Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:42

Torsdagen den 7 december

Kl. 09.00 - 17.57

---

19.00 - 21.06

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 1 december.
2 § Kompletteringsval till utbildningsutskot-
tet

Förste vice talmannen meddelade att Moderata
samlingspartiets riksdagsgrupp under Per Bills föräld-
raledighet den 16 januari-16 februari 2001 anmält
hans ersättare Hanna Ericson-Broberg som suppleant
i utbildningsutskottet.

Förste vice talmannen förklarade vald till

suppleant i utbildningsutskottet
Hanna Ericson-Broberg (m)

3 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2000/01:52 Förslag till Europaparlamentet och rådets
direktiv om ändring för tjugonde gången av rådets
direktiv beträffande begränsning av användning
och utsläpp på marknaden av vissa farliga ämnen
och preparat (klorparaffiner med kort kolkedja)
KOM (2000) 260 till miljö- och jordbruksutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
2000/01:SfU1, SfU6 och SfU7
Finansutskottets betänkande 2000/01:FiU14

5 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 6 december

TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Mom. 6 (Vägverkets organisation)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
244 för utskottet
74 för res. 1
1 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 37 v, 41 kd, 16 c, 14 fp, 13 mp
För res. 1: 74 m
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 8 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 10 (riktlinjer för vägskyltning)
1. utskottet
2. res. 4 (c, m, kd, fp)
Votering:
175 för utskottet
145 för res. 4
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 1 fp, 13 mp
För res. 4: 74 m, 41 kd, 16 c, 14 fp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 15 (järnvägstrafikens kostnadsansvar för Öre-
sundsbron)
1. utskottet
2. res. 9 (c, m, kd, fp)
Votering:
173 för utskottet
146 för res. 9
1 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 12 mp
För res. 9: 74 m, 41 kd, 16 c, 15 fp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 16 (Öresundsbrons prissättning)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
282 för utskottet
38 för res. 10
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 74 m, 41 kd, 16 c, 15 fp, 12 mp
För res. 10: 37 v, 1 mp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 17 (ekonomisk utredning)
1. utskottet
2. res. 11 (c, v)
Votering:
264 för utskottet
55 för res. 11
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 74 m, 39 kd, 15 fp, 12 mp
För res. 11: 37 v, 1 kd, 16 c, 1 mp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp
Amanda Agestav (kd) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 37 (Vänersjöfart m.m.)
1. utskottet
2. res. 18 (c, m, kd, fp)
Votering:
174 för utskottet
146 för res. 18
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 13 mp
För res. 18: 74 m, 41 kd, 16 c, 15 fp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 48 (luftfartens expansion)
1. utskottet
2. res. 22 (v)
Votering:
275 för utskottet
45 för res. 22
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 72 m, 39 kd, 16 c, 15 fp, 9 mp
För res. 22: 2 m, 37 v, 2 kd, 4 mp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp
Margareta Viklund (kd) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 52 (stöd till icke statliga flygplatser)
1. utskottet
2. res. 26 (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 61 (flygplatskapaciteten i Storstockholmsom-
rådet)
Yrkanden:
1. utskottets hemställan
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. N321 rk. 10 (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 62 (Landvetters flygplats)
1. utskottet
2. res. 35 (c, fp)
Votering:
285 för utskottet
31 för res. 35
2 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 72 m, 37 v, 39 kd, 13 mp
För res. 35: 16 c, 15 fp
Avstod: 2 kd
Frånvarande: 7 s, 10 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 76 (Gotlandstrafiken - en vägfråga)
1. utskottet
2. res. 39 (v, fp)
Votering:
266 för utskottet
52 för res. 39
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 74 m, 41 kd, 16 c, 12 mp
För res. 39: 37 v, 15 fp
Frånvarande: 8 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp
Birger Schlaug (mp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 81 (kommunalt IT-stöd)
1. utskottet
2. res. 42 (c)
Votering:
222 för utskottet
16 för res. 42
82 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 41 kd, 7 fp, 13 mp
För res. 42: 16 c
Avstod: 74 m, 8 fp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 84 (Postens kassaservice och lantbrevbäring)
1. utskottet
2. res. 44 (c, fp)
Votering:
285 för utskottet
31 för res. 44
3 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 73 m, 37 v, 40 kd, 11 mp
För res. 44: 16 c, 15 fp
Avstod: 1 kd, 2 mp
Frånvarande: 7 s, 9 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU1 Förlängd giltighetstid för registrering av
revisionsbolag
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU2 Ändringar i patentlagen och växtförädlar-
rättslagen
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU3 Talerätt för vissa utländska konsumentorgan
Mom. 2 (tillämplig lag)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
Votering:
190 för utskottet
130 för res. 1
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 16 c, 13 mp
För res. 1: 74 m, 41 kd, 15 fp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Mom. 4 (organisationer som godkända organ)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, fp)
Votering:
190 för utskottet
130 för res. 2
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 16 c, 13 mp
För res. 2: 74 m, 41 kd, 15 fp
Frånvarande: 7 s, 8 m, 6 v, 1 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Allmän miljö- och naturvård

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU1
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård (prop.
2000/01:1 delvis).

Anf. 1 LARS LINDBLAD (m):
Herr talman! Den svenska miljöpolitiken liknar
ketchupen i en ketchupflaska. Först kommer inget,
sedan kommer inget, sedan kommer det lite vatten
rinnande, och till slut kommer det mängder av ket-
chup som kommer med en hastighet och mängd som
gör det svårt att kontrollera mängden och effekten.
Vi har väntat i år på konkret politik från regering-
en. Endast ett par ärenden med ganska lite substans
har varit uppe i kammaren. Nu under vintern och
våren förväntas den stora miljömålspropositionen,
den viktiga klimatpropositionen, rovdjurspropositio-
nen där den hett debatterade rovdjursfrågan tas upp,
samt troligen en kemikalieproposition. Detta sker
samtidigt som Sverige är ordförandeland i EU där
miljön ska vara ett av tre huvudteman. Detta är inte
rimligt och seriöst. Man kan fråga sig hur många
gånger som miljöministern kommer att vara i kamma-
ren för att stå till svars för sin politik under våren.
Jag tror att just detta kommer att karakterisera da-
gens budgetdebatt. Det stora slaget om innehållet i
miljöpolitiken får vänta till vårens behandling. Detta
blir troligen en ren budgetdebatt.
Herr talman! Jag tänker personligen lyfta fram tre
frågor av budgetkaraktär.
Miljöfrågorna måste vara en fantastisk tillgång för
en socialist. Man kan höja skatter och bibehålla höga
skatter med motiveringen att det är för miljöns bästa.
Miljöns bästa - ingen vågar riktigt angripa detta. Då
får man en förståelse för en i grunden väl genomtänkt
ideologisk strategi, nämligen att överföra det privata
kapitalet till det offentliga.
Låt mig ta ett exempel på hur genomskinligt detta
är ibland.
Skatt på deponi, den s.k. avfallskatten, infördes
för snart ett år sedan. Vi moderater var mot skatten.
Vi påpekade en hel del faror med denna, dels att
miljön sammantaget skulle bli sämre, dels de negativa
konsekvenser detta skulle få för återvinningsbran-
schen, dels hur hårt detta skulle slå mot biocellerna
och inte minst hur detta skulle driva över av-
fallsströmmar till förbränning. Följande sade jag i
debatten när avfallspropositionen var uppe för be-
handling i kammaren:
"Ett stort problem är att skatten kommer att styra
avfallet till förbränning. Detta kommer troligen att
leda till en försämrad miljösituation. 'Hotet' om en
deponiskatt har redan styrt över avfallsströmmarna
mot massförbränning. Många befintliga förbrän-
ningsanläggningar, t.ex. Malmö, Halmstad, Stock-
holm och Umeå, planerar att nära nog fördubbla sin
förbränningskapacitet."
Detta har nu regeringen upptäckt, och regeringen
aviserar att detta ska ses över i syfte att vid behov
införa en förbränningsskatt. Först inför man en depo-
niskatt, för att sedan hantera de negativa konsekven-
serna med ytterligare en skatt, nämligen förbrän-
ningsskatten. Samtidigt är EU:s mycket hårda regler
mot deponi på väg med stormsteg.
Syftet är klart. Dessa skatter är till för att staten
ska få in mer intäkter. Miljönyttan är i det närmaste
obefintlig. De stora förlorarna är våra medborgare
som får betala skattehöjningarna med hjälp av sina
hushållsekonomier. Dessa ökade kostnader för avfall-
saktörerna belastar i slutändan avgifterna för sop-
hämtningen.
En annan konsekvens med skatten var att den sla-
git sönder alla de intressanta försök som gjorts med
bioceller. Det märkliga är att riksdagen gång på gång
uttalat sig positivt till denna form där man utnyttjar
avfall till att utvinna energi i gasform samtidigt som
det sker en naturlig reduktion av avfallet genom en
organisk process. Problemet är att för att bioceller ska
vara ekonomiskt intressanta måste de ligga i cirka tio
år. Med rådande kostnadsläge är det nu omöjligt.
Varför är riksdagsmajoriteten så hårdnackad mot
denna teknik trots alla de vänliga ord man har uttalat
tidigare? Det finns en mängd lösa löften, men ingen-
ting fullföljs.
Herr talman! Det har börjat dyka upp alltfler bilv-
rak i naturen. Bara i Södertälje hittade man i fjol ca
500 fler bilar jämfört med tidigare år. En anledning är
troligen att det är så dyrt att skrota sin bil. Gamla
bilar innehåller många farliga ämnen som måste tas
om hand så att de inte når ut i naturen. Vi krävde i vår
partimotion att skrotningspremien ska höjas till en
nivå som skapar incitament för bilägaren att lämna
bilen till skroten.
Bilskrotningsfonden som har byggts upp av medel
från bilägarna har tillräckliga medel för att klara en
sådan höjning. Detta är dock ett övergångsproblem
eftersom alla bilar som har producerats 1998 och
senare innefattas av producentansvaret. Vi är positiva
till att regeringen har hörsammat vårt krav. En rimlig
princip är ju att de pengar som bilägarna har betalat in
till fonden ska återbetalas som incitament för att läm-
na in bilen.
Herr talman! Det är också positivt att det råder en
enighet i riksdagen att kalkning av försurade sjöar
och vattendrag är en prioriterad miljöverksamhet.
Moderaterna har länge drivit frågan om att kalknings-
anslaget skulle höjas, vilket har skett. Principen bör
vara att sjöar och vattendrag som hittills kalkats ska
ingå i den internationella kalkningsplanen. Vi vill
också att regeringen ges i uppdrag att utforma ett
sammanhållet program för skogskalkning. Försök
med skogskalkning har visat positiva effekter. Dess-
utom bör regeringen driva på det internationella sam-
arbetet, t.ex. under ordförandeåret i EU men också i
Östersjösammanhang, med syfte att uppnå bindande
avtal om minskningar av försurande utsläpp.
Vi anser att kalkningsanslaget i dag ligger på en
rimlig nivå. Men vad vi inte anser vara rimligt är att
hela 40 miljoner kronor av totalt 213 miljoner kronor
går till administration. Det var rimligt under upp-
byggnadstiden att administrationskostnaderna var
något högre, men nu har vi mycket svårt att förstå att
hela 19 % av anslaget går till den administrativa
hanteringen. Det tror jag att de flesta uppfattar som en
mycket ineffektiv hantering. Vi måste minimera by-
råkratin för att få ut maximalt av de satsade pengarna.
Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till vår re-
servation 1.

Anf. 2 ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Att klimatförändringar är en av vår
tids stora utmaningar, kanske den största, därom är vi
alla överens. Det är en mäktig utmaning att vända
utvecklingen, men vändningen är nödvändig för att
livsbetingelserna på jorden ska vara tillfredsställande
både för oss människor, för djur och för naturen i
övrigt.
Fiaskot i Haag är ur denna synvinkel mycket
olyckligt. Misslyckandet att kunna komma överens
får dock inte hindra Sverige att sträva mot att minska
våra inhemska utsläpp av växthusgaser. Sverige
måste därtill fortsätta att vara pådrivande i internatio-
nella sammanhang för att minska utsläppen. Men för
att på ett trovärdigt sätt kunna vara pådrivande i in-
ternationella sammanhang måste vi se till att minska
våra egna utsläpp först, dvs. städa framför egen dörr.
Då är det viktigt att alla delar i samhället engage-
ras i arbetet för att minska utsläppen av växthusgaser.
Ett sätt att engagera den lokala nivån är att inrätta
klimatpolitiska program. Det är något som även Kli-
matkommittén har föreslagit. Dessa program skulle
kunna stimulera det viktiga lokala arbetet med att
minska utsläppen av växthusgaser. Att arbeta lokalt
med frågan har den stora fördelen att det kan bli
mycket gripbart för människor. Kopplingen mellan
livsstil och levnadsmönster och påverkan på miljön
kan tydliggöras. Centerpartiet har därför avsatt medel
under utgiftsområde 20 för inrättande av det klimat-
politiska programmet. Vi ser det som ett första steg
för att vända den utveckling som vi alla vill vända.
Då är det förvånansvärt att regeringen fortsätter
att ta i anspråk medel till de numera mycket kritisera-
de lokala investeringsprogrammen, detta t.o.m. efter
skarpa påpekanden från Riksrevisionsverket - vilket
vi har diskuterat i andra sammanhang.
Herr talman! Det finns en tydlig koppling mellan
det arbete de ideella organisationerna på miljöområ-
det gör och människors kunskaper om miljö och
mänsklig inverkan på miljön. Organisationerna gör
också ett bra jobb med bevakning av utvecklingen,
bl.a. på den biologiska mångfaldens område. Ska
Sverige fortsätta att vara en pådrivande kraft och
föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling är
det nödvändigt att vi fortsätter att ta till vara de
mycket goda krafterna som finns inom de organisa-
tioner jag åsyftar.
Det är dyrt att låta bli. Då är det också förvånans-
värt att regeringen inte väljer att på ett bättre och mer
kraftfullt sätt uppmärksamma och uppmuntra de or-
ganisationer som gör ett så förtjänstfullt arbete inom
natur- och kulturmiljöområdet. Det är förvånansvärt
att man inte väljer att uppmuntra och stimulera detta.
Ett anslag, som vi har med i vårt budetförslag, borde
vara på sin plats. Anslaget borde således förstärkas på
detta område inom anslagsrubriken Miljöövervak-
ning.
Herr talman! Tyvärr är kalkning av sjöar, vatten-
drag och skogar en nödvändig åtgärd. Jag och vi i
Centerpartiet beklagar att så är fallet, dvs. att det är
nödvändigt. Men eftersom det ändå är det bör vi fort-
sätta att avsätta medel till kalkningsverksamheten.
Inom anslaget Åtgärder för att bevara den biolo-
giska mångfalden finns medel för avsättning av
skyddsvärd skogsmark samt medel för kalkning. Det
är enligt vår mening viktigt att dessa olika områden
delas i budgethänseende. Jag har också påpekat detta,
som ni väl känner till, vid tidigare tillfällen. Det är
viktigt för att nå en mer förutsägbar anslagsnivå för
respektive insatsområden. Förhoppningen är att vi ska
se en mer långsiktig politik än vad som vi har sett så
här långt. Tyvärr har inte majoriteten delat min upp
fattning i denna del, men jag hoppas på en bättring i
framtiden.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag tala lite om
vården av värdefull natur. Jag och Centerpartiet anser
att medel för skyddsvärd skogsmark ska fördelas så
att en större andel än i dag kan reserveras för biotop-
skydd och naturvårdsplan. Det innebär att vi får fler
små områden som kan skyddas i alla delar av landet.
På så sätt kan fler människor få del av det som vi vill
skydda och bevara inför framtiden, och vi kan uppnå
en större biologisk mångfald på fler platser i landet.
Medel bör också reserveras för skötsel och tillsyn
av det som redan är avsatt. Likväl bör medel avsättas
för ersättning till de skogar och annat som kan drab-
bas och ligger i närheten av de bildade reservaten.
Herr talman! Jag vill med anledning av det anför-
da yrka bifall till reservation 2.

Anf. 3 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! I förra veckan träffade jag och tre le-
damöter till några gymnasieungdomar. En av ungdo-
marna frågade mig varför jag inte var Miljöpartist,
eftersom jag sagt att en av mina hjärtefrågor är miljö-
frågorna. För mig är svaret enkelt. De stora och svåra
miljöproblemen kan inte få en lösning utan ett ut-
vecklat internationellt samarbete.
I det samarbetet är vår medverkan i EU-
samarbetet centralt. Miljöproblemen löser vi bara
genom ett marknadsekonomiskt system med politisk
styrning. Miljöproblemens lösning ligger i hög grad i
utbildning, kunskap och forskning. Miljöproblemens
lösning förutsätter internationell solidaritet i form av
bl.a. bistånd.
Den främsta utgångspunkten för en liberal politik
är den enskilda människan. Det är också utgångs-
punkten för en liberal miljö- och naturresurspolitik.
Hoten mot miljön har under de senaste decennierna
till stora delar ändrat karaktär. Från att främst ha varit
fråga om synliga och omedelbara fabriksutsläpp med
nationella eller regionala skador har miljöproblemen
kommit att bli mer globala och diffusa till sin karak-
tär. En säkrad god livsmiljö i det globala perspektivet
är därför en utmaning som delas av hela jordens be-
folkning.
Vi socialliberaler har i grunden en optimistik syn
på framtiden och en tilltro till varje generations för-
måga att finna lösningar på sin tids problem och att
känna ett ansvar för kommande släkten. Vi har också
en positiv teknikvänlig syn på verkligheten. Genom
tekniska framsteg har mänskligheten kunnat upptäcka
flera miljöhot och i många fall också kunnat minska
konsekvenserna på den framtida friheten.
Vi anser att kopplingen mellan ekonomi och miljö
är en nödvändig utgångspunkt för det fortsatta miljö-
arbetet. Vi anser inte att marknadsekonomin står i
motsats till en förbättrad miljö utan ser tvärtom
marknadsekonomin som ett medel som om det an-
vänds på rätt sätt kan lösa många av dagens svåra
miljöproblem.
Frågan om det finns en av människan förorsakad
växthuseffekt har debatterats intensivt de senaste
åren. Det finns dock om möjligt i dag en ännu starka-
re konsensus om att det finns en av människan föror-
sakad växthuseffekt som bl.a. har visat sig som en
ökning av jordens medeltemperatur under det senaste
halvseklet.
Det har efter det internationella miljömötet i Haag
kommit uttalanden från de två högerpartierna här i
kammaren som inte kan tolkas på annat sätt än att
man från de partierna vill tona ned betydelsen av att
våra koldioxidutsläpp faktiskt har en reell inverkan på
vår miljö. Det är synpunkter som vi socialliberaler
inte sympatiserar med. Vi menar att Sverige måste bli
mer aktivt att driva på utvecklingen för att finna lös-
ningar på klimatfrågan.
Klimatfrågan är en av de viktigaste framtida mil-
jöfrågorna. För att bidra till en förändrad livsstil be-
hövs ett åtgärdspaket som bl.a. stimulerar till ökad
användning av IT-kommunikation, minskad använd-
ning av biltransporter i företag och hushåll, sänkt
energikonsumtion och en energieffektivisering som
bör genomföras med start redan nästa år. Småföretag
och hushåll bör erbjudas rådgivning om effektivare
energianvändning. Kampanjer för användande av
bränslesnålare bilar och ändrade körmönster bör ock-
så genomföras.
Vi socialliberaler vill också föreslå att det inrättas
lokala klimatinvesteringsprogram. Sådana skulle
finansieras inom ramen för de lokala investerings-
program som i dag redan finns. Vi anser också att
fördelning och bedömning av anslag för lokala kli-
matinvesteringsprogram bör handhas av Miljödepar-
tementet.
I dag pågår ett misstänksamt spel mellan med-
lemsländerna i EU där rationella åtgärder stoppas
därför att de inte kan genomföras ensidigt av ett
medlemsland. För att riva hindren mot en rationell
klimatpolitik måste EU ges ökat inflytande över kli-
matpolitiken. Vi vill införa en europeisk miniminivå
för koldioxidskatten.
Trots att alla partier säger sig förespråka en sådan
har Sverige varit långt ifrån drivande för en sådan
utveckling. Haagmötet var en besvikelse för alla oss
som hoppats på att Sverige skulle gå i bräschen i
denna fråga. Men de svenska socialdemokraterna var
inte villiga att förorda en gemensam koldioxidskatt.
Det är en stor besvikelse för miljön och för alla oss
miljövänner.
En europeisk koldioxidskatt är i sig inte tillräcklig
för att klara utmaningen i klimatfrågan. Förebilden
för EU bör därför vara EMU-samarbetet. Unionen
måste skapa en gemensam valuta för växthusgaser, en
ekologisk euro, i form av utsläppsrättigheter. Kyoto-
protokollet skapar möjligheter för länder att klara sina
åtaganden genom att handla med utsläppsrätter.
Att fördela utsläppsrätter via marknaden har stora
fördelar jämfört med administrativa regleringar. Det
har också fördelar jämfört med skatter och subventio-
ner. Det leder för det första till de mål som har upp-
satts. Ska vi bara släppa ut 60 ton koldioxid kommer
det inte att finnas fler rättigheter att köpa. Skattehöj-
ningseffekter påverkas av faktorer som konjunktur
och konsumtionsmönster.
För det andra innebär utsläppshandel att det är den
som släpper ut växthusgaser som betalar. Sverige bör
införa ett system för handel med utsläppsrätter så
snart det är möjligt. Det främsta syftet bör vara att
skapa en förebild för att införa ett ekologiskt EMU,
dvs. en europeisk handel med utsläppsrätter beslutad
på EU-nivå. Men även om det tar tid eller visar sig
svårt att genomföra, menar vi att Sverige bör införa
ett eget system för handel med utsläppsrätter.
Avslutningsvis, herr talman: Den biologiska
mångfalden är en förutsättning för människans över-
levnad och en ständig källa till inspiration och rekre-
ation. Ett sätt att skydda naturskog och därmed den
biologiska mångfalden är att undanta viss skogsmark
från skogsbruket. För att en del av Sveriges sista
naturskog ska kunna bevaras för kommande genera-
tioner menar vi att skog måste skyddas i reservat. Att
bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden och
biologisk mångfald är därför viktiga mål för en soci-
alliberal miljö- och naturresurspolitik.
Vi föreslår en förstärkning på området med 50
miljoner kronor i förhållande till regeringens propo-
sition.

Anf. 4 LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag vill efterlysa lite hyfs i debatten
från Harald Nordlund. Jag tycker att Harald Nord-
lunds retorik tillhör det som gör att unga människor
vänder politiken ryggen. Jag delar inte Harald Nord-
lunds uppfattning om vad jag har sagt i klimatfrågan.
Vad jag gjorde i den debatten här i kammaren var att
jag anmärkte på det osakliga påståendet från Miljö-
partiets Gudrun Lindvall att de tragiska översväm-
ningarna i Arvika med bestämdhet är ett resultat av
växthuseffekten. Detta vet inte forskarna i nuläget.
Jag efterlyste en saklig behandling av en så viktig
fråga som klimatfrågan.
Jag tror också att det är viktigt att i den här kam-
maren anmärka att forskarna inte är eniga. Man är
troligen enig om att det pågår en temperaturhöjning,
men man är inte helt enig om vad den är resultatet av
- om det är mänsklig påverkan eller solaktiviteter
eller om det är fråga om naturliga fluktuationer.
Även om jag också väldigt noggrant sade att sce-
nariot med mänsklig påverkan är så pass viktigt att vi
måste ta hänsyn till det, vill jag efterlysa lite hyfs i
debatten, Harald Nordlund.

Anf. 5 HARALD NORDLUND (fp) replik:
Herr talman! Forskarna är i stort sett helt eniga
om att utsläpp av koldioxid och vissa andra gaser har
en mycket stark påverkan på klimatet. Det finns en
nästan total enighet kring detta. Jag tror att det är
väldigt viktigt att vi från politiskt håll är tydliga i vår
inriktning. Så snart vi uttalar ett ifrågasättande av
detta som vi egentligen borde vara eniga om sprider
vi också ett ifrågasättande hos de många människor-
na. Det gäller på klimatområdet liksom också i frågan
om vår hantering av avfall. Det gäller faktiskt också i
frågan om skatt på förbränning av sopor.
De signaler som vi skickar ut betyder oerhört
mycket för om vi ska ha framgång med miljöarbetet. I
klimatfrågan är det viktigt att vi från politiskt håll
uppträder på ett sätt som gör att människor förstår att
vi tar frågan på allvar. Vi sprider tveksamhet genom
att ifrågasätta det här förhållandet.

Anf. 6 LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Ja, visst är det så, Harald Nordlund,
att koldioxidutsläpp och andra växthuseffekter har en
inverkan på temperaturen på jorden. Växthuseffekten
är ju grunden för att vi har liv på jorden. Att det ska-
let finns är en av livsbetingelserna. Vad vi pratar om
är om vi människor bidrar ytterligare till den här
effekten.
Något som är ännu farligare, Harald Nordlund, är
om vi politiker inte visar oss öppna för andras argu-
ment utan låser oss vid ett scenario. Så har skett tidi-
gare, och jag tror att det är viktigt att vi har ögon och
öron öppna för den omvärld som debatterar den här
frågan. I massmedierna finns det för närvarande inte
någon enig linje.
Däremot vill jag instämma med Harald Nordlund i
att scenariot med mänsklig påverkan som den kanske
starkaste effekten är så pass viktigt att vi måste ta det
på allvar och även genomdriva en politik i enlighet
därmed. Jag tror att det är väldigt viktigt att markera
den skillnaden. Vi får inte neka anslag till forskare
som säger något som ifrågasätter den modell som vi
tycker är rimligast. Det är viktigt att vi får fram alla
fakta på bordet och inte agerar som ett slags växt-
huseffektens korsriddare och slår ned alla som tycker
olika. Jag tror inte att den typen av politik är fram-
gångsrik när det gäller att övertyga människor i sam-
hället.

Anf. 7 HARALD NORDLUND (fp) replik:
Herr talman! Vi måste vara öppna när det gäller
metoderna för att förhindra den katastrof som kom-
mer om vi inte handlar kraftfullt. Vi måste vara öppna
för nya tankegångar och diskutera dem, men det kan
inte när det gäller det förhållande som jag talar om,
hur våra utsläpp påverkar klimatet, få råda någon
tvekan om att vi måste minska de stora utsläppen.
Därom måste vi vara eniga.

Anf. 8 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag känner igen den här debatten
från förra året. Också då gick jag upp och sade: Nu
ska jag tala om det som vi egentligen ska tala om,
nämligen de miljösatsningar som vi ska göra i Sveri-
ge. Det är det som det handlar om, inte om vad vi ska
göra globalt utan vad vi kan och måste göra i Sverige
för att komma vidare med miljöpolitiken.
I budgetpropositionen för år 2001 finns det rejäla
miljösatsningar, och jag är å Miljöpartiets vägnar
mycket glad över att det samarbete som Miljöpartiet
har med regeringen och Vänsterpartiet har resulterat i
detta. Dessa satsningar har naturligtvis varit hjärte-
frågor för oss.
Vad gäller miljösatsningarna totalt över året på
utgiftsområdet kan konstateras att vi från 1998 till
2002 har fördubblat budgeten. Det är alltså fråga om
rejäla satsningar. Under det samarbete som Social-
demokraterna hade med Centerpartiet anslogs 1,2
miljarder kronor, och för 2002 är vi uppe i 2,4 miljar-
der. Dessa medel går till marksanering, skogsinköp,
kalkning, miljöforskning osv. Det gäller frågor som
inte kan lösas globalt. Sverige måste anslå pengar för
att kunna lösa de problem som vi har här.
Den största satsning som görs under åren 2000-
2001 gäller miljöövervakning. Denna uppgift för
Naturvårdsverket och flera andra myndigheter har
blivit allt större. Vi känner att vi vill ha kontroll över
alltfler områden, t.ex. förekomsten av allergier och
skälen till att de uppkommer. Det har funnits ett stort
behov av att anslå mer pengar till miljöövervakning,
och det är med glädje som jag kan konstatera att
anslagen ökar från 132 miljoner kronor till 226
miljoner år 2001. Det är en rejäl satsning.
En annan fråga som har legat Miljöpartiet mycket
varmt om hjärtat är marksaneringen. Också det är en
fråga som vi inte kan lösa globalt utan måste åtgärda
lokalt. Vi måste ta hand om de gifter som ligger i
marken och riskerar att läcka ut till omgivningen. Jag
kan konstatera att anslaget till detta i samarbetet
mellan Socialdemokraterna och Centern år 1998 var
0 kr. För 2001 ligger det på ungefär 150 miljoner och
ökar 2002 till drygt 300 miljoner och 2003 till drygt
400 miljoner.
Det är inte så glamoröst att städa, men det är nöd-
vändigt i det här fallet. Många av de berörda område-
na läcker kreosot, kvicksilver och andra tungmetaller
och ämnen som vi absolut inte vill ha ut i omgivning-
en och som om de tillåts läcka hamnar i ekosystemen
på ställen där de absolut inte går att komma åt utan
sprids. De hamnar så småningom, människoegoistiskt
resonerat, i värsta fall även hos människan. Innan
dess har de ofta påverkat ekosystemet så pass mycket
att de har slagit ut sådant som naturligt förekommer.
Från Miljöpartiets sida tycker vi också att det är
mycket glädjande att vi nu börjar komma upp på
nivåer för skogsinsatser som handlar om ungefär ½
miljard. Det behövs om vi ska kunna spara gamla
skogar som kan få utvecklas till urskogar. Vi kan se
att av de arter som i dag finns på Artdatabankens
hotlista är många beroende av produktiva och äldre
skogar. Det här är områden där det har funnits ett
akut hot och risk för att de här områdena försvinner,
men nu finns alltså medel att klara detta. Men det är
också viktigt, som någon har påpekat, att ha medel
för att klara skötseln av de naturreservat vi har. Även
här anslås rejält med pengar. Vi kan se på det anslag
som tidigare hette A3 och där det fanns drygt 670
miljoner år 2000. Det finns 875 miljoner år 2002 och
ungefär 850 miljoner år 2001. Även här görs rejäla
satsningar.
Flera har talat om nödvändigheten av kalkning,
någonting som man skulle önska inte behövdes. Men
nu befinner oss på en sur berggrund med gnejs och
granit, en berggrund som har mycket svårt att buffra
försurande nedfall. England har det annorlunda med
sitt kalkberg. Här är det nödvändigt att fortsätta att
kalka. År 1998 anslogs 160 miljoner till kalkning. Vi
är uppe på 213 miljoner nu. Det står klart och tydligt i
budgeten att den nivån ska vi ligga på. Det är möjligt
att det innebär att vi måste förstärka det ytterligare,
men som det ser ut nu räcker 213 miljoner. Samtidigt
är det en anslagsstorlek som måste kunna variera över
åren beroende på hur snösmältningen blir. Ibland går
åt lite mer pengar, ibland lite mindre, också därför att
vissa objekt inte kalkas varje år. Det finns objekt som
kalkas vartannat, vart tredje, t.o.m. vart fjärde år
därför att man anser att behovet är sådant.
Det klagades här på att en del behövs till admi-
nistration. Men för att de här pengarna ska användas
på ett effektivt sätt måste man veta vad man behöver
göra och ska göra. Länsstyrelserna anser att den
summa som angivits behövs för att klara det. Jag
måste säga att jag i det fallet tror att de som arbetar på
fältet vet vad de talar om. Så vi anser alltså att den
summan är okej.
Även till miljöforskningen höjs anslaget, faktiskt
fördubblas, från 50 miljoner år 2000 till 100 miljoner
2001. En del av pengarna, ungefär 45 miljoner, går
till den nya forskningsfond som inrättas. Resten bli
kvar på detta anslag.
Det finns också annat som det satsas på. Eskil
Erlandsson tog upp pengar till biotopskydd. Det lig-
ger inte på det här utgiftsområdet, men jag kan även
där redovisa att under s- och c-samarbetet var det
anslaget nere på 25 miljoner. För år 2001 är det uppe
på 135 miljoner. Även här sker en rejäl satsning. Det
här går inte bara till biotopskydd, utan vi skriver i
budgeten att det kan finnas andra projekt som behö-
ver stöd, t.ex. vet vi att vi i dag inte har en heltäckan-
de karta över vilka områden som behöver skydd en-
ligt biotopskyddsbestämmelserna. Vi vet också att det
finns värdefulla andra objekt, t.ex. stora träd i många
skogar. Det har kommit en utredning som visar att det
finns många stora träd som har höga biologiska vär-
den, men där har inte heller funnits något skydd.
Därför anslås lite extra pengar till det.
Det känns oerhört angeläget att de här anslagen
höjs så pass mycket som nu görs. Jag är lite förvånad
över den debatt vi har som inte alls handlar om det
som det ska handla om, nämligen pengarna i budge-
ten utan om mycket annat. Jag vill kommentera en del
av det.
Moderaterna tar upp det faktum att det nu växer
upp sopbränningsstationer runtom i landet. Jag delar
den oron, eftersom det inte bara innebär att man eldar
sådant som kan vara acceptabelt att elda, utan vi bör-
jar få en stor import av sopor, t.ex. är sopförbrän-
ningsanläggningen i Umeå dimensionerad för att
klara en del av sopförbränningen för Norges hus-
hållsavfall. Det känns naturligtvis oerhört bekläm-
mande. Från Miljöpartiet har vi varit kritiska till att
det inte finns en avfallsförbränningsskatt. Vi menar
att den situation som vi har i Sverige i dag, att det
transporteras in plast och papper och även annat från
andra länder i EU, inte är acceptabel.
När det gäller bilskroten har det diskuterats myck-
et att införa en högre avgift för bilskrot, men vi kan
vänta med den diskussionen tills propositionen kom-
mer. Den kommer före jul.
Centerpartiet talar mycket om det lokala engage-
manget. Jag var ordförande i Södertälje miljö- och
hälsoskyddsnämnd när producentansvaret inrättades.
Jag kan säga att jag aldrig varit med om en större sorg
för många som började engagera sig lokalt för var
insamlingen för sorterat avfall skulle finnas, hur det
skulle organiseras och vad man skulle göra. Helt
plötsligt rycktes den möjligheten från oss lokalt. Det
hanterades centralt.
Det är viktigare att människor agerar än att skriva
program, Eskil Erlandsson. Jag känner igen det här.
Vi hade lokala miljöprogram. Vi har haft lokala
Agenda 21-grupper. Nu föreslår Centern lokala kli-
matprogram. Jag skulle önska att politiken mer
handlade om vad man lokalt kan göra. Vi bör kanske
därför se över producentansvaret och se till att det ges
en möjligt till ett lokalt engagemang när det gäller
sophanteringen. Jag tror att det skulle uppskattas av
många som känner sig låsta i det producentansvar
som fick den utformning där producenterna inte,
vilket är helt rätt, ska bekosta insamlandet utan aktivt
samla in.
Jag skulle egentligen vilja undvika att återigen ha
en debatt om klimatpolitiken, eftersom vi hade den
för någon vecka sedan. Jag kan säga att vad jag sade i
den debatten var att FN har försökt åstadkomma en
stor forskarpanel för att just slippa den debatt i olika
länders parlament som vi har här. Man har tillkallat
någonting som kallas International Panel on Climate
Changes, IPCC, som skulle räta ut alla frågetecken,
se till att skapa en konsensus över vad som var på
gång. Denna konsensus innebar att man ansåg att
växthuseffekten förvärrades rejält av de utsläpp av
växthusgaser som människan som gör.
Det finns faktiskt en sak som man inte är överens
om, och det är hur många grader jordens medeltem-
peratur kommer att höjas. Tidigare sade man ungefär
3 grader fram till år 2015. Den nya panel som jobbar
med ett program säger möjligen upp till 5 grader fram
till 2015. Det här är dramatiska siffror tal över jorden,
även om det verkar så lite.
Jag måste säga att moderaternas politik är lite be-
klämmande, man säger att det här kan vi inte göra
någonting åt, det här är sådant som människan inte
kan påverka, det är bara att fortsätta att leva som vi
gör. Men vi som vill göra någonting menar att förut-
sättningen för att kunna göra någonting är naturligtvis
att vi accepterar att det beror på mänsklig påverkan.
Då finns det en möjlig väg att komma till rätta med
klimatförändringarna.
Slutligen vill jag säga att Artdatabanken gör ett
gott jobb. Jag hoppas att ni alla har läst den rapport
som har kommit under förra året och som visar vilka
försvunna arter, vilka arter som är hotade. Det är
ganska många. 258 arter har försvunnit från Sverige,
många i modern tid. Mellanspetten t.ex. försvann för
ungefär tio år sedan. Akut hotade är 279, starkt hota-
de 570, sårbara 1 104, missgynnade 1 357. Sådana
som man tycker att man inte har tillräcklig kunskap
om för att kunna klassa in dem är 552.
Det här visar att den biologiska mångfalden är
väldigt trängd i ett land som Sverige. Därför är det
extra angeläget att se till att det i den budget som vi
nu lägger fram finns rejäla satsningar på biologisk
mångfald. Jag kan med glädje konstatera att pengarna
i det anslag som heter 3.8.3, gamla A3, och som in-
nehåller pengar till skogsinköp, kalkning och skötsel
av naturreservat kommer att komma den biologiska
mångfalden till del. Jag är också glad att kunna kon-
statera att de pengar som finns under utgiftsområde
23 till biotopskydd också kommer att komma den
biologiska mångfalden till del, till en del också miljö-
bevakningspengarna, eftersom mycket av miljöbe-
vakningen handlar om hur de arter som är hotade har
det och varför det är som det är.
Det är alltså med glädje som vi från Miljöpartiet
lägger denna budget till handlingarna. Jag vill också
påpeka att vi har en reservation i betänkandet. Efter-
som det ser ut som det ser ut, att vi har klimatföränd-
ringar, menar vi att det är dags att inrätta ett konto
just för att kunna förebygga klimatförändringarna.
Det går faktiskt att förebygga många av de skador vi
kan se i dag. Man kan genom en skogsavverkning
som innebär att man inte avverkar så att vi får en
större avrinning, genom att man ser till att man t.ex.
inte bygger låga lägenheter utefter älvar, minimera de
skador som antagligen kommer att återkomma under
de kommande åren.
Vi menar att det är dags att inrätta ett konto just
för den typen av åtgärder.
Vi har en reservation i betänkandet - den heter
nr 3. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till den,
men naturligtvis står Miljöpartiet bakom den.
Detta är som sagt en budget som visar att majori-
teten med s, v och mp har ett mycket offensivt tän-
kande. Från Miljöpartiets sida har detta naturligtvis
varit de frågor som vi har värnat mest i samarbetet.

Anf. 9 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har två frågor till Gudrun Lind-
vall med anledning av det anförda, och framför allt
med anledning av hennes önskan om att vi ska prata
om budgeten och miljösatsningar i Sverige. I budge-
ten, i finansplanen, kan jag läsa: Energiskattens fis-
kala karaktär renodlas och skatteuttaget för olika
energislag ska avspegla energiinnehållet. På sikt
breddas basen för energiskatten genom att biobräns-
len inkluderas.
För det första: Anser Gudrun Lindvall att detta
står i överensstämmelse med vad Gudrun Lindvall
har stått här i kammaren och pratat om i dag?
För det andra: Står Gudrun Lindvall som miljö-
partist bakom den skrivning som finns i finansplanen
i år på s. 35?
För det tredje: Skulle ändå inte Gudrun Lindvall,
liksom jag, vilja se att vi på ett bättre sätt inkluderade
de ideella organisationerna i det arbete som är nöd-
vändigt för att bättre skydda, bevara och utveckla vår
miljö i Sverige? Jag tänker på organisationer som
SNF, Sveriges Hembygdsförbund och andra. Varför
kan Gudrun Lindvall inte se till att de här organisa-
tionerna, som lever under knapphetens stjärna, får en
liten skärv ytterligare - så som vi har föreslagit i vårt
budgetförslag?

Anf. 10 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Först och främst kan jag säga att den
stora diskussionen om finansplanen kommer att
komma här på fredag.
I dag räknas ganska mycket som biobränslen som
jag knappast tror att Eskil Erlandsson och jag anser är
biobränslen. Exempelvis räknas även sopor som
biobränslen. När man eldar plast och papper räknas
det som en del av biobränslet. Det innebär att vi
verkligen måste se över vad av det som kallas
biobränsle i dag som ska klassas som biobränsle i
morgon. Jag tycker att det är mycket angeläget att
börja se över detta. Eftersom man klassar t.ex. sopor
som biobränslen i dag så finns det absolut skäl att se
över detta.
Jag tror att Eskil Erlandsson och jag är överens
om att det som han och jag kallar rena biobränslen,
t.ex. sådant som kommer från skogen, naturligtvis bör
ha speciella beskattningar. Men som vi också är över-
ens om - tror jag - är det knappast rimligt att sopor
ska ha en lägre beskattning än en del annat. Här be-
hövs alltså en översyn. Det står jag bakom.
Den andra frågan gällde de miljöorganisationerna.
Naturligtvis anser vi att de är viktiga, och vi för för-
stås många samtal med dem. Man bör se till att de
klarar sig på ett bra sätt. Det intressanta är dock att
detta krav framförs av Centern varje år, men motsva-
rande krav kommer inte från miljöorganisationerna.

Anf. 11 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Den skrivning som finns - för den
finns de facto på s. 35 i finansplanen, Gudrun Lind-
vall - gör att när jag träffar människor, enskilda såväl
som företagsledare, hör jag att de i dag avstår från att
investera i produktionsanläggningar där man har för
avsikt att elda med biologiska bränslen. Man avstår
från det därför att man inte vågar lita på Gudrun
Lindvall när hon har ställt upp på den skrivning som
finns på s. 35 i finansplanen.
De investeringar som enskilda och företag gör,
t.ex. när man byter pannanläggning i ett hushåll, kan
gå på 50 000-75 000 kr. Det är mycket pengar för ett
hushåll, likväl som det är mycket pengar när ett före-
tag ska investera i en förbränningsanläggning för att
värma sina fabriksanläggningar.

Anf. 12 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! De stora aktörerna som är villiga att
satsa på det här är mycket väl medvetna om de direk-
tiv som finns i EU - Auto/Oildirektivet t.ex. Det gör
att vi kan ha en skattesubvention för förbränning av
vissa biobränslen bara under en övergångstid. Sedan
förbjuder EU det. Det är väl egentligen detta som
oroar dem mest. I de kontakter som finns på högre
nivå - högre än den här kammaren, eller i alla fall
mer operativ - är det snarare den oron som man hör
om. Hur länge kan vi klara de skattenivåer som vi har
innan EU sätter stopp för dem?
Den bild som Eskil Erlandsson målar upp känner
jag inte alls igen. Jag tycker att det snarare verkar
vara politisk retorik än att ha så mycket med verklig-
heten att göra.
Dessutom kan man se att det i mångt och mycket
lönar sig för hushållen att byta till alternativa bräns-
len. Det behöver inte bara nödvändigtvis vara
biobränslen, utan det som kanske lönar sig mest i dag
är bergvärme och värmeväxlare - men framför allt
bergvärme. Det sker fortfarande en stor omställning i
många hushåll därför att man ser att det på t.o.m.
mycket kort sikt lönar sig att byta från fossila bräns-
len till andra. Dessutom kan vi se att det i dag faktiskt
är ganska få hushåll som fortfarande eldar med olja.
Många har ställt om sitt energisystem till någonting
som är både miljövänligare och billigare.

Anf. 13 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill gå tillbaka till två frågor som
Gudrun Lindvall berörde.
Den ena gäller kalkning och kalkningsanslaget.
Gudrun Lindvall talade om det höjda anslaget. Utan
tvekan - det är vi säkert eniga om - så måste vi fort-
sätta med kalkningsinsatserna. Men det finns forskar-
rapporter som tyder på att nuvarande kalkningsinsat-
ser också orsakar skador.
Jag vill fråga Gudrun Lindvall om man mellan de
tre majoritetspartierna har övervägt att använda det
ökade anslaget för andra insatser för bevarandet av
den biologiska mångfalden. Jag tänker på insatser
som möjligen skulle kunna göra större nytta än att
öka på kalkningen.
Herr talman! Den andra frågan gäller sopförbrän-
ning och deponering. Gudrun Lindvall nämnde inte -
åtminstone noterade inte jag det - möjligheten av att
också belägga förbränningen med skatt. Det borde vi
vara eniga om. Kommer de tre majoritetspartierna att
inom kort lägga fram förslag om skatt även på för-
bränning av sopor?

Anf. 14 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Anslaget 34:3 är ett anslag där vi
valde för några år sedan att lägga ihop kalkning,
skogspengar och skötsel av naturreservat bl.a. Tanken
var att pengarna skulle kunna användas effektivt,
eftersom det vissa år behövs mindre pengar till kalk-
ning. Då skulle det finnas en möjlighet att använda
pengar till annat respektive att flytta tillbaka dem de
år som det behövdes mer. Det anslag som vi räknar
med är alltså ungefär 213 miljoner per år.
Det stämmer att det finns vissa kalkningsobjekt
som man kan ifrågasätta. Det gäller framför allt
myrmark, där det finns många arter som är enormt
känsliga för pH-förändringar. De klarar inte höga
pH:n. Det finns också vissa kalkningsobjekt där det
från början har varit fiskevårdsföreningar som har
tagit initiativ. Där har det inte varit den biologiska
mångfalden som man i första hand har varit ute för att
spara. Man har snarare velat skapa sjöar med bättre
förutsättningar för put-and-take-fiske.
Så visst är det nödvändigt att se över vilka objekt
som kalkas - det är helt riktigt. Samtidigt kan vi se att
det är väldigt svårt att sluta kalka. Detta är naturligt-
vis någonting som länsstyrelsen beslutar om vad
gäller detaljerna. I den kalkningsplan som kom för
något år sedan berörs en del av den här problemati-
ken. Jag förutsätter att länsstyrelserna försöker se till
att de objekt som kalkas i första hand kalkas där det
behövs för den biologiska mångfalden. Det finns
också redovisat i budgeten hur mycket som kalkas i
dag. Det är ganska betydande arealer sjö och även
ganska betydande arealer rinnande vatten. Det är
mycket bra att denna diskussion kommer upp, för det
har varit så att kalkningen också har varit ett hot mot
en viss typ av biologisk mångfald tidigare.
När det gäller deponering vill jag säga att Miljö-
partiet hela tiden har hävdat, även när deponiskatten
kom, att vi vill ha en skatt på avfallsförbränning.

Anf. 15 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Den ökning av förbränningen som vi
kan notera - vi har ju tyvärr också en import av sopor
för förbränning - hänger sannolikt samman med att
deponering beläggs med skatt, men inte förbränning.
Det sambandet är ju tydligt. Därför är det oerhört
angeläget att man kan få samma nivå på skatt på
förbränning som på deponering. Jag ser fram emot ett
förslag om skatt på förbränning.

Anf. 16 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! När förslaget om skatt på avfall kom
ville två av de tre samarbetspartierna ha en skatt på
förbränning. Vänsterpartiet ville också det. De erfa-
renheter vi nu börjar få av det som har skett tycker
jag tyvärr visar precis det som vi i Miljöpartiet sade
då, nämligen att detta skulle innebära en ökad för-
bränning av sopor. Vi i Miljöpartiet har också här i
kammaren flera gånger, såväl i debatter som i inter-
pellationer, tagit upp det faktum att skatteförhållan-
dena i dag, och också opinionstrycket i många andra
europeiska länder, gör att man väljer att skicka avfall
till Sverige.
Egentligen förvånar det mig att de som förestår
sopförbränningsanläggningar i Sverige accepterar att
bli sopstationer. De senaste fallet har vi haft i min
kommun Södertälje. Där har Greenpeace uppmärk-
sammat oss på att Igelsta importerar avfall från Hol-
land. Hur det blir med det och om det kommer att
lastas av eller inte är inte riktigt klart i dagsläget.
Möjligen blir det så att båten vänder.
Men Sveriges image som ett land som vill gå före
när det gäller en ekologiskt hållbar utveckling får
naturligtvis en rejäl törn när Sverige tar emot sådant
bränsle som många andra länder, t.ex. Tyskland och
Holland, inte anser att man kan förbränna i det egna
landet. Vi har ingen annan reningsteknik i skorstenar-
na än vad man har där. Marknaden är som bekant fri
på det området. Det är bara att köpa den reningstek-
nik som finns. För några år sedan åkte svenska före-
tag till Tyskland för att titta på den bästa reningstek-
niken för sopförbränningsanläggningar.
Det är enligt min uppfattning absolut nödvändigt
att införa en skatt på förbränning av sopor för att
komma till rätta med det här problemet.

Anf. 17 LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Frågan om klimatet börjar bli något
tröttsam. Det är mycket tydligt var Moderaterna står i
klimatfrågan. Under årens lopp har vi agerat ganska
kraftfullt när det gäller koldioxiden. Däremot tror jag
att det under vårens behandling kommer att visa sig
att vi har olika lösningar för att uppnå detta.
Det jag anmärkte på i den förra debatten - och det
har tydligen blivit en ny minidebatt här i kammaren -
var att Gudrun Lindvall med säkerhet påstod att nu
var klimatförändringen här. Hon hävdade att de regn
som föll över Mellansverige och översvämningarna i
Arvika skulle visa detta. Det är faktiskt ett faktum att
sådana här översvämningar kommer lite då och då. Vi
hade stora översvämningar på 20-talet och på 60-
talet, och nu kommer de ingen. Att bombsäkert säga
att detta hör ihop är nog ganska dumt. Vi måste skilja
detta från den sakliga debatten om klimatfrågan där
Moderaternas uppfattning är tydlig.
Den andra frågan som jag skulle vilja ställa till
Gudrun Lindvall kräver mer aktiv respons. Den
handlar om bioceller. Miljöpartiet har ju i alla fall
markerat i olika sammanhang att man har varit positiv
till bioceller. Gudrun Lindvall, som näst intill har
tagit på sig rollen som majoritetsföreträdare här i
kammaren, borde väl ha någonting konkret att kom-
ma med i så fall. Klockan är fem i tolv för bioceller-
na. Man har hittat en massa konstruktiva lösningar för
att komma runt detta med avfallsskatten, men klockan
är fem i tolv. Jag tror inte att de kommer att överleva
med den här konstruktionen. Vad kommer Gudrun
Lindvall att göra konkret för att biocellerna ska över-
leva?

Anf. 18 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Om vi nu återigen ska tala om kli-
matet vill jag påpeka att jag sade att man i internatio-
nella paneler är överens om att vi har en klimatför-
ändring som är påverkad av människor. När man
stoppar in de här förändringarna i datasimulatorer
visar det att vi ska få mer regn i närheten polerna,
t.ex. här i Sverige. Sverige ska få mildare vintrar och
mer regn. Det är precis det som sker nu. Då kan man
naturligtvis, om man vill, säga: Nej, just i år beror det
inte alls på det som forskarna tror att det beror på,
utan just i år beror det på en solfläck.
Det är ett sätt att hantera verkligheten på. Det för-
vånar mig att en så ung människa som Lars Lindblad
har den här strutsmentaliteten. Jag trodde att den
tillhörde den äldre moderatgenerationen. Men det är
uppenbarligen en kultur som man har fört vidare i
partiet. Det är bara att beklaga det.
Vi i Miljöpartiet tror att de datasimuleringar som
forskarna gör visar vad som möjligtvis kan ske när
man har en klimatförändring, och det är man ju över-
ens om att vi har. Det finns naturligtvis ingen här i
kammaren eller någon annanstans som är så dum att
man säger att det absolut beror på exakt det. Men det
som talar för att det som sker nu beror på klimatför-
ändringar är väl ändå ganska bestickande. För Miljö-
partiet är det så. Vi menar att för att kunna komma till
rätta med de klimatproblem vi har måste vi erkänna
att det kanske ligger lite i det som forskarna säger. Då
kan man nämligen påverka det. Men med Lars Lind-
blads sätt att diskutera detta står man bara och säger:
Oj då, så synd. Det här kan vi inte göra någonting åt.
Det var en solfläck.
Jag tycker att det är ett ganska defaitistiskt syn-
sätt.
I samband med den proposition som togs fram när
det gäller avfallsskatten fanns det också en mycket
tydligt skrivning från utskottet om att detta inte fick
missgynna bioceller. Såvitt jag har förstått är det
precis som Lars Lindblad säger, nämligen att man
håller på att hitta lösningar på problemet.

Anf. 19 LARS LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag efterlyste saklighet och veten-
skaplighet i argumentationen. Jag noterar trots allt att
Gudrun Lindvall instämmer i min syn att man inte
med säkerhet kan säga att detta är effekten, även om
det är troligt. Det är en nyansskillnad som är väldigt
viktig att lyfta fram. Resten kan vi väl tolka som ren
politisk retorik utan någon större substans. Det var
anklagelser om var Moderaterna står i klimatfrågan.
Men jag skulle vilja ha ett lite tydligare svar om
biocellerna. Jag uppfattade inte det riktigt. Det var
alldeles för kort. Hur kommer Miljöpartiet att verka
konkret för att biocellerna ska överleva?

Anf. 20 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Ett av problemen med det som nu
sker i miljön är att vi aldrig kommer att få ett exakt
och säkert svar, Lars Lindblad. Vi kommer aldrig att
få ett exakt och säkert svar på varför cancerfallen och
allergifallen ökar och varför klimatförändringen ser ut
si eller så. Vi vet inte det. Vi befinner oss just nu i ett
enda stort laboratorium där vi kollar vilken effekten
blir. Det borde väl ändå Moderaterna kunna inse.
Mänskligheten experimenterar just nu med jorden.
Vi har ingen aning om hur klimatförändringen kom-
mer att se ut, eftersom det aldrig har gjorts förut. Vi
kan försöka räkna ut vad som kommer att ske. Fors-
karna har försökt att räkna ut vad som kommer att
ske, och det är det som nu sker. Det är vad man har
sagt att man tror ska kunna ske. Det möjligt att det
kommer att ske något annat som man inte har kunnat
förutse. Det är egentligen lite skrämmande. Det gör
att vi i Miljöpartiet säger: Låt oss ta forskare på allvar
och försöka komma till rätta med problemen! Låt oss
se till att vända utvecklingen! För det kan vi. Om
utvecklingen kan gå åt ett håll, kan den gå åt andra
hållet också.
När det gäller bioceller anser jag att ett av de stora
problemen i dag är att så länge vi inte har skatt på
förbränning av avfall blir det så pass mycket billigare
att bränna mycket av det som man skulle kunna lägga
som bioceller. Om vi får en skatt på förbränning av
sopor kommer det att innebära att biocellen blir
mycket mer ekonomiskt lönsam. Jag tror att det bästa
sättet att lösa problemet skulle vara att införa skatt på
förbränning av avfall. Det driver vi hårt gentemot
regeringen.

Anf. 21 SINIKKA BOHLIN (s):
Herr talman! Jag har den senaste tiden känt en
viss oro för miljöfrågorna och deras ställning i sam-
hället. I olika opinionsundersökningar har miljöfrå-
gorna dalat och hamnat ganska långt ned på listan
jämfört med hur det var för några år sedan. Jag kan-
ske förstår lite grann när jag lyssnar på moderaterna
och Lars Lindblad. Han beskrev den socialdemokra-
tiska miljöpolitiken som en ketchupflaska. Det kom-
mer ingenting och det kommer ingenting, och så
kommer allting på en gång.
Om man tittar på den moderata ketchupflaskan är
den ganska tom. Det finns ingenting. Vi hör också här
i debatten att det inte är budgeten man debatterar utan
de frågor som kommer senare. Om det nu finns någon
droppe kvar på botten när det gäller styrmedel på
miljösidan, t.ex. skatter, så ska de också bort - inte
klämmas ut utan skäras bort.
Lite grann av den oro jag nämnde i början har väl
lagt sig. Jag har under det senaste halvåret besökt ca
30 kommuner. Jag vill påstå att det pågår mycket
aktiviteter för bättre miljö i kommunerna, det arbete
nära människor som inte syns och hörs i den här
kammaren. Det är i den offentliga sektorn och mycket
i näringslivet.
Miljöcertifieringen har varit en stor framgång för
miljöarbetet i närmiljön. Kanske syns det inte så
mycket, och man talar inte så mycket om det. Men
det börjar bli en norm, och det är ju dit vi egentligen
vill. Nu får vi hoppas att dessa höga ambitioner t.ex.
när det gäller miljöcertifiering inte enbart blir pap-
persprodukter - det tar ju ganska mycket tid - utan att
miljön efter hårt arbete och mångas engagemang blir
en norm i all verksamhet.
Det gäller naturligtvis även oss som medborgare.
Enligt Agenda 21, som är mitt hjärtebarn, har vi ju
alla ett ansvar. Jag upplever en liten avmattning i
miljöarbetet, t.o.m. i hushållen. Det gnatas lite för
mycket. Miljöarbetet upplevs som lite besvärligt. Jag
tror att vi som medborgare i det här landet har kun-
skapen om miljön och dess betydelse. Vi vet hur vi
ska göra hemma för att skapa bättre miljö. Men när
jag var runt Siljansbygden och träffade folk från Fa-
lun beskrev de den brist som finns i dag: Det är lusten
i miljöarbetet som saknas.
Herr talman! Miljöpolitik är mycket mer än den
ganska måttliga summa, som ändå har ökat de senaste
åren, som vi hanterar i dag i den här budgetdebatten.
Det handlar som vi här har hört om allt från den glo-
bala samverkan som behövs för vissa frågor till dig
som sorterar förpackningar i ditt hushåll. Det handlar
mycket om närhet till miljöfrågor. Det handlar om att
vilja bidra. Den kanske största betydelsen har kun-
skaperna.
Därför, herr talman, är initiativet till ett s.k. grönt
kunskapslyft ett viktigt steg i det här arbetet. Syftet är
att öka kunskaperna och insikterna hos allmänheten
om behovet av att ställa om samhället i hållbar rikt-
ning samt visa hur den enskilde i vardagen kan bidra
till den här processen. 10 miljoner kronor av medlen
till lokala investeringsprogram kan användas för
studier och folkbildning för att förstärka det lokala
arbetet med den ekologiska omställningen. Jag vill
påstå att arbetet med Agenda 21 går vidare.
Samtidigt ökar vi den mycket omdiskuterade ra-
men för lokala investeringsprogram, LIP, som många
här i kammaren har kritiserat mycket. Det är ett ar-
bete som pågår nära människor. Man förstärker det
med 700 miljoner kronor. Det här programmet starta-
de som många vet 1998. Hittills har ca 5 miljarder
kronor delats ut i investeringsprogram för hållbar
utveckling i 130 kommuner. Det är många som har
varit inblandade och engagerade, så jag tror att man i
Centerpartiet kanske skulle vara nöjd med det enga-
gemang som finns i bygderna.
Herr talman! Trots att Miljöpartiet har redovisat
budgeten och majoritetens förslag tänker jag ändå
kort kommentera den socialdemokratiska inriktningen
och den politiska viljan som finns i de budgetökning-
ar som finns.
Vi kan göra en ganska klar uppdelning i nya bud-
getsatsningar. Det är nya pengar till att avbetala
gamla miljöskulder. Vem vill lämna en skuld till sina
barnbarn? Vi ska försöka klara av den miljöskulden.
Det är att öka resurserna till sanering av förorenade
områden. För nästa år är summan närmare 152 miljo-
ner kronor, en ökning med drygt 85 miljoner kronor.
Det är en summa som fortfarande behövs för kart-
läggning - vi vet inte allt som är förorenat - men
också för att sanera områden, industriområden och
naturligtvis också soptippar eftersom vi här i dag
mycket har diskuterat skattefrågor, t.ex. deponiskat-
ten.
Till det här att betala av miljöskulden skulle man
också kunna räkna de höjda anslagen för att värna
skogen och den biologiska mångfalden eftersom vi
försöker rädda det som räddas kan till kommande
generationer. Det totala anslaget blir 848 miljoner
kronor för år 2001, varav 635 miljoner kronor går till
skogsinköp samt skötsel och förvaltning av dessa
områden.
Kalkning har flera nämnt här. Tyvärr måste vi
kalka. Men vi har ändå nu bestämt att vi ska kalka för
213 miljoner kronor årligen de kommande tre åren.
Alla dessa åtgärder görs för att betala av miljö-
skulden men samtidigt skapa en bättre framtida miljö
för kommande generationer.
Andra åtgärder som syftar till att vi inte ska behö-
va göra så många misstag i framtiden är satsning på
miljöforskning och miljöövervakning. Från den 1
januari inrättas ett nytt forskningsråd för miljö, are-
ella näringar och samhällsbyggande. Anslaget till den
här verksamheten uppgår till 165 miljoner kronor.
Utöver det tillkommer Naturvårdsverkets forsknings-
anslag på närmare 57 miljoner kronor. Forskningen
har stor betydelse för framtiden men är också nöd-
vändig för miljömålen som vi återkommer till under
våren, för miljöbalken som vi gör en översyn av och
även för det internationella förhandlingsarbetet.
Det finns ett stort behov av att stärka miljöbevak-
ningen. Jag besökte en stor konferens som handlade
om just miljöövervakning och rester av bekämp-
ningsmedel i vatten. Det finns ett stort intresse i
kommunerna i dag och ett stort behov av pengar. Det
har vi uppmärksammat och höjt det här anslaget.
Herr talman! Med dessa budgetförstärkningar till-
sammans med de propositioner som delvis har dis-
kuterats här i dag - miljömålen, klimatfrågan och
kemikaliestrategin - vill jag påstå motsatsen till mo-
deraterna, att vi tar rejäla kliv framåt. Det kan väl
upplevas som att det kommer ingenting och så kom-
mer allt. Men allting tar sin tid. T.ex. klimatfrågan
har ju också varit beroende av vad som har hänt i de
internationella förhandlingarna. Jag tror nämligen inte
att ens moderaterna vill ha en egen linje, utan man
kanske skulle ha en gemensam EU-linje.
Det är naturligtvis inte nog. Det återstår mycket
arbete. En del problem kan vi inte lösa ensamma,
nationellt, utan mycket arbete återstår både inom EU
och i globala sammanhang. Jag hoppas, herr talman,
att vi under våren när Sverige är ordförandeland för
EU får möjlighet att lyfta miljöfrågorna på europeisk
nivå högt upp på dagordningen. Det ställer naturligt-
vis stora krav på regeringen, på oss riksdagsledamö-
ter, på den offentliga sektorn, på den privata sektorn
men också på alla medborgare. Sverige ska fortsätta
att vara ett föregångsland i omställningen till ekolo-
giskt hållbar utveckling. Det kräver kunskaper och
vilja och kanske det som jag nämnde från början och
som faluborna saknade i miljöfrågorna - lust.
Härmed, herr talman, vill jag yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 22 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Sinikka Bohlin, jag lyfte i dagens
debatt inte frågan om lokala investeringsprogram,
vilket jag i sig har gjort många gånger tidigare. Min
uppfattning torde vara väl känd.
Det är ju bara så att både Sinikka Bohlin och jag
kan konstatera att revisionen har sagt att de 5 miljar-
derna präglas av mindre miljönytta än vad som rimli-
gen hade kunnat begäras av 5 miljarder, och till det
lite godtycke.
Då tycker jag att man ska använda den peng som
ändå finns på det här området till någonting som ger
större miljönytta. T.ex. kan vi redan nu säga att vi ger
oss på det som Klimatkommittén har föreslagit, en
informationskampanj.
Det kostar några hundra miljoner. Pengarna finns
här. Jag tycker att vi skulle kunna enas om det i stäl-
let.
Jag går så över till ett par andra frågor.
Om det nu är så att lusten saknas - det känner jag
också ibland - vore det väl på sin plats om de ideella
organisationerna fick den lilla skärv som de behöver
för att slippa ragga pengar, vilket de i dag till stor del
får göra under den tid då de skulle kunna göra något
som vore till nytta för kulturmiljön och naturmiljön.
Jag kanske blir tjatig, men jag skulle vilja ta upp
frågan om biobränslen igen. Miljöministern sade i
förra veckan att vi nog skulle kunna komma överens
om det här, och att det rådde någon sorts missuppfatt-
ning från min sida. På samma sätt tolkade jag Gudrun
Lindvall i replikskiftet tidigare.
Kan Sinikka Bohlin lova mig att det kommer ett
klarläggande på den här frågan i vårbudgeten t.ex., så
att de som står i begrepp att investera inte avstår från
att göra det?

Anf. 23 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! När det gäller att använda lokala in-
vesteringsprogrampengar till någonting annat som
t.ex. en informationssatsning om klimatfrågor har vi
börjat lite försiktigt med det gröna kunskapslyftet,
men det är viktigt att vi också diskuterar innehållet i
ett grönt kunskapslyft. Med vilka medel och metoder
i dagens samhälle kan vi förmedla de kunskaper vi
behöver till medborgarna? Är det de gamla traditio-
nella medlen? Är det någonting annat vi kan använda
för att se till att vi får ett innehåll.
Det stämmer att LIP har fått en del kritik av revi-
sionen, men det har också hänt mycket efteråt. Jag
tror att den har stor betydelse och att mycket av de
satsningar som har gjorts under lokala investerings-
program har haft en energiinriktning både på
biobränsle och andra energislag.
När det gäller ideella organisationer måste man
alltid fundera över hur mycket staten ska stödja dem.
Som namnet säger bygger ideell verksamhet på viljan
och lusten att arbeta för en viss sak. När börjar man
närma sig den gräns där man med statliga pengar blir
en liten myndighet och får en myndighetsroll?
Ideella organisationer har en stor betydelse, men
man måste diskutera skillnaden mellan ideella organi-
sationer och myndigheter.
Det här är ingen energipolitisk diskussion och
ingen skattepolitisk diskussion, men eftersom vi har
miljöministern i kammaren bollar jag över frågan om
biobränslen till honom och de minuter han ska ta av
kammarens tid efter utskottsrundan.

Anf. 24 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! När det gäller ideella organisationer
är det enligt min uppfattning långt kvar till det läge
som Sinikka Bohlin talar om, nämligen att de beroen-
de på stort statsstöd skulle tvingas ikläda sig någon
sorts myndighetsroll.
Jag förväntade mig ett annat svar efter det anfö-
rande som jag till del kan ställa upp på, nämligen att
lusten hos människor börjar avta. Det gör den, enligt
min uppfattning, därför att mycket tid i de här organi-
sationerna går åt till att jaga pengar till den egna
verksamheten i stället för att göra de insatser som
Sinikka Bohlin och jag tycker att de ska göra.

Anf. 25 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att man som enskild
medlem i en ideell organisation får lusten via statliga
pengar. Så har inte tanken med folkrörelsen varit från
början. Det är idén som bär vidare.
Dessa organisationer är viktiga, och jag förstår de-
ras behov av pengar. Men på något sätt känner jag att
lusten för miljöarbete och lusten för folkrörelsearbete
minskar om jag tror att någon annan ska betala min
lust.
Det gäller också mig i mitt hushåll. Man tror att
någon ska göra min sak eller att man ska få betalt för
det.
Jag föraktar inte på något sätt dessa organisatio-
ner. Jag tror att frågan om vad en ideell organisation
ska göra och på vilket sätt, liksom frågan om var
lusten finns - i statliga pengar, eller i den idé som bär
framåt - är en viktig diskussion för alla som på något
sätt är inblandade i ideella organisationer och folkrö-
relser.

Anf. 26 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag ställer mig också bakom den
analys som Sinikka Bohlin gör när det gäller den
enskilda människans motivation att delta i miljöarbe-
tet i dag. Det finns en del oroande tecken.
Jag tror att det finns två huvudförklaringar till
detta.
Den ena är otydligheten från oss politiker. Jag tror
att det till stor del beror på lokala politikers uttalan-
den som innehåller tveksamheter om vart vi är på
väg.
Det gäller i första hand hur vi hanterar våra sopor
ute i kommunerna. Alltför ofta uttalar politiker tvek-
samhet. Man säger: Vi kanske borde bränna mer.
Man ifrågasätter den sortering som pågår ute i kom-
munerna. Det tror jag är en av förklaringarna.
Den andra är att vi inte har lyckats med det lokala
Agenda 21-arbetet som förutsätter medverkan av den
enskilda människan. Det lokala Agenda 21-arbetet
har på alltför många håll blivit en fråga om kommu-
nala miljöplaner på det gamla traditionella sättet. Här
krävs att vi gör mer och blir tydligare från det natio-
nella planet.
Jag vill därför fråga Sinikka Bohlin: Vad anser
regeringspartiet att man ska göra från det nationella
planet för att vända utvecklingen och skapa större
tydlighet om vart vi är på väg och för att få fart på det
lokala Agenda 21-arbetet och få det att fungera som
det var tänkt?

Anf. 27 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag tror att de propositioner om de
15 nationella miljömålen som vi delvis har debatterat
och som vi själva har beställt tillbaka, för att vi ska
besluta om s.k. etappmål, kommer att bli ganska klara
och tydliga för kommunerna också, eftersom de 15
miljömålen kommer att handla om allt i samhället.
Hela samhället kommer att inblandas i verksam-
heten. Det lokala Agenda 21 är för mig det som hän-
der i kommunerna nära människorna. Då får vi också
klara och tydliga mål att gå vidare efter. Vi kan inte
från riksdagen klart och tydligt säga hur den ena eller
andra kommunen ska göra, utan det handlar om det
lokala engagemanget och lusten.
Kanske måste både Harald Nordlund och jag peka
med båda händerna. Jag brukar vara väldigt klar och
tydlig i mitt miljöbudskap. Det kanske skulle hjälpa
om även Folkpartiet inte bara pekar lite grann, utan
pekar med båda händerna.

Anf. 28 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag tar varje möjlighet jag får att pe-
ka i rätt riktning när det gäller miljöarbetet. Jag fick
nyss kritik från kammaren när jag efterlyste tydlighet,
när jag kritiserade uttalanden från politiker här i
kammaren och ifrågasatte vart vi är på väg.
Sinikka Bohlin behöver inte tvivla på min beslut-
samhet när det gäller färdriktningen i miljöpolitiken.
Vad jag menar är att vi tillsammans måste bli tyd-
ligare för att åter skapa motivation hos den enskilde
individen, och vi måste få det lokala Agenda 21-
arbetet att fungera som det var tänkt. Om vi inte får
det kommer vi inte att lyckas med omställningen.

Anf. 29 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Som jag tidigare sade är kunskapen
oftast grunden för att få en människa att agera på ett
miljövänligt sätt. Kanske är det så att vi med tanke på
den välfärd som vi lever i har blivit lite bekväma i
vårt sätt att vara. Det är väldigt enkelt att tala om
miljöfrågor men när man som enskild människa ställs
inför valet att ändra sitt beteende blir det mycket
svårare.
Många forskare tror att det, för att vi ska klara av
att ändra vårt beteende i en mer miljövänlig riktning,
behövs katastrofer. Vår välfärd har också gjort att vår
lust att själva agera, i hemmet och i ideella organisa-
tioner, har minskat. Där har vi som riksdagsledamöter
och som ledamöter i partier, eller var vi nu finns,
naturligtvis ett ansvar när det gäller att klart och tyd-
ligt visa på möjligheterna - oftast talar vi i denna
kammare om problemen. Kanske kan de möjligheter-
na leda till en bättre morgondag. Därmed kan nog
också lusten återkomma.

Anf. 30 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Det är kanske inte så konstigt att
lusten har försvunnit. Många politiker har ju i denna
kammare stått och talat om att problemen håller på att
lösas. Jag tror dock att det som skett under de senaste
månaderna har fått många människor att inse att så
var inte fallet. Man har nog talat utifrån önskemål
snarare än utifrån verklighet.
Jag tror inte att lusten håller på att försvinna. Där-
emot tror jag att vi till en del har gjort det svårare för
människor, t.ex. när det gäller producentansvaret -
där togs det lokala initiativet bort. Ett annat problem
är, som Sinikka Bohlin känner till, att många kom-
muner har antagit mycket bra Agenda 21-planer men
när det kommer till beslut som kolliderar med Agen-
da 21-planer i kommunstyrelse och kommunfullmäk-
tige bortser man från Agenda 21-planerna. Jag skulle
vilja höra hur Socialdemokraterna agerar gentemot de
sina ute i kommunerna som beter sig på det sättet.
Jag fick en gång frågan vilka stora miljöproblem
sopsorteringen löser och det är naturligtvis en ganska
intressant fråga. Varken klimatförändringen eller
kemikaliseringen löses ju genom sopsortering, som
dock i sig visst är viktig.
I riksdagen i går var det ett seminarium som
handlade just om hur mycket individen kan åstad-
komma när det gäller att få en förbättring av miljön.
Är det inte en liten fara i det som Sinikka Bohlin
säger, nämligen att det är individen som ska lösa
miljöproblemen? Det här är mycket svårt.
För några år sedan hette det i reklamen: Se på di-
na skor. Andra gör det.
Se på era skor! Vet ni vilka kemikalier de inne-
håller? Tar ni ett konsumentansvar när ni köper skor?
Faktum är att det i dag är omöjligt. Det finns en
mängd kemikalier i varorna som vi inte känner till. I
går på seminariet läste jag högt vad som står på vissa
kosmetikaförpackningar. Det finns en förteckning
över kemikalier men även det är svårt.
Är det inte också så, Sinikka Bohlin, att vi politi-
ker i riksdagen och även regeringen måste sätta grän-
ser för vad som ska tillåtas och att det inte alltid kan
vara fråga om ett individuellt ansvar?

Anf. 31 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Man kan nog aldrig koppla bort in-
dividens ansvar från miljöfrågorna. Inte heller kan
allting lagstiftas bort i denna kammare. I stället behö-
ver vi alla styrmedel som vi har.
Regeringen har nu gett i uppdrag att man ska se
över producentansvaret. Det pratas om just förpack-
ningarna - om när jag ska sortera bort dem, antingen
för att bli sopor eller för att bli nytt material.
Vem är det som har tagit hem förpackningen till
mitt hushåll? Jo, det är individen jag. Jag har gått i
affären och plockat ned varan i korgen. Jag har valt
en förpackning med en viss funktion, t.ex. en ket-
chupflaska. Jag har lagt upp den på bandet och lagt
ned den i kassen för att sedan gå hem och använda
den.
Sedan har vi den sista delen - när jag ska försöka
bli av med förpackningen. Då är det inte mitt ansvar,
utan då är det någon annan som ska ta hand om mitt
avfall. Vem ska sortera - era barn eller mina barn?
Jag menar att individen finns med i hela kedjan.
Vi kan aldrig ta bort vårt eget ansvar. Vad vi kan
påverka är producenterna när det gäller förpackning-
arnas utformning och att de består av miljövänliga
material. Där kan vi använda konsumentmakten både
tillsammans och enskilt. Lagstiftningen ska användas
när vi behöver den.

Anf. 32 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag fick inget svar på min fråga om
hur Socialdemokraterna på riksplanet agerar gente-
mot de socialdemokrater på det lokala planet som går
ifrån sina Agenda 21-planer men frågan är kanske för
delikat för att jag ska få ett svar.
Just det exempel som Sinikka Bohlin här tog visar
ganska tydligt hur svårt det är för konsumenten att
påverka just med den utformning som producen-
tansvaret har fått. Det intressanta är naturligtvis inte
vad man gör med förpackningen utan att antalet,
mängden, förpackningar och blandmaterialen i för-
packningarna minskar.
Vi kan titta på vad som har skett sedan förpack-
ningsinsamlandet kom i gång. Mängden förpackning-
ar har inte minskat ett dugg. Snarare har förpackning-
arna blivit något som man handlar med. Man handlar
med förpackningarna som bränsle och man tjänar
pengar på dem även som sopor. Dessutom handlar
man med dem för materialåtervinning. För att klara
faktor 10, som vi ofta talar om, måste vi få betydligt
mindre, snålare, förpackningar av renare material.
Men vi har i dag ingen politik som skapar ett sådant
incitament. Detta är naturligtvis ett problem. Jag tror
att många konsumenter börjar bli medvetna om det
och tycker att det känns lite konstigt.
På seminariet i går exemplifierade jag med Blå-
vitts deodorant som förut fanns i en plastkupa. Nu har
man bytt förpackning. Innehållet har minskats till
hälften och förpackningen har gjorts betydligt
svulstigare.
I mångt och mycket kan jag som konsument, Si-
nikka Bohlin, faktiskt inte välja bort förpackningar.
Jag har inget alternativ, för det tillhandahålls inget
alternativ. Det problemet måste vi ta till oss.
Visst, det är lätt att inte välja stadsjeepen som drar
1,2 liter per mil och att i stället välja en bensinsnålare
bil. Jag hoppas att alla politiker i miljö- och jord-
bruksutskottet gör det valet. Men när man kommer
till en sådan sak som diskussionen om skatt på bensin
för att komma till rätta med klimatförändringarna
börjar - vet vi - även politiker darra på manschetten,
för kanske finns det en och annan som tycker något
annat.
Sinikka Bohlin, det är svårt att vara politiker i
miljödebatten om man inte knyter ihop politikens
olika delar men vi ska vara ärliga. Visst måste indivi-
den ha ett ansvar men i ett alltmer komplicerat och
kemikaliserat samhälle måste nog också politiker
våga ta sitt miljöansvar.

Anf. 33 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! För att svara på frågan om vad Soci-
aldemokraterna gör kan jag säga att vi har en klar och
tydlig miljöpolitik men jag frågar inte er i Miljöparti-
et hur ni internt hanterar era frågor. Vi har klara och
tydliga riktlinjer och jag förutsätter att våra socialde-
mokratiska kommunpolitiker följer de riktlinjer som
vi tillsammans har beslutat.
Producentansvaret i sig är inget mål, utan målet
när vi antog detta var att minska avfallsmängden och
att hushålla med de resurser som vi har. Sedan har vi
använt producentansvaret som ett medel att nå dit.
Som jag tidigare sagt har de flesta förpackningar
en funktion. Gudrun Lindvall kan tänka efter hur det
är när hon kommer från affären med sina kassar.
Vilka är de varor som icke är förpackade? Jag har
hittat två sådana. Den ena är purjolök och den andra
är en hel melon.

Anf. 34 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Herr talman! Den av regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet framförhandlade budgeten för det
utgiftsområde som rör allmän miljö- och naturvård
har fått en välbehövlig förstärkning i förhållande till
tidigare års budget.
Det är positivt att en förstärkning har skett på om-
rådena miljöövervakning, miljöforskning och
marksanering samt när det gäller bevarandet av den
biologiska mångfalden.
Denna satsning är något som är nödvändigt om vi
ska skydda människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktig god hushållning
med naturresurser och skydda natur- och kulturland-
skap.
Som vi alla vet är det övergripande målet för
miljöpolitiken att till nästa generation kunna över-
lämna ett samhälle där de stora miljöproblemen i
Sverige är lösta. För att vi ska kunna nå det målet
krävs det flera saker, bl.a. förstärkta budgetar under
de närmaste åren vad gäller olika utgiftsområden som
behandlar miljöfrågor. Men det behövs även kraft-
fulla beslut om styrmedel och åtgärder på miljöområ-
det, vilket bl.a. framgår av Miljömålsutredningens
betänkande Framtidens miljö, allas vårt ansvar samt i
Klimatkommitténs och i Kemikalieutredningens be-
tänkanden.
Ska vi klara de 15 nationella mål för miljökvali-
teten som riksdagen antog förra året måste vi här i
riksdagen vara beredda och villiga att avsätta de me-
del som behövs för att genomföra de behövliga åtgär-
derna. Jag hoppas att övriga partier när det blir aktu-
ellt här i kammaren inte backar för de åtgärder som
behövs för att nå målen och att man då även är beredd
att finansiera dem.
Men det räcker inte enbart med politiska beslut
här i kammaren. Vi behöver genomföra besluten och
följa upp dem. Men inte ens det räcker. Vi måste vara
beredda att ändra på vårt sätt att leva om vi ska nå
målet att till nästa generation kunna överlämna ett
samhälle där de stora miljöproblemen i vårt land är
lösta.
Vårt sätt att leva kommer vi säkerligen få många
tillfällen att tänka igenom. Men frågan är om vi hin-
ner och vill. Vill vi ta vårt ansvar innan miljöförstö-
ringen tvingar in oss i ett förändringsskede? Svaret
om den viljan kommer vi att få ta ställning till så
småningom, då vi nästa år ska behandla de komman-
de propositionerna på miljöområdet.
Sverige bör då vara ett föregångsland i miljöfrå-
gan och kan genom viktiga politiska signaler föregå
med gott exempel. För att man ska vara det goda
exemplet krävs det medvetna beslut som påverkar
och styr in produktionsprocesser, konsumtion och
vårt sätt att leva så att vi får en hållbar utveckling.
Här har bl.a., för att nämna en sak, offentlig upp-
handling en stor uppgift som styrsignal. En större
aktivitet med skarpa miljökrav borde finnas vid all
offentlig upphandling.
Förbränning orsakar de största utsläppen av kol-
dioxid i Sverige. Över 90 % av utsläppen av koldi-
oxid kommer från energi- och transportsektorerna.
Detta är ett stort och viktigt problemområde. Men det
finns även anledning att uppmärksamma andra väx-
ande problem i vårt samhälle.
Vår konsumtion skapar en ständigt ökande mängd
avfall. Många betraktar inte detta som något stort
miljöproblem utan anser att man kan transportera en
betydande del av avfallet till förbränningsanläggning-
ar, och så är man kvitt det avfallet. Jag hoppas att vi
som fattar beslut är medvetna om att materia inte
försvinner bara för att den övergår från fast form till
gasform.
Avfallsförbränningen snabbar på spridningen av
tungmetaller, kvicksilver, försurande oxider samt en
mängd kemiska föreningar vars konsekvenser för
hälsa och miljö vi oftast har begränsad kunskap om.
En snabbt växande energisektor genom avfallsför-
bränning baserad på import samt blandat avfall hör
inte hemma i ett hållbart samhälle.
Därför vill jag poängtera den skrivning som finns
i betänkandet om att det är angeläget att följa upp och
utvärdera hur systemet med avfallsbeskattningen
fungerar samt att man då ser över om en utvidgning
av skattebasen bör ske till att omfatta även förbrän-
ning av avfall.
Strålskydd och säkerhet runt kärnkraften är ett av
våra politikområden. På det området vill jag lyfta upp
den alltmer pressade ekonomiska situationen för
kärnkraftsbolagen som leder till att en extra press
sätts på myndigheterna att följa upp strålskydds- och
säkerhetsarbetet på kärnkraftverken. Det är ett säker-
hetsarbete som är nödvändigt. Myndigheterna utför
säkert ett bra arbete här, men det är nu av vikt att det
snarast kommer till stånd en ny reaktorsäkerhetsut-
redning. Det är länge sedan den förra genomfördes.
Herr talman! Antalet naturreservat i landet 1999
var 2 218, och till det kommer 26 nationalparker. Vi
talar mycket på miljösidan om biologisk mångfald,
men hur agerar vi? Är vi rädda för vatten och trivs i
skogen, eller vad är det frågan om? Av de skyddade
områdena är det nämligen endast sex stycken som
primärt syftar till att bevara biologisk mångfald i
marin miljö. Skyddet av marin miljö är starkt efter-
satt, och här är det viktigt att sätta en extra belysning
på det behov som finns av biologisk mångfald i vår
havsmiljö. Det behövs både stöttning och pådrivande
arbete från Naturvårdsverket, Fiskeriverket och läns-
styrelser för att lyfta upp inrättandet av marina reser-
vat. Det behövs både för den biologiska mångfaldens
skull och för fiskenäringens skull.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan.

Anf. 35 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Herr talman! Den ekonomiska ramen för utgifts-
område 20 har redan beslutats av riksdagens majori-
tet. Vi kristdemokrater redovisar därför i ett särskilt
yttrande i betänkandet vårt krav på ett nytt anslag för
skogskalkning.
Vi har länge kritiserat att det varit svårt att utläsa
ur regeringens budget hur mycket pengar som ansla-
gits till kalkning. Vi anser att så småningom bör hela
den samlade kalkningsinsatsen sammanföras till ett
gemensamt anslag, eftersom en gemensam strategi
med sammanslagen sjö- och skogskalkning kan
komma att minska resursbehovet. Vi har anslagit
50 miljoner extra per år för 2001, 2002 respektive
2003.
De inhemska utsläppen med försurande ämnen
har minskat i Sverige. Hälften av det sura nedfallet i
vårt land orsakas av andra länder i Europa. Men för-
surningen i mark och vatten minskar långsamt. Efter-
som marken är försurad minskar försurningen av
vattendragen ganska långsamt, trots kalkning. Kalk-
ning av avrinningsområden bidrar till snabbare
minskning av försurningen.
Kristdemokraterna har länge yrkat att regeringen
ska ta fram ett klimatpolitiskt handlingsprogram för
Sverige. Äntligen verkar vi nu vara framme vid detta.
Det krävs omgående krafttag för att hejda koldioxid-
utsläppen. Det handlar om utfasning av fossilbränslen
i energiproduktion och i transportsektorn. Det rimmar
därför illa att regeringen vill skattebelägga biobräns-
len. Vi anser att t.ex. bilindustrin ska ges ett beting att
finna andra drivmedel än fossilbränsle, eventuellt
med stöd av lagstiftning. Man måste kunna redovisa
hur koldioxidutsläppen från nyproducerade bilar helt
kan upphöra. Ett annat krav är att miljökostnader bör
vägas in vid upphandling.
I budgeten hänvisar regeringen bl.a. till de gröna
nyckeltalen, där antalet miljöcertifierade företag in-
går. Vi kristdemokrater har i våra motioner återkom-
mit till att detta nyckeltal på något sätt även ska om-
fatta det miljöarbete som bedrivs i icke-certifierade
företag, eftersom kostnaden för certifiering är relativt
hög och därmed verkar hindrande.
Om Harald Nordlund menar att Kristdemokrater-
na försöker tona ned betydelsen av klimatpåverkan
kan jag försäkra att så inte är fallet. Det framgår av
vad jag tidigare sagt. Det skulle Harald Nordlund
kunnat se om han läst Klimatkommitténs betänkande
och hur vi ställde oss där genom Dan Ericsson. Vi tar
detta hot på största allvar och anser att försiktighets-
principen alltid måste gälla. Precis som jag tidigare
påvisade i mitt anförande har Kristdemokraterna varit
pådrivande för att få ett klimatpolitiskt handlingspro-
gram. Därmed hoppas jag att den här frågan är utredd
även för Harald Nordlunds del.

Anf. 36 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Anledningen till att jag pekade på
denna frågeställning och uttryckte tveksamhet om
kristdemokraternas inställning var en fråga som nyli-
gen ställdes i kammaren från kristdemokratiskt håll,
som uttryckte ungefär samma inställning som vi då
hörde och som vi i dag har hört från moderat håll. Det
var bakgrunden till min tveksamhet.
Det är bra att vi är många här i kammaren som vi-
sar beslutsamhet i klimatfrågan vad beträffar vart vi
ska, men det fanns och finns anledning att tveka med
anledning av den fråga som ställdes i kammaren när
det gäller kd:s inställning.

Anf. 37 ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Fru talman! Vi kan inte ta ansvar för vad enskilda
ledamöter säger spontant i debatten. Det är sådana
ledamöter som inte ingår i vår kommitté. Partiets
politik har jag redovisat.

Anf. 38 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för
att jag inte har kunnat följa denna debatt från början.
Liksom motsvarande debatt i våras ligger den på en
torsdag, och som ni vet har regeringen sina samman-
träden på torsdag förmiddag.
Jag kan från det sammanträdet berätta, med an-
ledning av Eskil Erlandssons önskemål om att vi ska
stödja organisationer, att ett av besluten vi fattade var
att vi ska stödja SNF med 450 000 kr för dess arbete
med att skydda tre utsatta fågelarter: pilgrimsfalken,
kungsörnen och den vitryggade hackspetten.
Det slog mig också när jag lyssnade på Eskil Er-
landsson att jag fick en nästan rörande erfarenhet i
Haag när vi kunde stödja unga NGO-medlemmar och
deras deltagande i den stora klimatkonferensen. Det
var ett i och för sig ganska blygsamt stöd. Jag kom-
mer inte ihåg nu exakt hur mycket pengar det var
frågan om, men de lyckades genom att resa förnuftigt
och miljövänligt och genom att bo billigt se till att
ungefär 20 unga NGO:are kunde vara med under
denna vecka. Det är också ett uttryck för det stöd som
vi ger till fria organisationer när det gäller miljöarbe-
tet.
Jag vill också tacka för denna debatt. Det kanske
är för mycket sagt att den har väckt en mängd nya
idéer och nya infall. Så är det väl inte, men det kan-
ske heller inte är denna debatts uppgift.
Ni kommer nu snart att kunna rösta om en fortsatt
kraftig förstärkning av en redan stark miljöpolitik,
som naturligtvis behöver bli ännu starkare. Det vill
jag naturligtvis uttrycka min uppskattning över. Sär-
skilt vill jag då uttrycka min uppskattning över det
samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet som nu återigen leder till en för-
stärkning av miljöpolitiken.
Jag tror att man utan vidare kan säga att detta till-
sammans med stödet till de lokala investeringsprog-
rammen innebär att vi nu har en när det gäller både
resurser och målmedvetenhet starkare miljöpolitik än
vi kanske någonsin har haft tidigare. Det är väldigt
bra.
Jag vill också passa på tillfället att önska er alla en
god och stärkande julhelg, när ni kan åka hem till era
respektive hemorter så småningom. Ta väl vara på
möjligheterna att vila och att rekreera er, därför att
det blir, som också har framgått av debatten, en gans-
ka tuff vår.
Vi fattade i regeringen i dag också beslut om att
lägga fram bilskrotningspropositionen, med kraftiga
ökningar av bilskrotningspremierna. Det finns natur-
ligtvis ett akut behov av att ta krafttag för att bli av
med en hel del av de billik som finns längs vägar och
i naturen. Jag tror att denna proposition kan bli ett
verksamt bidrag till detta.
Vi kanske är det första landet i EU som förverkli-
gar det nya bilskrotningsdirektiv som vi beslutade om
i EU ganska nyligen. Där finns också starka återvin-
ningsmål för bilskrotningen. I första skedet ska 85 %
av bilens vikt återvinnas, och i nästa skede så mycket
som 95 %. Det är också ett väldigt viktigt inslag i
miljöpolitiken.
Vi arbetar nu med en rovdjursproposition, som
syftar till att säkra livskraftiga stammar av de stora
rovdjuren i Sverige - naturligtvis med respekt för den
oro som finns i bygder där vargen nu glädjande nog
återkommer. Jag tror att det kan bli en bra proposi-
tion.
Vi arbetar med en miljömålsproposition för att
följa upp det riksdagsbeslut som fattades för några år
sedan om att etablera 15 miljömål. Nu har vi med
hjälp av många myndigheter och länsstyrelser och
genom ett mycket brett arbete tagit fram ett underlag
för att ta ställning till delmål vad gäller de strategier
som är nödvändiga för att förverkliga den stora vikti-
ga vision vi alla har, dvs. att kunna klara de mil-
jöproblem vi har nu och lämna över till nästa genera-
tion ett samhälle där miljöproblemen i vår nära om-
värld är lösta.
Tyvärr kan vi inte ha samma ambition när det
gäller att lösa en del av de stora tunga globala miljö-
frågorna. Det gäller klimatfrågan globalt sett. Inte
heller kan vi lösa problemet med ozonhålet globalt
sett, och naturligtvis inte heller de miljöproblem som
hänger direkt samman med fattigdomsbekämpningen
i världen.
Vi kommer också att få arbeta mycket med kli-
matpolitiken. Jag har informerat riksdagen om vad
som hände i Haag under den dramatiska veckan. Jag
sade då också att det är viktigt att vi har momentum,
som det heter på finare språk, dvs. att vi försöker
hålla fart i den processen även om vi misslyckades
med att nå fram till en bred överenskommelse i Haag.
Redan nu pågår det i Kanada ett möte på högsta
tjänstemannanivå för att analysera och bedöma situa-
tionen efter Haag. Sannolikt blir det ett miljöminis-
termöte i Oslo nästa helg mellan EU och represen-
tanter för den s.k. paraplygruppen, alltså USA, Kana-
da och Japan i första hand, för att vi ska kunna börja
diskutera vad vi kan göra åt situationen för att snabbt
komma fram till en överenskommelse, som i sin tur
naturligtvis är nödvändig för att nå en ratificering.
Parallellt med detta ska vi naturligtvis fortsätta
förberedelserna med ratificering inom EU. Det blir ett
viktigt ansvar för oss som ordförandeland i EU. Vi
håller också på, som ni vet, att arbeta med en klimat-
proposition som vi vill lägga fram så fort det är möj-
ligt.
Jag vill något också kommentera diskussionen
som har varit om klimatpåverkan. Självfallet kan man
inte veta exakt hur klimatet eller vädret i Sverige i
höst skulle ha varit utan den av människorna fram-
bringade klimatpåverkan. Därför kan man inte heller
säga hur mycket av översvämningar och hur mycket
av oväder som beror på klimatpåverkan. Självfallet är
det så att vi har haft översvämningar långt innan den
mänskliga klimatpåverkan nådde de nivåer som vi har
i dag. Men vi får inte heller skygga för det faktum att
det som händer ligger väldigt väl i linje med vad
vetenskapsmännen i stor samstämmighet säger är ett
sannolikt mönster för framtiden på grund av den
mänskliga klimatpåverkan.
Det handlar inte bara om att vi ska agera när vi vet
exakt vad som kommer att hända, för vi kommer
aldrig att veta exakt vad som kommer att hända. Frå-
gan måste ställas på detta sätt: Har vi rätt att fortsätta
att påverka klimatet på det sätt vi nu gör, när vi vet att
det innebär väldigt stora risker för framtiden och när
vi har en stor vetenskaplig enighet om hur man ska
bedöma dessa risker? Självfallet måste svaret på den
frågan, om man ställer den på det sättet, vara nej.
Vi måste ta krafttag för att minska vårt beroende
av fossila bränslen. Vi måste ta krafttag för att minska
våra utsläpp av klimatgaser. Det måste vara bärande
för vårt arbete både globalt, inom EU och här hemma
i Sverige, och för den delen också i våra kommuner.
Det som är mest glädjande nu - det kan också va-
ra en replik med anledning av diskussionen om vad
som händer i kommunerna - är det stora engagemang
som finns i många kommuner för att just ta krafttag
för att minska utsläppen av framför allt koldioxid.
Vi har även framför oss, som också har nämnts
under debatten, det kommande EU-ordförandeskapet.
Där har ju, som ni alla vet, miljöfrågorna fått en stark
ställning när det gäller toppmötena med strategi för
hållbar utveckling och med sektorsintegreringen,
alltså våra ambitioner att föra in miljöhänsyn i alla de
tunga ekonomiska sektorerna. De kommer naturligt-
vis att spela en viktig roll för miljörådet, där vi har
möjligheter att ta fram ett nytt miljöhandlingsprogram
för EU och där vi kommer att försöka få en ny myck-
et skärpt kemikaliepolitik. Det är lite grann också ett
svar på Gudrun Lindvalls resonemang om att vi vet
för lite om de kemikalier som ingår i våra varor.
Självfallet är det på det sättet. Därför behövs det en
skärpt kemikaliepolitik inom EU. I det här fallet har
vi också begränsade möjligheter att lösa problemen
på nationell nivå.
Avslutningsvis - jag har en halv minut på mig -
vill jag gärna fullfölja diskussionen med Kjell-Erik
Karlsson.
Jag är övertygad om att vi kommer att få ett
mycket starkare fokus i framtiden på de marina mil-
jöerna och på vad som nu håller på att hända med det
biologiska livet både i Östersjön och i västerhavet.
Jag har tidigare berättat för er att jag har haft ett möte
med de mest framstående forskarna på området. Den
sammanfattande bedömningen av tillståndet är att det
är kris. Det ger sig inte minst till känna genom den
kraftiga nedgången av torskförekomsten både i Öster-
sjön och i västerhavet. Så jag håller med Kjell-Erik
Karlsson om att det här är ett område som det kom-
mer att bli ett mycket starkare fokus på inom miljö-
politiken i framtiden. Om det som sker i haven i dag
hade skett på torra land och man hade kunnat se det
som håller på att ske skulle det för längesedan ha
varit mycket mer uppmärksammat än vad det är.

Anf. 39 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Apropå klimatdiskussionen och
Haagmötet är det ju bara att konstatera att det behövs
en mängd åtgärder för att man ska komma till rätta
med problemen kring utsläppen av koldioxid och
andra s.k. växthusgaser. Då måste jag återvända till
min diskussion i torsdags i förra veckan och, för all
del, även diskussionen tidigare i dag.
Kan vi nu förvänta oss ett förtydligande av det på-
stående som är nedtecknat på s. 35 i finansplanen
kring de biologiska bränslena, biobränslena? Kan vi
förvänta oss det, så att människor inte avstår från att
göra nödvändiga investeringar i akt och mening att
åstadkomma det som vi också vill åstadkomma, näm-
ligen en minskning av utsläppen av växthusgaser?

Anf. 40 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag vet vid det här laget inte hur
många gånger jag har fått den här frågan av Eskil
Erlandsson. Jag har ständigt försökt besvara den på
ett sätt som jag tror att Eskil Erlandsson inser är bra.
Men frågan dyker ständigt upp på nytt.
Fru talman! Det måste tillåtas mig att sucka lite
grann över det faktum att ett av de partier som, om än
för länge sedan, berömde sig av att vara ett viktigt,
stort och framtidstänkande miljöparti nu tydligen bara
har två frågor att diskutera när riksdagen diskuterar
miljöpolitiken. Det är frågan om stöd till vissa frivil-
ligorganisationer, och det är den fråga som ständigt
upprepas om en enda formulering i finansplanen.
Harald Nordlund efterlyste tydlighet hos politiker.
I och för sig kan man om man är välvillig säga att
Eskil Erlandsson och Centerpartiet visar en väldigt
stor tydlighet när det gäller vad de tycker är de vikti-
ga frågorna. Det kanske man får vara tacksam för.

Anf. 41 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag trodde att vi kunde föra debatten
på ett sakligt sätt. Jag skulle som replik kunna säga
att om miljöministern hade varit här under mitt anfö-
rande hade han kunnat konstatera att jag i dagens
debatt lyfte fram ett antal frågor som handlade om
andra saker än det som miljöministern berörde.
Det är bara att konstatera att viljan att på ett tyd-
ligt och klart sätt tala om för människor att det inte
kan vara svenska statens avsikt att införa skatt på
biologiska bränslen på något sätt ändå inte tycks
finnas. Det måste gå, miljöministern, att klart och
tydligt säga att detta inte är vår avsikt.

Anf. 42 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Biobränslen kommer att spela en vik-
tig roll både när det gäller uppvärmning och när det
gäller fordonsdrift i en klimatpolitik där man försöker
undvika oljeberoendet. Liksom hittills och i ökad
omfattning kommer vi att se till att de ekonomiska
stimulanser som krävs för att få till stånd den utveck-
lingen skapas.

Anf. 43 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det har under de senaste dagarna
spritts en del tveksamhet kring regeringens inställning
när det gäller en gemensam nivå på koldioxidskatten
inom Europa.
Jag har bl.a. tagit del av uttalanden från statsmi-
nistern som om de är rätt återgivna lyder ungefär så
här: Rent praktiskt är det en återvändsgränd, eftersom
det skulle blockeras av Storbritannien. Det gäller
alltså majoritetsbeslut kring koldioxidskatten på Eu-
ropanivå. Han har också principiella invändningar.
Majoritetsbeslut skulle innebära att vissa länder
skulle få högre koldioxidskatter än i dag.
Vilken är den svenska regeringens inställning när
det gäller gemensamma koldioxidskatter i Europa?

Anf. 44 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Den svenska regeringens inställning
är självklart den som statsministern har redovisat. Av
det skälet att en kvalificerad majoritet skulle innebära
en förstärkt överstatlighet på skatteområdet har rege-
ringen kommit fram till ståndpunkten att vi inte ska
sträva efter den situationen. Det är klart att det bety-
der praktiskt sett ingenting så länge stora länder som
Storbritannien och, tror jag, Spanien och också Irland
blockerar en sådan lösning.
Dessutom vill jag med tanke på hur Harald
Nordlund inledde sin fråga säga att vi självfallet inte
har någonting emot det här. Vi driver tvärtom frågan
om att det ska bli en koldioxidskatt i de länder som
nu inte har någon och en höjd skatt i de länder som
har en låg koldioxidskatt. Vi vill naturligtvis se till att
alla länder ökar sina ansträngningar för att komma åt
de höga koldioxidutsläppen. Det här handlar om ifall
det ska vara möjligt för en majoritet inom EU att
besluta om att ett land ska öka en viss skatt. Där finns
det naturligtvis ett problem.

Anf. 45 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag och Folkpartiet ser det här fak-
tiskt som ett nederlag för delar av miljöpolitiken just
nu. Om vi ska komma vidare är det viktigt att vi på
ett kraftfullt sätt kan påverka andra länder. Om det
här ska ske endast resonemangsvägen och inte genom
majoritetsbeslut på EU-nivå torde vi få svårt att nå
framgång inom överskådlig tid.
Jag beklagar det här. Ett hopp står naturligtvis till
att åtminstone en socialdemokratisk EU-
parlamentariker, Annelie Hulthén, är av en helt annan
uppfattning. Hon menar att det är viktigt att man kan
fatta majoritetsbeslut i den här frågan. Men jag be-
klagar regeringens ställningstagande.

Anf. 46 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag har svarat på den fråga som Ha-
rald Nordlund ställde, och jag har inget behov av att
säga någonting mer.

Anf. 47 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag tycker att
det är roligt att miljöministern tar sig tid att vara här
på debatten, trots att det är torsdag.
Jag tänkte ta upp en fråga som vi har tagit upp ti-
digare; majoriteten med s, v och mp har tagit upp den,
och den togs upp nu senast i utskottet när vi hade
Skogsstyrelsen på besök. Vi kan se att vi gör rejäla
satsningar på biotopskydd - 135 miljoner totalt 2001
- och också på avsättande av naturreservat - en halv
miljard. Men tyvärr kvarstår fortfarande ett problem
som har sagts mig vara löst. Men Skogsstyrelsen
bekräftade på utskottet här för någon månad sedan att
det inte är löst.
Skogsstyrelsen har alltså hand om de områden
som kan få biotopskydd, och man räknar med att det
ska vara områden på upp till ungefär 5 hektar. Natur-
vårdsverket och länsstyrelserna har hand om det som
ska bli naturreservat och man räknar därmed att dessa
ska vara minst 15-20 hektar. Däremellan faller ett
antal områden som är mellan 5 och 15-20 hektar.
Såvitt jag har förstått kvarstår fortfarande detta
problem. Jag har just fått rapporter om ett område i
Hälsingland som har mycket höga biologiska värden.
Skogsstyrelsen anser dock att det är för stort för bio-
topskydd, och länsstyrelsen anser att det är för litet att
bli naturreservat. Hur ämnar miljöministern lösa detta
problem?

Anf. 48 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag var tyvärr inte med när ni träffade
Skogsstyrelsen. Jag har levt under förvissningen att
det här problemet är löst. Det är det besked som jag
har fått och som jag också har vidarebefordrat till
kammaren. Om det inte skulle vara på det sättet är det
klart att vi ska lösa det problemet. Jag kan nu inte på
rak arm säga exakt hur det ska lösas, men låt oss se
till att vi löser det på något sätt tillsammans.

Anf. 49 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag hoppas verkligen att det här blir
löst. Jag levde också i förvissningen att detta var löst,
tills jag började inse att det tvärtom håller på att för-
värras. Länsstyrelserna märker nu att man gärna vill
försöka spara stora områden, vilket naturligtvis är helt
rätt. Många av de hotade arter som vi vill spara i
skogen behöver just produktiv skog, och nu finns det
pengar för att avsätta dels större områden, dels områ-
den som kanske är lite äldre och därmed innehåller
mer träd och därmed är dyrare. Det här innebär att
man tenderar att satsa mer på de stora områdena.
Såvitt jag förstår finns det områden i dag som ho-
tas av avverkning just därför att ingen vill spara dem.
Jag tycker att det är mycket bra om miljöministern
kan garantera att vi verkligen får ett seriöst försök att
äntligen komma till rätta med det här problemet.
Sedan vill jag säga, när jag ändå har chansen, att
även den kommande propositionen om bilskrot är en
samarbetsproposition mellan s, v och mp. Jag vill
tacka miljöministern för det samarbete vi haft runt
budgeten och hoppas att det fortsatta samarbetet blir
lika konstruktivt och ger lika stora satsningar för
miljön.

Anf. 50 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag är alltid beredd att göra seriösa
försök att lösa problem, som Gudrun Lindvall vet. Låt
oss lösa de här problemen tillsammans.
Sedan vill jag också passa på att säga att frågan
om vår beredskap för de påfrestningar som klimatför-
ändringar kan komma att innebära för Sverige, som
Gudrun Lindvall tog upp i en reservation, har jag
aktualiserat. Jag har sagt att jag ska kalla till en bred
konferens med ett bra underlag som kan belysa vilken
som är den bästa uppskattningen och också ett
riskscenario över vad som kan hända med Sverige på
kanske hundra års sikt. Jag vill också på konferensen
försöka få i gång en diskussion om vilka påfrestning-
ar detta kan innebära för vattenavrinningsdistrikten;
för vägar, landsvägar och järnvägar; för infrastruktu-
ren över huvud taget; naturligtvis för skogar och
annat samt vad man kan vidta för åtgärder för att
minska de kommande påfrestningarna. Denna konfe-
rens tror jag är viktig att ha innan man börjar diskute-
ra vilka resurser vi måste satsa på det här viktiga
området.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

7 § Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU2
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar (prop. 2000/01:1 delvis).

Anf. 51 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Finns det egentligen något finare och
mer ärorikt än att vara brukare av den svenska mo-
derjorden - en riktig, vanlig bonde med en god por-
tion vanligt sunt bondförnuft? Landets jordbrukare
står i vissa avseenden för den trygga, stadiga, lång-
siktiga och konsekventa miljövården. Dagens och
framtidens jordbrukspolitik måste också fortsätt-
ningsvis handla om att ta till vara den miljö som
långvarig jordbruksproduktion skapat.
Sedan avregleringen av det svenska jordbruket
inleddes har pressen mot en mer storskalig produk-
tion ökat mer och mer. Det ena mindre familjejord-
bruket efter det andra läggs ned. Minst tre mjölkbön-
der lägger ned sin verksamhet dagligen, samtidigt
som flykten från landsbygden fortsätter. Vissa dystra
siare menar att av dagens ca 80 000 jordbrukare åter-
står bara ca 10 000 om fem till tio år.
Jag kan inte låta bli att tänka på dalaskalden och
vår nationalskald Erik Axel Karlfeldts dikt Fäderna
när jag ser hur den yngre jordbruksgenerationen, ofta
med vånda, väljer en annan väg än vad föräldragene-
rationen gjorde. Karlfeldt själv bröt med sår i själen
den fäderneärvda bondetraditionen. I dikten säger
han:
Mina fäder, jag ser er i drömmarnas stund,
och min själ blir beklämd och vek.
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halvt nödd, halvt villig er sak jag svek.
Precis så upplevs situationen i många jordbrukar-
familjer i dag. Det är ett stort steg att ta, men nöden
har ingen lag. Vägvalet om nedläggning blir ofta
tvingande.
Men trenden måste vändas. Den pessimism och
depression som under senare år spritt sig bland jord-
bruks- och landsbygdsbefolkningen måste brytas. En
ny optimism och hög attraktionskraft måste skapas
för jordbrukaryrket. Som lantbrukare ska man kunna
vara stolt över sitt yrke och känna optimism inför
framtiden. Ungdomar måste med inspiration lockas
till de areella näringarna och få möjlighet till bra
utbildning, kompetensutveckling och framtidstro.
Ibland blixtrar det till i form av ett positivt un-
dantag med människor som verkligen vågar. Det
finns trots allt glimtar av ljus i mörkret. Att våga kan
kännas som att förlora fotfästet en liten stund, men att
inte våga är ofta detsamma som att förlora sig själv -
så säger ett visdomsord. Det gäller naturligtvis även
oss politiker. Vi måste våga satsa på jordbruket som
en fäderneärvd framtidsnäring. Jordbruket måste även
fortsättningsvis bedrivas i hela landet.
Är det så underligt att pessimismen bland dagens
jordbrukare frodas, med den inkonsekventa behand-
ling man utsätts för - inte minst när det gäller de
orättvisa konkurrensvillkor som drabbar den svenske
bonden jämfört med kollegerna ute i övriga Europa? I
samband med saneringen av statsbudgeten i mitten av
90-talet beslutade regeringen att en extra energiskatt
skulle tas ut av bönderna. Under senare år har detta
fyllts på med olika typer av skatter och avgifter som
belastar jordbruket. Har regeringen verkligen viljan
att ta till krafttag för att lyfta av den extra skatterygg-
säcken och skapa konkurrensneutralitet?
Det räcker inte med några panikpräntade mening-
ar om att återkomma i vårbudgeten. Vi vill gärna ha
besked nu. Kommer löftena till Sveriges bönder om
avlyft av dieselskatt, energiskatt och gödselskatt att
fyllas med konkret innehåll? Frågan skulle kunna
ställas till jordbruksministern, som dock inte längre är
på plats. Men jag antar att någon från regeringsföre-
trädarna kan redogöra för hur arbetet fortskrider när
det gäller just detta som måste förberedas innan vår-
budgeten är på plats.
Jag går så över till den sorgliga historien om are-
alersättningarna. Vad var det som jordbruksministern
och regeringens företrädare tyckte var så viktigt att
det var värt att offra böndernas likviditetsmöjligheter
genom att förflytta utbetalningarna från november till
januari månad? Så blev det också en knäpp på näsan
för regeringen genom det tillkännagivande som ett
enigt utskott beslutat om: att räntekompensation ska
betalas ut i så nära anslutning till arealstödets utbetal-
ning som möjligt. Är det verkligen värt att tricksa
med böndernas rena EU-pengar på det här sättet?
Varför kan inte november gälla som utbetalningsmå-
nad även i fortsättningen? En förklaring vore på sin
plats.
En annan observation som hör till det anmärk-
ningsvärda gäller landsbygds- och miljöstödet. Den
attityd mot svensk landsbygd som avspeglas i det
faktum att regeringen underlåtit att ta hem detta stöd
fullt ut under flera år är oacceptabel. Det leder nu till
att svensk landsbygd förlorar 500-600 miljoner kro-
nor årligen i EU-stöd. Även här vore en förklaring på
sin plats.
Här gör vi kristdemokrater en extra satsning med
nationella medel för att kompensera där regeringen
har brustit. I vårt alternativ till budget ligger därmed
537 miljoner utöver vad regeringen föreslår, inklusive
en extra satsning på Norrlandsjordbruket på 7 miljo-
ner kronor.
Fru talman! Vi behöver satsa på jordbruket för
landsbygdens skull. Trots allt är jord- och skogsbru-
ket fortfarande huvudsakliga basnäringar på lands-
bygden. En väl balanserad avreglering av den gemen-
samma jordbrukspolitiken CAP inom EU är dessutom
av nöden. En för snabb avreglering skulle kunna leda
till att stora delar av åkermarken blir olönsam och
måste avvecklas. Detta i sin tur kan leda till en dra-
matisk avfolkning av landsbygden, inte minst i Norr-
land och i skogs- och mellanbygderna. Resultatet blir
då också vikande marknad för en rad binäringar som
är beroende av jordbruket som primärproduktion.
Som vi vet genererar en mjölkbonde hela sju ytterli-
gare arbetstillfällen i genomsnitt. Och vi vill att hela
Sverige ska leva, även längst inne i fjälldalarna. Det
är inte möjligt utan ett levande jordbruk, ibland na-
turligtvis i kombination med andra sysselsättnings-
möjligheter.
Vi behöver också satsa på jordbruket som garant
för hög kvalitet på våra livsmedel i framtiden. Sveri-
ge har sannolikt Europas, kanske världens, renaste
och bästa livsmedel. De är av hög kvalitet. Det har
bl.a. sin grund i god djurhållning, stor medvetenhet
och ett mer och mer etiskt förhållningssätt till hante-
ringen av djur. Vår livsmedelsindustri har således
goda förutsättningar att klara konkurrensen med övri-
ga länder i Europa. Dock måste ytterligare några
förutsättningar finnas. Den nämnda skatteryggsäcken
måste bort, mer medveten marknadsföring måste
bedrivas genom ytterligare möjligheter till exportbi-
drag i nivå med omkringliggande länder och möjlig-
heter för Livsmedelsverket att klara en utvecklad
livsmedelskontroll, liksom nödvändig forskning.
Fru talman! Den svenska bonden är nästan på
jumboplats i Europa. Visst är det väl anmärkningsvärt
ändå att svenska bönder tillhör bottenskiktet när det
gäller nettoinkomst, jämfört med bönder i övriga EU.
Den slutsats man kan dra är att låga inkomster i första
hand inte beror på att intäkterna är relativt sett låga,
utan på att kostnaderna är betydligt högre än intäkter-
na jämfört med övriga länder i Europa. Där de bästa
livsmedlen produceras är således bonden nästan
sämst betald. Endast Portugal tycks ligga sämre till.
För att få en helhetsbild av den svenska bondens
situation och jordbrukets betydelse bör betydande
konsekvensanalyser genomföras. Det handlar om att
belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, för-
sörjningsberedskap, bevarande av det öppna landska-
pet, boende och service på landsbygden m.m. En
sådan konsekvensanalys kan även belysa den svenska
lantbrukarens konkurrenskraft och ekonomiska situa-
tion i förhållande till dennes kolleger i Europa i öv-
rigt.
Enligt vår mening har även avbytarverksamheten
stor betydelse. Det ger lantbrukaren möjlighet att
välbehövligt komma ifrån sitt arbete vid några till-
fällen under året. Eftersom olika system för avbytar-
tjänst nu växer fram i landet är det rimligt att ett så-
dant statligt stöd går direkt till den som använder sig
av avbytare och att man får ersättning för uttagen tid
med ett maximum som kan höjas i takt med att avby-
tarstödet byggs ut. I vårt budgetförslag finns 20 mil-
joner avsatta för ett sådant stöd.
Till trädgårdsnäringen. Den bär liksom jordbruket
på sin extra ryggsäck i form av skatter och avgifter.
På samma sätt som jordbrukets produktionsskatter
utgör energibeskattningen för växthusodlingen en
tung kostnad att bära, och skatten står inte alls i rim-
lig proportion till den skatt som belastar växthusod-
lingen i konkurrentländerna. Detta står klart när man
jämför med t.ex. Danmark och Holland, som är våra
största konkurrenter.
För att vi fortsättningsvis ska kunna säkra konsu-
menten en inhemsk produktion av t.ex. tomater och
andra grönsaker är det viktigt att stärka näringens
konkurrenskraft, därför har vi kristdemokrater i vårt
budgetförslag också krävt att växthusodlingens skatt
på bränsle återförs till näringen med ett belopp som
motsvarar 20 miljoner kronor.
Regeringen har i anslutning till budgetpropositio-
nen klargjort att man avser att återföra jordbrukets
gödselmedels- och bekämpningsmedelsskatter till
näringen och även se över möjligheterna att undanta
jordbrukets arbetsmaskiner från dieselbeskattning. I
det sammanhanget ser vi det som självklart att även
växthusodlingens beskattning av bränsle för upp-
värmning blir föremål för en motsvarande översyn
om återföring till branschen.
Samtidigt som vi med tillfredsställelse noterar att
regeringen i budgetpropositionen visat lyhördhet för
kristdemokraternas begäran om ett förslag om en
forsknings- och utvecklingsfond för trädgårdsnäring-
en konstaterar vi ändå att potatisodlarna ställs utanför
motsvarande möjlighet att finansiera sina problem i
det här sammanhanget. Vi ser det som angeläget att
även potatisodlingen ges tillgång till budgetmedel i
motsvarande omfattning som regeringen nu föreslår
för trädgårdsodlingen och har därför anvisat detta i
vår budget.
För övrigt, fru talman, finns det ett särskilt yttran-
de fogat till betänkandet där kristdemokraternas bud-
getalternativ inom utgiftsområde 23 presenteras.
Sammantaget satsar kristdemokraterna 553 miljoner
kronor utöver regeringen inom utgiftsområdet.
Därtill kommer avlastningen av skatteryggsäcken
när det gäller fullständig elskattesänkning, sänkning
av dieselskatten, borttagande av gödselskatt och slo-
pad avgift för djurdatabas. Detta gör ytterligare 1 560
miljoner kronor som redovisas på sitt rätta ställe un-
der skatteutskottets utgiftsområde.
Till sist, fru talman, vill jag som ordförande i ut-
skottet, och dessutom en ganska färsk sådan, uttrycka
min tillfredsställelse över det goda klimat som råder i
utskottet. Det kommer bl.a. till uttryck i en bred enig-
het i många frågor och dessutom i det här betänkan-
det genom tre eniga tillkännagivanden till regeringen.
Vi är måna om att hjälpa regeringen när man själv
inte har bilden riktigt klar för sig. Det gäller utöver
den tidigare nämnda räntekompensationen även att
bidraget till jordbrukets rationalisering inte ska be-
gränsas till enbart tidigare beslutade åtgärder, utan
även få användas till nya omarronderingsprojekt.
Vidare ett tillkännagivande mot bakgrund av en avi-
serad informationskampanj om samerna som ur-
sprungsfolk i Sverige och om samisk kultur. Där
begär vi att regeringen återkommer till riksdagen med
en redogörelse för satsningens närmare utformning
och med förslag till finansiering.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna nr 3 och nr 7.

Anf. 52 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I detta betänkande från miljö- och
jordbruksutskottet, 2000/01:2, behandlas förslagen i
budgetpropositionen för nästa år. Det gäller anslags-
område 23, Jord- och skogsbruk, fiske med anslutan-
de näringar, liksom 75 motioner med yrkanden på
området.
Den 22 november fastställdes utgiftsramen till ca
13,7 miljarder. Att beloppet blivit så högt beror på att
de EU-medel som utgått till lantbruket i form av stöd
eller ersättningar för sänkta produktpriser eller åtgär-
der på miljöområdet ingår här. I utgifterna ingår obli-
gatoriska åtgärder som areal- och djurersättningar,
intervention och exportbidrag. Härtill kommer också
delfinansierade stöd och ersättningar som förutsätter
nationell medfinansiering. Det nya landsbygdspro-
grammet och den nya strukturplanen för fiskenäring-
en i Sverige ingår också.
Budgeten påverkas också av att arealersättningar-
na för år 2000 försenats. Utbetalningarna kommer
först efter nyår. Vi har, fru talman, liksom många
andra kritiserat denna försenade utbetalning, och vi
anser det negativt för näringen. Vi moderater vill ha
en återgång till den gamla ordningen. Dock noterar vi
nu att utskottet i tillkännagivande gått med på att
lantbruket ska erhålla räntekompensation för den
försenade utbetalningen.
Fru talman! Vi moderater har i reservationer mar-
kerat de områden där vi har avvikande förslag och
våra motiv för detta. Vi står självfallet bakom alla
reservationer undertecknade av oss moderater i ut-
skottet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast
till reservation nr 1.
I denna reservation tas de avvikelser i anslagen
upp som vi har i vårt budgetförslag gentemot det som
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet framfört i
budgetpropositionen.
Då det gäller internationellt skogssamarbete vill vi
öka anslaget med 745 000 kr jämfört med regeringens
förslag. Vi anser det angeläget att svenskt kunnande,
erfarenhet och tradition presenteras och att våra
svenska intressen hävdas i internationella samman-
hang. Sverige är en stor skogsnation i Europa och
därför betydelsefull också i EU-sammanhang. Jag
återkommer om våra övriga motiv vad gäller skogs-
frågorna.
Fru talman! När det gäller ersättning för viltska-
dor föreslår vi att anslaget reduceras. Vi gör inte detta
av den anledningen att skador inte ska ersättas. Där-
emot anser vi att jaktinstrumentet i större utsträckning
än i dag bör användas för att begränsa skador av vilt.
Dagens situation är alarmerande, och vi inväntar nu
regeringens syn i den aviserade rovdjurspropositio-
nen.
Anslaget till Statens jordbruksverk vill vi minska
med 5 miljoner i förhållande till regeringens förslag.
Vi tror att verket, som ändå får uppemot 296 miljo-
ner, kan leva med detta. Vi lägger fram förslaget
eftersom vi anser att effektiviteten bör kunna ökas. Vi
anser också att satsningarna på det livsmedelsekono-
miska institutet inte är optimalt sett från ett resurs-
perspektiv. Vi har därför föreslagit en besparing.
När det gäller Forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande - forskning och kol-
lektiv forskning - vill vi moderater satsa mer än rege-
ringen på miljöforskning inom det konventionella
jordbruket och mindre inom det ekologiska.
Regeringen satsar nästan alla miljöforsk-
ningspengar på det ekologiska jordbruket, vilket vi
anser vara fel. Varför anser vi det? Jo, därför att det
konventionella jordbrukets andel av produktionen i
Sverige utgör över 90 % av totalproduktionen. Sats-
ningarna på miljöforskning inom konventionellt jord-
bruk kan av allt att döma ge de största miljövinsterna.
Varför vill inte majoritetspartierna inse detta?
Beträffande jordbrukets miljöavgifter och mil-
jöskatter, exempelvis gödselskatterna och dieselskat-
terna, som innebär en kraftig konkurrenssnedvridning
till nackdel för det svenska jordbruket, sker inte
mycket trots påpekanden år efter år från vårt håll. Nu
talas det om en återföring av gödselskatterna. Men
hur? Vi vet ännu inte hur mycket som ska bli återfört
och hur det ska ske. Vi moderater kan emellertid ge
klart besked om hur vi ser på det hela. Ta inte ut de
skatter som ska återföras - det är det administrativt
enklaste och ur konkurrenssynpunkt rättvisaste. Var
står majoriteten? Jag vill också fråga: När kommer
förslag om reducering av dieselskatterna?
I reservation 5 tar vi upp motiven för att vi vill
satsa mer än regeringen på internationella skogsfrå-
gor. En rad högaktuella internationella frågor har
bäring på skog och skogsbruk, och det kräver svensk
bevakning. Låt mig ta några exempel: Natura 2000,
regelsystem för ersättningsansvar för miljöskador,
EU:s vattendirektiv, frågor om sänkor i klimatpoliti-
ken, skogsskyddsfrågor och internationella konven-
tioner.
Det är viktigt att för skogsnäringen och ägande-
rätten viktiga frågor inte försummas. Därför krävs det
tillräckliga resurser för att kraftfullt kunna företräda
svenska intressen i internationella sammanhang. En
ur internationell synvinkel positiv inställning till vårt
skogsbruk utgör grunden, som vi ser det, för en fort-
satt framgångsrik svensk skogsindustriexport med
bibehållen respekt för våra miljömål.
Vi har också i reservation 8 tillsammans med
Kristdemokraterna och Centerpartiet tagit upp den
nationella ersättningen till jordbruket i norra Sverige,
som är direkt kopplad till produktionen, på grund av
att produktionen inom stödområdet är vikande, sär-
skilt i det fjällnära området. Det är ytterst viktigt att
de regionala ersättningarna justeras uppåt inom den
ekonomiska ram som finns. Vi menar att ytterligare
produktionstapp inte kan klaras av om man ska kunna
behålla en levande landsbygd i dessa områden.
Jag vill till sist också beklaga att jordbruksminis-
tern inte deltar i dagens debatt. Det finns många vik-
tiga frågor, inte minst högaktuella sådana, som det
hade varit värdefullt att få kommentarer till direkt
från jordbruksministern. Men vi har all anledning att
återkomma i dessa frågor, och vi har också all anled-
ning att invänta de synpunkter som kommer från
regeringens företrädare i den här debatten.
Jag yrkar alltså bifall, fru talman, till reserva-
tion 1. I övrigt står vi givetvis bakom de reservationer
som är undertecknade från moderat håll.

Anf. 53 JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Jag tänkte börja med ta upp några sa-
ker som vi gör i den här budgeten. Sedan tänkte jag ta
upp några saker som vi ännu inte gör men som jag
hoppas att jag kan stå här om ett år och säga att vi gör
då. Jag tänker inte göra någon heltäckande beskriv-
ning av betänkandet. Det finns ju ytterligare två ut-
märkta företrädare för majoriteten på talarlistan. Till-
sammans lyckas vi nog presentera helheten.
Den här budgetpropositionen innebär inga nya
stora reformer, men den innehåller ändå en del bety-
delsefulla förändringar. Vi ökar anslaget för viltska-
dor, framför allt fr.o.m. 2002. Detta möjliggör den
nya rovdjurspolitik som vi hoppas att Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Socialdemokraterna snart ska kunna
presentera.
Vi i Vänsterpartiet har inte nöjt oss med den am-
bitionsnivå som Rovdjursutredningen har föreslagit.
För oss är det angeläget att vi i Sverige har långsiktigt
livskraftiga stammar av de stora rovdjuren. En ökad
satsning på ersättning för de skador som rovdjur or-
sakar är därför angeläget för oss. Det gör att vi kan
höja ambitionsnivån för t.ex. vilket antal vargar och
järvar som förvaltningen av stammarna ska syfta till
och att vi kan ha restriktiv skyddsjakt. Antagligen
kommer det att krävas ytterligare anslagshöjningar
framöver, när stammarna ökar.
Ett annat område där vi tillför resurser till utgifts-
området är skogspolitiken. En del där är en satsning
på lövskogsplantering i södra Sverige, där gran plan-
terats på ställen där gran egentligen inte borde ha
planterats. De enorma mängder skog som blåst om-
kull är ett tydligt tecken på det. Vi går nu in med en
satsning för att undvika att gran planteras på samma
mark igen.
Egentligen är det en bättre tillämpning av
skogsvårdslagen som skulle behövas. Gran bör inte
planteras utanför sitt naturliga utbredningsområde.
Detta har vi motionerat om, men den motionen be-
handlas i ett annat sammanhang. I detta betänkande
har vi en reservation om forskningen på gran respek-
tive lövträd. I dag upplever vi en sned fördelning av
forskningsanslagen. Vi skulle vilja se en ökad forsk-
ning kring lövträd. Jag yrkar bifall till den reservatio-
nen, reservation 11 under mom. 23. Inom skogspoli-
tiken lägger vi också pengar på bevarandeinsatser i
fråga om s.k. jätteträd, en småbiotop som det är an-
geläget att skapa ett varaktigt skydd för.
Inom jordbruket gör vi framför allt två viktiga in-
satser. Den ena är en kompensation för de försenade
utbetalningarna av arealstöden. Detta är naturligtvis
positivt. Att situationen över huvud taget har upp-
kommit är vi ändå kritiska till. Orsaken är ju utgift-
staken och budgetlagstiftningen. I stället för att ha ett
rimligt budgetsystem med utgiftstak som kan anpas-
sas till verkliga förhållanden tvingas den här typen av
tricksande under taken fram. Detta visar takens ab-
surditet och borde få flera vänsterpartister att fundera
på hur klokt dagens budgetsystem egentligen är. Nu
får vi ändå vara nöjda med denna kompensation, som
införs för att svenska bönder ska slippa stå för de
kostnader som har uppstått.
Den andra viktiga saken vi gör inom jordbruket är
att vi tar ett första steg för att förvandla handelsgöd-
selskatten och bekämpningsmedelsskatten till avgifter
som återförs till jordbruket. Det pågår för närvarande
en diskussion mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Socialdemokraterna om hur det här ska göras. Vår
utgångspunkt i den diskussionen är att åtminstone en
del av pengarna för handelsgödselskatten ska återfö-
ras på ett sätt som bidrar till en effektivare växtnä-
ringsanvändning och ett minskat växtnäringsläckage.
Detta kan göras genom riktade satsningar i de om-
råden där problemen är störst, dvs. i de kustnära om-
rådena i södra Sverige. Exempel på sådana insatser
kan vara ett utvecklande av växtnäringsbalanser på
gårdsnivå, bidrag till teknikutveckling eller anläggan-
de av våtmarker. Vi vill från vår sida föra en öppen
diskussion om detta med företrädare för både näring-
en och naturvården. Det viktiga är att vi får satsningar
på rätt åtgärder som faktiskt kan ge goda miljöeffek-
ter.
Fru talman! Jag tänkte nu komma in på vad vi har
att göra framöver. Utgångspunkten måste då vara det
arbete med miljömålen som vi håller på med. Jord-
bruket berörs starkt av flera av målen, t.ex. ett rikt
odlingslandskap, ingen övergödning och en giftfri
miljö.
Utvecklingen i dag gör inte att vi når de miljömål
som vi har satt upp, och därför krävs det ytterligare
åtgärder. En del av detta måste göras inom lands-
bygdsförordningen, dvs. miljöstöden och satsningarna
på landsbygdsutveckling. Den ska ses över inför år
2003, och vi bör i det sammanhanget föreslå fler
insatser. Vi behöver bl.a. förlänga vallstödet. Vi kan
behöva utöka anslagen för biologisk mångfald. An-
tagligen behövs förstärkningar av åtgärderna för att
begränsa näringsläckaget av fosfor och kväve. Sats-
ningar för att kunna bevara de jordbruk med höga
naturvärden som annars riskerar att läggas ned är
förstås också angelägna.
Jag vill inte nu låsa mig vid exakt vad som kom-
mer att behövas. Det får dels det fortsatta arbetet med
miljömålen, dels översynen av de nuvarande stöden
utvisa. Att det kommer att krävas ökade resurser kan
vi nog ändå vara säkra på. Vi anser att dessa bör till-
föras genom ökade svenska anslag i kombination med
modulering, dvs. att vi tar en del av de generella jord-
bruksstöden och satsar på miljö- och landsbygdsut-
veckling. Detta är en omfördelning som vi bedömer
som klok både för utvecklandet av det svenska jord-
bruket och för att bättre kunna nå miljömålen.
Det andra området där det kommer att krävas yt-
terligare åtgärder framöver och som jag vill ta upp
här gäller utformningen av jordbrukets miljöskatter.
Dagens utformning av handelsgödselskatten är inte
särskilt bra för att skapa en effektiv växtnäringsan-
vändning och för att minska näringsläckaget. Visst
har den effekt, men vi tror att vi kan öka den effekten
högst väsentligt genom en annan utformning. Vi är
överens med regeringen om att tillsätta en utredning
för att se över utformningen och för att hitta ett bättre
system. Samma utredning ska se över skatten på
bekämpningsmedel. Genom den återföring av skatten
som vi nu inför ökar möjligheterna att kraftigt höja
bekämpningsmedelsskatten utan att det svenska jord-
brukets samlade konkurrenskraft försämras. Vi har
länge ansett att det är nödvändigt med en rejäl höj-
ning av bekämpningsmedelsskatten, och det är ange-
läget att vi lyckas med det nu.
Även dieselskatten för jordbruket ska ses över. Vi
i Vänsterpartiet anser att det rimliga vore att jordbru-
ket slapp betala den del av dieselskatten som är
kopplad till vägtrafiken, dvs. att jordbruket borde
betala den skattesats som den grönfärgade dieseln
har, vilken är lägre än för den vanliga dieseln.
Vi ska göra en översyn av trafikbeskattningen.
Och i det sammanhanget ska denna fråga tas upp.
Samtidigt är det nödvändigt att man ser på vilka möj-
ligheter som det finns att minska arbetsmaskinernas
utsläpp. Där finns det andra åtgärder än dieselskatt att
använda som kan var betydligt effektivare. Och jag
förutsätter att vi kommer att föreslå ett åtgärdspaket
för att minska arbetsmaskinernas, inklusive jord-
bruksmaskinernas, utsläpp.
Fru talman! Med de åtgärder som jag föreslår här
tror jag att vi ökar våra chanser att minska jordbru-
kets miljöbelastning rejält. Samtidigt är det viktigt att
komma ihåg att det är åtgärder som inte försämrar det
svenska jordbrukets konkurrenskraft - tvärtom. Ge-
nom en klok och framåtsyftande miljöpolitik för
jordbruket skapar vi bättre och bättre förutsättningar
för att det svenska jordbruket ska kunna hävda sig i
den internationella konkurrensen. De som tidigare
hävdat att det kostar för mycket att gå före sina
grannländer i omsorgen om djur och miljö borde nog
tänka en gång till i dessa BSE-krisens dagar innan de
säger samma sak igen.

Anf. 54 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jonas Ringqvist vill ha fler vargar och
rovdjur i Sverige. Inser inte Jonas Ringqvist att detta
skulle innebära ytterligare rovdjursskador? Och har
inte Jonas Ringqvist uppmärksammat människors
reaktioner, människor som bor och lever i dessa byg-
der där exempelvis varg- och lodjurstrycket nu har
ökat så kraftigt? Det innebär ju också att man får en
utveckling där jaktviltet också hämmas i sin utveck-
ling. Inser inte Jonas Ringqvist detta?
Jonas Ringqvist tar också upp gödselskatterna och
säger att den konkurrenssnedvridning som vi ofta
talar om går att undvika och att det t.o.m. går att upp-
nå konkurrensneutralitet med ökade gödselskatter och
ökade miljöavgifter. Det tarvar nog en närmare för-
klaring hur detta ska kunna gå ihop.

Anf. 55 JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag ska först ta upp rovdjuren. Jag är
väl medveten om den oro som finns på en del ställen
där det finns många rovdjur och där de ökar snabbt.
Samtidigt kan vi i andra länder som har betydligt
större stammar av rovdjur än vi har i Sverige se att
man där inte upplever det som ett problem. Jag är
övertygad om att frågan till stor del handlar om in-
formation och kunskap, att man vet vad som gäller
och hur dessa rovdjur beter sig och att man inte ska
måla upp den skräckbild som Ingvar Eriksson försö-
ker hjälpa till att måla upp.
Ingvar Eriksson tog upp att jaktviltet, det vilt som
jägarna ska kunna jaga, riskerar att minska om vi får
fler rovdjur. Jag tror att de flesta jägare kan ställa upp
på att det är rovdjuren som bör ha företräde när det
gäller viltet, rådjur osv. Jakt är inte ett intresse som
bör stå över att vi ska ha livskraftiga stammar av
rovdjur.
När det gäller handelsgödselskatten har jag inte
sagt att vi vill höja den. Vad jag är övertygad om är
att vi kan hitta ett system som är konkurrensneutralt
genom att vi återför pengar från skatter och avgifter
till näringen samtidigt som avgiften utformas på ett
mer styrande sätt. På det sättet minskar vi inte jord-
brukets samlade kostnader för dessa skatter, men vi
når den miljöstyrande effekt som vi vill ha. Med
Ingvar Erikssons, moderaternas och den samlade
borgerlighetens, förutom Folkpartiets, modell - att
helt ta bort skatten - så når vi inte den miljöstyrande
effekt som också är nödvändig.

Anf. 56 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jonas Ringqvist talar om att jag för-
söker skrämmas när jag tar upp rovdjursfrågan. Jag
vill inte skrämmas. Vi anser också att vi ska ha en
viss rovdjursstam. Men den ska vara balanserad. Vi
ser nu att trycket har ökat genom att man är senfärdig
och genom att man inte vågar vidta åtgärder. Och
människors reaktioner mot rovdjuren ökar också. Det
är ju det allra sämsta förhållandet. Och det är utan
tvekan på det sättet att människor tar saken i egna
händer om inte de som har makten inser detta. Det är
en betydligt olyckligare utveckling. Då har vi ingen
kontroll över det. Därför ser vi med stor spänning på
vad regeringen ska föreslå i rovdjurspropositionen så
småningom.
Jonas Ringqvist talar om konkurrensneutralitet när
det gäller gödsel- och miljöskatter. Då handlar det om
hur återföringen ska ske. Det får vi inget besked om.
Vänsterpartiet bara tror att detta problem ska lösas.
Men utan tvekan sker, som jag har sagt tidigare, 90 %
av den svenska produktionen på konventionellt sätt.
Det är ju dessa producenter som betalar dessa skatter.
Och konkurrensneutralitet kan ju inte uppnås om man
på något sätt ska styra, som Jonas Ringqvist säger,
återföringen av dessa medel. Jag kan därför inte vara
nöjd med det besked som vi har fått här.

Anf. 57 JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Ingvar Eriksson säger att även han
vill ha balanserade stammar av rovdjur. Jag undrar
vad det betyder. Betyder det att Ingvar Eriksson stäl-
ler upp på det som de genetiska experterna säger att
vi behöver ha, dvs. minst 500 vargar i Sverige? Det är
vad som krävs för att de inte ska bli genetiskt utarma-
de, för att de inte ska bli sjuka, för att stammen ska
vara livskraftig. Om han menar att det är balanserade
stammar borde vi inte ha något problem.
Jag är medveten om att det är problem med ac-
ceptansen, som vi naturligtvis måste ta hänsyn till. Vi
ska inte rusa på och säga att vi ska ha 500 vargar på
en gång. Vi får ta det successivt. Ta det lugnt. Gå ut
med information på ett "balanserat" sätt.
Det är anmärkningsvärt att det är vi i Vänsterpar-
tiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna som när det
gäller jordbrukets skatter för en diskussion med nä-
ringen och ligger jordbruksnäringen ganska nära i
frågan. Vi har haft diskussioner med LRF centralt när
det gäller handelsgödselskatten. Vi är rätt överens. Vi
har träffat LRF lokalt i Halland och de södra regio-
nerna där problemen med övergödning är störst. Vi är
ganska överens om vilka modeller vi ska ha.
Nu pågår ett arbete om den exakta modellen för
återföring. Det kan ta ett tag att hitta rätt modell, men
nog ska vi vara klara med det till den utlovade eko-
nomiska propositionen.

Anf. 58 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet står ju huvudsakligen
bakom det budgetförslag som regeringen har lagt
fram. Jag noterar med tillfredsställelse att man har
reagerat mot trixandet när det gäller arealersättning-
arna och att man också har tankar och idéer kring att
återföra pengarna för gödsel- och bekämpningsme-
delsskatterna. Sedan kan man diskutera hur det ska se
ut. Där får vi i dag inga riktiga svar eftersom för-
handlingar och samtal pågår.
Vi har redan nämnt konkurrensneutraliteten. Det
vore intressant att höra vad Vänsterpartiet säger. Hur
är inställningen till avlyftet, det löfte som regeringen
trots allt har gett till LRF att hitta ett avlyft av bl.a.
dieselskatten och komma fram med något till vårpro-
positionen? Kommer det att med Vänsterpartiets hjälp
komma konkreta löften i vår?

Anf. 59 JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag förstår att den konkreta frågan
gällde dieselskatten.
Jag tror inte att det råder något tvivel om vår upp-
fattning. Vi har från Vänsterpartiets sida sagt att jord-
bruket borde få använda för arbetsmaskiner i första
hand den grönfärgade dieseln, dvs. få en skattesänk-
ning. Andra styrmedel ska hittas för att minska ar-
betsmaskinernas miljöbelastning. Vi finns med med
vår ståndpunkt i den diskussion som pågår mellan de
tre samarbetande partierna. Just nu kan jag bara stå
för vår uppfattning. Vi får vänta och se vad som
kommer.

Anf. 60 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Vi går ett steg vidare. Hur är Väns-
terpartiets inställning och känsla för att de svenska
bönderna ligger i botten när det gäller nettoinkomst i
Europa, att det bara tycks vara Portugal som ligger
sämre till? Är det en gynnsam situation som lyfter
fram jordbrukaryrket, som motiverar ungdomar till att
utbilda sig och satsa på modernäringen? Vad är det
för åtgärder som Vänsterpartiet har för att förbättra
verkligheten inkomstmässigt för bonden i dag? Vad
gör man för att höja kvaliteten så att också ungdomar
kan lockas till en framtid i yrket?
Tillhör Vänsterpartiet dem som menar att om
fem-tio år har vi möjligen 10 000 jordbrukare kvar?
Det ska handla om jättejordbruk, vilket innebär att vi
inte har några bönder kvar i fjälldalarna, Norrlands
inland och mellanbygderna framöver. Är det det som
Vänsterpartiet stöder i regeringens politik?

Anf. 61 JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Det här var en väldigt ledande fråga.
Naturligtvis är det ett problem att svenska bönders
lönsamhet ligger bland de sämre i Europa. Det vore
svårt att säga någonting annat.
Sedan var det frågan om Vänsterpartiets inställ-
ning och vad som ska göras. Nu är Ulf Björklund
ganska ny i sammanhanget, så han kanske kan behö-
va få veta. Om han hade varit med ett tag hade han
fått höra det tidigare.
Inkomstskillnaderna är ganska stora mellan olika
jordbruk. Det är olika i olika regioner. Vi tror att det
bästa sättet att lösa de problem vi har är att lyfta över
mer pengar i landsbygdsförordningen för lands-
bygdsutveckling, riktade insatser genom modulering
till de regioner där det finns problem, och det krävs
ökade svenska anslag.

Anf. 62 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Konsumentintresset för sunda och
säkra livsmedel av hög kvalitet fria från hormoner,
antibiotika och dylika ting växer. Jag tycker att det är
glädjande att detta intresse växer. Det gläder mig
också att vi alla kan stå här i kammaren och med
bestämdhet hävda att svenska livsmedel ligger i topp
när det gäller kvalitet. Men då Inge Carlsson - jag
vänder mig till majoritetens främste företrädare - är
det viktigt att vi har livskraftiga svenska jordbruksfö-
retag, så att konsumenterna som eftersträvar och vill
ha säkra och sunda livsmedel även fortsättningsvis
kan köpa svenska livsmedel. De svenska jordbruksfö-
retagen måste ha förutsättningar att utvecklas.
Därtill är det så - och det känner säkert Inge
Carlsson till - att ungefär 300 000 människor har sin
utkomst i livsmedels- och förädlingsindustrin. De är
beroende av Sveriges bönders produktion. Utan pri-
märproduktionen skulle arbetstillfällena inte finnas.
Vi har många gånger i olika sammanhang diskute-
rat - och det tål att upprepas - att jord- och skogsbru-
ket är motorn på den svenska landsbygden. Ett livs-
kraftigt svenskt jordbruk är en viktig förutsättning för
en levande landsbygd och det öppna landskapet. Att
då säkerställa jordbrukets fortlevnad är inte bara en
fråga för dem som direkt är sysselsatta i näringen
utan även för oss.
Ett svenskt jordbruk med miljöhänsyn och god
djuromsorg har en självklar plats i det ekologiskt
uthålliga Sverige. Flera av våra strängare regler för
jordbruket leder till högre kostnader för Sveriges
bönder. En del av dessa kostnader är nödvändiga för
att säkerställa det jag talade om inledningsvis, därtill
bl.a. en god djuromsorg.
Men därtill dras - något vi också har diskutera
många gånger - den svenske bonden med särskatter
jämfört med de konkurrenter och kolleger som den
svenske bonden har. Sveriges bönder måste ges lik-
värdiga villkor gentemot sina konkurrenter och kolle-
ger. Det betyder att den s.k. ryggsäcken måste lyftas
bort med det snaraste. När, Inge Carlsson, kommer
det avlyft som det har pratats om så länge och som är
en förutsättning för det jag talade om inledningsvis,
nämligen att vi ska kunna tillhandahålla säkra, trygga
svenska livsmedel för den svenske konsumenten?
Svenskt jordbruks konkurrenskraft måste förstär-
kas. Tidigare talare har talat om den frågan, så jag ska
inte upprepa det. Lönsamheten är inte vad den borde
vara. Det bevisas också av internationellt gjorda un-
dersökningar.
Det är Centerpartiets utgångspunkt i arbetet i riks-
dagen - för övrigt också i andra beslutande försam-
lingar på området - att något måste göras. Det är synd
att inte fler partier i kammaren delar denna uppfatt-
ning, just för att vi vill ge våra svenska konsumenter
vad de efterfrågar, nämligen säkra och sunda livsme-
del.
Fru talman! Så över till några andra saker som
kanske är något mer positivt. Jag är glad över att vi i
Centerpartiet har kunnat medverka till att det nu blir
en räntekompensation för de senarelagda arealbidra-
gen. Men låt mig också nämna det negativa och
smolken i bägaren i det här sammanhanget. Det inne-
bär likviditetspåfrestningar. Det kan innebära att
böndernas barn får sin julklappar efter jul.
De pengar som normalt kommer i samband med
att man producerar och säljer en vara, i detta fall
spannmål, kommer i oktober november månad för
den som behöver dem. Nu blir de senarelagda. Vis-
serligen är jag glad över att vi har kunnat kompensera
det till del vad gäller räntan, men likviditetspåfrest-
ningen finns där. Den blir kännbar speciellt för den
unge nystartade lantbruksföretagaren.
Därtill är jag glad över att vi i utskottet har kunnat
enas om att vi kan använda en liten slant till nya om-
arronderingsprojekt. Fortsättningsvis kan inte bara
redan beslutade omarronderingar få del av den peng
som finns anslaget för detta. Jag tror att det är viktigt
för att vi ska kunna utveckla lantbruksföretag i alla
delar av landet. Det är särskilt påtagligt i Dalarna och
i delar av Västernorrland. Men ändå finns problemen
i alla delar av landet.
Centerpartiets kritik av regeringens förda jord-
brukspolitik kan inte ha undgått någon. Vi anser trots
framgången med räntekompensationen att det finns
mycket i regeringens politik som måste förändras.
Vår motion från den allmänna motionstiden pekar på
flera områden där regeringen fallerat.
Det behövs nationella medel för att kompensera
den dåliga förhandling regeringen gjorde när det
gäller landsbygdsförordningen. Det gläder mig att
Jonas Ringqvist och Vänsterpartiet tycks vilja bifalla
detta yrkande, och jag hoppas att man gör det i kom-
mande budgetdiskussion.
Ytterligare resurser behövs för att förbättra och
förändra ersättningarna för besättningar som råkar ut
för epizootiutbrott. Resurser behövs till forskning och
utveckling inom livsmedelssektorn. Stödet till forsk-
ningen om det ekologiska jordbruket måste komma
fler till del. Inte minst måste jordbrukets sociala di-
mension börja att behandlas och debatteras på ett sätt
som vi kanske inte har gjort så här långt.
Vårt lands möjligheter att på ett hållbart sätt nyttja
jordens och skogens resurser är beroende av en hög
nivå på forskningen och utvecklingen inom området.
Detta är ett ansvar såväl för staten, dvs. för oss, som
för näringen. I syfte att främja näringens konkurrens-
kraft genom bl.a. stark vidareförädling måste enligt
min mening staten öka anslaget till forskning och
utveckling inom jordbruks- och livsmedelsforskning-
en.
Vid en internationell jämförelse är de resurser
som tillförs detta område små. Vi bör alltså bättra oss.
Sunda och säkra livsmedel är en mycket viktig faktor
för människors hälsa. Det gäller speciellt för de yngre
människorna, barnen. Livsmedel framställda på ett
etiskt och ekologiskt riktig sätt är en livskvalitetsfrå-
ga. Utan tillgång till sunda och säkra livsmedel för-
sämras människors livskvalitet på ett avgörande sätt.
Vi i Centerpartiet anser att livsmedel ska märkas
så att vi underlättar konsumenternas val. Kammaren
vet också att vi i Centerpartiet vill se en gemensam
livsmedelsmyndighet med befogenheter på EU-nivå
så att vi kan säkerställa livsmedelskvaliteten inom
hela den europeiska unionen. Som konsument ska
man kunna lita på att det är sunda och säkra livsmedel
man köper till sig och sin familj. Jag är inte säker på
att man kan göra det i alla delar av den europeiska
unionen i dag, därav våra krav.
Fru talman! Jag vill med anledning av det anförda
yrka bifall till min reservation 10 under mom. 22.

Anf. 63 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jordbruket ger oss mat, bevarar bio-
logisk mångfald och ger oss skönhetsupplevelser. Det
torde vi vara överens om.
När det gäller problemen inom svenskt jord- och
skogsbruk har vi en del vanliga formuleringar som
t.ex.: Djur transporteras under fruktansvärda förhål-
landen inom EU. Enligt färska rapporter finns stora
brister också i Sverige. En del skrämmande uppgifter
finns om vad svenska djur får i sig. Förbud mot viss
utfodring innebär ekonomisk smäll för Sveriges bön-
der. Svenska bönder är näst fattigast i Europa. Jord-
bruket orsakar miljöproblem i hav och sjöar. Dagens
jordbruk minskar den biologiska mångfalden. Svenskt
skogsbruk är inte uthålligt. Det är några vanliga pro-
blemuttalanden.
Den avskyvärda hanteringen av djur som sker un-
der djurtransporter är allvarliga brott mot regler och
överenskommelser. Har ett svenskt agerande inom
EU lett till att vi har fått ett slut på grymheterna?
Kommer exportbidrag för levande djur att avskaffas?
Jag hade hoppats att få ställa frågorna till jordbruks-
ministern i dag. Det är dessa bidrag som gör trans-
porterna lönsamma. Tyvärr finns tecken på att också i
Sverige sker transporter under tveksamma förhållan-
den.
Den senaste tiden har vi kunnat läsa om hur nya
fall av galna ko-sjukan har upptäckts på flera håll i
Europa. Först var det Storbritannien och Danmark.
Sedan har upptäckter gjorts i bl.a. Frankrike, Tysk-
land och Spanien. Europas konsumenter oroas nu för
utvecklingen. En undersökning visar att hela 35 % av
de svenska konsumenterna drar sig för att köpa nöt-
kött trots att inga upptäckter av BSE har gjorts i Sve-
rige. Oron är berättigad. Vi vet att det finns en risk,
om än mycket liten, för att BSE kan överföras från
det smittade köttet till människan som äter det.
Det största problemet är att köttdjur fortfarande
utfodras med kött- och benmjöl från andra djur av
samma art. Här uppstår de främsta smittoriskerna.
Utfodring med kött- och benmjöl har nu pågått i
många år. Ett exempel på hur kvalificerad galenska-
pen varit är dioxinskandalen i Belgien år 1999 där
man malde ner de förgiftade djuren och använde
mjölet till att utfodra friska djur, som då givetvis
också blev dioxinförgiftade. Därför måste det nu till
ett fullständigt stopp för kött- och benmjöl överallt i
EU. Förbudet måste gälla såväl utfodring till nötkre-
atur som till fjäderfän och grisar. Man kan inte ute-
sluta att också gris och kyckling kan smittas.
Det är bra att EU-kommissionen nu vill att alla
äldre köttdjur testas. Självklart måste de kontrollerna
vara omfattande. Inga undantag ska göras, Sverige
inkluderat.
Jordbruksministern har uttryckt uppfattningen att
vi skulle motsätta oss de här kontrollerna därför att
Sverige hittills har varit förskonat från BSE. Vi tyck-
er att det är en tveksam inställning. Det går nämligen
inte att vara hundraprocentigt säker på att smittan inte
finns. Vi vill vara säkra, och därför är kontroller helt
nödvändiga. Möjligen borde de gälla även för andra
djur än kor.
Sverige importerar sedan länge en stor del av sitt
kött, framför allt till sjukhus, skolor och andra stor-
kök, och är således beroende av säkra livsmedel i hela
vår omvärld. Europas konsumenter har en rätt att få
känna sig fullständidgt trygga med den mat som de
äter. Därför måste omfattande test utföras inom hela
EU.
Vissa jämförelser visar att den svenske bondens
lönsamhet är bland de sämsta i Europa. Det är vår
uppfattning att den svenske bonden på lång sikt
kommer att klara konkurrensen från omvärlden. Detta
tack vare goda kunskaper, miljömedvetenhet och en
ambition att finna nya och mer rationella metoder.
Men då får vi självklart inte på kort sikt slå ut det
svenska jordbruket. Ryggsäcken har lättats, men den
är fortfarande tung.
Vi kan dock inte ansluta oss till det resonemang
som högerpartierna och även Centern för om att av-
skaffa miljöskatterna. Däremot anser vi att innehållet
i ryktet att regeringen och LRF kommit överens om
att jordbrukets miljöskatter ska återbetalas till jord-
bruket är intressant. Det är dock viktigt att återbetal-
ningen blir miljöstyrande. Vi har för en stund sedan
hört att det pågår resonemang om en sådan konstruk-
tion. Det är också glädjande att de resonemangen förs
med jordbrukarna och deras organisationer.
Den gemensamma jordbrukspolitiken i Europa har
inte tagit tillräcklig hänsyn till miljön. Åtgärderna för
att minimera jordbrukets miljöbelastning är inte till-
räckliga. Separata miljömål för jordbruket måste
skapas på Europanivå. Men med vilken framgång
agerar Sveriges representanter i EU i den här frågan?
Jordbruket och skogsindustrin har till stor del ska-
pat Sveriges välstånd och genererar årligen stora
netto- och exportintäkter. Utvecklingen på börsen har
under de senaste veckorna klart visat att tillväxten i
skogen är säkrare och starkare än inom IT-branschen
och den s.k. nya ekonomin. Skogsindustrins stora
ekonomiska betydelse har inneburit att den till stora
delar har styrt utformningen av skogspolitiken. I dag
vet vi, genom ökad kunskap om skogsekosystemet,
att skogsbruket i sig självt kan utgöra ett hot mot
miljön och i förlängningen mot det framtida skogs-
bruket. Vi ser också att det finns andra värden i sko-
gen än det rena produktionsvärdet.
Överordnat allt annat ligger kravet på ett uthålligt
brukande av naturresurser, bevarande av biologisk
mångfald och ett kretsloppstänkande. Sverige har
genom ratificering av Riokonventionen förbundit sig
att iaktta detta. Det finns forskarrapporter som enty-
digt avslöjar att vi inte lever upp till de här åtagande-
na. Vid en presentation av en miljökonsekvensbe-
skrivning från Institutionen för skoglig marklära vid
Sveriges Lantbruksuniversitet sades bl.a. att "dagens
skogsbruk inte är långsiktigt hållbart och att dagens
skogsbruk inte kan sägas vara ansvarsfullt förvaltande
av skogsmarken".
Detta är alarmerande och en allvarlig kritik mot
svenskt skogsbruk. Man säger att nuvarande skogs-
bruk innebär ett hot mot skogsekosystemet och de
övriga värden som skogen har. Det är alltså ett hot
även mot skogsindustrin.
Jag vill fråga socialdemokraternas representant:
Är månntro detta skäl till att se över skogsvårdslag-
stiftningen?

Anf. 64 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! När man kommer upp efter Harald
Nordlund undrar man alltid vilken debatt vi egentli-
gen har. Jag tänker återföra debatten till att handla om
det som den egentligen ska handla om, nämligen
miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU2,
som behandlar utgiftsområde 23. Jag tänker inte ta
upp en debatt om EU:s jordbrukspolitik. Jag kan dock
upplysa kammarens ledamöter om att Miljöpartiet har
begärt att jordbruksministern ska ordna en informa-
tion om BSE-situationen och situationen i Sverige.
Detta har vi fått nej till, och vi lämnar därför i dag in
en ansökan om en särskild debatt om den situation
som har uppkommit med anledning av BSE-krisen i
många länder i EU och även om det som hänt här i
Sverige. Det visar sig att köttmjöl nu använts som
foder även till kalvar, fastän vi alla här trodde att
sådant inte förekommer i Sverige.
Vi får se om vi får respons för en sådan debatt.
Jag hoppas att vi kan få stöd från er andra för en så-
dan debatt, för jag tror att den är nödvändig.
Jag tänker alltså återgå till det som vi skulle dis-
kutera, nämligen MJU2. Jag yrkar bifall till hemstäl-
lan i det betänkandet. Jag vill också, om det inte är
för sent, yrka bifall till hemställan i MJU1, vilket jag
glömde att göra i den förra debatten.
Det gäller en del av den budget som s, v och mp
lägger fram gemensamt. Här finns en hel del sats-
ningar som vi är mycket nöjda med, t.ex. ytterligare
satsningar på viltskador, vilka, som Jonas Ringqvist
sade, bäddar för nästa proposition som vi hoppas att
vi från s, v och mp kan lägga fram gemensamt, näm-
ligen den som ska handla om rovdjur. Jag tycker att
debatten därom kan anstå tills propositionen förelig-
ger, men de förstärkningar som finns i budgeten för år
2002 ökar naturligtvis möjligheterna att ha starka
populationer av rovdjur i Sverige, även i områden där
det är konflikter.
Jag tänker i den här debatten försöka ägna mig åt
att försöka ta död på en del myter. Det är naturligtvis
oerhört svårt, och många har tidigare försökt göra det,
men det finns skäl till det.
Den första myten är att det odlas mindre och
mindre i Sverige. Det är inte sant. Det odlas precis
lika mycket nu som för ett antal år sedan. Det produ-
ceras också lika mycket mjölk som vi har möjlighet
att producera med tanke på att EU sätter ett tak för
hur mycket mjölk som vi får producera. Vi har också
samma antal köttdjur som vi tidigare har haft och som
vi har bidragsrätt till. Det produceras alltså lika
mycket mat i Sverige och odlas lika mycket som för
ett antal år sedan. Därom är alla - LRF, bondeorgani-
sationerna och alla andra som kan räkna - helt över-
ens.
Det som sker är att en hel del bönder slutar med
sin verksamhet. Men här finns ytterligare en myt. Jag
ska göra ett utdrag ur en artikel där det står:
"EU:s jordbrukspolitik måste i framtiden också
inriktas på att stödja miljövänligt, ekologiskt hållbart
jordbruk. Det görs bäst av småskaliga jordbruk, som
också bär vårt kulturhistoriska arv som är typiskt för
Europa."
Också det här är en myt. I verkligheten är medela-
realen för ett konventionellt lantbruk i Sverige i dag
33 hektar. Medelarealen för ett ekologiskt lantbruk i
Sverige är i dag 61 hektar. Ni som följer med kan
konstatera att det blir alltfler och allt större lantbruk
som ställer om till ekologisk drift.
I samtal med de ekologiska lantbrukarna har jag
och en ytterligare medarbetare fått uppgift om tre
mjölkgårdar med mer än 300 mjölkkor. Något som
också är slående och mycket intressant är att medel-
åldern på de ekologiska lantbrukarna är betydligt
lägre än på de konventionella lantbrukarna.
Det är också intressant att kunna konstatera att
många av de ungdomar som vill starta lantbruk inte
klarar att köpa gårdarna som är 33 hektar eller mind-
re, eftersom det inte går att få lönsamhet på dem.
Då skulle jag vilja fråga er som absolut vill att de
små lantbruken, 33 hektar och mindre, ska vara kvar:
Hur ska vi göra det? Ska vi förbjuda dem att sälja
sina lantbruk till dem som vill få lite större enheter,
t.ex. ekologiska lantbrukare, för att få en lönsamhet i
lantbruket? Vilka tvångs- och styrmedel vill ni ha för
att lantbruket inte ska kunna öka sin areal lite grann
för att få en lönsamhet? Det gäller både konventio-
nellt och ekologiskt lantbruk.
Från Miljöpartiets sida vill vi naturligtvis värna de
små lantbruken, men till skillnad från vad som står i
den artikel som var underskriven av några kristdemo-
krater vet vi att det utgår stöd till ekologiskt lantbruk.
Vi vet också att den här grenen av näringen i dag har
en bättre lönsamhet än det konventionella.
Lantbrukaren Hans Jansson ställde om, han sade
att det var enbart ekonomiska skäl som gjorde att han
ställde om. Om det var så får stå för honom. Men han
kunde klart visa att det i dag är lönsammare att odla
ekologiskt, dels därför att man slipper bekämpnings-
medels- och handelsgödselsavgifter, dels därför att
det finns ett stöd till det. Jag skulle önska att de myter
som sprids försvann. Jag vet inte hur man gör, vi hör
dem gång på gång, åter och återigen.
En annan diskussion som jag tycker är intressant
är den som handlar om den s.k. ryggsäcken. Från
Miljöpartiets sida har vi varit mycket skeptiska till att
återföra handelsgödsels- och bekämpningsmedelsav-
gifter till lantbruket. Men när vi tittar på Danmark ser
vi att det faktiskt finns vissa fördelar. Danmark har i
dag en bekämpningsmedelsskatt som är tio gånger
högre än den svenska. I Sverige har vi ungefär 7 kr
per hektar dos. I Danmark är skatten 70 kr per hektar
dos. Det återförs till lantbruket. Det har fått till effekt
i Danmark att det dels har kommit loss en förfärligt
massa pengar till forskning om ekologiskt lantbruk,
dels har det inneburit en samsyn i Danmark i dag om
att man ska se till att producera för den framtida
marknaden, den som efterfrågar ekologiska livsmedel
som man kan få lite bättre betalt för. I dag säger
Danmark att en av de stora exportmarknaderna för
den här satsningen är Sverige.
Naturligtvis är det intressant om vi i Sverige kan
gå en liknande väg, att se på den danska modellen,
kanske göra som i Danmark och höja bekämpnings-
medelsskatterna och återföra pengarna till lantbruket.
Exakt hur återföringen ska ske tittar vi som sagt nu på
tillsammans med regeringen. Från Miljöpartiets sida
ser vi faktiskt vissa fördelar med det danska systemet.
I det fallet får jag säga att det nya sättet att tänka
kanske är riktigare än det tidigare.
Jag hoppas att jag därmed har klargjort vår upp-
fattning när det gäller den frågan.
Vad gör vi för satsningar i budgeten? Det finns en
del satsningar som jag tycker är intressanta att kom-
mentera.
Jag har tidigare talat om biotopskyddet och också
haft en debatt med miljöministern. Jag anser att det är
viktigt att kunna spara små biotoper i skogen därför
att det ofta är där många av de hotade arterna finns.
Men det är också viktigt att biotoperna inte blir för
små, och det är viktigt att det finns korridorer mellan
de små pärlorna så att arter kan sprida sig och att arter
inte blir genetiskt isolerade.
Vi satsar rejält på forskning om ekologiskt lant-
bruk i budgeten. Det är inte alls så som det påstås, att
det inte finns en satsning på konventionellt lantbruk.
Det har ju funnits under alla år - stora summor, mil-
jarder. Här är det första gången det verkligen kommer
till lite mer satsning på ekologiskt lantbruk. Danmark
anslår ungefär 300 miljoner, och vi anslår 28 - skill-
naden är naturligtvis stor. Men vi hoppas från Miljö-
partiet att få upp det så småningom.
Av pengarna till forskning om ekologiskt lantbruk
öronmärks 5 miljoner för CUL, som betyder Centrum
för uthålligt lantbruk. Vi menar att här sker spets-
forskning som är mycket intressant.
Vi gör också en extra satsning på Artdatabanken i
budgeten. Det är inte mycket pengar, men för den
verksamheten är det ett stort tilläggsbelopp, 5 miljo-
ner extra per år. Artdatabanken finns som en egen
enhet inom SLU. Vi skulle önska att Artdatabanken
också hade en professur. Det vore självklart i ett land
som säger sig vilka skapa ett ekologiskt hållbart sam-
hälle att ha en professur i biologisk mångfald. Före-
ståndaren för Artdatabanken borde självklart ha pro-
fessorstitel. Nu är det så att det bestäms av SLU:s
styrelse. Ni som sitter i SLU:s styrelse tycker jag ska
ta till er det här. Det var några generaldirektörer som
för några år sedan uppvaktade regeringen för att få till
stånd en professur för Thorleif Ingelöf, som det
handlade om, men fick då veta att det är SLU som
bestämmer. Man kan kanske säga att Artdatabanken
är en främmande fågel i SLU:s verksamhet. Nu tillför
vi alltså 5 miljoner extra.
Vad Artdatabanken gör är att tillhandahålla in-
formation om hur den biologiska mångfalden mår i
landet. Men man har också till uppgift att samarbeta
internationellt runt artbevarandet med motsvarande
organisationer och myndigheter i andra länder. För att
man ska klara det här krävs en rejäl specialistkompe-
tens. Inför den konferens som hålls varje år kan jag
säga att förra årets konferens tog upp den biologiska
mångfalden i havet. Där kan vi se att det finns brister
i kunskap i dag. Vi hade en debatt här i kammaren för
några veckor sedan om Östersjön. Vi hörde miljömi-
nistern säga att hade det som sker i Östersjön i dag
skett på land hade vi vidtagit åtgärder. Det är svårt att
se vad som sker under havsytan. Det är också svårt att
få kunskap exakt om vad som händer med arter. Här
krävs alltså specialistkompetens för att kunna bevara
den biologiska mångfalden.
I det hela vill jag säga att det här är en bra budget.
Det som kommer i vårbudgeten kommer förhopp-
ningsvis att innebära att ryggsäcksdiskussionen -
ryggsäcken är egentligen det enda som har diskuterats
i jordbruksdebatter under den tid jag har suttit i riks-
dagen - därmed kan vara slut. Det ska bli intressant
att höra vad debatten kommer att handla om då.

Anf. 65 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Som svar på Gudrun Lindvalls fråga
om vad bl.a. jag vill göra för att stödja den småskali-
ga produktionen skulle jag vilja säga så här:
1. Ryggsäcken.
2. De delar som redan har plockats bort vad gäller
ryggsäcken, nämligen eldningsoljor och elskat-
ten, borde ha kunnat komma till de mindre till
del. Men Gudrun Lindvall såg till att den tusen-
lapp som man måste upp till för att få tillbaka
någonting över huvud taget inte kommer. Vilka
är det som drabbas? Jo, Gudrun Lindvall, de små.
3. Det gäller att se till att vi skapar förutsättningar
för att utnyttja hela den framförhandlade ramen
vad gäller lantbruksförordningen. Där utnyttjar vi
i dag inte 400-500 miljoner kronor. Det är
mycket pengar, vilka i huvudsak skulle ha gått
till de små.
4. Jag hoppas att den utredning som nu sitter vad
gäller jordförvärvslagstiftningen och annat
kommer fram till några bra förslag så att Gudrun
Lindvall och jag kan se till att vi får fler männi-
skor som bor på svensk landsbygd.
När det gäller produktionen påstår jag fortfarande
att Gudrun Lindvall har fel. Produktionen faller i
Sverige i dag så att svenska konsumenter inte kan få
svenska livsmedel, om man så vill ha. Den faller vad
gäller svin och kött och är på väg att falla vad gäller
ägg också.

Anf. 66 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Den statistik som finns talar sitt enty-
diga språk. Det finns alltid ett upp och ned när det
gäller svinproduktionen, och jag tänka mig att svin-
produktionen kommer att gå upp rejält nu när antagli-
gen viljan att köpa nötkött kommer att minska.
Som Eskil Erlandsson vet är inte svinproduktio-
nen lika kontrollerad som mycket annat inom EU. Vi
producerar på så många hektar vi får, vi producerar så
mycket mjölk vi får, vi utnyttjar djurbidraget precis
fullt ut.
Vad kan vi göra för de små bönderna? Det som
krävs för att vi ska kunna behålla alla svenska bönder
är att säga att den storlek som finns på svenska gårdar
i dag ska vara likadan i framtiden, prompt och punkt
och slut. Men så kan man inte hantera verkligheten,
Eskil Erlandsson. Man måste acceptera att det kom-
mer ungdomar för vilka det faktiskt helt enkelt inte
går att bedriva en verksamhet om man ska köpa loss
en liten gård på 33 hektar. Det blir för dyrt i pris när
man köper den. Man måste alltså ha större enheter.
Jag vet inte om ni vill reglera priset på lantbruk-
segendomar. Det är väl möjligt. Från min sida känns
det ganska märkligt i den ekonomi vi har.
Vi lyfter av ryggsäcken! Det visade sig när det
gäller el och eldningsolja att administrationen skulle
äta upp allt det här om vi skulle gå ned på så små
nivåer. Vi har verkligen försökt utnyttja den framför-
handlade ramen och lägga fram ett miljöprogram där
detta gjordes. Vi lärde oss nämligen av det som s och
c gjorde när de blåste upp siffrorna för att de trodde
att det skulle ge oss större bidrag i framtiden. Det
gjorde i stället att EU sänkte miljöstöden till Sverige.
Där kämpade vi verkligen och såg till att vi lärde oss
av den läxan. Vi får se vad jordförvärvslagen kommer
med.
Men försök inte låtsas som att verkligheten är nå-
gon annan än den är, Eskil Erlandsson! Det finns
många unga lantbrukare som satsar stort i dag. Men
det är klart - många av dem satsar ekologiskt därför
att de ser att det är där det finns en potential för fram-
tiden.

Anf. 67 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag har absolut ingenting emot att
bönder satsar på ekologisk produktion. Jag nämnde
det t.o.m. i mitt anförande, så jag tycker att Gudrun
Lindvall kan vara lite måttfull när hon angriper mig i
debatten.
Låt oss återgå till sakfrågan. För närvarande är det
Gudrun Lindvall som har makten i sin hand när det
gäller instrumentet att få fler aktiva jordbruksföreta-
gare - om det nu är ett mål. För mig är det ett mål
eftersom jordbruksföretaget är den stora motorn på
svensk landsbygd. Det är det som ser till att mycken
annan service hålls i gång på den svenska landsbyg-
den - service som människor som bara bor på lands-
bygden är beroende av. Jordbruksföretaget ser till att
det är ljust i stugorna och att det är vackert för den
turist som kommer - för den som kommer ut från ett
större samhälle för att bara titta på naturen eller tu-
rista i vårt land. Det är den svenska bonden som skö-
ter detta, och de instrument som den svenska bonden
behöver för att kunna göra det sitter till en del Gudrun
Lindvall på.

Anf. 68 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Ja, och jag tycker att majoriteten
verkligen tar de här problemen på allvar. Vi försöker
nu hitta ett sätt för att återföra det som ni kallar för
ryggsäcken. Jonas Ringqvist kanske skulle vilja ha ett
mer socialistiskt Sverige där marken ägs av staten.
Jag vet inte, men det tror jag i och för sig inte. Men vi
har i alla fall en marknadsekonomi, som innebär att
det är väldigt svårt att dels sätta ett pris när en privat
människa ska sälja sin egendom, dels bestämma exakt
vem han ska sälja den till om det nu är så att den säljs
till en lantbrukare.
I dag ser vi att det sker en sammanslagning, vilket
jag beklagar. Men jag har än så länge inte hört vilken
typ av styrmedel ni vill ha för att det inte ska ske.
Förutsättningarna ska finnas där, men hur vill ni be-
gränsa möjligheterna att sälja sin jordbruksegendom?
Det är ju det som det handlar om.

Anf. 69 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Det som Gudrun Lindvall säger är att
slå in öppna dörrar. Vi vet mycket väl att det i stort
sett odlas lika mycket i dag trots att man lägger ned.
Det är i stort sett samma mjölkmängd som vägs in
och lika mycket kött - om än med bara 80-procentig
självförsörjningsgrad. Det kan ju ibland vara ett pro-
blem om vi nu vill exportera högkvalitetskött ut i
Europa med goda konkurrensvillkor.
Men det finns någonting som jag tycker att Gud-
run Lindvall glömmer bort: När man lägger ned går-
dar så minskar befolkningen på landsbygden även om
produktionen kan upprätthållas. Det gäller framför
allt om man kommer ut i den verkliga glesbygden.
När man kommer dit så handlar det inte om att lyckas
med att skaffa sig 33 hektar - det är många gånger
omöjligt. Det kanske inte ens finns, och det kanske
inte skulle vara så dyrt som Gudrun Lindvall anger
när man kommer till de här trakterna.
Det är flykten från landsbygden som är problemet
om vi nu vill att hela Sverige ska leva. Då krävs det
att man satsar på kombinationsmöjligheter. Regering-
en missade, kanske med stöd av Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, 500-600 miljoner kronor per år i det
landsbygdstöd som skulle kunna användas för att
stödja och hjälpa yngre bönder inte minst när de
kommer ut i glesbygden. Det är detta som är bekym-
ret. Vad har Miljöpartiet för lösning på problemen för
den verkliga glesbygden? Det gäller småbönderna där
som inte kan skaffa de arealer som Miljöpartiet tydli-
gen tycker är bra.

Anf. 70 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi missade miljöstödet därför att So-
cialdemokraterna tillsammans med Centern, när
Centern var drivande, hade blåst upp vissa stöd till
sådana nivåer att man insåg att de inte skulle använ-
das. Jag vet inte om det var ett tricks för att det skulle
se snyggt ut i budgeten om det inte kostade någon-
ting. Men det var den politiken som lade grunden för
att vi missade en del av stöden. Det kunde tyvärr
varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet göra så
mycket åt. Vad vi kunde göra någonting åt var att se
till att skapa ett nytt miljöprogram som inte innehöll
luft, och vi har ansträngt oss rejält för att göra det.
Vi har också sagt att vi ska se till att försöka öka
miljöstödet och att försöka få ökat stöd allteftersom
eftersom det finns länder som inte utnyttjar sina mil-
jöstöd. EU har sagt att det finns en möjlighet till det.
Den här majoriteten har alltså fört en helt annan poli-
tik än den tidigare majoriteten.
Jag är också ute mycket. Jag bor dessutom i något
som man kan säga har samma tendenser som när man
slår ihop lantbruk. Det som brukar ske är att man
säljer husen till permanentboende. Jag var ute härom-
dagen i vad man får kalla för relativ glesbygd, uppe i
Bergslagen. Det var likadant där. De hus som fanns
restaurerar man, och där flyttar det in permanentfolk,
som i och för sig inte arbetar i lantbruket men som
vill bo så här. Det är naturligtvis oerhört bra och
oerhört tacknämligt.
Från Miljöpartiets sida anser vi att vi måste föra
en politik som gynnar de små lantbruken. Det är vik-
tigt, men samtidigt vill vi inte ha tvångslagstiftning
som inte gör det möjligt för unga människor att kan-
ske få en enhet som de kan leva på. Trots allt är det ju
så att om vi ska ha kvar ett lantbruk så måste unga
människor ges de förutsättningar som behövs för att
de i framtiden ska kunna stå på säkra ben i lantbruket.
Jag är mycket glad åt att många unga människor
satsar i dag. Jag tycker också att det är mycket bra att
två eller tre jordbruksföretag går ihop och bildar ett
aktiebolag, vilket många gör i dag. Det innebär att det
i statistiken försvinner lantbrukare, men att de de
facto finns kvar. Det är mycket bättre - man får en
bättre arbetssituation.

Anf. 71 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall uttrycker sin stora
tillfredsställelse över de stora satsningarna på ekolo-
gisk odling och det stöd som där ges. Jag är medveten
om att detta stöd är viktigt. Vi moderater delar upp-
fattningen att vi ska ha mångfald i produktionen. Vi
vill också medverka till att den ekologiska odlingen
får rimliga chanser att utvecklas. Men vi menar också
att den ska utvecklas på marknadens villkor. Det som
vi känner oro för är att om andelen stöd ökar så vä-
sentligt som Gudrun Lindvall tycks önska så kommer
det så småningom att bli så att produktionen ökar
mycket och priset på produkterna därmed att falla.
Det innebär att det inte går att få en lönsam produk-
tion.
Mot den bakgrunden ställer jag frågan: Varför vill
ni inte satsa mer på det konventionella jordbrukets
miljösida?
Ryggsäcksdebatten kan inte avslutas så länge som
det över huvud taget tas ut avgifter eller skatter som
snedvrider konkurrensen gentemot andra länder.
Även om man nu talar om återföring av medel - som
vi i kammaren inte vet så mycket om hur det ska ske
- är risken uppenbarligen stor och överhängande att
man styr återbetalningen på ett sätt som inte ökar
konkurrensneutraliteten, vilket vi är angelägna om
ska ske. Som tidigare har sagts här i kammaren är det
så att om man inte får konkurrensneutralitet också för
det konventionella jordbrukets produktion så blir det
svårt att hålla den uppe. Det blir också svårt att värna
den miljövänliga och högvärdiga produktion som
finns inom det svenska jordbruket.

Anf. 72 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Ingvar Eriksson tog upp någonting
mycket intressant. Svenska bönder har alltid sagt att
man ska ställa om i den takt som marknaden efterfrå-
gar ekologiska livsmedel. Men det har man inte gjort.
Det är därför som man i Danmark säger att Sverige är
en stor potential som exportmarknad. I Sverige är det
nämligen brist på ekologiska livsmedel.
Jag vet inte om Ingvar Erikssons hustru kanske
handlar livsmedel, och Ingvar Eriksson aldrig går i
affärer. Men gör det någon gång, och titta vad det står
på de produkter som det står KRAV på! De kommer
inte alls alltid från Sverige. De kommer väldigt ofta
från Danmark. Titta på de frysta grönsakerna t.ex.
Det finns en enda svensk produkt - potatischips.
Annars är de danska jättefina och jättebra. Jag köper
dem eftersom de är ekologiska. De är producerade
ganska nära. Jag skulle önska att de var svenska, men
det är de inte. Det är det som är problemet.
Prova, Ingvar Eriksson, att gå ut i affärerna nu in-
för jul och fråga efter en Kravskinka. Det har jag
gjort varje år. Jag har lärt mig att man får ställa sig i
kö i september, annars får man ingen.
Vi som försöker leva miljövänligt kan många
gånger välja bort, men det är lite svårt att välja bort
mat.
Vi måste se sanningen i vitögat. Det finns för lite
ekologiskt producerade livsmedel i Sverige. Det finns
inga problem med avsättningen. Vi som vill ha detta
undrar när det kommer ett ekologiskt Bregott. Än så
länge finns det inte, eftersom det finns för lite mjölk.
Mejerierna efterfrågar fortfarande fler producenter.
Detta är glädjande.
Jag hoppas att alltfler bönder ställer om. Det här
innebär ju också att bönderna, förutom att de får mil-
jöstödet, slipper avgifter för handelsgödsel och be-
kämpningsmedel samtidigt som man får ett merpris.
Jag vill också upprepa att i Danmark har man i
dag en tio gånger högre skatt på bekämpningsmedel
än Sverige. Det har kommit efter den Björkska utred-
ningen.

Anf. 73 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Gudrun
Lindvall helt och hållet lämnar debatten om det kon-
ventionella jordbrukets villkor utanför. Det är lite
märkligt med hänsyn till att över 90 % fortfarande
produceras på de villkoren i Sverige. Jag tycker att
det är lite alarmerande.
Som jag sade, är vi för en balanserad utveckling
på produktionens och marknadens villkor. I den mån
det finns brister är det uppenbart att konsumenternas
efterfrågan så småningom kommer att fyllas.
Jag vill varna för en överdriven ensidig stimule-
ring av den odlingen. Man får inte glömma bort mil-
jön när det gäller det konventionella jordbruket. Det
är ju ändå där som vi kan göra de stora miljövinster-
na.
Jag frågar därför än en gång: Varför är ni inte be-
redda att satsa på den sidan?

Anf. 74 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det satsas ju 10 miljarder mer än in-
nan EU-inträdet. Att säga att det inte satsas är ju lite
löjligt. Det handlar naturligtvis om hur mycket pengar
vi har i budgeten. Om vi nu återför avgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel handlar det om
400 miljoner. Det är inte så lite pengar. Sedan måste
vi se hur vi ska återföra de här pengarna.
Men som sagt, Danmark fördubblade sin skatt på
bekämpningsmedel 1999. Jag tycker att det är ett
ganska intressant påpekande. Det finns alltså fler
länder som vågar gå före trots att det skulle kunna
innebära att man får en diskussion om att man sned-
vrider konkurrensen. Men man återför ju pengarna,
vilket innebär att detta är en intressant modell även
för Sverige. Vi kan alltså miljöstyra bättre med skat-
ten på handelsgödsel och bekämpningsmedel om vi
återför den till lantbruket. Jag hoppas att vi kan hitta
en mycket bra modell som också ser till att vi ökar
miljöincitamenten i lantbruket genom den här återfö-
ringen.
Låt mig säga att det naturligtvis är viktigt att det
konventionella lantbruket ställer om, men jag tror att
det är ganska många konsumenter i dag som med viss
förfäran har kunnat konstatera att det svenska lant-
bruket har fört oss bakom ljuset när de har använt
köttmjöl till kalvar. Sådant ökar inte förtroendet.

Anf. 75 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Först vill jag hälsa miljö- och jord-
bruksutskottets ordförande Ulf Björklund välkommen
till sin första jordbruksdebatt. Man kan i och för sig
sakna Dan Ericsson, men jag tycker faktiskt att Ulf
Björklund har ungefär samma spederbyxor på sig
som sin företrädare. Där finns en slående likhet.
Fru talman! I det här betänkandet, MJU2, be-
handlas förslagen i budgetpropositionen för år 2001
om anslag inom utgiftsområde 23 Jord- och skogs-
bruk, fiske med anslutande näringar jämte 75 motion-
syrkanden.
Riksdagen har den 22 november i år fastställt ut-
giftsramen för utgiftsområdet till 13 677 000 000
kronor. Utgiftsområdet omfattar 35 anslag fördelade
på sju politikområden. Det mest omfattande av dessa
är livsmedelspolitiken som i första hand avser jord-
bruks- och trädgårdsnäringarna, fiskenäringen samt
livsmedel. Övriga områden är landsbygdspolitik,
djurpolitik, samepolitik, skogspolitik, utbildningspo-
litik samt forskningspolitik.
Utskottsmajoriteten tillstyrker regeringens förslag
om medelsanvisningen på anslag m.m. Anslagna
medel för utgiftsområdet ökar därmed med ca 3,94
miljarder kronor jämfört med budgetåret 2000.
Utgifterna inom utgiftsområdet har ökat kontinu-
erligt sedan Sverige blev medlem i EU och är nu mer
än dubbelt så höga som åren före EU-medlemskapet i
löpande priser. Till stor del förklaras detta av att ett
antal nya EU-stöd införts åren 1996-2001. Den till-
fälliga nedgången i utgifterna år 2000 är följden av
den senarelagda utbetalningen av arealstödet inom
jordbruket.
Ungefär 62 % av utgifterna finansieras från EU:s
budget. Merparten av EU:s stöd avser obligatoriska
åtgärder såsom arealersättningar, djurbidrag, inter-
vention och exportbidrag. Därtill kommer delfinansi-
eringsstöd och ersättningar som förutsätter nationell
medfinansiering. Till dessa hör det nya landsbygds-
programmet och den nya strukturplanen för fiskenä-
ringen i Sverige.
Utskottet har i enighet ställt sig bakom två motio-
ner som föreslår att regeringen får disponera anslaget
43:7 Räntekostnader för förskotterade arealersätt-
ningar m.m. för att möjliggöra en kompensation för
den senarelagda utbetalningen av arealersättningen.
Med anledning av tre motioner föreslår utskottet
att bidrag till jordbrukets rationalisering inte bör
begränsas till enbart tidigare beslutade åtgärder utan
även får användas till nya omarronderingsprojekt.
Vidare föreslår utskottet med anledning av två
motioner att regeringen, mot bakgrund av en aviserad
informationssatsning om samerna som ursprungsfolk
i Sverige och om samisk kultur, under 2001 åter-
kommer till riksdagen med en redogörelse för sats-
ningens närmare utformning och med förslag om
finansiering.
Övriga motioner avstyrks. Det finns elva reserva-
tioner i betänkandet, och jag yrkar nu avslag på samt-
liga. Jag ska bemöta några av dem lite senare.
När det gäller prioriteringarna för år 2001 innebär
regeringens förslag bl.a. att 11 miljoner kronor får
användas för att förstärka åtgärderna för bekämpning
och kontroll av smittsamma djursjukdomar.
Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, får
sammanlagt 5 miljoner kronor för forskning och
vetenskapligt utvecklingsarbete kring frågor av bety-
delse för en omställning av jordbruket mot mer eko-
logisk produktion.
5 miljoner kronor avsätts för inrättande av en
trädgårdsnäringsfond till stöd för näringen t.ex. när
det gäller forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Den viktigaste prioriteringen för år 2001 är rege-
ringens förslag på 35 miljoner kronor per år under tre
år för forskning om ekologisk produktion. Den tidiga-
re målsättningen om att 10 % av de odlade arealen
ska vara ekologisk har vi uppnått. Förra året besluta-
de riksdagen med anledning av regeringens skrivelse
En hållbar utveckling att år 2005 ska 20 % av den
odlade arealen och 10 % av animalieproduktionen,
dvs. mjölkkor, slaktdjur, nöt och lamm, vara ekolo-
gisk. Detta är en viktig och rejäl satsning.
Försäljningen av ekologiska produkter i Sverige
och andra EU-länder förväntas öka med 20-40 %
under de kommande åren. Försäljningen kan dock bli
avsevärt högre beroende på hur mycket den ekologis-
ka produktionen ökar och de relativa priserna sjunker.
Detta framgår av en ny rapport från Retail Intelligen-
ce som är ett av Europas ledande marknadsanalysfö-
retag. I framtiden kommer konsumenterna i allt större
utsträckning att efterfråga livsmedel utan konstgjorda
tillsatser som är producerade utan genmodifiering och
med hänsyn till miljö och djuretik.
Livsmedelsskandaler, som exempelvis galna ko-
sjukan, kommer att ge extra skjuts åt försäljningen av
ekologiska produkter. I analysen framgår att försälj-
ningen av ekologiskt kött och charkprodukter för-
väntas öka kraftigt. Danmark gör ju här en annan
storsatsning på ekologiskt griskött för att behålla sin
plats som ett av världens ledande exportländer av
griskött. Den satsning vi nu gör under de kommande
tre åren är viktig eftersom efterfrågan på ekologiska
produkter är större än tillgången.
Jag läste i en tidning för en tid sedan om skånska
bönder. Skåne ska om fem år vara det län som ska
ligga i topp när det gäller att producera ekologiska
produkter. I Skåne har man naturligtvis tagit lärdom
av danskarnas framgång. Jag tycker att det är en bra
målsättning. Jag tror att Ingvar Eriksson med sin
övertygande argumentering har spelat en stor roll för
den här scenförändringen.
Fru talman! Jag ska bemöta några av talarnas bi-
fallsyrkanden. Jag börjar med moderaternas reserva-
tion 1.
Utöver de kraftiga anslagen till forskning på eko-
logisk produktion satsar regeringen stora medel i den
nya forskningsorganisationen som riksdagen har
antagit. I Forskningsrådet för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande, som tillhör vårt ansvarsområ-
de, satsar regeringen under kommande år 240 miljo-
ner kronor. Moderaterna vill i sin reservation reduce-
ra detta belopp med 10 miljoner kronor för forskning
om den konventionella odlingen.
Vi anser att det är Forskningsrådet som ska be-
sluta om hur fördelningen ska vara. Vi tror inte heller
att 10 miljoner kronor är det belopp som ska använ-
das. I verkligheten är det betydande forskningsbelopp
som går till konventionell odling.
I nästa vecka ska vi i Sveriges lantbruksuniversi-
tet, SLU, ta ställning till nästa års budget. När det
gäller forskningen föreslås att vi ska satsa närmare
300 miljoner kronor.
Det största projektet inom SLU som rör konven-
tionell forskning är ett projekt som kallas MAT 21.
Hittills har projektet kostat 58 miljoner kronor. Man
föreslår nu att programmet ska förlängas under fyra
år. Det är fem olika forskningsområden som finns
representerade. Det är mark och växtodling, djurhåll-
ning, produktkvalitet, konsumenter kontra lantbrukare
samt systemanalys. Några viktiga hörnstenar i visio-
nen för MAT 21 är uthållighetsmålen, MAT 21-
deklarationen och helhetssynen på livsmedelskedjan
från bonde till konsument. Landets mest kvalificerade
forskare ingår i det här stora projektet. Jag kan också
tillägga att LRF är med och bidrar till en liten del.
I reservationen föreslås också att anslagen till
Jordbruksverket och Livsmedelsekonomiska institutet
ska minska med 5 respektive 4 miljoner kronor.
Jag vet inte vilka beräkningsgrunder som ligger
bakom ett sådant här ställningstagande. När det gäller
Jordbruksverket tillsatte ju regeringen under våren
2000 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med
uppgift att se över jordbruksadministrationen. I rap-
porten som överlämnades till jordbruksministern i
augusti dras slutsatsen att högre kostnadseffektivitet,
förenklingar i administrationen, förbättringar av data-
baser och IT-stöd, ändring av regelverk och ökad
kunskap hos jordbrukarna bör leda till ytterligare
effektivisering eller minskade kostnader i verksam-
heten. På några års sikt bör enligt rapporten genomfö-
rande av administrativa förenklingar och införande av
ett nytt miljö- och landsbygdsprogram leda till att
resursbehoven bör kunna klaras med oförändrade
ramanslag.
I det här sammanhanget har Folkpartiet i reserva-
tion 2 föreslagit en sänkning med 100 miljoner kro-
nor. Förra året föreslog Folkpartiet en sänkning med
50 miljoner kronor. Vad har hänt sedan det året?
Vilka beräkningar ligger till grund för det förslaget?
Jag yrkar avslag på dessa reduceringar i reservatio-
nerna 1 och 2.
Vidare har moderaterna i reservation 1 föreslagit
en reducering av anslaget till Livsmedelsekonomiska
institutet. Jag vill framhålla att institutets verksamhet
bl.a. är till för att förse regeringen med långsiktiga
och analytiska underlag inför beslut och internatio-
nella förhandlingar om jordbruk och livsmedelsfrågor
samt att öka kunskapen om dessa frågor bland all-
mänheten. Vi har haft det här institutet i ett år. Jag
tycker att det är fel att redan nu halvera anslaget. Det
måste vara en felsyn från moderaterna.
I samma reservation 1 behandlas ersättning för
viltskador. Moderaterna föreslår att anslaget ska sän-
kas med 8 miljoner kronor. Moderaterna anser att
man ska begränsa viltskadorna genom en större av-
skjutning av viltdjur. Jag tycker att det här är ett
ganska märkligt beteende från moderaterna. Jag und-
rar hur ni rent praktiskt redan nästan år ska kunna
beskatta sälarna genom avskjutning. Det är ju mest
till det de här pengarna ska gå. Det är en bra fråga
som jag kan förvänta mig ett svar på från Ingvar
Eriksson.
I debatten har man också yrkat bifall till reserva-
tion 3 från kd. Ni misstror på något sätt den uppgörel-
se som vi har gjort med LRF. Regeringen fullföljer
och fortsätter nu diskussionen om på vilket sätt vi ska
återbetala pengarna när det gäller s.k. gödselskatt.
Regeringen avser att återkomma i vårpropositionen,
så frågan blir väl en följetong.
Likadant har vår ordförande yrkat bifall till reser-
vation 7. Det gäller avgifter till djurdatabasen. Jag
tycker att det är märkligt om det är skattebetalarna
som ska betala. När man genom den här databasen
ska införa djur från andra länder ställer vi stora krav
på att identitet och ursprung ska fastställas. Det gäller
både nötkreatur, svin, får och getter som ska EU-
märkas och journalföras. Jag tycker inte att det är
rimligt att skattebetalarna i det här ledet ska vara med
och betala införseln.
Det finns också en reservation 8 som faktiskt tre
eller fyra borgerliga partier har yrkat bifall till. Ni är
oense om alla saker i budgeten men här har ni lyckats
sy ihop er lite grann. Det handlar om Norrlandsstödet.
Det stödet, som den svenska regeringen för ett antal
år sedan fick godkänt av EU-kommissionen, är en
ram på 318 miljoner kronor. Inom den ramen har
också EU-kommissionen fastställt hur mycket man
får ha i volymer, hur mycket man får ge till mjölker-
sättning, hur mycket man får ge till djurbidrag osv.
Det är fastställt i EU.
Vad ni just nu bråkar om är 5 miljoner kronor som
på olika sätt inte har kunnat utnyttjas inom den här
ramen. Men jag kan lugna er och säga att det här är
en sådan sak som man kontinuerligt för diskussioner
om, inte bara med näringen utan också med kommis-
sionen. För bara någon månad sedan hade man den
senaste träffen med EU-kommissionen för att försöka
klara av det här. Det kan i och för sig tyckas vara en
liten summa. Men har vi fastställt ramen till 318 mil-
joner ska vi försöka få fram de pengarna.
För övrigt har vi, med de kontakter vi har när vi är
ute i landet, kunnat göra den här uppgörelsen med
LRF. Tack var den får vi, bortsett från att moderater-
na har klagat på Hans Jonsson för att han har träffat
en bra uppgörelse, bra signaler. Vi hör mer och mer
att de yngre bönderna är optimistiska. De är också
optimistiska på det sättet att de nu går tillsammans på
ett helt annat sätt. Man slår inte bara ihop gårdar, man
köper också gemensamma maskiner för att försöka få
ned kostnaderna.
Ser vi på jordbruket i Tyskland, där man har ma-
skinringar som utgör ungefär 40 %, är det utbyggt på
ett helt annat sätt. Bönderna ska inte själva behöva
köpa dyra maskiner utan kunna utnyttja det här. Jag
tror att det är sådant som vi får se ännu mer av här i
Sverige. När det gäller små jordbruk med 15-20
mjölkkor går det inte i en framtid att klara sig på att
gå ut och mjölka en gång på morgonen och en gång
på kvällen och tro att det ska vara någon stor in-
komstkälla. Det håller inte.
Jag är ganska optimistisk och tror faktiskt att vi
har vänt det här.
Vi har den fördelen gentemot Europa att vi tidiga-
re har satsat på bra djurhälsa och bra etik. Det kom-
mer att gynna den svenska produktionen och de
svenska konsumenterna.

Anf. 76 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Jag vill tacka Inge Carlsson för de
vänliga orden i början - även det om spenderbyxorna
tycker jag var bra sagt.
Kristdemokraterna vill ju spendera av det skälet
att vi är för konkurrensneutralitet för de svenska bön-
derna på Europamarknaden. Därför är det nödvändigt
att skapa den. Det vill alltså inte Socialdemokraterna.
Också därför att den socialdemokratiska regering-
en inte har hämtat hem de möjliga EU-stöden när det
gäller landsbygdsprogrammet, tvingas vi ta på oss
spenderbyxorna och visa åt vilket håll man måste gå.
I dag är situationen den att regeringen har tvingats
följa efter. Spenderbyxorna hänger kanske än så länge
bara på galgen. Men nu ska ju förhandlingarna inle-
das, och resultatet ska vi se i vårbudgeten.
Kristdemokraterna har gått före och visat vägen,
och regeringen tvingas nu komma lite långsamt efter.
Någon måste ju föregå med gott exempel.
Löftena kan väl ändå inte svikas? Det ligger väl
ändå någonting i de löften som regeringen har lämnat
till Sveriges bönder?
När det gäller djurdatabasen får man se det i ljuset
av alla andra pålagor. Det är visserligen en liten bit,
men ändå.
Det är klart att det finns optimism bland bönderna
när man nu har fått löfte om att ryggsäcken ska lyftas
av. Men låt oss se att det verkligen blir gjort. Det
väntar vi med spänning på. Vi kommer självklart att
bevaka det med intresse.

Anf. 77 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag är inte särskilt orolig för det löf-
tet. Jag var tillsammans med Michael Hagberg med
på den presskonferens som LRF-ordföranden Hans
Jonsson och jordbruksminister Margareta Winberg
höll i vår utskottslokal. Jag tyckte att det var intres-
sant att höra Hans Jonsson säga efter det mötet: Jag
har aldrig kunnat lämna den här utskottslokalen med
sådan glädje och förhoppning. Här brukar jag aldrig
få igenom något.
När det gäller landsbygdsprogrammet ska vi ändå
komma ihåg att vi 1995 fastställde att vi skulle kunna
ha ett program för 2,8 miljarder kronor. Så som eko-
nomin såg ut i landet 1995 fanns det ingen möjlighet
att ta hem alla pengarna. Dessutom fanns det inte
tillräckligt med program för att vi skulle kunna ta
hem pengarna. När vi successivt tog hem mer pengar
trodde vi att vi skulle hinna bygga upp detta till 2,8
miljarder. Men så kom EU-beslutet i Berlin i år, att
man skulle ha generella neddragningar för alla länder.
Då fick vi genomsnittet på de fem åren.
Jag tror inte att skattebetalarna är särskilt villiga
att anamma Kristdemokraternas förslag om att ge
ytterligare skattemedel med 500 miljoner kronor.
Dessutom kommer EU-kommissionen aldrig att kun-
na godkänna ett nationellt stöd på över 500 miljoner
kronor för det som ni föreslår.

Anf. 78 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Hur tror Inge Carlsson att det känns
för ungdomar, som borde vara optimistiska, att satsa
på jordbruksyrket och överta fädernegården när man
ser vilken nettoinkomst den svenske bonden får i
lönekuvertet, jämfört med övriga Europa? Man ligger
sist i ligan.
Vad avser regeringen att göra för att lyfta den
svenske bonden psykologiskt, men också när det
gäller nettoinkomsten upp till en nivå som vi faktiskt
kräver att andra företag ska betala sina anställda?

Anf. 79 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! När vi jämför oss med andra länder
var det lite olyckligt att arealstödet inte kom med.
3,94 miljarder kronor är ju ändå ganska mycket peng-
ar. Det är ungefär så mycket pengar som man får i
driftöverskott i Sverige. Jag tror att det var 3,7 mil-
jarder kronor i driftöverskott senaste året.
Under de borgerliga åren var vi inte uppe i mer än
2 miljarder i överskott, att fördela på fler bönder än
vad det handlar om i dag.
Jag tror faktiskt inte att statistiken stämmer. Och
jag tror inte att man har räknat in de 3,94 miljarder
som vi betalade ut året därefter. Jag är inte säker på
det, men jag tror att det kan vara någon sådan felak-
tighet.
Jag upplever att de svenska yngre jordbrukarna är
optimistiska. Däremot är de inte särskilt optimistiska
när det gäller det sätt på vilket efterföljande led sköter
deras produkter i Sverige. Där har vi väldiga problem.
Swedish Meat går med enorma förluster. De ser
inte ut att få någon ordning på det.
Jag har läst i tidningarna att de yngre ställer krav
på att de äldre måste ge vika och att det måste in flera
proffs i styrelserna.
Mjölkbönderna har faktiskt inte högre avräkning-
spriser i dag än vad de hade för 25 år sedan. Det är ju
ganska märkligt.
Men de är duktiga, och vi har den högsta mjölk-
produktionen i Europa och ligger långt över de andra,
så på det sättet har de kompenserat sig. Men pengarna
till bönderna borde kunna vara mer på flera områden i
primärledet.

Anf. 80 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tillhör inte dem som misstror. Jag
tycker tvärtom att inriktningen är den riktiga när det
gäller resonemangen kring jordbrukets skatter och de
förändringar som vi tidigare från talarstolen har hört
att man resonerar om.
Eftersom Inge Carlsson inte mer i detalj berörde
inriktningen är min fråga: Instämmer Inge Carlsson i
den beskrivning som Jonas Ringqvist gjorde av in-
riktningen i de här samtalen?
När det gäller reservation 8 var det en felaktighet
från Inge Carlssons sida: Vi står inte bakom den re-
servationen.
Så till frågan om Jordbruksverket och varför be-
loppet har blivit högre nu. För oss ligger det kvar på
samma nivå som tidigare, men besparingen innehåller
också den ökning som finns i regeringens förslag.
Därför blir det ett högre belopp på besparingen. Be-
loppet för Jordbruksverket ligger kvar på den nivå
som vi hade i förra årets budget.
Eftersom utökningen är 50 i regeringens budget,
inkluderar vi även utökningen i vår reducering.
Det var svar på frågorna.
Jag vill, fru talman, passa på att yrka bifall till re-
servationerna 6 och 9, vilket jag inte gjorde i mitt
anförande.

Anf. 81 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Först får jag be om ursäkt när det
gäller reservation nr 8. Jag räknade fel. Det var tre
borgerliga partier som var eniga om den. Folkpartiet
var inte med.
Jag tycker att Folkpartiet - bortsett nu från Jord-
bruksverket - har en väldigt fin inställning när det
gäller jordbruket och också de internationella frågor
som rör jordbruket, och hur vi ska kunna närma oss
att flera länder kommer med i EU.
Vi kan tillsammans med er och ett par andra parti-
er dela uppfattningen att den jordbrukspolitik som
förs i EU inte håller långsiktigt med alla bidrag. Jag
tycker att vi har nått varandra där. Det är ganska
viktigt.
Jag kan ändå inte säga annat än att när det gäller
Jordbruksverket är det naturligtvis viktigt även för
oss socialdemokrater att vi inte ger ut en krona i onö-
dan. Men EU:s jordbrukspolitik och det nya land-
skaps- och miljöprogrammet har faktiskt inneburit att
det inte går att dra ned på Jordbruksverket.
Jag tror att Harald Nordlund och hans parti får
hitta andra områden.
Utredningen var ju också ett tecken på att detta
med programmen först måste få sätta sig ett antal år.
Sedan tror jag att det med hjälp av IT och mycket
annat går att åstadkomma förenklingar.
Skatterna och det här med samma inställning som
Jonas Ringqvist är något som jag inte riktigt vill ge
mig in på. Handelsgödseln vill jag inte nu gå in på.
Det är något som bereds av mitt parti och LRF.

Anf. 82 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det var en aning klargörande att höra
om samtalen med jordbrukarna kring skatterna. Enig-
het föreligger alltså inte hos majoriteten om inrikt-
ningen. Det gör att jag återigen blir lite orolig när det
gäller hur återbetalningen kommer att ske men jag
utgår från att vi så småningom får se ett förslag.

Anf. 83 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är för tidigt att nu kunna säga hur
återbetalningen ska ske men det ska återbetalas till
näringen i olika former. Personligen tycker jag att det
vore bra om en del av de 435 miljoner kronorna kun-
de anslås till mer forskning, något som vi ju har dis-
kuterat mycket här. Det är ett sätt.
Det finns partier här som tycker att vi helt ska ta
bort den här avgiften men det tror jag inte att vi ska
göra. Vi har ju ändå miljöproblemen kvar. Min
grundinställning är att de som förorenar miljön också
på något sätt ska vara med och betala. Jag är alltså
inte för att var och en enskilt ska få tillbaka. Det är
dock inte jag som förhandlar med LRF om hur detta
ska göras upp, utan det gör vår jordbruksminister och
hon har aviserat om att återkomma i vårpropositio-
nen.

Anf. 84 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Inge Carlsson kritiserar våra forsk-
ningsförslag på miljöområdet men låt mig svara så
här: Vi anser också att Forskningsrådet bör besluta
om vart forskningspengarna ska gå. Det vore en bätt-
re väg än styrningen från regeringens sida.
När det gäller anslagen till Livsmedelsekonomis-
ka institutet anser vi att dagens utnyttjande av dessa
medel inte är optimalt. Vi hade ett annat förslag för
lösandet av de uppgifter som institutet nu har. Vi tror
att man på det sättet bättre hade utnyttjat de pengarna.
Vad gäller rovdjuren frågade Inge Carlsson hur vi
redan nästa år kan begränsa ersättningen för viltska-
dor. Han pekade särskilt på sälfrågan. Men, Inge
Carlsson, vi har ju nu i alla lägen erfarit ett snabbt
ökande problem på den sidan och vi har också kom-
mit överens i utskottet - det gäller även regeringsfö-
reträdarna - om att någon form av jakt på säl ska
införas. Vi har utgått från att detta måste ske snabbt,
och snart. Då skulle de problemen också kunna här-
bärgeras inom de ersättningsramar som vi föreslår.
Jag har några frågor till Inge Carlsson:
Kommer en återgång till den gamla ordningen vad
gäller utbetalning av arealersättning att ske nästa år?
Varför vill regeringen inte inse att forskningen på
miljöområdet vad gäller det konventionella jordbru-
ket - med 90 % av produktionen - är lika viktig som
satsningen på forskningen inom den ekologiska pro-
duktionen?
Det är uppenbart att Inge Carlsson inte inser kon-
kurrenssnedvridningens effekter när det gäller skatter
och avgifter. Det är min förhoppning att Inge Carls-
son har ett bättre besked att ge än vi hittills har fått
om hur vi ska kunna uppmuntra unga människor att
satsa på jordbruket om man inte får en bättre lönsam-
het än den vi har i och med den regeringspolitik som i
dag förs.

Anf. 85 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen
styr inte forskningen och har aldrig gjort det. Det är
ju därför som vi har inrättat de fem nya forskningsrå-
den. Vi ger dem pengarna i en påse. I de här forsk-
ningsråden kommer väldigt skickliga forskare att sitta
med. De kommer att ha en majoritet när pengarna
sedan ska fördelas.
Jag vet inte om Ingvar Eriksson lyssnade när jag
pratade om den konventionella forskningen och om
hur mycket pengar som vi i SLU:s styrelse nästa
vecka ska ta ställning till. Hörde inte Ingvar Eriksson
vad jag sade när jag berättade om det stora projektet
MAT 21, som hittills har kostat 58 miljoner kronor
och som föreslås bli förlängt i fyra år? Det handlar
enbart om konventionell forskning, så nog ger vi
mycket pengar till det området.
Jag är inte den som kan svara när det gäller area-
lersättningen men jag vet att Margareta Winberg
gärna hade velat vara med i den här debatten. Tyvärr
kunde hon inte komma men hon kommer att delta
under kammarens frågestund kl. 14 i dag. Hon är
bättre än jag på att svara på frågan om arealersätt-
ningen.
Sedan har vi återigen frågan om de unga männi-
skorna. Sedan åren 1991-1994, då Ingvar Eriksson
var med, har vi fördubblat lönsamheten. Då hade vi 2
miljarder i driftsöverskott. Nu är det närmare 4 mil-
jarder kronor per år. Självklart finns det de som tjänar
mycket pengar. Sockerbetsodlarna i Skåne tjänar
enormt mycket pengar jämfört med småbönder i
Norrland. Skillnaden är kolossal. Därför blir det väl
så att de mindre går ihop mer och gemensamt köper
maskiner för att på det viset kunna se sin framtid
säkrad. Jag tror att det är så ungdomarna numera
diskuterar. Var och en är inte egoist, utan man försö-
ker bryta ned kostnaderna.
Mer och mer stärks jag i min tro att framtiden
kommer att bli bra för unga bönder i det här landet.

Anf. 86 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Inge Carlsson talar här om de fem nya
forskningsråden. Jag trodde också att det skulle vara
en bra lösning att ha det på det sättet. Men min kritik
gällde forskningen på miljöområdet - konventionellt
jordbruk exklusivt. Där har Inge Carlsson ännu inte
gett ett klargörande besked om hur han ser på de 90
procenten av jordbruksproduktionen när det gäller
miljöområdet. Jag tror att det är något som är mycket
angeläget. Det är ju där som man gör de stora miljö-
vinsterna om man når framgång. Där efterlyser jag
alltså fortfarande ett bättre besked.
Konkurrensfrågorna kvarstår så länge man tar ut
skatter och avgifter och styr återbetalningen så som
man nu tydligen avser att göra. Då kommer man inte
att kunna lösa frågan om konkurrenssnedvridningen.
Jag kan väl förstå att Inge Carlsson i dag inte vill ge
ett besked men jag efterlyser ett sådant och kan utlo-
va att vi kommer att fortsätta att tala om ryggsäcks-
problematiken.
Era kolleger som för närvarande stöder er politik
vill de facto öka de här avgifterna. Därför är det ännu
viktigare att få en vettig återbetalning som bidrar till
att lösa konkurrenssnedvridningsproblematiken.

Anf. 87 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Ännu en gång: Den här återbetalning-
en är något som ska presenteras i nästa budget - den
ligger inte i den här budgeten. Därför är det inte sär-
skilt meningsfullt att ideligen diskutera den saken.
När det gäller det konventionella jordbruket och
dess miljöproblem har jag nämnt bara ett projekt -
naturligtvis ingår också miljön i det projektet. Ingvar
Eriksson, jag kan garantera att det finns en mängd
projekt på SLU där man jobbar med miljöproblemen
inom jordbruket och försöker hitta lösningar vad
gäller utsläpp av allt möjligt som förorenar vår natur.
Det görs alltså mycket.
I det nya forskningsrådet - där handlar det om
miljö och areala näringar - kan forskarna ansöka om
pengar för att få medel till bra miljöprojekt. 240 mil-
joner kronor finns ju där under ett år, så möjligheter-
na finns. Det gäller bara att vara påhittig och att
komma in med sakliga argument för att man ska få de
här pengarna.

Anf. 88 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! I den här mycket intressanta debatten
vill jag ta upp ett par skogliga frågor och frågan om
förutsättningarna för jordbruksproduktionen i norra
Sverige.
För det första gäller det skogsvårdsorganisationen,
och där har jag en fråga. Det är inte rimligt att bidra-
gen till den viktiga verksamhet som de utför ska kun-
na sänkas med 17 miljoner kronor mellan två olika
verksamhetsår, för att sedan året efter öka med
11 miljoner kronor. Vad är anledningen till det?
Jag är klar över att behovet av skoglig rådgivning
är stort i det här landet - det är vi säkert överens om.
Röjningsberget är t.ex. ett problem. De här insatserna
är i mycket stor omfattning manuella, varför det är
mycket svårt att ha denna ryckighet i bidragsgivning-
en. Det är möjligt att Inge Carlsson har någon förkla-
ring just på den här punkten.
I det här sammanhanget, då vi håller oss till skog-
liga frågor, blir jag med min bakgrund med nära
kontakt till skogsnäringen, rådgivningen och forsk-
ningen ytterligt förvånad över den svartmålning av
svenskt skogsbruks framtidsutsikter som Harald
Nordlund ger uttryck för. Jag skulle vilja vädja om att
verklighetsuppfattningen grundas på närmare kontakt
med näringen än på lösryckta citat från någon s.k.
expert. Välkommen till Västerbotten och Skogis så
kan vi studera det här närmare!
För det andra gäller det skogsbilvägar, och där har
vi en motion. Självfallet ska de skogspolitiska målen
från 1993 stå fast, men det har hänt en del sedan
1993. Miljöbalken har på ett avgörande sätt påverkat
den här frågan, inte minst för familjeskogsbruket. Det
har blivit komplicerat, krävande och tidsödande, och
verksamhet har också försenats och fördyrats. Om
skogsvårdsorganisationen fick resurser för att ha en
lokal samordning, en samplanering, skulle det vara
mycket bra för miljöhänsynen. Vi skulle alltså radi-
kalt kunna minska antalet kilometer vägbyggnad i
skogen. Det bör vara ett nationellt intresse.
För att minska transportlängder och därmed mil-
jöbelastning behövs ännu bättre logistiksamordning
då det gäller vägtransporterna. Frågan om regionala
och lokala väganalyser, som jag har tagit upp, kanske
ligger närmare trafikutskottet. En sådan typ av flask-
halsutredning, om jag får kalla den så, skulle kunna
styra vägpengar till den typ av väg som bäst behöver
insatsen och därmed ge förutsättningar för ännu ef-
fektivare transporter och transportlösningar. Såväl
åkerinäringen som skogsnäringen i vår del av landet
välkomnar ett sådant initiativ, men utskottsmajorite-
ten säger att frågan ska lämnas utan vidare åtgärd. Jag
tycker personligen att det är trist.
Fru talman! Beträffande stödet till jordbruket i
norra Sverige vill jag börja med en efterlysning. Här i
kammaren beslutade vi för två år sedan att ge ett
uppdrag till regeringen att komma igen med förslag
på den punkten, hur man skulle kunna kompensera
det faktum att norra delen av landet var den del som
fick sämst utbyte av EU-medlemskapet. Jag vill då
ställa min andra fråga till Inge Carlsson: När kommer
den utredning som vi beslutade om här i full enighet
för exakt två år sedan? Det skulle vara intressant att
veta.
Beträffande animalieproduktionen fick jag i går
statistikuppgifter om att animalieproduktionens samt-
liga delar har minskat i alla områden i norra Sverige
utom mjölkproduktionen i område 2a, tvärtemot vad
som står i betänkandet. Den har alltså inte ökat och
står inte heller stilla - den uppfattningen får man om
man läser betänkandet. I en del områden är minsk-
ningen upp till 9 % i förhållande till den referensnivå
som fastställdes av kommissionen 1997.
Fru talman! Det är viktigt att något görs nu, ex-
empelvis att vi utnyttjar de fastställda ersättningsni-
våerna fullt ut. Det är helt klart att jordbruksproduk-
tionen i norra Sverige inte tål någon ytterligare ned-
gång. Det har sin direkta påverkan när det gäller
slakterier och förädlingsindustri, och det gäller sär-
skilt svinproduktionen, som har en oroväckande ten-
dens.
När vi ska beskriva framtiden och nya grepp i oli-
ka avseenden sägs i denna kammare väldigt ofta att
det är en beredning som ska göras. Så är det även på
denna punkt.
Jordbruket i norra Sverige behöver rimligare och
mera rättvisa villkor nu. Det är min uppmaning till
majoriteten.
Med det anförda, fru talman, yrkar jag bifall till
reservation nr 8.

Anf. 89 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Nej, det är inte fråga om en svartmål-
ning. Det är omtanken om bl.a. skogsindustrin som
gör att jag vill peka på de problem som forskarna tar
upp.
Det här säger jag därför att jag vågar säga det, och
det vågar jag säga eftersom jag vet att skogsägare och
skogsindustri är beredda att fortsätta att göra mycket
stora insatser. De har hittills gjort väldigt stora insat-
ser när det gäller att skapa ett uthålligt skogsbruk, och
de är villiga att fortsätta att göra det. Därför vågar jag
ta upp detta och säga att detta kan vara ett hot för
framtiden inte bara mot biologisk mångfald utan
också mot skogsindustrin själv. Vi måste observera
det, och vi måste våga tala om den här typen av pro-
blem.
Jag svartmålar inte. Svensk skogsindustri kommer
att fortsätta att stå sig väl. Ett konkurrensmedel är
utan tvekan skogsindustrins fantastiska insatser när
det gäller miljövården.

Anf. 90 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Som Harald Nordlund säkert vet är
forskarna väldigt många, och forskarna är inte över-
ens. Vi är säkert överens om att vi i skogsbruket har
gjort en hel del insatser för att miljömålet ska nås.
Avsättningar på mellan 5 och 10 % av den skogliga
produktionen är i dag mycket vanliga, både i famil-
jeskogsbruket och i storskogsbruket. På den punkten
är vi säkert också eniga.
Till yttermera visso ska vi veta att virkesförrådet i
landet ökar med 30 miljoner skogskubikmeter per år,
så jag tror att det är goda framtidsutsikter.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

8 § Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU1
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande (prop. 2000/01:1 delvis) samt
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU2
Bostadsförsörjningsfrågor m.m. (prop. 2000/01:26).

Anf. 91 KNUT BILLING (m):
Fru talman! Vi moderater har gjort en fördelning i
den här debatten på så sätt att Ewa Thalén Finné
kommer att ta upp bostadsutskottets betänkande nr 1
medan jag tar upp betänkande nr 2, bostadsförsörj-
ningsfrågor.
Fru talman! De socialistiska partierna står för en
medveten politik som innebär att vi har höga bygg-
kostnader i Sverige. Detta accentueras sedan av en
hög fastighetsskatt, inte minst i tillväxtregionerna,
och av höga kommunalskatter i kommuner och
landsting.
Detta har resulterat i att de flesta upplever hyrorna
som mycket höga. Det gör man trots att fastighets-
ägarna, både de kommunala och de privata, inte får
nyproduktionen att gå runt. För fastighetsägarna täck-
er de höga hyrorna inte företagens kostnader.
Fru talman! Dessa partier har nu upptäckt att det
byggs för lite i tillväxtregionerna. Den lösning på
detta problem som regeringen funnit är att föreslå
Sveriges riksdag att regeringen ska kunna förelägga
en kommun att inrätta en bostadsförmedling och att
planera bostadsförsörjningen.
Jag är ledsen att behöva säga det, men regeringen
har inte fattat problemet. Problemet i Sverige är inte
att det planeras för lite i tillväxtregionerna eller att
bostadsföretagen inte hittat människor som vill hyra
och därför står med tomma hyreslägenheter. Nej,
problemet är att företagen har planerat och funnit att
husen skulle ge ägarna årliga förluster och att veder-
börande därför inte vill eller törs bygga hyresrätter
och att det samtidigt är brist på bostäder.
Det här kan naturligtvis ingen planering lösa. Med
mer planering får vi inga nya lägenheter - däremot
kanske förseningar och fördyringar. En bostadsför-
medling innebär inte att en kommun får fler bostäder.
Eftersom en bostadsförmedling endast kan förmedla
tomma lägenheter och det i tillväxtregionerna i stort
sett endast finns de outhyrda lägenheter som måste
vara tomma för att klara ombyggnader o.d. kommer
av regeringen framtvingade bostadsförmedlingar inte
att leda till att det förmedlas bostäder utan till att det
blir skattebetalarna som får stå för kalaset.
Kommunalpolitikerna i vårt land vet att de har ett
stort ansvar för att se till att det skapas så goda förut-
sättningar som möjligt för olika aktörer att bygga,
sälja och förvalta bostäder. Det gör man genom att
planlägga mark för byggande, genom att bygga vägar
och annan infrastruktur och genom att tillse att kom-
mersiell och samhällelig service kan möta medbor-
garnas efterfrågan. I tillväxtregionerna är detta en
självklarhet för de partier som ser tillväxt och fler och
nya jobb som något positivt och bra.
Fru talman! Det byggs mer i landets tillväxtregio-
ner än på mycket länge. I min egen kommun - bor-
gerligt styrda Järfälla - färdigställs det mellan 300
och 500 lägenheter om året. Och det räknar man med
att fortsätta med under de närmaste tre fyra åren. I
Järfälla behövs ingen lag för att öka bostadsbyggan-
det. Där byggs redan nu mer än vad som gjorts under
något av de senaste 20 åren.
Tyvärr är det nästan enbart ägande- och bostads-
rätter som byggs. För att få riktigt bra bostadsområ-
den, som efterfrågas av alla, skulle det också behöva
byggas nya hyresrätter. Men det byggs inte, och det
beror inte på politisk vilja eller på en politisk styr-
ning. Det beror på att kostnaderna för ett nytt hyres-
hus blir sådana att hyrorna skulle behöva bli i nivå
med hyran i Stockholms innerstad. Om inte måste
delar av intäkterna betalas av andra än dem som flyt-
tar in i det nya huset. Dessa andra är de boende i
företagens övriga hus, som därmed skulle få sina
hyror höjda.
Det rättvisa i detta kan naturligtvis diskuteras,
men man kan också diskutera om det över huvud
taget skulle vara möjligt med dagens hyressättnings-
system. Hittills har det visat sig att varken kommu-
nala eller enskilda fastighetsägare velat ta risken att
starta nya hyresprojekt. Så här ser det ut i kommun
efter kommun i tillväxtregionerna i vårt land. Det
byggs mer än på mången god dag, och dessa bostäder
står inte tomma - det kan jag försäkra.
Om Stockholmsregionen ska kunna tillgodose ef-
terfrågan på bostäder åt alla dem som studerar eller
flyttar hit måste nödvändiga infrastrukturinvestering-
ar komma till. Det går inte att vänta. En ny förbifart
måste börja byggas nu. Det är inte privatbilarna som
korkar igen Stockholmsregionen. Det är den nyttotra-
fik som är ofrånkomlig i en storstadsregion som gör
det. Om inte Stockholms län får en berättigad andel
av vägpengarna blir det svårt att fortsätta det bostads-
byggande som nu tagit fart i regionen.
Fru talman! Jag avser också att i detta inlägg dis-
kutera propositionen ur ett grundlagsperspektiv. Re-
geringens förslag att införa en skyldighet för kom-
munfullmäktige att anta riktlinjer för bostadsförsörj-
ningen är ett nytt exempel på vad regeringens bris-
tande respekt för den kommunala självstyrelsen kan
leda till. Den kommunala bostadspolitiken ska natur-
ligtvis utformas av varje kommun för sig.
Skyldigheten att anordna kommunala bostadsför-
medlingar innebär, som Lagrådet framhåller, att rege-
ringen skulle kunna ingripa i kommunfullmäktiges
beslutanderätt i en konkret fråga rörande kommunens
angelägenheter. Rådet konstaterar att det alltså inte är
frågan om att genom föreskrifter i lag ge landets
kommuner vissa uppgifter eller ålägganden. Nej, det
handlar om att regeringen vill ha rätt att ge en viss
kommun en viss definierad uppgift.
Lagrådet redovisar att beslut av kommunfullmäk-
tige kan underkastas viss statlig kontroll med tillämp-
ning av kommunalbesvärsinstitutet, vilket dock en-
dast anges kunna resultera i att beslutet upphävs.
Rådet understryker att den statliga kontrollen inte kan
ta sig uttryck i förelägganden för kommunen att be-
sluta på visst sätt.
Lagrådet underkänner regeringens argumentation
med hänvisning till en förmodad parallell i 12 kap.
6 § plan- och bygglagen, och man anför att regering-
en i det fallet företräder ett kommunalt eller regionalt
intresse som måste hävdas gentemot kommunens och
enskilda medborgares intressen i motsats till vad som
är fallet beträffande den kommunala bostadsförsörj-
ningen, där staten och kommunen företräder samma
intressen.
Lagrådet framhåller vidare att den kommunala
självstyrelsens innersta kärna måste vara att de folk-
valda i form av fullmäktige ska kunna dryfta och
besluta i frågor rörande den egna kommunen och att
själva principen skulle komma att åsidosättas om
regeringen - låt vara som i detta fall på ett begränsat
område - medgavs rätt att diktera beslutens innehåll.
Lagrådet anser att regeringen bör använda andra
medel i sitt samarbete med kommuner i fråga om
bostadsförsörjningen. Lagrådet avstyrker därför rege-
ringens förslag å det bestämdaste. Det gäller 3 § and-
ra stycket.
Enligt vår uppfattning är det uppenbart att rege-
ringen vill kringskära den kommunala självstyrelsen.
Vad det handlar om är åtgärder mot kommuner med
en annan politisk majoritet än den regeringen repre-
senterar. Det är en farlig väg som vi moderater å det
bestämdaste vill avråda från.
Fru talman! Byggandet i tillväxtregionerna i vårt
land består som jag sade till övervägande delen av
äganderätt och bostadsrätt. De människor som flyttar
in i dessa lägenheter och småhus är i stor utsträckning
redan invånare i regionen i fråga. Vad det handlar om
är en omflyttning. Genom utflyttning och dödsfall blir
bostäder också lediga för nya hushåll. Det kan vara
unga människor som flyttar ut från föräldrahemmet
eller människor som flyttar från avfolkningsregioner-
na som på detta sätt får en bostad.
Det betyder följande: När ett samhälle växer och
utvecklas leder ett nybyggande till att både äldre och
nyare bostäder - både dyrare och billigare - kommer
ut på marknaden. Vad som utmärker tillväxtregioner-
na är att bostäderna fylls snabbt.
Att socialdemokrater och vänsterpartister i Sveri-
ges riksdag gärna vill reglera och styra bostadspoliti-
ken är inget nytt. Så har det i stort sett alltid varit.
Socialister talar om att fördela bostäder. Det gör inte
vi moderater. Vi talar om att människorna efterfrågar
och vill förverkliga sina önskemål. Det är därför
bostadsbyggandet är en lokal fråga för oss - en fråga
som ska avgöras av konsumenterna och kommun-
fullmäktige.
Denna grundsyn trodde jag att Miljöpartiet delade.
Jag trodde att Helena Hillar Rosenqvist därför med all
kraft skulle agera för ett avslag på förslaget om ny
bostadsförsörjningslag och förslaget att kunna före-
lägga en kommun att anordna en bostadsförmedling.
Men Helena Hillar Rosenqvist har varit helt tyst.
Nu är sista chansen här, Helena. Är det så att
Miljöpartiet anser att riksdagen ska styra bostadspoli-
tiken även i Helena Hillar Rosenqvists hemkommun,
eller är hennes lokalpolitiker bättre skickade att avgö-
ra den frågan? Anser, med andra ord, Miljöpartiet att
den fråga kammaren nu diskuterar är rikspolitisk,
eller är den lokal?
Fru talman! Proposition 26 löser inga problem,
men den skapar nya. Därför bör den avslås. Jag yrkar
bifall till reservation 1 i bostadsutskottets betänkande
nr 2.
(forts. 10 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.49 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

9 § Frågestund

Anf. 92 TALMANNEN:
Kammarens sammanträde återupptas, nu för riks-
dagens frågestund.
I dagens frågestund kommer följande statsråd att
delta: vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, för-
svarsminister Björn von Sydow, jordbruksminister
Margareta Winberg, statsrådet Britta Lejon och stats-
rådet Lars-Erik Lövdén.
Vice statsministern besvarar såväl allmänpolitiska
frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde. Öv-
riga statsråd svarar på frågor var och en inom sitt
ansvarsområde.
Jag vill informera om att det är ovanligt många
förhandsanmälda frågeställare. Det är därför i allas
intresse att vi håller oss till så korta och koncentrera-
de inlägg som möjligt, högst en minut, så att så
många som möjligt kan få tillfälle att ställa frågor.
Förmögenhetsskatten

Anf. 93 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Vilka motiv anser bostadsministern
att det finns för att människor ska betala förmögen-
hetsskatt på sitt boende?

Anf. 94 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Förmögenhetsskatt utgår på de till-
gångar som de enskilda personerna har. Ett boende,
precis som ett aktieinnehav, är tillgång och förmö-
genhet.
Som kammaren väl känner till har regeringen fat-
tat beslut om och förelagt riksdagen ett förslag om en
höjning av förmögenhetsgränsen, dvs. gränsen för när
man ska betala förmögenhetsskatt. Det är till för att
kompensera för de taxeringsvärdeshöjningar som
inträder vid årsskiftet, efter att vi släpper frysningen.

Anf. 95 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Regeringen har ju undantagit miljar-
därer från att betala förmögenhetsskatt. När ska rege-
ringen undanta småhusägare från att betala samma
skatt?

Anf. 96 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Vi har inte undantagit miljonärer och
miljardärer som innehar en högt taxerad fastighet från
förmögenhetsskatt.
Förmögenhetsskatten utgår på de tillgångar som
en enskild person har. Gränsen för förmögenhetsskatt
höjer vi från årsskiftet för att mildra effekterna av den
taxeringsvärdeshöjning som inträder då.
Ersättningsreglerna för förtroendevalda

Anf. 97 STAFFAN WERME (fp):
Fru talman! Den 4 december 1998 ställde riks-
dagsledamoten Johan Pehrson, Folkpartiet, en fråga
till statsrådet Lejon om ersättningsreglerna för förtro-
endevalda. Som det fungerar i dag riskerar ersätt-
ningsreglerna att försvåra dels för egenföretagare,
dels för människor med arbeten i nyare sektorer av
arbetslivet. Lagstiftningen är baserad på att alla män-
niskor arbetar mellan kl. sju och fem, att man också
får lön för den tiden och att man kan begära tjänstle-
dighet.
Som det är nu riskerar människor på den nuvaran-
de arbetsmarknaden, med arbete på beting eller arbete
som sker under viss tid, att inte få ersättning för det
arbete som man lägger ned som politiskt förtroende-
vald. Det gör att man antingen kan försumma famil-
jen, försumma arbetslivet eller välja att avstå från
politiken.
Statsrådet Lejon lovade i svaret på frågan att i oli-
ka sammanhang återkomma med resultaten av rege-
ringens arbete, där man skulle se över detta regelsys-
tem.
Min enkla fråga blir nu: Vad är resultatet av detta
arbete?

Anf. 98 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Det är mycket riktigt att det här är en
fråga som vi har valt att se över därför att det finns all
anledning att underlätta för människor att vara förtro-
endevalda i Sverige i dag. Vi måste bryta den nuva-
rande utvecklingen. Då är också sådana här frågor,
om ersättning för förlorad arbetsinkomst när man
fullgör sitt förtroendeuppdrag, viktiga.
Jag kan bara bejaka den bild som frågeställaren
ger av att det i dag finns människor som ramlar mel-
lan stolarna. De ersättningssystem som finns, och
som ser olika ut för olika kommuner, är inte alla
gånger särskilt väl utformade.
Det vi har gjort från regeringens sida är att tillsätta
en utredning som har haft till uppgift att över ett brett
fält undersöka hur man kan underlätta för människor
att vara förtroendevalda. Den utredningen kommer att
lämna sina förslag i vår. Där vet jag att man också
tittar närmare på sådana här frågor. Det har varit
syftet.

Anf. 99 STAFFAN WERME (fp):
Fru talman! Det här är ingen politisk fråga som
skiljer partier åt. Vi har samma bekymmer. Jag kom-
mer från en kommun av Örebros storlek och vi har
ändå vissa möjligheter att få fram förtroendevalda.
Mindre kommuner ute i landsorten har ännu större
svårigheter.
Jag har läst igenom Demokratiutredningen och
har sett att de konkreta förslag till att förändra detta
som jag skulle önska kanske inte finns. Jag vill bara
skicka med den förhoppningen att statsrådet också
tittar närmare på denna fråga.
Galna ko-sjukan

Anf. 100 KARIN OLSSON (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Margareta
Winberg med anledning av den mycket intensiva
debatt som pågår om galna ko-sjukan. Att det är en
viktig debatt förstår väl alla, eftersom bra kvalitet på
våra livsmedel berör oss alla.
Mina frågor är: Anser Margareta Winberg att Sve-
rige ska testa eller inte testa för att förhindra sprid-
ning av galna ko-sjukan?
Kan jordbruksministern verkligen garantera att vi
inte har galna ko-sjukan här i Sverige?
Vilka konsekvenser får EU:s beslut för konsu-
menter och jordbrukare här i landet?

Anf. 101 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är mycket riktigt som Karin Ols-
son säger att det här har vållat en väldig oro, inte
minst i de länder där man har BSE. Sverige tillhör
tillsammans med Finland och Österrike de länder där
vi ännu inte har sett något fall av galna ko-sjukan. Jag
säger ännu inte därför att ingen kan garantera att vi
inte någon gång i framtiden får ett fall av galna ko-
sjukan. Det är omöjligt att ge en sådan garanti, likaväl
som det är omöjligt att garantera mot andra typer av
olyckor.
Vår jordbrukspolitik, som jag ansvarar för, har
under många år, många decennier satt konsumenten i
centrum. Det betyder att vi redan 1986 tog bort själva
smittkällan till galna ko-sjukan. Det är 14 år sedan.
Redan då var vi alltså före. Det var vårt sätt att arbeta,
att arbeta förebyggande. Det är vår modell och vår
syn. Långsiktigt, metodiskt, mot säker mat.
Vad vi gör nu är att vi ökar antalet test fr.o.m. den
1 januari. Då testar vi ungefär 20 000 kor på ett år.
Jag vill säga att testen inte är något enkelt blodprov,
utan testen görs efter slakt. Det är en ganska kompli-
cerad procedur. Vi testar 20 000 kor, vi tar alltså alla
riskdjur. Är det någonstans man möjligen skulle kun-
na finna galna ko-sjukan är det bland de sjuka och
självdöda djuren. Alla dem ska vi testa från den 1
januari.
Jag minns att det för ett tag sedan var en väldig
diskussion om att jag tillät att vi sköt sex kor. Man
kan göra den jämförelsen. Jag är beredd att också
testa alla om vi hittar ett enda fall.

Anf. 102 KARIN OLSSON (s):
Fru talman! Det är mycket bra med förebyggande
arbete i alla olika verksamheter. Här har det gett oss
ett klart försprång. Men hur kommer det beslut som
EU nu fattat att påverka oss framför allt som konsu-
menter, men även Sveriges jordbrukare?

Anf. 103 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag vill bara tillägga att när korna i
Ljungskile, som det var så mycket diskussion om,
sköts av Jordbruksverket var det med mitt medgivan-
de. Jag tyckte att det var ett riktigt beslut, därför att
de var omärkta. Vi kunde inte garantera att de var
friska. Då måste man göra så.
Men det finns alltså ingenting som tyder på att vi
har galna ko-sjukan i Sverige. Därför argumenterade
jag också för att man inte kan ha samma bestämmel-
se för alla länder. Det är väl känt i EU-nämnden, där
jag har dragit den här frågan flera gånger.
Vi testar nu många fler djur än vi har gjort tidiga-
re. Upptäcks ett enda fall av galna ko-sjukan ska vi
också ha samma metoder som BSE-länderna har, dvs.
vi ska vid slakt testa eller bränna upp. Vi har inte
testkapacitet för alla dessa djur, utan då får man brän-
na upp det som kanske är friska djur. Många miljoner
kor kommer nu att brännas upp i de andra EU-
länderna.
Sverige har fått ett undantag, hoppas vi. Kommis-
sionen har lovat det, men det är en arbetsgrupp som
ska besluta det.
Vingåkersverken

Anf. 104 BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Jag ska ställa en fråga om något väl-
digt trevligt, nämligen nedrustning, avmilitarisering
och destruktion av ammunition. Vingåkersverken i
Vingåker har ju förvandlats från en arbetsplats där
man har tillverkat minor och ammunition till ett ställe
där man nu destruerar minor, flygbomber och militär
ammunition. Vingåkersverken är beroende av en
hemmamarknad. Försvarets materielverk har lagt ut
order på tyska företag, vilket gör att man har svårt att
överleva. Det beror på upphandlingsreglerna.
I ett svar till mig nyligen gav försvarsministern en
hint om att man jobbar med en förordning inom rege-
ringen som ska göra det möjligt att inom upphand-
lingsförordningens ram ta säkerhetspolitiska och
försvarspolitiska hänsyn. Det vore väldigt viktigt för
Vingåkersverken. Jag undrar: Hur långt har det arbe-
tet kommit och när är förordningen färdig?

Anf. 105 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Birger Schlaug formulerar både frå-
gan och stora delar av svaret. Det pågår ett arbete,
delvis i Sverige, kring frågan om vi behöver en kom-
petens för ammunitions- och minförstöring som i så
fall följaktligen kan behöva få svenska beställningar
som möjliggörs genom undantag från lagen om of-
fentlig upphandling. Vi har också ett arbete gemen-
samt med de andra nordiska länderna, framför allt
Norge och Finland, eftersom vi tillsammans med dem
har företag som gemensamt har sådana här uppgifter,
alltså som tillverkar respektive förstör ammunition.
Alla länder har samma problemställning.
Det har inte hänt någonting som jag känner till
efter det att jag formulerade svaret på Birger Schlaugs
skriftliga fråga för någon tid sedan.

Anf. 106 BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Det är i så fall väldigt olyckligt, inte
minst för Vingåkersverken eftersom upphandlingen,
själva processen, redan har startat. För att ge större
möjlighet att ta försvars- och säkerhetspolitiska hän-
syn vid den här upphandlingen krävs det ju att rege-
ringen färdigställer förordningen. Riksdagen har givit
det utrymmet åt regeringen.
Jag svarade inte på frågan, och det gjorde inte för-
svarsministern heller. Min fråga var: När är den här
förordningen färdig? Det är viktigt för Materielverket
att veta det. Det är ännu viktigare för Vingåkersver-
ken.

Anf. 107 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Om jag minns saken rätt kommer un-
derlaget att vara färdigt den 12 december. Då får vi
göra ett ställningstagande om det är så att det här ska
kunna ske undantag från lagen om offentlig upp-
handling. Jag kan minnas fel på datumet, men jag tror
att det är så.
Fastighetsskatten

Anf. 108 ELIZABETH NYSTRÖM (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till vice stats-
minister Lena Hjelm-Wallén. I storstadsregioner och
andra attraktiva områden ökar taxeringsvärdena kraf-
tigt. De ökar i vissa områden med mer än 100 %. Då
undrar jag: Är det acceptabelt att folk tvingas sälja
sina hem för att de inte har råd att betala fastighets-
skatten?

Anf. 109 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag tittar lite grann på bostadsminis-
tern, för det här är ju egentligen hans område. Men
det är väldigt lätt att svara på frågan. Vi ska ha taxe-
ringsvärden som stämmer överens med hur verklig-
heten ser ut. Det är det vi får nu. Sedan kan det här få
konsekvenser för en del individer som gör det be-
svärligt. Vi har hanterat det på två sätt. Dels höjs ju
gränsen vad gäller förmögenhet och taxeringsvärden
så att vi klarar dem som annars skulle komma upp i
för hög förmögenhetsskatt. Dessutom är det på det
sättet att Finansdepartementet nu tittar på en lagstift-
ning som ska göra det möjligt att undanta en grupp
från den här skatteökningen. Det förslaget är inte
klart än, men det kommer alltså en undantagsregel.

Anf. 110 ELIZABETH NYSTRÖM (m):
Fru talman! Det är ju viktigt att det kommer. Vi
vet hur det är med efterfrågan på hus i vissa områden,
i synnerhet på Västkusten nära där jag bor. Priserna
stiger, och därmed få ju alla höjda taxeringsvärden.
Jag har en 90-årig morbror som bor i ett gammalt
kustsamhälle i Bohuslän. Där har han bott i hela sitt
liv. Därför undrar jag: Är det rimligt att han med sin
ringa pension måste betala nästan 1 000 kr i månaden
i fastighetsskatt?

Anf. 111 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag kan ju inte uttala mig om något
enskilt fall, för det beror något på omständigheterna.
Det undantag som jag talar om, som regeringen ar-
betar med nu, gäller ju liknande situationer, att män-
niskor med mycket låg inkomst inte ska behöva be-
tala så hög fastighetsskatt.
Men det är inte så enkelt, det här. Det är ju inte
bara inkomst det handlar om. Det kan också vara
annan förmögenhet, hur stort hushållet är osv. Därför
har det tagit lite tid för de skattesakkunniga att få
fram det exakta förslaget, men det kommer.
Stöd till jordbruket i fjällnära områden

Anf. 112 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag har en fråga till jordbruksminister
Margareta Winberg. I det betänkande som vi står i
begrepp att fatta beslut om nu i afton, MJU2, står att
läsa: "Riksdagen gav i december 1998 regeringen i
uppdrag att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i
fjällnära områden för att kompensera det sämre ut-
fallet efter EU-inträdet i stödområde 1."
Min enkla fråga är då: Har utredningen påbörjats
och när kan den avslutas så att vi får ett besked?

Anf. 113 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Vi håller på och bereder den här frå-
gan i Regeringskansliet. Jag förväntar mig att den
inom kort kan bli klar.
Mänskliga rättigheter i ansökarländerna

Anf. 114 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Jag vill vända mig till vice statsmi-
nister Lena Hjelm-Wallén. Det gäller utvidgningen av
EU, en av de viktigaste punkter vi har under det
svenska ordförandeskapet. För antagande av nya
länder ställer vi krav på ansökarländerna. Det gäller
bl.a. att mänskliga rättigheter ska respekteras.
Mänskliga rättigheter är ett vitt begrepp. Det in-
nehåller väldigt många olika områden. Ett område
gäller människor med funktionshinder, som i dag i
öststatsländerna göms på institutioner under katastro-
fala omständigheter. Det har också diskuterats tidiga-
re här i kammaren. Det beror naturligtvis på den
eländiga situation som råder i de här länderna med
bl.a. fattigdom och förfall i övrigt.
Jag tror att det behövs en kombination av att både
ställa krav på dessa länder och ge ekonomiskt stöd,
liksom stöd i form av kunskap, för att göra stora för-
bättringar för dessa människor. Då har jag en fråga.
Vi har i dag olika program, inom kärnsäkerheten t.ex.
Vi har det inom andra områden också. Där både stäl-
ler vi krav och ger stöd. Jag undrar: Finns det en
möjlighet att göra ett liknande program när det gäller
handikappområdet?

Anf. 115 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det är inte en helt enkel process detta
att välkomna nya medlemmar till EU. Vi ställer krav
på dessa länder om att skynda på med sin omform-
ning av ekonomin så att det blir en social marknadse-
konomi, en fri ekonomi. Det kan innebära att vissa
grupper som är utsatta redan i dag kan komma ytter-
ligare i kläm. Det gäller att balansera kraven på libe-
ralisering av ekonomin å den ena sidan och det soci-
ala skyddsnätet omkring människor å den andra.
Det är självklart att vår syn på mänskliga rättig-
heter i hög grad också gäller de handikappade. Jag vet
inte exakt vad det finns för program med just den
inriktningen. Det skulle förvåna mig mycket om det
inte finns sådana här program bland de många hjälp-
program som finns för att underlätta transformeringen
av de tidigare kommunistiska länder som nu är på väg
in i EU. Jag utgår från det.

Anf. 116 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Det här är naturligtvis inte något som
länderna håller fram. Det är en svår situation. Det är
en svår situation över huvud taget för funktionshind-
rade. Man har i dag institutioner som är oerhört dåli-
ga, där man inte har tillräckligt med personal och där
det är en oerhörd fattigdom. Risken är ju att man
lägger locket på, att man inte lyfter fram de här frå-
gorna.
Jag tror att vi i Sverige och Norden har mycket er-
farenhet när det gäller att förbättra för människor med
funktionshinder. Vi har ju bl.a. under 30 år avvecklat
institutioner. Det är inte kravet här, utan det handlar i
första hand om att förbättra. Det behövs ekonomiskt
stöd och kunskapsstöd. Här kan vi spela en stor roll.
Min fråga handlar mer om huruvida vi vågar lyfta på
locket, om vi vågar peka på de här frågorna och vara
beredda att satsa både kunskap och ekonomi och att
samla ihop detta till en form av program.

Anf. 117 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag delar helt Sonja Franssons syn på
detta. Och jag tror att svenska myndigheter, myndig-
heter i andra europeiska länder och enskilda organi-
sationer kan göra mycket i detta sammanhang i ett
nära samarbete med myndigheter och organisationer i
de länder som vi nu talar om. Jag vill påpeka att när
det blir väldigt flagrant, t.ex. barnhemsbarnens situa-
tion i Rumänien, då tas det t.o.m. upp av kommissio-
nen, som säger: Detta måste ni ändra på annars är
detta ett stort hinder för er i ett närmande till EU. Så
frågorna finns med.
Stöd till översvämningsdrabbade kommuner

Anf. 118 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till Lars-Erik Löv-
dén. Efter sommarens översvämningar har regeringen
och samarbetspartierna avsatt 100 miljoner kronor för
att ge hjälp och stöd till dessa kommuner. Nu har
kommunerna inkommit med sina ansökningar om
vilken hjälp de vill ha och vilken omfattning hjälpen
ska ha. Men problemen har ju fortsatt under hösten.
Arvika och flera andra Värmlandskommuner har
problem. Min fråga är helt enkelt:
Kommer dessa 100 miljoner kronor att räcka, eller
behövs det andra beslut i denna fråga?

Anf. 119 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Det är väldigt svårt att göra en be-
dömning av det i dag. Vi har fått in ansökningar till
ett sammanlagt belopp på 81 miljoner kronor från de
kommuner som berördes av sommarens översväm-
ningar. Då innefattas även vissa räddningstjänstkost-
nader i detta som kanske ska finansieras på annat sätt.
Men det är mycket svårt att göra en bedömning av
konsekvenserna av översvämningarna i Värmland,
Dalsland och Västra Götaland. Översvämningarna där
har ju haft ett annat förlopp än sommarens översväm-
ningar. Förloppet har varit mer utdraget. Det är först
framåt vårkanten som vi kan uppskatta kostnaderna i
dessa kommuner.
Men det som regeringen har deklarerat - det gjor-
des så sent som när statsministern och jag besökte
Arvika häromveckan - är att de berörda kommunerna
i Dalsland, Värmland och Västra Götaland kommer
att behandlas på samma sätt som de kommuner som
var berörda av sommarens översvämningar i norra
Sverige.

Anf. 120 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Det är ju ett positivt besked. Men
fortfarande är frågan vilken handlingsberedskap som
egentligen finns om dessa problem fortsätter. I Väns-
terpartiet har vi föreslagit att man ska inrätta en typ
av katastroffond för att ha ett större handlingsutrym-
me, eftersom detta gäller även vägar och järnvägar
för vilka man får ta pengar från normaldriftsunder-
hållet. Det känns lite otillfredsställande om denna
problematik skulle fortsätta med större regelbunden-
het och man måste lösa det på annat sätt.

Anf. 121 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! När det gäller de kommunala kostna-
derna räknar jag med att regeringen har resurser av-
satta som ska räcka till sådana kostnader som den
enskilda kommunen har svårt att bära på egen hand.
Problematiken är lite mer komplicerad när det
gäller vägar och järnvägar, där kanske de stora eko-
nomiska åtagandena finns när det gäller att återställa
vägar och järnvägar i ett bra skick. Nu kunde vi han-
tera sommarens situation på ett bra sätt i budgetsam-
manhang. Och jag utgår från att vi också kan hantera
den problematik som finns i Värmland, Dalsland och
Västergötland på samma goda och framgångsrika
sätt.
Demokratin

Anf. 122 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Britta Lejon. Demokratin måste ju ständigt
utvecklas, och utredningen En uthållig demokrati är
ute på en ovanligt bred remiss för att få i gång en
dialog bland medborgarna.
Samtidigt håller regeringen på att bryta den gamla
sedvänjan om breda överenskommelser. T.ex. har
man infört en stopplagstiftning när det gäller bostads-
bolag, sjukhus, osv., och man diskuterar även att
införa en lag om två tredjedelars majoritet för kom-
munfullmäktige när det gäller utförsäljning. Hur
kommer demokratiministern att hantera de motsätt-
ningar som finns inom regeringen på demokratifron-
ten?

Anf. 123 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag kan med glädje försäkra Ulla-
Britt Hagström om att det inte finns några motsätt-
ningar i regeringen när det gäller synen på demokrati
och vikten av att värna och utveckla det svenska
folkstyret.
Frågan förtjänar dock några kommentarer. Det är
riktigt att vi i Sverige har en tradition av att de
grundläggande spelreglerna för vår demokrati - fram-
för allt grundlagarna men också viktiga beslut i öv-
rigt, t.ex. pensionsuppgörelsen - är föremål för breda
politiska överenskommelser, där så många som möj-
ligt av riksdagens partier kan vara med. Det är grun-
den för en väl fungerande demokrati, att vi i de vikti-
ga frågorna är överens. Detta är på intet sätt någon-
ting som den nuvarande regeringen inte inser vikten
av. Tvärtom har vi från regeringens sidan inför parti-
ledaröverläggningar om direktiven när det gäller
översynen av regeringsformen haft anledning att
påminna en del andra partier om vikten av att vi hål-
ler fast vid denna historiska politiska tradition i Sve-
rige. Så det finns faktiskt inte några som helst inten-
tioner från regeringens sida att när det gäller de
grundläggande spelreglerna för demokratin frångå
den gamla svenska traditionen på detta område.
Tvärtom ser vi oss som stora försvarare av den.

Anf. 124 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill ändå ställa en fråga när det
gäller att demokratin hela tiden utvecklas och att då
gå tillbaka till lagar som infördes i samband med
rösträttsreformen 1900, 1907 och 1918 och som upp-
hävdes 1948. Dessa kom ju till för att man skulle
utestänga vissa grupper. Skulle man då gå in i en
reform med två tredjedelars majoritet igen, då händer
samma sak.
Professor Curt Riberdahl har ju uttalat sig om
detta, och han säger att varje form av bolagisering av
frivillig kommunal verksamhet i princip bör lämnas
utanför en skärpning.
Jag undrar om Britta Lejon kan garantera att vi
inte kommer att sitta här i riksdagen och med enkel
majoritet rösta om kvalificerad majoritet för kommu-
nernas ledamöter.

Anf. 125 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag tycker att det skulle vara förmätet
av mig som statsråd att på förhand tala om vilka be-
slut som riksdagen kommer att fatta och med vilken
sorts majoritet.
Riksdagen är den lagstiftande församlingen i Sve-
rige, och den rättsordningen gäller framöver. Jag kan
inte uttala mig om vad riksdagen kommer att göra i
framtiden. Men själva sakfrågan rör det förslag som
finns från en utredning om eventuellt införande av
krav på två tredjedelars majoritet för vissa kommu-
nala beslut. Och det är, väl att märka, ett förslag från
en utredning. Alla förslag från utredningar kommer
att behandlas av regeringen så småningom. Men vi
har än så länge inte haft anledning att ta ställning till
just den här frågan. Och jag kan försäkra Ulla-Britt
Hagström att det självfallet är en viktig angelägenhet
också för regeringen att folkviljan ska få ett effektivt
utslag både i kommuner och i riksdagen. Men det är
riksdagen som är den lagstiftande församlingen i
Sverige.
Fastighetsskatten

Anf. 126 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Finansminister Ringholm har sagt att
fastighetsskatten är en robust skatt. Men han har
också medgett att det kan finnas småhusägare som
blir tvungna att flytta på grund av skatten.
I pressen redovisades för några veckor sedan att
det i Stockholm fanns 42 lediga lägenheter och
72 000 bostadssökande. Mot denna bakgrund vill jag
ställa en klassisk fråga i delvis ny tappning till stats-
rådet Lövdén:
Vilket råd vill statsrådet ge till en familj som äger
ett småhus i Stockholmsområdet och som behöver
skaffa en ny bostad beroende på att fastighetsskatten
driver familjen från huset?

Anf. 127 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Vi behöver bygga fler bostäder, sär-
skilt i tillväxtregionerna. Det vet Carl-Erik Skårman.
Jag kan beklaga att den majoritet som finns i
Stockholms kommun och i övriga moderatstyrda
kommuner runtom i Stockholm inte har drivit på
processen med ett ökat bostadsbyggande i den takt
som erfordras. Jag kan också beklaga att man i
Stockholmsregionen bedriver en bostadspolitik som
går ut på att sälja ut hela det allmännyttiga bostadsbe-
ståndet och på det sättet minskar förutsättningarna för
en familj att skaffa sig sin första eller andra bostad.
Jag ger rådet, Carl-Erik Skårman, att familjen ska
ta ett rejält resonemang med Carl Cederschiöld och
de andra kommunstyrelseordförandena i regionen
som inte bedriver en bostadspolitik som syftar till ett
ökat bostadsbyggande och större möjligheter för
människor att också efterfråga hyresrätter i Stock-
holmsregionen.

Anf. 128 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Detta svar var inte mycket bättre än
det som statsminister Erlander på sin tid gav på en
liknande fråga.
Om tre veckor träder den nya beskattningen i
kraft. Ännu har det inte kommit något besked, trots
att Riksförsäkringsverket varnar för en skattechock
och uppmanar folk att göra förtida skatteuttag på
lönen. Varför håller regeringen småhusägarna på
denna tortyrbänk i stället för att ge några lugnande
besked? Hus kan vi bygga, men det tar fem sex år
innan de är klara. Det är nu som skadorna kan upp-
träda.

Anf. 129 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! I Stockholms kommun består fastig-
hetsbeståndet till 89 % av flerbostadshus. I genom-
snitt stiger taxeringsvärdena i flerbostadshus i Stock-
holm med 60 %. Genom den kraftiga sänkning som vi
gör av fastighetsskatten på flerbostadshus från 1,2 till
0,7 % kommer de allra flesta boende i flerbostadshus
att få en sänkt fastighetsbeskattning.
Det är riktigt som Carl-Erik Skårman säger, att på
småhussidan ser det lite annorlunda ut. Där varierar
fastighetsskattehöjningarna mellan minus 10 % och
plus 100 % i Stockholmsregionen. Vi kompenserar
det delvis genom att vi sänker fastighetsskatten även
på småhussidan och höjer gränserna för förmögen-
hetsskatten och inför begränsningsregeln 6 % av
inkomsten.
Fackligt förtroendevalda

Anf. 130 CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s):
Fru talman! Jag vill ställa min fråga till vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén. Jag var i förra
veckan i Lessebo och demonstrerade för en facklig
kamrat som av styrelseordföranden i Klippan AB
hade blivit uppsagd med omedelbar verkan utan att
saklig grund förelåg.
Förhandlingen gick bra för Benny, för den dagen
var vi där och demonstrerade. Han fick behålla sitt
jobb. Men i möte med fackliga företrädare på mina
arbetsplatsbesök får jag signaler om att man upplever
att attityden mot facket hårdnar. Min fråga till vice
statsministern är: Vad avser vice statsministern att
göra för att stärka de förtroendevaldas ställning?

Anf. 131 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vi har en stark arbetsrättslagstiftning
i Sverige. Det ska vi ha. Det underlättar att skapa
goda förhållanden på arbetsplatserna. Även med en
stark sådan lagstiftning efterlevs den inte helt ut över-
allt. Då får man naturligtvis överväga vad det beror
på. Beror det på, som Carina Adolfsson sade, ett
hårdnande klimat, eller är det något fel på lagstift-
ningen? Det här är naturligtvis någonting att hålla
ögonen på. Men än ser jag inte något systematiskt
mönster i detta än att jag kan säga att vi ska göra det
ena eller det andra. Naturligtvis ska vi hålla ögonen
på frågan.

Anf. 132 CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s):
Fru talman! Jag tackar för det svaret.
Vi får alltfler signaler från de olika fackförbunden
att det blir allt svårare att rekrytera fackliga förtroen-
devalda, inte minst skyddsombud. De har ett stort
ansvar och är motorn i arbetsmiljöfrågorna på den
enskilda arbetsplatsen. Vi vet också att det i dag är
svårt att få förtroendevalda till förhandlingskommittér
osv.
Det som Benny Karlsson, hans familj och barn har
blivit utsatta för dessa veckor är tufft. Om man då får
frågan om man vill bli fackligt förtroendevald, kan
man känna en viss tveksamhet för om man vill utsätta
sin familj för det. Det vice statsministern säger om att
vi ska hålla ögonen på detta är viktigt.

Anf. 133 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag vill kommentera två saker.
Vi har haft en period av stor arbetslöshet. Det har
inneburit att det fackliga arbetet har fått koncentreras
mycket på det, och många av de andra arbetsrättsliga
frågorna har inte kunnat hävdas med samma kraft.
Jag tror att vi är i en annan situation nu.
Jag ger Carina Adolfsson helt rätt i att arbets-
skyddsombudens ställning har försvagats, delvis
därför att arbetsskadelagstiftningen inte har varit så
bra som den borde vara. Det är någonting som vi är
på väg att rätta till.
Hemvärnet

Anf. 134 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Jag har en fråga till
"katastrofministern", dvs. Björn von Sydow.
Nu när försvaret har bantats väsentligt har alltmer
ansvar kommit att läggas på bl.a. hemvärnet, t.ex. när
det gäller stödet till civilsamhället. Hemvärnet har
förutsatts skola öka sin numerär, men i stället tappar
man medlemmar på många ställen. Den ekvationen
går med andra ord inte ihop. Vad avser statsrådet att
göra för att kunna uppfylla vad som låg bakom be-
slutet om försvaret i framtiden, dvs. att hemvärnet ska
klara en större uppgift?

Anf. 135 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är riktigt att siffrorna inte har nått
upp till de tidigare mål som har fastställts. Överbefäl-
havaren har sagt att han tänker i sitt förslag till rege-
ringen den 1 mars ta upp frågan i samband med att
han redovisar sitt förslag om hur de nationella
skyddsstyrkorna ska vara konstruerade och ha för
arbetsuppgifter. Jag själv anser att det är mycket
viktigt att den "försöksverksamhet" som pågår, där
unga människor utbildas under tre månader för direkt
placering i hemvärnet, går vidare. Den har varit fram-
gångsrik åtminstone på vissa punkter, men det finns
mer att göra.

Anf. 136 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Vi har nyligen kunnat se i samband
med översvämningskatastroferna, som fortfarande är
på gång, att hemvärnet har spelat en stor roll.
För ungefär fem år sedan, den 17 november, när
snön vräkte ned i Västsverige, var räddningen för
många gamla och sjuka i Västsverige att de kunde nås
av bandvagnar från I 15 i Borås. Från ansvarigt håll
anges i dag att man inte skulle kunna genomföra
sådana räddningsaktioner med hemvärn eller andra,
bl.a. därför att det saknas materiel på platsen, folk
med kunskap på platsen och att det inte finns några
sådana insatsmöjligheter. Det är ett stort ansvar vi tar
på oss när vi har skurit så pass i den delen av försva-
ret som gäller stödet till civilverksamheten. Vad äm-
nar statsrådet göra för att vi ska undvika verkliga
katastrofer på området? Nu regnar det, men en annan
dag kanske det snöar igen. Då vill jag inte vara Björn
von Sydow och behöva ta ansvar för att folk varken
kan få medicinsk eller annan hjälp.

Anf. 137 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag vill först understryka att under de
senaste årens stora olyckor, och nu även översväm-
ningarna, har det visat sig att samhällets räddningsor-
ganisation fungerar mycket bra. Man förmår att sam-
verka mellan alla berörda myndigheter, och frivilli-
ginsatserna är betydelsefulla. Försvarsmakten - både
de som är i grundutbildning och i hemvärnet - har
räckt till de insatser som har behövts.
Jag meddelade kammaren för någon tid sedan att
regeringen har uppdragit åt Räddningsverket att
komma med förslag till regeringen nu i december om
det går att placera bandvagnar på den kommunala
räddningstjänsten i någon legal form. Det förslaget
har vi inte tagit ställning till ännu. Jag anser att det
skulle vara mycket värdefullt att komplettera den
kommunala räddningstjänsten med bandvagnar. Det
finns heller inga omöjligheter i att hemvärnet kan
disponera den typen av materiel.
Åtgärder vid översvämningshotade sjöar och vatten-
drag

Anf. 138 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Likt den tidigare frågeställaren vill
jag också ställa en fråga som gäller översvämningar,
men jag vill ställa min fråga till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén.
Även om de besvärliga översvämningarna i
Västsverige har kulminerat på de flesta håll gäller
detta inte Vänern. Jag bor själv i Vänersborg och ser
problemen på nära håll.
Eftersom Vänern kommer sist i översvämnings-
kedjan visste hydrologisk expertis på ett mycket tidigt
stadium att det skulle bli stora problem. Långt innan
tvångstappning påbörjades visste Vattenfall att det
skulle bli nödvändigt, men man ansåg sig förhindrad
av vattendom att själv börja tappa maximalt eftersom
man kunde riskera skadestånd vid eventuella tapp-
ningsskador längs Göta älv.
Först när länsstyrelsen tog över kunde
tvångstappning beordras. Vänern har redan passerat
rekordvattenståndet från år 1967, och vattnet kommer
att fortsätta att stiga fram till mitten av januari med
ytterligare några decimeter enligt SMHI.
Redan nu ställer den växande Vänern till stora
problem. På västgötasidan ligger hundratals hektar
under vatten. Om någon sida av sjön skulle råka ut
för pålandsstorm stiger vattnet ytterligare en meter.
Jag vill fråga statsrådet: Vilka åtgärder ämnar re-
geringen vidta för att nödvändiga tappningar av över-
svämningshotade sjöar och vattendrag ska kunna
starta så tidigt som möjligt?

Anf. 139 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det som vi har varit med om nu är
någonting som vi måste dra lärdomar av. Vi hade
redan tidigare problemen i Västernorrland. Nu måste
vi ordentligt gå igenom erfarenheterna.
Jag är övertygad om att just förhållandena vad
gäller vattendomar är någonting vi kommer att titta på
så att vi är bättre förberedda vid en ny katastrof. Det
behöver inte vara i det här formatet, men någonting
av detta får vi nog dessvärre räkna med också fort-
sättningsvis.
Miljömålen i Skåne

Anf. 140 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Lövdén apropå en artikel som handlar om
regeringens arbetsgrupp för Skåne. Där står att ni ska
ta vara på Skånes tillväxtmöjligheter på ett långsiktigt
och uthålligt sätt. Det tolkar jag som att ni menar att
miljömålen ska nås.
I Miljömålskommittén eniga betänkande konstate-
rar vi att om man ska klara målen måste man minska
den fossilbränslebaserade trafiken. Längre fram i
artikeln talar ni om att man ska bygga ut E 22 och
E 4. Då undrar jag hur dessa saker går ihop.
Man ska väl inte vidga kapaciteten för det som
ska minska?

Anf. 141 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Det är angeläget att förbättra vägstan-
darden på de vägar som Karin Svensson Smith tar
upp för att komma ned i antalet trafikolyckor och
minska olycksriskerna. Det handlar om trafiksäker-
hetsåtgärder som är nödvändiga för att på sikt få
bättre förhållanden på de berörda vägarna.
En annan viktig aspekt på frågeställningen är hur
vi kan föra över mer trafik på den spårbundna trafi-
ken. Där pågår också ett arbete som är väl känt i regi-
onen, bl.a. med att försöka hitta en finansieringslös-
ning där staten är inblandad för att bygga ut järn-
vägskapaciteten bl.a. genom Citytunnelssatsningen i
Malmö. Det skulle väsentligt förbättra förutsättning-
arna för den kollektiva spårbundna trafiken.

Anf. 142 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Det har ni också med i artikeln.
Summerar man satsningarna på E 22, E 4, Citytun-
neln, Hallandsåstunneln, yttre godsspår, mer kollek-
tivtrafik i städerna, utbyggd regional kollektivtrafik är
det satsningar som sammantaget nog tar hela det
utrymme vi har för nationella infrastrukturinveste-
ringar.
Då är jag lite grann nyfiken på hur ni tänker er att
prioritera det. Skåne kan ju inte ta hela statens kaka i
anspråk.

Anf. 143 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Riksdagen har en gång ställt sig bak-
om satsningen på Citytunneln, som är en strategisk
investering för att öka den spårbundna kollektivtrafi-
ken i Skåne. Det sker inte bara för Malmös vidkom-
mande utan också för Skåne i övrigt.
Nu handlar det om att hitta en finansiering för de
ökade kostnaderna för Citytunneln. Det pågår ett
förhandlingsarbete mellan staten, regionen och Mal-
mö kommun för att söka sig fram till en sådan lös-
ning.
Det är fråga om en strategisk investering för att
öka den spårbundna trafiken. Det är något som jag
förstod på frågeställaren att hon tycker är en angelä-
gen fråga att lösa.
Jordbrukspolitiken

Anf. 144 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till jordbruks-
minister Margareta Winberg om den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Jag antar att vi är överens om att den gemensam-
ma jordbrukspolitiken i Europa inte har tagit tillräck-
lig hänsyn till miljön och att åtgärderna för att mini-
mera jordbrukets miljöbelastning inte är tillräckliga.
Vi anser att man måste utarbeta separata miljömål
för jordbruket. Är det jordbruksministerns uppfatt-
ning, och på vilket sätt driver vi i så fall den frågan
från svenskt håll och med vilken framgång?

Anf. 145 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag delar Harald Nordlunds uppfatt-
ning att vi måste föra in mer av miljöperspektiv i
jordbrukspolitiken och fiskepolitiken. Båda två är
mitt ansvarsområde.
Det gör vi genom att delta i miljömålsarbetet. Det
gör vi inför vårt ordförandeskap genom det arbets-
program som vi planerar och som vi också fått god-
känt av de ansvariga kommissionärerna. Där har vi
tagit upp punkter under de kommande mötena som
handlar just om miljö och jordbruk.
Tanken är att vi ska hitta både metoder och mål
till Göteborgsmötet. Det gäller den s.k. Cardiffpro-
cessen, som handlar om att olika politikområden
också ska se till miljöperspektivet.
På jordbrukets område håller vi på med det arbetet
både nationellt och på EU-nivå. Jag hoppas att vi till
Göteborgsmötet ska ha något riktigt bra att leverera.

Anf. 146 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag är glad att den svenska regeringen
inte har samma inställning i den här frågan som när
det gäller gemensamma koldioxidskattenivåer. Jag
var rädd för att en förändring hade skett även i den
här frågan så att uppfattningen var att EU inte ska
lägga sig i det. Jag tackar för svaret.

Anf. 147 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag vill bara göra en korrigering. Det
är inte alls så att vi inte tycker att EU ska lägga sig i
gemensamma miljöskatter, och i det här fallet koldi-
oxidskatter. Vad vi vänder oss mot är att beslut ska
fattas med kvalificerad majoritet. Vi vill ha enighet.
Men vi har ingenting emot att vi har gemensamma
nivåer också på EU-nivå i det fallet.
Oönskad e-postreklam

Anf. 148 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Jag vill vända mig till statsrådet Britta
Lejon.
En företeelse som har dykt upp i och med den nya
IT-tekniken är s.k. spam, dvs. oönskad reklam som
man får via sin elektroniska post. Det är ett stort pro-
blem i USA och tenderar att bli det också här i Sveri-
ge.
Regeringen föreslog förra året i en proposition en
s.k. opt out-lösning som innebar att konsumenten
själv aktivt måste säga nej till reklam via e-posten,
och det antogs av riksdagen.
Den här lösningen förutsätter att det upprättas ett
nationellt spärregister för marknadsföringen dit man
anmäler att man inte vill ha reklamen. Jag förmodar
att det inte är upprättat ännu. Jag har inte hört att det
finns.
Vid en opt out-lösning läggs ansvaret på konsu-
menten att själv aktivt säga nej och också ta reda på
hur man gör det. Det finns en annan lösning som
heter opt in. Jag vill höra om statsrådet Britta Lejon
skulle kunna tänka sig att överväga en opt in-lösning
där ansvaret i stället läggs på företagen.

Anf. 149 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Det är ett oskick att behöva tvingas
betala för obeställd reklam. Att ta emot reklam som vi
inte vill ha tvingas vi som konsumenter att göra i
många sammanhang. Men den reklam som man får
via sina datorer måste man till skillnad från annan
obeställd reklam dessutom betala för.
Självklart måste vi hitta en lösning på problemet
som ser till konsumenternas intressen. Vi har tidigare,
precis som frågeställaren redogjorde för, här i riksda-
gen fattat beslut om ett sätt att försöka handskas med
den här situationen.
Regeringen har gett Konsumentverket i uppdrag
att titta närmare på hur man ska kunna få det att bli
effektivt. Konsumentverket har alldeles nyligen i en
rapport till regeringen redovisat sina bedömningar.
Man visar på ett antal olika svåra faktorer att ta hän-
syn till oavsett vilken modell man väljer, om jag har
förstått det hela rätt.
Jag kan bara här i dag försäkra Barbro Feltzing
om att det är en fråga som jag prioriterar. Lösningen
är dock ännu inte riktigt för handen.

Anf. 150 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Jag tackar statsrådet Britta Lejon för
svaret, som jag är mycket glad för. Det som jag själv
har föreslagit är att det skulle införas en lag om att
reklam inte ska kunna föras över på mottagarens
bekostnad, precis som statsrådet sade. Internetaktörer
skulle också kunna förbjuda viss reklam, exempel för
pornografi. Detta kan genomföras i den opt out-
lösning som finns.
Med en opt in-lösning blir det mycket bättre.
Detta har prövats i USA, där inte en opt out-lösning
men däremot en opt in-lösning fungerar. I Washing-
ton har man en mycket sträng lag, där det föreskrivs
stora böter för att överösa exempelvis företag med
reklam.
Infrastrukturproblem i Uppsala

Anf. 151 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Uppsala län är ett av Sveriges snab-
bast växande län. Tillsammans med Stockholm och
Mälardalen i övrigt utgör det också landets största
arbetsmarknad. Jag vill till statsrådet Lövdén ställa en
fråga som har att göra med de hinder som finns för
länets fortsatta utveckling. Den har att göra med den
mycket ansträngda bostadssituationen för studenter,
forskare och andra som behöver bo i Uppsala för att
kunna utvecklas vidare.
En problematik är avsaknaden av infrastrukture-
ring, som klart hör till statens roll. Vi har väntat länge
på en ny sträckning av E 4 och av banområdet. Hur
tacklar statsrådet den frågan i regeringen?

Anf. 152 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Regeringen har aviserat att den under
nästa år kommer att lägga en infrastrukturproposition
på riksdagens bord. Det är riktigt, som Rigmor Sten-
mark säger, att förutsättningarna för bostadsbyggande
i många tillväxtområden hämmas av otillräckliga
satsningar och otillfredsställande lösningar på in-
frastrukturproblemen. Den situationen gäller för Upp-
sala och i hög grad också för Stockholmsregionen.
Regeringen kommer alltså under nästa år att lägga
fram ett förslag till långsiktig lösning av de in-
frastrukturfrågor som vi har att hantera både i tillväx-
tregioner och i andra delar av Sverige.
Som Rigmor Stenmark mycket väl känner till har
regeringen också vidtagit en del åtgärder för att un-
derlätta bostadssituationen. Detta gäller bl.a. för stu-
dentbostadsbyggandet, för vilket vi har lagt fast ett
investeringsbidrag om 400 miljoner kronor på två år,
vilket ska leda till 10 000 nya studentlägenheter. Jag
har noterat att Uppsala är aktivt också när det gäller
studentbostadsbyggandet.

Anf. 153 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Detta är bra, men vi har nu alltför
länge fått se att allting bara senareläggs. Det måste till
en ny sträckning av E 4, eftersom den nuvarande
situationen fungerar som en stoppkloss på markområ-
det. Vi tycker att det är bra med pengarna till student-
bostäder, men man kan inte bygga i den takt som man
skulle önska. Osäkerheten om var vägen kommer att
dras och om hur det blir med banområdet hämmar
också utvecklingen på landsbygden. Vi måste få en
klarhet i detta, inte bara löften om att något ska göras
i framtiden.

Anf. 154 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Mitt svar är liksom tidigare att rege-
ringen avser att lägga fram en infrastrukturproposi-
tion under nästa år. Bostadsfrågan ska ses i perspekti-
vet av en större bostadsregion än bara Uppsala kom-
mun. Det handlar också om de kringliggande kom-
munerna. Jag har exempelvis noterat att Tierps kom-
mun har fått en befolkningsinflyttning och kanske har
en bättre situation på bostadsmarknaden än vad man
har i Uppsala kommun. En bostadsregion är större än
en enskild kommun, och bostadsbyggande och bo-
stadsförsörjning måste klaras i ett regionalt perspek-
tiv.
Polisens resurser vid ordförandeskapet

Anf. 155 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! En fråga till vice statsminister Lena
Hjelm-Wallén.
Det kommande ordförandeskapet i EU innebär
stora anspänningar för Sverige på många områden.
För att garantera mötesdeltagare största möjliga sä-
kerhet kommer det naturligtvis att krävas stora polis-
resurser.
Den budget som i går beslutades för justitieområ-
det ger en ökning av ramen om 575 miljoner kronor,
som både ska räcka till personalförstärkning och
täcka kostnader för det kommande årets lönerörelse.
EU-satsningen har av Rikspolisstyrelsen beräknats
kosta 500 miljoner, och det återstår alltså 75 miljoner.
Vilket råd vill vice statsministern ge Rikspolissty-
relsen om hur den ska lösa denna ekonomiska ekva-
tion? Ska Rikspolisstyrelsen använda sig av anslags-
kredit, eller kommer regeringen att medverka till att
det blir nya anslag?

Anf. 156 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vi vet att det varit lite si och så med
hur polisen under ett antal år har hållit sig inom sina
anslag, men det har blivit bättre. Jag utgår från att de
ytterligare påslag som vi nu har givit till polisen ska
möjliggöra att den kan hålla sig inom de anslag som
den har fått.
Polisen har naturligtvis en grundbemanning för
normalsituationen. Därutöver måste man faktiskt
också räkna med att en huvudstad t.ex. då och då har
besök av utländska gäster, och nu kommer det att bli
lite mera av det i hela landet. För det har den som
sagt extra anslag.

Anf. 157 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Det är inte så förtröstansfullt för poli-
sen, som tidigare har fått en anmaning från statsmi-
nistern att eventuellt utnyttja anslagskredit. Vi känner
alla till statsministerns uppfattning om situationen för
den som är satt i skuld. Menar vice statsministern att
det är rimligt att vi har en poliskår som är satt i skuld
och som enligt statsministerns bedömning icke är fri?

Anf. 158 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Naturligtvis vill både riksdagen, som
beviljar anslagen, regeringen som föreslår dem och
polisen själv - det utgår jag ifrån - att man ska hålla
sig inom de anslag som man faktiskt har. Man har
tidigare överskridit sina anslag, och man har fortfa-
rande ett problem. I allra värsta fall måste man klara
det just med möjligheten att överskrida kontot och få
en anslagskredit, men för allas skull är det självfallet
bra om det inte behöver ske.
Dataspel

Anf. 159 MONICA GREEN (s):
Fru talman! Många barn och även en del vuxna
väntar just nu på tomten. Oavsett om vi tror på tom-
ten eller inte är julhandeln i full gång. Jag har av den
anledningen en fråga till konsumentministern.
Både för barn och för ungdomar står dataspel högt
på önskelistan. Dataspel är bra, eftersom de är lärori-
ka, avkopplande och i många fall pedagogiska, men
det finns också avarter. Det finns många exempel på
mycket dåliga spel som barn och ungdomar kan köpa
och som vi vuxna kan ge våra barn. Det finns krigs-
spel och mycket våldsamma och realistiska dataspel,
där man skjuter med kulsprutor, där huvudena far av
och där man får poäng för sönderskjutna ben. De är
mycket realistiskt gjorda.
Jag undrar om konsumentministern kan göra nå-
got för att sanera bland dataspelen.

Anf. 160 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Ja, det tror jag. Jag tror också att kon-
sumenterna genom sin makt att välja kan påverka.
Här har naturligtvis alla föräldrar ett stort ansvar.
Jag har sagt att det finns några områden som jag
vill prioritera mer än andra i mitt arbete som konsu-
mentminister. Ett av de områdena handlar om barn,
om vårt behov av att kunna skydda barn i större ut-
sträckning än andra medborgare i vårt samhälle, ef-
tersom barn är särskilt utsatta.
Jag vet att Konsumentverket och många frivilliga
organisationer bedriver ett alldeles utomordentligt
arbete för att uppmärksamma de problem som Moni-
ca Green lyfter fram. För egen del tror jag att ett sätt
att från politiskt håll få till stånd en bättre tingens
ordning i den här branschen är att fråga branschen -
vilket vi nu kan göra här i dag från riksdagens talar-
stol - om man från branschens sida är beredd att se de
här problemen och ta ett större ansvar än vad man gör
i dag. Den frågan kan också ställas från barnorgani-
sationerna. Jag riktar gärna på Monica Greens upp-
maning en sådan fråga till den ansvariga branschen.
Jag tror att det här är något som vi behöver arbeta
med.

Anf. 161 MONICA GREEN (s):
Fru talman! Dataspelsbranschen har ju nu gått om
filmbranschen i omsättning. Det handlar alltså om
oerhört mycket pengar, och det är oerhört viktigt att
även branschen tar sitt ansvar. För att konsumenter
och föräldrar ska kunna ta ett ansvar behövs det också
en större insyn. När man som förälder, farmor eller
morfar ska köpa julklappar till barnen bör man också
veta vad spelen innehåller. Det borde finnas tydligare
regler och innehållsdeklarationer om vad spelen inne-
bär för dem som ska spela.
Är konsumentministern beredd att göra någonting
åt det?

Anf. 162 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Information över huvud taget, oavsett
vilka produkter eller tjänster det handlar om, är en
viktig konsumentfråga. Vi kan inte göra väl överväg-
da val och välja bort dåliga produkter om vi inte har
tillräckligt med information. Det är en fråga som
Sverige driver både nationellt och internationellt i
vårt EU-samarbete att få till stånd högre krav på in-
formation på en mängd olika områden vad gäller både
produkter och tjänster. Det är någonting som vi redan
har på agendan och som vi förhoppningsvis kommer
att bidra positivt till under vårt ordförandehalvår eller
åtminstone så småningom i EU-samarbetet.
Jag tycker att det finns all anledning att ställa frå-
gan till den ansvariga branschen: Ser man problemen,
gör man något och är man beredd att vidta några
ytterligare åtgärder över huvud taget för att komma
till rätta med problemen. Dit hör självfallet informa-
tionen.
Marinbasen i Karlskrona

Anf. 163 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Min fråga riktar jag till försvarsmi-
nister Björn von Sydow.
Riksdagen beslutade om en omläggning av för-
svaret nyligen. I det beslutet fanns ett besked om att
det skulle vara två likvärdiga marinbaser - i Stock-
holm och i Karlskrona. Jag känner oro för att Karls-
krona ligger i strykklass.
Jag har två konkreta frågor till ministern om på-
gående arbeten. Den ena handlar om dykutbildningen.
Det finns en utredning som enligt min uppfattning
permanentar dagens struktur. Jag skulle gärna vilja
höra ministerns syn på hur den framtida dykutbild-
ningen ska komma att organiseras.

Anf. 164 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag känner inte till Dykutredningens
förslag. Jag kan därför inte ge något svar på frågan,
men jag kan säga att regeringen kommer att på olika
sätt se till att det blir som riksdagen har bestämt,
nämligen att vi har två likvärdiga marinbaser, Karls-
krona och Berga.

Anf. 165 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Min andra konkreta fråga gäller just
det marina underhållet. Det finns i dag en oro från
Karlskronavarvets sida, från Kockums och dess tyska
ägare, om långsiktigheten i underhållet som beställs
av Försvarets materielverk. Även här vill jag höra hur
ministern ser på det kommande propositionsarbetet
osv.

Anf. 166 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Regeringen kommer snart att presen-
tera inför riksdagen sin bedömning i dessa frågor,
men jag kan säga att Försvarets materielverk har
inlämnat en skrivelse där man pläderar för att de
kvalificerade halvtidsmoderniseringarna osv. bör ske
vid Karlskronavarvet.

Anf. 167 TALMANNEN:
Därmed är veckans och dagens frågestund avslu-
tad. Vi har med förenade insatser klarat av fler frågor
än vanligtvis. Det tackar jag er alla för medverkan
till. Ändock var det minst lika många som inte fick
tillfälle att ställa sin fråga i dag. Jag hoppas att ni inte
ska förtröttas inför framtiden.

10 § (forts. från 8 §) Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande (forts. BoU1 och
BoU2)

Anf. 168 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag vill först tacka för att jag slapp
tidspressen att tala innan frågestunden Jag är något
rädd för att min uppsatta tid inte riktigt kommer att
hålla, men jag hoppas att kammaren och fru talman-
nen har förståelse för det.
Jag kommer i mitt anförande att koncentrera mig
på Vänsterpartiets syn på den sociala bostadspolitiken
och allmännyttans roll som garant för en sund bo-
stadsmarknad. Owe Hellberg kommer att ta upp as-
pekter kring bygg- och boendekostnader i sitt anfö-
rande.
Under 90-talet har stora förändringar skett i den
sociala bostadspolitiken som framför allt har innebu-
rit en ökad marknadsanpassning, där hyresgästerna
har drabbats mycket hårt. Skattereformen i kombina-
tion med försämrat skydd för de boende och för bli-
vande hyresgäster har skapat en osund bostadsmark-
nad.
Vänsterpartiet har under flera år kritiserat den för-
da politiken och strävat efter att förstärka de boendes
rättigheter och möjligheter att få bostad. Nu äntligen
har regeringen insett att det är dags att tygla markna-
den och sätta den sociala bostadspolitiken på dagord-
ningen.
De borgerliga partierna med Moderaterna i spet-
sen motsätter sig alla försök att skapa en bostads-
marknad på de boendes villkor och fortsätter att häv-
da plånbokens tjocklek som en helt avgörande grund
för rätten till bostad. När man skärskådar de borgerli-
ga förslagen i de båda betänkandena kan vi konstatera
att det handlar om fortsatta avregleringar av en bo-
stadsmarknad som i stora stycken redan är färdigav-
reglerad. Borgerlighetens enda gud och ledstjärna,
marknaden, ska få en än större makt, och de boendes
organisationer och samhällets uppgift att tillse att
marknaden fungerar på ett socialt acceptabelt sätt
avfärdar man. Resultatet av den borgerliga politiken
kommer att bli ännu högre boendekostnader framför
allt i de områden där efterfrågan är störst.
Fru talman! De allmännyttiga bostadsföretagen
har spelat en avgörande roll för den sociala bostads-
politiken sedan den infördes 1946. Syftet har varit att
erbjuda bostäder av god kvalitet till låga hyror för att
på så sätt fungera som ett både prispressande och
kvalitetshöjande inslag på bostadsmarknaden. Till-
gängligheten för alla har varit en hörnsten för allmän-
nyttan, och alla har oavsett inkomst och klasstillhö-
righet haft samma rätt till boende. Allmännyttan har
ofta varit en garant för dem som stängts ut från den
övriga bostadsmarknaden.
Systemskiftet i den svenska bostadspolitiken un-
der 90-talet har försvagat de allmännyttiga bostadsfö-
retagen, vilket har lett till att de kommunala ägarna
numera ofta ställer samma krav på sina bostadsföre-
tag som de privata ägarna på sina. Ett exempel på
detta är att de kommunala företagen skärpt kraven på
nytillträdande hyresgäster så att det i flera fall har
varit omöjligt för arbetslösa och personer med svag
ekonomi att få en egen bostad genom de allmännytti-
ga bostadsföretagens försorg. Systemskiftet i bo-
stadspolitiken och på kreditmarknaden har skapat
stora ekonomiska problem för en rad allmännyttiga
bostadsföretag. I kombination med vikande befolk-
ningsunderlag med tomma lägenheter som följd har
flera av bostadsföretagen dessutom blivit en stor
ekonomisk belastning för en rad kommuner.
Samtidigt har flera stora bostadsföretag, framför
allt i de stora städerna och i tillväxtområdena, en
mycket stark ekonomi, vars vinster användes av ägar-
na på ett sätt som inte kan anses överensstämma med
begreppet allmännyttigt. Företagen fick ofta bidra till
en annan kommunal verksamhet genom vinster på
försäljning, utdelningskrav och krav på koncernbild-
ning. Om staten ska kunna ta sitt ansvar för den soci-
ala bostadspolitiken måste staten också klargöra grän-
serna för hur kommunerna ska kunna utnyttja sitt
ägande och tillse att företagen ges rimliga förutsätt-
ningar för att också framöver kunna vara den själv-
klara del av den sociala bostadspolitiken som man en
gång varit.
Den stopplagstiftning som borgerligheten så kraf-
tigt kritiserar avseende utförsäljning och vinstutdel-
ning tillkom för att skapa rådrum för att tydligt kunna
definiera allmännyttan och allmännyttans funktion i
en social bostadspolitik. Men den tillkom också för
att man skulle värna bruksvärdessystemet. Bruksvär-
dessystemet måste nämligen för att bli ett verksamt
redskap bygga på en bostadsmarknad där en stor del
av bostäderna förvaltas enligt självkostnadsprincipen
som ett neutralt jämförelseobjekt. I annat fall kommer
hyrorna i tillväxtområdena att stiga ytterligare och
ännu kraftigare.
Fru talman! Vänsterpartiet har under en rad år
motionerat om behovet av en samordning av bostads-
politiken. Vi har föreslagit att regeringen ska ha ett
statsråd med övergripande ansvar för bostadspolitiska
frågor. Vi har ställt det kravet både utifrån den vikt
som boendet har för medborgarna och utifrån behovet
av en helhetssyn på hela sektorn - allt ifrån boende
till samhällsplanering. Vi har delvis fått som vi vill i
frågan. En rad frågor har nämligen hänskjutits till
biträdande finansministern. Men fortfarande saknas
den helhetssyn som vi anser behövs och som jag tror
skulle ha en stor betydelse. Den samordning som trots
allt har skett tror jag har haft en positiv betydelse för
de förslag som nu finns i betänkandet BoU2. När
propositionen kom ställde vi oss bakom förslagen,
även om vi kritiserade delar av dem utifrån det fak-
tum att regeringen inte vågade gå så långt som be-
hövdes för att lagstiftningsförändringarna skulle fun-
gera fullt ut. Vid behandlingen i utskottet har Väns-
terpartiet fått en rad skrivningar som ytterligare för-
bättrar och förstärker förslaget. Jag vill bara peka på
ett par av dessa.
Vänsterpartiet har under många krävt en bostads-
anvisningslag för att ge kommunerna ett kraftfullt
redskap i bekämpandet av bostadslöshet och hemlös-
het. Våra motioner har alltid blivit avslagna av majo-
riteten. De skrivningar som vi har fått in i betänkan-
det tolkar vi som en framgång. Även om vi inte har
fått en tillstyrkan på förslaget kan vi konstatera att nu
även socialdemokratin har kommit till insikt om att
kommunerna behöver ett bättre redskap och att en ny
bostadsanvisningslag är nödvändig för att förslaget
om bostadsförmedlingar ska bli verkningsfullt.
Vänsterpartiet har också under flera år krävt obli-
gatoriska boendeplaneringsprogram. Programmen
skulle tvinga kommunerna att föra upp bostadspoliti-
ken på kommunfullmäktiges bord. Förslaget om bo-
stadsförsörjningsprogram är naturligtvis bara en bör-
jan på denna process, och enligt vårt förmenande inte
tillräckligt för att täcka in hela den boendepolitiska
agendan i fullmäktigeförsamlingarna.
I betänkandet står nu att bostadsförsörjning inte
enbart avser nytillskott av bostäder, utan också bl.a.
handlar om hur det byggda beståndet nyttjas bäst. Det
är av vikt att kommunerna i detta avseende har en
helhetssyn där alla kommuninvånarnas behov vägs in.
Det kan gälla sociala frågor inkluderande segrega-
tionsfrågor, men även t.ex. miljöfrågor.
Förslaget har enligt oss också förbättrats genom
utskottets tydliga markering om att behovet av att
åtminstone en gång per mandatperiod behandla bo-
stadsförsörjningsprogrammet i fullmäktige. För oss är
detta ett bevis på att våra krav på boendeplanerings-
program har vunnit erkännande.
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Lars-Erik Lövdén trots att jag har sett att
han har lämnat församlingen. Någon annan socialde-
mokrat kanske kan svara. Delar socialdemokraterna
vår uppfattning om behovet av ett allsidigt boende-
planeringsprogram i kommunerna?
Fru talman! Vänsterpartiet har ett särskilt yttrande
i BoU2 där vi tar upp kravet på att göra det obligato-
riskt för kommunerna att inrätta bostadsförmedlingar.
Förslaget från vår sida har två grunder.
För det första innebär ett obligatorium att den
tveksamhet som Lagrådet för fram undanröjs och att
kommunerna dessutom tvingas fundera över behovet
i den egna kommunen.
För det andra tror vi inte att bostadsförmedling
enbart behövs där det råder brist på bostäder, utan
också som ett instrument och ett skydd för dem som
har svårt att få bostad i kommuner utan bostadsbrist.
En bostadsförmedling är också en servicefunktion
gentemot medborgarna avseende kötid och som in-
formationskanal om den allmänna situationen på
bostadsmarknaden. För kommunalpolitiker borde
också en bostadsförmedling kunna fungera alldeles
utmärkt som ett planeringsinstrument.
Vi vet att när lagen om bostadsförsörjning togs
bort så försvann också merparten av landets bostads-
förmedlingar. Risken är att syftet med det nya lagför-
slaget inte kommer att få avsedd effekt. Vi kommer
noga att bevaka vad som sker, och vid behov komma
tillbaka till riksdagen med nya initiativ i dessa frågor.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis uppehålla mig
kring reglerna för bostadsförmedling. När vi inför
kommunal skyldighet att anordna bostadsförmedling
ger vi också bostadsförmedlingen rätten att ta ut skä-
lig köavgift för att täcka kostnaderna för administra-
tion av kön. Samtidigt finns en möjlighet att ta ut
förmedlingsavgift om 2 000 kr av den bostadssökan-
de.
Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Lövdén el-
ler socialdemokratin huruvida man anser att det är
rimligt att både köavgift och en förmedlingsavgift om
2 000 kr kan tas ut från en och samma sökande, eller
om man är beredd att se över reglerna kring detta.
I anslutning till detta vill jag också yrka bifall till
reservation 10 i BoU2. I reservationen tas problemet
upp med att mäklare som enbart förmedlar hyresrätter
inte omfattas av fastighetsmäklarlagens tillämpning.
ALLBO-kommitténs undersökningar visar att det inte
finns något skäl för ett sådant undantag. Tvärtom
visar undersökningar att det finns gott om oseriösa
mäklare i branschen. Många gånger tar man ut för-
medlingsavgiften i förskott. Om en bostadssökande
använder sig av flera mäklare samtidigt tvingas man
ligga ute med ganska många tusenlappar. Vid flera
tillfällen har mäklarna efter att ha tagit ut förskotts-
betalning gått i konkurs, och den bostadssökande har
förlorat sina pengar. Sammantaget har vi svårt att
förstå majoritetens ovilja att snabbt komma till rätta
med problemet. Varför inte redan nu ta initiativ till att
få bort undantaget i fastighetsmäklarlagen eller i alla
fall låta verksamheten stå under tillsyn av Fastig-
hetsmäklarnämnden?

Anf. 169 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Skattestatistisk årsbok för 2000 som
vi fick nu i veckan visar att utgifterna för ändamålet
bostäder och samhällsplanering under åren 1993 till
1997 har minskat kraftigt som en följd av lägre ränte-
subventioner till bostadsbyggandet. Siffrorna som
redovisas i offentliga utgifter är 1993 54,2 miljarder
och 1997 34,1 miljard. Underlaget för vad som räknas
in är något oklart. Dock kan vi med bestämdhet säga
att statens insatser minskat avsevärt. Staten tar dock i
dag in 23 miljarder i fastighetsskatt och 17 miljarder i
byggmoms.
I årsboken börjar man med att redovisa Adam
Smiths fyra grundläggande regler om beskattning.
Nummer ett är att medborgarna ska bidra till statens
underhåll efter förmåga, nummer två att den skatt
som varje individ är tvungen att betala ska vara känd i
förväg, nummer tre att varje skatt bör påföras vid en
tidpunkt och på det sätt som bäst passar den som ska
betala och nummer fyra att varje skatt bör vara kon-
struerad så att den tar så lite som möjligt ur folkets
fickor utöver vad den inbringar till statskassan.
För såväl nutida som framtida bostadsförsörjning
arbetar regeringen helt stick i stäv med dessa princip-
er. Principen om skatt efter förmåga tycks vara okänd
för regeringen. Riksskatteverkets styrelse har fast-
ställt omräkningstalen som används för att räkna fram
taxeringsvärdena för år 2001. Följden av dessa om-
räkningar, som inte går att överklaga, blir extrema
skattehöjningar i framför allt storstäderna. Till de
värsta exemplen hör Solna och Sundbyberg med
nästan en dubblering av taxeringsvärdet. Den genom-
snittliga fastighetsskatten för småhus stiger med näs-
tan 10 000 kr, från 17 210 kr till 27 160 kr i Solna.
Många blir givetvis förmögna genom de höjda
taxeringsvärdena, men för andra tillkommer en höjd
förmögenhetsskatt grundad på fiktiva värden. Detta är
inte skatt efter bärkraft. Fastighetsskatten strider
också mot Adam Smiths princip nummer två, nämli-
gen att tidpunkt och sätt för betalning liksom den
summa som ska betalas ska vara klar och tydlig för
den som ska betala. Alla svenskar borde ha rätt att
veta vilken skatt de ska betala. Kristdemokraterna
kräver en fortsatt frysning av taxeringsvärdena samt
att den statliga fastighetsskatten sänks för att på sikt
avskaffas.
Fastighetsskatten strider också mot Smiths tredje
sats om den tidpunkt som passar bäst, eftersom det i
dag saknas bostäder i tillväxtområdena. Slutligen
strider den mot hans fjärde princip om att ta så lite
som möjligt ur folkets fickor utöver vad den inbringar
till statskassan. Den har inte längre någon förankring
i människors rättsmedvetande. Att skatten tas ut på en
kapitalinkomst som inte finns är ganska unikt för
Sverige.
Fru talman! Regeringens oförmåga att skapa vill-
kor för att en framtida bostadsförsörjning ska bli
möjlig har lett till en handlingsförlamning, som i sin
tur lett till försök att gå förbi demokratin och centrali-
sera makten. Försöket med två tredjedels majoritet i
kommunfullmäktige för att få sälja mer än en tiondel
av de kommunala bostadsbolagen eller över 1 000
lägenheter är ett försök att med makt styra en låtsad
demokrati.
Samtidigt går regeringen ut med en bredare remiss
än någonsin om en uthållig demokrati. Det råder en
stor obalans i regeringens agerande - den vänstra
handen vet inte vad den högra gör.
Om vi ska sluta slita ut de bostäder tidigare gene-
rationer byggt upp och om vi ska kunna förnya och
skapa nya bostäder, krävs starka incitament inom
flera olika områden. Under den tid då Sverige var ett
folkhem fanns bostäder för alla. Människor kunde
hänvisa till ett hem - mitt hem. Ordet hemlängtan var
också vanligare än nu, då det är otydligt för många
vilket som egentligen är mitt hem. Nu är folkhemmet
borta, och det finns människor som förvägras ett hem.
Den natt jag var ute med Stockholmspolisen stängde
sista härbärget kl. 20.30.
Om regeringen ser till att skapa förutsättningar för
lägre bygg- och boendekostnader, möjligheter till
konkurrens i upphandlingen, en moderniserad hy-
reslagstiftning och bättre möjligheter till självförvalt-
ning, skulle kommunerna kunna sätta tryck på plan-
beredskapen och sluta med att beklaga sig över att det
kommunala utjämningssystemet förstör allting. Ut-
jämningssystemet, där den ena kommunen solidariskt
ska ge till den andra, är för övrigt snart det enda om-
råde där staten värnar om det kommunala självstyret.
Det fungerar inte. Jag som har fyra barn vet att man
inte kan ta från det ena syskonet och ge till det andra.
Det är bättre att själv ge en gåva till den som behöver.
Är det något system som subsidiärt skulle lyftas till
staten, är det detta.
Samhällsbyggande måste ske utifrån människans
behov av de små gemenskaperna. En bostadsförsörj-
ningslag kan aldrig ersätta den starka kraft att skapa
goda bostäder som finns i familjebanden. De två
strömningar som präglat den senaste tiden med ett
socialistiskt kollektivistiskt synsätt i parhäst med ett
liberalt individualistiskt synsätt löser varken familje-
eller bostadspolitiken. Familjen måste lyftas fram,
och människor måste kunna känna trygghet i boendet.
Därför behövs valfrihet och mångfald.
Människor ska kunna bo i hyresrätt av bekväm-
lighetsskäl, ekonomiska skäl, tidsperspektivskäl,
studieskäl osv. De som ekonomiskt vill prioritera en
bostadsrätt ska kunna göra det. Man ska kunna äga
sin bostad i likhet med hur det är i andra länder i
Europa. Det är tragiskt att barnfamiljer straffats ut
från villaboendet. Här har det nya bostadsbidrags-
systemet styrt bort flera. Det går inte heller att bygga
nya villor i dag på det sätt som vi 40-talister kunde
göra.
Ett sätt att lösa motviljan mot nybyggnationer är
att sänka byggmomsen. Vi kristdemokrater har begärt
en konsekvensutredning om sänkt byggmoms.
Jag har ställt en interpellation om upphandlingen
till handelsminister Leif Pagrotsky som tyvärr inte
tog den till sitt bord. Jag kommer dock att få en debatt
med konkurrensminister Ulrica Messing i januari
avseende upphandlingen av byggvaror.
Att själv kunna förvalta sin bostad eller fastighet
måste också bli enklare. Dels måste skattetaket vid
självförvaltning höjas så att det lönar sig, dels måste
man kunna ha olika möjlighet till självförvaltning i
samma trappuppgång eller i samma hus.
Jag vill redan nu yrka bifall till reservation 2 un-
der mom. 2 och reservation 10 under mom. 5 i betän-
kande BoU1. För tids vinnande nöjer jag mig med
dessa reservationer. Vad gäller budgetfrågorna kom-
mer kristdemokraterna att rösta gult. Vi har ett fullt
finansierat budgetalternativ.
Fru talman! Det byggs inga hyresrätter i dag. Det
går inte att få lönsamhet. Hyreslagstiftningen är dess-
utom sådan att en hyresgäst inom sex månader efter
inflyttning kan överklaga hyran till hyresnämnden
och fastighetsägaren har att ändra hyran i hela fastig-
heten. Det är ett otidsenligt system.
Allmännyttans hyresledande roll har övertolkats.
Bruksvärde och lägesfaktorer har för låg genomslags-
kraft. Denna likriktning slår hårt mot dem som behö-
ver en bostad. Många människor väljer hellre en
bostad än millimeterrättvisa. Det är viktigt att hyres-
gästen har ett starkt besittningsskydd. Ingen fastig-
hetsägare ska kunna köra ut en hyresgäst för att en
annan är beredd att betala mera, men systemet är i
dag högst otillfredsställande.
Vi är på väg att få ett klassamhälle där allemans-
rätten inte längre gäller en bostad. Folk straffas bort
från sina bostäder genom fastighetsskattens orättfär-
dighet. Familjer måste köpa färdiga villor och får inte
uppleva det kreativa skapandet av att bygga något
nytt. Ordet hem håller på att tas upp av andra områ-
den. Datavärlden har förstått kraften i ordet hem och
använder begreppet hemsida. Uttrycket borta bra men
hemma bäst är urvattnat. Ordet bostad har fått slagsi-
da. I ett stort antal kommuner står lägenheter tomma.
Detta får givetvis andra hyresgäster betala. Till-
växtorterna har problem med arbetskraft eftersom inte
bostäder kan erbjudas.
Ett lyft för bostadsförsörjningspolitiken är bygg-
och boendeforskningen. Det är av stor vikt att en
sammanhållen bygg- och bostadsforskning med tvär-
vetenskaplig inriktning ges fortsatt stöd. Tyvärr
nämns inte ordet byggforskning i samband med det
nya rådet Forskningsråd för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande som startar vid årsskiftet. Det
har också tilldelats knapphändigt med resurser. Mil-
jöminster Kjell Larsson betonade i en interpellations-
debatt den 27 november att det är regeringens avsikt
att byggforskningen och även experimentbyggandet
ska utvecklas inom det nya rådet i samverkan med
branschen och andra intressenter. Vi kristdemokrater
kommer att bevaka att så sker. Inte minst VASKA-
projektet har varit lyckosamt i Umeå där vattensäker-
het osv. har tagits fram.
Inom Byggforskningsrådet bedrivs för närvarande
forskning om bl.a. material, byggnadsteknik och
installationer samt utveckling av metoder för förvalt-
ning och brukande av byggnader. Det handlar om
kvalitetsforskning. Ett syfte är att skapa förutsätt-
ningar för en god inomhusmiljö och att minimera
allergirisker. Detta är inte minst viktigt inom försko-
lor och skolor. Jag hoppas att den krångliga EU-
notifieringen kommer att ge utslag i förskolor och
skolor innan lotteriverksamheten med de lokala in-
vesteringsmedlen är avslutad. Dessutom är genus-
perspektivet inom bygg- och bostadsforskningen
mycket outvecklat. Det har också vi kristdemokrater
tagit upp.
Fru talman! Mitt anförande kommer att följas upp
av Annelie Enochson och Harald Bergström. Jag vill
därför sluta med att till bostadsminister Lars-Erik
Lövdén som sitter här i kammaren överlämna tio
budord inför den fortsatta bostadspolitiken.
1. Du ska inte lågprioritera bostadspolitiken och
skylla på kommunerna.
2. Du ska inte missbruka allemansrätten till en
bostad genom stopplagstiftning.
3. Bostaden ska vara en tillflykt till gemenskap,
vila och trygghet.
4. Helga det bostadsbestånd tidigare generationer
byggt upp och slit inte ut det.
5. Dräp inte människors trivsel genom segregation
och hemlöshet.
6. Skapa valfrihet och mångfald i boendet, begå
inte frihetsbrott.
7. Bostäder ska inte utsättas för skattekonfiskation.
8. Ha bättre tro på den kommunala självstyrelsen
och baktala den inte.
9. Våga släppa lite på den strikta hyreslagstift-
ningen och ge marknaden en liten chans.
10. Släpp skattetrycket för att öka självförvaltning-
en av hyresrätter.

Anf. 170 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det fanns ganska mycket att ta replik
på, men jag ska inskränka mig till en del.
Ulla-Britt Hagström hyllade det gamla svenska
folkhemmet. Det svenska folkhemmet byggdes upp
på en del olika fundament. Ett av de fundamenten var
allmännyttan, det statliga och kommunala ansvaret
för allas rätt till en bostad. Till det fundamentet fördes
ganska snart också en rättvis hyressättning genom ett
bruksvärdessystem. Man skulle ha en allmännytta
utan vinstintresse som skulle kunna vara ett objektivt
jämförelseobjekt för hyressättningen.
När jag läser era reservationer vill ni avskaffa
fundamentet för folkhemmet. Jag kan inte se någon-
stans att ni är beredda att återinföra folkhemmet nå-
gon annanstans. Er politik lever inte upp till särskilt
många av de tio budord som Ulla-Britt Hagström
läste upp. Er poltik har lett fram till en ökad hemlös-
het, till en ökad svårighet att komma in på bostads-
marknaden. Den politik ni för är marknadens politik.
Marknaden är inte intresserad av sociala hänsyn.

Anf. 171 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Så illa är det nog inte. Om vi börjar
med frågan om allmännyttan är vi kristdemokrater
positiva till den. Vi hade önskat att ALLBO-
utredningen hade börjat i en annan ände, att man hade
sett behovet av bostäder i stället för att som nu med
maktmedel och med alla medel försöka behålla styr-
ningen och sätta sig över den kommunala självstyrel-
sen. Vi är för den kommunala självstyrelsen.
Vad gäller allmännyttans hyresledande roll har
den övertolkats i dag. Tolkningen var inte riktigt på
det sättet. Det fanns ett bruksvärdesincitament. Det
fanns ett marknadsincitament. De incitamenten vill vi
ha tillbaka. Vi vill föra in att läget kan spela roll. Vi
vill också föra in bruksvärdets roll. Jag har diskuterat
med ledande tjänstemän inom allmännyttan som vill
konkurrera på lika villkor som privata fastighetsägare
och som inte vill ha särskilda lagar.
De tio buden är givna som förslag och råd. Ingen
kan berömma sig av att kunna leva upp till alla bud.
Men vi har dem som en tillförsikt. Vårt mål är att
kunna leva upp till dem så mycket som möjligt. Det
är mitt svar.

Anf. 172 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! När man uttrycker sig så slarvigt om
bruksvärdesprincipen som Ulla-Britt Hagström gör
vill jag att hon definierar på vilka sätt reglerna för
bruksvärdesprincipen har förändrats. Vad är det i
bruksvärdesprincipen som gör att lägesfaktorn inte
slår igenom? Så vitt jag vet - jag kan se på min egen
hemkommun - har lägesfaktorn slagit igenom ganska
kraftigt, enligt mitt förmenande t.o.m. kraftigare.
Tittar man på vad hyresgäster framför allt efterfrågar
är det trygghet och säkerhet i boendet. Det är det alla
hyresgäster sätter högst i sitt boende.
Jag har mycket svårt att förstå. Jag tycker att det
här handlar om något slags propaganda. Om man
upprepar en sak tillräckligt ofta kommer man att
misskreditera ett system.
Att man sedan i vissa kommuner i förhandlingar
mellan hyresgästföreningen och fastighetsägarföre-
ningen tolkar bruksvärdesprincipen på ett annat sätt
har inte med bruksvärdessystemet att göra. Det
handlar om fria förhandlingar mellan två parter som
förhoppningsvis kan vara ganska likställda.
När det gäller utförsäljning av allmännyttan kan
jag konstatera att man inte kan vara för allmännyttan
samtidigt som man i kommun efter kommun medver-
kar till en utförsäljning och ett borttagande av all-
männyttan. Det är att sitta på två stolar samtidigt. Och
det är väldigt långt mellan de stolarna. Risken är att
man ramlar ned och slår sig ganska illa.

Anf. 173 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Risken är nog att Sten Lundström slår
sig hårdare om han tror att vi med centralistiska me-
del ska kunna sätta oss över alla kommuner.
I den kommun som Sten Lundström kommer från,
Malmö, lever MKB nära ett privat fastighetsägarbo-
lags sätt att hantera frågorna. Man har t.o.m. olika
gårdsherrar, eller vad de kallas, som ser till vilka som
ska få bo där. Det är den som bäst passar in i ett hus,
som man tror ska trivas bäst, osv. Man har inte råkat
ut för några överklaganden, vad jag har förstått.
Om jag tittar på min kommun säger man: vi skulle
kunna ha lägre hyra i vissa områden om vi inte vore
piskade att försöka upprätthålla en s.k. hyresledande
roll. Vi skulle kunna sänka hyran inom vissa områ-
den.
Det finns också områden med många tomma lä-
genheter. Det finns många kommuner som faktiskt
har otroligt många outhyrda lägenheter. Jag har siff-
rorna här, men jag tar mig inte tid att leta efter dem
nu.
På det sättet skulle det bli mycket bättre om vi
finge en friare marknad där man skulle kunna ingå
individuella avtal, långsiktiga avtal osv.
Sedan har vi också det sociala perspektivet. Vi
måste ju utgå från att stödet ska ges till den enskilda
personen. Vi måste se till hur vi bär oss åt för att
enskilda människor ska kunna få rätt till en lägenhet.
Det kan vi göra genom att kanske förtydliga social-
tjänstlagen eller från andra håll. Det är ju inte så att
allmännyttan ser till att personer med t.ex. problem
får en lägenhet.

Anf. 174 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Trygghet, närhet och miljö är tre le-
dord som är betecknande för Centerpartiets politik.
Det är tre begrepp som är lätta att koppla till bostads-
politikens område.
Begreppet boende är för mig inte bara hemmet.
Det är lite större. Det är lite mer. Det har att göra med
arbetsplatser, med vårdinrättningar, med all möjlig
social service. Det är en av de absolut viktigaste för-
utsättningarna för att vi människor ska få livskvalitet i
våra liv, för att vi ska få trygghet, närhet och en bra
miljö såväl inne som ute.
Alla människor är unika. Varje person har sin per-
sonlighet. Varje person formar sitt eget liv men på-
verkar även andras.
Egentligen borde ingen annan få bestämma över
dig och mig, över hur vi vill inrätta våra liv. Var och
en borde ha rätt att få välja hur och på vilket sätt man
önskar bo, om man vill hyra eller äga sin villa eller
sin lägenhet.
Fru talman! Det finns även människor i vårt väl-
färdsland som inte har någonstans att bo. Tänk er in i
den situationen. Det skulle behövas en debatt bara om
detta, om hur vi i jämförelse välbärgade riksdagsle-
damöter skulle kunna tackla det stora problemet. Hur
ser närheten, tryggheten och miljön ut för de här
människorna?
Andra bostadsfrågor känns, tycker jag, små i jäm-
förelse med hur de bostadslösas situation är. Dock
måste vi ta itu även med andra övergripande bostads-
frågor för allas bästa i hela landet. Problembilden får
så att säga inte ta över, för då ser vi inte heller möj-
ligheterna.
Fru talman! Valfrihet och mångfald är grundpela-
re i Centerpartiets program för boendefrågorna.
Dagens bostadspolitik svarar inte mot de här
grundläggande kraven. Politiken som den utformas av
socialdemokraterna präglas i stället av reglering och
centralstyrning. Det senaste exemplet på detta är ju
den nya bostadsförsörjningslag som socialdemokra-
terna med hjälp av v och mp driver igenom. Genom
lagen kommer kommunerna att åläggas en rad upp-
gifter som de i dag redan har frihet att fatta beslut om
utifrån de unika förhållanden som råder i varje kom-
mun.
Pajala, Malmö, Tierp, Hagfors, Stockholm - det
är några av de kommuner i Sverige som är fullstän-
digt olika. Vi skulle kunna rada upp alla kommuner i
Sverige och tänka: Vad behövs i just den här kom-
munen?
Det behövs i varje fall inga pekpinnar eller straff-
kommenderingar från högre ort av det slag som vi
gång på gång ser här i riksdagen.
Ett av de främsta problemen i dagens samhälle är
hur livskraften och utvecklingen i hela vårt land ska
kunna stärkas. Det behövs morötter; det behövs sti-
mulans. Det behövs en dialog och ett lyssnande för att
kunna ta till vara olikheterna. Det är nödvändigt för
att man ska kunna ta hänsyn till människors önskemål
och till lokala och regionala intressen.
Jag skulle vilja påstå att man egentligen inte be-
höver några budord.
Den bostadspolitik som nu förs verkar dock sna-
rast i motsatt riktning. Vi ser effekterna av en stelbent
politik. I vårt land råder kraftiga regionala skillnader.
Vi har bostadsbrist i de s.k. överhettade områdena.
Överhettade områden - vad gör man åt dem?
Vi har bostadsöverskott och tomma lägenheter i
understimulerade områden där varken arbetstillfällen
eller godtagbar service kan ges till de människor som
inte väljer eller kan välja att flytta. Understimulerade
områden - vad gör man åt dem?
Det är obalans i riket. Moder Svea håller på att
kantra.
Fru talman! Centerpartiet anser att bostadspoliti-
ken ska formas av en politik som präglas av att man
skapar mångfald i utbudet av bostäder, boendeformer
och utformning, att man har en överblickbar och
mänsklig skala för bostadsområden, att bostadskost-
naderna är rimliga för alla samt att man har en valfri-
het för det enskilda hushållet - både i fråga om bo-
stadsort och upplåtelseform.
Utbudet av bostäder med olika upplåtelseformer
är inte tillräckligt i dag. Familjen Svensson kan i dag
inte välja ens mellan en hyreslägenhet eller bostads-
rätt. Man får ta det som erbjuds till de kostnader som
är satta - inte sällan oöverstigliga. Det tar alldeles för
mycket av deras hushållsekonomi.
Jag kan ta exemplet Ulrika som har två småbarn.
Hon säger: Jag måste ned minst en tusenlapp i hyra
för att klara vår ekonomi.
Lägenheten den lilla familjen har är fin och läget
är perfekt. Den är på 72 kvadratmeter. Den är inte
helt anpassad för hennes familj, och hon ser sig om
efter en lägenhet som passar familjens behov bättre.
I dag betalar Ulrika 5 630 kr i hyra i månaden. Att
ekvationen inte går ihop för henne är uppenbart när
hon berättar att hon får ut runt 7 000 kr i lön. Hon får
bostadsbidrag på 2 400 kr i månaden.
Hon skulle behöva en trerummare. "Men de sade
att det inte ens var idé att sätta upp sig i en kö. Treor-
na i området är så attraktiva att de går åt till interna
byten", säger Ulrika efter besöket hos bostadsbolaget.
Det tycks mixtras mycket i bostadsbranschen.
Om hyran skulle gå upp? "Ve och fasa", säger Ul-
rika. "Då måste jag flytta direkt; kanske hem till mina
föräldrar som jag redan är beroende av för att klara
ekonomin. Det är inte bra. Det känns inte som om
man är riktigt vuxen."
Det här var bara ett exempel på hur vardagslivet
kan vara för en ung småbarnsmamma som är sökande
i bostadsvimlet.
Bostadskostnaderna i Sverige är för höga. Jag vet
inte hur många gånger vi har konstaterat det i bo-
stadsdebatterna, men inget radikalt händer. Vi måste
få en allsidig belysning av hur olika bostadskostnader
slår.
Skatter av olika slag finns som direkt berör boen-
det men som inte kommer tillbaka för att främja
samma område. Vi har inte en öronmärkt skattefinan-
siering, utan den är så att säga solidarisk. Staten tar in
skatter och fördelar sedan pengarna på de områden
som den sittande regeringen tycker är på bästa sätt.
Det är smart att ta ut fastighetsskatt. Husen flyttar ju
inte precis utomlands.
Bostadssektorn måste få lägre skatter och avgifter
om vi ska få rimliga kostnader för boendet. Det är
min och Centerpartiets övertygelse. Delar bostadsmi-
nistern den uppfattningen?
Fru talman! Bostadsminister - behövs det? Ja, är
vårt svar. Det är ju upp till regeringen att själv be-
stämma fördelningen av ministerposter, men jag vill
också skicka med vår uppfattning till bostadsminis-
tern: att vi önskar att alla de frågor som berör plane-
ring och boende bör hållas samman i ett departement
med ett ansvarigt statsråd. Bostadsfrågorna är livs-
viktiga för hela befolkningen - även planeringsfrå-
gorna.
Fru talman! Att äga sin bostad, lägenhet eller villa
måste få vara ett alternativ. Att äga sin bostad har ett
värde i sig.
Att hyra en villa eller en lägenhet är också ett
mycket bra alternativ i olika skeden i livet, så den
möjligheten måste också finnas. Jag tror att det be-
hövs en attitydförändring till hyresrätten. Det visar,
tycker jag, de trätor som stundom dyker upp i den här
kammaren.
Skulle vi få en samlad mening att vi måste ha
mångfald och olika upplåtelseformer, tror jag att vi
skulle se en helt annan debatt. Vi skulle dessutom få
se ett helt annat ansvarstagande i kommunerna för att
det skulle förverkligas.
Är vi ett hinder? Hinder för att mångfalden ska
kunna blomstra måste undanröjas. Det innebär bl.a.
ett samlad krafttag kring de här frågorna och ett när-
mande mellan de olika politiska partierna. En väl
fungerande bostadsmarknad måste skapas. Neutrali-
teten mellan upplåtelseformerna måste återställas.
Bruksvärdessystemet måste tillämpas på ett mer
flexibelt sätt - och det syns som om det är dags för en
helhetsöversyn av det begreppet. De regelsystem som
styr byggande och boende måste göras stabila och
långsiktiga. Bostadsfinansieringen bör reformeras
genom att riktade investeringsbidrag införs vid be-
hov, t.ex. som nu sker för studentbostäder - det tyck-
er vi är bra - och för ekologiskt byggande i alla dess
former samtidigt som de s.k. eviga räntebidragen
avvecklas.
De kommunala bostadsföretagens roll bör stärkas
så att de kan fungera på samma villkor som privata
bostadsföretag.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reser-
vation 3 mom. 2 i bostadsutskottets första betänkan-
de.
Fru talman! Det finns mycket i det här betänkan-
det som jag skulle önska att jag kunde ta upp i mitt
anförande och debattera med mina utskottskolleger,
men på grund av tidsbrist kan jag inte beröra allt. Jag
ber att få hänvisa till de reservationer och särskilda
yrkanden som jag står bakom.
Jag vill framföra kritik över att vi har fört samman
de här två betänkandena till en debatt. Det spelar
ingen roll för de partier som är stora, men för oss små
partier är det inte bra. Det tycker jag är en del av
demokratin här i riksdagen.
Jag vill beröra några saker till.
Jag vill beröra vikten av att flytta fram bygg- och
bostadsforskningen i vårt samhälle eftersom det är
grunden för hur vi formar samhället i framtiden. Det
är oerhört viktigt att forskningsinsatser som kommer
vår fysiska livsmiljö till del - hur vi lever och bor -
inte försämras utan förbättras i framtiden.
Det gäller särskilt alla miljöfrågor: kvaliteten på
byggprodukter, ventilationen i lokaler osv.
Livet måste ju fungera för oss människor, i helg
och vardag. Män och kvinnor, barn och äldre formar
ju tillsammans livet. Ingen enda får vara utanför den
s.k. formgivningen. Vi centerkvinnor har fått våra
centermän med oss på att i alla våra motioner här i
riksdagen ha med det kvinnliga perspektivet i sam-
hällsplaneringen. Så också på detta område.
Ännu är inte jämställdheten självklar och synlig
på det här området, som trots allt berör oss alla. Även
barnens uppväxtmiljö, de etiska frågorna och de var-
dagsnära frågorna måste lyftas fram.
Fru talman! Alla partier borde därför kunna in-
stämma i reservation 34 under mom. 20, som jag
också yrkar bifall till.
Till sist gäller det bostadsutskottets andra betän-
kande som nu kommer tillbaka till kammaren just i
form av dagens betänkande. Redan den 24 oktober
hade vi ju en remissdebatt om de frågorna. Därför
nöjer jag mig i dag, av tidsskäl, med att redovisa bara
de yrkanden som Centerpartiet har framfört i motio-
nen:
· Centerpartiet yrkar avslag på förslaget om att
reglera det kommunala bostadsförsörjningsansva-
ret i en särskild lag.
· Centerpartiet yrkar avslag på förslaget om att en
kommun ska vara skyldig att göra en särskild pla-
nering för bostadsförsörjningen.
· Centerpartiet yrkar avslag på förslaget om att en
kommun ska vara skyldig att anordna bostadsför-
medling.
· Centerpartiet anser att alla yrkesmässiga bostads-
förmedlare som förmedlar lägenheter i turordning
efter kötid ska ha rätt att ta ut en avgift av de bo-
stadssökande.
Jag har redan berört frågor som även tagits upp i
det här betänkandet. Vi anser alltså att riksdagen ska
ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag
till åtgärder som kan bidra till en bättre fungerande
bostadsmarknad i hela landet, såväl i storstad som i
mindre tätort, landsbygd och glesbygd.
Vidare är det nödvändigt med åtgärder för att öka
bostadsbyggandet. Det är främst i storstadsområden
och på universitets- och högskoleorter som det be-
hövs nya hyresbostäder - ett boende med närhet,
trygghet och bra miljö.
Jag yrkar därför bifall även till reservationerna 1
och 9 i bostadsutskottets betänkande nr 2.

Anf. 175 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag delar Rig-
mor Stenmarks uppfattning. Också jag beklagar alltså
att man sammanfört två betänkanden på det sätt som
man gjort. Det är inte bara så att det är besvärligt för
de partier som har endast en representant i utskottet,
utan debatten blir också ganska förvirrande och
hoppig. Jag menar att det hade varit bättre att ta be-
tänkandena i två delar.
Rigmor Stenmark tog upp problemen med de
hemlösa men de hemlösa bor också i en kommun.
Samtidigt anklagar hon Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet för reglering och centralstyrning. Men
just att det inte fungerar, att det ute i kommunerna
finns hemlösa, bostadslösa och de som inte kommer
in på bostadsmarknaden, är skälet till att vi menar att
det finns ett behov av att staten tar sitt ansvar och via
lagstiftning ser till att det fungerar bättre för de här
grupperna.
Fru talman! Rigmor Stenmark sade också i sitt an-
förande att det mixtras när man söker lägenhet. Ja,
kanske är det just för att det inte ska kunna mixtras
som vi ser behovet av en bostadsförmedling som
förmedlar lägenheter efter köordning, inte utifrån
vänskapskorruption eller på annat sätt som ju i dag är
fallet.
Vi i Vänsterpartiet vill inte reglera bara därför att
vi tycker att det är roligt. Inte heller vill vi centralsty-
ra därför att vi tycker att det är roligt. I stället gör vi
som vi gör därför att vi ser att de svaga konsumenter-
na på bostadsmarknaden har problem. Vi ser att vi har
en bostadsmarknad som inte fungerar. Därför behövs
det regleringar och det är statens uppgift och möjlig-
het att vara delaktig.

Anf. 176 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Nu har två år av den här mandatperi-
oden gått - två år då vi gång på gång har stått här i
talarstolen och talat om vad som behövs. Om jag
skulle vara i den sitsen att jag kunde vara med och
påverka regeringens sätt att arbeta skulle jag inte
lägga fram sådana förslag som Vänsterpartiet lägger
fram som ju handlar om mer av statliga regleringar
och mer av pekpinnar till kommunerna. I stället
skulle jag vilja se en rendodling av statens roll, av
kommunens roll och av din och min roll i det hela.
Som det nu är fungerar det inte, just därför att en
bostadspolitik värd namnet saknas. Det är t.o.m. vad
socialdemokrater ute i landet säger. Även här i
Stockholm får vi höra sådana signaler från ledande
socialdemokrater.

Anf. 177 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är just bristen på en social bo-
stadspolitik som gör att vi i Vänsterpartiet så hårt
slåss för obligatoriska bostadsförmedlingar och för
boendeplaneringsprogram ute i kommunerna. Det är
ju statens sätt att styra bostadspolitiken. På annat sätt
kan staten inte styra.
Rigmor Stenmarks anförande skiljer sig ganska
mycket från motivtexten i reservation 8 i betänkande
BoU1. Hon efterlyser att man samlat från staten,
byggare och olika organisationer på allvar tar tag i
frågan om de höga boendekostnaderna och ser vad
som kan göras åt dem. Därför är det lite svårt att
förstå att man i motivtexten i reservation 8 skriver:
"I likhet med regeringen tycks motionärerna svä-
va i tron att det går att påverka bygg- och boende-
kostnaderna genom att tillsätta en utredning, kom-
mitté eller kommission." Det blir lite lustigt att sedan
här i talarstolen efterlysa just det som man i sin mo-
tivtext säger verkar fullständigt befängt.

Anf. 178 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag delar Sten Lundströms åsikt att
debatten här i kammaren kan bli luddig men det beror
på att så mycket har bakats ihop att vi inte har tid att
riktigt renodla de olika frågorna. Kanske ska vi lära
oss av andra utskott och dela upp avsnitten i kom-
mande debatter så att vi får en rejäl diskussion om de
här bitarna.
Vänsterpartiet och Centerpartiet är faktiskt mot-
poler i politiken. Vi har inte samma uppfattning om
hur målet ska nås men många gånger har vi nog
samma mål. Vi i Centerpartiet vill ha en decentralise-
ring. Vi vill att besluten fattas där de hör hemma och
så nära människorna som möjligt. Jag vill inte här i
riksdagen bestämma över mina kolleger ute i kom-
munerna. Däremot vill jag väldigt gärna vara med
och skapa förutsättningar och ge morötter och puffar
så att de tar det ansvar som redan finns inskrivet i
våra lagar om just bostadsfrågorna.

Anf. 179 LENNART DEGERLIDEN (fp):
Fru talman! Den svenska bostadspolitiken står in-
för flera stora utmaningar. Byggandet är fortfarande
lågt. Även om det finns vissa tecken på att det blir en
ökning under de närmaste två åren har vi förmodligen
ännu inte sett toppen på bostadsbristen i de större
kommunerna.
Boverkets bostadsmarknadsenkät 2000 visar att
det nu är betydligt fler kommuner än tidigare som
rapporterar om bostadsbrist. Samtidigt rivs fastigheter
i mindre kommuner runtom i landet på grund av be-
folkningsutflyttning och en stel hyressättning.
Tillämpningen av bruksvärdesprincipen för hyres-
sättning har lett till orättvisor som cementerar snarare
än löser problemen. Den tilltagande etniska och soci-
ala segregationen blir ett bostadspolitiskt problem i
och med att särskilt utsatta bostadssområden också
befinner sig i en negativ social spiral.
Hörnstenarna i Folkpartiets bostadspolitik är val-
frihet för konsumenterna, avregleringar och konkur-
rens som sänker bygg- och underhållskostnader, en
flexiblare hyressättning med bibehållen trygghet för
hyresgäster som skydd mot oskäliga hyreshöjningar
samt statlig neutralitet mellan olika boendeformer.
Fru talman! Bostadssektorn är fortfarande i alltför
stor utsträckning en planekonomisk fristad i den
svenska marknadsekonomin. Vi behöver få fart på
bostadsbyggandet, få ned kostnaderna och få en be-
tydligt större rörlighet på bostadsmarknaden så att
fler människor kan finna en passande bostad till en
kostnad som för dem känns acceptabel.
Planprocesser och nybyggnadsregler måste för-
enklas. Det är mycket viktigt både för att få ned
byggnadskostnaderna och för att kunna ligga med en
god planberedskap. Genom att sätta funktionskrav i
stället för produktionsregler kan kunnande och idéer
hos byggarna utnyttjas och konkurrensen på bygg-
materialsidan öka och därmed kostnaderna minska
och kvaliteten öka.
Fru talman! En hörnpelare i den svenska bostads-
politiken har sedan 1940-talet varit de allmännyttiga
kommunala bostadsföretagen. De är, trots sin förlora-
de skattemässiga särställning, fortfarande kommuner-
nas huvudsakliga redskap för att föra en kommunal
bostadspolitik. Framför allt har de genom bruksvär-
dessystemet en styrande effekt på hyressättningen
även i privatägda fastigheter genom sin lagfästa roll
som hyresledare och referenspunkt vid bruksvär-
desprövningar. I januari 1997 fanns det totalt 355
kommunala bostadsföretag som förvaltade samman-
lagt ca 940 000 lägenheter. Det är alltså väldigt
många.
Drygt 80 % av dessa företag drivs som aktiebolag,
en organisationsform som växt under 1990-talet. Det
har även under samma period skett en markant för-
ändring i hur de kommunala bostadsföretagen agerar.
De förväntas numera mer och mer hävda sitt exis-
tensberättigande genom att vara framgångsrika i kon-
kurrensen om hyresgästerna med andra fastighetsäga-
re.
Vi i Folkpartiet menar att delar av de kommunala
bostadsbolagen ska kunna säljas för att minska den
kommunala dominansen på hyresmarknaden. Vi
anser dessutom att det är angeläget att föra en diskus-
sion om den framtida strukturen på kommunernas
bostadsbolag. Det finns ett flertal alternativa vägar att
gå, och kommunerna måste tillåtas göra sina vägval
själva, utan pekpinnar från statligt håll.
Försäljning till hyresgästerna genom bildandet av
bostadsrättsföreningar är en väg som Folkpartiet
ställer sig positivt till. Det är beklagligt att regeringen
vill försvåra för hyresgäster som vill ombilda sina
hyreslägenheter till bostadsrätter. Detta riskerar fram-
för allt att påverka intresset i förorter, där det initialt
brukar vara färre som är intresserade av att bilda
bostadsrättsföreningar.
Försäljning av enskilda fastigheter eller större be-
stånd till andra fastighetsägare är ett annat alternativ
för kommunerna att avyttra delar av sitt bostadsbe-
stånd. Länder som Storbritannien och Nederländerna
har under 1990-talet i olika omfattning överfört det
tidigare kommunala bostadsbeståndet i nya former av
ägande och förvaltning. Här finns gott om exempel på
nya lösningar med fristående stiftelser under mer eller
mindre samhällelig reglering, liksom försäljning av
lägenheter till enskilda hyresgäster.
Det väsentliga är att kommunerna tillåts fatta be-
sluten själva, att hitta de lösningar som passar dem
bäst - utan de statliga pekpinnar och sanktionssystem
som bakbinder de kommuner som valt andra vägar än
den regeringen pekat ut. Regeringen cementerar ty-
värr de nuvarande ägarförhållandena genom det
sanktionssystem som innebär att en kommun som
säljer aktier eller andelar i ett kommunalt bostadsfö-
retag i sådan omfattning att kommunen inte längre
har det bestämmande inflytandet i företaget får stats-
bidragen minskade med 50 % av vinsten från försälj-
ningen.
Folkpartiet vände sig kraftfullt mot systemet när
det infördes i juni 1999. Det utgör ett tydligt exempel
på bristande respekt för den lokala demokratin och,
vilket även Lagrådet konstaterar i sitt yttrande från
den 21 maj 1999, ett allvarligt ingrepp i den kommu-
nala självstyrelsen.
Fru talman! Kommunerna måste även i framtiden
ha ett ansvar för människor med behov av socialt
anpassat boende och för sociala förturer. Därmed inte
sagt att de måste äga och förvalta bostadsbolag i den
form som de gjort hittills. Storbritannien och Neder-
länderna, som jag nämnde, uppvisar ett spektrum av
lösningar för ett fortsatt samhällsansvar, en social
bostadspolitik, även efter att kommunerna släppt det
ägande och förvaltande ansvaret för bostadsbeståndet.
I Storbritannien finns exempel på nybildade friståen-
de bostadsstiftelser där kommunen, hyresgästerna och
t.o.m. privata finansiärer har en tredjedel styrelse-
poster var. I Nederländerna löses den sociala förturs-
förmedlingen genom förhandlingar mellan kommu-
nen och de privata icke vinstdrivande bostadsstiftelser
som övertagit delar av det kommunala beståndet.
Utländska exempel bör dock inte vara mer än in-
spirationskällor. Det viktigaste är att en förutsätt-
ningslös diskussion förs om nya ägande- och förvalt-
ningsformer och hur en modern social bostadspolitik
kan utformas.
Fru talman! Den mest uppmärksammade delen av
regeringens program för "ombyggnation av Sverige
till ekologisk uthållighet" är de 5,4 miljarder som
under tre år öronmärkts till stöd för lokala investe-
ringsprogram. I budgetpropositionen för 2001 skriver
regeringen att en utvärdering av de första investe-
ringsprogrammen kommer att kunna ske först under
2001.
Programmet är inte och var aldrig tänkt att enbart
vara ett miljöprogram för den byggda miljön. Det
finns även en tydlig arbetsmarknadsaspekt inbakad i
idén. Det är därför inte förvånande att de hittills upp-
nådda resultaten redan fått kritik från olika håll.
Naturskyddsföreningen konstaterade hösten 1998,
efter att de tre första miljarderna portionerats ut till de
av Miljödepartementet godkända projekten i kommu-
nerna, att miljönytta bara uppnåtts gentemot två av
punkterna på Naturvårdsverkets lista med de 14 all-
varligaste miljöhoten. Dessutom konstaterades att en
stor del av projekten var tänkta att genomföras ändå,
oavsett om staten hade anslagit resurser eller inte.
Även det arbetsmarknadspolitiska resultatet ver-
kar knapphändigt. I budgetpropositionen för 2000
framgick att de åtgärder som beviljats stöd under
1999 väntades ge ca 3 500 arbetstillfällen, men endast
600 av dem skulle vara bestående.
Hösten 1999 kom även skarp kritik från Riksrevi-
sionsverket. Revisorerna anser att miljöeffekterna i
många av projekten har överskattats.
Folkpartiet menar att det finns all anledning att
ifrågasätta såväl miljönyttan som sysselsättningsef-
fekterna av regeringens program. Det bygger på ett
centralistiskt uppifrånperspektiv med statligt utpor-
tionerat godis till dem som lyckas presentera idéer
som tillfredsställer miljöministern och andra i rege-
ringen. Det finns en betydande risk att bidrag och
subventioner gör mottagarna alltför beroende. Mycket
talar för att styrmedel i form av skatter och avgifter är
effektivare sätt att nå miljöresultat, och att sänkt skatt
på arbete och en reformerad arbetsrätt är effektivare
för att öka sysselsättningen mer än tillfälligt.
Fru talman! Bostadsbidragssystemet är vid sidan
av skatter, barnomsorgstaxor och underhållsbidrag
det som gör att många låg- och medelinkomsttagare
får kraftiga marginaleffekter och tröskeleffekter då de
går från arbetslöshet till arbete eller från deltid till
heltid. Utöver socialbidragstagare är det nästan enbart
barnfamiljer som drabbas av dessa effekter, eftersom
det främst är barnfamiljer som får bostadsbidrag.
Folkpartiet menar att det stora beroendet av bo-
stadsbidrag i barnfamiljernas ekonomi bör minskas
genom att det generella barnstödet ökas och bostads-
bidragen minskas. Kombinerat med sänkta inkomst-
skatter ger detta såväl förbättrad privatekonomi som
minskade marginaleffekter. Vi har därför lagt ett helt
annat förslag i årets budget.
Ytterligare angelägen reformering av bostadsbi-
dragssystemet innefattar dels slopande av de indivi-
duella inkomstgränserna, dels begränsningar av ef-
fekterna av bidragsgrundande yta. Det är orimligt att
en familj kan tjäna på att flytta till en mindre men
dyrare bostad och få denna fördyring kompenserad
genom höjt bidrag. Det är också orimligt att en familj
där den ene föräldern exempelvis studerar eller är
hemarbetande kan få höjt bidrag om föräldern med
liten eller ingen inkomst ökar sin inkomst. För en
liberal är det självklart att vi alla är individer och att
inkomster och ägande är individuella ur statens syn-
vinkel. Men bostaden är gemensam i en familj, och
föräldrar har gemensamt försörjningsansvar för sina
barn. Bostadsbidrag och inkomstberäkning bör därför
vara gemensamma för dem som delar bostad och
försörjningsansvar.
Fru talman! Tillgången på bostäder för studenter
är i dagsläget oerhört dålig på vissa studieorter, fram-
för allt i de större städerna. Många studenter som blir
antagna till studieplatser tvingas tacka nej därför att
de inte har en bostad. Den enda möjligheten är i stort
sett att köpa en bostad - och det är få studenter som
har en sådan ekonomisk situation att de över huvud
taget kan fundera över en sådan lösning.
Vi har därför i vårt budgetförslag en ökning av
anslaget med 50 miljoner per år för 2001 och 2002 i
förhållande till regeringens förslag när det gäller
stimulansbidrag till studentbostäder.
Fru talman! Folkpartiet menar att en lag om
kommunala bostadsförsörjningsprogram är fel väg att
gå. Vi är övertygade om att nya lagar aldrig kan få
fram bostäder där det helt enkelt inte finns sund eko-
nomi och underlättande regler för aktörerna.
Omkring två tredjedelar av de kommuner som ytt-
rat sig avstyrker förslaget. Många menar att nuvaran-
de lagstiftning är fullt tillräcklig eftersom det kom-
munala ansvaret framgår av socialtjänstlagen och
plan- och bygglagen. Många kommuner framhåller
också att en ny lag av det slag som föreslås knappast
kommer att leda till ökat bostadsbyggande. Folkparti-
et kan inte annat än instämma i denna kritik.
Propositionen andas också ett visst förakt för det
kommunala självstyret och den lokala demokratin,
med formuleringar som att "det nu tycks finnas en
osäkerhet i många kommuner om vilket ansvar man
har för bostadsförsörjningen".
Regeringen föreslår vidare att en kommun ska va-
ra skyldig att anordna bostadsförmedling om det
behövs för att främja bostadsförsörjningen och att
regeringen skulle kunna förelägga en kommun att
fullgöra denna skyldighet.
Vi menar att förhållandena i kommunen är mycket
olika beroende bl.a. på kommunens storlek och
struktur och bostadsbeståndets sammansättning, var-
för det måste avgöras lokalt om det finns behov av att
inrätta en kommunal bostadsförmedling. På samma
sätt som när det gäller den kommunala bostadsför-
sörjningsplaneringen får det förutsättas att kommunen
självmant vidtar de åtgärder som behövs i fråga om
bostadsförmedlingsverksamheten.
Fru talman! Jag och Centerpartiets representant
har i ett särskilt yttrande talat om att vi tycker att det
borde finnas en bostadsminister med samordnat an-
svar för bostadsplanering och boende.
Jag skulle vilja ge herr ministern ett tips. Man kan
bli odödlig om man bidrar till positiva avregleringar.
Jag tänker på min partikamrat Birgit Friggebo, som
säkert långt efter sin död kommer att bli ihågkommen
för att hon har lånat sitt namn till friggeboden. Herr
Lövdén har möjlighet att göra någonting för Stock-
holms bostadsförsörjning så att också han blir ihåg-
kommen långt efter det att han har slutat med politi-
ken.
Jag vill också tacka Ulla-Britt Hagström för att
hon tog upp Adam Smith, som är en av liberalismens
grundfäder, och hans syn på hur man hanterar ett
samhälle. Jag tror att det är viktigt att vi ibland går
tillbaka till Adam Smith och inser att grundfäderna
hade en hel del att säga.
Fru talman! Som avslutning yrkar jag bifall till re-
servationerna 4, 15, 27 och 30 i bostadsutskottets
betänkande nr 1. Vad gäller bostadsutskottets betän-
kande nr 2 har jag tillsammans med övriga borgerliga
reserverat mig vad gäller momenten 1-5, och jag
yrkar alltså bifall till reservation 1.

Anf. 180 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag ska varken tala om Adam Smith
eller några budord. Jag ska tala om den verklighet
som vi lever i, utifrån bl.a. bostadsutskottets betän-
kande nr 1 och nr 2. Jag yrkar härmed bifall till hem-
ställan i dessa betänkanden. Samtidigt yrkar jag av-
slag på samtliga reservationer.
Bostadsutskottets betänkande nr 1 handlar om de
utgiftsramar som vi har till vårt förfogande för nästa
budgetår. Det rör sig om drygt 11 miljarder kronor.
Av dessa drygt 11 miljarder kronor svarar räntebidra-
gen, dvs. det stöd som en del bostäder fortfarande får,
för 2 miljarder. Bostadsbidragen svarar för ungefär
4,8 miljarder. Ungefär hälften av utgiftsområdet om-
fattas av bostadsbidrag och räntebidrag.
Man kan säga att det har varit en ganska drama-
tisk minskning av det område som berör samhällspla-
nering och bostadsbyggande. Det har egentligen varit
dramatiskt genom åren, eftersom räntesubventionerna
har minskats ganska kraftigt som en följd av den
politik som den socialdemokratiska regeringen har
bedrivit. När ränteläget har förbättrats har naturligtvis
även staten tjänat ganska mycket pengar.
Man kan också konstatera att hyrans andel av den
inkomst som vi har i landet har minskat - mest på
senare år.
När man diskuterar olika kostnader, t.ex., är det
bara att konstatera att en socialdemokratisk ekono-
misk politik egentligen har varit bingo för alla de
småhusägare som har lagt om sina lån under senare
år, genom att man har fått ganska kraftigt sänkta
boendekostnader som en följd av den ekonomiska
politiken. Jag tror att det är viktigt att säga detta.
Jag ska inte som Knut Billing prata om in-
frastrukturen i Stockholmsregionen. Det gjorde man i
trafikutskottet häromdagen när den debatten hölls.
Jag ska hålla mig till de olika förslag som finns i
betänkandena, samtidigt som jag ska kommentera det
som mina företrädare i talarstolen har varit inne på.
Jag börjar med den senaste talaren från Folkparti-
et. Ni pratar om att man ska ha en god beredskap för
att bygga. Vad är det då egentligen för fel på försla-
gen i betänkande nr 2, som handlar om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar? Vad är det ni är så väldigt
upprörda över?
Vi har slagit fast att kommunerna har en viktig
roll när det gäller både byggande och planering för de
invånare som finns. Ni har varit så upprörda över
denna proposition och velat skicka den till konstitu-
tionsutskottet, som har konstaterat att det inte är någ-
ra problem med en sådan lagstiftning. Vad står det
egentligen? Knut Billing kan skratta åt det, men jag
ska läsa upp den första paragrafen. Det står att varje
kommun ska planera bostadsförsörjningen i syfte att
skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i
goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga
åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och ge-
nomförs. Vid planeringen av bostadsförsörjningen
ska kommunen, om det behövs, samråda med andra
kommuner som berörs av planeringen. Riktlinjer för
bostadsförsörjningen ska antas av kommunfullmäkti-
ge. Man skriver också att en kommun ska anordna
bostadsförmedling om det behövs för att främja bo-
stadsförsörjningen.
Egentligen är det ingen nyhet. Det är sådant som
vi har haft under många år. Då handlade det inte om
någon inskränkning av kommunal självbestämmande-
rätt, osv.
Ibland kan man fundera över logiken i politiken.
Det ska man möjligtvis göra ibland. Logik och politik
hänger inte riktigt ihop när man från moderaternas
sida målar upp en bild av hur farbror staten ska lägga
sig i kommunernas roll samtidigt som man vill för-
bjuda kommunerna att ha s.k. tomträttsavgäld, dvs.
att hyra ut marken till de bostadsägare som finns. Det
vill man förbjuda och plocka bort. Man vill ta bort
möjligheten för kommunerna att förköpa mark. Det
vill man plocka bort. Vad är detta? Är inte det också i
logikens namn inskränkningar om man säger att det
andra är inskränkningar?
Jag skulle vilja fråga moderaterna varför de vill
höja hyrorna i flerfamiljshusen. Varför vill ni höja
hyrorna för människor som bor i hyreshus i Stock-
holm eller var som helst? Det är ju en följd av era
budgetförslag, som vi har att diskutera. Moderaterna
vill minska räntebidragen, som är strax under 2 mil-
jarder nästa år, med 800 miljoner kronor.
Jag ska förklara vad det innebär för dem som har
räntebidrag. Det gäller de senaste årgångarna. Det
gäller de s.k. krisårgångarna. Det är de som fortfaran-
de har räntebidrag. Man skulle halvera räntebidragen
för dessa årgångar. Moderaternas förslag, Folkpartiets
förslag och även i viss mån Kristdemokraternas för-
slag skulle innebära hyreshöjningar i flerbostadshus i
i stort sett hela landet. Det är innebörden av de för-
slag som ni har lagt fram i era s.k. alternativ.
Man kan tala om skatter som en del av boende-
kostnaderna, vilket de naturligtvis är. Varför vill
kristdemokraterna, som talar så vackert om mångfald
och annat, ha högre fastighetsskatt för flerfamiljshu-
sen än vad regeringen vill? Det är ert förslag för nästa
år.
Sedan gäller det bostadsbidrag. Det låter ju vack-
ert när man talar om bostadsbidraget. Det är klart att
om vi levde i ett drömsamhälle där alla hade sådana
inkomster att de kunde hyra en bostad till en rimlig
kostnad skulle det ju inte vara några problem. Då
skulle det ju inte behövas några bidrag.
Men har Folkpartiet funderat på vad det, om man
skulle plocka bort bostadsbidragen och lägga ut det
generellt i form av exempelvis barnbidrag, skulle
innebära för Rigmor Stenmarks Ulrika som hade
5 630 kr i månadshyra? Ulrika, som Rigmor Sten-
mark och Centerpartiet talade om, skulle naturligtvis
bli berövad sitt bostadsbidrag på 2 400 kr samtidigt
som hon kanske skulle kunna få 200-300 kr mer i
barnbidrag för sina två barn. Det skulle göra att Rig-
mor Stenmarks Ulrika inte ens skulle ha råd att bo i
den bostaden som hon har i dag.
Det är det här som är problemet när man diskute-
rar det här med generella bidrag kontra det som är
riktat, i form av bostadsbidraget. Om man slår ut de
4,8 miljarder som finns i bostadsbidrag på exempelvis
en generell barnbidragshöjning skulle det innebära att
massor av lågavlönade människor skulle få kraftiga
hyreshöjningar, kanske på flera tusen kronor. Så
skulle det bli oavsett om man talar om att man ska
sänka skatter och annat för de här människorna som
är lågavlönade betalar trots allt inte någon statlig
skatt.
Varför vill moderaterna inte att studenter ska kun-
na ha råd att bo? I dag har vi någonting som kallas för
bostadsbidrag även för studerande och ungdomar
under 29 år. Det vill moderaterna ta bort redan nu,
vilket betyder att alla dessa studenter som studerar i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Trollhättan
osv. skulle få kraftiga försämringar när det gäller
möjligheterna att studera och att över huvud taget bo.
Det är den politik som ni redovisar som alternativ.
Ni står här i talarstolen och försöker beskriva al-
ternativen som ett himmelrike av mångfald och annat.
När man går till den praktiska verkligheten betyder
era förslag i bostadsutskottets betänkande nr 1 att
många kommer att få kraftiga försämringar, eftersom
ni minskar de riktade stöden, bl.a. i form av ränte-
bidrag och bostadsbidrag. Jag tycker att det är ange-
läget att man talar om det när man för en diskussion
om hur viktigt det är att sänka boendekostnaderna.
Jag ska också kommentera lite av det som Sten
Lundström sade. Jag har i och för sig inte så mycket
att invända mot de funderingar som han hade därför
att många av de frågor som bl.a. Vänsterpartiet har
berört i sina reservationer - det gäller kanske även
några andra frågor som hänger ihop med investe-
ringsbidrag och annat som det finns reservationer om
- bereds nu i Regeringskansliet.
Det sitter en utredning där några av ledamöterna
finns med, den s.k. ALLBO-kommittén. Man håller
på och diskuterar och förbereder kring det som hand-
lar om fastighetsskatteutredningen, som naturligtvis
inte är klar i och med att fastighetsskatten sänks. Det
finns ju fortfarande en beredning. Man har tagit upp
tankegångarna bl.a. om räntebidragen, fastighets-
skatten på flerfamiljshus och att man ska byta ut olika
saker mot investeringsbidrag. Det är väl sådana frågor
som vi får fortsätta att debattera och som bereds i
Regeringskansliet.
Vi får naturligtvis följa det här med avgifterna i
samband med förmedling av bostäder. Det är natur-
ligtvis viktigt att det här inte blir en källa för intäkter
utan att man bedriver det här enligt självkostnads-
principen. Jag delar Sten Lundströms uppfattning att
det är angeläget att man får en seriös förmedlings-
verksamhet i Sverige. Det här håller man för närva-
rande på att titta på i Regeringskansliet, så vi får väl
återkomma om det. Men i princip har jag egentligen
inget att invända mot det. Jag tycker bara att de här
reservationerna är onödiga. Jag utgår nämligen från
att regeringen kommer att lägga fram förslag fram-
över på de områden som bl.a. Vänsterpartiet har be-
rört i sina reservationer.
Fru talman! Med det här vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkande nr 1 och 2.

Anf. 181 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Himmelriket tillhör barnen, sjöng vi i
söndagsskolan, så jag skäms inte för att tala gott om
dem som har behov av ett boende.
När det gäller räntebidraget, Lennart Nilsson, har
vi dragit bort 193 miljoner från regeringens förslag.
1999 blev det 170 miljoner över som inte gick åt.
Därför bedömer vi att vi balanserar ganska rätt.
Vad gäller fastighetsskatten kom inte hela san-
ningen fram. Vi har också med en faktor om att det
gäller en tredjedel av markvärdet överstigande
150 000 kr, vilket innebär att lägesfaktorns orimliga
effekter minskas i det här fallet.
Vad gäller bostadsbidragen har vi 500 miljoner
mer än regeringen. Vi kräver en annan ytnorm. Vi
anser att socialdemokraterna har drivit barnfamiljerna
från sina villor.
Sedan talade Lennart Nilsson om bingo. Javisst är
det bingo för en 40-talist, för dig och mig. Men det är
inte en hel bricka bingo utan kanske bara en rad. Om
vi tittar på vilka som kan bygga i dag finner vi att det
är ganska omöjligt att göra det. Hyrans andel i snitt
ligger på ca 30 %. Ojämlikheten är dock stor. Det
finns de som har en hyra som uppgår till mer än 50 %
av den disponibla inkomsten. Den dramatiska minsk-
ning som Lennart Nilsson talade om från regeringen
till de boende har ju inte visat sig i lägre fastighets-
skatter eller lägre momsandelar.

Anf. 182 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte påminna mig om att jag
har pratat om bingo. Även om jag inte har gått i sön-
dagsskolan tycker jag också om barn.
Barnen hänger ju ihop bl.a. med bostadsbidragen.
Det handlar ju om att de människor som har barn ska
ha möjligheter att hyra en bostad till en någorlunda
rimlig kostnad. Så egentligen ska inte Ulla-Britt
Hagström från Kristdemokraterna ta debatten om
bostadsbidrag och barnen med mig, utan hon ska ta
debatten om bostadsbidragen med Knut Billing och
Folkpartiets representant.
Om ni nu ska kunna samsas måste ju ni på något
sätt hitta en gemensam nämnare. Jag kan konstatera
att Ulla-Britt Hagström och Kristdemokraterna tycker
att bostadsbidraget är bra medan de andra, samar-
betspartierna, vill avskaffa bostadsbidraget.

Anf. 183 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Då ska jag i stället ta en annan debatt
med Lennart Nilsson. Den handlar om den kommu-
nala självstyrelsen.
Varför vågar inte Lennart Nilsson lita på kom-
munpolitikerna? Jag har t.ex. tagit reda på att i Berg-
sjön i Göteborg - Lennart Nilsson kommer ju från
västkusten - kan man t.o.m. få äga en bostadsrätt
inom ett område och ändå uppbära sociala bidrags-
medel om man är arbetslös. I Rinkeby i Stockholm
har man inte den möjligheten, eftersom det här tolkas
olika. Skulle vi inte kunna ha självstyrelsen kvar och
visa de goda exemplen och hur man kan utveckla det
här i stället för att nu ta ett strypgrepp på kommuner-
na och införa lagar som inte gagnar de boende? Om
det inte finns några bostäder att förmedla hjälper ju
inte bostadsförmedlingar. Om man har problem med
att få fram bostäder kan bostadsförsörjningsplaner i
och för sig vara ett bra medel för de kommuner som
frivilligt vill ha sådana, men det ökar ju inte tillgång-
en till bostäder, och vi får inte bort ojämlikheter. I
Falköping finns det t.ex. 300 tomma lägenheter som
övriga betalar. Det löser vi inte med den här typen av
lagar.

Anf. 184 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar bara att det i Göteborg
tydligen är bättre villkor än i Stockholm. Där är det
socialdemokratiskt styre, medan det är moderat styre i
Stockholm. Det kanske beror på det.
Jag förstår liksom inte den här diskussionen. Vi
har ju lagt fast många gånger här att kommunerna har
ett ansvar. Det är det man lägger fast genom den här
lagstiftningen. Det innebär inte att man inkräktar på
något slags kommunalt självstyre. Det är de valda
representanterna i kommunerna som i kommunfull-
mäktige ska diskutera de här frågorna. Har man, som
även tidigare har diskuterats, behov av att bygga
bostäder för hemlösa är det naturligtvis en kommunal
uppgift att titta närmare på hur det ser ut i kommunen
och att ha en beredskap.
Bakgrunden till den här lagstiftningen är ju att det
har varit allt färre kommuner som över huvud taget
har brytt sig om bostadsfrågan som en viktig del i
människors vardag. För mig som socialdemokrat är
det en av de absolut viktigaste delarna tillsammans
med det som vi talade om tidigare, vård, skola och
omsorg. Bostaden är en del av välfärdspolitiken.
Därför är det angeläget att man har riktlinjer för den
verksamheten. Det är det den här lagstiftningen
handlar om.

Anf. 185 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Lennart Nilsson talade lite föraktfullt
om att jag i mitt inlägg hade talat om infrastrukturen i
Stockholm som en viktig del i ett omfattande bo-
stadsbyggande. Jag trodde inte att jag skulle behöva
diskutera det här med Lennart Nilsson. Jag var helt
övertygad om att Lennart Nilsson i alla fall i den här
delen skulle instämma i att det inte går att ha ett om-
fattande bostadsbyggande i tillväxtregionerna i Sveri-
ge utan nödvändiga infrastrukturinvesteringar. Jag
trodde att vi var överens om detta. Jag är ledsen om
Lennart Nilsson och jag har olika uppfattningar.
Sedan sade Lennart Nilsson att den här proposi-
tionen skickades till konstitutionsutskottet och att det
inte var några problem. Men, snälla nån då! Vi kan
faktiskt läsa en avvikande mening från konstitutions-
utskottet, där flera partier har anfört stora betänklig-
heter.
Vi kan också, fru talman, titta på vad Lagrådet har
sagt. Lagrådet har ju sagt att den kommunala självsty-
relsens innersta kärna måste vara att de folkvalda i
form av fullmäktige ska kunna dryfta och besluta i
frågor rörande den egna kommunen. Själva principen
skulle komma att sättas åsido om regeringen diktera-
de beslutens innehåll. Lagrådet avråder å det bestäm-
daste från den föreslagna lagstiftningen. Då är det väl
inte fritt fram, Lennart Nilsson. Då finns det ändå
allvarliga invändningar.
Sedan vill Lennart Nilsson jämföra tvång om bo-
stadsförmedling med förköpslagen och säger: Titta,
moderaterna vill ta bort förköpslagen! Här finns ändå
en väsentlig skillnad, Lennart Nilsson. Om man tar
bort förköpslagen förhindrar det inte en kommun att
köpa en fastighet, inte ett dugg. Den får då uppträda
på marknaden som alla andra. Det är det som är skill-
naden. Det har inte ett dugg med en jämförelse med
tvånget om bostadsförmedling att göra.

Anf. 186 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tillhör de politiker som anser att
det inte är juridiken som ska styra över politiken. Det
är bara att konstatera att det har funnits delade me-
ningar från olika partier. Men en majoritet av konsti-
tutionsutskottet konstaterar att det här inte innebär
några inskränkningar när det gäller den kommunala
självstyrelsen.
Det finns ju lagar på en mängd andra områden.
Jag nämnde förköpslagen och att moderaterna vill
förbjuda tomträtten. Men det finns också andra lagar,
som t.ex. berör skolans område, hur det ska fungera i
våra kommuner. Det finns miljölagstiftning och att
kommunerna ska följa det ena och det andra. Det är
egentligen inget speciellt med att ha en lagstiftning
där man säger att kommunerna har ett ansvar för
bostadsförsörjningen och ska sköta det på ett vettigt
sätt. Det utgår jag från att kommunerna kommer att
göra. Många har naturligtvis gjort det även tidigare
utan den här lagstiftningen.
Det är bara att konstatera att planeringen och be-
redskapen när det gäller att få i gång byggande av
bostäder har varit ganska usel, inte minst i de orter
där man i dag behöver bygga, där människor står i kö
därför att man inte har haft den här beredskapen och
inte har planerat sin verksamhet. Det är egentligen en
brist.
Man kan också konstatera, när moderaterna talar
om att kostnader inte täcks, att även om det byggs
mycket bygger man inga hyresbostäder, eftersom de
inte täcker kostnaderna. Moderaternas recept är:
Släpp hyrorna fria! Låt marknaden styra! Höj kostna-
derna! Det hjälper ju inte dem som har knappa resur-
ser.

Anf. 187 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Det sista förstod jag inte alls. Det ha-
de inte med någonting av det jag sade i mitt inlägg att
göra.
Det finns en väldigt klar skillnad i det Lennart
Nilsson tog upp tidigare. Hade regeringen föreslaget
en lagstiftning som inneburit att landets kommuner
hade haft en skyldighet att inrätta en bostadsförmed-
ling, hade jag kunnat förstå Lennart Nilssons argu-
mentation. Men det är inte det regeringen har föresla-
git. Regeringen har föreslagit att den ska ha rätt att
bestämma att en viss given kommun ska inrätta en
bostadsförmedling. Det är detta som är skillnaden.
Man lägger sig alltså i handläggningen av ett ärende i
en kommun. Det är detta som är den stora skillnaden.
Det är beklagligt att Lennart Nilsson inte förstår det-
ta.
Han var lite bekymrad över att det var någon form
av borgerlig samverkan. Jag kan lugna Lennart Nils-
son med att en sådan borgerlig samverkan har alla
förutsättningar att innebära att Lennart Nilsson ska
känna stor oro för sin framtid när det gäller politiken.
Det är klart att en borgerlig samverkan som är lycko-
sam också innebär ett hot mot Lennart Nilssons
maktposition. Det är väl detta som är bekymret, kan
jag anta.

Anf. 188 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Ja, Knut Billing, jag är egentligen
väldigt orolig, därför att jag är en av dem som har
varit med i riksdagen under nio borgerliga år och sett
vad som har orsakats av s.k. bra borgerlig samverkan,
som egentligen har varit förödande för vårt land och
för de människor som bor i vårt land. Det är klart att
jag är livrädd för att en sådan samverkan skulle få
komma tillbaka igen.
Man kan bara efter en sådan här i det stora hela
liten men ändå viktig debatt om bostadsbehoven
konstatera att det finns totalt olika uppfattningar
mellan Knut Billing och två av de andra partierna
som Knut Billing vill regera ihop med.

Anf. 189 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag kan lugna Lennart Nilsson. Det
blir nog bra med en ny regering. Om Centerpartiet
ingår blir det liksom lite närmanden mellan olika
partier, så det blir aldrig något helt moderatstyrt Sve-
rige.
När Lennart Nilsson säger att han ska spegla
verkligheten tycker jag att det är bra. Det är nog min
uppfattning att Lennart Nilsson brukar göra det när
han inte står i talarstolen. När han står i talarstolen
tycker jag att det kommer fram lite andra synpunkter.
Jag kan ha respekt för det, för man måste representera
det parti man har ansvar för.
Den som är satt i skuld är inte fri. Det lär vara ett
bevingat ord som statsministern, som är socialdemo-
krat, har sagt. När Lennart Nilsson säger att de små-
husägare som har lån får lägre räntekostnader är det i
sig naturligtvis bra. Men när de samtidigt får höjda
fastighetsskatter lär de ju aldrig kunna betala av det
här lånet, aldrig betala den här räntan. Den som är satt
i skuld är aldrig fri.
Jag tror att Lennart Nilsson i sin verklighet har
mött den småhusägare som har knegat och betalat av
för att på sin ålders höst kunna bo kvar i sin villa.
Man har inga lån, men man har sitt lilla hus, och man
trodde att man skulle kunna bo kvar där. Men de får
ju också höjda fastighetstaxeringar och höjda fastig-
hetsskatter. Och de har inte någonting annat än kan-
ske sin lilla pension att betala med. För dem är inte
det här någon bra sak. Det blir höga kostnader.
Det finns intressanta siffror som jag tror att Len-
nart Nilsson också har sett. Källan är SABO. Man
kan visa på hur bostäderna faktiskt är en s.k. mjölkko
för staten.
Räntebidragen är 6 miljarder. Skatteavdragen för
räntorna är 8 miljarder. Kostnaderna för staten är 14
miljarder.
Fastighetsskatten inbringar 16 miljarder och
punktskatterna 29 miljarder. Statens intäkter är alltså
45 miljarder. Statens netto är 31 miljarder. Jag undrar
för vem som det är bingo.

Anf. 190 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! I ert budgetförslag, Rigmor Stenmark,
i det här sammanhanget handlar det om 1,6 miljarder
mindre än vad majoriteten förespråkar. Rigmor
Stenmark har viktiga synpunkter, och jag tror upprik-
tigt på henne när hon säger att det är angeläget att
ordna med bostäder bl.a. för hemlösa. Om man sam-
tidigt föreslår mindre pengar än i regeringens förslag
blir det dock bara tomma ord.
För den som i sin diskussion utgår från ett ansvar
för att se till att människor ska kunna få en bostad,
oavsett om de är hemlösa, lågavlönade e.d., borde det
förslag som regeringen har presenterat vara ypperligt.
Det innebär att kommunerna måste ta ett ansvar inte
bara för att bygga nytt utan också för en total utveck-
ling av bostadsförsörjningen, av de bestånd som man
har osv. Det är väl bara bra att man lyfter fram den
här frågan och slår fast kommunernas ansvar för att
klara de grupper som Rigmor Stenmark talar om.

Anf. 191 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Som också Lennart Nilsson vet är det
inte bara de pengar som ligger inom bostadsutskottets
område som har betydelse för människors livsmiljö.
Det gäller även för förhållandena i deras bostadsom-
råden. Vi måste också se till socialutskottets och
andra utskotts områden. Vi har ibland efterlyst ett
samlat ansvarstagande för bostadssituationen. Nu
finns det inte, utan ansvaret är uppdelat på olika håll
och kanter.
Jag lade märke till att socialdemokratiska kolleger
till Lennart Nilsson tyckte att han hade en bra replik
när han sade att det i Göteborg är ett socialdemokra-
tiskt styre medan det i Stockholm är ett moderat styre.
En jämförelse däremellan skulle vara bingo för soci-
aldemokraterna. Jag vill påminna om att bostadssitu-
ationen är lika besvärlig i Uppsala, där socialdemo-
kraterna styr, och att man där handlägger frågorna
ungefär likadant som i det moderatstyrda Stockholm.

Anf. 192 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Vi kan kanske skicka ned Uppsalapo-
litikerna till Göteborg på kurs, så att de kan lära sig
ett och annat.
Låt mig ta upp frågan om fastighetsskatten. Rig-
mor Stenmark har naturligtvis rätt i att man ibland
borde kunna diskutera helheten. Även om fastighets-
skatten inte ligger inom bostadsutskottets område,
påverkar den boendekostnaderna. Regeringen pre-
senterar ju ett förslag som ska gälla retroaktivt fr.o.m.
januari och som innebär en begränsning av fastighets-
skatten till 6 % av inkomsten. Jag konstaterar att det
kommer att gynna människor som har små pensioner
eller små inkomster men en hög fastighetsskatt. De
får kanske t.o.m. mindre fastighetsskatt enligt den här
begränsningsregeln än vad de skulle ha fått enligt
andra förslag här i kammaren.

Anf. 193 LENNART DEGERLIDEN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag fick en fråga om bostadsförsörj-
ningslagen. Jag måste erkänna att jag haft lite svårt att
förstå varför regeringen har lagt fram den, men nu har
jag kommit på det.
Jag pekade i mitt anförande på att det finns andra
lagar som ger samma möjligheter. Lennart Nilsson
undrade varför vi är motståndare till det här lagför-
slaget. I stället för att föreslå åtgärder som skulle
kunna öka bostadsbyggandet i t.ex. Stockholm, som
tredimensionell fastighetsbildning, förändring av
allmännyttan och andra avregleringar, lägger man
fram det här förslaget. Efter kanske ett år kan man då
säga: Titta på de borgerligt styrda kommunerna i
Stockholm, där Moderaterna och Folkpartiet har
misslyckats fullständigt! Där byggs det inga bostäder.
Man har inte gett instrumenten för detta. Det blir
ett alibi för regeringen - man har gjort någonting,
men det har ändå inte gett något resultat.
Fru talman! Vi föreslår från Folkpartiets sida inte
ett omedelbart borttagande av bostadsbidragen. Vi
har för nästa års budget föreslagit att man med 100 kr
per barn ska trappa ned det som i princip är ett in-
komstprövat barnbidrag. Därmed sparar man ungefär
500 miljoner kronor, som vi använder för att förbättra
för barnfamiljer i form av ett barnavdrag med 25 kr
per barn. Bara genom den här förändringen kommer
20 000 bidragstagare ut ur fattigdomsfällan genom att
inte längre vara beroende av bostadsbidraget. Därmed
slipper de 20 % marginaleffekt vid en inkomstökning.

Anf. 194 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Den matematiken får jag inte att gå
ihop, men jag kan kanske få en lektion vid senare
tillfälle. Jag tycker att det ibland blir för mycket av
Stockholmsdiskussioner, men det finns stora problem
här. Ett av problemen med byggandet i Stockholm är
att kommunerna bjuder ut marken till högstbjudande.
Jag har varit med vid flera tillfällen där bl.a. trähus-
fabrikanter sagt att innan man hinner sätta upp ett hus
på en tomt har priset på denna trissats upp till någon
miljon. Det måste vara en angelägenhet för kommu-
nen att se över hur man sköter sin mark- och planpo-
litik. Man kommer inte till skott och det blir dyrt att
bygga därför att de styrande sköter detta dåligt.

Anf. 195 LENNART DEGERLIDEN (fp) re-
plik:
Fru talman! Resonemanget om bostadsbidragen
bygger på enkel mängdlära, som jag gärna ska lära ut
vid ett senare tillfälle. Vår budget går ihop, för vi har
en duktig kamrer som klarar den uppgiften. Det är
Karin Pilsäter, som säkert räknar rätt.
Vad gäller bostadspolitiken pekar herr Nilsson på
ett intressant fenomen. Vi skulle kanske i vårt land
behöva ha två former av bostadspolitik. Det som är
tillämpligt i Dorotea och Bjurholm är naturligtvis inte
alls tillämpligt i Stockholm och vice versa. Det är
kanske socialdemokraternas tanke att försöka komma
fram till sådana särskilda avregleringar som jag tyck-
er behövs i Stockholm. Men det är alldeles uppenbart
att en generell bostadspolitik som det nu ser ut inte är
tillämplig i hela landet. Jag tycker att ni borde ha lagt
ned mera krut på att differentiera politiken.

Anf. 196 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det ser olika
ut i olika delar av landet. Det är därför som vi marke-
rar kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen.

Anf. 197 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Eftersom jag blev omnämnd i Lennart
Nilssons anförande har jag begärt replik. Lennart
Nilsson hade lite svårt att förstå varför vi över huvud
taget väckt några motioner, och det tycker jag är lite
märkligt.
Jag konstaterade i mitt huvudanförande att vi när
det gällde propositionen om bostadsförsörjningen
hade ganska många reservationer. Efter hand som
frågorna behandlades i utskottet försvann den ena
reservationen efter den andra. Det berodde naturligt-
vis på att vi kom överens i frågorna i utskottet. Be-
tänkandet är klart bättre än propositionen, och det
tycker vi är positivt.
Trots det är vi otåliga i vissa frågor som gäller
fastighetsmäklarlagen och de mäklare som ordnar
bostäder som bara består av hyresrätter. Vi finner inte
längre någon anledning att avvakta. Vi hade gärna
sett att man hade passat på att göra ett tillkännagivan-
de om detta. Vi vet hur illa det fungerar och att det är
bråttom. För varje dag som går är det ytterligare nå-
gon som betalar in 2 000 eller kanske 4 000 kr, bero-
ende på hur många av de här mäklarna som man
söker sig till, och riskerar att förlora dessa pengar.
Jag hoppas, fru talman, att det är riktigt, som Len-
nart Nilsson säger, att vi är överens i de här frågorna.
Vi hade gärna sett ett tillkännagivande på den här
punkten, eftersom det brådskar för enskilda männi-
skor.

Anf. 198 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror inte att jag har sagt att jag
tyckte att det var onödigt med motioner. Det är när-
mast reservationerna det handlar om. Jag tycker att
det är okej att man motionerar och lyfter fram frågor
som är angelägna i samhället.
Jag är ibland lika otålig som Sten Lundström.
Men det betyder inte att jag reserverar mig eller ger
tillkännagivanden.

Anf. 199 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det var en felsägning från min sida.
Det var naturligtvis reservationerna som Lennart
Nilsson vände sig mot. Reservationerna har vi gjort
av samma skäl. Vi tycker inte att majoriteten har gått
tillräckligt fort fram.
Vi kan också konstatera att mycket av det som vi
nu får tillgodosett när det gäller bodstadsförsörjnings-
frågorna, och även i betänkande BoU1, är frågor som
vi har drivit ganska länge.
Vi ser naturligtvis positivt på att vi har fått en re-
aktion och att det nu äntligen händer någonting. Vi
hälsar er hjärtligt välkomna att upptäcka samma
verklighet som Vänsterpartiet upptäckt i bostadspoli-
tiken.
Det känns väldigt bra att en samlad arbetarrörelse
är beredd att tygla marknaden och se till att vi åter-
igen får en bostadspolitik som i huvudsak har till
syfte att skapa bättre förutsättningar för dem som
söker bostäder.

Anf. 200 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det är vårt syfte även utan reservatio-
ner.
(forts. 12 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.51 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

11 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

MJU1 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur-
vård
Mom. 7 (kalkningsinsatser och administrationskost-
nader)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
207 för utskottet
74 för res. 1
26 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 11 kd, 16 c, 11 fp, 13 mp
För res. 1: 73 m, 1 fp
Avstod: 26 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp
Lars Gustafsson (kd) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 9 (vård av värdefull natur)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
291 för utskottet
16 för res. 2
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 38 v, 37 kd, 12 fp, 13 mp
För res. 2: 16 c
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

MJU2 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar
Mom. 1 (anslag inom utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
183 för utskottet
73 för res. 1
51 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 1 kd, 13 c, 13 mp
För res. 1: 73 m
Avstod: 36 kd, 3 c, 12 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp

Mom. 6 (miljöavgifter i jordbruket)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
195 för utskottet
38 för res. 3
74 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 38 v, 13 c, 12 fp, 13 mp
För res. 3: 37 kd, 1 c
Avstod: 72 m, 2 c
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp

Mom. 10 (internationella skogsfrågor, m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (fp)
Votering:
220 för utskottet
12 för res. 6
73 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 38 v, 36 kd, 16 c, 13 mp
För res. 6: 12 fp
Avstod: 73 m
Frånvarande: 14 s, 9 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp

Mom. 13 (avgifter till djurdatabasen)
1. utskottet
2. res. 7 (kd)
Votering:
206 för utskottet
37 för res. 7
64 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 9 m, 38 v, 16 c, 12 fp, 13 mp
För res. 7: 37 kd
Avstod: 64 m
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp
Cecilia Magnusson (m) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 14 (jordbruket i norra Sverige)
1. utskottet
2. res. 8 (m, kd, c)
Votering:
178 för utskottet
128 för res. 8
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 10 fp, 13 mp
För res. 8: 73 m, 37 kd, 16 c, 2 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp
Karin Pilsäter (fp) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Mom. 21 (finansiering av ekologisk forskning och
utbildning vid Stiftelsen Biodynamiska Forskningsin-
stitutet)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
64 för res. 9
75 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 10 mp
För res. 9: 36 kd, 16 c, 12 fp
Avstod: 73 m, 2 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 5 fp, 4 mp

Mom. 22 (översyn och ökning av forskning och ut-
veckling inom lantbrukssektorn)
1. utskottet
2. res. 10 (c)
Votering:
218 för utskottet
16 för res. 10
73 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 37 kd, 12 fp, 13 mp
För res. 10: 16 c
Avstod: 73 m
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp

Mom. 23 (utredning om fördelningen av forsknings-
anslag inom skogsforskningen)
1. utskottet
2. res. 11 (v)
Votering:
196 för utskottet
38 för res. 11
73 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 kd, 16 c, 12 fp, 13 mp
För res. 11: 38 v
Avstod: 73 m
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 5 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § (forts. från 10 §) Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande (forts. BoU1 och
BoU2)

Anf. 201 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet så att inte Knut Billing be-
höver leva i okunnighet om det längre. Vi har ju blivit
lite avbrutna här i vår bostadsdebatt.
Jag skulle vilja börja med att prata om saker som
ni andra inte har berört så mycket. Annars måste jag
säga att det mesta som jag hade tänkt att säga om den
sociala bostadspolitiken och annat redan är sagt. Nu
tänkte jag fokusera lite på livskvalitet och miljö.
Sedan tänker jag bemöta några av de anföranden som
har hållits tidigare.
Att jag inte har sagts så mycket när vi har pratat
om de här sakerna i utskottet beror på att vi i Miljö-
partiet har haft ganska mycket inflytande. Det ena
betänkandet grundar sig på budgetpropositionen och
BoU2 är ett betänkande som är framlagt med anled-
ning av en proposition om bostadsförsörjningsfrågor
där vi också har haft ganska mycket inflytande.
Jag tycker faktiskt att samarbetet med den här
delen av regeringen fungerar riktigt bra. Ministern
hör gärna av sig via sina statssekreterare när det är
dags att lägga fram en proposition. Då har vi möjlig-
het att utöva vårt inflytande där om det över huvud
taget ska gå igenom.
Någonting som jag är glad över och som jag vet
att jag pratade om för två år sedan är studentbostä-
derna. Där har det kommit ett nytt bidrag på 274
miljoner kronor. Det handlar om ett investeringsbi-
drag på högst 40 000 kr per lägenhet. Det var vi alla
här i riksdagen med och fattade beslut om i juni.
Jag ville tidigare knyta detta till antalet högskole-
platser. I den mån en högskolekommun får högskole-
platser ska de också visa att de kan erbjuda student-
bostäder. Jag vet hur komplicerat detta är i mitt hem-
län när studenterna kommer till Linköping. Detta är
väldigt bra. Det verkar som om det anslaget skulle
räcka, även om andra partier har påstått något annat.
Ett anslag som inte har höjts är radonanslaget. Det
är ett väldigt viktigt anslag. Det är lika litet som det
har varit förut, nämligen 7 miljoner kronor. Men 1999
var utfallet på det här kontot bara 3,3.
Nu har regeringen tillsatt en utredning, och det
tackar vi för. Den skulle ha varit klar nu. Då hade vi
kunnat se vad man hade tänkt sig för att få klarhet i
radonfrågan. Nu är det skjutet på till februari nästa år.
Men jag skulle nästan tro att det här anslaget kommer
att behöva höjas. Det är lite dåligt utrett hur många
bostäder det är som har problem med radon.
Tidskriften Vår Bostad lät göra en undersökning
där man pekade på att omkring 900 svenskar dör
varje år i lungcancer på grund av radon. Det är fler än
antalet dödsoffer i trafiken. Villaägare brukar försäk-
ra sig om att det inte finns farliga radonhalter i huset,
men hyresgäster och bostadsrättsinnehavare har oftast
ingen aning om att det finns hälsofarliga radonhalter i
lägenheten de bor i.
Den här utredningen ska se över radonproblemet
och komma med åtgärdsförslag och förslag till eko-
nomiska stödsystem för radonsanering. Det är därför
jag flaggar för att det här anslaget förmodligen kom-
mer att behöva höjas. Nu tänker man sig dessutom att
förskjuta gränsvärdena. Målsättningen är alltså att
hitta alla hus med radonhalter över gällande gräns-
värden - det är 400 becquerel per kubikmeter luft -
före år 2010. Nästa steg är halvera gränsvärdet och
hitta och åtgärda alla bostäder med radonhalter över
200 becquerel före år 2020. Det är Kjell Larsson som
har gett uttryck för de här åsikterna. Sammanlagt
handlar det om två miljoner bostäder i hela landet
som ska radonmätas. Det är många som måste åtgär-
das. Vi ser fram emot det som utredaren kommer med
i februari för att se vad som går att göra åt det här
problemet.
Fukt och mögel är ett annat väldigt viktigt bo-
stadsmiljöproblem. Det här anslaget ökar däremot
från 40 till 50 miljoner kronor i årets budget. Det är
oerhört väsentligt. Nu har vi också fått möjlighet att
allergisanera. EU har gett oss tillåtelse att göra det.
Det mottar vi med tacksamhet. Regeringen har sagt
att man tänker se till att alla kommuner får reda på att
den här möjligheten finns. Det sker med anledning av
det lokala investeringsprogrammet också.
En sak som också har med miljön att göra är bo-
stadsanvisningsbidraget för ekologisk hållbarhet som
nu äntligen kommer tillbaka. Vi har skjutit på det i
några år. Det har jag inte tyckt har varit något vidare.
Men om man inte vet vad pengarna ska användas till
är det inte lätt att hävda att bidraget absolut måste
finnas. Det är på 250 miljoner. För nästa år inskrän-
ker det sig till 135 miljoner. Det beror på att en del av
anslaget har förts över till utgiftsområde 20 för andra
viktiga miljöfrågor.
Jag har förgäves försökt se vad de här pengarna
ska användas till. Byggkostnadsforum får 5 miljoner
kronor. Men sedan då? Det måste finnas någon mer
tanke bakom det här. Investeringarna ska främja
ekologisk hållbarhet vid ny- och ombyggnad av hy-
res- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsom-
råden. Folk börjar fråga mig nu hur pengarna ska
användas så att man vet vad man ska ansöka om. Jag
hoppas verkligen få lite mer kött på benen i den här
frågan. Jag hoppas också att vi kommer att vara med
och ta fram kriterierna för det här.
Om det är 115 miljoner kronor som fattas för att
uppnå den årliga ramen på 250 miljoner kronor tar
jag för givet att det i nästa vända kommer att omfatta
även villor och småhus. Det är också en sådan sak
som jag tänker bevaka.
Lokala investeringsprogram är en annan viktig
miljöfråga. Jag tycker att det är hemskt underligt att
de borgerliga partierna helt enkelt bara vill skrota det
och tycker att det inte är någonting värt att komma
med. Uppgifter från Naturskyddsföreningen från
1998 känns som lite gamla siffror. En hel del föränd-
rades ändå efter de olika revisionsrapporterna. Sys-
selsättningsaspekten betonas inte lika mycket. En del
villkor för ny teknik har tagits bort, och man har rättat
sig ganska mycket efter kritiken, tycker jag. Jag ser
fram emot den utvärdering av det här anslaget som
kommer under 2001. Det rör sig om totalt 145 styck-
en olika lokala investeringsprogram under 1998 till
2002.
En sak som jag tycker är viktig, eftersom jag sitter
i nationalkommittén för Habitat och Agenda 21, är att
Agenda 21-arbetet ska få 1 miljon kronor. Det gäller
nämligen för Sverige att föra ut den kunskap och
information som finns om allt viktigt Agenda 21-
arbete som försiggår i kommunerna.
Efter sommarens översvämningar och efter de
översvämningar som fortfarande pågår runt Vänern
och även på flera andra håll i Mellansverige vill jag
särskilt framhålla lantmäteriet. Det är också inom vårt
utskottsområde. Den geotekniska kunskapen och
informationen torde få en ännu större betydelse för
den fysiska planeringen. Därför tycker jag att det är
så förfärligt egendomligt att höra hur två stycken av
riksdagens partier tycker att det är viktigt att man får
bygga på strandnära tomter.
Jag förstår inte hur man i november år 2000 kan
föreslå en sådan sak för att få bebyggelse i glesbygd.
Förr i världen var man väldigt noga med att bygga på
hälleberget. Det måste ha funnits någon anledning till
det. Jag tror att vi ser den anledningen nu och att man
aktar sig väldigt noga. Det här inskränker naturligtvis
också en hel del som man vill göra i kommunerna,
likaväl som propositionen om bostadsförsörjningsfrå-
gor som vi har varit inne på.
Jag tycker att företrädare för regeringen som har
pratat här och även Sten har kunnat visa mycket tyd-
ligt på varför vi behöver ett sådant förslag. Knut Bil-
ling undrade varför vi som inte är ett socialistiskt
parti kan ställa oss bakom det. Det beror återigen på
att vi har haft ganska mycket inflytande. Vi är inget
socialistiskt parti, men vi är ett socialt ansvarstagande
parti som ser att det kommunala självstyret inte alltid
står över den enskilda människans rättigheter.
Vi hade ett handikappseminarium för några dagar
sedan där handikappombudsmannen sade att många
saker som berör handikappades möjligheter till bostad
och människors rättighet till bostad över huvud taget
är en mänsklig rättighet. Det kommunala självstyret
är ingen mänsklig rättighet. Jag inser betydelsen av
det kommunala självstyret. Jag är från en liten kom-
mun, Ödeshög. Den torde inte komma i fråga för
föreläggande om att anordna bostadsförmedling. Man
är säkert inte lika hård med att följa upp en bostads-
försörjningsplan från vår kommun.
Men eftersom det är en så stark Stockholmsfo-
kusering kommer faktiskt förslaget ursprungligen
från Stockholms stad. Det var en begäran om att infö-
ra köavgift 1998. Stockholms stad ville införa köav-
gift. Jag tyckte att det var ett hemskt konstigt sätt att
möta sina kommuninvånare och andra som vill söka
sig hit.
Däremot förstod jag naturligtvis affärsidén med
det. Man har enligt lag möjlighet att ta ut förmed-
lingsavgift. Men eftersom man inte har några lägen-
heter att förmedla var inte det någon affärsidé. Det
måste ju vara mycket mer lönsamt att ta ut avgifter av
de 60 000 personer som står i kö. Men för att det över
huvud taget skulle kunna bli någon proposition på det
här tyckte åtminstone jag att man måste kunna visa
att man också tänker bygga bostäder.
Sedan kan man vända på steken och säga att om
regeringen tycker att en kommun ska ha en bostads-
förmedling må det vara hänt att kommunen får ta ut
en köavgift. Om vi ska ge lite bakgrund till att den
här propositionen över huvud taget har kommit till
har det mycket med det här att göra. Det är alltså en
service.
Jag förstår att Stockholm kanske inte tycker att
det är så viktigt att ha den här servicen till övriga
invånare i Sverige, bl.a. i Ödeshögs kommun. Men
jag som socialarbetare som har lite kännedom om hur
svårt det är för folk att komma hit och få bostad vet
att detta behövs.
Därför stöder jag även det här betänkandet. Det är
ju två betänkanden. Vi har inga reservationer för egen
del.

Anf. 202 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker precis som Helena Hillar
Rosenqvist att det är bra att vi har fått möjligheter att
bygga studentbostäder eftersom det är ett riktat bidrag
till en grupp som faktiskt behövs.
Men sammantaget måste man också titta på att det
är kopplat till åtgärder i kommunerna som gör det
möjligt att bygga just studentbostäder. Jag tycker att
Helena Hillar Rosenqvist kan åka med till Uppsala
och titta på hur det är där. Det är inte möjligt att ta de
pengar i anspråk som man egentligen skulle behöva,
för man behöver massor av bostäder.
Sedan måste jag säga att jag tycker att det är lite
naivt att säga att man i november inte kan säga att
man ska ha ett flexibelt strandskydd bara för att det
har varit översvämningar på sina håll i landet. Det är
väl just av den anledningen som vi vill ha ett flexibelt
strandskydd. På sina håll, kring de stora älvarna,
kring de vattenmassor som vi vet forsar kan det fin-
nas anledning att ha ett slags restriktivitet till vatten-
dragen.
Men det finns faktiskt även lugna vatten i landet
Sverige. Glöm inte bort att Sverige är avlångt. På sina
håll utmed små åar eller lite större åar och lugna sjöar
kan inte vi förstå varför man inte ska tillåta kommu-
nerna att bestämma vilken typ av strandskydd man
har. Det är ändå kommunpolitikerna i kommunerna
som bäst känner till den här biten, så det är lite naivt
att liksom försöka rida på översvämningar. Man ska
inte rida på andras olyckor.
Sedan tycker jag att det är lite anmärkningsvärt att
man inte tar till sig den verklighet som gäller i fråga
om de lokala investeringsprogrammen och den myck-
et skarpa kritik som har kommit. Vi har fått redovis-
ningar. Än kan jag tyvärr inte se att de effekter som
man har sagt att det här skulle innebära för miljön och
arbetstillfällena har blivit i den utsträckning som det
var tänkt.

Anf. 203 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Jag försöker inte rida på andras
olycka. Jag bara konstaterar att vi har olika uppfatt-
ning om var man ska bygga. Det kanske inte är någon
lösning på problemen i glesbygden att man får bygga
på strandnära tomter. För övrigt är väl efterfrågan på
strandnära tomter störst i storstadsområdena och inne
i städerna.
Jag nämnde Lantmäteriet förut. SMHI visar också
mycket tydligt var man ska bygga och var man inte
ska bygga.
Jag tycker faktiskt att Rigmor Stenmark förmins-
kar problemet.
Jag bor själv i ett hus som är 250 år gammalt. Jag
vet inte hur kortsiktiga perspektiv man har när man
bygger i dag. På 100 års sikt måste man - vare sig
översvämningar beror på klimatförändringar eller ej -
räkna med att sådant här ständigt återkommer. Det
har SMHI väldigt tydligt visat med sina kartor från
Lidköping och Karlstad och andra ställen som nu är
hårt utsatta.

Anf. 204 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Jag råkar också ha hus i Värmland.
Jag skulle önska att man när man bygger och tittar på
forskning över hur man ska bygga framöver också tar
sig en titt på hur man byggde förr i världen, var man
placerade husen, hur man byggde, med vilken typ av
grund osv. Det finns många saker som man skulle
kunna förbättra. Det handlar inte bara om hur nära
vattendragen man bygger. Här finns mycket att göra.
Jag förringar inte, och tycker inte att Helena Hillar
Rosenqvist heller gör det. Men jag tyckte att Helena
Hillar Rosenqvist var litet naiv som sade att man inte
i november kan ha en åsikt om hur man ska ha det i
framtiden.
Jag tycker att det är litet beklagligt att Helena
Hillar Rosenqvist inte följer upp sina egna frågor när
det gäller det här betänkandet. Jag tror inte, och jag
ser det också mellan raderna, att Miljöpartiet är helt
överens med det som sägs i betänkandet. Det tycker
jag är ganska bra.

Anf. 205 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Om vi hade flera möjligheter till re-
pliker skulle det vara intressant att höra på vilka
punkter Rigmor Stenmark anser att jag inte är över-
ens.
Vi är antagligen totalt eniga när det gäller hur man
bygger hus. Det är möjligt att strandskyddet och
strandnära tomter inte bara ska gälla på bredden utan
också på höjden.
Det är säkert som Rigmor Stenmark säger. Jag
hoppas att Rigmor Stenmarks hus i Värmland ligger
på säker mark.

Anf. 206 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Jag vill tacka Helena Hillar Rosen-
qvist för uttrycket att det hon hade tänkt säga redan
var sagt. Det ger ju ett erkännande till oss alla som
miljöpolitiker.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Helena Hillar
Rosenqvist just när det gäller studentbostäder. Varför
ställde inte Helena Hillar Rosenqvist upp på reserva-
tionen om studentbostäder för personer med funk-
tionshinder? Och varför har inte Helena Hillar Ro-
senqvist tänkt på flexibiliteten, t.ex. Växjömodellen?
Nu är den bidragsgrundande ytan 25 kvadratmeter.
Många som läser är hela familjer som skulle behöva
lite större lägenheter. Man skulle alltså kunna ha
35 kvadratmeter som bidragsgrundande.
Nästa fråga som Helena Hillar Rosenqvist tog upp
var EU-notifieringen. Där gläder vi oss tillsammans.
Vi har tillsammans kämpat för att vi ska få allergisäk-
ringsåtgärder. Därför har Kristdemokraterna styrt
50 miljoner till detta ändamål, om Helena Hillar Ro-
senqvist kan garantera att det verkligen blir något.
Så några ord om den kommunala självstyrelsen.
Att man väntar på regeringen och lokala investe-
ringsmedel har gjort att Agenda 21-arbetet har stannat
av i kommunerna, och kommunernas eget inflytande
har kommit lite till korta. I stället för att lägga
135 miljoner på något som Helena Hillar Rosenqvist
själv sade sig inte veta vad, vore det inte bättre att
stimulera det kommunala självstyret och Agenda 21?

Anf. 207 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! För att ta det sista först har de
135 miljonerna mer med bostadsbyggandet att göra.
Agenda 21-arbetet är mycket vidare än så. Det hand-
lar om trafikplanering och sådana frågor.
Jag tycker att vi har många bra motioner och re-
servationer från alla partier. Vi är faktiskt inte så
förfärligt oeniga i bostadspolitiken, om vi tar miljö-
frågor, allergisanering och det som Ulla-Britt
Hagström tog upp.
Jag har kanske lite större tilltro till att det verkli-
gen händer något.
Boverket har ett regeringsuppdrag att utarbeta
tillämpningsbestämmelser till plan- och bygglagen
enligt tillgänglighet, och att påvisa vikten av full
tillgänglighet och användbarhet i studentbostäder.
Boverket har fått brev från Stockholms stad och del-
tagit i diskussioner med stiftelsen Stockholms Stu-
dentbostäder. Det hänvisar de till. Jag tycker att man
får försöka förlita sig på det.
Jag ser att vi dessvärre inte har så mycket gemen-
samt i så många andra frågor. Jag förstår inte allt
vackert och fagert tal från Kristdemokraterna om att
mitt hem är min borg, och liknande, och vad det är
värt när mitt hem ska säljas. Vi har lite olika infalls-
vinklar. Många människor oroas av detta.
Ni pratar om trygghet. Var är tryggheten för mig
när mitt hem ska säljas, och om jag har valt en hyres-
rätt och ser att alla andra vill sälja bostäder, och jag
inte har råd? Vi har lite olika mening.

Anf. 208 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Vad är tryggheten för mig när mitt
hem inte kan köpas eller ägas, utan jag ska finna mig
i att någon annan hela tiden äger mitt hem?
Vi är eniga vad gäller kvalitetsfrågor, allergisäk-
ringsfrågor osv., Helena Hillar Rosenqvist, men vi
har gått väldigt långt ifrån varandra vad gäller struk-
turer. Vi vill bygga på subsidiaritet.
Kristdemokraterna vill ha subsidiariteten och det
enskilda initiativet med kommunernas stöd i första
hand och staten i sista hand i de frågor där det verkli-
gen behövs.
Nu tar Helena Hillar Rosenqvist till en statlig
styrning där det egentligen inte behövs.
När det gäller de lokala investeringsprogrammen
är det 200-300 miljoner som ska betalas tillbaka
därför att inget har gjorts och det inte har blivit som
man har tänkt. Det vore bättre att uppmuntra kommu-
nerna att satsa helhjärtat på Agenda 21, eftersom man
nu väntar ut specifika programområden som i ett
lotteri där man kan dra vinsten.
Slutligen, Helena Hillar Rosenqvist: Den strand-
nära bebyggelsen är väldigt viktig för att glesbygden
ska leva. Det finns hälleberg nära stranden också.

Anf. 209 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Det var precis det jag påpekade i
samband med Rigmor Stenmarks inlägg. Man kanske
ska se på höjden likaväl som på bredden när det gäller
strandnära tomter.
Jag kan inte se att det är ett glesbygdsproblem.
Det räddar inte glesbygden. De flesta ansökningar om
att få bygga på strandnära tomter gäller i städerna.

Anf. 210 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Vi har haft mycket inflytande, så jag
har inte behövt säga så mycket under utskottets be-
handling, sade Helena Hillar Rosenqvist. Det är väl så
då att Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet
tycker att det är ett bra förslag att man ska kunna
förelägga en kommun att anordna en bostadsförmed-
ling.
På min fråga om Miljöpartiet anser att regeringen
ska kunna styra bostadspolitiken - jag anförde Ödes-
hög som exempel - fick jag beskedet att det här nog
inte kommer att gälla Ödeshög, så det spelar inte så
stor roll.
Om vi vidgar detta till att gälla inflyttningsregio-
nen Linköping, tycker Helena Hillar Rosenqvist att
det är rätt att regeringen ska kunna säga till Linkö-
ping att de ska anordna bostadsförmedling och att de
ska planera bostadsbyggandet på visst sätt?
Helena Hillar Rosenqvist svarade: Ja, men det här
behövs för Ödeshög, för att vi ska kunna flytta till
Stockholm. Men då vill jag, Helena Hillar Rosen-
qvist, påpeka att Stockholm har en bostadsförmed-
ling, en av kommunalpolitikerna i Stockholm inrättad
bostadsförmedling - en frivillig bostadsförmedling
som fungerar alldeles utmärkt. Det skulle alltså vara
bra men en bostadsförmedling som är styrd av rege-
ringen är något helt annat och det är vad Helena Hil-
lar Rosenqvist har ställt sig bakom.

Anf. 211 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Linköping är definitivt en kommun
som jag tycker kunde föreläggas att ha en bostads-
förmedling. Som situationen är där är det i högsta
grad nödvändigt.
Jag förstår kanske inte riktigt det här med att en
moderatledd kommun skulle ha en så annorlunda syn
på de här frågorna. I Ödeshög - jag måste återigen ta
Ödeshög som exempel - har vi haft en moderat led-
ning i det kommunala bostadsbolaget. Man försvarar
bostadsbolaget väldigt tydligt; det gör väl de flesta
som sitter med i bostadsstyrelser, oavsett vilken led-
ning de har. Så är det därför att de inte har den ideo-
logiska överrocken att allt kommunalt är fult och att
allt privat är fint. Så agerar man alltså i Ödeshögs
kommun.
Jag vet att det i Stockholm finns en bostadsför-
medling. Det är just den som jag hänvisade till när jag
talade om en bostadsförmedling som ville ta ut köav-
gift av de 60 000 personer som står i kö därför att det
ansågs vara en bättre affärsidé. Men antalet lägenhe-
ter som förmedlas är ett fåtal och kan lätt räknas.
Den statliga bostadspolitiken inskränker sig kan-
ske inte till att förelägga en kommun att ha en bo-
stadsförmedling, utan man anser även att ett större
ansvar ska tas för befolkningens önskan att flytta och
få en bostad där man får jobb, vilket en del ödeshögs-
bor kan få i Stockholm. Jag vill dock att ödeshögs-
borna ska vara kvar, för också vi behöver expandera.
Dessutom har vi tomter att bygga på.

Anf. 212 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Miljöpartiet tycker alltså att det är
rätt att förelägga Linköpings kommun att inrätta en
bostadsförmedling och att ha en bostadsplanering -
det är alldeles rätt, oavsett vad kommunalpolitikerna i
Linköping kan tycka. Jag måste säga att det är ett
märkligt uttalande. Det ska bli ett nöje att sprida det
till linköpingsborna och att tala om vad Miljöpartiet
tycker och tänker.
Helena Hillar Rosenqvist säger sedan att poängen
inte är att Stockholm har en bostadsförmedling. Tyd-
ligen är det något annat som Helena Hillar Rosenqvist
är ute efter när det gäller att styra bostadspolitiken i
Stockholm. Det skulle vara intressant om Helena
Hillar Rosenqvist kunde precisera sig lite. Det skulle
vara väldigt bra för oss att veta vad det är som man i
bostadspolitiken med den här propositionen vill kun-
na förelägga kommunerna att göra.

Anf. 213 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Jag tror att Knut Billing tog sig en
lur efter voteringen. Jag inledde med att prata om just
bakgrunden till att propositionen över huvud taget
kom till, nämligen en begäran år 1998 från Stock-
holms stad. Men jag ska inte ta mer talartid i anspråk
för att tala om det. I stället ska jag mer prata om de
nivåer som vi medborgare är underordnade.
Jag menar att en nivå är den statliga nivån. Den
kommunala självstyrelsen är också en nivå. Sedan har
vi medborgarna som faktiskt är på en nivå där man
väl inte alltid har det inflytande över den kommunala
politiken som den kanske inbillar sig som sitter på en
kommunalrådspost. Själv har jag suttit med i kom-
munstyrelsens arbetsutskott så jag tycker mig veta att
det blir en förskjutning i synen på var man bäst be-
slutar.
Det finns alltså kommuninvånare från andra
kommuner som vill komma till Linköping. Där har
man inget inflytande över den direkta kommunalpoli-
tiken, utan det kan faktiskt förekomma lite motstridi-
ga intressen. Linköping expanderar gärna och tar
gärna emot studenter från annat håll. När man en
gång ändrade folkbokföringslagen var en anledning
till att alla studenter skulle vara skrivna i kommunen i
fråga att kommunerna faktiskt ville ha studenterna.
Men med tanke på hur det har gått i det avseendet
anser jag att man inte riktigt tar ansvar för de nya
kommuninvånare som studenterna är. De är fullt ut
kommuninvånare och har samma rätt till bostad men
en del kommuner ifrågasätter deras rätt till socialbi-
drag under sommaren med hänvisning till att de är
studenter och inte ska behandlas riktigt lika. Jag anser
att har man tagit sig an dem ska man också ge dem
samma rättigheter.
Slutligen: Det kan ibland behöva styras - ja.

Anf. 214 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Herr talman! Det har varit en lång eftermiddag
och ganska spännande att lyssna till den här bostads-
politiska debatten.
Vi har fått fullständigt klart för oss vad det mode-
rata alternativet är till den bostadspolitik som rege-
ringen och riksdagsmajoriteten står för: Avskaffa
studentinvesteringsbidraget, ta bort bostadsbidragen,
även de som utgår till ungdomar, genomför inte det
ekologiska investeringsbidrag som ska stimulera
nyproduktion, sälj ut allmännyttan, inför marknads-
hyror och låt marknaden ta hand om bostadspolitiken
fullt ut så når vi ett bra tillstånd!
Det är liksom det moderata konceptet bostadspo-
litiskt men det här har ju prövats i en del länder, med
ganska förfärande resultat - åtminstone från min
utgångspunkt bostadspolitiskt, dvs.: att vi ska se till
att vi driver en bostadspolitik som leder till goda
bostäder till alla, även för socialt utsatta hushåll.
Den sociala bostadspolitik som vi bedrivit i Sveri-
ge under efterkrigstiden har lett till att Sverige är ett
av de länder i västvärlden som har den högsta bo-
stadsstandarden. Dessutom handlar det om den kan-
ske mest rättvist fördelade bostadsstandarden. Vi har
inte någon renodlad slum i Sverige och vi har inte på
samma sätt som i många andra länder rena socialbo-
städer för de mest utsatta hushållen. Jag tycker att det
är ett väldigt gott resultat för den sociala bostadspoli-
tik som vi har bedrivit under efterkrigstiden.
Moderaterna vill något annat. Det har, som sagt,
varit ganska intressant att lyssna till debatten, som har
gett tydliga besked på den här punkten. Därmed inte
sagt att allting är bra. Vi har problem bostadspolitiskt
i dag. Vi har problem på så sätt att det byggs för lite.
För bara ett par år sedan fanns det 60 000 outhyrda
lägenheter i Sverige. I dag är den siffran nästan halve-
rad. För bara ett par år sedan hade vi tomma lägen-
heter, även i storstadsregionerna och även i Stock-
holm. I dag råder det brist på lägenheter i minst 45
kommuner och det antalet ökar för varje månad.
I början av 90-talet tog 7 av 10 kommuner fram
bostadsförsörjningsplaner. I dag är det endast 1 av 10
kommuner, 28 kommuner i hela landet, som tar fram
bostadsförsörjningsplaner och planerar för vad som är
ett rimligt åtagande för en kommun, nämligen att
också svara för en så grundläggande välfärdsfråga
som rätten till ett bra boende.
Bostadsfrågan har i dag en helt annan betydelse
än den hade för bara ett par år sedan. Den har flyttats
upp på den politiska dagordningen och det välkomnar
jag. Att ha en bostad och ett arbete är helt centralt för
människors välfärd. Därför är det viktigt att vi alla tar
ett ansvar för de bostadspolitiska frågorna. Det gäller
även kommunalpolitikerna och vi rikspolitiker.
Det finns en poäng i vad Rigmor Stenmark sade.
Det handlar ju inte bara, som det ofta blir i den bo-
stadspolitiska debatten, om en Stockholmsfixering,
utan det handlar om villkoren i hela landet. Jag möter
ett behov av bostadsbyggande även på orter där det
faktiskt är ett överskott på lägenheter. Jag möter ock-
så ett behov av en mer regional planering när det
gäller bostadsmarknaden - att inte varje kommun för
sig pular med sitt, utan att man tar ett regionalpoli-
tiskt grepp i bostadsfrågan.
Det handlar om Uppsalaregionen och Tierp, vil-
ken roll Tierps kommun kan spela för bostadsförsörj-
ningen i den regionen. Det handlar kanske om Linkö-
ping kontra Sommen och Tranås, att se bostadsfrågan
i ett regionalt sammanhang och lösa problemen på så
sätt. Det handlar inte minst om Stockholmsregionen,
att inte varje kommun för sig sitter och planerar för
bostadsbyggandet utan man gör det i ett regionalt
perspektiv, där man ser på Mälardalens möjligheter
att också svara för bostadsförsörjningen i den här
regionen.
Det är egentligen ett ganska gott betyg på den
ekonomiska politik som regeringen har bedrivit under
90-talet att vi nu sitter i den situationen att människor
har råd att efterfråga bostäder. Det är ju så. Hög till-
växt i ekonomin, bra reallöner, låga räntor och låg
inflation leder till en ökad efterfrågan på bostäder.
Unga människor får jobb och kan flytta hemifrån, och
de efterfrågar bostäder. Medelålders människor vill
efterfråga en större bostad.
Tillväxten leder till ett ökat behov av bostäder och
bostadsproduktion. Vi behöver bygga 25 000-30 000
nya bostäder årligen och uthålligt under en lång tid
för att svara upp mot den efterfrågan som finns. I år
blir bostadsproduktionen 18 000, säger Boverket, och
nästa år 22 000. Vi behöver stimulera produktionen
för att komma upp på en lite högre nivå än så.
Jag tror att ett av fundamenten för att åstadkomma
en högre bostadsproduktion - men inte i morgon - är
att bostadsfrågan flyttas upp på den politiska dagord-
ningen även i den enskilda kommunen. Det är det
som är bakgrunden till det förslag som vi har lagt
fram om en skyldighet för kommunerna att upprätta
bostadsförsörjningsplanering.
Jag förstår inte varför det är så märkvärdigt och
varför det plötsligt och givet måste innebära att vi får
en hetsig debatt om det kommunala självstyret. Det är
väl inte bara ett kommunalt intresse att vi har en fun-
gerande bostadsmarknad. Det är ju ett socialt intresse
också. Det är framför allt ett regionalt intresse, efter-
som arbetsmarknaden är regional och därmed bo-
stadsmarknaden också måste vara regional.
Det är väl inte så märkvärdigt att vi i riksdagen
fattar ett beslut om att varje kommun i samråd med
andra, kringliggande kommuner ska upprätta bostads-
försörjningsplaner. Vi ger stor frihet till den enskilda
kommunen i fråga om hur planerna ska se ut, hur de
ska utformas. Men vi ställer det grundläggande, ele-
mentära kravet på varje enskild kommun att man
planerar för bostadsförsörjningen - som vi gör när det
gäller barnomsorgsplanerna, som vi gör när det gäller
att se till att man också kan klara av de funktionshind-
rades livsvillkor i den enskilda kommunen.
Det är inget allvarligt ingrepp i den kommunala
självstyrelsen, utan det är ett fullt rimligt krav som vi
ställer på kommunerna eftersom bostadspolitiken
både är nationell, regional och kommunal.
Herr talman! I perspektivet av behovet av ett ökat
bostadsbyggande är det också viktigt att vi fokuserar
på produktionskostnaderna, på vad det kostar att
bygga. Då blir jag lite konfunderad när jag läser re-
servationerna till utskottets betänkande. Vi tar ju ett
grepp nu när vi följer upp Byggkostnadsdelegationens
arbete. Vi inrättar byggkostnadsforum. Konkur-
rensverket får särskilda uppgifter. Vi vidtar andra
åtgärder för att följa upp det arbete som Byggkost-
nadsdelegationen genomförde.
Jag är då lite förundrad över att ni i Moderaterna
ställer er vid sidan om. Inte med ett ord i era reserva-
tioner nämner ni byggkostnaderna. Ja, ni nämner
förvisso skatter och avgifter. Den debatten kan ni ta
med era politiker i Stockholms kommun, som tar ut
markkostnader på 7 000-8 000 kr per kvadratmeter.
Men ni nämner inte med ett ord byggkostnaderna.
Vi ligger, visade Byggkostnadsdelegationen, 20 %
över andra länder på byggmaterielsidan på grund av
den bristande konkurrensen på marknaden. Jag förstår
inte varför ni lämnar frågan om de bristande förut-
sättningarna för konkurrensen, att vi har ett fåtal
större entreprenörer som dominerar marknaden. Vi
borde ha många entreprenörer, även mindre och me-
delstora entreprenörer, på byggmarknaden för att
gynna konkurrensen. Vi har nästan en monopoliserad
situation på byggmaterielsidan. Varför ser ni inte det
som ett problem och ett bekymmer?
Vi har försökt göra det genom de åtgärder vi re-
dovisar i propositionen. Det kanske inte är tillfyllest,
utan vi kanske behöver vidta fler åtgärder för att
åstadkomma en effektiv konkurrens. Jag tror att den
konkurrensen kanske kommer först när vi öppnar upp
gränserna och får en rejäl konkurrens på byggmateri-
elsidan på europeisk nivå. Det är lite förvånande att
Moderaterna inte med ett ord berör de frågeställning-
arna.
Herr talman! Vi redovisar också i propositionen
ett antal åtgärder som vi har vidtagit och vidtar för att
nu stimulera en ökad bostadsproduktion. Investe-
ringsbidraget till studentbostadsbyggandet är en så-
dan. Vi ser nu på ansökningarna att vi kommer att nå
målet om 10 000 studentlägenheter på två år tack vare
investeringsbidraget.
Vi har startat en process för att försöka åstad-
komma en förenklad planprocess, lite snabbare hante-
ring av planärendena, för att få det att lossna - det är
naturligtvis en särskild problematik i Stockholmsre-
gionen - när det gäller planer för bostadsbyggandet.
Vi inför ett bidrag för ekologiskt byggande som
främst ska gå till nyproduktion och stimulera olika
former av nytänkande när det gäller att ge byggandet
ett ekologiskt innehåll. Men där kommer vi också att
ställa krav på att man planerar byggnationen på ett
sådant sätt att vi kan hålla tillbaka produktionskost-
naderna.
Herr talman! Tiden går, och jag ska sluta. Jag tror
att det är nödvändigt för den sociala bostadspolitiken
att det finns ett väldigt starkt samhälleligt engage-
mang både på riksnivå och på kommunal nivå, om
den sociala bostadspolitiken ska få ett reellt innehåll
och inte leda till en situation på bostadsmarknaden
där vi får en utveckling med stora klasskillnader, med
dåligt byggande för socialt utsatta hushåll och där
vissa lämnas på efterkälken.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.57 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

12 § (forts.) Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande (forts. BoU1 och BoU2)

Anf. 215 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Vi moderater har lagt upp denna de-
batt på det sättet att Ewa Thalén Finné diskuterar
bostadsutskottets betänkande nr 1 och jag nr 2. Stats-
rådet Lövdén har under en lång tid av sitt inlägg dis-
kuterat just bostadsutskottets betänkande nr 1. Jag
rekommenderar honom att stanna kvar, för omedel-
bart efter replikskiftet med mig kommer Ewa Thalén
Finné att gå upp och diskutera de moderata stånd-
punkterna. Därför förväntar jag mig ett intressant
meningsutbyte mellan Ewa Thalén Finne och statsrå-
det.
Min replik gäller närmast en annan sak. Under
dagens frågestund, som statsrådet var med på och
som jag lyssnade till, hörde jag att statsrådet Lövdén
fick en fråga om vilket råd han ville ge det hushåll i
Stockholm som kommer att tvingas sälja sitt småhus
på grund av den ökade fastighetsskatten. Statsrådet
svarade då att skattesatsen kommer att sänkas och att
gränsen för skattepliktig förmögenhet höjs. Så är det
ju. Men bara fastighetsskatten innebär en fördubbling,
och det leder till att väldigt många människor ändå
kommer att hotas av att tvingas gå från sina hem.
Frågan kvarstår. Ser statsrådet inget problem i detta?
Statsrådet antydde också att det inte byggs någon-
ting i Storstockholmsregionen apropå diskussionen
om tillväxtregionerna i vårt land. Då vill jag fråga om
statsrådet vidhåller denna ståndpunkt.

Anf. 216 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! Efter Knut Billings replik får jag kon-
statera att jag måste stanna kvar ända tills skatteut-
skottets betänkande om fastighetsbeskattningen ska
behandlas. Jag ska ge ett svar, precis som jag gjorde
under frågestunden.
Fastighetstaxeringsvärdesförändringarna slår ige-
nom vid årsskiftet. Vi har nu dämpat effekterna av
det. På hyreshusmarknaden gäller det generellt i lan-
det att det blir en sänkt fastighetsbeskattning. I Stor-
stockholmsområdet blir det också ett sänkt skatteuttag
på flerbostadshusen. På villasidan ser det lite annor-
lunda ut. Det är jag medveten om. Där blir det vissa
höjningar av småhusbeskattningen. Vi dämpar de
effekterna genom att höja skiktgränsen för förmögen-
hetsskatten, genom att införa begränsningsregeln och
genom att sänka fastighetsskattesatsen.
Om vi inkluderar inkomstskattesänkningen, som
träder i kraft nästa år, kommer de allra flesta att få ett
bra utfall och tjäna på de skatteförändringar som
genomförs nästa år. Det kommer att finnas något
undantag, men då har vi begränsningsregeln som
kommer att införas under nästa år och gälla retroak-
tivt från den 1 januari.
Jag svarade som jag gjorde under frågestunden,
eftersom det knöts an till Tage Erlanders svar, på
frågan om vilken rekommendation man ska ge till den
som är bostadslös. Jag svarade att en rimlig rekom-
mendation är att man ska ställa de politiker i Stock-
holmsregionen som sitter i ledningen till ansvar för
att det inte byggs i tillräcklig utsträckning och för att
det bedrivs en bostadspolitik som leder till ökade
klasskillnader i boendet och till en utförsäljning och
utarmning av hyresrättens roll på bostadsmarknaden.
Så är det naturligtvis. Det ser vi med den bostadspo-
litik som bedrivs i Stockholm.

Anf. 217 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Statsrådet hänvisar till begränsnings-
regeln och säger att den ändå är ett skydd. Det må så
vara, men fortfarande innebär det en kraftig ökning
av månadskostnaderna för väldigt många hushåll.
Statsrådet är uppenbarligen beredd att acceptera så-
dana stora kostnadsökningar.
Om vi ska diskutera bostadsbyggandet i Stock-
holm vill jag säga att det faktiskt är så, statsrådet
Lövdén, att Solna bygger så det knakar. Nacka gör
det. Sollentuna gör det. Stockholm gör det. Ekerö gör
det. Huddinge gör det. Lidingö gör det. Täby gör det.
Vaxholm gör det. Järfälla gör det. Många fler kom-
muner gör det. Man bygger väldigt mycket. Risken är
snarast den, säger alla, att det i dag hotar en överhett-
ning i regionen och att det kommer att bli problem
om bostadsbyggandet ökar än mer.
Det är ett lögnaktigt påstående, skulle jag vilja sä-
ga, som sprids från denna talarstol gång på gång om
att det inte byggs i Stockholmsregionen. Jag vill hälsa
statsrådet Lövdén välkommen ut i den verklighet som
vi har som bor i denna region, så ska han få se att han
har tagit miste och att det faktiskt byggs väldigt
mycket. Att det sedan kanske inte byggs tillräckligt är
en sak, men det byggs väldigt mycket, och bostads-
byggandet ökar snabbt i Stockholmsregionen. Det må
sedan statsrådet säga vad han vill om. Så är sanning-
en. Så är siffrorna.

Anf. 218 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! Nu får kanske Knut Billing bestämma
sig när det gäller om det byggs för mycket eller om
det inte byggs tillräckligt mycket. Bägge angrepps-
sätten fanns i repliken.
Jag har också noterat att det byggs. Jag tycker att
vissa kommuner i Stockholmsregionen som planerar
och bygger rejält är föredömen i det avseendet. Det
ska jag inte sticka under stol med. Men totalt sett i
regionen behöver vi ha upp bostadsbyggandet till
rimligare nivåer för att motsvara den efterfrågan som
finns. Vi behöver framför allt se till att det byggs
lägenheter till mer rimliga kostnader än vad som nu
gäller på marknaden.
Då måste kommunerna ha en nyckelroll. Då måste
man jobba på det sätt som Byggkostnadsdelegationen
förespråkade, dvs. i nära samverkan med byggherre
och entreprenör, för att pressa kostnaderna i varje led
och för att planera byggnationen så att man åstad-
kommer en rimligare kostnadsutveckling på bygg-
marknaden. Om man angriper det på det sättet tror jag
faktiskt också att det är möjligt att bygga hyresrätter.
Jag ser när jag reser runtom i landet väldigt goda
exempel på bostadsproduktion till rimligare kostnader
än vad vi ser i Stockholmsregionen för närvarande.
Genom en noggrann planering, en noggrann fokuse-
ring på kostnaderna och noggrant val av byggmaterial
och upphandling kan man få ned produktionskostna-
derna till mer rimliga nivåer.
Det angrepssättet - att kommunerna har en betyd-
ligt mer aktiv roll i bostadsproduktionen - kan leda
fram till en kostnadsutveckling som är annorlunda än
den vi nu ser i Stockholmsregionen. Det ansvaret
tycker jag att kommunalpolitikerna i Stockholm och
Stockholms kranskommuner bör ta.

Anf. 219 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag vill rikta ett tack till statsrådet
Lövdén som tar sig tid och visar intresse för att delta i
denna debatt. Det gläder i alla fall mig väldigt myck-
et. Det ger oss också en chans att ställa frågor direkt
till statsrådet.
Demokrati är inte en gång givet, utan den måste
hela tiden värnas. Man får lite grann slåss för den
också. Den demokratidebatt som jag som kommun-
politiker har haft uppe i Tierp med socialdemokrater-
na har, måste jag nog säga, ändå varit ganska frukt-
sam. Det har många år efteråt visat sig att det vi i
samförstånd kom fram till, dvs. att vi måste satsa på
infrastruktur för att se till att lyfta upp just Tierps
kommun i Uppsala län, var bra.
Det har gjort att man faktiskt inte längre har så
många tomma lägenheter där. Man resonerar också
om att börja bygga igen. Upptåget band alltså sam-
man Uppsala och Tierp och gjorde att människor fick
möjlighet att pendla däremellan. Det är mycket bra.
Gör nu inte misstaget att leka brukspatron, stats-
rådet. Låt kommunerna i bl.a. Uppsala län få leva sina
liv och få vara de som tar initiativet och kommer med
de bra idéerna för att kommunerna ska utvecklas. Det
går icke att med statliga pekpinnar, men däremot med
statliga morötter, få till stånd satsningar på in-
frastrukturen. Vi var inne på det på frågestunden i
dag.
Hjälp till och driv fram en ny E 4. Det är inte bara
bra för Uppsala - definitivt inte - utan för hela Sveri-
ge. Den är definitivt bra för hela Uppsala län om den
får en sträckning förbi bruksorterna upp genom länet.
Hjälp till och ge morötter, men strunta i att ge pek-
pinnar.

Anf. 220 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! Jag ska inte beröra infrastrukturfrå-
gorna mer än vad jag gjorde i frågesvaret i dag. Rege-
ringen kommer att lägga fram en infrastrukturpropo-
sition nästa år.
Jag ser väl sambandet. Det är klart att en bra in-
frastruktur - det gäller i Uppsala, och det gäller i
Stockholms- och Mälardalsregionen - skapar bättre
förutsättningar för en mer balanserad utveckling på
bostadsmarknaden. Mälardalsbanan spelar ju en
nyckelroll när det gäller möjligheten att pendla i regi-
onen. Väldigt många efterfrågar kanske i dag också
ett mer naturnära boende än det som finns i de cent-
rala delarna av Stockholm. Infrastruktursatsningar
skapar ju förutsättningar för det.
Det är detta som är min huvudpoäng också när det
gäller bostadsförsörjningsplanering. En arbetsmark-
nadsregion är ju större än en enskild kommun. Då
måste man ha en bostadsplanering som sträcker sig
över hela arbetsmarknadsregionen. Där ser jag klara
brister i dag. Varje kommun sitter och pular med sitt.
Man tittar inte riktigt över kommungränserna och ser
vad hela regionen har för möjligheter till utveckling
och livskraft. Det är ett av skälen till att vi lägger
fram förslag om den här lagen när det gäller bostads-
försörjning. Det gör vi för att åstadkomma ett större
tryck när det gäller planeringen av bostadsförsörj-
ningsfrågorna i en region. Jag tycker att det är en
utomordentligt angelägen sak för att man ska få en
mer balanserad utveckling och få tillväxten att röra
sig över lite större områden än den kanske gör i dag.

Anf. 221 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Det är precis så som man jobbar i
Uppsala län. Man har bildat ett projekt över kom-
mungränserna mellan samtliga sex kommuner som
heter Se framåt. Det kanske skulle vara någonting för
statsrådet att ta del av om han inte redan har gjort det.
Det visar på hur kommunpolitiker jobbar över
gränserna. Man började med sjukvården. Nu ska man
jobba vidare med kollektivtrafiken, och byggandet
kommer in. Än en gång säger jag: Döda inte det här
initiativet och den här lusten att samarbeta, som finns
ute, genom att ge pekpinnar! Det leder inte till nå-
gonting.
Jag skulle också vilja ställa en fråga om neutrali-
teten mellan de olika bostadsformerna. Staten har en
roll att se till att det blir rättvisa förutsättningar för de
olika boendeformerna att verka på marknaden, om
man vill benämna det så, så att det blir ett rättvist
samarbete. Samtliga organisationer som jobbar inom
det här området, bostadsrättsföreningar, hyresgästfö-
reningen och ägarna vill precis samma sak. De vill ha
likvärdiga konkurrensförhållanden, så att vi får en
levande och väldigt stor marknad som framför allt
tillfredsställer människorna. Vi får inte glömma bort
människorna. Det här är ju för människornas skull.
Det är inte för kommunernas skull eller för statens
skull utan för människornas skull som vi måste ha
den här bra bostadsmarknaden.
Sedan delar jag den farhåga som Knut Billing tog
upp, nämligen att man kan förbygga sig. De bostäder
som har stått tomma i de här bruksorterna i många
tiotals år har kostat väldigt mycket pengar på grund
av att man en gång förbyggde sig. Därför får man
vara försiktig också när man ska bygga vidare i fram-
tiden.
Tack så mycket!

Anf. 222 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! Jag ska ta upp det sistnämnda först.
Det är ju därför som regeringen säger att vi behöver
ett uthålligt bostadsbyggande under ett antal år på
mellan 25 000 och 30 000 lägenheter - och Boverket
har gjort de prognoserna. Vi ska inte ha en situation
nu då det blir en uppgång av bostadsbyggandet, så att
vi hamnar på 60 000-70 000 lägenheter och det sedan
blir ett kraftigt fall igen. Det ska vara ett uthålligt
byggande av 25 000-30 000 lägenheter. Det behöver
vi i Sverige för att klara den ökade efterfrågan på
bostäder, som finns i vissa tillväxtområden i dag, men
också för att förnya bostadsbeståndet. Det handlar om
en sådan produktion och om att anpassa både de eko-
nomiska förutsättningarna och produktionsresurserna
för att klara detta uthålligt under en följd av år.
Det stora bekymret i dag, när vi snabbt expanderar
efter att ha haft en nedgång i bostadsbyggandet till
10 000-11 000 lägenheter om året, är ju att det är en
begränsad produktionskapacitet. Det är väldigt lätt att
man får inflationstendenser och en kostnadsutveck-
ling när man snabbt ska expandera ett bostadsbyg-
gande.
Min vision är att vi inom något år når den här
produktionstakten och kan hålla den jämn under en
följd av år. Det sitter ju många bostadspolitiker i den
här salen som har varit med länge och som säger att
det kanske är en hopplös vision. Jag har den visionen.
Problemet har ju varit att det har fladdrat så mycket
upp och ned.
Sedan ska jag gå över till neutraliteten. Jag begär
inte att Rigmor Stenmark ska ha läst Socialdemokra-
ternas skattepolitiska rapport. Men vi uttalar en väl-
digt klar inriktning för fastighetsbeskattning och
bostadsfinansiering i den rapporten. Det handlar
nämligen om neutralitet. Det är det som genomsyrar
regeringens arbete nu när vi har att hantera Fastig-
hetsbeskattningskommitténs förslag. Det handlar om
att åstadkomma en neutralitet i de ekonomiska villko-
ren för de olika boendeformerna.

Anf. 223 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Lars-Erik Lövdén talar om visioner,
men det kommer inte fram mer av det här än en lag-
stiftning som kanske inte kommer att leda någon-
stans.
Vi kan titta tillbaka två år i tiden. Då såg fastig-
hetsekonomer vid KTH att 200 kommuner skulle
behöva ha 40-50 miljarder för att fullt ut rekonstruera
sina bostadsbolag. 1998 gick 311 av rikets 355 all-
männyttiga bostadsföretag med förlust utan subven-
tioner. Nu kommer det en bostadsförsörjningslag till
kommunerna. Vad leder den till? Vilka sanktioner har
statsrådet Lövdén tänkt ge de kommuner som inte
följer den här lagen? Vi tycker inte att lagen behövs.
Vi tror att den kommunala självförvaltningen är
mycket bättre.
Vad kommer t.ex. Lars-Erik Lövdén att säga till
Gnosjö kommun som faktiskt ger gratis tomt och
50 000 kr till den som vill bygga? Människorna har
inte råd att bygga. Hur hjälper bostadsförsörjningsla-
gen dem? Vore det inte bättre att ta ett rejält tag? Det
här med fastighetsskatten skulle kunna innebära en
månadshyra. Det här med byggmomsen skulle kunna
innebära en sänkning med 250 000 kr för ett småhus.
Med upphandling skulle man kunna pressa 10 %, och
med självförvaltning skulle man kunna sänka med
10 %. Ta ett grepp i hyreslagstiftningen och PBL för
att få en annan situation i stället för att ha en verk-
ningslös lag!

Anf. 224 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! Vi tar ju faktiskt det här greppet i den
här propositionen och med de andra åtgärder som
regeringen vidtar. Vi sänker drastiskt fastighetsskat-
ten på flerfamiljshus. Det är en mycket kraftig sänk-
ning som leder till ett minskat skatteuttag för flerfa-
miljshusen i hela landet.
Vi gör det här genom att vi fokuserar på bygg-
kostnaderna och de förslag som Byggkostnadsdele-
gationen kom med som handlar just om upphandling-
en och om en mer central roll för kommunerna. Visst
gör vi det här!
Det jag är mer bekymrad över är ju Ulla-Britt
Hagströms partivänner runt om i landets kommuner,
framför allt i Stockholmsregionen, som leker följa
John med moderaterna. De ställer upp helt och hållet
på den moderata politik som bedrivs i de här kommu-
nerna med en utförsäljning av hela allmännyttan och
en urholkning av de bostadssociala ambitionerna. Det
är jag lite mer bekymrad över.
Ulla-Britt Hagström kan ju tala vackert här i talar-
stolen, men hennes partivänner i flera kommuner som
styrs av dem tillsammans med moderaterna bedriver
en helt annorlunda politik. Det tycker jag borde leda
till en viss eftertänksamhet hos Ulla-Britt Hagström.

Anf. 225 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Regeringen sänker inte fastighets-
skatten. Man tar in samma summa, fast man fördelar
den på ett sådant sätt att man t.ex. kan öka fastighets-
skatten med 10 000 kr i snitt i Solna. Det är ingen
rättfärdig politik.
Jag tog tidigare fram de här fyra grundläggande
reglerna om beskattning och visade hur illa fastig-
hetsskatten slår. Jag vill inte påstå att regeringen
sänker fastighetsskatten. Man tar i stället och gör en
än mer orättvis fördelning.
Jag vet inte om detta är att följa John. Man har
sålt ut drygt 3 000 av 116 000 lägenheter i Stock-
holm. Man har i hela landet sålt ut 8 400 lägenheter i
70 kommuner. Är det skäl för att komma med en helt
ny politik? Detta visar ju folkets vilja, att man vill
köpa.
Sedan kan jag hålla med om att man i vissa fall
kanske skulle kunna tänka sig att sälja en tomt till
allmännyttan i Stockholm till ett lägre pris för att det
ska vara möjligt att bygga hyresrätter och veta att det
är ekonomi i dem. Där kan jag kanske tycka att man
kan handla på ett annorlunda sätt. Våra bostadspoliti-
ker värnar allmännyttan.
Jag var ute med polisen häromnatten. Lars-Erik
Lövdén talar om socialt boende. Jag var i en container
och besökte två personer som bodde där. Socialde-
mokraterna har mycket att göra för att hitta nya pro-
gram för hemlösa personer. Där räcker det inte med
att skylla på kommunerna. De bud jag gav Lars-Erik
Lövdén tidigare innehåller faktiskt att man ska göra
något själv och inte bara skylla på kommunerna.

Anf. 226 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! När vi nu vill lagstifta om ett kom-
munalt bostadsförsörjningsansvar, ett ansvar för att
planera för bostadsförsörjningen, är inte det att bara
rita en karta och säga: Nu ska vi bygga 10 000 nya
lägenheter eller 200 nya lägenheter. Det innefattar
också att planera och ta ett ansvar för bostadsförsörj-
ningen för olika grupper i samhället. Det kan gälla de
hemlösa, det kan gälla de äldre som har ett behov av
särskilt boende och det kan gälla du funktionshindra-
de som ställer sina särskilda krav på bostadsmarkna-
den. I det nya bostadsförsörjningsansvar som kom-
munerna har innefattas att göra en sådan planering
och svara för att det finns lägenheter och möjligheter
till boende för olika grupper i samhället.
Sedan är det faktiskt så, Ulla-Britt Hagström, att
den sänkning av fastighetsskatten på hyreshus till
0,7 % som vi genomförde leder till ett minskat skat-
teuttag för flerbostadshusen i Sverige. Taxeringsvär-
dena i landet stiger som helhet med 42 % från års-
skiftet. Det behövs en höjning med 71 % för att ta
bort effekterna av den sänkta fastighetsskatten till
0,7 %. Det är ett rejält åtagande och en rejäl satsning
på flerbostadshusen, vilket behövs.
Det glädjande som har hänt bostadspolitiskt de två
senaste åren är att boendekostnadernas andel av dis-
ponibel inkomst nu sjunker för första gången sedan
början av 90-talet. De hamnar väl i år på i genomsnitt
28 % av disponibel inkomst. Den utvecklingen tycks
fortsätta under nästa år.

Anf. 227 LENNART DEGERLIDEN (fp) re-
plik:
Fru talman! Statsrådet konstaterar att vi har pro-
blem. Det byggs för lite. Den problematiken kan vi
väl vara överens om. Däremot tycker jag att statsrådet
var ovanligt tomhänt när det gällde medlen för att
åstadkomma mer byggande. Det är en lag om bo-
stadsförsörjningsprogram och några andra krusiduller
som ska lösa de här problemen. Jag tror inte att det
kommer att fungera.
När det gäller Folkpartiets inställning kan jag tala
om att vi gärna ställer upp på att knäcka en del mo-
nopol. De anser vi är av ondo. Men det som är före-
slaget tror jag inte räcker till.
Däremot ställer jag mig positiv till regional plane-
ring. Som statsrådet kanske vet driver vi frågan om
regionparlament i Folkpartiet, att man ska kunna ha
en regionparlamentarism som kanske också skulle
kunna ta över sådana här frågor. Det är klart att det är
rätt att man måste samverka mellan olika kommuner
och att man på det sättet kan få en bostadsförsörjning
inom ett arbetsmarknadsområde. Det måste ju finnas
något slags parallellitet även till de infrastrukturella
investeringarna.
När det sedan gäller fastighetsskatten har vi i
Folkpartiet skrivit till skatteutskottet och bett dem ta
upp frågan. Vi tror att höjningen av taxeringsvärdena
gör att man tar in mer pengar än man hade förut-
skickat. Därför blir det obalans. I själva verket ökar
obalansen på boendeområdet på grund av den här
taxeringen, även om flerfamiljshusen naturligtvis har
fått det lindrigare. Men det skapar nya problem.

Anf. 228 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! Jag ska göra så att jag ställer en fråga
till Lennart Degerliden, därför att jag tyckte att jag
märkte en glidning i den tidigare debatten. Det hand-
lar om hyressättningssystemet.
Moderaterna förespråkar ju öppet marknadshyror.
Gör Folkpartiet också det? Jag tyckte att jag märkte
någon sorts glidning i inställningen tidigare i debat-
ten. Jag skulle vilja ha ett konkret svar på den frågan.
Ansluter ni er till moderaternas linje om marknadshy-
ror?
Sedan är det så, Lennart Degerliden, att vi redovi-
sar i propositionen en rad åtgärder för att få upp bo-
stadsproduktionen. Det går i rätt riktning. Bostads-
byggandet ökar ganska kraftigt procentuellt sett, men
från en utomordentligt låg nivå, så vi behöver göra
mer för att få upp bostadsproduktionen.
Vi redovisar en rad åtgärder i propositionen. Jag
har nämnt fastighetsskatten. Jag har nämnt investe-
ringsbidraget för studentbostadsbyggandet. Jag har
nämnt de investeringsbidrag som vi genomför nu för
ett ekologiskt byggande som ska inriktas på nypro-
duktionen. Några åtgärder för att komma till rätta
med den bristande konkurrensen i branschen och de
höga produktionskostnaderna är också direkt avsedda
att få till stånd en ökad produktion av bostäder till
mer rimliga kostnader. Förändringarna när det gäller
Bostadskreditnämndens avgiftssättning är ett annat
medel i syfte att åstadkomma större förutsättningar
för en bostadsproduktion. Marksaneringsåtgärderna,
att vi ställer statlig mark till förfogande för bostads-
produktion, en snabbare och enklare planprocess.
Vårt arbete med att skynda på utvecklingen när det
gäller EU:s byggproduktdirektiv för att få en ökad
konkurrens utifrån gentemot den svenska byggmark-
naden. En rad åtgärder för att underlätta en ökad
bostadsproduktion, så att vi kommer upp till nivån
25 000-30 000 lägenheter om året.

Anf. 229 LENNART DEGERLIDEN (fp) re-
plik:
Fru talman! På en rak fråga ska statsrådet få ett
rakt svar. Vi förordar inte marknadshyror. Däremot
har vi sagt att vi ska ha ett mer marknadsliknande
inslag i det hyressättningssystem vi har. Jag förstår
mycket väl att ett omedelbart införande av marknads-
hyror i Stockholmsområdet skulle skapa ännu större
problem. Det är därför vi för ett resonemang. Men
marknadshyror förordar vi inte.
De åtgärder statsrådet tar upp är bra. Men jag
tycker inte att kraften bakom orden är tillräckligt
stark för att jag ska tro att det kommer att bli möjligt
att genomföra ett bostadsbyggande i den här storleks-
ordningen.
Även småkommuner som Sorsele, som är Sveri-
ges näst minsta kommun, har problem med att man
inte får i gång något bostadsbyggande i en utflytt-
ningskommun, så det måste till mycket kraftfulla
åtgärder inom en mängd områden. Fokusering på ett
bostadsförsörjningsprogram tycker jag är för lite för
att det ska lösa de problem som vi har i dag.

Anf. 230 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Lennart Degerliden
om en sak som han tar upp. Det är en allvarlig sak. Vi
resonerar om bostadspolitik mycket utifrån Stock-
holmssituationen. Det blir väl Stockholmsfixerat
ibland, om jag uttrycker det så. Det finns ett behov
runt om i landet, kanske t.o.m. i kommuner som har
ett visst överskott på lägenheter, att ha en viss nypro-
duktion. Det blir för många ett omöjligt trick.
I många av de här kommunerna kan man bygga
till ganska rimliga kostnader, om man ser det ur ett
Stockholmsperspektiv. Man kan bygga en villa för
1,1 miljoner. Man kan bygga flerfamiljshus till en
produktionskostnad på 11 000-12 000 kr per kvad-
ratmeter, en kostnad som framstår som utomordent-
ligt gynnsam om man ser det ur Stockholmsregionens
synpunkt. Likväl är det för högt just på de orterna,
därför att det finns en andrahandsmarknad där man
kan köpa en villa eller en bostadsrätt till mycket låga
priser. Diskrepansen mellan nyproduktionskostnaden
och andrahandsmarknaden är väldigt stor. Det är få
som vågar ta risken med nyproduktion då. Det är ett
problem. Jag är väl medveten om det problemet. Det
är svårt att hitta någon bra lösning på det. Jag är väl
medveten om situationen.

Anf. 231 EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! Jag får väl först tacka statsrådet Löv-
dén för att han stannar kvar i kammaren.
Det är nu dags att våga ta klivet för att skapa en
ny boendepolitik, där de som bor står i centrum.
Människors valfrihet är grunden, och då behövs det
en mångfald. Människors egna önskemål och vilja är
viktigare än politiska planer. Samtidigt behövs fasta,
stabila och långsiktiga spelregler. Klarar vi detta
skapas de rätta förutsättningarna för en fungerande
bostadsmarknad i hela landet. Då kan även dagens
stora regionala skillnader i tillgång och efterfrågan på
bostäder minska.
Boendepolitikens utgångspunkt måste vara att de
boende ges möjlighet att fullt ut själva ta ansvar för
sitt boende och för sin bostad. Det innebär att den
som vill ska kunna äga sin bostad, oavsett om det är
fråga om småhus eller flerbostadshus. Därutöver ska
naturligtvis de boendeformer i övrigt som efterfrågas
finnas tillgängliga: hyresrätt, bostadsrätt och koope-
rativ hyresrätt.
Att äga sin bostad skapar en känsla av trygghet
och inflytande över den egna bostadens utformning
och skötsel. Genom ägandet får man dessutom större
möjlighet att själv förutse sina boendekostnader.
Därför borde möjligheten till ägande av bostaden vara
den främsta frågan för oss som arbetar med bostads-
politik.
Självklart måste även den ensamstående ha möj-
lighet att äga sin bostad. För att öka möjligheten även
för ensamstående att äga sin bostad är införande av
ägarlägenheter faktiskt en väg att gå, men också infö-
rande av slutna bosparkassor.
I de allra flesta hushåll krävs det någon form av
sparkapital för att det ska kunna förvärva en bostad.
Därför är det angeläget att marknaden kan erbjuda
olika former för sparande. Jag tycker att det är trist att
en majoritet här i riksdagen inte kunnat ställa sig
bakom det förslag som vi i de borgerliga partierna har
lagt fram. Motiveringen för avslag var att detta redan
går att erbjuda. Men för att öka konkurrensen mellan
bankerna och skapa förutsättningar för aktörer från
andra länder krävs, tror vi, några smärre lagföränd-
ringar.
Att affärsbankerna i Sverige inte är intresserade
av en sparform som ger dem lägre avkastning än vad
dagens system gör är princip självklart, men om vi
ska lyckas öka konkurrensen krävs det tydliga lagar
och klara signaler.
Fru talman! Att bo är i dag dyrt i förhållande till
den disponibla inkomsten. Boendet är kanske inte så
dyrt i kronor och ören, men när skatten är betald är
bostadsräkningen en mycket stor utgift. Vad måste vi
då göra för att bostadskostnadens andel ska minska?
Några förslag är ökad konkurrens, bättre planbered-
skap i kommunerna och en översyn av plan- och
bygglagen vad gäller möjligheter till överklagande.
Dessa förslag är vi väl mer eller mindre överens om.
Dock har vi faktiskt möjlighet i denna kammare att
sänka boendekostnaderna omedelbart, nämligen ge-
nom att minska skatteuttagen. Något som slår direkt
på kostnaden för att bo är fastighetsskatten. För
många utgör den en stor del av kostnaden, oavsett om
man äger eller hyr. Det totalt höga skatteuttaget från
människor gör att vi beskär deras möjligheter att
betala för sitt boende. Inte minst gäller det för dem
med låga inkomster. Lägre skatter ger högre dispo-
nibla inkomster.
Fru talman! För att skapa tydliga regler för en
framtida bostadsmarknad måste man ge klara besked.
Räntebidragen och andra subventioner har bidragit till
att driva upp boendekostnaderna. För fastighetsbe-
ståndet i det äldre systemet bör räntebidragen minska
i snabbare takt än vad som sker i dag, samtidigt som
fastighetsskatten avvecklas. I sådana fastigheter kan
subventionen helt avskaffas i samband med att fastig-
hetsskatten försvinner. Dock anser vi att nyproduk-
tion ska, till dess att fastighetsskatten är avvecklad,
tillförsäkras räntebidrag i samma utsträckning som i
dag.
Majoritetens text i dagens betänkande är utformad
med en öppning mot investeringsbidrag. Jag skulle i
dagens debatt vilja ha ett besked: Kommer socialde-
mokraterna att införa någon sorts nytt stödsystem?
Om svaret är ja, finns det en uppenbar risk att hela
bostadsmarknaden åter sätts i vänteläge. Vi kan höra
hur man inom byggbranschen säger: Vi väntar och
ser. Nej, det behövs ett klart besked i dag: inga nya
statliga stöd.
I våra tillväxtregioner har bostadsbyggandet börjat
ta fart, även om det främst byggs ägande- och bo-
stadsrätter men i princip inga hyresrätter, som också
efterfrågas. För att vi ska kunna komma till rätta med
detta problem krävs det andra åtgärder än de som
föreslås i bostadsutskottets betänkande BoU2.
Bruksvärdessystemet måste återfå sin ursprungliga
funktion, såsom systemet var utformat då det infördes
1968. Det betyder att allmännyttans hyresledande
ställning måste avskaffas.
Det måste också bli möjligt för hyresgäst att vid
inflyttning i nybyggnation träffa hyresavtal med fas-
tighetsägaren vilket sedan inte direkt därefter kan
överklagas. Det måste också bli möjligt att teckna
längre avtalstider än vad som i dag är brukligt.
Om dessa mycket marginella förändringar kan
komma till stånd och byggbranschen får tydliga sig-
naler om att inga investeringsbidrag kommer att infö-
ras, kommer även nyproduktionen av hyresrätter att
skjuta fart, och det behövs, framför allt i storstads-,
universitets- och högskoleorterna.
I debatten framför allt om hyresrättens varande
framhålls de kommunala bostadsföretagen som räd-
darna i nöden. Det framhålls att det är tack vare dessa
företag som vi tidigare i Sverige har löst samtliga
bostadsproblem. När dessa växte fram tog minsann
både staten och kommunen sitt ansvar. Men hur ser
det egentligen ut runtom i vårt land? Jo, vi har på
många håll en mycket ensidig hyresmarknad, där det i
princip råder monopol och där hyrorna ligger långt
över marknadsnivån. Ändå har dessa bolag med höga
hyror förskräckande dålig ekonomi och tomma lä-
genheter. Många, många kommuner runtom i landet
brottas i princip dagligen med det kommunala bo-
stadsbolagets dåliga ekonomi. Det är ett fåtal kom-
muner som har bostadsföretag som går bra.
Staten har under 90-talet sanerat sin ekonomi. En
av åtgärderna var att förändra de subventionssystem
som byggts upp under ett halvsekel. När nu kommu-
nerna upplever att de vill minska sitt ekonomiska
risktagande och avveckla eller omdana sina kommu-
nala bostadsföretag är det stopp. Då införs i denna
kammare en stopplag för att hindra kommunerna från
att göra de förändringar i det egna bostadsbeståndet
som naturligtvis de är allra bäst på att bedöma. Denna
inskränkning i den kommunala självstyrelsen måste
bort. Det nuvarande sanktionssystemet ska inte er-
sättas med något lika dåligt eller värre. Det måste
avvecklas.
De kommunala bostadsföretagen ska lyda under
samma regler som andra bostadsföretag. Särregle-
ringar i hyreslagen och i andra författningar måste
bort. När dessa är borttagna är det upp till den enskil-
da kommunen att självständigt besluta om nödvändi-
ga och önskvärda åtgärder i det egna bostadsbestån-
det.
Fru talman! Som jag tidigare sade spelar skatte-
trycket i Sverige en stor roll för människors möjlig-
heter att betala för sitt boende. Men även med sänkt
skatt kommer det att finnas människor som har behov
av hjälp från staten.
Det leder tanken till bostadsbidragen. Dagens ut-
formning är inte bra. Att den som betalar skatt inte
ska behöva bidrag tycker vi är en mycket god grund
för en fortsatt diskussion om hur ett framtida bostads-
stöd ska se ut.
På sikt anser vi moderater att bostadsbidragen ska
avvecklas och i stället ersättas med sänkt skatt. I en
situation där skattetrycket på boendet kraftigt har
drivit upp bostadskostnaderna och där inkomstbe-
skattningen lämnar alltför lite kvar av lönen låter
detta sig emellertid inte göras annat än stegvis.
Ett individuellt bostadsstöd i form av bostadsbi-
drag har därför blivit ett nödvändigt instrument för att
motverka de effekter som de höga skatterna orsakar.
En samordning bör ske mellan bostadsbidragen och
övriga socialpolitiska åtgärder. I avvaktan på en så-
dan mer rationell ordning finns enligt vår mening
anledning att justera de regler som i dag gäller för
bostadsbidragen.
Vi anser att hushållsinkomsten ska ligga till grund
för bidragen. Ytnormen för bostaden ska avskaffas.
Barnpensionen ska inte ingå i den bidragsgrundande
inkomsten om den inte kan användas för att täcka del
av bostadskostnaden. Reglerna för beräkning av nä-
ringsidkares inkomst ska ändras. Bidrag för ungdo-
mar utan barn ska avskaffas. För studenter anser vi att
det ska lösas inom ramen för studiemedelsfinansie-
ringen.
Fru talman! Naturligtvis står vi bakom samtliga
moderata reservationer, men jag väljer här att yrka
bifall endast till reservation nr 1 i bostadsutskottets
betänkande nr 1. Jag vill också klargöra att vi inte står
bakom förslaget till budget som finns angivet i
mom. 1 och att vi där inte deltar i beslutet. De mode-
rata ståndpunkterna finns i ett särskilt yttrande.

Anf. 232 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns en del som Ewa Thalén
Finné nämnde som jag inte begriper och som hon
kanske kan förklara för mig.
Hon nämnde att man skulle avskaffa räntebidra-
gen. Räntebidragen är den enda rest som är kvar av
det system som en moderat bostadsminister hade,
nämligen ett räntebidrag på 30 % som motsvarar
ränteavdragen för villaägarna.
Nu säger Ewa Thalén Finné att räntebidragen ska
avskaffas. Eftersom man slopar fastighetsskatten tar
det ut vartannat. Det är bara det att de som i dag har
räntebidrag för hus som är byggda de senaste fem
eller tio åren över huvud taget inte har någon fastig-
hetsskatt eller så har de halv fastighetsskatt.
Det betyder att Ewa Thalén Finnés parti med den
ekvationen kommer att höja boendekostnaderna i de
flerfamiljshus som byggts under de senaste tio åren.

Anf. 233 EWA THALÉN FINNÉ (m) re-
plik:
Fru talman! Vi vill förändra räntebidragen och
minska dem i en snabbare takt i förhållande till hur
fastighetsskatten sänks för de äldre husen. Nypro-
duktionen ska till dess fastighetsskatten är avvecklad
tillförsäkras räntebidrag i samma utsträckning som i
dag.
Den dagen vi kommer dithän att vi inte har en
fastighetsskatt får vi sätta oss ned och diskutera hur vi
gör med resten av det mer nyproducerade bostadsbe-
ståndet. Men fram till dess har vi kvar räntebidragen
för nyproduktionen.

Anf. 234 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Anser Ewa Thalén Finné att det är
lämpligt att man har en neutralitet mellan olika boen-
deformer? Hela hennes resonemang utgår från att
man exempelvis inte skulle införa något investerings-
stöd. Där vill hon ju ha ett besked av bl.a. mig här i
dag. Det vet hon om att hon inte kan få.
De diskussioner som pågår hänger ihop med bl.a.
frågan om neutralitet mellan olika boendeformer. Vad
är det för neutralitet om man slopar räntebidragen för
flerfamiljshusen men behåller ränteavdragen för vil-
laägarna? Det innebär bara att det blir ännu större
skillnader mellan olika boendeformer.
Jag tror nog att moderaterna får tänka till en gång
till innan de kommer med förslag som inte leder i rätt
riktning.

Anf. 235 EWA THALÉN FINNÉ (m) re-
plik:
Fru talman! Det får stå för Lennart Nilsson att de
inte leder i rätt riktning. En av de väsentligaste bitar-
na för oss som jobbar med bostadspolitik är att öka
möjligheten för människor att äga sin bostad. Det
gäller även dem med lägre inkomster. Det var även
socialdemokraternas inriktning i bostadspolitiken en
gång för många Herrans år sedan. Det verkar man
helt ha tagit bort.
Äganderätt är det allra viktigaste. Sedan ska man
naturligtvis titta på hela utformningen också utifrån
ett neutralitetsperspektiv. Men jag vill hellre slå ett
slag för äganderätten. Det tycker de allra flesta män-
niskor känns väldigt tryggt.

Anf. 236 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag tänker i första hand uppehålla mig
vid frågor som berör betänkande BoU1. När det gäl-
ler utgifterna för område 18 kan man se två punkter
där majoriteten och de borgerliga partierna skiljer sig
åt. Det handlar om räntebidragen och de lokala in-
vesteringsbidragen.
För de borgerliga partierna är tydligen ordet bi-
drag ett rött skynke. I sak vill man avveckla båda
stöden men drar felaktiga slutsatser i sina resone-
mang. Boendekostnaderna blir inte lägre och miljön
blir inte bättre av att avveckla dessa anslag. Det blir
tvärtom dyrare att bo och sämre miljö.
Att boendekostnaderna skulle ha ökat på grund av
räntebidrag och andra subventioner, som moderaterna
påstår i sitt särskilda yttrande, är felaktigt. Tyvärr har
höjda skatter i samband med skattereformen och
försämrade räntebidrag under 90-talet lett till betyd-
ligt högre produktionskostnader och därmed högre
boendekostnader.
Produktionen av hyresrätter för människor med
vanliga inkomster har avstannat. Därmed har speku-
lationen i boendet tagit ny fart. Det har varit ombild-
ningar till bostadsrätt i spekulationssyfte, andra-
handsuthyrning till ockerpriser och en fastighetstaxe-
ringskarusell som ger orimliga villkor när fastighets-
skatten ska betalas.
Den stora utmaningen är naturligtvis att se till att
nyproduktionen av bostäder ligger på en nivå som på
några års sikt bygger bort bostadsbristen och därmed
den värsta bostadsspekulationen. Det kommer också
att ha en dämpande effekt på boendekostnaderna.
De borgerliga partierna vill lösa detta med mer av
avreglering och mer av marknadslösningar. Det hjäl-
per nog inte, eftersom deras förslag leder till ökade
boendekostnader och inte minskade.
Det kommer inte att ge någon större volym på ny-
produktion av bostäder. Vi kommer att ligga kvar på
en nivå om ca 20 000 lägenheter per år fast vi skulle
behöva bygga 30 000, ja kanske 40 000, lägenheter
per år.
För att komma upp i de nivåerna måste det till
byggande av hyresrätter för människor med små eller
medelhöga inkomster. Hyresnivåer på 1 000-2 000 kr
per kvadratmeter är alldeles för dyrt. I dag ligger
nivån i t.ex. Stockholmsområdet på ca 1 700 kr kvad-
ratmetern.
Vänsterpartiet vill medverka till att dessa problem
blir lösta och tror inte att det är enbart beslut i denna
kammare som är avgörande. Vi tycker att regeringen
bör ta initiativ till en bred samling i den här frågan
där alla som påverkar boendekostnaderna bör finnas
med.
Vi vill tillsätta en boendekostnadskommission,
där representanter för stat, kommun, fastighetsägare,
byggentreprenörer och inte minst boendeorganisatio-
ner finns med. Var och en ska granska sin roll för
kostnadsutvecklingen i boendet, komma med förslag
om hur man får ned dessa kostnader och i någon form
av avtal medverka till att detta genomförs.
Staten kan föregå med gott exempel genom att ta
itu med fastighetsskattefrågorna. Vi i Vänsterpartiet
delar Moderaternas uppfattning att fastighetsskatten
ska bort, men enbart på hyresrätten. Bostadsrätt och
egnahem ska även i fortsättningen betala skatt i form
av en schablonintäkt inom kapitalbeskattningen.
Vi tror att en boendekostnadskommission kan va-
ra startskottet för att lösa upp knutarna runt nypro-
duktionsproblemet av hyresrätt.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
9 i BoU1.
Utskottets avslag på vårt förslag, liksom de motiv-
reservationer där man yrkar avslag, innehåller få och
mycket dåliga argument för varför en boendekost-
nadskommission inte skulle inrättas. Utskottsmajori-
teten tror att alla problem kan lösas av riksdagen, och
i motivreservationerna avvisas förslaget för att det
inte innehåller några krav på sänkta skatter och av-
gifter. I vår motion är vi mycket tydliga; ett av statens
åtgärder i boendekostnadskommissionen ska vara
löftet om att fastighetsskatten ska bort på hyresrätt.
En annan fråga som staten bör ta itu med är hur
man på lång sikt vill ha det med de eviga räntebidra-
gen. Vänsterpartiet menar att de kan fasas ut och
ersättas med ett investeringsbidrag riktat till hyres-
rätten. De ska ha en sådan utformning att de bidrar till
lägre boendekostnader och villkoras med hyrestak vid
inflyttningstillfället. Det ger möjligheter för ett byg-
gande som de flesta har råd att efterfråga. Allmän-
nyttan har naturligtvis en stor roll att spela i det här
sammanhanget.
Moderaterna och Kristdemokraterna avvisar alla
former av nya statliga bidrag till byggandet. Det är en
extrem inställning som inte har någon motsvarighet
inom hela EU-området. Kristdemokraterna föreslår en
sänkning av byggmomsen. Det är helt i onödan, efter-
som de vet att en särskild byggmoms inte är möjlig
inom ramen för EU-medlemskapet. Deras inställning
kommer att leda till högre boendekostnader. Med
andra ord: De är två stycken hyreshöjarpartier.
Det investeringsbidrag som nu föreslås i betän-
kandet är ett steg på vägen. Men det är naturligtvis
otillräckligt för att täcka de behov som finns. For-
merna för bidraget är också att betrakta som tillfälliga
eftersom detta är ett treårsprojekt där regeringen har
ansvaret för hur det hela används.
Ett investeringsbidrag av mer regelmässig karak-
tär ska hanteras av Boverket i samspel med länssty-
relserna. Det ska användas till hyresrätt och i en om-
fattning så att målen för bostadspolitiken kan uppnås,
nämligen rätten till en god bostad till en rimlig kost-
nad.
Det investeringsbidrag som nu utgår till student-
bostäder bör inordnas inom ramen för ett mer gene-
rellt investeringsbidrag. Särskild hänsyn bör tas till
behovet av studentbostäder för funktionshindrade. På
vissa studieorter, däribland Stockholm, saknas nästan
helt handikappanpassade bostäder. Regeringen bör
uppmärksamma högskolekommunerna på de särskil-
da problem som gäller för funktionshindrade vid
nyproduktion och ombyggnation av studentbostäder.
Jag yrkar därför bifall till reservation 21 i BoU1.
Räntebidragen till ombyggnation behöver ses över
på samma sätt och omvandlas till ett investeringsbi-
drag. Den nödvändiga ombyggnationen har halverats
på senare år, och värdet på bostadsstocken minskar.
Det är ett allvarligt bostadspolitiskt bekymmer. Reg-
lerna för vad stödet ska omfatta behöver ses över och
inriktningen mot en hållbar utveckling stimuleras -
dels för att hålla ned hyrorna, men också för att snab-
ba på miljöanpassningen.
Till sist ska jag säga några ord om bostadsbidra-
gen. Bostadsbidragens bostadspolitiska funktion har
delvis förändrats under 90-talets senare hälft. De som
får bidragen har det sämre ställt i dag än för fem år
sedan. Större barnfamiljer är de som snabbast faller
ur systemet. Bostadsbidragens inkomst- och hyresni-
våer har inte justerats upp sedan 1996. Det är en av
anledningarna till att kostnaderna för bostadsbidragen
sjunkit betydligt mer än vad som förutsades när de
regelförändringar som nu gäller genomfördes. Större
hänsyn måste tas till de grupper som har osäkra in-
komster som t.ex. arbetslösa, socialbidragstagare och
studerande.
Orimliga återbetalningskrav som inte kan relateras
till den levnadssituation som gällde när bidragen
betalades ut, utan är en följd av ändrade inkomstför-
hållanden vid en annan tidpunkt på året måste mild-
ras.
Även om bostadsutskottet påpekat flera faktorer
som behöver ses över i samband med den familjepo-
litiska utredning som pågår så är det lite i direktiven
till utredningen som går i en sådan riktning. Tyvärr
får man en känsla av att utredningen i stället lutar mer
åt de tankar som förs fram i Moderaternas reservation
om bostadsbidragen på längre sikt. Det är ju bra att
utskottet faktiskt klart avvisar ett sådant förslag.
I övriga borgerliga bostadsbidragsreservationer
spretar kraven åt alla möjliga håll. Höj bidragen!
Sänk bidragen! Gör dem mer generella! Gör dem mer
individanpassade! Moderater, kristdemokrater och
folkpartister - hur ska ni få det här att gå ihop? Och
hur vill den samlade borgerligheten egentligen ha det
med bostadsbidragen?

Anf. 237 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Jag vet inte riktigt om Owe Hellberg
höll sig till sanningen när han sade att vi är emot
bidrag. Vi har t.ex. i vår budget 500 miljoner mer till
bostadsbidrag än vad ni har inom Vänstern. Vad
gäller investeringsbidrag har vi ställt upp för katego-
riboende och för investeringsbidrag till studenter. Det
där förstår jag alltså inte riktigt.
Jag förstår inte heller frågan om moms. När jag
läser i Skattestatistisk årsbok ser jag att det står att det
finns tre olika skattesatser som är tillåtna inom EU.
Den generella är 25 %. I Sverige beskattas livsmedel,
persontransporter och hotelltjänster med 12 % och
nyhetstidningar och olika kulturella aktiviteter med
6 %. Det finns alltså tre olika satser som vi kan för-
handla om i det här läget.
Jag förstår att Owe Hellberg och Vänstern vill få
bort valfriheten av boendeformer. Ni säger nämligen
att ni vill ha lägre fastighetsskatt för hyresrätter och
mest bidrag till hyresrätter. Ni nämner inga andra
boendeformer.
Owe Hellberg undrar hur vi skulle kunna regera
ihop. Då kan man fråga sig vilket förhandlingsläge
Vänstern har hamnat i när man har så mycket visioner
i sitt framförande, men samtidigt tvingas att enbart
vara med och medverka i lagar om bostadsförsörj-
ningsplaner som motverkar den kommunala självsty-
relsen.

Anf. 238 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag ska börja med det sista. När det
gäller lagstiftning så har vi drivit på. Jag har stått här
ensam i flera år och pratat om de här frågorna. Jag vet
inte om Ulla-Britt Hagström har varit med och lyssnat
på det, men vi tycker faktiskt att staten ska ha ett
ansvar för de här frågorna. Det är helt klart och tyd-
ligt. Det gäller inte bara lagstiftningsmässigt utan
även ekonomiskt.
Jag har fått ett klart besked i momsfrågan. Bygg-
momsen tillhör den generella momssatsen i Sverige,
dvs. 25-procentsmomsen. Om Ulla-Britt Hagström
ska sänka byggmomsen så måste hon faktiskt sänka
den allmänna, generella nivån. Det tror jag inte att
Ulla-Britt Hagström riktigt har råd med.
Ni vill ju dra ned på räntebidragen och bidragen
till de lokala investeringsprogrammen. De andra
bidragen vill ni skifta lite grann - från barnbidrag till
bostadsbidrag. Så det är nog inte särskilt givmilt när
det gäller bidragen, vad jag kan förstå.

Anf. 239 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Det är klart att vi vill sänka skatterna
så att människor har ett mycket friare egenutrymme.
Vi kristdemokrater har den subsidiära principen att
den enskilda ska kunna fatta mesta möjliga beslut.
Sedan ska kommunen och staten stödja.
Jag vet mycket väl att ni i varje diskussion här i
kammaren har talat om en bostadsanvisningslag. Det
har ni tydligen inte lyckats förhandla er till. Ni har
hamnat i en mellanlösning där det inte finns några
sanktioner och inga möjligheter att följa upp detta.
Kommunerna gör ändå sina generella planer vart
fjärde år och går igenom de här frågorna.
Sedan gällde det EU-notifiering och momssatser.
Jag vet inte vad Owe Hellberg har för kunskap som
säger att allting är styrt och givet i de frågorna. Efter
två års försök fick vi faktiskt notifierat att man kan
föra över lokala investeringsprogramspengar till för-
skolor och skolor. Vi har dragit ned 800 miljoner på
de lokala investeringsprogrammen. Vi vill att kom-
munerna ska satsa på Agenda 21 och på eget sätt
komma fram till att förbättra miljön. I vår budget har
vi 3 miljarder mer för år 2001 som ska kunna använ-
das fritt av kommunerna till skola, omvårdnad, vård,
miljöfrågor osv.
Vi har inte sänkt räntebidraget med mer än det
som inte gick åt förra året. Jag vet inte riktigt vad
Owe Hellberg är ute efter. Hjälp till att ändra moms-
satserna i EU i stället! Det går.

Anf. 240 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Först vill jag slå fast att Vänsterparti-
et är för de boendeformer som nu finns. Vi är för
hyresrätt, bostadsrätt och egna hem.
När det gäller beskattningsfrågan är det ganska
enkelt. Fastighetsskattekommittén har slagit fast att
för att skapa neutralitet i fastighetsbeskattningen är
det skatten på hyresrätt som ska bort. Det står klart
och tydligt där. Det är glasklart att den ska bort för att
skapa neutralitet mellan boendeformerna. Det tror jag
nog att Ulla-Britt Hagström måste hålla med om.
Jag tror tyvärr inte att Ulla-Britt Hagström rår på
Bryssel i momsfrågan. Då måste vi satsa på en annan
typ av byggande för att komma undan. Det är alltså
social housing-begreppet som ska råda om man ska få
lägre momssatser. Det vill inte vi ha i Sverige. Jag
hoppas att inte Ulla-Britt Hagström vill ha det heller.
När det gäller lagstiftningen och det som vi ska
fatta beslut om i dag är det bara att läsa betänkandet
där det skrivs om bostadsförmedlingen och koppling-
en till en eventuell bostadsanvisningslag. Jag tycker
att det är väldigt tydligt vilken riktning man tar i den
här frågan. Nu föregår vi inte ALLBO-utredningens
förslag, men väldigt mycket pekar på att det är en
bostadsanvisningslag som ska till för att detta ska
fungera på ett bra sätt. Jag vill i dag inte ta ställning
till om den ska se ut exakt som den gamla gjorde.
Även när vi inför gamla lagar vill vi utveckla. Det har
vi gjort i frågan om bostadsförsörjningsprogrammet.
Jag tycker nog att mycket i den diskussionen har gått
i vår riktning när det gäller hur man ska tänka i de
frågorna framöver.

Anf. 241 EWA THALÉN FINNÉ (m) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja kommentera det Owe
Hellberg sade om att räntebidragen inte skulle ha höjt
boendekostnaderna. Det är nog så att boendekostna-
derna har ökat. Om varken byggare eller köpare be-
höver pressa sina kostnader, eftersom staten står för
en del av dem, jobbar man ju inte för det. Det blev
väldigt tydligt i kommunerna under 80-talet när staten
införde ett subventionssystem för byggande av barn-
stugor. Det tog ett halvår sedan var minimipriset på
offerterna lika högt som den summa man fick i stats-
bidrag. I början skilde det ganska mycket.
Owe Hellberg säger dessutom att det byggs för
dyrt. Men ska inte människors efterfrågan få styra?
Det som är nybyggt i dag står ju faktiskt inte tomt.
Det finns folk som bor i de husen.

Anf. 242 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Hyreskostnaderna har haft en ganska
jämn utveckling fram till slutet av 80-talet. Då hände
två saker. Skattereformen gav en massa momseffekter
på bostadskostnaderna och räntebidragen avvecklades
i mycket snabbare takt än vad som var meningen på
grund av en massa budgetsaneringseffekter som man
vill uppnå. Det är faktiskt bostadsutskottet som har
bidragit mest till den saneringspolitik som har varit
under 90-talet. Hyrorna har ökat dramatiskt. Det är
bara att konstatera fakta.
Det är klart att det blir inflyttning i det som byggs,
och det är efterfrågan som styr det. Men tyvärr kan
oerhört många inte efterfråga det som produceras i
dag. De som flyttar till Stockholm är ungdomar mel-
lan 20 och 30 år. De har inte de inkomster som krävs.
Många av dem som efterfrågar en bostad har inte de
inkomster som krävs för att betala en hyra på 1 300-
1 700 kr per kvadratmeter. Det går inte ihop. Då
menar jag att vi inte kan stå och titta på. Vi måste
faktiskt försöka att få ned boendekostnaderna på alla
möjliga sätt. Därför har vi föreslagit en
boendekostnadskommission. Jag tror inte att vi löser
alla problem i Rosenbad eller här i kammaren. Vi vill
ha ett samtal mellan alla dem som är berörda av de
här frågorna. Men det finns ingen mer än
Vänsterpartiet som tycker att ett sådant initiativ skulle
kunna vara viktigt.

Anf. 243 EWA THALÉN FINNÉ (m) re-
plik:
Fru talman! Owe Hellberg säger att hyreskostna-
derna har haft en jämn utveckling fram till 80-talets
slut eller 90-talets början. I grunden låg byggkostna-
derna redan på en väldigt hög nivå. Kostnaden för att
bygga hade redan stigit i och med att man införde
subventionssystemen.
Jag kan hålla med Owe Hellberg om att många
just för tillfället inte kan efterfråga det som är ny-
byggt. Det byggs dyra hus. Men mycket av kostnaden
för det som byggs är ju faktiskt skatter och avgifter.
Det har vi en ganska stor förfoganderätt över här i
kammaren, men generellt vill majoriteten inte ta i de
frågorna.
Man får inte glömma att när det byggs nytt flyttar
någon in i det, och den lämnar någonting. De kommer
inte från gatan. Då uppstår flyttkedjor som gör att
andra billigare bostäder blir lediga. Man ska inte
förringa den omflyttning som då sker i bostadsbe-
ståndet. Den skapar lediga bostäder till lägre priser.

Anf. 244 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det största problemet med bostads-
produktionen är att den är väldigt ojämn. Och när den
är väldigt ojämn får man en överhettning. Därför ska
staten på olika sätt se till att man får en jämn bostads-
produktion.
Det andra stora problemet är bristen på konkur-
rens. Det har inte heller med räntesubventionen att
göra.
När det gäller skatter och avgifter säger vi klart
och tydligt att fastighetsskatten på hyresrätt ska bort.
Den är orättvis. Den är inte konkurrensneutral mellan
de olika boendeformerna. Här vet vi att det innebär
ungefär 800 kr i månaden för en nyproducerad tre-
rumslägenhet. Det är ett mycket viktigt initiativ som
vi tycker att regeringen ska ta. Det skulle också kunna
vara ett av löftena i en boendekostnadskommission.
Staten måste naturligtvis gå före och visa vad som
ska göras.
Jag antar att Fastighetskattekommitténs förslag nu
kommer att bearbetas med full kraft i Regeringskans-
liet. Jag lovar att vi ska hjälpa till så mycket vi kan.
Jag har tittat på en del flyttkedjor. De fungerar ty-
värr inte lika bra i praktiken som i teorin. De stannar
ibland på halva vägen. Vi behöver faktiskt lägenheter
för ungdomar till rimliga boendekostnader. De som
har låga och medelhöga inkomster har inte råd att
efterfråga det som produceras i dag. De har nästan
inte råd att efterfråga det som redan finns i dag. Vi
har ju fått några exempel på det av tidigare talare här
i kammaren.

Anf. 245 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Det är en viktig debatt som har förts
här i kväll. Jag, liksom flera här i kammaren, är
övertygad om att de bostadspolitiska frågorna kom-
mer att bli nästa stora valfråga. Att vi redan nu två år
innan valet kan se detta beror på hur regeringen i dag
sköter dessa frågor. Vad gör regeringen för att lösa
den snedfördelning vi har i landet med bostadsöver-
skott i 62 % av kommunerna där 40 % av befolkning-
en bor och bostadsbrist i 16 % av kommunerna där
34 % av befolkningen bor?
Vad säger dessa siffror? Jo, att majoriteten av be-
folkningen bor i kommuner där det råder bo-
stadsöverskott eller där det är balans när det gäller
bostäder. Enligt Boverket är det långsiktiga behovet
av nyproducerade bostäder ungefär 25 000 per år.
Huvuddelen av dessa, ca 80 %, bedöms behövas i de
sex tillväxtregionerna. Det byggdes dock bara ca
15 000 bostäder under år 1999.
Vad gör då regeringen för att lösa detta bostads-
problem? Jo, man stiftar en lag där man vill tvinga
kommunerna att upprätta bostadsförsörjningsplaner
och inrätta kommunala bostadsförmedlingar. För-
medla vilka lägenheter? I bostadsbristens kommuner
finns inga bostäder att förmedla, och i bostadsöver-
skottskommunerna som är i majoritet finns det inget
behov av att förmedla lägenheter eftersom behovet är
omvänt.
Boverket visar i sin rapport Bostadsmarknadsläge
och förväntat bostadsbyggande att andelen kommu-
nala bostadsförmedlingar har minskat från 29 % år
1992 till 5 % år 2000. Alltså upplever inte kommu-
nerna att de har behov av en kommunal bostadsför-
medling, och om de känner behovet är det redan i dag
möjligt för dem att starta en bostadsförmedling.
Kommunerna kan själva avgöra detta i dag.
Nej, propositionen nr 26 från regeringen är ett
slag i luften och löser absolut inte bostadsbristen i
våra tillväxtregioner.
Detta lagförslag är också tveksamt rent författ-
ningsmässigt genom att regeringen sätter sig över det
kommunala självstyrets innersta kärna som innebär
att de folkvalda i fullmäktige ska besluta i frågor
rörande den egna kommunen, ett faktum som också
Lagrådet pekar på i sitt remissvar till propositionen.
Vi kristdemokrater har tilltro till våra kommunpoliti-
ker och deras förmåga att sköta det ansvar de har för
bostadsförsörjningen .
I samma proposition föreslår regeringen att man
ska inrätta ett byggkostnadsforum med syfte att för-
medla kunskaper till byggherrarna och främja ut-
vecklingsarbetet och innovationerna.
Vi kristdemokrater har svårt att tänka oss att detta
forum skulle kunna lämna några konstruktiva råd som
skulle resultera i ett billigare och bättre byggande.
När det gäller att komma till rätta med byggkostna-
derna är det i stället viktigare att fokusera på skatter-
na och avgifterna. Enligt Byggkostnadsdelegationens
betänkande utgör dessa avgifter och skatter uppemot
60 % av produktionskostnaderna. Varför fokuserar
inte regeringen på dessa kostnader som man faktiskt
kan åtgärda i stället för att inrätta ett teoretiskt forum?
Är det rimligt att vi har en byggmoms på 25 % och
därtill en hög förvaltningsmoms? När det gäller att
bevaka konkurrensen mellan byggmarknadens olika
parter tror vi kristdemokrater att Konkurrensverket är
bättre på detta än Boverket.
Vi kristdemokrater tror på ett ökat bostadsbyg-
gande genom att följande åtgärder sker:
· Låt en konsekvensutredning se över byggmomsen
och förvaltningsmomsen.
· Ett nytt hyressättningssystem måste till. Möjlig-
heten att i efterhand begära prövning av hyran i
nyproduktion bör begränsas om privata och all-
männyttiga investerare ska våga bygga i någon
större omfattning.
· Ta bort fastighetsskatten. Vi föreslår till en början
en fortsatt frysning av taxeringsvärdena och en
minskning av fastighetskatten till 1,2 % för allt
slags boende. Inför en kommunal avgift relaterad
till fastigheten som är motiverad och greppbar.
· Påskynda utredningen om ägarlägenheter.
· Ändra reglerna så att tredimensionell fastighets-
bildning blir möjlig.
· Planprocessen behöver reformeras och handlägg-
ningstiderna ses över.
· Skatteutjämningssytemet måste justeras så att
kommunerna åtminstone inte har en nackdel av att
bygga nya bostäder och öka sin befolkning.
Fru talman ! Jag vill nu kommentera bostadsut-
skottets betänkande BoU1. Ulla-Britt Hagström har
redogjort för de kristdemokratiska åsikterna bakom
våra reservationer, och jag vill belysa några ytterliga-
re motioner som är behandlade inom detta betänkan-
de.
Först till vårt särskilda yttrande som berör en mo-
tion om ansvarig minister som till sitt förfogande har
ett framtidsinriktat planerings- och bostadsdeparte-
ment.
Det är inte tillfredsställande som det är i dag att
boende och samhällsbyggarpolitik är uppdelat på
flera olika departement och på flera ministrar. Boen-
defrågor har alltid aktualitet och kommer också att
kräva ett större utrymme i framtiden. Samhällsstruk-
turen som växer fram i dag med stora inflyttningar till
våra tillväxtregioner och därmed åtföljande lands-
bygd som avfolkas med allt vad det innebär av bo-
stadsöverskott och överdimensionerad infrastruktur
kräver samordnade planeringsinsatser och framför allt
nytt planeringstänkande.
Framtidens planering med miljökvalitetsmål som
ska implementeras i all planering kräver också större
samordning. Allt detta sammantaget innebär att be-
hov finns för ett samordnat departement för att ga-
rantera ett helhetsgrepp över dessa viktiga frågor.
Trots att vi hyser denna uppfattning har vi avstått
från att stödja de motioner som för fram krav med
denna innebörd. Skälet är framför allt den ståndpunkt
som konstitutionsutskottet intagit - att riksdagen bör
vara ytterst återhållsam när det gäller att uttala sig
eller på annat sätt söka påverka regeringen i fråga om
hur den ska organisera sitt arbete.
När det gäller motionen om en digital Sverige-
karta och etablering av ett GIS-institut i Gävle är jag
tacksam för utskottets positiva behandling. Men jag
skulle dock önska att utskottet ställde sig bakom en
snabbare och mera samlad utveckling inom detta
område.
Så några korta kommentarer till vår budget där vi
har två nya anslagsposter som vi anser vara viktiga.
Nästa år är det Arkitekturåret. Vi kristdemokrater
tycker att detta år måste uppmärksammas och att det
är positivt att estetiken i vårt boende och i vår stads-
miljö lyfts fram. Vi har därför i vår budget ett anslag
på 25 miljoner för detta ändamål.
När det gäller innemiljön har vi för nästa år ansla-
git 50 miljoner för att förbättra miljön inom framför
allt våra skolor och förskolor. Inte minst den oroande
utvecklingen vad gäller astma och allergibesvär moti-
verar en sådan satsning.
Till sist några ord om segregationen i vårt sam-
hälle. För att motverka segregationen i boendet krävs
en kombination av många olika slags åtgärder. Sam-
hällsplaneringen måste utformas så att mångfald och
variation stimuleras. Mötesplatser måste erbjudas för
människor från olika kulturer och med olika erfaren-
heter. Det är nödvändigt att människor i utsatta bo-
stadsområden uppmuntras att ta ett större ansvar för
sin egen situation och ges möjlighet till ökat boen-
deinflytande som t.ex. självförvaltning. Kommunerna
måste prioritera sammanhållna satsningar i miljon-
programsområdena och andra utsatta områden. Dessa
satsningar ska dock inte styras av staten utan måste
växa fram tillsammans med de boende och den ansva-
riga kommunen. Det är också viktigt att man har
blandade upplåtelseformer i områden med en övervikt
på småhus så att man just kan få ett integrerat boende.
Fru talman! Jag ställer mig bakom de yrkanden
som Ulla-Britt framfört och vill till detta yrka bifall
till reservationerna 5 och 33 i BoU1.

Anf. 246 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt delta mer i debat-
ten, men jag kunde låta bli när Annelie Enochson
påstod att det inte skulle finnas behov av bostadsför-
medling på de orter där det är överskott på bostäder.
Jag rekommenderar Annelie Enochson att titta lite på
Adress okänd som är delbetänkande för hemlöse-
kommittén. Där visar vi mycket tydligt att trots att det
finns ett överskott på bostäder finns det hemlöshet,
och trots att det finns ett överskott på bostäder är det
trångt att ta sig in på bostadsmarknaden.
Jag tror att det är lite för enkelt att tänka som An-
nelie Enochson gör att bostadsförmedling bara skulle
finnas där det inte finns något att förmedla. Jag tror
faktiskt att det är tvärtom. Det är nog betydelsefullt
för de svagaste bostadskonsumenterna att det finns en
förmedling som går efter kötider och ger folk rätt till
bostäder även på de andra orterna. Det är gott om
människor som inte kommer in på bostadsmarknaden,
trots att det finns tomma lägenheter.
Annelie Enochson säger att hyresgäster i nybygg-
nation ska fråntas rätten att förhandla sina hyror. Det
låter för mig mycket märkligt. Hyresvärdarna, fastig-
hetsägarna, ska ensidigt få sätta hyran i nyproduktio-
nen. Om bostadsfrågan blir en valfråga tror jag att
Kristdemokraterna får ganska stora problem med
hyresgäströrelsen när de får klart för sig att hyres-
gäster i nybyggnation ska undantas förhandlingsrät-
ten.
Annelie Enochson säger att segregationen måste
motverkas. Den här gången tog man in villaområdena
och behovet av att se till att man får en mer allsidig
sammansättning i de områdena. Det hedrar Annelie
Enochson. Det är väl en följd av våra tidigare debat-
ter.
När vi föreslår att vi i bostadsförsörjningspro-
grammen faktiskt ska ta tag i frågan om segregation
avvisar ni bostadsförsörjningsprogrammen som en
form för att bl.a. komma till rätta med segregationen.

Anf. 247 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Den första saken sist. Vi tror inte på
statligt styrda bostadsförsörjningsprogram. Vi tror att
kommunerna själva kan ordna den delen.
När det gäller segregationen tror vi att kommu-
nerna kan klara också det.
Sten Lundström nämner hemlösheten. Den är ett
problem. Det är ett problem i alla storstadskommu-
ner.
I Göteborg har man inte så många hemlösa som i
Stockholm, men där vet jag att de frivilliga organisa-
tionerna har jobbat föredömligt för att försöka kom-
ma till rätta med problemen.
Jag tror inte att bostadsförmedlingar eller bostads-
försörjningsplaner kan hjälpa till där heller, utan jag
tror att det finns andra faktorer bakom. Det kan bl.a.
ha att göra med att många av dem som är hemlösa -
åtminstone i Göteborg - också har psykiska problem,
och drabbades när vi stängde våra stora psykiska
sjukhus.
Jag tror att det är andra faktorer som styr.

Anf. 248 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har sagt tidigare i debatten att vi
inte föreslår ett bostadsförsörjningsprogram och en
bostadsförmedling för att vi tycker att det är så roligt
eller att det ger oss någon sorts tillfredsställelse att
stifta lagar i största allmänhet. Vi gör det för att vi
som ett parti som jobbar på nationell nivå kan se
problem i nationen Sverige.
Att problemen uppstår i kommunerna må vara
hänt. Men när vi ser att problemen inte blir åtgärdade,
när vi ser att bostadsmarknaden inte fungerar, när vi
ser att vi har en bostadsmarknad som stänger ute folk
med låga inkomster, som stänger ute folk som inte
har fasta arbeten och som t.o.m. stänger ute folk där-
för att de har enbart en låg pension accepterar vi inte
det.
Det är ett nationellt ansvar. Det nationella ansva-
ret tar sig oftast uttryck i att vi stiftar lagar som ska-
par likaberättigande för alla människor i samhället.
Det är det som är grunden till bostadsförsörjningsla-
gen. Det är det som är grunden till förslaget om bo-
stadsförmedling.
Jag skulle vilja påstå att Kristdemokraterna i den
här debatten har visat att man inte är beredd att ta ett
nationellt ansvar.
Vi tänker oss att ett antal pacifister i en kommun
får för sig att man inte ska ha några militärer längre
och lägger ned ett regemente. Om kommunen inte har
rätt att lägga ned regementet i sin kommun, är det då
ett brott mot det kommunala självstyret? Naturligtvis
inte. Det är ett nationellt intresse att vi har en militär
organisation. Det är också ett nationellt intresse och
ett nationellt likaberättigande att alla människor har
rätt till bostad.
Vi kan inte vänta på välvilligheten från kommu-
nalpolitiker. Staten måste ta sitt ansvar och stifta de
lagar som behövs för att ge alla möjlighet att få en
bostad.

Anf. 249 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att Vänsterpartiet har svårt att
förstå att det går en ideologisk skiljelinje här. Vi vill
alltså inte ha en tvingande lagstiftning styrd uppifrån.
Vi vill inte det.
Vi har tilltro till våra kommunala bostadspolitiker
att de faktiskt kan ta ansvar. Vi har den tilltron till
våra politiker. Vi tror att våra kristdemokratiska poli-
tiker kommer att klara av det.
Därför vill vi inte ha den här lagstiftningen. Vi
tycker att den är fel. Sten Lundström måste förstå att
där är det skillnad mellan er och oss.

Anf. 250 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Under de borgerliga regeringsåren
1991-1994 avskaffade den borgerliga regeringen i
snabb takt bostadsdepartementet, bostadsministern,
bostadsförsörjningslagen, bostadsanvisningslagen, ja,
egentligen grunden för en social bostadspolitik.
Nu kan man läsa, nästan sensationellt, att Krist-
demokraterna, Folkpartiet och Centern vill ha ett
särskilt departement och ett särskilt statsråd för boen-
de- och planeringsfrågor.
Jag gratulerar till den nya insikten, och måste frå-
ga: Varför avskaffade ni en gång det som ni nu vill
återinföra?

Anf. 251 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag är medveten om att vi gjorde detta
1993. Då gjorde vi det utifrån de åsikter och förut-
sättningar som fanns då.
Sverige var i kris. Det byggdes ingenting. Luften
gick ur bostadspolitiken.
Nu är situationen annorlunda. Vi ser att vi har en
stor bostadsbrist och ett stort bostadsöverskott. Vi ser
också att det, med de nya miljökvalitetsmålen som
ska implementeras i all planering, finns behov av en
samordnad planering. Vi ser också att det inte är bra
med fyra - ibland upp till sju - olika departement
som vi ska kommunicera med.
Politik går fram och tillbaka. Det var bra då. Men
i framtiden skulle det kanske vara bra att ha en bo-
stadsminister.

Anf. 252 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Den frågan har också Vänsterpartiet
drivit i flera år. Vi har hittills nöjt oss med att vi ska
ha en särskild bostadsminister som kan jobba över de
olika departementsgränserna. Skulle inte det fungera
är vi naturligtvis också intresserade av den andra
tanken.
Jag måste ändå fråga: Är ni så kortsiktiga att en
dagsaktuell fråga 1993 ger anledning att lägga ned i
princip allt som är grunden för social bostadspolitik?
Då är man lite väl marknadsinriktad i sitt tänkande.

Anf. 253 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Vad vi pratar om är alltså bostadsan-
visningslagen. Vi är inte positiva till en boendekom-
mission. Vi tyckte att det var bra att bostadsanvis-
ningslagen togs bort.
Det nya förslaget med boendekommission är nå-
got nytt.
Vad vi egentligen vill införa är att vi vill tänka till
igen om detta.
Owe Hellberg kan ju kommunicera direkt med re-
geringen. Ni har haft två år på er att försöka påverka
detta. Socialdemokraterna har kunnat påverka detta i
sju år, om man velat återinföra det som vi tog bort -
om det var så negativt.
Ingenting har hänt på de sju åren. Det har inte
heller hänt någonting nu när ni har så bra kontakter
med regeringen.
Där vi just nu står vill vi lyfta fram den frågan
igen.

Anf. 254 LEIF JAKOBSSON (s):
Fru talman! När man har lyssnat till debatten i
kväll blir man lite konfunderad över vilken värld en
del av de borgerliga partiföreträdarna lever i. Det
tycks finnas en värld här utanför där det största bo-
stadspolitiska problemet är att hyresgästerna inte
tillåts betala tillräckligt höga hyror på grund av hyres-
reglering och bruksvärdessystem.
I min värld, när jag är ute och träffar människor
som betalar hyra varje månad, har jag aldrig stött på
det problemet. Däremot finns det för få lägenheter
och bostäder framför allt för barn och ungdomar, och
de som finns är för dyra.
Jag tror att det skulle vara bra om vi koncentrera-
de debatten här i riksdagen till de frågor som berör
människor i deras vardag. Vad vi har hört om här är
ju krav på marknadshyror i alla möjliga tappningar
och med alla möjliga nya namn: inflyttningshyror,
förhandlade hyror, avtalshyror och allt vad det må
vara.
Kvällens kullerbytta får man nog säga att Ulla-
Britt Hagström står för. I ett inlägg pläderar hon
starkt för att lägesfaktorn måste få en mycket större
betydelse när det gäller att sätta hyror. I ett annat
inlägg motiverar hon kristdemokraternas fastighets-
skattepolitik med att markvärdet inte ska få slå ige-
nom på grund av att det blir orimligt att de som bor i
ett område får betala högre skatt därför att området
blivit populärt. Har det aldrig slagit Ulla-Britt
Hagström att samma sak händer i hyreshus - att män-
niskor som bott många år i en lägenhet plötsligt, på
grund av att det blivit modernt och eftertraktat att bo
där, ska behöva betala högre hyra? Det är precis
samma sak.
Fru talman! En av de viktigaste orsakerna till att
det byggs för lite och till att det när det byggs nytt
oftast är för höga boendekostnader är att kostnaderna
för byggnationerna ligger på en alldeles för hög nivå.
Bristen på konkurrens inom byggsektorn, med
några få dominerande jättar som konkurrerar markna-
den, har lett till att kostnadsutvecklingen inte alls
följer samma utveckling som andra industribranscher,
dvs. att produktivitetsökningar leder till relativt lägre
priser. Det är förvisso inget nytt problem när det
gäller byggbranschen men särskilt oroväckande är att
problemet har ökat under 90-talet - att koncentratio-
nen har ökat ytterligare. I slutändan leder det, och
detta är det viktiga, till att hyresgästerna tvingas be-
tala onödigt höga hyror.
Mot bakgrund av den hårda och bestämda inställ-
ningen hos EU-kommissionen i frågan om Volvo och
Scania och om behovet av konkurrens även på natio-
nella marknader borde byggmarknaden i Sverige i så
fall vara i ett mycket sämre läge. Någon form av
sammanslagning av företag skulle naturligtvis aldrig
kunna vara tänkbar. Vad gäller oss riksdagsledamöter
borde detta leda till att vi tar problemet på absolut
största allvar. Därför är det bra att regeringen i den
här propositionen föreslår en lång rad åtgärder som
fokuserar på den bristande konkurrensen och som
syftar till att stärka byggherrarna på olika sätt.
Byggkostnadsdelegationen har på ett förtjänstfullt
sätt visat dels på de orimliga förhållanden som i dag
råder, dels på att man faktiskt kan bygga prisvärt, till
rimliga kostnader, med ett målmedvetet arbete.
Därför kommer föreslagna Byggkostnadsforum
att få en nyckelroll när det gäller att stödja kommu-
ner, bostadsbolag och byggherrar och när det gäller
att pröva alternativa upphandlingsmetoder som kan
leda till lägre kostnader och sätta en större press på
entreprenörerna - en välbehövlig verksamhet som
förhoppningsvis kan leda till både sparade skattekro-
nor och hyresavier med lägre hyresbelopp.
Mot den bakgrunden blir man minst sagt förvånad
när man läser den moderata partimotionen och reser-
vationen i frågan. Hela förslaget avfärdas med att det
här får väl branschen själv klara. Framför allt har
ingen myndighet något att tillföra.
Över huvud taget är jag förvånad över moderater-
nas totala ointresse för att ens erkänna eller ta tag i
frågan om den obefintliga konkurrensen inom byg-
gandet och byggmaterialindustrin.
Om nu moderaterna verkligen tycker att de åtgär-
der som regeringen föreslår inte är bra, vilka kraft-
fulla insatser föreslår då moderaterna för att få bort
monopolen och oligopolen inom branschen? Mode-
raterna delar väl uppfattningen dels att bristen på
konkurrens inom byggsektorn är ett samhällsproblem,
dels att vi här i riksdagen har ett ansvar för att ta itu
med icke-fungerande marknader? Eller är privata
monopol och oligopol inget som stör moderaterna?
Byggmaterialkostnaderna är alltså ytterligare en
sak som driver upp kostnaderna för nybyggnation.
Byggkostnadsdelegationen har visat på hur alla leve-
rantörsled och grossister driver upp priserna utan att
produkterna på något sätt förädlas på vägen. Rabatt-
systemen leder till otydlighet och till svårigheter.
Genom Byggkostnadsforum föreslås att man ska
kunna sprida information, söka nya vägar och klara
materialförsörjningen vid sidan av mellanhänderna.
Sådana försök har gjorts på några håll i landet men de
som försökt har stött på väldigt hårt motstånd från
branschen.
Införandet av EU:s byggmaterialdirektiv och cer-
tifieringen av byggprodukter för att få ett större urval
av produkter på marknaden är naturligtvis också
oerhört viktigt. Men byggkostnaderna är inte bara
beroende av konkurrenssituationen och materialpri-
serna. För att sänka kostnaderna måste också alla
aktörer dra åt samma håll. Om kommunerna säljer
mark till högsta möjliga pris på en auktion är natur-
ligtvis möjligheterna obefintliga att i slutändan få
rimliga boendekostnader. Likaså finns det anslut-
ningsavgifter, bygglovskostnader och mycket annat
som alltför mycket varierar mellan kommunerna.
Genom att se över de kommunala kostnaderna och
genom en noggrann projektering, en ökad användning
av prefabricerade byggelement och en rejält förbätt-
rad konkurrens inom byggsektorn kan byggkostna-
derna sänkas. Det finns många exempel runtom i
landet på att goda kommunalmän har jobbat målmed-
vetet och kunnat få fram bostäder till kostnader som
ligger 800-850 kr per kvadratmeter, att jämföras med
1 100-1 600 kr som annars betraktas som vanligt just
därför att man gör det på ett slentrianmässigt sätt
både vad gäller planering och vad gäller upphandling.
Fru talman! I slutändan är det landets hyresgäster
och bostadsrättsinnehavare som år ut och år in får
betala de överkostnader som den dåliga konkurrensen
inom byggbranschen medför. Därför är de här frågor-
na hjärtefrågor för oss socialdemokrater och därför
hälsar vi med tillfredsställelse de åtgärdsförslag som
finns i propositionen.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän-
kande.

Anf. 255 EWA THALÉN FINNÉ (m) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att höra att frågan
om byggkostnaderna är en hjärtefråga för socialde-
mokraterna. Självklart håller jag med om att det be-
hövs en ökad konkurrens. Vi kan börja med att stärka
Konkurrensverket och se till att vi öppnar för att
tillåta byggare från utlandet att komma hit. Men
framför allt gäller det byggmaterial. Se till att det
sätts lite press på den standardisering som det pratas
om!
Men skatterna då, de spelar väl också in? När jag
har frågat statsrådet Lövdén om man inte också skulle
ta med dem i det här sammanhanget fick jag ett klart
svar: Nej, skatterna ska över huvud taget inte beröras.

Anf. 256 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Det var det första uttalandet av en
moderat bostadspolitiker där det erkänns att det finns
ett behov av att göra något åt konkurrenssituationen,
och det är väl i alla fall ett första steg.
Sedan tar Ewa Thalén Finné, naturligtvis, tillbaka
alltihop och försöker fokusera det hela på skattefrå-
gan. Men betänk vad ni säger! Vad ni säger är ju att
vi genom att fokusera på skattefrågan kan freda den
här sektorn och faktiskt låta de monopol och oligopol
som tjänar onödigt mycket pengar på vårt boende få
fortsätta, just på grund av denna ensidiga fokusering
på skattefrågorna.

Anf. 257 EWA THALÉN FINNÉ (m) re-
plik:
Fru talman! I byggkostnaderna ligger till 60-70 %
skatter - det beror på vem som räknar. Skatterna
utgör alltså en stor del av byggkostnaderna så där kan
vi väl i alla fall vara överens.
Att det behövs en ökad konkurrens har vi ju flera
gånger uttalat. Det gjorde jag senast i mitt huvudanfö-
rande här. Självklart ska allting som betyder närhet
till monopol och oligopol motverkas i både privat
sektor och offentlig sektor.
Man ska alltid ha flera aktörer - det pressar alltid
priser. Men man kan inte förringa skattefrågan i det
här fallet.

Anf. 258 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Nej, men det finns en väsentlig skill-
nad, och det är att skatteintäkterna inte går till privata
intressen. Det gör däremot de överkostnader som
finns i dag inom byggbranschen. Därför prioriterar vi
att försöka ta itu med dem.

Anf. 259 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Det finns tydligen en stor nyfikenhet
på Kristdemokraternas bostadspolitik i dag. Det var
när Leif Jakobsson sade att jag gjorde en kullerbytta
som jag bestämde mig för att jag måste säga någon-
ting.
När man gör en kullerbytta kommer huvudet först
och benen sedan om man kommer runt. Men Leif
Jakobsson stannar i någon sorts lagstiftning och pek-
pinnar och kommer inte längre.
Kristdemokraterna har givetvis inte sagt att det
ska vara marknadshyror. Vi har sagt att marknaden
ska ha ett inflytande - därav fastighetsskatten över
150 000 kr, som givetvis påverkar lägesfaktorn.
Jag kan säga till Leif Jakobsson att vi står för vad
som har bestämts. 1975 ersattes 48 § och 55 § om
likvärdigheten vad gäller lägenheter, och det blev
allmännyttan. När bruksvärdessystemet tillkom var
syftet att skapa en ny form av hyresreglering, som var
byggd på avtalsfrihet men med vissa begränsningar.
Allmännyttan kom sedan att spela en roll som pri-
spressare, men den väsentliga begränsningen var
besittningsskyddet, som innebar att hyresgästen hade
rätt till förlängning av kontraktet. Det här systemet
var marknadsbaserat, och hyresrelationerna skulle
återspegla marknaden.

Anf. 260 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Man får akta sig för att göra för
många kullerbyttor, för då kan det bli riktigt besvär-
ligt.
Vad jag tog upp var det förhållande som Ulla-
Britt Hagström tycker är ett problem när det gäller
fastighetsskatten, dvs. att läget spelar in för mycket.
Det som för Kristdemokraterna är ett problem när det
gäller fastighetsskatten är plötsligt lösningen för dem
som bor i hyresrätt, genom att lägesfaktorn ska slå
hårdare där. Varför ska det vara så? Varför ska de
som bor i hyreslägenheter i centrala lägen betala
högre hyra därför att området har blivit mer populärt,
medan de som bor i ett attraktivt villaområde ska
komma undan lägesfaktorn? Det var den logiska
kullerbyttan som jag kritiserade.

Anf. 261 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Det är ingen som ska komma undan
någon lägesfaktor. Men det har blivit en snedvrid-
ning. Man har tolkat allmännyttans hyresledande roll
så att det har blivit fel. Man får ju betala de höga
hyrorna i ytterområdena och de låga hyrorna i inner-
staden.
Det är också problem att skapa bostadsrätter. Ide-
alet vore ju att man t.ex. ute i Rinkeby kunde ha
blandade boendeformer, med bostadsrätter och att det
också byggdes små radhus runtom, men nu har det
blivit helt fel. Det är det vi vill motverka. Där har
också Socialdemokraterna en skyldighet att vara med
och hjälpa till genom att förändra, med de möjligheter
som finns och som vi har räknat upp så många gånger
här i kväll.

Anf. 262 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! De möjligheterna finns ju i dag. Att
väga in läget är någonting som ska avgöras lokalt
mellan hyresgästerna och dem som äger fastigheter-
na, i fria lokala förhandlingar. Det där har fått olika
utfall i olika delar av landet. I min hemkommun har
det fått rätt starkt genomslag, och jag tycker nog att
det är på en rimlig nivå. Man måste acceptera att
läget är en del, precis som en massa andra saker.
Det jag vände mig mot var att Ulla-Britt
Hagström i en annan replik talade om att när det gäll-
de fastighetsskatten skulle inte läget få slå så hårt som
det gör. Det var där den logiska kullerbyttan gjordes.

Anf. 263 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Leif Jakobsson pratar om Byggkost-
nadsdelegationen, och i betänkandet Från byggsekt
till byggsektor står det bl.a. så här: En stor del av
produktionskostnader går att hänföra till bl.a. moms,
markförvärv, kommunala avgifter och andra skatter.
Man kan inte säga om det är 60 eller 70 %, för det
beror på hur man läser staplarna, men det är en gans-
ka betydande del av produktionskostnaden. Då säger
vi att ett sätt att få ned detta är att titta på förvalt-
ningsmomsen och skatter.
Leif Jakobsson svarade Ewa Thalén Finné att det
här är en ensidig fokusering på skatter och avgifter.
Men just i det här betänkandet som jag nämnde säger
man att detta är en stor del av produktionskostnaden.
Då vill jag fråga om Leif Jakobsson kan tänka sig
att ställa sig bakom kd:s önskemål om att göra en
konsekvensutredning just om byggmomsen. Vi tror
att om man kan sänka den är det ett sätt att få ned
byggkostnaden.

Anf. 264 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte hur man ska tolka det här.
Jag har haft en diskussion med en moderat företräda-
re, och nu är det en kristdemokrat. Mitt inlägg hand-
lade om bristen på konkurrens inom byggbranschen
och på byggmaterielsidan. Båda företrädarna väljer
att i stället prata om skattefrågorna.
Annelie Enochson kan gärna tycka att skatte-
trycket är för högt på bostäder, men min fråga är: Är
det ett försvar för att inte ta itu med monopolsituatio-
nen, de höga kostnaderna och den bristande produkti-
vitetsutvecklingen inom branschen? Det kan det väl
ändå inte vara.

Anf. 265 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Leif Jakobsson tog upp produktions-
kostnaden, och därför var det intressant att just läsa
innantill vad som står i betänkandet. Det är därför vi
båda tar upp just detta. Vi menar att skatter och av-
gifter är en betydande del av produktionskostnaden.
Att man kan bygga så billigt som för 850 kr per kvad-
ratmeter på vissa håll är mycket bra. Man kan inte
göra det i Göteborg, där man bygger hyresrätter för
1 700 kr per kvadratmeter på grund av att konkur-
renssituationen är sådan. Det är inte bra. Men en del
av produktionskostnaden är momsen, skatterna och
avgifterna. Då vill vi börja med att försöka rensa i
den här djungeln genom att titta på vad byggmomsen
kan ha för inverkan på den totala bilden.

Anf. 266 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! I så fall är mitt svar att vi vill börja
med att se till att byggbranschen fungerar - annars
kommer den att äta upp de sänkta skatterna.

Anf. 267 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Byggkostnadsdelegation och bygg-
kostnadsforum i all ära - visst; det är jätteviktigt. Jag
håller med Leif Jakobsson om att vi verkligen ska
göra de här insatserna. Men Leif Jakobsson började
med att säga att det som intresserar människorna ute
på gatan är bristen på bostäder och vad boendekost-
naden är.
Jag ställer helt enkelt en rak fråga: Vad har Leif
Jakobsson egentligen emot en boendekostnadskom-
mission?

Anf. 268 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Det är klart att man inte kan vara
emot en kommission av principiella skäl. Men jag
tror att mycket av det som vi har tagit upp, den meto-
dik som vi försöker jobba med bland våra kommu-
nalpolitiker, handlar om att man på det kommunala
planet jobbar på det sättet, att alla de aktörer som är
inblandade träffas. Det är kommun, hyresgästföre-
ning, byggherrar och byggbransch. Så ser bl.a. Sve-
dalamodellen ut. Än så länge har man fokuserat på
byggkostnaderna. Men byggkostnaderna har en väl-
digt stor betydelse för vad boendekostnaderna blir i
slutändan, även om det naturligtvis finns flera delar
att ta tag i.

Anf. 269 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är många faktorer som påverkar
boendekostnaden. Det är, som Annelie Enochson
säger, skatter, avgifter, markpriser och en massa and-
ra kostnader, som ger en helhet.
Jag tror att intressenterna på bostadsmarknaden
vill försöka lösa det här problemet. Det finns en vilja.
Jag har talat med några av dem. Vi har talat med HSB
och med Hyresgästföreningen, och vi har hört vad
byggentreprenörer säger i olika sammanhang. Jag tror
att det skulle vara ganska viktigt att mötas just i det
här sammanhanget och se att det är en jätteuppgift vi
har och att det är viktigt att försöka lösa problemet
innan det blir kaos. Vi kan inte ha den här utveck-
lingen som vi har när det gäller boendekostnaderna.
Jag tror att det här skulle kunna vara en ingång till ett
nytt tänkande.
Jag tror inte, som det står i utskottsmajoritetens
förslag, att det pågår en massa utredningar som skulle
lösa problemen. Ja, Fastighetsskattekommittén har sin
del, med rätt förslag. Men hur kommer man åt kom-
munerna? Hur kommer man åt byggentreprenörernas
tankar? Hur kommer man åt förhandlingar mellan
fastighetsägare och hyresgäster? Det finns problem
överallt som man bör fundera på att lösa, och försöka
lösa i en gemenskap. Vi tror på det här, men tydligen
inte Leif Jakobsson, i alla fall inte än.

Anf. 270 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Det är en vacker tanke att man samlar
ihop alla problem och alla aktörer, och så bestämmer
man vilken dag man ska lösa problemen runt ett runt
bord. Jag tror tyvärr att verkligheten är lite mer
komplicerad. Medan vi löser en del av problemen
kommer nya problem att uppstå. Vi kommer faktiskt
hela tiden att leva med denna föränderliga verklighet
och med nya situationer, inte minst mot bakgrund av
de oerhörda skillnader vi har i landet när det gäller
bostadspolitiken och vad som är viktigt och behöver
åtgärdas.
Jag tror på denna modell. Man tar tag i problem
efter problem. Sedan är det vår uppgift, inte minst
som politiker i bostadsutskottet, att se till att politiken
som helhet leder åt rätt håll.

Anf. 271 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Av den som ska delta i en bostadspo-
litisk debatt krävs det uppenbarligen spänstiga öron.
Även att lyssna på debatten kräver spänst i öronen.
Visst kan man få många intryck och tankar när man
hör denna debatt, och visst finns det bostadspolitiska
problem i vårt land. Fastighetsskatten är ett sådant
bostadspolitiskt problem. Den ovisshetens tortyrbänk
på vilken regeringen nu pinar egnahemsägarna är ett
uppenbart och stort problem i detta sammanhang.
Jag ska inte gå djupare in i den delen, för det har
det talats om tidigare i dag. Det finns andra problem.
Överskottet av lägenheter i Norrlands inland är ett
stort problem. Det är inte så lätt att hitta bra använd-
ning för de många miljoner som investeras i nu tom-
ma bostäder i dessa områden. Bostäder som det inte
finns någon efterfrågan på är i sak värdelösa, måste
man sorgligt nog konstatera.
Bristen på bostäder i våra tillväxtområden är ock-
så ett problem. Det har byggts för få bostäder under
de gångna fem sex åren i tillväxtområdena, bl.a. be-
roende på missbruket av hyresregleringen. Nu ser vi
skadorna av detta: en efterfrågan som inte kan till-
fredsställas på den korta tid som vore önskvärt, höga
priser på bostadsrätter och egnahem och mycket stor
utbredning av den svarta marknaden.
Den ende som tjänar på detta är faktiskt finansmi-
nistern, som med välbehag kan se hur taxeringsvär-
dena stiger framför allt på småhus. Finansministern
kan också beskatta egnahemsägarna mycket hårdare
och därmed öka statens inkomster. Fastighetsskatten
är orättfärdig.
Regeringen föreslår i den proposition som be-
handlas i betänkande BoU2 åtgärder som sägs främja
bostadsförsörjningen. Regeringen förslår införande av
ett tvång för kommunerna att upprätta bostadsförsörj-
ningsprogram. På länsstyrelserna läggs ett rådgivande
uppdrag som har en lätt smak av kontroll.
Det mest uppmärksammade förslaget gäller na-
turligtvis möjligheten för regeringen att på eget infall
eller efter eget gottfinnande beordra en kommun att
införa bostadsförmedling.
Regeringen aviserar också avsikten att införa ett
s.k. byggkostnadsforum, där branschen skulle kunna
lära sig hur man bygger billigt.
Vad kan man då säga om dessa förslag? Vad avser
bostadsförsörjningsprogrammen är det bara att kon-
statera att den kommun som vanligen brukar få stå i
hårdblåsten när det gäller regeringens hårda kritik
gentemot både borgerliga och socialdemokratiska
kommunalpolitiker för dåligt bostadsbyggande arbe-
tar med bostadsförsörjningsprogram. På den bristor-
ten är rimligen ett bostadsförsörjningsprogram ett
kraftigt slag i luften.
Jag vill faktiskt drista mig att fråga om inte rege-
ringen alls har funderat på vad det finns för möjlig-
heter att belöna de byggare och byggherrar som van-
ligen bygger bl.a. bostäder. Det skulle förmodligen
vara effektivare. Jag bjuder gärna på det tipset allde-
les gratis för den fortsatta eller omstartade tankeverk-
samheten för att få i gång byggandet på bristorterna,
även om det för regeringen skulle innebära ytterligare
kritik mot de lokala socialdemokratiska företrädarna i
en del kommuner.
Förslaget att tvinga kommunerna att införa bo-
stadsförmedling har samma logiska karaktär som
förslaget om obligatoriskt bostadsförsörjningspro-
gram. Finns det inga tänkbara hyresgäster, vilket är
fallet i många nordliga inlandskommuner, lönar det
sig föga att försöka förmedla tomma lägenheter. För-
medling av lägenheter på tillväxtorterna vore natur-
ligtvis trevligt för alla dem som söker lägenhet, men
finns det inte några lägenheter att förmedla är det
närmast ett slags illusionsnummer för allmänheten
som man försöker sig på. Man försöker ge intrycket
att man med kraft försöker få fram fler lägenheter när
det faktiskt inte finns några lägenheter. Inte en enda
ny lägenhet tillkommer i verkligheten genom att man
inrättar bostadsförmedling.
I detta fall är det, som i fallet med bostadsförsörj-
ningsprogram, så att den kommun som brukar få stå i
regeringens kritiska korsdrag har kommunal bostads-
förmedling men påtaglig bostadsbrist. Det är tänkvärt.
Det borde regeringen tänka mera på.
Frågan är om inte regeringen i detta fall, förutom
att man som Knut Billing övertygande har visat tidi-
gare i dag tassar på ett oroväckande sätt utanför
grundlagens råmärken, slår ytterligare ett kraftigt slag
i luften mot den motståndare - bostadsbristen - som
man menar sig bekämpa.
Fru talman! Vad kan då sägas om det föreslagna
byggkostnadsforumet? Det präglas också av den tro
på överhetens bättre vett som genomsyrar de tidigare
förslag jag har tagit upp.
Det vore naturligtvis bra om aktörerna på bygg-
marknaden kan lära sig av varandra hur man ska
bygga billigare bostäder. Frågan är bara hur det ska
åstadkommas. Regeringen tror uppenbarligen att det
ska ske genom att regeringen beordrar samtal eller
inrättar ett forum för meningsutbyte.
Jag vill då fråga om regeringen aldrig har funderat
på hur en stark konkurrens fungerar. Det är när före-
tag och aktörer befinner sig i stark konkurrens om
kunderna som priserna pressas. Det vet att de kan
vinna på att pressa priserna. Det är då de stjäl de
kostnadssänkande idéerna av varandra. Det gör de
inte på ett byggkostnadsforum.
Jag är rädd att det av staten regisserade menings-
utbytet om billigare bostadsbyggande blir ytterligare
ett slag i luften. Låt vara att det inte kommer att skapa
lika stora luftgropar som de tidigare två rallarsvingar-
na i vinden, men det kommer likväl inte att leda till så
mycket.
Herr talman! Jag vill instämma i de yrkanden som
Knut Billing och Ewa Thalén Finné tidigare har fram-
fört.

Anf. 272 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
reservation 4 under mom. 7 vad gäller anslaget för
bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet i betänkandet BoU2. Jag står naturligtvis
bakom de reservationer Kristdemokraterna har gjort
ensamt eller tillsammans med andra partier i de båda
betänkanden som vi debatterar.
Jag vill först kommentera avsnittet i BoU1 om bo-
stadsbidragen.
När man går tillbaka och studerar grunden för för-
ändringen av bostadsbidragen finner man att minsk-
ningen av utbetalat stöd blivit långt större än vad man
ursprungligen förutsåg i proposition 1995/96:186 och
betänkande 1995/96:BoU11. I stället för en reduktion
med ca 2 300 miljoner, som man då talade om, ser vi
i dag hur anslaget har gått från nivån 9 000 miljoner
1995 till de av regeringen i budgetpropositionen för
år 2001 äskade 4 760 miljonerna.
Det som har hänt under denna resa är bl.a. att bo-
stadsbidragen till barnfamiljer i småhus mer än halve-
rats. Det är inget djärvt antagande att det för dessa
familjer är ytnormen som har slagit till. Jag vill då
påminna om att det faktiskt var bostadsutskottet som
vid behandlingen av regeringens förslag 1995/96
minskade ytnormen med 10 kvadratmeter över hela
linjen.
När det nu går så bra för Sverige, som regeringen
titt och tätt basunerar ut, vore det väl på sin plats att
bifalla vårt förslag i reservation 29 om att man ska
öka ytnormen med 10 kvadratmeter, dvs. återgå till
regeringens ursprungsförslag. Dessutom är det vår
uppfattning att riksdagen borde lägga den samlade
familjeinkomsten till grund för bidragsbeslut samt
höja det särskilda bidraget med 100 kr per barn. Des-
sa tre åtgärder skulle, enligt vår mening som vi har
uttryckt i vår partimotion, rätta till de största orättvi-
sorna i bostadsbidragssystemet och betyda att tusen-
tals barnfamiljer skulle få chansen att, bildligt talat,
ekonomiskt räta på ryggen.
Vi håller vidare fast vid vårt förslag om att av-
stämningsperioderna för bostadsbidraget borde vara
halvårsvisa på samma sätt som de är för studiestödet.
Nuvarande helårsvisa avstämningar ger inte den träff-
säkerhet som vi tycker att man bör kunna kräva av en
för så många så viktig bidragsform. Varför går det att
stämma av två gånger om året när det gäller studie-
medelssystemet men inte när det gäller bostadsbidra-
gen?
Herr talman! Vi har inte väckt någon motion vad
gäller länsstyrelsernas verksamhet. Men med den
erfarenhet jag har fått genom att vara förtroendevald i
länsstyrelsen i mitt hemlän tar jag mig dock friheten
att fälla en kommentar om medelstilldelningen.
I en liten myndighet är det ofta svårt att klara
lagstadgade verksamheter när resurserna inte räcker
till mer än en tjänst per ansvarsområde. När vederbö-
rande är sjuk eller av annan orsak är frånvarande
finns inte någon backup för funktionen. Detta är inte
bra, och en av de svåra effekterna av det här är att
personalen blir sliten och känner sig otillräcklig. Man
kanske kan uttrycka det som någon gjorde där hem-
ma: Det är rimligare att regeringen talar om och age-
rar så att vi endera får medel nog eller också lägger
ned verksamheten. Att svälta räv på nuvarande sätt
håller inte längre.
Vi kristdemokrater står ändå bakom reservation
35 och anser att utvecklingsarbetet med nyckeltal för
länsstyrelserna är en riktig väg att gå för att få mät-
barhet och möjlighet att jämföra både mellan olika år
och myndigheter hur verksamheten genomförs.
Herr talman! Till sist vill jag säga några ord om
förslaget i BoU2 om att inom Boverket inrätta ett s.k.
byggkostnadsforum.
Vi kristdemokrater anser att det finns möjligheter
att pressa byggkostnaderna. Vi anför att en möjlighet
ligger i en lägre momsnivå. Vi anser att det med stor
säkerhet skulle betala sig för staten att sänka mom-
sen. Den ökade aktiviteten inom byggsektorn skulle
generera ökade intäkter av olika slag som mer än väl
torde kompensera det inkomstbortfall som t.ex. en
halverad moms skulle ge.
Men i motsats till regeringen ser vi inte vad inrät-
tandet av ett byggkostnadsforum skulle ge för speci-
ellt som vi inte redan har i myndigheten Konkur-
rensverket. Vi anser nämligen att det är betydligt
bättre att ge Konkurrensverket uppdraget att i samar-
bete med byggbranschen främja konkurrens och där-
med sänkta byggkostnader än att inrätta en ny funk-
tion inom Boverket.
Transparensen måste stärkas i hela värdekedjan.
Konkurrensverket är den naturliga myndigheten för
en genomlysning som kan medverka till att utveckla
en mer effektiv och öppen byggmarknad.
Vi anser också att arbetet med att utveckla EU:s
byggproduktdirektiv är ännu en viktig åtgärd för att få
till stånd en fungerande inre marknad för att utveckla
lägre byggkostnader. EU-kommissionens arbete med
direktivet torde, enligt vår mening, ligga närmare
Konkurrensverkets myndighetsutövning än Bover-
kets.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 december.)

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av prop. 2000/01:19 Bättre förutsätt-
ningar för värdepapperisering
2000/01:Fi10 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

med anledning av prop. 2000/01:35 Samverkan mel-
lan civil och militär flygutbildning m.m.
2000/01:Fö1 av Åke Carnerö m.fl. (kd)
2000/01:Fö2 av Henrik Landerholm m.fl. (m)
2000/01:Fö3 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)
2000/01:Fö4 av Lennart Hedquist m.fl. (m, kd)
2000/01:Fö5 av Lars Ångström (mp)
2000/01:Fö6 av Runar Patriksson och Eva Flyborg
(fp)

Socialutskottets betänkande
2000/01:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg

14 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 december

2000/01:170 av Sten Andersson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Åkeriernas konkurrensvilkor
2000/01:171 av Sonja Fransson (s) till socialminister
Lars Engqvist
Funktionshindrade i öststatsländerna
2000/01:172 av Ulf Nilsson (fp) till kulturminister
Marita Ulvskog
Sveriges Television

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 12 december.

15 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 7 december

2000/01:363 av Ewa Larsson (mp) till justitieminister
Thomas Bodström
Barnpornografi och den konstnärliga integriteten
2000/01:364 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Upphovsrätten
2000/01:365 av Cecilia Magnusson (m) till justitie-
minister Thomas Bodström
Barnutredare
2000/01:366 av Birgitta Sellén (c) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Utbildning av idrottsledare
2000/01:367 av Birgitta Sellén (c) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Svenska Spels pengar till barn- och ungdomsverk-
samhet
2000/01:368 av Carl Fredrik Graf (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Brun/vit turistvägvisning
2000/01:369 av Amanda Agestav (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Officersbristen
2000/01:370 av Sven Bergström (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Kombitrafik
2000/01:371 av Laila Bjurling (s) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Register över skolor
2000/01:372 av Sonja Fransson (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Funktionshindrade i öststatsländerna
2000/01:373 av Carina Hägg (s) till statsminister
Göran Persson
EU
2000/01:374 av Eva Johansson (s) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Bistånd till Eritrea
2000/01:375 av Lars Wegendal (s) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Djurtransporterna inom Europa
2000/01:376 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Beskattning och uppskov vid försäljning av bostads-
rätt
2000/01:377 av Bengt Silfverstrand (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Icosynater
2000/01:378 av Desirée Pethrus Engström (kd) till
näringsminister Björn Rosengren
Asperbergers syndrom och arbetslivet
2000/01:379 av Desirée Pethrus Engström (kd) till
statsrådet Ingela Thalén
Rehabiliteringsförsäkring
2000/01:380 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Lunchskatten
2000/01:381 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Treårig högskoleutbildning för tandhygienister
2000/01:382 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Hivhotet mot Sydafrika
2000/01:383 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Hiv/aidskatastrofen i Afrika
2000/01:384 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Inrikta biståndet på hiv/aidsbekämpning
2000/01:385 av Sten Tolgfors (m) till socialminister
Lars Engqvist
Öka informationsinsatsen om sexuellt överförbara
sjukdomar
2000/01:386 av Sten Tolgfors (m) till socialminister
Lars Engqvist
Hiv/aidsinformation via frivilligorganisationerna
2000/01:387 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Spridningen av hiv i Ryssland
2000/01:388 av Lena Sandlin-Hedman (s) till statsrå-
det Mona Sahlin
Svenska för invandrare
2000/01:389 av Lena Sandlin-Hedman (s) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Butiksrån
2000/01:390 av Lena Sandlin-Hedman (s) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Prioriteringar inom arbetsmarknadspolitiken
2000/01:391 av Lena Sandlin-Hedman (s) till statsrå-
det Ingela Thalén
Kriterier för havandeskapspenning
2000/01:392 av Lena Sandlin-Hedman (s) till statsrå-
det Ulrica Messing
Huvudman för CIF
2000/01:393 av Rosita Runegrund (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Fyren Pater Noster
2000/01:394 av Lennart Degerliden (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Läkarutbildningen vid Umeå universitet
2000/01:395 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Flyktingar från strider i Kongo-Kinshasa
2000/01:396 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Asylärenden och självmord

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 12 december.

16 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 7 december

2000/01:248 av Mikael Odenberg (m) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Svenska ambassaden i Ankara
2000/01:298 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Transportföretags ansvar för passagerare utan kor-
rekta resehandlingar
2000/01:304 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Utländska kvinnors stryktålighet
2000/01:310 av Margareta Cederfelt (m) till statsrå-
det Ulrica Messing
Läkare med tillfälligt uppehållstillstånd
2000/01:321 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Pedagogisk verksamhet för asylsökande barn i för-
skoleåldern

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 12 december.

17 § Kammaren åtskildes kl. 21.06.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 6 § anf. 36 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 75
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 9 §,
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.51,
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.57,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 271
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.