
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2000/01:63</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 8 februari</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 12.00 - 16.14</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>---------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 2 februari.
2 §  Meddelande om information från regering-
en</pre><pre>Talmannen meddelade att torsdagen den
15 februari omkring kl. 15.00 skulle miljöminister
Kjell Larsson lämna information om FN:s miljöorgan
UNEP:s miljöministermöte i Nairobi den 5-9 februa-
ri.</pre><pre>3 §  Djurskydd</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU8
Djurskydd.</pre><pre>Anf.  1  INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Betänkande MJU8, som vi nu ska be-
handla i kammaren, gäller motioner som väckts åren
1999 och 2000 om djurskyddsfrågor. De flesta av de
88 motionsyrkandena gäller frågor där riksdagen och
även regeringen beslutat att överlämna normgivnings-
och beslutanderätten till de myndigheter som har
särskild sakkunskap inom sina berörda ämnesområ-
den.
I de aktuella ämnesområdena är det främst Statens
jordbruksverk men även Livsmedelsverket och Lä-
kemedelsverket som utfärdat aktuella detaljföreskrif-
ter.
Ett stort antal bestämmelser i olika rättsakter om
djurskydd m.m. har beslutats inom EU. I några fall
rör det sig om EU-regler som är totalharmoniserade,
vilket innebär att utrymmet för strängare eller mildare
nationella regler på dessa områden numera inte finns.
Dock är det synnerligen angeläget att regeringen
och de svenska myndigheterna även i fortsättningen
aktivt verkar för ett förbättrat djurskydd såväl natio-
nellt som inom EU. Möjligheterna härtill bör, med
hänsyn till den genom BSE-krisen uppkomna situa-
tionen och med hänsyn till att Sverige för närvarande
är ordförandeland, rimligen vara goda.
Det är nu helt uppenbart att oavsett hur höga krav
vi i Sverige nationellt ställer på vår inhemska djur-
hållning, livsmedelsproduktion och livsmedelssäker-
het, leder den ökande internationaliseringen av han-
deln med livsmedel till ett behov av en ökad harmo-
nisering av krav på en högre nivå. Det är glädjande
att en starkt ökande förståelse för ett förbättrat djur-
skydd och en ökad livsmedelssäkerhet nu står högt på
EU:s agenda. Sverige har länge legat i frontlinjen på
området, varför vi nu bör kunna nå framgång i strä-
vandena.
Sett ur aspekten rättvisa konkurrensförutsättningar
är en framgång viktig, då svenska producenter, i varje
fall hittills, knappast vunnit ekonomisk ersättning för
våra högre inhemska krav.
Den debatt som alltmer inriktat sig på kritik av
rationalisering, effektivitet och storskalig livsme-
delsproduktion är av flera skäl förståelig men tycks
ha missat själva grundorsaken. För flera årtionden
sedan prioriterades starkt att priserna på livsmedel
måste sänkas kraftigt. Det var ett starkt konsumentin-
tresse. Även om stora ansträngningar hela tiden har
gjorts från producentsidan för att trots detta klara ett
gott djurskydd, kritiseras dessa ofta på ett orättfärdigt
sätt. Samhället har i högsta grad ett stort ansvar för
utvecklingen. Därför är det i dag viktigt att utform-
ningen av de framtida kraven görs med stor hänsyn
tagen till gjorda erfarenheter men också till forskning
och vetenskap.
Fru talman! Djurskyddet gäller förhållandet mel-
lan människor och de djur som de har i sin vård. Se-
dan urminnes tider har människan varit beroende av
att hålla husdjur av skilda slag för olika ändamål.
Medvetenheten om att dessa djur behöver skyddas
och vårdas är lika gammal som själva husdjurssköt-
seln.
Djurskyddsfrågor intresserar människor i hög
grad, och ett stort engagemang kommer ofta till ut-
tryck såväl vad gäller djurskyddet i allmänhet som i
fråga om enskilda djurskyddsfall, och det är bra.
Dagens liksom gångna tiders lantbrukare ägnar
stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap
om djuren, dess skötsel och välbefinnande.
Det finns alltså, fru talman, en tradition av god
djurhållning bland Sveriges djurhållare. Det borde
också vara helt uppenbart att en god djurhållning är
en förutsättning om verksamheten över huvud taget
ska gå runt ekonomiskt och ge lön för mödan. Detta
borde i sig vara en garanti för god djurskötsel.
De skräckbilder som vi nu genom medierna ibland
får del av, då det gäller helt förkastliga och dåliga
djurtransporter samt en helt undermålig vård av djur,
kan helt enkelt inte ge något annat än avsky och eko-
nomiska förluster, varför detta rimligen snabbt borde
upphöra.
Bakom fall av djurplågeri och vanvård av djur,
som tyvärr ibland ändå inträffar också i vårt land,
ligger nästan alltid personliga sociala problem. Dessa
leder till oförmåga att handha djuren, vilket leder till
tragedier. Det är viktigt att söka förebygga detta och,
om det håller på att gå snett, ingripa snabbt. Mot den
bakgrunden förefaller det angeläget att djurtillsynen
ligger så nära de berörda människorna som möjligt.
Angående livsmedelssäkerhet och inrättandet av
en oberoende europeiska livsmedelsmyndighet anser
vi moderater att det ska vara ett expertorgan som ska
leverera underlag för gemensamma ställningstagan-
den inom EU:s medlemskrets. Detta nya organ för
livsmedelssäkerhet bör bli en motsvarighet till det
redan befintliga organet inom EU för läkemedelssä-
kerhet, vilket visat sig fungera mycket väl. Den le-
dande tanken är att livsmedelspolitiken ska bygga på
en heltäckande, integrerad strategi och spänna över
hela livsmedelskedjan - från producent till konsu-
ment. Målet är att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå
för människor och att därmed ge ett gott konsument-
skydd.
Systemet med nationella myndigheter som står för
övervakning och kontroll ska fortgå som tidigare.
Kommissionen bör i det fallet enbart koncentrera sig
på att bedöma hur de behöriga nationella myndighe-
terna sköter sina uppgifter genom revisioner och
inspektioner på nationell nivå.
Förslagen och målen som skissas är ambitiösa och
inte minst sett ur svensk synpunkt välkomna. Sverige
har länge legat väl framme vad gäller satsningar på
hög standard i djurhållningen liksom snabba ingri-
panden vid allvarliga utbrott av smittosamma hus-
djurssjukdomar.
Vi tror att det nya organ som nu ska bildas kan få
viktiga uppgifter och inte minst bidra till den ökade
öppenhet som vi från svensk sida länge eftersträvat.
Fru talman! Då det gäller skrivningarna i betän-
kandet råder relativt stor enighet om inriktning och
åtgärder på de flesta områdena. Vi moderater har i de
flesta fall kunnat medverka till starka skrivningar och
har därför endast tillsammans med andra reserverat
oss på två punkter och i fyra fall nöjt oss med särskil-
da yttranden fogade till betänkandet.
Vi har i reservation nr 4, Konkurrensneutralitet
mellan privatpraktiserande och statligt anställda vete-
rinärer, tillsammans med kd och Miljöpartiet fram-
hållit att distriktsveterinärorganisationen till största
delen finansierats av uppdragsgivarna, i första hand
djurägarna, och i övrigt genom anslag över statsbud-
geten. De privatpraktiserande veterinärerna är ofta
småföretagare som med egna medel bekostat stora
investeringar i utrustningar och kliniker.
Vi anser att det är olämpligt att Jordbruksverket i
egenskap av kontrollmyndighet bedriver affärsverk-
samhet som innebär att man med statliga medel kon-
kurrerar med de privata veterinärer man är satt att
övervaka. Jordbruksverkets myndighetsutövning bör
skiljas från affärsverksamheten på ett tydligare sätt.
Vi ansluter oss till motionärens krav på översyn och
förslag som syftar till konkurrensneutralitet mellan
privatpraktiserande och statligt anställda veterinärer
och till att skilja myndighetsutövning från affärsverk-
samhet.
I reservation 5, förordnande av veterinär vid täv-
ling med djur, har vi tillsammans med kd, Centern
och Miljöpartiet framhållit att regeringen bör se över
§ 33 djurskyddsförordningen och tillämpningen av
denna paragraf med syfte att förenkla systemet med
förordnande av tävlingsveterinärer vid hästtävlingar
och minska de kostnader för arrangörerna som är
förknippade med dagens system.
När det gäller vårt särskilda yttrande om hur djur-
tillsynen framöver ska organiseras avser vi att invänta
resultatet av remissomgången i fråga om den nyligen
framlagda utredningen i ärendet och den kommande
propositionen som ska ske de närmaste månaderna
innan vi tar definitiv ställning.
Så har vi frågan om ersättningsreglerna i epizoo-
tilagen. Vi har tillsammans med kd i ett särskilt ytt-
rande framhållit att riksdagen våren 1999 fattade
beslutet om en ny epizootilag och en särskild lag om
zoonoser. Då motsatte vi oss förslaget, som försäm-
rade ersättningarna vid produktionsbortfall vid epi-
zootiutbrott. Vi har samma uppfattning i dag och
anser att regeringen borde ha lagt fram förslag om
lagändring i denna fråga.
Vi har i ett särskilt yttrande om avveckling av
EU:s subventioner när det gäller transporter av levan-
de djur framhållit att vi instämmer helt i betänkandets
skrivning vad gäller missförhållandena i vissa EU-
länders djurhantering. Det gäller inte minst transpor-
ter av levande djur. Då regeringen och Jordbruksver-
ket i dag i olika sammanhang aktivt driver frågorna
finner vi inte anledning att för närvarande reservera
oss i utskottet.
Fru talman! Sedan gäller det förslaget om upphä-
vande av lagen om märkning och registrering av
hundar. Där konstaterar vi moderater i ett särskilt
yttrande att riksdagen nyligen har antagit en lag om
märkning och registrering av hundar. Mot bakgrund
av att lagen antagits och att vi i nuläget inte kan få
stöd för en förändring har vi inte reserverat oss. Vi
avser emellertid att noga följa utvecklingen och se
hur lagen i praktiken kommer att tillämpas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.</pre><pre>Anf.  2  JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Hur får vi behandla djur? Vilken rätt
ska djur ha? Det är frågor som alltfler ställer sig.
Djurrättsdebatten är högst levande, både här i riksda-
gen och på andra ställen. Alltfler ställer sig bakom
tanken att djur har rättigheter. För många handlar det
ytterst om huruvida vi har rätten att döda djur eller
inte. Så långt sträcker sig inte debatten här i riksda-
gen, men vi liksom alla andra borde naturligtvis fun-
dera över vad som motiverar att vi tar oss rätten att
döda och äta andra djur. Det finns inga enkla och
självklara svar på den frågan.
Debatten här i dag, liksom det betänkande vi be-
handlar, ska nog snarare handla om hur vi behandlar
djuren innan vi dödar dem, hur vi garanterar deras rätt
till ett gott liv så länge de lever.
En fråga som behandlas i betänkandet är förhål-
landena på våra slakterier. Vi skulle kunna föra en
lång etisk diskussion om huruvida det är rätt att slakta
djur eller inte. Vad vi däremot inte borde tveka om är
att när vi väl slaktar ett djur ska det gå till på ett sätt
som är respektfullt mot djuret. Djur ska inte behöva
stressas eller jagas in i döden.
I dag drivs grisar på med elpådrivare i slakterier-
na. Bara det faktum att elpådrivarna behövs säger en
hel del om hur djuren behandlas inför slakt. Vänster-
partiet ställer sig bakom reservation 2 om slakt på
storskaliga slakterier och kommer att rösta för den om
det blir en votering.
Djurtransporter debatterade vi även förra veckan.
Det finns i dag regelverk inom EU vad gäller djur-
transporter, men vi blir ofta påminda om att dessa
varken efterlevs eller är tillräckliga. EU:s direktiv om
djurtransporter är långt ifrån vad vi med svenska mått
anser vara ett acceptabelt djurskydd. Vi hoppas att
Sveriges agerande i EU ska leda till en översyn, till
en skärpning och till bättre efterlevnad av direktivet.
Förutom ett bra regelverk för transporter måste vi
arbeta aktivt för att undvika transporterna helt. Prin-
cipen ska vara att djur slaktas så nära uppfödnings-
platsen som möjligt. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 12 om att Sverige inom EU ska verka för denna
princip.
Detta förutsätter en förändring av dagens jord-
brukspolitik, där storskaligheten hänger ihop med de
långa transporterna. Vi måste verka för en jordbruks-
politik som vänder dagens trend med nedläggningar
av gård efter gård och slakteri efter slakteri. I utskot-
tet behandlar vi för tillfället förslag om en småskalig
livsmedelsproduktion. Jag hoppas verkligen att ut-
skottet i det betänkandet lyckas enas om förslag som
faktiskt kan gynna den småskaliga slakten och dess-
utom möjliggöra användningen av mobila slakterier.
En väsentlig fråga som tas upp i betänkandet är
djurskyddstillsynen. En utredning som föreslår en ny
djurskyddsmyndighet är klar. Det verkar inte längre
finnas någon tvekan om att en sådan myndighet ska
inrättas. Det är ett stort framsteg för djuren eftersom
den nuvarande djurskyddsorganisationen har allvarli-
ga brister. I samband med inrättandet av en djur-
skyddsmyndighet bör något göras åt den lokala tillsy-
nen. I många kommuner brister den i dag. Kommu-
nerna avsätter ofta inte tillräckliga resurser för att
djurskyddsinspektören ska kunna göra det som be-
hövs. Naturligtvis finns det också kommuner där det
fungerar bra. En fråga som vi snart måste fatta beslut
om är om staten ska ta över djurskyddstillsynen.
Mycket talar för att det är nödvändigt. Men det beror
också på vilka möjligheter den nya djurskyddsmyn-
digheten ges att stödja det kommunala tillsynsarbetet.
Vi avvaktar därför remissbehandlingen av utredning-
en om djurskyddsmyndighet innan vi i Vänsterpartiet
fattar beslut om hur vi ställer oss till den framtida
tillsynen.
En annan fråga som behandlas i betänkandet rör
cirkusdjuren. Missförhållandena är av rent praktiska
skäl stora på dagens cirkusar. Det beror naturligtvis
på att djuren transporteras runt i landet och att det inte
finns ordentliga utrymmen för dem. Vi anser att det
inte är rimligt att icke domesticerade djur ska hållas i
den fångenskap som en cirkus innebär. Även förhål-
landena för övriga djur som deltar i cirkusar bör för-
bättras.
Sådana förbättringar bör omfatta begränsning av
transporterna av cirkusdjuren, begränsning av tiden
då djuren är instängda, garanti att djuren får vistas ute
och röra sig fritt en väsentligt del av dagen samt ga-
ranti för att de djur som naturligt lever i flock ges
möjlighet att vistas i grupp med andra djur av samma
art. Så är inte fallet i dag, och de nya föreskrifter som
utskottsmajoriteten hänvisar till innebär inte tillräck-
liga förbättringar av de här problemen.
Även tillsynen av cirkusen bör förbättras. I dag
har Jordbruksverket tillsynsansvaret vid en första
inspektion. Sedan, då cirkusen flyttas runt i landet,
har kommunerna tillsynsansvaret. Kommunernas
tillsyn har i dag stora brister. Det beror dels på att
enskilda kommuner inte har den särskilda kompetens
som krävs för att ha bra tillsyn av cirkusar, dels på att
tillsynsansvaret läggs på ett flertal olika inspektörer
runtom i landet som inte kan få en samlad bild av
situationen på cirkusarna. Ett sätt att få förbättrad
djurskyddstillsyn på cirkusar är att huvudansvaret för
tillsynen läggs på en central tillsynsenhet som ska
kunna ta hjälp av lokala eller regionala myndigheter
vid inspektioner.
Mot bakgrund av detta borde regeringen föreslå
förbättringar av djurskyddstillsynen på cirkusar. Det
vore lämpligt att göra detta i samband med förslag
om en ny djurskyddsmyndighet. Inte heller i detta fall
räcker det med de förslag som de nya föreskrifterna
innebär. Vänsterpartiet har i betänkandet ett särskilt
yttrande om cirkusdjur, men jag vill ändå yrka bifall
till reservation 8, som tar upp cirkusdjurens situation.
En fråga som inte behandlas särskilt utförligt i
betänkandet är förhållandena i kycklinguppfödning-
en. Vi kunde i förrgår läsa i Aftonbladet och Expres-
sen om hur slaktkycklingarnas korta och plågsamma
liv ser ut.
Enligt en ny undersökning visar det sig att endast
en dryg tredjedel av kycklingarna var helt normala
och utan skador. Hela 15 % hade så allvarliga skador
att de hade svårt att röra sig. 1,3 % eller 845 000
kycklingar var så allvarligt skadade att de lade sig
ned så fort de fick möjlighet till det. Orsaken är na-
turligtvis en osund avel och en uppfödning där det
enda syftet är att djuren ska växa så fort som möjligt.
Djurskyddet tvingas träda tillbaka när ekonomin och
profitjakten tar över. Och detta är självklart oaccepta-
belt.
Det finns åtskilligt mer av missförhållanden som
jag skulle kunna gå igenom. Det handlar om burhön-
sen och de förlängda dispenserna, att det är dags att få
ett slut på minkfarmningen i Sverige, hur illa aporna i
Smittskyddsinstitutets aphus fortfarande har det och
att exporten fortsätter av två veckor gamla kalvar till
andra länder där de föds upp på en järnfattig kost för
att deras kött ska bli vitt och därmed passa vissa kon-
sumenter.
Det finns många djurrättsfrågor att tala om, och
det lär oundvikligen bli fler debatter på detta tema.
Jag vill återigen yrka bifall till reservationerna 8
och 12. Vi står naturligtvis även bakom våra övriga
reservationer i betänkandet, men för att spara tid så
yrkar jag inte bifall till alla.</pre><pre>Anf.  3  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! När Jonas Ringqvist talar om profit-
jakt så tycker jag att han trampar rätt in i den produk-
tion där det finns seriösa företagare som gör vad de
kan efter de förutsättningar som de har fått och efter
de möjligheter som vi genom djurskyddslagar och
annat har gett dem.
Jag är beredd att kanske i viss mån hålla med om
att det kan finnas brister i aveln när man får fram nya
kycklingar. Men när han talar om profitjakt så reage-
rar jag starkt emot det. I så fall sker det ju i syfte att
få fram billiga livsmedel. Det är den stora drivfjädern.
Och det är såväl konsumentkrav som möjligheten att
över huvud taget bedriva verksamhet i Sverige som är
orsaken.
Är Jonas Ringqvist beredd att medverka till en se-
riös diskussion kring dessa problem? Annars är ju
risken att även den produktionen försvinner från vårt
land, och då vet vi att förutsättningarna inte är bättre
när det gäller djurhållningen.</pre><pre>Anf.  4  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Profitjakt är naturligtvis det som lig-
ger till grund för att en människa ska kunna pressa
djur på det sätt som djur pressas i svensk och utländsk
kycklinguppfödning. Jag kan inte se något annat
motiv som skulle kunna driva en människa att göra
så. Vi har svårt att ställa högre krav på djurhållningen
än andra länder. Det är ju ett problem som är direkt
kopplat till EU-medlemskapet, att vi inte har möjlig-
het att gå före på detta område och att vi inte kan
ställa tuffare krav. I fråga om detta är det ganska känt
vilken ståndpunkt som Vänsterpartiet har och har
haft.</pre><pre>Anf.  5  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Återigen upprepas ordet profitjakt
som orsak. Orsaken är ju att svenska konsumenter ska
få så billiga och bra livsmedel som möjligt. Frågan är
vem som man ska skylla på. I så fall är det samhällets
fel som ligger bakom detta och att vi inte har kunnat
hantera det på ett bra sätt.
Genom medlemskapet i EU har vi ju förhopp-
ningar om att vi ska kunna påverka detta. Men Jonas
Ringqvist vill ju går ur EU och då är det inte lätt att
påverka. Oavsett om vi är med i EU eller inte blir vi
utsatta för den konkurrens som kommer utifrån. Och
det som jag är angelägen om är att vi med de förhål-
landevis bra förutsättningar som finns i Sverige när
det gäller djurhållning ska kunna behålla produktio-
nen. Men självklart ska vi försöka förbättra den, inte
minst när det gäller den avel som bedrivs.</pre><pre>Anf.  6  JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Nu säger Ingvar Eriksson att det är
samhällets fel. Ja, det är klart att det är samhällets fel.
Vi har ett kapitalistiskt samhällssystem där grund-
kraften är profitjakt. Vi har en gemensam europeisk
marknad i vårt samhälle där vi har nationella be-
gränsningar när det gäller vilka krav som vi faktiskt
kan ställa på grund av att vi verkar på en fri marknad.
Ingvar Eriksson talar om billiga och bra produk-
ter. Är de kycklingar som vi kunde se på bilder i
Expressen och Aftonbladet i förrgår bra produkter?
Jag kan aldrig se dem som bra produkter.
Vi kan se att köttbranschen nu drar i gång en
kampanj. Den ska få svenska folket och svenska ung-
domar att börja äta mer kött. Men man låter bli att
tala om de negativa konsekvenserna när det gäller
kött. Man tar inte upp den etiska diskussionen, om det
är rätt att hålla djur på ett sådant sätt som svensk
köttindustri håller djur.</pre><pre>Anf.  7  CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Dagens betänkande, Djurskydd, som
innehåller sammanlagt 88 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden spänner över ett mycket brett
fält och rymmer många olika frågor inom just denna
rubrik.
Just djurskydd och hur vi hanterar våra djur är nå-
got som ständigt är aktuellt och viktigt att diskutera.
Och glädjande nog kan man konstatera att det i
många av dessa frågor finns en bred samsyn inom
utskottet. Däremot anser vi, fru talman, att det är
beklagligt att utskottet inte vill gå oss till mötes när
det gäller våra krav på en redovisning från regeringen
av djurskyddsfrämjande åtgärder inom EU och andra
internationella organ. Också i fråga om båspallsmått,
ersättningsreglerna i epizootilagen samt lagstiftningen
om kamphundar har vi skilda uppfattningar.
På begäran från bl.a. Kristdemokraterna hade vi
för drygt en vecka sedan här i kammaren en aktuell
debatt om BSE och djurhantering där vi närmare
utvecklade vår syn på just dessa frågor. Därför kom-
mer jag inte att i dag gå djupare in på dessa fråge-
ställningar.
Jag ska i denna debatt till att börja med ta upp en
fråga som rör distriktsveterinärorganisationen. Sta-
tens jordbruksverk genomdrev 1995 en omorganisa-
tion av distriktsveterinärsystemet enligt en modell
som i remissyttrandet från Riksrevisionsverket kriti-
serades för att bli alltför kostsam. Trots att en tredje-
del av den dåvarande distriktsveterinärkåren valde att
övergå till privat verksamhet förblev statsanslaget
oförändrat. Det innebar att organisationen har haft ca
80 miljoner kronor per år att fördela på sina 240 an-
ställda mot de tidigare 340 anställda. Detta innebär ju
att det är mycket svårt för de privata veterinärerna att
kunna konkurrera med de statliga.
De statliga distriktsveterinärerna är officiella vete-
rinärer, anställda av staten bl.a. för att möta de krav
som EU ställer på övervakning av djurskydd och
smittskydd. De sorterar i denna egenskap under Sta-
tens jordbruksverks tillsynsavdelning, djuravdelning-
en. De är också anställda av staten för att bedriva
djursjukvård och sorterar då under distriktsveterinä-
rorganisationsavdelningen. Verksamheten sker i båda
fallen efter affärsmässiga principer, och den anställde
veterinären erhåller i båda fallen en fast lön plus ett
tantiem, vilket ju är detsamma som provision. Tanti-
emet utgör hälften av det arvode som avnämaren
debiteras. Detta i sig tycker jag kan ifrågasättas.
Statens jordbruksverk ansvarar för tillsyn över all
veterinär verksamhet, alltså även över de privata
veterinärer med vilka man konkurrerar. Att en till-
synsmyndighet konkurrerar med den verksamhet över
vilken man ska utöva tillsyn kan inte betraktas som
sund konkurrens.
Småföretagsdelegationen konstaterar i sitt betän-
kande SOU 1998:94 "det som särskilt allvarligt att
staten använder skattemedel för att konkurrera om
djurhälso- och djursjukvård för sällskapsdjur och
ridhästar där statligt engagemang inte borde före-
komma, allra minst på orter där fungerande privat
vård redan finns. Det är olämpligt att Jordbruksverket
i egenskap av konrollerande myndighet bedriver
affärsverksamhet vad avser djursjukvård och därmed
konkurrerar med de veterinärer som man skrivit för-
fattningar för och bedriver tillsyn över."
Utredningen konstaterar också att verkets myn-
dighetsutövning bör skiljas från affärsverksamheten
på ett tydligt sätt och att högre krav måste ställas på
kostnadsredovisningen av distriktsveterinärorganisa-
tionens verksamhet i syfte att hindra att statliga medel
används i den konkurrensutsatta verksamheten.
Även i den rapport som Statskontoret överlämna-
de till regeringen den 28 mars 2000, Staten som
kommersiell aktör, kommenterar utredaren Jord-
bruksverkets roll på följande sätt i sin slutbedömning:
"Särredovisningssystem och organisatoriska lös-
ningar inom ramen för myndighet" - Statens jord-
bruksverk -"är inte en garanti för att undvika kors-
subventionering samt sammanblandning av myndig-
hetsutövning och kommersiell verksamhet. Det kan
räcka med att andra aktörer misstänker sådana om-
ständigheter för att konkurrensen rubbas eller att en
konkurrenssituation över huvud taget inte uppstår.
Mot bakgrund av detta delar Stadskontoret Konkur-
rensrådets uppfattning att den bästa lösningen på
rådande konkurrensproblem är att avskilja DVO från
Jordbruksverket."
Distriktsveterinärens traditionella arbetsuppgift,
att bota sjuka djur i animalieproduktionen samt hästar
som används i jord- och skogsbruk, har minskat i
omfattning. Statens jordbruksverk har av denna an-
ledning fått vidkännas ett stort inkomstbortfall. För
att kompensera för detta borfall satsar man på att
bygga ut vården för sällskapsdjur och sporthästar.
Inkomsterna från dessa sektorer utgör i dag tillsam-
mans 40 % av de totala intäkterna. Stora summor
används för att bygga upp sådan verksamhet på orter
där det redan finns fungerande privat vård för dessa
djurslag. I så gott som alla annonser om lediga tjäns-
ter som distriktsveterinär efterfrågar SJV kompetens
på smådjur och häst.
I juni år 2000 gick den dåvarande biträdande nä-
ringsministern Mona Sahlin i Dagens Industri till hårt
angrepp mot de kommuner som konkurrerade ut pri-
vata företag och krävde att dessa skulle straffas med
böter. Varför gäller inte detsamma när det är staten
som konkurrerar ut företag? Det kan man verkligen
fråga sig!
Därför anser vi att det nu är hög tid, fru talman, att
genomföra en översyn och återkomma med förslag
som syftar till konkurrensneutralitet mellan privat-
praktiserande och statligt anställda veterinärer, såsom
framförts i reservation nr 4 i betänkandet som jag
yrkar bifall till.
I reservation nr 5, som jag också yrkar bifall till,
tar vi upp frågan om förordnande av veterinär vid
tävling med djur. När distriktsveterinärerna omorga-
niserade sig 1995, som jag tidigare beskrivit, började
Statens jordbruksverk att tillämpa djurskyddslagen på
ett sätt som man inte tidigare hade gjort. Man kräver
fr.o.m. den 1 juli 1995 att den veterinär som t.ex.
övervakar ryttartävlingar ska vara anställd av Statens
jordbruksverk. Före detta datum utfärdade SJV ett
förordnande som gav den förordnade tävlingsveteri-
nären erforderliga befogenheter för att övervaka täv-
lingen. Statens jordbruksverk intresserade sig endast
för att djurskyddsaspekterna uppfylldes och lät den
arrangerande ridklubben och tävlingsveterinären,
eller det företag vilket denne var anställd i, lösa er-
sättnings- och anställningsfrågorna. Detta system
fungerade alldeles utmärkt, och alla inblandade parter
var nöjda med systemet. Det gav bl.a. möjlighet för
de många veterinärer som är funktionärer eller med-
lemmar i ridklubbar att stödja klubbarnas verksamhet
genom att t.ex. ställa upp gratis eller att tillsammans
med klubben komma överens om en taxa för att vara
tävlingsveterinär. I och med att SJV numera inte
tillämpar djurskyddslagen på det sätt som man tidiga-
re gjort är detta inte längre möjligt. SJV har alltså
skapat ett monopol på denna verksamhet.
Ryttartävlingar, där tävlingsveterinärer erfordras,
arrangeras i regel som tvådagarstävlingar över en
helg, och priset för att Statens jordbruksverk tillhan-
dahåller tävlingsveterinärer för en sådan tävling kan
ligga på uppemot 10 000-15 000 kr. Det är inte
ovanligt att en ridklubb arrangerar uppemot fyra täv-
lingar per år.
Man kan också notera att det knappast existerar
några statligt anställda veterinärer som är specialise-
rade just på häst, utan så gott som alla hästspecialister
är privatpraktiserande. Dessa vill i regel inte gå in i
ett anställningsförhållande med SJV för att vara täv-
lingsveterinärer. Detta medför i sin tur att det är
ganska vanligt att de veterinärer som övervakar
hästtävlingar saknar erforderlig kompetens, vilket i
sin tur - och det måste vara det viktigaste för oss alla
här - kan äventyra djurskyddet. Detta innebär också
att det totala utbudet av tillgängliga tävlingsveterinä-
rer minskar, och det är väl känt hur svårt det är att få
tag på tävlingsveterinärer. Många tävlingar har fått
ställas in av denna anledning.
Vilken ekonomisk betydelse tävlingsveterinärs-
verksamheten har för SJV är obekant, men för rid-
klubbarna och för ridsportens många utövare har de
ovannämnda förhållandena stor ekonomisk betydelse.
Ändras djurskyddslagen så att tävlingsveterinären
inte längre måste vara anställd av SJV, utan endast
behöver förordnas med erforderliga befogenheter,
uppnår man enligt vår uppfattning tre viktiga positiva
effekter.
1. Man avskaffar det statliga monopolet.
2. Man stärker djurskyddslagen i och med att utbu-
det av kompetenta veterinärer villiga att tjänstgö-
ra som tävlingsveterinärer ökar.
3. Man ger dessutom ett välbehövligt ekonomiskt
tillskott, och det kan väl inte vara fel.
Fru talman! I denna fråga borde det inte råda nå-
gon politisk oenighet. Jag tror också att de som före-
träder majoritetstexten i utskottsbetänkandet egentli-
gen inser det orimliga med rådande situation. Här har
nu riksdagens kammare möjlighet att skicka en posi-
tiv signal till alla dem som engagerar sig ideellt i
ridsportverksamheten. Ta den chansen!</pre><pre>Anf.  8  ESKIL ERLANDSSSON (c):
Fru talman! Låt mig inleda med att tacka för den
debatt som vi hade om BSE och djurhållning här i
riksdagen förra veckan. På det stora hela var det en
sansad och bra debatt som visar att vi har, de politiska
partierna emellan, en mycket stor samsyn kring frågor
vad gäller djurskydd och djurhållning.
Fru talman! Människan har genom sin unika ställ-
ning i naturen ett mycket stort ansvar och en skyldig-
het att behandla sina djur väl. Som djurägare och
människa gör det ont i mig varje gång jag ser att detta
ansvar inte tas av en del. Dock ska vi komma ihåg att
det stora flertalet behandlar sina djur på ett bra sätt.
Svensk djurhållning tillhör de absolut bästa i världen.
Med detta inte sagt att den svenska djurhållningen
inte kan förbättras ytterligare. Vår ledstjärna måste
vara att sträva efter ständig förbättring vad gäller vår
djurhållning.
Den svenska djurhållningen är i stora stycken ett
föredöme för övriga länder inom EU. Jag och Center-
partiet anser att det är viktigt att Sverige jobbar för att
djurskyddsreglerna i EU skärps efter svensk modell.
Sverige har i dag en stark djurskyddslag, och många
uppfödingsmetoder som är tillåtna inom EU är för-
bjudna i Sverige. Det tycker jag är en klok och riktig
inriktning. Att lagen är stark och bra betyder emeller-
tid inte med automatik att efterlevnaden garanteras.
Vi måste fortsätta att jobba med att se till att lagen
verkligen efterföljs av alla.
Fru talman! Jag skulle vilja tala om något som i
mina ögon är en mycket viktig fråga för att arbetet
med bekämpning av smittsamma sjukdomar ska bli
effektivt och underlättas. Våren 1999 beslutade riks-
dagen om en ny epizootilag och en ny lag om zoono-
ser. I detta sammanhang motsatte sig Centerpartiet
förslaget att minska ersättningen för produktionsbort-
fall vid epizootiutbrott till 50 %. Det finns all anled-
ning att återuppta debatten kring dessa frågor, särskilt
mot bakgrund av den senaste tidens utveckling i fråga
om BSE och dess utbredning inom EU. Den sänkta
ersättningsnivån innebär enligt min mening en ökad
risk för att icke seriösa djurägare försöker dölja sjuk-
lighet hos sina djur. Tyvärr vann inte vårt förslag den
gången gehör. Vi har fortsatt vår kamp för att förbätt-
ra den lagstiftning som antogs 1999. Vi har gjort det
bl.a. i budgetsammanhang och i vårt förslag tillskjutit
medel så att vi ska kunna uppnå de ersättningsnivåer
som vi hade tidigare. Jag blir uppriktigt sagt lite både
förvånad och upprörd över att se den moderata och
kristdemokratiska behandlingen av frågan i vårt ut-
skott. Man lämnar bara ett särskilt yttrande i frågan.
Det duger inte att säga att ni motsatte er förändringen
och att er åsikt står kvar. Man måste, kära vänner,
också skjuta till pengar i det här sammanhanget om
man menar allvar.
Slutsatsen av ert agerande är att ni tycker att för-
hållandena är felaktiga men att ni egentligen inte vill
förändra dem. Jag kan inte tolka ert agerande på annat
sätt.
Med detta yrkar jag, fru talman, bifall till reserva-
tion nr 9.
God djuromsorg är viktig inte bara i ett etiskt per-
spektiv utan också för en god livsmedelskvalitet. God
djuromsorg är en fråga om trovärdighet hos lant-
bruksnäringen. Konsumenterna ska veta att djuren
inte utsätts för lidande under uppväxttid och slakt.
Intimt förknippade med en god djuromsorg är trans-
porterna av levande djur. I dag pågår en verksamhet
som många gånger är upprörande. Djur behandlas illa
och transporteras långväga innan de går till slakt.
Sverige måste vara pådrivande i EU för att se till att
de regler om transporter som finns efterföljs, och
reglerna måste skärpas om så är nödvändigt.
Absolut nödvändigt är att EU:s subventioner och
stöd till transporter av slaktdjur avskaffas. Låt mig
också understryka vikten av att regelverk m.m. ger
möjligheter att få i gång små och mobila slakterier.
Detta är avgörande viktigt för att vi ska kunna minska
transporttiderna för de djur som ska gå till slakt. Det
skulle därtill avsevärt minska stressen för våra djur.
Det har i utredningen om det framtida djurskyddet
framkastats förslag om att man ska flytta djurskydds-
tillsynen från kommunerna till något slags högre nivå.
Jag tror att det skulle vara en olycklig centralisering,
som inte skulle förbättra djurskyddet. Att flytta an-
svaret från kommunerna skulle innebära att samord-
ningen mellan den allmänna miljötillsynen och djur-
skyddstillsynen skulle brytas. Den så viktiga lokal-
och personkännedomen skulle förloras, samtidigt som
byråkratin skulle ökas, vilket därtill skulle höja kost-
naderna.
Låt mig också säga att det många gånger är soci-
ala problem som ligger bakom att bönder missköter
sina djur. Fullföljandet av det kommunala ansvaret
för dessa sociala problem skulle försämras om man
genomför förslaget om att tillskapa ytterligare en
myndighetsnivå och därmed blanda in ytterligare en
myndighet.
Jag tycker att vi ska slå fast att djurskyddstillsy-
nen ska ligga kvar hos kommunerna. Därmed, fru
talman, yrkar jag bifall till reservation 3.
Avslutningsvis, fru talman: Varje dag gör männi-
skor val som påverkar skyddet av och omsorgen om
våra djur. Det handlar om alla från den enskilde
djuruppfödaren och vidare i förädlingskedjan fram till
konsumenten. Låt mig understryka hur viktigt det är
med starka och välinformerade konsumenter. Sådana
är, vill jag mena, en av de viktigaste garantierna för
en sund djurhållning, en djurhållning som vi ständigt
strävar efter att förbättra.
Som konsumenter har vi möjlighet att påverka in-
riktningen på både den svenska och den europeiska
djurhållningen. Genom att göra medvetna och ge-
nomtänkta val kan vi visa att livsmedel och de sätt
som de produceras på är viktiga angelägenheter. Att
livsmedel framställs på ett etiskt och ekologiskt rik-
tigt sätt är en central fråga både för oss människor
och för våra djur.</pre><pre>Anf.  9  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Eskil Erlandsson vill ifrågasätta vår
ambition och vår ärlighet när det gäller det beslut som
fattats om ersättningen vid epizootiutbrott. Eskil Er-
landsson kan vara lugn för att vi står för det som vi
sade när det beslutet togs. Såvitt jag har förstått har
hittills anslagna medel räckt till. Skulle vi få ett ökat
antal sjukdomar som leder till större ekonomiska
krav, är vi givetvis beredda att ställa oss bakom des-
sa.</pre><pre>Anf.  10  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag hoppas då att Ingvar Eriksson och
hans parti i sitt nästa budgetförslag anvisar lite extra
pengar, så att det blir möjligt att höja ersättningarna
till den nivå som de en gång hade.</pre><pre>Anf.  11  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Eskil Erlandsson kan vara lugn. Det
kommer vi att göra om vi bedömer att behov förelig-
ger.</pre><pre>Anf.  12  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Svensk djurhållning är bättre än i de
flesta andra EU-länder. Förbättrad kunskap, informa-
tion och därigenom ökad medvetenhet hos konsu-
menterna är en del av förklaringen till att djurhåll-
ningen är bättre hos oss. Men det är viktigt att vi
fortsätter att debattera och att agera för förändringar,
för sådana är nödvändiga.
Jag tänker då på exporten av svenska gödkalvar.
Svenska kalvar körs till Holland, där de föds upp på
blodmjöl, fjädermjöl och fett från kadaverfabrikerna.
Man kan inte helt utesluta att det är svenska kalvar
som har utsatts för det fruktansvärda djurplågeri som
vi med avsmak har kunnat se i TV.
Jag tänker också på kycklingproduktionen. Där
finns brister som måste rättas till. Veterinärkontrol-
lerna måste bli bättre i kycklinguppfödningen. Broi-
lerkycklingen vill vi i framtiden inte se.
Jag tänker, fru talman, vidare på test mot galna
ko-sjukan. Testen måste genomföras så att svenska
konsumenter kan känna sig trygga. Det är inte bara
väntan på genomförandet av testen mot BSE-smitta
som skapar oro, utan det finns också en oro för kon-
sekvenserna av eventuella falska testresultat. Vilken
beredskap har vi egentligen för att förhindra att jord-
bruksnäringen lider skada av ett mediepådrag kring
falska testresultat?
Fortfarande transporteras dagligen djur mellan
EU:s medlemsländer på ett regelvidrigt sätt. Fortfa-
rande utförs transporter som pågår i kanske upp till
40 timmar. Exportbidragen för levande djur måste
avskaffas. Bidragen gör ju de här plågsamma trans-
porterna lönsamma. Vi socialliberaler anser att trans-
portsträckorna måste kortas ned. Inga transporter ska
tillåtas vara i längre tid än sex timmar.
Vi måste få fler småslakterier och mobila slakteri-
er. Vi måste inom EU kräva att EU förbjuder långa
djurtransporter.
Men de oacceptabla förhållandena handlar inte
bara om regler utan i högre grad om hur man åstad-
kommer att reglerna efterlevs. Tillsynen av hur man
följer reglerna tycks inte fungera.
För att kontrollera att EU:s lagar och regler följs
behövs det en kontrollinstans på EU-nivå. EU:s vete-
rinärmyndighet i Dublin, som alltså inte är någon ny
myndighet, kan ges makten att vara en djurens be-
skyddare. Och för dem som bryter mot de regler som
finns måste straffen bli strängare.
När kommer vi under det svenska ordförandeska-
pet att lyfta upp djurskyddsfrågorna? Hur kommer vi
att hantera T-bensteken - en fråga som har dykt upp i
dagarna - som man sagt måste förbjudas. Vi har att
välja mellan att förbjuda den och att testa alla kor.
Hur kommer vi från svensk sida att hantera den frå-
gan? Kommer svenska regeringen att under det
svenska ordförandeskapet kräva förbud mot kada-
vermjöl i allt djurfoder? Då menar jag även foder till
grisar och fjärderfä. Kommer vi att kräva förbud mot
långa djurtansporter och kontroller av att test mot
galna ko-sjukan genomförs i hela EU? Kommer vi
från svensk sida under ordförandeskapet att kräva ett
federalt kontrollorgan med rollen som ett matens och
djurens beskyddare? Kommer vi att kräva förbud mot
att använda kadaverfett i mat och förbud mot maski-
nurbenad köttmassa i livsmedel?
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
reservationerna 11 och 12. Jag yrkar också bifall till
reservationerna 4 och 5.</pre><pre>Anf.  13  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Vi hör i debatten att vi har en samsyn.
Det språkbruket känner jag igen från miljödebatterna.
Jag vet inte om jag tycker att det är riktigt demokra-
tiskt hederligt att säga så. Vi står här för att visa vilka
skillnader vi har mellan partier och att vi har olika
syn.
Det faktum att det i betänkandet finns 16 reserva-
tioner visar verkligen att vi har olika uppfattning i
synen på djur och djurens rättigheter. Om vi vill vara
demokratiskt hederliga måste vi naturligtvis tydlig-
göra de skillnaderna. Annars ger vi inte våra väljare
möjligheter att välja det parti som de kanske tycker
står dem närmast.
Vi ser olika på djurens rätt. Somliga talar om
människans överhöghet. Det är kanske dags att kliva
ned från piedestalerna och inse att skillnaderna inte är
så stora. Tittar man genetiskt kan man se att skillna-
derna är otroligt små. Tittar man fysiologiskt kan man
se att skillnaderna är otroligt små. Vi har olika sätt att
uttrycka oss. Det kanske just är språkbärriärerna
mellan arter som gör att vi har så svårt att förstå var-
andra.
Vi anser allmänt i dag att djur kan känna lidande.
Mycket av det som finns i djurskyddslagen utgår just
från att djur känner lidande. Låt oss också slå fast att
djur har känslor. Djur känner glädje, sorg, besvikelse
osv. precis som vi gör. Det att ha känslor är kanske
det som är typiskt för djur.
Det är kanske också en förutsättning för att dägg-
djur ska fungera. De måste ta stor vård om de få ung-
ar de får. Vi som har haft djur i praktiken vet att
känslor finns hos alla djur och är väldigt uttalande.
Det är kanske dags att vi kliver ned från piedestalen
och inser att skillnaderna mellan oss och de djur som
vi i dag hanterar på ett ibland ganska gräsligt sätt inte
är så stora.
Jag vill citera lite grann ur djurskyddslagen, en
djurskyddslag som Sverige än så länge är ensamt om.
Det står i 4 §: "Djur som föds upp eller hålls för pro-
duktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall
hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant
sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet
att bete sig naturligt." Jag kan också läsa det som står
i 1 § i djurskyddsförordningen: "Stall och andra för-
varingsutrymmen för djur skall vara så rymliga att
samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra
sig obehindrat. Utrymmena skall utformas så, att
djuren kan bete sig naturligt."
Det intressanta är att det inte gäller alla djur. Det
gäller inte försöksdjur, det gäller inte cirkusdjur och
det gäller inte heller sällskapsdjur. Vi värderar tydli-
gen också olika djur på olika sätt. Man kan verkligen
ifrågasätta om det gäller kycklingar. Den motion som
jag väckte i höstas som hette Djur, en kortlivad plå-
gad stackare togs också upp i den debatt som var för
en vecka sedan.
Jag är glad att forskarna nu äntligen lyfter frågan
och visar hur otroligt oacceptabel slaktkycklingupp-
födningen är i dag. Man kan verkligen inte säga att
man undviker lidande för djuren. Man kan inte heller
säga att de kan bete sig naturligt eller att utrymmena
är tillräckligt stora för att de ska kunna röra sig obe-
hindrat. Det går verkligen att ifrågasätta om slakt-
kycklinguppfödningen går att bedriva som den görs i
dag med stöd av djurskyddslagen.
Man kan också ifrågasätta om man kan säga att
djuren får bete sig naturligt när en ko och en kalv
aldrig någonsin får träffas, fastän man kan se att det
mest naturliga beteendet är att ta hand om avkom-
man. Man kan verkligen ifrågasätta om de pälsdjur vi
har i dag kan bete sig naturligt i de mycket trånga
burar som de hålls i. Det gäller framför allt mink.
Det finns alltså all anledning att stärka djur-
skyddslagen, att utvärdera om det som sker i dag i
djurhållningen var lagstiftarens avsikt och att se till
att djurskyddslagen efterlevs. Därför är vi från Miljö-
partiet mycket glada över att det verkar som att det
finns en acceptans i Sveriges riksdag för en djur-
skyddsmyndighet. V kommer att göra allt som står i
vår makt för att se till att djurskyddsmyndigheten
finns på plats, som utredningen föreslår, den 1 januari
2002.
Vi är inte överens om allt med utredningen. Vi
anser t.ex. att tillsynen ska ligga kvar i kommunerna.
Det finns också i en reservation som redan är yrkad
bifall till från Centerpartiet och Miljöpartiet. Vi me-
nar att det många gånger när det går snett också finns
en social dimension. Det krävs lokala möjligheter att
känna både människor och omgivningar för att kunna
hantera djurskyddsfrågorna på ett bra sätt. Dessa
ärenden är ofta mycket svåra.
När vi från s, v och mp hanterade miljöbalken såg
vi till att gamla miljöskyddslagen och gamla skötsel-
lagen lades in i miljöbalken för att de inspektörer som
hanterade de lagar som ligger i miljöbalken också
skulle kunna titta på djurskyddet för att få en samlad
bild av lantbruket. Jag delar fortfarande den uppfatt-
ning som vi då gav uttryck för i miljöbalkssamman-
hang.
Vi kommer från Miljöpartiets sida att lyfta slakt-
kycklingsuppfödningen flera gånger i kammaren. Vi
har lämnat in både frågor och interpellationer i ären-
det. Jag kommer också att ha en interpellationsdebatt
redan nästa vecka den 15 februari om den export av
hästar som sker från Sverige. Vi har sett fruktansvär-
da bilder från slaktmarknader i framför allt Ander-
lecht. Det kan mycket väl vara svenska hästar som via
slaktmarknader förts ut, eftersom slaktpriset på häst
är ungefär 1 000 kr mer i Belgien än vad det är i Sve-
rige.
Det här är en fråga som Sverige måste lösa. Det
finns olika möjligheter för hur vi ska lösa den. Jag
hoppas att den debatt som kommer att ske den 15
februari blir innehållsrik. I dag försvinner ungefär
5 000 hästar ur Sverige. Det är en skam för Sverige.
De hästarna hamnar på marknader. Deras väg mot
döden är verkligen ett lidandets väg.
Synen på djur i EU är helt annorlunda än den
svenska. Vi har upprörts mycket över de bilder på
djurtransporter som vi kan se. Den film som visades
här i riksdagen, och som det visades delar av i TV,
Some lie dying, innehöll bilder både från transport
och från slakterier som var så gräsliga att de var näs-
tan outhärdliga att se.
Det transportdirektiv som kom som samordnade
kraven på hur transporterna ska gå till var en försäm-
ring för Sverige. Men som tur är finns det överens-
kommelser som gör att vi har kvar de striktare regler
för bl.a. högdräktiga och nyförlösta moderdjur som
fanns innan och som vi inte fick ha kvar efter det att
direktivet hade kommit.
Det är alldeles uppenbart att direktivet är alldeles
för dåligt. I en miljöpartimotion föreslår vi en rad
åtgärder, bl.a. kontrollanter, straff mot medlemsstater
som inte följer direktivet, stopp för transportörer som
inte följer bestämmelserna. Det måste bli ett stopp på
dessa djurtransporter.
Det som kanske är orsaken till alltihop är den syn
man har i EU. Levande varelser jämställs med skru-
var, muttrar och strumpbyxor. De är som vilka varor
som helst. Men det är de inte. De är levande, kännan-
de varelser som måste hanteras på ett helt annat sätt
än skruvar, muttrar och strumpbyxor. Den synen
måste vi driva igenom i EU. Djur är inte vilka varor
som helst.
Det finns en reservation 10 som handlar just om
detta som jag yrkar bifall till.
Detta är ett ganska allvarligt betänkande. Jag är
ledsen över att det är så många reservationer. Men det
är nödvändigt, eftersom vi faktiskt inte har en sam-
syn. Det finns vissa partier för vilka produktionen och
produktionsmöjligheterna är viktigare och där man
talar om människans överhöghet.
Vi anser att situationen på slakterierna måste radi-
kalt förbättras. Naturligtvis kan vi som konsumenter
välja vilken typ av mat vi äter. Vi kan välja bort kött
om vi känner att den svenska djurhanteringen inte
håller måttet. Vi kan också välja något som är second
best. Vi kan välja Kravmärkt, där vi i varje fall vet att
djuren har haft ett gott liv och t.ex. fått möjligheten
att vara ute under sitt liv.
Men man måste också kräva att hanteringen på
slakterierna är human - jag vet inte om man kan kalla
det så, men hanteringen ska i alla fall ske på ett så
pass bra sätt att den kan accepteras. Nu har vi fått
föreskrifter för slakterier långt om länge. Men fortfa-
rande kan vi se att det förekommer hantering på
slakterier som knappast tål dagens ljus, också i Sveri-
ge.
Vi har synpunkter på strutshållningen. Det är ock-
så någonting som man kan diskutera. Behöver vi
verkligen struts - en ny köttras - i Sverige? De utred-
ningar som har gjorts visar att strutsarna inte har det
bra. Det finns mängder med skador, oerhörda pro-
blem vid transporter och mycket stora svårigheter i
slakterierna.
Matz Hammarström kommer att prata en del om
cirkusdjuren. Vi är mycket kritiska till förhållandena
för dem.
I ett fall hoppas vi på att få en majoritet i kamma-
ren, nämligen för den hantering som sker när det
gäller veterinärer vid tävlingar med djur. Jag har
också en motion i ärendet som är orsakad av verklig-
heten. Vi kan se att vid tävlingar för hästar i dag så
kan ofta de veterinärer som ska ha tillsyn över djur-
skyddet inte häst. De kan inte! Naturligtvis är det
svårt att vara veterinär. De ska kunna allting från orm
till elefant. Man måste inse att veterinärerna ofta
måste specialisera sig för att bli duktiga. Det innebär
att de som bör vara tävlingsveterinärer vid hopptäv-
lingar t.ex. naturligtvis är hästveterinärer - de som
kan häst! Men med det system som Jordbruksverket
satte i sjön 1995 är det inte så, utan det är framför allt
distriktsveterinärer. De är många gånger väldigt duk-
tiga på ko och gris, men inte duktiga på häst. Det
finns också tillfällen där de faktiskt är lite rädda för
hästar - och det är inte så konstigt. Hästen är ett stort
djur som man måste vara van vid för att kunna hante-
ra. Jag vet fall där hästar har blivit skadade på täv-
lingsplatser, och där den tävlingsveterinär som har
funnits inte har vågat ingripa. Man har då fått köra
djur till närmaste djursjukhus, och veterinärerna där
har blivit mycket upprörda över att tävlingsveterinä-
rerna inte har kunnat göra ingreppet eftersom de har
tyckt att det var ett ganska enkelt sådant. Detta inne-
bär att det finns all anledning att se över dagens sys-
tem ur djurskyddssynpunkt.
Jag skulle verkligen vilja vädja till s och v att ock-
så stödja denna reservation om ni vill djurs väl, och
inte anser att administrativt krångel och Jordbruks-
verkets regler är viktigare än djurskyddet i det här
fallet. Då ska ni stödja reservationen.
Slutligen har vi reservation 13 som handlar om
förbud av export av levande djur. Naturligtvis kan vi
inte förbjuda all export av levande djur - det säger sig
självt. Vill man exportera en hundvalp eller en häst
till en människa som vill ha en sådan i ett annat EU-
land så ska inte det stoppas. Men när det gäller export
av kalvar så måste jag verkligen ifrågasätta hur de
bönder som exporterar kalvar för några extra hund-
ralappar är funtade. Hur kan man medvetet skicka
sina kalvar till en uppfödning som man vet innebär
lidande, förutom transporterna?
Jag yrkar bifall till reservation 13 och jag hoppas
att vi får stöd från Folkpartiet, som också uttryckte
detta. Jag vill också yrka bifall till reservation 2.
Givetvis står Miljöpartiet bakom samtliga reser-
vationer, och jag hoppas att vi nästa gång vi hanterar
djurskydd inte behöver ha några reservationer. Då
kan vi tala om att vi har en samsyn. Innan dess finns
ingen samsyn vad gäller djurrätt i den här riksdagen.</pre><pre>Anf.  14  ANN-KRISTINE
JOHANSSON (s):
Fru talman! Vi har hört mina kolleger stå här i ta-
larstolen och beskriva många olika frågor som vi
behandlar i betänkandet. Det visar också på att det
finns ett stort engagemang för djurskyddsfrågorna
bland oss riksdagsledamöter.
Djurens situation engagerar också många, både
unga och gamla, människor i Sverige men även ut-
omlands. Massmediernas bilder av dessa fruktansvär-
da scener från slakterier och djurmarknader inom EU,
bilderna av vanvårdade djur och nu senast bilderna av
slaktkycklingarnas liv här i Sverige upprör oss alli-
hop. Det har skapat en bra debatt och ett livligt enga-
gemang från många.
Jag håller med Gudrun Lindvall om det hon säger
om att betänkandet är allvarligt och viktigt. Det är bra
att vi har möjlighet att få diskutera detta - i förra
veckan och nu även denna vecka.
Jag besökte en gymnasieklass i Karlstad för någon
vecka sedan, och när jag berättade vilket utskott jag
sitter i så kom alla frågor att handla om djurens situa-
tion, vad vi politiker gör och vad vi kan göra åt synen
på djur inom EU.
Margareta Winberg har tagit emot ungefär
108 000 namnunderskrifter mot djurtransporter,
olämplig djurhantering och djurplågeri. Jag tycker att
det är bra att bilderna har visats och att debatten har
varit, och är, intensiv. Detta starka folkliga stöd
kommer att kunna hjälpa till att förändra och förbättra
förhållandena för djuren i hela EU.
Men ändå blir debatten ibland lätt sned. Det är lätt
att bara visa på den dåliga sidan för våra djur. Själv-
fallet ska den visas, men man kan också visa att de
flesta djur i Sverige har det bra. Vi har ändå en av
världens bästa djurskyddslagar, som ger djuren ett
egenvärde utöver deras värde för oss människor.
Lagen säger att djuren ska skyddas från onödigt
lidande och sjukdom. Det gäller alla djur i männi-
skans vård. För djur som finns i animalieproduktio-
nen, pälsdjur eller tävlingsdjur säger lagen att de ska
kunna bete sig naturligt. Det är därför förbudet mot
de traditionella hönsburarna kom, det är därför räv-
farmning med dagens burar är förbjuden osv.
Men det finns brister, och sådant som måste änd-
ras. Mycket av det som sägs i motionerna och betän-
kandet ligger under behandling i Jordbruksdeparte-
mentet och Jordbruksverket. Förhoppningsvis kom-
mer det en djurskyddsproposition under året så att vi
får fortsätta att diskutera och utveckla de här frågor-
na.
Fru talman! I vårt betänkande tas frågor upp där
riksdagen och regeringen överlämnat normgivnings-
och beslutanderätten till olika myndigheter som har
särskild sakkunskap på området. Skälet till den an-
svarsfördelningen är bl.a. att frågorna i många fall
förutsätter en veterinärmedicinsk och teknisk bedöm-
ning snarare än en politisk bedömning.
De aktuella frågorna regleras i ett mycket stort
antal detaljföreskrifter utfärdade av främst Jordbruks-
verket, men också vissa andra myndigheter, t.ex.
Läkemedelsverket. Det finns ett stort antal EU-
direktiv och förordningar på djurskyddsområdet. Jag
skulle kunna stå här och räkna upp alla dessa förord-
ningar och föreskrifter, men det tänker jag inte uppta
riksdagens tid med. Jag vill dock nämna detta för att
belysa varför vi avslår motioner som många anser är
självklara och väldigt viktiga, och varför det inte blir
några tillkännagivanden för de här motionerna.
Enligt utskottets mening bör riksdagen behandla
djurskyddsfrågorna utifrån ett mer övergripande syn-
sätt än vad många av motionerna syftar till.
Fru talman! Dagens djurskyddslag fungerar, som
jag nämnde tidigare, i stort sett bra. Men vissa saker
kan bli bättre. Tillsynsfrågan är t.ex. en sådan. Just nu
är utredningen om hur djurskyddet ska vara organise-
rat ute på remiss. Sammanfattningsvis innebär försla-
get från utredningen att ansvaret för djurskyddstillsy-
nen förs över till staten och att en ny djurskyddsmyn-
dighet bildas. Eftersom arbetet pågår med denna fråga
så vill inte utskottsmajoriteten uttala sig om hur djur-
skyddstillsynen ska se ut i framtiden. Det gäller t.ex.
om den ska vara kvar hos kommunerna som i dag
eller om den ska föras över till staten och om det ska
finnas en djurskyddsmyndighet.
Jag ser fram emot att få fortsätta diskutera denna
så viktiga fråga under året, för tillsynen är A och O i
en kraftfull djurskyddslag.
Fru talman! Vi gör också en kraftfull markering
angående djurskyddsarbetet och EU. Vi stöttar rege-
ringen i arbetet och anser att dessa frågor ska drivas
hårt nu under vårt ordförandeskap. Under förra veck-
ans debatt redovisade Margareta Winberg arbetet som
pågår från Jordbruksdepartementets sida.
Djurskyddsfrågorna ska upp på de allra flesta av
ministerrådsmötena under ordförandeskapet, en sär-
skild djurskyddskonferens hålls här i Stockholm un-
der maj månad osv.
Utskottet instämmer till fullo i det allmänna syftet
med de motioner som tar upp missförhållanden inom
EU. Vi understryker det angelägna i att regeringen
aktivt arbetar för att alla djur inom EU ska få det
bättre och att de missförhållanden som har konstate-
rats när det gäller bl.a. djurskydd och transporter
inom EU rättas till.
Vi anser också att positionerna hela tiden ska
flyttas framåt och att argumenten ska vässas för att
driva EU framför oss. Jordbruksverket, Statens vete-
rinärmedicinska anstalt och andra myndigheter ingår
också i olika grupperingar och påverkar arbetet in-
ifrån.
Det är bra att vi i Sveriges riksdag är ganska eniga
om hur hårt Sverige ska driva frågorna. Jag tycker att
förra veckans debatt och den här debatt visar detta,
trots att det finns många reservationer, som bl.a. Gud-
run Lindvall nämnde. Jag tror att det ger ett stöd för
regeringens fortsatta arbete med de här frågorna.
Fru talman! En annan viktig fråga som jag vill
nämna nu är hönsens situation. Jag har följt den här
frågan sedan jag kom in i riksdagen för snart sju år
sedan. Under den här tiden har utvecklingen gått
framåt. I dag pågår omställningar. Fler och fler höns
lever i frigående system. De inredda burarna börjar
bli klara för teknikgodkännande.
Det är viktigt att Jordbruksverket gör den här
prövningen för att vi inte ska få ut system som kanske
t.o.m. är sämre för hönsen än dagens system. Av ett
frågesvar från jordbruksministern i november 2000
framgår det att de sista dispenserna kommer att löpa
ut inom en tvåårsperiod. I princip ska inga nya dis-
penser komma till. Men det finns ett men. Om efter-
frågan på nya system blir större än tillgången, kan det
möjligen bli aktuellt att låta äggproducenter som kan
visa upp avtal om köp av nya system fortsätta sin
produktion i befintliga burar i avvaktan på leveransen
av de nya systemen. Men det kan bara accepteras för
en kort tid. Problemet är att det inte finns tillräckligt
med godkända anläggningar framme än, och det får
inte innebära att duktiga äggproducenter funderar på
att lägga av i stället för att satsa vidare.
Fru talman! En fråga som har varit uppe i dag och
som vi diskuterade på det senaste utskottssammanträ-
det är veterinärer vid tävlingar med djur. Jag är för-
vånad över debatten här i dag och debatten i utskottet.
Jag kan inte tänka mig att stödja den reservationen.
Jag står helt fast vid den skrivning som finns i betän-
kandet.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall
till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer.</pre><pre>Anf.  15  HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att vi har ställt många
frågor från talarstolen i dag. Jag inser att vi måste ha
tålamod i en hel del av frågorna och invänta förslag
från regeringen. Jag tänker på alla de frågor som har
med djurens rätt att göra.
Men det finns en fråga som jag ändå vill upprepa.
Den hänger samman med de konsekvenser som ett
eventuellt felaktigt eller falskt svar på BSE-tester kan
få för de svenska bönderna. Konsekvenserna kan bli
enorma. Finns det en beredskap för att förhindra att vi
får icke önskade svåra konsekvenser för bönderna?</pre><pre>Anf.  16  ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag håller med Harald Nordlund om
att det är ett bekymmer med testerna som tas på dju-
ren. Bl.a. säger Statens veterinärmedicinska anstalt att
det finns svårigheter här. Det kan bli felaktiga svar,
både positiva och negativa. Jag hoppas att regeringen
och myndigheterna jobbar med detta och har en stor
beredskap för hur man ska agera om det blir sådana
här misstag.</pre><pre>Anf.  17  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja fråga om Ann-
Kristine Johansson delar min uppfattning att om man
följer djurskyddslagen, både lagen och förordningen,
borde det egentligen inte gå att föda upp slaktkyck-
lingar på det sätt som sker i dag. Och detta dels med
tanke på att man har avlat fram en ras där själva aveln
har lett till djur som utsätts för lidande, dels med
tanke på vad som står om naturligt beteende, undvika
lidande osv. Det är den första frågan.
Det var intressant att höra att Ann-Kristine Jo-
hansson försade sig när det gäller dispens och förbud.
Man ska vänta på de inredda burarna, men det finns
ju massor av godkända system i dag som gör att var-
enda en skulle kunna fasa ut sina små burar. Även här
kan man verkligen fundera om djurskyddslagen gäller
hönsen. När man tittar på naturligt beteende hos mina
höns är det mest utmärkande för dem nyfikenheten
och viljan att röra sig. Det kan aldrig tillfredsställas i
en liten bur, även om det finns en liten sittpinne och
ett litet rede i den. Menar verkligen Ann-Kristine
Johansson att en inredd bur på något sätt skulle ge
hönsen möjlighet att bete sig naturligt?
När man för den här diskussionen måste man ock-
så komma ihåg att det gäller individer. Vi kan inte
hävda att om djuren i EU får det lite bättre är det okej
att våra djur kanske inte får det bättre. Varje liv måste
respekteras. Varje individ måste få ett så bra liv som
möjligt. Anser Ann-Kristine Johansson att verklighe-
ten är så bra som det ser ut i lagen? Eller är det så att
verkligheten faktiskt ser sämre ut i dag än vad man
trodde när man instiftade lagen för mer än tio år se-
dan?</pre><pre>Anf.  18  ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! De bilder som vi har sett av slakt-
kycklingarnas situation är ju fruktansvärda. Samtidigt
finns det problem med aveln. Vi köper in avelsdjur
som är framavlade utomlands där man inte har den
lag som vi har i dag om att man inte ska avla på de-
fekter. Slaktkycklingen är framavlad med hög till-
växt. Skelettet hänger inte med. Det är bl.a. den situ-
ationen vi har problem med i Sverige.
Sedan finns det säkert saker som måste åtgärdas
här också. Jag vet att branschen tillsammans med
departementet och Jordbruksverket jobbar med frågan
just nu för att förbättra så mycket som möjligt för
slaktkycklingarna. Det kan inte se ut som det gör i
dag.
Gudrun Lindvall sade att jag försade mig när det
gäller hönsens situation. Som jag ser det måste det
finnas både frigående system och inredda burar. Det
är därför det är viktigt att Jordbruksverket har den här
teknikprövningen där man tittar på om de inredda
burarna stämmer överens med djurskyddslagen som
säger att hönsen ska kunna bete sig naturligt. De ska
bl.a. ha sandbad, rede och en sittpinne att sitta på.
Enligt den teknikprovning som görs av Jordbruksver-
ket går det. De inredda burarna fungerar. De äggpro-
ducenter som vill ha dessa inredda burar ska också
kunna få dem. Men sedan är det jättebra att det är
många som har dem frigående. Jag hoppas att det är
fler som satsar på frigående system.</pre><pre>Anf.  19  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga om
Ann-Kristine Johansson anser att verkligheten är lika
vacker som djurskyddslagen visar. Men det är kanske
en lite för känslig fråga att svara på. Jag kan bara
konstatera att vi inte har en samsyn här i kammaren
när det gäller hönsen.
Jag är glad att det är flera som har börjat upptäcka
hanteringen av slaktkycklingarna. Ni hade kunnat
läsa min motion i höstas. Då hade ni fått veta det ett
halvår tidigare. Men det är kanske lättare när forskare
som Bo Algers säger saker. Det är jättebra att detta
har kommit nu.
Jag menar att dagens slaktkycklingar är hönsra-
sens belgisk blå. Vi godkänner inte en fortsatt upp-
födning av belgisk blå i Sverige. Vi anser att det är en
ras som har sådana defekter att det inte är lagligt
tillåtet att använda den i Sverige. Då kan man fråga
sig: Hur kan vi tillåta att man fortsätter att använda
slaktkycklingsrasen belgisk blå? Det är en belgisk
blå. Den har defekter, den kan inte röra sig, den har
ont i leder och muskler, den har fel på hjärta och
njurar osv. De kan inte föröka sig. Man svälter föräld-
radjuren för att de över huvud taget ska kunna para
sig. Jag undrar om ni har sett en vuxen slaktkyckling,
dvs. det som blir höna och tupp av slaktkycklingsra-
sen. De ser inte kloka ut. De har ben som är så tjocka
att de knappt kan röra sig. De rör sig oerhört märkligt.
Man kan inte tänka sig att djur kan få se ut så. Jag
skulle nästan vilja hävda att det är värre än belgisk
blå.
Jag har en fråga till. När får vi en lag om förbud
för eldressyr av hund. Jag fick höra av jordbruksmi-
nister Annika Åhnberg på sin tid att när vi väntar på
något gott väntar vi aldrig för länge. Vi väntar fortfa-
rande. När kommer regeringen att sätta ned fötterna
när det gäller den vidriga hanteringen?</pre><pre>Anf.  20  ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Djurskyddslagen behöver förbättras.
Den är inte perfekt i dag. Den är skarp och bra, men
det finns många saker som behöver göras om. Jag
anser bl.a. att 4 § bör röra alla djur, så det finns saker
som behöver göras bättre. Det är jag överens med
Gudrun om.
När det gäller problemet med slaktkycklingar är
det så att ute i Europa avlar man fram så att det ska
vara så hög tillväxt som möjligt. Därför är det viktigt
att det finns gemensamma EU-regler. Det är viktigt
att regeringen och jordbruksministern driver frågorna
på ministerrådsmötena och i kommissionen, så att det
kan komma en förändring inom EU i den här frågan.
Även om slaktkycklingar får det bättre här är det
också meningen att även resten av EU:s slaktkyck-
lingar ska få det bättre och att det inte ska se ut som
det gör i dag.</pre><pre>Anf.  21  CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Att Ann-Kristine Johansson och soci-
aldemokraterna inte kommer att stödja reservation 5,
Förordnande av veterinär vid tävling med djur, visste
vi redan.
Däremot skulle jag gärna vilja ha en förklaring till
varför ni inte vill göra det. Det är också viktigt, Ann-
Kristine Johansson, att vi försöker inse att den här
frågan borde gå att avdramatisera något.
Det vi kräver är att man tillämpar lagen på ett sätt
som man gjorde tidigare. Lagen har inte förändrats
sedan dess, utan det är tillämpningen.
Vad handlar det här om? Jo, det handlar om att ge
veterinären befogenhet att avvisa en sjuk häst från en
tävlingsplats. Att det ska vara så märkvärdigt! Det har
ju fungerat perfekt innan!
Man kan dessutom fråga sig varför inte en fot-
bollsdomare är statligt anställd. Det är precis samma
förfarande. Ni kanske skulle förorda ett monopol
även på denna verksamhet.</pre><pre>Anf.  22  ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag är förvånad över den här debatten.
Jag förstår inte Caroline Hagström och de andra som
står bakom reservationen. Jag förstår inte deras syn.
Det handlar ju om att Jordbruksverket har en före-
skrift där man beskriver hur t.ex. hopptävlingar ska se
ut och att det finns undantag. När det gäller lokala
hästhoppningar med ponnyhästar och svårighetsgrad
upp till 1,10 meter behöver man inte ha någon täv-
lingsveterinär.
Det verkar vara bl.a. de tävlingarna som Caroline
Hagström värnar om. Det är för dyrt för ridklubbarna.
Sedan tar hon upp att det var mycket bättre förr.
Jag hoppas att vi är överens om att djurskyddet har
gått framåt sedan 1995, när det här förändrades, och
att det har hänt saker under den här tiden. Därför är
det, som jag ser det, självklart att Jordbruksverket ska
ha den statliga kontrollen.
Sedan handlar det också om arbetsrättsliga regler.
Det är en trygghet för veterinärerna att vara anställda
av Jordbruksverket vid en hästhoppning eller en täv-
ling, vid skada och sådant, så jag förstår egentligen
inte er reservation i den här frågan.</pre><pre>Anf.  23  CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Ann-Kristine Johansson säger här att
det har blivit bättre sedan 1995. Det är ju precis tvärt-
om. Det har blivit mycket sämre. Jag vet inte om
Ann-Kristine Johansson har erfarenheter från täv-
lingsbanan, men det har jag. Och jag har sett en bety-
dande försämring i detta ärende. Det finns inte så
många veterinärer att tillgå som kan detta med häst.
Ni säger att ni främjar djurskyddet. Det är precis
tvärtom. Ni går emot detta.
Sedan säger Ann-Kristine Johansson att det är
tryggare att vara anställd av Jordbruksverket om man
får en skada. Men det är inte de signaler jag får från
de privatpraktiserande. Kräv i stället att de ska ha en
försäkring som visar att man är försäkrad vid skada.
Det är inte alls svårt att förändra detta.
Det här handlar bara om en ovilja från ert håll att
ändra på någonting som faktiskt är nödvändigt.
Sedan en annan sak som Ann-Kristine Johansson
över huvud taget inte kommenterade i sitt anförande.
Det är konkurrenssituationen mellan de statligt an-
ställda veterinärerna och de privatpraktiserande.
Anser Ann-Kristine Johansson att det är sund
konkurrens att Statens jordbruksverk utövar tillsyn
över vilka man konkurrerar med ekonomiskt? Är det
sunt att främja djurskyddet genom att man dessutom
utövar tillsyn över sig själv?</pre><pre>Anf.  24  ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det är allvarligt när Ca-
roline Hagström påstår att de veterinärer som Jord-
bruksverket har inte kan hästar eller har den kompe-
tensen. Om Caroline Hagström har några exempel på
just det vore det väldigt bra, för jag tycker att det är
allvarligt när man tar upp sådant.
Man sätter pengarna före djurskyddet, anser jag,
när man diskuterar om att det kostar ridklubbarna för
mycket pengar att anlita Jordbruksverkets veterinärer
över en dag och att kanske t.ex. en veterinär som
finns i klubben kunde göra det gratis. Jag förstår det
inte. Jag tycker att det ger fel signaler till bl.a. hästt-
jejerna.
Frågan om distriksveterinärer har Caroline
Hagström och jag debatterat i många år, sedan jag
kom in i riksdagen 1994. Det har tillsatts en arbets-
grupp i Jordbruksverket för att se över det här, efter
de rapporter som har kommit om konkurrenssned-
vridning. Vad jag förstår fortsätter den arbetsgruppen
att jobba vidare även framöver för att rätta till pro-
blem som i så fall finns. Jag har ingenting att säga
just nu om hur organisationen i framtiden ska se ut
när det gäller disktriksveterinärerna.
Möjligen blir det något annat om det blir en djur-
skyddsmyndighet som ska ta över även distriktsvete-
rinärverksamheten - vad vet jag. Men det pågår i alla
fall ett arbete på Jordbruksverket i den här frågan.</pre><pre>Anf.  25  MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande behandlas 88 yrkanden. 32 av dem kommer
från Miljöpartiet. Alla 32 yrkandena syftar till att
förbättra djurens livsvillkor. Alla avslås av utskottet.
Förra onsdagen var det debatt här i riksdagen. Den
direktsändes i både radio och TV. Då uttalade sig
företrädare för samtliga riksdagspartier om vikten av
god djurhållning och ett etiskt förhållningssätt till
djuren och om vikten av att stoppa de långa djur-
transporterna och underlätta för hemslakt.
I utskottet och även nu när det gäller att fatta kon-
kreta beslut här i kammaren är det lite annat ljud i
skällan.
Vi gröna har reserverat oss och skrivit särskilda
yttranden på en mängd punkter. Med tanke på vad
som sades i debatten förra onsdagen är det särskilt
intressant att se övriga partiers ställningstaganden till
fyra av våra förslag: om bättre förhållanden på stor-
skaliga slakterier, om avveckling av subventioner för
transport av levande djur, om slakt nära djurens upp-
växtplatser och om förbud mot export av levande
djur.
Vissa av de här förslagen stöds av något eller någ-
ra andra partier. Inget av förslagen stöds av modera-
ter, socialdemokrater och kristdemokrater. Var står de
egentligen i djurskyddsfrågorna?
I onsdags sade kristdemokraternas Ulf Björklund
här i kammaren att det var "dags att tänka och handla
nytt, djärvt och rätt, inför framtiden inte minst för
våra barns skull".
Det lät ju riktigt bra. Men jag undrar: Vad i detta
betänkande visar att kristdemokraterna verkligen är
beredda att tänka och handla nytt, djärvt och rätt? Är
det reservationen angående konkurrensneutralitet
mellan privatpraktiserande och statligt anställda vete-
rinärer? Är det partimotionen om dispens för båspal-
lar som ej uppfyller gällande måttföreskrifter? Eller
är det motionen om åtgärder för att EU ska kartlägga
och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid
djurtransporter?
Tänka och handla nytt och djärvt, var det. Det är
varken nytt eller djärvt att begära kartläggning och
dokumentation av om djuren lider under transporterna
inom EU. Det är sedan länge ett dokumenterat fak-
tum. Nu gäller det att göra någonting åt dessa och
andra missförhållanden.
Vi har flera yrkanden som innebär just aktiv
handling. Jag ska nämna tre och samtidigt, fru tal-
man, yrka bifall till reservationerna 11, 12 och 13.
Det gäller förslag att avveckla subventionerna för
transport av levande djur. Det gäller förslag att un-
derlätta för slakt nära djurens uppväxtplatser. Det
gäller förbud för export av kalvar till länder med en
uppfödning som är förbjuden i Sverige. Inget av des-
sa förslag får stöd av kristdemokraterna.
I onsdags frågade kristdemokraternas företrädare,
Ulf Björklund, här i kammaren: Ska svenska gödkal-
var verkligen köras i väg till Holland? Lyssnarna och
tittarna antog rimligen att kristdemokraternas svar på
den frågan var: Nej, kalvar ska inte exporteras till en
uppfödning på järnfattig föda för att bli till vitt kalv-
kött.
Tyvärr måste jag konstatera att kristdemokrater-
nas svar på frågan om svenska gödkalvar ska köras i
väg till Holland är ja. Hur ska jag annars tolka det
faktum att man inte stöder vår motion om att sätta
stopp för den hanteringen?
Frågan om etik och moral när det gäller djurhante-
ringen är i högsta grad en huvudfråga, sade Ulf
Björklund i onsdags. Det kanske vore på sin plats att
visa det i praktisk handling när vi trycker på vote-
ringsknapparna senare i eftermiddag.
Fru talman! Djurens villkor är bättre i Sverige än
på många andra håll inom EU; förhållandena på
svenska slakterier likaså. Men med tanke på hur illa
det är ställt i många EU-länder är det knappast något
vi kan nöja oss med.
Vi kan inte blunda för att det finns mycket som
måste förändras och förbättras också i svenska slakte-
rier. Grisar som drivs framåt med elstötar och kyck-
lingar som hängs levande i benen är två uppenbara
missförhållanden som måste åtgärdas. Slaktmetoder
som inte är respektfulla mot djuren ska vara förbjud-
na. Ett underlättande av villkoren för små slakterier
och hemslakterier skulle dessutom leda till minskade
djurtransporter.
Det här föreslår vi aktivt och praktiskt i en motion
som tyvärr har avslagits av samtliga andra partier i
utskottet. Ska det gå lika illa här i kammaren?
Med tanke på vad övriga partiföreträdare sade i
onsdags borde det gå att få majoritet för reservation
nr 2. Jonas Ringqvist från Vänsterpartiet har nu
glädjande nog sagt att han ansluter sig till reservatio-
nen. Men enigheten i djurskyddsfrågor kanske inte är
så stor som man ofta vill göra gällande.
Vi har en bra djurskyddslag, men man kan undra
för vilka djur den gäller, precis som Gudrun Lindvall
sade förut.
Bestämmelsen i djurskyddslagen om att djur ska
ha rätt att bete sig naturligt tycks i varje fall inte gälla
för cirkusdjur, eftersom det då inte skulle vara lagligt
att låta cirkusdjuren leva ett kringflackande liv in-
stängda i trånga burar.
Jag yrkar bifall till reservation 8 som innebär att
djurskyddslagen ska utvidgas så att även cirkusdjur
får rätt att bete sig naturligt, och att förbud införs mot
att på cirkus använda djur som inte finns i tamt till-
stånd i Sverige.
Fru talman! I förra veckans debatt beskrev jag den
svenska normalkycklingens lidande. Häromdagen
presenterades en studie - som några har nämnt -
utförd av Statens lantbruksuniversitet. Resultatet är
skrämmande och ohyggligt, och bekräftar den bild jag
gav i mitt anförande och som finns i vår motion från i
höstas om kyckling.
Mer än hälften av de kycklingar som föds upp i
Sverige har fysiska defekter. Många lider svårt och
kan knappt gå. Det är fullständigt ofattbart att denna
oacceptabla hantering av kycklingar får fortsätta år
efter år. Svensk lag förbjuder avel med sådan inrikt-
ning att den kan medföra lidande för djuren. Men
importen av hårdavlade raser kan vi inte hindra, efter-
som det skulle strida mot EU:s principer om den fria
inre marknaden.
Det visar tydligt att EU:s omtalade frihet kan in-
nebära fångenskap och lidande för andra, och att våra
möjligheter att bedriva en klok politik begränsas av
EU-medlemskapet. Det måste rimligen ändå gå att
komma åt uppfödningen i Sverige av de hårdavlade
slaktkycklingshybriderna.
När det gäller slaktkycklingarnas lidande kommer
vi att följa den fortsatta utvecklingen mycket noga.
Miljö- och jordbruksutskottet ligger i sitt yttrande
över vår motion mycket nära ett bifall, skulle man
kunna säga, med sin skrivning att utskottet utgår från
att regeringen i sitt fortsatta arbete med denna fråga
beaktar synpunkterna i motion MJ544. Regeringen
kan vara säker på att vi inte nöjer oss med mindre.</pre><pre>Anf.  26  CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Om jag ska vara elak kan jag kalla
detta för ren och skär populism. Det var ju faktiskt
Miljöpartiet och Kristdemokraterna som begärde
förra veckans debatt. Det tycker jag visar på ett stort
engagemang i just dessa frågor.
Jag vill också tala om för Matz Hammarström att
när det gäller de frågor han tar upp i sitt anförande
står vi kristdemokrater bakom majoritetstexten i be-
tänkandet, just av den anledningen att regeringen
faktiskt förväntas komma med förslag och jobba
aktivt med frågorna under ordförandeskapet. Vi vill
alltså avvakta det och se vad som händer. Vi tror att
det kommer att hända mycket på just detta område.
Det tycker jag att utskottstexten vittnar om.
Det är naturligtvis som Matz Hammarström säger
att tillsynen av att reglerna följs både inom Sverige
och inom EU måste skärpas. Där har vi en viktig
uppgift.</pre><pre>Anf.  27  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att också Kristdemo-
kraterna var med och begärde den debatt som vi hade
förra veckan. Men vad händer sedan, när det kommer
till konkreta beslut och praktiskt handling?
Det är en sak att i en debatt säga att man motsätter
sig export av kalvar. När det sedan finns en reserva-
tion som säger att man ska förbjuda detta, säger man
nej. Det är den dubbelheten jag vill påvisa. Jag tycker
att det är min skyldighet att påvisa den så att inte
Kristdemokraterna kan köra med falsk varudeklara-
tion.</pre><pre>Anf.  28  CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi kör inte med någon falsk varu-
deklaration. Vi har också reagerat mot transporterna,
och vi tycker också att det är viktigt att man tar tag i
frågan och gör något för att förhindra detta.
Jag förstår inte varför Matz Hammarström kritise-
rar detta. Det är ni som är med och bildar regerings-
majoritet. Det är ni som kan vara med och påverka
detta och se till att de partier ni samarbetar med för
fram den här frågan. Det gör tydligen inte alla.
Vi är beredda att ta ställning i frågan, men jag
tycker att betänkandet visar att man jobbar aktivt i
den riktning som Matz Hammarström faktiskt vill.</pre><pre>Anf.  29  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det förvånar mig att det har undgått
Caroline Hagström att vi faktiskt kan bilda majorite-
ter i andra konstellationer här i kammaren på områ-
den där det behövs. Här skulle vi ha kunnat göra det,
även om Socialdemokraterna inte ville stödja försla-
get.</pre><pre>Anf.  30  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Matz Hammarström angriper oss för
att vi inte har följt upp en del reservationer som Mil-
jöpartiet har skrivit.
Vi har faktiskt efter mycket diskussioner i utskot-
tet kommit fram till att vi vill understödja det som
pågår i dag på Regeringskansliet och Jordbruksverket
och kontakterna med EU. Vi tycker att man är på rätt
väg. Då är det kutym att vi inte i varje läge reserverar
oss, utan avvaktar.
När det gäller kycklingproduktionen är det up-
penbart att vissa saker som har med kycklingarnas
genetik att göra inte är bra. Det arbetas också med
denna fråga.
Under de senaste sju åtta åren har det byggts
många slaktkycklingstallar i Sverige efter alla kons-
tens regler och efter alla regler som Jordbruksverket
och vi politiker har begärt.
Det är uppenbart att man ska följa upp detta. Man
ska sedan jobba vidare i EU för att klara detta på ett
vettigt sätt.
Det är också angeläget att ställa en fråga till Matz
Hammarström: Menar Matz Hammarström att svens-
ka konsumenter ska bli helt beroende av importerad
kyckling? Det är väl antagligen det som blir följden
om vi inte försöker få en bra produktion själva, utan
blir beroende av import. Det går att stoppa den genom
att gå för hårt och för snabbt fram. Men vi ska natur-
ligtvis ta de här incidenterna på mycket stort allvar.</pre><pre>Anf.  31  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att många konsumenter är be-
redda att betala lite mer för sin mat om de vet att
djuren lever under bättre villkor än vad de gör i dag.
Jag tror inte alls att det är någon dödsstöt för svensk
köttproduktion om vi ställer de kraven. Köttbran-
schen borde i stället för att propagera för ökad kött-
konsumtion förbättra djurens livsvillkor. Det är nog
det bästa sättet att rädda branschen.
Det sades något om att det inte är kutym att i varje
läge reservera sig. Vi har valt ett antal viktiga frågor i
vilka vi reserverar oss. Där borde vi kunna få stöd,
om man utgår från vad andra partiföreträdare sade i
kammaren förra veckan.
Med hänsyn till allt som pågår i dag avstår vi från
att reservera oss, hörde jag i en replik. Men det har
pågått arbete i tiotals år och det händer ju ingenting.
Därför måste vi på en del områden säga: Nu vill vi ha
handling. Nu vill vi ha förbud mot detta. Men det
krävs att fler partier vågar sätta ned foten och inte
säga: Vi tittar på det här.</pre><pre>Anf.  32  INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag blir lite beklämd av att Matz
Hammarström säger att det inte händer någonting och
att det inte har hänt något på tio år.
Det händer väldigt mycket, faktiskt. Jag vill re-
kommendera Matz Hammarström att ge sig ut på
fältet och göra de besök som behövs. Det har hänt
mycket, men det har inte hänt tillräckligt. Hela tiden
ligger Sverige i frontlinjen för att förbättra djurhåll-
ningen och för att nå säkerhet och trygghet när det
gäller livsmedel. Den ambitionen tycker jag att vi alla
kan ställa oss bakom. Det är en svensk inriktning och
den står vi för och arbetar för.</pre><pre>Anf.  33  MATZ HAMMARSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Naturligtvis har det hänt en del på
några områden. Men på andra, t.ex. när det gäller
burhönsen, har det i stort sett inte hänt någonting på
tio år, trots ändrade bestämmelser.
Ingvar Eriksson sade i debatten i onsdags: Vi
måste anstränga oss till bristningsgränsen för att för-
söka ändra regelverk och ekonomiska incitament. Jag
har väldigt svårt att spåra de moderata ansträngning-
arna till bristningsgränsen i det här betänkandet.</pre><pre>Anf.  34  ANNE LUDVIGSSON (s):
Fru talman! Människor runt om i Europa har rea-
gerat mot den hantering och handel med djur som
förekommer varje dag inom EU. Jag tror att man kan
säga att vi alla är överens om att djurskyddet i Sveri-
ge och i övriga EU-länder måste förbättras.
Tveklöst erbjuder svenskt jordbruk de relativt sett
bästa förhållandena för djuren i Europa. Sverige lig-
ger på många områden ett stort steg före övriga län-
der. Svensk djurhållning är mindre intensiv än i övri-
ga Europa, men ändå oerhört hårt driven i ett histo-
riskt perspektiv.
Djuren får betala ett alltför högt pris för att livs-
medlen ska kosta så lite som möjligt. Dagligen utsät-
ter vi djuren för grov exploatering och okänslig be-
handling.
Varje år slaktas ca 4 miljoner grisar i Sverige.
Dessutom utnyttjas 1 miljon suggor och ca 7 000
galtar i avel. Många grisar lever instängda på ungefär
en kvadratmeters yta i bullriga, dammiga lokaler utan
dagsljus och möjlighet att få utlopp för sina naturliga
beteenden.
Suggan insemineras två-tre gånger per år. Vid
betäckning och förlossning hålls hon fixerad, dvs.
instängd i ett så litet bås att hon inte kan vända sig
eller ens röra sig. I Sverige får suggor fixeras i upp
till en vecka. I de flesta EU-länder fixeras suggan
under hela dräktighetsperioden.
I Storbritannien förbjöds fixering av suggor 1999.
Ett exempel som Sverige bör följa.
Smågaltar kastreras rutinmässigt utan bedövning
innan de är två veckor gamla.
Det föds upp ca 65 miljoner kycklingar i Sverige.
Det har vi hört tidigare i debatten. Men modern avel
och snabb uppfödning gör att 15 %, kanske fler, har
sådana defekter att de känner smärta och inte kan bete
sig på ett naturligt sätt.
Från Sverige sker export av kalvar som är två
veckor gamla.
Är detta god djurhållning?
Fru talman! Raden av exempel på bristande djur-
skydd kan göras lång. Djuren har ett eget självstän-
digt värde och en rätt. Djur kan uppleva smärta, li-
dande, rädsla, men också tillgivenhet och välmående.
Vår kunskap om djurens beteende, behov, foder,
skötsel och sjukdomar har ökat. Djurskyddslagstift-
ningen måste i många delar förändras och utgå från
de kunskaper vi har om djurens behov.
Regeringen förbereder ett särskilt djuretiskt pro-
gram med en rad bra förslag för att förstärka djur-
skyddet. Jordbruksminister Margareta Winberg sade i
riksdagsdebatten den 31 januari att hon överväger att
inrätta en fristående myndighet som ska ta hand om
djurskyddet i Sverige. Denna tanke stöder jag fullt ut.
Ett starkt djurskydd är ett konkurrensmedel i dag
och än mer i framtiden. Sverige har kunniga bönder,
medvetna konsumenter och en bra djurskyddslagstift-
ning. Det är en bra plattform att arbeta vidare från
med ytterligare förbättringar.
Fru talman! Djurskyddslagstiftningen i Sverige
och i övriga EU-länder måste förändras och efterle-
vas. Djuromsorgen står högt på den svenska dagord-
ningen under Sveriges ordförandeskap. Det är min
fasta övertygelse att Sveriges regering på olika sätt
kommer att arbeta för att Sverige även fortsättnings-
vis ska vara ett föregångsland vad gäller djurhälsa
och djurskydd och driva på för förbättringar i övriga
Europa. Detta finns det ett starkt stöd för bland Sveri-
ges konsumenter, inte minst bland unga människor.</pre><pre>Anf.  35  ULLA WESTER (s):
Fru talman! Hösten 1999 skrev jag en motion om
ranchuppfödning av boskap. Jag döpte den till Djur i
natur, för det är precis det som ranchdrift går ut på.
Ett och ett halvt år har gått och först i dag är mo-
tionen uppe för beslut här i kammaren. Jag kan kon-
statera att ämnet djurhållning under den här tiden inte
precis har minskat i aktualitet.
Mitt syfte med Djur i natur är att belysa en dis-
krepans som enligt min uppfattning råder mellan
djurskyddslagen och praxis. Det är faktiskt så att
praxis motverkar lagens intentioner. Ett exempel på
detta är kravet på uppförande av liggstallar.
Men först lite om ranchdrift.
Djuren lever fritt i naturlig miljö. De går ute - i
Skåne mest hela året. De utfordras och får tillsyn och
skötsel, men allt sker på djurens villkor och i deras
miljö. Inte förvånande är djuren dokumenterat friska
och föder på ett naturligt sätt friska kalvar.
Jag vill redan nu påpeka att ranchdrift inte är en
metod som passar alla boskapsraser och alla delar av
vårt land. Men där förutsättningarna finns vågar jag
påstå att djuren har den livskvalitet vi önskar all tam-
boskap.
I min hemby Rinkaby utanför Kristianstad finns
just en sådan ranch som tjänar som ett oerhört bra
exempel på god djurhållning.
Tillbaka till kravet på liggstallar.
Enligt lag ska djuren garanteras värme och vila.
Uppförande av liggstallar är det vanliga sättet att
tillgodose dessa behov på och åtgärden är självklar i
de fall naturliga vindskydd saknas. Ranchen på Re-
vingehed, också den belägen i Skåne, är ett exempel
på detta.
Men det finns rancher där naturens utformning i
sig erbjuder fullgott skydd och där byggnationer såle-
des inte bara är obehövliga utan direkt skadliga, vil-
ket jag ska återkomma till.
Djurskyddslagen medger individuella hänsynsta-
ganden och möjligheter till dispenser. Till för bara ett
par år sedan medgav klokt nog den verkställande
myndigheten i samarbete med länsveterinärer dispen-
ser från kravet på liggstallar om sådana ansågs vara
obehövliga.
Plötsligt slog Jordbruksverket till bromsarna och
vägrade att utfärda dispenser. Denna förändring i
tillämpning har inte någon bäring i någon lagändring
utan har sin grund i att missförhållanden hade upp-
täckts på någon ranch. Man kan således säga att väl-
skötta rancher får ta konsekvenserna av verkets bris-
tande uppföljning och kontroll av sina beslut.
Nu handlar inte min motion om de investerings-
kostnader som påskrivs ranchägarna utan den handlar
om djurskydd. Detta vill jag betona. Liggstallar för
nämligen med sig söndertrampad mark som kan ska-
da boskapens klövar. Gödselkoncentrationen blir så
stor att miljön skadas, och därutöver ökar riskerna
dramatiskt för smittsamma sjukdomar. Kort sagt kan
kravet på liggstallar direkt medföra negativa konsek-
venser för djuren, dvs. en försämring av djurskyddet.
Enligt min uppfattning måste lagtexten ses över.
Den kan inte anses vara tillräckligt tydlig om praxis i
själva verket motverkar lagens intentioner. Lagen
måste väl rimligen ge utrymma åt de goda exemplen.
Fru talman! Jag är tämligen säker på att jag skulle
få bifall till min motion om kammarens sammanträde
skulle avhållas bland djuren i naturen hemma i Rin-
kaby. Men nu är det inte så. För tids vinnande ska jag
inte heller yrka bifall till motion MJ542. Vad jag
däremot kommer att göra är att återkomma i frågan.</pre><pre>Anf.  36  LARS WEGENDAL (s):
Fru talman! Anledningen till varför jag har anmält
mig till den här debatten är att jag har en motion som
behandlas i detta betänkande, MJ519. Motionen be-
handlar frågan om aggressiva hundar. I betänkandet
finns ytterligare tre motioner som tar upp samma
tema, bl.a. en socialdemokratisk motion, MJ537, av
Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare.
När jag så här i efterhand har studerat de olika
motionerna måste jag erkänna att den sistnämnda
motionen på ett mycket mera nyanserat sätt tar upp
problemen och visar på en väg som kanske är mer
realistisk än den lösning med omedelbara förbud som
jag hade i min motion.
Fru talman! För tids vinning, så att vi hinner fär-
digt innan frågestunden, tänkte jag inte argumentera
för motionen och dess innehåll utan bara konstatera
att det är synd att motionerna inom detta område inte
ledde till något annat än ett kristallklart avstyrkande.
Jag hade hoppats att de kunde vara en början till en
bredare diskussion mellan myndigheter, hundägare
och deras organisationer, med det gemensamma må-
let att nå fram till en situation som är bättre för alla
parter. Vi kan vara helt säkra på att alla tusentals
seriösa hundägare också är intresserade av att få slut
på debatten om s.k. kamphundar.
Nu får vi avvakta vad den nya lagstiftningen når
för effekter. Jag utgår från att dessa kommer att ut-
värderas efter något år. Jag kommer att följa utveck-
lingen, och jag lovar att återkomma om jag konstate-
rar att lagstiftningen inte har den avsedda effekten.</pre><pre>Anf.  37  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill bara mycket kort säga att jag
tycker att den linje regeringen, tillsammans med
Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har valt i frågan är
helt riktig. Jag är också glad att kunna konstatera att
det finns ett stort engagemang och en stor vilja att
tillämpa lagstiftningen både från olika kommuner och
från polismyndigheter. Jag ser den lag som har be-
slutats som ett bra medel för att komma till rätta med
problemet.</pre><pre>Anf.  38  LARS WEGENDAL (s):
Fru talman! Jag kommer att följa utvecklingen,
och jag lovar att återkomma om jag konstaterar att
den lagstiftning som gäller från den 1 januari inte är
verkningsfull. Jag hoppas naturligtvis att den är det
och att vi inte behöver gå vidare, men om den inte
räcker bör vi ta ytterligare steg i frågan.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 8 §.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 13.54 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.</pre><pre>4 §  Frågestund</pre><pre>Anf.  39  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Kammaren återupptar sina ajournerade förhand-
lingar, och nu följer frågestund. Följande statsråd
deltar: kulturminister Marita Ulvskog, utbildningsmi-
nister Thomas Östros, socialminister Lars Engqvist,
statsrådet Ingegerd Wärnersson och statsrådet Britta
Lejon.
Kulturministern besvarar såväl allmänpolitiska
frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde inom
regeringen. Frågor till övriga statsråd förutsätts berö-
ra deras ansvarsområden inom regeringen.
Jag vill erinra om att detta är en frågestund och att
frågor och svar ska vara korta och i princip inte över-
stiga en minut.
Digitala marknätet</pre><pre>Anf.  40  OLA KARLSSON (m):
Herr talman! Digital TV i marknätet har hittills
visat sig vara ett stort politiskt fiasko, drivet av kul-
turministern. Insatserna för att få fart på projektet har
varit omfattande. Det har varit mycket stora subven-
tioner. Ett nytt statligt bolag för att hyra ut digitala
mottagare har startats, eftersom ingen köpte dem
frivilligt. Mycket stora reklaminsatser har gjorts.
En av de mest tveksamma insatserna har varit att
statliga bolag har betalat tittaravgifterna för TV 3, Z-
TV och Kanal 8. Jag vill därför fråga: Är det verkli-
gen en uppgift för staten eller statliga bolag att betala
för att tittarna ska kunna se Stenbeckkanaler?</pre><pre>Anf.  41  Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Ola Karlsson ger en grovt felaktig
bild av den digitala marksända televisionen. Först och
främst är den inte ett fiasko. 42 000 abonnenter finns
till denna digitala marksända television.
Det är inte ett projekt som drivs av mig personli-
gen, utan ett projekt som beslutades under den förra
kulturministerns period i nära samarbete med Cen-
tern, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det
har icke gått några statsbudgetmedel till detta projekt.
De som ser till att man kan hyra boxar är icke ett
helstatligt företag utan ett företag där ett stort försäk-
ringsbolag ingår som ägare.
Vad gäller Ola Karlssons fråga kan jag bara säga
att staten lägger sig icke i exakt hur dotterföretag till
Teracom arbetar för att öka penetrationen i det digi-
tala marknätet, som är en viktig samhällsekonomisk
fråga, eftersom vi därigenom skulle kunna frigöra ett
stort antal frekvenser att användas för annan verk-
samhet än TV-distribution.</pre><pre>Anf.  42  OLA KARLSSON (m):
Herr talman! Det är det helstatliga bolaget Tera-
com som har sagt sig vara villigt att betala för den
statliga andelen i boxar för avgiften för TV 3, Z-TV
och Kanal 8. Jag tycker att det är utomordentligt
tveksamt att statliga medel, oavsett om de går via
budgeten eller via statliga bolag, används för att sub-
ventionera Stenbeckkanaler. Det är Kulturdeparte-
mentet som utövar ägandet i Teracom och som där-
med har alla möjligheter att påverka vart och hur
statliga medel går.
Tycker kulturministern att det är angeläget att
statliga medel går till att subventionera Stenbeckka-
naler?</pre><pre>Anf.  43  Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Det är ett viktigt allmänintresse att
se till att vi har en konkurrens när det gäller TV-
distribution. Vi vill icke ha monopolsituationer, där
t.ex. ett enskilt företag, som Stenbecks medieföretag
eller andra stora ägares medieföretag, dominerar allt
från TV-produktion till TV-distribution. Vi vill ha en
mångfald. Det är ett allmänintresse att se till att inte
bara satellit- och kabeldistributionen digitaliseras,
utan att marknätet - den enda distributionsform vi har
för att nå så gott som samtliga hushåll - digitaliseras.
Det är också förutsättningen för att public service ska
fortsätta att vara public service och nå samtliga hus-
håll.
Ola Karlsson har ägnat flera år av sin tid i riksda-
gen till att beskjuta detta enda projekt som kan för-
hindra privata monopol i svensk TV-distribution. Jag
tycker att det är skandal.
Barnbidraget</pre><pre>Anf.  44  KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Min fråga riktar sig till socialminis-
tern och avser en något förvirrad diskussion om barn-
bidragshöjningen kontra socialbidragen.
Det är klart att många, och så även jag, upprörs av
att det som var avsett att förbättra barnfamiljernas
konsumtionsstandard i vissa kommuner uteblir för
socialbidragstagare, dvs. för dem som allra bäst be-
höver förbättringen. Regeringen har markerat sina
intentioner, och jag har inget att invända mot det. Det
är snarare ett systemfel, och det största felet kanske är
att vi har alldeles för många socialbidragstagare.
Häromdagen kom det dubbla budskap, som ska-
pade förvirring. Kommunförbundets jurist säger: Så
kan man inte göra - man kan inte särbehandla. Soci-
alministern säger i ett TT-meddelande: Det är i alla
avseenden fel. Han hänvisar till egna jurister.
Då är min fråga, när det nu har gått några dagar:
Har ni rett ut vad som gäller?</pre><pre>Anf.  45  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Kenneth Johansson vet att han kan
lita på mig. Det är jag som har rätt. Frågeställningen
är följande.
De principer som gäller för socialbidrag eller för
försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen bygger på att
det ska vara ett yttersta skyddsnät för människor som
inte kan klara sin försörjning på annat sätt. Det är
viktigt att vi har detta. Vi kommer ganska snart att
lägga ett förslag till en moderniserad socialtjänstlag.
Det är viktigt att vi har detta system.
Det får inte förväxlas med andra generella stöd-
former, exempelvis barnbidrag eller annat, som utgår
från andra principer.
När regeringen lade förslaget om höjning av barn-
bidraget den här gången var avsikten att alla barnfa-
miljer, också de barnfamiljer som är beroende av
socialbidrag, skulle få en konsumtionsstandardhöj-
ning.
Nu efteråt kan vi säga att vi hade inte tänkt att
kommunerna skulle ta barnbidragshöjningen som en
möjlighet att minska sina kostnader för socialbidra-
gen. Men många kommuner räknade in det som en
fördel och avsåg inte att ta hänsyn till barnbidrags-
höjningen. Vi har då påpekat att det är fullt möjligt
för kommunerna att själva fatta beslut om att endera
höja socialbidragsnormen eller alternativt inte ta
hänsyn till barnbidragshöjningen. Under alla omstän-
digheter kräver det långsiktigt att vi justerar socialbi-
dragsnormen, vilket regeringen kommer att göra för
att förhindra att det ska uppstå en diskussion mellan
staten och kommunerna i detta fall.</pre><pre>Anf.  46  KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Det var klart besked från socialmi-
nistern. Jag utgår nu från att det kommer att upptas
diskussioner och överläggningar så att det blir samma
besked från kommunernas företrädare och intresseor-
ganisation som från regeringens företrädare. Det
underlättar hanteringen. Jag märker det på de frågor
jag får från förtroendevalda ute i kommunerna som
inte vet riktigt vad de ska tro på.
Jag uppmanar socialministern att ta den diskus-
sionen och se till att det blir tydliga och klara besked.
Vi ska framför allt se till att få upp många enskilda
människor och familjer ur socialbidragsberoendet,
genom arbete och utbildning, gärna med höjd garan-
tinivå i föräldraförsäkring - det är ett tips - så att man
blir oberoende av bidrag. Jag tycker att det skulle
vara behjärtansvärda och nödvändiga åtgärder.</pre><pre>Anf.  47  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Vi får väl leva med att jurister kan
ha olika tolkningar av lagstiftningen - det är inget
nytt. Kommunförbundets jurist hade läst lagen på sitt
sätt, och våra jurister hade i det här stycket uppenbar-
ligen läst den på ett annat sätt.
Regeringens uppfattning är att kommunerna enligt
nuvarande socialtjänstlag har möjlighet att göra detta.
Det viktigaste är att socialbidragsnormen lever
upp till de krav vi ställer på den, nämligen att vi
skulle höja konsumtionsstandarden för barnfamiljer-
na. Därför har vi sagt att vi gör det nästa gång vi tar
ställning till socialbidragsnormen. I väntan på att
kommunerna får denna norm att följa kan de själva ta
initiativ till att lösa problemen. Det är en uppmaning
som jag står kvar vid, och jag önskar att alla kommu-
ner tar det beslutet.
Forskningsfinansieringsorganisationen</pre><pre>Anf.  48  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Herr talman! Forskningsfinansieringssystemet har
förändrats, och de forskningsprojekt som tidigare
finansierats av Naturvårdsverket, SJ, FR m.fl. hu-
vudmän håller på att avslutas. Detta gäller även fi-
nansieringen av de professurer som Naturvårdsverket
inrättat.
Den nya förändring av forskningspolitiken som
Vänsterpartiet har biträtt håller på att finna sina for-
mer. Men frågan är vem som ska ta ansvar för att
finansiera de tjänster som har inrättats av Naturvårds-
verket. De är tillsvidaretjänster. De är inrättade på
den tiden professorer hade livstidstjänster, och det
handlar många gånger om angelägna miljöprojekt
som vi behöver som underlag för beslut inom miljö-
politiken. Vem ska ta ansvar för dem under över-
gångstiden? Är det universiteten? Vem tar annars
ansvar för den kunskapsutveckling vi så väl behöver
på miljöområdet?
Min fråga går till forskningsminister Östros.</pre><pre>Anf.  49  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Karin Svensson Smith beskriver den
nya forskningsfinansieringsorganisation vi har från
årsskiftet - en organisation som stärker grundforsk-
ningens roll och stärker forskarinflytandet över forsk-
ningen. Det kommer också att stärka kvaliteten på
svensk forskning. Det innebär att en del myndigheter
läggs ned - ett tiotal. I stället får vi fyra nya starka
forskarstyrda myndigheter.
En av dem är forskningsrådet för miljö, areella nä-
ringar och för samhällsplanering - ett slags forsk-
ningsråd för uthållighetsfrågor. Det är självklart att
myndigheterna och den nya myndigheten ansvarar
fullt ut för all typ av forskningsfinansiering - även för
tjänster som har funnits tidigare och som kommer att
finnas i framtiden. Det kan regeringen inte lägga sig i.
Naturvårdsverket kommer att ha kvar betydande
resurser för miljöinriktad forskning och har också där
möjlighet att som myndighet själv besluta över hur
man vill använda de pengarna.
Närmare än så kan jag naturligtvis inte svara på
frågor om enskilda tjänster, men jag har mycket stora
förhoppningar om att den nya organisationen kommer
att innebära en förstärkt kvalitet på forskningen kring
ekologisk uthållighet.</pre><pre>Anf.  50  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Herr talman! Jag har en följdfråga. Jag vill än en
gång betona att vi från Vänsterpartiet och jag person-
ligen tycker att det är en mycket bra förändring av
svensk forskningspolitik. Man har mindre öronmärkt
forskning och stärker grundforskningen.
Ska jag tolka ministerns svar som att de tjänster
som tidigare inrättats inte kommer att inkräkta på
universitetens förmåga att finansiera nya miljöprojekt
och försörja de doktorander och den forskning man
bedriver i dag inom detta område?</pre><pre>Anf.  51  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Vi väljer att förstärka forskningsre-
surserna både genom att öka universitets och hög-
skolors fasta resurser och öka de nya forskarstyrda
rådens resurser, vilket sammantaget ger väldigt goda
möjligheter till en väldigt fin utveckling på forsk-
ningsområdet. Det är klart att forskning kring ekolo-
gisk uthållighet är en väldigt svensk stark profil. Jag
förutsätter att det kommer att satsas stora resurser
också av de pengar som redan finns i systemet fram-
över. Det finns goda möjligheter, och jag har goda
förhoppningar om utvecklingen på det området.
Vården av psykiskt sjuka</pre><pre>Anf.  52  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till socialministern.
Vi har under ett antal kvällar kunnat se på Aktuellt att
psykiskt funktionshindrade på olika vårdhem har fått
en skandalös behandling som ingen över huvud taget
vill ska förekomma. Ett av de stora problemen tycks
dock vara att tillsynen fungerar väldigt dåligt. Läns-
styrelsen har ansvar för det, men man har tydligen
inte klarat av detta på ett bra sätt.
Jag vill fråga socialministern om han har för av-
sikt att titta över frågan om vem som ska ha tillsynen
och hur den ska fungera.</pre><pre>Anf.  53  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Det första som slog mig när jag tog
del av dessa reportage var faktiskt hur de privata
företagen på detta område misskötte sig - hur man
lovar att leva upp till de krav man påstått sig kunna
leva upp till inför kommunerna och sedan sviker sin
uppgift. Det leder framför allt till följande.
När kommunerna använder privata rådgivare ska
man försäkra sig om att de erbjuder hög kvalitet och
att de har personal för att leva upp till det de lovar,
och man ska regelbundet följa verksamheten. Det är
ett viktigt konstaterande, därför att just på det områ-
det arbetar väldigt många privata företag.
Ska kommunerna vara säkra på att få den vård de
betalar för måste man hålla kontinuerlig kontakt. Det
är kommunernas ansvar att se till att man lever upp
till det som stadgas i den nya psykiatrireformen.
Till detta kommer att länsstyrelserna ska se till att
verksamheten fungerar. Det är allvarligt om länssty-
relserna hävdar att man inte har resurser för att leva
upp till detta.
Nu arbetar en utredning för att se över länsstyrel-
sernas tillsynsverksamhet och se till också att det
finns resurser. Vi kommer att i direkta överläggningar
med de länsstyrelser som har nämnts här diskutera
hur vi ska se till att länsstyrelserna kan leva upp till
kraven.</pre><pre>Anf.  54  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag håller
med socialministern om att det naturligtvis måste
vara kommunerna som har yttersta ansvaret. Det är
märkligt att man inte kontrollerar utan skickar i väg
människor långt hemifrån, som det verkar, där man
inte alls har någon insyn.
Jag menar att det då är ännu viktigare att länssty-
relsen som den nuvarande tillsynsmyndigheten också
kan sköta uppgiften.
Folkpartiet har tidigare när det gäller just denna
fråga tyckt att det hade varit lämpligare om Socialsty-
relsens regionala enheter, som kanske har en större
kompetens, hade skött detta. Det kanske finns anled-
ning att fundera på det också.</pre><pre>Anf.  55  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Socialstyrelsen kommer nu att göra
en översyn över dessa hem. Det är viktigt. Socialsty-
relsen har det övergripande ansvaret när det gäller
tillsynsfrågorna på detta område. Men jag tror att det
är viktigt att länsstyrelserna också finns med i bilden
och att de tar sitt tillsynsansvar på allvar.
Glöm inte bort att denna tillsyn inte bara handlar
om att se till i någon sorts ytlig mening. Man har
faktiskt möjligheten att beordra fram förändringar.
Man har också möjlighet att stänga de hem som inte
lever upp till anständiga krav. Tillsyn handlar inte
bara om att skaffa information. Man har faktiskt in-
strument för att ingripa.
Om det är så att länsstyrelserna inte anser sig ha
resurser för detta ska vi se till att de får de resurserna.
Det här är otroligt viktigt.
Det paradoxala är att de kommuner som försöker
göra någonting åt situationen är de som blir lurade i
första hand. De har faktiskt betalt. De har köpt upp
dessa tjänster, och sedan visar det sig att de som lovar
att leverera tjänsterna inte levererar den kvalitet de
har utlovat.
Vi ska i direkta kontakter med de berörda länssty-
relserna diskutera problemet för att försäkra oss om
att tillsynen kan fungera.
Landsarkiv</pre><pre>Anf.  56  LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! Jag vill ställa min fråga till kultur-
ministern.
Det landsarkiv som är placerat i Härnösand har till
uppgift att betjäna hela norra Norrland. Den uppgift
jag har fått är att arkivet i Härnösand börjar bli fullt
och har problem med att ta emot handlingar bl.a. från
Norr- och Västerbotten och därför skulle behöva
byggas ut.
Men Härnösand ligger ju på lite avstånd från
Norrbotten. Bara för att belysa avståndet kan jag säga
att det från Norrbotten till Härnösand är ungefär
samma avstånd som från både Malmö och Göteborg
hit till Stockholm. Då förstår ni vad avstånden bety-
der.
Det är framför allt för forskningen som jag tycker
att ett arkiv skulle byggas eller iordningställas i Norr-
botten. En förträfflig ort där skulle kunna vara Boden.
Där finns gott om ändamålsenliga lokaler med tanke
på att sjukhuset har flyttat och de strukturförändringar
som har gjorts i Försvarsmakten. Här skulle det vara
en vinna-vinna-situation för alla inblandade.
Jag vill fråga kulturministern om vi kan emotse ett
arkiv norr om Härnösand.</pre><pre>Anf.  57  Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! När det gäller planeringen för nya
landsarkiv är det en uppgift som faller på Riksarkivet.
Det är Riksarkivet som har att avgöra frågor som
dessa.
Samtidigt har vi i dagarna tillsatt en utredare av
arkivväsendet. Som av en händelse är det landshöv-
dingen i Norrbotten, nämligen Kari Marklund, som är
särskild utredare och har detta uppdrag. Han kommer
säkert också att titta på just lokaliseringsfrågorna,
även om huvuduppdraget inte handlar om landsarki-
vens lokalisering utan mer allmänt om tillgängliggö-
randet av vårt intellektuella kulturarv. Det är faktiskt
det arkiven utgör.
I första hand gäller det att göra denna del av kul-
turarvet tillgänglig för många fler än i dag med hjälp
av t.ex. ny teknik. Men jag vill inte utesluta att han
även kommer att ta upp frågor om lokalisering av
framtida landsarkiv.</pre><pre>Anf.  58  LENNART KLOCKARE (s):
Herr talman! Om man skulle placera ett arkiv i
Norrbotten skulle man med fördel också kunna göra
ett bildarkiv och ett fotomuseum. Jag kan bara upply-
sa om att det finns ett mycket stort antal bilder som är
av kulturhistoriskt värde och som skulle behöva beva-
ras för eftervärlden. Jag vet inte om det i direktiven
för utredningen framgår någonting om att man skulle
kunna utöka verksamheten vid ett arkiv i en sådan
riktning.</pre><pre>Anf.  59  Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Det finns inte med något sådant i
dessa direktiv, utan de är helt inriktade på att till-
gängliggöra det som Riksarkivet och landsarkiven
sysslar med i dag. Det handlar om att öppna arkiven
för fler, både för allmänhet och för forskare.
När det gäller bild- och filmarkiv finns det andra
förslag, dock inte i denna utredning. Och det är
många som är intresserade av att få lokaliseringar av
sådana arkiv, inte bara Boden.
Tryggheten i skolan</pre><pre>Anf.  60  LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
skolministern.
Jag besöker ofta skolor. Vid ett besök nyligen i en
gymnasieskola gick jag förbi ett uppehållsrum. Jag
hörde då ett språk som var djupt kränkande, främst
för flickorna. Jag tog omedelbart efteråt upp det här
med en av lärarna. Han sade: Vi säger alltid ifrån när
vi hör sådant här, men det hjälper tydligen inte.
Risken är att man vänjer sig vid en hårdare och
hotfullare miljö. Mellan ett kränkande språkbruk och
hot och misshandel är steget inte alltid särskilt långt.
BRÅ, Brottsförebyggande rådet, säger att 50 000
högstadieelever utsätts för våld varje år. 26 % av
lärarna på högstadiet drabbades 1999 av våld eller hot
om våld.
Då blir min fråga till skolministern: Hur ska vi
komma till rätta med de elever som hindrar sina kam-
rater från att ha en lugn och trygg tillvaro i skolan?</pre><pre>Anf.  61  Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Herr talman! Att skapa en trygg arbetsmiljö på
skolan är ett ansvar som är gemensamt för föräldrar,
elever och den personal som arbetar på skolan.
Låt oss börja med föräldrarna. Lars Hjertén tar
upp hur barn och ungdomar talar. Språket grundläggs
när man träffar sina föräldrar och i umgänget med
släktingar. Där sätter vi basen. Ställningstagandet när
det gäller vilket språk vi använder och markeringen
av att ha ett vårdat språk gör föräldrarna. De måste
också markera det. När barnen sedan kommer till
förskolan och skolan ska givetvis all personal sträva
efter att vi ska tala på det sätt som vi vill att andra ska
tala till oss.
Ett kränkande språk är en del i en kränkande
handling. Skollagen är mycket tydlig när det gäller att
vi klart ska ta avstånd från detta. Det kräver tid till
samtal. Och det krävs att man ständigt uppmärksam-
mar och understryker det här om vi ska kunna värna
om ett bra språkbruk. Det gäller att uppmärksamma
på det språkbruk som finns i filmer och som finns i
den information som man får via t.ex. IT. Det gäller
också att kunna göra analyser och dra slutsatser i
skolan.</pre><pre>Anf.  62  LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag har i
och för sig inget att invända mot vad Ingegerd Wär-
nersson säger, men hon kom inte riktigt till slutet på
sitt svar på min fråga.
Den gemensamma värdegrunden är vi överens
om. Den är bra. Men det intressanta är ju när den
prövas i verkligheten. En del skolor har inte gjort
särskilt mycket; de reagerar för sent. Andra reagerar
kraftfullt och målmedvetet. Däremellan finns det en
gråzon av snällhet och konflikträdsla, som det står i
en större morgontidning i dag. Men risken är att man
vänjer sig vid ett språkbruk som är oacceptabelt i vårt
samhälle och som också jämnar marken för det som
är allvarligare, våld och hot om våld.
Jag vill upprepa frågan: Hur ska man egentligen
komma till rätta med de elever som har gått så långt
att de tillgriper våld? Då räcker det inte längre med
att samtala, utan då måste man tillgripa andra medel.</pre><pre>Anf.  63  Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Herr talman! Låt oss då hoppa över det förebyg-
gande arbetet, som ändå är det som vi måste arbeta
med för att kunna nå en god miljö i fortsättningen.
Jag kan ta upp ett exempel. Häromveckan besökte
jag Umeå. Där lyckas man just med de elever som för
tillfället absolut inte kan fungera tillsammans med
sina kamrater. Där har man hittat en speciell skola för
de här eleverna. Där samverkar man mellan social-
förvaltning och skola, men med föräldrarna. Det var
det som var det viktiga.
Man hade insett att om man skulle kunna få de här
eleverna att ändra sitt uppträdande var man tvungen
att också stärka föräldrarna i deras roll gentemot
eleverna. Egentligen handlar det om att eleverna
saknar ett självförtroende; det är därför de agerar på
ett sätt som vi inte vill acceptera.
Man hittade en skolform. Det var en mindre
grupp. Det handlade om att mycket personal sattes in
för de här eleverna, men målet var att de skulle tillba-
ka till sina klasser. Man har hittills fått ett mycket
positivt resultat av sin verksamhet. Svaret är alltså att
vi behöver mer personal i skolan med specialistkom-
petens.
Anhörigstödet</pre><pre>Anf.  64  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till socialminister
Lars Engqvist.
Tusentals människor i dag vill inget hellre än att
arbeta med sina sjuka anhöriga, och de gör ett ovär-
derligt arbete. Många av dem är oroliga för morgon-
dagen, och många av dem behöver hjälp. Det handlar
om korttidsplatser. De behöver stöd och hjälp.
Det finns också många bland de här människorna
som känner sig helt utslitna. Med anledning av att
Socialtjänstutredningen 1999 också har uppmärk-
sammat behovet av att göra något mer vill jag fråga
socialministern om regeringen håller på med den här
frågan och aktivt vill föreslå en förbättring på områ-
det för dem som vårdar sina anhöriga.</pre><pre>Anf.  65  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Som jag nämnde alldeles nyss kom-
mer regeringen inom kort att lämna ett förslag till en
ny socialtjänstlag. I anslutning till behandlingen av
den kommer också frågan om anhörigstödet upp. Vi
kommer då att redovisa hur vi ser på den här frågan.</pre><pre>Anf.  66  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Människor kände en glädje över att
den här frågan lyftes fram i Socialtjänstutredningen.
Nu har det gått nästan ett och ett halvt år, och det är
en lång tid när man vårdar en närstående. Kan dessa
människor se fram emot en positiv behandling av
betänkandet Socialtjänst i utveckling?</pre><pre>Anf.  67  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Chatrine Pålsson ställer samma fråga
en gång till. Problemet är alltså att vi alldeles strax
ska redovisa en proposition för riksdagen. Vad den
innehåller och vilka avvägningar vi gör där förbehål-
ler jag mig rätten att presentera då. Så jag har dess-
värre inget alldeles bra svar att ge nu, men jag lovar
att Chatrine Pålsson ska få svaret när propositionen
presenteras.
Vården av psykiskt sjuka</pre><pre>Anf.  68  MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Även jag har en fråga till socialmi-
nistern. Den gäller också vården.
Jag såg också de här inslagen som har varit i TV
kring psykiskt sjuka som förvaras och drogas ned i
vårt land i dag och blev naturligtvis oerhört upprörd
över att psykiatrireformen inte har fungerat och att vi
fortfarande har en sådan situation för människor i vårt
land.
Men jag tror att bilden är bredare än så. Det här är
väl lite grann av det som vi kan se inom hela vård-
sektorn, nämligen vårdens kris. Det finns inte längre
personal i tillräcklig utsträckning som är kunnig,
kompetent och villig att arbeta inom vården.
Min fråga är: Hur ser ministern på vårdsektorn i
stort när det gäller personalresurser framöver?</pre><pre>Anf.  69  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! I debatten om psykiatrin likaväl som
i debatten om sjukvården eller vården och omsorgen
över huvud taget finns det en risk att problembilderna
tar överhanden.
När det gäller psykiatrireformen finns det anled-
ning att påpeka att det har skett väldigt mycket i
många kommuner i enlighet med psykiatrireformens
avsikter.
Jag har varit ute och besökt en rad kommuner som
faktiskt kan visa på lysande resultat. De har levt upp
till ambitionen att ta ansvar - det handlar alltså om
det kommunala ansvaret - för att se till att vi har en
psykiatri som fungerar. Det intressanta med de kom-
muner som nu redovisas i TV-programmen är att det
är kommuner som uppenbart har förstått att de har ett
ansvar och att de ska göra någonting, men sedan har
de köpt tjänster som inte motsvarar deras förvänt-
ningar. Då gäller det för oss att ha instrument för det.
Jag tror således inte att de problem som beskrivs i
TV:s program egentligen handlar om att kommunerna
inte vill ta ansvar eller om att de inte vet att de har ett
ansvar, utan det handlar helt enkelt om att de har fått
fel uppdragstagare eller om att det har blivit fel be-
ställningar.
Allmänt sett har vi i svensk vård - sjukvård lika
väl som äldreomsorg och psykiatri - ett underskott på
personal. Men det redovisas i en rad andra samman-
hang hur vi ska kunna tillgodose personalbehovet i
framtiden.</pre><pre>Anf.  70  MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Man kan alltid fundera över om
kommunen med sitt ansvar verkligen kan få skicka
människor långt bort från deras närmiljö, för jag
trodde att lite grann av ansvaret i psykiatrireformen
var att vården skulle ske i närmiljön där människor
känner sig trygga.
Det finns två olika bilder, tyvärr, av psykiatrin.
Man får en bild när man pratar med anhöriga till
psykiskt sjuka som upplever att den inte fungerar och
att de inte får hjälp och stöd i den utsträckning som
de skulle behöva. Sedan finns det fina delar i psykiat-
rin som verkligen fungerar. Jag tror att om man frågar
ett antal människor som behöver vård får man nog
väldigt olika bild av hur vården fungerar i dag.
Jag är oerhört orolig för patientsäkerheten. Kan en
patient känna sig säker och trygg i dag inom vården?
Har vården tillräckligt med kompetent personal för att
man ska kunna känna sig trygg? Om detta borde det
faktiskt göras någon form av utredning, nu när det
dels är så mycket personal som är utbränd, dels per-
sonal som slussas runt via vårdföretag och man inte
har tillräckligt mycket fast anställd personal längre.</pre><pre>Anf.  71  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Nej, jag tror inte att man kan säga att
sjukvården lever upp till alla de krav som vi har an-
ledning att ställa på sjukvården eller patientsäkerhe-
ten så länge det råder personalbrist.
I den sjukvårdsplan som antogs av riksdagen i
höstas anvisas hur staten för till resurser till sjuk-
vårdshuvudmännen och till kommunerna också för att
klara uppdraget när det gäller psykiatrin. Här handlar
det i hög grad om att skapa resurser för att anställa
personal för att kommunerna och landstingen ska
kunna leva upp till de krav som vi ställer på dem. Jag
är inte alldeles säker på att den resursförstärkningen
räcker för att vi ska känna oss trygga. Men vi får
möjlighet att återkomma det närmaste året till diskus-
sionen om hur vi kan se till att landsting och kommu-
ner kan leva upp till kraven på patientsäkerhet och en
god vård.
Sedan detta med de kommuner som har uppmärk-
sammats. Nej, jag säger inte att de har valt rätt. Hela
psykiatrireformen bygger ju på att man ska söka stöd
i närmiljön, det är riktigt. Till skillnad mot de kom-
muner som inte har gjort någonting - det finns sådana
exempel också - har dessa kommuner ändå försökt att
göra någonting, men sedan har det blivit helt fel.
Jag tycker att de kommuner som har tagits upp i
det här reportaget ska se över vad det är för avtal de
har tecknat. Och alla kommuner som utnyttjar entre-
prenörer ska ställa mycket höga krav på kvalitet.
Den svenska öppenheten</pre><pre>Anf.  72  ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Jag har en fråga till demokratimi-
nistern.
Regeringen har ju gjort öppenhet till en paradfrå-
ga under ordförandeskapsåret - en öppenhet som jag
trodde utgick från samma grundinställning, att med-
borgarna måste ha insyn i vad vi politiker och tjäns-
temännen i allmänhetens tjänst sysslar med. Jag trod-
de i min enfald att uppdraget också var att Sverige
skulle exportera öppenheten och inte importera slut-
enhet och hemlighetsmakeri.
Min fråga till demokratiministern är: Hur förhåller
det sig egentligen med arbetet för  att öppna EU?
Kämpar inte demokratiministern längre för att öppen-
heten också ska vara huvudregeln i EU?</pre><pre>Anf.  73  Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon enda
fråga som jag har ägnat mer tid åt än frågan om att
just försöka exportera den svenska öppenhetsprinci-
pen till Europasamarbetet.
Självfallet handlar regeringens arbete på den här
punkten om att skapa möjligheter för Europas med-
borgare att granska makten och de beslut som fattas
inom den europeiska unionen. Självfallet är det inte
så att regeringens arbete handlar om att minska öp-
penheten i Sverige.</pre><pre>Anf.  74  ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Kommer den svenska regeringen
och demokratiministern att acceptera någon form av
inskränkning i den svenska offentlighetsprincipen?</pre><pre>Anf.  75  Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Herr talman! Svaret är mycket enkelt: Självfallet
inte.
TV-listan</pre><pre>Anf.  76  BARBRO HIETALA
NORDLUND (s):
Herr talman! Jag vänder mig till kulturministern.
Jag tycker att det skulle vara intressant att få mi-
nisterns syn på en fråga som vi i och för sig behand-
lade här i riksdagen för, tror jag, ett och ett halvt år
sedan ungefär. Det gäller utvecklingen av den s.k.
TV-listan.
I mediedebatten i går spekulerades det om risken
för att public service-TV och TV 4 inte får sändnings-
rätten till fotbolls-VM år 2002 och år 2006. Det har
också uttalats från Fifa att viktiga matcher - viktiga
matcher för Sverige, uppfattar jag att det är - ska
visas i allmän TV.
Jag tycker att det råder oklarhet och förvirring i
debatten om hur det ska gå till och till vilket pris.
Därför blir frågan: Vem ska agera? Avser regeringen
att göra det?</pre><pre>Anf.  77  Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Precis som Barbro Hietala Nordlund
säger lämnade vi från regeringens sida till riksdagen
för ungefär tre år sedan ett förslag som gällde möjlig-
heten att upprätta en s.k. sportlista i enlighet med
EU:s TV-direktiv. Det ledde till vissa konvulsioner i
denna riksdag. Långt senare kom det ett beslut från
riksdagen som såg något annorlunda ut än  regering-
ens förslag. Man ville då ta hänsyn till en del intres-
sen som framför allt Fotbollförbundet och kanske
också andra förbund i Sverige hade fört fram.
Regeringen har under hand undersökt möjligheten
att göra en kraftfull sportlista med utgångspunkt från
det beslut som riksdagen så småningom fattade. EU-
kommissionens underhandsbesked är att vi sannolikt
kommer att ha mycket små möjligheter att införa en
sådan sportlista. Det kommer kommissionen inte att
acceptera.
Det behöver inte betyda att läget är helt dystert.
Däremot kan det vara väldigt svårt för regeringen och
också för riksdagen att agera i detta läge. Jag hoppas
självfallet att vi ska kunna få se fotbolls-VM 2002
och 2006 i de TV-kanaler som når i princip hela
svenska folket. Allt annat vore till stor skada för
framför allt idrottsrörelsen, för fotbollen men natur-
ligtvis också för TV-kanalerna som når en stor pu-
blik.
Vi får lita till Blatter - så verkar det vara just nu -
till att börja med. Men vi undersöker naturligtvis
möjligheten att agera också politiskt.</pre><pre>Anf.  78  BARBRO HIETALA
NORDLUND (s):
Herr talman! Tack för svaret. Jag har ingen följd-
fråga utan mer ett konstaterande att detta är läget nu.
Blatter är alltså Fifas ordförande, och det är han som
har gjort det här uttalandet.
Tack för svaret.
Högskolornas vårdutbildning</pre><pre>Anf.  79  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill ställa min fråga till utbild-
ningsminister Thomas Östros.
Jag har hört att det pågår diskussioner i regeringen
om fördelningen av nya utbildningsplatser vid hög-
skolornas vårdutbildningar. Det gäller läkare, sjuk-
sköterskor m.fl.
Det lär inte finnas en enda ny plats i Stockholms-
regionen. Befolkningsandelen i Stockholmsregionen
skulle ge oss som bor där 200-300 nya platser. De
befintliga platserna i Stockholm är de som flest har
sökt till, och det är den enda ort där alla utbildnings-
platser på alla linjer inom vården är övertecknade.
Jag vill fråga utbildningsministern: Har jag hört
rätt? Varför är det i så fall på det sättet?</pre><pre>Anf.  80  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Helena Bargholtz måste ha en väl-
digt centralt placerad position på mitt departement,
för jag känner ännu inte till hur den fördelningen
kommer att falla ut. I den meningen kan jag nog lug-
na Helena Bargholtz.
Det som är viktigt och väldigt positivt är att vi är
på väg att lösa en fråga som vi har slitit med i 20-25
år; vem som ska ha ansvaret för vårdutbildningarna i
den högre utbildningen, inte minst sjuksköterskeut-
bildningen. Nu har vi en överenskommelse med
Landstingsförbundet som ska konfirmeras av lands-
tingen. Och vi har en möjlighet att lägga fram en
proposition till riksdagen om ett förstatligande av
vårdutbildningarna, så att de kommer in i högskole-
och universitetsvärlden. Det höjer statusen och kva-
liteten, och vi kan bygga ut sjusköterskeutbildningar-
na mycket kraftigt. Jag räknar med att den utbyggna-
den kommer att ske över hela landet, för behovet av
sjuksköterskor finns över hela landet.
Men jag återkommer. Och om jag behöver hjälp,
vänder jag mig gärna till Helena Bargholtz för att
bereda ärendet vidare.</pre><pre>Anf.  81  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Man ska ju inte efterforska källor.
Jag kan väl säga att jag känner mig aningen lugna-
re just för stunden. Men jag hoppas att det som stats-
rådet framför också är något som står sig i den fort-
satta beredningen.
Vi har ju från Folkpartiet betonat hur viktigt det är
att resurserna följer efterfrågan. Det handlar inte bara
om sjuksköterskor. Det handlar i väldigt hög grad
också om läkare. Låt pengarna, när man fördelar hela
den nationella kakan till den här typen av utbildning-
ar, följa efterfrågan. Om det är så att man kan få alla
platser fyllda i Stockholmsregionen är det klart att det
är i Stockholmsregionen man också ska ha det mesta
av resurserna.
Då ser jag med tillförsikt fram emot den fortsatta
beredningen av det här ärendet.</pre><pre>Anf.  82  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att dels
studenternas söktryck avgör, dels också riksdagens
önskemål som representanter för svenska folket. Det
är naturligtvis så att vi här har ett samlat ansvar för
utbildningen i hela landet. Skulle vi ha använt Helena
Bargholtz metod för att fördela platser skulle vi inte
ha fått de fantastiskt fina effekter som vi har fått i
stora delar av landet, där man har byggt upp nya,
starka högskolor som är med och omvandlar hela
regioner och gör att vi faktiskt kan se framåt med lite
tillförsikt även i regioner som tidigare inte har haft
högskoletradition.
Så visst måste det vara en kombination. Det ska
vara studenternas intressen men också riksdagens
önskemål om att vi ska se till att ha en bra högre
utbildning över hela landet. Det gäller i högsta grad
även Stockholm, som är en mycket viktig del av lan-
det.
Folkhögskolorna</pre><pre>Anf.  83  WILLY SÖDERDAHL (v):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern.
Folkbildningen är ju ett viktigt inslag i demokratin i
vårt land, och vi hänvisar ofta till den i de texter som
finns i  betänkanden och propositioner här i riksda-
gen. Jag har besökt många olika folkhögskolor i lan-
det, och det jag har sett och hört bekräftar vad vi har
skrivit. Få institutioner i samhället har lyckats så bra
med integreringen av olika samhällsgrupper som just
folkhögskolan.
När man besöker folkhögskolorna tas nästan alltid
medelstilldelningen upp till diskussion. Det man
främst ifrågasätter är att nytillkommande folkhög-
skolor innebär att redan existerande skolor får mot-
svarande minskning i sin tilldelning. Ser kulturmi-
nistern detta som ett problem eller kanske rentav som
en nyttig konkurrenssituation?</pre><pre>Anf.  84  Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Herr talman! Folkhögskolorna ligger under mitt
ansvarsområde. Folkhögskolorna har mycket stor
betydelse för den enskilda människans utveckling,
men vi kan också se på bildningen i ett bredare per-
spektiv. Jag vet också att folkhögskolorna på ett
mycket förtjänstfullt sätt ställer upp för många av de
vuxna som av ett eller annat skäl har stora svårighe-
ter, och som därför behöver just den form av studier
som bedrivs på folkhögskolorna.
Fördelningen av medel till dem ligger däremot
inte på mitt ansvarsområde. Det ansvaret har Folk-
bildningsrådet. I den frågan kan jag alltså inte gå in
och göra någon kommentar.</pre><pre>Anf.  85  WILLY SÖDERDAHL (v):
Herr talman! I den budgetproposition som vi har
skrivit har regeringen uttalat att folkbildningen är ett
nationellt ansvar som är gemensamt för staten, kom-
munerna och landstingen. Där står också att Folkbild-
ningsrådet fick i uppgift att redovisa och kommentera
utvecklingstendenserna när det gäller att kommuner-
nas och landstingens bidrag till folkhögskolorna
minskar. Regeringen skulle ha fått en rapport om
detta, eller ska få det senare. Jag undrar om det har
skett och om det i så fall föranleder något agerande
från regeringens sida. Vi har ju också det här ansva-
ret.</pre><pre>Anf.  86  Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Herr talman! Jag kommer om några veckor att
lämna fram en proposition till riksdagen om vuxnas
lärande. I den propositionen kommer vi också att
redovisa vilka åtgärder vi ämnar vidta när det gäller
folkbildningen.
Sjukvården</pre><pre>Anf.  87  CHRIS HEISTER (m):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till so-
cialminister Lars Engqvist. I dagens Dagens Nyheter
har Kjell-Olof Feldt skrivit en mycket intressant och
tänkvärd kolumn om den svenska sjukvården under
rubriken "Väntan heter vår arvedel i vården". Det han
resonerar kring är det som vi många gånger har haft
en diskussion omkring här i Sveriges riksdag; om
bristerna i sjukvården beror på otillräckliga resurser
eller om det är så att "resurserna utnyttjas felaktigt
därför att de hanteras i ett system som har en förstel-
nad och ineffektiv organisation", som Kjell-Olof
Feldt skriver.
Kritiken är väldigt hård. Han konstaterar att orga-
nisationen är så stel att den inte ens har en cykelverk-
stads förmåga att organisera sin egen verksamhet.
Han tar en god vän till hjälp för att beskriva verklig-
heten. Det handlar om väntan och åter väntan på
behandling, operation, läkare och prover. Det handlar
om att man inte kan få ha en förtroendefull kontakt
och relation till sin doktor när man är mycket sjuk.
Sammanfattningsvis i kolumnen konstaterar han
och hans vän att det inte är bristerna i sjukvården som
är det stora problemet utan det är att organisationen är
alldeles för stel. Man behöver nytänkande. Jag skulle
vilja ställa en fråga till socialministern. Det gäller om
han delar den synen och den uppfattningen eller om
han vidhåller att det bara är fråga om brist på resurser
- skjuter man till mer pengar löser man alla problem i
dagens sjukvård.</pre><pre>Anf.  88  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! När jag läste Kjell-Olof Feldts arti-
kel tänkte jag: Jag borde ringa upp honom och be att
han följer med mig på någon av de resor jag gör i
svensk sjukvård, att han talar med sjuksköterskor,
talar med läkare och talar med politiker som är ansva-
riga för sjukvården runtom i landet. Vi skulle kunna
diskutera vad som har hänt under 90-talet när antalet
anställda har minskat med 60 000 medan kraven från
oss som står utanför och behöver vård hela tiden ökar.
Sedan skulle han tvingas höra dem säga det som
jag har hört så många gånger: Visst behöver vi orga-
nisatoriska förändringar. Visst behöver vi arbeta mer i
team, bryta gränserna mellan yrkena och riva ned
pyramiderna. Men framför allt behöver vi vara fler i
sjukvården. Vi behöver flera händer för att skapa en
god vård.
Jag är alldeles övertygad om att också Kjell-Olof
Feldt, som är en begåvad människa, skulle imponeras
av den enorma sakkunskap som finns i svensk sjuk-
vård. Han skulle inse att vi bara löser sjukvårdens
långsiktiga problem genom att se till att det finns
resurser att anställa fler.</pre><pre>Anf.  89  CHRIS HEISTER (m):
Herr talman! Nu är det ju så att Kjell-Olof Feldt
inte är ensam om att ha de här synpunkterna. Det som
gör mig så orolig är att socialministern liksom inte
har riktig kontroll på hur verkligheten ser ut i sjuk-
vården. Det stora problemet i dag är ju att rekrytera
personal. Man vill inte arbeta i sjukvården. Det beror
på att organisationen är sådan att man inte blir sedd
som medarbetare. Man har inget inflytande.
När vi från vårt håll vill förändra detta genom att
ge möjlighet att både förnya innehållet i och organi-
sationen av sjukvården lägger socialministern ned
mer energi på att förbjuda sjukvård än på att vara med
och delta i ett arbete med att utveckla den. Det före-
kommer mycket sådant runtom i landet. Men det är
inget som socialministern bidrar till. Han försöker i
stället förbjuda nytänkande och möjligheter att göra
annorlunda.
Jag är djupt oroad över att socialministern gör det
för enkelt för sig i sjukvården när han säger att det är
bara är mer pengar som löser alla problem. Låt oss
först titta vad som finns bakom skynket. Kjell-Olof
Feldt är en röst. Men det finns många andra som
pekar på precis samma sak.</pre><pre>Anf.  90  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Hade jag bara trott att Chris Heister
är mottaglig för information så hade jag bjudit med
Chris Heister på samma resa som jag tänkte ta med
Kjell-Olof Feldt på. Alla jag talar med i sjukvården
säger just att det krävs en kombination. Det handlar
om en organisatorisk förnyelse, om nya arbetsmeto-
der, om att bryta ned de gamla strukturerna och om
att få resurser att bli fler i vården. Alla säger detta.
Jag har inte mött någon i svensk sjukvård som säger
som Chris Heister gör: Det behövs inte mer resurser.
Vi klarar oss ändå.
De som säger det har i själva verket andra syften i
debatten, nämligen att säga att den nuvarande organi-
sationen, den offentligt finansierade sjukvården, ska
ersättas med något annat. Man söker ett annat system.
Det är politiskt respektabelt. Men det leder tyvärr till
felaktiga slutsatser när det gäller vilka resurser vi
behöver inom den offentligt drivna sjukvården.
Så kan jag bara upplysa Chris Heister om att det
faktiskt är så att antalet anställda nu ökar ganska
kraftigt i svensk sjukvård. Jag talar inte om antalet
anställningsintervjuer eller ansökningar utan faktiskt
om antalet anställda. Titta på Landstingsförbundets
hemsida. 1998, 1999 och 2000 har antalet läkare,
antalet sjuksköterskor och personalen inom vården
över huvud taget ökat. Vi är på väg att öka personal-
tätheten, och det behövs. Men det förutsätter just att
det finns pengar att anställa folk för.
Studiemedelssystemet</pre><pre>Anf.  91  ERLING WÄLIVAARA (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nistern. Den 1 juli i år träder ett nytt studiestödssys-
tem i kraft. Det innebär vissa förbättringar men också
klara försämringar för den enskilde studenten.
Tyvärr innehåller reformen också skärpta krav på
återbetalning och en skärpning av dispensvillkoren
när det gäller hur länge studiemedel kan erhållas.
Man skriver: Studiemedel för högskolestudier kan
enligt de nya reglerna maximalt erhållas under sex år.
Detta innebär att t.ex. många sjuksköterskor som
skulle vilja vidareutbilda sig till läkare inte vågar göra
det på grund av att de under de två sista åren kanske
kommer att stå helt utan studiefinansiering.
Jag vill ställa en fråga till utbildningsministern. På
vilket sätt ska en sjuksköterska eller någon annan
student som valt fel en gång kunna finansiera sina
fortsatta studier om studietiden skulle bli längre än
sex år?</pre><pre>Anf.  92  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Från den 1 juli i år genomför vi ett
nytt studiemedelssystem. Det är en reform som är
mycket kostsam - drygt 4 miljarder kronor. Det är
lika mycket som två hela Uppsala universitet kostar.
Pengarna går till att höja bidragsdelen rejält, för att
minska skuldbördan och för att attrahera och locka
fler att studera. Vi ger också studenterna möjlighet att
jobba vid sidan av på ett bättre sätt genom att fribe-
loppet närmast fördubblas. Vi gör också en sådan
koppling att studierna också ger pensionsrättigheter,
dvs. att studenter i framtiden får räkna sig till godo
sina studier för pension. Staten betalar in egenavgif-
terna. Det gör ju att vi går på tvärs emot den interna-
tionella trenden. Vi gör studiemedelssystemet generö-
sare.
Samtidigt sker en del uppstramningar t.ex. när det
gäller återbetalning. Det blir också en tydligare gräns
för hur många terminer man får studiemedel. Det blir
naturligt i takt med att vi höjer bidragsdelen. Det är ju
inte så att någon vill ha en bortre gräns av några skäl
som är roliga. Men i takt med att bidragsdelen ökar,
så blir det tydligare att ha en avgränsning. I dag har vi
tolv terminer med dispensmöjlighet. Den dis-
pensmöjligheten blir stramare framöver.
När det gäller sjuksköterskorna som yrkesgrupp
så vet vi ju att arbetsgivarna ofta är med och stimule-
rar sjuksköterskor till vidareutbildning genom att t.ex.
bidra med en del av studiekostnaderna. Och det är
positivt från arbetsgivarnas sida. Och jag räknar med
att de kommer att fortsätta med det.</pre><pre>Anf.  93  ERLING WÄLIVAARA (kd):
Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret,
även om jag inte är helt nöjd med det. Nu exemplifie-
rar vi sjuksköterskorna, och utbildningsministern
hänvisar till att landstingen kanske hjälper till att
bekosta den här utbildningen.
Men om en högskoleelev någon gång råkar välja
fel linje, vilket inte är så ovanligt, hur ska han eller
hon finansiera sina studier i framtiden? Lämnar ut-
bildningsministern dem vind för våg?</pre><pre>Anf.  94  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag och Erling Wälivaara har haft
många diskussioner om studiemedelsreformen. Och
Erling Wälivaara är en mycket hygglig och resonabel
person men inte riktigt ärlig när det gäller kristdemo-
kraternas ställning i studiemedelsfrågan. Jag har hit-
tills inte hört att Erling Wälivaara på någon punkt inte
har velat öka generositeten. Han vill öka bidragsde-
len, han vill öka antalet terminer som studiemedel
utgår, och han vill säkert förbättra pensionskoppling-
en. Problemet är bara att Erling Wälivaara inte har
tillstymmelse till finansiering för alla dessa reformer
som kristdemokraterna föreslår.
När ni ger er in i ett seriöst arbete med att verkli-
gen utforma ett studiemedelssystem så kommer det
att visa sig att också Erling Wälivaara kommer fram
till att det behövs en bortre gräns för hur många ter-
miner man kan få studiemedel och att det behövs en
höjning av bidragsdelen men inte så mycket som han
kanske säger retoriskt.
Det är viktigt att kristdemokraterna samlar sig till
ett samlat förslag till studiemedelssystem som är fullt
finansierat, annars blir det inte en riktigt ärlig debatt.
Underhållet av hjälpmedel i offentliga lokaler</pre><pre>Anf.  95  INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Min fråga går till socialministern.
Enligt svensk byggnorm ska teleslinga installeras vid
ny- eller ombyggnad av samlingslokaler med högtala-
ranläggningar. Det bör dessutom installeras teleslinga
i övriga samlingslokaler. Det handlar om människor
med funktionshinder och deras rätt att kunna delta i
samhällets utbud på lika villkor.
Fr.o.m. 1998 är alla hjälpmedel klassade som me-
dicinsk-teknisk utrustning. Detta innebär också att
hjälpmedlen ska underhållas med jämna mellanrum.
Underhållet brister tyvärr i många fall i kommuner,
landsting och privata lokaler. Det är väldigt många
som syndar gravt med underhållet.
Min fråga till socialministern är: Hur avser mi-
nistern att följa upp att lagen efterlevs och att hjälp-
medlen verkligen fungerar när de handikappade be-
höver dem?</pre><pre>Anf.  96  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Enligt den plan för handikappoliti-
ken som riksdagen fattade beslut om förra året och
den uppföljning som har gjorts när det gäller föränd-
ring av plan- och bygglagen ska alla offentliga lokaler
vara tillgängliga. Det är viktigt. Tillgänglighet på
detta område betyder att personer med funktionshin-
der ska kunna ta del av de verksamheter som finns
där.
Den som är ansvarig för detta är lokalhållaren,
oavsett om det är en offentlig eller privat lokalhållare.
Det är alltså den som ansvarar för lokalen som ska se
till att lokalerna är tillgängliga. Det betyder att lokal-
hållaren också är ansvarig för underhållet. Det gäller i
detta fall i huvudsak för kommunerna att se till att de
lever upp till dessa krav. Jag har inte hört någon dis-
kussion om huruvida den nya lagstiftning som nu ska
träda i kraft skulle vara problematisk när det gäller att
kommunerna ska kunna leva upp till detta ansvar. Jag
förutsätter att kommunerna kommer att göra det.
Äldre diabetessjuka i särskilda boendeformer</pre><pre>Anf.  97  TULLIA VON SYDOW (s):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till so-
cialministern. Den gäller äldre diabetessjuka som
vistas i särskilda boendeformer. Man har gjort en ny
studie, och man har kunnat konstatera att äldre med
diabetes 2 som vistas i särskilda boendeformer inte
får de regelbundna kontroller som ingår i behandling-
en av diabetes 2. Man har räknat ut att var femte
patient inte får dessa regelbundna prov tagna. Detta
tycker jag visar på en nonchalans som är oförklarlig.
Jag skulle vilja fråga socialministern: Vad kan
man göra åt detta?</pre><pre>Anf.  98  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Tullia von Sydows fråga är ännu ett
exempel på den frustration som en rikspolitiker kan
känna för att kommuner och landsting inte tar sitt
ansvar. Jag känner också en sådan frustration när jag
upptäcker att det finns brister.
Mitt svar är att kommunerna är ansvariga när det
gäller äldreomsorgen och att landstingen är ansvariga
när det gäller de medicinska insatserna. Vi måste tala
med våra landstingspolitiker och våra kommunalpo-
litiker om att de samverkar så att den medicinska
insatsen blir rätt och att det medicinska stödet blir
korrekt. Men det är kommunernas och landstingens
ansvar. Det är där som man ska se till att vården fun-
gerar.</pre><pre>Anf.  99  TULLIA VON SYDOW (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag kan bara
konstatera att det är märkligt att vi inte kan komma
till rätta med denna samverkan mellan huvudmännen.
Det är ju någonting som vi har diskuterat och arbetat
för i många år, och det verkar som om det inte går.
Och jag undrar om man inte måste vidta särskilda
åtgärder för att få huvudmännen att verkligen ta sitt
ansvar.</pre><pre>Anf.  100  Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Det är jätteviktigt att samverkan
fungerar. Regeringen gav Socialstyrelsens chef Kers-
tin Wigzell i uppdrag att gå igenom de samverkan-
smöjligheter som finns och komma med förslag till
hur man skulle skapa bättre samverkan.
Hennes rapport ligger på  mitt bord nu. Hon
överlämnade den alldeles nyligen, och vi ska ta ställ-
ning till den. Här gäller det att undersöka vilka möj-
ligheter vi har från statens sida att lagstiftningsvägen
eller på annat sätt undanröja de hinder som har fun-
nits för samverkan här och var och hitta nya former.
Ska vården fungera i äldreomsorgen måste det finnas
en fungerande samverkan och ett fungerande avtal
mellan kommuner och landsting. Där det gör det vet
jag att det fungerar. Nu gäller det att se till att det ska
fungera i alla kommuner och landsting.</pre><pre>Anf.  101  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Som jag sade är det ytterligare ett stort antal le-
damöter som har bett att få ställa frågor, men en tim-
ma är en timma. Jag beklagar att inte alla har haft
möjlighet att komma till tals.
Frågestunden är avslutad, och jag tackar regering-
ens ledamöter för att de velat komma hit och svara på
kammarledamöternas frågor.</pre><pre>5 §  Information från regeringen om regering-
ens skrivelse En nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskri-
minering</pre><pre>Anf.  102  MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Handlingplanen mot rasism, främ-
lingsfientlighet, homofobi och diskriminering har
regeringen i dag överlämnat till riksdagen. Jag vill till
att börja med betona vikten av namnet, av ett skäl.
Kampen mot rasism och främlingsfientlighet har
alltid varit detsamma som kampen mot homofobi,
men de homosexuella har ofta glömts bort i denna
gemensamma kamp för mänskliga rättigheter. Den
gruppen finns nu där och ska så stanna.
Skrivelsen till riksdagen består av tre delar. Den
första delen är en beskrivning av nuläget, rasismens
framväxt i Sverige, diskrimineringens utbredning.
Den andra delen handlar om en redovisning av vad
hittills har gjorts i Sverige när det handlar om kampen
mot rasismen på lagstiftningsområdet, vilka luckor
som finns, och också försök till utvärdering: Vad har
fungerat? Vad har inte fungerat? Vad måste samhället
som helhet bli ännu tydligare med för att garantera
alla människor hela och rika liv? Den tredje delen är
det som kallas handlingsplanen. Den pekar ut vilka
nyckelområden som regeringen nu bedömer att vi
behöver koncentrera arbetet mot intoleransen på.
Jag vill betona i början att det här inte är någon
slutgiltig handlingsplan. Jag tycker att det blir mer
och mer uppenbart hur ständigt berett som det demo-
kratiska samhället måste vara för att effektivt kunna
bekämpa rasismen varje dag, varje stund. Det är ock-
så tydligt att det i första hand inte är fler projekt eller
kampanjer som behövs utan ett långsiktigt ordinarie
envetet arbete i alla olika departement, myndigheter,
organisationer och företag samt hos individer för att
slåss för demokratin.
Hur ser rasismen och dess utbredning ut i Sverige
i dag? Det finns som sagt en mycket spännande ge-
nomgång av detta i skrivelsen. Högerextremismen i
Sverige kan sägas bestå av två delar - den extremna-
tionalistiska och den rasideologiska. De rasideologis-
ka strömningarna handlar väldigt mycket om utom-
parlamentariska lösa grupper som sedan 80-talet har
blivit mycket tydligt mer våldsbenägna. Den extrem-
nationalistiska rörelsen har ännu inte fått något riktigt
parlamentariskt genombrott i Sverige. Observationen
måste vara mycket stark på när tecken finns på att
dessa två rörelser börjar samverka.
Budskapen som rasismen och homofobin sprider i
sina mörka läror är många. Det finns ca 2 100 hemsi-
dor på nätet med mycket uppenbart rasistiskt bud-
skap. Det finns 25 rasideologiska tidningar i Sverige.
Det finns flera hundra cd-skivor med vit makt-musik
med fruktansvärt budskap på i vårt land. Det är inte
minst en viktig inkomstkälla för många av de grupper
som sprider budskapet om människors olika värden.
Vi minns också den undersökning som publicera-
des strax före det att Levande historia blev en realitet
och som visar att 17 % av ungdomarna i skolan har
haft kontakt med material från rasistiska organisatio-
ner, att 13 % har lyssnat på rasistisk musik, att 8 %
har läst rasistiska tidningar.
Brottsutvecklingen är tyvärr tydlig. Hatbrotten
med rasistiska och homfoba bakgrunder har ökat de
senaste åren. De har blivit grövre, och de riktas också
mer tydligt mot grupper som poliser, politiker, jour-
nalister. Det är också tydligt hur ofta homosexuella
blir offer för det rasistiska våldet. 1999 anmäldes
2 600 brott med rasistisk och homosexuell bakgrund.
Det var 1 700 två år tidigare.
Diskrimineringen är en vardag för väldigt många i
vårt land, i arbetslivet, på krogarna, på bostadsmark-
naden. Det är också en stor diskriminering som är
dold. Det finns undersökningar som visar att så
många som 70 % av de homosexuella som blivit
utsatta för brott inte vågar eller vill anmäla det av
rädsla för vad följderna blir och för att man så ofta
tvingas leva ett dolt liv.
Diskrimineringen är en vardag på andra sätt. Vi
kunde läsa för en dryg vecka sedan om Helen och
Franklin, förälskade som skulle fira sin ettårsdag på
en båt mellan Sverige och Finland. Båda är svenska
medborgare, hon är vit och han är svart. Han avkräv-
des som enda passagerare att visa resehandlingar.
Han hade sin legitimation. Där står inte att någon är
svensk medborgare. De fick inte fira sin ettårsdag,
och den blombukett som hon hade beställt och där det
stod: "Jag älskar dig" fick vissna på båten. Diskrimi-
nering är en vardag för väldigt många. För drygt två
veckor sedan blev en ung homosexuell man grovt
misshandlad och nedslagen i Göteborg. Det är också
en vardag för alldeles för många i vårt.
Kampen mot detta handlar om allmänpolitiken,
om demokrati, kunskap om mänskliga rättigheter, om
sociala orättvisor, om integrationspolitik. Det handlar
också om lagstiftningen, om hur polis och rättsväsen-
det arbetar, skolan, kulturpolitiken.
I handlingsplanen försöker vi fokusera de områ-
den där regeringen tror att vi mer framgångsrikt
måste bekämpa rasismen, homofobin och diskrimine-
ringen. Jag vill nämna några, för skrivelsen är tjock.
Forum för levande historia ska bildas, och rege-
ringen överväger också om vi behöver öppna för
andra nationella forum för att på ett mer effektivt sätt
kunna sprida den forskning och kunskap om hand-
lingsvägar som behövs för att fler människor ska
kunna arbeta mot rasismen och homofobin. Rege-
ringen säger också att alla de olika lagar som finns
om diskriminering ger ett väldigt splittrat intryck. En
del berör arbetslivet, andra berör hela samhällslivet.
Vi måste nu se över om vi kan göra det här på ett mer
effektivt sätt. Nu meddelas ett besked om att vi ska
utreda en generell lagstiftning mot all form av dis-
kriminering som omfattar flertalet diskriminerings-
grunder och samhällsområden. Detta är ett oerhört
viktigt steg. Vi ska samtidigt se över de olika om-
budsmännens funktion och samverkan.
Det andra är den utredning om hets mot folkgrupp
som har föreslagits och som nu är ute på remissbe-
handling. Regeringen säger att alla skäl talar för att
det nu är dags att kriminalisera även hets mot homo-
sexuella.
Det finns också starka skäl som talar för att pre-
skriptionstiden för tryckfrihets- och yttrandefrihets-
brott måste bli längre. Ett år är en väldigt kort tid för
att t.ex. på ett effektivt sätt bekämpa vit makt-
musiken.
Antidiskrimineringsklausuler behöver användas
när det gäller den offentliga upphandlingen. Det är ett
stort område, med mycket pengar, och jag tror att det
är mycket effektivt att den som har diskriminerat inte
ska kunna komma i fråga för offentlig upphandling.
Vi vill också gå igenom de olika statliga stöden
för att se hur vi kan ställa icke-diskrimineringskrav på
de företag och organisationer som får del av olika
former av statligt stöd. Vi ska också förklara och
utöka kunskapen om att utskänkningstillstånd kan
dras in om man diskriminerar, som ägare eller som
anställd. Det ska kosta att diskriminera.
Brottsförebyggande rådet får ett uppdrag att kart-
lägga hur rättsväsendets insatser mot den rasistiska
och homofoba brottsligheten ser ut och att, om så
behövs, till mars nästa år föreslå ytterligare åtgärder.
Ombudsmannen mot diskriminering med etnisk
bakgrund får ett särskilt uppdrag att ta fram en lång-
siktig strategi för att förebygga diskriminering av
romer. Exit får fortsatt stöd för att hjälpa dem som tar
sig ur de rasistiska organisationernas garn. Särskild
hjälp behöver ges till de kommuner som har problem
med hur man strategiskt ska jobba när rasistiska or-
ganisationer vill etablera sig och stärka sin roll runt
om i landet. Vi ska också stödja uppbyggnaden av
antidiskrimineringsbyråer ute i landet.
Avslutningsvis: Rasismen, homofobin och dis-
krimineringen är ett reellt och växande problem i vårt
land. Alltför många människor tvingas leva för-
krympta liv beroende på detta, och de förtjänar ett
annat bemötande och ett tydligare stöd. Luckor i
lagstiftningen måste täppas till, och en större medve-
tenhet och kunskap måste skapas inom rättsväsendet
om hur man använder lagstiftningen och om hur man
bemöter offren för hatbrotten. Kunskaper som strategi
måste få en större roll genom t.ex. Integrationsverket
och de olika forumbildningarna.
Vi behöver ge större plats inom alla politikområ-
den när det handlar om det ordinarie och självklara
arbetet att alltid se, erkänna och kritiskt granska hur
rasismen, diskrimineringen och homofobin ser ut
inom varje område. Dessutom är det allas vårt eget
ansvar att våga utföra ett större aktivt arbete mot
rasismen och homofobin, för dessa två företeelser är
demokratins värsta fiender.</pre><pre>Anf.  103  ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Först vill jag säga att vi är glada
över att en sådan här skrivelse har kommit till. Sedan
vill jag tala om uppdraget till AMS. Det står på s. 88
att AMS ska utbilda sig för att diskriminering inte ska
få förekomma.
Jag vill berätta om ett fall som inträffat år 2001.
En person med sju år av arbetslöshet bakom sig job-
bade förra året för Riksdagens revisorer och för Sida
med mycket högt kvalificerade uppdrag. När uppdra-
gen upphörde blev personen arbetslös och gick till
arbetsförmedlingen. Hon visade vilka jobb hon hade
sökt och frågade: Kan ni hjälpa mig?
Då fick hon svaret: Söker du inte för högt kvalifice-
rade jobb? Hon är utbildad jurist och har en mycket
lång arbetslivserfarenhet.
Min fråga är: Får invandrargrupperna utbilda
AMS-personal? Jag tror att vi måste vända på kakan.</pre><pre>Anf.  104  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Alltför många människor i vårt land
tvingas ta jobb under sin akademiska förmåga, ofta
beroende på diskriminering. Jag  har fört diskussioner
med Ana Maria Narti om detta, och vi tittar också på
hur - precis som det uttrycktes här - invandrargrup-
per kan utbilda inte bara AMS utan också andra myn-
digheter om hur verkligheten ser ut och om hur de
fina orden möter den kalla verkligheten.
Det förekommer här ett slöseri som Sverige som
nation inte har råd med i det läge som vi nu befinner
oss i. I den mån statliga myndigheter medverkar,
medvetet eller omedvetet, till diskrimineringen är det
ett stort problem.</pre><pre>Anf.  105  ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Upphandlingsbestämmelserna kan
bli mycket stimulerande. Frågan är om en offentlig
sektor som diskriminerar har rätt att kräva att det
privata näringslivet inte ska diskriminera.</pre><pre>Anf.  106  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag måste säga att jag inte riktigt
hängde med i frågeställningen. Diskriminering är
oacceptabel var den än pågår, men jag har som bekant
väckt en diskussion om positiv särbehandling. Ibland
måste man lyfta fram frågeställningar och använda
andra metoder än vad vi kanske har gjort hittills för
att komma åt diskrimineringen. Jag är medveten om
att också upphandlingsfrågorna kan komma in i det
här sammanhanget, precis som Ana Maria Narti har
påpekat.
Jag ska därför be att få återkomma till om vi be-
höver förändra också i regelverket.</pre><pre>Anf.  107  CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Det är en väldigt intressant redovis-
ning som vi har fått från statsrådet. Man känner en
lust att kasta sig över det här materialet. Det är inte
alltid som jag känner samma lust att läsa det som
kommer till oss riksdagsledamöter.
Jag skulle vilja ta upp en fråga. Man skulle också
kunna ta upp många andra. Jag har kontaktats av
många homosexuella som inte bor i storstadsregio-
nerna utan runtom i landet i mindre kommuner, t.ex. i
mitt hemlän Jönköpings län. De känner en oro och
tycker att det är svårt att gå ut öppet med att vara
homosexuella. De känner ofta att diskussionen hand-
lar mindre om deras vardag och väldigt mycket om
storstadsboendet. De tycker att de ofta har det svårare
och möter mindre tolerans från omgivningen.
Finns det någonting i skrivelsen som ger redskap
för att jobba mer med de här frågorna ute i kommu-
nerna?</pre><pre>Anf.  108  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Homosexuella finns överallt och i
hela Sverige. De har olika svårigheter med att kunna
vara öppna, beroende på hur omgivningen bemöter
människor som har en annan sexuell läggning än den
heterosexuella. Jag tycker att det är ett oerhört stort
ansvar för kommuner, skolor och organisationer i
hela landet att se att det är en del i det ordinarie arbe-
tet för deras medborgare att söka metoder för att
stödja och hjälpa t.ex. unga pojkar och flickor som
har svårigheter med att visa upp sin sexuella läggning
bland sina kompisar eller arbetskamrater.
Jag har alltså ögonen på detta område och försö-
ker hitta många sätt att bidra till att stödja, men att se
de homosexuellas situation, oavsett var i landet de
bor, är och måste vara ett lika ordinarie arbete som att
stötta andra ungdomar.</pre><pre>Anf.  109  CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att
det här också är ett kommunalt ansvar, men jag ser
ute i verkligheten att kommunala företrädare inte tar
ett ansvar för den här gruppen på samma sätt. De
garanterar inte att alla människor inklusive de homo-
sexuella ska känna sig trygga och välkomna att bo i
kommunen.
De inser inte heller att de missar goda resurser när
de här människorna tvingas, som Mona Sahlin ut-
tryckte det, leva ett förkrympt liv eller ta med sig sin
kompetens och flytta till andra kommuner.
Tar Mona Sahlin upp det här i dialog med kom-
munerna? Jag tycker att det är dags att övergå från att
enbart diskutera frågan på den nationella nivån till att
också låta den bli en vardagsfråga ute i kommunerna
och för våra kommunala politiker.</pre><pre>Anf.  110  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Svaret är ja. Jag tar upp den frågan
inte bara med kommuner utan med alla jag diskuterar
med. För mig är det ett viktigt principiellt förhåll-
ningssätt att varje gång vi diskuterar diskriminering,
rasism eller fördomar också diskutera de homosexu-
ellas situation. Så har det inte alltid varit.</pre><pre>Anf.  111  EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka Mona Sahlin för en bra
redovisning i ett mycket angeläget ämne. Jag ska med
stort intresse läsa rapporten ordentligt. Det jag har
hunnit läsa ser väldigt bra ut.
Jag har också noterat att det nordiska samarbetet
finns med i redovisningen, och det är jag väldigt glad
över. Jag tror att vi i det nordiska samarbetet med den
samsyn som finns kring synen på demokrati och
mänskliga rättigheter kan utnyttja den kraften på ett
bra sätt.
För bara ett par dagar sedan tillsatte Nordiska rå-
det en arbetsgrupp som ska arbeta med dessa frågor
på parlamentarikersidan. Presidiet i Nordiska rådet
har också gjort ett uttalade mot våld med rasistisk och
främlingsfientlig bakgrund.
Det uppmanar där ministerrådet att göra en årlig
redovisning av situationen och också de åtgärder som
har vidtagits för att se till att frågan ständigt står på
den nordiska dagordningen.
Jag vill fråga Mona Sahlin om hon i det nordiska
samarbetet i ministerrådet är beredd att ta upp den
frågan och se till att vi aldrig någonsin slipper undan
att diskutera frågan så länge problemet kvarstår.</pre><pre>Anf.  112  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag kan svara enkelt. Ja, det är jag
absolut beredd att göra. Jag tror dessutom att det vore
bra att ofta gå igenom och utvärdera det vi har gjort.
Har det hjälpt? Fungerar de lagar vi har? Behöver vi
göra nya insatser? Behöver vi förändra förhållnings-
sättet?
Därför är det väldigt viktigt att frågan, som vi nu
kallar det, som egentligen handlar om hela demokra-
tin, alltid finns aktuell. Svaret är ja.</pre><pre>Anf.  113  KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är
utmärkt att vi nu får en nationell handlingsplan. Det
är ett område som det är angeläget att vi ägnar myck-
et mer tid och kraft åt än vad vi har gjort tidigare,
även om vi också tidigare har ägnat frågan uppmärk-
samhet.
Det är också mycket bra att vi ser en samsyn
mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och
säkert flera andra partier i kammaren om vad är vikti-
gast och mest angeläget att göra. Det är insatser i den
generella politiken för att lyfta människors levnadsni-
vå så att rasism och främlingsfientlig får mindre gro-
grund.
Vi har också från Vänsterpartiets sida känt en viss
oro inför delar av handlingsplanen när den tidigare
diskuterats. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet
Sahlin: I vilken utsträckning är det egentligen statens
uppgift att bedriva opinionsbildning i åsiktsfrågor
som främlingsfientlighet och rasism ändå kan anses
vara?
Hur effektivt anser statsrådet Sahlin att det blir i
förhållande till att i stället låta de politiska partier vi
tillhör och de frivilliga organisationer som på det
lokala planet har en god kontakt ute bland människor,
sköta det opinionsbildande arbetet, och göra statens
uppgift till att bekämpa handlandet, diskrimineringen
och att motverka orsakerna till uppkomsten av rasism,
främlingsfientlighet och homofobi?</pre><pre>Anf.  114  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Även om jag förstår och till delar in-
stämmer i Kalle Larssons beskrivning vill jag ändå
gör ett mycket viktigt påpekande. Jag tycker inte att
de frågeställningar som vi nu diskuterar är åsiktsfrå-
gor. För mig är rasism, främlingsfientlighet och ho-
mofobi en fråga om mänskliga rättigheter och demo-
krati. Det är i högsta grad en fråga också för staten.
Det handlar om att stå upp i ord, i handling och i
lagstiftning för demokratin. Det är så vi måste se de
frågor som vi nu diskuterar i skrivelsen. Sedan måste
staten, frivilliga organisationer och de politiska parti-
erna på olika sätt jobba med att förändra värderingar.
Där behövs t.ex. de forumbildningar vi nu disku-
terar, där frivilligorganisationerna måste ha en väldigt
tydlig roll. De kan ofta nå ett bättre resultat än vad
staten kan göra när det handlar om värderingar i
grunden. Men detta är inte en åsiktsfråga. Staten
måste också stå upp för mänskliga rättigheter och
därmed ta ett stort ansvar för kampen mot rasism och
homofobi.</pre><pre>Anf.  115  KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Låt mig instämma i tyngden och
vikten av dessa frågor. Jag vill inte på något sätt för-
ringa betydelsen av att kämpa mot rasism, främlings-
fientlighet och homofobi. Jag hörde själv statsrådet
Sahlin nämna att vi inte i första hand ska göra detta i
form av kampanjer. Jag tycker att det är en utmärkt
insikt.
Om man leder den frågan vidare hamnar man i,
menar jag, en uppfattning som i stället går ut på att
man ser till att de egna myndigheterna till att börja
med inte diskriminerar. Man får då också se till att
frivilligorganisationer, partierna och alla de männi-
skor som ute på fältet kan bekämpa rasism, främ-
lingsfientlighet och homofobi bäst får tillräckligt med
resurser för göra detta. Låt oss i framtiden se till att
det också blir fallet.
När vi talar om myndighetsdiskriminering, som
jag vet också nämns i skrivelsen, är det om man hård-
rar det lite grann av en dubbelmoral. Samtidigt som
man höjer murarna runt Europa och bygger Fästning
Europa kämpar man med fina ord om att bekämpa
rasismen. Här finns ett problem för staten att hantera.
Jag skulle vilja göra hur statsrådet Sahlin ser på myn-
dighetsrasism.</pre><pre>Anf.  116  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Nu tillåter inte tiden något mer ge-
nomgripande svar på den stora frågan. Jag är den
första att säga att myndighetsrasism, dvs. diskrimine-
ring som sker i myndigheter, på många vis är ett av
de värsta misslyckanden som samhället kan göra. Det
sprider också känslan av misstro. Man kan inte lita på
staten och myndigheterna. Det är oerhört allvarligt.
Jag håller inte riktigt med den beskrivning som
Kalle Larsson sedan gjorde att om organisationer och
andra ska bekämpa rasismen framgångsrikt måste de
får resurser. Då är vi tillbaka i projekttänkandet. För
att effektivt bekämpa rasism och homofobi måste vi
sluta att betrakta det som en kampanjfråga som kräver
särskilda resurser. Det måste in i varje individs, orga-
nisations och myndighets ordinarie arbete. Först då
tror jag att vi når framgång på området.</pre><pre>Anf.  117  INGVAR SVENSSON (kd):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för redovis-
ningen här. Det är bra att regeringen tar ett grepp för
att stärka demokratins värden. Det är också väldigt
bra att man ser över behovet av en samlad diskrimi-
neringslagstiftning och att man fullföljer KU:s be-
ställning om att titta på samordning av de olika områ-
den som lyder under regeringen.
De är många bra saker på lyfts fram på de olika
områden som nämns. Men en sak som jag saknar är
synen på familjen och föräldrarnas centrala roll just
när det gäller att överföra värden och normer till sina
barn. Det är oerhört viktigt.
Moderna kriminologer, och även psykologer för
den delen, säger att de sex sju första åren i barnets liv
är oerhört viktiga för att föra över normer och värden
och att utveckla en självkontroll och därmed också
minska brottsbenägenheten. Det gäller också den här
typen av brott, diskrimineringsbrott. De handlar i
högsta grad om bristande respekt för medmänniskan
och hennes värde och värdighet.
Jag undrar varför regeringen så där mer i förbigå-
ende nämner familjer och föräldrar som normöverfö-
rare. Jag skulle vilja se en större betoning på det om-
rådet.
Hans Starks utredning från 1991 om rasistiska or-
ganisationer äger fortfarande stor giltighet. Det vore
bra om regeringen funderade vidare på förslagen.
Hans Stark föreslog i utredningen att man kunde
kriminalisera enskilds stöd och deltagande i rasistiska
organisationer.</pre><pre>Anf.  118  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag håller inte riktigt med om att fa-
miljen, som är en del av samhället, bara gås förbi
snabbt i planen. Värdegrunden uppstår inte minst i
familjen. Alla föräldrar, hetero- som homosexuella,
har en väldigt stor betydelse för sina barn.
Jag ska återigen gå igenom om det finns ytterliga-
re tydliga sätt att påpeka de vuxnas betydelse för
värdegrunden och för barnen utan att därmed frånta
samhället som helhet det största ansvaret för att alltid
i lagstiftning, myndighetsarbete och på arbetsmark-
nad bekämpa diskriminering och rasism.
Det här är två sidor som båda måste samverka om
vi ska nå ett samhälle där mänskliga rättigheter är
självklara.</pre><pre>Anf.  119  MARGARETA VIKLUND (kd):
Herr talman! I en interpellationsdebatt i förra
veckan om just skydd mot diskriminering delade
statsrådet min uppfattning att bilden av den svenska
lagstiftningen på diskrimineringsområdet är splittrad.
Det gällande förbudet mot diskriminering finns i
olika regelsystem för olika samhällsområden och
diskrimineringsgrunder, sade statsrådet.
Anser statsrådet att det i förslaget till den fram-
lagda handlingsplanen finns en garanti för en likaly-
dande, likagällande lagstiftning som innebär att en
person i de grupper som handlingsplanen gäller inte
hamnar mellan två eller flera lagsystem?
Jag undrar också vart den parlamentariska utred-
ningen tog vägen.</pre><pre>Anf.  120  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Svaret på den första frågan är ja. Jag
läser: Man ska utreda en generell lagstiftning mot
diskriminering som omfattar alla eller flertalet dis-
krimineringsgrunder och samhällsområden.
Detta ska självfallet ske med en parlamentarisk ut-
redning.</pre><pre>Anf.  121  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om de
homosexuella, och påminna om att det också finns
andra grupper i närheten. Jag tänker på de bisexuella
och de transsexuella. De nämns inte alls i handlings-
planen. Man börjar nu tala om begreppet HBT-
personer. När det gäller de bisexuella så kanske det
inte är riktigt lika stora problem som när det gäller de
som kallas för transpersoner, och som är både trans-
sexuella och transvestiter. De undantas från skyddet
mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Även om det finns ett motiv för detta så är det be-
svärligt. Man ger ju mer eller mindre tydliga signaler
om att de här personerna, dvs. transvestiter och trans-
sexuella, faktiskt får diskrimineras.
Jag hade hoppats att statsrådet i handlingsplanen
hade arbetat med hela begreppet HBT. Det hade varit
lite mer aktuellt just nu. Jag menar att man måste
anpassa svensk lagstiftning så att den stämmer med
Europaparlamentets rekommendationer på området.
Där har också frågan om de transsexuella och diskri-
mineringen av dem tagits upp. Det har gällt bl.a.
diskrimineringen av de här grupperna i arbetslivet. De
har det också väldigt besvärligt, och de kan också bli
utsatta för våld och hot.
Den andra frågan gäller en grupp som tas upp i
handlingsplanen, nämligen samerna. Det talas om
informationsinsatser för att underlätta deras anpass-
ning osv. Men jag vill gärna säga att det är viktigt för
mig att man också slår fast att man nu måste ratificera
ILO-konventionen 169, som handlar om samernas
rättigheter. Det berörs inte i handlingsplanen, men jag
tycker att det hade varit bra.</pre><pre>Anf.  122  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Det är en viktig frågeställning som
tas upp. Den diskrimineringslagstiftning vi har i dag,
som HomO jobbar med, handlar om homo-, bi- och
heterosexuella. Att vara transsexuell har inte med
sexualitet att göra, utan det är en fråga om könsiden-
titet. Transvestiter blir ofta drabbade. Jag tycker ock-
så att handlingsplanen verkligen berör dem. Diskri-
minering som riktas mot dessa grupper har ofta ho-
mofob bakgrund. Men jag är den första att säga, inte
minst i diskussionen om hetslagstiftningen, att vi ska
jobba intensivt för att se hur vi kan både uttrycka och
förstärka skyddet. Det handlar trots allt om allas rätt
att leva och vara den person man vill. Det är det som
samhället måste skydda.</pre><pre>Anf.  123  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Detta är en svår fråga - det medger
jag också. Men eftersom Europaparlamentet ändå har
tagit fram regler och rekommendationer som handlar
just om transsexuella så finns det möjlighet att över-
föra dem till svensk lagstiftning. Jag hoppas att detta
också sker i det fortsatta arbetet.
Jag fick aldrig något svar på min fråga om samer-
na.</pre><pre>Anf.  124  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Det är inte lätt att hinna svara på alla
frågor här. Jag vill betona att detta inte är en färdig
slutprodukt. Vi ska återkomma till många av fråge-
ställningarna. Dit hör frågan om transsexuella och
transvestiter, precis på det sätt som det frågades om
här. Vi behöver ha en annan helhetssyn på all form av
sexuell diskriminering.
Samerna finns med som en viktig grupp - inte
minst i minoritetspolitiken. Det finns också berört i
handlingsplanen.
Men jag vill betona att det handlar om all form av
diskriminering. Man ska inte alltid behöva peka ut
vilken grupp det handlar om. Denna handlingsplan
berör all diskriminering och hur vi ska effektivisera
kampen mot den.
Samerna är en grupp som har och har haft stora
problem med att få sin plats berättigad och erkänd i
samhället. Det jobbar jag mycket med när det handlar
om minoritetspolitiken.</pre><pre>Anf.  125  HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt glädjan-
de att skrivelsen har kommit fram och att man tar ett
helhetsgrepp på de här frågorna. Det är ju likartade
typer av diskriminering - det är bara det att den råkar
rikta sig mot olika grupper i samhället. Det kan vara
invandrare, homosexuella eller andra.
Jag har en synpunkt på frågorna. Jag tycker att det
är bra att det finns skydd mot diskriminering i arbets-
livet för homosexuella. Men jag tror att det skyddet
måste utvidgas till att även gälla skolpliktiga, värn-
pliktiga, vuxenstuderande och andra kategorier, t.ex.
sådana som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och interner på fängelser med arbetsplikt. Man kan
säkert tänka sig fler grupper också. Jag tror att det är
viktigt att även dessa har ett skydd mot diskrimine-
ring. På flera av de här områdena, t.ex. inom hög-
skolan och skolan, jämställs inom arbetsmiljölagen
förhållandena med arbetslivet.
Jag tycker självfallet också att det är viktigt att
transsexuella och transvestiter får ett skydd mot dis-
kriminering i arbetslivet. Förhoppningsvis skulle man
kunna utvidga de områden som jag har räknat upp så
att de även skulle gälla för transvestiter och transsex-
uella.
Jag vill fråga om Mona Sahlin delar uppfattningen
att det är viktigt att utvidga skyddet mot diskrimine-
ring till fler områden än arbetslivet och att det även
ska gälla transsexuella och transvestiter.</pre><pre>Anf.  126  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag har först en reflexion. Jag tycker
att många av frågorna understryker vikten av att vi
hittar en mer samlad lagstiftning som säger: Det är
inte tillåtet att diskriminera, punkt slut.
Jag vill upprepa som svar den formulering vi har i
handlingsplanen om möjligheterna till en generell
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhälls-
områden. Därmed ligger mina tankar precis åt det håll
som Hillevi frågade om här.</pre><pre>Anf.  127  BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Jag kan liksom tidigare talare här
uttrycka min glädje över den nationella handlingsplan
som har kommit till. Jag ska vara ärlig, och säga att
jag inte har hunnit läsa den. Men jag hoppas att de
förväntningar jag har kommer att bli tillfredsställda i
planen.
Det är ett problem för många av våra nya svens-
kar, särskilt från utomnordiska länder, att komma in i
det svenska samhället och bli en del av det. Vi har
under alldeles för lång tid tagit hand om i stället för
att ge hjälp till självhjälp. Nu är det hög tid att un-
derlätta för de nya svenskarna att få möjlighet till
arbete och egen utkomst.
Att lära sig det svenska språket är en förutsättning
för att komma in på den svenska arbetsmarknaden.
Men alltför många av de nya svenskarna känner dålig
motivation att sätta sig på skolbänken när de ser hur
andra nya svenskar står utanför arbetsmarknaden trots
att de lärt sig det svenska språket. Nya svenskar med
god utbildning från sitt hemland diskrimineras i dag
när man inte ser till att deras utbildning är till någon
nytta för dem här i vårt land.
Vad finns med i planen för att förändra och för-
bättra deras möjligheter att komma in på den svenska
arbetsmarknaden?</pre><pre>Anf.  128  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag vill betona att planen handlar om
arbetet mot rasismen, mot homofobin och mot dis-
krimineringen. Den berör många av de områden som
Birgitta Carlsson tog upp. Hela planen har både en
genomgång och också konkreta förslag på hur vi ska
förbättra skyddet mot diskriminering och hur vi ska
underlätta för människor att bli sedda som individer
och inte mötas av de fördomar som finns i dag på
arbetsmarknaden. Många av svaren på Birgitta Carls-
sons frågor handlar om integrationspolitiken, om
introduktionen och om svenska för invandrare och
hur effektiv eller inte den är. Och det är viktigt nog,
men det ska vi diskutera i det sammanhanget. Här
berörs många av de frågor som handlar om hur vi får
bort diskrimineringen. Det hoppas jag att Birgitta
Carlsson kommer att känna tillfredsställelse över när
hon har fått tid att läsa hela planen.</pre><pre>Anf.  129  MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! För det första vill jag uttrycka
mycket stor tillfredsställelse över utredningen om en
generell diskrimineringslagstiftning. Det har vi i
Centerpartiet efterlyst länge. Det är väldigt bra att den
kommer. Det är viktigt att samhället mycket tydligt
och klart slår fast att vi inte diskriminerar människor
här, oavsett vilket skäl man skulle kunna ha för att
göra det. Den frågan är oerhört viktig.
Att minska skälen för att använda den här lagstift-
ningen är ju en viktig del i det hela. Det handlar na-
turligtvis om lagstiftningen, men sedan måste vi få
bort utanförskapet i samhället. Vi måste minska
känslan av vi och de. Det handlar om ju också om
integrationspolitik.
Jag vill bara nämna språkutvecklingen också. Man
hör fortfarande hur dåligt sfi-undervisningen funge-
rar. Jag har jobbat med den här frågan sedan slutet på
80-talet. Vi stod här i kammaren och diskuterade hur
dåligt det fungerade då. Så får man höra att det fortfa-
rande är samma sak. Analfabeter och akademiker går
i samma grupper osv. Jag tror att det skapar rasism.
Människor känner sig så fel placerade i samhället att
de beter konstigt. Det förstärker rasismen. Vi måste ta
bort dessa grunder. Det handlar om mer eget ansvar.
Jag vill ta upp en fråga till som jag tycker är vik-
tig. Vi upplever ju också att det finns någon sorts
omvänd rasism på grund av utanförskap. Den är ock-
så väldigt tråkig. Den bottnar i utanförskapet, diskri-
mineringen och att man inte kommer in i samhället.
Särskilt unga människor hänger sig ibland åt det. Det
är också destruktiva tecken i samhället. Det är viktigt
att den här lagstiftningen pekar på det och att man tar
med det i hela det här arbete.</pre><pre>Anf.  130  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Först vill jag betona, precis som Ma-
rianne Andersson gjorde, hur viktigt språket är för
integrationen och för möjligheterna på arbetsmarkna-
den. Men återigen vill jag vrida frågeställningen.
Oavsett hur bra eller dålig svenska man pratar ska
inte diskriminering, rasism, homofobi osv. förekom-
ma. Det är därför vi måste återkomma till diskussion
om det svenska språket och kvaliteten i sfi, och det
finns det all anledning att göra.
Jag tycker inte att det finns någon omvänd rasism.
Det finns rasism, oavsett vem det är som är rasistisk
mot vem. Jag tycker personligen att det är ett oerhört
farligt att prata om uttrycket omvänd rasism. Oavsett
om det är en vit som diskriminerar en svart eller
tvärtom så är det rasism om det beror på att man ned-
värderar en person beroende på ursprung, hudfärg
eller sexuell läggning.
Däremot finns det all anledning att vara vaken för
syndabocksresonemanget, dvs. att det är deras fel och
hade inte det varit si hade arbetslösheten varit lägre i
Sverige. Detta använder de rasistiska grupperna ofta
som ett av sina tyngsta och grövsta argument. Man
måste vara vaken för hur det tas emot.
Men, om jag får böna, använd inte uttrycket om-
vänd rasism!</pre><pre>Anf.  131  MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Det ligger mycket i det. Jag pekade
på fenomenet. Det är inget uttryck som jag brukar
använda. Jag håller helt med Mona Sahlin om att det
gäller all slags rasism och diskriminering, oavsett
vem det än kommer ifrån. Där är vi helt överens.
Det finns en sak till som jag skulle vilja säga. Det
har varit uppe här tidigare. Det handlar om situatio-
nen i skolorna och i familjerna. Den här lagstiftning-
en bör verkligen omfatta även skolorna. Jag har hört
att det ska omfatta flertalet samhällsområden, och jag
vill poängtera vikten av att lagstiftningen också vän-
der sig till skolorna.</pre><pre>Anf.  132  TASSO STAFILIDIS (v):
Herr talman! Jag vill också rikta min uppskattning
till Mona Sahlin för det här första steget i form av
handlingsplanen som vi har fått i dag. Det är en
handlingsplan som visar en tydlig riktning i de här
frågorna.
Jag förutsätter att även transfrågorna kommer att
belysas i den utredning om en generell diskrimine-
ringlagstiftning som Mona Sahlin tar upp.
Jag skulle vilja fråga Mona Sahlin om man även
tar upp sanktioner mot oss i den här handlingsplanen.
Det är ju trots allt så att vi även har diskriminerande
lagstiftning. Vi har t.ex. äktenskapsbalken kontra
partnerskapslagen som inte står i paritet med varand-
ra. Partnerskapslagen kan ses som en b-lag jämfört
med äktenskapsbalken. Jag tycker att det är diskrimi-
nerande. Detsamma gäller homosexuellas barn och
adoptionsfrågan. Det har ju lagts fram en utredning i
förra veckan. Det är också en fråga om diskrimine-
ring. Vigselförrättare som vägrar viga homosexuella
är också en fråga om diskriminering. Lagstiftningen
är alltså också diskriminerande. Tas det även upp
förslag på hur vi ska gå till väga med den diskrimine-
rande lagstiftningen?</pre><pre>Anf.  133  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag tror att frågeställaren är väl
medveten om att jag i många av de frågor som togs
upp här håller med i sak. Men jag tror att det har varit
viktigt att också här försöka göra en tydlig definition
av arbetet som har med rasismen, den rena homofo-
bin och främlingsfientligheten att göra. Det handlar
om en genomgång av de lagarna och de förändringar
som vi behöver göra. Det har varit ett svårt arbete att
försöka hitta den begränsningen. Det gäller att nu
verkligen rikta insatserna mot det som jag tror att vi
alla kan känna är avgörande för om rasismen ska få
ett starkare fäste eller inte.
Om vi däremot skulle vidga det här arbetet till allt
som handlar om allmän diskriminering eller fördo-
mar, handlar det plötsligt om alla politikens områden
och alla lagar. Med all respekt för att sakfrågan är
viktigt och att jag till stora delar håller med, vill jag
säga att den typen av frågor inte berörs i handlings-
planen.</pre><pre>Anf.  134  TASSO STAFILIDIS (v):
Herr talman! Jag förstår självfallet att en sådan
avgränsning måste göras. Jag kan bara konstatera att
vi här i riksdagen får fortsätta det arbete som vi redan
har påbörjat med att lyfta upp den lagstiftning som
diskriminerar.
Dessutom vill jag fråga: Kan vi förutsätta att även
transfrågorna kommer att behandlas i den utredning
som Mona Sahlin har aviserat?</pre><pre>Anf.  135  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Ja, på ett eller annat sätt. Jag är i dag
osäker på hur. Jag tror att den frågeställningen behö-
ver tas upp när det gäller många av de delar som finns
med i handlingsplanen. Det gäller både utredningen
och en del andra frågeställningar om hur vi jobbar
mot diskriminering på olika myndigheter. Men trans-
frågorna behöver få en annan roll i politiken mot
diskriminering och homofobi. Jag ska be att få åter-
komma till hur direktiven till utredningen ska se ut
och om det ska finnas med där, vilket jag tror är nöd-
vändigt.</pre><pre>Anf.  136  SONJA FRANSSON (s):
Herr talman! Jag vill också säga att det gläder mig
mycket att vi nu tar upp den här frågorna. Nu kom-
mer vi att utreda en generell diskrimineringslagstift-
ning. Det är faktiskt en beställning från riksdagen. Jag
är en av dem som har jobbat hårt för att det ska bli av.
Jag tycker att det handlar om precis det som Mona
Sahlin har sagt - det handlar om mänskliga rättighe-
ter. Det är bra att vi diskuterar det utifrån den nivån.
Jag har en fråga som gäller funktionshindrade
människor. Detta gäller ju även den gruppen, även
om vi inte har diskuterat det så mycket här i dag. Det
handlar om ett diskriminerande bemötande och om
tillgänglighet på olika sätt. Jag undrar om man kom-
mer att hålla det vidare begreppet när det gäller den
fysiska diskrimineringen av funktionshindrade. Jag
tänker på om man är rörelsehindrad och inte kan
komma in på en restaurang eller en affär och inte har
möjlighet att gå och handla därför att det finns en
fysisk otillgänglighet. Kommer det också in i detta
med diskrimineringslagstiftningen?</pre><pre>Anf.  137  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Socialdepartementet har ganska ny-
ligen gjort en handlingsplan som handlar om de
funktionshindrades rättigheter. Jag kommer att fort-
sätta att hävda att i begreppet mångfald ingår också
de funktionshindrade och deras problem och möjlig-
heter i samhället. Det ska vara en naturlig del i mång-
faldsarbetet.
I den handlingsplan som vi pratar om nu, som tar
sin avstamp - jag upprepar det igen - i rasism, homo-
fobi osv., berörs inte specifikt de funktionshindrades
situation, av samma skäl som jag tidigare har diskute-
rat med några frågeställare.
Jag kan inte riktigt svara på frågan om handi-
kappombudsmannen ska ingå i översynen. Men jag
ser att det nickas ett ja. Det kommer att ingå i utred-
ningen om alla olika diskrimineringslagar. Där kom-
mer också funktionshindrade att ingå, så får vi se vad
resultatet blir.</pre><pre>Anf.  138  SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Jag har tidigare frågat statsrådet om
det är så att det gäller de grupper som i dag innefattas
när det gäller diskriminering i arbetslivet. Jag har fått
ett ja på den frågan. Jag har inte heller hunnit läsa
handlingsplanen. Men om det gör det innefattar det
också de funktionshindrade. Det är möjligt att vi får
se vad det kommer att innebära. Men tillgänglighet är
också en diskrimineringsfråga när det gäller männi-
skor med funktionshinder.</pre><pre>Anf.  139  MAGDA AYOUB (kd):
Herr talman! Jag får också tacka så mycket för re-
dovisningen och för att vi har fått en handlingsplan.
Jag vill lyfta fram en fråga inom arbetsmarkna-
den. Det gäller de personer som läser sfi och inte når
nivån inom sfi. De nekas ofta att stå till arbetsmark-
nadens förfogande hos arbetsförmedlingarna.
Tänker statsrådet ändra detta på något sätt så att
även den som inte kommer upp till nivån, men som
klarar sig på svenska och är en duglig person som kan
jobba, kan skriva in sig som arbetssökande? Det
känns väldigt diskriminerande att nekas den rätten.</pre><pre>Anf.  140  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! I integrationspolitiken kommer jag
att både ta upp och sätta mig mer in i de frågeställ-
ningarna. Däremot finns inte den typen av frågeställ-
ningar med i handlingsplanen. Vi får återkomma till
den frågan.
Jag vill bara avsluta med att säga att jag tackar för
det stöd och den uppbackning som finns i kammaren
från många olika partier i kampen mot rasismen. Lika
systematiska som rasisterna är att förtrycka männi-
skor med rasistiska, homofoba och främlingsfientliga
inslag, lika systematiskt måste vårt försvar för demo-
kratin vara.
Tack så mycket.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad</pre><pre>6 §  Beslut om begäran om hänvisning av mo-
tion</pre><pre>Motion
Fastighetsskatten (m)
Under överläggningen hade yrkats dels att kammaren
skulle begära proposition på hänvisning av motionen
till utskott (m), dels avslag på detta yrkande (s).
Kammaren avslog yrkandet om begäran om proposi-
tion på hänvisning av motionen till utskott med ac-
klamation.</pre><pre>Motionen lades till handlingarna.</pre><pre>7 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 7 februari</pre><pre>KU13 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
vid riksmötet 2000/01
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>UU6 Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å
andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer.
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU9 Penningförfalskning m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU10 Hemlig teleavlyssning, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU9 Vissa associations- och avtalsrättsliga frågor
Mom. 3 (könsfördelningen i företagens ledning)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
234 för utskottet
52 för res. 1
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 66 m, 34 kd, 14 c, 14 fp
För res. 1:     37 v, 15 mp
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 3 fp, 1 mp
Runar Patriksson (fp) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats som frånvarande.</pre><pre>Mom. 5 (jämkning av avtal mellan näringsidkare)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c, fp)
Votering:
158 för utskottet
129 för res. 2
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 37 v, 15 mp
För res. 2:     66 m, 34 kd, 14 c, 15 fp
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU10 Vissa utsöknings- och insolvensrättsliga
frågor rörande fastigheter
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>LU11 Namnlagen
Mom. 4 (retroaktiva namnbyten)
1. utskottet
2. res. (v)
Votering:
230 för utskottet
53 för res.
2 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  102 s, 66 m, 34 kd, 14 c, 14 fp
För res.:       1 s, 37 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 fp
Frånvarande:    27 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>8 §  Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats vid dagens sammanträde</pre><pre>MJU8 Djurskydd
Punkt 6 (Bättre förhållanden på storskaliga slakterier)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
241 för utskottet
41 för res. 2
2 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  103 s, 66 m, 9 v, 34 kd, 14 c, 15 fp
För res. 2:     26 v, 15 mp
Avstod: 2 v
Frånvarande:    28 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 8 (Fortsatt djurtillsyn i kommunerna)
1. utskottet
2. res. 3 (mp, c)
Votering:
258 för utskottet
29 för res. 3
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 66 m, 37 v, 34 kd, 15 fp
För res. 3:     14 c, 15 mp
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 9 (Konkurrensneutralitet mellan privatpraktise-
rande och statligt anställda veterinärer)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, m, mp)
Votering:
157 för utskottet
130 för res. 4
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 37 v, 14 c
För res. 4:     66 m, 34 kd, 15 fp, 15 mp
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 10 (Förordnande av veterinär vid tävling med
djur)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, m, c, mp )
Votering:
143 för utskottet
144 för res. 5
62 frånvarande
Kammaren biföll res. 5.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 37 v
För res. 5:     66 m, 34 kd, 14 c, 15 fp, 15 mp
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 20 (Bättre förhållanden för cirkusdjur m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
244 för utskottet
34 för res. 8
8 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  105 s, 66 m, 10 v, 34 kd, 14 c, 15 fp
För res. 8:     19 v, 15 mp
Avstod: 8 v
Frånvarande:    26 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 24 (Ersättningsreglerna i epizootilagen)
1. utskottet
2. res. 9 (c)
Votering:
271 för utskottet
14 för res. 9
2 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 66 m, 37 v, 32 kd, 15 fp, 15 mp
För res. 9:     14 c
Avstod: 2 kd
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 30 (Undantag för djur från principen om varors
fria rörlighet inom EU)
1. utskottet
2. res. 10 (v, mp)
Votering:
233 för utskottet
53 för res. 10
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  104 s, 66 m, 34 kd, 14 c, 15 fp
För res. 10:    1 s, 37 v, 15 mp
Frånvarande:    26 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 31 (Avveckling av EU:s subventioner till
transporter av levande djur)
1. utskottet
2. res. 11 (v, c, fp, mp )
Votering:
204 för utskottet
81 för res. 11
1 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  105 s, 66 m, 33 kd
För res. 11:    37 v, 14 c, 15 fp, 15 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 32 (Åtgärder inom EU för att slakt skall ske
nära djurens uppväxtplatser)
1. utskottet
2. res. 12 (v, fp, mp, )
Votering:
217 för utskottet
67 för res. 12
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  105 s, 66 m, 32 kd, 14 c
För res. 12:    37 v, 15 fp, 15 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande:    25 s, 16 m, 6 v, 10 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Punkt 44 (Förbud mot export av levande djur)
1. utskottet
2. res. 13 (mp)
Votering:
269 för utskottet
15 för res. 13
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  106 s, 65 m, 36 v, 33 kd, 14 c, 15 fp
För res. 13:    15 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande:    25 s, 17 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>9 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Proposition
2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö</pre><pre>Skrivelse
2001/01:59 En nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering</pre><pre>10 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 8 februari</pre><pre>2000/01:239 av Hans Stenberg (s) till näringsminister
Björn Rosengren
Deltidsstämpling
2000/01:240 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Avgifter från utländska studenter</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 13 februari.</pre><pre>11 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 8 februari</pre><pre>2000/01:645 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Ökning av sexuellt överförbara sjukdomar
2000/01:646 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
socialminister Lars Engqvist
Ställföreträdarfrågan
2000/01:647 av Inger Strömbom (kd) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Studentbostäder i storstadsområdena
2000/01:648 av Annelie Enochson (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Antisemitism i Litauen
2000/01:649 av Annelie Enochson (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Utvärdering av svenskt bistånd till Litauen
2000/01:650 av Barbro Hietala Nordlund (s) till
justitieminister Thomas Bodström
Narkotikapolitiken och ökningen av missbruk bland
ungdomar
2000/01:651 av Göte Jonsson (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Polishelikopter
2000/01:652 av Rosita Runegrund (kd) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Nedskräpningen av våra kuster
2000/01:653 av Ola Karlsson (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Utövandet av statens ägande i Vattenfall
2000/01:654 av Karin Falkmer (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Resurser till konsekvensanalyser
2000/01:655 av Karin Falkmer (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
OECD-granskning
2000/01:656 av Owe Hellberg (v) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Sambandet mellan regionalpolitik och boende</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 13 februari</pre><pre>12 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 7 februari</pre><pre>2000/01:603 av Sonja Fransson (s) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Olämpliga polisstuderande</pre><pre>den 8 februari</pre><pre>2000/01:622 av Inger René (m) till statsrådet Britta
Lejon
Kommunala självstyret</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 13 februari.</pre><pre>13 §  Kammaren åtskildes kl. 16.14.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.54 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre><pre>Innehållsförteckning</pre>