Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2000/01:55
Onsdagen den 24 januari
Kl. 9.00 - 17.27
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
-----------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 18 januari.
2 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.
Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2000/01:64 Förslag till rådsförordningar som rör de
yttersta randområdena KOM (2000) 774 till nä-
ringsutskottet
2000/01:65 Lägesrapport om uppföljningen av rådets
slutsatser om turism och sysselsättning
KOM (2000) 696 till näringsutskottet
3 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motioner
2000/01:K3 och K4 till konstitutionsutskottet
2000/01:MJ5-MJ9 till miljö- och jordbruksutskottet
2000/01:Bo8 till bostadsutskottet
2000/01:Fi11-Fi14 till finansutskottet
2000/01:Fö12-Fö16 till försvarsutskottet
2000/01:Fö7-Fö11 till försvarsutskottet
4 § Yttrande- och tryckfrihetsfrågor
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU9
Yttrande- och tryckfrihetsfrågor.
Anf. 1 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar, som
titeln säger, yttrande- och tryckfrihetsfrågor. Uppho-
vet är ett stort antal motioner från de senaste allmän-
na motionsperioderna. Motionerna behandlar för vår
demokrati så viktiga frågor som våldsskildringar,
religionsinskränkningar, pornografi och hets mot
folkgrupp. I de allra flesta frågor står vi moderater
bakom majoriteten i utskottet, men i två fall reserve-
rar vi oss. Det gäller dels etableringsfrihet, dels jury-
systemet, och jag börjar med att yrka bifall till reser-
vation nr 4. Självklart står jag också bakom reserva-
tion 9, men för tids vinnande nöjer jag mig med den
förstnämnda.
I reservation 4 begär vi ett tillkännagivande om
etableringsfrihetens betydelse för tryck- och yttrande-
friheten. Vi pekar på pressfrihetens självklara tradi-
tion i Sverige och vikten av att massmedierna är fria
och oberoende av den offentliga makten. Riksdag och
regering bör inskränka sin uppgift till att upprätta ett
brett och stabilt ramverk som säkerställer det fria
ordet, som skyddar den personliga integriteten och
som får marknadsekonomin att fungera.
Staten ska verka för etableringsfrihet så långt tek-
niken förmår, och det är väsentligt att var och en
behandlas likvärdigt inom ramen för tillgängliga
frekvenser eller kanaler. Det ska vara läsaren, lyssna-
ren, tittaren eller användaren som genom sitt val
avgör vilka medier som ska ha förutsättningar att
distribueras och lyckas. Det kan inte vara och får inte
vara politiskt grundat godtycke som avgör mediernas
utveckling.
Etableringsfrihet är det bästa sättet att motverka
mediekoncentration. Då uppnår man mångfald på
publikens och samhällets villkor, och det är inte minst
viktigt för ett vitalt kultursamhälle. Detta kommer att
leda till att teknikens utveckling kommer att ske uti-
från de enskilda människornas behov och intresse,
och det i sin tur innebär att gränserna mellan olika
medier luckras upp, och de lagar och regler som är
teknikbundna kommer att bli otidsenliga.
Vi menar att den nya tidens medier ska stå obero-
ende från stat och kommun, som jag sade. Staten ska
inte genom politiska beslut eller godtycke avgöra
vem eller vilka som ska få sända vad eller vilket. Jag
yrkar bifall till reservation nr 4.
Anf. 2 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Frågan om yttrande- och tryckfriheten
är utomordentligt viktig i vårt land, och vi har ju
vunnit stora framgångar.
I går såg jag när man avtäckte en staty till Lars
Johan Hiertas minne. Det är en av dem som har käm-
pat. Det är 200 år sedan han föddes. Jag måste säga
att det är bra att frågan aktualiseras om yttrande- och
tryckfriheten och den kamp som har bedrivits genom
generationer för den.
Det är riktigt som Inger René säger att det ska va-
ra stor frihet när det gäller etablering på området.
Staten har dock ett ansvar för att motverka tendenser
till monopolbildning, till att mediemoguler lägger
beslag på möjligheterna att sprida ordet och vi därför
får ensidighet och likriktning.
Fru talman! Jag har framför allt begärt ordet med
anledning av två reservationer som jag inte yrkar
bifall till, som vi i Vänsterpartiet har i det här betän-
kandet. Traditionen bjuder ju att man inte reserverar
sig när det pågår utredningar eller när frågor bereds.
Men vi har ändå velat lyfta fram ett par yttrandefri-
hetsfrågor som är av utomordentligt stor vikt. Vi vill
dock inte, när beredning pågår, ge riksdagen möjlig-
het att säga nej till de här reservationerna. Därför
yrkar vi inte bifall till dem. Vi kommer att följa dem
hårt.
Det gäller yttrandefriheten på våra arbetsplatser.
På det radikala 70-talet spelade jag flöjt i en politisk
sånggrupp och skrev en vistext till den gamla folkmu-
sikmelodin Jämtländsk brudmarsch. Ett par strofer i
denna text lät så här:
De som på jobben protesterar, strejkar, ordnar
möten och organiseras kan sparkas, ställas utan jobb
och bli svartlistade. Att mötas och yttra oss fritt får
förresten vi bara på fritiden och semestern.
Tyvärr, fru talman, ligger det ganska mycket i
detta. Om man går igenom JO:s ämbetsberättelser
under de senaste åren finner man massor av anmärk-
ningar på kommuner, landsting och myndigheter
därför att de har gjort övergrepp mot personal som
har utnyttjat sina lagenliga rättigheter. Det gäller t.ex.
informationsfrihet eller meddelarfrihet gentemot
pressen. När det dyker upp kontroversiella saker i en
myndighet eller i en förvaltning säger man till perso-
nalen: Det är jag som talar med pressen, och ni får
inte prata med journalister osv. Vi har sett demon-
strationer mot detta förtryck i nedskärningarnas teck-
en där människor ofta framträder med påsar på huvu-
det därför att de inte vågar framföra sina åsikter på
grund av rädsla för repressalier på jobben.
Motsvarande förtryck och inskränkningar före-
kommer också gentemot de anställda på de privata
arbetsplatserna, även om frimodigheten ibland kanske
t.o.m. har varit större på den privata arbetsmarkna-
den.
Det är givet att det här munkavleriet på människor
på deras arbetsplatser måste bort. Vi måste få en
yttrandefrihet som gäller totalt. Det betyder inte att
människor ska vara illojala i den meningen att de
knäcker affärshemligheter eller liknande för de före-
tag de jobbar på. Det är inte avsikten. Däremot ska
man kunna tala om missförhållanden och kunna föra
ett frimodigt samtal om utvecklingen i arbetslivet, på
arbetslivet och kring arbetslivet.
Det är därför mycket vällovligt att man har startat
kampanjen Öppna Sverige. Vi kan dock se att det än
så länge är ganska modesta försök. Det kommer att
ordnas seminarier i olika delar av landet - ett i mars,
tre i april och ett i maj - där man tar upp de här frå-
gorna. Vi får följa utvecklingen och se om man kan
gå vidare. Framför allt behövs det en rikstäckande,
ordentlig information som inte minst vänder sig till de
anställda, där man ordentligt får reda på vad som är
ens rätt - och också egentligen ens skyldighet: Därest
det är missförhållanden ska man också kunna tala om
det för en fri och kritisk press.
Vi vill också att den här meddelarfriheten ska
vidgas och även gälla inom den privata sektorn. Nu
har Demokratiutredningen föreslagit detta, och det
förslaget bereds för närvarande. Vi tycker att det är
utomordentligt bra. Frågan har varit uppe ett flertal
gånger, men man har inte riktigt vågat komma till
skott eftersom det naturligtvis finns ett motstånd mot
detta från makthavarna inom det privata näringslivet.
Vi tror dock att detta är bra för att utveckla demokrati
och inflytande också på våra arbetsplatser.
Därför, fru talman, är detta utomordentligt viktiga
frågor. Vi har reserverat oss för att med kraft under-
stryka att vi kommer att följa utvecklingen på de här
områdena och verkligen arbeta för att goda intentio-
ner också ska förverkligas och materialiseras i för-
slag, åtgärder och kraft att hävda de anställdas rätt till
yttrandefrihet.
Anf. 3 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Centerpartiet har föreslagit ett stort
antal åtgärder för att stärka yttrandefriheten, offent-
ligheten och den personliga integriteten, vilket är tre
omistliga värden för den svenska demokratin. Männi-
skors möjlighet att vara aktiva medborgare är beroen-
de av alla dessa tre faktorer. Man behöver kunna
granska makthavarna, varför offentlighetsprincipen
måste värnas. Man måste ha rätt att kritisera, ifråga-
sätta och diskutera, vilket kräver ett starkt skydd för
yttrandefriheten, också för kontroversiella åtgärder
eller påståenden. Man måste ha en inre trygghet och
veta att man inte riskerar sin värdighet och sin per-
sonliga sfär genom att engagera sig som medborgare,
något som förutsätter ett starkt skydd för den person-
liga integriteten.
För humanismen är varje människa ett mål, inte
ett medel. Det yttersta målet är att ge förutsättningar
för varje människa att växa och eftersträva självför-
verkligande.
Fru talman! I den här propositionen berörs stora
delar av det som är avgörande för yttrande- och tryck-
friheten. Centerpartiet har ställt sig bakom den största
delen av majoritetstexterna. Centern har en reserva-
tion, men jag kommer inte att yrka bifall till den i
dag.
Fru talman! Alltför ofta hävdas att vi måste in-
skränka yttrandefriheten och offentlighetsprincipen
för att värna enskildas integritet. Paradoxalt nog är
det ofta samma intressenter som i andra sammanhang
inte är särskilt intresserade av att värna integritets-
skyddet. Centerpartiet menar att dessa tre värden -
yttrandefrihet, offentlighet och integritet - är väldigt
intimt förknippade. Människor som värnar det fria
ordet värnar vanligen också människors rätt till integ-
ritet.
Fru talman! För att vi ska kunna värna människors
värdighet och möjligheter att agera som medborgare
måste de tre värdena förenas och stärkas. Det är också
ett grundläggande krav för ett demokratiskt stats-
skick. Vi behöver offentlighet för att granska de sty-
rande, yttrandefrihet för att kritisera missförhållanden
och föra fram alternativ samt skydd för vår integritet
för att våga delta i en offentlig debatt utan att riskera
att förlora värdigheten och den inre tryggheten.
Mycket av detta tog också Kenneth Kvist upp i sitt
anförande.
Fru talman! Centerpartiet eftersträvar att utöka
den reella yttrandefriheten, vars och ens möjligheter
att göra sig hörd och få uttrycka sina åsikter. Främst
handlar det om att ta vara på de möjligheter som de
nya medierna har, främst distribuerade via Internet.
Det fria ordet är emellertid inte skyddat på individuell
nivå av yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagarna,
som i stället tar fasta på de etablerade aktörerna. Bl.a.
detta förhållande har gjort det möjligt att inskränka
yttrandefriheten på Internet med personuppgiftslagen
och BBS-lagen.
Även om möjligheten att yttra sig inte innebär att
alla har samma faktiska möjligheter att göra sig hörda
och vinna gehör för sina åsikter är det angeläget att
skydda individers fria ord. Möjligheten att individua-
lisera yttrandefriheten genom att utsträcka skyddet för
det fria ordet till enskilda individer bör därför prövas.
Det är det som Centerpartiets reservation innebär.
Jag stannar dock här, fru talman. Jag tackar för
ordet och yrkar inte bifall till reservationen.
Anf. 4 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Detta ärende på dagordningen, ytt-
rande- och tryckfrihetsfrågor, rör några av de verkligt
fundamentala frågorna i en demokrati. På en mängd
av de områden som tas upp i motionerna pågår det
utredningar av olika slag. Det gäller många viktiga
frågor, bl.a. frågan om yttrandefriheten för anställda.
Folkpartiet har i det här betänkandet valt att reser-
vera sig på två punkter som rör grundläggande prin-
ciper i vårt samhälle. Den ena handlar om etable-
ringsfriheten för medier, den andra om önskemålet att
få bort förhandscensur där sådan fortfarande finns
kvar. Jag vill i det sammanhanget yrka bifall till vår
och moderaternas reservation om just etableringsfri-
het för medier, reservation nr 4.
Det är förstås fullständigt grundläggande för ytt-
rande- och tryckfriheten att det finns möjligheter till
etableringsfrihet, dvs. att de som vill pröva att nå
allmänheten med sina produkter ska kunna göra det i
en så fri konkurrens som möjligt. Det kan på några
områden finnas tekniska hinder som inte gäller ex-
empelvis boktryckarkonsten, t.ex. möjligheten att
använda olika frekvenser i etern. I den mån det finns
tekniska hinder måste de naturligtvis på något sätt
beaktas och hanteras, men i övrigt måste enligt vår
uppfattning så fullständig etableringsfrihet som möj-
ligt gälla.
På den här punkten finns det dock andra funde-
ringar och andra planer. Mediekoncentrationskom-
mittén lade våren 1999 fram ett betänkande och full-
gjorde då det uppdrag man fått i direktiven från rege-
ringen, nämligen att föreslå ändringar som skulle göra
det möjligt att få någon form av politisk prövning i
avsikt att undvika s.k. mediekoncentration. Kommit-
tén föreslog också ändringar i både tryckfrihetsför-
ordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt en
särskild mediekoncentrationslag. Detta betänkande
har nu varit ute på remiss, och regeringen har fram-
fört att det ska komma att bli föremål för förslag till
lagstiftning, dvs. förändringar i våra grundlagar. För-
slagen avses tydligen komma till hösten i år.
Vi i Folkpartiet tror för vår del att det här är ett
mycket farligt medel. Det är ett medel som innebär att
vi släpper fram en politisk kontroll och bedömning av
när man tycker att en olämplig koncentration har
uppnåtts, i syfte att i vissa fall - för det är förstås
syftet - inskränka etableringsfriheten. Med tanke på
hur pass farligt medlet är tycker jag att det är uppen-
bart att det är mycket osäkra vinster, om ens några,
det är fråga om. Den balansgång, eller brist på ba-
lansgång, i den här frågan som regeringen har gjort,
och som flera övriga partier vill avvakta regeringens
förslag innan man tar ställning till, tycker vi är en
mycket konstig avvägning mellan detta farliga medel
å ena sidan och de mycket osäkra vinsterna å den
andra.
Fru talman! Den andra frågan jag tänkte ta upp är
den kvarvarande förhandscensuren i vårt land, dvs.
den vi har för filmer och videogram som ska visas
offentligt.
Kampen mot förhandscensur har varit lång och
hård. Någon av de tidigare talarna i dag nämnde Lars
Johan Hierta och återinvigningen av hans staty på en
bättre plats än den haft under de senaste decennierna.
Det är väl lämpligt, tycker jag, att så många som
möjligt hyllar Lars Johan Hierta. På de flesta punkter
har han fått rätt i den meningen att vi som tur är inte
har förhandscensur av tryckta produkter i vårt land
längre. Däremot har vi som nämnts kvar det för fil-
mer och videogram som ska visas offentligt.
Det torde i dag i vårt land råda stor enighet om att
det krävs mycket starka skäl om man på något områ-
de ska ha förhandscensur. Frågan är förstås om de här
mycket starka skälen finns.
Frågan utreddes i början av 90-talet av det s.k.
Våldsskildringsrådet. Man gav ut ett betänkande
våren 1993 som i huvudpunkten överensstämde med
det vi i Folkpartiet har drivit ett antal år, nämligen att
vuxencensuren skulle tas bort och att man i det sam-
manhanget skulle införa en ny och högre åldersgräns
på 18 år för de allra värsta produkterna.
På den här punkten har såvitt jag förstår samtliga
övriga partier landat på en annan bedömning. På den
här punkten säger man, glädjande förstås, att man
vidhåller utskottets uppfattning att medievåldet ska
angripas främst genom information och frivilliga
åtgärder, inte i första hand genom förbudslagstiftning
och censuråtgärder.
Sedan fortsätter man med det som såvitt jag för-
står är det enda skäl som åberopas av utskottet i öv-
rigt för denna främmande fågel i det svenska sam-
hället, förhandscensuren: "Den förhandsgranskning
som sker i dag av filmer och videogram har sannolikt
en viss återhållande effekt på utbudet av våldsskild-
ringar."
Det man kan fråga sig är förstås om denna be-
dömning uppfyller rimliga krav på att man har starka
skäl för att ha förhandscensur i ett samhälle.
Vi har för vår del reserverat oss på den här punk-
ten och utvecklat vår syn, som innebär att vi inte
heller på det här området ska bibehålla förhandscen-
sur för vuxna, utan vi ska se till att vi får en liknande
ordning på den punkten som vi har för övriga medier.
Anf. 5 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det finns mycket tänkvärt i det Bo
Könberg säger. En lagstiftning som ska förhindra
koncentration på medieområdet är naturligtvis utom-
ordentligt grannlaga. Man kan kanske säga att det är
ett farligt instrument.
Men tendenser på området visar att det också kan
vara ett nödvändigt instrument. Det är klart att det
inte är bra om de olika mediekanaler som finns utsätts
för monopolbildning, så att det är få ägare eller all-
deles likformiga ägare som helt dominerar och där-
med styr in utbudet i en och samma fålla. Då riskerar
vi att mista mångfald, att mista bredd i åsikter i det
offentliga samtalet, att drabbas av massmediemörker i
form av förytligande och fördumning.
Annars tycker jag att de varningar som Bo Kön-
berg reser ska tas på allvar vid utarbetandet av de här
förslagen. Men vi måste ändå pröva detta utomor-
dentligt konstruktivt, därför att jag tror att det tyvärr
är nödvändigt.
Det är egentligen samma sak med förhands-
granskningen av film. Tills vidare tror jag att den
måste finnas kvar, därför att vi har så många företag
som ägnar sig åt spekulationer i våldsskildringar. Det
gör att samhället på något sätt ändå måste försöka
motverka detta. Det är tråkigt att det behövs, men än
så länge finns det ingen annan metod. Branschen
visar ju inte några tendenser till återhållsamhet när
det gäller spekulationer i våldsskildringar.
Anf. 6 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag uppfattade det som att Kenneth
Kvist och jag är överens om att det är ett farligt in-
strument. Jag uppfattade att han i sitt inlägg just pe-
kade på att det finns risker med detta.
Det behövs inte så väldigt mycket fantasi - Ken-
neth Kvist har det, men jag tänker på övriga intresse-
rade människor i vårt land - för att inse riskerna. Det
räcker t.o.m. nästan att läsa själva det förslag som har
kommit från utredningen, och som finns återgivet i
betänkandet på s. 21, för att inse att paragrafer av den
typen mycket väl kan missbrukas, speciellt i onda
tider. Vi skriver ju grundlagarna för att de ska kunna
skydda också i onda tider.
Jag hoppas att Kenneth Kvist och andra den dagen
till hösten då regeringen sannolikt sänder över sitt
förslag mycket noga granskar både riskerna och vad
man hoppas uppnå. Jag delar ju inte, som framgick av
mitt förra inlägg, den bedömning som innebär att det
här skulle vara ett bra medel för att begränsa tenden-
ser till monopol och koncentration.
Vi tycker bägge två, Kenneth Kvist och jag, illa
om den typen av tendenser. Frågan är om inte etable-
ringsfrihet är det bästa sättet att hindra detta. Den
innehåller inte de faror som det här instrumentet in-
nebär.
Till sist till frågan om förhandscensuren. Jag note-
rade att Kenneth Kvist i sitt inlägg bara nämnde att
det tills vidare inte fanns någonting att göra. Sanning-
en är väl att det kommer att finnas risker för att män-
niskor spekulerar i en mängd otrevliga saker. Frågan
är då: Ska detta motverkas genom att staten anställer
censorer som går igenom materialet eller ska vi anta
det förslag som lades fram för några år sedan, nämli-
gen att avskaffa förhandsgranskning för vuxna och
införa en ny 18-årsgräns? Vi liberaler har landat på
den senare ståndpunkten.
Anf. 7 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är utomordentligt viktigt att slå
vakt om etableringsfriheten på medieområdet. Det är
därför som koncentrationstendenser måste motverkas.
Det är klart att om det under frihetens namn uppstår
mäktiga monopolbildningar, som därmed så att säga
lägger beslag på finansieringskällorna, t.ex. annons-
marknaden, i sina medier, har andra medier inte en
chans att etablera sig. Det är klart att det måste till en
styrning, inte för att begränsa vår möjlighet att få
mångfald och etableringsfrihet, utan just därför att vi
ska värna etableringsfriheten. Det måste vara avsikten
med att man försöker skapa sig instrument för att
motverka massmediell koncentration.
Det fortsatta arbetet får visa om man lyckas
komma med bra och kloka lösningar utifrån de utred-
ningsförslag som finns. Vi får följa det kritiskt, både
Bo Könberg och jag.
Anf. 8 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Att min inställning är och kommer att
vara kritisk är väl uppenbart. Det gläder mig att det
finns andra, som Kenneth Kvist, som lovar att följa
ärendet kritiskt.
Jag tycker, som jag antydde i mitt förra inlägg, att
bara det refererat som man kan läsa i utskottsbetän-
kandet av det som utredningen efter mycket grubb-
lande kom fram till är så pass oroväckande och att det
är uppenbart att detta i onda tider mycket väl kommer
att kunna användas på ett sätt som ingen i denna
kammare önskar. Jag kan rekommendera Kenneth
Kvist att än en gång läsa om det som står överst på
s. 21 och grubbla på om detta verkligen är ett instru-
ment som bör sättas i makthavarnas händer i goda
och i onda tider.
Anf. 9 PER LAGER (mp):
Fru talman! Det som jag tycker är viktigast i det
här betänkandet handlar om de utsatta grupperna och
hur de ska få en röst och om hur barnen ska kunna
skyddas i den värld som blir alltmer kommersialise-
rad och framför allt hänsynslös gentemot barnen.
Miljöpartiet har väckt både partimotioner och
motioner tillsammans med andra partier, vilket redo-
visas i det här betänkandet.
När det gäller yttrandefriheten har vi en motion
som handlar om kunskapen om friheten och ansvaret
vad gäller yttrandefriheten. Vi tycker att det här sam-
hället måste få mycket mer av den varan. Vi måste
öka kunskapen helt enkelt.
Kenneth Kvist var inne på frågan om munkavlen i
arbetslivet. Det är alldeles riktigt att här finns viktiga
yttre och inre gränser för oss människor, det finns
förbud och det finns rädslor. Det är oerhört viktigt att
även det privata näringslivet ges sådana regler att
människor inte behöver känna rädsla. Den ökade
kunskap som vi kräver har blivit delvis tillgodosedd
med den pågående utredning och den kampanj, Öpp-
na Sverige, som kommer att koncentreras under vå-
ren. Vi ställer också upp på Demokratiutredningens
förslag om att meddelarskyddet också ska gälla pri-
vatanställda.
Sverige ligger långt framme i frågan internatio-
nellt sett. Men det finns gränser att dra, rimlighets-
gränser, dvs. det medmänskliga ansvar som vi måste
ta.
Vi har ett stort problem framför oss med Internet
och det våld, den rasism och den pornografi som
utvecklas där. Det är en utveckling som går med en
rasande fart och som är svår att styra. Många tycker
att detta ska självregleras. EU har avsatt 25 miljoner
euro under fyra år för att utveckla filtreringsverkty-
gen, hot lines. Frågan är om det räcker. Jag har själv
väckt en motion om en Internetombudsman. Jag me-
nar att föräldrar och barn måste ha möjlighet att få det
stöd och den hjälp som behövs för att framför allt
barnen ska slippa utsättas för det som de är försvars-
lösa mot, nämligen det våld och den pornografi som
härjar på nätet. Det gäller att kvalitetssäkra Interne-
tanvändningen.
Det finns utredningar på området som har blivit
färdiga, t.ex. Offentlighets- och sekretesskommittén
och Mediegrundlagsutredningen. Frågan är om vi kan
hitta verktygen om vi inte inrättar en myndighet för
detta. Det går så rasande fort att det gäller att hela
tiden anpassa den lagstiftning som finns och att fram-
för allt ligga före.
En annan fråga i betänkandet gäller hets mot folk-
grupp. Den frågan har en oerhört lång historia. Redan
1984 var man inne på att homosexuella skulle ingå i
det som kallas hets mot folkgrupp i lagstiftningen,
dvs. att folk skulle kunna åtalas för hets mot homo-
sexuella. Detta tog lång tid, och först i oktober 2000
kom ett förslag från den utredning som kallas för
Kommittén om straffansvar för organiserad brottslig-
het om att homosexuella ska ingå i brottsbalken 16
kap. 8 §. Förslaget bereds nu i regeringen. Vi får väl
utgå från att hets mot homosexuella, inbegripet bi-
sexuella, transpersoner, kommer att ingå i lagstift-
ningen.
Ewa Larsson och Birger Schlaug kommer att ta
upp våldsskildringar och pornografisk reklam i en-
skilda anföranden. Jag går inte in på de områdena.
Fru talman! Det här handlar i grund och botten om
det mänskliga ansvaret och solidariteten med andra
människor, att ge rimliga rättigheter åt alla männi-
skor. Men det är också fråga om att skydda barnen,
som faktiskt är försvarslösa mot den vuxenvärld vi
har skapat. De är försvarslösa mot alla de kränkningar
de utsätts för. Därför är det viktigt att vi med allvar
tittar på var vi kan sätta dessa rimliga gränser mot
världen utanför.
Anf. 10 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s):
Fru talman! Ja, KU9 är ett betänkande som rym-
mer många viktiga avvägningar och konflikter mellan
angelägna mål. Yttrandefriheten och tryckfriheten
tillhör, som har sagts så många gånger redan i kam-
maren, fundamenten i vårt samhälle. I en demokrati
som vår ska försvaret och skyddet för dessa frågor
vara starkt. Det har getts uttryck för det i debatten
tidigare i dag.
Betänkandet handlar om många motioner från de
allmänna motionstiderna sedan tre år tillbaka, 1999
och 2000 och en motion från 1998. Det är ett tiotal
reservationer.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på samtliga motioner.
Viktiga debatter under tidigare år i området ytt-
rande- och tryckfriheten har handlat just om det som
Per Lager talade om i sitt anförande, nämligen frågan
om hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella. Mo-
tionskraven har gällt förändringar i såväl brottsbalken
som i grundlagen. Frågan har varit aktuell i 15 år.
Riksdagen avslog ett par motioner i betänkandet
från 1997, då med hänvisning till pågående utred-
ningsarbete. I dag vet vi att Kommittén om straf-
fansvar för organiserad brottslighet m.m. i sitt betän-
kande föreslår en utvidgning av bestämmelsen om
hets mot folkgrupp, i det här fallet benämningen hets
mot homosexuella. Frågorna inom det området har nu
äntligen avancerat så långt, och beredningsarbetet är i
full gång. Med det kan utskottet avstyrka motionerna
i det här betänkandet.
1999 års författningsutredning har att ta ställning
till frågorna om stärkt grundlagsskydd för utsatta
grupper. Det arbetet är inne i sitt slutskede nu.
Fru talman! Jag ska ge några korta kommentarer
till några av reservationerna.
Den första är en vänsterreservation om informa-
tion och yttrandefrihet. Det är en fråga som Kenneth
Kvist uppehöll sig vid. Den är viktig och angelägen.
Jag är den första att instämma i det som Kenneth
Kvist sade, nämligen att munkavleriet måste bort.
Regeringen arbetar kraftfullt med just den frågan.
Kampanjen Öppna Sverige, som vi hänvisar till i
betänkandet, har ju precis det syftet, nämligen att öka
kunskapen och medvetenheten bland anställda och
chefer i frågan. Kampanjen är brett upplagd, stat och
landsting, som är stora arbetsgivare, och organisatio-
ner ska stimuleras till diskussion och kunskapssprid-
ning. Kunskap om den svenska offentlighetslagstift-
ningen ska nå ut på arbetsplatserna, ut bland medbor-
garna. Arbetet leds av ett offentlighetsråd. Dessutom
har en särskild utredare getts i uppdrag att se över
yttrande- och meddelarfriheten för anställda med
verksamheter med anknytning till det allmänna. Ut-
redningstiden i frågan löper ut den 1 maj i år.
Jag kan verifiera att Demokratiutredningens för-
slag, som har varit ute på bred remissbehandling,
dessutom bereds i Regeringskansliet. I de diskussio-
ner jag har varit med i på några ställen har frågan om
anställdas yttrandefrihet väckt stort engagemang
bland deltagarna. Jag utgår från att de hundratals
remissvar som nu bereds kommer att få genomslag.
Den frågan vill vi återkomma till.
I övrigt känns det lite grann som att den här reser-
vationen från Vänsterpartiet är att slå in öppna dörrar,
därför att vi är helt överens om uppslutningen om-
kring och nödvändigheten av det här arbetet.
Centerpartiet anför i sin reservation om yttrande-
frihet och nya medier att det fria ordet inte är skyddat
på individuell nivå i yttrandefrihets- och tryckfrihets-
grundlagarna. Reservationen mynnar ut i att Offent-
lighets- och sekretesskommittén ska ges tilläggsdi-
rektiv. Såvitt jag vet har den kommittén nu avslutat
sitt arbete, eller är alldeles i slutet av sitt arbete.
Mediegrundlagsutredningen har haft uppdraget att
analysera behovet av och förutsättningarna för en mer
teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefri-
heten. Det behövs säkerligen. Det har gått några år nu
sedan 1992 då den trädde i kraft, och vi vet hur medi-
er och teknik utvecklas i rasande fart i vårt samhälle.
Frågan om våldsskildringar tas upp i flera motio-
ner och i två reservationer. Konstitutionsutskottet
beskriver i KU9 ganska utförligt den lagstiftning och
de bestämmelser som kringgärdar de här frågorna. I
betänkandet redogörs också för Våldsskildringsrådets
och Nordicoms arbete. Det handlar om kunskaps-
spridning, forskning, information och rådgivning.
Europeiska unionens råds rekommendationer med
inriktningen att följa branschens arbete med själv-
reglering pågår för fullt.
Nu liksom vid tidigare behandling av våldsskild-
ringsfrågorna uttalar vi att medievåldet ska angripas
genom i första hand information och frivilliga åtgär-
der och naturligtvis också genom lagstiftning. Cen-
suråtgärder finns. Vi har alltså obligatorisk förhands-
granskning av videogram i dag.
Den här frågan är en avvägningsfråga, som gör att
vi inte heller nu är beredda att avskaffa den s.k. för-
handscensuren, vuxencensuren. Precis som Bo Kön-
berg sade har utskottet i detta betänkande och i ett
tidigare betänkande yttrat att sannolikt har vuxencen-
suren en återhållande effekt. Det är klart att vi gör
antaganden och har fromma förhoppningar - vad vet
jag - men det är i alla fall en markering från samhäl-
lets sida att den utveckling som vi ser är väldigt oro-
ande. Vi har inte funnit skäl att göra någon förändring
nu.
Vi har också i vår text i ett betänkande - jag
minns inte om det var i år eller i ett tidigare betän-
kande - uttryckt att utskottet har förståelse för diskus-
sionen omkring vuxencensuren men inte har funnit
skäl att göra någon förändring.
Vi avstyrker också förslaget till en lagstiftning om
en 18-årsgräns och obligatorisk granskning av samtli-
ga videogram, som Miljöpartiet har anfört i en reser-
vation.
I fråga om etableringsfriheten har vi, som har
sagts, hänvisat till den beredning som pågår i depar-
tementet om Mediekoncentrationsutredningens för-
slag. Den frågan är jag också inställd på att kritiskt
följa och delta i debatten om. Där är det också en
avvägning mellan mål och medel. När propositionen
föreligger lär vi få återkomma till en ordentlig diskus-
sion om det. Vi är överens om att ett fritt meningsut-
byte och en allsidig belysning är det grundläggande i
ett demokratiskt samhälle.
Fru talman! Frågan om kriminalisering av anspel-
ningspornografi har diskuterats och behandlats, inte
minst med anledning av Barnpornografiutredningens
förslag. Riksdagen har också senare behandlat motio-
ner om bl.a. kvinnoförnedrande pornografi och i
övrigt lagändringar och diskussioner som gäller yr-
kanden om pornografisk reklam.
Utskottet framhåller opinionsbildningens betydel-
se. Det har vi nu gjort i ett par betänkanden i den här
frågan. Naturligtvis ska samhället på olika sätt mot-
verka exploaterande och kommersiell pornografi.
Alla samhällsmedborgare liksom samhällsföreträdare
spelar en viktig roll när det gäller attitydpåverkan.
Flera utredningsarbeten pågår, och beredningsarbete
pågår på departementet. Den här frågan lär likaså
komma att bli ordentligt penetrerad.
Skyddet för barnen och de unga mot olämpligt
programinnehåll i radio och TV utreds.
En översyn och precisering av granskningslagens
censurkriterier av vad som är förråande sexuell skild-
ring lämnades i november till kulturministern och
bereds nu. Här vet vi alla vilken debatt som ägde rum
i samhället med anledning av dokumentärfilmen
Shocking truth.
Sexualbrottskommitténs betänkande kommer ock-
så strax att beredas.
Ni som har deltagit i debatten genom åren hör att
argumentationen såväl för som emot blir väldigt
mycket av en upprepning. Det gäller också texten i
betänkandet.
Fru talman! Vid utskottets behandling av betän-
kandet kunde man konstatera att det pågår oerhört
mycket arbete just nu omkring det här frågekomplex-
et och de här frågeområdena. Debatten kommer alltså
att fortsätta, vilket jag tycker är oerhört bra.
Anf. 11 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är utomordentligt glädjande med
de tydliga och klara markeringar mot "munkavleriet"
som Barbro Hietala Nordlund gör i dag. Det är myck-
et bra.
Däremot delar jag naturligtvis inte värderingen att
vi i reservationerna slår in öppna dörrar. Man kan då
säga att det är ett uttryck, eftersom det pågår utred-
ningsarbete och saker bör avvaktas eller att kampan-
jen Öppna Sverige lanserades för riksdagen i en bud-
getproposition som Barbro Hietala Nordlund och jag
gemensamt står bakom. Men faktum är att vi genom
reservationerna snarare vill fylla rummet med debatt
om den här utomordentligt viktiga frågan, för att just
pressa på i samma riktning som flera andra initiativ,
nämligen att vi ska säkerställa offentlighetsprincip,
meddelarrätt och yttrandefrihet på våra arbetsplatser.
Det är det som det är utomordentligt viktigt att göra.
Vi kommer att med kraft följa det här, om vi kan
göra det gemensamt för att vrida sakerna åt rätt håll.
Det är inte bara bra initiativ som ska tas i den teore-
tiska sfären, utan det ska ske verkliga förändringar i
det faktiska livet. Innan dess är det inte vid något
tillfälle att slå in öppna dörrar när man tar upp de här
frågorna, utan det är att ta kamp med den verklighet
som finns för många människor och som skrämmer
dem till tystnad på deras jobb.
Anf. 12 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Jag respekterar den markering som
Kenneth Kvist och Centerpartiet vill göra i det här
avseendet. Jag kommer också att delta i den debatten
och i det arbetet, därför att det är ett absolut omistligt
värde i varje demokratiskt samhälle att vi har med-
borgare som är frimodiga och har civilkurage och
som i det också har samhällets och lagstiftningens
stöd. Jag tror att Kenneth Kvist och jag är oerhört
överens om det.
Anf. 13 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är glädjande om så är fallet. Då
ska vi med gemensamma krafter också se till att den
faktiska verkligheten ändrar sig. Centerpartiet får
gärna också vara med, men jag representerar Väns-
terpartiet. Det var väl en felsägning i hastigheten.
Anf. 14 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Jag ber om ursäkt för felsägningen.
Jag brukar alltid lyckas klämma in någon felsägning i
mina anföranden. Jag har övat på att inte säga fel
namn, men nu blev det fel parti. Jag ber om ursäkt för
det.
Anf. 15 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Barbro Hietala Nordlund kommente-
rade bl.a. de två områden som jag hade uppe i mitt
inledningsanförande. Det ena gällde förhandscensu-
ren av film, det andra frågan om etableringsfriheten
för medier.
Vad gäller förhandscensuren konstaterade Barbro
Hietala Nordlund att det som har framförts som det
enda skälet från konstitutionsutskottets övriga partier
för att vara för att behålla den enda förhandscensur vi
har i vårt land kanske var fromma förhoppningar. Jag
upprepar citatet en gång till: "sannolikt en viss åter-
hållande effekt..."
Uttalandet att det kanske är en är en from för-
hoppning ligger det mycket i. Den fråga som för-
bryllar mig är närmast att man för något så allvarligt
som att ha förhandscensur i ett land inte har starkare
skäl än något som liknar en from förhoppning.
Man kan säga, om man ser tillbaka på yttrande-
och tryckfrihetens historia, att de som var motstånda-
re till yttrandefrihet och tryckfrihet i andra medier på
Karl XIV Johans tid eller under enväldet dessförinnan
i någon mening hade skäl som det i alla fall var någon
substans i. Vi liberaler har förstås jämt varit emot
dem, men det fanns åtminstone någon substans i det
som makthavarna och de som var för inskränkningar
ville ha.
Men att år efter år, mot givna utredningsförslag
under 90-talet, behålla en förhandscensur för vuxna
som en from förhoppning är för vår del en konstig
avvägning. Det är ju ett betänkande som handlar om
yttrandefrihet och tryckfrihet.
Vad det gäller etableringsfriheten tycker jag att
det är utmärkt att även Barbro i likhet med Kenneth
Kvist lovar att kritiskt följa det förslag om inskränk-
ningar i etableringsfriheten som regeringen har utlo-
vat till hösten. Jag tror, fru talman, att den kritiska
hållningen väl kommer att behövas med tanke på den
inställning som landets kulturminister har till denna
typ av frågor, som rör yttrandefrihet och tryckfrihet.
Jag ser fram emot Barbros och andras kritiska håll-
ning till regeringens proposition i höst.
Anf. 16 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Först vill jag kommentera det som Bo
Könberg anmärker på. Han säger att vi bara hyser en
from förhoppning. Det är inte hela sanningen.
Jag uttalar mig inte tvärsäkert om vuxencensuren
därför att jag tror att varken Bo Könberg eller jag vet
så säkert vad den har för betydelse. Sedan kan man ha
ideologiska och andra skäl för att vilja slopa den. Jag
tror att det är klokt att inta ett lite tveksamt förhåll-
ningssätt till den, men jag är också övertygad om
grunden för vårt ställningstagande, som ju är att vux-
encensuren inte tycks ha spelat ut sin roll. Utveck-
lingen har gått mot ökade våldstendenser. Spekula-
tionsvåldet förefaller bli grövre och grövre. Det vore
fel signal att nu, när samhällsutvecklingen är inne i ett
sådant skede som den tycks vara, slopa vuxencensu-
ren.
Jag tror att vi är många som ska följa utvecklingen
och kanske också bedriva lite kunskapsinhämtning
när det gäller vad det kan betyda.
Vi är övertygade i dag om att vi som verkligheten
ser ut har skäl att inte ge någon annan signal.
Anf. 17 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det förslag som utredningen lade
fram i början på 90-talet - det är samma förslag som
vi från Folkpartiet liberalerna har hävdat - har varit
en kombination av att ta bort den sista förhandscensu-
ren i vårt land och införa någonting som vi inte har i
dag, nämligen 18-årsgräns. Det skulle förstås innebä-
ra att man ser till att det är vuxencensuren som tas
bort. Vi accepterar och föreslår - utredningen gjorde
också det - att man har kvar censuren för barn och
ungdomar.
Man kan också tänka sig att åldersgränsen för en
del filmer som i dag släpps igenom för yngre ungdo-
mar skulle kunna höjas om man får en 18-årsgräns.
Nu står filmcensorerna inför att antingen införa hel
censur eller släppa den för alla som har fyllt 15 år.
Jag kommer inte längre i dag, gissar jag, i denna
debatt och vad gäller denna votering. Jag hoppas att
Barbro och andra grubblar vidare på den frågan och
inte bara slentrianmässigt en gång om året i KU upp-
repar att det sannolikt kanske finns en viss återhållan-
de effekt, utan förhoppningsvis kommer vidare.
Anf. 18 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Vad beträffar slentrianmässigt uppre-
pande av argument vill jag säga att det kan stå för
såväl Bo Könbergs parti och dess företrädare som för
mig.
Det ni anför om en 18-årsgräns innebär att vi får
ytterligare en åldersgräns till de tre övriga åldersgrän-
ser som vi har. Vi har tidigare uttryckt, och jag gör
det återigen, att det förefaller lite omständligt och
dessutom arbetskrävande. Jag tycker inte att det är
något starkt argument.
Anf. 19 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 5 under mom. 12.
Vi talar mycket om den frivilliga sanering som vi
vill verka för, så att mediebolag skärper sig. Hittills
har denna frivillighet inte verkat fungera speciellt bra,
eftersom våldet i medierna ökar hela tiden. Det verkar
snarare så att det hela tiden fungerar åt andra hållet.
Det blir alltfler våldsamma medieinslag som barn och
ungdomar tittar på.
Vi pratar om förhandsgranskning och åldersgrän-
ser. Vi tycker också från Miljöpartiets sida att man
kan höja åldersgränsen till 18 år. Vi tycker att det är
väldigt viktigt att behålla förhandsgranskningen för
barn och ungdomar, så att vi också kan sätta riktiga
åldersgränser för barn och ungdomar.
Det kanske också finns skäl att fundera över hur
åldersgränserna sätts i dag. Om det är en sjuårsgräns
menar man att barn under sju år kan lida allvarlig
psykisk skada om de ser på filmen. Det kanske inte
riktigt har gått in hos föräldrar att det är just ordet
allvarlig psykisk skada som gäller, för då skulle man
nog, om barnet var sju eller åtta år, fundera på var i
utvecklingen barnet befinner sig. Sju år är icke en
statisk ålder. Alla barn är inte lika vid sju år.
När Folkpartiet resonerar om att höja åldersgrän-
sen borde man också tänka på en annan sak. Det är
det som Barnbarometern har tagit fram nu, dvs. att
barn mellan 3 och 8 år umgås i 2 timmar och 42 mi-
nuter per dag med olika former av massmedier.
Vad vi vet i dag är att barn dricker mer cocacola
än mjölk. Det är inte för att det är nyttigare eller för
att föräldrar har bestämt att det är nyttigare, utan det
är för att reklam fungerar. Det är för att TV 3 och
Kanal 5 som inte sänder från Sverige och har rätt att
sända reklam riktad till barn har en massiv kampanj
för cocacola. Numera vet vi alla att även jultomten
dricker cocacola.
Det är klart att barn påverkas. Barn påverkas mer
än vad vi äldre gör. De starkaste spåren under en
människas livscykel sätts kanske innan hon är fem år.
Då är det också självklart, Bo Könberg, att barn på-
verkas av våld på film och video.
Här, fru talman, skulle jag önska att vår kulturmi-
nister vågade vara lite tuffare i debatten om våld i
medierna. I USA vågar man vara tuffare. I USA finns
det presidentkandidater som går ut och säger att de
går till val på att skärpa en frivillig sanering. Då är
det inte lite ljummet som i Sverige, där frivilligheten
bara resulterar i att det blir mer och mer våld. Då
handlar det om att dra in licenser och om hot om
politiska överrockar.
Det vågar inte vår kulturminister göra. Skulle hon
prata om politiska överrockar vet i sjutton hur medi-
erna skulle hantera henne. Sådant kan man inte göra i
Sverige. Sådant kan man göra i USA.
Men där har också utvecklingen gått mycket läng-
re. Där finns det skyltar på vägen som säger så här:
Skjut inte från vägen. Den utvecklingen vill vi inte ha
i Sverige, men mängden illegala vapen ökar. Även
barn har lätt att få tag på och använda dessa vapen.
Samtidigt som jag i den allmänpolitiska debatten i
förra veckan stod och talade om medieutvecklingen
och den våldsamma utveckling som jag inte vill ha i
Sverige så skedde ett mord i Bromma gymnasium i
Stockholm. Den typen av rituella mord finns att
hämta från filmer.
Fru talman! Enligt Barnbarometern har TV-
tittandet för barn i åldern 3-8 år inte ökat. Nivån är
densamma. Men tittandet på videofilmer har ökat.
Därför vill vi i Miljöpartiet också ha förhandsgransk-
ning av och en åldersgräns på videogram. Det upple-
ver vi som något positivt. Och vi vet att föräldrar
känner trygghet när de det anges en åldersgräns. På
videogram som hyrs ut för enskilt tittande behövs inte
någon form av förhandsgranskning och där har för-
äldrar inte möjlighet att veta för vilken ålder filmen är
avsedd, om de inte ser igenom hela utbudet själva,
och det kanske inte alla föräldrar gör.
Fru talman! Jag skulle också vilja säga några ord
om anspelningspornografi och yrka bifall till reserva-
tion 7 under mom. 13. Vi vet att Sexualbrottskom-
mittén som kommer att lägga fram sitt betänkande
under våren kommer att föreslå att barn i åldern 15-
18 år inte längre ska kunna få posera i sexuella och
utmanande sammanhang. Men det sexuella och re-
klamen går ibland hand i hand. Och här tycker vi från
Miljöpartiets sida att man borde kunna komma åt
anspelningspornografin, dvs. där vuxna människor
beter sig och klär sig så att de ska se ut som barn. Här
säger man från svensk sida att det inte går att avgrän-
sa och kriminalisera. Det är för svårt. I Norge är det
inte för svårt. I Norge har man infört en lagstiftning
och kan på så sätt hålla ögat på gränsen mellan por-
nografiska bilder och reklam som i dag alltmer har
kommit att likna varandra.
Till sist vill jag säga något om mediekunskap till
alla lärare, inte endast till lärare i bild och form. Det
är någonting som vi har drivit länge. Och innan Mil-
jöpartiet fanns i riksdagen så fanns det andra partier
som drev den frågan. Men trots det, och trots att en
utredning precis har lagts fram, så har vi inte nått dit,
trots att alla barn i åldern 3-8 år umgås minst 2 tim-
mar och 42 minuter per dag med någon form av me-
dier har vi inte nått dit att alla lärare får mediekun-
skap, så att de kan hjälpa våra barn och unga att tolka
sin omvärld. För ni vet väl att föräldrar talar allt färre
minuter per dag med sina små.
Anf. 20 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att Ewa Larssons
kritik mot kulturministern i detta avseende är orättvis,
därför att det är väl känt hur hon har skjutit ut hakan i
debatten. Hon tog ju också ett initiativ för att se över
censurkriterierna, där skyddet för barn är så centralt.
Jag vill kortfattat kommentera det som Ewa Lars-
son sade om vad man har gjort i USA. Som Ewa
Larsson sade är det mycket annat som man gör i USA
som vi definitivt inte vill göra här. Men vad vi vill
göra här vill jag slå ett slag för med anledning av en
debatt som kommer att föras här i kammaren senare i
dag och som handlar om regeringens skrivelse Barn
här och nu - Redogörelse för barnpolitiken i Sverige.
Där finns ett kapitel som handlar om skyddet av barn
från skadligt innehåll i medierna och som beskriver
vad Sverige vill göra under ordförandeåret i form av
seminarier, hur man samarbetar inom EU för att finna
råd och rekommendationer för att komma åt det, allt
detta i syfte att skydda barnen. Jag är glad att jag fick
ta detta tillfälle att nämna någonting om den debatt
som följer senare i dag och där denna fråga också
uppmärksammas.
Anf. 21 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Det var två saker som togs upp här.
Den ena handlade om de utredningar som kulturmi-
nistern tillsatte efter det att Miljöpartiet tog initiativet
till att visa filmen Shocking truth och initiativet till en
debatt här i kammaren om det grova sexuella våldet.
Och här finns ett förslag från utredaren om att det
också ska bli kriminellt att visa kränkningar av kvin-
nan. Och det kommer självklart vi i Miljöpartiet att
yrka bifall till och hoppas att fler partier gör det här i
kammaren, även Folkpartiet.
Den andra handlade om det allmänna våldet och
det lite mer subtila sexuella våldet i vanliga spelfil-
mer och i videogram. Vi vill att kulturministern ska
våga stå på sig i den frågan också. Vi säger det här
från Miljöpartiets sida. Det innebär ett stöd till kul-
turministern att stå på sig. Vi finns bakom henne och
lovar att backa upp henne. Vi vill nämligen inte ha en
fortsatt utveckling mot USA. Socialdemokraterna
måste ändå erkänna att trots alla goda ord och, som
sades här, penetreringar, vilket för övrigt är ett sexu-
ellt ord för mig, så måste man ju komma till resultat
och beslut här i kammaren. Man kan ju inte bara prata
och skriva trevliga ord.
Anf. 22 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Vi är helt överens om att bara trevliga
ord inte räcker. Det behövs åtgärder av olika slag,
bl.a. lagstiftning.
Jag skulle vilja ta upp en annan sak. Jag minns när
vi hade debatt om den här frågan för ett par år sedan,
då vi diskuterade olaga våldsskildring. Jag tror att
Ewa Larsson då sade ungefär följande: När vi riks-
dagsledamöter ser och hör måste vi också påtala och
väcka opinion och rikta oss till Granskningsnämnden.
Det är ett ansvar som alla har.
Ungefär så föll Ewa Larssons ord. Detta faktum
kvarstår i dag, att det ansvaret har vi, det uppdraget
har vi, och det har vi gemensamt.
Anf. 23 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag sade också att många människor
som i dag ser på TV tror att det finns någon form av
automatisk trygghet på grund av att vi har en gransk-
ningsnämnd. Men så är det inte. Det vilar på varje
enskild individ att själv slå larm till Gransknings-
nämnden. Det tycker jag är fel.
Från Miljöpartiets sida skulle vi vilja se något an-
nat. Vi skulle vilja se ett våldsskildringsråd, en bio-
grafbyrå, en granskningsnämnd, ett TV-verk som var
en enhet och som hade riktiga resurser och någonting
att sätta emot - det skulle kosta att bryta mot de lagar
som vi faktiskt har - och som gick in mera självmant,
så att inte allmänheten hela tiden skulle behöva göra
anmälningar. Men det kan vi återkomma till i ett
annat sammanhang.
Anf. 24 BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Ni som lyssnar där uppe och här nere!
Detta betänkande handlar om yttrandefrihet och
tryckfrihetsfrågor. Det är lite fascinerande ur ett ide-
ologiskt perspektiv att konstatera att det finns något
rödgrönt bälte här och i andra länder som försvarar
den reella mångfalden, medan det finns ett liberalt
bälte som accepterar reell koncentration inom medi-
erna, vilket egentligen är ganska fascinerande. Ideo-
logiskt borde det åtminstone för socialister vara tvärt-
om, att värna enfalden, och för liberaler att värna
mångfalden. Men i realiteten är det tvärtom, vilket
förvånar mig ibland, särskilt när jag hör dagens folk-
partister tala.
Den här debatten föranleder mig att gå tillbaka till
en av liberalismens stora män, John Stuart Mill, nå-
gon som man kan lära sig väldigt mycket av för att
förstå vikten av frihet - frihet att tänka, frihet att tala,
frihet att skriva. Ett av Mills huvudargument för ytt-
randefrihet var att många idéer aldrig kommer fram
om ingen får yttra dem. Hur galna idéerna än kan
tyckas vara kan de innehålla något korn av verkligt
geniala tankar som kan föra samhället framåt. Nya
idéer är helt enkelt en förutsättning för framsteg.
I kommunistiska, nationalsocialistiska eller fasc-
istiska stater har just maktens rädsla för idéer varit det
främsta skälet till att säga nej till yttranhefrihet, något
som innebär förstelning och till slut en brutal terror
mot den egna befolkningen för att försöka försvara
den stagnerade och likriktade samhällsutvecklingen.
I vårt land, i demokratin Sverige, sprider sig tyst-
naden på arbetsplatser. Det som i vårt land uppfattas
som en grundbult för demokratin, meddelarfrihet och
offentlighetsprincipen, ifrågasätts alltmer öppet och
alltmer hysteriskt inom EU. Det vi uppfattar i vårt
land med den historia vi har som effektivt i samhället,
nämligen meddelarfrihet, uppfattas inom EU-kulturen
som ett hot mot effektiviteten.
Det John Stuart Mill talade om var främst indivi-
dens frihet, individens frihet att tänka, tala och yttra
sig på olika sätt, inte i första hand företags, reklamby-
råers eller transnationella kommersiella intressens
frihet. Det var individens frihet, individens rätt att
yttra sig, individens rätt att skriva, individens rätt att
tala och tänka fritt.
Jag är inte alldeles övertygad om att John Stuart
Mill skulle anse att det låg inom yttrandefrihetens
ram att acceptera t.ex. TV- spel som går ut på att
våldta så många kvinnor som möjligt så fort som
möjligt. Jag tror inte det. Rätta mig om jag har fel, Bo
Könberg. Även John Stuart Mill menade att det måste
finnas spelregler också när det gäller yttrandefriheten,
det är någonting som man ofta glömmer från liberalt
håll i dag. Jag anser att det är viktigt att ha det klart
för sig.
Många i dag, en majoritet, anser att det är helt
rimligt och förenligt med den yttrandefrihet som hör
hemma i ett demokratiskt samhälle att t.ex. förbjuda
reklam för tobak, sprit eller narkotika. Det uppfattas
som ganska naturligt av en majoritet här. Vi i Miljö-
partiet vill vidga det här till att även gälla pornogra-
fisk reklam. Jag vill betona att vi inte se denna spel-
regel som vi vill införa som ett självändamål eller
argumenterar inte för detta i moralistiska former. Det
är upp till varje vuxen individ att själv under förut-
sättning att ingen skadas eller kränks vare sig i pro-
duktionen eller i konsumtionen ha en egen attityd till
pornografi. Det är inte det jag diskuterar. Jag vill
diskutera här mansrollen som en del av jämställdhe-
ten och därmed som en del av demokratin. Jag vill
betona att frågan om kvinnomisshandel, våldtäkter,
sexuellt påtvingat våld, sexslaveri och handel med
prostituerade över gränserna inte är någon kvinnofrå-
ga, inte heller i första hand något kvinnoproblem,
utan det är ett mansproblem.
Det är oerhört viktigt att vi som män och pappor
engagerar oss och inte tystnar eller flinar när de här
frågorna blir aktuella, som så ofta sker i grabbiga
sällskap. Vi män måste reagera väldigt kraftigt när vi
ser t.ex. porrbilar som rullar omkring på Stockholms
gator. De bidrar nämligen till att skapa en norm som
innebär att kvinnokroppen är en handelsvara. Det
skändar dessutom mina barn, mina döttrar, som sitter
i andra bilar och ser det.
Det är vi män som måste reagera när män i den
svenska kultureliten uttalar att de tänder på 13-åringar
och att alla män egentligen tänder på 13-åringar.
Därmed bidrar denna kulturelit till att göra anspel-
ningspornografi till något acceptabelt, som i sin tur
legitimerar barnpornografin. Det är vi män som måste
reagera när pornografiska reklam används som en del
i masskommunikationssamhället, för denna reklam
bidrar till att fördjupa de taskiga, mentala och fysiska
könsroller som fortfarande existerar, trots all debatt,
all upplysning, all information och alla vackra betän-
kanden, alla vackra inkonsekventa beslut som fattas i
denna kammare.
Vi måste sätta frågan om pornografisk reklam i ett
bredare sammanhang. Veckotidningar som konsume-
ras av många tonårstjejer följer ett mönster med bud-
skapet att du inte duger som du är, du måste göras
om. Man matas också förskräckande ofta med bud-
skapet att vara kvinna är detsamma som att alltid vara
sexuellt tillgänglig.
Då pornografisk reklam förmedlar en snedvriden
bild av både mäns och kvinnors sexualitet, motverkar
jämställdhet och driver in i en gråzon i vilken pojkar
och män kan hitta en legitimitet i kvinnoförakt, våld
mot kvinnor och att kvinnor kan vara en handelsvara
legitimerar det, om inte alltid acceptans, så åtminsto-
ne tystnad. Varför är män så tysta när sexslaveri,
kvinnomisshandel och våldspornografi debatteras?
Varför tiger så många män när kvinnoförnedrande
skämt och lumparjargong överlever långt in i medel-
åldern? Det är i detta perspektiv, just i detta perspek-
tiv som vi har lagt vår reservation 8. Jag är uppriktigt
förvånad att vi i Miljöpartiet är ensamma om att
stödja den reservationen.
För att provocera lite skulle jag vilja ställa några
frågor. Är det av avsaknaden av moralism i vår reser-
vation som gör att Kristdemokraterna inte stöder den?
Är det möjligtvis därför att problemet skulle kunna
uppfattas bara som ett storstadsproblem som Center-
partiet inte stöder den? Är det därför att kravet inte
kommer från regeringen som de socialdemokratiska
kvinnorna, som ofta är aktiva i det socialdemokratis-
ka kvinnoförbundet, inte stöder den? Mig veterligen
har jag och många andra miljöpartister stått på samma
sida tillsammans med vänsterpartister och socialde-
mokratiska kvinnor och propagerat för detta ute i
verkligheten. Sedan kommer vi hit till kammaren, och
då är det inget stöd. Sida vid sida har vi stått t.o.m.
med folkpartister i denna fråga ute i verkligheten,
men inte här.
Min fråga är: Varför?
Anf. 25 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Ärendet är i dag yttrande- och tryck-
frihetsfrågor. Själva orden har hyllats många gånger
under dagens debatt. Även ett par personer har hyl-
lats. Jag har hört en företrädare för f.d. kommunist-
partiet hylla Lars Johan Hierta. Jag har nu fått höra en
företrädare för Miljöpartiet hylla John Stuart Mill.
För en gammal liberal känns det förstås bra.
John Stuart Mill var väl mest känd för två saker.
Den ena var ett fullständigt kompromisslöst försvar
för friheten, yttrandefriheten, för att nya tankar och
idéer skulle få komma fram. Han var också en av de
första förkämparna för jämställdhet mellan män och
kvinnor.
Nu åberopar Birger Schlaug John Stuart Mill emot
mig som företrädare för Sveriges liberala parti i den-
na kammare. På något vis skulle det handla om att jag
skulle vara mot att nya idéer skulle komma fram,
medan Birger Schlaug i skön förening med John
Stuart Mill var för det. Det är inte lätt att inse vad det
handlar om, men jag tror att det handlar om att han
åsyftar risken för att en mediekoncentration leder till
att nya idéer inte kommer fram. Den risken kan vi
förvisso diskutera. Men vad jag försökte säga i denna
kammare - jag vet att Birger Schlaug var närvarande
nyss när jag gjorde det - var: Är det inte ett väldigt
farligt medel som man anvisar om man pekar på att
en statlig ny kontroll, en inskränkning av tryckfri-
hetsgrundlagarna ska göras som ska leda fram till
denna ökade frihet? Ingen av oss kan svära på vad
John Stuart Mill skulle ha sagt om han levt i dag, men
jag skulle vara ganska förvånad att finna honom på
Birger Schlaugs sida och inte på min.
Sedan har Birger Schlaug ett engagerat anförande
vad gäller kvinnoförnedring av olika slag, alltifrån de
allra värsta formerna till dåliga skämt och dålig jar-
gong. Vad vi diskuterar under den här punkten, fru
talman, är vilka lagar vi ska ha. Då är det bara att
konstatera att det i betänkandet om yttrande- och
tryckfrihetsfrågor finns nio reservationer från riksda-
gens sju partier. Tre av dem är Miljöpartiet ensamma
om. Alla tre handlar om inskränkningar i yttrande-
och tryckfriheten. Att det är Miljöpartiet som är det
här landets ledande censur- och förbudsparti behöver
knappast längre bevisas.
Anf. 26 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Det var ett fascinerande inlägg, och
mellan raderna var det ett rejält försvar för rätten att
göra pornografisk reklam. Det var intressant. Tala i
stället i klartext om vad det leder till.
Om man tittar bakåt i historien finner man att libe-
raler har varit ganska förnuftiga. De har försökt att se
varje enskild sakfråga i ett större sammanhang. Nu
försöker Bo Könberg tala om att nu talar vi om detta.
Men det är ju faktiskt så att pornografisk reklam
legitimerar en utveckling där det blir norm att göra
kvinnor till handelsvara. Jag kan inte acceptera det.
Som man kan jag inte acceptera det. Som pappa kan
jag inte acceptera det. Som politiker kan jag inte
acceptera det.
Varför försvarar Bo Könberg pornografisk reklam
när han vet vad det leder till i gråzonerna?
Så till John Stuart Mill - ja, han var väldigt klok.
Jag har en känsla av att dagens liberaler inte läser sin
John Stuart Mill speciellt väl, ibland inte alls. De
inbillar sig att han har sagt saker eller har stått för
saker. Han var väldigt förnuftig. Han sade t.ex. så
här: Åsikten att t.ex. en spannmålsodlare svälter ut de
fattiga eller att privategendom är stöld bör obehindrat
få komma till uttryck om det cirkulerar i pressen eller
i tryck, men kan bli föremål för rättsligt ingripande
om man muntligen förfäktar detta inför en uppretad
folkmassa som samlats framför spannmålshandlarens
magasin.
Det finns ganska många sådana här spelregler som
John Stuart Mill byggt upp. Och jag är övertygad om
att om vi hade kunnat väcka honom, hade han med
förvåning lyssnat på Bo Könberg och hans försvar för
kvinnoförnedrande pornografi och reklam.
Anf. 27 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Vi har hört det förut. Vi har i årtion-
den och århundraden hört dem som inte är för förbud
anklagas av dem som tycker om förbud för att gilla
företeelsen. Det dåliga och låga argumentet har
många hundra års anor, och det har inte blivit bättre
sedan sist.
Den debatt som vi liberaler för är att det ska krä-
vas mycket starka skäl för att inskränka i yttrandefri-
heten. Om det var något som John Stuart Mill stod för
så var det precis detta.
Då är frågan om detta medel, att sätta in statliga
censorer som ska ta hand om reklam för att motverka
pornografisk reklam, är det bästa medlet eller inte.
Den debatten vägrar Birger Schlaug att föra. Han
ägnar sig åt att tala om att de som är emot hans för-
budsförslag är för företeelsen. Det var dåligt, Birger
Schlaug, riktigt dåligt.
Anf. 28 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Lika dålig som Bo Könberg tycker att
min argumentation är tycker jag att Bo Könbergs
argumentation är.
Det är en stor majoritet här som inte tycker att
man ska tillåta reklam för tobak och alkohol. Varför
ska man då acceptera pornografisk reklam som legi-
timerar ett kvinnoförnedrande synsätt? Varför? Jag
förstår inte det.
När det till slut gäller det här med medier konsta-
terar jag bara att det är någon sorts ideologisk kuller-
bytta. Folkpartiets förslag i dag leder, utifrån liberala
värderingar, i realiteten till enfald och maktkoncent-
ration, på samma sätt som det i Sovjetunionen en
gång i tiden fanns en maktkoncentration och en enda
dominerande röst. Det här är ju tragiskt.
Självklart måste man värna mångfalden, även med
regelverk. Demokratin måste värnas med regelverk,
inte med anarki och framför allt inte i en globaliserad
ekonomi där kapitalintressen fullständigt dominerar
och där vi har en koncentration som alltmer slår ut
mångfald. Mångfald är en del av demokratin. Kon-
centrationen är inte en vettig del av en demokratisk
samhällsutveckling.
Anf. 29 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Efter att ha hört Birger Schlaugs ar-
gumentering mot Bo Könberg är det med en viss
bävan man begär replik på honom, om man då ska
utmålas som försvarare av det som man tycker illa
om.
Definiera för mig vad som är pornografisk reklam!
Det är inte en lätt sak. Det gör att en lagstiftning på
det här området inte bara är svår utan kanske t.o.m.
olämplig, eftersom den kanske kommer att skära i
alldeles för tjocka skivor.
Det är klart att kommersialisering, utnyttjande av
erotiska anspelningar, bilder osv. kan diskuteras, även
om jag kanske tycker att våldet är värre än detta. Men
det är då viktigt att se vad utskottet skriver, nämligen
att det här inte är en lagstiftningsfråga utan framför
allt en fråga om opinionsbildning för vad vi kan kalla
en ideologisk kamp mot de kommersiella intressena.
Det är ju inte alltid så att de enklaste, tydligaste lös-
ningarna är de bästa.
Vi vill inte ha tillbaka dubbelmoralitetens sam-
hälle - hysch-hyschet, smygandet med otillåtna bilder
osv. Det samhället är inte önskvärt att få tillbaka. Det
har varit så för inte alltför många årtionden sedan.
Kampen mot de kommersiella intressen som för-
nedrar människor måste föras, men framför allt med
ideologiska medel. Lagstiftning som kan begränsa
yttrandefriheten är något som man får vara utomor-
dentligt varsam med, fru talman.
Anf. 30 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Det var ett intressant inlägg. Jag hop-
pas att väldigt många vänsterpartister som tillsam-
mans med miljöpartister, kvinnliga socialdemokrater,
framför allt, och en och annan liberal står på gator
och torg och verkligen försöker att få bort allt detta
läser detta inlägg från Kenneth Kvist. Det skulle vara
klargörande för dem, även om det samtidigt skulle
göra dem lite konfunderade över hur Vänsterpartiet i
riksdagen hanterar den här frågan.
Självklart är det så att det finns gråzoner. Själv-
klart är det så att det finns ett definitionsproblem.
Självklart är det så att lagstiftning inte hjälper mot
allt. Självklart är det så. Det är så inom i stort sett alla
områden där vi lagstiftar. Det är inget nytt.
Men det som jag inte kan acceptera som pappa är
att mina döttrar, mina barn, min lille son ska mötas av
en offentlig reklam som är kvinnoförnedrande. Jag
kan inte acceptera det, lika lite som jag kan acceptera
att de ska mötas av reklam för tobak, sprit eller knark.
Det är därför som jag tycker att det här är en viktig
reservation, en bra reservation, en viktig markering.
Anf. 31 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Nej, det är inte en särskilt viktig re-
servation. Och det är ett ganska enfaldigt inlägg.
När jag säger att det är nödvändigt att föra en ide-
ologisk kamp mot den kommersiella pornografiska
industrin kan man ju inte säga att då ska man läsa
mitt inlägg som ett varnande inlägg för dem som
driver en sådan ideologisk kamp ute på gator och
torg. De gör alldeles rätt när de protesterar mot för-
nedringen av kvinnor och - det förekommer också -
förnedring av män.
Det är alldeles rätt att bekämpa detta. Men vi
måste också ha kurage nog att se att den enklaste
lösningen, nämligen att tro att vi med en fyrkantig lag
kan gå in och göra något som ändrar dessa förhållan-
den, ska vi vara utomordentligt aktsamma med. Lag-
stiftningen på yttrandefrihetsområdet är nämligen
något som kräver pregnans och klarhet för att vi inte
ska fastna i gråzoner och förbjuda det som vi så att
säga inte vill förbjuda och hamna i ett dubbelmora-
lismens avskyvärda samhälle.
Anf. 32 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Det är intressant att från Kenneth
Kvist höra om dubbelmoralismen i följande: att ide-
ologisk kamp sker på gator och torg, men inte här i
kammaren. Där ska den ideologiska kampen föras.
Det var intressant att höra. Men för mig är ideologisk
kamp något som ska ske såväl på gator och torg som i
opinionsbildning i tidningar och här i kammaren,
Kenneth Kvist.
Anf. 33 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Jag är en s-kvinna, och det är alldeles
riktigt att de socialdemokratiska kvinnorna har drivit
ett oerhört offensivt arbete mot det förhärskande
kvinnoföraktet i pornografiindustrin. Det är också så
att jag tillsammans med s-kvinnorna har varit med om
att driva lagstiftning som ska omgärda pornografin.
Det finns i brottsbalken, ordningsstadgan och tryck-
frihetsförordningen sådant som säger att skildringar
som återger våld och förnedring på bild är förbjudna.
Det är sant.
Jag tycker att Birger Schlaugs inledning var väl-
digt spännande, för då handlade det om filosofi och
ideologi omkring de här frågorna. Det handlade också
om mansrollen. Jag tycker att det var bra att det här
togs upp i dag. För det handlar faktiskt ytterst om
mäns och kvinnors sexualsyn och människosyn, om
förhållningssätt och värderingar. Det är det KU menar
i sitt betänkande när vi talar om opinionsbildning; att
det handlar om forskning och kunskap.
Jag måste få berätta om en forskare som jag läste
för några år sedan i RFSU-bulletinen. Han säger att
han inte tror att förbud löser någonting i det här avse-
endet. Det handlar mer om att uppfostra våra ungar,
vara förebilder och ge dem självkänsla nog. Han
säger att inte förrän samhället är jämställt kan sexua-
liteten också vara det.
Jag menar att det är enkelt att ropa på förbud. Det
är faktiskt svårare att aktivt göra allt det där andra. Vi
måste inse att förbud finns, och det regelverk vi har
ska också tillämpas. Men det här andra arbetet är en
utmaning, och jag vet att Birger Schlaug deltar i det-
ta, som jag tror kommer att vara långt mer fruktsam
än rop på förbud i dag.
Anf. 34 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Jag tror också att det andra är viktiga-
re. Jag är fullständigt övertygad om att den andra
delen är viktigare. Men bara för att det finns en del
som är allra viktigast innebär inte det att man kan
strunta i de delar som inte är riktigt lika viktiga. Det
handlar ju om helheten. Det är ett pussel vi ska försö-
ka lägga.
Det lät som om Barbro Hietala Nordlund ställde
sig bakom att vi först ska få jämställdhet och sedan
kan vi få något annat. Jag tror ju att ett förbud mot
pornografisk reklam är ett led i arbetet för att få jäm-
ställdhet - alltså inte att vi först ska få jämställdhet
och sedan försvinner det här utan att det är ett led i att
få jämställdhet.
Jag kan fortfarande inte förstå tanken att vi som
sitter här inte ska kunna använda vår voteringsknapp
för att hindra att mina barn, era barn, era barbarn
möts av pornografisk reklam som till 95 % är kvinno-
förnedrande och som legitimerar en bild av och en
norm om att kvinnan är en handelsvara. Jag förstår
inte det. Vi kan göra det i fråga om tobak. Vi kan
göra det i fråga om sprit. Det råder stor enighet där.
Varför inte i denna fråga?
Anf. 35 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Fru talman! Det är ju så att man har tittat på frå-
gan om att införa reklamförbud. Man har kommit
fram till att det här inte är så enkelt att avgränsa. Det
rymmer väldigt många problem. Birger Schlaug har
inte heller svarat på Kenneth Kvists fråga om vad det
specifikt är för reklam som man vill komma åt som
inte redan i dag täcks av annan lagstiftning, alltså det
som jag räknade upp tidigare.
Anf. 36 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Det är ett märkligt resonemang ändå.
Argumentet att man har tittat på det och att majorite-
ten tydligen har en annan uppfattning, och har haft
det tidigare, innebär ju inte att jag som inte delar den
uppfattningen inte har rätt att framföra min åsikt. Det
var inte så Barbro Hietala Nordlund menade heller,
det förstår jag.
Här finns det uppenbarligen en vid klyfta. Jag vill
bara säga att jag som man och pappa tycker att det är
förnedrande. Jag tycker att det är vidrigt att min son
och mina döttrar ska mötas av detta. Jag tycker att det
är vidrigt. Det vore mig fullständigt främmande att
inte stå här och säga detta och att inte verka för att det
ska bli förbud.
Självklart är det så att det finns gråzoner. Själv-
klart är det så att det finns alla möjliga problem. Men
det är ingenting unikt för denna lagstiftning. Det är
någonting som gäller all lagstiftning, och det borde
väl ändå den lagstiftande församlingens ledamöter ha
klart för sig.
Anf. 37 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Birger Schlaug är oerhört provoce-
rande i sina inlägg, men det var inte därför jag begär-
de ordet utan det var den tidigare debatten om etable-
ringsfrihet som jag ville göra markeringar omkring.
Man kan fråga sig varför kristdemokraterna inte stäl-
ler upp bakom reservation 4 om etableringsfriheten.
Det är ju så att etableringsfriheten, som debatterats
tidigare, är väldigt viktig. Men det finns antydningar
och hänvisningar även i motionerna i den här reser-
vationen som går ut på att staten inte skulle kunna ta
ett infrastrukturellt ansvar på medieområdet. Det är
en uppfattning som vi inte delar, och därför kunde vi
heller inte ställa upp på reservationen. Däremot var vi
med på en reservation i Mediekoncentrationskom-
mittén tillsammans med de här två partierna, Mode-
raterna och Folkpartiet.
Jag vill bara säga något kort om det här som an-
tyds om att det kommer ett förslag som ska bygga på
Mediekoncentrationskommitténs betänkande. Då vill
jag vädja till regeringen och Socialdemokraterna att
betänka att det är viktiga grundlagsfrågor det handlar
om. Vi brukar ju ha som tradition i Sverige att besluta
i sådana här sammanhang i stort samförstånd. Om
man inte gör det riskerar man ju, när det blir en rege-
ring av annan kulör, att denna också utnyttjar möjlig-
heten att genomföra grundlagsförändringar med snä-
va majoriteter. Det borde vi undvika.
Barnpornografifrågan var ju ett undantag. När re-
geringen lade fram en proposition om denna skedde
det ingen som helst förankring hos riksdagspartierna.
Nu fick den ett brett stöd vid beslutstillfället, men det
var egentligen en avvikelse att man inte genomförde
överläggningar med riksdagspartierna. Då vill jag
vädja till regeringen och Socialdemokraterna när det
gäller de här mediekoncentrationsfrågorna att man
innan man lägger fram ett förslag genomför den här
typen av överläggningar.
Anf. 38 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag kan i det här inlägget erkänna att
jag var lite förvånad över att kd inte hade ställt upp
bakom den här reservationen, men jag valde att inte ta
upp den delen i dagens debatt. Jag vet också om tidi-
gare ställningstaganden som kd har gjort. Det var
därför jag var en aning förvånad. Det låter ju trevligt,
men lite abstrakt, när man talar om infrastrukturellt
ansvar för mediefrågor. Frågan är vad som döljer sig
bakom den rubriken. Jag måste erkänna att jag kän-
ner lite obehagliga vibrationer inför dessa ord. Det
kan ju leda precis hur långt som helst om det är så att
staten skulle få ett infrastrukturellt ansvar för medie-
politiken. Men jag hoppas och tror att det inte var det
som avsågs.
Till sist kan jag väl tillägga att i samband med
barnpornografifrågan härom året var det förvisso så
att förslaget lades fram utan något större samråd. Det
huvudsakliga förslaget gick ju igenom i riksdagen -
inte i enighet men det gick igenom. Dock gjorde ett
enigt konstitutionsutskott den gången en påtaglig
förändring på en väsentlig punkt. Så det är väl ut-
märkt om Ingvar Svensson och många andra varnar
regeringen för att lägga fram förslag som kraftigt
inskränker yttrande- och tryckfriheten och lägger den
i statliga händer.
Jag vill än en gång uppmana alla intresserade att
läsa den korta sammanfattning som finns på s. 21 i
utskottets betänkande och som jag tycker väl visar
hur oerhört svårt det här skulle vara och hur farligt
det skulle vara i felaktiga händer. Och någon gång i
framtiden kan det komma i felaktiga händer.
Anf. 39 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Det var ju bra att konstitutionsut-
skottet den gången gjorde en förändring när det gällde
försvarlighetsrekvisitet. Man borde dock ha lagt det i
grundlagen - inte i brottsbalken.
När det gäller de infrastrukturella frågorna vill jag
säga att det som det hänvisas till i motionerna här,
t.ex. det digitala marknätet som förresten även Folk-
partiet en gång i tiden ställde upp på, är sådant här
infrastrukturellt ansvarstagande. Jag vill också påpeka
att vi är för ett presstöd. Även om man kan diskutera
nivå osv. tycker vi att det kan vara en bra infrastruk-
turell åtgärd.
Anf. 40 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är alltid svårt att föra samtal med
personer som är så fixerade och upptagna av sina
egna försök till vältalighet att de vägrar att lyssna på
andra.
Låt mig säga så här. Birger Schlaug gör här en
jämförelse med tobaks- och alkoholreklam. Vi vet
vad som är tobak. Det är enkelt att definiera vad som
är alkohol över en viss volymprocent som det är för-
bjudet att göra reklam för. Men vad är pornografiskt?
Hur skiljer det sig från det vi kan kalla sedlig reklam
för underkläder? Hur skiljer det sig från konstnärliga
bilder på erotiska situationer? Det finns mängder av
definitionsproblem. Det går inte att avgöra bara ge-
nom att trycka på en knapp därför att man är upprörd
och tycker illa om en sak. Det är utomordentligt
komplicerat. Det är riskfyllt därför att man riskerar att
inskränka för det som man inte avser att inskränka
för.
Därför är det viktigt att inte förenkla, inte vulgari-
sera debatten och inte smutskasta sina motståndare
och tillvita dem sympatier som de inte har. Man
måste se frågan på ett seriöst sätt. Yttrandefriheten är
för allvarlig för att man ska tro att man kan leka med
den i enkla moralistiska tuggor. Det gäller att vara
precis och pregnant om man ska sätta gränser. Man
ska vara det på de områden där det är möjligt att vara
precis och pregnant.
Anf. 41 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Jag bortser från Kenneth Kvists in-
ledning i det här senaste anförandet. Jag tycker att
den var ganska risig, om jag får säga vad jag tycker.
Jag är djupt engagerad i den här frågan. Jag har
jobbat med mansrollsfrågor i många herrans år. Jag
kan inte acceptera att den lagstiftande församlingen
struntar i de problem som kan finnas och som reser-
vationen bygger på. Vi begär ett lagförslag. Ett lag-
förslag innebär naturligtvis att man utreder exakt hur
lagen ska se ut. Det finns gråzoner. Det är självklart
att det finns gråzoner, Kenneth Kvist. Jag har aldrig
sagt något annat.
Men det finns gråzoner och definitionsproblem
även när det gäller förhandsgranskning av film. Det
finns gråzoner när det gäller det mesta av lagstift-
ningen. Ska vi ta bort förhandsgranskningen av film
också? Det finns gråzoner där också, och det är inte
kristallklart vad som gäller. Anser Kenneth Kvist det?
Anf. 42 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att det här inlägget är
ganska oförskämt mot Sveriges riksdag. Jag tycker att
det är en oförskämdhet mot samtliga andra partier
utom det egna lilla förträffliga partiet att göra gällan-
de att den lagstiftande församlingen struntar i den här
frågan.
Anf. 43 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Vi kan diskutera huruvida det här lilla
partiet är förträffligt eller inte. Det finns säkert
sprickor i det också som i alla andra partier.
Jag tycker att Kenneth Kvist ska respektera min
fullständiga övertygelse om att den här reservationen
är riktig. Jag tycker att Kenneth Kvist ska respektera
den. Han ska också respektera att jag anser att de
argument som han framför inte är hållbara exakt som
jag respekterar att han framför argument eller anser
att mina argument inte är hållbara.
Till syvende och sist handlar det om något så en-
kelt och konkret som att Kenneth Kvists, mina och
alla andras barn ska slippa utsättas för denna kvinno-
förnedrande reklam som är pornografisk. Sedan vet
jag att det finns gränsdragningsproblem, precis på
samma sätt som när det gäller förhandsgranskning av
video eller vad som helst. Det finns det inom all lag-
stiftning, Kenneth Kvist.
Anf. 44 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att respekten är lite dålig
från Birger Schlaugs sida när han argumenterar på det
här sättet både mot Bo Könberg och mot mig och gör
en stämpling mot riksdagens som helhet och säger att
riksdagen skulle strunta i de här frågorna.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande utom-
ordentligt klart och tydligt markerat en ståndpunkt
samtidigt som utskottet också säger att lagstiftning
inte är den lämpligaste vägen att gå i den här frågan
eftersom den är så komplicerad. Detta är ett bra utta-
lande. Det är bra för dem som på ett allvarligt sätt vill
bekämpa den kommersiella spekulationen i mänsklig
förnedring att ha detta uttalande av KU i ryggen.
Jag förmenar inte Miljöpartiet rätten att ha den här
reservationen eller rätten att yrka bifall till den. Jag
förmenar er inte heller rätten att tycka att den är bra,
för det är klart att ni gör det. Ni hade väl inte reserve-
rat er om ni inte hade tyckt att det var en bra sak. Jag
säger att det är en förenklad lösning. Det är inte alltid
så enkelt att man kan trycka på knappen och tro att
man åstadkommer något. Ibland är den långa vägen
med ideologiskt övertygelsearbete, som kanske är det
svåraste och det mindre spektakulära, den hållbara
och långsiktigt riktiga vägen att gå.
Anf. 45 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vill först påminna konstitutionsut-
skottet om den oro som Biografbyrån visar för det
alltmer sexualiserade våldet i vanlig spelfilm. Den är
stor, och den har vi inte alls talat om här i dag. I den
vanliga spelfilmen normaliserar man sexuellt våld,
och det är alltså ungdomar mellan 15 och 24 år som
ser mest av den spelfilmen.
Jag vill också påminna Vänsterpartiet och Social-
demokraterna om att all lagstiftning handlar om
gränssättning. Vad som är kränkande reklam med
kvinnor och män torde inte heller vara något problem
att definiera om man verkligen vill det. Vi klarar det i
andra frågor. Det är inte vi här i kammaren som ska
avgöra det, utan det ska de som har utbildning för det.
Det går i andra frågor. Även anspelningspornografi
går att definiera. Om de kan det i Norge, ska vi väl
kunna det i Sverige.
Till sist vill jag och Miljöpartiet påstå att hela den
här massiva mediala verkligheten som barn i dag
lever i ökar klyftan mellan flickor och pojkar. Den
undergräver jämställdhetssträvanden och ger felaktiga
bilder av vad som krävs av en människa för leva
tillsammans med andra människor i ett socialt tryggt
samhälle.
Anf. 46 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag vet inte om det här egentligen var
en replik på det jag har sagt. Men jag tycker att KU:s
yttranden på de här punkterna är väl avvägda i varje
avseende.
Barnpornografiutredningen har tittat på frågan om
anspelningspornografi. Jag tror att utredningens slut-
satser är väl avvägda och genomtänkta. Allt detta är
svårt.
Sedan finns det vämjeliga företeelser som möter
våra barn, och det ska vi försöka skydda dem mot.
Men samtidigt går det inte att få bort den verklighet
som faktiskt finns. Det är viktigt att vi har förhands-
granskning av film, men vi ska vara utomordentligt
klara och pregnanta när vi yrkar på en lagstiftning
som kan betyda inskränkningar i yttrandefriheten. Det
är det jag säger. Detta är komplicerat och måste be-
handlas med stor varsamhet. Det är inte så enkelt att
man kan lösa ett svårt problem genom att trycka på
knapp för en reservation i riksdagen.
Här försöker man framställa sig själva som de en-
da som står för något och de andra partierna som
fiendens agenter. Jag tycker att det sättet att föra
diskussionen är avslöjande och tråkigt. Det är inte
ägnat att föra den här frågan framåt.
Anf. 47 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Anledningen till att jag begärde replik
på Vänsterpartiet var att man i Vänsterpartiet tog upp
de som vill bekämpa mänsklig förnedring och att det
är någonting positivt att göra det på gator och torg.
Men de som verkligen vill bekämpa mänsklig för-
nedring har ju inte fått något redskap alls av konstitu-
tionsutskottet till gagn för sitt arbete. De ska stå kvar
på gator och torg.
Under tiden ökar våldet i vanlig spelfilm, i an-
spelningspornografin, i sexualiseringen av reklam.
Det ökar hela tiden. Vi från Miljöpartiet lyssnar gärna
på konkreta förslag till åtgärder från andra partier.
Men inga andra förslag har kommit annat än att man
ska fortsätta med opinionsbildning.
Vi menar att opinionen är på vår sida, att opinio-
nen förväntar sig att riksdagen ska göra någonting för
att stoppa den alltmer accelererande utvecklingen.
Anf. 48 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är bra att människor inte bara på
gator och torg utan i tidningar och även i riksdagens
plenisal för en ideologisk debatt. Den är nödvändig,
och den ska föras brett.
Riksdagen, konstitutionsutskottet och grundlagen
ger dessa människor ett instrument. Man tar klart,
distinkt, definitivt och entydigt ställning för yttrande-
friheten, rätten att föra fram sina åsikter och kämpa
för sina åsikter. Det är ett utomordentligt starkt värde
i detta.
Därför är det också så viktigt att vi är försiktiga
och noggranna när vi ska genomföra saker som kan
inskränka i detta, så att vi inte gör någonting som
skadar det vi vill värna.
Anf. 49 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! När det här betänkandet skrevs i de-
cember månad hänvisade man på s. 17 till två sittande
utredningar. Den ena kallades Offentlighets- och
sekretesskommittén, den andra Mediegrundlagsutred-
ningen. De förutsattes komma med betänkanden eller
i varje fall förslag senast den 31 december.
I dag, den 24 januari, vet vi vad åtminstone den
ena utredningen anser i frågan om offentlighet och
sekretess. Man överlämnade ett delbetänkande förra
veckan.
Därför tycker jag att det är viktigt att det här be-
tänkandet kompletteras i protokollet med de förslag
som denna kommitté har lagt fram, som möjliggör för
medborgarna i Sverige att på ett bättre, effektivare
och snabbare sätt komma över de offentliga hand-
lingarna. Vi föreslår i utredningen, som jag själv har
deltagit i, att man använder sig av Internet, den elek-
troniska världens teknik, för att möjliggöra överföring
av offentlig handling.
Jag tycker att det är ett stort steg att Sveriges riks-
dag under detta år har att ta ställning till möjligheter-
na för Sveriges medborgare att öka kommunikationen
och kontrollen och insynen av den offentliga makten.
Jag hoppas också att Sveriges riksdag kommer att
följa kommitténs förslag på den punkten.
När det gäller Mediegrundlagsutredningen, som
har sitt sista sammanträde i dag, vet vi ganska väl att
det finns en bred, förankrad majoritet för uppfattning-
en att man ska föreslå regering och riksdag att kom-
ma tillbaka med förslag om en möjlighet att få tryck-
frihetsskydd - skydd av tryckfrihetsförordningen -
för att etablera sig som tidningsutgivare på nätet -
Internetbaserade tidningar. Det är den största etable-
ringsfrihetsreform, Bo Könberg, som vi över huvud
taget har varit inne på att föreslå sedan yttrandefri-
hetsgrundlagen antogs i denna kammare.
Det här är inte oviktiga ting för etableringsfrihets-
diskussionen. Det var därför jag begärde ordet. Jag
lyssnade med stort intresse på replikskiftet mellan Bo
Könberg, Ingvar Svensson, Barbro Hietala Nordlund
m.fl. om etableringsfrihetens gränser och möjligheter.
Att kunna etablera en egen tidning med skydd av
tryckfrihetsförordningen på nätet eller en egen hem-
sida med ansvarig utgivare och publicistansvar skulle
vara ett stort steg för många nya aktörer inom medi-
erna - för enskilda medborgare, grupper av medbor-
gare, föreningar, politiska partier och andra som vill
delta som publicister utan att behöva satsa så mycket
kapital som det krävs för att etablera en tidning, en
radiostation eller en TV-station.
Etableringsfriheten har dock alltid gränser. Vem
ska sätta de gränserna, Bo Könberg? Naturligtvis ska
de demokratiskt valda ombuden i denna kammare
bestämma var gränsen för etableringsfriheten ska gå.
Det finns inga andra legitima gränsdragare än Sveri-
ges valda ombud. Det kommer vi att kunna klara. Jag
lovar också Bo Könberg m.fl., Ingvar Svensson inte
minst, att Mediekoncentrationsutredningen naturligt-
vis ska förgås av ett rejält samråd politiker och folk-
valda emellan.
Anf. 50 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag tyckte att det var intressant att hö-
ra Kenth Högström berätta om vad som är på gång i
Mediegrundlagsutredningen, som tydligen samman-
träder just nu. Det han beskriver tycks handla om att
vidga etableringsfriheten, att öka möjligheterna för
människor att komma till tals. Man ska, om jag för-
stod det rätt, bl.a. använda tryckfrihetsförordningen
till detta. Mycket intressant, tycker jag.
Däremot hade jag kanske lite svårt att förstå över-
gången till del 2 i anförandet. Det handlade, såvitt jag
förstod, nästan om ett försvar för de tankegångar som
har varit uppe i Mediekoncentrationskommittén, som
vi har diskuterat några gånger i dag. De innebär ju att
man avser att på något vis inskränka etableringsfri-
heten.
Jag har några gånger hänvisat till text - jag tror att
jag den här gången ska ta och läsa upp några rader -
om det förslag som har varit på gång. Det visar hur
enkelt det kommer att vara när statliga myndigheter i
goda tider, men också i onda tider, kanske kommer
att ha det här vapnet till hands:
Koncentration ska kunna förbjudas om den ska-
par, förstärker eller förändrar kontrollen över en do-
minerande ställning som väsentligen hämmar eller är
ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av
en effektiv konkurrens i fråga om en sådan verksam-
het som har särskild betydelse vid opinionsbildning -
dagspress, radio och TV - eller en ställning som inne-
fattar ett väsentligt inflytande inom flera sådana verk-
samheter.
Fru talman! Det behövs inte speciellt mycket his-
toriskt intresse för eller studier av samtidshistoria och
det dåliga århundrade som vi nyss har lämnat för att
inse vad den typen av lagstiftning skulle kunna åstad-
komma, även om några av de som förespråkar den
har de allra bästa intentioner.
Anf. 51 KENT HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Bo Könberg tar upp de svårigheter
som ligger i alla former av begränsningar av medie-
makt. Det är minerad mark, det är svårbedömt och
måste föregås av noggrann prövning.
Men jag tror inte ens att den mest extreme liberal,
med något slags övertygelse inför i varje fall mig,
skulle kunna påstå att det inte finns svårigheter med
den andra änden av parametern, nämligen att starka
medieaktörer köper upp varandra och monopoliserar
eller oligopoliserar sig på en allt snävare marknad.
Där finns det också en stor risk för att mångfald om-
vandlas till enfald, dvs. att det bara blir några få star-
ka röster kvar.
Vi behöver någon typ av begränsning av hur långt
koncentrationen kan få gå. Ta det land i världen som
har den starkaste lagstiftningen på detta område,
Amerikas förenta stater, med mycket noggranna vill-
korsprövningar av hur långt koncentrationen får gå.
Varför har den lokala privata radion i USA köpts upp
på marknad efter marknad, och varför har den ameri-
kanska senaten satt en gräns för uppköpens längd och
räckvidd? Jo, därför att man inte vill ha en alltför
långt gången koncentration. Det är en ganska själv-
klar företeelse att man i varje nationellt parlament
prövar gränsen för koncentrationen. Jag tror att även
Bo Könberg inser detta.
Anf. 52 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! På några punkter är förstås Kenth
Högström och jag överens. Det är lätt att instämma i
att det finns problem med en ohämmad koncentration
eller monopolisering på medieområdet. Den diskus-
sion som jag i dag har försökt föra gäller att de medel
som har pekats ut har en hög grad av inbyggd farlig-
het och att de inte verkar stå i någon som helst rimlig
proportion till det som man kan förväntas uppnå.
När jag läste upp den text som är aktuell fram till
dess att någon kommer på en bättre medgav Kenth
Högström att det finns svårigheter. Vi har tillsam-
mans med moderaterna lämnat in en reservation till
betänkandet, och jag har uppfattat att kristdemokra-
terna känner vissa sympatier för delar av om också
inte för hela reservationen. Vi har där pekat på att vi
tror att medel som etableringsfrihet, ny teknik m.m.
är bättre och mindre farliga för det som vi vill uppnå.
Jag undrar om inte det som Kenth Högström sade
när han inledde sitt anförande, nämligen när han
avslöjade vad som var på gång i en av de statliga
utredningarna, visar vad ny teknik kan åstadkomma
för att öka möjligheterna för olika röster att göra sig
hörda. Kanske har han själv inte tänkt på det som den
nya tekniken här kan innebära.
Anf. 53 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jo, det var precis det som var min ut-
gångspunkt. Jag inser till fullo vad den nya tekniken
kan innebära för en ökad mångfald, för ett ökat spri-
dande av åsikter, för ett vidgat meningsutbyte och för
en förbättrad transparens i den offentliga makten. Det
är inte minst viktigt nu när Sverige är ordförandeland
i EU och vi ska visa vad den svenska offentlighets-
principen betyder.
Det var alltså min utgångspunkt. Jag hoppas att
jag rätt inser kraften i den enorma IT-utveckling som
vi i Sverige har genomgått under de senaste tre åren.
Medborgare efter medborgare, speciellt i den yngre
generationen, lär sig att informationstekniken ger
möjligheter på ett helt annat sätt. Jag inser det, och
det var därför som jag menade att detta om något
kommer att öka etableringsfriheten, pluralismen,
demokratin, genomlysligheten och debatten.
Men vad gäller de tryckta och de eterburna medi-
erna finns det alltid en risk för en alltför långt gången
koncentration av makt över ordet. Eftersom vi inte
vill ha en alltför långt gången offentlig makt över det
tryckta och det talade ordet, vill vi naturligtvis inte
heller ha en alltför långt gången privat makt. Jag tror
att Bo Könberg och jag är helt överens om att det där
finns en svårighet i bedömningen, en gränsdragnings-
problematik som måste hanteras i denna kammare.
Nu ska vi inte föregripa regeringens förslag på det
här området. Jag har inte sett propositionen, och jag
tror inte heller att Bo Könberg har gjort det. Jag vet
bara att vi är överens om att det här finns en svårig-
het. Men vi är också överens om att vi icke kan låta
koncentrationen växa så att det uppstår monopol,
varken över det tryckta ordet eller över det talade. Det
måste vi bejaka, och jag vet att Bo Könberg med sin
liberala bakgrund kommer att delta i denna strävan.
Anf. 54 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Mediegrundlagsutredningen avser att
slutjustera sitt betänkande i eftermiddag. Det finns
enligt tryckfrihetsförordningen något som heter med-
delarfrihet, men jag vill till protokollet få noterat att
Kenth Högström begick ett etikettsbrott när han nyss
inför kammaren avslöjade innehållet i en utredning
som ännu inte officiellt har presenterats.
Anf. 55 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag sade att jag inte har avslöjat nå-
gonting, eftersom Offentlighets- och sekretesskom-
mittén lade fram sitt betänkande i förra veckan. Jag
sade att man på sannolik grund kan förvänta sig att
den utredning som i dag sammanträder kommer att
lämna utrymme för en helt annan etableringsfrihet för
de webb-baserade tidningarna. Jag måste därför säga
att Ingvar Svenssons kritik inte är berättigad. Offent-
lighets- och sekretesskommittén har redan publicerat
sitt betänkande och överlämnat det till regeringen.
Det föreligger som tryckt skrift, och det är utgångs-
punkten för debatten om den nya medieteknikens
möjligheter.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
5 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU10
Granskning av statsrådens tjänsteutövning och rege-
ringsärendenas handläggning (skr. 1999/2000:75).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 13 §.)
6 § Videokonferens och telefon i allmän för-
valtningsdomstol, m.m.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU5
Videokonferens och telefon i allmän förvaltnings-
domstol, m.m. (prop. 1999/2000:142).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 13 §.)
7 § Ekonomisk brottslighet
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU6
Ekonomisk brottslighet (skr. 2000/01:25).
Anf. 56 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater har några reserva-
tioner vid det här betänkandet, och jag yrkar bifall till
reservation 1 under punkt 3. Jag står förstås också
bakom de andra, men för tids vinnande inskränker vi
oss till detta yrkande.
Detta avsnitt handlar om ekonomisk brottslighet,
och jag ska göra några randanmärkningar kring detta.
Jag ska inledningsvis göra några allmänna reflexio-
ner.
I regeringens skrivelse om den ekonomiska
brottsligheten och i lägesrapporten går man lite grann
in på utvecklingen av den här typen av brottslighet.
Man noterar att statistiken rent av indikerar en
minskning men att det säkerligen finns stora mörker-
tal. Ovissheten omkring det här fenomenet i vårt
samhälle är stor.
Detta kan man hålla med om. Det ligger i sakens
natur när det gäller svartverksamhet som bedrivs i det
fördolda att man inte vet mycket om den. Jag tror
dock att vi som arbetar praktiskt med de här frågorna
inte har någon som helst känsla av att den här typen
av brottslighet minskar, snarare tvärtom. Fortfarande
är det så att rättsväsendet inte hänger riktigt med i
svängarna.
Jag noterar att man här anför att i stort sett all
upptäckt av sådan här brottslighet är hänförlig till
anmälan från skattemyndigheter och konkursförvalta-
re. Jag tycker att det är ett bekymmer att vi i Sverige
är så hänvisade till anmälningar. Jag skulle gärna se
att Ekobrottsmyndigheten eller till denna knutna
andra aktörer på egen hand aktiverade sig för att
uppdaga oegentligheter och inte bara väntar på att det
ska komma in anmälningar. En större aktivitet ute på
fältet skulle vara önskvärd.
Jag tycker rent allmänt att regeringen lämnar en
bra redovisning. Jag tror att utvecklingen i det stora
hela är på väg åt rätt håll. Regeringen ser mycket
allvarligt på denna brottslighet, men jag vill lägga in
en liten varning för att det möjligen finns en benä-
genhet att fånga in enklare skatte- och bokförings-
brott men inte riktigt kommer åt de stora och kvalifi-
cerade härvorna, även om några sådana ändå är före-
mål för domstolsprövning. Jag tror att det finns en
risk för att man fångar in alltför enkla företeelser. Jag
vill bara göra det allmänna påpekandet.
Jag ska inte gå in så mycket mer på
Ekobrottsmyndighetens bekymmer med att komma i
gång. Verksamheten har ändå i någon mening blivit
sjösatt, och vi får ge myndigheten en chans.
Sedan till reservationerna. Det är bra skrivningar
från utskottet i det stora hela. Det är en egendomlig-
het att Ekobrottsmyndigheten inte har tillgång till
kriminalunderrättelseregistret. Det är helt bisarrt om
man tänker sig att man skapar en spetskompetens för
att beivra den allvarligaste brottsligheten och den
sedan inte automatiskt skulle ha tillgång till ett av de
viktigaste verktygen för sin verksamhet. Det är inte
bra. Jag tror inte heller att utskottet tycker det. Rege-
ringen får inte koppla ihop det med annan lagstiftning
kring sekretess. Det är så besvärligt. Jag ser för mig
att det kommer att ta lång tid. Man skulle kunna ta
detta för sig. Det är en självklarhet att myndigheten
ska ha tillgång till registret.
Man måste kunna jobba operativt från Regerings-
kansliet och ta fram vissa enkla, raka saker och köra
igenom dem i stället för att bunta ihop saker och ting
så att det tar åratal innan det blir någon real ändring.
Det är viktigt att detta blir gjort på en gång.
Reservation 2 handlar om effektivare miljöbrotts-
bekämpning. Det kan kanske irritera Miljöpartiet att
vi har synpunkter på det. Vi har nu fått en särskild
organisation för att hantera miljöbrott. Bekymret är
att rättsväsendet möjligen inte mäktar med alltför
många specialorganisationer. Redan Ekobrottsmyn-
digheten är lite av en provokation. Det har varit en
hel del problem med att sjösätta idén. Det kan jag i
och för sig ha förståelse för. Om man nu börjar med
något liknande även inom andra områden kan det bli
bekymmer.
Nu finns en ansamling av anmälningar. Det lär i
dagsläget finnas 2 570 misstankeanmälningar som
inte är hanterade. Antalet bara ökar och ökar. I sak
händer lite. Det är bekymmersamt, tycker vi och
säkert också alla andra. Vi har hela tiden menat att
miljöbrottsbekämpning skulle ligga inom ramen för
Ekobrottsmyndigheten. Då hade man fångat in speci-
aliteten i det kvalificerade sammanhang där den hör
hemma. Som det nu är blir det ett mischmasch, var-
ken det ena eller det andra. Vi har ännu inte släppt
tanken att det skulle ligga inom Ekobrottsmyndighe-
ten.
Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om inrättan-
de av en europeisk åklagarmyndighet. Vi har motio-
nerat om det och reserverat oss till förmån för det.
Utskottet har på ett övertygande sätt skrivit att det
inte är lätt att sjösätta. Man får se det som en vision
om det ideala tillståndet i Europa, när de olika rätts-
systemen gjuts samman och det börjar fungera. Att
tro att man kan plocka ut en åklagarfunktion och
härja i olika länder där man ska ändra rättsregler är
fullkomligt orealistiskt.
Detta är en vision, en utopi. Vi får respektera den
som sådan. Den är inte särskilt realistiskt förankrad.
Utskottet har argumenterat väl för det.
Anf. 57 MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Sedan 1996 får vi varje år en läges-
rapport till riksdagen om den ekonomiska brottslig-
heten. Då redovisas de åtgärder som vidtagits sedan
föregående lägesrapport och vad som planeras för den
närmaste framtiden.
Hur stor den faktiska ekonomiska brottsligheten
är och om den ökar eller minskar vet man inte riktigt,
eftersom forskning och djupstudier hitintills inte
gjorts. Att få fram den bilden är en av målsättningar-
na för 2001.
En enkätundersökning gjord av SCB visar att fyra
av fem svenskar anser att ekobrottsligheten är ganska
eller mycket omfattande. Fem av tio hade under det
senaste året kommit i kontakt med människor som
sagt att de arbetat svart eller utnyttjat svart arbets-
kraft.
Ekobrottsmyndigheten gör bedömningen att den
ekonomiska brottsligheten inom myndighetens må-
lområde omfattar 100-150 miljarder kronor per år
och att skatte- och avgiftsfusket står för 75-85 % av
detta belopp. Mörkertalet varierar mellan olika typer
av ekonomisk brottslighet men bedöms vara störst
vad avser den svarta sektorn. Momsfusket, svart ar-
bete och oredovisade inkomster är områden som av
Ekobrottsmyndigheten bedöms särskilt allvarliga i ett
framtidsperspektiv.
Nå, hur ska då detta åtgärdas för att förbättra situ-
ationen? Bl.a. måste, som i all verksamhet som gäller
brott, det brottsförebyggande arbetet utvecklas och
intensifieras. Man samlar de erfarenheter som vunnits
på området och ger BRÅ tillsammans med
Ekobrottsmyndigheten i uppdrag att utarbeta en mo-
dell för ett kommande nationellt brottsförebyggande
program mot ekonomisk brottslighet.
Ett sådant brottsförebyggande program mot eko-
nomisk brottslighet kräver en kartläggning av var
bristerna inom lagstiftnings- och kontrollsystemen är
som störst. Avsikten är att uppdraget ska ges nu i
början av detta år och att det när det är färdigt ska
föreläggas riksdagen för godkännande.
Ekobrottsmyndigheten, som nu har funnits i drygt
två år, har successivt byggt upp sin verksamhet. Alla
avdelningar inom myndigheten hanterar nu särskilt
kvalificerade ärenden. Man bedriver arbetet i åkla-
garledda arbetsgrupper där det ingår poliser, ekono-
mer och personer med särskild kompetens på IT-
området. Myndigheten har kontinuerliga kontakter
med konkursförvaltare för att effektivisera utred-
ningsverksamheten. Man har också fördjupat samar-
betet med Finansinspektionen, Finanspolisen, skatte-
och kronofogdemyndigheter samt utländska myndig-
heter för att bättre komma åt gränsöverskridande
skattebrott, den s.k. karusellhandeln. Tack vare denna
samverkan har lagföringsandelen ökat betydligt.
Ekobrottsmyndigheten fick 1998 i uppdrag att
bygga upp ett informations- och uppföljningssystem.
Målsättningen var att man fr.o.m. i år kan börja upp-
byggnaden av en statistikdatabas som ger en verklig-
hetsriktig bild av ekobrottsligheten och dess bekämp-
ning. I ett första skede avses främst en erfarenhetsin-
formation från den operativa verksamheten samt
utdrag ur domar i ekobrottsmål och myndighetens
egna analyser.
De rapporter och analyser som Ekobrottsmyndig-
heten ska framställa kommer att tillhandahållas direkt
till olika intressenter men också i åklagar- och po-
lisväsendets interna informationsnät.
Kristdemokraterna har i en reservation pekat på
att Ekobrottsmyndigheten inte har tillgång till de
polisiära spaningsregistren i sin verksamhet.
Ekobrottsmyndigheten har också i sitt remissyttrande
över Ekosekretessutredningens förslag pekat på att
man behöver ha tillgång till samma verktyg som
polisen. Åbjörnsson talade om det också. Utredning-
ens förslag behandlas nu i Justitiedepartementet och
en proposition är aviserad till den 22 mars enligt
propositionsförteckningen, så jag tror inte att vi be-
höver vänta så länge.
I en motion i anledning av lägesrapporten föreslås
att man ska ta fram en åtgärdsplan för att motverka
ekonomisk brottslighet inom byggbranschen. Den här
frågan har behandlas av den s.k. Branschsaneringsut-
redningen som har avlämnat sina förslag till regering-
en. Här kan nämnas att Riksskatteverket i samarbete
med Ekobrottsmyndigheten bedriver ett projekt för att
bekämpa svart arbetskraft inom byggbranschen. En
första avstämning av projektet ska göras i höst. Inom
ramen för projektet har också en särskild lagstift-
ningsgrupp bildats som ska överväga vilka lagänd-
ringar som kan behövas för att på ett effektivt sätt
kunna bekämpa denna brottslighet.
I Branschsaneringsutredningen behandlades också
restaurangbranchen. Här kommer nu en skärpning av
lagstiftningen att ske med krav på registrering i kassa-
register för alla innehavare av serveringstillstånd.
Undantag blir det bara för dem som har tillfälliga
serveringstillstånd.
Vad gäller penningtvätt har regeringen föreslagit
och riksdagen beslutat om en utvidgning av lagstift-
ningen att gälla alla företag som yrkesmässigt ägnar
sig åt betalningsöverföring. Denna lagstiftning trädde
i kraft vid årsskiftet.
I reservation 2 från Kristdemokraterna begärs att
Ekobrottsmyndigheten ska handlägga allvarliga mil-
jöbrottsmål. Enligt den ordning som Riksåklagaren
tillsammans med Rikspolisstyrelsen antagit sedan
januari år 2000 åvilar det operativa ansvaret samtliga
åklagarmyndigheter och ska handläggas av åklagare
och poliser med specialistkompetens. Vid särskilt
komplicerade miljöbrott kan biträde ges av den sär-
skilda enheten vid riksåklagaren. Utskottet har be-
handlat denna fråga tidigare och finner inte anledning
att ändra detta nu.
Jag hörde på radion häromdagen att antalet miljö-
brottsanmälningar har ökat betydligt. Den dam som
var intervjuad trodde inte att antalet brott egentligen
hade ökat utan anmälningsbenägenheten.
Rolf Åbjörnsson talade om sin reservation om
åklagarmyndigheten och ansåg det vara en vision. Jag
tyckte att det var väldigt bra att Rolf Åbjörnsson så
att säga tog tillbaka reservationen. Vi har varit helt
eniga om att man i så fall måste harmonisera hela
straffrätten. Vi har från utskottets sida inte varit be-
nägna att göra det och införa någon Corpus Juris.
I övrigt gäller att det internationella samarbetet
måste intensifieras för att komma åt den ekonomiska
brottsligheten. Kapitalet flyttas sekundsnabbt från det
ena stället till det andra och göms i de s.k. skattepara-
disen. Dessa har hitintills fått vara i fred men kläms
nu från två håll.
EU-länderna har enats kring en gemensam linje i
skatte- och insynsfrågor. Även OECD hotar med
straffåtgärder. Man har upprättat en svart lista över
icke samarbetsvilliga skatteparadis. OECD kräver
bl.a. att myndigheter ska ha tillgång till uppgifter om
ett bolags verkliga ägare och inte bara dess juridiska
ombud, vilket är fallet i dag. Man kräver också full-
ständiga räkenskaper där myndigheterna har insyn.
Länderna måste dessutom vara beredda att lämna ut
uppgifter till polis- och skattemyndigheter i andra
länder.
Oskar Engdahl heter en man vid Göteborgs uni-
versitet som nyligen har presenterat en rapport om
skatteparadisen. Den rapporten ber jag att få varmt
rekommendera.
Fru talman! Kampen mot den ekonomiska brotts-
ligheten går vidare. Med det jag nu anfört yrkar jag
bifall till hemställan i justitieutskottets betänkande
och avslag på reservationerna.
Anf. 58 ANDERS G HÖGMARK (m):
Fru talman! För en sju åtta år sedan presenterade
Riksdagens revisorer en rapport om den ekonomiska
brottsligheten och rättssamhället. Den skakade om
ganska rejält. Oaktat om den ena eller andra regering-
en av olika kulör hade gjort en del insatser och hade
en god ambition att göra en hel del konstaterade man
i denna rapport att det fanns mycket mer att göra.
Det föranledde regeringen att något år senare pre-
sentera en samlad strategi för denna bekämpning som
riksdagen i stort sett antog. Sedan år 1996, som Märta
Johansson har sagt, får vi med anledning av en skri-
velse från regeringen tillfälle att debattera dessa frå-
gor. Det är ingen tvekan om att en sådan skrivelse har
ett värde. Den ger en bild av vad som har hänt och
vad som är på gång, och det är bra. Många gånger har
de organisatoriska frågorna stått i fokus i dessa de-
batter, även om sakfrågorna givetvis har varit viktiga.
Det är heller ingen tvekan om att Moderata sam-
lingspartiet har uttryckt en betydande tveksamhet, om
jag får uttrycka mig så, när man inrättade
Ekobrottsmyndigheten. Under de senaste två åren har
vi moderater sagt, även om vi hyser tveksamhet till
det, att den nu må fortsätta. Organisationen får sätta
sig och prestera resultat. Sedan är det dags för någon
form av utvärdering av vad den nya organisationen
har inneburit för ökad effektivitet, förhoppningsvis, i
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Fru talman! Det är därför glädjande att meddela
kammaren att Riksdagens revisorer ånyo håller på
med en rapport om just den ekonomiska brottslighe-
ten, kanske framför allt för att följa upp vad som har
hänt sedan regeringen och riksdagen fattade sina
beslut och de nya myndigheterna fått verka ett antal
år. Avsikten är att rapporten kommer till slutet av
denna riksmötestermin. Därefter sker en sedvanlig
behandling.
Jag utgår ifrån att det kommer att bli en utomor-
dentligt intressant redovisning av vad som har varit
bra, mindre bra och kanske något som till äventyrs
varit riktigt dåligt. Då får vi också ett bra faktaunder-
lag att diskutera. Det görs dessutom i nära samarbete
med delar av Riksrevisionsverket. Det kan vara ett
gott omen inför den framtida revisionen som ska
smälta samman till en samlad riksrevision.
Så några punkter kring betänkandet, som bär
mycket av enighetens tecken över sig. Det väsentliga
när man ska bekämpa ekonomisk brottslighet är rim-
ligtvis kompetensen och samarbetet över myndig-
hetsgränserna och mellan myndigheter. När det gäller
samarbetet och bekämpningen på EU-nivå är det
självfallet att även gränserna mellan länderna är helt
centrala. Här har, som redovisats i betänkandet och
som Märta Johansson har nämnt, ett antal saker skett i
och med Europol, Eurojust och även Schengensamar-
betet.
Jag vill säga ett par ord om tanken på någon form
av gemensam europeisk åklagare. Nu hade jag lite
svårt att förstå om Kristdemokraterna egentligen står
kvar vid förslaget. För formens skull gör man det.
Men i realiteten verkar det som att man under intryck
av de argument som utskottsmajoritet anför drar sig
försiktigt tillbaka, måhända med en vision om att
detta någon gång i framtiden ska vara aktuellt.
Detta speglar egentligen två olika skolor i synen
på hur man ska bekämpa ekonomisk brottslighet i EU
och bevaka de ekonomiska intressena och gemenska-
pens intressen. Å ena sidan har man den skolan som
man åtminstone i motionen och reservationen står
bakom, nämligen att vi ska bygga ett gemensamt stort
verk, Corpus Juris. En mängd olika typer av lagstift-
ningar måste anpassas till detta.
När Märta Johansson och jag var på en konferens
i Bryssel om detta för ett par år sedan lärde vi oss att
det finns ett antal EU-länder som är väldigt tilltalade
av detta. Med stor retorik talade man sig mycket varm
för behovet av, det absolut nödvändiga av, att tillska-
pa denna gemensamma rättsordning Corpus Juris och
låta olika rättssystem underordna sig denna.
Märta och jag och Sverige - vi företrädde ju Sve-
rige i de här sammanhangen - tillhörde inte dessa
entusiaster. Företrädare för revisionsrätten, för EU:s
budget- och kontrollutskott och parlamentariker från
alla de 15 länderna deltog också. Sverige och ett antal
andra länder tillhörde alltså inte entusiasterna. Vi
menar att varje enskilt land kan göra betydande insat-
ser för att bekämpa ekonomisk brottslighet och
brottslighet som är riktad mot gemenskapens gemen-
samma ekonomiska intressen. Detta är centralt, och
än så länge är det Sveriges uppfattning. Jag hoppas att
det också kan fortsätta att vara Sveriges uppfattning.
Det hjälper ju inte att man har god retorik och sluter
avtal om man sölar när det gäller att ratificera dem,
och tillämpar dem dåligt. Det hjälper inte, utan det
avgörande är att varje land känner ett lika stort ansvar
för gemenskapens egendom som sin egen egendom.
Vid denna konferens markerade jag att då bör
också gemenskapen EU se till att ta fasta på subsidia-
ritetsprincipen och inte befatta sig med saker som det
enskilda landet kan göra. Om man har olika transfere-
ringssystem, exempelvis inom jordbrukssektorn, så
gäller det att utforma systemet på ett sätt som mini-
merar möjligheterna till brottslighet. Jag vill inte
påstå att man har lyckats helt, om man uttrycker sig
diplomatiskt. Det finns mycket, mycket att göra.
Med andra ord tycker jag att det finns all anled-
ning att markera det enskilda landets intressen, möj-
ligheter och skyldigheter på samma sätt som utskottet
anför.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att Mode-
rata samlingspartiet till betänkandet har fogat ett
särskilt yttrande med anledning av en motion som har
väckts. Där antyder vi helt enkelt kort - och vi t.o.m.
tror - att det finns ett samband mellan skattetrycket
och de incitament som finns till svartarbete och svart
tjänstesektor. Vi tror nämligen att ju högre skattetryck
vi har och vi får, desto större är drivkrafterna hos en
grupp människor att jobba svart. Det gäller även inom
byggsektorn, och på många andra områden. Ingen
annan har tyckt att detta samband finns, vilket kanske
är något egendomligt om man studerar verkligheten. I
övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan i be-
tänkandet.
Anf. 59 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Fru talman! Det gäller det här sista påståendet om
att ingen annan har haft någon uppfattning. Det är
korrekt, men jag tillåter mig ändå att anmäla för egen
del att jag helt och hållet delar Moderaternas uppfatt-
ning i frågan. Jag skulle nästan vilja påstå att man i
dag vetenskapligt kan belägga att det finns ett sam-
band.
Anf. 60 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill inte påstå att det nu finns en
spricka inom kristdemokraterna, men jag hoppas att
kristdemokraterna i övrigt i utskottet tar till sig detta
och att underteckningen av sådana här reservationer
och yttranden framgent även kan innehålla kristde-
mokraternas namn.
Anf. 61 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Jag hade inte tänkt beröra betänkan-
det så mycket i sak. Jag har i stället tänkt beröra frå-
gan om ekonomisk brottslighet utifrån förhållandet att
jag sitter i Rådgivande nämnden till Riksåklagaren.
Den har till uppgift att följa upp Ekobrottsmyndighe-
ten och handlägga det hela.
Jag vill påstå att vi nu har lyckats utveckla en or-
ganisation som har stora möjligheter att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten, till skillnad från den kritik
som jämt och ständigt brukar riktas mot det övriga
rättsväsendet. Man säger att polisväsendet inte klarar
av sitt jobb, man kritiserar åklagarväsendet osv. Men
här har vi en myndighet och en organisation som
faktiskt bara hela tiden utvecklas positivt och hela
tiden förbättrar sina resultat.
Detta är oerhört viktigt när det gäller att bekämpa
den ekonomiska brottsligheten. Den spridda organi-
sation som vi tidigare hade gjorde att man inte fick
något samlat grepp på bekämpningen av ekonomisk
brottslighet. Men i och med att Ekobrottsmyndighe-
ten skapades gavs det möjligheter att möta den eko-
nomiska brottsligheten på ett helt annat sätt.
Det har varit stora problem i inledningen av
Ekobrottsmyndighetens organisation. Man skulle
egentligen för första gången på riktigt försöka föra
ihop olika yrkesgrupper som poliser, åklagare och
ekonomiskt kunniga människor och få dem att arbeta
över yrkesgränser mot ett gemensamt mål utan ett
revirtänkande. Det var inget lätt arbete - det ska man
veta. Och det tog också tid innan Ekobrottsmyndig-
heten började fungera på ett bra sätt och så som det
var tänkt.
Men de enda rapporter vi får i dag i Rådgivande
nämnden visar att man hela tiden förbättrar sina re-
sultat. Man lyckas nu börja sänka handläggningsti-
derna. Det finns fortfarande stora problem i och med
att man övertog en mängd utredningar som redan
hade legat i två tre år när man övertog dem. Det gör
att det fortfarande är långa handläggningstider för
framför allt de svårare och större ärendena. Men i takt
med att man nu hela tiden lyckas avverka dem efter
hand och att man har fått en organisation som samar-
betar och drar åt samma håll så ser vi en minskning.
Jag tycker att det är viktigt att lyfta upp de positi-
va exempel där vi ser att det som vi har tänkt här i
riksdagen, de förslag som har lagts fram och de beslut
som vi har fattat, faktiskt visar sig vara effektivt. Det
är viktigt att vi också säger det här i talarstolen. Det
är nämligen viktigt att man ser att utvecklingen går
framåt på det här området. Det ska inte bara svart-
målas, utan man ska se att här har vi lyckats. Det
finns mycket mer att göra, men det är viktigt att se
den positiva utvecklingen.
Fru talman! Jag vill ta upp frågan om tillgång till
polisregister och möjligheten att skapa sig ett eget
kriminalunderrättelseregister. Det är egentligen gans-
ka självklart att man vill ha detta i ett brottsbekäm-
pande arbete, och det är nog ganska självklart att man
ska ha det i framtiden. Men precis lika självklart var
det att inte öppna dessa möjligheter från början. Som
jag sade tidigare var detta nämligen en ny organisa-
tion och ett nytt sätt att arbeta. Det gällde att få i gång
organisationen. Då är det viktigt att man är restriktiv
med underrättelseregistren och med tillgången till
polisens register. Det är oerhört hög sekretess på
denna typ av register. Man måste se till att man har
fått en fungerade organisation innan man kan övervä-
ga detta. Det är inte så att Ekobrottsmyndigheten inte
har haft möjlighet till tillgång till registren, men det
har skett på ett omständligt sätt. Nu anser också vi i
Vänsterpartiet att det är dags att Ekobrottsmyndighe-
ten får denna möjlighet. Detta kommer att återkomma
till riksdagen nu under våren.
Fru talman! Till sist vill jag lyfta fram reservatio-
nen som handlar om en effektivare miljöbrottsbe-
kämpning. Vi i Vänsterpartiet ansåg också tidigare att
den skulle ligga under Ekobrottsmyndigheten. Men
Ekobrottsmyndigheten själv ville inte handlägga de
här målen, medan Riksåklagaren var beredd att arbeta
med dem och bygga upp en organisation för miljö-
brottsbekämpning. Nu har vi sjösatt detta hos Riks-
åklagaren. Jag tror att det är viktigt att den organisa-
tionen nu får utvecklas. Jag tror också att vi kommer
att få en effektiv miljöbrottsbekämpning.
Anf. 62 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Fru talman! Det var ett lysande inlägg till förmån
för den här myndighetsstrukturen som jag till fullo
delar. Det gäller kanske även uppfattningen om hur vi
ska hantera miljöbrott.
Men historiebeskrivningen är såvitt jag har för-
stått inte helt riktig. Det var ju inte så att man på
Ekobrottsmyndigheten inte ville hantera miljömålen,
utan man krävde resurser om man skulle handlägga
dem. Det fick man inte, och därför avstod man från
detta. I och för sig tycker jag inte att vi ska dra in
myndighetens agerande och huruvida det var rätt eller
fel att den skulle handlägga miljöbrotten.
Anf. 63 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det kan stämma att beskrivningen
kan ses på det här sättet. Men regeringen sköt ju fak-
tiskt till pengar till det här för att kunna skapa en
miljöbrottsbekämpning och den här organisationen.
Men Ekobrottsmyndigheten sade att man inte kunde
skapa det här med dessa medel och att man inte var
beredd att göra det.
När vi såg att Riksåklagaren var beredd att göra
det och att de resurser som RÅ fick från regeringen
var fullt tillräckliga för att starta den här verksamhe-
ten tyckte jag ändå att det var en ganska tydlig marke-
ring från Ekobrottsmyndigheten att man inte hade
något större intresse av att handlägga det här. Men jag
tror inte heller att det var helt fel att man delade på
den här organisationen. Jag tror att vi får en effektiv
miljöbrottsbekämpning, och jag tror också att
Ekobrottsmyndigheten i det här uppbyggnadsskedet,
som jag har beskrivit, och i den framtida utvecklingen
kommer att behöva ägna sig åt den mer vanliga
ekobrottsbekämpningen för där finns det mycket att
göra, och man kommer inte att vara sysslolös.
Anf. 64 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Denna lägesrapport om den ekono-
miska brottsligheten visar att det är många olika ut-
redningar och grupper i gång som arbetar med de här
angelägna frågorna. Vi från Centerpartiet följer detta
arbete med stort intresse.
När det gäller den ökande ekonomiska brottslig-
heten är hjälpmedel och metoder alltmer avancerade,
och det gäller att myndigheterna har både framför-
hållning och resurser för att förhindra och förebygga
dessa brott. Att skaffa sig konkurrensfördelar genom
att gå genvägar och genom att inte uppfylla miljökra-
ven och vidta åtgärder eller att inte följa skattelag-
stiftningen måste beivras.
Centerpartiet har drivit frågan om enklare regler i
flera olika sammanhang. Här måste det också finnas
förutsättningar för att skapa enkla och tydliga regler
liksom möjligheter att kontrollera att reglerna följs.
Ekobrottsmyndigheten börjar, som tidigare har
sagts, ta form. Jag sitter också i Riksåklagarens råd-
givande nämnd och har förmånen att noga följa verk-
samheten. Man har börjat finna sina samarbetspart-
ner, och det är mycket intressant att följa deras arbete.
De är lyhörda, och en sak som har framförts är att
bevisen är färskvara och att det gäller att handla
mycket snabbt. Det är viktigt att ta det med sig.
Att det blir en ökad tonvikt på det förebyggande
arbetet är ett viktigt mål, och det ska bl.a. ske genom
samverkande åtgärder mellan olika myndigheter, t.ex.
Finansinspektionen, skattemyndigheterna och tullen.
Det är värdefullt med detta samarbete. Det är få an-
mälningar som kommer från privatpersoner. De flesta
kommer från skattemyndigheter, konkursförvaltare
och andra myndigheter. Detta är också en ytterligare
orsak till ett ökat samarbete för att man i ett tidigt
skede ska kunna förhindra ekonomisk brottslighet.
Samarbetet med näringslivet blir en allt viktigare del,
där även näringslivet självt tar ett allt större ansvar
för affärsetik och egenkontroll.
Att man ska ha samma utgångsläge är en viktig
faktor i konkurrensen. Om jag som företagare följer
de regler som myndigheterna föreskriver när det
gäller skatt och avgifter inom stipulerade tider och
försöker få ihop en ekonomisk balans i företaget är
det ju frustrerande om andra personer helt kan avstå.
Detta har förekommit, och det förekommer.
Jag har noga följt PEK-verksamheten, preventiv
ekonomisk kontroll, som bl.a. har funnits i Skåne, och
man gjorde ett mycket gott arbete på det här området.
Det var en verksamhet som startade 1995 som hade
tonvikten på det förebyggande arbetet, där man just
samarbetade från olika myndigheters sida och nådde
ett mycket gott resultat. Men helt plötsligt drog sig
polisen ur verksamheten på grund av resursbrist, och
då föll alltihop. Det har blivit ett stort avbräck. Man
har tappat tempo. Nu kan man läsa i Ekobrottsmyn-
dighetens verksamhetsplan att man fortsätter denna
PEK-verksamhet och att den är en viktig del i det
prioriterade brottsförebyggande arbetet, och den
kommer att spela en huvudroll i pilotprojekt inom
frisörbranschen. Det står att läsa i handlingarna. Och
det finns andra områden, t.ex. det som rör svarttaxi.
Det handlar om momsfusket osv., som har berörts här
tidigare.
Det här är en del, men det finns andra viktiga om-
råden, inte minst den organiserade delen av den eko-
nomiska brottsligheten, som svävar långt utanför
Sveriges gränser. Vi kan se att Öresundsbron har
öppnat många möjligheter, men det är inte alla som är
lika positiva. Därför är det bra att det har inletts ett
samarbete mellan Ekobrottsmyndigheten och dess
danska motsvarighet för att man just ska kunna före-
bygga och för att man ska vara förberedd på det som
kan inträffa.
Fru talman! Det är viktigt med forskning även
inom ekobrottsområdet. Det är intressant att BRÅ har
lagt ut projekt i samverkan med universiteten över
hela Sverige. Unga forskare är mitt uppe i ett antal
intressanta projekt. Märta Johansson berörde just ett
sådant exempel från Göteborgs universitet när det
gäller skatteparadisen.
Det finns också projekt i nordisk samverkan som
är mycket intressanta. Jag har föreslagit BRÅ att man
ska ha ett seminarium här i riksdagen för att just vi
riksdagsledamöter ska få ta del av det här arbetet men
också för att vi ska få till stånd en dialog mellan ung-
domarna på våra universitet och oss riksdagsledamö-
ter för att vi ska kunna verka och arbeta för att mins-
ka den ekonomiska brottsligheten.
Anf. 65 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Brottsligheten känner inga gränser.
Det vet vi allihop. Den ekonomiska brottsligheten
främjas just av gränslösheten och den alltmer ökande
internationella handeln. Därför är det viktigare än
någonsin att samhällets samlade insatser mot sådan
kriminalitet förstärks. Det gäller alltså att bli bättre,
mycket bättre, på att förebygga, upptäcka, utreda och
lagföra ekonomisk brottslighet.
De förebyggande åtgärderna måste förbättras ge-
nom att det blir en effektivare kontroll och genom att
de olika myndigheterna verkligen utvecklar sitt pro-
blemorienterade arbetssätt. Eftersom den ekonomiska
brottsligheten är en prioriterad verksamhet för myn-
digheterna är det anmärkningsvärt, tycker vi inom
Folkpartiet liberalerna, att det fortfarande finns så
stora brister. Men trots kritik från oss ställer Folkpar-
tiet liberalerna sig bakom de överväganden som står i
skrivelsen. Detta gör man för att det under detta år
t.ex. kommer att redovisas en avstämning av ett pro-
jekt som Riksskatteverket bedriver tillsammans med
Ekobrottsmyndigheten för att bekämpa svart arbets-
kraft inom byggbranschen och att det därigenom har
bildats en särskild lagstiftningsgrupp som ska över-
väga vilka lagändringar som behövs för att på ett
effektivt sätt bekämpa just den här brottsligheten.
I vår, den 22 mars, kommer en proposition med
anledning av Ekosekretessutredningens förslag om
vissa utvidgningar i myndigheternas möjligheter att
utbyta information med varandra utan hinder av sek-
retess, som det står.
Vi inom Folkpartiet väntar också med stort intres-
se på resultatet av Ekobrottsmyndighetens begäran
om att få tillgång till samma verktyg som polisen och
skattebrottsenheterna för att bedriva kriminalunder-
rättelseverksamhet. Enligt EBM medför den nuvaran-
de ordningen effektivitetsförluster i det operativa
arbetet och hindrar myndighetens utvecklingsarbete
när det gäller just det brottsförebyggande arbetet.
Därför tycker vi inom Folkpartiet att det är ganska
självklart att Ekobrottsmyndigheten begär dessa be-
fogenheter, och vi hoppas också att man får det.
Om nästan exakt två månader, den 25 mars,
kommer Sverige att fullt ut träda in i det operativa
Schengensamarbetet. Även detta kommer att ge bättre
möjligheter att bekämpa den ekonomiska brottslig-
heten. Medlemsstaternas samarbete och samverkan
inom Schengenavtalet kommer att ha en mycket stor
betydelse för en effektiv bekämpning av den ekono-
miska brottsligheten.
Fru talman! Med anledning av att så många vikti-
ga händelser när det gäller att bekämpa den ekono-
miska brottsligheten kommer att ske under detta år
avvaktar Folkpartiet liberalerna dessa och står bakom
skrivelsen.
Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om
förslaget från EU-kommissionen för rättsliga frågor
om att brottslingar som handlar med sexslavar ska
straffas på samma sätt inom hela EU. Beslut om ge-
mensam lag inom EU kan komma att fattas i maj
under svenskt ordförandeskap.
Handel med människor, på engelska trafficking,
omsätter enorma belopp, enligt många bedömare lika
mycket som narkotikan. Alldeles för ofta är det den
organiserade brottsligheten som sköter om detta.
Handeln med människor är verkligen ekonomisk
brottslighet i stor skala. Därför är det anmärknings-
värt att det inte pratas mer om att detta är just ekono-
misk brottslighet. Det är glädjande att kunna konsta-
tera att handeln med människor inom EU nu kommer
att föreslås bli olaglig. I dagsläget saknar en del län-
der klara regler som förbjuder brottet, och straffen
varierar från böter till fängelse. I svensk lagstiftning
finns inte begreppet människohandel för sexuell ex-
ploatering, utan brottet straffas inom kopplerilagen.
Om kommissionens förslag till gemensam definition,
lag och straffskala går igenom kan det bli en ändring
på det, och det är ett stort steg i rätt riktning. Vi anser
att det är ett avgörande steg för att få stopp på denna
vidriga människohandel.
Också värt att notera, fru talman, är att eftersom
så många kvinnor kommer från eller transporteras
genom EU:s kandidatländer kommer dessa länder
också att involveras i den här brottsbekämpningen.
Detta tillsammans med fokusering på de bakomlig-
gande orsakerna - för vi får aldrig glömma bort att
det finns en orsak även till sådant här, t.ex. fattigdom
och social utstötning - kan ge reella möjligheter att
minska den ekonomiskt lukrativa brottslighet som
människohandel med kvinnor utgör, både inom och
utanför EU.
Fru talman! Folkpartiet liberalerna yrkar bifall till
hemställan i justitieutskottets betänkande.
Anf. 66 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Man kan väl sammanfatta kampen för
att bekämpa ekonomisk brottslighet med: Det blir
bara bättre och bättre, men bra lär det aldrig bli. Strä-
van att tillskansa sig pengar även på brottsligt sätt är
stor hos människor, och det tillkommer hela tiden nya
sätt, nya typer av brottslighet. Ändå är vi i utskottet,
som har fått i uppgift att följa detta arbete, i stort sett
eniga, mycket mer eniga än vi var för några år sedan.
Detta vittnar betänkandet om. Det är bara kristdemo-
kraterna som har skrivit reservationer, och det är dem
jag tänkt ägna tiden åt.
När det gäller den första reservationen, som man
yrkat bifall till, pågår det en beredning. Vi brukar ju
ha kutymen att inte reservera oss när ärenden är under
beredning och ska redovisas. Det är så vi andra har
resonerat här, även Miljöpartiet. Vi kommer att vara
positiva till en förändring, men vi vill titta på försla-
get i dess helhet när det kommer.
När det gäller effektivare miljöbrottsbekämpning
är det riktigt, Rolf Åbjörnsson, att det sticker i ögo-
nen på mig som har varit oerhört engagerad i denna
fråga. Jag vill påstå att vi har fått en effektivare mil-
jöbrottsbekämpning med den nya organisationen med
det nationella uppdraget att samordna och utbilda.
Det finns miljöåklagare på varje åklagarmyndighet,
som är en länk in i den nya organisationen.
Jag tycker att Alice Åström här redogjorde väldigt
bra för varför det inte blev Ekobrottsmyndigheten.
Miljöpartiet ville också från början att det skulle bli
den, men nu var omständigheterna sådana att det var
bättre att detta skedde under Riksåklagaren.
Detta är andra gången den här reservationen
kommer upp. Jag frågar mig varför man återkommer
med reservationen. Vad är det man vill förändra? Vad
finns det för bevis för att Ekobrottsmyndigheten i dag
skulle göra arbetet bättre? Har kristdemokraterna
undersökt omständigheterna, eftersom man återkom-
mer med denna reservation? I grunden är det miljö-
balken som gjort att det blivit fler anmälningar. Den
här nya organisationen har också engagerade männi-
skor; glöm inte det. Det är det som är viktigt - männi-
skor som vill, har lust och har ett stort engagemang
för att lösa problemen med miljöbrott.
Jag skulle vilja ha svar på detta från kristdemo-
kraterna: På vilket sätt fungerar inte nuvarande orga-
nisation? På vilket sätt skulle Ekobrottsmyndigheten
kunna göra ett bättre arbete?
Sedan kommer vi till den tredje reservationen från
kristdemokraterna. Här spärrade jag upp ögonen. Det
är att gå väldigt långt att begära att vi ska ha en över-
statlig åklagarmyndighet, med de konsekvenser det
skulle medföra för det svenska rättsväsendet. Miljö-
partiet har sett denna strävan, som finns hos en del
konstellationer i Europaparlamentet, som mycket
oroväckande och försökt verka för att detta arbete inte
ska drivas vidare. Jag är väldigt glad att moderaterna
här klart och tydligt säger sig ta avstånd från den här
idén. Inga andra partier stöder den heller.
Nu tar man tillbaka och säger att detta är en vision
långt fram i tiden. Faktiskt säger Rolf Åbjörnsson
också att den är fullkomligt orealistisk. Jag förstår då
inte varför man lägger fram de här reservationerna.
Varför kunde vi inte ha ett lite mer enhetligt betän-
kande? Varför måste man komma med sådana här
visioner när de är ohållbara? Det är också ett sätt att
reservera sig, och det är väl därför den debatt vi har i
dag är längre.
Jag vill också kommentera det Siw Persson säger
om Schengen. När vi inför Schengen den 25 mars
kommer det att ha effekter på ekobrottsligheten, säger
hon. Det förstår jag inte. Detta är ju en passunion där
man ska komma åt människor som tar sig in i områ-
det som inte får vara på detta område, som är illegala.
Jag tycker inte att människor kan vara det, men så är
ju beteckningen. Det handlar också om stulna fordon
osv. Men för den ekobrottslighet vi pratar om, den
som Ekobrottsmyndigheten har att göra med, har ju
inte Schengen så stor betydelse, vad jag förstår. Siw
Persson kanske kan exemplifiera vad hon menar med
att Schengen ska förbättra när det gäller denna typ av
brottslighet.
Anf. 67 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Fru talman! Anledningen till att vi hänger kvar
när det gäller frågan om miljöbrottens hantering är
helt enkelt att vi är engagerade i den saken och vill ha
resultat. Vi har fortfarande i grunden den inställning-
en att det här hade blivit mycket bättre om
Ekobrottsmyndigheten hade fått hantera det. På grund
av sjabbel med ekonomin har man nu hittat på en
annan lösning. Det är möjligt att vi får leva med den
och att den kommer att fungera. Men än så länge har
vi ingenting som talar för att det fungerar. Det ser
väldigt bra ut på papperet, men som jag sade acku-
muleras anmälningar på hög och vi ser inga resultat.
Ett skäl till att man skulle centralisera detta till
Ekobrottsmyndigheten är att det krävs kvalificerat
folk och det finns inte så mycket sådant utspritt över
hela landet. Det är den kvaliteten som skulle tillföras
den här aktiviteten. Det är skälet. Vi hänger kvar i
detta så länge vi tror att det är en realistisk målsätt-
ning.
När det gäller visionen och EU förstår jag ju att
Miljöpartiet inte kan ta till sig en sådan här historia.
Men EU i botten för att det på sikt ska bli någonting
måste integreras rättsligt i rätt många avseenden, där
vi också måste respektera att det tar lång tid. Jag kan
väl föreställa mig att Kia Andreasson och Miljöpartiet
vill gå tillbaka till den tid då vi hade landskapslagar-
na, men det är liksom ingen gångbar väg i dagens
internationella samfärdsel.
Anf. 68 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det sista inlägget är inte så mycket att
kommentera. Det är mer en skymf i tänkandet av det
vi i Miljöpartiet står för i utvecklingsarbetet. Jag är
ledsen att Rolf Åbjörnsson har fått uppfattningen att
vi är så tillbakasträvande. Det får stå för Rolf
Åbjörnsson.
När det gäller miljöbrottsorganisationen tycker jag
fortfarande att det är lite märkligt när Rolf Åbjörns-
son samtidigt säger att det är ett bekymmer för rätts-
väsendet att man inte mäktar med ett antal organisa-
tioner och exemplifierar med att det var mycket be-
kymmer med just Ekobrottsmyndigheten, och det var
det i början. Hur ska då en organisation som har
mycket bekymmer, men som har visat att man har
kunnat lösa problemen, också orka med miljöbrotts-
lighet? Jag tycker att det är motsägelsefullt, när vi nu
har en organisation som mäktar med detta, som inte
har de här problemen och där det finns mycket välut-
bildad personal.
Anf. 69 SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Det hade varit trevligt om Kia Andre-
asson hade lyssnat lite bättre på det jag sade. Jag sade
att vi om två månader kommer att inträda fullt ut i
Schengensamarbetet.
Det står faktiskt i betänkandet att medlemsstater-
nas polismyndigheter ska samverka också inom ra-
men för Schengensamarbetet. "Detta samarbete är av
stor betydelse när det gäller att bekämpa in- och ut-
förseln av stöldgods över gränserna. Sverige kommer
att inträda fullt ut i det operativa Schengensamarbetet
den 25 mars 2001."
Lite längre upp i samma stycke står det också att
man har haft projekt där man framgångsrikt har lyck-
ats i operationer som bl.a. rör stulna bilar. Och, Kia
Andreasson, även stulna bilar är tyvärr ett mycket
lukrativt arbete för organiserade ligor. Det är alltså
inte bara fråga om människor, utan det är också fråga
om annat, som det står i betänkandet. Men Kia And-
reasson kanske underkänner det justitieutskottet har
sagt.
Anf. 70 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om att
det gäller stulna bilar. Det sade jag också. Men förut-
om det kan jag inte finna några fler aspekter på just
Schengen och ekonomisk brottslighet, så som jag
tänker mig helheten, utan det är just stulna bilar.
Därvid stoppas de.
Jag fick bilden av att det var mycket mer omfat-
tande. Men nu har vi konstaterat att vi har precis
samma information.
Anf. 71 SIW PERSSON (fp) replik:
Fru talman! Nej, det har vi säkert inte, Kia Andre-
asson. Men om jag får vara så ofin att jag får ge en
rekommendation vill jag säga att det alltid är bra,
även om man är tveksam eller negativ, om man ser
möjligheterna och inte hindren.
Anf. 72 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att jag försöker analysera
både möjligheter och hinder. När det gäller Scheng-
ensamarbetet har vi sett många hinder. De kanske är
mer synliga än fördelarna.
Anf. 73 SIW WITTGREN-AHL (s):
Fru talman! Svenska byggnadsarbetareförbundet
utsåg år 2000 till ett arbetsmiljöår och startskottet för
en långsiktig satsning på en bättre arbetsmiljö.
Över hela landet genomfördes arbetsplatsbesök
för kontroll av arbetsmiljön. Vid ett besök på en
mindre byggarbetsplats i Göteborg konstaterades att
både byggnadsställningar och arbetsmiljöplan sakna-
des. Bristerna påtalades för den ansvariga på företa-
get. Om detta inte rättades till skulle man riskera en
polisanmälan. Ansvarig svarade: Det får ni väl göra
då. Någon respekt för arbetsmiljölagen fanns inte.
I Hallands nyheter stod följande att läsa den 15
juni 2000: "Yrkesinspektionen i Göteborgs distrikt
anmälde 22 fall av arbetsmiljöbrott till åklagare. Av
dem preskriberades 20, däribland 5 där företaget inte
upprättat någon arbetsmiljöplan. Övriga 2 lades ner."
Att brott mot arbetsmiljölagen kan löna sig för fö-
retagen får konsekvenser för alla på arbetsmarknaden,
ja, för hela samhället. En följd kan bli att kostnaderna
för sjukförsäkringen ökar kraftigt. Och vilka signaler
ger man till polis och åklagare när ärenden handläggs
på detta sätt?
Att så många arbetsmiljöbrott som anmälts till
åklagare preskriberas är mycket allvarligt. Insatser
har gjorts i form av utbildning riktad till åklagare,
men detta har inte varit tillräckligt. Åklagare och
polis har en mycket stor arbetsbörda. Det är viktigt att
lagföringen av arbetsmiljöbrott blir effektivare för att
upprätthålla respekten för reglerna om arbetsmiljö.
Förbättrad utbildning för poliser och åklagare är vik-
tiga medel.
Fru talman! I denna skrivelse redovisas översikt-
ligt de åtgärder som vidtagits sedan förra lägesrap-
porten 1999 inom ramen för regeringens strategi för
samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Ambitionen i denna skrivelse tycker jag är bra. Men
jag vill fästa uppmärksamheten på att även brister i
arbetsmiljön är ett viktigt inslag i bekämpningen av
den ekonomiska brottsligheten.
Fru talman! Det är också viktigt för oss och vår
trovärdighet som riksdagsledamöter när vi i andra
sammanhang pratar om miljö i byggnader, i inomhus-
och utomhusmiljön, att vi ser till att de som bygger
husen också kan göra det på ett tryggt och bra sätt.
Fru talman! Med den redogörelse som Märta Jo-
hansson gjorde tycker jag att man kan följa utveck-
lingen av bekämpningen av den ekonomiska brotts-
ligheten på ett bra sätt.
Anf. 74 RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Bostaden är ingen konsumtionsvara
vilken som helst. Hur vi bor, var vi bor och hur
mycket det kostar att bo påverkar i hög grad vår livs-
situation och våra möjligheter i livet. Dessa ord har
sagts många gånger och är bakgrund till att vi social-
demokrater ser bostadspolitiken som en viktig del av
välfärdspolitiken.
Kärnan i den sociala bostadspolitiken är att alla
ska ha rätt till en god bostad till skäligt pris, med
modern utrustning och av den storlek som motsvarar
familjens behov.
Byggbranschens förutsättningar att bygga och re-
parera dessa bostäder diskuteras inte minst ur konkur-
renssituation. Hur ska en seriös småbyggare klara
konkurrensen om den inte sker på samma villkor?
Fru talman! Denna inledning har jag valt därför
att det är viktigt att påpeka och utgör ett faktum när vi
diskuterar övergripande frågor i byggbranschen att
någon ska utföra just dessa arbeten på ett hantverks-
mässigt sätt under ordnade former. Detta görs också i
de allra flesta fallen.
Samtidigt finns det anledning att diskutera vad
som sker i samhället. Vi som skrev motioner om
byggbranschen tyckte att vi ville lyfta fram vissa
faktorer till diskussion och därför skrev vi just denna
motion.
Jag noterar också utskottets skrivning och den
lämnade redovisningen om motionen samt att rege-
ringen arbetar på olika sätt med frågan. Det är mycket
positivt, och det ska bli intressant att följa det arbetet.
Fru talman! Vi måste ställa upp på de skötsamma
företagen, så att kan få konkurrens på lika villkor. Det
är viktigt att påpeka - jag har gjort det en gång tidiga-
re, och jag gör det en gång till - att de allra flesta
företagen sköter sina åligganden gentemot sina an-
ställda och samhället. När det gäller de frågor som vi
i dag diskuterar, kan det finnas en risk att föra sve-
pande argument över olika branscher. Det är viktigt
att inte göra det utan i stället se de problem som finns
och långsiktigt arbeta med dem i en positiv anda.
Det finns problem i byggbranschen. Inte minst
den fackliga organisationen Byggnads och de lokala
avdelningarna jobbar med dessa frågor på ett i vid
mening föredömligt sätt. Jag vill särskilt framhålla
kollektivavtalets betydelse som en del i detta arbete.
Även arbetsgivarsidans organisationer arbetar
med dessa frågor, och det tycker jag är positivt. Här
finns ett gemensamt intresse för olika aktörer att bidra
med sina kunskaper och erfarenheter och agera ge-
mensamt.
Vi ställer krav på företagen att de i olika samman-
hang vad gäller löner, social trygghet, arbetsmiljö
osv. ska sköta sina åligganden för sina anställda.
Därför är det viktigt att lyfta fram och föra debatten.
Fru talman! Jag skulle vilja ta upp vad vi kan
kalla för entreprenadkedjor och hur en typisk trans-
aktion kan se ut i olika led.
Företaget A, som är ett stort, välrenommerat
byggföretag, ger företaget B i uppdrag att utföra vissa
uppgifter, t.ex. delentreprenader på ett bygge. Företa-
get B vänder sig i fråga om vissa arbeten till företaget
C. Företaget C, som utåt sett är helt vitt, har ett visst
antal anställda, redovisar och betalar moms och ar-
betsgivaravgifter. Företaget C kontaktar personen X
för att "låna in" extra personal. Personen X fixar inte
bara personal utan även schysta fakturor för något
annat företag. Företaget C representerar det sista vita
ledet. Företaget D fakturerar företaget C för
"lönekostnader" för den "inlånade" personalen. Fö-
retaget är ett s.k. plus-minus-noll-företag. Det innebär
att intäkterna för fakturering till C finns redovisade,
men samtidigt finns motsvarande kostnad för inlåning
av personal från företaget E. Ofta brukar företaget E
se till att redovisa en liten men försumbar lön. På så
sätt finns man med i skattemyndighetens arbetsgivar-
register i fall någon skulle fråga om det. Normalt har
detta företag inga anmärkningar om obetalda skatter
och liknande. Företagets enda syfte är att lägga ut
dimridåer ned till den svarta arbetskraften. Då har vi
kommit till det sista ledet i min redogörelse, då det
handlar om företaget E, som varken redovisar skatter
eller avgifter och saknar bokföring. Hos det här före-
taget omvandlas betalningar via gireringar, factoring-
bolag m.m. till kontanter som går till arbetarna som
jobbar svart på bygget. Företaget har dock F-
skattsedel och ska redovisa moms i inkomstdeklara-
tionen, men man hinner inte lämna någon deklaration
eftersom företaget lever bara i ett och ett halvt till två
år. Det kännetecknas av många styrelsebyten med s.k.
målvakter som ledamöter i styrelsen.
Mina frågor till utskottets föredragande är följan-
de: Hur ser ni på dessa frågor, Märta Johansson? Kan
man förhoppningsvis tro att de här frågorna också
finns med i vid mening i det arbete som kommer att
redovisas senare i höst och framöver?
Anf. 75 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Ronny Olander ber mig utveckla hur
vi ser på detta. Jag kan tala om för Ronny Olander att
vi är precis lika upprörda som ni är inom byggfacken
över detta. Detta har en likhet med den s.k. karusell-
handeln, när det ena företaget köper varor och säljer
till det andra osv.
Man arbetar mycket intensivt med frågorna på
Ekobrottsmyndigheten. Det vet jag. Man tror att man
ska komma åt detta genom ett intensivt samarbete
mellan skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter,
finansinspektion osv. Alla myndigheter ska samver-
ka. Jag tror att det är det enda sättet.
Det är inte lätt att komma åt detta. Problemen är
uppmärksammade och följs. Man försöker att göra
vad man kan.
Anf. 76 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret från Märta Jo-
hansson. Det är viktigt att understryka allt som görs
inom området. Det är inte helt lätt att vara platschef
för ett större jobb med många underentreprenörer,
som i sin tur har underentreprenörer efter underentre-
prenörer - därför att branschen ser ut så. Glädjande
nog har vi en högkonjunktur som kan utvecklas och
har betydelse för 50-60 kommuner i vårt land.
Men med långa entreprenadkedjor finns, som Siw
Wittgren-Ahl påtalar, arbetsmiljösynpunkter och
konkurrenssituationer med okända människor på
byggarbetsplatserna. Det är viktigt att lyfta fram des-
sa synpunkter. Det är det vi försöker att göra på olika
sätt.
Anf. 77 ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! Ekonomisk brottslighet kan ta sig
många uttryck. Exemplen på uppfinningsrikedom tar
sig uttryck i att undanhålla samhället skatt. Många av
oss har sett nyhetsprogram på TV med exempel på
smuggling av sprit och cigarretter. Sprit i stora fat
göms bakom cementblock och cigarretter förpackas i
kulvertrör avsedda för fjärrvärme. Uppfinningsrike-
domen är stor.
En annan sektor där ekonomisk brottslighet håller
på att etablera sig gäller arbetskraft inom byggbran-
schen. Framför allt arbetskraft från våra grannländer i
öst har uppmärksammats i södra Sverige.
Fru talman! Jag ska här ge några exempel tagna
från tidningsurklipp.
Två män från Bosnien har arbetat utan arbetstill-
stånd på en arbetsplats i Skåne. Arbetsgivaren har vid
ett flertal tillfällen använt sig av illegal arbetskraft.
Vid ett tillslag i slutet av augusti grep Malmöpoli-
sen sex polska byggnadsarbetare. De saknade arbets-
tillstånd och avvisades till Polen. Efter två veckor var
tre av männen tillbaka igen. Avvisningen hade inte
gett någon verkan eftersom polisen inte har någon
laglig möjlighet att ge återreseförbud. Deras jobb blir
därför meningslöst, säger Malmöpolisen.
Några dagar senare är det dags igen på samma ar-
betsplats. Då påträffas två män från Bosnien. Männen
saknar arbetstillstånd.
Ett annat exempel: Fem byggnadsarbetare miss-
tänktes arbeta illegalt utan arbetstillstånd, också i
Skåne. Byggnadsarbetarna, som var från Polen, ar-
betade med murnings- och gjutningsarbeten på en
stor villa. Några månader senare grep polisen samma
byggnadsarbetare, sedan de utvisats, på samma ar-
betsplats. Några månader senare igen, på samma
arbetsplats, grep polisen fyra polska byggnadsarbeta-
re, som avvisades och skickades tillbaka till Polen.
Fru talman! Vi är några som har väckt en motion
där vi påtalar den ekonomiska brottsligheten inom
byggbranschen. Regeringen har i regeringsskrivelse
2000/01:25, Lägesrapport i fråga om den ekonomiska
brottsligheten, lagt fram förslag till åtgärder vad gäl-
ler restaurangbranschen. Åtgärderna är intressanta
och borde på motsvarande sätt tillämpas och applice-
ras i byggbranschen. Den ekonomiska brottsligheten
som förekommer inom byggbranschen bör beivras
och i förekommande fall åtgärdas. Därför föreslår vi
att ett särskilt program bör utarbetas som innehåller
förslag till bekämpningsåtgärder av arbetsmiljöbrott,
miljöbrott samt ekonomisk brottslighet inom bygg-
branschen.
I den regeringsskrivelse som vi i dag behandlar
framgår följande:
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten ska
vara en prioriterad verksamhet för myndigheterna.
Särskild vikt ska läggas vid att samordna myndighe-
ternas prioriteringar och att utveckla deras samarbete.
Vidare ska myndigheternas kompetens i fråga om
ekonomisk brottslighet höjas.
Till sist kommer den punkt som jag vill komma
till: En annan huvudpunkt i strategin är att näringsli-
vet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den eko-
nomiska brottsligheten, bl.a. genom att utveckla af-
färsetik och kontroll.
Vad säger då utskottet med anledning av skrivel-
sen? Jo, man hänvisar till att det pågår ett projekt och
att det kommer att redovisas i höst. Det är väl bra att
man gör det, men vi skulle vilja att man gick ännu ett
steg längre och försökte angripa det här och kanske
var ännu tydligare i sin skrivning än man har varit
här. Utskottet säger att det mot bakgrund av det som
är sagt inte finns skäl att göra något särskilt uttalande
i frågan. Vi motionärer skulle ha önskat något som
var bättre.
Jag återgår till frågan om den roll som arbetsgi-
varna och arbetsgivarorganisationerna har i den här
frågan.
Byggnadsarbetareförbundet i Skåne har engagerat
sig mycket starkt i de här frågorna. Man tog initiativ
till ett möte med representanter från polisen och
skattemyndigheten samt motparten Byggmästareföre-
ningen. Till mötet kom rotelchefen för polisen samt
en handläggare av utlänningsärenden. Skatteförvalt-
ningen kom med avdelningschefen för skattekontroll
samt två handläggare. Men, fru talman, hör och häp-
na! Arbetsgivarparten Byggmästareföreningen med-
delade inte ens att de inte skulle närvara på mötet -
detta enligt ombudsmännen på Byggnadsarbetareför-
bundet. De brydde sig helt enkelt inte om frågan. Det
måste vara allvarligt. De om några måste se till att det
finns konkurrensneutralitet. Vi måste se till att alla
som utför tjänster i samhället också gör sin rättmätiga
del i fråga om att betala skatt.
Frågan var också uppe om att ha en legitimation
för att alla som arbetar på byggarbetsplatserna skulle
kunna kontrolleras. De skulle ha legitimation, ungefär
som vi riksdagsledamöter har för att komma in i vårt
hus, för att visa att de jobbar i ett företag som sköter
sina åtaganden. BF tyckte, efter påtalan, att det var
helt onödigt att göra den här formen av legitimations-
kontroll på dem som jobbar på byggarbetsplatserna.
Fru talman! Mycket skulle i övrigt kunna önskas
om att driva på arbetet mot den ekonomiska brottslig-
het som börjar ta sig allt grövre uttryck i särskilt söd-
ra Sverige med arbetskraft från framför allt östlän-
derna.
Jag kan ändå konstatera att det finns en stor sam-
stämmighet mellan alla partier och dem i justitieut-
skottet som har varit med om att skriva betänkandet,
att man tar de här frågorna på största allvar. Vi kan
också bara hoppas att vi kan komma till rätta med
detta som håller på att breda ut sig, just att arbets-
kraften illegalt kommer in från framför allt östländer-
na. Byggbranschen är inte ensam om det, utan det
sprider sig nu till andra branscher också.
Fru talman! Med det vill jag avsluta mitt anföran-
de.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
8 § Ansvaret för inregistrering av bouppteck-
ningar och för arvsbeskattning, m.m.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU7
Ansvaret för inregistrering av bouppteckningar och
för arvsbeskattning, m.m. (prop. 2000/01:21).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 13 §.)
9 § Barn här och nu - Redogörelse för barnpo-
litiken i Sverige
Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU7
Barn - här och nu Redogörelse för barnpolitiken i
Sverige (skr. 1999/2000:137).
Anf. 78 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Fru talman! Regeringens skrivelse Barn - här och
nu är en sammanställning av utredningar som är på
gång, ute på remiss, inte avslutade och sådana som
bereds för tillfället. I inledningen slås fast politikom-
råde barn, och det konstateras att barnfrågorna nu inte
längre är en del av familjepolitiken. Man nämner
visserligen att familjen är den grundläggande enheten
och den naturliga miljön, men koncentrerar sig sedan
på barnet utan att närmare gå in på orsak och verkan.
Min och Moderaternas uppfattning är att det eko-
nomiska stödet ska gå till de barnfamiljer som bäst
behöver det. I dag är effekten snarast densamma som
när man ger värktabletter för att dämpa någons
stresshuvudvärk. Man döljer den verkliga anledning-
en - det känns lättare ett kort tag. Sedan kan man gå
vidare och erbjuda starkare doser. Till sist har man
åstadkommit ett slags beroende - ett ekonomiskt
beroende av politiska beslut.
Alla kommer vi nog ihåg hur politikerna fick be-
sluta om att tidigarelägga utbetalningar av barnbidra-
get för att möjliggöra för barnfamiljerna att fira mid-
sommar.
Men detta är inte vad man vill ha, varken patien-
ten med huvudvärk eller barnfamiljen som lever i
nyfattigdom. Man vill bli frisk - man vill bli fri.
För övrigt finns i skrivelsen en mängd andra vik-
tiga områden upptagna, som ensamförälderns utsatt-
het, regeringens s.k. storstadspolitik och situationen
för funktionshindrade barn och ungdomar.
Om detta och mycket mer skulle vi kunna diskute-
ra länge, men jag kommer här att främst uppehålla
mig kring de reservationer och det särskilda yttrande
som finns i betänkandet SoU7. Sedan hoppas jag att
majoriteten i alla dessa utredningar och beslut i fram-
tiden ser mer på andras möjligheter än på politikers
maktfullkomlighet att vilja styra och ställa där det
inte behövs.
Fru talman! I reservation 1 behandlas barns pro-
blem. Vi anser att barns problem först och främst
hänger ihop med familjesituationen och faktorer som
arbetslöshet, missbruk, bristande tilltro, höga skatter
och bristande integration. Faktum är att det i dag
finns 150 000 barn som lever i fattiga familjer.
Vi anser att det är familjen som är stöttepelare,
och det är deras möjlighet att fatta egna beslut som
behöver förstärkas för att barn ska må bra. Det är
därför viktigt att skapa möjligheter för familjen att
förena yrkesliv och familjeliv och samtidigt ge för-
äldrar som så önskar en reell möjlighet att vara hem-
ma med barnen längre än vad föräldraförsäkringen
medger.
De fyra borgerliga partierna lade förra året fram
ett gemensamt förslag som innebär att barnomsorgs-
stödet ska omfatta alla och inte gå vägen om kommu-
nerna. Det skulle ge möjlighet till flexibla lösningar;
alla fick chansen, oavsett tjocklek på plånbok, att
kunna välja. Är inte det generell välfärdspolitik?
Fru talman! En ny typ av sjuklighet har kommit
att dominera bilden av barns hälsa i Sverige. Det
handlar om DAMP, ADHD, Aspergers syndrom
m.fl., de s.k. bokstavsbarnen. Det är tillstånd som rör
barns beteende, känslor, motorik och sociala kompe-
tens.
I dag finns i Sverige en inflammerad debatt för
eller emot benämningar som hjärndysfunktion och för
eller emot medicinsk behandling. Ett barn har rätt att
få en diagnos och rätt behandling, likaväl som barn
har rätt att få slippa en oriktig diagnos, som följer
dem livet igenom, och därmed kanske också en orik-
tigt insatt behandling.
Detta är vad motionen och reservationen handlar
om, och detta är vad majoriteten säger nej till.
Jag plockade i går ut ett antal papper ur datorn,
och de handlar om den senaste tidens inflammerade
debatt i det här ärendet. Det handlar bara om vad som
har funnits i Dagens Medicin under november och
december månad. Det är ofta en hätsk debatt, med
synpunkter för eller emot olika behandlingsformer.
Däremellan står ett barn.
I dag arbetar Socialstyrelsen med ett state of the
art-dokument, som ska vara en kunskapsgenomgång
- inte en genomlysning av diagnoskriterier och be-
handlingsformer. Vi får inte svar på frågan varför så
många barn i dag får dessa diagnoser, hur barnen
diagnostiseras, av vem och hur vi hjälper dem bäst.
Många lärare har kommit fram till mig och sagt så
här: Du förstår, Cristina, att det är jättebra när Kalle
eller Lotta får en diagnos, för då kan jag gå till skol-
nämnden och begära mera resurser.
Okej, säger jag. Men vad ska dessa resurser an-
vändas till? Finns den bästa pedagogiken som möter
just det barnets behov i skolan i dag? Finns läromed-
len? Finns arbetsmiljön? På vilket sätt blir familjen
medveten och delaktig? Vad vet gymnasieskolan, och
vad vet fritis?
Finns råd och hjälp också att få från andra veten-
skapliga discipliner? Var finns eldsjälarna, och vad
gör att de faktiskt finner en del av dessa barn och kan
hjälpa dem? Hur följs barnen upp i skolan, men också
senare?
Fru talman! Vi brukar tala om vikten av vårdked-
jan och av att den inte får brytas. Vi talar om vårdpla-
nering och nationella program för många diagnoser.
Det måste väl ligga i barnkonventionens absoluta
intresse att vi är bombsäkra på vad vi gör mot dessa
barn? Jag beklagar att majoriteten inte har insett det-
ta.
Sedan går jag till frågan om internationella adop-
tioner och reservation 29. Det handlar om kunskapen
om internationella adoptioner och adoptivbarns ut-
veckling, och att denna generellt sett är ganska ofull-
ständig. Eftersom Sten Tolgfors är anmäld till denna
debatt kommer han närmare att beröra denna fråga.
Jag vill bara påminna utskottet om att Statens institu-
tionsstyrelse informerade utskottet under ett besök på
ett § 12-hem i Östergötland om att man just ser fler
adopterade barn i denna grupp av unga.
Fru talman! När det gäller motionen om famil-
jeråd och det tillkännagivande som har gjorts med
anledning av denna vill jag säga att vi gläder oss åt att
det blir ett sådant tillkännagivande från utskottets
sida. Det måste vara en självklar rätt - gärna ett krav
- att familjen ska vara delaktig när beslut tas om
sociala ingripanden eller stödåtgärder som rör barnen.
Detta kommer säkert Thomas Julin att beröra
närmare i sitt anförande. Han kommer säkert också
att fråga s och v varför de inte vill ge föräldrar och
barn denna chans. Moderaterna har arbetat länge med
denna fråga, och vi är nu glada att vi kan se ett resul-
tat.
Fru talman! Glädjande är också att socialdemo-
kraterna till slut gav sexpartimotionen sitt gillande
och att de stöder denna. Det handlar om de riktlinjer
som WHO har utarbetat vad gäller självmordsföre-
byggande arbete och att de snarast ska omsättas till
svenska förhållanden. Nationellt centrum för suicid-
forskning och prevention av psykisk ohälsa är
världsledande på detta område och ligger bakom
utformningen av dessa riktlinjer. Märkligt hade det
varit om vi i Sverige inte hade antagit dem.
Verkligheten för många barn i dag är inte harmoni
och trygghet. Många barn växer upp i sargade famil-
jer och utan stöd, och det kan ge psykisk ohälsa. Fru
talman! En ung människa kan som yttersta konsek-
vens av psykisk ohälsa och bristande stöd begå just
självmord. Jag noterar att denna risk finns beskriven
endast på ett ställe i regeringens skrivelse. Det är i
samband med redovisningen vad gäller alkohol och
narkotika, som också kan vara anledningen till olyck-
or, självmord och social utslagning.
Men det finns också andra faktorer som ligger
bakom självmord bland unga. Därför är det viktigt att
riktlinjerna nu ger kunskap och medvetenhet, så att
man i tid kan observera dessa tidiga signaler och
därigenom förhindra självmord. Jag kommer med
stort intresse att ta del av regeringens vidare handha-
vanden med anledning av detta tillkännagivande.
Fru talman! Självklart står vi bakom samtliga re-
servationer och det särskilda yttrandet, men för tids
vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.
Anf. 79 ROSITA RUNEGRUND (kd):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation nr 25. Vi står naturligtvis också bakom våra
övriga reservationer.
Jag gjorde precis som Cristina Husmark Pehrsson
- jag reagerade när jag läste att barnfrågorna blir ett
speciellt politikområde. Man säger uttryckligen att
barnfrågorna tidigare var en del av familjepolitiken.
Den allmänpolitiska debatten om barns och ung-
domars möjlighet, som vi hade här i kammaren förra
veckan, belyste ganska klart barns och ungdomars
verklighet i Sverige här och nu. Alla var rörande
överens om att vissa grupper fick bära de tyngsta
bördorna när besparingar genomfördes ute i kommu-
nerna och också vilka problem man har med att lokalt
genomföra just barnkonventionen.
Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små
grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får
familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, om-
tanke och förståelse men också ställas inför krav och
ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemen-
skap till människans djupaste behov - behovet av att
bli sedd och att vara en person som inte är utbytbar.
Vi kristdemokrater anser - det är vår grund - att fa-
miljen är en oersättlig gemenskap. Därför är det vik-
tigt att i alla sammanhang stödja och utnyttja famil-
jens naturliga vilja och kraft, och därför är tillkänna-
givandet om familjerådslag ett steg i rätt riktning.
All erfarenhet visar att fungerande och stabila fa-
miljer är bra både för barn och vuxna och också en
förutsättning för ett gott samhälle. Därför är det
glädjande att regeringen planerar att avsätta särskilda
resurser för att utveckla arbetet just med föräldraut-
bildning och annat föräldrastöd. I vår reservation
utvecklar vi vår syn på föräldrautbildningen och vik-
ten av att resurser avsätts till förebyggande insatser.
Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål i första
hand för barnens skull.
Vi har i Sverige en stark folkbildningstradition.
Det borde vara naturligt att vi utbildar oss för att klara
av det värdefullaste vi har: våra relationer till varand-
ra som vuxna och relationerna till barn.
Par som ska gifta sig eller flytta ihop bör erbjudas
utbildning om hur man ger förhållandet en bra start,
om övergången mellan olika livsfaser och om hur
man undviker att låta kriser leda till splittring.
Jag har träffat personer som just har genomgått en
s.k. äktenskapsskola. De hade bott med en ensamför-
älder och kände att de inte var redo för ett förhållan-
de. Just denna äktenskapsskola upplevde de som
mycket positiv.
Mödravården, fru talman, borde vara en självklar
plats för föräldrautbildning och annat förebyggande
arbete. Andra viktiga platser kan vara vårdcentraler,
kyrkor och samfund, studieförbund och folkrörelser.
Det finns utbrändhet, man går i väggen och antalet
sjukskrivningar ökar. Här ser vi tyvärr ingen avmatt-
ning, utan tvärtom. Speciellt drabbade är anställda
inom det offentliga. Bakom alla dessa vuxna som mår
dåligt finns det också väldigt många barn. Vet vi
egentligen hur dessa barn mår och hur de påverkas av
föräldrarnas stressituation? Var finns den allsidiga
forskning som visar hur barnen mår i dagens samhälle
i samband med stress, arbetslöshet, teknifiering osv.?
Det är kanske hög tid att forska om hur det uppväx-
ande släktet påverkas av skeenden i tiden.
Fru talman! Mödravårdscentraler och barna-
vårdscentraler har ett stort förtroende bland föräldrar-
na och fyller en funktion för nära nog alla barn och
familjer i landet. Tyvärr har neddragningar inom
sjukvården även lett till att dessa organisationer
slimmats, så att tiden för att hjälpa dem som behöver
det faktiskt har minskat.
Jag vet hur det är i min egen kommun. Det fanns
två distriktssköterskor på en liten central i ett sam-
hälle. Den ena var inriktad på barn och den andra på
äldre. Barnantalet minskade, vilket gjorde att dist-
riktssköterskan med inriktning mot barn flyttades.
Jag gick tillsammans med distriktssköterskorna ett
par dagar hemma och såg den nära kontakt som knöts
mellan just distriktssköterskan och föräldrarna. Det
fanns en kunskap som var oersättlig.
Hur använder vi just personalens kunskap om
barnen och deras familjer?
Vi har ännu inte sett slutet av de besparingar som
genomfördes ute i kommunerna. En samsyn och sam-
ordning mellan olika politikområden är också nöd-
vändig om vi menar något med barnets bästa.
Jag fick ett brev från en mamma med två barn
som bor på en liten ö i Göteborgs skärgård. Det kan-
ske är fler av er som har fått detta brev. Hon berättar
att hon bor på en ö, hennes man arbetar som fiskare,
och de har bott där i generationer. Det är en fin miljö
för barn att växa upp i. Det är ena sidan av att bo så.
Den andra sidan är att bo avsides. Man har två färje-
förbindelser, vilket tar mycket tid i anspråk. Det ger
barnen längre dagar på dagis, maten blir dyrare, etc.
Men de har valt detta. Men det som gör henne och
familjen orolig är fastighetstaxeringen.
Ser vi på fastighetstaxeringen som en prioriterad
barnfråga? Ställer vi oss någon gång den frågan själ-
va? Det är sagt att vi på alla politikområden ska se till
barnets bästa.
I regeringsförklaringen i höstas sade Göran Pers-
son: Sverige är och ska vara världens barnvänligaste
land.
Ett år tidigare hade Rädda Barnens ordförande
Görel Thurdin sagt: Barnen har inte mer inflytande i
dag än för tio år sedan när FN:s barnkonvention kom
till. Vi tar fortfarande inte fasta på vad barn egentli-
gen säger. Vi lyssnar men bestämmer ändå som vi
vill.
Fru talman! Min fråga är: Vågar vi lyssna och ta
till oss det som barn säger?
Anf. 80 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 36, men jag står självfallet bakom även
övriga reservationer där Centerpartiet finns med.
Fru talman! Barn har behov av trygghet, självbe-
stämmande och livskvalitet. Detta är utgångspunkten
i FN:s barnkonvention och principerna om barns
bästa, rättigheter om vikten av att lyssna till barnet
och om dess rätt till liv och utveckling. Barn har
speciella behov av skydd och stöd. Barnen har egna
rättigheter, och framför allt har barnen ett eget män-
niskovärde. Barn är inte miniatyrupplagor av vuxna
utan individer med egna unika behov. Barns tillvaro
måste präglas av trygghet. De måste mötas med re-
spekt och få känna gemenskap, delaktighet och tillit.
Då formas barnet till en människa med de bästa tänk-
bara förutsättningarna för att klara livets alla påfrest-
ningar.
Varje familj ska själv bestämma hur omsorgen om
barnen ska formas. Familjepolitiken ska ge föräldrar-
na möjlighet att stödja sina barn till att bli kreativa
och självständiga individer - inte diktera villkoren för
omsorg och uppfostran. Det är i första hand föräld-
rarnas ansvar. Regeringen har, tillsammans med stöd-
partierna, drivit igenom maxtaxan, en reform som
centraldirigerar både kommunerna och de enskilda
familjerna, särskilt gagnar höginkomsttagare och inte
tillmötesgår familjer som önskar flexibla former och
tider för sin barnomsorg. Centerpartiets förslag till
barnomsorgskonto, lika för alla barn, med avdragsrätt
för styrkta barnomsorgskostnader och etableringsfri-
het inom barnomsorgen, ger rättvisa och stor valfrihet
för familjerna. Barnomsorgskontot stimulerar alter-
nativa former för barnomsorgen och har en jämställd-
hetsprofil. Kan familjen reellt forma sin barnomsorg
efter egna önskemål och behov ges de bästa förutsätt-
ningar för alla berörda.
En rad undersökningar under de senaste åren har
visat att det är barnfamiljerna som fått minst del av
tillväxten. Värst är det för ensamstående föräldrar och
för invandrarfamiljer med många barn. Drygt var
tionde barn, 237 000, växer upp i familjer som någon
gång under året fått socialbidrag. Påfrestningar i fa-
miljepolitiken påverkar självfallet även barnen nega-
tivt. Centerpartiet har i budgetsammanhang lagt fram
en rad förslag som skulle förbättra barnfamiljernas
ekonomi. En fortsatt skam för regeringens familjepo-
litik är att unga föräldrar som av någon anledning inte
hunnit etablera sig på arbetsmarknaden får nöja sig
med 60 kr per dag i föräldraförsäkring. Centerpartiets
krav är en höjning till 200 kr per dag.
Ett brutalt exempel på hur de ekonomiskt mest ut-
satta familjerna, de som är i behov av socialbidrag,
behandlas i vår växande ekonomi är när de som allra
bäst behöver barnbidragshöjningen i stället får sänkt
socialbidrag.
Fru talman! Centerpartiet anser nu, liksom tidiga-
re, att den ekonomiska politiken bör kompletteras
med ett barnperspektiv. Vi anser att det i den statliga
budgeten bör finnas en särskild barnbilaga, där frågor
som rör barn och ungdomar redovisas. Det skulle ge
ett starkare stöd för arbetet med att tydliggöra barn
rätt och när det gäller hur olika förslag och beslut
påverkar barnen. Att använda nyckeltal som är jäm-
förbara år för år är ett sätt att tydliggöra hur barnens
situation förändras. Regeringens samordningsfunk-
tion som nämns är ett steg i rätt riktning, men det ena
behöver inte utesluta det andra.
Även om de allra flesta barn i Sverige trots allt
har det materiellt mycket bra och har engagerade
föräldrar finns det många barn som har det svårt och
som befinner sig i utsatta situationer. Det är barn som
lever i familjer där psykisk ohälsa, missbruk eller
misshandel förekommer och barn som utsätts för
övergrepp av olika slag. Inget barn som växer upp i
Sverige ska behöva fara illa. Vi har alla ett stort an-
svar för att ge våra barn bästa tänkbara uppväxtmiljö-
er med mycket kärlek och omsorg och en omgivning
fri från våld och droger.
Centerpartiet har i betänkandet krävt ett antal åt-
gärder för att förbättra situationen för särskilt utsatta
barn. Vi vill se åtgärder för att förbättra efterlevnaden
av anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen.
Vi vill se ytterligare åtgärder som riktar sig till barn
till psykiskt sjuka respektive missbrukande föräldrar
och barn till kriminella. En del görs, en del redovisas
också i betänkandet, vilket är bra. Men enligt vår
uppfattning behöver vi öka tempot ytterligare när det
gäller åtgärder.
Den ökande förekomsten av psykisk ohälsa bland
barn och ungdomar oroar. Det handlar dels om barn-
och ungdomspsykiatriska tillstånd, dels om relations-
störningar och individer som utsatts för övergrepp
eller barn till föräldrar i utsatta riskgrupper. I samver-
kan behöver stödet till barn, ungdomar och även
vuxna med psykiska störningar utvecklas. Vårdked-
jorna måste fungera bättre. Barn- och ungdomspsyki-
atrin måste utvecklas och barns och ungdomars rät-
tigheter i olika lagstiftningar skärpas. Förebyggande
insatser är avgörande viktigt, bl.a. elevvårdande sats-
ningar och ungdomsmottagningar. Ätstörningar är
exempel på ungdomssjukdomar som måste tas på
allra största allvar.
Resurserna för barn- och ungdomspsykiatri är
otillräckliga och köerna på många håll oacceptabelt
långa. Att i bred samverkan ute i vardagen arbeta med
förebyggande åtgärder är lönsamt ur både humant och
ekonomiskt perspektiv. Detta är ett prioriterat område
i det utvecklingsavtal mellan staten, landstings- och
kommunförbund och i de extra resurser som Center-
partiet har medverkat till.
Jag och Centerpartiet har tagit upp frågor kring
adoptioner i betänkandet. Vi framhåller att kunskapen
om adoptioner och adoptivbarnens levnadsförhållan-
den inte är tillräckliga. Det behövs ytterligare insat-
ser. Det behövs även ytterligare forskning och upp-
följning för att på bästa sätt långsiktigt stödja såväl
den adopterade som föräldrar. Centerpartiet anser att
adoptionsverksamheten är en mycket angelägen verk-
samhet. Det är positivt, det vill jag också framhålla,
att adoptionskostnadsbidraget nu höjts.
Fru talman! Centerpartiet vill medverka till ett
barnvänligare samhälle och anser att barnperspektivet
ska genomsyra all verksamhet. Jag har redovisat
några synpunkter. Det finns mer att ta upp, men det
ska jag återkomma till i andra sammanhang.
Anf. 81 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Det finns tydliga och djupa revor i
välfärden när det gäller förhållanden för barn i vårt
land, även om barn i Sverige internationellt sett har
det bra. De främsta folkhälsoproblem som drabbar
barn under uppväxtåren är fysisk ohälsa, psykisk
ohälsa och utveckling av beteenden som utgör hälso-
risker i vuxen ålder. Till de förra hör bl.a. olycksfalls-
skador, astma och allergi, till de senare tobaksbruk
och alkoholbruk.
Regeringens skrivelse berör en del av de här pro-
blemen, men den är otillräcklig i sina förslag. Folk-
partiet har i sin motion presenterat en politik som
förbättrar barns villkor. Vi anser att barnkonventio-
nen måste genomsyra allt arbete som direkt eller
indirekt rör barn, såväl på det nationella som på det
internationella planet. Av det följer att alla barn ska
ha rätt till god tillsyn och omsorg samt utbildning
anpassad till det enskilda barnets behov, förmåga och
förutsättningar.
Föräldrarnas ansvar för sina barn utgör grunden,
men föräldrar kan behöva råd, hjälp och stöd för att
klara sin uppgift. Vi anser därför att föräldrautbild-
ning bör erbjudas inte bara till föräldrar till de minsta
barnen utan också till föräldrar med barn långt upp i
tonåren. Detta krav tog jag upp i debatten i förra
veckan och fick visst stöd av statsrådet Ingela Thalén,
så jag hoppas att vi så småningom ska kunna få en
föräldrautbildning även för tonårsföräldrar.
Fru talman! Det finns naturligtvis en hel del i det
här betänkandet som är bra och som stärker barns
situation, och jag kan konstatera att vi från Folkparti-
et har fått gehör för vissa av våra frågor. Vårt motion-
syrkande, som är gemensamt med flerpartimotionen
om självmordsprevention bland barn och ungdomar,
att WHO:s riktlinjer om hur självmordsförebyggande
arbete bland barn och ungdomar ska bedrivas snarast
ska omsättas till svenska förhållanden, har lett till ett
tillkännagivande till regeringen. Det välkomnar jag
särskilt. Inget barn borde komma i sådan nöd att de
tar sitt liv.
Miljöpartiets motion om familjerådslag har också
fått majoritet i utskottet. Folkpartiet har tidigare fört
fram krav om att familjerådslag borde utvecklas och
kunna genomföras i alla kommuner. Det är glädjande
att vi har kunnat samla oss i utskottet och fått en
majoritet för förslaget.
Fru talman! På ett antal punkter har Folkpartiet
reserverat sig, och jag vill nu beröra dessa punkter.
Rätten till barnomsorgsplats för det barn vars för-
äldrar så önskar är en väsentlig del av en god barn-
dom. Det möjliggör också för bägge föräldrarna att
yrkesarbeta. Kvinnorna ges genom barnomsorgen
tillsammans med föräldraförsäkringen möjligheter att
slippa välja mellan barn och yrkesarbete, som fallet är
med flera medsystrar på kontinenten. Det skapar
frihet och självständighet för många kvinnor. För att
barnomsorgen ska vara bra för de barn som vistas där
måste det också finnas tid för pedagogisk verksamhet.
Barnomsorgen får aldrig bli en barnförvaring.
Viktigt för kvaliteten och barnets bästa är att det
också finns ett brett utbud av olika typer av barnom-
sorg. Privata och andra icke offentliga alternativ
måste få verka på samma villkor som den offentliga
barnomsorgen.
En oroande tendens på senare år är den minskade
möjligheten till fritidsplats. Behovet av fritidshem
uppfylls inte av kommunerna. Det innebär i praktiken
att många nioåringar blir nyckelbarn och ska klara sig
själva efter skolan och på många av skolans lov.
Folkpartiet föreslår därför en skärpning av barnom-
sorgsgarantin, så att det blir fler fritidsplatser. Mål-
sättningen är att alla barn ska erbjudas fritidsplats
under hela grundskolan.
Fru talman! Omkring 12 % av barn och ungdomar
under 15 år, vilket motsvarar drygt 200 000 personer,
drabbas varje år av en skada till följd av en
olyckshändelse - i hemmet, i skolan eller i en annan
omgivning. De skadas så pass allvarligt att de måste
söka läkarvård.
Totalt läggs varje år ungefär 20 000 pojkar och
flickor under 18 år in på sjukhus för vård av alla typer
av olycksfallsskador. Här finns mycket mer att föra
för att förebygga alla dessa olycksfall. Visserligen är
barnsäkerhetskraven tillgodosedda i lagstiftningen,
men tillämpningen brister. När det gäller barnsäker-
hetskraven i bostäder infördes huvuddelen av kraven i
bygglagstiftningen 1973. Motsvarande krav infördes
för ombyggnationer 1976, men bostäder byggda före
1973 omfattas inte av lagstiftningen. Det betyder bl.a.
att en stor del av bostäderna i de s.k. miljonpro-
gramsområdena inte omfattas av barnsäkerhetskraven
enligt Boverkets byggregler. Barn som bor i äldre
bostäder ska inte ha sämre skydd än barn som bor i
ett nybyggt hus. Barnombudsmannen föreslog i sin
årsrapport att barnsäkerhetskraven ska gälla även för
fastigheter byggda före 1973. Det är enligt Folkparti-
ets mening nödvändigt att införa krav på barnsäkerhet
i alla bostäder, även i dem som byggts före 1973.
Det inträffar också ett stort antal olyckor på lek-
platser. Varje år skadas ca 12 000 barn på lekplatser i
Sverige. Dessa olyckor utgör ca 7 % av det totala
antalet olyckor bland barn upp till 12 års ålder.
Yrkesinspektionen har vid tillsyn i skolan kon-
staterat att det finns ett antal brister vad gäller bar-
nens miljö. I skolans kvalitetsarbete måste dessa
punkter beaktas. Skolverket bör därför ta fram ge-
mensamma riktlinjer och handlingsplaner för hur
arbetsmiljöarbetet ska bedrivas nationellt, inom varje
kommun och inom varje skolenhet, så att det till-
fredsställer alla barns och anställdas berättigade krav
på en säker och bra arbetsmiljö.
Fru talman! Skolhälsovården har en viktig roll när
det gäller att fånga upp och hjälpa barn och ungdomar
med hälsoproblem och andra behov av särskilt stöd.
En särskild grupp som är viktig att upptäcka är barn i
missbrukarfamiljer. Detta är en väsentlig uppgift både
för skolhälsovården och för förskolan. På grund av
den knappa ekonomin i många kommuner har skol-
hälsovården nedrustats på många sätt till men för
barns hälsa och välbefinnande. Nedrustningen medför
också att belastningen på barnpsykiatrin ökar, då barn
vars problem kunnat klaras av inom skolhälsovården
tvingas söka sig dit i stället. Detta är ett samhällseko-
nomiskt slöseri.
Världshälsoorganisationen ser tobaksbruket som
ett av världens största hälsoproblem som drar med sig
mycket stora kostnader. Tobaksbruk påverkar ung-
domar på många sätt. På grund av exponering för
tobaksbruk redan i moderlivet kan barn påverkas
redan innan de föds. De har lägre vikt, och risken för
vissa missbildningar ökas. Exponeringen för tobaks-
rök har också visat sig öka risken för tidigt späd-
barnsdöd och för utveckling av astma och infektioner.
Det preventiva arbetet måste därför intensifieras, och
målsättningen måste vara att alla barn ska kunna få en
rökfri uppväxt.
Fru talman! I den skrivelse från regeringen som vi
nu behandlar lämnas en redogörelse för barnpolitiken
i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om
barnens rättigheter. I avsnitt 3.4 tar regeringen upp att
det finns olika grupper av barn om lever i en utsatt
situation och därför har behov av samhällets stöd och
skydd. De grupper som nämns är barn som utsätts för
fysisk och psykisk misshandel och sexuella över-
grepp, barn till missbrukare, barn till utvecklingsstör-
da, barn till misshandlade kvinnor, barn som för-
summas. Hur många barn det rör sig om är det svårt
att uttala sig om.
En grupp barn som regeringen underlåter att ta
upp i sin skrivelse är barn som växer upp i nyandliga
rörelser. De har uppmärksammats i den av regeringen
1996 tillsatta utredningen som har presenterat sina
förslag i betänkandet I God Tro - samhället och ny-
andligheten.
Utredningen konstaterade att det saknas kunskap
och forskning om barns situation i mer eller mindre
slutna rörelser. Utredningen konstaterar att bristen på
kunskap och erfarenhet av att möta barn från dessa
rörelser ställer många personalkategorier inför svår-
bemästrade situationer. Utredningen föreslog också
att råd och anvisningar borde utarbetas till olika per-
sonalkategorier inom skola, barnomsorg, socialtjänst
och sjukvård. Av samma anledning bör kursplaner för
lärar-, förskollärar- och socionomutbildningar inne-
fatta frågor om religiösa minoriteter. Folkpartiet anser
att de förslag som lagts fram av utredningen snarast
bör genomföras.
Fru talman! Barns situation påverkas av flera
sinsemellan av varandra oberoende beslut i riksdag,
kommuner och landsting. Det är önskvärt med en
utredning som genomför en översyn av hur barn på-
verkas av alla sammantagna transaktioner, parallella
system, olika bestämmelser m.m. som berör barnfa-
miljerna mellan kommun, stat, landsting osv. Vi har
ju nyligen sett vad som hände med barnbidragshöj-
ningen för familjer med socialbidrag. Utredningen
behövs för att finna en helhetssyn, minska margina-
leffekter och ta bort onödiga kilar i systemet samt
säkerligen spara pengar och göra systemet bättre och
smidigare för barnfamiljerna.
Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser-
vationer i det här betänkandet, men jag yrkar bifall
endast till reservation nr 3.
Anf. 82 THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Det är viktigt att vi på alla fronter ar-
betar med barnets bästa som ledstjärna. Barn ska ha
rätt att växa upp i en bra och trygg miljö. För att barn
ska kunna känna trygghet måste även barnens närstå-
ende ha det bra. I de fall där barnen inte har en trygg
livsmiljö måste samhället i samarbete med familjen
ge det stöd och den hjälp som behövs.
Fru talman! I samband med det här ärendet har ett
stort antal yrkanden behandlats. Det är många bra
förslag. En del har blivit tillgodosedda, andra förslag
har lett till reservationer. Miljöpartiet står bakom hela
16 reservationer i betänkandet. De flesta bygger på
egna förslag. Några yrkanden som vi ställt oss bakom
kommer från moderaterna, kristdemokraterna och
enskilda socialdemokrater.
Det blir lätt många reservationer när man väljer
att stödja goda idéer utan att stirra sig blind på vem
eller på vilket parti som kommit med förslaget. Jag
tycker att det är synd att det ofta är en slakt av motio-
ner och goda idéer. Alla borde i stället göra allt för att
hitta och lyfta fram alla guldkorn som finns i den flod
av motioner och yrkanden som skrivs varje år. Jag är
övertygad om att ett sådant förfarande skulle gynna
bl.a. barnen.
Fru talman! Jag är mycket glad över att vi i betän-
kandet fått stöd för Miljöpartiets yrkande om att det
bör vara en självklar rättighet för familjen att få vara
delaktig när beslut ska fattas om sociala ingripanden
eller om stödåtgärder, och att familjen, om den så
önskar, bör ha rätt till familjerådslag eller annan ar-
betsmodell som i likhet med familjerådslag tar till
vara de närståendes förslag och resurser.
Jag har genom åren mött många familjer som
upplevt att de helt stängts ute från möjligheten att
framföra sina synpunkter när socialtjänsten utrett dem
eller deras anhöriga. Det är ett arbetssätt som många
gånger förstört förtroendet för socialtjänsten och
skapat onödiga konflikter. Många familjer har både
blivit och, med rätta, känt sig utestängda, överkörda
och maktlösa. Detta bekräftas också av socialsekrete-
rare som nu lämnat de gamla arbetsmetoderna bakom
sig och i dag med stor framgång och entusiasm an-
vänder sig av familjerådslag som arbetsmodell.
Fler och fler kommuner och kommundelar inför
nu familjerådslag som arbetsmetod när t.ex. ett om-
händertagande av ett barn är aktuellt. Det tycker vi i
Miljöpartiet är mycket positivt. Jag hoppas nu att
beslutet om rätt till familjerådslag ska skapa föränd-
ringar i de kommuner som ännu inte använder sig av
en sådan arbetsmodell.
Fru talman! Jag vill passa på att tacka Moderater-
na, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet för
det stöd som vi i Miljöpartiet fått i den här frågan. Jag
vet också att många tidigare har framfört förslaget om
familjerådslag. Jag vet också genom mina kontakter
att det är många runtom i landet som ser det som en
viktig del i en nödvändig förändring av socialtjäns-
tens arbetsmetoder.
Jag vet också att det hos berörda familjer och hos
socialsekreterare som jag har kontakt med finns en
stor förvåning över att Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet reserverat sig mot förslaget.
I Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reser-
vation nr 33 omnämner reservanterna att barnpers-
pektivet alltid måste vara utslagsgivande och att hän-
syn ska tas till barnets bästa. Jag delar den uppfatt-
ningen, och det tror jag att de flesta här i kammaren
gör. Men jag kan inte se att det finns någon konflikt
mellan det som ni skriver i reservationen om barnets
bästa och rätten till familjerådslag eller annan ar-
betsmodell där de närstående får vara delaktiga i ett
framtagande av ett beslutsunderlag, för det är ju ett
beslutsunderlag som det handlar om. I slutänden är
det ju socialtjänsten som har det sista avgörandet.
Jag har svårt att förstå varför Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet inte kunde ställa sig bakom det här
förslaget. Tycker ni att rätten att vara delaktig i såda-
na här viktiga beslut och frågor inte behövs?
Fru talman! Utöver det yrkande som en majoritet i
utskottet ställt sig bakom har Miljöpartiet bl.a. reser-
vation 34, som innehåller sex yrkanden som härrör
från motionen När barn omhändertas. Vi lyfter fram
följande yrkanden:
Man ska vidta åtgärder för att hjälpa och stödja
hela familjen när socialtjänsten tvingas ingripa. Enligt
vad vi förstår är det inte ovanligt att åtgärderna bara
riktas mot endera barnen eller föräldrarna. Vi anser
att det behövs en helhetssyn för att hjälpa hela famil-
jen att komma igen.
Vi anser att det alltid ska upprättas en plan för
vård och återförening. Jag vet att många efterlyser en
sådan, och det är lite si och så med hur det fungerar
ute i kommunerna.
När fler syskon placeras ska man eftersträva att
syskonen om möjligt placeras i samma familjehem
eller så nära varandra att de kan ha en någotsånär
normal kontakt.
Barns rätt till ett naturligt umgänge med släkten
ska tillgodoses. Där brister det många gånger.
Det ska ske en utbildning av familjehem. Det
gäller både om det är ett släktfamiljehem eller ett
annat familjehem.
Vi anser att det är viktigt att det sker oanmälda
kontrollbesök i familjehemmen och att socialsekrete-
raren tar initiativ till enskilda samtal med barnen eller
ungdomarna.
Det ska finnas möjlighet till en mjuk utslussning
från ett familjehem med möjlighet att återkomma till
familjehemmet under en utslussningsperiod. Det här
är något som har efterlysts av gruppen ungdomar som
har vuxit upp i familjehem.
När det gäller omhändertagande av barn har vi
också en reservation som handlar om amning, reser-
vation 7. Det gäller barns rätt att bli ammade. I ensta-
ka fall omhändertas nyfödda barn på BB. Efter vad
jag förstår är det bara i vissa kommuner det sker.
Vissa kommuner ställer sig väldigt frågande till det
här. Ett skäl kan vara att socialtjänsten bedömer att
den blivande mamman inte har tillräckliga resurser
för att ta hand om sitt barn. I de fall som jag känner
till har det hänt att mamman har vägrats att amma sitt
barn för att barnet och mamman inte ska knyta an till
varandra. Barnet har tagits ifrån mamman och mam-
man har medicinerats för att man ska stoppa mjölk-
bildningen.
Vi är medvetna om att det är ovanligt att man gör
på det här sättet, men det förekommer som sagt var.
Vi anser att det är fel mot det nyfödda barnet med
tanke på den kunskap som finns om vikten av att ett
barn ammas. Vi tycker också att det är grymt mot
mamman.
Fru talman! Givetvis står vi bakom samtliga våra
reservationer i det här betänkandet, men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservation 34. Kerstin Maria
Stalin kommer i sitt inlägg att tala om några av Mil-
jöpartiets övriga motionsförslag.
Anf. 83 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Fru talman! "Jag kommer hit för att få studera,
inte för att äta. Säg det till henne!" Flickan rycker
ivrigt i skjortärmen på mannen bredvid mig. Vi sitter
på huk på en liten inhägnad gård i utkanten av Cal-
cuttas slumområden. Här bedriver frivilligorganisa-
tionen CRY verksamhet för slummens barn. Runtom-
kring oss sitter fullt med små smutsiga barn som med
handen äter någon form av bönröra ur en liten bleck-
burk. "Jag kommer för att få studera", upprepar hon
och berättar att poesi är hennes favoritämne. Därefter
ställer hon sig upp och reciterar en dikt om en fisk i
havet.
Varför talar jag om detta? Det undrar kanske nå-
gon av er. Det här är på flera sätt väldigt långt från
barnpolitiken i Sverige. Samtidigt säger denna nyli-
gen upplevda händelse väldigt mycket om betydelsen
av en barnpolitik som sätter barnens rätt i centrum.
Den lilla flickan framför mig kände nog inte till barn-
konventionen. Hon visste inte att rätten till utbildning
är lika stor som hennes rätt till mat. I Sverige kan vi
glädja oss åt att ha medvetna barn, barn som känner
till sina rättigheter, som kan uttala dem och t.o.m.
kräva dem och som har rätt att göra det.
Detta är inget som bara uppkommit eller vuxit
fram naturligt. Vi har i detta hus, i landets frivilligor-
ganisationer, i skolor och hemma vid familjens köks-
bord steg för steg lärt oss att barnen är egna individer
med egna rättigheter. Man kan säga att vi utvecklats i
takt med, ja ibland t.o.m. snabbare än, barnkonven-
tionens implementering.
Låt mig ta ett annat exempel. Ungefär samtidigt
som jag satt där i Calcuttas slum presenterade den
parlamentariska kommittén mot barnmisshandel tre
studier: om föräldrars bruk av aga, om mellanstadie-
elevers erfarenheter av och attityder till aga och
mobbning samt om svenska tjugoåringars erfarenhe-
ter av och attityder till aga samt erfarenheter av
mobbning och sexuella övergrepp. Studierna visar på
ett antal viktiga förändringar eller utvecklingstenden-
ser i vårt land; att den ökade frekvensen av polisan-
mälningar rörande barnmisshandel beror på ökad
vaksamhet, att kroppslig bestraffning som uppfost-
ringsmetod har minskat kraftigt, att barnamorden i
Sverige till följd av misshandel sannolikt är få samt
att attityderna till kroppslig bestraffning av barn har
förändrats kraftigt.
Det är just den senare punkten som speciellt in-
tresserar mig. Den visar att 1965, när jag själv var
barn, var 53 % av de svenska vuxna positivt inställda
till kroppslig bestraffning. 1994 var den siffran nere i
11 %. Även skolbarnens attityder har starkt föränd-
rats. Under slutet av förra seklet skedde det en
minskning från att hälften av skolbarnen kunde ac-
ceptera ett slag från föräldrarna 1995 till att en femte-
del kunde göra det år 2000. Här kan man klart se att
barn i dag är betydligt mer medvetna om sina rättig-
heter än tidigare, bl.a. genom den undervisning man
fått i skolor och av frivilligrörelser om FN:s konven-
tion om barnens rättigheter. Detta bör innebära att
även vi vuxna blir mer medvetna om att barn har rätt.
Men rapporten visar också en baksida. En tredje-
del av de barn som utsatts för fysiska övergrepp före
tonåren har inte haft någon vuxen person som de litar
på att tala med. Drygt hälften av de barn som utsatts
för sexuella övergrepp före tonåren har inte haft nå-
gon vuxen person som de litar på att tala med. Endast
en elev av tio har på eget initiativ anförtrott en lärare,
idrottsledare eller skolsköterska att de har blivit ut-
satta för övergrepp.
Fru talman! De här uppgifterna pekar på en
skrämmande verklighet för några av barnen i vårt
samhälle. De kan inte finna någon vuxen i sin närhet
som de kan anförtro sig åt. Barnet har rätt till sina
föräldrar. Det stadgar barnkonventionen. Men här
talar vi om barn som blivit utsatta för övergrepp av
just dem som ska stå för den viktigaste och närmaste
tryggheten. För de mest utsatta barnen är inte lös-
ningen att tvingas in i en än större isolering med sina
föräldrar. Dessa barn behöver andra vuxna i sin när-
het som kan stötta, lyssna och skapa trygghet.
Låt mig i detta sammanhang kort få beröra den re-
servation som vi tillsammans med Vänsterpartiet har
fogat till detta betänkande angående familjerådslag.
Precis som vi skriver i reservationen anser vi att detta
kan vara en bra arbetsmetod. Men, och här ska Tho-
mas Julin höra särskilt noga, den bör endast användas
i de situationer där det kan bedömas som lämpligast.
Och det är hänsynen till barnets bästa, inte familjens,
som måste vara utslagsgivande. Det här visar också
på nödvändigheten av den barnpolitik som har vuxit
fram på senare år. Via barnkonventionen har vi lyft
fram barnet som individ och inte bara som bihang till
familjen. Barnet har ett eget värde och egna rättighe-
ter, ibland också gentemot föräldrarna.
För att förverkliga dessa rättigheter måste vi också
förverkliga de sociala rättigheterna. Det är en politik
som vi socialdemokrater under en lång följd av år
arbetat med att förverkliga - dock under ständiga
attacker från höger. Jag skulle vilja ta tillfället i akt
att fråga företrädaren för Moderaterna om reservatio-
nen ni har mot uttrycket barnpolitik. Cristina Hus-
mark Pehrsson nämnde i sitt anförande politikers
maktfullkomlighet, och jag skulle vilja veta vad som
menas med det.
Det vore intressant att få några exempel på vilka
beslut vi fattat i den här kammaren för barnets rätt
som är exempel på denna maktfullkomlighet. Är det
månne innehavskriminaliseringen av barnpornografi?
Eller är det lagen om en särskild företrädare för barn
om vårdnadshavaren misstänks för brott mot barnen?
Jag vill samtidigt understryka att vår åsikt, majorite-
tens åsikt, är att familjepolitiken har stor betydelse för
barnets levnadsvillkor och trygghet men att barnets
egen rätt även fortsättningsvis måste tydliggöras.
Varför motsätter sig moderaterna det?
Ni säger ju nej till höjda barn- och studiebidrag,
nej till maxtaxan inom barnomsorgen och nej till den
fria barnsjukvård som i dag finns i alla landsting med
socialdemokratiskt styre. Ni säger nej till mer pengar
till vården och skolan. Ni ville aldrig ha någon sats-
ning på barnen och ungdomarna i storstädernas ut-
satta bostadsområden.
Men ni säger inte nej till allt. Som tur är har mo-
deraterna också egna förslag. Det gäller att sänka
ersättningen i föräldraförsäkringen till 75 %. Ni vill
att ersättningen beräknas på de senaste två årens in-
komster, vilket betyder att många unga kvinnor inte
kommer att få någon föräldrapenning. Ni undviker
självklart att nämna något om detta. I stället framhålls
borgerlighetens gemensamma motförslag till maxtax-
an i form av barnkonto, barnavdrag och fri etable-
ringsrätt inom barnomsorgen. Frånsett det faktum att
avdragsrätten inte på något sätt är gratis för ekono-
miskt trängda kommuner, riskerar den att reducera
barnen till en utgiftspost i deklarationsblanketten. Det
är väl inte meningen?
Efter att ha hört Rosita Runegrunds utläggning om
fastighetsskatten förstår jag att det numera också är
en del av barnpolitiken.
Fru talman! När jag i skriftlig form tog del av den
allmänpolitiska debatten kunde jag konstatera att där
fanns ett allmänt engagemang kring barns uppväxt-
villkor och det faktum att alltför många familjer lever
under knappa ekonomiska förhållanden. Många av de
problem som finns kring barnen har sin grund i just
ekonomin. Jag tyckte att Ingrid Burman lyfte fram
detta på ett mycket tydligt sätt när hon inledde de-
batten i torsdags.
Riksdagens partier har sina olika förslag kring
vilka familjepolitiska åtgärder som man vill se ge-
nomförda. Den familjepolitiska utredningen arbetar
nu för högtryck, och det ska bli mycket intressant att
se vad Gabriel Romanus kommer att föreslå och om
detta kommer att leda till några nya ställningstagan-
den för några av oss.
Fru talman! Var femte krona av statens budget
satsar vi socialdemokrater på att Sverige ska bli det
barnvänligaste landet i världen. Ca 52 miljarder kro-
nor satsas i rent familjeekonomiskt stöd såsom barn-
bidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning. Nästan
100 miljarder kronor satsas på förskolan och skolan.
Dessutom har barnen rätt till fri tandvård, och de
flesta landsting har också infört avgiftsfri sjukvård för
barn.
Vår vision är ett samhälle där barn och ungdomar
möter rättvisa och jämlika villkor och där alla får en
bra start i livet. Detta barnvänligare Sverige är en
framtidssatsning. Det vi bygger upp i dag ska vi med
stolthet och glädje kunna lämna över till nästa gene-
ration. Det ska bli ett land där barn möts, inte skiljs åt
av klassklyftor. Vi vill lämna över ett land där våra
barn kan förverkliga sina drömmar om ett bra liv.
För oss är det familjepolitiska stödet en av grund-
pelarna i vår generella välfärdspolitik som har som
mål att minska de ekonomiska skillnaderna mellan
familjer med barn och familjer utan barn samt garan-
tera ett stöd till ensamstående föräldrar och föräldrar
till funktionshindrade barn. Vi vill även att familje-
politiken ska stödja föräldrars möjligheter att kombi-
nera arbete med föräldraskap. Stödet syftar alltså inte
till att ersätta arbetsinkomster eller studiestöd utan till
att komplettera dem.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 33 och
i övrigt bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 84 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Margareta Israelsson inledde sitt an-
förande med att berätta om erfarenheter från Calcutta.
Jag förstår att de av utskottets ledamöter som har
varit där har dragit många lärdomar.
Men i Sverige, som Margareta Israelsson också
säger, vet barn och ungdomar i dag, tack och lov, vad
som är deras rätt och vilka möjligheter de har. Pro-
blemet är bara att när man nu vet detta och när man
nu börjar ställa krav, så säger Socialdemokraterna och
Margareta Israelsson nej om inte kraven passar dem.
Man säger nej till att det skapas möjligheter för fler
alternativ i barnomsorgen. Man säger nej till att det
skapas fler alternativa friskolor.
Jag frågade statsrådet Ingela Thalén förra veckan
om inte makten över vardagen och barnens rätt att få
den undervisning och den barnomsorg som är bäst för
dem också ingår i den generella välfärden. Då svara-
de statsrådet Thalén: "När det gäller makt över var-
dagen tycker jag att det är alldeles självklart att gene-
rell välfärd ska syfta till att den enskilda människan
får makt över sin egen livssituation."
Det var en glädjande mening som jag tycker lig-
ger helt i linje med moderat socialpolitik. Därför vill
jag fråga Margareta Israelsson om inte hon också
tycker att makten över vardagen och den egna plån-
boken och att bestämma över barns och ungdomars
bästa också ingår in den generella välfärden.
Anf. 85 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Det är ett intressant sätt att svara på
frågor att komma med en egen. Jag tolkar det så att
svaret på en av de viktiga frågorna, nämligen skälen
till varför Moderaterna säger nej till en barnpolitik för
barnets rätt, är att man tycker att det är viktigare med
föräldrarnas rätt, om det nu är familjens rätt att välja
barnomsorg och skola som står för den skillnaden.
Eller ska jag tolka det så att det viktigaste för barnen i
Sverige i dag är att de får möjlighet att själva välja
skola eller förskola? Rätten att välja vilken skola eller
förskola man vill gå i har man väl redan i dag. Jag är
inte riktigt säker på vad Cristina Husmark Pehrsson
polemiserar mot.
Anf. 86 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Jag såg en möjlighet att gå in i början
av Margareta Israelsson anförande. Jag fortsätter
gärna.
Margareta Israelsson anklagar Moderaterna när
det gäller barnbidrag och maxtaxa. Då vill jag bara
instämma i den debatt som var förra veckan där vi
under en lång debatt klart konstaterade att en ökning
av barnbidraget till dem som har det sämst inte kom-
mer innebära någon förstärkning. Dessa 100 kr drar
man av från socialbidraget. Maxtaxan kommer inte
att innebära någon förstärkning för de familjer som
har det sämst ställt. De har många gånger redan i dag
ingen avgift eller en mycket låg sådan. Dessutom har
de en hög skatt som är den största utgiften för dessa
familjer.
Vår barnomsorgspeng ger mer pengar till barnfa-
miljerna. Dessutom ger den en möjlighet att välja,
vilket de inte kan på det sättet när det gäller maxtax-
an.
I dag kan vi se att socialbidragen inte är en träff-
säker hjälp till barnfamiljerna. I dag får många som
har rätt till det inte socialbidrag. Enligt riksdagens
utredningstjänst finns det också många familjer som
får socialbidrag vars inkomst inte ligger under social-
bidragsnormen.
När det gäller politikområde barn kan jag till sist
inte låta bli att säga att jag anser att det är lite märk-
ligt att när den här skrivelsen skickades ut till antal
utskott för yttranden var det bara utbildningsutskottet
som yttrade sig. Trots att Margareta Israelssons parti
sitter i majoritet i alla utskotten tyckte man tydligen
inte att det var lönt eller fanns något intresse av att
yttra sig. Jag anser att barn är involverade på alla de
här områdena. Det var bara utbildningsutskottet som
yttrade sig. Varför yttrade sig inte de andra utskotten
också, Margareta Israelsson? Det betyder bara att
man inser att det inte är riktigt att barn och familj hör
ihop.
Anf. 87 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Detta är intressanta exempel som an-
vänds för att peka på dem som har det besvärligt.
Moderata samlingspartiet har ju en bestämd syn på
detta med socialbidrag och socialpolitik. Vi har sett
förslagen här i Stockholm om att privatisera social-
tjänsten. Jag vet inte om den också ska bli vinstdri-
vande. Det finns synpunkter på att socialbidragsnor-
men ska kunna variera i olika bostadsområden eller
regioner där man har olika ekonomiska förutsättning-
ar att betala ut dem enligt riksnormen. På vems sida
står ni i den debatten?
När det handlar om maxtaxan säger Cristina
Husmark Pehrsson att Moderaterna tycker att det blir
väldigt orättvist för dem som inte får en lägre taxa.
Sedan svarar ni med att de i stället får göra ett avdrag.
Vad är det för inkomster man ska ha för att kunna
tillgodogöra sig ett avdrag av det slag som ni föreslår,
särskilt om man kombinerar det med att slå undan
benen för dessa i många fall ensamstående kvinnor
som förlorar andra bidrag?
Attackera gärna oss för våra förslag. Men attacke-
ra inte oss på de områden där vi säger att vi vill hjälpa
på ett visst sätt samtidigt som ni är motståndare till
detta. Det är ganska vanligt att ni lyfter fram förslag
som socialdemokraterna lägger fram, och sedan säger
ni: Varför gör ni inte lite till? Varför gör ni inte så?
Förklara i stället att ni inte vill ha det här, att ni vill ha
det på ett helt annat sätt.
Det tycks mig som om alternativet är olika storlek
på socialbidragsnormen. Och då är det avdraget som
gäller. Men vi vet ju att avdrag faller olika ut beroen-
de på vilken inkomst man har, vilken bärighet det har
på den skatt man betalar.
Anf. 88 THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Margareta Israelsson gjorde gällande,
efter vad jag förstår, att familjerådslag inte skulle
vara lämpliga i de familjer där det kanske finns en
konfliktsituation mellan barnen och föräldrarna.
Jag tror faktiskt att familjerådslag är för barnets
bästa. Det är ju inte, som jag ser det, bara föräldrarna
som är inblandade. Det är också den skillnaden när
det gäller familjerådslag att det inte bara är social-
tjänsten som fattar beslut, utan det är ett nätverk.
Många gånger omfattar familjerådslagen 15-20
personer. Det är ett stort nätverk runt barnet, runt
familjen. Det kan ge stöd inte bara till barnet, utan det
kan också ge det stöd som föräldrarna behöver i en
sådan situation.
Fördelen med en rättighet till familjerådslag är
också att man höjer sättsäkerheten, som jag ser det.
Man ger familjen rätt att verkligen ha ett sådant här
rådslag. Annars är det upp till tjänstemannen att välja
om man över huvud taget ska få vara delaktig eller
inte.
Eftersom det ser så olika ut som det gör i Sverige
tycker jag att det är viktigt att man har den här rättig-
heten.
Anf. 89 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Den rättigheten får man ju nu. Ni är
ju i majoritet, och ni har skrivit i majoritetstexten:
Om familjen så önskar bör den därför ha rätt till ett
familjerådslag eller annan arbetsmodell som tar de
närståendes resurser till vara.
Då blir det en sida som alltid gäller. Det finns ju
inte något undantag, någon möjlighet att säga: Den
här modellen använder vi om det passar bra. Vi ser att
här är den familj eller den typ av krets som Thomas
Julin lyfter fram.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tycker helt
i enlighet med er att den här modellen kan vara an-
vändbar i vissa situationer. Men när barnets rätt bör
tas till vara ska det finnas ett utrymme att säga: Den
här modellen passar inte nu.
Då tycker vi att det är alldeles korrekt av den
tjänsteman som har att handlägga ärendet att säga: I
den här situationen passar det inte. Här måste vi han-
tera frågan på ett annat sätt. Det kan vara på grund av
specifika drogproblem. Det kan vara i ett läge där det
handlar om kriminalitet. Det kan vara i en situation
där barnet har varit utsatt för övergrepp av annat slag
inom familjen och där man tycker att man just för att
hävda barnets rätt ska göra den åtskillnaden att inte
använda familjerådslaget.
Det är skälet till vår reservation. Vi sätter barnets
rätt före familjens i det här fallet.
Anf. 90 THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Jag delar inte Margareta Israelssons
uppfattning. Det är inte en sida som gäller.
Familjerådslaget går ju till på så sätt att rådslaget
kommer med ett förslag som ska godkännas av soci-
altjänsten. Man är med och bereder förslaget. Men
om man inte har den här möjligheten är det verkligen
en sida som gäller. Då är det bara socialtjänstens sida
som gäller.
Nu kommer alltid bägge sidorna att komma till
tals. Det tycker jag är viktigt, och det tror jag är
mycket bättre för barnet.
Anf. 91 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag upprepar att jag är säker på att det
kan vara giltigt i många situationer. Men i andra situ-
ationer kan jag också se att barnet kan hamna i ett
väldigt pressat läge i hela denna grupp som man ju
står i en social relation till. Det är förhoppningsvis
också en mycket kärleksfull relation som kan göra att
det är väldigt svårt att riktigt förklara läget.
Vår reservation - jag understryker det om igen -
har sin grund i att vi kan se situationer som är be-
svärliga där barnets rätt måste gå före. Det måste vara
utgångspunkten för vilken metod man väljer när man
ska arbeta med den här typen av mycket svåra ären-
den som rör en familj och hur den fungerar tillsam-
mans.
Anf. 92 ROSITA RUNEGRUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Den sista meningen i det brev jag ti-
digare nämnde lyder så här: Varför vill politiker slå
undan benen på oss bofasta småfolk?
Anledningen till att jag tar upp fastighetsskatten är
att även boendet är en viktig fråga just när det gäller
barn.
Min fråga till Margareta Israelsson är: Varför har
man gjort så att det har skett försämringar i bostads-
bidraget, så att flertalet barnfamiljer som bor i villa
inte får något bostadsbidrag?
Anf. 93 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Vi förflyttar oss här från fastighets-
skatten och till bostadsbidraget. Vi kan väl hantera
frågan om fastighetsskatten, som var den fråga jag
ställde, lite grann färdigt först.
Det är naturligtvis så att vi som har barn bor väl-
digt olika. Vi har olika möjligheter att välja var vi bor
på grund av arbete och ibland också på grund av
ekonomiska skäl.
Synen på fastighetsskatten är väldigt varierad. Hy-
resgäströrelsen har sin syn på hur den drabbar dess
medlemmar. Man kan som fastighetsägare ha andra
synpunkter. Jag tror att det är viktigt när det gäller
barnfamiljer att se till att man har möjligheter att bo
på det sätt som ska fungera för barnen och barnens
verksamhet, om det nu är barnens situation vi disku-
terar.
När det handlar om bostadsbidragets utformning
har ju bostadsbidraget en barndel i sig som ger ett
extra påslag när man har barn. Det har kristdemokra-
terna velat öka på. Man har velat ta bort från det ge-
nerella barnbidraget och öka på inkomstprövningen
av barnbidrag. Där har ni valt att lägga ytterligare en
nivå.
Vi har försökt att se att det generella stödet har
större betydelse än bostadsbidraget. Men jag har
också förstått, om jag får sluta med det fru talman, att
det här också är frågor som avvägs av den familjepo-
litiska kommittén. Det ska bli intressant att se vad
man har att säga i det här fallet.
Anf. 94 ROSITA RUNEGRUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag nämnde fastighetsskatten därför
att den fastighetsskatt vi har i dag faktiskt förvägrar
barnfamiljer att bo där de har sin utkomst.
Jag tänker närmast på västkusten och öarna. Den
familj som skrev brevet är fiskare. De är ännu bero-
ende för sin utkomst av föräldrarna, som är fiskare.
Det handlar lite om att tänka på det sättet att även
fastighetsskatten kan förvägra vissa barn att få bo där
det kanske är bäst för dem.
Anf. 95 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag hoppas då att vi ska kunna finna
andra vägar att stötta de barnen i stället för att göra en
sådan skatteväxling som skulle innebära att vi överför
kostnader. Någonstans ifrån måste ju pengarna för de
insatser som kristdemokraterna vill göra tas.
Om en familjepolitisk åtgärd ska vara att sänka
fastighetsskatten är jag inte så säker på träffsäkerhe-
ten. Jag är inte säker på en sådan ekonomisk insats
vad gäller att träffa de sämst ställda barnen och barn-
familjerna.
Anf. 96 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tror alldeles säkert att Margareta
Israelsson och jag är överens om att det finns fog att
hävda att ju sämre familjeekonomin är, desto mer
utsatta är barnen. Därför har Centerpartiet, som jag
redovisade i mitt anförande, ett flertal förslag på
förbättringar. Vi prioriterar alltid i första hand de
barnfamiljer som har den allra sämsta ekonomin. Det
är därför som vi ivrar för garantinivån och som det
känns så fel när barnbidragshöjningen på många
ställen i praktiken uteblir för socialbidragstagare.
Jag skulle därför vilja fråga: Varför prioriterar inte
regeringen - åtminstone inte av egen kraft - en höj-
ning av garantinivån? Hur ser Margareta Israelsson
på den diskussion som med fog har uppstått om barn-
bidragshöjningen kontra socialbidragen?
Också jag har läst protokollet från den allmänpo-
litiska debatten, men jag tyckte att socialförsäkrings-
ministern svävade på den här punkten. Jag utgår från
att Margareta Israelsson inte svävar på målet.
Anf. 97 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Tack för det förtroendet.
Låt mig först när det gäller grundnivån i föräldra-
försäkringen säga att vi har en grundläggande syn-
punkt att vi inte ska bygga upp familjepolitiken på det
sättet att vi skapar motverkande system för arbete och
bidrag på ett sådant sätt att det blir en marginaleffekt
- för det mesta för kvinnan - när man efter föräldra-
ledighet ska återinträda på arbetsmarknaden.
Också den här frågan ses över av den familjepoli-
tiska kommittén. Jag vill understryka att om man
väljer att höja garantinivån måste man också peka på
andra åtgärder som inte ska vidtas. Kostnaderna
måste tas någonstans ifrån, och man måste vara klar
och tydlig över innebörden i den här förändringen.
Anf. 98 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag måste säga att Margareta Israels-
son på den här punkten svävade mer än vad socialför-
säkringsministern gjorde. Jag tolkade ändå ministern
så att hon uttalade sig för att garantinivån ska höjas,
även om jag tror att det skedde med visst motstånd.
Jag menar att det är viktigt att genom en höjning från
exempelvis 60 kr till 200 kr få upp dem som inte har
kommit in i systemet på en nivå där de klarar sig utan
socialbidrag. Jag tycker att detta känns väldigt ange-
läget.
Jag upprepar min fråga om barnbidragshöjning
kontra socialbidrag. Jag vill ge Margareta Israelsson
chansen att säga att hon är beredd att med kraft verka
för att vi får till stånd en ändring som leder till att de
som har de största behoven prioriteras.
Anf. 99 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Låt mig svara så här på Kenneth Jo-
hanssons andra replik.
Vi behöver ta ett helhetsgrepp över den situation
som många utsatta familjer befinner sig i. Jag kan i
dag inte finna att detta helhetsgrepp skulle utgöras av
att vi lägger socialbidragsnormen ovanför barnbidra-
get. Jag kan inte säga att det skulle vara lösningen, för
då skulle vi också förvänta oss ytterligare barnbi-
dragshöjningar för att förbättra dessa familjers eko-
nomiska situation. Jag tror att det kanske krävs ytter-
ligare åtgärder.
Om vi på allvar ska föra en bra diskussion om att
hjälpa de här barnfamiljerna som inte kommer in i
samhällsgemenskapen och som lever under knappa
ekonomiska förhållanden, med den oro som det ska-
par, tror jag att det krävs mer än en höjd nivå på soci-
albidraget. Det krävs insatser för att lyfta fram de
knappa ekonomiska betingelserna och den oro som
man skulle leva under även med en höjning av garan-
tinivån med 100 kr.
Jag vill avvakta till dess att vi får den tydliga hel-
hetsbild som jag räknar med att den familjepolitiska
kommittén kommer att ge, sammanvävd med de erfa-
renheter som vi fått av välfärdsbokslutet. Då kan vi
dra de rätta slutsatserna om vilka insatser som krävs.
Anf. 100 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi har både i dag och i barndebatten
under förra veckan väldigt mycket kommit in på hur
ekonomin påverkar barnens uppväxtvillkor. Samtidigt
har vi en debatt om höjningen av barnbidraget och
om garantinivån på socialbidraget. Vi har i vår mo-
tion föreslagit en utredning som ska titta på hur de
beslut som fattas i riksdag, landsting och kommuner
påverkar varandra, med marginaleffekter osv. Det
svar som vi har fått i betänkandet är att det är Barn-
ombudsmannen som ska titta på detta.
Tycker verkligen Margareta Israelsson att det är
Barnombudsmannen som ska försöka ta detta hel-
hetsgrepp på dessa beslut? Borde vi inte se till att få
en utredning som verkligen tar tag inte minst i de
ekonomiska frågorna, så att vi undviker att fatta be-
slut som på olika nivåer drabbar barnen?
Anf. 101 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Det är svårt att få en helhetsbild över
de ekonomiska insatser och politiska beslut som berör
barn. Det är en av de frågor som vi brottas med mot
bakgrund av kravet på en barnbilaga i budgeten. Vil-
ka insatser görs på barnområdet? Hur slår statliga
beslut om bidrag till kommuner och landsting? Vilket
utfall får åtgärder för utveckling för barnets bästa?
Det är inte så enkelt som Kerstin Heinemann fram-
ställer det här.
Barnombudsmannen har till uppgift att ta fram
statistik som ska ge oss en bild av barnens situation,
så att vi tydligt kan utläsa utvecklingen över tiden.
Detta är ett av de inslag som nu finns med i arbetet på
hur en ny barnombudsmannaorganisation ska se ut.
Vi förväntar oss ett förslag med ledning av den utred-
ning som har gjorts på det området, och där kommer
också frågan om statistikuppgifterna att tas med.
Anf. 102 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag kan konstatera att Margareta Is-
raelsson tycker ungefär som jag men inte riktigt vet
hur man ska hantera problemet med svårigheterna att
skapa en helhetssyn och att slippa marginaleffekter i
olika sammanhang. Som jag ser det måste barnom-
budsmannaorganisationen växa ganska ordentligt för
att kunna ta ett sådant här helhetsgrepp. Jag tror att
det skulle behövas en ordentlig genomgång för att för
framtiden undvika att olika beslut kolliderar, något
som till slut blir negativt för barnen.
Anf. 103 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Låt mig avsluta med den korta kom-
mentaren att den samordningsfunktion som nu finns
på Socialdepartementet och som har till uppgift att
"med barnrättsögon" granska olika förslag bör kunna
anförtros den här typen av uppgifter. Det blir då fråga
om hur beslut från statligt håll kan påverkas av beslut
som fattas på en lokal eller regional nivå.
Anf. 104 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Socialutskottets betänkande behand-
lar regeringens skrivelse Barn här och nu samt en rad
motioner från allmänna motionstiden om barnfrågor.
Jag tänker börja med att kommentera skrivelsen, som
har tagits fram i ett samarbete mellan regeringen och
Vänsterpartiet.
Skrivelsen redovisar arbetet med barnkonventio-
nen, barnens situation och barnpolitiken i ett natio-
nellt perspektiv. Den innehåller också en redovisning
av det arbete som pågår för att nå det mål som är
uppsatt, att barn i Sverige ska växa upp under goda
och trygga förhållanden.
Fru talman! För mig och Vänsterpartiet är det
viktigt att barnpolitiken lyfter fram de grupper av
barn som inte har det så bra. Sverige är helt klart ett
land där barn i allmänhet har det bra. I ett internatio-
nellt perspektiv har barnen i landet det mycket bra.
Då är det viktigt att konstatera, precis som barnskri-
velsen gör, att det fortfarande finns grupper som vi
behöver lyfta fram samtidigt som vi också ska redovi-
sa vilket arbete som pågår för att förbättra situationen
för just de grupperna. Det gör barnskrivelsen.
I barnskrivelsen lyfter man fram och redovisar att
det finns barn med funktionshinder och pekar på
deras rätt till habilitering, rehabilitering och hjälpme-
del. Det handlar om utsatta barn, barn till missbruka-
re, barn till föräldrar som sitter i fängelse. Det handlar
om psykisk ohälsa bland barn och orsakerna därtill.
Det handlar om asylsökande barn, vad som görs och
behöver göras för att stärka deras rätt till bl.a. skol-
gång. Det handlar om barn till dem som lever med
knappa ekonomiska marginaler, barn till ensamståen-
de, barn som misshandlas, barn som utsätts för sexu-
ella övergrepp, barn i minoritetsgrupper. Ja, listan kan
göras lång över grupper av barn som behöver både
uppmärksamhet och olika former av stöd och funge-
rande regelverk för att deras livsvillkor ska bli bättre.
Skrivelsen redovisar en rad satsningar som pågår,
t.ex. inom skolans och förskolans område. Där hand-
lar det dels om ekonomiska förstärkningar, dels om
införandet av en allmän förskola för fyra- och fem-
åringarna. Det handlar om rätt till förskoleplats även
för barn till arbetslösa och föräldralediga - en rättig-
het för barnet att inte skiljas från sina kamrater bara
för att mamma eller pappa blir arbetslös.
Inom andra områden pågår eller har nyss redovi-
sats utredningar som har till uppgift att kartlägga och
redovisa förslag för att förbättra barnens situation
t.ex. när det gäller familjestödet eller utredning om
vad som döljer sig bakom att barn misshandlas. På
andra områden förbereds nu propositioner med kon-
kreta förslag, t.ex. när det gäller asylsökandes barns
skolgång.
Jag vill särskilt lyfta fram de gömda barnens rätt
till sjukvård och tandvård. Det finns nu fog för att tro
att det kommer att fungera, efter att regeringen slutit
ett avtal med Landstingsförbundet.
Det pågår faktiskt en utveckling som redovisas i
denna barnskrivelse. Det förtjänar att påpekas.
En annan styrka med skrivelsen är att den lyfter
fram att pojkar och flickor ska behandlas rättvist, att
samhällets resurser och verksamheter ska komma
både pojkar och flickor till del på lika villkor. Skri-
velsen lyfter fram att även barn har kön, att de köns-
rollsmönster och den resursfördelning som finns i
vuxenvärlden återspeglas bland barn och ungdomar.
Man pekar också på att huvudtemat för Barnom-
budsmannens årsrapport till regeringen 2001 kommer
att vara pojkars och flickors lika och olika villkor.
Först sker alltså en kartläggning för att man sedan ska
kunna vidta åtgärder, precis som vi har arbetat med
denna fråga när det gäller vuxenvärlden.
Det finns naturligtvis mycket annat att lyfta fram i
denna, nästan heltäckande skrivelse. Till det räcker
dock inte tiden. Låt mig konstatera att det fortfarande
finns mycket kvar att göra för att alla barn ska ha det
bra i Sverige, att mycket är på gång, att en del ligger i
utredningar och att det ur de utredningarna - förvän-
tar jag mig - kommer förslag för hur vi ska förbättra
villkoren för de barn som fortfarande diskrimineras
på något sätt eller som särskilt behöver stöd. Jag och
Vänsterpartiet kommer att arbeta för att så sker. Det
är min bedömning att regeringen har samma ambition
på området.
Låt mig kort kommentera behandlingen av några
motioner.
Ett enigt utskott ger regeringen till känna angåen-
de självmord och barn att de riktlinjer som WHO
utarbetat om hur självmordsförebyggande arbete bör
bedrivas snarast ska omsättas till svenska förhållan-
den. I barnskrivelsen behandlas bl.a. barns psykiska
ohälsa och man visar att den har ökat. Dessvärre
stannar skrivelsen därvid, och man uppmärksammar
inte det tragiska faktum att alltför många barn och
ungdomar tar sitt liv och att vi måste utveckla ett
starkare och bättre självmordsförebyggande arbete.
Det är bakgrunden till utskottets tillkännagivande
som samtliga partier står bakom.
En majoritet i socialutskottet bestående av Miljö-
partiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna
och Moderaterna står också bakom ett tillkännagi-
vande att familjerådslag eller annan liknade arbets-
modell ska vara en självklar rättighet för familjen i
samband med beslut om sociala ingripanden eller om
stödåtgärder. Tillkännagivandet bygger på en motion
från Miljöpartiet där man skriver följande: "Det
måste bli en rättighet vare sig det gäller ett beslut som
tas med stöd av socialtjänstlagen eller LVU", dvs.
lagen om vård av unga.
Vad man säger är alltså att oavsett om ingripandet
sker för att skydda barnets liv eller på grund av sexu-
ella övergrepp eller någon annan allvarlig omständig-
het ska i vissa fall förövaren ha ett avgörande infly-
tande över vilka åtgärder som ska ske. Är detta rim-
ligt? Är det med barnets bästa för ögonen?
Vi menar att familjerådslag är en bra arbetsmodell
i många fall. Men det kan aldrig blir en absolut rät-
tighet för alla familjer. Vi menar att man alltid måste
beakta portalparagrafens skrivningar i socialtjänstla-
gen om hänsynen till barnets bästa. Det måste stå före
och över de vuxnas rättigheter.
Självklart är det alltid önskvärt att åtgärderna ska
ske i nära samarbete med familjen. Det står också i
12 § i socialtjänstlagen. Vi vet att det ibland brister i
socialtjänsten. Här måste det till ett arbete för att
utveckla den delen. Vi vet också att det ibland, av
hänsyn till barnets bästa, är nödvändigt att söka lös-
ningar på allvarliga problem utan att familjen har ett
avgörande inflytande.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 33.
Vänsterpartiet har två särskilda yttranden till be-
tänkandet. Det ena gäller frågan om en särskild barn-
bilaga till statsbudgeten. Vi anser fortfarande att en
barnbilaga kan vara ett bra redskap för att säkerställa
att barnperspektivet beaktas i det statliga beslutsfat-
tandet men har i nuläget ställt oss bakom den strategi
som redovisas i barnskrivelsen, att barnkon-
sekvensanalyser ska göras vid alla beslut som rör
barn. De flesta politiska beslut rör faktiskt barn på ett
eller annat sätt. Vi ser det som ett första steg för att
säkerställa att barnperspektivet beaktas. Fungerar inte
det får vi återkomma i frågan. Det händer mycket på
detta område nu. Det går i rätt riktning, och det är bra.
Nu finns det faktiskt ett beslut om att det ska ske
barnkonsekvensanalyser. Vi tjänar på att ta till oss det
i alla politiska partier och se till att så sker.
Vårt andra yttrande rör inkorporering av barnkon-
ventionen. Fördelen med att använda den metoden är
att det blir tillämpligt i domstolar och myndigheter.
Samtidigt har vi konstaterat att det just nu pågår ett
aktivt arbete i kommuner och landsting för att synlig-
göra barns behov i beslutsfattandet, alltså ett steg före
lagstiftning, och att det ska ske mot bakgrund av
barnkonventionen.
Nu avvaktar vi det arbetet för att se om det är ett
bättre sätt att stärka barnkonventionen och barns
rättigheter i Sverige. Men vi vill samtidigt markera att
om arbetet inte tar steg framåt inom en rimlig tidspe-
riod vill vi hålla frågan öppen om en inkorporering av
barnkonventionen.
Fru talman! Slutligen måste jag kommentera lite
grann av Cristina Husmark Pehrssons inlägg tidigare i
debatten. Det handlar om de mest fattiga och ekono-
miskt utsatta familjerna. Där pekar Cristina Husmark
Pehrsson på att man inte ska ha alla transfereringarna,
fastän hon kanske uttrycker det på ett lite annorlunda
sätt.
Jag måste lyfta det jag sade i debatten om barnpo-
litiken häromdagen. Jag redovisade där en internatio-
nell undersökning som sade att år 1990 levde 2 % av
Sveriges barn i fattigdom. Men det var efter det att
man hade tagit hänsyn till de transfereringar som sker
i samhället. Tog man bort dem skulle 23 % av famil-
jerna ha levt i fattigdom.
Såvitt jag förstår är det just moderaternas politik,
att ta bort transfereringarna. Det skulle öka fattigdo-
men för en rad barnfamiljer i Sverige. Det skulle vara
intressant att höra Cristina Husmark Pehrsson kom-
mentera den utredningen.
Anf. 105 THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Jag måste säga till Ingrid Burman un-
gefär det som jag sade till Margareta Israelsson. Ett
familjerådslag är ett rådslag. Det är inte en beslutande
församling. Det viktiga är att man oavsett vad som
har hänt ska ha en rättighet att kunna uttala sig, dis-
kutera en fråga och komma med ett förslag. Det här
är frivilligt. Det är inget tvång.
Om det är en familj där man har begått övergrepp
mot sina barn tror jag inte att man samlar ett rådslag
med hela släkten och diskuterar den frågan. Den
kommer nog att hanteras på ett annat sätt. Om det nu
skulle vara så ska gruppen trots allt komma med ett
förslag som man lämnar för godkännande hos social-
tjänsten. Det är alltid socialtjänsten som har sista
ordet.
Jag förstår inte varför man skulle vilja neka någon
en möjlighet till ett familjerådslag eller liknade.
Anf. 106 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag tycker fortfarande att Miljöpartiet
i sin motion och Thomas Julin i sitt inlägg sätter de
vuxnas rättigheter före barnets. Det är frivilligt, säger
Thomas Julin. Ja, det är frivilligt för familjerna att
delta. Men det är också en rättighet som gör att det
inte blir frivilligt ur ett barnperspektiv.
Jag har för mig att Miljöpartiet har drivit kravet på
att barn ska ha ombud i rättsliga förfaranden. I den
situationen intar Miljöpartiet inställningen att barn
ibland behöver ha någon som talar gentemot deras
föräldrar i vårdnadstvister eller i andra tvister.
När det gäller den här föreslagna lagstiftningen
har Miljöpartiet inställningen att vuxna har en absolut
rättighet oavsett bakgrunden i familjen och oavsett
problemets karaktär, som gör att man kanske använ-
der sig av LVU, att tvinga barnet att delta i någonting
som kanske inte alls är lämpligt.
Thomas Julin vet mycket väl att Vänsterpartiet
tycker att familjerådslag är en bra arbetsmetod i
många fall. I det förslag som socialutskottets majori-
tet står bakom blir den rättigheten absolut. Det sker i
några fall på bekostnad av barnens ställning och sä-
kerhet. Det kan vi inte stå bakom.
Anf. 107 THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Jag tror inte att Ingrid Burman och
jag löser den här frågan på de minuter vi har till vårt
förfogande här. Vi får nog ta en längre diskussion vid
sidan av senare.
Det är väldigt olika hur barnets deltagande i fa-
miljerådslag sker. Jag har haft mycket kontakt med
dem som jobbar med familjerådslag. Det är en sam-
ordnare som håller i det. Ibland deltar barnen själva
då de är lite större. Då avgör de ofta själva om de vill
delta. När det ibland är små barn brukar inte barnen
delta. Det är helt enkelt en nätverksträff där man
diskuterar ett stort och svårt problem.
Anf. 108 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Nu har inte Thomas Julin någon möj-
lighet till ytterligare replik. Det är synd, eftersom jag
har en fråga till Thomas Julin. Jag kanske kan få svar
senare.
Det är inte alltid som barnen deltar, säger Thomas
Julin. Det är nog sant. Men man lägger i Miljöpartiets
motion hela rättighetsblocket på familjen. Min fråga
blir då: Vem bestämmer om barnet ska delta eller
inte, om barnet inte själv yttrar sig?
Hela den tilltänkta lagstiftningen lägger rättighe-
terna hos familjen. I alla andra sammanhang, i varje
fall inom barnpolitiken, brukar vi lägga rättigheterna
hos barnet och tänka på barnets skyddsbehov, rättig-
heter osv. I den meningen är förslaget en liten
gökunge inom ramen för den svenska barnpolitiken.
Anf. 109 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Vänsterpartiets och Ingrid Burmans
senaste slagord i debatten är kön och lön. Nu talar
Ingrid Burman också om kön på våra barn. Att så är
fallet tror jag inte är oss främmande.
När det däremot handlar om lön kan vi konstatera
att problemet är att föräldrarna och familjerna har lite
kvar i plånboken. Många familjer är fattiga. Det gäl-
ler pengar men också begränsningar, dvs. att de har
liten valfrihet.
Ingrid Burman tar i sitt anförande upp politikom-
rådet barn och ifrågasätter det lite grann, som jag
tyder det. Jag undrar om jag uppfattade det rätt. Jag
kan i varje fall se tecken på det under debatten.
Vi har varit inne på fastighetsskatt. Vi har talat
om boendeformer. Vi har talat om socialförsäkrings-
frågor och också om mycket som utskottet i denna
debatt inte kan påverka och som faktiskt helt klart rör
barn. Det visar detta.
Ingrid Burman anklagade också, som jag tydde
det, moderaterna för att inte vilja ge fattiga familjer
förutsättningar. Jag kan bara konstatera att 15 % av
alla de transfereringar som i dag ges ut går till 20 %
av de fattigaste.
Om vi tittar på den dåliga träffsäkerhet som soci-
albidragen har gavs det första halvåret i år ut 4,3
miljarder i socialbidrag. Mycket av det gick till en-
samstående föräldrar. Men hade alla som i dag lever
under socialbidragsnormen tagit ut socialbidrag
skulle det ha varit 25 miljarder kronor.
Det visar att många i dag lever fattigt och inte får
de transfereringar som de har rätt till. Vad vi också
ser är att många lever över socialbidragsnormen och
ändå får socialbidrag. Moderaterna har en annan
politik som ger familjerna bättre möjligheter, valfri-
het och större ekonomiska förutsättningar.
Anf. 110 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag förstod inte riktigt det första på-
pekandet om lön och kön. Men Cristina Husmark
Pehrsson har möjlighet att återkomma i den delen.
Om man uppfattar mitt inlägg som att jag inte
tycker att det är bra med ett barnpolitikområde så har
jag blivit missuppfattad. Jag tycker att det är mycket
bra att vi samlar ett politikområde där vi samman-
ställer konsekvenser och redovisar förändringar som
sker just för barns villkor i Sverige i allmänhet. Så
kan vi också se vilka de mest utsatta barnen är och
var vi behöver vidta åtgärder. Sedan är det ju alldeles
självklart att dessa förändringar har ett samband med
det som sker på andra politikområden. En del av detta
är också budgetfrågor.
När det gäller de fattiga familjerna så hör jag att
Moderaterna ofta säger att man ska lösa problemet
med fattigdomen genom att minska skatterna och
minska transfereringarna. Det kan ju låta som ett glatt
budskap. Men tyvärr är resultatet av detta att de skat-
tesänkningar som de ekonomiskt mest utsatta famil-
jerna skulle få är så små räknat i kronor och ören att
familjerna skulle gå ekonomiskt back när man samti-
digt förändrade transfereringarna.
Det är i det läget som jag tycker att det är mycket
intressant att se den internationella utredning som
redovisas i Röda Korsets årsredovisning. Men en
sådan politik skulle andelen fattiga familjer i Sverige
med 1990 års siffror öka från 2 % till 23 %. Det är
alltså en ganska drastisk omvälvning. Jag skulle vilja
höra Cristina Husmark Pehrsson kommentera den
delen.
Anf. 111 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Vår absoluta uppfattning är att om
man betalar skatt så ska man inte behöva ha bidrag.
Vi ser i dag exempel på heltidsarbetande som betalar
23 000 kr i skatt och får 20 000 kr i bidrag. Vi förstår
inte vad denna rundgång i systemet ska vara bra för.
Dessutom ger den en situation för familjen som vi
inte tycker gagnar vare sig familjen eller barnet. Man
ska ha en större möjlighet att utöva inflytande över
sina egna förtjänade pengar.
Dessutom anser jag att valfrihet ska vara någon-
ting som gagnar inte bara dem som har tjocka plån-
böcker, utan den ska också gagna dem som inte har så
mycket pengar. Jag tycker att Vänsterpartiet och
Ingrid Burman i stället bibehåller en politikermakt
som ska ordna, ge bidrag och styra och ställa i stället
för att ge möjligheter.
Det handlar om mer pengar, Ingrid Burman - det
handlar inte om mindre. Men det handlar om att få
makt över sin vardag. Jag tycker att det är en demo-
kratisk rättighet för alla, och därför tycker jag också
att det ingår i den generella välfärden. Tycker inte
Ingrid Burman också det?
Anf. 112 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Det finns en stor skillnad mellan Mo-
deraterna och Vänsterpartiet, bl.a. i synen på skatte-
politik. Vänsterpartiet hävdar fortfarande att skatte-
politik är ett fördelningsinstrument. Det gör att jag
och Cristina Husmark Pehrsson ska betala mer skatt
än de som har mindre inkomster. Vänsterpartiet har
också synen att vi ska se till att komplettera inkoms-
terna för dem som inte har så höga inkomster för att
uppnå just den valfrihet för alla som ett visst ekono-
miskt oberoende innebär. Vi vill ha valfrihet även för
de sämst ställda barnfamiljerna.
Den valfrihet som är resultatet av Cristina Hus-
mark Pehrssons skattepolitik är att Cristina Husmark
Pehrsson och jag skulle få väldigt mycket mer pengar
att röra oss med. Den deltidsarbetande ensamstående
mamman skulle däremot få oändligt mycket mindre
pengar att röra sig med. I den delen blir vi nog inte
eniga.
Jag tror att en av de viktigaste sakerna som vi kan
göra - jag har sagt det tidigare och jag tycker att det
tål att upprepas - är att se till att de ekonomiskt sämst
ställda barnfamiljerna får bättre ekonomi. Det sker
bäst genom de generella systemen. Det sker också
genom att vi har ett skattetryck som förmår att finan-
siera detta.
Anf. 113 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Adoption är ett löfte som staten ger
till ett barn. Det är ett löfte inte bara om ett bättre liv,
utan om bästa tänkbara förutsättningar för det berörda
barnet.
Denna utgångspunkt gör att adoptioner måste
hanteras med mycket stor ödmjukhet och försiktighet.
Det unika med en adoption är att staten faktiskt offi-
ciellt välsignar ett föräldraskap och slår fast att en
viss familjesituation är den allra bästa tänkbara för ett
visst barn. Det är ett mycket stort ansvar att avgöra ett
barns framtida livsöde.
Varje adoption börjar med en tragedi för barnet.
Gemensamt för alla adoptivbarn är ju att de tidigt
separeras från sina biologiska föräldrar, vilket un-
dantagslöst är ett trauma. Adoption - att byta land,
kultur, språk och omgivning - är en av de största och
mest svårförklarliga förändringar som ett litet barn
kan genomgå. Via barnhem, sjukhus, fosterföräldrar
och lokala myndigheter kommer barnen så småning-
om och i varierande åldrar till nya familjer i främ-
mande länder. Där väntar i de allra flesta fall väl
utvalda och starkt motiverade familjer på barnen.
Adoption är alltså i grunden något oerhört posi-
tivt. Men internationella adoptivbarn har en speciell
situation och speciella behov. Vi har ett ansvar i att
erkänna och söka kunskap om adoptivbarns speciella
behov för att på ett bra sätt kunna förstå, möta och
stödja barnen.
Under 1960- och 70-talen var synen på internatio-
nella adoptioner välvillig, men kanske också naiv. Få
problem diskuterades. De första föräldrageneratio-
nerna fick ganska oförberedda på adoptivbarnens
behov ta emot barnen. I dag kan man med en tillba-
kablick konstatera att de första internationella adop-
tionerna var något av ett socialt experiment, om än
med de bästa av sociala ambitioner.
Forskningen, diskussionen och medvetenheten om
adoptivbarnens speciella situation och behov har
kommit först i efterhand. Ett exempel är att många
barn som kom i början var sjuka i infektioner och
svaga av undernäring. Den svenska sjukvården inrik-
tades på att snabbt bota sjukdomar och snabbt få upp
vikten. Den goda ambitionen ledde till att barnen
först utsattes för undernäring och därefter för över-
gödning i snabb följd. Detta kunde i sin tur resultera i
att barn kom för tidigt i puberteten och att kropp-
slängdtillväxten därför stannade av för tidigt. I takt
med att kunskapen ökat har vi lärt oss att hantera
problem som detta och andra.
Adoptivbarn har genomgått ett antal separationer
redan innan de kommer till Sverige. Ibland har det
skett ansvarsfullt, genom att barnet överlämnats till
ett barnhem, ett sjukhus eller en fosterfamilj. Ibland
har barnet i stället kommit som hittebarn eller gatu-
barn och i vissa fall efter tvångsomhändertaganden
och andra tidiga trauman.
Barnet kan sedan ha bott på flera avdelningar och
på flera barnhem under kortare och längre perioder
innan det kommer till sin nya familj. Det har stor
betydelse för barnets utveckling eftersom det lilla
barnet varje gång det sökt knyta an till eller bygga en
nära relation till någon vuxen snabbt har separerats
från den vuxne. Barnet kanske inte ens har haft någon
vuxen att relatera till på flera år, eller helt har saknat
kroppskontakt. Det påverkar förmågan att bygga nära
relationer senare i livet liksom barnets trygg-
hetskänsla. Det förekommer att barn helt enkelt ger
upp försöken att knyta an till vuxna.
Barnets tidiga erfarenheter försvinner inte, utan
ligger kvar och kan göra sig påminda senare i livet.
Frågor om utseende, annorlundaskap, identitet och
biologiskt ursprung kommer att finnas där och måste
kunna hanteras både av barnet och av omgivningen.
Adoption är alltså inte bara en enstaka händelse i
barndomen, utan en process som pågår hela livet. Den
är olika intensiv i olika perioder, och den är förstås
olika för olika barn - men den finns där. Man kan
aldrig växa ifrån att man är adopterad, utan bara in i
det och göra det till en del av identiteten.
En del av de barn som kommer till oss känner till
vilka de biologiska föräldrarna är och vilken orsaken
var till att de lämnades bort. Då kan tankarna komma
att kretsa om hur livet skulle ha blivit om man hade
fått vara kvar hos den biologiska familjen. Men de
flesta barn känner inte till sitt ursprung och ägnar
många och långa funderingar åt vilka föräldrarna var,
varför man lämnades bort för adoption och om det
finns levande släktingar kvar. Det är alldeles natur-
ligt, och så är det också när relationerna till den
svenska familjen är bra.
Att vara adopterad är att vara utvald för en svensk
familj, men det är samtidigt att vara övergiven av sina
ursprungliga föräldrar. Varför övergavs man? Har
man egen skuld i det? Ursprunget är viktigt för det
egna identitetsbyggandet. Vem är jag? Var kommer
jag ifrån? Hur kommer jag att se ut? Vad vill jag?
Under tonårsperioden är den processen som starkast,
men den kan fortsätta hela livet. Och frågorna aktua-
liseras och accentueras särskilt under vissa perioder,
som t.ex. när man funderar över eller får egna barn.
Adoptivbarn har också många gånger att hantera ett
annorlunda utseende jämfört med majoriteten. Vi vet
att under tonårstiden kan alla former av avvikelser
vara känsliga, speciellt de som man inte har valt själv.
De ser inte ut som sina föräldrar eller kompisar fast
de vill vara och på många sätt känner sig lika.
Det förekommer att barn under perioder förnekar
det egna ursprunget. De känner sig som svenska men
blir behandlade som invandrare. Den yttre och den
inre identiteten kolliderar. För många kan resultatet
bli ett livslångt sökande, för andra en känsla av tom-
het och identitetslöshet. Samtidigt klarar andra av att
hantera situationen bra.
Men det går att slå fast att adoptivbarns identitets-
byggande är mer komplicerat än andra barns. De har
fler, svårare och annorlunda frågor och faktorer att
hantera, och den samlade livsuppgiften blir större.
Adoptivbarn kan både ha behov av och en skräck för
nära relationer. Det finns uppgifter om att utveckling-
en av den sexuella identiteten kan kompliceras. Det
har framförts olika förklaringar till det. En är att ad-
optivbarn inte sällan är födda som resultat av ett i
ursprungsländerna otillåtet och oaccepterat sexuellt
umgänge. En annan är att de kommer till svenska
familjer på grund av de nya föräldrarnas ofrivilliga
barnlöshet. Frågan är om det kan påverka utveckling-
en av den egna identiteten och sexualiteten.
Erfarenheterna från särskilda ungdomshem ger
indikationer på att det behövs mer forskning.
"Personalen på § 12-hem upplever att utlandsadopte-
rade barn oftare än andra omhändertagna barn visar
tecken på att de blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Det är också vanligare med promiskuitet och annan
sexuell problematik i den adopterade gruppen i jäm-
förelse med andra omhändertagna på särskilt ung-
domshem". Detta skriver Statens institutionsstyrelse.
Man fortsätter: "De utlandsadopterade barnen på
institutionerna uppvisar ofta ett gränslöst beteende
som leder till att de utsätter sig för risker och situatio-
ner som är direkt farliga, såsom våld och sexuellt
utnyttjande."
Att situationen för internationella adoptivbarn kan
vara svår att hantera visas av att de är överrepresente-
rade som patienter inom barn- och ungdomspsykiat-
rin. Enligt olika undersökningar är ungefär dubbelt så
många adoptivbarn patienter där som det borde vara.
En tredjedel av dessa barn hade så svåra problem att
de varit inlagda på klinik för att få hjälp.
Adoptivbarn är vidare överrepresenterade på § 12-
hemmen. Där finns det 2,6 gånger fler adoptivbarn än
det statistiskt sett borde göra. Det förefaller som att
särskilt tonårsperioden är svår för adopterade. I
dygnsvård för tonåringar är adoptivbarnen överrepre-
senterade. Där är de 2,4 gånger så många. Barn ad-
opterade av ensamstående är i än högre grad än andra
adopterade överrepresenterade i barnpsykiatrisk vård.
De är fyra gånger så många i barn- och ungdomspsy-
kiatrisk vård. Detta antyder att det kan finnas problem
som inte är tillräckligt kända.
Ensamma adoptivföräldrar har fått ta emot barn, i
alla fall tidigare, som har varit äldre än snittet och
som kan ha haft problem redan vid ankomsten. Det
kan vara en delförklaring. Men det kan också vara så
att det helt enkelt är svårare för en ensam person att
klara av att hantera ett internationellt adoptivbarns
speciella behov och förutsättningar. Om kraven är
stora på ett par som adopterar gemensamt är kraven
än mycket större på en ensam person.
De flesta adoptivbarn klarar av att med hjälp av
väl utvalda och särskilt stabila familjer hantera sin
situation. Men de adoptivbarn som inte klarar av
situationen riskerar att få mycket allvarliga problem.
Det är därför som adoptivbarn ändå blir så mycket
överrepresenterade i barn- och ungdomspsykiatrisk
vård. När situationen blir svår blir den ohanterligt
svår. När man faller faller man hela vägen.
Det man söker hjälp för är bl.a. aggressioner, re-
lationsproblem och sociala problem. Adoptivbarnen
kommer från en annan familjesituation än övriga barn
med problem. Deras familjer är stabilare och tämligen
socialt välanpassade. Övriga berörda barn kommer
ofta från socialt belastade familjer. Mycket tyder
därför på att adoptivbarnens överrepresentation inom
barn- och ungdomspsykiatrin skulle vara betydligt
större om adoptivfamiljerna inte var så väl utvalda.
Fru talman! Kunskapen om adoptioner och adop-
tivbarnens utveckling är ännu tämligen ofullständig.
Det behövs betydligt mer forskning om adoptivbarns
utveckling, om hur det har gått för de adoptivbarn
som hittills har kommit till Sverige. Det saknas helt
och hållet studier på viktiga delområden, som famil-
jebildning och utveckling av den sexuella identiteten.
Men det saknas inte indikationer på att forskningen
behövs.
Det har förekommit internationella adoptioner till
Sverige i större skala i ca 35 år. De första adoptivbar-
nen har hunnit bli vuxna. Vissa har bildat familj. Men
det saknas närmast helt longitudinella studier om hur
barnens liv och situation ser ut över tid. Den forsk-
ning som finns har mer karaktären av ögonblicksbil-
der vid en given ålder. Vi vet ännu inte hur familje-
situationen, familjebildning och föräldraskap funge-
rar.
Det som är särskilt unikt med rätten för ensamstå-
ende att adoptera är att det saknas förarbeten som
utreder eller problematiserar saken. Den enda motiv-
text som finns är något enstaka stycke i 80 år gamla
förarbeten till en mycket tidig adoptionslag, då inter-
nationella adoptioner över huvud taget inte förekom
och då man heller inte hade det barnperspektiv som vi
har i dag.
För mig leder det här fram till två slutsatser, fru
talman.
För det första finns det all anledning att följa upp
och undersöka hur det har gått för de adoptivbarn
som hittills har kommit till Sverige samt hur stödet
till adoptivföräldrar och adoptivbarn kan stärkas.
Forskningen och kunskapen måste öka. Det är en del
av det ansvar som svenska staten måste ta när man
fattar beslut om hur barns liv och framtid ska te sig.
För det andra finns det anledning att löpande se
över adoptionslagstiftningen för att tillse att den är
väl fungerande och väl anpassad till samhällets ut-
veckling.
Båda dessa synpunkter utvecklas i motion L406
och i den reservation som Cristina Husmark Pehrsson
tidigare talade om, nämligen reservation 29 i dagens
betänkande.
Anf. 114 KERSTIN-MARIA STA-
LIN (mp):
Fru talman! Ärade åhörare! Jag börjar med att
ställa mig bakom alla våra reservationer, så att jag
inte glömmer bort det. För tids vinning yrkar jag
bifall till reservation 10. Reservation 25 har kd yrkat
bifall till, så det behöver inte jag göra. Jag sällar mig
till den. Sedan vill jag sälla mig till reservation 36,
som egentligen bygger på Miljöpartiets yrkande. Jag
förstår inte riktigt varför de inte är hopskrivna.
Som gäst i socialutskottssammanhang - jag är ju
med i ett annat utskott - ska jag hålla mig till min
motion. Jag var väldigt glad när den här skrivelsen
skulle komma, och jag hade hoppats på mycket mera
konkreta förslag än vad det blev.
Studiedagar, manifestationer och jubileer med
anledning av barnkonventionen m.m. har hittills mest
varit av karaktären tomtebloss, snabbt uppflammande
och slocknande till kvällen.
Regeringen måste inte bara med jämna mellanrum
beskriva barnens situation och den bedrivna barnpo-
litiken utan även blicka framåt. Jag visste förra veck-
an att statsrådet och barnministern skulle vara i Norr-
köping i dag. Jag fick frågan om vad jag ville skicka
med henne, och jag sände med frågan om ett jämlikt
samhälle för barn och ungdomar. Det såg också ut
som om vi hade ungefär lika uppfattning om sådana
saker som fri tandvård, sjukvård, BVC, MVC, kom-
munala musikskolan, skolmåltider osv. Därför blev
jag besviken när jag hörde rapporter från Norrköping
om framhållande om att svensk familjepolitik främst
handlar om att mammor ska ut och arbeta heltid.
Det viktigaste i hela skrivelsen finns på s. 11: "i
alla beslut som rör barn skall barnkonventionens fyra
grundläggande principer beaktas." Det här är ingen-
ting nytt för Miljöpartiet. Vi har i många år motione-
rat om det här och påpekat den grundbulten i många
sammanhang. Vi har också motionerat om barnkon-
sekvensanalyser.
Det är bra att den nybildade uttalade samordnings-
funktionen ska uppmärksamma och samordna sådana
frågor om barn och ungdomar som berör flera depar-
tement och att det på sikt ska finnas ett tydligt barn-
perspektiv i beslutsprocessen. Men det är just det här
"på sikt" och att det står att man "strävar efter" och
att man ska följa processen osv. som jag tycker är lite
tråkigt. Vi har alltså ställt krav på att en barnbilaga
ska följa budgeten. Margareta Israelsson sade att det
stod "krav" i skrivelsen, men det gör det inte, utan det
står just att det ska ske på sikt.
Välfärdsbokslutet visar på de stora nedskärningar
som har skett på 90-talet och att återuppbyggnaden
inte pågår i den omfattning som man önskar. Nu har
det lovats mera pengar, men en hel del av dessa
kommer inte landstingen och kommunerna till del -
tyvärr. Det sker fortfarande nedskärningar på många
håll.
I skrivelsen används, som jag sade nyss, uttryck
som "på sikt", "ska erbjudas resurser",
"åtgärdsprogram ska upprättas", "bör erbjudas", "bör
initieras" osv. Jag tycker inte att det förpliktar. Då är
det bättre att barns och ungdomars situation endast
beskrivs utifrån dagens läge och att syftningar på
förbättringar endast skrivs om man har konkreta för-
slag.
I skrivelsen tas upp hur föräldrar ska kunna kom-
binera ett krävande förvärvsarbete med föräldraskap
och att det ur barnets perspektiv är ett rimligt krav att
föräldrar har tid och ork för barnen. Då vill jag passa
på att nämna vårt krav om att sänka normalarbetsti-
den. Det är inte bara de riktigt små barnen som har
rätt att kräva tid av de vuxna. Den rätten har även alla
ungdomar.
Mobbning i skolan har fått ett eget litet avsnitt.
Stor variation finns beträffande skolors handlingspro-
gram och kunskaper. Miljöpartiet anser att ansvaret
för att minska mobbning helt vilar på de vuxna. Man
skriver att det är skolans ansvar att utveckla barnens
förmåga att hantera förändringar, att ge och ta åsikter
i öppna diskussioner och att kunna leva sig in i andra
människors situation och känslor. Men då krävs det
en lite annan skola med mindre klasser och mycket
mer vuxentid för varje elev. Det som beskrivs är
snarare ett idealtillstånd för skolan och vad som vore
den rätta vägen under de allra bästa omständigheter.
Att få en skola som fungerar på det sätt som sagts
kräver väldigt mycket av både engagemang och re-
surser.
Beskrivningen av kultur i skola och förskola är
också en idealbild. Jag poängterar detta därför att jag
tycker att det är synd, om man nu ska använda den
här skriften till något slags utbildning, att det ibland
ser bättre ut än vad det är. Det har tyvärr varit så att
man i bistra tider i första hand skurit ned på kul-
tursatsningar. Bl.a. har den kommunala musikskolan
fått stryka på foten.
Ett avsnitt i skrivelsen heter Barns och ungdomars
fysiska och psykiska hälsa. Naturligtvis ska vi vara
tacksamma och glada för att sjukdomar som t.ex.
difteri, polio och tbc är så gott som försvunna i Sveri-
ge. Men för det får vi inte slå oss för bröstet och
minska på förebyggande insatser. Det är bra att man i
skrivelsen har poängterat att en kraftsamling krävs
beträffande t.ex. psykisk hälsa samt allergi och annan
överkänslighet.
Jag vill i det här sammanhanget poängtera att
forskningen kring hur man behandlar ungdomar som
är sjuka är mycket eftersatt. Det finns pediatrik, men
vi har endast en docentur i ungdomsmedicin i Sveri-
ge. Precis som när det gäller alla andra grupper är det
viktigt att det blir rätt i mötet mellan t.ex. en ung
astmatiker eller diabetiker och doktorn.
Jag ska särskilt uppehålla mig lite vid barn till ut-
satta grupper. De är dubbelt utsatta. Ett förfärande
stort antal barn blir inte sedda och får aldrig andra
vuxnas hjälp att förstå och bearbeta sin situation. Det
gäller t.ex. barn till missbrukare, psykiskt sjuka,
misshandlare och misshandlade, kriminella och men-
talt handikappade. Det gäller också barn till traumati-
serade flyktingar, eventuellt med egna krigsupplevel-
ser, och barn med andra egenupplevda trauman såsom
misshandel och sexuella övergrepp. Deras utsatthet är
mångfasetterad. På grund av skam och skuld försöker
föräldrar ofta dölja sin belägenhet, och barnens situa-
tion blir osynliggjord. Vi vet att de här barnen löper
betydligt större risk än andra att själva fara illa senare
i livet. Det gäller psykiskt illamående, missbruk,
suicidförsök, kriminalitet eller att själva bli förövare
och misshandla. Med adekvata insatser är deras odds
till en god utveckling betydligt bättre. Varje räddat
barn ger förutom vinster i mänskliga värden även
samhällsekonomiska vinster av stora mått.
Att argumentera för förebyggande vård har alltid
varit svårt och stött på motstånd. Den ekonomiska
vinsten av den tidiga insatsen syns alldeles för sent
för att passa in i traditionell kortsiktig penningeko-
nomi. På ett förebyggande område har emellertid
Sverige varit överlägset i världen: barntandvården.
Vinsten har dessutom varit lätt att se och lätt att mäta.
Ibland smyger det sig in i spardebatten att här skulle
man kunna spara lite pengar genom att ta ut avgifter
på barntandvården. Detta får aldrig ske!
I skrivelsen finns en bra text om barnavårdscent-
ralerna, också ett svenskt flaggskepp. Nästan 100 %
av småbarnen kommer till BVC. Här har man redan
gjort besparingar. Föräldrautbildning börjar bli mer
sällsynt, och specialistläkarna i barnmedicin är myck-
et få. Hur detta kan åtgärdas saknas det text om i
skrivelsen. Det fanns i utredningen Det gäller livet.
Den sammanfattande skrivningen om droger bör-
jar så här: Alkoholproblemen bland barn och ungdo-
mar i Sverige är begränsade. Tecken till ökning av
konsumtionen finns dock. Det är mycket försiktigt
skrivet. Detta är ett mycket allvarligt problem som
ökar och kryper längre ned i åldrarna. Vi måste ta det
på mycket stort allvar.
I skrivelsen upprepas att det för barn och ungdo-
mar med funktionshinder är viktigt med tidiga åtgär-
der. I otaliga rapporter har detta faktum bekräftats.
Därmed vet vi det. Vi behöver inte fler utredningar
om det.
Under rubriken Barnpsykiatrikommittén finns ett
litet avsnitt som handlar om hälsofrämjande insatser
för nyanlända barn och ungdomar. Man tar även upp
behovet av hjälpmedel och habilitering för funktions-
hindrade barn. Problemet är stort, och det är mycket
bråttom. Men det saknas ett större resonemang om
hälsan hos barn med invandrarbakgrund.
Stycket Asylsökande barn börjar helt sonika med
en osanning. Ett målmedvetet arbete har bedrivits för
att utveckla barnperspektivet i asyl- och mottagande-
processerna, står det. Det är ett påstående som känns
lite främmande när vi vet att asylsökande barn haft
sämre rättigheter beträffande t.ex. skolgång, förskola
och rätten att bli hörd. Nu finns det många krafter
som jobbar för det här, och det är verkligen något
som det är bråttom med.
Avslutningsvis vill jag säga att Miljöpartiet efter-
lyser en större helhetsbeskrivning. I barnens värld är
allt sammansatt och länkat i vartannat. Mycket av
detta kan också ses som ett förebyggande arbete vad
det gäller att förhindra ungdomsbrottslighet, rökning
och bruk av droger samt vad det gäller det allmänna
hälsoläget. I samhället börjar det redan med MVC
och BVC. Förmågan att hantera konflikter i exempel-
vis skolan, relationer till föräldrar, kamrater och sam-
hället i stort - allt är länkat till vartannat och måste
betraktas i ett helhetsperspektiv.
Det var meningen att den här skriften skulle an-
vändas till ett utbildningsunderlag för departementen.
I det avseendet är den bra, om man beaktar att det då
och då förekommer skönmålningar och fattas kon-
kreta förslag. Jag föreslår att om man nu ska ha denna
skrivelse som utbildningsskrift ska man även ta med
skriften Det gäller livet från Barnpsykiatriutredning-
en.
Jag tackar så mycket och ber så hemskt mycket
om ursäkt för att jag talat över tiden.
Anf. 115 MONICA GREEN (s):
Fru talman! Barnskrivelsen är både viktig och bra
utformad. Det är bra med ett barnpolitikområde som
kan sätta fokus på att barnen alltid ska komma främst.
Även betänkandet är bra. Visserligen avslår utskottet
i betänkandet mina två motioner - om våld som drab-
bar barn och unga samt om barnsituationen i Sverige
- men jag känner tillfredsställelse över de svar på
motionerna som utskottet gett mig och över att arbetet
ska fortsätta på de här områdena.
Jag tänkte ta tillfället i akt och prata om vikten av
förebyggande arbete, så att barn och ungdomar inte
kommer på glid i samhället, förebyggande för att barn
och ungdomar ska känna trygghet och att våldet inte
ska öka i samhället.
Det finns naturligtvis många sätt att jobba före-
byggande. Man kan stötta föräldrar, ha bra kvalitet i
barnomsorgen, i skolan och på fritidshemmen, men
också satsa på föreningslivet. Föreningslivet ger barn
och unga möjlighet att växa och utvecklas inom id-
rott, kultur, friluftsliv, dans, teater, musik, demokrati,
m.m.
Hela Folkrörelse- och Förenings-Sverige måste
även fortsättningsvis ges förutsättningar att verka.
Flertalet organisationer kommer att drivas vidare trots
knappa resurser, tack vare alla ideella insatser. Men
vissa ekonomiska förutsättningar behövs ändå för att
kunna utveckla verksamheten. Inte minst på lokalsi-
dan har vi sett rejäla försämringar, både vad gäller
tillgången på lokaler och på det ekonomiska stödet
för att kunna hyra lokaler.
Det måste finnas många olika mötesplatser där
olika åldrar, kulturer, språk och kön kan mötas. Detta
är en av de mest grundläggande förutsättningarna för
demokratibygget, att människor möts. Varför inte en
nysatsning på föreningslivet?
Sverige är bäst och ska bli bättre på barns uppväxt
i förhållande till resten av världen. Då finns det all
anledning att även göra en satsning på barns fritid,
där mycket av demokratiskt lärande sker och normer
bildas.
Nu skapas det tjänster i skolan, vilket är oerhört
bra. Men det borde också i framtiden finnas möjlig-
heter att skapa jobb inom föreningslivet, där man
skulle kunna jobba med barns och ungdomars upp-
växt utanför skolan. Det skulle vara ett lyft för hela
Folkrörelse-Sverige, ett sätt att jobba förebyggande
för att slippa ungdomar på glid, skadegörelse och
segregation.
När det gäller föreningslivet i skolan tar läropla-
nen klart fasta på skolans viktiga roll i demokra-
tiskolningen. Därför behöver den generellt bli mycket
mer öppen för att jobba med nya metoder och få in
demokratiarbetet på ett naturligt sätt. Trots höga am-
bitioner finns det alldeles för mycket som pekar på att
graden av inflytande inte är så stor som den borde
vara för våra barn och ungdomar på deras arbetsplats.
Det ideella föreningslivet, där större delen av Sve-
riges barn och unga återfinns, har givetvis också en
viktig roll i detta. Åtskilliga kan vittna om att det är
genom engagemang i föreningslivet som man kan
lära något om demokrati i praktisk mening. Det finns
vuxna som litar på att även unga personer kan tillföra
något. Släpp in föreningslivet i skolan!
Barn- och ungdomsorganisationer kan tillföra
oerhört mycket i demokratidiskussioner i skolan, inte
enbart de politiska ungdomsförbunden. När det är
dags att diskutera miljöfrågor kan man bjuda in mil-
jöorganisationerna. När det är dags att diskutera his-
toria kan man bjuda in hembygdsföreningen. När man
ska diskutera barnkonventionen kan man bjuda in
Unga Örnar. Listan kan göras lång. Hela Sveriges
föreningsliv visar på bredden i demokratin och skulle
kunna vitalisera skolans arbetssätt genom att släppa
in och visa på alternativen. Kanske t.o.m. en och
annan vuxen kan lära sig något av detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
10 § Biodling
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU6
Biodling.
Anf. 116 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Utan bin blir det ett stort hål i krets-
loppet. Det var rubriken på den motion som finns till
behandling i detta betänkande.
Biodling kan sägas vara en bisak, men den är
mycket värdefull, inte bara för den goda honungens
skull, utan främst för att växter ska sätta frukt. Natu-
ren måste ha sin gång. Värdet av pollineringseffekten
är enligt experter 10-20 gånger honungsvärdet.
Huvudproduktionen när det gäller biodlingen är
pollinationen. Honungen får bli en biprodukt.
Biodling är en segdragen fråga. Jag känner att pri-
oriteringen inte har varit särskilt hög i utskottets ar-
bete.
Det finns EU-stöd. Det har använts till att främja
produktion och saluföring av honung. Det sistnämn-
da, saluföringen, sköter sig själv, för svensk honung
är en bristvara.
I Centerpartiets motion lyfter vi fram åderlåtning-
en inom svensk biodling. Den är nu så stor att farhå-
gorna ökar för att tillgången på bigårdar och bisam-
hällen inte räcker till för att klara det pollineringsbe-
hov som vi har här i Sverige.
Enligt Jordbruksverkets bedömning är det inte så
drastiskt. Det finns ca 110 000 bisamhällen. Men
enligt bitillsynsrapportens uppgifter, från samma
verk, har det skett en minskning med 48 % till 70 000
bisamhällen. Då kan man fråga sig vilken uppgift det
är som gäller. Är det 110 000, som det också står i
betänkandet, eller är det 70 000?
Det största hotet mot biodlingen är varro-
akvalstret, som har slagit ut en stor del av binäringen.
Men om man läser betänkandet ser man att det inte är
något hot. Då undrar jag: Hur bekämpar man detta
kvalster? Med tanke på den starka spridning som har
skett i södra Sverige, som jag kommer från, undrar
jag: Vad är det för metoder man kan använda, efter-
som det inte är ett så stort hot?
Bitillsyningspersonal ska ge innehavare av bisam-
hällen föreläggande om bekämpning av kvalster. Det
ska dessutom ske en efterkontroll. Enligt uppgifter
fungerar inte tillsynsdelen inom vissa regioner. Jag
kan nämna mitt eget distrikt, gamla Kristianstad län,
där t.ex. 40 % av tjänsterna för bitillsyningspersonal
är vakanta.
Det är bra att det understryks i betänkandet att
man i forskningspropositionen har lyft fram att kun-
skapsbristerna är stora inom biodling och pollination
och att det behövs en kunskapsutbyggnad. Det är
också ett av skälen till den motion som vi har skrivit
från Centerpartiet.
Men det gäller att handla. Det finns nu fyra bis-
jukdomskonsulenter. Men det som egentligen behövs
är att det anställs en avelskonsulent. Avelsarbetet är
grunden för den fortsatta verksamheten. Det första
steget för att ge näringen stöd inom detta område är
att anställa en avelskonsulent.
Nu står det i betänkandet att vi ska avvakta till
dess en ny utredning blir klar i december 2000. Det
står på s. 5. Jag kan inte förstå att utredningen, om
den skulle vara klar i december 2000, inte har tagits
med i arbetet med betänkandet i dag. Den måste vara
en viktig bit innan man går vidare. Jag förstår inte
riktigt hur utskottet har hanterat ärendet.
Vad är det man väntar på? Vi vill ha denna viktiga
del i kretsloppet, dvs. möjligheten att pollinera växter.
Vi vill också ha en biodling över hela vårt land som
främjar växtodlingen. Vi vill hålla kvar en kunskap
om och utveckling av biodlingen. Då behövs det
handling nu, med avelsarbete, med forskning och en
bitillsynsverksamhet som fungerar. Till detta vill jag
lägga en framtidstro för biodling. Det är på grund av
bristen på detta som man har lagt av.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets re-
servation i detta betänkande.
Anf. 117 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Det skulle kanske inte vara fel att på-
stå att mitt riksdagsarbete är en bisyssla, för nu ska
jag prata om biodling. Frågan vi nu diskuterar är en
bifråga, men en mycket viktig fråga. Utskottet har
också med både intresse och noggrannhet behandlat
de elva motionsyrkandena från allmänna motionsti-
den. Utskottet har också vid sammanträdet den 9
november tillkallat representanter från både Jord-
bruksverket och Sveriges Biodlares Riksförbund och
lyssnat på deras synpunkter på problemen. Det var
alldeles felaktigt när Gunnel Wallin nu påstod att
utskottet inte har gett biodlingen någon hög prioritet.
Samtliga partier är rörande överens om att binä-
ringen har en stor betydelse i vår miljö. Värdet av den
honung som produceras är ca 100 miljoner, men i
olika undersökningar har värdet av pollineringen,
som jag tycker är det viktiga, beräknats till 10-20
gånger honungsvärdet. Detta blir 1-2 miljarder kro-
nor.
Jag kan också nämna att i några totalinventeringar
som har gjorts har det visat sig att stora arealer helt
saknar bin. Det innebär att i de områdena är polline-
ringen mycket låg, vilket bl.a. kan få konsekvenser
för den biologiska mångfalden - precis som Gunnel
Wallin var inne på.
Behovet av bin är stort i vårt land. Bl.a. behöver
vi öka antalet bisamhällen för att täcka behovet av
honung, men behovet av pollinering är ännu större.
Jag kan nämna några siffror: För raps visar veten-
skapliga undersökningar att det går åt fyra bisamhäl-
len per hektar för att få en fullgod pollinering. Mång-
åriga försök i både Danmark och Finland visar att
man kan uppnå skördeökningar på 10-15 % vid full-
god pollinering. Ett tjugotal växtarter har dött ut i
Sverige under 1900-talet och ännu fler har blivit säll-
synta. Vi vidgar fredningsåtgärder och fridlysningar
för att bevara utrotningshotade växter. Bina kan i det
viktiga miljöarbetet ha en betydelsefull roll som räd-
dare om bina används i viktiga miljövårdsprojekt.
Därutöver medverkar bina i både större och mindre
utsträckning genom sina blombesök till att höja pro-
duktionen av bär och frukter. Detta bidrar i sin tur till
att främja djurlivet i vår natur.
Om bina har en så stor betydelse för vår miljö,
och vi är politiskt överens om detta, vad är då pro-
blemet? Det som oroar mig är nedgången av odlare
och bisamhällen. För 15 år sedan fanns det ca
180 000 bisamhällen, som i dag har minskat till
110 000 - med andra ord en 40-procentig minskning.
Gunnel Wallin frågade efter vilka siffror som var
riktiga. Jag har ställt frågan till Jordbruksverket. Det
svar vi fick var att 110 000 är den riktiga siffran.
70 000 innebar, om jag förstod rätt, att alla medlem-
marna inte var med i den beräkningen. Den genom-
snittliga åldern på biodlarna är 60 år.
Den andra oroande frågan är varroakvalstret. Det
är ett millimeterstort spindelliknande kvalster som
biter sig fast på biet och suger ut blodvätska. Det tar
3-4 år från angrepp till en undergång av ett samhälle.
Det har ställts krav på utrotning i form av att bi-
samhällen som drabbas ska brännas. Kvalstret finns i
dag i hela Europa. I likhet med Jordbruksverket och
Sveriges Biodlares Riksförbund tror jag inte att det är
rätt metod att bränna och förinta bisamhällen.
Kvalstret finns ju även på vildbin och kommer därför
att finnas kvar även om vi skulle gå så drastiskt fram
att vi utrotar alla bisamhällen. Det räcker om något
kvalster finns kvar för att det ska kunna fortplanta sig
och bli kvar i evighet.
Erfarenheten visar att med god rådgivning kan
skadeverkningarna av kvalstret begränsas eftersom
det finns en rad effektiva metoder, bl.a. med kemisk
bekämpning. Det finns omfattande förluster av bi-
samhällen, speciellt där parasiten nyetableras, på
grund av felaktiga motåtgärder och bristande kun-
skap.
Fru talman! Min slutsats är att biproduktionen i
vårt land är mycket viktig för vår miljö. Binas arbete
med pollinering är ett mycket viktigt arbete med
växterna i naturen. Det är oroande att produktionen
minskar i vårt land. Antalet biodlare och bisamhällen
minskar. Kraven som framförs i motioner, bl.a. i
Marianne Jönssons motion, att regeringen tillsam-
mans med näringen ska sätta i gång med opinions-
bildning för att skapa intresse och ökade möjligheter
att rekrytera nya biodlare är naturligtvis ett rimligt
krav. Orsaken till att majoriteten föreslår avslag på
samtliga elva motionsyrkanden är att regeringen har
gett Jordbruksverket i uppdrag att utreda och redovisa
förutsättningarna för biodlingen i Sverige. Detta ar-
bete kommer att redovisas i mitten av februari. Den
13 februari kommer det att föredras för generaldi-
rektören på Jordbruksverket. Därför anser utskotts-
majoriteten att det är lämpligt att avvakta resultatet av
denna utredning innan andra beslut fattas.
Fru talman! Jag kan garantera att vi kommer att
med stort intresse följa frågan och utvecklingen av
svensk binäring.
Anf. 118 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det här är ett ärende som behandlas i
dag, och i betänkandet står det att Jordbruksverket
skulle avge en rapport i december 2000. Det är kons-
tigt att den rapporten inte finns med i underlaget. Jag
har noga tagit del av utfrågningen. Jag har också
förhört mig i dag om att den kommer i mitten av
februari. Jag tyckte att det var konstigt, och jag trodde
att det var ett skrivfel.
Jag är glad att vi är överens om att det är en viktig
fråga och en viktig näring på de sätt som har beskri-
vits.
Sedan är det frågan om att få nya personer att
starta biodling. Om man ska kunna starta biodling
måste det finnas ett starkt avelsarbete. Där finns fort-
farande stora brister.
Anf. 119 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Det pågår ett avelsarbete i dag. Det är
ett bidrag till det avelsarbetet som Sveriges Biodlares
Riksförbund bedriver, bl.a. med lantbiet. Av den
summa som riksförbundet får går 160 000 kr till just
avelsverksamheten. Visst förekommer det avelsverk-
samhet.
Gunnel Wallin tyckte att det var konstigt att det i
utskottsbetänkandet inte stod mer om Jordbruksver-
kets utredning. När vi skrev utskottsbetänkandet och
justerade det var det den tidpunkten som gällde då.
Att Jordbruksverket sedan har blivit fördröjt och har
senarelagt tidpunkten till den 15 februari är ingenting
som utskottet kan rå för.
Anf. 120 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det är ytterligare en sak som jag
skulle vilja ta upp, och det är hur man ska bekämpa
varroakvalstret. Kaj Larsson säger att det ska vara en
god rådgivning. Men när det finns brister i bitillsy-
ningsmännens verksamhet måste man ju börja där för
att verksamhet ska kunna bedrivas. Det här måste
man också ta tag i.
När det gäller kemisk bekämpning vet vi alla vil-
ken diskussion som förs i samhället i dag i livsme-
delsdebatten. Man får vara lite försiktig, för honung-
en är en biprodukt som är viktig och som det är stor
efterfrågan på. Om man använder kemiska bekämp-
ningsmedel finns det en viss risk för att det kommer
in i livsmedlet.
Anf. 121 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Det är kanske riktigt att den risken
finns. Jag kan inte svara på om det är någon risk.
Saken ligger till så, Gunnel Wallin, att det enda
sättet att hålla tillbaka kvalstret och kunna ha en bi-
produktion är bekämpning, enligt min åsikt, Jord-
bruksverkets åsikt och Sveriges Biodlares Riksför-
bunds åsikt. Då är det bl.a. kemisk bekämpning, där
man sätter in kemiska skivor i bisamhällena så att
kvalstret faller ned. Jag har själv sett hur det fungerar
och hur det millimeterstora kvalstret ligger där på
botten.
Enligt biodlarna och de experter jag har pratat
med är detta inget större problem, och man tror inte
på metoden att bränna samhällena och på så vis utrota
kvalstret i bina.
Anf. 122 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I det betänkande från miljö- och jord-
bruksutskottet som vi nu debatterar i kammaren be-
handlas ett antal motioner som tar upp frågor kring
den svenska biodlingsnäringens aktuella situation och
utvecklingsmöjligheter. Frågorna kring biodlingen
har från och till under de senaste tio åren aktualise-
rats, främst beroende på den negativa trend näringen
haft under denna tid. Det är i stort sett fråga om en
halvering av antalet samhällen på många håll.
Den främsta orsaken till den negativa utveckling-
en ligger av allt att döma i varroakvalstrets angrepp i
våra svenska bigårdar. Inte minst de många biodlare
som har haft ett mindre antal bisamhällen har tröttnat
på motgångarna och lagt av, och rekryteringen av nya
odlare, inte minst yngre, har hämmats på grund av
nämnda problem.
Detta är mycket olyckligt, enär alla borde veta hur
viktig biodlingen är för pollineringen av frö-, frukt-
och bärodlingar samt för övrigt i vår natur och den
biologiska mångfalden. Vikten av en högkvalitativ
svensk honungsproduktion är stor, och det vore högst
olyckligt om näringen inte lyckades återvinna den
framtidstro som är nödvändig för att nya satsningar
ska kunna komma till stånd.
När jag ser tillbaka på den hantering av frågorna,
interpellationerna, motionerna och alla debatterna
som varit under de senaste tio åren - jag har deltagit i
samtliga - och ser på det resultat som vi som drivit
frågorna under alla dessa år har uppnått blir jag lätt
deprimerad. Frågan har inte tagits på allvar. Näringen
har varit splittrad. Stora brister i tillämpningen av
bisjukdomslagen kan konstateras och även brister vad
gäller fullföljandet av bitillsynen.
Jag måste tyvärr konstatera, fru talman, att rege-
ringars och riksdagars hantering av frågan hittills
saknat det sting som hade behövts för att reda upp
problemen.
Under hösten 2000 har emellertid en glädjande
uppryckning kommit till stånd. Utskottet har anordnat
en utfrågning med representanter för Statens jord-
bruksverk och Sveriges Biodlares Riksförbund.
Jordbruksverkets arbetsgrupp som slitit med frå-
gan, har aviserat, visserligen med försening men
ändå, att en föredragning av arbetsgruppens förslag
ska ske inför verksledningen den 13 februari. Jag ser
med visst hopp och spänning på vad som komma
skall.
I betänkandet framhålls att utskottet i huvudsak
delar motionärernas bedömning angående biodlingens
betydelse för växtodlingen och i många andra avse-
enden. Vidare skrivs det att enligt utskottets mening
finns det också många synpunkter och förslag från
biodlarnas sida som förtjänar att övervägas i det fort-
satta arbetet. Då utskottet sedan uttalar att något slut-
giltigt ställningstagande inte kan göras i fråga om
biodlingens situation och möjligheter innan resultatet
i Jordbruksverkets utredning presenteras är jag benä-
gen att hålla med.
Av dessa anledningar har vi moderater inte reser-
verat oss utan avvaktar utredningen och i den före-
slagna åtgärder.
Vi delar också de synpunkter som Eskil Erlands-
son framför i reservationen men konstaterar att ut-
skottets skrivning i betänkandet väl, i dagens läge,
täcker in även dessa frågeställningar, varför jag yrkar
bifall till utskottets hemställan. Vi förutsätter att vad
utskottet framfört i betänkandet också ska leda till
verkningsfulla åtgärder just i syfte att rädda och ut-
veckla den svenska biodlingsnäringen. Självklart
kommer vi framöver att nogsamt följa utvecklingen,
och är det så att positiva förändringar uteblir, ja då,
fru talman, kommer vi tillbaka i ärendet.
Anf. 123 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ing-
var Eriksson. Jag har tagit del av den historieskriv-
ning som finns och ärendets gång här i riksdagsarbe-
tet. Jag tycker att det har tagit väldigt lång tid, som
Ingvar Eriksson sade, för denna viktiga fråga.
Min fråga är: Tycker Ingvar Eriksson att metoden
att använda bekämpningsmedel för att komma till
rätta med kvalstret är en bra metod, med tanke på att
det ska vara många små odlare som är spridda över
hela vårt land? Är det en vettig metod att bekämpa
detta kvalster, med tanke på miljöperspektivet?
Anf. 124 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Så som ärendet har behandlats och
genom de missgrepp som har gjorts i ett tidigare
skede har man inte haft något annat att tillgripa än
kemisk bekämpning. Det finns vissa begränsningar i
användandet, och det finns klara regler för användan-
det. Jag har också sett just detta att man ska tvingas
använda kemiska medel som negativt, men just på
grund av att man inte har stämt i bäcken får man nu
stämma i ån. Det är betydligt jobbigare, och då har
man tvingats använda detta.
Däremot anser även jag att de initiativ och de idé-
er kring alternativa bekämpningsmetoder som har
presenterats också för utskottet vid något tillfälle
borde vidareutvecklas och prövas på olika sätt. Man
har gjort det, men jag anser att den prövningen har
varit mindre lyckad. Man har inte heller tagit det på
riktigt allvar. De som har sysslat med detta på hög
nivå har gett upp. Redan något år efter det att vi hade
fått angrepp i Skåne säger man att man inte klarar av
det. Man gav upp, och det är första gången som man i
Sverige gett upp i bekämpandet av en smittsam djur-
sjukdom, fru talman. Nu talas det visserligen inte om
att bin är djur, för de behandlas ju i helt andra sam-
manhang. Det är första gången, och jag anser att det
är olyckligt.
I väntan på andra metoder som man tror kan bli
användbara måste vi acceptera detta, annars står vi
inför en ännu större katastrof för binäringen.
Anf. 125 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Denna punkt på dagordningen är ing-
en bifråga vilken som helst. Både biet, biodlaren och
hela binäringen utgör mycket viktiga och nödvändiga
inslag i det svenska nationalhushållet. Det är natur-
ligtvis omöjligt att beräkna de fullständiga värdena,
totalt sett, som kan tillskrivas bina och binäringen.
Bl.a. värdet av polineringsprocessen skulle kunna
belysas på ett mer omfattande sätt. Tyvärr är forsk-
ningen på området inte vad den borde vara.
Våra bin och biodlingen bidrar i allra högsta grad
med viktiga insatser via den biologiska processen i
naturen, och är därmed också en garant för den biolo-
giska mångfalden. Bara inom jordbruket uppskattas
att biodlingen inom vissa områden kan ge en polline-
ringseffekt som motsvarar 10-20 % skördeökning.
Här finns utvecklingsmöjligheter.
I relation till åkerarealen finns i dag i genomsnitt
bara ett bisamhälle på 36 hektar. Vi har nyss hört att
fyra bisamhällen per hektar är ett bra värde när det
gäller raps. Spridningen av den yrkesmässiga biod-
lingen ut över landet är dessutom så ojämnt fördelad
att mer än 60 % av alla bisamhällen finns i Götaland.
Utan yrkesmässig biodling skulle problem uppstå
framför allt för den svenska fruktodlingen, och i viss
mån även för jordbruket. Biodlingen skulle på ett
tydligare och bättre sätt kunna nyttjas som komple-
ment till jordbruksnäringen - inte minst som en kraft
för lokal utveckling i kombination med andra in-
komstmöjligheter på landsbygden.
Ett bisamhälle ger ca 30 kg honung om året. Da-
gens produktion av honung i Sverige täcker ungefär
hälften av det inhemska behovet och efterfrågan.
Avsättningsmöjligheterna för svensk honung är på
alla sätt mycket goda. Varför ska vi behöva importera
så mycket honung när goda förutsättningar egentligen
finns för ökad inhemsk produktion?
I detta perspektiv borde binäringen kraftigt stödjas
och ges förutsättningar för återuppbyggnad och ut-
veckling. Sedan 80-talet har verksamheten gått ned
kraftigt, som vi har hört, men en viss återhämtning är
ändå på gång, säger man från biodlarföreningen.
Antalet biodlare uppgår i dag till ca 14 000, har vi
också hört, och de hanterar ungefär 110 000 bisam-
hällen. Här finns alltså utrymme för många fler.
Jag vill ändå hålla med Ingvar Eriksson, som sä-
ger att det har saknats sting i denna fråga under åren.
Det är alltså dags för sting just nu.
De hinder som finns för en positiv utveckling
måste snabbt undanröjas. Från kristdemokraternas
sida förutsätter vi att den utredning inom Jordbruks-
verket som på regeringens uppdrag arbetar med biod-
lingens problem bl.a. när det gäller hanteringen av
aktuella bisjukdomar snarast redovisar åtgärder som
kan bidra till en positiv utveckling av näringen.
Fru talman! Vi delar i princip från kristdemokra-
ternas sida Eskil Erlandssons synpunkter i reservatio-
nen, men med tanke på den utredning som pågår och
som kommer att lägga fram sina förslag och tankar i
februari månad har vi i stället i ett särskilt yttrande
tillsammans med moderaterna redovisat våra ställ-
ningstaganden.
Anf. 126 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja fråga jordbruksut-
skottets ordförande samma sak som jag frågade Ing-
var Eriksson. Det gäller metoden för att bekämpa
varroakvalstret. Ska det ske med kemiska medel? Jag
tänker på miljöperspektivet.
Vill man ha många småodlare kommer gift att
spridas på ett jättestort område. Det är hanteringen av
detta som jag tycker skulle vara oroväckande. Jag
undrar hur jordbruksutskottets ordförande ser på det.
Anf. 127 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Naturligtvis är det en dålig metod att
sprida kemiska bekämpningsmedel ut över våra mar-
ker i landet. Självklart är det så. Möjligen är det en
orsak till att det har varit lite senfärdighet vad gäller
de åtgärder som man rimligen borde ha vidtagit tidi-
gare och som faktiskt har diskuterats under ett antal
år.
Den utredning som finns kommer snart med sina
tankar och idéer. Vi får förutsätta att man även där
ytterligare kan belysa vilka möjligheter vi har att
bekämpa de sjukdomar som självklart måste bekäm-
pas och som har diskuterats i utskottet i den utfråg-
ning vi har haft. Jag hoppas att utredningen ändå
kommer med någonting i februari.
Anf. 128 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja göra ett påpekande till
detta. Man sprider gift för att bekämpa kvalster. Bina
flyger omkring. Jag tänker på livsmedelstillsatser,
t.ex. Jag ber er att ta med er det i ert fortsatta arbete,
så att vi kan lita på kvaliteten på svensk honung även
i fortsättningen.
Anf. 129 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Jag kan garantera att jag är lika enga-
gerad i den frågan. Jag är övertygad om att vi fram-
över, när vi får diskutera frågan vidare efter att ha sett
utredningen, tillsammans ska kunna ta tag i frågan
och arbeta vidare med den. Självklart ska vi kunna
känna en trygghet när det gäller att man inte sprider
kemiska produkter och gift i naturen.
Anf. 130 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Biet är sannolikt det ekonomiskt vik-
tigaste husdjuret - inte i första hand som honungs-
producent, även om den rollen är omistlig, utan ge-
nom den pollination som biet svarar för.
Eftersom lagstiftningen - nu menar jag djur-
skyddslag och epizootilag - omfattar ryggradsdjur är
en diskussion om huruvida biet ska betraktas som
djur och husdjur inte särskilt meningsfull i nuläget.
Men jag är förvånad, fru talman, över att det jag me-
nar är den stora politiska frågan egentligen inte har
berörts. Då menar jag hotet mot samspelet mellan
blommor och bin i naturen.
Forskning vid de två universiteten i Uppsala visar
bl.a. detta: Eftersom blomrikedomen minskar, mins-
kar också överlevnadsmöjligheterna för flera vilda
biarter. Gödsling leder till att blomsterrik mark om-
vandlas till gräsmark. Växtgifter slår ofta hårt mot
blomväxter.
För att vi ska nå upp till miljömålen måste vildbi-
na som ekologisk nyckelgrupp förekomma i mång-
fald. Detta menar jag är den grundläggande och stora
politiska frågan.
Problemet med biets bevarande är ett allvarligt
problem för biodlingen och för den biologiska mång-
falden. Detta problem visar på ett bra sätt hur viktigt
det är att artrikedomen bevaras och vilka konsekven-
ser en obalans kan få på andra arter än de arter som är
hotade eller utrotade.
Miljöpolitiken och jordbrukspolitiken måste ha en
inriktning som beaktar biets överlevnadsmöjligheter
och därmed också skapar goda förutsättningar för
biodlingsnäringen.
Anf. 131 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Harald Nordlund säger att den stora
politiska frågan gäller pollineringen av växter, alltså
bevarandet av växter. Det är ju detta som vi har talat
om hela tiden här. Det viktigaste med bina är inte
honungsproduktionen, utan det allra viktigaste är
pollineringen av växter, det arbete som bina gör ute i
vår natur. Jag undrar var Harald Nordlund var när vi
diskuterade detta.
Anf. 132 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Vad jag menar med det som jag sade
är att ingen från talarstolen har berört problemet som
handlar om att bevara den biologiska mångfalden och
att ifrågasätta den miljöpolitik som vi bedriver och
delar av jordbrukspolitiken. Det handlar i hög grad
om detta.
Visst har man från talarstolen talat om att frågan
inte bara handlar om biproduktion utan att den hand-
lar om pollinationen. Men den grundläggande stora
frågan, hur vi bevarar den biologiska mångfalden,
tycker jag har berörts på ett dåligt sätt.
Anf. 133 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag rekommenderar då Harald Nord-
lund att läsa protokollet efter detta sammanträde.
Anf. 134 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Även jag och Miljöpartiet har en mo-
tion i detta betänkande, men vi har precis som de
flesta andra bedömt att det inte är nödvändigt att
reservera oss, eftersom det nu äntligen börjar ske lite
grann på biområdet.
Jag har också stått här i talarstolen vid många till-
fällen och diskuterat bin, varroa, binäring, biavel och
eventuell genetisk utarmning, osv. Jag är övertygad
om att vi kommer att stå här igen så småningom och
diskutera varroa, binäring, osv. Detta är en fråga som
är svår att lösa, framför allt med tanke på varroan.
Det kanske egentligen inte är så förvånande att
många små biodlare har slutat. Biodling kräver sin
man eller kvinna. Man måste kunna hantera detta.
Och när man då får så stora problem som man kan få
med varroan och kanske tvingas fundera på om man
ska ta till kemiska bekämpningsmedel, då slutar man
i stället. Det kanske också är därför som de stora
biodlarna blir kvar. De kanske är mindre emot att ta
till kemiska bekämpningsmedel. Detta är naturligtvis
mycket oroande, och på något vis måste man komma
till rätta med den här situationen. Det är naturligtvis
som många har sagt viktigt att ha kvar bina både för
honungsproduktionen och för pollination. Men bina
är långtifrån de enda pollinatörerna i detta land. Det
låter i debatten lite grann som att det vilda, det som
brukar kallas den biologiska mångfalden, har för-
svunnit. Men humlor, vildbin, skalbaggar, fjärilar och
allt det andra bidrar faktiskt mer.
Det är roligt att här höra Centerpartiets represen-
tant stå och tala så hett om vådan av kemiska be-
kämpningsmedel när vi vet att det konventionella
lantbruk som vi har utgör ett stort hot mot dessa vilda
pollinatörerna. Det gäller t.ex. bekämpning av blad-
löss och rapsbaggar, som också drabbar de vilda
pollinatörerna.
Det är också intressant att höra den diskussion
som förs här om vad bina faktiskt pollinerar. Polli-
natörer är ofta väldigt specialiserade. Och ni som har
trädgård, titta lite grann på vilka pollinatörer som ni
har i t.ex. rosbuskarna. Då kommer ni att upptäcka att
ni på vissa sorter inte hittar ett enda odlat bi, eller
tambi. Ni hittar små vildbin och humlor. Och så är det
på många av de vilda växterna. Det är de små vildbi-
na och humlorna som är viktiga. Låt oss också funde-
ra lite grann på hur vi bevarar dem bäst. Vi kan också
konstatera att vi i de ekologiska lantbruken som bör-
jar finnas i Sverige kan se en ökad mångfald när det
gäller insekter, bl.a. pollinatörerna.
Från Miljöpartiets sida tar vi i en motion upp bi-
kontrollen och det faktum att det finns en risk för att
den genetiska basen minskar i Sverige med tanke på
de avelsstationer som växer upp när det gäller bin.
I betänkandet tas detta upp, liksom det viktiga att
försöka få till stånd en utökad forskning när det gäller
biet och biets möjlighet att finnas kvar i tillräckligt
stor omfattning.
Jag tycker att det är bra att det börjar hända nå-
gonting på det här området. Jag tycker också att det är
bra att det i forskningspropositionen finns antytt att vi
saknar kunskap om mångt och mycket när det gäller
bifrågor.
Från Miljöpartiets sida kommer vi att följa upp
frågan om bin och biodling när vi får se den rapport
som vi väntar i februari. Men att innan dess reservera
oss finner vi inte nödvändigt.
Jag vill ställa en fråga till Kaj Larsson om någon-
ting som vi kanske borde fundera på så småningom.
Ska man kanske se över beskattningen? Man kanske
ska försöka stimulera fler små biodlare att komma i
gång genom att ha generösa beskattningsregler igen.
Skulle det kunna vara ett sätt? Jag tror nämligen att vi
alla är överens om att vi måste hitta ett sätt att stödja
de små hobbybiodlarna för att få fler bisamhällen.
110 000 samhällen i Sverige är för lite, det vet vi.
Skulle det kunna vara en möjlighet, Kaj Larsson, att
se över skattereglerna? Jag yrkar alltså bifall till hem-
ställan i betänkandet.
Anf. 135 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag vill bara bemöta det som Gudrun
Lindvall sade om Centerpartiet och det konventio-
nella lantbruket. Jag har noga följt lantbruket från den
plats där jag bor i vanliga fall och diskuterat vad som
händer om det är bladlöss på ett salladshuvud. Odlar-
na sprutar ju inte för sprutandets skull utan därför att
konsumenten inte accepterar en bladlus på ett sal-
ladshuvud. Och det är ju konsumenten som bestäm-
mer vad som ska produceras.
Anf. 136 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Gunnel Wallin, vi har en ökande
marknad för ekologiska produkter. Det kanske har
gått henne förbi. Men vi har faktiskt ett underskott på
ekologiska produkter. De importeras från Danmark.
Uppenbarligen är det alltså så att konsumenterna i
Sverige tycker att det är mycket viktigt med ett lant-
bruk som inte sprutar kemikalier. Jag konstaterar att
Centerpartiet och Gunnel Wallin har olika uppfatt-
ningar när det gäller kemiska bekämpningsmedel i
jordbruket och kemiska bekämpningsmedel i biod-
lingen. Jag hoppas att ni så småningom kommer att
ha samma uppfattning när det gäller kemiska be-
kämpningsmedel i jordbruket som Gunnel Wallin har
gett uttryck för när det gäller kemiska bekämpnings-
medel i biodlingen.
Anf. 137 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt att skattereformen änd-
rades i början av 1990-talet. Tidigare var upp till 15
bisamhällen skattebefriad verksamhet. Men i och med
att man införde den nya skattereformen blev det ock-
så en anteckningsskyldighet för biodlare, oavsett
storlek på biodling, och skattskyldighet när vinst
uppstår. Men det är klart att Biodlarföreningen och
Biodlarnas riksförbund naturligtvis trycker på detta
och tycker att det har en avgörande betydelse. Men
jag är nog tvivlande till att detta har med den negativa
utvecklingen att göra. Det är viktigt att komma ihåg
att om man också tittar på den statistik som redovisar
att detta har minskat så har det skett från en mycket
hög nivå av biproduktionen i vårt land. Detta ska man
vara medveten om.
Jag tror alltså att skattereglerna naturligtvis kan
vara en liten orsak till detta, men jag tror inte att de
har haft störst betydelse. Därför är jag tvivlande till
att ställa mig i spetsen för att genomföra en skatteför-
ändring för biodlarna.
Anf. 138 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Kaj Larsson, jag vet inte heller om
det skulle kunna gynna situationen. Men däremot
känner jag att det finns all anledning att titta på alter-
nativ för att få i gång många fler hobbybiodlare än vi
har i dag. Det kan hända att utformningen inte skulle
vara exakt som den var tidigare. Om det skulle vara
en positiv effekt skulle det naturligtvis vara bra.
Jag tror inte heller att alla som lade av gjorde det
på grund av att man ändrade skattereglerna. Jag tror
att varroa har spelat en betydligt större roll. Det tror
jag att vi kan vara överens om.
Med tanke på att varroa nu finns och kanske gör
att många inte vill börja igen skulle gynnsammare
skatteregler kanske göra att man ändå försökte starta.
Jag är inte heller låst i den här frågan. Jag är glad att
Kaj Larsson inte säger sig vara negativ utan är tvek-
sam. Det här kanske kunde vara ett av flera sätt att
försöka få upp intresset och få alltfler hobbybiodlare
att sätta i gång igen.
Anf. 139 KAJ LARSSON (s) replik:
Fru talman! Nej, helt låst i den situationen är jag
inte, men jag tror inte mycket på att det har orsakat
nedgången. Däremot tror jag att näringen och rege-
ringen tillsammans med en mer offensiv satsning,
med information, kanske införande av biodling på
våra naturbruksgymnasier, utbildning m.m. når ett
bättre syfte och ett bättre resultat för att höja produk-
tionen.
Innan jag kom in i riksdagen var jag kommunpo-
litiker. Jag minns den drive som var i Skåne, i alla fall
i sydöstra Skåne, för att få biodlare. Det gav ett
mycket bra resultat. Jag tror att det är den vägen vi
måste vandra först och tänka mindre på skatterefor-
mer.
Anf. 140 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det tycker jag låter som ett mycket
bra förslag att försöka få biodlingen på naturbruks-
gymnasier för att få fler intresserade. Jag tror att
många av dem som håller på med det i dag faller för
åldersstrecket. Det är många äldre som håller på med
biodling. Det finns risk att vi hamnar i en ännu sämre
situation i landet, där antalet samhällen återigen bör-
jar minska.
Jag tycker att det är bra att debatten förs och att
det finns konstruktiva förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
11 § Trädgårdsnäringen
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU7
Trädgårdsnäringen.
Anf. 141 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 2000/01:7 behandlas tolv motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden från åren 1999 och
2000. Betänkandet behandlar trädgårdsnäringens
ekonomiska förutsättningar, växthusfrågor och forsk-
ningsfrågor. Tyvärr avstyrks samtliga motionsyrkan-
den. Det är olyckligt för näringen.
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
reservation nr 1. Dock står vi bakom även den andra
reservationen, men för tids vinnande begär vi inte
votering på denna.
Den yrkesmässiga trädgårdsodlingen i vårt land
har ett produktionsvärde på drygt 2½ miljarder kro-
nor, beräknat på redovisad areal och produktion i
SCB:s trädgårdsinventering. Produktionen, som om-
fattar yrkesmässig odling av grönsaker i växthus och
på friland, odling av frukt, bär och plantskoleväxter
samt växthusodlingar av krukväxter och snittblom-
mor, svarar sammantaget för cirka hälften av den
svenska konsumtionen av dessa slag av produkter.
Antalet producerande trädgårdsföretag uppgår till
3 700, varav ca 1 400 med odling i växthus och uppåt
3 000 i frilandsodling. Antalet sysselsatta uppgår till
drygt 25 000, det motsvarar ca 10 000 helårsanställda.
En betydande del av arbetstillfällena i branschen
utgörs av säsongsmässiga skördeanställningar. Träd-
gårdsnäringen är en utpräglad småföretagsbransch
med en bred spridning över landet och med en viktig
sysselsättningsskapande betydelse i många områden.
EU-medlemskapet har de facto inneburit att kon-
kurrenstrycket på den svenska trädgårdsproduktionen
ökat ytterligare. Trädgårdsnäringen missgynnas i sin
konkurrenssituation liksom jordbruket av produk-
tionsskatter på växthusuppvärmning, gödselmedel,
bekämpningsmedel och även diesel, som ju användes
i frilandsodlingen i stor utsträckning.
Dessa förhållanden har ingående redovisats i den
utredning som Gunnar Björk gjorde och som lade
fram förslag hösten 1997. Vi konstaterar att regering-
en ännu inte reagerat på ett sådant sätt att några di-
rekta förslag kommit till riksdagens bord när det
gäller konkurrensutjämnande åtgärder som den utred-
ningen då föreslog. Regeringen har i samband med
avlämnandet av budgetpropositionen och vid sidan
av denna i en uppgörelse med jordbruket beslutat att
se över en del av jordbrukets särskatter. Vi ser det
som självklart att även trädgårdsodlingens särskatter
och särskilt växthusodlingens skatter på bränsle och
uppvärmning blir föremål för översyn med sikte på
att nå en jämställighet med konkurrentländernas be-
skattning.
Vi moderater har föreslagit sänkningar inte minst
av dieselskatten till 53 öre per liter dieselolja, och vi
vill ta bort också gödselskatten. Jag vill gärna ha en
klar bekräftelse här i dag från regeringens sida om
huruvida trädgårdsnäringens konkurrenssnedvridande
skatter också ingår i den översyn som man har dis-
kuterat med LRF om.
Fru talman! Som jag inledningsvis sade syssel-
sätter trädgårdsnäringen ett betydande antal personer
under skördesäsongen och för andra säsongsmässiga
arbetsuppgifter. Konkurrenssituationen har drivit
näringen mot specialiseringar och koncentrerad pro-
duktion, vilket har ökat behovet av säsongsanställ-
ningar.
En fortsatt ogynnsam energikostnadsutveckling
skulle komma att ytterligare riskera att minska året-
runt-sysselsättningen och öka säsongs- och deltids-
sysselsättningen. Kostnaden för skördearbete utgör
som bekant också en mycket betydande andel av
framför allt frilandsföretagens produktionskostnader.
Det är ofta svårt att uteslutande klara säsongsmässiga
arbetstoppar med svensk arbetskraft, varför i viss
omfattning tillfällig arbetskraft från länder utanför
EU-området anställs kortvarigt. För denna anställning
betalar odlarna arbetsgivaravgifter trots att arbetsta-
garna inte får tillgodogöra sig hela trygghetssystemet.
Avgifterna får därför karaktären av en skatt. Admi-
nistrationen och redovisningen av dessa avgifter är
också en belastning för företagen under denna inten-
siva period i verksamheten.
I flera EU-länder tillämpas betydande lättnader i
avgiftsuttaget på tillfälligt anställd skördearbetskraft.
I Belgien t.ex. tillämpas en nedsättning av arbetsgi-
varavgiften från 35 % till 4 % under en 60-
dagarsperiod för denna kategori arbetstagare. I Hol-
land tillämpas ett särskilt fruktplockarreglemente med
nedsatta avgifter. I Tyskland tillämpas ett motsvaran-
de system som i Belgien med avgiftsbefrielse för en
första arbetsperiod av detta slags anställning.
I Sverige finns en avgiftsfri lönegräns på 1 000 kr
under vilken arbetsgivaren inte behöver redovisa
arbetsgivaravgifter. Gränsen fastställdes senast, och
det är länge sedan, 1985, varför vi anser att det finns
starka skäl att på nytt pröva denna gräns. Jag vill
gärna fråga om socialdemokraterna är villiga att dis-
kutera en sådan prövning. Det gäller ju sysselsätt-
ningen och att det ska bli mer attraktivt att skaffa
denna arbetskraft. En prövning av gränsen bör också
ses i perspektivet av behovet att generellt skapa enk-
lare administrativa rutiner för den småföretagarkate-
gori som det här handlar om.
Riksdagen har också tidigare beslutat om en sär-
skild nedsättning av arbetsgivaravgifterna för små
och medelstora företag med 5 % för en månatlig
maximal lönesumma på 71 000 kr. För företag inom
en näring med stark säsongsmässighet i sitt arbets-
kraftsbehov innebär regeln att man inte kan utnyttja
nedsättningen på årsbasis i samma omfattning som
företag med en jämn sysselsättning över hela året.
I finansutskottets tidigare yttrande för så länge se-
dan som för tre fyra år sedan framhöll utskottet att
man inte fann den nuvarande ordningen för den sär-
skilda nedsättningen av arbetsgivaravgiften tillfreds-
ställande, utan förutsatte att regeringen övervägde
möjligheten av en årlig avstämning av denna.
Eftersom regeringen ännu inte har kommit med
någon åtgärd i anledning av riksdagens önskemål i
den här frågan, anser vi att det är hög tid att detta
missförhållande rättas till. Vi delar således alltjämt
finansutskottets syn på frågan. Jag vill gärna fråga:
När kan besked i ärendet komma? Är man över hu-
vud taget beredd att komma med en åtgärd i den rikt-
ningen?
Vi anser att det är viktigt att arbetstillståndsreg-
lerna för utländsk arbetskraft för tillfällig säsongsan-
ställning i Sverige förbättras både vad avser till-
ståndsperiodens längd, tillståndets förläggning över
året och det administrativa förfaringssättet att utfärda
de tillstånd som behövs. Det är också rimligt att i
anslutning härtill se över de svenska företagens skyl-
digheter för att kunna erbjuda de anställda ekono-
miskt och socialt acceptabla anställningsförhållanden.
Vi anser att dessa frågor bör ses över i en särskild
utredning om trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsförhållanden. Jag vill också fråga om
regeringen är beredd att överväga en sådan utredning.
Jag vill alltså genom detta anförande hänvisa till
de synpunkter som jag här har framfört. De finns
också upptagna i de två reservationer som vi har fogat
till betänkandet.
Jag yrkar alltså bifall endast till reservation nr 1,
men vi står bakom även den andra reservationen.
Anf. 142 CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! I dagens betänkande om trädgårdsnä-
ringen finns det, som sagt, två reservationer som bl.a.
vi kristdemokrater står bakom.
Den första reservationen, som Ingvar Eriksson re-
dan yrkat bifall till, tar upp trädgårdsnäringens kon-
kurrensförutsättningar och frågan om näringens ener-
gibeskattning.
Något missvisande kan det synas att växthusod-
lingen medges en betydande skattenedsättning för
bränsle för uppvärmning. Man ska då vara klar över
att de svenska skattenivåerna både på energiskatt och
på koldioxidskatt tillhör de högsta i Europa.
Svenska växthusodlare erlägger i dag individuellt
beräknade koldioxidskatter beroende på omsättning
och energiförbrukning enligt den s.k. 0,8-
procentsregeln. Detta innebär att skatten på t.ex. eld-
ningsolja kan variera mellan ca 210 och 535 kr per
kubikmeter. En jämförelse med den danska växthu-
sodlingen, som är en av de främsta konkurrenterna på
den svenska marknaden, visar att man där erlägger en
generell skatt på endast 10 kr per kubikmeter. Det är
självklart att detta innebär betydande skillnader i
konkurrensförutsättningar, särskilt då energi är en av
de största kostnadsposterna i växthusodlingen.
Det svenska skattenedsättningssystemet för växt-
husodlingen innebär också att interna konkurrensef-
fekter skapas mellan svenska företag. Riksdagen har
tidigare beslutat att Sverige ska tillämpa gemenska-
pens mineraloljedirektiv med den minimiskatt för
koldioxidutsläpp som där fastlagts till 160 kr per
kubikmeter. Det är uppenbart av vad jag tidigare
anfört att detta direktiv inte tillämpas i Danmark och
inte heller i de flesta andra EU-länder.
Men systemet innebär också för den svenska
växthusodlingen att företag med oljeuppvärmning
beskattas väsentligt högre än företag som råkar ligga
inom naturgasnätets sträckningsområde. Företag som
eldar med naturgas kan därmed utnyttja den fulla
skattenedsättningseffekten av 0,8-procentsregeln,
vilket alltså oljeanvändande företag inte kan. Konkret
innebär detta att ett växthusföretag med oljeuppvärm-
ning erlägger ungefär dubbelt så hög koldioxidskatt
som ett företag med naturgasuppvärmning. Då de
senare dessutom har förutsättningar att utnyttja koldi-
oxiden i avgaserna för gödsling i växthusen har dessa
ytterligare kostnadsfördelar.
Detta är missförhållanden i beskattningen för
växthusodlingen som påpekats för regeringen och
riksdagen under flera år. Frågan har begravts i utred-
ningar, men inget har lyfts till ett avgörande. Jag
utgår från att frågan nu blir en väsentlig uppgift för
den nya utredning som regeringen aviserat i budget-
propositionen och som vi räknar med inom kort
kommer att tillsättas.
Fru talman! Vi har i vår motion även tagit upp
frågan om näringens försörjning med säsongsanställd
arbetskraft. Trädgårdsnäringens säsongsmässighet i
produktionen blir mer och mer uttalad för varje år
som går som en följd av det starka internationella
konkurrensläget.
Det måste bli en utgångspunkt för samhällets stöd
till trädgårdsnäringen i denna fråga att företagen ska
kunna utgå ifrån att arbetskraftsfrågan är löst i god tid
före företagets speciella säsonger och arbetstoppar.
Detta bör leda till att tillståndsgivningen beträffande
arbetstillstånd för arbetskraft även utanför EU- och
EES-områdena blir mer flexibel och också tillämpas
mer generöst från länsarbetsnämndernas sida.
Från näringens sida begärdes inför innevarande år
att tremånaders arbetstillstånd skulle kunna erhållas
för säsongsbehov under hela året och inte, som hit-
tills, endast för perioden den 15 maj till den 15 okto-
ber. AMS har i beslut medgett att denna period nu
utsträcks till tiden den 1 april till den 1 november,
dock under protester från Lantarbetarförbundet och
LO.
Vi anser att AMS beslut endast är en dellösning
av problemet. Därför är det mycket angeläget att
regeringen nu tar sig an frågan för att klargöra vilket
stöd arbetsmarknadspolitiken ska ge trädgårdsnäring-
en i denna säsongsarbetskraftsfråga. Enligt vår åsikt
sker detta lämpligen i en särskild utredning, som vi
också har föreslagit i reservation nr 2, fru talman,
som jag nu yrkar bifall till.
Anf. 143 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Inom utgiftsområde 23 har vi i Cen-
terpartiet i det budgetalternativ som vi lämnade in i
höstas föreslagit att 90 miljoner kronor satsas på
forskning och utveckling inom lantbrukssektorn, en
sektor till vilken vi självklart räknar trädgårdsnäring-
en.
Dessa 90 miljoner har vi sagt bör fördelas bl.a.
med några miljoner till en gårdsbaserad livsmedels-
förädling, vilken också kan innesluta trädgårdsnä-
ringen. Vi har sagt att det är viktigt att ett program för
strukturomvandling av växthusodlingen till en kost-
nad av låt oss säga 7 miljoner kronor kommer till
stånd och genomförs. Vi anser att ungefär 15 miljoner
av de tidigare nämnda 90 miljonerna ska användas
som en kollektiv resurs för trädgårdsbranschens ut-
veckling. Detta sagt som stöd för reservation 1 till
vilken jag självfallet yrkar bifall.
Ett annat skäl till att vi har reserverat oss i reser-
vation 1 är att trädgårdsnäringen, i likhet med andra
areella näringar, har en stor regionalpolitisk betydel-
se. Ungefär 25 000 människor är sysselsatta inom
denna näring. Många av dessa sysselsättningstillfällen
finns i områden som lider brist på sysselsättningstill-
fällen. Dessa sysselsättningstillfällen genererar, precis
som alla andra areella sysselsättningstillfällen, i sig
sysselsättning genom att man är beroende av annan
service - service som i sin tur ger sysselsättning.
Vi tycker alltså att det är synnerligen viktigt, som
tidigare talare har nämnt, att de trädgårdsodlande
företagens konkurrensförmåga, som är vid handen vid
dagens debatt, blir sådan att de kan stå emot den
konkurrens som de har och fortsatt kommer att ha
från omgivande länder och kolleger på det här områ-
det.
Jag tycker att det är synnerligen viktigt att de lätt-
nader som regeringen och dess samarbetspartier har
utfäst även omfattar trädgårdsnäringen vad gäller att
ta bort produktionsskatter och att de kommer i utlo-
vad tid.
Jag skulle också vara tacksam om majoritetens fö-
reträdare kunde bekräfta att så blir fallet, alltså att det
kommer i utsatt tid och att den här näringen omfattas
av de utfästelser som är gjorda gentemot lantbruks-
sektorn.
Sedan gäller det den andra reservationen. Jag vill
meddela, fru talman, att jag och Centerpartiet kom-
mer att stödja även denna. Det gör vi med anledning
av att vi i andra sammanhang har rest frågan om sä-
songsmässig arbetskraft, detta i branscher som t.ex.
turistnäring, distributionsnäring, transportnäring och
annat som ju i sig väldigt mycket liknar trädgårdsnä-
ringen i fråga om arbetskraftsbehov.
Vi tycker att det finns alla skäl att tillsätta den ut-
redning som föreslås i reservationen och att se över
hur vi på ett bra sätt kan lösa det förhållande som vi
har haft under lång tid och fortsatt kommer att ha,
nämligen ett behov av säsongsmässig och tillfällig
arbetskraft. Det har under den tid som varit inte fun-
gerat tillfredsställande, och eftersom det har varit
förhållandet tycker vi alltså att det finns alla skäl att
titta över det här i en särskild utredning. Vi kommer
som sagt, fru talman, att stödja reservation 2 därest
det blir rösträkning om densamma.
Anf. 144 MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Ledamöter! Vi har att behandla träd-
gårdsnäringen och trädgårdsnäringens framtid i nuva-
rande debatt. Det finns en ganska stor förhoppning
om en god framtid för den näring som vi diskuterar.
Om man tänker på den diskussion som har varit de
sista veckorna har man ju inte direkt pratat negativt
omkring detta med produkter som kommer från jord
och skog. Debatten har handlat om andra saker, att vi
har fått charkuteriprodukter och annat oss till livs i
Sverige och övriga Europa som kanske lämnar myck-
et övrigt att önska.
Trädgårdsnäringens främsta förutsättning för ut-
veckling tror jag är att man fortsätter att jobba med
samma verktyg och samma medel som man har gjort
hittills. Det handlar alltså om att sätta det goda mil-
jötänkandet, de säkra livsmedlen och de miljömässigt
väl anpassade produktionsmedlen i främsta rummet.
Det kommer att innebära, tror jag, att svensk träd-
gårdsnäring i framtiden ska kunna försörja både det
svenska folket och stora delar av Europa, förhopp-
ningsvis, med en del av de produkter som vi är dukti-
ga på, som vi är experter på att producera i vårt land.
Vi sitter ju väldigt mycket och diskuterar hur vi
ska kunna utveckla vidareförädlingen av olika pro-
dukter. Det gäller att vidareförädla växter; grönsaker
och frukt. Vi vet att det skulle ge många arbetstillfäl-
len på de platser där vi saknar arbetstillfällen. Här har
vi ju ren landsbygd. Här har vi glesbygd. I de miljö-
erna går det att fortsätta att satsa. Som sagt: Gott
miljötänkande och säkra livsmedel är de främsta
medlen för trädgårdsnäringen i fortsättningen.
Men det finns också anledning för oss i Sverige
och resten av Europa att se till att vi slipar verktygen
tillsammans med trädgårdsnäringen och att vi den
vägen kan hjälpa till och stödja. Därför är EU-
projektet ett projekt som stöder och underlättar han-
del - visst. Men det är också ett stöd som underlättar
nytänkande när det gäller produktion. De delarna
jobbar vi intensivt med från den här kammaren och
från regeringens sida nere i Europa. Där är det
främsta målet att ha ett gott miljötänkande.
Det är en framtidsbransch. Det är ett livsmedel-
smode med lokalt producerade varor från den bransch
som vi har i vårt land. Många gånger är det storska-
lighet och inte riktigt lika gott miljötänkande i många
producerande anläggningar i resten av Europa. Men
här i Sverige har vi kommit långt och vi går längre.
Jag har besökt oerhört många trädgårdsföretag
och sett med vilken entusiasm man jobbar där. Det är
därför vi tyckte att det var viktigt att se till att vi un-
derlättade genom att inte ta ut så mycket energiskatter
för ett antal år sedan. Det går inte, som Per Wester-
berg sade som näringsminister, att jämföra en träd-
gårdsodlare med SSAB i Oxelösund. Det är två helt
skilda verksamheter.
Vi ska också komma ihåg att trädgårdsnäringen
har varit oerhört duktig på att få ned energikostnaden
genom alternativa system. Genom samarbete med
kommunala och privata fjärrvärmeanläggningar och
annat har man lyckats få ned bruket av energi för att
uppvärma sina växthus.
Man har också kommit långt när det gäller att an-
vända andra bekämpningsmedel än de traditionella.
Man har kommit långt i forskningen och utvecklingen
när det gäller att använda sig av biologiska bekämp-
ningsmedel och på så sätt blivit av med ett antal
bladmögel och andra flygfän som annars har god
grogrund i växthusen.
Vi är också i mål, kan man säga, i den diskussion
som trädgårdsnäringen har haft med oss under ett
antal år om att inrätta en fond för utveckling av den
produktion och verksamhet som man bedriver. Först
nu i år finns den här fonden. Det finns t.o.m. lite
statliga pengar i den, 5 miljoner kronor. 5 miljoner
kronor kanske kan tyckas inte vara så mycket, men
det första krav vi hade från trädgårdsnäringen var att
vi från regeringens och riksdagens sida skulle se till
att hjälpa dem att bilda den här fonden. De hade alltså
svårt att få till diskussionerna omkring bildandet av
fonden i sin egen näring, sin egen verksamhet.
Nu är första steget taget. Nu ser vi att vi kommer
att få statliga medel. Jag är övertygad om att näringen
själv också kommer att lägga in medel i den här de-
len. Stödprojekt när det gäller fonden och stödprojekt
när det gäller samarbetet mellan trädgårdsnäringen
och EU gör att trädgårdsnäringen fortsättningsvis
kommer att vara en framtidsnäring.
När det gäller säsongsarbetet förstår jag proble-
met. Visst är det på så vis att det ska planteras och
slutskördas. Då har skolorna börjat. Då är ungdomar-
na i skolan. Därför måste den här säsongen förlängas
då vi också kan ta hjälp av utländsk arbetskraft. Jag
vet också att många i trädgårdsnäringen är väldigt
försiktiga med att driva den här frågan. Alla i den
seriösa delen av trädgårdsnäringen är väldigt ledsna
och oroliga för den utveckling som har skett i framför
allt de norra delarna av Sverige när det gäller folk
som är ute och skördar i skog och natur, alltså bär,
och de missförhållanden som många gånger har rått
för de människor som har jobbat där.
Därför fordras det en väldigt ordentlig diskussion
om hur vi ska kunna samarbeta med folk som kom-
mer från länderna kring Östersjön. De är i behov av
arbete, men de är också i behov av ersättning och
trygghet i det jobb de utför. De har rätt till samma
arbetsmiljö och samma trygghet i arbetssituationen
som de som arbetar i Sverige.
Jag tror inte, Ingvar Eriksson, att det finns någon
trädgårdsnäring någonstans i vårt land som bygger
upp sin verksamhet omkring skolungdomar och den
här skattebefrielsen på 1 000 kr. Den kortsiktigheten
finns inte i denna del av det seriösa näringslivet. Där-
emot tror jag att det är riktigt att man ska kunna ta
hjälp av människor i produktiv ålder som kan komma
från andra länder och hjälpa till i de här situationerna.
De ska vara lite större, lite mer vuxna och ha lite mer
muskler - både kvinnor och män.
Också när det gäller koloniverksamheten har vi
fått en del motioner. Det tycker vi är bra, för det är
sådant som vi tycker att vi vill underlätta. Vi försöker
också göra det i de här 15 miljömålen som vi har
beslutat om. Vi tycker att det är bra att vi i Tantolun-
den, mitt i Stockholm, kan ha koloniträdgårdar där
folk kan få möjlighet till en god fritid och att kunna
se resultat framåt hösten när de får gräva upp sina
morötter. Jag tycker faktiskt att det är riktigt och bra
att folkrörelserna tillsammans med SLU, Kommun-
förbundet, Hyresgästernas Riksförbund, HSB och
trädgårdsanläggningsförbundet Movium har en utred-
ning för att diskutera hur vi skulle kunna utveckla den
delen. Det är väldigt bra inte bara för storstadsbor
utan också för människor som bor i övriga tätorter i
vårt land. Om vi kan samarbeta och få ett sprudlande
liv ute i koloniverksamheterna är det bra för vårt land.
Det är bra för miljön, och det är också bra för försörj-
ningen av grönsaker i vårt land.
Det Gudrun Lindvall sade nyligen är sant. Vi kla-
rar inte av att ekologiskt producera efter de behov och
önskemål som konsumenterna i Sverige har. Vi klarar
50-60 %. Vi behöver odla mer hemma. Vi måste
också uppmuntra med god kunskap och se till att
näringen utvecklas så att den i framtiden kan klara av
att försörja vårt land med ekologiskt producerade
produkter.
Anf. 145 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Michael Hagberg hoppas att Sverige i
framtiden ska kunna uppnå en betydande export av
trädgårdsprodukter. Han talar om den svenska träd-
gårdsnäringen som en framtidsbransch. Det låter bra.
Men då måste Michael Hagberg, som regeringens
talesman, inse vikten av att skatterna på energi, olja,
diesel och gödsel anpassas till vad konkurrentländer-
na har i det avseendet.
Michael Hagberg förstår det behov av säsongsar-
betskraft som näringen har. Det är positivt att höra.
Det nog också sant att företagen inte bygger upp
näringen och enbart förlitar sig på att svensk skol-
ungdom ska kunna ställa upp. Sedan talar han om
gränsen med tusenlappen som man inte tar ut arbets-
givaravgift på. Det är nog sant. Men Michael Hag-
berg kan kanske tänka sig in situationen för den bä-
rodlare som en dag står med ett jordgubbsfält med
massor av mogna bär och inte har någon arbetskraft.
Det beror kanske på att den skolungdom som han har
hoppats på har svikit. De tycker kanske inte att det
lönar sig att ställa upp. Det kan bero på förseningar
och försummelser när det gäller möjligheten att få in
utländsk arbetskraft till hjälp osv.
Jag vill gärna fullfölja de frågor som jag ställde
tidigare. Är regeringen beredd att tillmötesgå näring-
en på det område som jag här har nämnt?
Anf. 146 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! När det gäller planeringen av verk-
samheten måste man komma ihåg att man är väldigt
väderberoende när man ska odla de här jordgubbarna.
Så är det. Därför tror jag inte att den odlaren bygger
upp sin verksamhet kring den delen. Han bygger
säkert upp sin verksamhet kring feriearbetande ung-
domar som också ska ha rätt att få nytta av de resur-
ser som den arbetsgivaravgift ger som arbetsgivaren
får betala. Vi har höjt grundavdraget, och det upp-
muntrar studerande ungdomar att ta säsongsjobb. Det
kan vara allt från korvkiosker till jordgubbsplock-
ning. Men det är inte huvudproblemet.
Huvudproblemet är att utsättningsperioden och
den riktiga skördeperioden kommer när skolan är i
gång och ungdomarna är där. Därför måste vi se över
hur den utländska arbetskraften ska kunna få komma
på besök och hjälpa till att odla och plantera ut.
När det gäller konkurrensreglerna är det nog så att
näringen själv har förstått att inte använda så mycket
biologiska bekämpningsmedel och handelsgödsel. Då
betalar man inte heller så mycket den vägen. Man har
differentierade räkningar när det gäller uppvärmings-
kostnaderna. Den utredning som vi har tillsatt ska
lämna besked om hur det går, och en del av oss
kommer att kunna vara med och påverka också. Jag
förutsätter att även trädgårdsnäringen får vara med
när vi återför de resurser som vi har lovat i en debatt
med LRF.
Anf. 147 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag tackar för beskedet att även träd-
gårdsnäringen är med i den s.k. uppgörelse som tydli-
gen träffats och som vi inte känner till mycket om.
Jag befarar dock det värsta, inte minst med hänsyn till
frågan om när det här förslaget kommer. När kommer
det att betyda någonting för näringen i realiteten?
Kommer det något förslag i vårpropositionen? Eller
dröjer det till nästa höst eller nästa budgetår? När
kommer det, Michael Hagberg?
Sedan är jag inte nöjd med svaret när det gäller
resonemanget kring arbetsgivaravgifterna. Jag tycker
nog att man borde kunna ställa upp på en omläggning
av detta för att underlätta. Näringsidkaren kan visser-
ligen inte förlita sig på att han har skolungdomar
tillgängliga, men han är beroende av att han kan för-
utse att staten och de myndigheter som handlägger
frågor kring kompletterande arbetskraft också är
beredda att göra det väldigt snabbt så att man kan
utnyttja den fina skördeperiod som kan inträffa. Det
är ju, som Hagberg själv säger, lite variation beroende
på väder och vind. Det är viktigt att man kan sätta in
resurser snabbt och effektivt när möjligheter erbjuds.
Sedan fick vi inget besked om utredningen när det
gäller den arbetskraft som kan komma utifrån. Jag
skulle gärna vilja ha ytterligare belagt hur ni ser på
detta. Det har också stor betydelse. Det är intressant
att den arbetskraften kan få chansen i den här verk-
samheten där det finns ett starkt behov, inte minst
men tanke på den östutvidgning som vi står inför i
EU.
Anf. 148 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Där är Ingvar Eriksson och jag över-
ens. Trädgårdsnäringens behov av seriös arbetskraft
under säsongen är viktigt. Jag vet att de är seriösa.
Det handlar också om att personer från kommande
samarbetsparter i EU ska kunna komma hit och ta del
av de arbetstillfällena. Det behöver de, och det be-
hövs också här i vårt land. Därför sitter en utredning
på Arbetsmarknadsverket och tittar på detta tillsam-
mans med arbetslivets parter för att få detta så tryggt,
stabilt och långsiktigt som möjligt. Jag har stora för-
hoppningar på att de kommer att lyckas.
Jag var nere på Öland i höstas. De odlare som
finns där, och de är många, var väldigt nöjda med de
svar som de hade fått från Björn Rosengren i ett frå-
gesvar på en fråga från Agneta Ringman i våras.
Detta hade öppnat dörren lite till Länsarbetsnämnden
i Kalmar. Man kunde visa på att behovet fanns.
När det gäller den första frågan vidhåller jag att
sänkt grundavdrag och möjligheten för studerande
ungdomar att hjälpa till i den här typen av säsongsar-
bete är ett bättre verktyg än den här beskattningsfria
tusenlappen. Den beskattningsfria tusenlappen räcker
inte till så många liter jordgubbar. Vi vill plocka alla
jordgubbarna. Om man anställer personerna på lite
längre tid får man också förutsättningar att skörda
allt. På det viset får man också in det skörderesultatet
i verksamheten.
Anf. 149 CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är trevligt att vi alla här i kamma-
ren verkar vara överens om att svensk trädgårdsnä-
ring står för ett miljötänkande och att man värnar om
detta i sin produktion. Som vi hörde tidigare sade
Michael Hagberg att detta kommer att ge trädgårds-
näringen förutsättningar att leva vidare och att det ger
konkurrensfördelar att vara miljömedveten. Så är det
säkert också.
Men det är väl ändå så, Michael Hagberg, att lön-
samheten i ett företag är en väsentlig drivkraft för att
orka gå vidare? Det är de facto så att vi inte är själv-
försörjande när det gäller t.ex. tomater och vissa and-
ra grönsaker i Sverige i dag. Varför är vi inte det? Jo,
naturligtvis för att konkurrenssituationen och lön-
samheten ser ut som den gör. Därför är det positivt
om man ser över trädgårdsnäringens skatter i det här
sammanhanget, som vi har hört.
Sedan tar Michael Hagberg också upp fonden. Vi
har haft ett önskemål om en annan typ av fond, men
jag tycker att det här ett steg i rätt riktning. Däremot
har vi uttryckt i motionen att vi tycker att det är väl-
digt märkligt att man inte har tagit med potatisodlarna
i detta. De har i princip samma problem som träd-
gårdsnäringen. Jag skulle vilja höra om det är någon-
ting som ni jobbar på.
När det gäller säsongsarbetskraften är det ju så,
Michael Hagberg, att den utredning som ni skriver
om i betänkandet inte är någon utredning. Det var en
diskussion som ledde fram till beslutet i december att
utöka tiden till den 1 april-1 november. Vi har för-
stått att den tiden inte räcker för att täcka behovet.
Varför kan ni inte gå oss till mötes och faktiskt till-
sätta en särskild utredning som tittar på detta? Ni vet
ju att detta är ett betydande problem för trädgårdsnä-
ringen.
Anf. 150 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det var exakt två minuter. Det var
träffsäkert av Caroline. Jag ska försöka vara lite
snabbare, för jag vet att Caroline har bråttom till nästa
sammanträde.
Arbetsmarknadsstyrelsen utreder tillsammans med
arbetsmarknadens parter frågan om utländsk arbets-
kraft. Jag är i alla fall beredd att vänta, läsa och se.
Jag är beredd att vänta på både muntliga och skriftli-
ga rapporter om vad den utredningen har gett.
Sedan är det möjligt att det behöver utredas, kan-
ske t.o.m. inför de här ländernas kommande EU-
inträde, så att vi kan se till att det kan funka på ett
seriöst och bra sätt när man kommer och arbetar hos
oss och hjälper till med skördearbetet.
Lönsamheten när det gäller trädgårdsnäringen är
naturligtvis oerhört viktig. Jag var hos en trädgårds-
odlare i Eskilstuna som hade fått ett kvalster. Säger
jag det tror ni väl att jag pratar biodling. Men det var
ett litet djur som hade kommit på ett antal utplante-
ringsväxter. Han fick tack vare växtskyddslagen ta
bort hela den uppodlade processen. Det kostade ho-
nom 80 000 kr.
Nu finns det visserligen försäkringar för sådant.
Men jag hoppas att man i framtiden ändå ska kunna ta
en diskussion och resonera om hur man ska kunna
skydda utsatta verksamheter som det här faktiskt är
från den typen av tillfälliga problem som kan dyka
upp. Nu behövde han inte lägga ned sin verksamhet
för det. Men 80 000 kr i ett småföretag är oerhört
mycket pengar. Oavsett om man har cykelverkstad
eller trädgårdsodling är det mycket pengar.
Så till tomaterna. Kyckling och tomater är det
bästa exemplet när det gäller mat på att folk i Sverige
är beredda att betala mer för lokalt anpassat och pro-
ducerat material. Det är man också i resten av Euro-
pa.
Att inte potatisodlarna finns med i fonden tror jag
beror på att potatisodlarna inte är med i Trädgårds-
odlarnas riksorganisation. Man har i stället en egen
riksorganisation.
Anf. 151 CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är tydligen så att SPOR kommer
att gå ihop med TRF. Då borde den saken kunna lösa
sig ganska smidigt, enligt Michael Hagberg. Och det
är ju positivt.
Jag talade i mitt anförande också om problemen
med skattenedsättningssystemet. Det har också med
lönsamheten att göra, Michael Hagberg. Jag påpekade
att det finns interna konkurrenseffekter som skapas
mellan svenska företag. Det är naturligtvis trist att det
är så, och det är någonting som jag förutsätter att ni
kommer att rätta till.
Jag vill gå tillbaka till det här med säsongsarbets-
kraften en gång till. Det är viktigt, Michael Hagberg,
att man utreder detta. Det är bra att Michael Hagberg
vill se det här. Det är bra att man hoppas på att det
blir ett bra arbete. Men jag skulle ändå vilja ha en
utfästelse från Michael Hagberg. Är det så att utred-
ningen inte är tillfredsställande i denna fråga kanske
man kan säga att man är villig att gå vidare.
Jag kan ge ett exempel. I Skåne ger Länsarbets-
nämnden tillstånd för säsongsanställda i växthus.
Men det gör man inte i Blekinge. Det här är också ett
problem som gör att man får konkurrenssnedvrid-
ningar inom landet. Det har ju med tillämpningen av
en bestämmelse att göra. Men det är naturligtvis inte
sunt. Därför bör man utreda detta och se vad man kan
göra för att förhindra den här typen av problem.
Anf. 152 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Javisst, det är ett problem när det blir
olika regler. Det kan skilja en kilometer mellan det
ena företaget i Skåne och det andra i Blekinge efter-
som länen ligger bredvid varandra. Det är därför
Arbetsmarknadsstyrelsen tittar på det.
Men jag kan inte i dag göra några utfästelser och
säga att vi kommer att tillsätta en ny utredning om
den utredning vi kommer att läsa om inte blir tillfyl-
lest. Ett sådant beslut kommer vi att kunna diskutera
både i utskottet och i våra partier efter det att vi har
fått ta del av den seriösa utredning som Arbetsmark-
nadsstyrelsen tillsammans med arbetsmarknadens
parter har gjort. I och med att arbetsmarknadens par-
ter finns med, så finns trädgårdsodlarna, de fackliga
organisationerna, de fackliga arbetsgivarorganisatio-
nerna och Arbetsmarknadsverket med.
För protokollets del vill jag också säga att jag i
debatten tydligen sade att vi hade fått sänkt grundav-
drag. Det är ju precis tvärtom. Vi har fått höjt grun-
davdrag, vilket underlättar för att anställa studerande
ungdomar under vissa säsonger.
Anf. 153 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag har två frågor till Michael Hag-
berg.
Jag skulle vilja ha en verklig bekräftelse på att
trädgårdsnäringen omfattas av det nu diskuterade
borttagandet, nedsättningen och återföringen av pro-
duktionsmedelsskatter på diesel, bekämpningsmedel
och gödselmedel som jag vet att regeringen har
kommit överens med jordbruksnäringen om. Ja eller
nej? Omfattas trädgårdsnäringen eller inte?
Därtill skulle jag vilja fråga: Hur långt har det här
arbetet kommit? Michael Hagberg har fått den frågan
av flera här i kammaren. Jag tror att det är många som
väntar på besked. När kan kammaren förväntas få ett
förslag från regeringen om hur det här ska gå till?
Och när kan det träda i kraft?
Anf. 154 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Ja, Eskil Erlandsson ska få ett besked.
Jag vet att regeringen just nu tar fram de riktlinjer
som ska gälla för det här. De riktlinjerna tar man fram
tillsammans med jordbruksrörelsen.
När vi har fått de riktlinjerna ska vi få ett riktigt ja
eller nej om ifall trädgårdsnäringen verkligen är med.
Men jag förutsätter att trädgårdsnäringen kommer att
finnas med eftersom man betalar in avgifter för den
lilla del av bekämpningsmedlen som man betalar in
bekämpningsmedelsavgifter för. Det vore rimligt att
man också finns med när det gäller återföringen.
Jag tänker jobba i den riktningen, och jag är
övertygad om att det finns fler i den här kammaren
som kommer att göra det.
Anf. 155 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag uppskattar det besked som Mi-
chael Hagberg här ger. Vi utgår från att Michael
Hagberg och andra socialdemokrater i den här kam-
maren kommer att verka i den riktning som Michael
Hagberg har gett till känna.
Då återstår den andra frågan. Kan näringen för-
vänta sig att det redan under det här året kan komma
förslag som kan komma att träda i kraft? Eller hur
lång tid dröjer det? Det börjar nämligen bli bråttom
nu. Konkurrenskraften är viktig på det här området -
jätteviktig. Därför är det bråttom, Michael Hagberg.
Anf. 156 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt. Visst är det bråttom att
ge besked om när utbetalningar sker, om när beslut
kommer och om hur det ska se ut framgent. All kon-
kurrenskraft hänger inte på den här delen när det
gäller jordbruksnäringen. Det är mycket andra saker
som spelar in.
Jag hade förmånen att tillsammans med Inge
Carlsson vara med och lyssna som en liten mus i
bakgrunden när Margareta Winberg och Hans Jons-
son informerade om att de hade haft en grunddiskus-
sion om hur riktlinjerna skulle se ut. Det var i sam-
band med riksdagens öppnande i höstas. Då sade man
att resultatet av återföringen ska vi kunna få se under
år 2000, inte i slutet utan en bra bit innan 2000 börjar
gå till ända.
Jag tror också, fru talman, att jag inte yrkade bifall
till betänkandet och avslag på motionerna. Det vill
jag göra för protokollets skull.
Anf. 157 JONAS RINGKVIST (v):
Fru talman! Så här i januari kan vi börja köpa tul-
paner. Varje år känns det som ett första tecken på att
det någon gång efter en lång och mörk vinter ska bli
vår igen.
Ändå är det helt onaturligt att köpa tulpaner i ja-
nuari. Att vi kan göra det beror på att vi har tillgång
till billig fossil energi för att värma våra växthus, att
vi har tillgång till konstgjord belysning.
Med hjälp av tillgången på energi kan vi vända på
naturens gång. När man njuter av en bukett tulpaner i
januari borde man kanske tänka på priset vi betalar
för att kunna känna av våren några månader för tidigt.
Det priset är att vi bidrar till en ökad växthuseffekt
och till försurning och övergödning genom en energi-
förbrukning som vi borde kunna undvika.
I detta betänkande har Moderaterna, Kristdemo-
kraterna och Centern en gemensam reservation om
trädgårdsnäringens energi- och miljöskatter som man
anser borde sänkas.
Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemo-
kraterna och Miljöpartiet fattat beslut om en strategi
för en grön skatteväxling. Vi ska se över miljöskat-
terna och de nuvarande undantagen i energibeskatt-
ning för att hitta en ny mer miljöstyrande utformning.
I denna skatteväxling finns växthusnäringens
energi- och miljöskatter med. Det är självklart orim-
ligt att vi ska uppmuntra till en ohållbar konsumtion
genom undantag i energibeskattningen. Samtidigt bör
vi ta hänsyn till att flera verksamheter i Sverige, in-
klusive trädgårdsnäringen, arbetar på en internationell
marknad.
Vilket resultat vi kommer fram till är det för tidigt
att spekulera om, men vår målsättning är dels att
snäva in undantagen från energi- och koldioxidskat-
terna för att få en bättre miljöstyrning av energibe-
skattningen, dels att hitta ett bättre system för han-
delsgödselskatten och konstgödselskatten.
I detta betänkande behandlas också en vänster-
motion från 1999 om en utvecklingsfond för träd-
gårdsnäringen. Orsaken till att det finns ett särskilt
behov för en sådan lösning för trädgårdsnäringen är
branschens struktur med många små företag. Det är
glädjande att regeringen nu har tagit till sig träd-
gårdsnäringens förslag och att vi därför i budgeten för
år 2001 kan avsätta 5 miljoner till en sådan fond.
Detta borde ge möjligheter för trädgårdsnäringen att
förbättra branschens konkurrensförmåga internatio-
nellt.
Med detta yrkar jag bifall till betänkandet i dess
helhet och avslag på reservationerna.
Överläggningen var därmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
12 § Vissa fastighetsrättsliga frågor
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU4
Vissa fastighetsrättsliga frågor.
Anf. 158 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Vi ska nu behandla bostadsutskottets
betänkande 2000/01:BoU4 om vissa fastighetsrättsli-
ga frågor. Vid betänkandet finns fem moderata reser-
vationer. Vi står bakom alla dessa reservationer, men
jag yrkar bifall bara till reservation nr 2. I övrigt yrkar
jag bifall till utskottets hemställan.
Carl-Erik Skårman kommer att tala lite mer de-
taljerat om tomträttsinstitutet och kommer även att
föra fram några kommentarer och synpunkter i frågan
om ortnamnsskydd, som också behandlas i detta be-
tänkandet.
M-reservationerna handlar om avskaffande av la-
gen om förvärv av hyresfastighet, om avskaffande av
tomträttsinstitutet, om avskaffandet av den kommu-
nala förköpsrätten, expropriationsändamålen och
expropriationsersättningen. Jag ska göra några kom-
mentarer till dessa reservationer i den ordning som
jag har räknat upp dem.
Vi menar att man borde avskaffa nuvarande lag
om förvärv av hyresfastigheter. Det har visat sig att
den inte sällan drabbar seriösa fastighetsägare och att
den skapar långsamhet, fördröjning och onödig byrå-
krati. Vi har lagt fram ett förslag som vi reserverar
oss till förmån för. Om man hade haft den lagstiftning
som föreslås i betänkandet Förvalta bostäder, SOU
1994:23, skulle man ha haft bättre kontroll över läget.
Framför allt hade man fått ett effektivare instrument
att använda mot oseriösa personer inom fastighets-
ägarbranschen och mot att personer som tidigare har
bedrivit oseriös verksamhet inom branschen skulle få
tillträde till denna.
Vi har också en reservation om avskaffande av
tomträttsinstitutet. Vi menar att detta institut är otids-
enligt och att det inte längre finns behov av det.
Tomträttsinstitutet har i stället skapat ett slags för-
säljningsargument, vilket från början inte alls var
avsikten. Låga arrenden är ett försäljningsargument
som gör att priserna blir höga. Höga arrenden gör att
försäljningspriserna blir lägre. Jag kan inte tänka mig
att de som införde detta institut hade den tanken att
låga arrenden skulle utgöra ett slags försäljningsar-
gument. Det kan absolut inte ha varit meningen.
Det uppstår också problem när en lång arrendetid
löper ut och arrendesummans storlek omförhandlas.
Det har då ofta blivit chockartade höjningar. Man kan
t.ex. under 40 år ha haft en arrendesumma om kanske
100 kr om året. Efter omförhandlingen får man kan-
ske en arrendesumma om 12 000-15 000 kr om året.
Arrendatorn blir då irriterad över denna hastiga ök-
ning av boendekostnaderna men har under arrendeti-
den levt rätt gott och kunnat ta ut rätt bra betalt, om
han har velat sälja sitt hus med den tidigare mycket
låga arrendesumman.
Vi framhåller i en reservation att vi vill avskaffa
den kommunala förköpsrätten. Vi anser att den inte
behövs. Man kan faktiskt diskutera det rimliga i att
kommunerna ska ägna sig åt markspekulation, fram-
för allt i lägen där de har för små resurser till kärn-
verksamheterna, vilket många talar om. Det är då
kanske bättre att de satsar på dem än på markspeku-
lation.
Vi tycker att möjligheten till expropriation kan
behållas men att den inte får användas godtyckligt.
Fel använd blir den faktiskt en kränkning av ägande-
rätten. Den får användas bara när det handlar om
ytterst viktiga samhällsändamål. Det finns exempel
på att det varit tveksamt om det kriteriet har uppfyllts.
Fru talman! Vi har avslutningsvis en reservation
om expropriationsersättningen. Vi menar att reglerna
borde ändras så att den som tvingas avstå från sin
egendom skulle få tillgodoräkna sig del av den vinst
som köparen gör på expropriationen.
Låt mig ge ett konkret exempel. Om jag tvingas
sälja en bil till någon och jag vet att köparen kommer
att använda bilen i sammanhang där han tjänar myck-
et pengar, tycker jag att det är fullt rimligt att jag ska
få en viss del av köparens vinst.
Anf. 159 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Jordförvärvslagen har stötts och blötts
och diskuterats vid åtskilliga tillfällen.
Fram till halvårsskiftet 1991 gällde som huvudre-
gel att lantbruksegendom inte kunde förvärvas utan
tillstånd. Förvärvsprövningen slopades därefter i stor
utsträckning, men det ansågs att den inte helt kunde
avvaras.
Fysiska personers förvärv prövas nu endast inom
glesbygd eller omarronderingsområde. För juridiska
personer krävs alltid tillstånd.
Jordbruksverket har genomfört en utvärdering av
jordförvärvslagen. Man anser att lagen fortfarande
hävdar angelägna samhällsintressen. Verket anser
dock att effekter för sysselsättning och bosättning har
varit alltför små i förhållande till de resurser som
tillämpningen kräver. Jordbruksverkets slutsats blev
att lagen bör förändras.
En särskild utredare ska nu utvärdera lagen. I
uppdraget ingår även att utvärdera behovet av förtyd-
ligande i lagstiftningen avseende förvärv och byten
mellan juridiska personer.
Det är bra att det pågår en utredning. Men det
skulle vara ännu bättre om vi visste när den skulle
vara klar. Det kanske jag kan få svar på här i dag.
Det gäller nu att stärka sambandet mellan ägande,
brukande och boende. Det allra bästa är naturligtvis
om det alltid ges sådana förutsättningar att människor
kan leva, bo och verka på vår svenska landsbygd, på
våra bondgårdar. Men jag är tveksam till att vara
alltför kategorisk och absolut inte tillåta en försälj-
ning till någon som inte har möjlighet att leva enbart
på det lantbruk som han eller hon köper utan även har
sin utkomst och t.o.m. sitt boende på en annan ort.
Här vill jag sätta upp ett varningens finger.
I reservation 1, som även jag står bakom, påpekar
vi att uppköp och exploatering med endast kortvariga
vinstintressen effektivt måste motverkas. Främst
gäller det att ge möjligheter till människor som verk-
ligen har förutsättningar att både bruka och bo på sin
fastighet.
Jag ser fram emot att få ta del av den utredning
som nu arbetar. Den har initierats av miljö- och jord-
bruksutskottet och ska behandla förvärv av både
skogsfastigheter och övriga lantbruksegendomar. Vi i
Centerpartiet var kritiska till att man förut bara skulle
se över skogsfastigheterna.
Landsbygden måste hållas levande. För att det ska
vara möjligt måste det finnas människor som är be-
redda att jobba med lantbruket och dess verksamhe-
ter. De måste också ha lön för mödan. De måste få
förutsättningar för det så att hela vårt land utvecklas,
till gagn för oss allihop.
Fru talman! I reservation 3 tar jag upp betydelsen
av att skydda våra ortnamn. I dag finns inget skydd i
den lagstiftning som reglerar fastighetsbildning och
fastighetsregistrering.
En del av vår kulturhistoria riskerar att försvinna
genom att många fastigheter helt enkelt upphör att
existera genom fastighetsreglering. Namnen försvin-
ner på gårdar på orter, och nu diskuteras även föränd-
ringar vad gäller sockennamn.
Det är en viktig bit i vår kulturhistoria att skydda
våra ortnamn. De är en viktig del i en människas
identitet - var man är född, var man har bott en tid i
sitt liv eller var man bor nu. Innan en alltför byråkra-
tisk klåfingrighet har utraderat såväl ortnamn som
sockennamn måste vi som är dagens beslutsfattare ta
vårt ansvar och säga ifrån, för kommande generatio-
ners skull.
Jag är förvånad över att inte fler partier uppmärk-
sammar detta. Det är kulturvärden som försvinner. Vi
i riksdagen brukar vara eniga om att vara aktsamma
om kulturvärden. Ortnamn och sockennamn har allt-
sedan medeltiden varit namn för de lokala gemenska-
perna i vårt samhälle. De har stått för samarbete och
identitet.
Man hör hemma någonstans. Det gäller både i
stad och på landsbygden. Var bor du? Tänk till själv
hur det skulle vara om du inte kunde ange var du bor,
var du hör hemma någonstans. Den finmaskiga indel-
ningen håller på att försvinna.
Vi vet att just lokal förankring blir allt viktigare
för människor i vår tid, med snabb globalisering och
strukturomvandling. Det ligger ingen motsättning i
det. Människor som av olika skäl har kontakter med
hela världen vill också känna tryggheten i sin lokal-
miljö.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 un-
der punkt 1 samt reservation 3 under punkt 4. Jag kan
glädja talmannen med att jag dock inte kommer att
begära votering när det gäller den sistnämnda.
Anf. 160 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag tänkte att det skulle vara intres-
sant om vi kunde hinna votera även detta betänkande
klockan fem i dag. För att göra processen kort yrkar
jag bifall till utskottets hemställan utom på en punkt.
Det gäller det som Rigmor Stenmark just har redo-
gjort för, nämligen jordförvärvslagen. Tillsammans
med Kristdemokraterna och Centerpartiet står vi
bakom reservation 1. Vi har hört bakgrunden till det.
I Miljöpartiets partimotion om regionalpolitiken
framför vi att det är viktigt att uppmärksamma mar-
klagstiftningens syfte att öka sysselsättningen och
bosättningen i glesbygden. Vi ser hur den motverkas
av uppköp som görs med kortsiktiga spekulativa
intressen.
Den översyn som pågår, som Rigmor Stenmark
frågade efter, tycker vi är lite väl begränsad. Den bör
ha en klarare inriktning mot att stärka sambandet
mellan ägande, brukande och boende. Målsättningen
är att ägandet inte ska lämna bygden.
Det är den reservation vi har. Jag yrkar bifall till
den och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 161 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Dagens betänkande från bostadsut-
skottet behandlar vissa fastighetsrättsliga frågor.
Bakom rubriken döljer sig behandling av motioner
om fastighetsförvärv, fastighetsbildning, tomträtt,
kommunala förköp, expropriation och fjällböndernas
fastigheter. Detta har lett till nio reservationer som
jag härmed yrkar avslag på.
De nu gällande reglerna för jordförvärv innebär en
långtgående avreglering av fastighetsförvärven. Den
återstående regleringen vilar huvudsakligen på regio-
nalpolitiska motiv. Lagen anses ha varit effektiv när
det gäller juridiska personers förvärv, förvärv i gles-
bygd och förvärv i särskilt ägosplittrade områden. I
dessa fall har vi behållit regleringen.
Fysiska personers förvärv prövas endast inom
glesbygd eller omarronderingsområde.
Inom glesbygd krävs förvärvstillstånd såvida inte
förvärvaren varit bosatt i glesbygd inom den aktuella
kommunen minst ett halvår före förvärvet eller åtagit
sig att bo på den förvärvade egendomen. I sådana fall
ska i stället en anmälan om förvärvet göras. Tillstånd
får vägras om egendomen behövs för att främja sys-
selsättningen eller bosättningen på orten.
Inom omarronderingsområde krävs alltid tillstånd.
Tillstånd får vägras om förvärvet skulle göra det
svårare att genomföra en rationalisering av ägostruk-
turen.
För juridiska personers förvärv krävs alltid till-
stånd.
Kristdemokraterna och Centern har reserverat sig,
eftersom de anser att nuvarande regler inte är tillfyl-
lest. De vill utreda det som redan utreds.
Nästa reservation är moderat och vänder sig emot
att samhället vill hålla skurkarna borta som hyresvär-
dar. I stället vill man ta till storsläggan i efterhand
utan att precisera hur det ska gå till och utan hänsyn
till att det är ett mycket dyrare förfarande som ger
onödiga olägenheter för hyresgästerna.
Centern återkommer med sin reservation om ort-
namnsskyddet trots att utskottet skrivningar klart
visar på att ortnamnsskyddet fungerar mycket bra i
dag och många myndigheter ägnar sig att slå vakt om
de gamla ortnamnen.
I reservation 4 vill Moderaterna avskaffa tomt-
rättsinstitutet. Man är som vanligt angelägen om att
ge spekulanterna största möjliga utrymme. Den här
gången är det inte alls viktigt viktig att slå vakt om
det kommunala självstyrelse. De krokodiltårar som
man har gråtit i andra sammanhang över den kommu-
nala självstyrelsen visar sig vara taktiskt betingade
och ingenting annat.
Reservationerna 6, 7 och 8 behandlar möjligheter-
na att expropriera och ersättningsfrågorna vid expro-
priation. Moderaterna vill ta av kommunerna ett vik-
tigt verktyg för att klara samhällsplanering och ut-
veckling samtidigt som man i andra sammanhang
ondgör sig över svårigheten att hantera utvecklingen i
t.ex. Stockholmregionen. Utskottsmajoriteten anser
att exproprieringslagstiftningen är väl avvägd, möj-
liggör kommunal utveckling och en rimlig rättssäker-
het för medborgarna.
Den sista reservationen tar upp statens fastighets-
förvärv från fjällbönderna. Det är förvisso en kom-
plex fråga, men en bred majoritet i utskottet anser inte
att det nu finns någon anledning att utreda den.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Anf. 162 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Det är två frågor i detta betänkande
som har väckt mitt intresse, tomträttsinstitutet och
namn på fastigheter.
Tomträttsinstitutet hade sociala och goda syften
när det inrättades för snart 100 år sedan. Det skulle
medverka till att inflyttade arbetarfamiljer med knap-
pa resurser skulle kunna bli fastighetsägare och äga
sitt eget hem. Bättre syfte kan man knappt tänka sig
än att en självständig familj ska kunna äga sitt eget
hem.
Det nya sättet man införde att ställa mark till för-
fogande krävde dock att den nya upplåtelseformen
fick mycket långa giltighetstider med oförändrade
villkor. Däri kom upplåtelseformens stora svaghet att
ligga. De upplåtelser på 60 år som omfattade tomt-
rätterna gjorde att den som fått en sådan upplåtelse
mer eller mindre uppfattade tomten som ägd, efter-
som upplåtelsen gällde 60 år framåt. Detta var vid
tiden för första världskriget.
Vid den avgäldsreglering som 60 år senare - när
inflationen oförtrutet arbetat vidare - skulle göras
omkring 1970 blev det för den tredje eller fjärde
tomträttshavaren av tomträtten en gigantisk avgälds-
höjning. Genom ändringar i lagstiftningen hade det
också blivit in princip omöjligt för någon av parterna
att säga upp tomträttsavtalet.
Det går uppenbarligen heller inte att finna en be-
stående sätt att bestämma avgäldens storlek trots att
flera försök gjorts från Högsta domstolens sida. Det
har i stället lett till långa och för alla parter kostsam-
ma processer. Det kanske ingen kan bli förvånad
över. Det gäller för den som äger tomtmarken att
komma överens med den som äger huset som står på
marken om vad marken ska vara värd. Utan marken
är huset värdelöst, och markägaren kan inte bli av
med huset och sälja marken.
Det är ett omöjligt tvångsäktenskap. Kommunens
agerande mot tomträttshavare har också blivit att
regelmässig instämma tomträttshavare till domstol
om de inte accepterar de av kommunerna ensidigt
bestämda avgälderna och efter domstolsbehandling,
ofta i flera instanser, få ett domstolsutslag på vad som
är möjligt att få ut.
Tomträttshavarens ställning är mycket svag. Vad
gäller villatomter har tomträttshavaren inte skuggan
av en chans att bekosta ett juridiskt ombud som driver
hans fall. Till detta kommer dessutom, paradoxalt
nog, att de flesta kommuner inte anser att de har möj-
lighet att få ut tomträttsavgälder som ger en vettig
avkastning på det kapital som är låst i marken.
Läget är faktiskt låst som vore det gjutet i armerad
betong. Kommunen har inte någon möjlighet att dis-
ponera marken lättare än om det rörde sig om enskild
ägt mark. Från början var tanken att kommunen
skulle kunna återta marken efter att den första bebyg-
gelsen hade tjänat ut efter sisådär 60 år.
Byggkvalitet och lagstiftningens förändringar har
förändrat detta. Kommunen har inte möjlighet att
återta marken annat än genom köp och expropriation.
Fru talman! Mot denna bakgrund är det mycket
svårt att förstå Socialdemokraternas och även Väns-
terpartiets vaktslående kring tomträtten. Därför vore
det bäst om riksdagen drog samma slutsats om de
flesta kommuner gjort, nämligen att avveckla tomt-
rätten. Kommunerna låter innehavarna av tomträtter
friköpa sin mark och riksdagen skulle kunna göra
fastighetsmarknaden den rationella tjänsten att slopa
möjligheten att upplåta nya tomträtter.
En annan fråga i detta betänkande som jag något
skulle vilja kommentera är frågan om namnskydd.
Bevarande av namn är viktigt. De innehåller ofta
mycket mer historia än vad man i vardagssamman-
hang tänker på. Ingen tycker väl annat än att det vore
en oerhörd skada om exempelvis våra gamla socken-
namn försvann.
Det är naturligtvis rimligt att en gång använda
namn sparas i arkivariska handlingar även om det
efter en sammanslagning inte blir gällande beteckning
på en fastighet. Det är viktigt för det historiska sam-
bandet bakåt i tiden. Det är viktigt att historieforsk-
ningen kan tillgodoses på detta sätt. Men det är inte
rimligt att namnfrågorna blir hinder för en rationell
fastighetssammanslagning.
Det är bra att möjlighet ges att välja det namn som
har störst kulturhistorisk anknytning vid en samman-
slagning av två fastigheter oavsett vilken fastighet
som är det mottagande. Det är också mycket positivt
att en handbok i ortnamnsfrågor är under utarbetande
i dessa sammanhang. Både lantmätare och vi andra
behöver stöd i att utveckla en god ortnamnskultur.
Vi måste försöka stärka livskraften i de namn som
fortfarande lever. Det är de som har den största möj-
ligheten att föra de kulturhistoriska kunskaperna
vidare till nya generationer.
Fru talman! Det yrkanden som vi från vår sida vill
ställa har Sten Andersson ställt. Jag slutar därför nu.
Anf. 163 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Intresset för att kunna leva, bo och
verka på landsbygden är stort, inte minst hos unga
människor. Många anser att landsbygden är den bästa
uppväxtmiljön för barnen. Det är däremot inte alltid
så lätt att förverkliga sina drömmar om ett liv på
landet, och hindren kan vara många. Att klara för-
sörjningen är ett av dem. Att då kunna kombinera
olika försörjningskällor blir en nödvändighet.
Möjligheten att kunna skaffa en gård med tillhö-
rande gård och skog är viktiga faktorer som påverkar
den enskildes intresse och möjligheter till ett boende
på landsbygden. Det är därför viktigt att ställningen
för dem som avser att bo permanent stärks gentemot
dem som är utboägande så att inte landsbygden totalt
utarmas.
Jordförvärvslagen tidiga syfte vad att medverka
till att jordbruket rationaliserade och effektiviserades.
Huvudregeln var att lantbruksegendom inte kunde
förvärvas utan tillstånd.
Från halvårsskiftet 1991 ändrades lagen så att fy-
siska personer prövas endast inom glesbygd och i
omarronderingsområdena främst i Dalarna. För juri-
diska personer krävs alltid tillstånd. Dessa tillstånd är
förenade med vissa villkor som det dock kan göras
avsteg ifrån. Lagändringen innebär en långtgående
avreglering. Detta motiverades med regionalpolitiska
skäl.
Jordbruksverket har genomfört en utvärdering av
jordförvärvslagen där man kommer fram till att lagen
bör skärpas eftersom dess syfte som regionalpolitiskt
instrument inte uppfylls.
Vi kristdemokrater har lyft fram detta i en motion
och visar där på vikten av att ha en levande landsbygd
och att detta kräver att vi skärper bestämmelserna om
förvärvstillstånd i jordförvärvslagen.
Fru talman! Exproprieringslagen bygger på tanken
att en expropriering ska kosta samhället så lite som
möjligt. Lagen kom till för snart 30 år sedan och var
säkert rätt tänkt för den tiden och för att klara ut-
byggnaden av infrastrukturen i Sverige. Det var då
främst tänkt att staten eller kommunen skulle vara
den som exproprierar. Resultatet av exproprieringen
skulle komma alla till godo.
I dag har vi en annorlunda situation. Jag tänker
främst på den bredbandsutbyggnad som håller på att
ske i hela Sverige. Denna utbyggnad sker i huvudsak
på två sätt. Enligt det ena sättet grävs kablar ned i
mark som är ianspråktagen med ledningsrätt. Det är
mark som i de flesta fall ägs av Sveriges bönder.
Det andra sättet innebär att kablarna för bredband
hängs upp i befintliga kraftledningsstolpar som också
står på lantbrukarens marker. Detta sker med stöd av
upplåtelseavtal mellan ägarna till kraftledningarna
och bredbandsoperatörerna.
I bägge de redovisade fallen utgår ingen ersättning
till markägarna trots att det är på deras mark som
intrången görs. Däremot kommer bredbandsaktörer-
nas verksamhet, som sker genom dessa kablar, att
generera stora ekonomiska vinster.
Exproprieringslagens ersättningsregler är föråld-
rade och inte anpassade till dagens tvångsförvärv som
i många fall sker för att tillgodose starka privateko-
nomiska intressen. En översyn behövs, så att även
markägarna kan få del av vinsten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nr
8.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.52 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
13 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde
KU9 Yttrande- och tryckfrihetsfrågor
Mom. 9 (etableringsfrihet)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp)
Votering:
211 för utskottet
84 för res. 4
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 37 v, 35 kd, 13 c, 15 mp
För res. 4: 70 m, 14 fp
Frånvarande: 20 s, 12 m, 6 v, 7 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 12 (våldsskildringar)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
270 för utskottet
16 för res. 5
10 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 71 m, 37 v, 34 kd, 13 c, 5 fp
För res. 5: 1 kd, 15 mp
Avstod: 1 kd, 9 fp
Frånvarande: 21 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Karl-Göran Biörsmark och Bo Könberg (båda fp)
anmälde att de avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Mom. 13 (anspelningspornografi)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU10 Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning
Utskottets anmälan lades till handlingarna.
JuU5 Videokonferens och telefon i allmän förvalt-
ningsdomstol, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU6 Ekonomisk brottslighet
Punkt 3 (Ekonomisk brottslighet och sekretess, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
258 för utskottet
36 för res. 1
1 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 69 m, 36 v, 13 c, 14 fp, 15 mp
För res. 1: 1 m, 35 kd
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 20 s, 12 m, 7 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU7 Ansvaret för inregistrering av bouppteck-
ningar och för arvsbeskattning, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU7 Barn - här och nu Redogörelse för barnpoli-
tiken i Sverige
Mom. 1 (barn- och familjepolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
224 för utskottet
71 för res. 1
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 37 v, 36 kd, 13 c, 14 fp, 15 mp
För res. 1: 71 m
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.08 på förslag av tredje
vice talmannen att på grund av ett tekniskt fel på
voteringsanläggningen ajournera förhandlingarna
under två minuter.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.10.
13 § (forts.) Beslut om utskottsbetänkanden som
slutdebatterats vid dagens sammanträde
Mom. 3 (det livslånga lärandet m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
235 för utskottet
15 för res. 3
47 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 12 c, 4 mp
För res. 3: 1 c, 14 fp
Avstod: 36 kd, 11 mp
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Marianne Samuelsson (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.
Mom. 10 (barn med funktionshinder)
1. utskottet
2. res. 10 (mp)
Votering:
281 för utskottet
15 för res. 10
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 71 m, 37 v, 36 kd, 13 c, 14 fp
För res. 10: 15 mp
Frånvarande: 21 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 29 (föräldrautbildning)
1. utskottet
2. res. 25 (kd)
Votering:
257 för utskottet
36 för res. 25
3 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 70 m, 37 v, 13 c, 14 fp, 12 mp
För res. 25: 36 kd
Avstod: 3 mp
Frånvarande: 20 s, 12 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 37 (familjerådslag)
1. utskottet
2. res. 33 (v, s)
Votering:
152 för utskottet
144 för res. 33
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 3 s, 71 m, 36 kd, 13 c, 14 fp, 15 mp
För res. 33: 107 s, 37 v
Frånvarande: 21 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Ingvar Johnsson (s) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 38 (åtgärder för familjen m.m.)
1. utskottet
2. res. 34 (mp)
Votering:
282 för utskottet
15 för res. 34
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 36 kd, 13 c, 14 fp
För res. 34: 15 mp
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Mom. 41 (barnbilaga till statsbudgeten m.m.)
1. utskottet
2. res. 36 (kd, c)
Votering:
233 för utskottet
64 för res. 36
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 14 fp
För res. 36: 36 kd, 13 c, 15 mp
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
MJU6 Biodling
Mom. 3 (stöd till forskning och avelsarbete)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
MJU7 Trädgårdsnäringen
Punkt 2 (Trädgårdsnäringens konkurrensförutsätt-
ningar)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c)
Votering:
176 för utskottet
120 för res. 1
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 37 v, 14 fp, 15 mp
För res. 1: 71 m, 36 kd, 13 c
Frånvarande: 21 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Punkt. 3 (Säsongsmässiga arbetskraftsförhållanden)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m)
Votering:
176 för utskottet
120 för res. 2
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 37 v, 14 fp, 15 mp
För res. 2: 71 m, 36 kd, 13 c
Frånvarande: 21 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU4 Vissa fastighetsrättsliga frågor
Punkt 1 (Jordförvärvslagen)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, c, mp)
Votering:
231 för utskottet
66 för res. 1
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 12 fp
För res. 1: 36 kd, 13 c, 2 fp, 15 mp
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Punkt 2 (Avskaffande av lagen om förvärv av hyres-
fastighet m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
226 för utskottet
71 för res. 2
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 37 v, 36 kd, 13 c, 14 fp, 15 mp
För res. 2: 71 m
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 1 mp
Punkt 4 (Ortnamnsskydd i fastighetsbildningslagen)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.
Punkt 8 (Expropriationsersättningen)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
178 för utskottet
37 för res. 8
81 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 1 m, 37 v, 1 c, 14 fp, 14 mp
För res. 8: 1 m, 36 kd
Avstod: 69 m, 12 c
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 5 c, 3 fp, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets hemställan.
14 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Propositioner
2000/01:49 Ett ramavtal om åtgärder för att under-
lätta omstrukturering och drift av den europeiska
försvarsindustrin
2000/01:61 Förfalskade fångeshandlingar vid ansö-
kan om lagfart
2000/01:74 Ändringar i telelagen (1993:597) avseen-
de nummerportabilitet
15 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 23 januari
2000/01:557 av Eskil Erlandsson (c) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Fartyg vid känsliga naturområden
2000/01:558 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Skolpolitiken
2000/01:559 av Gunnel Wallin (c) till justitieminister
Thomas Bodström
Ersättning för förrättning av borgerlig vigsel och
registrering av partnerskap
2000/01:560 av Henrik S Järrel (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Ouppklarade brott
2000/01:561 av Henrik S Järrel (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Utredning om ändring i atomansvarighetslagen
2000/01:562 av Henrik S Järrel (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Ränteskruvning
2000/01:563 av Elizabeth Nyström (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Ordningen inom kriminalvården
2000/01:564 av Rigmor Stenmark (c) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Riksnormen för socialbidrag
2000/01:565 av Johan Pehrson (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Privatresekort hos SJ
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll onsdagen den 31 januari.
16 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 24 januari
2000/01:512 av Carl G Nilsson (m) till statsminister
Göran Persson
Svensk livsmedelproduktion
2000/01:516 av Sonja Fransson (s) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Alternativ till tobaksodling
2000/01:518 av Jeppe Johnsson (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Djurskyddet inom EU
2000/01:523 av Harald Nordlund (fp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Obligatorisk avmaskning av hundar
2000/01:525 av Carl G Nilsson (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Veterinärinspektioner i slakterier
2000/01:529 av Birger Schlaug (mp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Öppenhet att granska slakterier
2000/01:537 av Inger Lundberg (s) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Dvärgbandmask
2000/01:538 av Marianne Samuelsson (mp) till stats-
rådet Maj-Inger Klingvall
Uranvapen och civilbefolkning
2000/01:540 av Lennart Klockare (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Tillämpning av eftergift
2000/01:543 av Owe Hellberg (v) till statsrådet
Ingela Thalén
Eftergift vid återbetalning av bostadsbidrag
2000/01:545 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till försvarsminister Björn von Sydow
FMV:s upphandlingsrutiner
2000/01:548 av Ingegerd Saarinen (mp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Alternativ till djurförsök
2000/01:549 av Marie Engström (v) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Det fysiska aktivitetsåret 2001
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll onsdagen den 31 januari.
17 § Kammaren åtskildes kl. 17.27.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 §
anf. 51 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 81
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 120 (delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.52 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.