betydligt lägre kostnader på arbete. Men att
sammankoppla dem är ett misstag.
Det behövs i stället helt nya grepp i genomföran-
det av miljöpolitiken. Om målsättningen med miljö-
politiken är att vi ska uppnå en långsiktigt hållbar
livsmiljö där den biologiska mångfalden värnas är det
dags att ompröva för hur gränsvärden och renings-
krav sätts. På vissa områden skulle det vara lämpligt
att utgå från de nivåer som människa och omgivande
miljö långsiktigt tål. En sådan modell skulle innebära
en ambitionshöjning i miljöarbetet som i sin tur stäl-
ler krav på mer kostnadseffektiva miljöverktyg.
Ett sådant verktyg är handel med överlåtelsebara
utsläppsrätter, som på ett dynamiskt sätt använder sig
av marknadsekonomins möjligheter samtidigt som
miljöns bästa är i fokus.
Erfarenheter från bl.a. USA visar att system med
handel med överlåtelsebara utsläppsrätter är mycket
effektiva i miljöarbetet. Minskningen av utsläppsrät-
terna måste ske långsiktigt, och målsättningen att
sänka den totala utsläppsmängden måste vara väl
känd där de planerade minskningarna är offentliga så
att aktörerna på marknaden har tillgång till korrekt
information. Dynamiken i systemet är att de till-
synsmyndigheter som ska finnas får kontroll över de
totala utsläppen samtidigt som spelreglerna är tydliga
för de aktörer som sinsemellan på en fri marknad får
köpa och sälja utsläppsrätter.
Den höga kostnadseffektiviteten kommer sig av
att reningsinsatserna automatiskt styrs dit det är billi-
gast att rena. Varje aktör ställs inför beslutet att mins-
ka sina utsläpp genom ytterligare rening eller att köpa
rätten på marknaden till det pris marknaden fastställer
beroende på utbud och efterfrågan. För att systemet
inte ska vara hämmande på tillkomsten av nya företag
kan man reservera en viss procent av de totala ut-
släppsmängderna till nyetableringar. Det är ett ganska
komplicerat system, men det är ett sätt att på mark-
nadsekonomins vis hantera miljön så att de företag
som finns på marknaden kan förstå spelreglerna.
Det är troligt att det för många typer av utsläpp är
lämpligt att utforma s.k. bubblor på EU-nivå - ut-
släppsrätter kan också kallas miljöbubblor - och för
andra kanske på global eller nationell nivå. Det är
viktigt att utnyttja de möjligheter systemet med ut-
släppsrätter ger såväl inom Sverige som inom EU.
Lämpliga områden att börja med på EU-nivå skulle
kunna vara växthusgaser, där man redan har börjat,
och försurande utsläpp, som man däremot inte har
börjat med. På global nivå skulle systemet med fördel
kunna användas för att minska utsläppen av koldiox-
id. På svensk nivå eller inom Östersjösamarbetet
skulle man kunna använda systemet för att på ett
kostnadseffektivt sätt begränsa utsläppen av närsalter
till Östersjön.
Det är dags att regeringen tar tag i frågan om ut-
släppsrätter och konkretiserar de tankegångar som
finns. Detta får inte endast handla om koldioxid utan
borde i större utsträckning handla om även svaveldi-
oxid, kväveoxider, fosfor, m.m. Regeringen borde ta
ett initiativ i EU för att driva igenom genomförandet
av systemet för att nå ett rättvist och effektivt system
även på dessa områden.
Riksrevisionsverket, RRV, har i en rapport kritise-
rat de lokala investeringsprogrammen och de former
för vilka stödet tilldelas kommuner. RRV konstaterar
att det finns åtskilliga brister, när det gäller både
hittills uppnådda resultat och det sätt på vilket bidra-
gen har administrerats.
I rapporten menar RRV bl.a. att de förväntade
miljöeffekterna många gånger har överskattats, att
kommunerna tycks söka bidrag mest för att möjlig-
heten finns snarare än för att lösa lokala mil-
jöproblem, att programmen inte varit anpassade för
nytänkande och innovationer och att projektens be-
räknade sysselsättningseffekter har överstigit det
verkliga utfallet. Vidare konstaterar man att någon
bedömning av om bidragen kan tänkas ha konkur-
renssnedvridande effekter inte har gjorts och att detta
riskerar att störa den marknadsdrivna miljöanpass-
ningen samt att Miljödepartementet kommer att be-
höva avsätta ytterligare resurser för att kunna hantera
programmen i framtiden.
Vi befarade att de lokala investeringsprogrammen
skulle innebära ökad byråkrati, snedvriden konkur-
rens, dyra felinvesteringar och allmänt slöseri med
skattemedel. Rapporten från RRV visar att våra far-
hågor kring de lokala investeringsprogrammen till
stor del har besannats. Vi anser att stödet till lokala
investeringsprogram ska avskaffas och att inga mer
bidrag ska beviljas då ansöknings- och uppföljnings-
rutiner gällande både miljöeffekter och sysselsättning
har grundläggande brister.
Det finns skillnader i miljöpolitiken, fru talman.
Jag har försökt lyfta fram några av de stridsfrågor
som finns mellan partierna. Man måste tro att samtli-
ga partier har miljöns bästa i fokus när man filar på
sin miljöpolitik, men vi har olika lösningar på de
problem som finns.
Moderaternas miljöpolitik bygger i grunden på att
man inte kan isolera miljöpolitiken från andra områ-
den. Man kan inte påstå att miljöpolitiken står över all
annan politik. Man måste ta hänsyn till ekonomi och
påverkan på vår välfärd. Politiken måste vara en
spelplan där alla dessa komponenter fungerar till-
sammans. Till detta krävs en god vetenskaplig grund.
Vi kan inte tycka en massa. Vi har en skyldighet att ta
reda på så mycket fakta som möjligt. Ibland tycks
politiker vara rädda för att genomföra analyser som
kan gå emot deras politik. Det är synd. Vi måste ha så
bra underlag som det går för att fatta rätt beslut.

Anf. 2 ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd):
Fru talman! Det gläder mig att miljöministern är
här och lyssnar på oss. Jag tycker att det är väldigt
trevligt.
Sedan ett par år lämnar regeringen en årlig redo-
görelse för arbetet med en ekologiskt hållbar utveck-
ling. Det är en intressant läsning, och det ger den som
vill veta god kunskap om vad miljöpolitik för närva-
rande går ut på. Vi kristdemokrater delar dock inte
synen på det riktiga eller kloka i vissa åtgärder.
De riktigt svåra miljöfrågorna har i dag global ka-
raktär, men mycket kan göras på nationell nivå. Det
gäller framför allt energiförsörjningen. Jag var med
på ett seminarium för en vecka sedan, och där förvå-
nade sig föreläsarna över att vi i Sverige använder el
till uppvärmning. Det gör man annars inte i Europa,
eftersom man har så dålig effektivitet i elutvinningen.
Vi fick också veta att hälften av vårt nuvarande elbe-
hov kan täckas genom att man konsekvent producerar
kraftvärme i stället för bara värme. Det fick vi också
höra för 20 år sedan inför folkomröstningen om kärn-
kraften. Men vi har inte satt kraftvärmen i system.
Kraftvärme innebär att el produceras samtidigt med
värme. Kraftvärmen står för en mycket liten andel av
den svenska elproduktionen.
I detta läge avvecklas Barsebäck 1, och Sverige
slår svenskt rekord i elanvändning ett kallt vinter-
dygn. Marginalimporten av el till Sverige kommer för
närvarande från f.d. Östtyskland. I övrigt importerar
vi kolkraftsel också från Danmark, Tyskland och
Polen.
Alla är vi nu mycket medvetna om faran med ut-
släppen av växthusgaser. För 20 år sedan var det
huvudsakligen de försurande utsläppen vi resonerade
om. Ett scenario då visade att vår elanvändning inte
behövde öka trots bibehållen välfärd. Samtidigt fanns
vetskapen om att en kärnkraftsolycka skulle få ofatt-
bart stora följder för människor och djur. För Krist-
demokraterna var det självklart att säga nej till kärn-
kraften. Kunskapen om det nästan ofattbara hotet av
växthusgaserna har kommit senare. Alla beslut röran-
de energi måste i våra dagar konsekvensanalyseras
även med tanke på utsläpp av växthusgaser.
Vi kristdemokrater vänder oss emot att Barse-
bäck 1 stängdes utan sådan konsekvensanalys. Vi
kräver att en sådan analys görs och att denna analys
ska få ligga till grund för en liknande analys inför den
planerade stängningen av Barsebäck 2.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion 10.
Jag står också bakom de övriga reservationer där
vi finns med.
I reservation 18 kritiserar vi regeringens s.k. in-
vesteringsprogram, bl.a. för att förväntade miljöef-
fekter överskattats. Det seminarium jag tidigare talat
om här i dag gav ett exempel på detta. Exemplet var
det s.k. Navestadsprojektet. Navestad är ett nytt bo-
stadsområde i Norrköping. 160 miljoner kronor ur
lokala investeringsprogrammet anslogs för värme-
isolering av ett bostadsområde för att spara energi.
Det låter ju förnuftigt. Fjärrvärmen kommer från ett
kraftvärmeverk, som alltså producerar el samtidigt
med värme. Kraftvärme förutsätter ett kylsystem för
att ha full effekt. Fjärrvärmesystemet utgör i det här
fallet kylsystemet. Isolering av fjärrvärmesystemet
minskar kylningen i systemet och minskar direkt
effektiviteten i elproduktionen. Nu kom inte detta
projekt till stånd, utan det stupade av andra skäl.
Kristdemokraterna vill i stället satsa på det lokala
Agenda 21-arbetet. Det behöver fart och lite livslust,
och det kan vi medverka till på riksplanet. Det enga-
gerar folk lokalt och utgör en nödvändig grund för
medvetandet om miljö och livsstil och möjliggör
förändringar. Det är oroande att en tredjedel av kom-
munerna inte har ett aktivt arbete med Agenda 21.
Likaså är det många mindre företag som bedriver
ett aktivt miljöarbete som inte kommer till synes i
översikterna över miljöarbetet i företagen. Regering-
en menar, att antalet miljöcertifierade företag ger en
grov men för ändamålet tillräcklig uppskattning av
företagens miljöarbete. Miljöledningssystem kostar
tid och pengar, varför det utgör hinder för registre-
ring. Företagarnas Riksorganisation arbetade för ett år
sedan med ett enklare men strukturerat miljörevi-
sionssystem på grund av de höga kostnaderna för ett
litet företag att satsa på ISO- eller EMAS-system.
Verksamheten i mindre företag borde räknas med
i de gröna nyckeltalen för miljöarbetet i svenska fö-
retag. Nu räknas bara ISO- och EMAS-registrerade
företag och inte alls det aktiva miljöarbete som pågår
i många mindre företag. Det medför att nyckeltalen
inte säger så mycket om det totala miljöarbetet. Enligt
vår mening är det angeläget att små och medelstora
företag arbetar med miljöledningssystem och att fö-
retag kan göra det frivilligt utan certifiering.
Vi kristdemokrater har också framhållit den hand-
fallenhet många kommuner känner när det gäller
frågan om sanering av förorenade markområden. I
skrivelsen uppger regeringen att den statliga verk-
samheten har inriktats på att klarlägga omfattningen
av konsekvenserna av föroreningarna samt att ta fram
metoder för undersökningar och efterbehandlingsåt-
gärder. Länsstyrelserna har kartlagt landets sane-
ringsbehov. En utredning har gjorts. Beredning pågår
i Regeringskansliet.
Utskottets majoritet bemöter vår motion om
marksanering med att staten satsar stora ekonomiska
resurser på sanering av förorenade områden, under-
förstått att åtgärderna därmed flyter på som tänkt.
Men de flesta kommuner har ingen erfarenhet av hur
ett saneringsarbete ska organiseras i praktiken. Kun-
skap saknas om vart man vänder sig, vilka krav som
ska ställas och vem som kan utföra saneringen. Det
finns kommuner som funderat i tre år på sådant.
Utskottet utgår från att Naturvårdsverkets förslag
bereds utan onödigt dröjsmål. Vi kristdemokrater vill
att beredningen påskyndas.
En annan fråga där kristdemokraterna försökt på-
skynda åtgärderna är oljeutsläppen i Östersjön. Enligt
skrivelsen förefaller tiden äntligen vara inne för åt-
gärder. I skrivelsen sägs att en proposition är att för-
vänta våren 2001, dvs. nu. Men den kan inte återfin-
nas i förteckningen från Statsrådsberedningen över
propositioner avsedda att lämnas efter den 24 januari
2001 under återstoden av riksmötet. Hur blir det?
Fru talman! Jag frågar regeringssidan: När kom-
mer propositionen om oljeutsläpp?

Anf. 3 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Människans påverkan på jordens kli-
mat kommer att få mycket stora negativa konsekven-
ser för både nu levande och kommande generationer.
Vi kan vara säkra på att kostnaderna av olika slag till
följd av väder- och klimatrelaterade skador kommer
att vara stora. I ljuset av detta är det naturligtvis
mycket angeläget att Sverige har en offensiv och
verkningsfull klimatstrategi - en strategi som gör att
vi med trovärdighet kan driva på EU och det övriga
världssamfundet för tuffare krav och överenskom-
melser om minskade utsläpp av växthusgaser.
Tyvärr måste jag och många andra som är oroade
över klimatförändringarna konstatera att regeringen
tydligen inte klarar av att presentera den utlovade
klimatpropositionen - en proposition som skulle
kunna beskriva den offensiva klimatstrategi Sverige
behöver inför pågående och kommande internatio-
nella klimatförhandlingar.
Samtidigt som klimatpropositionen lyser med sin
frånvaro vill regeringen tillsammans med Miljöpartiet
och Vänsterpartiet till synes emellertid slå undan
benen för de alternativa och miljövänliga biobränsle-
na genom att belägga dem med skatt. Hur går det
ihop med den uttalade ambition som står att läsa i nu
föreliggande skrivelse om att minska utsläppen av
växthusgaser? I skrivelsen redogör regeringen för sin
framtida skatteväxlingsstrategi. På s. 23 står följande
att läsa: "Enligt strategin skall omställningen bidra till
en effektivare energianvändning, gynna användning-
en av biobränslen". Hur kan det vara att gynna
biobränslen att samtidigt belägga dem med skatt? Jag
bara frågar.
Regeringens agerande skapar stor oklarhet och
försvårar möjligheterna att skapa ett grönare energi-
och transportsystem i vårt land och i många andra
länder.
För att ge möjlighet för en utfasning av de fossila
bränslena avvisar Centerpartiet regeringens, Vänster-
partiets och Miljöpartiets ambitioner att skattebelägga
biobränslen.
Fru talman! Handel med utsläppsrättigheter kan
vara ett effektivt instrument att minska utsläppen av
växthusgaser. Möjligheten att minska utsläppen ge-
nom att använda marknadsmekanismerna bör utnytt-
jas, enligt vår mening. Ett system för handel med
utsläppsrättigheter bör införas helst på EU-nivå, men
i väntan på detta i Sverige eller i den nordiska mil-
jöunion som Centerpartiet förespråkar. Det är viktigt
att handelssystemet utformas så att teknikutveckling
stimuleras och inte bromsas.
Fru talman! Regeringen efterlyser en helhetssyn
på miljöpolitiken, men stannar vid ett efterlysande.
Det nödvändiga funktionstänkandet saknas helt hos
regeringen, vilket gör en helhetssyn omöjlig. Det som
bör vara en av de viktigaste utgångspunkterna glöms
helt bort. Att tänka i funktioner är nödvändigt. Det är
inte produkten i sig som man ska efterfråga, utan det
är funktionen som produkten tillhandahåller som vi
ska och bör efterfråga. Funktionstänkandet gör att nya
och vad som i dag ses som okonventionella lösningar
kommer att utvecklas.
Det land, det samhälle eller det företag som tar till
sig funktionstänkandet och funktionssynsättet kom-
mer att ha en mycket stor fördel framför andra länder,
samhällen och företag när utvecklingen visar att da-
gens produkttänkande i längden är felaktigt.
Funktionstänkandet innebär en omställning från
invanda mönster - en omställning som dock är nöd-
vändig, då hushållen står för nära hälften av de mil-
jöskadliga utsläppen i Sverige. En omställning av
invanda mönster gör forskning kring funktioner och
funktionstänkande nödvändig. Att bryta invanda
mönster fordrar att människor mevetandegörs om hur
alternativen ser ut. Människor bör vara delaktiga i
processen för att mönstren ska kunna brytas. Vi måste
ändra vår livsstil mot ett ökat funktionstänkande.
Informationen och utbildningen kring funktioner
är därför av största vikt. I dagsläget saknas en sådan
strategi för att öka funktionstänkandet. Jag och Cen-
terpartiet ser det som en brist. Det är rimligt att en
sådan strategi framarbetas. Jag förstår ärligt talat inte
utskottets rädsla inför ett tillkännagivande till rege-
ringen om en sådan strategi, men möjligen är det
någon här som kan förklara för mig vari denna rädsla
består.
Fru talman! De allra flesta inser att internationellt
samarbete är en viktig förutsättning för att nå ett
ekologiskt uthålligt samhälle. Centerpartiet bejakar
därför, i motsats till vissa andra partier i denna kam-
mare, EU-samarbetet. Just på miljöområdet kan EU
uträtta en del - kanske t.o.m. en hel del. Det är synd
att inte alla i denna kammare insett detta. Sverige och
de andra nordiska länderna ligger långt framme på
miljöområdet. Det är därför naturligt att dessa länder
driver på i EU kring dessa frågor. Ett sätt att göra
detta är att nyttja möjligheten till flexibel integration
inom EU och kanske bilda en nordisk miljöunion.
I dagsläget, när den flexibla integrationen om-
nämns, handlar det till största delen om ekonomisk
politik, men vi vill att den kommer till användning
även på miljöområdet. Jag är övertygad om att de
nordiska länderna, som ligger långt framme på miljö-
området, genom att bilda en nordisk miljöunion
skulle kunna driva på utvecklingen inom hela EU
ytterligare.
Fru talman! Nära kopplad till det internationella
samarbetet är bristen på strategi för svensk miljöex-
port. Marknaden för renodlad miljöteknik beräknas i
dag till 4 000 miljarder kronor. 2010 förväntas den
uppgå till 6 000 miljarder kronor. Tillväxttakten är
således hög, och nyttan för miljön är stor.
Sverige är i dag, trots stort kunnande och potenti-
al, nettoimportör av renodlad miljöteknik. Enligt mitt
förmenande är detta anmärkningsvärt i ett land där
kundkrav och lagstiftningskrav länge drivit utveck-
lingen framåt.
Det är lätt att konstatera att det i Sverige satsas för
lite på miljöexport. Centerpartiet anser det därför
nödvändigt att man tillgodoser de krav som framförts
och presenterats i den s.k. Miljöexportutredningen.
En sådan satsning skulle kunna vara bra för miljön.
Samtidigt skapar den arbetstillfällen i vårt land. San-
nolikt är detta bättre i båda hänseenden än effekterna
av de s.k. lokala investeringsprogrammen, som det nu
satsas så stora pengar på.
Det är, fru talman, tydligt att regeringen inte kla-
rar av att driva en sammanhållen och verkningsfull
miljöpolitik som inbegriper alla samhällssektorer. I
den mån miljön får utrymme i regeringens politik är
det som en isolerad företeelse. Så får det naturligtvis
inte vara. Miljöfrågorna finns och måste göras levan-
de i alla samhällssektorer.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
reservationer som bär mitt namn men nöjer mig för
tids vinnande med att yrka bifall till nr 10 och nr 13.

Anf. 4 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Är det onödigt med den här typen av
redovisningar, som sägs i en motion från moderater-
na? Nej, det är inte onödigt, men visst kunde redovis-
ningen hellre innehålla mer av utvärdering. Och det
kommer vi att få. Innan dess fyller en sådan här skri-
velse en viktig funktion. Det här säger jag mot bak-
grund av att vi socialliberaler finner anledning att
peka på några frågor där vi tycker att mer måste gö-
ras.
När det gäller de, enligt oss socialliberaler, två
största utmaningarna, den biologiska mångfalden och
klimatsituationen borde vi ju vara eniga, men så är
det tyvärr inte. I debatten här i kammaren på senaste
tiden och i dag är det tydligt. Från högerhåll har vi
hört ifrågasättande av huruvida vårt beteende påver-
kar klimatsituationen, och från regerings- och stöd-
partihåll är ansträngningarna för små när det gäller
bevarandet av biologisk mångfald i fråga om t.ex.
avsättningar av naturområden och om skydd av arter.
Att avbryta utarmningen av naturen, speciellt den
biologiska mångfalden, är den mest akuta utmaning
som miljöpolitiken står inför. Alltfler arter hotas i dag
av utrotning. Den svenska floran och faunan blir
ständigt fattigare. Möjligheten till naturupplevelser
för kommande generationer minskar. Naturvården
handlar ju inte minst om att skydda och bevara natur-
värden och mångfalden i naturen åt framtida genera-
tioner.
Att öka möjligheterna till naturupplevelser är en
central uppgift för miljöpolitiken. Fler områden måste
ges kvalificerat skydd som naturreservat eller på
annat sätt skyddas. Inrättandet av fler nationalparker
och natur- och kulturreservat är en viktig åtgärd för
att skydda exklusiva natur- och kulturlandskap. An-
talet Natura 2000-områden måste utökas, så att vi
kommer i kapp Syd- och Mellaneuropa. Särskild
tonvikt ska läggas vid säkerställande av rekreations-
marker i och kring tätorter. Naturhänsynen måste här
vara högre än i vanlig produktionsskog, och det ska
naturligtvis medföra rätt till intrångsersättning för
markägarna. De orörda älvarna och andra känsliga
vattendrag måste bevaras. De har enastående skön-
hets- och upplevelsevärden och utgör viktiga ekosys-
tem för många hotade djurarter. Och för att bevara
kusternas och skärgårdarnas karaktär måste vi inrätta
kustreservat. Kustreservatens karaktär måste bevaras
för både naturens och kulturens skull. Ett nationellt
bevarandeprogram för kust och skärgård måste därför
upprättas medan det ännu finns oförstörda kustområ-
den.
Vi socialliberaler värnar också om söt- och salt-
vattenorganismernas biologiska mångfald. Öppet
vatten, undervattensmiljöer och havsbottnar måste
ges skydd också i form av rent marina reservat. Ut-
släppen kring Östersjön kräver gemensamma lös-
ningar på framför allt bionivå men även på nationell
nivå. Bästa miljöinsatsen för att stärka regionen kring
Östersjön är att arbeta för att våra grannländer blir
medlemmar av EU. Dessutom krävs en del punktin-
satser, bl.a. ökade resurser för att minska oljeutsläp-
pen i Östersjön. Här finns en rad överenskommelser.
Problemet är efterlevnaden av överenskommelserna.
Vi måste kanske börja diskutera att Sverige bör verka
för en lag om miljölots på alla fartyg som trafikerar
Östersjön.
Utökad internationell handel med långa och ener-
gikrävande transporter skapar påfrestningar på den
globala miljön. En socialliberal miljöpolitik vill där-
för kombinera frihandel med miljöanpassat trans-
portarbete. Det kräver att alla transportslag, även i
internationell trafik, måste betala sina miljökostnader.
Och för det krävs internationella överenskommelser
om skatt och avgifter på miljöförstörande utsläpp,
utsläpp från långväga vägtransporter, flyg och sjöfart.
I Europa är EU ett unikt verktyg för att skapa ge-
mensamma miljöregler. EU ska kunna fatta beslut om
gemensamma regler och miljöavgifter. Sådana beslut
menar vi ska kunna fattas med kvalificerad majoritet,
till skillnad från vad regeringen tycker. Vi vill också
införa en europeisk miniminivå för koldioxidskatt.
Trots att Sverige säger sig förespråka en sådan är
Sverige i verkligheten en av de värsta bromsklossarna
mot en sådan utveckling. Förebilden för EU bör vara
EMU-samarbetet. Unionen måste skapa en gemensam
handel med utsläppsrätter för växthusgaser. En euro-
peisk koldioxidavgift är i sig inte nog för att klara
utmaningen med att stoppa växthusgaserna. Sverige
bör i avvaktan på ett EU-system införa sådan handel
med utsläppsrätter på nationell nivå så snart som
möjligt.
Uttunningen av ozonskiktet är ett globalt problem,
och gemensamma och internationella lösningar är av
stor central betydelse. Hotet mot ozonskiktet ligger
främst i fortsatt eller ökande produktion och använd-
ning av ozonnedbrytande ämnen i andra länder. Med
tanke på att det i dag finns fullgoda tekniska alterna-
tiv när det gäller de allra flesta användningar av
ozonnedbrytande ämnen ska Sverige driva på av-
vecklingen. I Sverige handlar det i dag till stor del om
att se till att de ämnen som i dag finns i omlopp tas
om hand via avfallshantering.
Vi vill att EU inför en miniminivå för svavelbe-
skattningen. EU bör också införa gemensamma regler
för att minska utsläppen av kväve. Äganderätter och
ekonomiska styrmedel är exempel på effektiva meto-
der för att använda marknadskrafterna i miljöpoliti-
ken. Miljöavgifterna kompletterar generella utsläpps-
gränser och innebär att den som släpper ut förore-
ningar eller utnyttjar en naturresurs får betala för sig.
Ett annat styrmedel är att skapa äganderätter genom
att fastställa ett tak för utsläpp och sedan auktionera
ut utsläppsrätter under detta tak. Miljöavgifter och
utsläppshandel innebär att alla förorenare motiveras
att minska utsläppen och att teknikutvecklingen sti-
muleras i miljövänlig riktning.
Fru talman! Så vill jag säga några ord om av-
fallspolitiken. Det avfall som uppstår ska vi i första
hand återanvända. I andra hand ska materialet åter-
vinnas, och i tredje hand ska energi utvinnas ur av-
fallet. Om det inte är möjligt ska deponering använ-
das. Grundprincipen ska vara att avfall ska tas om
hand så nära källan som möjligt. Vi har nu en ut-
veckling där sopförbränningen ökar i omfattning, en
hantering som inte är miljövänlig. Det är viktigt att vi
får en skatt på sopförbränning för att stoppa denna
utveckling, som är miljöovänlig.
Äganderätten är viktig för oss socialliberaler, till
skillnad från vad Moderaternas representant nyss
sade. Men att i miljöbalken reglera den typen av frå-
gor är ändå fel väg att gå. Det är inte på det sättet vi
ska reglera de frågorna. Äganderätten är viktig för
oss.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservationerna 3, 11 och 17. Jag yrkar också bifall
till reservation 7.

Anf. 5 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Harald Nordlund har nu kritiserat mig
för tredje gången i kammaren för ett uttalande jag
gjort just här i kammaren om växthuseffekten. Jag
försökte vid det tillfället tala om att man skulle ha en
vetenskaplig hållning och säga att man inte bombsä-
kert kan veta att växthuseffekten verkligen äger rum,
även om det är mycket troligt. Vi har nyligen i Folk-
partiets egen tidning fått läsa att Harald Nordlund inte
har partiets förtroende i vissa viktiga frågor. Min
fråga till Harald Nordlund är: Har Harald Nordlund i
det här fallet sitt parti med sig i denna något oveten-
skapliga hållning till växthusfrågan?
Harald Nordlund har vid upprepade tillfällen sagt
att man aldrig får ifrågasätta växthuseffekten. Detta
att ifrågasätta och ständigt ompröva är väl grunden
för en god kunskapsbas. Det finns trots allt veten-
skapsmän som hävdar andra förklaringsmodeller, och
det är väl viktigt att lyssna på dem, ta upp dem i de-
batten, erkänna dem och ge dem de medel de behöver
så att vi inte låser oss vid en förklaringsmodell. Det
har vi gjort förr, och det är sällan bra när man poli-
tiskt bestämmer sig för vad som är den riktiga ut-
vecklingen.
Jag tror att de flesta här i kammaren är överens
om att växthuseffekten som förklaringsmodell är en
mycket trolig modell. Men att på det här ovetenskap-
liga sättet säga att man absolut inte får ifrågasätta
denna förklaringsmodell är inte bra.

Anf. 6 HARALD NORDLUND (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att detsamma gäller beträf-
fande växthuseffekten som när vi diskuterar avfalls-
frågorna: Vi måste från politiskt håll vara oerhört
tydliga om vart vi vill att vi ska gå. Självklart ska vi
ifrågasätta när det finns anledning att ifrågasätta, men
forskare och experter är i dag eniga om att vårt sätt att
leva är en av orsakerna till det som vi beskriver som
ett klimatproblem i dag. Då måste vi vara tydliga.
Det är likadant med avfallsfrågorna. När modera-
ter ute i Sveriges kommuner allt oftare börjar tala om
att vi ska öka sopförbränningen gör man mycket stor
skada genom att så tvivel om i vilken riktning vi ska
gå.

Anf. 7 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! I förra veckan deltog jag i ett växt-
husseminarium på Handelshögskolan som arrangera-
des av bl.a. Naturvårdsverket. Den syn som Harald
Nordlund har delades t.ex. inte av Bert Bolin, som är
en av våra främsta experter i det här sammanhanget.
Han hade en betydligt mer resonerande hållning till
växthusfrågan än vad jag tycker att Harald Nordlund
har.
När det gäller sopförbränningen kan jag bara kon-
statera att det faktum att sopförbränningen ökar delvis
kan vara en effekt av den deponiskatt som vi införde i
fjor och som Harald Nordlunds parti Folkpartiet min-
sann stödde. Vi varnade redan i den debatten för att
detta kunde ske, att denna deponiskatt kunde leda till
en ökad sopförbränning. Men det tyckte inte Harald
Nordlund var ett intressant argument vid det tillfället.
Jag kan bara konstatera det, fru talman.

Anf. 8 HARALD NORDLUND (fp) replik:
Fru talman! Lars Lindblad minns fel. Därför ska
jag berätta för Lars hur det förhåller sig.
Vi sade att det är oerhört viktigt om vi inför en
skatt på deponering att vi också gör det på sopför-
bränning. Vi har vid ett flertal tillfällen sagt, och gör
det nu också, att det är viktigt att vi inför en skatt
även på sopförbränning. Annars får vi just den effekt
som Lars Lindblad talar om, nämligen att man ökar
sopförbränningen. Därför är det viktigt att vi får skatt
även på sopförbränning.

Anf. 9 ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! En hållbar utveckling skapas inte en-
bart på Miljödepartementet i Sverige. För att nå målet
om en hållbar utveckling fordras en delaktighet från
alla departement, myndigheter och samhällssektorer,
från näringslivet och, inte minst, från alla oss indivi-
der.
Det är dessutom så att en hållbar utveckling i da-
gens globaliserade värld förutsätter internationella
lösningar. Vi kan inte själva skapa en hållbar utveck-
ling eftersom mycket av våra återstående mil-
jöproblem härrör från den globala marknaden.
Man kan nog med fog påstå att ingen fråga kräver
ett så stort nätverk och så stor mängd delaktiga som
just frågan om att skapa en hållbar utveckling. Rege-
ringens årliga skrivelse till riksdagen är därför en
viktig länk i det fortsatta arbetet med att skapa ett
hållbart samhälle. I årets skrivelse får vi också en
redogörelse över flera departements handläggning av
frågorna.
Vi använder i Sverige en strategi med flera pelare
för att uppnå denna så viktiga utveckling. Vi har
antagit 15 miljökvalitetsmål. Dessa håller nu på att
brytas ned till delmål i Regeringskansliet, efter be-
redning i Miljömålskommittén och en stor remissrun-
da. Målen och strategierna för att uppnå dem är väl-
digt viktiga för alla. Det skulle vara väldigt svårt att
vara delaktig i en process om man inte visste vad
målet var.
En proposition om mål och strategier på kemika-
lieområdet är nyligen lämnad till riksdagen, och i höst
väntas en proposition om klimatfrågorna.
Ett annat instrument är miljöbalken, som med la-
gen som verktyg ska användas för att uppnå våra mål.
Ett annat verktyg är det internationella arbetet, där
EU spelar en mycket viktig roll. En del vill framställa
EU som ett hinder för att nå framgång på miljöområ-
det, men inget kan vara mera fel. I det globala sam-
manhanget spelar vår miljöpåverkan en liten roll, men
genom EU kan vi spela en stor roll för att förbättra
den framtida miljön på ett mycket större område som
definitivt har en stor betydelse för vår framtida miljö.
Fru talman! I detta betänkande behandlas också
37 motionsyrkanden. Många av dessa har vi behand-
lat tidigare här i kammaren. Vi har till betänkandet 19
reservationer som visar en mycket stor spretighet i
uppfattningarna på den borgerliga kanten.
I en reservation föreslår Centerpartiet ett nytt an-
greppssätt, som de kallar funktionstänkande. Det
skulle gå ut på att konsumenten inte skulle efterfråga
produkter utan funktioner. Jag tycker att det är svårt
att utläsa vad som egentligen avses. Inte heller kan
man utläsa vilka konsekvenser ett sådant angreppssätt
skulle medföra.
Vi är nu mitt upp i en process med mål och medel
i miljöpolitiken. Likaså gäller det kontrollen av verk-
samheter och produkter. Att nu börja med ett nytt
angreppssätt på så lösa grunder tror jag enbart skulle
ställa till med förvirring och inte underlätta för oss att
nå våra miljömål. Det skulle inte minst leda till stora
förändringar på det juridiska området och sannolikt
kräva en helt ny lagstiftning. Hur skulle tillstånd
kunna bedömas på en funktion som kyla eller ogräs-
fria åkrar? Det går inte att gå vidare på detta spår utan
att det förtydligas mycket mer. Därför yrkar jag av-
slag på den reservationen.
I reservation 2 har vi en gammal bekant som vi
behandlade i riksdagen senast för några månader
sedan. Det gäller allemansrätten. Allemansrätten är en
sedvanerätt som inte finns i någon lagstiftning. Det
skulle vara omöjligt att i en lag utforma en allemans-
rätt som skulle vara tillämpbar i hela vårt avlånga
land med de olika förutsättningar som finns. När det
gäller skyddet mot slitage som kan hota en hållbar
utveckling finns möjligheten i miljöbalken för myn-
digheter, exempelvis länsstyrelsen, att införa en an-
mälningsplikt i miljökänsliga områden. Med detta
instrument kan man värna miljön.
Trots detta har Moderaterna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet sedan miljöbalken tillkom ställt
krav på att avtal ska tecknas med markägaren för
utnyttjande av allemansrätten. I er reservation talar ni
om avtal vid visst utnyttjande. Jag, och säkert många
andra som vill vistas ute i vår natur, vill gärna veta
vad "visst utnyttjande" innebär. Vilka ska enligt er
uppfattning träffa avtal? Är det bärplockarna eller
idrottsklubbarna som anordnar poängpromenader som
ska teckna avtal med markägaren?
En annan fråga, som ni inte heller berör, är vad
som ska avtalas. Är det ekonomisk ersättning som
markägaren ska ha eller vad är det som måste bindas i
avtal för att vi vanliga personer ska få vistas i natu-
ren?
Fru talman! Utskottsmajoriteten, med socialde-
mokrater, vänsterpartister, miljöpartister och folkpar-
tister, har en klar uppfattning att vi inte ska äventyra
vår allemansrätt genom att nu föra in lagstiftningsåt-
gärder, utan vi yrkar avslag på reservation 2.
Samma partier som i reservation 2 har också en
reservation om att avveckla de lokala investerings-
programmen. Egentligen skulle jag kunna använda en
annan centermotion som motiv för att avslå den här
reservationen. I en annan motion skriver ni att det
handlar om en politik för ett decentraliserat miljöar-
bete. Ni skriver i motionen att det inte ska vara så
mycket ovanifrånperspektiv utan att det är nödvändigt
att alla delar av samhället engageras i arbetet med att
uppnå en hållbar utveckling. Det är precis detta som
de lokala investeringsprogrammen handlar om; att ta
till vara lokala kunskaper och initiativ och skapa en
delaktighet i miljöpolitiken.
Ni angriper också programmen för att de lokala
projekten enbart utförs för att det finns statliga medel
att få. De beräkningar som kommunerna har gjort
visar att hittills beviljade knappt 5 miljarder kronor
givit investeringar på 21,5 miljarder kronor. Jag tror
att statens pengar har samma värde som kommuner-
nas och andra aktörers, och jag tror inte att de satsar
över 15 miljarder kronor för att få 5 miljarder kronor
från staten utan att det är motiverat. Dessutom beräk-
nas de här medlen medföra en minskning av energi-
förbrukningen med 2,1 terrawattimmar per år. Fossila
bränslen motsvarande 2,3 terrawattimmar per år er-
sätts med förnyelsebara energislag. Koldioxidut-
släppen minskar med 2,8 % av de totala svenska
utsläppen.
Det finns flera positiva effekter som framgår av
skrivelsen, och det visar att vi kan komma långt med
lokalt engagemang. Jag kan ta ett exempel från min
egen hemkommun. Kommunstyrelsens ordförande är
moderat. Där genomförs ett projekt med spillvärme
från en massafabrik, ett projekt för 100 miljoner kro-
nor där 18 % kommer från de här medlen. Det råder
fullständig politisk enighet om hur viktigt och bra det
här projektet är för att utnyttja spillvärme och ersätta
el, olja och gas.
Fru talman! Moderaterna påstår i reservation 6 att
utsläppen av växthusgaser ökat och att södra Sverige
hotas av akut effektbrist på grund av avvecklingen av
en reaktor i Barsebäck. Nu är den moderata retoriken
inte enbart överdriven. Den är helt enkelt felaktig. Vi
har fortfarande en nettoexport av elkraft från Sverige
på årsbasis. Det finns så mycket elkraft att effekten på
våra övriga kärnkraftverk minskades förra hösten. Jag
tror t.o.m. att det var något som stängdes av. Det var
för att efterfrågan var så liten och priset så lågt. Enligt
det moderata resonemanget skulle även den här ned-
dragningen orsaka ökade utsläpp av växthusgaser.
Det är naturligtvis orimligt.
Det svenska energiomställningsprogrammet från
1997 ligger fast. Uppföljningar görs och avställning-
en av nästa reaktor kommer att ske när villkoren i
energiuppgörelsen är uppfyllda. De lokala investe-
ringsprogrammen har också en betydelse för detta,
som jag tidigare har nämnt. Det borde Eskil Erlands-
son notera.
Fru talman! Det finns många fler reservationer i
betänkandet, och som jag antydde tidigare avspeglar
de ingen större enighet på den borgerliga sidan. Mo-
deraterna tycker inte om grön skatteväxling, men det
gör Folkpartiet. Moderaterna, Centern och Kristde-
mokraterna vill avveckla de lokala investeringsprog-
rammen, men det vill inte Harald Nordlund i Folk-
partiet. Han tycker att de är så bra att de ska utvecklas
till ett klimatprogram. På energiområdet är det samma
sak. Moderaterna vill inte satsa på vind och
biobränslebaserad kraftproduktion, men det tycker
Centerpartiet är bra. Det är stora, viktiga miljöområ-
den där uppfattningarna går starkt isär, och jag kan
inte finna några spår av en gemensam borgerlig mil-
jöpolitik.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 10 LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Vi moderater har efterlyst en miljö-
konsekvensanalys av stängningen av reaktorn Barse-
bäck 1, något som regeringsmajoriteten ständigt ne-
kat. Nu har EU-kommissionen riktat tydlig kritik mot
regeringen för att Sverige inte har följt EG-direktiv på
den här punkten. Extra lustigt är ju att det är just
Margot Wallström som står bakom kritiken. Jag vill
fråga Alf Eriksson om man nu, efter den här skarpa
kritiken, kan förvänta sig att regeringen tar tag i den
välbehövliga konsekvensanalysen rörande stängning-
en av Barsebäck 1.

Anf. 11 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Som jag nämnde sker det en konti-
nuerlig uppföljning av utvecklingen på energiomår-
det. Naturligtvis är den också kopplad till miljösidan.
Det behövs inga extra miljökonsekvensanalyser ut-
över dem som redan utförs. Som jag nämnde pågår ett
arbete, bl.a. genom de lokala investeringsprogram-
men, för att åstadkomma en energiproduktion på ett
hållbart sätt. Det är mycket bättre att gå den vägen än
att fortsätta med en kärnkraftsproduktion, när vi vet
att vi har ett avfall som vi måste bevaka under flera
årtusenden framöver.

Anf. 12 LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Vad är det som är så farligt med att
få fram sanningen i denna fråga? Kunskapsunderlaget
för stängningen av Barsebäck 1 måste ju finnas när
man sedan går vidare och ska stänga Barsebäck 2,
vilket regeringsmajoriteten vill. Varför har regerings-
partiet kringgått EG-direktivet som Margot Wall-
ström tydligt har visat på i denna underrättelse? Är ni
rädda för resultatet av analysen och därför försöker
mörka frågan?

Anf. 13 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Det finns ingen som helst rädsla i
denna fråga. Jag är ganska övertygad om att det är en
misstolkning av detta EG-direktiv, eftersom detta
EG-direktiv inte tar fasta på konsekvenserna om vi
stänger en eller annan energikälla i Sverige.

Anf. 14 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Alf Eriksson ifrågasätter mitt och
Centerpartiets resonemang om det nödvändiga tänke-
sätt som måste till kring funktionen. Jag menar, och
det på allvar, Alf Eriksson, att när regeringen i skri-
velsen efterlyser en helhetssyn på miljöpolitiken så
har man missat detta med funktionen, för det första
när man inte nämner den och för det andra när ut-
skottsmajoriteten räds för att ta upp den i betänkan-
det.
Det är ju ändå på det sättet, Alf Eriksson, att detta
tänkesätt ju börjar tränga in hos både dig och mig. Jag
har tagit upp det i form av några exempel i vår mo-
tion. Men samtidigt kan jag här nämna några andra
exempel. Värme t.ex. tillhandahålls ju oss, och
egentligen är det ju egalt hur denna värme utvinns.
Samma sak gäller kyla och transporter. Det är egent-
ligen egalt för mig som konsument av transporter
vilket bränsle som används. Men jag tycker att sam-
hället borde ta ett ansvar för att utveckla detta tänke-
sätt, om vi nu vill ha en helhetssyn på miljöpolitiken.
Beträffande de lokala investeringsprogrammen
menar jag att miljönyttan skulle kunna bli större om
pengarna användes på ett annat sätt än som har skett
så här långt, t.ex. genom att man lägger den skärv
som behövs för att uppfylla målen i Miljöexportut-
redningen.
Till sist måste jag även i denna debatt efterlysa
Alf Erikssons och socialdemokraternas inställning till
hur de ämnar göra med skattebeläggning på de biolo-
giska bränslena.

Anf. 15 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Beträffande frågan om funktionstän-
kande i miljöpolitiken har jag en ödmjuk inställning
till att diskutera ett nytt angreppssätt. Vad jag har
angripit, Eskil Erlandsson, är att det i er motion finns
för lite substans för att man ska kunna analysera och
förstå vilka konsekvenser ett sådant tänkesätt skulle
innebära. Jag efterlyser att ni återkommer i denna
fråga med lite mer substans, lite fler exempel och lite
fler konsekvensanalyser, så lovar jag att vi från majo-
ritetssidan också ska fundera på vad detta skulle kun-
na innebära. Men som det nu ser ut så finns det
egentligen inget underlag för att göra ett tillkännagi-
vande till regeringen för att regeringen ska återkom-
ma till riksdagen med ett förslag om funktionstän-
kande i miljöpolitiken.
När det gäller biobränslen så har det sagts från
denna talarstol vid åtskilliga tillfällen att det inte finns
någon vilja eller några planer på att införa skatt på
sådana inom överskådlig tid.

Anf. 16 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! I reservationen efterlyser jag en
strategi från regeringens sida när det gäller funk-
tionstänkandet. Det kan ju ändå inte vara meningen
att ett oppositionsparti till regeringen ska redovisa en
fullödig strategi. Rimligen måste det ju vara så att
Regeringskansliet med dess resurser för oss, dvs.
riksdagen, måste framlägga en sådan strategi. Och det
är det som jag hemställer om i reservation 1, vilken
jag för övrigt, herr talman, yrkar bifall till i och med
detta.
Jag tackar för beskedet i fråga om skatt på
biobränslen. Det är faktiskt första gången, Alf Eriks-
son, som någon från talarstolen i denna kammare
klart har sagt att det inte kommer att införas någon
skatt på biobränslen, och det ber jag att få tacka för.

Anf. 17 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller strategier för att an-
gripa miljöproblemen och skapa ett hållbart samhälle
så har vi ju en strategi, Eskil Erlandsson, som vi är
mitt uppe i. Jag berättade i mitt anförande att vi är
uppe i en strategi med miljökvalitetsmål, nedbrytning
av dem i delmål, och att vi för ut detta kompletterat
med ett producentansvar, osv.
Eskil Erlandssons funktionstänkande skulle inne-
bära att vi helt plötsligt skulle hoppa av denna strategi
som nu börjar genomsyra hela vårt samhälle med alla
dessa människor som är delaktiga i processen. Att
man då på så lösa grunder börjar tala om att vi helt
plötsligt med så många delaktiga ska ändra strategi
skulle enbart ställa till förvirring, om vi inte har nå-
gon bättre grund att stå på. Dessutom finns det ju i
miljöpolitiken många spår av funktionstänkande,
exempelvis när det gäller produktvalsprinciper osv.

Anf. 18 ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Herr talman! Beträffande allemansrätten undrade
Alf Eriksson hur denna avgränsning ska ske. Men det
framgår ju tydligt av reservationen. Det står ju att
allemansrätten kan missbrukas, bl.a. genom kommer-
siell verksamhet utan markägarens samtycke. Det är
ju många som har upprörts över de fall som har före-
kommit. Dessutom kan ingen göra något åt detta. Och
det är något som vi menar är fel inställning. Man
måste kunna göra något åt avarter och avgränsa detta.
Det minsta man kan begära är att markägaren åt-
minstone blir underrättad om vad som ska ske. Och
jag tror inte att han begär någon ersättning över hu-
vud taget, men det är ju sådant som naturligtvis får
arbetas fram. Men regeringssidan vill ju inte ens gå
med på att diskutera detta.

Anf. 19 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Som Ester Lindstedt-Staaf nu fram-
ställer detta handlar det om fall som har förekommit
osv. och att det är miljöslitage som hon är ute efter.
Hon säger att det har hänt att miljön har tagit skada.
Det är ju precis denna del som vi har åtgärdat ge-
nom att införa en anmälningsskyldighet till myndig-
heten, länsstyrelsen, i miljöbalken, där länsstyrelser
på markägarens eller någon annans förslag kan be-
sluta om att det i ett visst miljökänsligt område ford-
ras en aktsamhet mot miljön och att man därför inte
får använda den för någon typ av kommersiell verk-
samhet utan att anmäla det till länsstyrelsen. Det kan
alltså inte vara i fråga om detta som reservanterna
tycker att det är ett problem på miljösidan. Som Ester
Lindstedt-Staaf antyder tror jag inte att någon kom-
mer att begära ersättning.
Om vi skulle anta er reservation skulle det innebä-
ra att vi dels måste börja lagstifta om allemansrätten,
dels att vi öppnar möjligheten för att det skrivs kon-
trakt eller avtal om ersättning så att vanliga svenska
föreningar eller enskilda ska betala för att använda
allemansrätten. Det är detta vi vänder oss emot. Men
är det inte så har Ester Lindstedt-Staaf möjlighet att
svara på frågan: Är det ersättning eller vad är det
avtalen ska innehålla?

Anf. 20 ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Herr talman! Det gäller alltså inte ersättning. Det
är inte det som de här markägarna är ute efter. Det
handlar om att de inte ens vet om att det sker kom-
mersiell användning av deras mark. Vi vet att det
t.o.m. har hänt att utländska företag har kommit hit
och nyttjat marken i stort och skadat marken, och
ägaren har inte ens vetat om det. Vi tycker att det är
dålig respekt för markägaren.
En anmälningsskyldighet finns, säger Alf Eriks-
son. Vi menar att då kan man också underrätta mark-
ägaren om att någon har anmält intresse av en viss
verksamhet, så att markägaren vet om det. Om mark-
ägaren själv har gjort en sådan begäran vet han så
klart om det, men om det är någon annan som gör det
borde markägaren åtminstone underrättas. Det behövs
inga lagändringar såsom Alf Eriksson antyder, för
mycket sköts ju via förordningar, praxis osv. Men det
är viljan att lösa det här som vi är ute efter.

Anf. 21 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Herr talman! Det finns ingen lag att
hänga upp en sådan förordning på, eftersom det inte
går att använda miljöbalken för detta ändamål. I mil-
jöbalken reglerar vi skyddet för miljön och den sidan
är täckt. De fall som jag förmodar att Ester Lindstedt-
Staaf hänvisar till inträffade före miljöbalkens till-
komst. Här har länsstyrelserna möjlighet att tala om
att just sådana här områden är miljökänsliga.
Det är en mycket vittgående förändring i vår al-
lemansrätt som skulle bli följden om vi skulle införa
förordningar till lagstiftning på allemansrättens om-
råde. Det är en helt annan lagstiftning när vi blandar
in äganderätten, och detta är en äganderättsfråga.

Anf. 22 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Herr talman! Den skrivelse, Hållbara Sverige,
som detta betänkande i huvudsak är baserat på inne-
håller en redovisning av hur arbetet med strategier
och åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
fortskrider i Sverige, inom EU och internationellt.
Vad vi kan konstatera är att det finns mycket kvar
att göra för att nå en ekologiskt hållbar utveckling
både i Sverige och internationellt. En förutsättning för
en hållbar utveckling är en försiktig användning av
jordens naturresurser och skydd av vårt ekosystem.
Begreppet hållbar utveckling innebär att man ser
till hela jorden och till framtiden. Ett samhälle som är
hållbart är alltså ett samhälle där människornas behov
tillgodoses och förbrukningen av naturresurser håller
sig inom ramen för det rättvisa miljöutrymmet. Detta
innebär att en hållbar utveckling handlar om mer än
ren miljö. Man måste även ta hänsyn till och hitta
konsumtionsmönster som är moralistiskt försvarbara
för att dela jordens resurser på ett mer rättvist sätt.
Miljö är ju ett av tre prioriterade områden under
Sveriges ordförandeskap i EU. Detta förpliktigar.
Sveriges agerande hemma och internationellt på mil-
jöområdet samt Sveriges steg och vilja att gå i rikt-
ning mot en ekologiskt hållbar utveckling har bety-
delse för många andra länder. Inte minst därför är det
viktigt att vi är pådrivare och föregångare på området
ekologiskt hållbar utveckling. En utveckling som inte
är ekologiskt hållbar är inte heller på sikt ekonomiskt
hållbar. Detta måste alltfler komma till insikt om.
Jag vill i dag lyfta fram ett område som behandlas
i betänkandet och som kan anses vara på väg mot en
ohållbar utveckling. Det är vårt avfall och vår av-
fallshantering.
Jag tror att vi människor aldrig har producerat el-
ler orsakat så mycket sopor som vi gör i dag. Avfall
är en resurs som kan nyttiggöras på olika sätt. Inrikt-
ningen måste vara att minimera tillkomsten av avfall
samt att ta hand om det som uppstår på ett hållbart
sätt. Nu oroas vi av kommuners mycket stora satsning
på sopförbränning som gör att man binder upp sig för
ett system som inte hör hemma i ett hållbart samhälle.
Det mesta av soporna skulle kunna återvinnas, men
kommuner och bolag satsar i stället på att bränna
dem. Då kan man nämligen ta betalt för att ta emot
soporna och sedan sälja billig värme från förbrän-
ningen. En del kallar detta för energiåtervinning,
men det är en resursslösande hantering som inte har
plats, som jag sade tidigare, i ett hållbart samhälle.
Vi anser att förbränning av sopor, med dagens
sammansättning av avfallet, strider mot en hållbar
utveckling. Bara som ett exempel kan nämnas att
minst 50 kilo kvicksilver från enbart knappcellsbatte-
rier årligen hamnar i naturen via sopförbränning och
soptippar. Det tycker jag rimmar illa med statens
satsningar på att fasa ut kvicksilver från samhället.
Jag skulle kunna ta många liknande exempel.
Förra året förbrändes ca 2,2 miljoner ton sopor i
landet, trots att merparten av soporna skulle kunna
återvinnas eller behandlas biologiskt.
Reforsk har i en undersökning 1998, som heter
Plockanalys av hushållens säck- och kärlavfall, redo-
visat att över 80 % av hushållsavfallet är lämpat för
återvinning i form av kompostering, rötning och ma-
terialåtervinning. Om vi behandlade soporna enligt
avfallshierarkin skulle det inte finnas något stort
behov av mer förbränning utan i stället ett stort behov
av mer återvinning och biologisk behandling, och det
är detta som behöver byggas ut.
Förbränningen leder till ökade utsläpp av mil-
jögifter, brutna kretslopp, negativ utveckling inom
materialområdet, svårigheter för miljövänliga energi-
källor - ja, man skulle kunna säga att det är en nega-
tiv utveckling ur miljösynpunkt.
Vi ser med oro på den snabbt expanderande im-
porten av olika mer eller mindre farliga avfall eller
sopor - en import som ständigt ökar på grund av att
det är ekonomiskt fördelaktigt att förbränna avfallet i
Sverige jämfört med andra länder som har skatt på
avfallsförbränning.
Ekonomiska styrmedel ger rätt utformade kost-
nadseffektiva signaler till producenter och avfallsak-
törer att skapa förutsättningar för en hållbar av-
fallspolitik. Det behövs alltså ekonomiska styrmedel
för att styra avfallsströmmarna i en hållbar utveck-
ling. Det innebär att förbränning och deponering bör
ha en likvärdig skattenivå.
Förbränning är nu den billigaste behandlingsfor-
men och återvinning den dyraste. Det är inte hållbart
att bygga och låsa fast sig i ett avfallssystem som
bygger på förbränning som den stora framtida avfall-
smottagaren. Därför är det angeläget att följa upp och
utvärdera avfallsbeskattningens styreffekter.
Vi i Vänsterpartiet har avstått från att reservera
oss i denna fråga och nöjt oss med ett särskilt yttran-
de, då vi avvaktar resultatet av den i budgetproposi-
tionen utlovade utvärdering som ska ske av hur av-
fallsbeskattningen fungerar. I samband med den vill
vi aktualisera frågan om en utvidgning av skattebasen
till att även omfatta förbränning av avfall.
Herr talman! I januari kom det en larmrapport
från FN som sade att medeltemperaturen i världen
under detta sekel kommer att stiga med mellan 1,4
och 5,8 grader. Detta låter inte mycket för en del,
men det är mycket och kan få förödande konsekven-
ser. På fem år har gränsen för det värsta scenariot
flyttats upp med mer än 2 grader. Den främsta orsa-
ken är utsläppen av koldioxid från biltrafik, oljeupp-
värmning och oljekraftverk.
En hållbar utveckling i Sverige förutsätter även
åtgärder på internationell nivå. Koldioxidutsläppen
och sätten att minimera samt beskatta dem är en så-
dan fråga. Och i den frågan har vi lämnat ett särskilt
yttrande.
I betänkandet framgår det på tre rader att utskottet
inte nu varit berett att föreslå något uttalande från
riksdagens sida med anledning av det framförda fp-
motionskravet beträffande koldioxidbeskattning inom
EU.
Vi i Vänsterparitet vill dock med anledning av
detta ställningstagande klargöra att det enligt vår
mening är av stor vikt att få till stånd gemensamma
regler och miniminivåer för en koldioxidbeskattning
inom EU. Vi förutsätter att regeringen verkar för en
minimiskatt på koldioxid inom EU. Skulle det visa
sig att nuvarande regelverk inom EU i praktiken
omöjliggör beslut om en sådan skatt bör man enligt
vår mening överväga en revidering av det existerande
fördraget.
Jag skulle vilja gratulera Harald Nordlund till att
lyfta upp de marina frågorna. Det är fler i denna
kammare som borde göra det. Skyddet av vår marina
natur och miljö är faktiskt svagt. Hade det varit så
svagt på land hade det varit ganska stora upprop och
stor opinion. Nu är ett arbete på gång med att förstär-
ka skyddet för marin miljö, men det behöver faktiskt
tryckas på ganska starkt på respektive länsstyrelse så
att det genomförs också.
Slutligen yrkar jag bifall till hemställan i betän-
kande MJU10.

Anf. 23 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag instämmer i Kjell-Erik Karlssons
resonemang kring behovet av en gemensam koldiox-
idskatt på EU-nivå, kring behovet av att belägga även
sopförbränningen i Sverige med en skatt. Däremot
funderar jag lite grann över slutsatserna i Kjell-Erik
Karlssons resonemang. Vänsterpartiet har inte landat
i att i det här sammanhanget föreslå en skatt på sop-
förbränning utan vill avvakta.
Jag är nyfiken på att veta vilka alternativa vägar vi
har att stoppa den här utvecklingen mot en ökad sop-
förbränning. Vilka alternativa vägar finns? Om de
inte finns borde vi redan i dag kunna samlas kring ett
förslag om att belägga sophanteringen med en skatt.

Anf. 24 KJELL-ERIK KARLSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Vi vill avvakta den beredning som
sker i Regeringskansliet, den översyn som är utlovad
och som kommer att genomföras. När vi ser resultatet
av den är vi beredda att lägga fram ett förslag.

Anf. 25 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Men om vi ska avvakta den tror vi i
så fall att det finns alternativa vägar. Vilka kan de
vara, om det inte är så att vi i dag är beredda att välja
skattevägen?

Anf. 26 KJELL-ERIK KARLSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Alternativa vägar är att få starka in-
citament för att minska tillkomsten av sopor och att
bygga ut starkt de biologiska behandlingsvägarna.
Men troligtvis kommer det att hamna i slutändan i att
det blir en skatt på även förbränning av osorterat
avfall. Men vi vill få fram underlaget innan vi slutli-
gen tar ställning. Vi vill inte förekomma den.

Anf. 27 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Den skrivelse som vi nu behandlar
är en samarbetsskrivelse mellan regeringen, Miljö-
partiet och Vänsterpartiet. Det är en liten del i det
som ska bli en långsiktigt hållbar utveckling i framti-
den, en del som är viktig men som långt ifrån är en-
sam.
Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är mycket
viktigt att politiken knyts ihop, att miljö och ekonomi
knyts ihop. Vi tycker att skatteväxlingen, som vi
drivit mycket hårt, är viktig. Vi tycker att det är vik-
tigt med gröna nyckeltal så att vi förstår att en eko-
nomisk utveckling både kan gynna och missgynna en
ekologiskt hållbar utveckling.
I en budget måste det finnas rejäla miljösatsning-
ar, och i de budgetar som har lagts fram under den här
mandatperioden finns sådana, vilket vi tycker är
mycket trevligt.
Men vi måste också ha en lagstiftning som knyter
ihop. Miljöbalken är ett utmärkt instrument som visat
sig fungera mycket bra i praktiken och ger precis det
lagstöd som behövs för rejäla miljöåtgärder i landet.
Jag vill kommentera något vad en del andra har
sagt. När det gäller saneringen kan vi se att det gjor-
des mycket bra insatser på saneringsarbetet på 80-
talet och tidigt 90-tal, men sedan försvann de i ett
samarbete mellan Socialdemokraterna och Centern.
De pengar som nu finns - 65 miljoner för 2000, 150
miljoner för 2001, 300 miljoner för 2002 och 400
miljoner för 2004 - visar vad vi vill i den här majori-
teten. Det förekommer saneringar. Jag kan säga att
saneringen sjön Turingen är ett exempel som precis
avslutats, en sanering där den praktiska delen tog mer
än fem år att genomföra och där kostnaden blev be-
tydligt större än vad man trodde. De här projekten
måste verkligen planeras för att pengarna inte ska
rasa i väg, för det som ska göras är så svårt, dyrt och
nytt.
Det är mycket viktigt med naturreservat har Ha-
rald Nordlund påpekat. En lagrådsremiss är på väg
för att införliva fågeldirektivet och art- och habitatdi-
rektivet i svensk lagstiftning, i miljöbalken. Jag kan
konstatera att det skydd som ges inom Natura 2000 i
mångt och mycket är starkare än det skydd som vi har
i Sverige för naturreservat. Det är egentligen inte så
konstigt, för nere i Europa är dessa områden mycket
små, udda och mycket värdefulla, medan vi i Sverige
har en annan typ av natur och har varit mer pragma-
tiska - enligt Miljöpartiets uppfattning ibland för
pragmatiska - när det gäller att tillåta naturreservat.
Men här skärps alltså kraven.
Elanvändning diskuteras mycket. Vi som inte bara
finns här utan också diskuterar med sådana som
praktiskt säljer el vet att det som stod i medierna
häromdagen var mycket väntat. Det finns nämligen
många aktörer som producerar el och som anser att
elpriset måste upp. Det gäller att skapa en situation
där det verkar som om det är elbrist. Det är förvånan-
de att journalister varje gång på vintern när det blir 20
grader går på det här och skriver som de som vill höja
elpriset säger.
Det är precis som har sagts, att vi har haft ett elö-
verskott som har varit så stort att kärnkraften har
utnyttjats mycket litet, framför allt efter det senaste
blöta året när magasinen är mer än överfulla.
När det gäller klimatförändringar hoppas jag att
jag slipper en replik på det, därför att vi har haft dis-
kussioner om det flera gånger. Att påstå det om Bert
Bolin, som verkligen har kämpat för att vi alla ska
inse att det som sker i dag beror på mänsklig påver-
kan, är skamligt. Om det är någon som har varit tyd-
lig i den frågan är det Bert Bolin.
Det är också fascinerande att höra att det fortfa-
rande i denna kammare, i Sveriges riksdag, finns
ledamöter som påstår att det är annat än mänsklig
påverkan som är den största enskilda bidragande
orsaken till klimatförändringarna. Vi har mer koldi-
oxid i atmosfären än vi har haft på 420 000 år. En
enad klimatpanel i FN talar om att vi har en ökad
medeltemperatur, med 1,4-5,8 grader och försöker
verkligen tala om att det beror på mänsklig påverkan.
Då är det pyton att vi här säger annorlunda. Det är
skandal och skamligt.
När det gäller sopförbränningen kan jag med
glädje konstatera att ett förslag är på väg där man ser
över hur skattesatserna satts. Det kommer att bli nå-
got som vi får diskutera när vi diskuterar budgeten.
Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till
reservation 14 i betänkandet.

Anf. 28 HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Gudrun Lindvalls resonemang kring
Natura 2000 är intressant och viktigt. Att Natura 2000
skulle ge ett starkare skydd än vi för det mesta ger
skyddade områden i Sverige är en viktig del i den här
diskussionen.
Jag vill fråga Gudrun Lindvall: Är det anledning-
en till att vi från svensk sida har legat relativt lågt när
det gäller att anmäla områden att upptas i Natura
2000? Är det rädslan, om jag får uttrycka mig så, för
att dessa områden skulle ges ett alltför starkt skydd?

Anf. 29 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Det är naturligtvis en fråga som ska
ställas till miljöministern. Om jag vore miljöminister
skulle jag svara att Sverige inte alls har legat lågt med
att anmäla områden till Natura 2000. Sverige har
snarare varit mycket aktivt i att anmäla områden till
Natura 2000. Men - och det är viktigt att framhålla -
man måste, när man ser vilket starkt skydd Natura
2000-områden får, också ha det klart och se till att
markägaren inte ska få problem.
Man ska vara klar över att markägarfrågan är löst
för de områden som lämnas. Man ska se till att man
inte så småningom hamnar i situationer där man blir
oense markägaren. Därför har man från svensk sida
varit nog med att lämna de områden som det tidigare
har funnits skydd för som naturreservat, naturvårds-
områden osv., vilket har varit helt riktigt.
Man har också försökt få fram områden inom alla
biotoper som ska lämnas. Men man har också varit
noggrann med att skyddet kan verkställas. Vi kan titta
på vad som har skett inom t.ex. Stora sjöfallets natio-
nalpark. Där var ingreppen under många år otroligt
stora. Den typen av ingrepp kan inte ske i områden
som får Natura 2000-skydd. Där är kraven mycket
större. Det kan man se i art- och habitatdirektivet.
Sverige har fått kritik för att vi inte har infört di-
rektivets regler i miljöbalken. Sveriges regering gjor-
de den bedömningen att vi egentligen hade ett lika
starkt skydd för våra områden inom den befintliga
lagstiftningen som art- och habitatdirektivet kräver.
Nu kommer en lagrådsremiss som ändrar svensk
lagstiftning, klargör hur det ska se ut och klargör att
skyddet är så starkt som direktivet kräver.

Anf. 30 HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Det sägs att man varit aktiv från
svensk sida. Faktum är ändå att Sverige har fått kritik
och att vi har anmälts till EG-domstolen för att vi är
för långsamma och för att vi har rapporterat alltför få
områden att upptas i Natura 2000.
Jag tolkar också svaret på min fråga till Gudrun
Lindvall så, att det här finns en rädsla för att de om-
råden som vi rapporterar ska upptas kommer att ges
ett alltför starkt skydd.

Anf. 31 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag har inte den rädslan. Det Sverige
har fått kritik för har framför allt varit att vi inte har
det lagstöd som man anser att direktivet kräver.
Det handlar mycket om juridik. I Sverige skriver
man inte lag på samma sätt som man gör i det som
kallas för EU-rätten. I Sverige skriver vi lag som vi
skriver författningskommentarer till. I många länder i
EU står precis allting i paragraftexten.
Vi hamnar lite grann i konflikt om hur man skri-
ver lag i Sverige och i EU-rätten. Därför har kommis-
sionen krävt att vi i den svenska lagtexten i miljöbal-
ken ska skriva lag på det sätt som EU-rätten kräver,
dvs. att allting ska stå i paragraferna.
Där har Sverige försökt förklara att vi inte har den
traditionen här. Nu har man tvingats ge sig och införa
det som direktivet säger i lagtext. Det här diskuterar
juristerna mycket. Det är egentligen en juridisk dis-
kussion snarare än en politisk diskussion.
Art- och habitatdirektivet innebär att man plockar
ut ett antal arter och ett antal biotoper som ska skyd-
das. Sedan bryr man sig inte om hur mycket vi har av
den typen och hur det ser ut i respektive land. Det
innebär att det här i Sverige blir oerhört mycket som
ska skyddas därför att Tyskland inte har den typen av
biotoper eller därför att Spanien har den typen av
biotoper.
Vi måste naturligtvis se till att vi sparar så pass
mycket att vi kan säkerställa en typ av biotop. Men
det måste också finnas en möjlighet att känna att
skyddet blir så pass starkt som vi vill. Det får inte
vara så att vi lämnar in en förskräcklig mängd områ-
den till Natura 2000 för att vara bäst i klassen och så
småningom upptäcker att vi ändå inte kan se områden
det skydd som faktiskt krävs.
Jag tycker att det Sverige har gjort inom Natura
2000 är imponerande. Vi har lämnat in enormt många
områden, flera tusen områden. Att klaga på det tycker
jag inte finns något skäl till. Låt oss bara se till att de
områdena får det starka skydd som Natura 2000 krä-
ver. Man får inte göra någonting i de områdena.

Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 10.33 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 13.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 13.00.

4 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats vid dagens sammanträde

MJU10 Hållbara Sverige
Punkt 2 (Funtionstänkande i miljöpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
290 för utskottet
14 för res. 1
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 74 m, 38 v, 35 kd, 13 fp, 13 mp
För res. 1: 14 c
Frånvarande: 14 s, 8 m, 5 v, 7 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 4 (Allemansrätten)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c)
Votering:
178 för utskottet
129 för res. 2
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 8 fp, 14 mp
För res. 2: 74 m, 36 kd, 14 c, 5 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 2 mp

Punkt 5 (Biologisk mångfald i skogsbruket)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
294 för utskottet
14 för res. 3
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 74 m, 38 v, 36 kd, 14 c, 14 mp
För res. 3: 14 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp

Punkt 10 (Miljökonsekvensanalys med anledning av
stängningen av Barsebäck 1)
1. utskottet
2. res. 7 (kd, m)
Votering:
185 för utskottet
123 för res. 7
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 14 c, 1 fp, 14 mp
För res. 7: 74 m, 36 kd, 13 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp

Punkt 12 (Energiskatt på biobränslen)
1. utskottet
2. res. 10 (kd, c)
Votering:
258 för utskottet
50 för res. 10
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 74 m, 38 v, 14 fp, 14 mp
För res. 10: 36 kd, 14 c
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp

Punkt 13 (Skatt på förbränning av avfall)
1. utskottet
2. res. 11 (fp)
Votering:
293 för utskottet
14 för res. 11
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 74 m, 38 v, 36 kd, 14 c, 13 mp
För res. 11: 14 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 3 fp, 3 mp

Punkt 14 (Handel med utsläppsrätter)
1. utskottet
2. res. 13 (c, fp)
3. res. 14 (mp)
Förberedande votering:
37 för res. 13
14 för res. 14
257 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 13.
Huvudvotering:
192 för utskottet
28 för res. 13
88 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 1 m, 38 v, 36 kd
För res. 13: 14 c, 14 fp
Avstod: 1 s, 73 m, 14 mp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp

Punkt 24 (Koldioxidbeskattning)
1. utskottet
2. res. 17 (fp)
Votering:
292 för utskottet
16 för res. 17
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 74 m, 38 v, 36 kd, 14 c, 12 mp
För res. 17: 14 fp, 2 mp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 3 fp, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets hemställan.

5 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 14 februari

2000/01:656 av Owe Hellberg (v) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Sambandet mellan regionalpolitik och boende
2000/01:664 av Inger René (m) till statsminister
Göran Persson
Antisemitiskt konstnärsskap
2000/01:665 av tredje vice talman Rose-Marie Freb-
ran (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall
Sista länken-bestämmelsen

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 februari.

6 § Kammaren åtskildes kl. 13.11.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 §
anf. 9 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 10.33 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.