Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:40

Tisdagen den 5 december

Kl. 11.00 - 16.24

---

18.00 - 23.04

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 29 november.
2 § Anmälan om återtagande av plats i riksda-
gen

Talmannen meddelade att Göte Jonsson (m) åter-
tagit sin plats i riksdagen den 2 december varigenom
uppdraget som ersättare upphört för Ulf Melin.

3 § Kompletteringsval till fullmäktige i Riks-
banken

Talmannen anmälde att Socialdemokraternas
riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans an-
mält Marie Granlund som suppleant i fullmäktige i
Riksbanken efter Barbro Andersson Öhrn.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i fullmäktige i Riksbanken
Marie Granlund (s)

4 § Meddelande om aktuell debatt

Talmannen meddelade att på begäran av Miljö-
partiet de grönas riksdagsgrupp skulle aktuell debatt
om alliansfriheten och dess innehåll anordnas onsda-
gen den 13 december kl. 15.00.

Från regeringen skulle utrikesminister Anna
Lindh delta.

Den inkomna skrivelsen hade följande lydelse:

Begäran om aktuell debatt om alliansfriheten och
dess innehåll
Under de senaste veckornas diskussioner om alli-
ansfriheten har framkommit otydligheter om dess
innehåll och definition. Detta är olyckligt då allians-
friheten utgör en hörnsten i svensk säkerhetspolitik.
Frågans aktualitet har också ökat i samband med
utvecklandet av EU:s krishanteringsförmåga som
kommer att bli en viktig fråga under det svenska EU-
ordförandeskapet. Det torde därför vara nödvändigt
med en särskild debatt i ämnet. Debatten borde också
ges hög prioritet med anledning av EU:s stundande
toppmöte i Nice.
Stockholm den 28 november 2000
Miljöpartiet de Gröna
Per Lager
Gruppledare

5 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen

Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2000/01:50 Meddelande från Kommissionen till Rå-
det om främjande av hållbar transportpolitik i ut-
vecklingssamarbetet KOM (2000) 422 till utrikes-
utskottet
2000/01:51 Förslag till Europaparlamentets och rå-
dets direktiv om ändring av direktiv om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagar och andra författ-
ningar i fråga om fritidsbåtar 12463/00,
KOM (2000) 639 till miljö- och jordbruksutskottet

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Trafikutskottets betänkande 2000/01:TU1
Lagutskottets betänkanden 2000/01:LU1-LU3

7 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 30 november

SkU6 Beskattning av utländska nyckelpersoner
Mom. 1 (beskattning av utländska nyckelpersoner)
Först upptogs yrkandet i reservation 1 om avslag på
propositionen och därefter övriga yrkanden beträf-
fande lagförslaget.
1. avslag på res. 1 (m)
2. bifall till res. 1 (m)
Votering:
154 för avslag
75 för bifall
89 avstod
31 frånvarande
Kammaren avslog res. 1.
Partivis fördelning av rösterna:
För avslag: 113 s, 37 v, 1 kd, 3 c
För bifall: 74 m, 1 kd
Avstod: 8 s, 1 v, 38 kd, 14 c, 13 fp, 15 mp
Frånvarande: 10 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp
Stig Sandström (v) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 1 (i övrigt)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, fp, mp)
3. res. 3 (c)
Förberedande votering:
89 för res. 2
18 för res. 3
209 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
122 för utskottet
104 för res. 2
92 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 1 c
För res. 2: 1 m, 35 v, 40 kd, 13 fp, 15 mp
Avstod: 73 m, 3 v, 16 c
Frånvarande: 10 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 2 (uttalanden om den framtida skattepolitiken,
m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (kd)
3. res. 6 (fp)
Förberedande votering:
40 för res. 5
13 för res. 6
266 avstod
30 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
183 för utskottet
40 för res. 5
95 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 38 v, 8 c, 15 mp
För res. 5: 40 kd
Avstod: 74 m, 8 c, 13 fp
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 2 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU3 En ny tullag
Mom. 2 (tullkontrollen beträffande intrång i viss im-
materiell äganderätt)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
243 för utskottet
75 för res. 1
1 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 38 v, 40 kd, 17 c, 11 fp, 15 mp
För res. 1: 74 m, 1 fp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 3 (tulltillägg)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, fp)
Votering:
192 för utskottet
126 för res. 2
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 38 v, 17 c, 15 mp
För res. 2: 73 m, 40 kd, 13 fp
Frånvarande: 9 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 4 (dröjsmålstalan)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

8 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats den 1 december

SfU2 Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Mom. 2 (utredning om Integrationsverket)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
242 för utskottet
75 för res. 1
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 37 v, 40 kd, 17 c, 13 fp, 14 mp
För res. 1: 74 m, 1 mp
Frånvarande: 10 s, 8 m, 6 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 4 (kommunersättningar vid flyktingmottagan-
de)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
3. res. 3 (mp)
Förberedande votering:
53 för res. 2
17 för res. 3
247 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
264 för utskottet
40 för res. 2
15 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 74 m, 38 v, 17 c, 13 fp
För res. 2: 40 kd
Avstod: 15 mp
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 7 (handläggningstiden)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, kd)
Votering:
257 för utskottet
60 för res. 4
1 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 74 m, 38 v, 9 c, 15 mp
För res. 4: 40 kd, 8 c, 12 fp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 10 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 8 (ansvar för ensamkommande barn)
1. utskottet
2. res. 5 (mp, c)
Votering:
245 för utskottet
71 för res. 5
3 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 73 m, 37 v, 1 kd, 12 fp
För res. 5: 38 kd, 17 c, 1 fp, 15 mp
Avstod: 1 m, 1 v, 1 kd
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 9 (skolgång m.m. för asylsökande barn)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

9 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 4 december

UU1 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och in-
ternationell samverkan
Mom. 2 (en MR-funktion i Statsrådsberedningen)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
225 för utskottet
40 för res. 1
50 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 22 m, 38 v, 17 c, 13 fp, 13 mp
För res. 1: 40 kd
Avstod: 48 m, 2 mp
Frånvarande: 9 s, 12 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 8 (Sveriges generalkonsulat i Istanbul)
1. utskottet
2. res. 5 (m, kd, c, fp)
Votering:
177 för utskottet
140 för res. 5
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 1 m, 37 v, 2 kd, 15 mp
För res. 5: 72 m, 38 kd, 17 c, 13 fp
Frånvarande: 9 s, 9 m, 6 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Mom. 1 (en översyn av utvecklingssamarbetets mål
och utformning)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
194 för utskottet
13 för res. 2
113 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 2 m, 38 v, 1 kd, 15 c, 15 mp
För res. 2: 13 fp
Avstod: 72 m, 39 kd, 2 c
Frånvarande: 8 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 10 (biståndsramen och enprocentsmålet)
1. utskottet
2. res. 4 (kd)
3. res. 5 (c)
4. res. 6 (fp)
Förberedande votering 1:
17 för res. 5
13 för res. 6
289 avstod
30 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 2:
40 för res. 4
17 för res. 5
264 avstod
28 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
176 för utskottet
39 för res. 4
103 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 2 m, 38 v, 14 mp
För res. 4: 39 kd
Avstod: 72 m, 17 c, 13 fp, 1 mp
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 3 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 18 (särskilda katastrofinsatser)
1. utskottet
2. res. 7 (v, mp)
Votering:
198 för utskottet
53 för res. 7
69 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 5 m, 40 kd, 17 c, 13 fp
För res. 7: 38 v, 15 mp
Avstod: 69 m
Frånvarande: 8 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 28 (kanaler för demokratibistånd)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
Votering:
229 för utskottet
74 för res. 8
13 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 38 v, 38 kd, 17 c, 15 mp
För res. 8: 74 m
Avstod: 1 s, 12 fp
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 4 kd, 1 c, 5 fp, 1 mp

Mom. 38 (u-ländernas skuldbörda)
1. utskottet
2. res. 10 (c)
Votering:
229 för utskottet
18 för res. 10
71 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 2 m, 38 v, 40 kd, 12 fp, 15 mp
För res. 10: 17 c, 1 fp
Avstod: 71 m
Frånvarande: 9 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Mom. 57 (bistånd till Kuba)
1. utskottet
2. res. 17 (m, kd, c, fp)
Votering:
176 för utskottet
143 för res. 17
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 38 v, 1 kd, 15 mp
För res. 17: 74 m, 39 kd, 17 c, 13 fp
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp
Ulla-Britt Hagström (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 61 (bildandet av ett institut för genusfrågor)
1. utskottet
2. res. 18 (v)
Votering:
202 för utskottet
40 för res. 18
73 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 2 m, 37 kd, 16 c, 13 fp, 12 mp
För res. 18: 38 v, 2 mp
Avstod: 72 m, 1 kd
Frånvarande: 9 s, 8 m, 5 v, 4 kd, 2 c, 4 fp, 2 mp
Lars Ångström (mp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 63 (formerna för en utvärderingsfunktion)
1. utskottet
2. res. 19 (m, kd, c, fp)
Votering:
175 för utskottet
143 för res. 19
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 38 v, 15 mp
För res. 19: 73 m, 40 kd, 17 c, 13 fp
Frånvarande: 9 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 4 fp, 1 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU5 Svenskt medlemsskap i Interamerikanska
investeringsbolaget
Kammaren biföll utskottets hemställan.

10 § Aktuell debatt: Mobbning

Anf. 1 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Det är tyst mobbning som gör mest
ont. Det är mobbning som inte syns och som kan
hålla på i all evighet, sådan som sätter ärr i ens själ
för livet. Den sortens mobbning som är nästan omöj-
lig att stoppa. Jag vet inte vem offret är eller vem det
är som mobbar. Men den finns, och den känns.
Så säger en ung flicka som blivit mobbad.
Den här morgonen har återigen tiotusentals barn
och ungdomar gått till skolan med en klump av rädsla
i halsen och i magen, en rädsla för att mobbningen
ska fortsätta än en dag. Hur många det egentligen är
som mobbas vet ingen - mörkertalet är stort. Proble-
met med mobbning är just att vi inte vet, att vi inte
ser, eller t.o.m. att vi aktivt undviker att se och agera.
Kristdemokraterna har begärt den här debatten om
mobbning för att ingen längre ska kunna skjuta frågan
ifrån sig, för att ingen ska kunna säga att det är någon
annans problem, på någon annan plats, i någon annan
tid. Vi vill ha en debatt om mobbning för att visa alla
de tiotusentals barn och vuxna som varje dag lider av
rädsla och ångest att vi bryr oss. Vi vill ha en debatt
om mobbning för att det här är en fråga som sätter ärr
i själen, inte bara hos den mobbade utan också hos
mobbaren.
Men, fru talman, det är inte bara barn som mob-
bar. Mobbning är inte bara ett problem i skolan,
mobbning är ett problem även på våra arbetsplatser.
Vi tänker inte ge upp kampen mot mobbning så
länge det finns en enda individ som mobbas. Därför
kräver vi en nationell samling, en nationell kampanj,
en nollvision, mot mobbning. Vi hoppas att det blir
en konstruktiv debatt här i dag där alla goda krafter är
beredda att samarbeta.
(Applåder)

Anf. 2 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Ja, det är en viktig debatt som vi har
framför oss. Det är roligt att se att så många av kam-
marens ledamöter är här och ställer upp. Jag ser ju att
alla partier vill få ett stopp på på all mobbning som
finns bland barn och bland vuxna.
För några dagar sedan var jag med på en stor sa-
tellitkonferens, anordnad av BRÅ och Skolverket,
som gick ut till nästan 200 gymnasieskolor runtom i
Sverige. Rubriken var En dag mot rasism.
Det som gjorde det allra starkaste intrycket på mig
under den dagen var de ungdomar som var med i
studion. Från alla ungdomarna kom ett tydligt besked
till oss vuxna: Låt ingen bli utanför! Alla har rätten
att vara med i skolan, oavsett vad de egentligen säger
eller gör.
Ungdomarna menade att inom den människa som
ibland agerar kränkande eller för med sig budskap
som vi kanske ogillar saknas ofta ett självförtroende.
Därför går man till ytterligheter i sitt beteende. Men,
sade de till oss vuxna, se till att alla är med och tas
upp och att vi ger dem självförtroende redan från det
att de är små så att de inte behöver använda ytterlig-
heter för att göra sig hörda!
År 1998 fattade riksdagen ett mycket viktigt be-
slut, nämligen om en skärpning av skollagens portal-
paragraf om att ingen som är i skolan ska bli kränkt,
att alla som arbetar i skolan har en skyldighet att
ingripa när de ser att någon utsätts för en kränkande
behandling.
Dessutom markerade vi i läroplanen att rektor har
ett särskilt ansvar för att det på varje skola finns en
mobbningsplan. Jag minns de här diskussionerna i
utbildningsutskottet - hur viktiga de var och hur vi
alla ställde oss bakom det hela. På något vis synlig-
gjorde vi också de problem som hade varit dolda och
som kanske många inte hade vågat prata om. Jag tror
att det också blev startskottet för många enskilda att
våga gå och ut och berätta. I dag när vi ser att antalet
anmälda ärenden har ökat beror det kanske på att
mobbningen i sig har ökat eller kanske på att vi har
sagt att vi inte längre tillåter att någon blundar. Vi vill
att det här ska bli synliggjort.
Sett till de brev som kommer till mig - Erling
Wälivaara läste upp ett sådant brev; det finns en sam-
ling av brev till skolministern - handlar det väldigt
mycket om att inte ha blivit sedd, om att inte ha blivit
lyssnad på. Det är detta som de har med sig i sin
förtvivlan. De försökte berätta men det viftades bort
och togs inte på allvar.
De säger att de fortfarande - det kan ha gått
många år och de har blivit vuxna - kommer ihåg detta
med att inte ha blivit erkänd, att någon sade att det
där är något som går över med tiden och att vi vuxna
som mötte barnen inte hade förmåga att verkligen
inse att det här är något som sitter djupt inne i en,
som går djupt i barnens själ och som man kommer att
bära med sig resten av livet.
Vad är då mobbning? Ja, det är oerhört svårt att
sätta fingret på detta därför att det ser så väldigt olika
ut. Det värsta är kanske det som Erling Wälivaara
nyss beskrev, nämligen den osynliga mobbning som
finns någonstans men som man inte kan ta på. Man
kan märka den i ett klassrum. När en viss elev får
ordet av läraren eller ska berätta något hörs det kan-
ske bara harklingar eller att någon rasslar med ett
papper. Det sker från gruppen. Man kan inte se vem
det är, utan det sker bara någonting. Man känner och
förnimmer det. Vi har det där med att alla vänder
ryggen till och att någon blir utstött och aldrig får
vara med och leka på skolgården - det handlar då om
de mindre barnen - eller att någon inte kommer med i
gänget som ska gå och se en film på kvällen. Det är
allra svårast att hitta sådant, att kunna ta i det och att
kunna börja arbeta med det.
Det krävs mycket av läraren när det gäller att
kunna vara den lyhörde som ser, förnimmer och kän-
ner. Det är givetvis lättare när någon kanske angriper
det som utåt kan verka värre, det fysiska våldet, men
det ser man och det kan man ta i och omedelbart göra
något åt.
Vem är det då vi talar om? Ja, det handlar om
barn från fem, sex eller sju år och uppåt, genom ung-
domsskolan. En del, kan vi som vuxna ibland säga,
gör det nog av oförstånd. Men det finns inget oför-
stånd när man är elak och dum mot någon annan, utan
vi vuxna har alltid en skyldighet att ingripa.
Vem är då mobbare och vem är det som är mob-
bad? Ja, återigen: Den som mår illa, som far illa eller
som ropar på eller vädjar om hjälp ser vi. Men mob-
baren, är det en tydlig person? Nej. Alla brev som jag
har fått vittnar också om att utåt har gruppen ibland
valt ut någon att bli den som talar och som utför
mobbandet, med ord eller med handling. Men bakom
finns alla de passiva mobbarna - de som bara står där
och tittar på och som ibland vill att det ska hända men
som ibland också far illa därför att de inte vill att det
ska hända. De vågar dock inte göra någonting.
Återigen: Det är oerhört svårt att få en tydlighet i
mobbningen. Det finns alltså inte ett sätt att möta
eller att göra något.
Var finns föräldrarna när vi pratar om mobbning?
Hur känns det? Vad tror vi att en förälder vill göra
om skolan ringer upp och säger att barnet är mobbat
eller att sonen är mobbare?
Jag är övertygad om att de allra flesta föräldrar
verkligen vill engagera sig och vill sina barns bästa
och att de vill hjälpa till för att det ska bli bra i skolan
- oavsett om man är förälder till den som sagts vara
mobbare eller om man förälder till ett barn som blivit
utsatt. Jag säger de flesta, för det finns också föräldrar
som inte vill ställa upp i det här arbetet och i den här
samverkan. Men de flesta vill och det är de som vi
ska ta till vara.
År 1999 blev för mig värdegrundsåret. Jag ansåg
det vara oerhört viktigt att lyfta fram det som vi i dag
pratar om, för i botten handlar det om människors
attityder och värderingar. Grunden läggs ju hos oss
vuxna - hur vi är mot varandra, vilka ord vi använder
till varandra och hur vi visar varandra respekt; vi är ju
förebilder för de unga.
Det blev ett genomslag med värdegrundsåret.
Många skolor har valt att på olika sätt prata om hon-
nörsorden i vår läroplan. Det arbetet måste givetvis
fortgå, och det gör det. Vi har nu fått några centrum:
Ersta Sköndal högskola, Umeå universitet och Göte-
borgs universitet med speciella uppdrag att fortsatt
utbilda, kompetensutveckla och hitta medel och
forskning när det gäller hur vi kan bli bättre på att
hitta mobbning.
Skolledarna är motorn i all skolutveckling. Skol-
ledaren är den som har det yttersta ansvaret. Tyvärr
visade den granskning som jag bad Skolverket och
dess inspektörer att göra att mobbningplanerna ännu
inte nått den effekt som vi hoppades på i riksdagen.
En del sköter det bra men en del sköter det definitivt
inte bra.
Återigen: Vi måste möta skolledarna och under-
stryka vikten av att inte glömma bort det här med
värdegrunden.
Det är min uppfattning att arbetet med värderingar
inte är något som man kan göra under ett eller två år,
utan det är något som ständigt måste återkomma i
skolans vardag och på allas arbetsplatser. Det gäller
att göra det öppet och ärligt. Människor bär på för-
domar och attityder som vi ibland känner inte är de-
mokratiskt accepterade. Men låt oss prata om det högt
och låt oss lägga allting på bordet så att det blir tyd-
ligt och klart och se till att ingenting är under mattan!
Genom vårt sätt att öppet våga agera blir vi den
förebild som de unga önskar och som de verkligen
behöver ha för att de sedan ska kunna visa varandra
respekt och solidaritet.
(Applåder)

Anf. 3 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Att få känna sig trygg är en mänsklig
rättighet som gäller barn minst lika väl som vuxna,
och med detta som utgångspunkt blir frågan om
mobbning central. Skolan är genom skolplikten ett
obligatoriskt inslag i varje ung människas liv. En
skolpliktig pojke och flicka är tvingad att infinna sig i
skolan oavsett hur de känner eller uppfattar miljön.
Skolan är barnens arbetsplats, och det gör mobb-
ningen till en grundläggande arbetsmiljöfråga. Mobb-
ningen berör inte bara den utsatta individen utan våra
mest centrala grundläggande värderingar och rättig-
heter i samhället. En nollvision mot mobbning är för
oss kristdemokrater därför det enda tänkbara.
Skolan har en grundläggande uppgift när det gäl-
ler normöverföring och identitetsbildning hos elever-
na. Barn måste få lära sig att behandla andra som de
själva vill bli behandlade. Den empatiska förmågan är
avgörande för hur barn handlar i olika situationer, och
den måste därför övas regelbundet. Redan 1997 skrev
vi kristdemokrater en rapport om problemet med
mobbning och betonade då liksom nu vikten av etiska
samtal med eleverna. Att etiska problem tas upp och
diskuteras regelbundet är nödvändigt för att öva bar-
nen i ett empatiskt tänkande.
I vårt stressade samhälle är det alltfler barn som
inte får känna sig älskade, unika, behövda och sedda.
Dessa barn gör allt för att synliggöra sig själva, för att
bli uppmärksammade. Om barnen då saknar en na-
turlig värdegrund kan våld och mobbning bli ett sätt
att nå denna uppmärksamhet. I skolorna har stressade
lärare inte samma möjlighet eller ork att se vad som
försiggår bland eleverna. Att skapa en bättre arbets-
miljö i skolan är nödvändigt i arbetet mot mobbning.
Arbetsmiljöförbättringen inkluderar också fler
vuxna i skolan. Det är därför Kristdemokraterna i sitt
budgetförslag för nästa år anslagit 3 miljarder kronor
mer än regeringen till kommunerna att användas bl.a.
i skolan.
Fru talman! Alla vuxna har en skyldighet att ta
barns berättelser och subjektiva upplevelser på allvar
och inte vifta bort med "det var väl inte så farligt"
eller "bry dig inte om dem". Ett stort problem för
vuxna när det gäller att ta itu med mobbningen är att
mobbningen ofta sker när de vuxna inte ser. Alla
positiva erfarenheter från arbete mot mobbning visar
nödvändigheten i att samarbeta med eleverna. Ele-
verna är ofta mycket medvetna om vad som händer.
Att en lärare engagerar sig och ställer frågor leder
ofta till att eleverna öppnar sig och börjar berätta. Att
ge möjligheter för eleverna att börja prata kan därför
vara en viktig nyckel i arbetet mot mobbning.
En handlingsplan mot mobbning ska finnas på
varje skola, och det är av yttersta vikt att eleverna får
vara delaktiga i skapandet av denna handlingsplan för
att den ska få genomslag i verksamheten. Samarbete
är ett nyckelord i arbetet mot mobbning - samarbete
mellan lärare, elever, andra vuxna i skolan och föräld-
rarna.
Alltid när allvarliga fall av mobbning uppdagas är
det många som ropar på sanktioner mot kommuner,
mot skolor och mot elever. Vi kristdemokrater är
osäkra på om det verkligen är rätt väg att gå. Kraft
måste läggas på att få alla att inse vikten av förebyg-
gande arbete mot mobbning. Engagemang, samarbe-
te, värme, trygghet och klara regler mot oacceptabelt
beteende måste vara ledande i arbetet mot mobbning.
Självklart finns det fall när konflikterna inte
minskar trots intensivt arbete. I dessa fall måste sko-
lorna ha rätt att flytta mobbaren. Det måste stå helt
klart för alla att mobbning aldrig är den mobbades fel
och att sådant är helt oacceptabelt. Att flytta en elev
måste dock vara en sista åtgärd och bör ses som ett
misslyckande. Det ger fel signal, nämligen att skolan
inte rår på dem som mobbar.
Fru talman! Mobbning är inte bara ett problem i
skolan - mobbning och trakasserier är ett problem
även på våra arbetsplatser. Det är en företeelse som
ofta är bättre dold men lika kränkande och smärtsam
som bland barn. Mellan 250 000 och 300 000 perso-
ner mobbas av arbetskamrater och chefer under ett år
i Sverige. 15 000 blir så allvarligt mobbade att de
känner sig tvungna att lämna sin arbetsplats - en
arbetsmiljöfråga som också den måste tas på allvar.
Vad kan då vi rikspolitiker göra för att minska
mobbningen? En av våra viktigaste uppgifter är att
skapa uppmärksamhet så att alla medborgare tar sitt
ansvar, så att vi alla i vår vardag tänker efter som det
finns någon i vår närhet som just nu utsätts för krän-
kande behandling av något slag. För att skapa maxi-
mal uppmärksamhet föreslår vi skolministern att utse
nästa år till ett kampanjår mot mobbning, en nationell
samling där alla goda krafter samverkar mot våld,
trakasserier och mobbning. Exempel från Norge visar
att under en liknande kampanj där sjönk mobbningen
i skolorna med 50 %.
Jag kommer i mitt nästa inlägg att presentera någ-
ra punkter som skulle kunna ingå i en riksomfattande
kampanj mot mobbning.
(Applåder)

Anf. 4 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Den där debatten handlar om barn
som far illa, som just den här morgonen har haft ont i
magen för att gå till skolan, som varit rädda, kanske
har blivit retade igen eller t.o.m. slagna. Det handlar
om barn som får höra glåpord om att de är fula,
dumma, äckliga, som får vara ensamma på rasterna,
utanför, som fasar över att byta om inför idrottslek-
tioner, som fasar för att gå till skolbussen eller går
omvägar till fritis ledsna och förtvivlade. De kanske
inte vågar berätta hur illa det är för någon vuxen. De
kanske har försökt men fått veta att "du får stå på dig
lite grann" eller att "det där är väl inte så mycket att
bry sig om".
Vi vet att tusentals barn mobbas i skolan. Och de
upprörande exempel vi får möta i medierna är toppen
av ett isberg.
Det vi har gjort hittills räcker inte. Barn far illa.
Vuxna ser inte, och vuxna agerar inte kraftfullt nog
för att sätta gränser och lära ut respekten för varje
människa. Därför räcker det inte med att prata eller
att hänvisa till läroplan och uttalanden som vi redan
har gjort. Det är så uppenbart att det inte har varit
tillräckligt, att det inte har gett effekter.
Konkret arbete för att säkra respekten för varje
enskild människa i skolan och i samhället är nödvän-
digt. Respekt betyder ju att se tillbaka, bli sedd, som
någon sade tidigare. För mig som moderat är ut-
gångspunkten för skolans arbete att se varje barn,
respektera honom eller henne och förankra de värden
ett sådant förhållningssätt bygger på. Det är inte bara
skolans uppgift, tvärtom har vi som föräldrar och
vuxna ett ännu större ansvar när det gäller de ungas
fostran. Men i den här debatten är det skolans arbete
mot mobbning som jag tycker att vi ska sätta i fokus.
Skolministern har tidigare meddelat att hon kom-
mer med en proposition om elevhälsa till våren. Vad
kommer den att innehålla? Det vi hittills sett av kon-
kreta insatser från regeringen är att mobbade elever
ska kunna kräva skolan på ett åtgärdsprogram, och
det är väl bra. Men den retade och utfrusna ska alltså
formellt kunna begära att en skola som hittills inte
gjort något ska göra det. Hur lätt är det? Hur mycket
av problemen löses på det viset?
För egen del tror jag att det är så här att många i
skolan har en aningslös inställning till hur människor,
inte minst barn, fungerar när de alltid betraktas som
en grupp, ett kollektiv.
Skolverket har i en utredning påpekat att de skolor
man granskar utgår från att alla liksom är snälla jämt,
men tyvärr är det ju inte så. Kotterier, grupptryck,
gängbildningar och maktkamp inom ramen härför
uppstår ständigt. Människor kan gadda ihop sig, och
enskilda hamnar i kläm och blir då syndabockar,
slagpåsar eller några som man kan reta sig på. Det
krävs ledarskap för att motverka, förebygga och ta itu
med sådana här smått barbariska tendenser, och det
krävs ett intresse för att se varje individ.
I Dagens Nyheter i går handlade en artikel om
mobbning bland vuxna. I artikeln nämns TCO-
juristen Lennart Gustafsson, som har jobbat med de
här frågorna inom både LO och TCO och konstaterat
att orsaken till mobbning inte finns hos den drabbade
utan i den organisation som mobbar.
Mobbning uppstår enligt honom - och jag tror att
det ligger mycket i det - på arbetsplatser med brist på
duktiga och motiverade ledare. Med tanke på de rap-
porter från Skolverket och från andra håll som vi har
fått om bristande ledarskap i skolan på olika nivåer
ska man kanske inte vara så förvånad över mobb-
ningens omfattning.
Frågan är: Vad ska vi då göra nu? Vi moderater
har begärt en hearing i riksdagen om forskning, erfa-
renheter och regelverk inom området. Det är viktigt.
Det behövs alltid mer av kunskaper och debatt, men
detta är ett väldigt långsiktigt arbete.
Vi har också - och det är viktigt i dag - lagt fram
en rapport med konkreta förslag som inte kan vänta.
För det första: Skolan måste kunna stänga av
våldsbenägna elever. Det är inte den mobbade som
ska flyttas. Vi har i flera år krävt att skolministern ska
göra en översyn av skolans regler för elevers tillrätta-
förande, som det heter. Skolan måste kunna agera. En
del går att göra, men det är fortfarande för otydligt.
Jag är upprörd över att det ska vara så svårt att få
acceptans för det här och över att diskussionen stän-
digt hamnar i problem och i vad man ska göra med
den stackars mobbaren.
Status quo är till skada för alla inblandade, och
elever som har blivit riktigt genuina mobbare får inte
den hjälp de behöver genom prat på skolan. Samtidigt
utsätter man den svagaste för ett långt och evinnerligt
lidande.
För det andra: Enligt vår mening ska de skolor
som fortfarande inte har en arbetsplan mot våld och
mobbning kunna straffas. Vi får hitta på ett system
för detta. Vi kan bara inte här i riksdagen säga att det
nu är en skyldighet för alla skolor att göra si och så,
utan att någonting händer när man sedan struntar i
det. Man måste skaffa sig verktyg för att agera och
markera att detta inte är acceptabelt - Sveriges riks-
dag har sagt ifrån.
Vi tycker också att kommunerna kontinuerligt ska
vara skyldiga att ta in uppgifter från skolorna om
mobbning som förekommer och om vad som åtgär-
dats, så att lokala politiker kan agera. Vi pekar på
behovet av bättre ledarskapsutbildning för skolledare,
lärare och personal.
Till sist: Jag tycker inte, skolministern, att vi ska
prata svävande om en proposition någon gång i vår.
Smid nu när järnet är varmt! Återkom i januari med
ett antal konkreta förslag, så att inte fler barn får lida
ytterligare en termin!
(Applåder)

Anf. 5 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Låt mig först och främst säga klart
och tydligt: Mobbning får aldrig accepteras, inte i
någon form! I grunden handlar frågan för oss från
Vänsterpartiet om allas lika värde, respekten för var-
andra och individens integritet, kort sagt medmänsk-
lighet. Vuxenvärlden har här ett stort gemensamt
ansvar.
En medmänsklig skola måste alltid och aktivt stå
upp för vissa värden. Den kan inte strunta i att ha
åsikter. Därför är det viktigt att skolan tar upp frågor
om demokrati, alla människors lika värde, skyldig-
heter och rättigheter. Arbetet med den s.k. värdegrun-
den handlar bl.a. om detta. Men att undervisa om
värdegrund, etik och moral är inte nog. Värdegrunden
måste finnas med hela tiden i hela förskolans och
skolans arbete. Värderingar och respekt för varandra
får aldrig bli någonting som man bara pratar om vid
vissa tillfällen - det måste bli en del i vardagen.
Det är det sätt som vi är med varandra på som
människor, små eller stora, som betyder mest. Det är
inte vad vi säger utan vad vi gör som räknas. Ledning
och personal måste ta ansvar för hur samvaro, rela-
tioner och attityder formas genom att visa respekt för
barn och unga och kräva respekt och ansvar tillbaka.
Detta gäller i lekrummet, i dockvrån, i klassrummet, i
korridoren, ute på lekplatsen, på skolgården, i köket
och i matbespisningen. Det finns ingen plats där barn
och unga är fredlösa och där de demokratiska spel-
reglerna inte gäller.
Man kan aldrig välja bort förskolans eller skolans
demokratiska uppdrag. Man kan aldrig säga att det
just här inte hör hemma. Man kan aldrig säga att vi
diskuterar demokrati mellan kl. 10 och halv 11. De-
mokratin och diskussionen måste alltid finnas med.
Det är i handling eller genom att vi inte handlar
som våra värderingar på gott och ont visar sig. Om
skolans ledning, personal och föräldrar inte agerar,
inte tar ställning, inte vågar, skapas naturligtvis dåliga
miljöer. En del skolor förbjuder svordomar och krän-
kande uttryck samtidigt som många flickor ute på
skolgårdarna trakasseras verbalt och fysiskt utan att
någon vuxen ingriper. På alltför många skolor sker
sexuella trakasserier mellan elever ganska öppet och
är ett så pass accepterat beteende att det ofta inte
bemöts.
Redan i förskolan vet barnen vilket finger som är
"fuck-you-fingret". I skolor där relationerna inte
fungerar vare sig mellan elever, mellan elever och
vuxna eller mellan vuxna blir mobbning och andra
kränkande handlingar en del av skolans vardag. Man
bör säga: en onaturlig del. Barnen och de unga känner
sig här skyddslösa och utsatta. Det finns inga små
eller stora människor som de helt vågar lita på.
Fru talman! Vad kan, bör och ska vi göra i vårt
perspektiv - det nationella? Det gäller kanske först att
genomföra det som vi redan har beslutat om. Låt mig
ge några exempel som visar vad vi från Vänsterpartiet
tycker är viktigt.
För det första handlar det om skollagen, där det
bl.a. står att alla som verkar i skolan aktivt ska mot-
verka alla former av kränkande behandling såsom
mobbning och rasistiska beteenden. Uppfylls lagen i
dag? Jag tror att det fortfarande finns stora brister på
den här punkten. Lagen finns - använd den!
För det andra handlar det om arbetsmiljölagen.
Skolan är kanske vår största arbetsplats. I arbetsmil-
jölagen står det bl.a. att elevskyddsombud ska finnas
fr.o.m. årskurs 7. Eleverna måste naturligtvis själva
göras aktiva i arbetet mot mobbning, och här kan
elevskyddsombud vara ett viktigt inslag. Lagen finns
- använd den!
För det tredje handlar det om målen i läroplaner-
na. I förskolans läroplan står det bl.a.: "Omsorg om
och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och
jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska
lyftas fram och synliggöras i verksamheten."
I grundskolans och gymnasiets läroplaner hittar vi
skrivningar om att "ingen i skolan skall utsättas för
mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt
bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste
bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva
insatser." Men det är helt klart att dessa mål för sko-
lans arbete ofta tonas ned till förmån för de konkreta
kunskapsmålen. Det tycks finnas en viktig del i läro-
planen som handlar om ämneskunskaper och en
mindre viktig del som handlar om värderingar, demo-
krati och delaktighet. Men att lära sig, få kunskap i en
skola där miljön är hård och tuff är inte lätt. Rädda
elever och elever som mobbar lär sig inte mycket.
Läroplanerna finns - använd dem!
För det fjärde handlar det också om läroplanernas
bestämmelser om elevinflytande. Det handlar om
skoldemokrati i praktiken - inte bara om fina ord och
om att man ska lära sig hur det går till i samhället
utan också om hur man kan styra, ta ansvar för och
påverka sin egen vardag i skolan. Det finns tydliga
bestämmelser om elevers rätt till inflytande - använd
dem!
Det finns i lagar och läroplaner ett gott stöd för
elever, lärare och rektorer att agera kraftfullt för en
skola utan mobbning och trakasserier, men självklart
finns det mycket mer som behöver göras. Från Väns-
terpartiet har vi flera förslag som tillsammans kraftigt
skulle bidra till att situationen förbättrades. Jag åter-
kommer till en del av dem i mitt nästa anförande.
Avslutningsvis skulle jag till initiativtagarna till
den här debatten, kristdemokraterna, vilja ställa en
kort fråga utifrån förskolans läroplans betydelse i
värdegrundsarbetet: Varför avvisar kristdemokraterna
den allmänna förskolan, och varför ska barn till ar-
betslösa inte ha samma rätt som andra barn till för-
skola?

Anf. 6 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! Samhällets storhet och styrka mäts
inte genom högtravande och högtidliga deklarationer
utan genom hur orden omsätts i verkligheten. Det är
först när alla omfattas av framtidstro som de fina
orden visar något runtomkring oss. Det handlar om
ifall Sverige ska vara ett samhälle som pratar om
värdighet eller ett samhälle som behandlar människor
med värdighet.
Fru talman! För mig är svaret enkelt. Det handlar
om att var och en ska ha rätt att välja sin väg i livet,
sitt sätt att tänka och vara - helt enkelt att jag ska
kunna få vara mig själv.
Debattens vågor har gått höga i höst. Flera avsky-
värda fall av mobbning har fått oss att ställa många
frågor. Varför har ingen sett någonting? Varför har vi
över huvud taget inte gjort någonting? På vilken an-
nan arbetsplats än skolan kan man bli hämtad med
ambulans på grund av kamraternas våld, utan att
högsta ledningen ens har tagit notis om vad som har
skett? Hur kan det gå så långt att en elev måste föra
sin sak ända till domstol för att strida för sin egen
naturliga rätt?
Vår tystnad kan bero på att mobbning är svårt och
känsligt. Det förknippas ofta med skam, skuldkänslor
och ibland t.o.m. med nonchalans. Det är nu hög tid
att bryta tystnaden och nonchalansen.
Det verkar som om vad som helst kan utlösa
mobbning: omoderna kläder, fel hudfärg eller fel typ
av intressen. Poängen är att det inte är den som drab-
bas som är avvikande, utan de som mobbar. Det är
där vi måste sätta in kraften. Vi vuxna måste lyssna,
ha ögonen öppna och säga till när vi ser att någonting
är fel.
Det är viktigt att slå fast att det aldrig är den som
mobbas som har skulden, utan det är den som mob-
bar. Vi vuxna måste ta vårt ansvar.
Fru talman! Att varje barn lär sig denna rätt till li-
vet och att möjligheterna finns om de själva vill, är
väl det största ansvar som föräldrarna har. Skolans
viktigaste uppgift är att ge eleverna lusten att lära.
Men skolan har också att vara bärare av moraliska
värden som tolerans, respekt för varandra och insik-
ten om vars och ens personliga ansvar. Det är inte
något som barnen i första hand lär sig i en instängd
lektionssal. Det lär vi oss genom ett samspel, genom
att vara tillsammans, genom att se att vuxna behand-
lar vuxna väl och att de behandlar barn och ungdomar
väl.
Men den respekten verkar inte vara särskilt hög.
Vi vet att många barn varje dag går till skolan med
ont i magen, att många barn varje dag väljer att sitta
inne under rasten för att de är rädda att gå ut för att
något otäckt ska hända dem. Frågan är återigen vad vi
ska göra åt det.
För det första behövs ett tydligt ledarskap på alla
plan. Vi får aldrig någonsin acceptera kränkningar av
något slag, oavsett om det handlar om mobbning,
rasism eller något annat. För det andra måste vi införa
tydliga lagar och regler. Det ska finnas färdiga hand-
lingsplaner på skolan, så att man direkt vet vilka
insatser som ska sättas in om någonting händer. Lära-
re rapporterar händelser till både skolledning och
föräldrar. Vi ska ge skolledare förtroende och befo-
genheter att hantera situationen. Vi ska ge dem verk-
tygen, men vi ska också hålla dem ansvariga.
Visst är det bra att vi sätter in en nationell kam-
panj för att stärka diskussioner och det fortsatta arbe-
tet. Det räcker inte med enstaka temadagar i skolan.
Debatten och diskussionen måste föras hela tiden,
varje dag i varje klassrum.
Fru talman! Egentligen har inga av de lagar och
regler vi bestämmer här någon betydelse om det inte
finns ett stort engagemang lokalt - om inte de vuxna i
skolan håller ögonen öppna, om inte barnen i skolan
känner förtroende för de vuxna på skolan. Ingenting
av det vi säger och beslutar har någon som helst bety-
delse om inte engagemanget och ansvaret lokalt är
stort.
Även om viljan är god måste vi inse att vi måste
stärka den lokala makten. Vi måste kunna ge dem
som har ledarskapet förutsättningarna att styra lokalt.
Fru talman! Det är dags att bryta likhetsideologin,
att bygga en förskola och skola som ger utrymme för
alla barn, en barn- och elevanpassad skola där eleven
och inte systemet sätts i centrum. Eleven måste få den
tid, trygghet och hjälp den behöver för att få en god
självkänsla och klara kunskapsmålen. Det måste
finnas tillräckligt med pedagoger och vuxna i skolan
som eleven känner respekt för och tilltro till. Det
måste finnas vuxna som ser och som är närvarande.
Det måste finnas en fysiskt och framför allt psykiskt
god arbetsmiljö. En sådan skola ska vi bygga. Den
ska vi bygga härifrån. Allt annat vore ett svek mot
barn och elever. Det är vår skyldighet och barnens
och elevernas rättighet.
(Applåder)

Anf. 7 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! För ett par veckor sedan tog några
större grabbar en 10-åring i fötterna och hängde ut
honom från femte våningen genom fönstret på en
skola i Stockholm. I dag skriver hans mamma i Ex-
pressen och vädjar till politikerna att lägga om skol-
politiken. Hon skriver så här:
"Om det får fortsätta så här har vi snart inga lärare
som orkar stanna kvar och vad händer då? Antagligen
blir 'uthängning' lika vanligt som 'toadyk' och att
kalla fröken för 'jävla hora'. Vi måste sätta gränser
för vad som är tillåtet i skolan. Svik inte dem som är
svagast. Återinför obs-klasser och avstängning!"
Jag tycker vi ska säga ja till den mamman. Det
finns en flathet i vuxenvärldens reaktioner inför det
som sker.
En mobbad flicka i Umeå har hämtats med am-
bulans fem gånger. En ansvarig talar om olyckshän-
delser.
Tidigare i höst utsattes en 12-årig handikappad
pojke i Höganäs för ett sexuellt övergrepp av några
15-åringar. En lokal skolpolitiker talar om överdrivna
reaktioner och säger: Det är förstås ingenting vi
sanktionerar. Jag upprepar de orden: Det är förstås
ingenting vi sanktionerar. Han fortsätter: Men jag
anar en vuxenångest i reaktionerna.
I båda fallen liksom i det första jag citerade ur
Expressen går plågoandarna kvar i skolan, men offren
känner sig tvingade att stanna hemma. Det är tyvärr
vanligt. Det är ett mönster att offren först drabbas av
mobbning och sedan av systemets oförmåga att han-
tera situationen.
Jag och en medarbetare har gått igenom de 183
inspektionsrapporter från Skolverket om kränkande
behandling som har kommit hittills i år. De ligger i
min bänk. I hälften av fallen konstaterar verket att
mobbningsoffren fått för lite undervisning eller för
lite stöd på annat sätt. De blir alltså dubbla offer.
Skolan måste visa större beslutsamhet. Ingen
flicka ska behöva bli kallad hora. Ingen invandrare
ska kallas svartskalle. Ingen handikappad ska bli
retad. Våld och sexuella trakasserier ska inte accepte-
ras. De lärare och rektorer som bestämmer sig för att
sätta upp gränser och verkligen hävda dem ska känna
att de har stöd från det politiska systemet. Det känner
de inte i dag. Var jag kommer i skolans värld möter
jag reaktionen att befogenheterna och uppbackningen
från det omgivande samhället, bl.a. skolpolitikerna, är
otillräckliga.
Det kommer ständigt nya exempel. Jag tar ett som
kom förra veckan, då Dagens Nyheter över sju spal-
ter, eller t.o.m. åtta, hade rubriken: Tillåtet flytta
mobbare till en annan skola. Det var ett citat av skol-
ministern, och Skolverkets chefsjurist höll med. Man
kunde av ordningsskäl flytta en mobbare.
Men tydligen blev skolministern jättenervös av
detta. Dagen efter skickade hon ut ett pressmeddelan-
de. Där framgår det att det visserligen kan ske i un-
dantagsfall, men bara om det är bättre för mobbaren.
Det kan bara ske om det finns resurser för stöd till
mobbaren i någon annan skola.
Jag tycker att det på något sätt är typiskt. Det
finns tydligen inte det engagemang som krävs för att
ge skolan den uppbackning och de befogenheter som
behövs för att kunna ta itu med de allra allvarligaste
fallen.
Jag håller med om det som har sagts här. Det är
klart att det är ett oerhört misslyckande att behöva
flytta en elev. Men det uppkommer situationer där
mobbningsgäng hamnar i så destruktiva beteenden att
det inte finns någon annan kortsiktig lösning.
Självklart ska också de eleverna få stöd. Vi ska
naturligtvis inte ge upp om någon. Det är just där som
obsklasser och speciallärare kommer in. Det har ju
avskaffats i stor utsträckning, inte i första hand av
ekonomiska skäl utan av ideologiska skäl.
Jag tycker att det är fullkomligt fel. Vi måste er-
känna att det finns elever som behöver ett särskilt
stöd, och vi måste se till att sådana resurser finns
framme.
Det har som sagt varit många beklämmande reak-
tioner på senare tid. En av dem står Skolverkets led-
ning för. I en mycket egendomlig analys hävdar man
att det har blivit för mycket kunskaper, prov och
betyg i skolan, och det är vad som har skapat de här
problemen.
Jag tror precis tvärtom. Många upplever skolan
som meningslös. Den frustrationen går ut över kam-
rater. En skola som ska lyckas bekämpa mobbning
måste bli en skola som får vara skola och har ett tyd-
ligt uppdrag. Det är en kunskapsskola.
(Applåder)

Anf. 8 LOTTA NILSSON-
HEDSTRÖM (mp):
Fru talman! Som väntat hör vi här att alla folkval-
da tar det växande problemet på allvar. Vi inser alla
att det handlar om folkhälsa. Självmord är t.ex. den
vanligaste dödsorsaken bland unga.
Vi inser nog också att det i förlängningen handlar
om kriminalitet och rasism, terrorism och t.o.m. de-
mokratins möjligheter. Det handlar också om makt-
missbruk och rädsla för att ta ett äkta ledarskap. Jag
är glad att flera har påpekat det.
Jag menar att det i princip finns två angreppssätt
på mobbningsproblematiken. Det ena handlar om
regler, åtgärder och att sätta tydliga gränser för ett
acceptabelt beteende. Det andra handlar om en djupa-
re förståelse för de bakomliggande mekanismerna så
att vi effektivare kan förebygga och se till att mobb-
ning inte uppstår. Det är svårare, men kanske viktiga-
re.
På mina åtta minuter ska jag kort ange de åtgärder
som vi i Miljöpartiet anser vara de effektivaste. Men
jag kan heller inte avhålla mig från att belysa vad jag
anser vara mobbningens djupare mekanismer. Jag
börjar med det.
Det förebyggande arbetet är viktigast. Det ska
bygga på kunskaper, medvetenhet och värderingar
hos barn och hos vuxna och ha en mycket tidig start.
Mycket beror på att vuxna inte ser, inte vill se eller
inte har förutsättningar att se.
Vuxna själva mobbar medvetet eller omedvetet
andra vuxna, utövar medveten eller omedveten makt
eller t.o.m. mobbar elever. Kanske blev de mobbade
själva, har förträngt hur ont det gjorde och inte längre
orkar se eller ta in det, eller så övertolkar de ursinnigt,
slår snett och fortsätter sin personliga vendetta mot
sin egen förlängda barndoms oförrätter.
Fru talman! Om något av det är fallet på en skola
kan man aldrig i grunden komma till rätta med pro-
blemen. Vuxna måste möta elever och barn i daglig
aktiv dialog om värderingar, i rollspel och med ett
verkligt elevdeltagande där man upprättar både elev-
vårdsplaner och antimobbningsplaner. Men de måste
utgå från en riktig analys. Man måste ha kunskap om
de djupa mekanismerna och ett ganska sakligt för-
hållningssätt.
Mobbningsbeteendet ska, kan och får inte accep-
teras. Det har vi alla intygat nu. Men konflikter mel-
lan barn förekommer alltid och kommer att fortsätta
att finnas. Det är ett faktum som man ska utnyttja för
att lära barn att tackla olikheter och olika behov. Att
lära sig aktiv konflikthantering från en tidig ålder är
ett oerhört viktigt inslag i förskola och skola.
Vad är det då för dunkla och djupa krafter som
sätts i rörelse inför mötet med en kamrat som uppfat-
tas som svag eller utanför? Jo, i psykoanalysen finns
ett mycket användbart begrepp som heter projicering.
Det innebär i korthet att det som får mig att reagera
starkt negativt på en person i omgivningen är egentli-
gen ett uttryck för någonting som jag inte är medvet-
en om hos mig själv. Retar jag mig t.ex. övermåttan
på någon som är snål bör jag ställa mig frågan: Vad
är det med snålhet hos mig själv som stör mig så?
Det jag helt enkelt inte klarar av att ta itu med i
mitt eget psyke lägger jag således ut på omgivningen.
Så gör barn i stor utsträckning, och så gör också vux-
na. I fallet mobbning handlar det om en stor omed-
veten rädsla för att bli utanför och för att vara svag.
Jag som mobbare måste försöka se till att aldrig bli
den svagaste och den utsatta. Det är vad jag är mest
rädd för. Då försöker jag att hitta någon eller några
som jag tilldelar den rollen.
Min personliga tro är att mobbande barn också i
viss bemärkelse lider, men kanske inte i själva situa-
tionen. De har uppenbarligen inte kommit på att vit-
sen med andra barn är att man ska ha kul med dem
och samspela, att det helt enkelt är roligare att leka än
att plåga. De barnen behöver ett tydligt vuxet ledar-
skap. De behöver regler, normer och tydliga korrek-
tioner och en hjälp till insikt och växande. Både mob-
bare och offer behöver stöd att få ett äkta självförtro-
ende.
Det resonemanget kan man inte föra på ett teore-
tiskt plan med yngre barn. Men man kan spela roll-
spel och göra kloka övningar så att upplevelsen av
lidandet kommer in under huden. Med äldre barn och
ungdomar ska man prata och resonera. Man ska be-
möta, bemöta och bemöta.
Alla stegen i processen måste också tillgodoses.
Det gäller det förebyggande arbetet och att hitta an-
vändbara definitioner och begrepp. Det finns många
gråzoner. Det gäller att veta hur upptäckt går till och
att vidta åtgärder på både kort och lång sikt. Inte
minst viktig är uppföljningen. Har det fungerat?
Måste vi börja om?
Jag kommer i mitt nästa inlägg att återkomma
med en lista med mycket konkreta åtgärder. Miljö-
partiet har återkommande varje år sedan år 1994
motionerat om detta. År 1995 krävde vi som första
parti en lagstiftning. Vi välkomnar den här debatten.
Vi tar den som intäkt för att riksdagen kommer att ta
itu med lagstiftning och gärna kampanj.
(Applåder)

Anf. 9 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Det är bra att alla partier som deltar i
den här debatten återigen har markerat riksdagens
ställningstagande. Ändå vet vi att de beslut som riks-
dagen fattar många gånger har effekt. Jag tror att den
här debatten i sig är en markering som kommer att
påskynda processen att alla som har med barn och
ungdomar att göra kommer att fullfölja det som var
riksdagens beslut.
Knappt ett år efter att vi fick beslutet om att t.ex.
rektor är ansvarig för att det ska finnas en mobb-
ningsplan på skolorna bad jag Skolverket att göra en
granskning för att se om det fungerar i verkligheten.
Blev det som riksdagen hade tänkt sig? Det är ganska
ovanligt att man tar det steget bara ett år efter det att
ett beslut är fattat, men jag gjorde det därför att jag
visste att det förekommer mobbning ute på våra sko-
lor. Jag gjorde det på grund av de brev som jag hade
fått och mina egna erfarenheter innan dess att jag blev
skolminister.
Nu ser vi att det inte fungerar överallt. Vi vet ock-
så att lagstiftningen i skollagen med portalparagrafen
att alla ska bry sig och att alla ska ingripa när man ser
en kränkande behandling inte fungerar. Vad ska vi
göra då? Ska vi lägga på nya lagar? Eller ska vi se till
att dessa två oerhört viktiga beslut som riksdagen har
fattat verkligen ska bli genomförda? Jag tycker att det
är där vi måste börja. Vi har dem. Det är rejäla, bra
förslag som vi ska leva upp till.
Men då måste vi se till att ge medlen för dem som
är ute i verksamheten att kunna genomföra detta. Det
är min övertygelse att kompetensutveckling är oerhört
viktig här. Det handlar nämligen om människors
attityder, inställningar och fördomar. Det är därför
som vi ser till att år efter år ge medel och pengar för
att skolledarna ska få en ständig kompetensutveckling
när det gäller vad värdegrunden egentligen står för
och hur de ska arbeta på sina skolor.
En mobbningsplan ska inte tas fram mellan en
rektor och kanske två tre andra individer. Där ska
hela skolan vara engagerad, från elever och föräldrar
till all personal, så att alla har kännedom om vad som
står i mobbningsplanen. Det finns ingen annan tolk-
ning. Det måste vara på det här sättet.
Åtgärdsprogrammet är inte bara ett slag i luften,
vill jag säga till Beatrice Ask. Vad är det som sägs i
breven från de elever som vittnar om vad som sker
nu? Jo, jag talade om för de vuxna att jag mådde
dåligt, säger de. Jag talade om att jag blev mobbad.
Men de brydde sig inte.
Men nu har man fått rättigheten att gå till sin rek-
tor när man känner detta. Rektor är då skyldig att se
till att det blir ett åtgärdsprogram. Man har alltså fått
en rättslig grund för att kunna häva detta och säga:
Jag mår dåligt. Det är efterlängtat. Många har talat
om det här. Äntligen har vi fått någonting! säger man.
Man kan få ett papper och ett dokument på att man
har möjligheten till detta. I ett rättsperspektiv ser jag
det som oerhört viktigt.
Skollagskommittén ska i sin utredning fortsätta se
över elevens rättssäkerhet. Den har speciella direktiv
att följa upp detta med mobbningen. Den kommer att
komma tillbaka med detta, och säga att vi inom den
lag vi har ska kunna göra skärpningar. Arbetet pågår
alltså. Det tycker jag är viktigt att säga till alla dem
som lyssnar på vår debatt. Från 1998 och framåt har
det inte stått stilla. Det sker ständigt nya åtgärder och
nya förslag, men med samma grund: Den enskilde
ska känna sig bra och må bra i skolan, och inte vara
utlämnad.

Anf. 10 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater brukar gång efter
annan betona vikten av värdegrunden - vikten av att
vi i vårt samhälle har värderingar som förmedlas och
delas av alla samhällsmedborgare. Det handlar om
grundläggande uppfattningar om människans lika
värde, om respekt för alla människor och om männi-
skans unika egenskaper. Mobbning är ett av de tydli-
gaste exemplen på hur värdegrunden fördunklats och
respekten för individen blivit åsidosatt.
Vad vi också har kunnat se under senare tid är att
våldet blivit allt grövre bland eleverna. Att man inte
sparkar på någon som redan ligger är inte längre en
självklarhet. Vi anser att vi behöver mer kunskap om
hur våldsskildringar på film och i dataspel påverkar
barn och ungdomar. Därför borde Våldsskildringsrå-
dets verksamhet ses över och mer kunskap spridas om
medievåldets effekter.
Vid frågestunden för två veckor sedan inbjöd
skolministern mig att komma med förslag på punkter
inför en kampanj mot mobbning. Jag vill här presen-
tera några punkter som en kampanj bör innehålla
enligt kristdemokraternas mening.
Först och främst måste alla delar i samhället akti-
veras i en nationell kampanj mot mobbning; föräld-
rarna, idrottsrörelsen, frivilligorganisationerna samt
lärar- och elevorganisationerna.
Vi anser att åtgärder behöver sättas in på minst tre
nivåer.
De behövs på nationell nivå, vilket innebär att en
tydlig värdegrund måste framgå i alla dokument. Det
måste också finnas en tydlig lagstiftning om hand-
lingsplaner och rektors ansvar. Informationsmaterial
om mobbning inkluderande video, trycksaker och
skönlitteratur behövs. Mediernas roll och ansvar bör
diskuteras, liksom åtgärder mot underhållningsvåldet.
På kommunal nivå anser vi att det behövs fler
vuxna i skolan. Det måste bli ett skärpt tillsynsansvar
- även på raster. En positiv skolmiljö behövs, liksom
aktivt integrations- och jämställdhetsarbete i skolan.
På skolnivå - i förskola, grundskola och gymna-
sieskola - behöver vi synliggöra mobbningen genom
en förbättrad kommunikation. Återkommande etiska
samtal på alla områden behövs. Ett stärkt kamratstöd
och förbättrad kommunikation med föräldrar är också
viktigt.
Jag har en fråga till skolministern. Har några
kontakter tagits med övriga EU-länder om gemen-
samma aktioner mot medievåldet? Finns det någon
möjlighet för statsrådet till informella kontakter i den
frågan under Sveriges ordförandeskap i EU?
Till slut vill jag säga till Lennart Gustavsson att vi
inte avvisar allmän förskola. Men till skillnad från
vänstern vill vi låta kommunerna bestämma. Vi vill
inte ha några statliga pekpinnar. Men detta kanske
bara visar på skillnaderna i våra ideologier.

Anf. 11 BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Jag är lite beklämd eller förvånad -
eller vad jag ska säga. Det är nämligen alldeles up-
penbart att regeringen och alla andra - eller väldigt
många i alla fall - tycker att allting är gjort. Ambu-
lansen har gått i skytteltrafik där uppe i Umeå, och
det finns många andra fall också. Jag tycker att det är
uppenbart att mer måste göras. Vi har inte fått något
besked om vad som kommer i den där propositionen.
Kommer det några konkreta förslag? Varför kan man
inte tänka sig att lägga fram ett antal konkreta åtgär-
der redan i vår?
Jag tycker att det som måste vara kärnan i diskus-
sionen om vad vi ska göra är att ta tag i ledarskapet -
vuxnas ansvar att fostra dem som är unga. Det står
inte i konflikt med skolans undervisande uppgifter,
som några från vänsterkanten har hävdat. Tvärtom är
det en nödvändighet för skolan att arbeta med båda
två. Det är elementärt och grundläggande att om man
inte känner sig trygg och om det inte är ordning och
reda så kan man inte lära sig någonting. Men man
behöver ju inte lägga ned undervisningen för att tala
om för barn vad som är rätt och fel.
Jag tror att det är dags för lärare och andra att ta
på sig ledartröjan i stället för att stå tillbaka som
handledare. Man måste ta på sig ledartröjan och i
handling och ord i arbetet visa vad som är rätt och fel.
Jag tycker att skolministern kunde göra som andra
ministrar när det har inträffat en katastrof, nämligen
att åka ut och visa sitt deltagande och sätta sig in i
problematiken. Det är väl inte bara när det regnar i
Arvika som regeringen kan agera. Det är katastrof när
barn får drabbas år ut och år in!
Jag är inte emot att man ska kunna begära ett åt-
gärdsprogram. Vad jag pekade på i min inledning var
detta att det återigen är den svage som ska vara stark.
Det är komplicerat och svårt. Jag tycker inte att det
här räcker. Man måste göra fler saker - många kon-
kreta saker behöver göras.
Självfallet måste den som mobbar kunna flyttas
från skolan. Vi får väl återinföra obsklasserna - jag
håller med Lars Leijonborg om det. Det är inte fel.
Men det är fel att göra som man gör i dag och låta
den som mobbar sitta kvar i skolan medan allting är
status quo. Det drabbar nämligen alla, och ytterst den
som är svagast. Det kan väl den här riksdagen ändå
inte tycka är rätt.

Anf. 12 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Alla rapporter om olika övergrepp
inom skolan är alarmerande. Men vi får för den skull
inte förledas att tro på enkla, snabba lösningar och
enbart tala om hårdare tag. Anteckningar om frånvaro
i betygen, kollektiva bestraffningar, att bara flytta på
bråkiga elever, metalldetektorer och kanske Securitas
i skolkorridorer är inga lösningar.
Jag skulle i stället vilja ta den här sista minuten i
anspråk för att lyfta fram några förslag som jag tror är
viktiga.
Det krävs mer personal. Överenskommelsen om
skolmiljarden är bra. Västerpartiet kommer att fort-
sätta arbetet för mer pengar till kommunerna. En
personalgrupp som drabbats hårt av 90-talets ned-
skärningar är ju elevvårdspersonalen. Det borde vara
dags att införa ett tydligt minimikrav i skollagen när
det gäller tillgång på elevvårdspersonal.
Handlingsplaner mot mobbning har nämnts. Det
är självklarheter. För att de ska kunna fungera och
inte bli hyllvärmare på skolexpeditionen skulle man
kunna förbinda sig att varje år engagera hela perso-
nalen och eleverna i en utvärdering av hur man upp-
fyllt planen. Då kan den kanske bli ett bra verktyg för
att lyfta fram mobbningsfrågorna i det dagliga arbe-
tet.
Till sist måste vi våga ifrågasätta betygsskolan.
Betygshetsen påverkar helt klart arbetsmiljön väldigt
negativt med konkurrens och stress i stället för sam-
arbete och tid för samtal. En skola där betygen inte
tillåts styra skulle på ett helt annat sätt kunna öppna
för samarbete och en helhetssyn på människan - en
helhetssyn på våra elever.

Anf. 13 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! Det är dags att bryta likhetsideologin
och införa rätten att få vara olik. Om vi är överens om
det har vi kommit ganska långt i det första steget. Nu
handlar det bara om hur vi agerar och vilken rätt och
vilka möjligheter vi ger dem ute på arbetsplatser och
skolor, och framför allt vilket ansvar vi lägger på
dem.
Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg i
den här debatten att det inte bara handlar om mobb-
ning på skolor. Det handlar lika mycket om arbets-
platser där mobbningen är precis lika vanlig även om
den sker på ett annat sätt.
I går besökte jag en skola utanför Lindesberg i
Örebro län. Vi pratade i klassrummet om mobbning
och vad man ska göra åt det. Det var 11-12-åringar.
Då var det en 12-årig kille som sade till mig att han
tyckte att det är alldeles självklart att det viktigaste är
att man diskuterar i skolan. Lärarna och alla vuxna i
skolan måste ta sig an detta och diskutera med ele-
verna. Man måste kunna känna ett förtroende för alla
vuxna som finns i skolan. Man ska hjälpa och stötta
varandra.
Jag är helt övertygad om att den här killen har rätt.
Det finns ju inga generella lösningar som vi kan sitta
och klubba igenom här i riksdagen. Varje problem
och varje individ kräver ju sina egna specifika lös-
ningar och sin specifika uppbackning.
Jag tycker också att vi ska vara överens om och
kunna visa att det krävs ett starkare och tydligare
lokalt ledarskap. Vi ska också kunna ge dem den
makten och de möjligheterna lokalt. Man ska kunna
kräva att det inte finns några som helst typer av
mobbning, varken på arbetsplatser eller i skolorna.
Som sagt. Det är dags att bryta likhetsideologin
och införa rätten för människor att vara just männi-
skor.
(Applåder)

Anf. 14 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! TV har flera gånger rapporterat om
svåra mobbningsfall. Då sitter man hemma och läng-
tar efter någon lokal skolpolitiker som ska komma i
rutan och säga ifrån, och så dyker det upp någon och
säger: Vi har en plan. Det låter ungefär som om det
var Jönssonligan. Det har varit lite så här också. Or-
det mobbningsplan har nämnts väldigt många gånger.
Vi är också för planer mot mobbning, men det räcker
inte med planer. Det krävs beslutsamhet.
Ingegerd Wärnersson säger att vi inte behöver nya
lagar. Det håller jag ofta med om. Men i det här
sammanhanget ska vi ju komma ihåg att en rad lagar
har tagits bort från skolan. Dessa lagar gav tidigare
lärare och skolledningar befogenheter som de inte
längre har att ingripa till skydd för svaga elever.
Det är möjligt att det finns rektorer som är så kor-
kade att han eller hon, när det kommer in en gråtande
elev som har blivit slagen, säger: Ja, jag har ingen
paragraf som ger mig rätt att ingripa, så du får gå ut
igen.
Om det är så, är det väl bra att detta kommer. Vi
stöder det, men man blir ju förvånad att det är den
typen av lagändringar som behövs. Det är väl full-
komligt självklart att vuxenvärlden måste ställa upp
och skydda de elever som kanske just nu sitter grå-
tande inlåsta på en skoltoalett för att de är rädda för
sina kamrater.
Det har funnits en flathet i vuxenvärldens reaktio-
ner inför svåra våldsfall i skolor. Jag hade hoppats på
ännu tydligare signaler från regeringen att det är slut
på det nu. Vi måste skydda de svagaste. Det är oac-
ceptabelt att den här utvecklingen får fortsätta.

Anf. 15 LOTTA NILSSON-
HEDSTRÖM (mp):
Fru talman! Som förälder, f.d. lärare, f.d. rektor
och f.d. barnpsykologistuderande finns det ett antal
konkreta saker som jag har erfarit är viktiga. Men jag
koncentrerar mig på skolan, eftersom det är där det
börjar.
För eleverna ska följande gälla. Man ska kräva
kamratstödjare på skolgården, och man ska kräva
elevskyddsombud. Skolans regler ska skrivas direkt
av barnen själva. Barnen och eleverna ska, efter
grundliga diskussioner, få vara med och ta fram egna
överenskommelser där man lovar att inte mobba. Man
ska kräva att elevvård och elevdemokrati ska prägla
hela skolans hela verksamhet. Framför ska barn,
ungdomar och elever våga skvallra.
För föräldrar ska följande gälla. De bör också
själva alltid ta kontakt direkt med varandra. De ska
inte alltid bara gå via skolan eller vänta på att skolan
ska agera. Föräldrar ska inse att deras ansvar alltid
finns kvar hur bra en skola än kan tänkas bli. Både
offrets och mobbarnas föräldrar måste involveras, och
helst inte bara efter att någonting har hänt utan fram-
för allt innan när man tar fram planer och i skolans
hela dagliga verksamhet.
För skolpersonal, och då menar jag inte bara lära-
re utan även vaktmästare och mattanter, bör följande
gälla. De ska självfallet ha både kända och uppdate-
rade elevvårdsplaner med vidhängande antimobb-
ningsplaner som även bör utvärderas av eleverna. De
måste få handledning i sitt jobb. De ska finnas med
ute på skolgården. De ska också göra egna kartlägg-
ningar av arbetsmiljön och den psykosociala situatio-
nen för att titta på vuxenklimatet i skolan.
För skolledningen gäller att skolledaren är synlig
och dagligt närvarande, att han eller hon har utbild-
ning för sitt jobb och vet om sina skyldigheter, att
man kan namnet på många av sina elever och att man
avlastas ren administration så att man kan vara peda-
gogisk ledare. Vi måste framför allt ha skolledare
som vill och vågar satsa och som har engagemang.

Anf. 16 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Vem vill avstänga en åttaåring? Vem
vill avstänga en sjuåring som precis har börjat sko-
lan? Det är detta jag hör nu från Folkpartiet och Mo-
deraterna. Det är ju barn vi pratar om, barn som pre-
cis har börjat att leva. Ska vi vuxna möta dem med att
säga: Du får inte vara med längre, för du är inte här
på våra villkor?
Jag ryser faktiskt. Jag behöver inte säga mer. Det
är det jag känner. Jag ryser.
Låt oss nu se till, alla politiker, all personal och
alla föräldrar, att vi verkligen tar den här debatten på
allvar.
Jag har sagt att en manifestation bland många kan
vara att vi har en kampanj till hösten där vi ställer
upp, tar avstånd och visar respekt för varandra, för
vuxna och för elever. Den kommer. Alla kan delta i
den här kampanjen. Vi har satt i gång arbetet med
våra elevorganisationer, och den ska träda i kraft.
Jag vill också säga till Lars Leijonborg att det
hjälpte inte med obsklasserna. Många av de brev som
kommer till mig och de samtal som jag får handlar
om dem som gick i skolan när det fanns obsklasser,
men de var inte hjälpta av det. Till syvende och sist
måste det hela tiden upprepas: Det handlar om att bli
sedd och bli lyssnad på.
Det behövs många vuxna i skolan - det är vi
överens om. Jag är därför glad att vi i budgeten kan
föreslå att det ska finnas många fler vuxna i skolan.
Är det många elever och stora klasser har man inte
möjligheten att se alla, och då känner han som är rädd
och ängslig att läraren kanske inte har tid med ho-
nom.
Det behövs också, vilket vi kommer att visa i pro-
positionen om elevhälsa, olika grupper av vuxna.
Lärare har sin kompetens, men ibland behövs det
också andra yrkeskompetenser. Propositionen om
elevhälsa kommer att ha denna inriktning. Man lär sig
inget om man inte mår bra. Detta går som hand i
handske. Det är den erfarenheten vi har.
De där som är mobbare, vilka är de innerst inne?
De är också människor som inte har självförtroende,
som uttrycker sin vrede på ett sätt som givetvis är
fullständigt oacceptabelt. Men där inne finns det
också en ängslig människa. Vi får inte glömma det.
Vårt ansvar som politiker är för alla barn - alla barn
har vi ansvaret för.
Fru talman! På olika sätt ska vi som ett före-
gångsland inför andra länder ta upp värderingar och
ta upp mobbning. Jag är glad att Nordiska rådet har
lyft fram värdegrunden som en av sina punkter under
de kommande fem åren och säger att det här är vik-
tigt. Jag är också glad för den respons jag har fått
bland andra EU-ministrar, t.ex. inom Europarådet, för
vårt arbete med värdering. Många länder har hört av
sig för att ta reda på vad vi gjorde under värde-
grundsåret.
Värdegrundsåret finns i dag i böcker och i samtal
om värderingar, men det finns också i brev från
många elever. Erling Wälivaara läste upp ett. Läs
dem och begrunda, och se till att våra kommunpoliti-
ker läser dem!
Till sist handlar det om föräldrarna. Vi kommer
att ta tillbaka kontaktdagarna. De är ett ypperligt
forum för att föräldrarna ska kunna komma in och se
sina barns vardag och samtala med både lärare och
elever i helt vanliga situationer.

Anf. 17 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Tusentals barn har i dag gått till sko-
lan med huvudvärk och en klump av rädsla i magen
och inte önskat något hellre än att de fick slippa.
Tusentals vuxna i Sverige har under den tid som vi
har debatterat här i kammaren blivit trakasserade och
mobbade på sina arbetsplatser.
Mobbning är ett brott - en kränkande handling
som inte hör hemma i ett civiliserat och demokratiskt
samhälle. Det är dags för oss alla att vakna. Det är
dags att reagera och visa att vi inte accepterar detta
längre. Kampen mot mobbning, våld och trakasserier
måste bli en angelägenhet för hela samhället. Det var
därför vi kristdemokrater begärde den här debatten i
riksdagen, och det är därför vi kräver en nationell
samling och en riksomfattande kampanj - en nollvi-
sion mot mobbning!
Vi är glada över att debatten har visat på ganska
stor politisk enighet i kampen mot våld, mobbning
och trakasserier. Särskilt glädjande är det att också
Vänsterpartiet nu börjar tala om värdegrunden. Vi har
i många år varit ensamma om att tala om det här.
Glädjande är också att Folkpartiet börjar tala om
normer.
Enigheten här i kammaren är en tydlig signal från
Sveriges riksdag till alla som just nu är utsatta på
olika sätt att det inte är fel på dem. Vi kristdemokra-
ter är glada över att stor enighet råder om att dessa
övergrepp ska bekämpas med full kraft.
Vi ser det som oerhört viktigt att kampen mot
mobbning inte upphör i och med denna debatt. Det är
viktigt att vi alla fortsätter med att förvärva kunskaper
om mobbning - genom forskning, hearingar, debatter
och ständig vaksamhet. Det är viktigt att vi alla kän-
ner delaktighet i detta arbete, för våra barns och
medmänniskors skull - för allas vår skull.

Anf. 18 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag vill sluta med en uppmaning från
Sveriges elevråd, SVEA, som säger:
Ömsesidig respekt - tydlighet - tillsammans be-
stämma vad som gäller, veta vad som gäller - mod.
Det krävs att varje individ i skolan är modig: modig
att säga ifrån och inte se på - ingen får längre se
mellan fingrarna, modig att våga tala med någon om
att man själv är mobbad, modig att leda ett föränd-
ringsarbete.
Men SVEA säger också att mobbning förekom-
mer inte enbart på våra skolor, utan mobbning finns
på så gott som samtliga arbetsplatser. Därför uppma-
nas de unga: Gör inte som vuxna säger, utan som
vuxna gör! Bli våra förebilder!

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Ändring i brottsbalken

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU8
Ändring i brottsbalken.

Anf. 19 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar
har tillkommit på grund av att det tidigare år begicks
ett fel som tyvärr kan få tråkiga konsekvenser. Felet
upptäcktes i samband med starten av en rättegång
nyligen där två män ska ställas till ansvar för mordet
på ett syskonbarn. Det visade sig att en tidigare anta-
gen lagändring resulterade i att det kan bli problem
med tillämpligheten av den svenska lagen på det
aktuella brottet.
Justitieutskottet har, för att snabbt få till stånd en
rättelse, tagit ett initiativ. Det är ett enigt utskott som
lägger sitt förslag.
I vanliga fall brukar vi från justitieutskottets sida
inte begära ordet när vi är eniga, men i det här ärendet
finns det skäl att göra några påpekanden.
För det första vill jag för min del börja med att
tydligt markera att det fel som har uppkommit inte
kan läggas regeringen till last. Jag tror att jag blir
trodd på mina ord när jag säger det, eftersom jag är
känd för att vara benägen att kritisera när det finns
skäl för kritik. Men det fel som uppkom är ett fel som
kunde upptäckas endast under förutsättning att någon
satt inne med all kunskap i huvudet. Det är alltså
viktigt för mig att markera att regeringen inte ska
lastas.
Jag vill för det andra påpeka att vi från justitieut-
skottets sida är tillfreds med att vi nu kan gå tillbaka
till den gamla ordningen. Det innebär i varje fall att
den situation som vi nu har sett inte ska kunna upp-
komma en gång till. Däremot är det ingen av oss som
kan garantera att det ger en lösning i den aktuella,
pågående rättsprocessen.
Mitt tredje påpekande, fru talman, är att vi kanske
av detta kan lära oss att inte vara så benägna att falla
för enkelheten när det gäller lagteknik utan i första
hand tänka på exaktheten.
Det finns en benägenhet att utforma lagtext och
systemen så att det ska vara lättillgängligt för var och
en, men det allra viktigaste måste ändå vara exakthe-
ten, som gör det tydligt och klart för dem som ytterst
är satta att tillämpa vår lag - våra domstolar.
Hade vi följt gamla principer för ändringar av
lagtext av det slag som var aktuellt nu hade detta fel
inte uppkommit.
Fru talman! Vi är ett enigt utskott. Jag vill yrka bi-
fall till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 6 december.)

12 § Rättsväsendet

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU1
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet (prop. 2000/01:1 del-
vis).

Anf. 20 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Då är det dags igen. Rättsväsendets
verksamhet ska debatteras. Denna debatt är den enda
debatt under ett riksdagsår då vi övergripande disku-
terar rättsväsendet och ser på helheter. Det gör att jag
måste beklaga att justitieministern inte är närvarande
i dag. Den tidigare justitieministern var inte så ofta
förekommande vid våra debatter, men för ett år sedan
tror jag att alla uttalade sin uppskattning över att hon
var närvarande. Men det verkar som att vi har återgått
till den gamla ordningen, och det tycker jag är synd,
eftersom vår nye justitieminister i dag hade haft möj-
lighet att förmedla sina visioner till riksdagen.
Fru talman! Låt mig få inleda debatten med att yr-
ka bifall till reservation 1. Vi moderater står natur-
ligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids
vinnande yrkar jag bifall enbart till vår första reser-
vation.
Fru talman! Det kriminalpolitiska målet är att
minska brottsligheten och öka människors trygghet.
Detta mål är gemensamt för samtliga partier. Men en
absolut förutsättning för att målet ska kunna uppnås
är att rättsväsendet kan fullgöra sina uppgifter och
tillgodose medborgarnas berättigade krav på rätt-
strygghet och rättssäkerhet. Majoriteten lever emel-
lertid inte i handling upp till medborgarnas berättiga-
de krav.
I takt med att rättsväsendet i vårt land uppvisar
allt tydligare tecken på att befinna sig i djup kris har
människors tilltro till statsmakternas förmåga att
upprätthålla lag och ordning successivt försvagats.
Människor som drabbas av brott kan inte längre lita
på att brotten utreds och klaras upp. Än mindre kan
de räkna med att gärningsmannen grips och får ta sitt
straff, och det oavsett om gärningsmannen är känd
eller inte.
I en rad olika avseenden får medborgarnas behov
av rättstrygghet och rättssäkerhet stå tillbaka därför
att de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar
av att fullgöra sina uppgifter på ett godtagbart sätt. En
bidragande orsak till den negativa utvecklingen är
myndigheternas - inte minst polisväsendets - upp-
dämda behov av personalförstärkning, kompetensut-
veckling och vidareutbildning.
För oss moderater är det en prioriterad uppgift att
återupprätta medborgarnas förtroende för rättsstaten,
och det är orsaken till att vi föreslagit drygt 2,7 mil-
jarder kronor utöver regeringens förslag de komman-
de tre åren. Tyvärr har regeringspartiet och dess stöd-
partier stoppat denna budgetförstärkning.
För ett år sedan debatterades den budget som gäl-
ler innevarande år. Den dåvarande justitieministern
avslutade då sitt inledningsanförande med att lova att
regeringen skulle återkomma i vårpropositionen med
förslag till hur mycket anslagsramarna för rättsväsen-
det skulle höjas för att Sverige ska få ett rättssäkert
och effektivt rättsväsende i medborgarnas och demo-
kratins tjänst.
När bl.a. polisen under våren påpekade att dess
resurser var klart otillräckliga för att de uppsatta må-
len skulle nås fick den från justitieministern besked
om att den kunde utnyttja anslagskrediten. Av bud-
getpropositionen kan vi utläsa att det besked som
gavs i våras inte bara avsåg innevarande år. Inte hel-
ler för nästa år är ramarna tillräckliga för att klara de
krav regering och riksdag ställer på verksamheten.
Regeringen har genom sina formuleringar medgivit
att budgeten kan överskridas. Problemen skjuts på
framtiden, samtidigt som de uppsatta målen förblir
ouppnåeliga. Anmälningarna läggs på hög, nedlägg-
ningen av polisstationer fortsätter och det brottspre-
ventiva arbetet upphör.
Vid förra årets debatt uttalade justitieministern att
en av de viktigaste åtgärder som vi har framför oss är
att väsentligt öka antalet poliser. Det är nödvändigt
för att fullfölja närpolisreformen, öka andelen uppkla-
rade brott, förstärka gränskontrollen, utveckla teknik-
stödet och utöka det internationella polissamarbetet.
I dag diskuterar vi en verksamhet som enligt
Rikspolisstyrelsen behöver ungefär 1 miljard mer än
det majoriteten föreslår för att kunna hålla nuvarande
nivå. Var blev regeringens uttalande om ökad kvalitet
i arbetet av? Hoppas regeringen på att ett ett år gam-
malt löfte är bortglömt? Nej, hur ska man kunna
glömma något sådant när löftesbrottet innebär att vi
står kvar med ett minskande antal poliser, en allt
högre medelålder, högre sjukfrånvaro och begräns-
ningar i tjänstbarheten? Hur ska man kunna glömma
löftet när utrymmet för återkommande utbildning är
otillräckligt och när den tekniska utrustningen snart
passar bättre på museum än i verksamheten?
I dagarna pågår arbetet med att ytterligare centra-
lisera åklagarverksamheten. Det senaste exemplet på
detta är Ystad med sina fyra åklagare. De ska nu
flyttas till Malmö, samtidigt som verksamheten vid
Simrishamns tingsrätt förs över till Ystad. Närheten
mellan polis och åklagare försämras, och arbetstid
som kunnat läggas på förundersökningar får nu i
stället läggas på resor mellan Malmö och Ystad.
Thomas Bodström, som i ett svar till mig nyligen
pekade på vikten av närheten mellan polis och åkla-
gare, försvarade förändringen med att man också
måste ta ekonomiska hänsyn. Är det ett rättsväsende i
medborgarnas tjänst när arbetstiden läggs på resor
och kvaliteten på förundersökningar försämras på
grund av bristande närhet?
Även regeringen har uppfattningen att åklagarvä-
sendet bör förstärkas, och den bedömning som gjorts
är att ytterligare 50 åklagare behövs. Med den ram
som majoriteten föreslår för åklagarna finns 4 miljo-
ner för nyrekrytering. Av det blir det inga 50 åklaga-
re. Nej, man får nöja sig med åtta. Det är inte konstigt
att centraliseringen fortsätter.
Det pågående reformarbetet inom domstolsväsen-
det är ett ytterligare exempel på att regeringens poli-
tik på rättsväsendets område har havererat. Vid ett
flertal tillfällen har vi moderater begärt att regeringen
ska redovisa en övergripande plan för reformeringen
av våra domstolar. Vi har även redovisat vilka ut-
gångspunkter vi anser regeringen bör ha vid utfor-
mandet av en sådan plan. Har vi hörsammats? Nej,
domstolar läggs samman lite hur som helst.
Intressant att notera är sammanläggningen av
Simrishamns och Ystads tingsrätter. Lokalerna i
Ystad är utformade på ett sådant sätt att man inte
kommer att rymmas där. Det är inte heller möjligt att
bygga om Ystads tingsrätt, då byggnaden är bygg-
nadsminnesförklarad. De problem och de kostnader
som detta innebär berörs inte i det beslutsunderlag
som låg till grund för regeringens ställningstagande.
Regeringen hade helt enkelt bestämt sig för en cent-
ralisering, och då gäller det att tiga ihjäl förhållanden
som talar emot beslutet.
Vid förra årets debatt talade justitieministern inte
särskilt mycket om kriminalvården, men hon påpeka-
de att man har utvecklat både de säkerhetsmässiga
och de behandlingsmässiga aspekterna av verksam-
heten. Hur ser då verkligheten ut? Kriminalvårdens
resurser räcker inte för att klara av programverksam-
heten. Krisen inom kriminalvården speglas väl i en
rapport som BRÅ presenterade i höstas. Undersök-
ningen visade bl.a. att hälften av de intagna helt sak-
nade individuella behandlingsplaner. Drygt en tredje-
del saknade bostad vid tiden för frigivningen. Rap-
porten visade på behovet av ökade resurser för påver-
kansverksamheten inom kriminalvården.
Vi har också en ökning av narkotikamissbruket på
våra fängelser. Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att
ungefär hälften av de fångar som togs in förra året var
narkotikamissbrukare. Hot och våld mot medintagna
och anställda är ett ökande problem. I förra veckan
fick vi höra hur kriminella gäng tagit över på vissa
fängelser och hur kriminella på våra fängelser säljer
narkotika och ordnar vapen. För detta har den nuva-
rande majoriteten ett stort ansvar. Platsbristen på
fängelserna gör dessutom att redan dömda inte kan
lämna häktet utan får sitta kvar på häktet med de
nackdelar som detta innebär. I det rådande läget är det
kanske ändå en fördel för den fängelsedömde som
inte vill utsätta sig för risken att lockas av narkotikan
på våra fängelser.
Fru talman! Sveriges rättsväsende är i kris. Det
verkar inte som om majoriteten har insett eller velat
inse detta. Den nuvarande justitieministern har i olika
sammanhang sagt att han ska följa utvecklingen och
återkomma. Samma sak fick vi höra i fjor av den
förra justitieministern. Ord räcker inte. Dessutom
inger återkommande löften, som inte infrias, knappast
trovärdighet. Det krävs handling, och det krävs hand-
ling nu.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga något som
jag hade tänkt säga inledningsvis. Jag skulle från
företrädarna för justitieutskottet vilja hälsa Christer
Nylander, som har sin första debatt här i dag och som
är Folkpartiets ersättare på Skånebänken, välkom-
men.

Anf. 21 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! När vi återigen har budgetdebatten
och det har gått ytterligare ett år inom rättsväsendet är
det glädjande att stå här från majoritetens sida i dag.
Det är glädjande eftersom rättsväsendet under den
kommande treårsperioden tillförs nästan 4 miljarder
kronor. För kommande år ökar man anslagen till
rättsväsendet med 1 miljard.
Målet för kriminalpolitiken är ju att minska
brottsligheten och öka människors trygghet. Och den
kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar fram-
för allt till att upprätthålla allmän ordning och säker-
het, förebygga brott, lagföra dem som begår brott,
verkställa påföljder och rättsanspråk och ge stöd till
människor som drabbas av brott. Men det kriminal-
politiska arbetet måste, för att man ska uppnå detta,
grundas på en helhetssyn och på en inriktning av den
allmänna politiken som leder till en social trygghet,
en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på
solidaritet mellan människor. Därför är det brotts-
förebyggande arbetet en av hörnstenarna i de krimi-
nalpolitiska strävandena.
Det finns givetvis önskemål inom många olika
sektorer i samhället om ökade resurser. Därför är det
viktigt att man också gör en avvägning. Ska vi enbart
satsa på rättsväsendet och den repressiva delen, eller
måste det också vara en balansgång mellan det och att
satsa på den sociala välfärden ute i samhället?
Fru talman! Tidigare hölls det en debatt i den här
kammaren som handlade om mobbning och om sko-
lan och de problem som finns där. Vi vet att det be-
hövs ökade resurser till skolan. Vi vet också att vi,
när det gäller fritidssektorn och väldigt många unga
människor, behöver satsa resurser för att förebygga
brott och för att bygga ett solidariskt samhälle. Där-
för, fru talman, anser jag att majoriteten har uppnått
en bra avvägning. Det handlar om att kunna satsa så
stora resurser på rättsväsendet och att kunna fortsätta
satsningarna på ökade resurser till kommunerna och
på att öka välfärden ute i samhället. Det är den enda
framkomliga vägen.
Fru talman! Under nästa år kommer polisen att få
ökade resurser med 575 miljoner kronor. Då måste
man också inse att polisväsendet har nära 12 miljar-
der kronor. Det är viktigt att det förändringsarbete
som bedrivs inom polisväsendet fortsätter. Där har vi
allihop en gemensam strävan att förbättra verksam-
heten.
Men, fru talman, den debatt som har förts om po-
lisväsendet, de ökade resurserna och omöjligheten att
över huvud taget kunna göra någonting med de resur-
ser som finns visar också på behovet av arbete inom
polisväsendet. Det visar på behovet av att man tittar
över utredningsverksamheten för att förbättra den
delen. Och det kommer nu att tillsättas en utredning
som ska se över dessa frågor. Det behövs också en
renodling av polisens arbetsuppgifter. Och det kom-
mer även att tillsättas en utredning som ska se över de
frågorna. Men när man diskuterar en renodling av
polisyrket är det viktigt att säga att det inte heller får
bli så att de enda arbetsuppgifterna som ligger kvar
på polismännen är de rent repressiva och ingripande.
Det gäller att ha en balans i arbetsmiljön, så att man
har lite spridda uppgifter och inte enbart får det hårda
polisarbetet.
När det gäller polisväsendet så får man nu alltså
en ökning med 575 miljoner.
Sedan ska jag gå över till åklagarväsendet. Det är
en glädje att konstatera att åklagarväsendet har lyck-
ats genomföra sin omorganisation och förändra sin
verksamhet på ett oerhört positivt sätt. I dag har vi ett
slagkraftigt åklagarväsende. Bara förra året satsade
man på 17 utbildningsdagar inom åklagarväsendet per
åklagare. Det är en kompetensutveckling utan like
inom hela rättsväsendet, och man kommer också att
fortsätta med den kompetensutvecklingen och med att
höja kvaliteten inom åklagarväsendet. Det är oerhört
positivt. För att man ska få en möjlighet att fortsätta
på den inslagna vägen får man ytterligare 15 miljoner
kronor under nästa år.
Fru talman! Sedan kommer jag till domstolarna.
Det här är ett område som är under en ständig pro-
cess. Tidigare kritiserade Gun Hellsvik från Modera-
terna den planlöshet som hon sade präglade domstol-
sväsendets organisationsförändringar, och hon tog
upp kraven från de borgerliga partierna på att få en
färdig fast plan. Det är snarare tvärtom. Nu har man
för första gången inom rättsväsendet försökt genom-
föra en organisationsförändring underifrån där man
tar hänsyn till de olika aspekter som finns när det
gäller de olika tingsrätterna och ser de olika villkoren
runtomkring i landet. Det här innebär att vi i dag har
olika projekt och att det finns olika sätt att lösa pro-
blematiken. Det är självklart att alla inte är nöjda med
de förändringar som sker, men det här är en underi-
frånprocess som också fortsätter på den vägen. Vi
måste även modernisera domstolarna, och vi måste få
ett slagkraftigt domstolsväsende.
Fru talman! När jag kommer till kriminalvården
måste jag från Vänsterpartiets sida tyvärr säga att de
farhågor som vi har fört fram har blivit besannade.
Under väldigt många år har vi drivit tesen att hår-
dare straff och hårdare kontroll skapar ett hårdare
klimat ute på våra anstalter. Vi har haft en utveckling
med en oerhörd mängd långtidsdömda. Vi har haft en
utveckling där antalet livstidsdömda fullständigt har
exploderat. Från att ha varit ungefär 10 för tio år
sedan är siffran i dag uppe i 100. Det här innebär
också att vi får ett hårdare klimat ute i kriminalvår-
den.
Då återstår frågan: Vilken väg ska vi gå? Ska vi
öka kontrollerna på anstalterna? Ska vi skärpa villko-
ren för besök? Ska vi ha glasruta för att förhindra
narkotika? Ska vi ha mindre och mindre avdelningar?
Ska vi har mer och mer vakter i stället för behand-
lingsarbetare? Nej, det är ingen möjlig väg att gå.
Kriminalvården står i dag inför ett vägskäl där man
måste utveckla de positiva sidorna inom kriminalvår-
den.
I dag är ca 50 % av dem som tas in på anstalt
missbrukare. Vi ser också att narkotikan ökar ute på
våra anstalter. Då kan man säga: Det här är för-
skräckligt. Här måste det till hårdare tag, hårdare
kontroll och fler urinprovstagningar. Men man måste
också kunna stanna upp och fundera: Var ska vi satsa
våra resurser? Vad är viktigt? I dag är det ändå så att
ungefär 90 % av dem som är missbrukare när de
kommer in på anstalterna är drogfria under anstaltsti-
den. Därför är det oerhört viktigt att man satsar resur-
ser på behandling och att det också blir en behandling
som är relevant.
Tyvärr har under det senaste året behandlingsin-
satserna minskat inom kriminalvården. Å ena sidan
har det nästan varit positivt. Det har funnits en mängd
hemsnickrade program där man inte har utvärderat
och inte haft kvalitetssäkring men där det arbetet har
satt i gång för att få en bättre behandlingsverksamhet.
Å andra sidan är det negativt att behandlingarna har
minskat. Därför är det i dag positivt att kriminalvår-
den får 271 miljoner för att kunna arbeta med just det
här området - för att kunna satsa på behandlingsar-
bete, för att kunna satsa på att förbättra frigivnings-
förberedelserna så att människor som kommer ut från
anstalter har en möjlighet att leva ett liv utan krimi-
nalitet.
Fru talman! Jag ska avslutningsvis beröra en del
av de borgerliga alternativen till den här budgeten.
Först och främst är det ganska slående att det inte
finns något borgerligt alternativ. Hur mycket man
satsar på de olika områdena skiljer sig väsentligt för
de olika partierna. Moderaterna är de som satsar allra
mest inom rättsväsendet. Man vill öka resurserna till
rättsväsendet väldigt mycket. De stora skillnader som
finns mellan de olika borgerliga partierna tycks inte
innebära något hinder för att ha gemensamma reser-
vationer. Man ska kunna uppnå i stort sett samma sak
med samma resurser. Det vore ganska intressant för
oss i majoriteten att få veta hur partierna som satsar
mindre kan få det att räcka till precis lika mycket som
Moderaterna.
Mest intressant är dock att se hur de borgerliga
partierna har betett sig de senaste åren. Jag har läst
förra årets budgetbetänkande och Moderaternas,
Kristdemokraternas, Folkpartiets och Centerpartiets
reservationer om vad man skulle kunna uppnå med de
pengar man satsade. Moderaterna säger att med deras
politik skulle man återupprätta medborgarnas förtro-
ende för rättsstaten. Man skulle kunna ha krav på gott
ledarskap. Politiken skulle innebära en kraftfull sats-
ning på modern teknik, kompetensutveckling och
vidareutbildning inom rättsväsendets myndigheter.
Med deras förslag skulle förändringsarbetet inom
domstolsväsendet kunna fortgå utan att förenas med
stora besparingskrav. Polisen skulle få möjligheter att
anställa civil personal och kraftigt öka polisutbild-
ningen. Det var Moderaternas reservation förra året.
Hur mycket anslog då Moderaterna förra året för
att kunna uppnå detta? Jo, 156 miljoner mer än vad
regeringen anslog. Med det skulle man kunna uppnå
dessa positiva effekter. När majoriteten i år satsar 575
miljoner, en mycket kraftfullare satsning än den Mo-
deraterna sade skulle räcka till att förbättra hela rätts-
väsendet förra året, heter det i dag att det är fullstän-
digt otillräckligt. Det räcker inte någonstans. Mode-
raternas och de övriga borgerliga partiernas reserva-
tioner kvarstår med exakt samma formuleringar och
exakt samma målsättningar. Det enda man ändrar från
år till år är själva siffran på hur mycket man satsar.
Fru talman! Jag måste säga att jag inte anser att
detta är ett seriöst sätt att behandla rättsväsendet. Det
här är ett så oerhört viktigt område att det inte skulle
skada om Moderaterna och de övriga borgerliga par-
tierna någon gång kunde säga: Det är bra med de
ökade satsningarna inom rättsväsendet. Det är bra
med den utvecklingen.
Förra året var 156 miljoner till polisväsendet från
Moderaterna tillräckligt. I år skjuter vi till 575 miljo-
ner. Ändå kan inte ett enda ord sägas från denna ta-
larstol om att det är en stor satsning på polisväsendet.
Tvärtom: Det enda man gör är att anklaga majoriteten
för att inte ta rättsväsendet på allvar och att hela tiden
tala om hur katastrofalt det är inom rättsväsendet, att
ingenting fungerar. Det skulle vara intressant, och det
kommer att bli intressant att följa debatten här, att få
höra de olika borgerliga partierna förklara vad som
har hänt på ett år som innebär att den stora satsning
om 1 miljard som nu görs från majoritetens sida -
inget parti var ens i närheten av den satsningen förra
budgetåret - tydligen inte kan ge några positiva ef-
fekter alls.
Fru talman! Det vore bra om man bedrev politiken
seriöst på det här området. Vi måste allihop inse att vi
har ett gemensamt uppdrag att få ett rättsväsende som
fungerar men också att bedriva den här politiken med
en helhetssyn och gemensamt driva detta framåt.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet.

Anf. 22 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Alice Åström förvånade sig över
olikheterna mellan de fyra borgerliga partierna. Jag är
förvånad över Alice Åströms och Vänsterpartiets
budget i år. Jag noterar att de gamla kraven från
Vänsterpartiet om att minska anslaget till Säkerhets-
polisen inte längre finns med. Innebär detta att Väns-
terpartiet har ändrat uppfattning och tycker att Säker-
hetspolisen behöver det anslag den nu får, eller är det
så att Vänsterpartiet för att få sitta vid maktens bord
har anpassat sig?
Det andra jag vill ta upp är diskussionen om olika
anslagsförslag olika år. Jag kan garantera Alice
Åström att om det inte kommer ytterligare pengar till
polisen under år 2001 kommer vi moderater att nästa
höst återkomma med krav på ännu mer pengar än vad
vi kräver i år. I fjor följde vi Rikspolisstyrelsens för-
slag. Det gjorde inte majoriteten, vilket bl.a. innebar
att underskotten ökade så att polisen drar med sig
växande skulder. När nu Vänsterpartiet och majori-
teten inte heller i år följer Rikspolisstyrelsens förslag,
som vi moderater har följt, kommer vi att ha med ett
gigantiskt underskott till nästa år.
Majoritetens anslag till polisen är ungefär en
tredjedel av det rikspolischefen anser är nödvändigt
för att hålla nivån. Anser Vänsterpartiet och majori-
teten att rikspolischefen har fel och att det ändå går
att leva upp till det som står i dagens tidningsartikel,
undertecknad av bl.a. Alice Åström, om att fler poli-
ser minskar brottsligheten? Hur många fler poliser får
man med er budget?

Anf. 23 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ska börja med Säkerhetspolisen.
Gun Hellsvik vet precis lika väl som jag att det precis
har suttit en utredning som har tittat över organisatio-
nen när det gäller Säkerhetspolisen, om det ska vara
en sammanslagning mellan Säkerhetspolisen och den
vanliga polisen. Det arbetet har redan genomförts i
utredningen. Den är ute på remiss och är under be-
redning.
Eftersom hela Säkerhetspolisens organisation nu
är under omprövning och diskussion tycker vi inte att
det är rimligt att i det här läget komma med ett bespa-
ringskrav som leder till att man får förändra i en or-
ganisation som faktiskt ska genomgå en stor organi-
sationsförändring. I den utredningen har vi ställt oss
positiva till att man slår ihop Säkerhetspolisen med
den öppna polisen. Det tycker vi skulle vara en
mycket bra utveckling.
När det gäller polisen, Rikspolisstyrelsen och un-
derskottet stämmer det att polisen ständigt dras med
underskott. Men det här är ett underskott som också
är mycket olika fördelat över landet. Det finns polis-
distrikt där man faktiskt noga följer budgeten, där
man inte dras med underskott osv. Vi tycker också att
det är rimligt att man inom polisverksamheten ska
bemöda sig om att följa den budget man får, vilket
inte är en tradition inom polisen, utan det har varit ett
problem.
Eftersom man nu öppnar ytterligare en polishög-
skola, och det finns planer på ytterligare en, kommer
antalet poliser sakta att öka. Det är polisbrist i dag
och det är en brist på utbildade poliser. Det här kom-
mer att ta tid.
Men det är intressant att höra att moderaterna för
en gångs skull säger: Men Rikspolisstyrelsen har sagt
att man vill ha så här mycket pengar, då är det väl
självklart att man får det. Jag önskar att moderaterna
var lika lyhörda när det gäller kommunernas behov.

Anf. 24 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Den som har läst Rikspolisstyrelsens
budgetäskande inser också att det är ett mycket seri-
öst arbete. Den som har sett de prognoser som nu
finns för nästa års verksamhet, med den budget som
majoriteten föreslår, vet också att nästa år uppkom-
mer ett nytt underskott på ungefär ½ miljard kronor.
Det är alltså ständiga underskott, även om vissa myn-
digheter klarar sig relativt väl. Men ingen har några
överskott som går att fördela.
Jag fick faktiskt inte något svar på min fråga om
hur många poliser som Vänsterpartiet räknar med att
vi kommer att få ytterligare nästa år, med tanke på att
Vänsterpartiet genom Alice Åström i dag har skrivit
att fler poliser minskar brottsligheten.
Önskemålet om fler poliser måste rimligen finnas.
Hur det går ihop förstår jag inte, med tanke på att
nuvarande nivå kommer att resultera i ungefär ½
miljards underskott. Men jag utgår från att Alice
Åström har på fötterna när hon uttalar sig om fler
poliser. Då tycker jag att det bör förtydligas här.
Slutligen är det när det gäller Säkerhetspolisen
intressant att notera att Vänsterns hjärtefråga rörande
säpo inte ens har resulterat i ett särskilt yttrande till
betänkandet.

Anf. 25 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag får väl börja med säpo igen. Att
det inte ens har blivit ett särskilt yttrande den här
gången beror faktiskt på att vi nu har fått gehör för
den fråga som vi har drivit i så många år. I stället för
säpos slutna verksamhet, som vi inte har ställt upp på
utan tyckt att man kan minska, ska vi nu ha en myck-
et öppnare säkerhetspolis. Den ska inlemmas i den
öppna polisens verksamhet, men det ska bli mer in-
syn, fler möjligheter till parlamentarisk kontroll.
Därmed har vi faktiskt uppnått mycket av det vi av-
såg med den kritik som vi har riktat mot verksamhe-
ten. Då är det självklart att vi känner oss ganska nöjda
och inte behöver göra något särskilt yttrande.
När det gäller fler poliser nästa år och budgetun-
derskottet har vi inte räknat exakt på hur många fler
poliser det blir. Vi vet att det kommer en period nu
där antalet poliser också kommer att sjunka på grund
av pensionsavgångarna och att vi inte hinner utbilda
fler poliser. Det är ett ganska tydligt problem. Det har
vi debatterat flera gånger. Stängningen av polishög-
skolan innebar att vi under ett par år inte fick några
fler utbildade poliser. Det skapade den polisbrist vi
har i dag. Det kommer att skapa problem under det
närmaste året, men antalet poliser kommer att sakta
öka. Med ytterligare en polishögskola kommer det
också att bli fler poliser ute.
Även i detta betänkande säger man att man noga
kommer att följa detta och se om det behövs mer
resurser. Men som jag sade inledningsvis, man måste
ha en helhetssyn. När moderaterna minskar anslaget
till kommunerna m.m. får det också en effekt på möj-
ligheten att satsa på polisen. Man måste föra en lång-
siktig politik på det här området.

Anf. 26 RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Inledningsvis skulle jag vilja rikta ett
tack till våra tjänstemän på justitieutskottet som har
gjort ett fantastiskt arbete med betänkandet. De är
egentligen värda en stor applåd.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr
7 och reservation nr 20. För övrigt står vi bakom alla
våra reservationer och särskilda yttranden.
Jag ska under mina 15 minuter försöka att ta upp
inledningen, polisen och kriminalvården. Jag ber om
förbarmande om jag inte lyckas hålla de här minuter-
na exakt.
I vårt särskilda yttrande nr 2 står följande:
"En fungerande rättsstat är grundförutsättningen
för ett gott samhälle där de demokratiska värdena och
värderingarna överförs från generation till generation
och där gemenskapen bygger på respekt för varje
människas unika värde."
Det är liksom själva grunden för ett rättssamhälle
enligt oss kristdemokrater.
Regeringen skriver i budgetpropositionen att
"Politikområde Rättsväsendets ekonomi har under
1999 liksom under 1998 varit stabil." Jag måste säga
att vi kristdemokrater är lite förvånade över denna
bild av verkligheten.
Dagliga krisrapporter om ökad våldsbrottslighet,
alltför få och stressade poliser, stängda polislokaler,
outredda brott, nedlagda tingsrätter och tingsrätter
med hot om nedläggning, inhuman kriminalvård,
bristande resurser, utbränd personal och underskott
inom så gott som samtliga myndigheter. Regeringens
bild av detta är stabilitet!
Hela det betänkande vi behandlar i dag bekräftar
bilden av stora problem inom rättsväsendet. Jag ska
under några minuter läsa upp några uttalanden från
betänkandetexten. Jag kommer inte att ta mig tid att
uppge sidorna. Men ni får gärna återkomma om ni
vill kontrollera mina uppgifter.
Polisens brottsutredande arbete ger anledning till
oro.
Genomströmningstiderna har blivit längre.
Nyrekryteringen av missbrukare bland ungdomar
har ökat.
Angående den ekonomiska brottsligheten har an-
talet äldre ärenden minskat, men de mer omfattande
ärendena återstår, vilket också detta "inger utskottet
viss oro".
Närpolisreformen fungerar inte.
Riksåklagaren har uttalat oro över utvecklingen av
polisens brottsutredande verksamhet, möjligheten att
klara upp brott har minskat under 90-talet och för
detta ger utskottet än en gång uttryck för "en viss
oro" och välkomnar regeringens intentioner om en
översyn.
Det behövs bättre rekrytering av poliser till gles-
bygd.
Inom kriminalvården minskad programverksam-
het, minskad andel narkomaner i behandlingspro-
gram.
Alltför få placerade enligt paragraf 34. Finansie-
ringsfrågan är orsaken, enligt utskottet.
Under 1999 har man arbetat med att höja rappor-
teringsfrekvensen hos personalen, står det i betänkan-
det. På en direkt fråga till kriminalvårdens säkerhets-
chef i utskottet konstaterades att det snarare är så att
rapporteringsbenägenheten hos personalen har mins-
kat på grund av rädsla.
Samarbete med frivilligorganisationer är bra säger
regeringen, men i utskottstexten noterar man samti-
digt att kriminalvårdens personal har mött problem
med att genomföra detta samarbete på grund av bris-
tande ekonomiska och personella resurser.
Sedan är det frågan om häktessituationen. Ut-
skottet konstaterar att de åtgärder kriminalvården
vidtagit under de senaste åren ännu inte har fått av-
sedd verkan. Antalet fängelsedömda i häkte i avvak-
tan på fängelseplacering är alltjämt oförsvarligt högt.
Regeringen anför att behovet av kompetensut-
veckling bland kriminalvårdens personal för närva-
rande är mycket stort. Antalet utbildningsdagar mins-
kade med 25 % under 1999. Det anser utskottet är
mycket otillfredsställande.
Ja, listan blir lång med konstateranden av majori-
teten i utskottet. Det här och det här fungerar inte. Så
avstyrks alla motioner från kristdemokraterna och
oppositionen som innehåller förslag på förbättringar
av polisens och kriminalvårdens situation. Hur går
detta ihop? Kan vänsterfalangen, socialdemokraterna
med stödpartierna, på ett trovärdigt sätt förklara för
oss andra och för myndigheterna och deras personal
som lever i denna verklighet hur detta går ihop?
Vi kristdemokrater ser mycket allvarligt på ut-
vecklingen i rättssamhället, där bristande resurser har
lett till en rad negativa effekter. Den ökade och den
avancerade brottsligheten måste mötas med kraftfulla
insatser, både på kort sikt och på lång sikt.
I regeringsförklaringen för år 2000 citerar Göran
Persson Olof Palme som en gång sade: Barnen ska stå
främst. Den enda praktiska anknytningen till framti-
den som vi egentligen har är barnen. Barns och ung-
domars villkor i dag är avgörande för hur framtidens
Sverige kommer att se ut. En framtidsinriktad politik
kräver att barnen står i centrum.
Detta är precis vad vi kristdemokrater tycker är
angeläget. Att arbeta förebyggande, komma in tidigt
och skapa levnadsvillkor som gör att barn och unga
kommer rätt i livet är det allra viktigaste inom rätts-
väsendet. Det är också därför som vi anslår 10 miljo-
ner för att genomföra en landsomfattande kampanj
som i första hand skulle vända sig till föräldrar och
personalgrupper som arbetar med barn. Kampanjte-
mat skulle kunna vara: "Föräldrarna är samhällets
viktigaste brottsförebyggande resurs." Men den mo-
tionen har också avstyrkts.
Lite längre fram i regeringsförklaringen står det
att brott ska bekämpas liksom brottens orsaker. Poli-
serna ska bli fler, och polisens förmåga att förebygga
och klara upp brott ska öka.
Ja, det är en bra inriktning, men den är inte tro-
värdig då den inte går hand i hand med konkreta
insatser. Den väg den regerande vänsterfalangen har
valt har i stället under en lång tid handlat om att dra
ned och beskära. Nu år 2000 skördar vi konsekven-
serna av detta.
Då kan jag inte annat än kommentera Alice
Åströms retorik. Den är densamma som i fjol. Jag
läste i protokollet från fjolåret att vi i oppositionen
föreslog mer pengar. Men Alice Åström sade själv i
fjol att för polisens del behövs det inga mer pengar.
Nu har hon ändrat sig därför att verklighetsbilden har
förändrats. Ja, vi ändrar oss också när verklighetsbil-
den ändrar sig. Det är det man måste göra som politi-
ker.
Kärnan i kristdemokratisk politik är att arbeta fö-
rebyggande, att ha långsiktighet och mindre av
akutinsatser då det redan har gått snett. Tyvärr har
regeringen valt akutinsatsvägen. En del saker försö-
ker man att åtgärda i årets budgetproposition, som
man kallar "den historiskt största satsningen på rätts-
väsendet". Tyvärr har nedmonteringen gått så långt
att man omöjligt kan vända rodret i en handvändning.
I december 1999 stod jag här och fick försvara
varför kristdemokraterna kunde vara så okunniga att
de ville ge polisen 180 miljoner utöver regeringens
budget. Vänsterfalangen försökte förlöjliga oss i
debatten. Ingvar Johnsson sade att Ragnwi Marcelind
får kristdemokraternas 1,5 % i högre anslag till poli-
sen att låta som en avgörande insats mot all ondska i
samhället. Han tyckte att det talade för sig självt.
Ja, 180 miljoner kronor marginaliserades. Men i
den nuvarande betänkandetexten säger regeringen
och utskottsmajoriteten att varje ny polis kostar ca 0,4
miljoner, och en ökning med 140 poliser skulle kosta
56 miljoner kronor. Ja, jag får väl citera Ingvar
Johnsson: Det talar för sig självt!
I år skulle jag vilja fråga Ingvar Johnsson: Hade
det inte varit bättre att redan i fjol ha yrkat bifall till
vårt förslag i stället för att komma igen i vårproposi-
tionen och erkänna att ni hade fel? Det är intressant
att i vårpropositionen blev 180 miljoner svaret på
polisens ekonomiska situation enligt socialdemokra-
terna.
Men nu är det år 2000, och redan i samband med
vårpropositionen medgav regeringen att polisväsen-
dets ekonomiska situation är bekymmersam. Både
polisen och kriminalvården har utnyttjat sina anslags-
krediter, och resursbehoven är stora trots nedskär-
ningarna. Regeringen skriver i sin budgetproposition
att med de resurser som nu tillförs polisväsendet kan
utbildningskapaciteten ökas så att det blir möjligt att
år 2001 anta omkring 660 polisstuderande. Vi väl-
komnar denna åtgärd. Vi har under flera år hävdat att
den är nödvändig. Vi beklagar dock att insatsen
kommer så sent och att det med beaktande av de
avgångar som kan förutses endast innebär 140 nya
poliser år 2001.
Detta kommer inte att räcka. Därtill kommer allt-
fler och allt längre sjukskrivningar inom poliskåren.
Den förhållandevis höga medelåldern och pen-
sionsavgångar framöver bidrar till att behovet av
nyrekrytering trots nuvarande insatser är väsentligt
större. Vi kristdemokrater har därför satsat 290 miljo-
ner för 2001 utöver vad regeringen anslår, och vi
säger att man borde omgående starta en tredje polis-
högskola.
Då rikspolischefen Sten Heckscher besökte ut-
skottet sade han: För närvarande har vi näsan över
vattenytan, men på sikt är polisen rena konkursboet.
Inom en tioårsperiod riskerar polisen att ha ett under-
skott på 10 miljarder.
Enligt Rikspolisstyrelsens egna beräkningar - jag
har med mig listan här - ser rekryteringen illavars-
lande ut. Även om man rekryterar 500 nya poliser
varje år fram till 2015, skulle det ändå innebära att
det 2015 finns en poliskår på bara 14 790 poliser. Det
är alltså långt ifrån det uppsatta målet som Rikspolis-
styrelsen har ställt om 19 000 poliser och också långt
ifrån det mål för 2001 som vår nya justitieminister
talade om i TV för en tid sedan, nämligen 16 700
poliser.
I dag är 5 000 poliser mellan 45 och 55 år. 3 600
är över 55 år. 50 % av poliskåren är över 45 år. I
Skåne är bara 3 % under 30 år.
Ett annat problem framöver är att få behålla de
nyanställda poliserna. Alltfler unga poliser slutar. Låg
lön, stress och en känsla av otillräcklighet driver dem
att söka andra jobb. Enligt vice ordförande i Polisför-
bundet Lars Ericson är det oftast relativt unga poliser,
mellan 35 och 40 år, som är mest benägna att lämna
yrket. Avhoppen sker till andra mindre slitsamma
yrken med högre lön. Kvar blir en grånad poliskår
med en allt högre medelålder. Långtidssjukskrivning-
arna blir alltfler. Detta märks bl.a. genom att många
äldre polismän får läkarintyg på att de inte orkar
arbeta skift. Var tionde polis har ett sådant läkarintyg.
I Stockholm har långtidssjukskrivningarna ökat
med 50 %. Andelen sjukskrivna på grund av psykiska
besvär ökade mest bland läkarna, därefter följt av
polisen. Kristdemokraterna menar att arbetsmiljön
måste förbättras avsevärt för polisen, och vi vill med
de resurstillskott vi har lagt fram också införa rehabi-
literande insatser.
Närpolisreformen infördes 1994 efter ett riks-
dagsbeslut. Reformen hade goda intentioner, och
många gick in i organisationen med glädje och för-
väntan. I dag har många tappat gnistan.
Enligt BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har antalet
närpolisområden skurits ned från 480 till 360 under
de senaste åren. I dag finns det en närpolis per 1 400
invånare. Vi kristdemokrater har ett mål om att det
åtminstone ska finnas en närpolis per 1 000 invånare.
När inte polisen har resurser så att den kan be-
kämpa brottsligheten blir samhällsbilden annorlunda.
I dag har vi kommit dithän att kommunerna hyr in
vaktbolag. Bevakning, konsulttjänster och säkerhets-
utrustning omsätter 12,5 miljarder kronor om året. De
uppgifter som polisen inte hinner klara av får vakt-
bolagen klara av. På det sättet har faktiskt inbrotten i
min hemstad sjunkit med 80 %.
En viktig fråga att diskutera är hur Socialdemo-
kraternas rättspolitik förhåller sig till deras grundläg-
gande ideologiska tankar. Socialdemokraterna talar
om klasskamp och om att vilja motverka klassklyftor.
Men vad är det då som händer i samhället? Vad gör
den enskilde medborgaren som inte har råd att anlita
ett bevakningsbolag? Här erbjuds inga alternativ.
Polisen kan inte skydda hans egendom. Kostnaden för
vaktbolagets tjänster blir alltför hög. Näringsidkaren
skjuter inbrottstjuven i benet. Gärningsmannen blir
brottsoffer. Brottsoffret blir gärningsmannen som
hyllas för sina tjänster. Allmänhetens tilltro till rätts-
samhället får sig en allvarlig knäck.
Regeringen skriver i sitt brottsförebyggande pro-
gram Allas vårt ansvar att rättsväsendet inte ensamt
kan bekämpa brottsligheten, detta trots att medbor-
garna betalar skatt för att staten ska klara rättssäker-
heten på ett tillfredsställande sätt. Den nya inriktning-
en framgår ganska tydligt av programmet där det står
så här: "Ordningsvakter och väktare har en viktig roll
för att förebygga brott, liksom bevakningsföretag och
andra organ som verkar för ökad säkerhet i samhället.
I Tyrgghetsutredningens slutbetänkande föreslås
bland annat att användningen av ordningsvakter ska
utvidgas."
Hur blir det då med de som inte har råd att betala
för sin säkerhet? Kommer vi att få samma utveckling
som i USA? Jag kanske kan få ett svar på dessa frå-
gor av Ingvar Johnsson senare.
Fru talman! Till sist vill jag bara med några få ord
beröra kriminalvården. Vi vet att kriminalvården hade
ett underskott som aviserades i vårpropositionen med
240 miljoner, vilket regeringen blundade för. Nu
säger regeringen att man vill satsa hela 270 miljoner,
och detta ska räcka till 66 nya platser, till utökad
programverksamhet med ett hundratal nya platser och
till kraftfulla insatser för att bekämpa narkotikan på
anstalterna.
Men såvitt vi vet nu är underskottet för 2000 190
miljoner. Då är det förvånansvärt att man kan säga att
270 miljoner är en historisk satsning.
Enligt Stig Fjärstedt, planeringschef för kriminal-
vården, måste man betala tillbaka 175 miljoner av de
tilldelade resurserna på 270 miljoner, och då har man
bara 70 miljoner kvar. Dessa 70 miljoner ska räcka
till alla aviserade satsningar som justitieministern
talade om i TV i samband med Österåkershändelsen,
till bättre säkerhet, mer personal, mindre avdelningar,
66 nya platser osv. Det förstår vem som helst att när
det gäller kriminalvården handlar det inte om resur-
stillskott, det handlar om besparingar.
Här har vi anslagit 250 miljoner kronor utöver re-
geringens anslag till kriminalvården. Med dessa
pengar vill vi försöka förbättra programverksamhe-
ten. Vi vill se till att missbrukarna får genomgå sina
program för att de ska kunna bli fria från sitt miss-
bruk osv.
Mot bakgrund av det som jag har redogjort för i
mitt anförande skulle jag gärna vilja veta vad rege-
ringspartierna menar när de säger att allt står så väl
till. Skulle man kunna få en redogörelse? Planerings-
chef Fjärstedt sade i utskottet att det t.o.m. var nöd-
vändigt att utöka anslagskrediten för att man ska
kunna jobba vidare. Är det regeringspartiernas me-
ning att kriminalvården ska arbeta med lånade peng-
ar? Är det detta som är långsiktig verksamhet?

Anf. 27 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Till att börja med pekade Ragnwi
Marcelind i sitt anförande på att det fanns en hel del
områden där även majoriteten säger att det finns pro-
blem. Vi möter nu dessa problem med en väldigt
stark satsning.
Om man gör en jämförelse med förra årets debatt
föreslog Kristdemokraterna 320 miljoner kronor mer
än vad majoriteten hade föreslagit. I år är beloppet
uppe i 1 miljard utöver vad regeringen har skjutit till.
Det här är en fråga där man måste se på helhets-
bilden. Vad sparar då Kristdemokraterna på? Jo, man
sparar på ekonomisk trygghet vid sjukdom och han-
dikapp. Där drar Kristdemokraterna ned med 5,8
miljarder. Man drar ned med 845 miljoner på ekono-
misk trygghet för familjer med barn. Man drar ned på
ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, minus 9 miljar-
der. Så fortsätter det på område efter område.
Med den politik som Kristdemokraterna för och
med dessa neddragningar kommer det säkert att be-
hövas ytterligare kraftfulla satsningar på rättsväsendet
för att man ska kunna möta de problem som detta
kommer att skapa. Det handlar om en avvägning.
Vi i Vänsterpartiet är väl medvetna om att det
finns mängder av saker som behöver göras inom hela
området, inom kriminalpolitiken, inom kriminalvår-
den, inom polisen, inom domstolsväsendet. Men man
måste ha en helhetsbild. Man kan inte blunda för att
det ändå finns en begränsning i ekonomin. Det vikti-
gaste är att man har en helhetssyn och kan erbjuda en
social trygghet för människor. Det är detta som gör
att man får ett tryggt samhälle.

Anf. 28 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är väldigt viktigt med en helhets-
bild, Alice Åström. Precis som Alice Åström sade i
sitt anförande är det viktigt att man inte bara arbetar
med de repressiva uppgifterna, att det är inte bara
dessa uppgifter som finns kvar för polisens verksam-
het. Där är vi Kristdemokrater oerhört angelägna om
att man jobbar brottsförebyggande, inte minst bland
barn och unga.
När det gäller helheten satsar Kristdemokraterna
mer på kommunerna än vad Alice Åströms stödparti
till regeringen har gjort. Jag tror att det handlar om en
siffra på 3 miljarder utöver vad regeringen har ansla-
git till kommunal verksamhet. Dessa satsningar görs
på verksamheter som ska komma in tidigt för att barn
och ungdomar ska hamna på rätt köl, precis som jag
sade i mitt anförande.
Beträffande vem man tar pengar ifrån eller vem
man ger pengar till har Alice Åström varit med om att
införa en maxtaxa som enbart gynnar höginkomstta-
gare. Ta en ensamstående mamma som exempel, som
i dagsläget har en väldigt låg dagisavgift. Om hon vill
gå upp i arbetstid för att få en bättre inkomst straffas
hon. De föräldrar som inte har någon kommunal
barnomsorg straffas också.
Tänk om vi hade ett skattesystem där det gick till
på samma sätt, att vi sänkte skatten bara för högin-
komsttagarna och inte för låginkomsttagarna! Det
skulle verkligen vara upprörande, även för Alice
Åström.

Anf. 29 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag hade inte riktigt förberett mig på
att diskutera maxtaxan. Ragnwi Marcelind beskrev
maxtaxan som att den enbart skulle gynna högin-
komsttagare medan låginkomsttagare inte får någon-
ting. Hon borde nog studera detta med maxtaxan
ytterligare. Procentuellt sett kommer maxtaxan för
många låginkomsttagare att innebära en möjlighet att
gå upp från ett deltidsarbete till ett heltidsarbete utan
att straffas för det. Sedan är det genom skattesystemet
som det ska ske en omfördelning, inte genom avgift-
spolitiken.
För att återgå till diskussionen om rättsväsendet
vill jag lyfta fram ytterligare två frågor.
Jag har också stött på kommuner som hyr in vakt-
bolag därför att det är oroligt i centrum på helgerna
när ungdomar drar omkring. Men det är samma
kommun som för att göra en besparing har stängt
fritidsgårdarna. Då drar ungdomarna omkring i cent-
rum och ställer till problem. I stället för att öppna
fritidsgårdarna hyr kommunen in vaktbolag som ska
försöka komma till rätta med detta.
Det är den här politiken som har bedrivits. Man
har skurit ned på missbruksvården, på fritidsgårdarna
och på många sociala områden. Detta har också ska-
pat ökade problem i samhället.
Men frågan är: Ska vi möta problemet med vakt-
bolag, som i kommunen, eller med ökade polisresur-
ser och mer poliser? Eller ska vi kanske möta det med
att återigen se till att det finns fritidsgårdar och att det
finns vuxna på barns och ungdomars område?
Sedan måste jag ändå ta upp detta med att driva
kriminalvården på kredit. Under de borgerliga åren
drev man ju det mesta av verksamheten på kredit
över huvud taget, så jag tycker nog att vi har kommit
en väldigt bra bit på väg när vi nu kan satsa pengar
och när inte all verksamhet bedrivs på kredit.

Anf. 30 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste säga till regeringspartiet att
man har fått en väldigt samspelt partner i Alice
Åström, som går i svaromål till hundra procent. Jag
hoppas att hon ska få betalt för detta, kanske i form
av någon bra post framöver.
När det gäller det brottsförebyggande arbetet är
det faktiskt så här, Alice Åström, att även polisen
arbetar brottsförebyggande. I min kommun har det
varit nedskärningar inom polisen. Det har gjort att
man har fått dra in ungdomspatrullerna, som faktiskt
har ägnat en stor del av sina fredags- och lördags-
kvällar åt att finnas på ungdomsgårdarna. Vi har fått
en ökad kriminalitet på ungdomsgårdarna därför att
ungdomspatrullerna inte har funnits där. Jag var på
polisstationen och frågade: Varför finns ni inte där
längre? Man svarade: Vi måste vara med vid utryck-
ningen för vi har inte tillräckligt med poliser. Så det
går hand i hand hela vägen.
När det gäller brottsförebyggande arbete bland
barn och unga finns det en rad förslag att genomföra.
Jag har också tagit fram ett förslag i motionen som
handlar om att göra en kampanj om att tala om fa-
miljens roll. Men inte heller där har Alice Åström
ställt upp på mitt förslag.
Jag säger inte att det är helt fel att anlita vaktbo-
lag. Men jag blir rädd när vaktbolagen omsätter lika
mycket pengar som polisen och när regeringspartier-
na säger att det är en klar inriktning inför framtiden.
Då frågar jag mig hur det går med klasskampen, hur
det går med de svaga som inte har råd att anlita be-
vakningsbolag. Ska vi få en utveckling som i USA?
För övrigt, Alice Åström, finns det en rad kostna-
der som tillkommer genom EU-ordförandeskapet. Jag
ska inte ställa någon fråga om detta, men det kommer
att kosta cirka en halv miljard, enligt uppgifter i me-
dierna i går. Dessa pengar finns inte heller avsatta
inom polisbudgeten, så vi som opposition kommer
nog att få avsätta ännu mer pengar nästa år, befarar
jag, därför att verklighetsbilden kommer att bli ytter-
ligare förändrad framöver. Vi tror på ett tryggt rätts-
samhälle där polisen har sin uppgift, men där Alice
Åström och jag som politiker har vår uppgift.

Anf. 31 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Centerpartiet anser att en av de vikti-
gaste uppgifterna för samhället är att minska brotts-
ligheten och därigenom öka människors trygghet och
livskvalitet.
Brottsutvecklingen kan inte stävjas bara genom
traditionella åtgärder inom rättsväsendets ram, utan
även det brottsförebyggande arbetet måste förstärkas.
Engagemanget från allmänheten och de ideella
organisationerna bör tas till vara bättre. Samordning-
en och samarbetet mellan myndigheter, enskilda
medborgare och olika organisationer måste utvecklas.
Även samordningen mellan de olika rättsmyndighe-
terna måste klart förbättras.
Normbildningen i samhället spelar en avgörande
roll för att förhindra brott.
Det är främst i familjen som barn ges värderingar
och normer som de följer hela livet. Familjepolitiken
måste utgå från barnens rätt att känna trygghet under
uppväxten, och samhället måste naturligtvis erbjuda
familjerna stöd i detta arbete.
Individen har ett stort behov av såväl trygghet och
bekräftelse som frihet för att kunna förverkliga sina
inneboende möjligheter. Det är viktigt för en persons
självrespekt och inre trygghet att få bekräftelse från
andra och att få känna att man betyder något. Trygg-
heten under barndomen är ofta avgörande för barnets
framtid.
Alla människor måste också ha möjlighet att på-
verka sina egna liv. Ofrihet och otrygghet leder ofta
till frustration, aggression och förtvivlan, vilket i sin
tur kan leda en person in på den kriminella banan.
Skolan och föreningslivet har också ett viktigt an-
svar för barns och ungdomars normbildning. Våld,
nedsättande ord och andra former av dåligt uppföran-
de får aldrig tolereras i skolan eller i föreningslivet.
Målet, att öka rättsväsendets förmåga och effekti-
vitet när det gäller att förebygga och bekämpa brott
av olika slag, kräver ett ökat antal poliser mot vad vi
har i dag. I hela landet finns det i dag knappt 16 000
poliser. Det är svårt att säga ett exakt antal, för det
finns många siffror i luften. Behovet sägs vara 19 000
poliser. Om siffran är exakt vet jag inte, men att det
behövs fler poliser är vi nog alla överens om. Och det
behövs fler utbildningsplatser för polisen, på fler
platser och med en nära koppling till verksamheten
ute på fältet. Det är därför som Centerpartiet satsar
mer resurser på rättsväsendet, och då särskilt på poli-
sen och kriminalvården.
Polisväsendet har självklart en huvudroll i arbetet
för att motverka våldstendenser i samhället. För att
detta ska vara möjligt är det en förutsättning att det
finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i
varje kommun och, i de stora städerna, i varje stads-
del.
Poliserna ska göra det som de är utbildade för.
Anställ civila till övrigt arbete som polisen inte är så
bra på!
Närpolisen är nödvändig eftersom den möjliggör
att polisens arbete i högre grad kan utformas utifrån
de lokala behoven och förutsättningarna. Centerparti-
et har ställt sig bakom närpolisorganisationen. Men
den ska ju fungera, och då krävs det att det finns
poliser på tjänsterna, vilket borde vara en självklar-
het. Vi kan ta Skåne och Malmö som exempel, där
20 % ska vara närpoliser. Någon sade att det bara är
en kuliss.
Centerpartiet tar avstånd från den centralisering
av närpolisen som pågår över hela landet; det som i
poliskretsar kallas för lokalpolisområden.
Min fråga är: Hur avser regering och majoritet att
lösa det som så vackert skrivs i budgeten, att med de
resurser som nu tillförs åter öka antalet poliser och se
till att närpolisen får de resurser som behövs? Frågan
är när det ska inträffa i verkligheten. Ska vi ha närpo-
lisorganisationen? Ska den finnas, eller ska centrali-
seringsvågen fortsätta? Jag kan rikta dessa frågor
också till stödpartierna Miljöpartiet och Vänstern.
Fru talman! Det är precis samma sak med tings-
rätterna. I min hembygd, nordvästra Skåne, föreslås
en nedläggning av Klippans tingsrätt. Den behövs
mer än någonsin i dagens läge, inte minst för att mar-
kera rättstryggheten ur ett medborgarperspektiv.
Och när det gäller tingsrätten i Ängelholm ska Äng-
elholm bli kansliort.
Jag kan ta motsvarande exempel som Gun Hells-
vik tog tidigare från södra Skåne med Simrishamn
och Ystad. På tingsrätten i Helsingborg finns det
nämligen inte ett enda utrymme över för att få in
övrig verksamhet.
Centerpartiet kräver en decentraliserad tings-
rättsorganisation. Jag har vid flera tillfällen från den-
na talarstol frågat efter en kvalitetsanalys, om det är
bättre kvalitet på de större tingsrätterna jämfört med
de mindre tingsrätterna. Jag har också frågat efter en
ekonomisk konsekvensanalys, men jag har inte fått
något svar. Det krävs mer specialisering och mer
administration är det svar som jag har fått. Hur är det
med medborgarperspektivet?
Från Vänsterpartiet tog man upp denna underi-
frånprocess som ser så vacker ut. När man kommer ut
på tingsrätterna, och jag har besökt många, känner de
inte igen den.
Om Domstolsverkets ställning blir för stark kan
det innebära ett hot mot självständigheten. En tänkbar
möjlighet är ju att lägga ut verkets uppgifter på dom-
stolarna - en decentralisering. Därför föreslår vi i
Centerpartiet en utredning av den framtida rollen när
det gäller Domstolsverket.
Åklagarna genomförde för några år sedan en om-
organisation i centraliseringens tecken. Nu fortsätter
den i södra Skåne, i Ystad som vi hörde här nyss. Det
tar för lång tid för åklagarna att ta sig Ystad, och
därför ska de in till Malmö. Jag efterlyser också här
medborgarperspektivet. Jag vill ändå tillstå precis det
som Alice Åström tog upp här. Visst har åklagarna
lyckats i sin rekrytering, kompetenshöjande utbild-
ning och uppföljning på ett föredömligt sätt trots de
snäva budgetramarna. Men det har kostat på för per-
sonalen. De är ganska slutkörda.
Sedan har vi det stora problemet när det gäller
förhållandet mellan åklagare och polis, att utredning-
arna från polisen dröjer och att detta går ut över med-
borgarna. Det är väntetid, och utredningarna läggs
ned för att brott ej kan styrkas. Därför är det ju bra att
det kommer en utredning nu.
Inom kriminalvården måste den viktigaste upp-
giften vara att se till att internerna inte återfaller i
brott utan ges förutsättningar att skapa sig ett lagly-
digt liv efter frigivningen samt att vara fria från nar-
kotika. Arbete, utbildning, arbetsträning och träning i
social färdighet ska erbjudas de intagna. De måste
också ges möjlighet att utveckla det personliga ansva-
ret.
Den programverksamhet som i dag riktas till in-
terner har visat sig ge goda resultat och ska därför
prioriteras. Men det som är mest bekymmersamt
inom kriminalvården är ju den besparing som ännu
pågår. Man har nästan tagit bort all rehabilitering.
Även för dem som behöver missbruksvård, alltså
§ 34, och det är ju ganska många, avslås många an-
sökningar på grund av resursbrist. Jag sitter själv i
Kriminalvårdsnämnden och vi har haft flera fall -
trots att man har laglig rätt. Det gäller då för krimi-
nalvården att välja mellan behandling eller att säga
upp personal, vaktpersonal. Är det acceptabelt i en
modern rättsstat, som vi ändå har i Sverige? Den
frågan ställer jag. Jag tycker det inte.
Det är viktigt att behandlingsinstanserna för psy-
kiskt sjuka, sexualförbrytare och drogmissbrukare
upprätthålls på en hög nivå. Men även här är det stora
brister. Det finns stora behov av vård, särskilt psyki-
atrisk vård och rättspsykiatrisk vård, som har ökat
katastrofalt. Det ser mycket bekymmersamt ut om
man är ute på fältet i verkligheten. Många är psykiskt
sjuka, och även den kroppsliga hälsan och tandvården
är urusel. Vet ni att ett vårddygn för en kriminell
kostar 12 000 kr? Vi pratar här igen om helheten och
helhetssynen.
Vilka resurser finns för att åtgärda det som jag
nämnde nyss? Jag var i förra veckan och besökte
kvinnofängelset Färingsö. Där har de två läkartimmar
per vecka för 30 intagna kvinnor. De är i mycket
dåligt skick. 90 % är missbrukare, och 75 % av dessa
kvinnor är grava missbrukare. Den maktlöshet som
uttalades hos skötarna kan jag mycket väl förstå. Det
här är långt ifrån en drogfri anstalt. Vi pratar om
kriminal-vård!
Tänk om dessa kvinnor hade kunnat bli behandla-
de och fått möjlighet till en ny start i livet. Tänk om
de givits möjlighet att känna att de betyder något, att
de har en uppgift i samhället och inte bara, som jag
upplevde det under mitt besök därute, är männens
redskap. Tänk om man kunde använda tiden på an-
stalt till att rehabilitera och förbättra detta med drog-
friheten. Annars finns det ju en risk att de är där igen
ganska snart.
Man har startat en föräldrautbildning ute på Fä-
ringsö. Det var mycket positivt. Men det väcker star-
ka känslor - ångest - för dessa kvinnor. Då behövs
det ju åtgärder. Men det finns ingen psykolog. Inom
kvinnofängelserna finns det bara en halv psykolog-
tjänst på Hinseberg - alltså inom hela verksamheten.
Man måste ju tänka på helheten.
Jag tog upp några saker här som har inträffat eller
inträffar i kriminalvården. Det gäller hoten mellan de
intagna. Det gäller gängbildningarna, det är inte läng-
re bara de kriminella mc-klubbarna. Vi har kraven på
och hoten mot de anställda som ökar. Det blir allt
hotfullare. Det blir inte bättre av att de mindre an-
stalterna ska centraliseras till en stor enhet med 250
platser i Mellansverige. Det var ju den visionen vi
fick presenterad för oss i utskottet.
En annan hotbild är de över 100 livstidsdömda
som kallar sig själva för en tickande bomb. Vi har
utslussningen för de långtidsdömda. Det finns en
jättebra försöksenhet utanför Norrköping. Men det
behövs mer. Och det finns inte på kvinnosidan. Det
behövs också. Jag känner att vi behöver morötter i
stället för bestraffningar. Det tycker jag att vi fick se
på utskottets resa till Kanada.
Många döms till samhällstjänst. Det är svårt att
verkställa det inom rimlig tid och att hitta platser.
Detta borde ses över. Det var egentligen avsett för
unga förstagångsförbrytare. Men så är det inte riktigt
i dag. Det är svårigheter att få lekmannaövervakare.
Platserna i häktena har redan tagits upp. Det lever
man fortfarande inte upp till.
Förra året när vi debatterade rättsområdet agerade
jag för Centerpartiet i debatten för mer resurser till
rättsväsendet. Det är bra att de kommer, men de räck-
er ju inte. Jag agerade också för bättre samverkan -
och något har väl hänt. Det gällde vidare en kraftful-
lare ledning, bättre möjligheter till uppföljning och
utvärdering, ökad polisiär närvaro, kortare handlägg-
ningstider, en decentraliserad tingsrättsorganisation
och att stoppa återfall i kriminalvården.
Vad har skett under det här året? Det har varit
omorganisationer. Det har varit indragningar och
besparingar in på bara skinnet. Kompetens har för-
svunnit och arbetsmiljön försämrats. Nu ska man
betala anslagskrediterna.
Det har slitit hårt på befintlig personal. Sjukskriv-
ningarna har ökar kraftigt. En utbränd polis sade till
mig: Jag känner mig förtvivlad när jag inte räcker till.
En 60-årig polis som kör radiobil nätter och helger
och med mycket övertid orkar snart inte längre. Han
vet inte i vilken ände han ska börja. En ung kvinnlig
polis, kanske den enda, i Norrland får ta många jour-
pass för att de andra kollegerna har läkarintyg på att
de inte orkar. Det handlar också om den enskilde
medborgaren som känner sig hotad och förföljd och
som inte kommer fram till polisen utan ständigt blir
vidarekopplad. Utredningen dröjer och dröjer för att
sedan kanske läggas ned i brist på bevis.
Det är en sak att tala och skriva. Det är en annan
sak att agera i verkligheten. Missbruket i vårt land är
ett allvarligt bekymmer. Det är orsak till mycket
kriminella handlingar. Missbruket ökar. Det blir nya
blandningar, och det sprider sig allt längre ned i åld-
rarna. Och missbruket kostar. Betalning måste ske,
annars hänger hotet tungt. Det är verkligheten på
många håll.
Det är inte endast resurser inom rättsväsendet som
behövs. Det handlar också om att ge tid för att barnen
ska lära sig normer och regler. Det handlar om att
vara förebilder. Riksdagen har fastställt att rättsvä-
sendets övergripande mål ska vara att tillgodose den
enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Det krimi-
nalpolitiska mål som riksdagen fastställt innebär att vi
ska minska brottsligheten och öka människors trygg-
het. Detta har landets medborgare rätt att kräva.
Fru talman! Jag står bakom alla Centerpartiets re-
servationer och särskilda yttranden men för tids vin-
nande yrkar jag endast bifall till reservation 6.

Anf. 32 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan hålla med om väldigt mycket
av det som Gunnel Wallin sade. Det är tre saker som
jag skulle vilja ta upp och debattera. Det första är
kriminalvården. Det sades att det finns bara två lä-
kartimmar och en halv psykologtjänst för kvinnorna.
Jag delar uppfattningen att man behöver diskutera
och förändra mycket när det gäller satsningen och
fördelningen mellan de manliga och kvinnliga fång-
arna. Men ett problem när det gäller läkartimmarna
och psykologtjänsten är ju att kriminalvården arbetar
efter normaliseringsprincipen. Och där råder det full
politisk enighet om att läkare och psykolog ska man
kunna besöka ute på de vanliga sjukhusen. Anser
Centerpartiet att vi ska gå ifrån normaliseringsprinci-
pen och öka dessa resurser inom kriminalvården? Jag
håller med om att det är ett faktiskt problem. Men det
beror ju på att sjukhusen och den psykiatriska vården
oerhört gärna tar sig an patienter som kommer från
kriminalvården.
För Vänsterpartiet handlar det mer om vad vi ska
göra med psykiatrin och sjukhusen för att de faktiskt
ska ta sitt ansvar. De har ansvar för dessa patienter
precis som för alla andra oavsett om de finns inom
kriminalvården eller inte.
Den andra frågan handlar om äldre poliser och om
de intyg och sjukskrivningar som innebär att de inte
kan arbeta fullt ut. Det är ett problem som Vänster-
partiet också är klart medvetet om. Men detta pro-
blem löser man inte genom ökade resurser, utan det
handlar ju om att vi måste utbilda fler poliser. Och
det har nu öppnats en ny polishögskola, och det
kommer att föreslås ytterligare en. Detta är ett pro-
blem som vi tyvärr kommer att få dras med under en
mycket lång tid. Men det är ju ingenting som vi kan
åtgärda. Vi kan inte kasta in nya unga poliser som
faktiskt inte finns och som inte är utbildade.

Anf. 33 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! När det gäller behovet av sjukvård
både inom psykiatrin och inom den somatiska delen
tycker jag nästan att man borde ompröva den saken
därför att den som är nästan fullt frisk har svårt att
föra sin talan och komma till i sjukvården. Jag har
sett otaliga exempel på detta. Man söker sig inte dit. I
stället behöver sjukvården komma till anstalten och
på annat sätt. Det tycker jag faktiskt att vi borde om-
pröva.
Jag håller med om att situationen för kvinnorna
kontra männen inom fängelserna ser helt annorlunda
ut, och det ska de göra. Men det finns mycket att göra
på kvinnosidan, särskilt som antalet kvinnor ökar. Det
kan man koppla till samhället i dess helhet och hur
samhällssituationen ser ut. Och här ser jag att det
behövs större åtgärder för att förhindra narkotika-
missbruket i alla åldrar. Då skulle vi kanske också
kunna minska antalet fängelseplatser.
När det gäller frågan om äldre poliser så vet vi att
600 poliser är över 60 år. Jag har själv uppnått den
aktningsvärda åldern, och jag vet att man inte spring-
er lika fort och inte hoppar lika högt. Det är också
jobbigt att vara uppe länge på nätterna. Jag kan därför
förstå detta. Och då gäller det att ta vara på dem på
rätt sätt.

Anf. 34 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är möjligt att vi kanske behöver
diskutera normaliseringsprincipen. Men än så länge
är det ju den som kriminalvården har att arbeta efter.
Eftersom man har mött dessa problem har man börjat
ha mer läkartider och psykologtjänst osv., dvs att man
sakta har byggt upp det. Det är inte alls tillräckligt
inom kriminalvården. Men det beror ju på att krimi-
nalvården från oss politiker inte har fått det uppdra-
get.
Vi i Vänsterpartiet anser nog fortfarande att det
kanske är normaliseringsprincipen som ska vara rå-
dande, men vi behöver definitivt debattera situationen
och kanske gemensamt försöka vidta åtgärder för att
förändra den.
Det är skönt att också Centerpartiet ser att det
finns mycket att göra på kvinnosidan inom kriminal-
vården och att vi kanske gemensamt kan driva dessa
frågor. Vi i Vänsterpartiet har ju tidigare motionerat
om dessa frågor, och det har ju börjat ske saker, men
det behövs säkert mycket mer.
Fru talman! Jag vill ta upp frågan om att missbru-
ket ökar och att det skapar problem. Det skapar också
problem för rättsväsendet. Men det stora problemet är
ju egentligen den kraftiga minskningen av miss-
bruksvård. Om man tittar på LVM-placeringarna så
har ju de mer än halverats under de senaste åren bero-
ende på att kommunerna inte placerar missbrukare.
Jag tror snarare att det är på kommunsidan som vi
behöver driva frågan om en bra missbruksvård för att
kunna möta detta behov. Det är ingenting som jag tror
att vi kan göra någonting åt i rättsväsendet. Vi får ta
hand om problemen när det minskar.
När jag är ute och talar med poliser ute i verk-
samheten så möter jag detta att det känns lönlöst när
samma missbrukare hela tiden är ute och fortsätter att
begå brott och inte får den behandling och hjälp som
de behöver ute i samhället. Och där behöver man göra
mycket på kommunsidan.

Anf. 35 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag välkomnar och tar gärna del av
den här diskussionen om normaliseringsprincipen.
Jag har sett baksidorna under mina studiebesök ute på
anstalterna. Hur det var på kvinnosidan var nytt för
mig, och det gjorde mig verkligen bekymrad. Och att
man sakta skulle ha byggt upp detta känner jag inte,
utan jag tycker att det går sakta åt andra hållet. Och
att inte ha tillgång till psykologresurser när man
väcker så starka känslor och krafter i ett föräldrapro-
gram är orimligt.
När det gäller missbruksvården tycker jag inte att
vi kan skylla ifrån oss. Alla har ansvar för miss-
bruksvården - familjen, den enskilde, kommunen,
regionen, landstinget och staten - men alla har skurit
ned, och situationen är inte värdig. Jag tror att om vi
kommer till rätta med detta så har vi också gjort en
god sak när det gäller kriminalvården.

Anf. 36 CHRISTER NYLANDER (fp):
Fru talman!
"Mitt ansikte var svullet, missformat och med
samma färg som en praktfull solnedgång alldeles före
nattens inbrott, mitt leende clownaktigt förvridet på
grund av min spräckta läpp.
Mamma, oh, mamma hade han sagt och ögonen
var jättelika.
Och sedan kom han ihåg hemligheten, kom ihåg
alla dessa morgnar efter de hemska ljuden och skri-
ken, hur hans far brukade sitta vid bordet och dricka
kaffe, hur alla betett sig som om allt var precis som
det skulle. Och han frågade: Var det en olycka?"
Dessa ord är tagna ur en bok som jag läste i som-
ras. Författaren heter Anna Quindlen. Titeln är Svart
och blå.
Boken har satt ganska djupa spår i mig, inte bara
därför att den så tydligt beskriver hur det är att bo i en
sådan här familj både för mamman och för barnet
utan också på grund av den kontrast som uppstod när
jag läst färdigt, när jag ställde boken i bokhyllan och
tackade för en mycket givande insikt i hur ett liv kan
vara. Jag fick möjlighet att leva mig in i hur det kan
vara att leva ett sådant liv i helvetet och hur det är för
väldigt många kvinnor och barn i detta land och i
övriga världen för vilka det inte går att ställa in en
bok i bokhyllan och lämna det bakom sig.
Ca 15 000 kvinnor anmäler årligen att de utsatts
för misshandel. Om var och en av dem gjorde som
Anna Quindlen och skrev en bok som är ungefär tre
centimeter tjock så skulle en stapel av dessa böcker
bli 450 meter hög. Det är tre Kaknästorn ovanpå
varandra.
Justitieminister Thomas Bodström är tyvärr inte
här i dag, men han lovade för någon vecka sedan i
medierna att skulle stärka skyddet för kvinnorna. Han
sa att regeringen kunde tänka sig att eventuellt införa
elektronisk fotboja på mannen för att stärka kvinnans
skydd. Men varför finns det inte redan nu konkreta
förslag? Detta är ju ingen nyhet. Det är inget nytt
samhällsproblem. Varför dröjer regeringen? Folkpar-
tiet vill se ett snabbt beslut i denna fråga.
Kvinnor som utsätts för förföljelse, trakasserier,
hot och våld måste beredas största möjliga rörelsefri-
het. Det är mannens rörlighet som ska begränsas inte
kvinnans.
Den som inte respekterar besöksförbudet ska kun-
na förses med elektronisk fotboja. I extremfall ska
polisen också kunna punktmarkera män som åter-
kommande bryter mot besöksförbudet. Hotade som så
önskar borde också få rätt till vapenlicens för tår-
gassprej.
Fru talman! Riksdagen har just haft en debatt om
mobbning. Ibland används begreppet mobbning som
ett försök att bagatellisera våldshandlingar bara därför
att de sker i skolans värld. Men de flesta handlingar
som brukar kallas för mobbning har faktiskt sina
motsvarigheter i brottsbalken. Det kan handla om
ärekränkning, misshandel, vållande till kroppsskada,
vållande till sjukdom, olaga ofredande och olaga hot.
De som mobbar begår alltför ofta även andra
brott. En studie visar att mer än hälften av de åtton-
deklassare som upprepade gånger mobbat andra i
skolan också har attackerat, sparkat och hotat andra i
gatumiljön, utanför skolan. Därför är det så viktigt -
både för den som blir mobbad och för den som mob-
bar - att vi på allvar tar itu med problemet. Risken
finns ju att mobbningen leder vidare till andra brott.
Ett brottsförebyggande arbete värt namnet måste
också omfatta att krafttag tas mot våldet i skolan.
Fru talman! Jag har valt att inleda med en fokuse-
ring på mobbning och kvinnofrid därför att dessa
saker så tydligt visar hur viktigt det är för den enskil-
da människans frihet, för hennes makt över det egna
livet, att rättsväsendet fungerar ordentligt, bra och
effektivt. För mig som liberal är det viktigt att sam-
hällets insatser är lika hårda mot brottsligheten som
mot brottslighetens orsaker.
Tony Blair säger något liknande: "Tough on cri-
me and causes of crime."
Det är viktigt att komma ihåg att förebygga. Det
måste alltid vara det viktigaste. Det perfekta brottet är
nämligen det brott som aldrig begås. Därför har Folk-
partiet även när det gäller denna budget satsat mycket
på skola och omsorg och därför är Folkpartiet ute i
kommunerna mycket noga med att prioritera skola
och social omsorg i den kommunala verkligheten.
De viktigaste brottsförebyggarna är, som många
tidigare varit inne på, föräldrarna. Det får inte bli så
att föräldrarna bara får göra det som samhället inte
orkar med eller klarar av. Ett fungerande brottsföre-
byggande arbete måste utgå från föräldrarnas enga-
gemang.
Vi i Folkpartiet tänker inte minska vår kamp mot
brottslighetens orsaker. Liberaler kan heller inte pas-
sivt se på när förtroendet för rättssamhället under-
grävs.
Brott, fysisk otrygghet och förfall hotar grunderna
för ett öppet och demokratiskt samhälle. Varje år
utsätts nästan 2 miljoner svenskar, själva eller inom
familjen, för brott. Trots världens högsta skatter lyck-
as vi i Sverige inte skapa trygghet mot brott och
övergrepp.
Andelen uppklarade brott är oroande liten. Jag har
sett att år 1996 hade endast 21 % av de anmälda
brotten klarats upp. Siffrorna varierar naturligtvis
mellan olika brottstyper. Sämst är det väl för den som
blir bestulen på sin cykel. Bara någon enstaka procent
av de brotten klaras upp. Så naggas förtroendet för
rättsväsendet i kanten.
Det är mycket viktigt att medborgarna känner tillit
till rättsväsendet. För att upprätthålla denna tillit har
polisen självklart en nyckelroll.
För den som så vill är det lätt att hitta problem och
brister i det svenska polisväsendet. Men i en sådan
här diskussion är det viktigt att det inte blir vare sig
enkelriktad svartmålning eller enkelriktad skönmål-
ning. I stället gäller det att våga se både brister och
positivt som sker.
Polisväsendets största brist för närvarande är just
bristen på poliser. Jag har läst polisens årsredovisning
för år 1999. Där skriver rikspolischefen: "Antalet
poliser sjönk också år 1999 samtidigt som medelål-
dern fortsatte att stiga." Totalt var vi mer än 400
poliser fattigare år 1999 jämfört med år 1997.
Rikspolischefen konstaterar också att man under
de senaste åren inte har haft råd att satsa tillräckligt
med resurser på vidareutbildning av polisen och på
andra insatser för att höja kompetensen. Självklart är
det särskilt oroande i en tid då snabba samhällsför-
ändringar verkligen ställer krav på en omfattande
fortbildning av alla, kanske särskilt på polisen.
Mer än någonsin behöver vi välutbildade poliser.
Den nya ungdomskulturen, den nya tekniken och
internationaliseringen ställer nya krav på kunskaper
hos poliserna. En bra utbildad polis vågar ta initiativ
och ta tag i de riktigt svåra sakerna. Är man däremot
inte säker i sin roll undviker man kanske att ta tag i
problemen. Så fungerar vi alla, även poliser. Också
för övriga delar av rättsväsendet gäller att kunskapen
om ungdomars sociala kultur och sociala omständig-
heter måste öka, likaså kunskapen om ny teknik och
globaliseringens effekter. Just när det gäller ungdo-
marnas situation är snedrekryteringen av nämndemän
oerhört problematisk.
Polisen konstaterar också i sin årsberättelse att
man i stort har uppfyllt de mål som satts upp men att
det skett på bekostnad av medarbetarnas hälsa. Jag
citerar åter rikspolischefen: "Sammanfattningsvis var
1999 ett år då verksamheten överlag kan beskrivas
som tillfredsställande och då ekonomin var i balans.
Men detta har åstadkommits till priset av en pressad
och sliten personal."
Så kan det inte fortsätta! Det finns för få poliser i
Sverige. Sverige har färre poliser per medborgare än
länder som Storbritannien, Holland, Tyskland, Frank-
rike och Italien. Inom EU har Sverige den lägsta
polistätheten.
Samtidigt är Sverige det land bland dessa länder
som har det högsta antalet anmälda brott per 1 000
invånare. Det är viktigt att notera detta eftersom vi
vet att en närvarande synlig polis skapar trygghet och
förebygger brott.
Vi i Folkpartiet liberalerna hade hoppats på att i
regeringens budget och i utskottsmajoritetens skriv-
ningar i betänkandet finna förslag som kan bidra till
en lösning och jag ska inte påstå att sådana helt sak-
nas - jag vänder mig då till Alice Åström.
I reda pengar föreslås förvisso när det gäller poli-
sen att anslaget höjs med 575 miljoner kronor jämfört
med föregående år och det tycker jag är bra. Men vi i
Folkpartiet hade gärna sett att tillskottet blev ännu
större. I vårt budgetförslag är höjningen av anslaget
till polisen mer än 30 % större än regeringens. Sett till
utvecklingstendenserna är det nog ingen som är för-
vånad över att vi faktiskt ligger över vad regeringen
föreslår. Dessutom är det så att ju längre tid det tar
innan man tar tag i ett problem, desto dyrare blir det
att lösa det. Men det är inte bara pengar som behövs.
För att öka antalet poliser på gator och torg krävs det
också en kombination av ökade resurser, av omorga-
nisation och av prioriteringar inom polisen. Det krävs
att den årliga antagningen till Polishögskolan ökar, att
antalet civilanställda inom polisen ökar, att det sker
en upprensning bland polisens arbetsuppgifter och att
antalet anställda inom polisen med olika specialkom-
petenser ökar.
För att minska bristen måste hela polisorganisa-
tionen koncentrera sig på de rent polisiära uppgifter-
na. En radikal upprensning av icke-polisiära uppgifter
är möjlig och måste till.
Varje polis som är ute i ett aktivt förebyggande
arbete i bostadsområden i stället för att utreda parke-
ringsfrågor är ett lyft för rättssamhället.
Varje utbildad polis som patrullerar på gatorna i
stället för att syssla med hittegodshantering är en
framgång.
Om polisen kunde slippa vissa tillståndsärenden,
kontroll av dörrvakter och passhantering skulle vi
minska bristen på personal ute i verkligheten, till
förmån för de unikt polisiära uppgifterna.
Det brådskar att någonting görs för att få ut fler
poliser på gatorna. Därför hade vi gärna sett fler för-
slag i budgetpropositionen men i stället säger man
någonstans i propositionen att man tänker utreda
frågan om att rensa bland uppgifterna.
Fru talman! Folkpartiet liberalerna vill tillskjuta
nästan 1,4 miljarder kronor mer till rättsväsendet
under den kommande treårsperioden än vad riksdagen
har beslutat om. För nästa år innebär det 402 miljoner
kronor mer än majoritetens förslag. Det skulle ha
möjliggjort en förstärkning av polis- och åklagaror-
ganisationen. Det hade också möjliggjort en satsning
för att komma till rätta med de långa handläggnings-
tiderna inom domstolsväsendet. Vidare hade arbetet
bland brottsoffer kunnat stärkas, bl.a. genom ett ökat
stöd till brottsofferjourerna.
Senare i den här debatten kommer Staffan Werme
i sitt inlägg att ta upp Folkpartiets synpunkter på
andra delar av betänkandet men jag skulle vilja säga
några ord om integriteten.
Det är en klassisk uppgift för liberaler att värna
och slå vakt om människans rätt till sin personliga
integritet. Att drabbas av ett brott är ett hot mot integ-
riteten redan det. Hur många har inte upplevt känslan
av olust över att veta att en främmande inbrottstjuv
varit inne och rotat bland ens personliga tillhörighe-
ter?
Vidare måste vi vara på vår vakt så att inte också
kampen mot brott hotar den personliga integriteten.
På senare år har en grov organiserad och i Sverige
tidigare okänd brottslighet fått fotfäste. Det rör sig
om kriminella mc-gäng, narkotikaligor och våldsver-
kare med nazistiska sympatier. Sådan kriminalitet
kan, om den får utvecklas vidare, ännu mer undergrä-
va förtroendet för rättsväsendet och också grunden
för ett öppet och demokratiskt samhälle.
Jag vill gärna instämma i det Gun Hellsvik sade
om de oroande uppgifterna om att de kriminella
gängen också organiserar och rekryterar inne på våra
anstalter.
Modern teknik måste utnyttjas effektivt i kampen
mot den grova brottsligheten. Men vi måste samtidigt
vara mycket medvetna om att önskemålen om en
effektiv brottsbekämpning alltid mycket noga måste
vägas mot den enskildes motstående intresse av
skydd för den personliga integriteten.
Många av de tekniker som står till buds kan man
mycket enkelt finna övertygande argument för att de
ska användas i brottsbekämpningen. Men det är också
viktigt att inte bara se varje medel isolerat utan också
försöka se ett större sammanhang, den stora bilden.
Varje steg kan synas vara litet. Men tas det många
små steg rör vi oss i ganska rask takt mot ett över-
vakningssamhälle, som jag tror att väldigt få, om ens
någon, egentligen vill ha. Det är därför mycket ange-
läget att regeringen, som Folkpartiet också föreslagit,
tar initiativ till en särskild utredning som tar ett sam-
lat grepp om frågorna kring integritet och väger dessa
integritetskrav mot kraven på effektivitet i brottsbe-
kämpningen.
Vi måste också vara medvetna om att en aldrig så
bra utredning inte kan ge ett slutgiltigt svar på dessa
frågor. Här har vi alla ett ansvar att hålla diskussionen
levande.
Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga
Folkpartiets reservationer i betänkandet, liksom det
särskilda yttrandet. För tids vinnande yrkar jag emel-
lertid endast bifall till reservationerna 8 och 27.

Anf. 37 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Miljöpartiet anser att samhällsföränd-
ringar i stort såsom bättre gemenskap i bostadsområ-
den och i arbetslivet, ändrade könsroller, garanterad
ekonomisk grundtrygghet och ett samhälle där alla
behövs och känner ansvar för sin närmiljö både före-
bygger brott och underlättar återanpassningen för de
redan dömda. Vi anser att kriminalpolitiken ingår i
den generella välfärdspolitiken; en social bostadspo-
litik och en skola som är öppen för alla; förskolor och
fritidsverksamhet där barn från olika bakgrund och
miljöer möts. Åtgärder som bidrar till att stärka
skyddsnäten för barn och ungdomar i riskzonen eller
som motverkar att stora grupper av människor slås ut
och marginaliseras är minst lika viktiga, eller kanske
t.o.m. mer betydelsefulla, i det kriminalpolitiska ar-
betet som det som utförs inom rättsväsendet. Det är
viktigt att föräldrar får tid till sina barn och ungdomar
genom en kortare arbetstid varje dag och inte genom
extra semesterdagar. De ska kunna vara tillsammans i
de dagliga rutinerna, där barn och ungdomar behöver
hjälp och stöd av lugna, ej sönderstressade vuxna.
När vuxna är stressade känner de inte av andras be-
hov heller. Överges denna grund spelar det inte så
stor roll hur stort rättsväsendet än blir och hur många
vakter som än utbildas. Miljöpartiet är mot den ut-
vecklingen. Vi kan se på USA som ett avskräckande
exempel, där både vakter och poliser finns i mångtal
men där rättsväsendet ändå har stora problem.
Miljöpartiet, fru talman, anser också att en kun-
skapsbaserad kriminalpolitik krävs för att nå målen
för kriminalpolitiken: att minska brottsligheten och
öka människors trygghet i samhället; kunskap om
brottslighetens orsaker och de effekter olika insatser
leder till. Forskning och utvecklingsarbete är av stor
betydelse. De krav på effektivitet och rationalisering-
ar som myndigheterna har ställts inför under senare år
och nya former av kriminalitet har medfört ett allt
större behov av ny kunskap om brott och åtgärder
mot brott. Det är inte endast en kunskap för rättsvä-
sendets myndigheter, utan alla berörda inom alla
samhällssektorer bör, som jag har sagt tidigare, be-
döma vilka konsekvenser deras beslut och åtgärder
har för brottsligheten.
Kunskap om de olika faktorer, miljöer och pro-
cesser som bidrar till att individer begår brott är av
grundläggande betydelse för hur kriminalpolitiken
ska utformas. Denna kunskap behövs också för att
förstå vilka samhällsförändringar och samhällsför-
hållanden som kan påverka brottsligheten och därmed
också vilka förhållanden som det brottsförebyggande
arbetet bör inriktas mot. BRÅ har en stor betydelse
och en viktig funktion i detta arbete.
Fru talman! Miljöpartiet, Vänstern och Socialde-
mokraterna kan nu trots förstärkningar i den sociala
sektorn även höja rättsväsendets budgetram, vilket är
angeläget och nödvändigt. Det har tidigare skett ned-
skärningar som Miljöpartiet har varit emot, t.ex.
nollintaget till Polishögskolan, uppsägning av civil
personal vid polis- och åklagarmyndigheten och ned-
läggningar av mindre anstalter inom kriminalvården.
Dessa tidigare beslut måste nu repareras. Miljöpartiet
står tillsammans med s och v bakom hemställan i
betänkandet som vi har framför oss och som jag yrkar
bifall till.
Rättsväsendet tillförs alltså över en miljard kro-
nor, varav den största delen går till polisen.
Vi har fått en eländesbeskrivning här. Jag vet inte
om Ragnwi Marcelind eller Gun Hellsvik var värst i
den beskrivningen. Trots att det finns problem - jag
motsäger inte problemen och identifieringen av dessa
- tycker jag ändå att dessa talare borde hålla med om
att detta är en början till en förstärkning av rättsvä-
sendet. Det kanske inte räcker, det får vi se, men ändå
är det en ny era i utvecklingen.
Fru talman! Det som förmörkar bilden för mig
och Miljöpartiet är att en del av budgethöjningen
kommer att gå till EU-samarbetet och till åtgärder
som anses behövas i anslutning till det svenska ord-
förandeskapet. Sverige betalar redan nu en hög med-
lemsavgift till EU. Jag anser att även tredjepelar-
samarbetet inom det rättsliga arbetet ska tas från EU:s
gemensamma budget. För ordförandeskapet har riks-
dagen beviljat ca 1 miljard kronor, och ändå måste
pengar för bevakning etc. som har ett direkt samband
med EU-ordförandeskapet tas från polisens budget.
Totalt räknar polisen med att det är 88,5 miljoner för
hela landet. Bara i Västra Götalands län, som jag
tillhör, kommer 30 miljoner att åtgå. Ändå kommer
pengar att tillföras för själva sammanträdena, som
polisen uppgav vid sitt besök i utskottet, på 16 miljo-
ner. Det är alltså stora pengar som kommer att tas.
Jag kommer att jobba för att dessa pengar ska läggas
utanför och inte drabba polisen i det framtida arbetet.
En annan nackdel är att Sverige ska ansluta sig till
Schengensamarbetet. Detta kommer att öka brottslig-
heten enligt bedömning från många som är initierade
inom polisen, liksom smugglingen enligt många tulla-
re. De kompensatoriska åtgärderna blir både dyrare
och krångligare. Brottslingarna kommer också att
kunna röra sig fritt inom EU-området när gränserna
tas bort. Detta kommer naturligtvis att belasta rättsvä-
sendet. Bara narkotikabruket, som har ökat, kommer
att få en ännu större ökning genom att det går lättare
att köpa narkotika och forsla den.
För att återvända till det som är positivt vill jag
särskilt nämna några inriktningar på den framtida
rättspolitiken. Medborgarperspektivet ska stå i fokus
för medborgarnas rättstrygghet och rättssäkerhet,
långtgående samverkan mellan rättsväsendets myn-
digheter. Fler poliser ska utbildas och anställas. År
2003 kommer det att finnas ungefär 600 poliser mer.
Man ska ta tag i brottsutredningar, och dessa bör
förbättras. Miljöbrottsbekämpningen ska förstärkas
och utvecklas genom fördjupad samverkan mellan
polisen och andra myndigheter inom ramen för den
nya miljöbrottsorganisationen. Det har bildats ett
miljöbrottsråd för informationsutbyte och myndig-
hetssamverkan om de nationella insatserna som stöd i
omfattande och kvalificerade miljöbrottsärenden.
Frigivningsförberedelserna förstärks, och alternativen
till fängelse utvecklas.
De borgerliga partierna anvisar varierande högre
belopp till de rättsvårdande myndigheterna. Det kan
verka som om de agerar för en gemensam linje med
många gemensamma reservationen, men det är stora
skillnader vad gäller anslagshöjningar.
Jag vill kommentera några av de gemensamma
borgerliga reservationerna. De flesta handlar om
frågar som det redan arbetas på i någon instans eller
som redan uppmärksammats. De har egentligen ingen
annan inriktning än de åsikter som de samarbetande
partierna har. Man kan ändå tro att det är så när man
läser reservationerna.
Låt mig ge några exempel, fru talman.
Reservation 4 gäller antalet civilanställda. Det ska
göras en översyn av polisens arbetsuppgifter, och i
samband därmed kommer frågan om dessa kan ren-
odlas upp. Hittills har redan 120 civila brottsutredare
utbildats, och under 2001 kommer ytterligare 50-60
att utbildas. Det finns också behov härav, så det råder
ingen motsättning i denna fråga.
En annan reservation handlar om fler närpoliser
och om en begränsning av ansvaret för utrycknings-
verksamheten. Vi önskar att det ska anställas fler
poliser. Det kommer att tas in fler studerande till
högskolorna, och fler poliser kommer att anställas.
Utryckningsverksamheten blir en integrerad del, och
jag har hela tiden sagt att det bör vara så i närpolisor-
ganisationen.
En gemensam reservation gäller utredningsverk-
samheten. Det är riktigt att det finns långa handlägg-
ningstider och andra problem, och detta har vi också
uppmärksammat. BRÅ kommer till våren att lägga
fram en rapport om uppklaringsfrekvensen, som be-
räknas genom att man dividerar antalet uppklarade
brott med antalet anmälda brott. I rapporten kommer
att visas att uppklaringsandelen 1985 var 40 % men
1999 hade sjunkit till 25 %. Det finns stor anledning
att studera detta. BRÅ kommer fram till att det finns
många anledningar till denna utveckling. En anled-
ning är att inflödet nu är mycket större och att polis-
personalen har minskat.
BRÅ säger dock även att polisen klarar upp lika
många brott som tidigare. Analysen visar att man
under 80-talet vid varje gripande räknade en mängd
brott separat, t.ex. narkotikabrott, bedrägeri och stöld,
och därför blev resultatet annorlunda. Detta faktum
tillsammans med omorganisationen och uppsägning-
arna har resulterat i den nämnda minskningen.
Jag tycker att det är väldigt bra att BRÅ lägger
fram ett noggrannare underlag för diskussionen och
för framtida åtgärder. Självklart anser Miljöpartiet det
vara av största vikt att uppklaringsandelen ökar. Re-
geringen kommer att företa en översyn av brottsut-
redningsverksamheten, vilket sker tack vare att Mil-
jöpartiet ansett att det skulle tillsättas en utredning av
frågan om ett oberoende tillsynsorgan för brottsutred-
ningsverksamheten. Även frågan om anmälan av
poliser och åklagare i samband med de interna brotts-
utredningarna kommer att behandlas i denna utred-
ning, något som Miljöpartiet under lång tid har arbe-
tat för.
Vad gäller polisens arbetstider säger man från op-
positionen att det är eländigt ställt, med gamla, utslit-
na och trötta poliser, vilket är riktigt. Men samtidigt
begär man i en reservation att poliserna ska jobba
ännu mer på helger, kvällar och nätter. Detta är ett
arbetsmiljöproblem. Skiftjobb ställer efter ett antal år
stora krav även på yngre poliser. Det går inte bara att
kommendera fram, utan man måste närma sig detta
problem på ett helt annat sätt.
Under det moment som rör domstolar framför op-
positionen verkligen splittrade åsikter. Den har inte
någon gemensam linje. Den förändring som har på-
börjats har mött motstånd från oppositionen. Mode-
raterna har väldigt få idéer om hur den framtida dom-
stolsorganisationen ska utformas. I stället vill de
hävda domstolsväsendets oberoende. Jag anser att
man blandar ihop den dömande verksamheten med
arbetets organisation. Att denna konservativa organi-
sation - jag generaliserar; det finns undantag - ska
bilda autonoma öar i samhället, såsom Centern före-
slår, gagnar inte ett medborgarperspektiv. Det går
bara inte ihop.
Våra svenska domstolar är självständiga i sitt dö-
mande. De är skyddade enligt regeringsformen. Att
Domstolsverket som central förvaltningsmyndighet
för administrativa spörsmål nu utgår från geografiska
förutsättningar och agerar för förändrings- och ut-
vecklingsarbete tycker jag är positivt.
Moderaterna tycker att vi i stället för Dom-
stolsverket ska ha en domstolsstyrelse. I denna styrel-
se med 11 ledamöter skulle 8 personer komma från
domstolarna och endast 3 från det övriga samhället;
en advokat och två övriga experter. Jag tycker inte att
denna sammansättning borgar för ett utvecklingsar-
bete. Vi vet att man på de flesta ställen har konserva-
tiva idéere. Man vill inte ha så stora förändringar.
Moderaterna och Kristdemokraterna kan tänka sig
att en del av dömandet vid länsrätterna kan flyttas till
tingsrätterna och att dessa båda instanser på sikt kan
slås ihop. Så långt kan man sträcka sig. Jag efterlyser
fler idéer om hur domstolarna ska kunna arbeta i
framtiden.
Fru talman! Slutligen måste jag än en gång kom-
mentera reservationen om familjens brottsförebyg-
gande betydelse. Jag motsätter mig formuleringen att
familjen är samhällets bästa brottsförebyggande re-
surs. Det är föräldraansvaret som är väsentligt, fru
talman. De vuxnas ansvar för barnen har blivit myck-
et sämre. Den vuxna rollen har försvagats. Historiskt
är familjebegreppet, som bygger på hushållsgemen-
skap, präglat av både positiva och negativa ingredien-
ser som lever kvar längre än åsikterna i det omgivan-
de samhället.
En negativ aspekt är mannens ställning som norm
inom familjebegreppet. Som exempel kan nämnas att
i Sverige var tidigare våldtäkt och andra sexualbrott
brott mot äran och den kollektiva friden. Det gällde
familjens och ytterst mannens ära samt ordningen i
samhället, som ej skulle rubbas. År 1965 överfördes
sexualbrotten från fridsbrotten till sedlighetsbrotten.
Nyheten var att sedlighetsbrott skulle betraktas som
brott mot person, inte som brott mot allmän ordning.
Fortfarande försiggår misshandel av kvinnor och
barn inom familjebegreppet, där även andra brott mot
personer sker. Tidigare avskrev polisen ofta våld mot
kvinnor just som familjebråk; det var en intern ange-
lägenhet.
Enligt min åsikt ska inte enskilda individer göm-
mas under eller skymmas av familjebegreppet. Soci-
ala skillnader och ekonomiska orättvisor har betydel-
se för unga människors utveckling. Detsamma gäller
våld och misshandel och övergivenhet under upp-
växten. Familjebegreppet kan försvåra tidiga insatser
från samhällets sida. Därför är jag övertygad om att
ett socialt jämställt samhälle är en av de bästa brotts-
förebyggande faktorerna. De människor som av olika
anledningar behöver stöd kan där också få det.
Jag vill också lite kommentera det som sagts av
Gunnel Wallin från Centern om psykisk vård i fäng-
else och normaliseringsprincipen. Det blir allt vanli-
gare att fångar får psykiatrisk sjukhusvård, trots att de
är dömda till fängelse. Samtidigt ökar antalet brotts-
lingar som döms till sluten psykiatrisk vård.
För tio år sedan fick kriminalvården 3 000 vård-
dygn inom psykiatrin för sina på anstalterna inlåsta
klienter. I dag har antalet sådana vårddygn fyrfaldi-
gats till 14 000.
Samarbetet med psykiatrin har blivit mycket bätt-
re. Personalen har blivit bättre på att bedöma de in-
tagna. Det ser ut att fungera allt bättre. Det motsäger
det som Gunnel Wallin sade tidigare i sitt anförande.
Jag vill också ställa en fråga till moderaterna. Vad
är moderaternas plan för tingsrätterna? Hur ska de
arbeta i framtiden? Moderaterna är ju emot det mesta
som föreslås.
Hela tiden tas frågan om narkotika på fängelserna
upp. Jag önskar inte heller att det ska finnas narkotika
på fängelserna. Men fängelserna är en spegling av det
omgivande samhället. Narkotikabruket ökar hela
tiden, inte minst bland ungdomar.
Ragnwi Marcelind talar om stora avhopp inom
polisen. Men det stämmer inte. Sten Heckscher sade
att det var en myt. Han berättade i utskottet att endast
1 % av poliserna slutar.
Det är ett dåligt förslag att lägga ned Ystads åkla-
garkammare och föra den till Malmö. Jag kommer att
motarbeta det förslaget med alla medel. Det har inte
presenterats för utskottet. Regeringen kan inte heller
direkt ingripa mot det, för det är åklagarmyndigheten
som har fått detta ärende på delegation. Det skulle
vara negativt ur alla synpunkter att göra den föränd-
ringen.

Anf. 38 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Kia Andreasson sade i sitt anförande
att hon vill ha fler poliser. Jag nämnde i en tidigare
replik en artikel från i dag som inte bara underteck-
nats av Alice Åström, som jag diskuterade med tidi-
gare, utan även av Kia Andreasson. Där sägs också
att fler poliser minskar brottsligheten och att det år
2001 görs den enskilt största satsningen på rättsvä-
sendet någonsin. Huvuddelen av de nya resurserna
går till polisväsendet.
Var och en som läst artikeln måste få uppfattning-
en att vi nästa år kommer att få ett rejält tillskott av
poliser i Sverige. Artikeln handlar om nästa år, 2001.
Alice Åström tillstod tidigare att det inte blir nå-
got stort tillskott av poliser nästa år. Alla som är in-
satta vet att vi inte får ett tillskott som täcker de ut-
ökade uppgifter polisen har.
Jag vill fråga Kia Andreasson om hon var med-
veten om det bristande tillskott av poliser som vi får
nästa år när hon skrev under artikeln, som ger svens-
ka folket intrycket av att vi får en kraftig utökning av
poliskåren nästa år.

Anf. 39 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Detta är början av ett kraftigt tillskott
av poliser. Polishögskolorna tar in många nya stude-
rande. Utformningen av en ny polishögskola i Umeå
har påbörjats. Med det underlag vi har i dag är plane-
ringen att det kommer ut 600 fler poliser år 2003. Det
är ett kraftigt successivt tillskott av poliser. Däri
stämmer det påståendet.

Anf. 40 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Först kanske vi ska påminna om att
rikspolischefen på ett mycket trovärdigt sätt har visat
att vi behöver ungefär 3 000 fler poliser än vi har i
dag. Att då tala om 600 om några år säger inte särskilt
mycket om någon kvalitativ förbättring.
Det jag kan konstatera av Kia Andreassons svar
på min fråga är att hon har skrivit under en artikel
som gäller år 2001 och som ger svenska folket in-
trycket av att en storsatsning kommer att ge oss nu -
2001 - ett kraftigt utökat antal poliser. Nu erkänner
Kia Andreasson att det är bluff. Det vet alla vi som
har sysslat med det. Men den som läser artikeln tror
att målen kommer att nås. Tvärtom kommer kvalite-
ten på det polisiära arbetet att försämras nästa år i och
med att polisen har fler uppgifter och får ett större
budgetunderskott, med den budget som bl.a. Kia
Andreasson står bakom.

Anf. 41 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag motsätter mig den beskrivning
som ges. Det stämmer inte. Visst är det en storsats-
ning med 1 miljard, och hälften av pengarna går till
polisen. Visst är det en satsning. Man kan inte när
man har påbörjat en satsning säga att alla poliser
kommer nu på en gång. Självfallet är det inte så.
Satsningen innebär att man först utbildar nya poliser
och sedan successivt för ut dem i verksamheten. Det
har vi påbörjat.

Anf. 42 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Kia Andreasson inledde sitt anföran-
de med att tala om att forskning och utvecklingsar-
bete har en stor betydelse. Hur kommer det sig då att
inte Kia Andreasson har reserverat sig för sin egen
partimotion rörande forskning om ungdomskrimina-
litet? Den verkade vara mycket angelägen, med tanke
på de senaste årens debatter om familjens roll och
betydelse.
Jag vill citera från motionen. Där står uttryckligen
"föräldrarnas primära uppgift att vara närhetspersoner
kan inte bytas ut". Det instämmer vi i. Vi tror att
familjen och föräldrarna har en stor betydelse. Det är
märkligt att Kia Andreasson, som förordar detta, inte
har reserverat sig till förmån för motionen.
Jag skulle vilja ställa en följdfråga. Innebär det att
Kia Andreasson tycker att regeringen har gjort en
helomvändning när det gäller rättspolitiken, med
tanke på alla reservationer som har funnits i tidigare
betänkanden? I år finns inte en enda från Miljöpartiet.
Eller har Miljöpartiet anpassat sig till Socialdemo-
kraternas politik?

Anf. 43 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! För att först bena upp frågorna som
ofta kommer snabbt, vill jag säga att motionen är
tillgodosedd i betänkandet. Det står i betänkandet att
just den inriktning som vi i motionen kräver kommer
att följas under året. Jag har också fått bekräftelse av
Brottsförebyggande rådet att den forskningen kom-
mer att bedrivas.
Det finns olika former för arbetet. När vi nu ingår
i ett samarbete arbetar vi på ett annat sätt än i opposi-
tion. Jag tycker inte att jag ska behöva förklara för
Ragnwi Marcelind att det inte finns samma nödvän-
dighet att skriva reservationer då. De olika åsikterna
tillgodoses i samarbetet och de kommer till uttryck i
gemensamma skrivningar.

Anf. 44 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Samarbetet har tydligen intensifierats
under de senaste månaderna. I år finns inte en enda
reservation.
Jag vill återkomma till det som Kia Andreasson
sade tidigare, att bara 1 % av poliserna slutar. 1 % av
en poliskår på 16 700 är ca 170 poliser. Det är ganska
mycket. Nettotillskottet för 2001 är 140 poliser. Av-
gångarna innebär trots allt ett underskott.
Det är märkligt att Kia Andreasson kan måla upp
en så positiv och ljus bild. Vi kan läsa i dag att man i
Stockholmsdistriktet i går var tvungen att besluta att
tio polisstationer måste stängas. Är det inriktningen
på Miljöpartiets politik inför framtiden, att vi i en
storstad som Stockholm ska behöva stänga tio polis-
stationer? Menar Kia Andreasson att det som Riks-
polisstyrelsen har skrivit i ett utdrag inte stämmer?
Hon säger ju till Gun Hellsvik att det inte stämmer.
Det finns uträknat. Har inte Kia Andreasson förtroen-
de för Rikspolisstyrelsens beräkning av antalet poliser
inför framtiden?

Anf. 45 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Att 1 % av poliserna i en poliskår
slutar är inte särskilt stort. Det är så inom alla yrkes-
grenar. Det måste ske en rörelse, att människor gör
andra saker. 1 % är nog högst normalt. Det skulle
vara konstigt annars. Jag tror inte man kan hitta nå-
gon yrkeskategori där det inte sker.
Jag har inte läst artikeln om att polisstationer ska
stängas. Jag kan inte bemöta det. Vi satsar 1 miljard
respektive 1,5 och 1,6 miljarder de kommande tre
åren och det innebär ett resurstillskott. Det måste
Ragnwi Marcelind kunna erkänna. Det kan man inte
säga emot. Då kommer denna utveckling att bli suc-
cessivt bättre, trots att det finns många problem att
åtgärda. Dessa problem kan inte endast åtgärdas med
pengar. Det fordras också andra åtgärder. Men detta
är en början, Ragnwi Marcelind. Det tycker jag att
man ska kunna erkänna.

Anf. 46 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Miljöpartiet talar ofta om decentrali-
sering och demokratifrågor i lokalt självstyre. Det vill
jag koppla till situationen inom rättsväsendet och t.ex.
tingsrätterna.
Kia Andreasson sade här att Centerpartiet föror-
dade isolerade öar. Vi tänker på medborgarna och
medborgarperspektivet. Vi tycker att det är viktigt
med en decentraliserad tingsrättsorganisation.
Det som nu sker i Skåne, Dalarna och Västergöt-
land i form av centralisering tycker inte jag att man
kan förorda. Det finns inget medborgarperspektiv i
det arbetssättet.
När det gäller frågan om decentralisering sade Kia
Andreasson att stora anstalter var vad hon förordade.
Det är också en centralisering. Det går inte ihop med
vartannat. Det är nog väl med alla rapporter och ut-
redningar. De behövs. Men det behövs också hand-
ling i den besvärliga situation vi just nu är i.
Jag fick en fråga om den psykiatriska vården. Be-
hovet av psykiatrisk vård är enormt stort. Tillgången
till psykiatrisk vård i samhället i sin helhet är dålig.
På anstalterna och i kriminalvården är behovet stort.
Där är det ännu svårare att kunna utnyttja den vården
i den konkurrens som finns.

Anf. 47 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! När det gäller tingsrätterna är med-
borgarperspektivet oerhört viktigt. Jag tycker att man
har lyckats mycket bra med att sammanföra små
tingsrätter, som ligger relativt nära andra medelstora
tingsrätter. Just den sammanföringen har gått väldigt
bra.
Centern anmärkte här på att Ängelholm, om vi nu
tar det senaste exemplet som vi ska ta ställning till,
blir kansliort. Vad kommer åsikten att det blir kansli-
ort ifrån? Jag ser det inte alls så. Ängelholm får nu
vara kvar och samarbeta med Helsingborg, som ligger
ganska nära. Genom det samarbetet skulle man kunna
uppnå många positiva effekter. I stället anar jag en
negativ syn när man säger kansliort. Det är inte så det
är tänkt.
Ur medborgarperspektiv är det ett utmärkt sätt att
arbeta. Det är vad jag ifrågasätter ibland när man talar
om tingsrätter. Är det verkligen medborgarperspektiv
det är fråga om, eller är det de som arbetar på tings-
rätterna som vill någonting annat? Jag tycker att vi
hittills har lyckats väldigt bra just med förändringen
av tingsrätterna ur ett medborgarperspektiv.
Jag är heller inte för stora enheter. Men man
måste ha en balans i det. Det jag sade var att jag re-
serverat mig mot att små anstalter lades ned förra
mandatperioden. Det var Centern som tillsammans
med regeringen godkände detta. Det har fått till följd
att vi fått större enheter, vilket inte är särskilt bra. Det
hade varit bättre att ha kvar mindre enheter inom
anstalterna.

Anf. 48 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag börjar med det som Kia Andreas-
son säger i slutet av anförandet om mindre och större
anstalter. Vid det sammanträde i justitieutskottet då vi
hade föredragning om kriminalvården jublade Kia
Andreasson över den stora anstalten på 250 platser.
När det gäller tingsrätternas organisation står det i
handlingen att Ängelholm ska bli en kansliort. Det
har jag läst direkt ur handlingen. Kia Andreasson
säger att det är ett utmärkt sätt att arbeta. Finns det
någon erfarenhet och någon utvärdering av något
sådant arbete? Jag känner i varje fall inte till det, och
jag har inte fått mig presenterat någon sådan.
Det finns många frågetecken. Både Ängelholms
och Klippans tingsrätt borde få vara kvar. Det går inte
att inlemma mer verksamhet i den befintliga tings-
rätten i Helsingborg. Jag och Centerpartiet tror inte på
stora enheter. Vi förespråkar en decentraliserad tings-
rättsorganisation. Vi vill ha tingsrätten kvar i Klip-
pan, i Ängelholm och på de andra ställen där man i
betänkandet föreslår en nedläggning.

Anf. 49 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag jublade över inriktningen på den
nya anstalten, såsom det presenterades, med ett
kretsloppsanpassat system. Det genomsyrade hela
inriktningen på anstalten. Jag uppfattade att nya re-
former skulle verkställas på denna nya anstalt av just
det slag som vi såg i Kanada. Jag tyckte att det var
mycket positivt att planera för en sådan anstalt.
Medborgarperspektivet innebär att det blir en
snabb handläggning för den enskilde, att personalen i
tingsrätter får chans till utbildning och att det sker en
viss specialisering. Därför är det viktigt att dessa
tingsrätter inte är alltför små när det är relativt tätt
mellan dem. I Norrland är det andra förutsättningar.
Möjligheterna för Ängelholm är nu stora att sam-
arbeta med Helsingborg ur just dessa perspektiv.
Möjligheterna är oändliga om man har ett positivt
synsätt.

Anf. 50 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Varje debatt brukar innehålla åt-
minstone något intressant besked. Ragnwi Marcelind
kallade flera gånger den dryga halvan av Sveriges
riksdag för vänsterfalangen. Är den ena halvan en
vänsterfalang är väl den andra en högerfalang. Jag
tycker att det är ett intressant besked att kd nu anser
sig tillhöra landets högerfalang. Jag ska försöka att
komma ihåg att i mitt anförande använda det uttryck-
et i stället för "de borgerliga" och "oppositionen".
I ett demokratiskt samhälle ska människor känna
trygghet. Det är vår gemensamma uppgift att sörja för
det. För vår trygghet är en väl fungerande rättssäker-
het och rättstrygghet av avgörande betydelse. Det
handlar om att inte bli utsatt för våld, kränkningar och
brott och att utan oro fritt kunna röra sig på gator och
torg.
Jag menar att samhällets ansvar för vår trygghet
också handlar om frågor som ett väl fungerande soci-
alt skyddsnät, barnomsorgen, skolan, vården, äldre-
omsorgen och ett rikt föreningsliv. Vi bör diskutera
den enskildes trygghet och ansvaret för den just uti-
från en sådan helhetssyn.
Brottsligheten i vårt land ökade inte under 90-
talet. Men den har förändrats. Den har till en del blivit
grövre. Därför nås vi av rapporter om grova brott,
brott mot kvinnor och barn, rasistiska brott, organise-
rad brottslighet m.m. Det är mycket oroande.
De allvarligaste konsekvenserna av brottsligheten
är naturligtvis att drabbas av brott. Men det får kon-
sekvenser också för klimatet i hela samhället. Den
bristande tryggheten och oron begränsar också ibland
människors möjligheter och deras liv. Det är något
som vi inte kan acceptera.
Samtidigt med dessa dystra bilder av dagens
brottslighet och otrygghet finns i dag ett engagemang
hos många människor. Det gäller både dem som ar-
betar inom rättsväsendet och dem som jobbar frivil-
ligt inom exempelvis brotts- och kvinnojourer. Det
finns ett engagemang att förändra och förbättra i
samhället.
Det handlar exempelvis om att ta reda på vilka
brister i samhället som leder fram till brott och som
föder våld. Vad kan vi göra för att människor inte ska
hamna fel? Vad kan och ska vi göra för att människor
inte ska begå brott? Hur ska vi rehabilitera dem som
ändå har begått brott?
Jag tror för min del inte att det finns några enkla
lösningar. Däremot tror jag att vi med många skiftan-
de insatser kan bidra till att föra utvecklingen i rätt
riktning. Och då behöver vi engagerade människor
som bryr sig om, och vi behöver insatser på många
plan. Så sker också i lokalt brottsförebyggande arbete
som byggs upp i samverkan mellan samhället, före-
ningslivet och enskilda. Vi kan också bidra genom att
satsa aktivt på våra barn och ungdomar.
Förslaget i budgeten för rättsväsendet innebär ett
stort steg framåt. Det innehåller ändå rejäla satsningar
på rättsväsendet - fyra miljarder på tre år. Det är den
största satsningen någonsin, vilket också har sagts här
tidigare. Det ger oss ökade möjligheter att utveckla
och förbättra insatserna på rättsväsendets område. I
budgeten ges besked om att den genomgripande re-
formeringen av rättsväsendet ska fortsätta, och att
medborgarperspektivet ska vara ledstjärnan i det
arbetet. Tryggheten ska öka, och brottsligheten mins-
ka. Kampen mot brott ska bygga på en helhetssyn och
utgå från principen om alla människors lika värde och
respekt för den enskildes integritet och värdighet.
Jag ska inte prata om alla delar i den satsning som
nu görs. Mina meddebattörer kommer senare att ut-
veckla vår syn på hur arbetet ska bedrivas och ut-
vecklas på de olika områdena. Men några ord vill jag
ändå säga om våra prioriterade områden.
Det behövs fler poliser. Därför ska de nya resur-
serna användas till att både öka antalet poliser och
höja kompetensen. Som har sagts här tidigare är det
nödvändigt att förstärka och föryngra poliskåren.
Därför ökas nu intagningen till polisutbildningen, och
redan nästa vår börjar antalet poliser i tjänst att öka.
De ökade resurserna till polisen ska också användas
till att fullfölja närpolisreformen. Det är också viktigt
att det går att rekrytera poliser till glesbygden. Etable-
ringen av polisutbildningen i Umeå kommer att un-
derlätta detta. Den tredje utbildningsplatsen någon-
stans i Götaland - var det nu kommer att bli - kom-
mer att underlätta rekryteringen i den delen av landet.
Fler brott ska klaras upp, och snabbare. Det ger
framför allt säkrare bedömningar. Därför ska brottsut-
redande verksamhet förstärkas och förbättras. Utred-
ningarna ska präglas av hänsyn till brottsoffer och
vittnen. Det är viktigt att polis och åklagare fördelar
ansvaret för förundersökningarna mellan sig på det
mest optimala sättet utifrån de lokala förutsättningar-
na.
Polisen ska utveckla det problemorienterade ar-
betssättet. Detta arbetssätt ska genomsyra allt polisar-
bete. Det är nödvändigt inte minst för bekämpningen
av de allvarligaste brottstyperna - våldsbrott, narkoti-
kabrott och ekonomisk brottslighet. Polisen ska också
utveckla sin förmåga att förebygga och bekämpa brott
med rasistiska eller främlingsfientliga, antisemitiska
eller homofobiska inslag.
Det är särskilt viktigt att kunna kartlägga och
analysera hotbilder. För att bekämpa den organisera-
de brottsligheten är utvecklingen av det internatio-
nella samarbetet värdefullt.
Genom inrättande av Ekobrottsmyndigheten och
den nya organisationen för bekämpande av miljöbrott
hos riksåklagaren kan samhällets insatser mot den
ekonomiska brottsligheten och miljöbrotten effektivi-
seras.
För domstolarna innebär den stora satsning som
nu görs på rättsväsendet att de får ökade resurser till
att fortsätta reformarbetet. Det inriktas främst på
fortsatt renodling av arbetsformer och arbetsuppgif-
ter, förbättrade möjligheter till utbildning och specia-
lisering samt förbättrad säkerhet och förbättrat be-
mötande i domstolarna.
Jag vill också nämna att kriminalvården, som un-
der senare år genomgått omfattande förändringar, får
behövligt resurstillskott. Den står inför ett fortsatt
rationaliseringsarbete. Inriktningen av kriminalvårds-
politiken är offensiv, och den ställer stora krav på
dem som arbetar ute på våra fängelser.
Nu prioriteras arbetet med att förstärka frigiv-
ningsförberedelserna, bekämpa narkotikamissbruket i
fängelserna, förebygga återfall i brott och utveckla
alternativen till fängelse.
Det pågår ett omfattande arbete med kvinnofrids-
och brottsofferfrågor. Utvecklingen på brottsofferom-
rådet har hittills inneburit en lång rad lagstiftningsin-
satser och andra åtgärder. Men det finns fortfarande
brister. Insikter, kunskaper och handling kan och
måste bli bättre. Det ska vara prioriterade arbetsom-
råden för rättsväsendet.
Den satsning på rättsväsendet som nu görs är of-
fensiv. Den visar på insikt om dagens situation, och
den visar på konstruktiva arbetssätt för framtiden. Det
har därför varit intressant att följa högerfalangens
reaktioner på förslagen i budgeten, och att se dess
reflexmässigt negativa reaktioner och överbud. Som
vanligt vill högerfalangen i vissa delar anslå mer
pengar.
Det är därför intressant att, som har gjorts tidigare
här, gå tillbaka till förra årets budgetdebatt. Då före-
slog oppositionen också mer pengar än majoriteten.
Nu i år satsar vi betydligt mer än vad något borgerligt
parti föreslog förra året. Då, enligt förra årets retorik,
skulle de borgerligas många gånger ganska små sats-
ningar åstadkomma stora underverk. Nu, enligt årets
retorik, är regeringens betydligt större satsningar
otillräckliga. Jag tycker att de borgerliga fortsätter
årets debatt som om de nya resurserna inte hade till-
förts under tiden. Jag undrar om ni ändå innerst inne
inte känner er lite besvärade av detta.
Partierna i oppositionen väljer dessutom att satsa
på olika delar av rättsväsendet. Men sedan skriver
man ihop sig i reservationerna utan att alla partier har
ekonomisk täckning för det hela. Låt mig bara ta ett
par exempel. Ni kan själva finna var de är tagna ifrån.
I ett fall skriver ett parti som har noll kronor i
ökad satsning på kriminalvården ihop sig om stora
förbättringar med ett annat parti, som vill skjuta till
en kvarts miljard.
I ett annat fall skriver ett parti som har noll kronor
i ökad satsning på domstolarna ihop sig om en rad
viktiga saker med ett annat parti, som vill tillföra 350
miljoner till just domstolarna.
Det är nästan så att man blir yr av att läsa de bor-
gerligas reservationer. Jag tycker att det många gång-
er handlar om skrivningar utan ekonomisk täckning
som faktiskt går en bit över anständighetens gräns.
Men det största problemet med oppositionen är att
den inte tycks begripa hur samhället fungerar, som en
del av rättsväsendet. Man kan faktiskt inte bekämpa
brott enbart med fler poliser och strängare straff. Det
behövs mycket mer än så. Brottsligheten måste angri-
pas på bred front, och framför allt förebyggas genom
lokala insatser. För att klara den uppgiften behövs det
ett väl fungerande samhälle där alla får plats och där
alla har viktiga roller att spela.
Det behövs med andra ord en helhetssyn när det
gäller att både förstå brottslighetens orsaker och hur
den ska bekämpas. Denna helhetssyn saknar opposi-
tionen uppenbarligen insikt om. Den saknar insikt om
att människors oro inte kan stillas enbart med aldrig
så många poliser och strängare straff. För att männi-
skor ska känna trygghet så behövs en politik som
motverkar social utslagning, segregation och främ-
lingskap. Det behövs en generell välfärdspolitik som
ger alla barn chansen till en god start i livet. Det be-
hövs bra barnomsorg och bra skolor till alla barn. Det
behövs bra sjukvård till alla efter behov och inte
beroende på hur mycket pengar man kan betala ur
den egna plånboken. Det behövs bra äldreomsorg och
ett rikt föreningsliv som är tillgängligt för alla.
Framför allt moderat politik innebär att förutsätt-
ningarna för en generell välfärd som är tillgänglig för
alla rycks undan och därmed en viktig del av trygg-
heten. Därför blir det ingen ökad trygghet med Mode-
raternas politik. Det blir tvärtom så att konsekvenser-
na av den moderata politiken i stället leder till att
otryggheten i samhället ökar. Jag tycker faktiskt att
ett parti vars kommunala företrädare ägnar all sin
kraft åt att finansiera skattesänkningar genom ned-
dragningar på fritidsverksamhet, socialtjänst och stöd
till förenings- och idrottsverksamhet saknar trovär-
dighet när man talar om trygghet i riksdagen. Mode-
raterna skär först ned anslagen till välfärdspolitiken
och sedan lägger man tillbaka en bråkdel av detta till
rättsväsendet. Tyvärr får de ofta sina borgerliga brö-
der och systrar i andra partier inom den s.k. högerfa-
langen att följa efter.
Fru talman! Trots att det finns en del som oroar är
jag optimistisk inför framtiden. Det betyder väldigt
mycket att vi nu kan satsa rejält på rättsväsendet. För
mig har också många möten med människor som
arbetar inom rättsväsendet gett ökade insikter och
optimism inför framtiden.
Vi socialdemokrater i justitieutskottet har under
året i mindre grupper rest runt i landet och besökt
poliser och anställda inom kriminalvårdsanstalter.
Visst har vi fått ta del av problem och hur tufft de
upplever sin situation, men vi har framför allt sett att
de har ett starkt engagemang för sina uppgifter.
En annan positiv upplevelse tycker jag är att frå-
gor kring rättsväsendet har fått en större plats i de-
batten under senare år. Alltfler människor känner sig
engagerade, intresserar sig för tryggheten i samhället
och är beredda att delta i exempelvis lokalt förebyg-
gande arbete. Till skillnad från de borgerliga partide-
battörerna, som tycks fastna i sina egna skräckbilder,
ges också många exempel på ett konstruktivt utveck-
lingsarbete.
Sammanfattningsvis vill jag säga att vi socialde-
mokrater vill förebygga brott genom en politik mot
ekonomisk utslagning och socialt utanförskap. Vi vill
bekämpa brott genom ett arbete för ett effektivt rätts-
väsende, en socialt medveten poliskår och kompe-
tenta domstolar. Vi vill förhindra återfall i brott ge-
nom en progressiv kriminalvård som syftar till att
återföra brottslingar till ett vanligt liv.
Till sist vill jag passa på att tacka utskottets ordfö-
rande, ledamöter och personal för ett fint arbete och
ett fint samarbete under året. Dessutom vill jag rikta
ett särskilt tack till Alice Åström, Kia Andreasson
och Yvonne Oscarsson för ett fint och konstruktivt
samarbete när vi har tagit fram den här budgeten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reser-
vationer.

Anf. 51 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Ingvar Johnsson började med att tala
om att människor ska kunna röra sig på gator och torg
utan oro och att det offentliga har ett stort ansvar för
detta. Ingvar Johnsson sade sedan att det är viktigt att
ha en helhetssyn i kampen mot brottsligheten. I båda
dessa delar har jag precis samma uppfattning som
Ingvar Johnsson.
Men samtidigt ska vi vara medvetna om att krimi-
naliteten har ökat. Den har sexdubblats sedan andra
världskriget. Den ligger i dag på ungefär samma nivå
som i början av 90-talet, men det var faktiskt en ned-
gång i början av 90-talet. Sedan har den gått upp igen.
Och vi har fått en förgrovning, precis som Ingvar
Johnsson sade.
Därutöver kan vi konstatera att Socialdemokrater-
na, till största delen med egen majoritet och i övrigt
med hjälp av stödpartier, har haft makten i Sverige
under de senaste 65 åren med undantag för 9 år. Un-
der 6 år i slutet av 70-talet och början av 80-talet och
under 3 år i början av 90-talet hade vi på den borger-
liga sidan regeringsmakten.
Vi kan konstatera att vi inte är nöjda med den ut-
veckling som vi har haft under efterkrigstiden då
Socialdemokraterna har format politiken. Det kan vi
båda konstatera. Vi får nu en beskrivning av den
socialdemokratiska politik som ska rå på kriminalitet.
Då måste jag fråga vad det är för revolutionerande
förändring av den socialdemokratiska politiken som
nu presenteras. Jag har inte noterat den förändring
som gör att det ska bli bättre efter misslyckanden
under hela efterkrigstiden.

Anf. 52 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Först vill jag hålla med Gun Hellsvik
om att vi har haft makten under större delen av 1900-
talet. Under den tiden har faktiskt ett av världens
finaste och tryggaste välfärdsländer byggts upp, även
om det finns mycket som vi nu upplever bör göras
ännu bättre.
Sedan gläder det mig att Gun Hellsvik säger att
hon har samma syn som jag när jag talar om en hel-
hetssyn på vad vi ska göra inom olika områden. Jag
hoppas bara att Gun Hellsvik är beredd att föra det
budskapet vidare till sina partivänner ute i många
kommuner där man nu gör dramatiska nedskärningar
som sedan polisen i stället får rätta till.
Det talas om resurser. Förra året sade Gun Hells-
vik att 11,8 miljarder till polisen för det andra året i
budgeten, inte för detta år, skulle räcka till allting.
Det var i stort sett vad som sades i debatten. Nu före-
slår majoriteten 12,3 miljarder. Det är en halv miljard
mer än det som ni för ett år sedan sade skulle räcka
till allt. Nu säger ni att detta är helt otillräckligt och
att det är ett bevis på att vi inte tar situationen på
allvar.
Gun Hellsvik har också tagit upp detta när andra
får ta över polisiära uppgifter. Då skulle jag vilja
fråga Gun Hellsvik en sak. Hur många poliser ska
man ha i ett samhälle där behovet av att sätta in andra
typer av vakter och liknande upphör?

Anf. 53 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Ingvar Johnsson besvarade min fråga
med att Socialdemokraterna i Sverige har byggt upp
vad som kan betraktas som världens bästa välfärds-
samhälle. Har Ingvar Johnsson stannat upp och fun-
derat över hur det kan komma sig att man inte har
trygga människor i världens bästa välfärdssamhälle?
Hos våra äldre finns det faktiskt en större otrygghet
och rädsla för att man ska drabbas av brott än det
finns hos äldre i många andra länder.
Jag hör ingen analys och inga ifrågasättanden. Om
vi nu redan har världens bästa välfärdssamhälle, vad
är det som ytterligare måste göras för att människor
ska känna trygghet? Ingvar Johnsson kanske skulle
fundera lite grann över om det finns någonting i mo-
derat familjepolitik och moderat socialpolitik som
skulle kunna öka tryggheten för människor. Jag fick
inget svar, och jag är inte riktigt säker på att Ingvar
Johnsson har förstått vad jag talar om.
När det gäller budgeten kom ju egentligen samma
fråga tidigare också från Alice Åström. Den lyssnade
tydligen inte Ingvar Johnsson på. Eftersom Socialde-
mokraterna inte såg till att rättsväsendet fick tillräck-
ligt med pengar det här året har underskotten ökat.
Med majoritetens budget kommer de tyvärr att öka
även nästa år. Därför vill jag förvarna om att inför
2002 kommer vi moderater att bli tvingade att höja
våra budgetförslag på grund av de ökande budgetun-
derskotten.

Anf. 54 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Beskeden är ju lite olika. Ragnwi
Marcelind sade just att vi i vårbudgeten i stort sett
tillförde de pengar som man förra året sade skulle
behövas ytterligare till polisen, även om Moderaterna
hade något mer.
Det är klart att det finns revor i välfärden. Vi soci-
aldemokrater är väldigt ödmjuka. Det var jag faktiskt
i mitt anförande också. Den ekonomiska krisen under
90-talet har lett till en del konsekvenser som vi nu
måste ta itu med.
Vi säger ju att fler poliser är en väg. Jag hörde ti-
digare i debatten att Gun Hellsvik tydligen hade läst
rubriken på den debattartikel vi har i Aftonbladet men
inte innehållet. Det står inte någonting om att det
kommer att bli stora polisförstärkningar redan under
2001.
Gun Hellsvik undvek att svara på frågan om hur
många poliser man ska ha i ett land för att behovet av
andra insatser försvinner. Det kanske berodde på att
hon, liksom jag, hade läst landets polistidning, där det
just talas om vilka satsningar de anser sig behöva i
USA utöver att de har en betydligt större polisstyrka.
Jag tycker inte att Gun Hellsvik har gett några
svar om hur den moderata politiken på andra områden
skulle skapa trygghet. Hon frågar om jag inte har sett
vad Moderaterna skriver om familjepolitik och annat.
Nej, jag ser bara de stora neddragningar som man gör
på de allra mest känsliga områdena i rader av kom-
muner. Man stänger bibliotek och fritidsgårdar, och
man drar ned på sociala insatser. Polisen får göra
jobbet. Man ropar ensidigt efter fler poliser, som då
ska göra det jobb som den sociala sektorn borde ha
klarat av.

Anf. 55 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag känner mig inte alls besvärad
över att det har blivit ett tillskott till rättsbudgeten -
jag tycker att det är jättepositivt. Jag känner mig stolt
över att vi har kunnat driva en opinion som har gett
det resultatet.
Ingvar Johnsson tog upp detta med att känna
trygghet. Jag har mött företagaren i Övertorneå som
står handlingsförlamad med en gripen och det finns
inte någon polis. När han ringer till Luleå, som är
långt borta, har de ingen att skicka. Det kallar jag inte
trygghet. Jag kallar det inte trygghet när affärsidkaren
här i Stockholms city står och ser ett inbrott eller rån i
butiken mittemot, kan inte göra någonting mer än att
kalla på polis och vakten kommer men kan inte göra
någonting. Det tar evigheter innan polisen kommer.
Just på en affärsgata vid Norrmalmstorg här i city har
det varit 1 400 brott på tio månader, och inget av
dessa brott är uppklarat. Tror Ingvar Johnsson att de
människor som bedriver verksamhet där känner sig
trygga?
Det är väl bra om det finns ett engagemang, med
allt det här ideella, det brottsförebyggande arbetet och
kvinnojourerna. Men vem är spindeln i det arbetet?
Jo, det är närpolisen, och på många ställen finns det
ingen närpolis att samverka med. Då faller det andra
arbetet också. Det måste vara någon som drar i trå-
darna. Det saknas.
Det talas om mer resurser. 575 miljoner kronor är
också lönepengar, för löneökningar som inte var
kompenserade. Utbildningen kostar ju 0,4 miljarder
per plats.

Anf. 56 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Man ska vara försiktig i sina kom-
mentarer till vänner i riksdagen som man har samar-
betat ganska nära med under olika perioder. Det var i
budgetöverenskommelser mellan mitt och Gunnel
Wallins partier under en rad år i sträck som det lades
fast hur många poliser vi skulle ha i Sverige i dag.
När Gunnel Wallin tar ett exempel på otrygghet
här i Stockholm skulle jag vilja fråga: Har Centern
mer pengar i sitt budgetförslag när det gäller sats-
ningar i Stockholmsområdet? Ni har 200 miljoner
kronor mer där. Men ni har en reservation där ni talar
om oerhört långtgående insatser när det gäller gles-
bygd. Det måste innebära att ni inte alls har tillfört
några resurser till storstadsområdena. Å andra sidan
säger ni i reservation 5 - något som tillhör märklig-
heterna i dessa reservationer - att det är ungdoms-
brottsligheten och särskilt ungdomsrånen som ni vill
bekämpa. Jag funderade ett tag på om ni i Centerpar-
tiet och något annat parti tycker att ungdomsrånen är
ett speciellt glesbygdsproblem. Det är ju där ni har
lagt pengarna.

Anf. 57 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det är inte preciserat om pengarna
ska läggas i glesbygden eller i storstaden, utan de ska
läggas där pengarna behövs. Detta är pengar utöver
dem som regeringen anser räcker alldeles förträffligt.
Jag uppmärksammade att Ingvar Johnsson nämn-
de glesbygden och en bättre fördelning. Men som
situationen ser ut i glesbygden är det ganska svårt att
styra upp några unga poliser dit. Det finns bara till
stor del poliser som är i 60-årsåldern, som har svårig-
heter att klara skiftarbetet. Den unga polis som kom-
mer dit får ta hela den här bördan, och den blir över-
mäktig. Här finns alltså mycket mer att göra för att
det ska bli så bra som Ingvar Johnsson får det att låta.
När det gäller trygghet, ska väl alla medborgare
kunna känna trygghet var man än bor. Så är inte fallet
i dag. Jag har varit runt på olika ställen i landet, både
i storstad och i glesbygd, och det är mycket bekym-
mersamt. När man läser förslaget tycker man att det
är jättebra, men verkligheten ser helt annorlunda ut.
Det är viktigt att ha med sig detta i bagaget.

Anf. 58 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Gunnel Wallin om att
det finns människor som känner otrygghet i samhäl-
let. I början av mitt anförande uppehöll jag mig gans-
ka mycket vid de brister som finns och varför det nu
är så viktigt att vi genomför nya satsningar när det
gäller både den sociala tryggheten och inom rättsvä-
sendet.
Gunnel Wallin kan inte så lätt komma ifrån detta
med var man tillför resurser och vad man sedan skri-
ver i sina reservationer. Om det nu är betydligt myck-
et mindre pengar än de 200 miljoner mer som man
har i satsningen på polisen som ska gå till på gles-
bygden, är det inte riktigt det budskapet jag läser när
centerriksdagsmän skriver insändare ute i landet. Det
är tydligen en mycket mindre del, för de resurserna
ska också satsas på att bekämpa ungdomsrån och
annat i storstadsområdet.
Jag har inte förnekat att ni har en reservation där
ni föreslår mer pengar, men vad jag försökte säga var
att ni använder pengarna två gånger. Ni skriver dels
en kraftfull reservation om glesbygdssatsningar för de
här pengarna, dels en annan reservation om att peng-
arna borde användas för att bekämpa ungdomsbrotts-
lighet och ungdomsrån.

Anf. 59 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill informera Ingvar Johnsson,
om han inte kände till det tidigare, att för att ta ut en
riktning till vänster eller till höger måste man utgå
från mitten. Där är just Kristdemokraterna.
För övrigt var Ingvar Johnssons anförande av ett
ganska stort underhållningsvärde, om man bortser
från att det inte fanns något politiskt innehåll i det.
Jag skulle vilja citera Ingvar Johnsson från fjol-
årets debatt, för jag upplever att han är lite pressad.
Då sade han så här: "Det är trist att retoriken så totalt
tappar kontakten med verkligheten." Det är precis det
jag tycker, dvs. att den retorik som Ingvar Johnsson
för fram totalt tappar kontakten med verkligheten.
Ingvar Johnsson säger att kriminalvården får ett
behövligt resurstillskott. Det finns alltså 70 miljoner
kvar när man har lagt tillbaka 190-200 miljoner. Det
ska räcka till 60 nya platser på Kumla, 100 nya moti-
vationsplatser, mer personal, fler behandlingsprogram
etc.
Sedan säger Ingvar Johnsson att vi kommer med
överbud, och han kallar samtidigt sig själv ödmjuk.
Jag skulle vilja fråga om Ingvar Johnsson tycker att
70 miljoner räcker för att rädda kriminalvårdens
framtid, mot bakgrund av de aviserade satsningar som
regeringen anser att de 70 miljonerna också ska räcka
till.

Anf. 60 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill kommentera påståendet om
att retoriken tappar kontakt med verkligheten. Nu är
det så att vi säger att vi vill satsa 595 miljoner mer på
polisen. Retoriken ska då ha tappat kontakt med
verkligheten.
När jag fällde det yttrandet förra året talade krist-
demokraterna om 180 miljoner. Då sade jag att man
kanske hade tappat kontakt med verkligheten. Jag har
protokollet från förra årets debatt här. Vet Ragnwi
Marcelind hur många gånger hon upprepade summan
180 miljoner? Det var som ett mantra som skulle lösa
alla problem. Nu säger hon om en satsning på nästan
en halv miljard mer på polisen att retoriken har tappat
kontakt med verkligheten. Ibland undrar jag vad som
sägs i debatter.
Sedan skulle jag vilja ställa samma fråga som jag
ställde till Ragnwi Marcelind förra året. Varför ska ni
finansiera denna satsning just med ytterligare en
karensdag, vilket innebär att lågavlönade sjuka är
med och bidrar?
Sedan vill jag fråga Ragnwi Marcelind om samma
område som jag frågade Gunnel Wallin om. När
tänker ni sluta att säga att ni har mer pengar än majo-
riteten till polisen i Malmö, Göteborg och Stock-
holm? Detta frågar jag mot bakgrund av det ni skriver
i reservationen om den fantastiska glesbygdssatsning-
en, satsningen i fjällvärlden, osv.

Anf. 61 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det var bra att jag använde summan
180 miljoner som ett mantra förra året, för det ledde i
alla fall till att Ingvar Johnsson och regeringen i vår-
propositionen insåg att man åtminstone skulle anslå
de 180 miljonerna för att hjälpa polisen att komma på
fötter.
Precis som jag har sagt tidigare i dag i debatten
handlar det om att ha en verklighetsförankring. Efter
att ha varit ute och sett verkligheten, efter att ha fått
rapporter som den i dag om att tio polisstationer ska
stängas i Stockholms län och efter att ha sett hur
utvecklingen vad gäller antalet anställda kommer att
bli t.o.m. 2015, även om vi skulle anställa 500 nya
poliser per år, inser vi att kontentan är den att vi,
Ingvar Johnsson, kommer att få avsätta mycket mer
resurser framöver för att klara polisbehovet i Sverige.
Ingvar Johnsson svarade mig inte på frågan om
kriminalvården. Han har heller inte svarat mig på
frågan hur han vill handha klasskampen, nu när vi
satsar lika mycket pengar på alla dessa vaktbolag som
vi satsar på polisen för att de ska hjälpa till. Vi ska ha
en helhetsbild; det håller jag med om. Men hur går
det för de människor som inte har råd att betala ett
eget vaktbolag? Tror Ingvar Johnsson att vi kommer
att få en utveckling som den i USA? Är det detta som
är intentionerna vad gäller det som är allas vårt an-
svar, dvs. regeringens brottsförebyggande program?

Anf. 62 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Ragnwi Marcelind tar upp polissitua-
tionen i Stockholms län. Jag tycker att det är intres-
sant att hon inte i någon reservation skriver att hon
har ytterligare pengar att tillföra just Stockholms län.
När det gäller kriminalvården tillför vi faktiskt
detta år 271 miljoner kronor. Vi säger att det är vik-
tigt att man satsar på programverksamhet, frigiv-
ningsförberedelser och annat. Jag tror ändå att man
med de resurserna kan göra en hel del.
Det är intressant att Ragnwi Marcelind låter bli att
svara på frågan hur man ska finansiera polisen. Jag
har ett tidningsurklipp här. En kd-riksdagsman säger
att två karensdagar kan ge polisen mer pengar. Jag
tycker att det är en lite ensidig finansiering och att det
är fel att det är just de sjuka som ska finansiera poli-
sen.
Sedan tycker jag också att Ragnwi Marcelind är
svaret skyldig när det gäller varför man i denna nya
högerfalang följer med moderaterna på neddragningar
när det gäller exempelvis fritidssektorn och den soci-
ala sektorn. Jag såg ett program från en av kommu-
nerna i Västsverige, där den ledande kristdemokraten
sade att man nu måste skära ned och lägga ned alla
fritidsgårdar. Det är viktigare att hålla en låg skatte-
nivå.
Då menar jag att man inte har den helhetssyn som
jag tycker är så viktig. De nedlagda fritidsgårdarna i
den kommunen kanske resulterar i att det behövs fler
platser på fängelserna längre fram. Det är det vi me-
nar med en helhetssyn på politiken.

Anf. 63 CHRISTER NYLANDER (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag konstaterade med glädje att Ing-
var Johnsson tog upp kvinnofridsfrågorna i sitt anfö-
rande. Johnsson sade också att det fanns förslag om
att säkra kvinnofriden och motarbeta misshandeln av
kvinnor. Jag undrar om han kan nämna några exem-
pel, eftersom han inte gjorde det i sitt anförande, på
förslag som kan komma. När kan dessa träda i kraft?
Min andra fråga rör samarbetet med Europeiska
unionen. I regeringens budgetproposition står det att
resurstillskottet främst ska användas till ett ökat antal
poliser, till att utveckla närpolisen och det proble-
morienterade arbetssättet, till förbättring av gräns-
kontrollen samt till att ge polisen förbättrade ekono-
miska förutsättningar att delta i EU-relaterat arbete.
Jag blev något förvånad när Kia Andreasson tidi-
gare tog upp ordförandeskapet och Schengensamar-
betet som om detta skulle vara ett stort problem som
belastar rättsväsendet. Jag tycker att EU-
medlemskapet är viktigt för Sverige. Jag tycker att
Schengenavtalet är bra både för friheten och för
brottsbekämpandet.
Hade majoriteten och regeringen inte beaktat des-
sa båda saker när budgetförslaget lades fram? Det var
rimligen inte någon nyhet vad som skulle gälla för det
kommande halvåret.

Anf. 64 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Den sista frågan tar jag först. I det fi-
na samarbete som vi har i de flesta frågor med Väns-
terpartiet och Miljöpartiet är EU-frågorna inte inklu-
derade. Där har vi olika åsikter. Jag har samma posi-
tiva grundsyn på EU och på Schengen som Christer
Nylander har.
Sedan frågar Christer Nylander efter insatserna
när det gäller kvinnofrid. Det har pågått ett utred-
ningsarbete, och förslag är på gång hit till riksdagen.
Man har bl.a. noga prövat systemet med fotboja för
att män inte ska kunna överträda besöksförbud. Jag är
övertygad om att vi kommer att kunna komma över-
ens om de satsningarna.
För mig är det en självklarhet att det inte är kvin-
nan som har blivit utsatt för kränkningar som ska
behöva flytta på sig, utan det är mannen som ska
hållas därifrån. Vi är klara över att man måste bli
kraftfullare i agerandet. Men den frågan återkommer
under våren, tror jag, till riksdagen.

Anf. 65 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Vid denna tidpunkt förra året inledde
jag mitt anförande med att informera om hur illa ställt
det var ute i landet vad gäller tillgången på poliser.
Jag kan bara konstatera att läget är det samma, om
inte något värre, innevarande år.
Vi talar mycket om närpolis. Med tanke på hur det
ser ut i landet skulle jag vilja kalla den för fjärrpolis.
Varför det? Jag kommer från Skåne. Där fattas det
drygt 200 poliser. Som ett exempel kan jag nämna att
36 närpoliser av totalt 175 från nordvästra Skåne
under våren tvingades lämna sina tjänster som närpo-
liser och övergå till utryckningsenheten. Detta skulle
vara en tillfällig lösning på några månader, men ty-
värr fortsätter närpoliser att tjänstgöra i utryck-
ningstjänst.
Vi har fått ett brev. Det har stått i tidningen att
polisen stänger tio stationer här i Stockholm, vilket
Kia Andreasson inte har sett. Kanhända har Kia And-
reasson som alla andra fått ett brev från Kristina
Axén Olin, ordförande i polisstyrelsen här i Stock-
holms län. Det är daterat den 30 november.
Hon skriver så här: "Bästa riksdagsledamot. Inom
några dagar kommer du tillsammans med 348 andra
riksdagsledamöter att besluta om de ekonomiska
resurserna till polismyndigheten för nästa år."
Jag hoppar över lite och kommer ned till det som
jag tycker är väsentligt i den här debatten:
"Vid Stockholms läns polisstyrelses sammanträde
den 4 december i år" - det var alltså i går -
"föreligger förslag om att stänga tio polisstationer i
södra Stockholm. Några av områdena är hårt krimi-
nellt belastade. Ett av distrikten är Söderort, där fem
av distriktets åtta närpolisstationer föreslås avvecklas.
Idag har Söderorts polismästardistrikt ca 450 anställ-
da, jämfört med 1994 då distriktet hade 700 anställda.
Utvecklingen ser dessvärre likadan ut i hela stock-
holmsregionen där 1 900 anställda har slutat sedan
1994. Samtidigt har antalet invånare i vår region ökat
med över 100 000."
Det kan hända att Kia Andreasson har sett det här
som hon har fått i sitt brevfack nu i dagarna.
Efter att jag har läst upp det här kommer ju tales-
mannen för socialdemokraterna i polisfrågor troligt-
vis att vara Margareta Sandgren. Då skulle jag vilja
fråga henne: Hur kommer ni från socialdemokratiskt
håll att bemöta ett sådant här brev som har kommit
till oss?
I betänkandet framgår att man hade 16 201 poliser
den 31 december 1999. Om man räknar bort frånvaro,
speciellt sjukfrånvaro mer än 14 dagar, var antalet
15 381. Det är det totala antalet poliser som finns i
verksamheten, de som sitter inne och jobbar och de
som är ute på fältet.
Om polisen inte kommer att kompenseras för full
löneuppräkning befaras, enligt vad rikspolischefen
sade på vår sammankomst i utskottet, antalet poliser
sjunka ned mot 14 600. Det är en mycket oroväckan-
de utveckling.
Alice Åström erkände att stängningen av polis-
högskolan under två år har gjort att antalet poliser har
minskat. Vi sa ju redan från början att det blir så om
man stänger en skola. Men nu ökar det successivt
återigen.
Kia Andreasson är inne på precis samma spår och
tar med glädje upp hur man nu tänker utbilda poliser,
och därmed får vi flera närpoliser. Men när de är
utbildade ska de ju ha lön också. Det är redan ett stort
glapp. Det finns ett medvetet glapp när det gäller det
som man betalar ut i dag och pris- och löneuppräk-
ning. Alla ni som var på utskottets sammankomst vet
att Rikspolisstyrelsens chef sade att det saknas 200
miljoner.
Hur ska man räkna då? Jo, man kan stå här och
vara flott och säga att det ska bli ett tillskott på 575
miljoner till polisväsendet. Men sedan är det de här
200 miljonerna. Man måste ju betala de här lönerna,
som man inte har fått kompensation för, på något sätt.
Räkna ut vad som blir kvar då och hur det kommer att
bli om ett par år framöver!
Margareta Sandgren! Vilka åtgärder är ni social-
demokrater beredda att vidta för att vi inte ska gå mot
den här minskningen av antalet poliser?
För inte så länge sedan - det var närmare bestämt
måndagen den 27 november - hade Gunnel Wallin en
interpellationsdebatt med justitieministern. Av hans
svar framgår klart och tydligt att avgörande för hela
polisväsendet är att närpolisområdena får de resurser
och den kompetens som behövs för att närpolisen
verkligen ska bli basen i polisverksamheten. Minis-
tern anser att det krävs insatser för kompetensutveck-
ling och personaltillskott. Det anser vi också, men det
är faktiskt beklämmande när man hör en minister
säga dessa vackra, låt mig säga ärvda, fraser som inte
stämmer alls med hur verkligheten ser ut.
Fru talman! I betänkandet, under avsnittet om po-
lisväsendet, finns det nio reservationer samt ett sär-
skilt yttrande som vi moderater antingen har ensam-
ma eller tillsammans med de övriga borgerliga parti-
erna. Jag har för avsikt att lyfta fram några av de här
reservationerna.
Jag har tidigare lyft fram frågan om personalsitu-
ationen. Vakanserna är ju många, och medelåldern är
extremt hög. Jag kan väl upprepa vad Ragnwi Mar-
celind sade tidigare. Mer än hälften av poliserna är
mellan 45 och 65 år. Ca 3 000 poliser är mellan 55
och 60 år. Drygt 600 poliser är över 60 år. Den höga
medelåldern resulterar i att poliser tvingas utföra
arbetsuppgifter som inte alls passar för deras ålder.
Kortsiktigt är det nödvändigt att utöka utbildning-
en kraftigt och att inrätta ytterligare polishögskolor.
Jag säger bara "polishögskolor", eftersom det kanske
behövs fler än vad regeringen och ni stödpartier an-
ser. Dessutom bör andra åtgärder vidtas, såsom att
polismyndigheterna bör avsätta en viss del av sin
budget till nyrekrytering. Så gör man ju i Kanada, och
vi i den justitiegrupp som kallades för polisgruppen
fick ju information om hur man gjorde för att ha en
stark bas och pengar till nyrekrytering. Därför skulle
jag återigen vilja vända mig till Margareta Sandgren.
Anser Margareta Sandgren att det vore lämpligt att
införa något liknande här i Sverige?
För att man ska kunna få en stark och effektiv po-
lis krävs det ständig utbildning. Det är oerhört viktigt
för den enskilde polisen att erhålla information om
nya metoder, om kriminalitetens utveckling och för-
ändring, inte minst narkotikakulturens förändringar,
m.m. Man ska komma ihåg att hög kompetens skapar
en arbetssituation där poliser är trygga och effektiva.
Ett kanske mera känsligt område är polisens ar-
betstider. Vi moderater anser att polisens arbetstider
måste anpassas bättre till verksamhetsbehoven. Själv-
klart måste poliserna i högre grad arbeta kvällar,
nätter och helger.
Riksrevisionsverket gav ut en rapport förra året
som kallades Närpolisreformen och polisens arbetsti-
der. Där framgår det att utformningen av polisens
arbetstidsavtal gör att det, i jämförelse med avtalen
för andra yrkesgrupper, är mycket svårare att utnyttja
de tillgängliga resurserna på ett effektivt sätt. Det
finns en nyhet sedan december 1999. Då införde man
ett nytt avtal som ger arbetsgivaren bättre förutsätt-
ningar för arbetstidsregleringar. Det är något som
både arbetsgivaren och Svenska Polisförbundet har
gjort en överenskommelse om för att lätta upp när det
gäller att man ska kunna arbeta mer just på de här
mer obekväma arbetstiderna.
Jag vill ta upp en sak till, något som vi också
stötte på i Kanada när vi besökte Kanadapolisen. Jag
kommer ihåg att Morgan Johansson och jag satt i
samma bil en kväll i Montreal. Där fick vi, och kan-
ske ni andra också, ta del av hur man hade lagt upp
sitt arbete. Så fort vi i Sverige pratar om ensamtjänst-
göring eller ensampatrullering för poliser stöter det på
patrull, så att säga. Där hade man en bil som var be-
mannad med två poliser och en annan med en polis.
De var ett gäng, så när de åkte ut på en utryckning var
de alltid minst tre i dessa två bilar som kom till plat-
sen. Sedan kunde de få ytterligare förstärkning; det
fick vi också se.
Men vad gjorde man sedan? Jo, om det behövdes
ett omhändertagande tog de poliser som var två hand
om den eller dem som skulle omhändertas. Så körde
de i väg och ordnade transporten för detta, medan den
polis som var ensam i lugn och ro kunde stanna kvar
på platsen och ta upp förhör, tala med drabbade osv.
Där fick man en betydligt effektivare arbetssituation.
Som vi såg det, och som vi moderater ser det, med-
förde denna effektivisering inte att poliserna behövde
känna någon ökad risk i sitt arbete bara för att de fick
vara ensamma ett kortare tag.
Det är självklart en sådan här modell skulle vara
intressant att se i Sverige, med tanke på den brist på
poliser vi har. Kanske får man anpassa sig och göra
om arbetssättet för att vi ska få ut så mycket som
möjligt av polisen.
Fru talman! Vi borgerliga partier har även ett sär-
skilt yttrande - jag ser att tiden rinner i väg - om den
nationella insatsstyrkan. Vi tycker att den naturligtvis
borde vara en nationell resurs och organisatoriskt
ligga under Rikspolisstyrelsen. Jag behöver inte ut-
veckla alla argument för det, för det gjorde vi här i
debatten förra året.
Till sist, fru talman, vill jag säga att det känns bra.
Trots att det finns för få poliser har förtroendet för
poliserna nämligen ökat. Denna slutsats har tagits
fram i en SOM-undersökning från Göteborgs univer-
sitet. En förklaring till uppgången kan vara händelser
som Malexandermorden, tror statsvetarna Sören
Holmberg och Lennart Weibull. Men trots uppgången
är det långt kvar till den topp som redovisades för sex
år sedan. Det innebär att den bristande tilltro till poli-
sen som ändå finns är allvarlig, då polisen får allt
svårare att klara sina arbetsuppgifter. Och det är inte
att undra på att tilltron inte har kommit upp i topp, när
polisen inte kan komma till mig eller dig när det har
inträffat något. Man ser inte polisen, och då sjunker
tilltron när man inte får hjälpen när man behöver den.
Det är det som är så viktigt för oss politiker: Det
är vår skyldighet att ge förutsättningar så att Sverige
har tillräckligt med poliser och att människor därmed
kan känna sig trygga.
Fru talman! Jag ställer mig bakom det bifallsyr-
kande till reservation 1 som Gun Hellsvik tidigare har
gjort. Jag står bakom alla våra reservationer men
yrkar för tids vinnande inte bifall till någon annan.

Anf. 66 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har egentligen bara en fråga till
Maud Ekendahl. Den handlar just om detta med po-
lisbristen - beskrivningen av den stora bristen på
poliser och de svårigheter denna innebär. Nu har det
ju öppnats en ny polishögskola. Det ska öppnas ytter-
ligare en. Maud Ekendahl är också lika medveten
som majoriteten om att det kommer att ta tid innan vi
har utbildat poliser. Ändå låter det, när jag lyssnar på
Maud Ekendahl, som om bara Moderaterna fick be-
stämma skulle vi ha fullt med poliser i morgon dag.
Ska man klona, eller vad ska man göra? Verkligheten
är ju att utbildningskapaciteten ökar och det kommer
fler poliser, men det här kommer att ta tid.
Sedan vill jag påpeka att detta med pris- och löne-
omräkning osv. gäller alla statliga verk. Moderaterna
i finansutskottet står också helt bakom principen att
det ska drivas på det här sättet och att man ska ha det
här generella kravet. Det är ju ingenting som är speci-
ellt för majoriteten när det gäller det här området.
Sedan måste jag ställa en fråga om Moderaternas
reservation 7, som handlar om utredningsverksamhe-
ten. Man skriver inledningsvis: "Vi vill understryka
vikten av att polisen inte skriver av anmälningar utan
att detta är befogat. Allmänhetens förtroende för
polisen hotas om den som anmäler ett brott bibringas
uppfattningen att man inte ens försöker utreda det
anmälda brottet." Är det Moderaternas uppfattning att
detta är vad poliskåren i Sverige gör i dag? Jag tycker
att det är ganska allvarligt om Moderaterna menar att
polisen skriver av anmälningar utan att det är befogat.

Anf. 67 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! När det gäller polisbristen, Alice
Åström, tycker jag att hela eftermiddagen har handlat
om den. Vi har tagit upp dessa vinklingar här. Som
jag också har sagt har vi redan från börjat hävdat
detta med den polisbrist som skulle uppstå när vi
stängde polishögskolan. Det måste vi faktiskt få upp-
repa, eftersom vi visste hur det skulle bli.
Nu säger ni att det blir fler poliser och tycker att
det är bra. Men, Alice Åström, Ragnwi tog ju upp
prognosen att även om man räknar upp med 500 nya
poliser varje år är man ändå år 2015 nere på 14 900
poliser. Därför blir det ju ingen uppräkning av antalet
poliser. Ni är grundlurade.
När det sedan gäller löne- och prisuppräkningen
är det just detta som är så märkligt: Så här är det på
varje område. Men jag diskuterar polisväsendet, och
då tar jag upp vad som ligger i glappet på 200 miljo-
ner. Man ska dock komma ihåg att under den borger-
liga regeringen, då Alice Åström inte satt i riksdagen,
beslutade denna att det skulle finnas ramar tilltagna
för att använda till den här uppräkningen. Men det har
ju den socialdemokratiska regeringen struntat i sedan
man kom till makten år 1994.

Anf. 68 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Då får jag väl, om vi nu ska gå tillba-
ka i tiden, påminna om att det var en borgerlig rege-
ring som fattade beslut om den största besparingen
någonsin på det här området - 500 miljoner kronor.
Detta har vi fått dras med under väldigt lång tid.
Maud Ekendahl talar om prognoser för hur det ska
bli med polisen och hur grundlurade vi är. Vi vet att
målsättningen är att öka antalet när det gäller polisut-
bildningen. Helst ska vi nå upp till 900 per år. Lyckas
vi med, nu när vi ökar kapaciteten både i Umeå och
här i Stockholm, kommer vi faktiskt år 2015 att vara
uppe i över 20 000 poliser. Då räknas ändå med övrig
avgång, pensionsavgångar osv. Och detta är siffror
från polisväsendets eget budgetunderlag. Det gäller
att välja vilka siffror man vill läsa och hur man vill
tolka dem.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga detta:
Tänk om massmedier och politiker uppmärksammade
de gånger då polisen gör ett lyckat jobb, gör lyckade
utryckningar, kommer i tid osv. - vilket den faktiskt
gör i de allra flesta fallen - i stället för att ständigt
använda sig av extremfall! Det kanske också skulle
skapa lite bättre trygghet hos allmänheten.

Anf. 69 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Nu tycker jag att det ska vara slut
med tjafsandet om neddragningen med 500 miljoner
under den borgerliga regeringen. Alice Åström kan gå
tillbaka till socialdemokraterna och fråga: Hur var det
egentligen?
Det var stökigt och bökigt i denna riksdag när ny-
demokraterna var med. Det gjorde att de borgerliga
ledamöterna tvingades till ett samarbete med social-
demokraterna för att klara budgeten och säkerställa
ekonomin under det tredje året. Då sade socialdemo-
kraterna: Ja, vi går med på det och hjälper er, för det
är för rikets bästa. Men under förutsättning att 500
miljoner dras ned i budgeten på en gång när det gäller
rättsväsendet.
Man gick en bit på vägen och drog ned 150 miljo-
ner kronor. Det resterande tog socialdemokraterna på
ett bräde när man kom till makten 1994.

Anf. 70 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Vi kommer nu in på Stockholmsom-
rådet och de olika fördelningarna av den budget som
vi ännu inte har beslutat om. Det är svårt för mig som
riksdagsledamot att sätta mig in i de enskilda länens
problem. Men fördelningen av den budgethöjning
som vi har gjort för polisen har mig veterligen inte
skett med exakta belopp ut till länen.
Jag tycker naturligtvis att det är väldigt beklagligt
att tio polisstationer behöver stängas. Men jag vet
samtidigt att ekonomin i Stockholm, det stora under-
skottet, har varit ett problem. Men det är ju saker som
ledningen för polisen måste fördela. Det kan inte jag
ha åsikter om här och nu.
Däremot tycker jag, som jag sade, att ordförande-
skapets extra kostnader, som också kommer att drab-
ba Stockholmspolisen, naturligtvis ska tillföras utan-
för polisens budget i ett separat anslag, speciellt med
tanke på att det har tillförts så mycket pengar till
ordförandeskapet. Det tar jag för givet. Särskilt gäller
detta också samarbetet i EU och Schengen. Dessa
pengar ska inte tas från den ordinarie grundplåten för
polisen. Det har jag hela tiden hävdat.

Anf. 71 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Att sätta sig in i alla polismyndighe-
ters verksamheter begär inte jag heller. Men om man
sitter i justitieutskottet kommer information dels i
tidningen, dels får vi brev från ordföranden för poli-
sen i Stockholms län.
Jag vet att Kia Andreasson själv är den som
emellanåt brukar ta upp exempel på olika sätt. Det är
förvånansvärt att man inte kan ta del av den stora
staden eller hemorten själv. Nu valde inte jag att ta
Göteborg, för det kunde Kia Andreasson ta själv, men
att inte kunna engagera sig i olika delar av landet.
Men det går bra, Kia Andreasson, när det gäller
tingsrätterna. Då fanns det möjlighet att engagera sig
i budgetarbete för Ängelholms tingsrätt, som blir en
kansliort.

Anf. 72 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Anledningen till att jag inte kunnat
engagera mig var att jag inte visste om fördelningen
hade skett över huvud taget, vilket jag hävdar att den
inte har gjort. Men vet Maud Ekendahl bestämt att
Rikspolisstyrelsen redan nu har fördelat exakta sum-
mor till länen så vet Maud Ekendahl mer än jag.

Anf. 73 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Debatten har ju gått ut på att vi gång
på gång har talat om att det är för lite pengar till poli-
sen. För polismyndigheten i Sverige sade någon av
ledamöterna att man räknar med att det samlade un-
derskottet för 2001 blir ½ miljard kronor. Det här har
vi tagit upp i våra diskussioner. Det är förvånansvärt
att inte Kia Andreasson vet om det när vi har diskute-
rat budget. Vi har t.o.m. haft schabloner att gå efter
och tittat närmare på hur det ser ut. Sådan är ju verk-
ligheten.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.24 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

12 § (forts.) Rättsväsendet (forts. JuU1)

Anf. 74 TREDJE VICE TALMANNEN:
På förekommen anledning får jag be deltagarna i
debatten att inte överskrida anmälda debattider.

Anf. 75 YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Först vill jag, liksom några andra, in-
leda med att tacka för det samarbete som vi har haft
fram till nu med budgeten - naturligtvis samar-
betspartierna. Även om Gun Hellsvik inte är här för
tillfället vill jag tacka henne. Vi i Vänsterpartiet tyck-
er att hon leder utskottet på ett bra och fint sätt. Jag
tycker speciellt att vi har en trevlig och god stämning
i utskottet. Det är inte ofta som det är ett speciellt
otrevligt debattklimat. Det är bra.
Att rättsväsendet är ett viktigt område kan man se
på den långa talarlistan och alla de deltagare som vill
vara med i debatten. Just nu är det ganska glest i
kammaren, men de dyker väl upp så småningom.
För två år sedan inledde jag budgetdebatten med
att läsa lite grann ur Vänsterpartiets kriminalpolitiska
motion. Jag tänker göra så i dag också.
Kriminalpolitiken ska verka brottsförebyggande
och reparativ, dvs. motverka och städa upp det som
samhället inte klarar av. Den ska ses i ett helhetspers-
pektiv och förena ett generellt samhällsperspektiv
med speciella insikter om orsaker till brott. Vi behö-
ver en kriminalpolitik som dels är human med ut-
gångspunkt i en noggrann analys av de sociala villkor
som människor lever under, dels är progressiv och
samverkar med en generell och solidarisk välfärdspo-
litik som syftar till ökad delaktighet och minskade
klassklyftor.
Vänsterpartiet tror inte att hårdare tag är den alle-
narådande lösningen på en ökad brottslighet. Vi tror
att det viktigaste är att lära sig att förstå orsakerna till
brott och att på så många olika nivåer som möjligt
försöka förstå vad olika åtgärder har för effekt på
människor.
En trovärdig politik ser helheten och försöker för-
stå hur det mesta i livet och samhället hör ihop. Det
går inte att prata om rättsväsendet utan att försöka
förstå att rättssäkerheten är beroende av en klok poli-
tik när det gäller andra områden. De är t.ex. vilken
syn man har på kvinnofrågor, alkoholfrågor, droger,
segregation mellan folkgrupper, klassklyftor, fattig-
dom, arbetslöshet, fritid, arbetstid, hälso- och sjuk-
vård, social omsorg, utbildning, kultur, vad vi har för
syn på människor med olika sexuell läggning, olika
hudfärg, olika fysisk och psykisk förmåga, barns
rättigheter m.m. Allt hör ihop.
Kriminalpolitiken handlar också om att många
barn växer upp utan närvaro av båda föräldrarna. När
det gäller pojkar är det bevisligen mycket viktigt med
en närvarande pappa. Utredningar visar att bland
dömda män har ett stort antal haft liten eller ingen
kontakt alls med sin pappa.
I den kriminalpolitiska helhetssynen spelar poli-
sen naturligtvis en stor och viktig roll. Eftersom
Vänsterpartiet hävdar att många andra politiska beslut
hör ihop med antalet poliser krävs det mycket stark
politisk enighet kring vilken sorts samhälle vi vill ha,
och utifrån den diskussionen är det svårt att veta
exakt hur många poliser vi behöver.
Hur många poliser ska vi ha i Sverige? Vi har lite
olika åsikter om det. Var ligger lagomnivån? Ska vi
anslå pengar till 100, 200, 1 000, 2 000, 3 000 nya?
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår var de
borgerliga partierna ska ta alla poliser från. Jag hör
och förstår att man vill tillföra mera pengar. Men hur
och var man ska hitta redan utbildade poliser är för
mig en gåta.
Det har startat en ny polishögskola i Umeå, och
det ska öppna en på ett ställe till. Om det behövs för
att behålla rättssäkerheten när det gäller polisen måste
vi självfallet vara beredda att diskutera en ytterligare,
dvs. en fjärde polishögskola. Jag ser ingen annan väg
att få fler poliser än att utbilda fler. Takten måste vara
klok, därför att kvaliteten på utbildningen måste oav-
sett var den ligger vara lika hög som nu.
Jag tycker också att man måste titta på hur många
poliser det skulle behövas för att få ett visst mått
arbete utfört på ett visst sätt under en viss tid. I detta
sammanhang vill jag också säga att det är en myt att
poliser ofta slutar sin anställning - som någon redan
har sagt. Det är tvärtom så att poliser är mycket trog-
na sitt yrke till skillnad från många andra yrkesgrup-
per. Om man påstår något annat måste det vara för att
undergräva och medverka till att förtroendet för po-
liskåren försvagas. Sanningen är att avsevärt färre
poliser slutar sina jobb jämfört med andra jobb. Det
är viktigt att hålla sig till sanningen.
Det finns ett annat problem som Rangwi Marce-
lind påtalade, nämligen att de som lämnar poliskåren
ofta är unga. Det är inte heller konstigt eller speciellt
för poliskåren. Så ser det ut inom andra yrkesområ-
den också.
Ibland händer det som inte får hända. Det dröjer
för länge innan polisen kommer efter ett larm. Det
händer sällan om man tittar på det totala antal utryck-
ningar som polisen gör. Men om man upprepar
många gånger att polisen inte kommer och att det inte
finns några poliser, kan det naturligtvis uppfattas som
sant. Då har man lyckats med att skrämma människor
och få människor att tro att det inte är någon idé att
ringa eftersom det ändå inte finns några poliser som
kan komma. Det är olustigt om människor ska vara
rädda för något som inte är relevant.
Jag kan ge ett exempel från helgen i Stockholm.
Vid stängningsdags utanför en krog blir det ett stort
bråk. Grannar ringer och anmäler att det är bråk. Det
tar fem minuter innan polisen är på plats.
Varför kan vi inte någon gång prata om alla de
gånger som polisen verkligen kommer och när deras
snabba insatser verkligen fungerar. Polisen ska inte
behöva höra att de inte kommer när det i verkligheten
oftast inte är sant.
Jag är glad över att ett flera år gammalt vänster-
krav har uppmärksammats i årets budget. Det gäller
poliser i glesbygd. Vi är många, inte bara Vänster-
partiet, som påtalat riskerna med att människor i glest
befolkade områden inte känner sig trygga och att det
finns risk att människor tar lagen i egna händer.
Vi ser också mycket positivt på att, som jag sade
tidigare, det har öppnats en polishögskola i Norrland,
i Umeå. Förhoppningsvis kommer det att underlätta
rekrytering av poliser till Norrland. Jag säger för-
hoppningsvis eftersom jag vet att flera poliser som
går utbildningen nu helst vill jobba i Stockholm eller
någon annan storstad för att de anser att de lär sig
yrket snabbare om de får jobba i en större stad.
Jag vill som i fjol påpeka det stora arbete polisen
lägger ned på alkoholrelaterade brott. Enligt många
poliser är hela 80 % av alla våldsbrott relaterade till
alkohol. Sena öppettider på krogen, lördagsöppet på
Systembolaget, stora mängder alkohol på och kring
musik- och idrottsarenor, eventuellt sänkta alkohol-
priser, alkoholrepresentation m.m. är exempel på
beslut i andra delar av samhället som rättsväsendet
inte styr över men som har direkt påverkan på många
delar i rättsapparaten och framför allt på polisens
arbete. Det är alltför enkelt att tro att fler poliser löser
alkoholrelaterade våldsbrott. Många sådana brott
sker, som flera har sagt, inom hemmets väggar.
Många kvinnor och barn kan vittna om detta. Fler
poliser skulle förmodligen inte reda ut det proble-
met.Däremot skulle kanske pengar till skolan, fritids-
sektorn och socialtjänsten kunna förbättra situationen.
Jag tror också att många män behöver få stöd på
ett sätt som liknar det som kvinnor får från kvinno-
jourer.
I det senaste numret av Polistidningen finns två
mycket intressanta artiklar. De handlar om olika saker
men har att göra med grundsynen på kriminalpoliti-
ken och polisens arbete. Den ena handlar, som rubri-
ken säger, om att otrygghet kan byggas bort. En
kvinnlig doktorand från Chalmers har tittat på säker-
hetsaspekterna ur olika vinklar. Hon pekar på två
modeller för att förebygga brott.
Den ena modellen är säkerhetsmodellen med mer
av kontroll, nolltoleransprojekt och säkerhetsprylar.
Den andra modellen benämns safety-modellen, dvs.
trygghetsmodellen. Den förstnämnda modellen är den
mest populära för tillfället.
Hon menar att vi mer och mer genom olika kon-
trollåtgärder försöker få till stånd trygghet. Det blir
mer och mer vanligt med galler, övervakningskame-
ror och vakter. Hon menar att trygghet inte uppnås
genom att någon tar sig rätten att bevaka andra män-
niskors handlingar. Hon undrar om vi verkligen vill
ha ett mer slutet och välbevakat samhälle. Trenden
går åt det hållet.
Många kontrollåtgärder visar utåt att det här är så
otryggt och farligt att bo att vi här måste låsa in våra
saker och alla behöver övervakas. Hon säger att hon
förstår varför det har blivit så, men hon undrar om det
är så vi egentligen vill ha det.
I Sverige säger många att vi är för ett öppnare
samhälle, men i praktiken hämtar vi inspiration från
länder med ett mycket kontrollerande system. I New
York-modellen var det från första början klart vilka
som skulle skyddas, nämligen den vita överklassen
mot andra grupper av människor. Kritiken mot mo-
dellen har bestått i att andra samhällsklasser har känt
sig utpekade och utsatta för polisbrutalitet.
Som jämförelse nämner den här forskaren ett
trygghetsprojekt i Toronto i Kanada, där man vänt på
problematiken genom att utgå från de mest utsatta
gruppernas perspektiv. Bland referensgrupperna finns
kvinnor från olika etniska grupper, hemlösa, homo-
sexuella och andra grupper som ofta känner sig ut-
satta och hotade.
Man utbildar poliser i de utsatta gruppernas pro-
blematik och studerar den fysiska miljön noga för att
tidigt planera trygghetsåtgärder som inte upplevs som
kontrollerande. Man har värdar på tunnelbanan, och
man har lister att trycka på om man är rädd. Bussarna
stannar på beställning.
Hon menar att välplanerade åtgärder är bättre än
tillfällighetslösningar, som ofta bygger på eldsjälar. I
det sammanhanget nämner hon nattvandringsprojekt
och nattögon. Hon frågar sig vad dessa utgår från när
de ingriper och menar att det finns risk att man för-
stärker termer som "vi" och "dem" och att det kan
leda till att de som är annorlunda blir mer utsatta. Liv
och människor ska finnas i stadslivet, säger hon men
menar att väktare i olika former inte är en naturlig
social kontroll.
Den andra artikeln ska jag sammanfatta, eftersom
tiden har runnit i väg. Den handlar om att poliserna i
Norge är obeväpnade. Jämförelsen med Sverige visar
att poliser här skjuter så att människor skadas medan
antalet skadade poliser i Norge är mycket lägre än i
Sverige.
Jag menar inte med detta att man ska plocka av
våra poliser vapnen, men det visar vilka skilda för-
hållningssätt som man har när man löser svåra pro-
blem och att resultatet blir lite olika.
Jag tror att svensk polis tillhör världens bästa. Det
beror på den utbildning som våra poliser får och på de
arbetsuppgifter de har. Vänsterpartiet tror fortfarande
på näpo-organisationen och på det problemorientera-
de arbetssättet. När man inför ett nytt arbetssätt tar
det alltid ett antal år innan det till fullo fungerar. Vi
tror att både poliserna själva och medborgarna vinner
på att vi fullföljer och kanske förbättrar näpo-arbetet.
Ibland höjs det röster för att polisen inte ska syssla
med små och meningslösa insatser. Jag tror att vi
måste vara försiktiga i den bedömningen. Invånarna
behöver även i fortsättningen ges möjligheter till en
personlig kontakt med polisen där människor får
hjälp med för dem viktiga ärenden, även om de kan-
ske inte är så viktiga för många av oss som står utan-
för och tittar på.
Fortfarande är det så, vilket jag tror att Maud Ek-
endahl nämnde, att befolkningen har ett stort förtro-
ende för polisen. Det är en av våra största uppgifter
här i riksdagen att så gott vi kan se till att det förtro-
endet behålls och ännu hellre förstärks.

Anf. 76 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Yvonne Oscarsson talar lite grann om
antalet poliser och undrar hur man ska få tag i poliser.
Det som vi i dag skördar konsekvenser av i form av
för litet antal poliser är att Polishögskolan varit
stängd under tre års tid.
Yvonne Oscarsson går sedan lite längre. Jag tror
att man ska vara väldigt försiktig när man uttalar sig
om bedömningar som gjorts t.ex. av Rikspolisstyrel-
sen i den redovisning som den har gjort och av polis-
fackets ordförande
både när det gäller hur många människor som faktiskt
tar avstånd från polisyrket och lämnar det och när det
gäller hur många poliser som behövs. Jag skulle vilja
fråga Yvonne Oscarsson: Tror Vänsterpartiet inte på
de redovisningar som vi får del av och som ska vara
ett underlag för oss som beslutsfattare när vi talar om
hur mycket resurser våra partier vill avsätta till de
olika områdena?
Yvonne Oscarsson talade vidare om att vi vill
skrämma människor. Jag och många med mig har
dock varit ute och sett hur det ser ut i verkligheten i
dag. Jag har besökt Ludvika, där en ensam polisman
körde omkring på natten. Han sade: Även om jag ser
någonting allvarligt hända kan jag inte ingripa. Jag
måste ringa efter den närmaste bilen, som tar en tim-
me på sig för att komma mig till hjälp. - Dessutom
var han gammal.
Är det verkligen enligt Yvonne Oscarsson ett sätt
att skrämma människor när oppositionen för fram att
vi behöver fler poliser?

Anf. 77 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga till Ragnwi att jag
tycker att det är väldigt bra att hon är så engagerad.
Jag vet att hon är ute mycket i verkligheten, och även
det är bra.
Det är faktiskt så att poliser lämnar verksamheten.
Jag hoppas att inte bara jag lyssnade när rikspolische-
fen sade att det är ungefär 1 % som lämnar polisyrket.
Jämfört med andra yrkesgrupper är det en väldigt låg
andel, sade rikspolischefen. Ragnwi Marcelinds tilltro
till honom är ju väldigt hög när det gäller andra siff-
ror, och jag hoppas att den är lika hög när det gäller
detta. 1 % av poliskåren lämnar yrket.
Jag vill också upprepa att även andra ungdomar
lämnar sina yrken. Det är tydligen så i vårt samhälle i
dag att många människor vill byta jobb, och man gör
det i andra yrkesgrupper mycket oftare än poliserna.
När det gäller de här siffrorna har vi naturligtvis
med stort allvar sett på de tabeller som vi vid samma
tillfälle fick presenterade av rikspolischefen. Alice
Åström talade om att om man kommer upp till att
utbilda 900 poliser per år, klarar vi det här bra. Jag
har tillsammans med Ragnwi tittat på det här, och vi
kom fram till att om man utbildar 900 poliser har man
en god försörjning om några år.

Anf. 78 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar Yvonne Oscarsson för den
inställningen. Ska vi utbilda 900 poliser per år är jag
jättenöjd. Det är precis vad vi vill. Vi vill tillföra mer
resurser och starta en tredje polishögskola, eftersom
vi anser att man måste lyssna på de signaler som man
får från Rikspolisstyrelsen. Det är dock inte detta som
föreslås i regeringens budgetalternativ. Det handlar
för 2001 om ca 140 poliser netto, sedan man räknat
bort pensioneringar osv. Detta antal ska man ställa i
relation till att det är ca 170 som slutar.
Man kan säga att det inte är någonting att bara
1 % slutar. Det är kanske inte det i förhållande till
andra yrken, men inom poliskåren är det väldigt
mycket mot bakgrund av att man samtidigt i realiteten
rekryterar bara 140 nya.
En sista fråga. Jag har besökt Söderhamns närpo-
lisområde, som också är Yvonne Oscarssons närpoli-
sområde. Jag var ute och åkte nattpatrull med en man
som hade varit polis i 34 år. Han signalerade verkli-
gen en oro för den ensamhet som han upplevde när
han körde nattpatrullbil. Det fanns inga möjligheter
för honom att ingripa om någonting skulle hända.
Yvonne Oscarsson, som också har besökt det här
närpolisområdet, vet att det är en väldig brist på poli-
ser.
Vad ska vi säga till dem, Yvonne Oscarsson? Ska
vi säga att antalet poliser räcker? Eller har vi ambi-
tionen att försöka uppnå det som Rikspolisstyrelsen
har gett oss indikationer om? Då behövs det mer
pengar. Då ligger vi inte fel när vi yrkar på mer.

Anf. 79 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Vi ska naturligtvis säga att vi i Sveri-
ges riksdag är väl medvetna om att problematiken
med för få poliser är sann. Så uppfattar jag det i alla
fall. Det beror på att vi stängde Polishögskolan. Det
vet vi också. Jag hör att olika partier vill tillföra mer
pengar. Men det tar ändå en viss tid att utbilda. Man
kan inte utbilda i alltför snabb takt - i alla fall inte
enligt Vänsterpartiet och förmodligen inte heller
enligt våra samarbetspartier. Man måste förbereda
utbildningsplatserna, rekrytera lärare och se till att
polisens utbildning håller mycket god kvalitet. Den
får vi aldrig nagga i kanten. Kvantitet kan aldrig stå
över kvalitet. Man måste ta det lugnt och klokt.
Jag tycker att jag kan åka hem och hålla huvudet
högt och säga att vi från vår sida naturligtvis kommer
att göra vad vi kan för att få fler poliser.

Anf. 80 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Yvonne Oscarsson säger att de bor-
gerliga partierna bara jagar efter fler poliser. Hon
undrar var vi ska få dem ifrån, för det finns inte fler
poliser.
Det är just det problemet vi har haft uppe i debat-
ten. I betänkandet på s. 36 står "regeringen anför att
det är avgörande för hela polisväsendet att närpoli-
sområdena nu får de resurser och den kompetens som
behövs för att den verkligen skall bli basen i poli-
sverksamheten".
Det oroar oss. Vi menar att de poliser som finns
inte räcker. Därför måste man låta poliserna göra det
som de är bra på och anställa civila till det andra
jobbet. Det har vi försökt förklara. Om man ska leva
upp till målsättningen i betänkandet måste man utbil-
da fler poliser eller göra som jag har sagt.
Vi känner till situationen. Vi vet att det tar två och
ett halvt år att utbilda poliser. Det är därför vi har
varit så upprörda. Det står i betänkandet att detta ska
genomföras med de pengar som finns. De ska också
räcka till de löner som det fattades beslut om förra
året. Det gör ett stort hål i pengarna som utgör sats-
ningen på polisen.

Anf. 81 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Det skulle kännas bra att säga att vi
backar fem år. Vi kör i gång polishögskolan i Umeå
för fem år sedan. Vi kör i gång en polishögskola i
Götaland för två år sedan. Vi kör i gång en polishög-
skola längst ned i Skåne nu. Då blir det lätt.
Det går inte att skynda fortare. Det är lätt att vara
efterklok. Jag skulle också kunna säga att vi borde ha
förstått, när vi stängde Polishögskolan. Jag var inte
med om det. Men jag kan säga nu att det var dumt
och korkat. Men det blev så. Nu gäller det att göra
saker så bra som möjligt för framtiden. Enligt oss går
det inte att just nu utbilda i snabbare takt än vi gör,
för att det ska bli en klok och bra utbildning.

Anf. 82 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Yvonne Oscarsson erkänner att situa-
tionen är sådan som vi tidigare har framfört i debat-
ten. Det är bekymmersamt. Jag hoppas verkligen att
det blir lika fördelning över hela landet, i glesbygd
och storstad. Behovet är påträngande överallt.
Det har förts en diskussion om vakter. Det kan
inge trygghet för allmänheten om man ser vakter. Jag
tror dock att tryggheten hade varit större om man
hade sett poliser. En vakt kan inte göra mer än du och
jag. De är beroende av att överlämna brottslingen de
griper till en polis. Det pratas mycket om vakter och
vaktbolag. Det är ett komplement. Men de kan inte
ersätta polisen.

Anf. 83 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Det är ett svaghetstecken när man i ett
samhälle tvingas anlita vakter och vaktbolag för att
människor ska känna sig trygga och känna att deras
egendom är tryggad. Det är inget bevis på ett tryggt
samhälle att det kryllar av poliser - om det nu gjorde
det - eller vakter. Det skulle vara mycket trevligare
om vi hade ett så tryggt samhälle så att vi slapp ha
poliser och vakter. Jag tror att vi är överens om det.
Gunnel Wallin vet likaväl som jag att vi inte har
någonting att säga till om fördelningen av resurser.
Det sköter Rikspolisstyrelsen tillsammans med samt-
liga länspolismästare. Det finns naturligtvis faktorer
som styr. I årets budgetproposition står det klart och
tydligt att rekryteringen av poliser i glesbygd ska öka.
Det betyder att man tar hänsyn till det när man för-
delar resurserna ut till landet.

Anf. 84 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Det är märkligt att Yvonne Oscarsson
och hennes parti inte kan eller vågar sätta ned foten
och tala om hur många poliser som behövs. Det är
inte konstigare än vilket verksamhetsområde som
helst, att man kan tala om hur många poliser som
fattas i verksamheten. Hur bemöter Yvonne Oscars-
son partiets sympatisörer som frågar hur många fler
poliser man anser att vi måste ha ute i samhället?
Vi moderater har vågat sätta ned foten och sagt att
det är bra med 3 000 fler poliser. Vi tycker inte att det
är konstigt att vi kan lyssna till en bedömning från en
verksamhetschef, i det här fallet rikspolischefen. Vi
kan förstå att hans bedömning är rätt och riktig. Vi
politiker måste lyssna till sådana budskap som vi får
och inte bara styra hur som helst härifrån Sveriges
riksdag.
Självklart kan vi inte se till att få 3 000 poliser på
en gång. Men man måste ha en målsättning. Det är
nästan ingen här i dag som har sagt att det fortfarande
finns poliser som arbetar inne med administrativa
arbetsuppgifter. Därför har vi sagt att vi behöver fler
civilanställda. Vad anser Yvonne Oscarsson om den
saken? Behöver vi fler civilanställda?
Vi har också sagt att vi behöver fler polishögsko-
lor. Vi måste använda olika infallsvinklar och göra
olika saker för att öka antalet poliser.

Anf. 85 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Maud Ekendahl förstår inte att vi
tycker att det är svårt att tala om precis hur många
poliser vi vill ha. Hon tycker att det är konstigt. För
oss är det inte så konstigt. Grunden för Vänsterpartiet
är att vi vill ha ett annat sorts samhälle än vi har i dag.
Vi vill göra förändringar på andra ställen i samhället,
så att man kanske inte behöver ha bevakning som i
dag, än mindre ytterligare mer bevakning. Vi har sagt
många gånger att allt hör ihop. Det har jag sagt i mitt
anförande i dag också. Om man skulle lägga mer
resurser - mer pengar och fler människor - på ung-
domsgårdar, idrott, kulturevenemang och inte minst
skolan, skulle det kanske inte behövas så mycket
pengar i andra ändan, till poliser. Därför är detta inte
så lätt för oss. Vi har en helt annan vision av samhäl-
let.
Visst är det bra med civilanställda. Jag var på Po-
lishögskolan och fick träffa en grupp civilanställda
som gick en utbildning och lärde sig utredningsarbe-
te. Några av länspolismästarna från deras hemlän var
där och fick information om utbildningen.
Enligt länspolismästarna hade de civilanställda
fått en bättre utredningsutbildning än vad många
poliser har. Det tycker jag är bra. Såvitt jag känner till
kommer man att fortsätta att utbilda civilanställda i
utredningsarbete. Det tycker jag är bra.

Anf. 86 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Yvonne Oscarsson, eftersom Yvonne Oscarsson tog
upp New York-modellen. Varför känner ni att det är
ett rött skynke för er?
Här har Yvonne Oscarsson talat om att man ska
förebygga brott osv. Modellen går ut på att stävja
brott och ta hand om ungdomar som begår småbrott
så att de ska förstå att de inte ska begå allt grövre
brott.
Ett sådant förslag borde faktiskt Yvonne Oscars-
son ställa sig bakom. Vi ser vad man gjorde i projek-
tet i Eskilstuna. Det var efter New York-modellen.
Jag hoppas att Yvonne Oscarsson ändrar sin uppfatt-
ning och inser att New York-modellen är lyckad.
Sedan behöver man inte ta den bokstavligen. Det
har vi aldrig sagt. Men vi tycker att de idéerna ska
fortplantas ut i organisationen och ut på fältet i ännu
större utsträckning än tidigare.
Jag vill också göra en kort kommentar. Vi mode-
rater vill inte heller att poliserna ska bli av med sina
tjänstevapen. Däremot anser vi att en polis är precis
som en rörmokare. Han eller hon behöver en verk-
tygslåda med olika möjligheter att kunna omhänderta
en person med olika batonger osv. som finns i verk-
tygslådan.
Många har skrattat åt oss moderater när vi talat
om synligheten. Det tog Gunnel Wallin upp här. Vi
moderater säger att det inte gör någonting om fler
poliser använder sina uniformer så att de blir synliga.
Det räcker ibland att man ser en polis eller en polisbil
för att man ska skärpa sig.

Anf. 87 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag börjar med det sista, synligheten.
Jag tror precis som Maud Ekendahl att det är viktigt
att polisen syns. Det tror jag verkligen. Det är minst
lika viktigt att polisen kommer och finns när männi-
skor behöver hjälp av polisen.
Synligheten har en förebyggande effekt. Det har
visat sig att på de ställen där man t.ex. har satt upp
polisbilar vid sidan av vägen kör människor lång-
sammare och försiktigare, och det blir färre olyckor.
Man vet att det fungerar så. Jag tror att det är så också
med patrullerande poliser.
Vapen tycker vi precis lika om. Det tänker jag inte
kommentera något mer.
Det gäller däremot inte New York-modellen. Det
finns saker i New York-modellen som jag tror är bra,
Maud Ekendahl. Grundtanken är nolltolerans. Som
jag tolkar det ingriper man väldigt tidigt och talar om
för människor: Så där får man inte göra.
Gör man det väldigt tidigt är det bästa förebyg-
gande arbetet att andra människor än poliser gör det
jobbet. Det kan t.ex. vara människor som arbetar
inom förskola och grundskola, på arbetsplatser eller
överallt där vi befinner oss. Det gäller att människor
talar om för andra människor när de går över gränsen.
Polisens arbete enligt New York-modellen var
väldigt mycket kontrollerande. Man har bl.a. i Es-
kilstuna använt bevakningskameror. Jag har varit och
tittat på det. Det har fungerat bra. Jag vet det. Men jag
tror att man måste plocka vissa godbitar och inte
använda modellen så att det blir ett hårdare och mer
kontrollerande samhälle och att människor känner sig
bevakade när de kanske inte behöver vara det.

Anf. 88 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Först vill jag kommentera försöket i
Eskilstuna. Det slog ut mycket väl. Tyvärr har man
fått sluta med verksamheten, eftersom man inte har
resurser att fortsätta arbeta i enlighet med New York-
modellen.
Jag tänkte ta upp en annan sak. Vi har i Sverige en
mycket låg uppklaringsprocent. Vi ligger under 25 %
för uppklaring av begångna brott. Då ska vi veta att
det vi i dessa sammanhang kallar för uppklarade brott
knappast är det människor i allmänhet skulle betrakta
som uppklarat.
Vår uppklaringsprocent är internationellt sett låg.
Då undrar jag först om Yvonne Oscarsson anser att
nivån på uppklaringen i Sverige är acceptabel. Det
andra jag undrar är om Yvonne Oscarsson anser att
antalet poliser har någon betydelse för uppklarings-
procenten.

Anf. 89 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Visst tror jag att antalet poliser har
med antalet uppklarade brott att göra. Det är rätt lo-
giskt, om man tänker efter. Ju fler människor som kan
jobba med ett brott borde innebära att man klarar ut
brottet på ett bättre och snabbare sätt, och förhopp-
ningsvis att man löser det.
Man måste utbilda sig mer inom polisen. Enligt
vad jag har förstått av uppgifter från polishögskolan
är man i länen inte speciellt bra på att utbilda poliser
som har den gamla polisutbildningen. Där tror jag att
man måste försöka att stödja och se till att poliser
som inte har den nya polisutbildningen får komma till
polishögskolan och få fortbildning. Jag tror att män-
niskor mår väl av fortbildning.
Jag tycker naturligtvis inte att det är acceptabelt.
Ska man hårdra är det aldrig acceptabelt att man har
något enda ouppklarat brott. Men både Gun Hellsvik
och jag förstår att vi väl aldrig kommer så långt. Visst
skulle det vara bättre om fler brott klarades upp.

Anf. 90 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag vill först påminna oss om att i
Kanada har man en uppklaringsprocent som ligger på
närmare 70 %. Då har man räknat bort morden, efter-
som man har en väsentligt högre uppklaringsprocent
för dem.
Nu fick jag ett klart svar från Yvonne Oscarsson
att antalet poliser är av betydelse för uppklaringen
och att det är oacceptabelt med en så låg nivå.
Dessutom påpekade Yvonne Oscarsson, vilket jag
inte helt håller med om, att våra äldre poliser inte
skulle räcka till som utredare. Tvärtom är det ofta så
att de har en lång erfarenhet. Självklart behövs åter-
kommande utbildning. Men då får man se till att det
finns pengar i budget så att våra poliser kan få utbild-
ning.
När det gäller tillförsel av unga som bl.a. ska kun-
na delta i uppklaringen av våra brott är det inte så
väldigt svårt att få i gång en mer omfattande utbild-
ning. Vi har nu två platser där man utbildar poliser.
Där kan man ta in fler för utbildning. Dessutom är
polisutbildning av hög kvalitet ingenting nytt i Sveri-
ge. Det behövs inte ett långt processande innan vi
även på fler orter kan få i gång ytterligare utbildning.

Anf. 91 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag ser ingen anledning att svara på
det inlägget. Jag uppfattade inte någon fråga till mig,
utan det var ett inlägg.

Anf. 92 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Jag kan glädja fru talman med att en
av oss har strukit sig från listan, så jag kommer nog
att hålla mig till mina minuter - och kanske någon
minut till.
Här är polisen som mitt i gatan står,
Han visar hur man kör, han visar hur man går.
Ibland säger han stopp och så är gatan fri
Då kilar alla bilarna så kvickt förbi - tut tut tut tut
Mammorna komma förbi med sina små,
de trilskas ju ibland och mamma säger då,
att om du ej är snäll och lyder mamma nu så tar
poliskonstapeln dig, det vet du ju - tut tut tut tut.
Jag tror att många av er kommer ihåg den här
sången om polisen som sjungits i skolorna runtom i
landet, och som jag hörde faktiskt sjungs än i dag.
Den har naturligtvis mycket av fördomar i texten,
men de tycker jag att ni ska glömma bort. Det gäller
t.ex. att polisen alltid är en han, och inte en hon, och
att det alltid bara är mammorna som kommer med de
små barnen. Men jag tycker att den här lilla polisvi-
san har en viss poäng ändå. Den visar att man ska
respekt för vad som är rätt och vad som är fel. Den är
dessutom väldigt lätt att lära. Man har de här tuten så
att säga i ryggmärgen.
Fru talman! Vad som är rätt eller fel tycks inte
sitta i ryggmärgen i dag på alla medborgare. Vi är
nog alla eniga om att en skärpning måste ske. Hur det
sedan ska ske kan vi ha olika åsikter om, men jag tror
att det är oerhört viktigt att börja lära barn och ung-
domar. Ingen av oss undgår att se ungdomsbrottslig-
heten frodas i vårt samhälle i dag. Det gäller ung-
domsrånen osv. Här bör vi vara uppmärksamma.
Fru talman! Jag vill i mitt anförande skicka tre
centersignaler - tre kraftiga centertut - till regeringen
och dess samarbetspartner Vänsterpartiet och Miljö-
partiet som berör polisväsendet. Signalerna är trygg-
het, närhet och arbetsmiljö.
Signal ett är trygghet. I Sverige borde ingen vara
rädd för att t.ex. vistas ute eller inne varhelst man
befinner sig i landet - i staden eller på landsbygden.
Samhället borde vara tryggt. I ett fritt demokratiskt
välfärdsland borde alla ha rätt att kräva och få respekt
för sin egen integritet samt skydd för sitt ägande.
Dessvärre är det inte så. De grova brotten tycks
komma närmare och bli än råare. Mord som redovisas
i massmedierna i dag är snarare något vanligt än
något ovanligt och uppseendeväckande. Det sker
både i stad och på landsbygd. Bland de senare som
har uppmärksammats finns mannen i Höör i Skåne
som blev brutalt mördad. En kvinna i Märsta fick
sluta sitt liv i ett bråk. Det är det tredje på en månad.
Tryggheten i vårt samhälle är sårad och sargad.
Centerpartiet kan inte acceptera en utveckling där
respekten för den enskilda människan totalt tycks
saknas ibland. Ett samhälle där livet inte värderas -
det kan vi inte vara med om.
Rättsväsendet och därmed även poliskåren måste
få de resurser som de har rätt att kräva för att kunna
utföra ett bra arbete. De har i dag en orimlig arbets-
belastning.
Centerpartiet har i årets budgetalternativ tillfört
rättsväsendet mer pengar än vad regeringspartiet har i
sin budget.
Fru talman! Signal två tjuter: Närhet. Polisen
måste finnas tillsammans med åklagare och tingsrät-
ter nära människorna. I dag kommer åter varningssig-
naler. Jag garanterar Yvonne Oscarsson att det fak-
tiskt är så. I en av mitt hemläns kommuner kommer
det inte att finnas poliser under alla tider på dygnet.
Det är fullständigt oacceptabelt! Polisen måste finnas
nära människorna alla tider på dygnet. Det innebär att
vi inte kan acceptera att en endaste en av våra kom-
mundelar eller kommuner saknar polisresurser.
Det är just genom närhet som polisen också får
mycket till skänks som är oumbärligt i ett polisiärt
arbete. Person- och lokalkännedom är en ovärderlig
kunskapstillgång. Genom att också befolkningen
känner sin polis skapas ett bra arbetsklimat.
Närhet betyder också det som ni har talat om här i
dag - att polisen syns. Bara det gör självfallet att det
sker en skärpning. Titta bara på trafikövervakningen!
Ska man nå en nollvision för trafikolyckorna får man
inte glömma bort polisens närvaro i trafikvimlet. Det
får inte bara vara en bil vid sidan av vägen.
Centerpartiet har, som jag sade, i årets budgetal-
ternativ tillfört rättsväsendet mer pengar än vad majo-
riteten har gjort. Jag upprepar: Vi kräver mer resurser
till polisväsendet!
Observera att vi ställer upp på den ökning om en
miljard kronor som majoriteten talar om. Men vi vill
dessutom ha ytterligare 900 miljoner kronor till rätts-
väsendet under den kommande treårsperioden. Det
måste vara så för att det ska vara möjligt att utöka
antalet polistjänster och anställa fler till civila tjänster
inom polisen. Det måste också bli möjligt att frigöra
polisresurser som kan arbeta med att förhindra brott.
Inte minst behövs det också poliser som har möj-
lighet att arbeta förebyggande bland våra barn och
ungdomar. Polisen i mitt hemlän saknar möjligheten
att kontinuerligt besöka skolorna. Man kan inte prio-
ritera den biten.
En polis som finns ute i verkligheten och som har
den tid som behövs för att fungera i nära samarbete
med andra myndigheter, och inte minst vara en resurs
för alla människor - det behövs!
Det var ganska intressant att höra den debatt som
fördes här i dag under hela eftermiddagen. Det gjorde
att jag kunde gå tillbaka till Riksdagens utred-
ningstjänst och se efter vad det var som hände när det
blev antagningsstopp till polisutbildningen. Vilka
partier var det som sade ja, och vilka partier var det
som sade nej? Jag vill erinra om att samtliga borger-
liga partier plus Miljöpartiet faktiskt sade nej till att
lägga ned Polishögskolan. Jag tycker att man ska vara
rättvis och ärlig i de här frågorna. Jag har både proto-
kollet och antagningsstoppet med mig från Riksda-
gens utredningstjänst.
Vi vill också från Centerpartiet understryka bety-
delsen av att polisen inte skriver av anmälningar om
brott utan att det är befogat. Allmänhetens förtroende
för polisen hotas faktiskt om den som anmäler ett
brott får uppfattningen att det är ett ringa brott som
polisen inte bryr sig om. Fler ärenden bör utredas och
redovisas till åklagaren. Vi är medvetna om att det
finns en resursbrist i dag som gör att detta är svårt.
Fru talman! Jag vill sluta med signal tre, som har
att göra med arbetsmiljön för polisväsendet. Gunnel
Wallin, som är vår ordinarie ledamot i utskottet, har
gjort många studiebesök ute i landet och sett hur
verkligheten fungerar. Bl.a. har hon varit med mig
och besökt Uppsala län, som är ett av de län där polis-
resurserna i dag är fullständigt oacceptabelt små.
Jag vill erinra om en motion som jag har skrivit
och som gäller Uppsala län speciellt. Jag tar inte upp
den nu, utan jag ska återkomma till den i en interpel-
lation direkt till justitieministern.
Det är alltså långt ifrån bara Stockholms län som
har det besvärligt. Dessvärre är det så här i hela lan-
det. Jag tycker att vi ska vara eniga om att det inte är
bra. Det råder polisbrist, fru talman, så jag inser att
det inte är lätt att i en handvändning komma till rätta
med problemen. Förutom de extra resurserna i form
av mer pengar nu måste man även arbeta med perso-
nella resurser både kortsiktigt och långsiktigt. Det
behövs. Antalet poliser måste bli betydligt fler än i
dag.
Arbetsmiljön för den enskilde polisen är i dag
långt ifrån tillfredsställande. Jag behöver knappast
erinra om de brutala polisbeskjutningar som gjorts
mot poliser i tjänst. Vi känner oss alla mycket berörda
när vi tänker på det. Det måste naturligtvis sätta sina
spår hos den yrkeskår som vi har. Det påverkar säkert
även de ungdomar som står i vägskälet och ska välja
framtidsbana.
Fru talman! Det som riksdag och regering kan gö-
ra är att visa rättsväsendet och polisen respekt, och
erkänna att det måste tas krafttag för att polisutbild-
ningen ska utökas. Det behövs också åtgärder så att
de som utbildar sig till poliser inte slutar och ger upp
på grund av arbetsmiljön.
Det råder turbulens på sina håll i landet. God per-
sonalpolitik inom de statliga myndigheterna måste
omfatta hela poliskåren i hela landet.
Fru talman! Jag står bakom alla centerreservatio-
ner i dagens betänkande. Gunnel Wallin har redan
yrkat bifall, så jag yrkar bara bifall till hennes förslag.
Mina tre centersignaler var alltså: trygghet, närhet
och arbetsmiljö.

Anf. 93 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Centern var emot en nedläggning av
Polishögskolan tillsammans med de övriga borgerliga
partierna och Miljöpartiet. Att Miljöpartiet var emot
har jag sagt hela tiden. Att Centern var emot missade
jag faktiskt i början.
Men i de tre därefter följande budgetpropositio-
nerna där Centern samarbetade med regeringen kunde
ju Centern haft möjlighet att påbörja en polisutbild-
ning igen. Det var ju tre år som gick till spillo, och
det har varit fatalt för utvecklingen och bidragit till
den situation vi befinner oss i nu. Då undrar jag var-
för Centern inte gjorde någonting åt det. Rigmor
Stenmarks anförande nu klargör ju att det var ett
väldigt dåligt beslut. Man hade ju chansen tre gånger
i budgetsammanhang att öppna Polishögskolan.
Den andra aspekten gäller att nu anslår Center-
partiet 200 miljoner extra de kommande åren, dvs.
200 miljoner för 2001. Tror Rigmor Stenmark att det
kommer att räcka till allt? Kommer dessa 200 miljo-
ner att kunna förändra bilden så väldigt mycket om
man jämför med den föreslagna budgeten?
Det var de två synpunkter jag hade.

Anf. 94 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Nej, vi tror inte att det kommer att
räcka. Men med den extra miljarden och de extra
pengar som vi lägger på skulle det bli lite bättre. Eller
hur? Det kan i alla fall inte bli sämre om man lägger
på detta på majoritetens förslag.
När det gäller intagningarna till Polishögskolan
skulle det gott kunna vara så som Kia Andreasson
säger, nämligen att vi säger att vi tar upp Polishög-
skolan nästa år igen. Men det är inte så enkelt. Det
går inte att vara så hattig. Vi måste visa någon slags
respekt för den majoritet som fattade besluten. Uppe-
hållet i intagningen till Polishögskolan inleddes höst-
terminen 1995, och det varade fram till januari 1998.
Jag tror att vi nu är överens om, även Vänsterpartiet
trots att man var med på detta, att det är dumt ibland
med dessa neddragningar. Det är bara att erkänna det,
och det gäller även majoriteten här i dag.

Anf. 95 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det sista var ju positivt. Jag tycker att
Centern i övrigt i diskussionen har använt sådana
brösttoner när det gäller den utveckling som vi har
haft. Man var ju ändå med om detta. Jag vet att Lena
Ek i finansutskottets debatt gjorde en stark markering
av hur dåligt allting var inom polisen samtidigt som
man själv har medverkat till situationen.
Jag tycker ändå att Centerpartiet skulle vara lite
ödmjuka. 200 miljoner extra kan man visserligen få
vissa saker uträttade för, men i det stora hela gör det
inte så väldigt stor skillnad i den stora satsning som vi
ändå gör.

Anf. 96 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det är inte bara ökade satsningar på
polisresurser som Centerpartiet gör. Det handlar ock-
så om satsningar på andra områden. Jag började mitt
anförande med en barnsång. Det gjorde jag lite med-
vetet. Vi tycker att det är oerhört viktigt att man sat-
sar på barn och ungdomar. Vi har en annan profil när
det gäller familjepolitiken än vad många andra partier
har.
Det var inga brösttoner. Det vore mig främmande
att använda brösttoner. Det tror jag att Kia Andreas-
son kan hålla med om. Jag tycker inte att det hör
hemma någonstans. Det här är svåra frågor. Men
däremot kan vi ha lite olika åsikter om hur vi ska nå
målet att få ett tryggt samhälle.

Anf. 97 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har tre korta frågor. Den första
gäller Centerpartiets beskrivning att alla människor
ska ha rätt till närhet till polis dygnet runt. Hur många
poliser innefattar det? Mig veterligen har vi aldrig
varit i närheten av det någonsin i Sverige. Gäller det
alla människors rätt till närhet till polisen dygnet runt
över hela Sverige hur långt bort man än bor och hur
långa avstånden än är? Finns det några tankar hos
Centerpartiet om detta? Här räcker ju inte ens de
poliser som Moderaterna vill ska finnas speciellt
långt.
Sedan vill jag ställa en annan fråga till Centerpar-
tiet. Menar Centerpartiet verkligen det som man säger
i reservation 7 om utredningsväsendet? Man säger att
man vill understryka vikten av att poliser inte skriver
av anmälningar utan att detta är befogat. Anser Cen-
terpartiet att man gör det?
Den tredje frågan gäller detta att fler ärenden
måste utredas och lämnas till åklagare. När man dis-
kuterar den statistiken är det ganska intressant att se
vilka ärenden det är som ska utredas. Om man tittar
på statistiken över brott med låg uppklarningsprocent
visar det sig att väldigt många av de brotten är cykel-
stölder. Jag inser att polisen aldrig kommer att kunna
lösa en cykelstöld om jag ringer och säger att jag
hade en cykel som stod här utanför och nu är den
borta. Samma sak gäller om man får en mobiltelefon
som man har haft liggande i bilen stulen. I en stor
andel av brotten i statistiken är det nästan omöjligt för
polisen att bedriva något större utredningsarbete.
Därför skriver man av dem. Menar ni att polisen
skriver av anmälningar där man kan utreda utan att
det är befogat?

Anf. 98 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Först gällde det detta med närhet i
alla kommuner dygnet runt. I mitt hemlän finns det
sex kommuner. Där har det aldrig tidigare varit så att
det inte har funnits en polis som har varit nära och
varit möjlig att nå dygnet runt. Det har inte varit så i
någon av dessa kommuner förrän nu.
Sedan frågade Alice Åström om vi anser att ut-
redningar läggs ned utan att det är befogat. Ja, tyvärr
sker det. Det visar polisen på. Gunnel Wallin sade i
sitt anförande att åklagarmyndighetens centralisering
har gjort detta besvärligare. Det är bara fakta som jag
redovisar. Jag har fått dem från mitt hemlän. Jag
hoppas att inte alla har det likadant.
Sedan gällde det rån och vardagsbrott. Alice
Åström tar upp cykelstölder. Man kan ju tycka att det
är en liten sak att stjäla en cykel. Det är väl ingenting.
Men vi får akta oss för att säga så. Vilka signaler ger
det? Jag tror inte heller att polisen reder ut alla cykel-
stölder som sker i min hemstad Uppsala där vi cyklar
mer än någon annanstans.
Eftersom jag har min son på läktaren kan jag inte
låta bli att berätta om när han var liten och hade spa-
rat ihop till en ny cykel. Han cyklade upp till affären
och ställde cykeln där för att åka med idrottsförening-
en på en fotbollsmatch. När han kom tillbaka var
cykeln stulen. Det var en liga som åkte runt med
lastbil och bara skyfflade på de cyklar som stod efter
vägarna.
Det är ingen liten fråga. Det är en varning - vi
måste ta hand om vardagsbrottsligheten. Jag undrar
också hur vi ska göra det nu när det har gått så långt.
Men det är ingen liten fråga.

Anf. 99 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill verkligen poängtera att jag
inte sade att det var en liten fråga, och jag vill inte
förringa brottet. Jag undrade hur stora möjligheter vi
tror att polisen har att utreda och klara upp ett brott.
Jag vet precis vad det innebär att få en cykel stulen.
Jag har själv barn som också har råkat ut för det. Här
handlar det om vilka utredningsmöjligheter som
finns. Vilka möjligheter har polisen att kunna klara av
de här ärendena? Det måste vi också ta med i statisti-
ken när vi diskuterar detta.
Sedan diskuterade vi detta med att det ska finnas
poliser närvarande i alla kommuner dygnet runt. Jag
måste antagligen bo i ett dåligt län. I Vaggeryds
kommun, som jag kommer ifrån, har vi mig veterli-
gen under de 13 år som jag har bott där aldrig någon-
sin haft en polis som har varit närvarande dygnet runt.
Däremot har vi möjlighet att få kontakt med polisen.
Jag tycker också att det är väldigt viktigt att vi kan ha
rörliga patruller och att det finns tillräckligt med
poliser. Men om man ska kunna ha det dygnet runt i
alla kommuner runtom i landet tror jag att vi behöver
ha ett väldigt stort antal poliser.

Anf. 100 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Det handlar också väldigt mycket om
hur ledarna är i de olika polisdistrikten. Jag hade inte
tänkt ta upp det här, utan direkt med Thomas
Bodström, justitieministern. Men eftersom Alice
Åström tar upp det själv vill jag säga att jag tror att
det har väldigt mycket att göra med hur man organi-
serar.
Det är Centerpartiets klara besked att vi vill ha
närhet, att vi vill ha poliser tillgängliga i kommuner-
na. I mitt län är det väldigt långa avstånd. Det är tio
mil från Uppsala till kommunen längst norrut och tio
mil till kommunen längst söderut. Det är tre polisbilar
som tjänstgör under helgen. Det är fullständigt oac-
ceptabelt.

Anf. 101 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi som
politiker är beredda att ta ansvar för beslut som vi har
varit med om att fatta. På tal om Polishögskolan kvar-
står att vi hade ett samarbete med Centerpartiet under
de tre åren närmast före valet 1998. Då hade vi sam-
ma anslag på rättsväsendets område.
För att anknyta till Kia Andreassons replik, hade
det naturligtvis under alla de åren varit möjligt att
ställa villkor om att skolan skulle öppnas, men det
ansågs inte vara den viktigaste uppgiften då.
Jag tycker därför att det som sägs om polisresur-
ser och om resurser till rättsväsendet inte stämmer
riktigt överens med att vi hade exakt samma budget
under de tre åren.

Anf. 102 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara citera vad Ingbritt Ir-
hammar sade när det gällde att lägga ned Polishög-
skolan, pengarna m.m. Hon sade:
"Vår reservation 10 går ut på att vi inte kan ställa
upp på regeringsförslaget med de besparingar som det
innebär för polisens verksamhet. Vi vill i stället tillfö-
ra 75 miljoner kronor utöver regeringens förslag för
att bl.a. kunna bygga ut närpolisverksamheten, inte
bara i städerna utan framför allt också i glesbygden.
Detta innebär också att intagningen till Polishögsko-
lan kan fortsätta, vilket är nödvändigt för att få ett
jämnare intagningssystem. Det är också en nödvän-
dighet för polisverksamheten att Polishögskolan be-
varas."

Anf. 103 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Detta sades innan det treåriga samar-
betet mellan Centern och Socialdemokraterna inled-
des.

Anf. 104 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Det var i inledningsskedet. Jag lyss-
nade i dag på Ingvar Johnsson, och jag blev lite fun-
dersam när han anklagade Centerpartiet. Men jag blev
glad när jag fick höra att efter sammanträdets slut
hade man fört en diskussion om att vi bör ha en viss
aktning för varandra och att vi är olika partier med
olika inriktningar i fråga om hur vi prioriterar peng-
arna. Det var verkligen en smärtsam procedur som vi
gick igenom i samhället förra mandatperioden, men
vi prioriterade polisverksamheten även då.

Anf. 105 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag har en kort kommentar om stäng-
ningen av Polishögskolan. Vänsterpartiets syn i efter-
hand är den, som jag försökte förklara, att man borde
ha haft en större framförhållning innan man stängde
och kanske skulle ha satt i gång utbildningen i snab-
bare takt när man sedan öppnade. Men det är lätt att
vara efterklok.
Jag vill fråga Centerpartiet om inte den omorgani-
sation och den nya polisutbildning som kom till efter
stängningen är mer anpassad - och en behövlig an-
passning - till det nya, problemorienterade arbetssätt
som polisen nu jobbar med. Vi tror att det kanske,
fast det var smärtsamt, var nödvändigt att stänga
skolan.
Jag vill också kort kommentera frågan om cyklar-
na. Jag tror tyvärr - det är ju hemskt att säga det - att
många människor anmäler cykelstölder utan att
egentligen tro att polisen ska klara upp brottet. Jag
säger det eftersom jag vet att på många ställen i lan-
det kommer inte människor och tittar i polisens källa-
re där det står hundratals cyklar, som ingen någonsin
frågar efter och som sedan auktioneras bort. Jag vet
inte om det har att göra med polisens kraftansträng-
ningar att utreda, men det är naturligtvis svårt att
utreda cykelstölder. Jag har själv förlorat flera cyklar,
så jag vet hur svårt det är.

Anf. 106 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår att Yvonne Oscarsson och
jag är på precis samma linje. Vi vet båda att det går
väldigt snabbt att riva ned ett träd, men det tar för-
skräckligt lång tid innan det byggs upp. Det är samma
sak när det gäller Polishögskolan. Det är bara att
beklaga att ni inte höll med oss när det begav sig.
Vi har nu börjat prata om cyklar, men vi borde
egentligen prata om att cykelstölder är inledningen
till något mycket allvarligare. De små brotten är en
inledning. När man inte ser vad som är fel och rätt ger
det ena brottet det andra; man ser att "det här gick ju"
och "det här gick också". Då hamnar man i det olus-
tiga samhälle som vi har i dag. Det går inte att bortse
från de grova mord och rån som förekommer. Vi från
Centerpartiet kan inte acceptera det.

Anf. 107 YVONNE OSCARSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag instämmer helt i det Rigmor
Stenmark säger om att små brott alltid är början. Jag
tycker att vi framför allt borde vara väldigt försiktiga
och uppmärksamma när s.k. små brott begås av väl-
digt unga människor. Jag vet att det har förekommit
hemma, och det förekommer säkert överallt i Sverige,
att unga människor t.ex. stjäl cyklar och tror att det är
tillåtet att "låna" en cykel som står lämpligt. De har
inte förstånd nog att inse att det är stöld. Som Rigmor
Stenmark säger är det kanske början till att stjäla bilar
och att begå allt grövre brott, och det kan t.o.m. sluta
med våldsbrott.
Det är beklagligt, och vi borde tillsammans hjäl-
pas åt att markera för ungdomar att så här gör man
inte. Det kan också ingå i Maud Ekendahls nolltole-
rans att man på ett tidigt stadium tar tag i det här och
visar att så här gör man inte.

Anf. 108 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag svarade inte på frågan om den nya
polisutbildningen och organisationen är bättre anpas-
sade till dagens samhälle. Jag har tyvärr inte möjlig-
het och tid, på grund av annat utskottsarbete, att alltid
följa justitieutskottets arbete. Men jag förutsätter att
efter dagens debatt kommer justitieutskottets alla
ledamöter att mycket noga följa den utbildning som
nu är på gång, så att man inte om två eller tre år står
här igen och säger att man borde ha lyssnat på var-
ningarna och gjort något annat. Nu har man chansen
att göra något bra av det här.
Det skulle vara hedersamt om samtliga ledamöter
i justitieutskottet tog sig tid att verkligen debattera de
här frågorna och kom fram till en gemensam lösning.
Det gagnar ju både oss människor och poliskåren
bäst.

Anf. 109 MARGARETA SANDGREN (s):
Fru talman! Polisväsendets resursutveckling har
varit föremål för många inlägg i debatten. Moderater-
na sade att det förra året var tillräckligt med resurser,
men det vi lägger fram nu är alldeles för dåligt. Det
har debatterats här tidigare.
Jag vill bara säga att med det förslag som vi har
lagt om förstärkningar nästa år kommer polisen att
kunna anställa de färdigutbildade poliser som då går
ut. Det finns också i budgetpropositionen förslag om
att utöka antalet utbildningsplatser för att så små-
ningom komma upp till 900. Då kommer vi att klara
att förstärka polisen på det sätt som man önskar.
Det som skiljer oss väsentligt, som flera har varit
inne på i debatten tidigare, när det gäller samhällets
brottsbekämpning är att vi anlägger en helhetssyn på
kriminalpolitiken. Det förtjänar att upprepas. Vi häv-
dar att välfärdens fördelning har stor betydelse för
brottsutvecklingen. Med det vill jag ha sagt att mode-
raterna, när de satsar betydligt mer på polisen, fak-
tiskt gör det på bekostnad av välfärdens omfattning.
Ser man på moderaternas förslag till budget kan
man på område efter område av betydelse för väl-
färdsutvecklingen konstatera att moderaterna är be-
redda att försämra. Det gäller i skolan, för människor
som är sjuka och för människor som är arbetslösa.
Man vill ge mindre resurser till kommunerna, vilket i
förlängningen får konsekvenser för hur kommunerna
kan tillhandahålla fritidsaktiviteter och kultur för barn
och ungdomar eller stöd via socialtjänsten, osv.
Inte heller är man beredd att satsa något för att
förhindra att klyftorna i samhället ökar, trots att man
gjorde ett stort nummer av det häromveckan.
Människors trygghet avgörs inte ensamt av mer
resurser till polisen, utan också av många andra fakto-
rer. Framgång med brottsbekämpning avgörs inte
ensamt av fler poliser, utan det kräver fler aktörer och
insatser på andra områden.
Jag har förstått av debatten här i dag att polisvä-
sendets budgetunderlag har lästs noga - åtminstone
vissa rader. Man skriver följande: "Polisens insatser
kan i och för sig påverka brottsutvecklingen. Men
flertalet förändringar torde ligga utanför polisväsen-
dets kontroll och påverkan."
I morse, på väg hit, träffade jag en person som var
chef för en § 12-anstalt. Han sade att trycket på dessa
anstalter är ganska stort. Det behövs naturligtvis mer
resurser. Men han slutade med att säga till mig att
situationen inte kommer att förändras enbart genom
att man ger mer resurser till den verksamheten. Han
sade att mer pengar behövs till skolan till stöd för
barn och ungdomar som finns i riskzonen och som
riskerar att hamna snett i livet. Det behövs alltså mer
av insatser i uppväxtåren.
Att moderater och övriga borgerliga partier kriti-
serar oss socialdemokrater för förslag både vad avser
resurser och utveckling av verksamheten i övrigt får
vi kanske leva med. Vi är väl medvetna om situatio-
nen inom polisen och de problem som finns, men den
skräckbild eller den eländesbeskrivning som ni gärna
ger uttryck för kan vi inte riktigt ställa upp på. Den
faller faktiskt tillbaka på polisen självt.
Moderaterna säger - Gun Hellsvik sade det inled-
ningsvis - att rättsväsendet är i djup kris. Brott utreds
inte och klaras inte upp. Gärningsmän grips inte, och
brottspreventiva åtgärder har upphört. På det temat
fortsatte också Ragnwi Marcelind.
Risken med er kraftiga kritik mot polisväsendets
sätt att klara sina uppgifter är att det kan bli en själv-
uppfyllande profetia. Alla tror att det är så dåligt. Alla
upplever inom sig att det är så dåligt.
Enligt er klarar de ca 16 000 poliser vi faktiskt har
ingenting. Egentligen är det så att det görs en väldig
massa bra saker inom polisväsendet. En hel del väl-
digt svåra utredningar har man faktiskt klarat av. Det
gäller utredningarna om det som hände på Hisingen,
mordet på Björn Söderberg och morden i Malexan-
der. Det är stora gigantiska utredningar, och det har
man klarat av. På så sätt kan vi gå vidare och hitta
många saker som görs väldigt bra av polisen. Det
förtjänar de faktiskt också beröm för.
Trots knappa resurser - det har man haft - har ett
stort och omfattande reformarbete pågått under senare
år. Det gäller utbildningen och dess innehåll, som vi
har varit inne på tidigare. Det gäller chefsutveckling-
en, utvecklingen av arbetsmetoder, teknikutveckling
och inte minst IT-utvecklingen. Inte att förglömma är
utvecklingen av närpolisen och det problemorientera-
de arbetssättet. Det arbetet behöver naturligtvis fort-
sätta.
Vi måste ändå erkänna att det faktiskt har hänt en
hel del inom polisverksamheten.
Det allvarliga i er kritik är kanske inte den del
som riktas mot oss, utan den del som riktas mot poli-
sen. Allvarlig är också er brist på tilltro till polisens
förmåga att lösa de uppgifter som rätteligen bör ligga
på Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna. Det
handlar kanske inte alltid om polisresurser.
Med det vill jag gå över till att kommentera de re-
servationer som har gjorts på detta område.
I reservation 2 säger man om fördelningsmodellen
- det är Kristdemokraterna och Centern - att Rikspo-
lisstyrelsen inte fördelar resurserna till polismyndig-
heterna med någon nyanserad bedömning, trots att
detta sker i dialog med polismyndigheterna. En in-
tressant iakttagelse är, som Ingvar Johnsson har varit
inne på tidigare, att ni i denna reservation förespråkar
mer resurser till glesbygden, medan ni i en annan
reservation säger att vi ska prioritera ungdomsbrotts-
ligheten. Ungdomsrån förekommer kanske mer i
storstad än i glesbygd.
Jag vill säga att fördelningen av resurserna och de
kriterier som ligger till grund för fördelningen är
ganska väl balanserade och nyanserade, men ni vill
ha en annan ordning när det gäller fördelningen. Det
tycks vara så att kristdemokrater och andra är bättre
på att fördela än Rikspolisstyrelsen själv.
I reservation 3 från moderaterna är tilltron inte
heller särskilt stor vad gäller fördelningen. I den skri-
ver moderaterna att polismyndigheterna bör åläggas
att avsätta pengar till nyrekrytering. Tror ni inte att de
gör det? Om mer poliser är det akuta behovet är det
väl ganska självklart att resursökningen går till det?
Inte heller tror ni att polismyndigheterna tar något
ansvar för vidareutbildningen, utan här kräver ni
centrala riktlinjer. Vad har ni för belägg för den kriti-
ken?
Vad gäller decentralisering av budgetansvar krä-
ver ni riktlinjer centralt. Då kan man fråga sig om ni
verkligen vågar förorda decentraliserat budgetansvar
mot bakgrund av den bristande tilltro ni har till myn-
digheternas förmåga att hantera det övriga.
I reservation 4 om renodling av polisens arbets-
uppgifter anser Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centern och Folkpartiet att antalet civilanställda bör
öka på sikt. En utredning ser nu över frågan om ren-
odling av arbetsuppgifterna. Rikspolisstyrelsen har i
sitt budgetunderlag beskrivit behovet av fler civilan-
ställda. Man skriver om personal som efterfrågas. Det
kan vara bilinspektörer, IT-specialister, beteendeveta-
re, statistiker och andra med särskild kompetens. Det
som efterfrågas i reservationen har av Rikspolissty-
relsen redan angivits.
I reservation 5 om prioritering av olika slag av
brottslighet - den som jag tog upp tidigare - som
framställts av Kristdemokraterna och Centern fram-
håller man att ungdomsbrottsligheten är det som bör
prioriteras. Det finns mycket mer att göra där, men
jag tror säkert att polisen ute i olika delar av landet - i
städer och på mindre orter - prioriterar det som
handlar om ungdomsbrottslighet.
I reservation 6 om närpolisen anför man från Mo-
deraterna, Kristdemokraterna, Centern och Folkparti-
et att mer resurser måste till för att upprätthålla när-
polisreformen. Javisst! Närpolisområdet är faktiskt
prioriterat, och mer resurser kommer att tillföras.
Återigen vill jag säga att ni misstror polisen när
det gäller att kunna organisera resurserna på rätt sätt
genom att ni säger att närpolisens ansvar för utryck-
ningsverksamheten bör begränsas. Nu är det så att det
är upp till varje myndighet att bedöma hur utryck-
ningsverksamheten ska organiseras. På en del håll har
det fungerat bra. Vi anser att det finns stora fördelar
med att närpolisverksamheten och ingripandeverk-
samheten kan integreras på ett bättre sätt, men det
måste vara upp till varje myndighet att själv organise-
ra den delen.
I reservation 7 om utredningsverksamheten anför
man från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern
och Folkpartiet att den utredning som aviseras ska ta
upp hur polisen hanterat avskrivningsmöjligheterna.
Detta har tidigare tagits upp av Alice Åström, bl.a.
Menar ni verkligen vad ni säger när ni säger att poli-
sen använt avskrivningsmöjligheterna för att kunna
ändra ärendebalanserna?
Det är en ganska grov anklagelse, tycker jag. Om
man inte har fog och belägg för den tycker jag att
man ska ta det lite försiktigt. Genom påståenden av
det här slaget undergräver ni förtroendet för polisen.
Vi är alla ense om att det är en angelägen uppgift
att förkorta handläggningstiderna, och den tar vi på
största allvar. Det pågår en del arbeten och projekt för
att nedbringa tiden från anmälan till lagföring.
Beträffande användningen av civila utrednings-
män framgår det av betänkandet att polisen fram till
dags dato har utbildat 140 civila utredare, och ytterli-
gare kommer att beredas möjligheten.
Jag ska kommentera ytterligare en reservation.
Den gäller polisutbildningen. Där säger Moderaterna
och Centerpartiet att det inte är givet att alla poliser
måste ha samma utbildning, utan geografiska varia-
tioner kan motivera en mer differentierad utbildning.
De säger också att huvudmannaansvaret för polisut-
bildningen bör utredas.
Jag skulle gärna vilja ha det här med en differenti-
erad utbildning lite närmare beskrivet. Jag ser att det
skulle sätta upp en massa hinder för en rörlighet inom
poliskåren i hela landet och begränsa möjligheter till
avancemang osv. Och det skulle kanske bidra till att
vi får en A-polis och en B-polis. I några av modera-
ternas motioner föreslås att polisutbildningen ska
öppnas för fler än för dem som tänker bli poliser. Har
vi verkligen, när vi säger att polisen nu skriker efter
mer polisresurser, möjligheter att öppna den för flera
andra som inte tänker bli poliser? Och hur har ni tänkt
er med huvudmannaansvaret? Vem ska vara huvud-
man? Är det något som ska läggas ut på entreprenad?
Vad det gäller arbetstiderna är ett arbete på gång.
Man har slutit ett bra avtal, och det ger de här förut-
sättningarna. Då undrar man vad mer ni efterfrågar.
Jag stannar här när det gäller att kommentera re-
servationerna i betänkandet avseende polisområdet.
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 110 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Margareta Sandgren sade inlednings-
vis att moderaterna vill höja anslaget till rättsväsendet
på bekostnad av välfärden. Då undrar jag, Margareta
Sandgren, om inte rättsväsendet är en del av välfär-
den.
Vidare påstod Margareta Sandgren att tilltron till
polisen inte är kopplad till polisresurser. Mot slutet av
mitt anförande tog jag faktiskt upp just vad stats-
vetarna från Göteborg, Sören Holmberg och Lennart
Weibull, sade, nämligen att tilltron har ökat. Men den
har inte ökat så mycket att den är som den var för sex
år sedan. Det är inte undra på att vi inte har tillräck-
ligt med förtroende för polisen. När människor inte
känner sig trygga på gatorna sjunker självfallet för-
troendet för polisen. Menar Margareta Sandgren att
hon inte ställer sig bakom vetenskapen utan har sina
egna tolkningar?
Jag ställde också tre frågor i mitt inledningsanfö-
rande till Margareta Sandgren. Jag fick inte svar på en
enda. Jag kan inte tänka mig att jag kan få svar på alla
tre under det här replikskiftet. Men jag skulle gärna
vilja ha svar på en enda. Den gäller det brev som har
kommit från ordföranden i polisstyrelsen i Stock-
holms län, Kristina Axén Olin. Det kom till samtliga
riksdagsledamöter häromdagen. Där talar hon om att
man måste stänga tio polisstationer i södra Stock-
holm. Kommer ni socialdemokrater att svara på det
här brevet, eller kommer ni att låta bli att över huvud
taget nämna något till brevskrivaren?

Anf. 111 MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag hävdar med bestämdhet, Maud
Ekendahl, att ni gör det här på bekostnad av välfärds-
utvecklingen. Vi har föreslagit ett antal områden som
behöver få mer resurser. Det handlar om att motverka
segregation i utsatta bostadsområden. Det ställer ni
inte upp på. Ni ställer inte upp på mer pengar till
skolan; det har ni sagt nej till. Det handlar t.ex. om
transfereringar till hushåll på minus 16 miljarder.
Ni vill ta ifrån människor det som är en trygghet
för dem i vardagen, dvs. att de har en bra skola, bra
vård och omsorg, ekonomisk trygghet och att de kan
bo i bostadsområden där de kan känna sig trygga. Där
är det viktigt att sätta in de här resurserna.
Jag ska bemöta det här med Kristina Axén Olins
brev. Det tillförs mer resurser. Fördelningen ut till
polismyndigheterna är en uppgift för Rikspolisstyrel-
sen. Jag antar att Rikspolisstyrelsen tar hänsyn till
vilka kostnader man kan ha och hur situationen ser ut
på olika ställen med de kriterier som ligger till grund
för fördelningen.
Man kan väl bolla tillbaka till Kristina Axén Olin.
Hon kanske borde fundera lite grann på hur viktigt
det är med tryggheten i övrigt och på hur viktigt det
är med välfärden i övrigt. Vad har det för påverkan på
brottsutvecklingen när man stänger fritidsgårdar? Det
finns många andra områden som man skulle kunna gå
in på.
Jag tror inte att vi kommer att svara på det här
brevet från Kristina Axén Olin. Fördelningen av re-
surserna ligger på Rikspolisstyrelsen.
Förtroendet för polisen ligger väl ganska högt en-
ligt den senaste mätningen även om den inte har gått
upp eller ned särskilt mycket.
Jag återkommer i nästa replik.

Anf. 112 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Fru talman! Det här är ingen allmänpolitisk de-
batt. Man drar upp skola, barnomsorg osv. Nu disku-
terar vi ju rättsväsendet och i det här avsnittet polisen.
Sedan skyller man på Rikspolisstyrelsen. Rikspo-
lisstyrelsen är ju en myndighet som delar ut pengarna.
Men pengarna kommer ju någonstans ifrån, och de
kommer härifrån. Och det handlar ju om hur mycket
pengar som man ger till polisen.
Jag ska läsa ur det här brevet för Margareta Sand-
gren, eftersom hon, liksom Kia Andreasson, tydligen
inte har brytt sig om det. Det är ju en moderatlogotyp
i ena hörnet, och man kanske inte läser vad som står i
sådana papper. Så här står det i alla fall:
"Polisstyrelsen i Stockholms län beslutade i maj om
att begära en utökad ram om 400 mkr. Av de begärda
medlen erhöll polismyndigheten i Stockholm ett en-
gångsbelopp om 80 mkr, eller ca en femtedel. Med
regeringens förslag kommer vi tvingas att stänga
ytterligare polisstationer under 2001 och i värsta fall
avskeda poliser."
Ni säger att ni ska nyanställa poliser. Hur går
detta ihop?

Anf. 113 MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Nej, jag har inte tagit del av det här
brevet. Det låg väl i posten när vi kom i dag. Jag har
inte sett det, och jag har inte heller sett den fördelning
som Rikspolisstyrelsen har gjort - om man nu har
gjort den färdig. Därför kan jag inte kommentera det.
Vår uppgift här är ju att prioritera områden som
man ska ägna särskild uppmärksamhet åt, att påtala
de brister som finns - och det gör vi ganska ofta, både
från vårt håll och från ert håll, och ibland samman-
faller de åsikterna också - och att ge anslag. Detta är
alltså vår uppgift här. Jag tycker att det är viktigt att
påtala det. Däremot fördelar vi inte resurserna ut på
polismyndigheterna.
Maud Ekendahl säger att vi nu talar om rättsvä-
sendet och inte om någonting annat. Jag kan förstå att
det känns lite obehagligt för moderaterna att vi tar
upp just det här med välfärden. När det gäller krimi-
nalpolitikens inriktning tycker vi just att det här med
välfärden är nog så viktigt. Det är viktigt att det finns
resurser i skolan, att möta de barn som har problem,
barn i riskzonen osv. Och det är viktigt att människor
känner att de lever i en ekonomisk trygghet, att de
lever i bostadsområden som känns trygga, att de har
vård och omsorg eller att socialtjänsten kan träda in.
Det är viktiga delar av vår kriminalpolitik. Vi tycker
att det här verkligen hör hemma i den här debatten.
Vi pratar om den här helhetssynen, men jag förstår att
det kan kännas lite obehagligt.
När det gäller förtroendet för polisen kan det ju
variera. Men om man uttalar kritik mot polis- och
rättsväsendet som ni gör - att man inte klarar upp
brott, att det inte är någon idé att anmäla osv. - tror
jag att man kan bidra till att förtroendet för polisen
sjunker.

Anf. 114 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Efter den här dagens debatt får man
konstatera att socialdemokraterna måste vara oerhört
pressade. Det som uppenbaras är den gamla socialis-
tiska retoriken, som riktigt blottläggs i alla inlägg.
Jag tycker, Margareta, att detta med att varje
myndighet själv ska organisera hur utryckningsverk-
samhet ska gå till är anmärkningsvärt. Margareta
Sandgren om någon borde, efter så många års erfa-
renhet, känna till varför polisen måste sätta in perso-
nalen i utryckningsverksamheten: därför att man inte
har resurser att engagera människor i närpolisverk-
samheten, vilket intentionen var med närpolisrefor-
men. När närpolisreformen kom tog vi hem idéer från
andra länder, men vi gjorde ett misstag: Vi tillsatte
inte tillräckligt mycket resurser till närpolisreformen.
Därför kunde den inte få det genomslag som den
skulle ha behövt få.
När det gäller utredningsverksamheten tycker jag
också att det är beklagligt att Margareta Sandgren kan
uttrycka sig som hon gör. Läs budgetpropositionen!
Där står tydligt att riksåklagaren känner en stor oro
över att det har blivit så mycket färre ärenden från
polisen till åklagarna. Därmed inte sagt att polisen
hanterar ärendena felaktigt. Men även utskottet skri-
ver i betänkandet att det finns skäl att välkomna en
översyn av brottsutredningsverksamheten. Vi måste
väl ändå hålla oss till de sakliga politiska inställning-
arna.

Anf. 115 MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Vi känner oss inte alls pressade på
något sätt. Vi tillför ganska stora resurser. Att vi inte
har kunnat göra det under tidigare år beror ju på den
ekonomiska situationen. Vi är inte beredda på samma
sätt som andra partier här i riksdagen att göra detta på
bekostnad av välfärden.
När det gäller hur man ska organisera närpolis-
och utryckningsverksamheten måste väl ändå den
kompetensen ligga ute i polisverksamheten, inte hos
riksdagspartier eller riksdagsledamöter. Det jag vände
mig emot var att man sade att utryckningsverksam-
heten inte borde ligga under närpolisverksamheten.
Det må vara upp till varje polismyndighet, anser vi,
eftersom vi tycker att det är där kompetensen ligger.
Sedan kan man visst säga att närpolisverksamhe-
ten kanske infördes vid fel tid. Det har väl medgetts
också från andra håll. Den kräver mer resurser. Nu
försöker vi tillföra resurserna för att bygga upp den
närpolisverksamhet som vi tycks vara överens om
allihop.
Sedan gällde det utredningstider och färre ärenden
till åklagare. Vad jag vände mig emot var att ni näs-
tan anger att på grund av att man vill hålla nere ba-
lanserna så avskriver man ärenden. Så uttrycker ni er
i er motion, Ragnwi Marcelind, eller också har jag
väldigt stora tolkningssvårigheter. "I dag finns en risk
att denna avskrivningsmöjlighet har använts för
mycket i avsikt att hålla nere ärendebalanserna." Så
står det ordagrant i er motion, så ni menar väl att det
finns en sådan risk. Att bara tänka tanken att man
skulle använda avskrivningsmöjligheterna bara för att
man vill hålla nere ärendebalanserna! Detta får man
titta över, tycker jag, innan man far ut med sådana
påståenden.

Anf. 116 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Även om vi far ut med olika påståen-
den finns det en mängd närpolisområden där poliser,
även chefer, i samtal med mig har sagt att denna risk
finns. När en polisman sitter där med 600 ärenden
och inte klarar av att hantera dem kan det vara lätt att
avskriva ärenden som naturligtvis kan avskrivas men
som kanske, om man hade väntat lite grann, hade
kunnat utredas på ett annat sätt. Men vi välkomnar
den översyn som ska ta ställning till detta.
Margareta Sandgren talar om brist på tilltro till
polisen och eländesbeskrivning. Är det inte så, Mar-
gareta Sandgren, att det är socialdemokraterna som
har en brist på tilltro till polisen? Allas vårt ansvar,
som jag nu tar upp ännu en gång, talar tydligt om att
det nu handlar om att satsa på att utvidga vaktbola-
gens befogenheter. Samtidigt säger Margareta Sand-
gren att vi vill satsa på att förebygga klyftorna i sam-
hället. Det går inte ihop! Man kan inte förebygga
klyftorna i samhället samtidigt som man ser till att de
besuttna kan bevaka sin egendom genom vaktbolag,
medan andra står där utan pengar och det inte finns
några poliser som kan hjälpa till att bevaka trots att
man är med och betalar skatt.

Anf. 117 MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller utredningsverksamhe-
ten säger Ragnwi att hon har pratat med ett antal
polismän och chefer inom polisverksamheten och de
säger att så kan det vara. Ja, det är väl en sak. Men
sedan tar hon det till intäkt för att det är på det sättet,
att man använder avskrivningsmöjligheterna för att
balanserna ska se lite snyggare ut. Dit tycker jag att
avståndet är stort. Man måste ha lite mer på fötterna
om man ska gå ut med sådana anklagelser.
När det gäller vaktbolagen och Allas vårt ansvar
har vi aldrig skrivit att de ska ersätta polisen. Det kan
inte Ragnwi Marcelind uttolka ur denna skrivelse. Jag
vet inte vad förebyggande verksamhet har för kopp-
ling till vaktbolag och människor som har råd att
skaffa sig vaktbolag. Att förebygga brottslig verk-
samhet handlar ju om så mycket annat, såsom jag
varit inne på tidigare, nämligen att skapa ett jämlikt
samhälle. Då kan vi förebygga en brottsutveckling
som ingen av oss vill se. Det handlar om välfärdens
utveckling, skolan, omsorgen, bostadsområdena,
minskad segregation, arbete, utbildning och mycket
annat.

Anf. 118 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag måste rätta till en sak så att det
inte blir några missförstånd här. Det där med brist på
tilltro till polisen är fel uppfattat. Jag känner i alla fall
en stor tilltro till polisen och dess arbete ute på fältet.
Man gör så gott man kan. Men man känner sig förvir-
rad. Man vet inte vad man ska prioritera.
Sedan vill jag ta upp en sak som gäller fördelning-
sprincipen. Vi gjorde utskottsbesök i Västerbottens
län och fick då en föredragning av polisen. Jag vet
inte om Margareta Sandgren kan se bilden med för-
delningsprinciperna framför sig. Både Västerbotten
och Norrbotten är glesbygdslän, och det skilde ganska
mycket på hur man fördelade resurserna. Det sades
att det var efter gamla, historiska beslut. Det liksom
följde med, så det kunde man inte rätta till. Det är en
av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt att
man ser över fördelningsprinciperna, inte minst med
tanke på alla de stora händelser som har inträffat och
som har gjort att vissa områden och distrikt har haft
väldigt svårt att få ekonomin att gå ihop.
Jag skulle vilja fråga Margareta Sandgren: Hur
många polisdistrikt är det egentligen som ligger på
plus? Och har de några möjligheter att göra några
nyanställningar av poliser eller civilanställda, även
med det plus som kommer?
Sedan säger Margareta Sandgren: Hur ska varje
myndighet kunna organisera? Det är Rikspolisstyrel-
sen som sköter det, och det ska inte vi lägga oss i.
Men fattar vi beslut om att vi ska ha en närpolisorga-
nisation som fungerar måste vi naturligtvis också se
till att det finns reella möjligheter att genomföra det-
ta, och det måste vi kunna ta upp här.

Anf. 119 MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Det är nog inte så många som ligger
på plus. Vi vet att resurserna inte har varit tillräckliga.
Därför tillför vi resurser. Vi kommer att ha möjlighet
att anställa de nyutbildade. Under 2001 kommer det
ut 380 nyutbildade. I nettoökning blir det 140, och det
kostar ungefär 56 miljoner kronor. Det kommer vi att
ha råd med. Och vi har räknat med att vi ska vara
uppe i ungefär 16 800 poliser vid utgången av 2003.
Det är vad polishögskolan skickar ut under den tiden.
Det kommer vi naturligtvis att ha råd med.
Vi ska satsa på närpolisen. Det har vi också sagt.
Till det behövs det också resurser, man måste anställa
fler människor. Men exakt hur man organiserar detta
inom varje polismyndighet kan ju inte vi sitta här i
riksdagen och avgöra. Bedömningen huruvida man
ska ha en kombination av närpolis och utrycknings-
verksamhet eller inte måste faktiskt polismyndigheten
själv ha bättre kompetens att göra än vi har här i riks-
dagen.

Anf. 120 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Margareta Sandgren sitter ju i Riks-
polisstyrelsens styrelse och borde vara väl initierad.
Men det borde väl alla veta som sitter i justitieut-
skottet att utryckningstjänsten först måste bemannas.
Det är det allra viktigaste. Det är så situationen ser ut
ute i landet. Man får ta de poliser man har till utryck-
ningstjänsten, för den har högsta prioritet. Då blir det
ingen närpolisverksamhet. Det är så det ser ut.

Anf. 121 MARGARETA SANDGREN (s) re-
plik:
Fru talman! Det finns också polismyndigheter
som har integrerat utryckningsverksamheten och
närpolisverksamheten och där det faktiskt fungerar.
Det är inte alltid på det sättet som Gunnel Wallin
säger, att man har fått lov att välja att göra på det
sättet. Man har valt att organisera det på det sättet att
man använder närpolis också i utryckningsverksam-
heten. Man tycker också att det fungerar bra. Det
finns sådana exempel också.

Anf. 122 HELENA ZAKARIASÉN (s):
Fru talman! Ett väl fungerande rättsväsende är
nödvändigt för att den politiska processen mot ökad
demokrati ska kunna utvecklas. Utvecklingen av
rättsväsendet ska, som tidigare har sagts, utgå från ett
medborgarperspektiv. Medborgarna i dagens sam-
hälle ställer berättigade krav på rättsväsendet, både
vad gäller snabbhet och rättssäkerhet liksom på hög
kvalitet i hela rättskedjan.
Vi måste se till att utvecklingen av rättsväsendet
utgår från en helhetssyn på hela verksamheten. Sam-
verkan mellan de olika myndigheterna måste förbätt-
ras.
När det gäller åklagarväsendet har mycket hänt
sedan åklagarreformen trädde i kraft den 1 juli 1996.
Åklagarreformen innebar ju den största organisatoris-
ka förändringen inom åklagarväsendet sedan organi-
sationen bildades för över 30 år sedan. Det har natur-
ligtvis inte varit smärtfritt, men organisationen börjar
nu sätta sig ordentligt.
Rent allmänt kan man se att åklagarväsendet har
satsat stora resurser på de områden som vi har priori-
terat. Det har också gett resultat. När det t.ex. handlar
om att förkorta handläggningstiderna för bl.a. vålds-
brott deltar åklagarorganisationen i ett antal olika
utvecklingsprojekt, t.ex. de projekt som pågår i Han-
den och i Jönköping och som vi känner till ganska
väl. Båda de projekten har lett till kortare handlägg-
ningstider och över huvud taget en effektivare hante-
ring av ärenden.
Eftersom de olika projekten har visat så goda re-
sultat har Riksåklagaren beslutat att alla åklagarmyn-
digheter ska ha minst ett projekt i gång under inneva-
rande år.
Målet med de här projekten är som sagt var att
behålla kvaliteten och rättssäkerheten, men ändå
åstadkomma en snabbare genomströmning i hela
rättskedjan.
Åklagarmyndigheterna har också upprättat sär-
skilda åtgärdsprogram för bekämpningen av våld mot
kvinnor. Insatserna har inriktats på ökad kunskap och
bättre samarbete med polisen för att åstadkomma så
snabb hantering av ärendena som möjligt.
I detta ingår också samverkan och återigen sam-
verkan med socialtjänsten, med frivilligorganisationer
och mer stöd till brottsoffren. Det är oerhört viktigt
att de här utsatta kvinnorna omges av ett kunnigt och
effektivt rättsväsende, för att de ska orka igenom hela
processen från början till slut.
Sedan fler år har åklagarväsendet också särskilt
riktat in sig på brott med rasistiska motiv. En hand-
lingsplan har antagits. Och den fortsatta strategin
innebär bl.a. att åklagarnas kunskap ska öka ytterliga-
re. De åklagare som handlägger den här typen av
brottslighet ska genomgå en omfattande utbildning.
Det händer även mycket på miljöbrottslighetens
område. Den nya organisationen innebär bl.a. att
åklagare och polis med specialistkompetens ska
handlägga miljöbrotten.
En enhet hos Riksåklagaren har ett nationellt an-
svar för miljöbrotten och finns till hands när det gäl-
ler mycket komplicerade miljöbrott. Annars har alla
myndigheter inom åklagarväsendet ett operativt an-
svar för miljöbrottsbekämpningen.
Det finns ett antal specialiståklagare, och även
inom polisen finns det kvalificerade utredare för att
komma åt miljöbovarna. Men även på det här områ-
det måste samverkan mellan polis, åklagare och till-
synsmyndigheter bli bättre.
Ekobrottsmyndigheten skapades för att förstärka
samhällets insatser mot den ekonomiska brottslighe-
ten. Ekobrottsmyndigheten har en central roll när det
gäller att bekämpa den alltmer komplicerade ekono-
miska brottsligheten.
Det arbetet bedrivs i nära samarbete mellan åkla-
gare, poliser, ekonomer, IT-kunnigt folk, Finansin-
spektionen, m.fl. Och det här har gett goda resultat
som visar sig bl.a. i fler och hårdare ekodomar och att
lagföringen stiger.
Men inget är väl så bra att det inte kan bli bättre.
Därför satsar man ytterligare på att förbättra utred-
ningsverksamheten. Och flera samarbetsprojekt med
både svenska och utländska myndigheter har inletts.
Det här har gjort att det har utvecklats nya arbetsfor-
mer för att angripa den ekonomiska brottsligheten.
När jag skulle förbereda mig för den här debatten
i dag funderade jag över vilka speciella områden
inom åklagarväsendet som jag ville lyfta fram. Jag
insåg ganska snabbt att det var svårt att lämna något
ämne helt utanför. Det pågår de facto ett ständigt
utvecklingsarbete inom åklagarväsendet, och det är
massor av intressanta projekt på gång som borde
lyftas fram. Men det blir ohållbart att försöka få med
alltsammans, så jag får nöja mig med några väl valda
delar.
Det är, som också har sagts tidigare i debatten,
tillfredsställande att följa det ambitiösa vidareutbild-
nings- och kompetensutvecklingsprogram inom
åklagarväsendet som pågår och som kommer att fort-
sätta framöver. Det handlar bl.a. om en moderniserad
grundutbildning för 200 åklagare, ett treårigt utbild-
ningsprogram för 200 specialiståklagare samt 60
stycken från Ekobrottsmyndigheten och ett tvåårigt
chefsutvecklingsprogram för 60 chefer.
En mycket viktig satsning är också att man nu ska
säkerställa ett nettotillskott på 50 åklagare under
nästa år, så att vi alltså kommer tillbaka till samma
nivå som vi hade 1995.
Andra större satsningsområden inom åklagarvä-
sendet är att ta fram program för bekämpning av
organiserad gränsöverskridande brottslighet, grov
brottslighet - som vi tyvärr har exempel på från Ma-
lexander och Göteborg - och även program för be-
kämpning av den grova vardagsbrottsligheten.
Det blir också fortsatta satsningar när det gäller
rasism, miljöbrott och våld mot kvinnor.
För att alla dessa satsningar ska bli möjliga att ge-
nomföra krävs även inom det här området mer resur-
ser. Åklagarväsendet får därför, likt andra myndig-
heter inom rättsväsendet, ett välbehövligt tillskott i
ekonomin. Som jag tidigare sagt pågår ett gediget och
ambitiöst utvecklingsprogram för hela åklagarväsen-
det.
Men återigen till detta med helhetssynen och
medborgarnas krav på snabbhet, rättssäkerhet och
hög kvalitet i hela rättskedjan. För det är vad det hela
handlar om. Det spelar ju egentligen ingen roll hur
bra vårt åklagarväsende fungerar om inte resten av
rättskedjan hänger med.
Ett av målen för hela rättsväsendet måste vara att
minska tiden mellan brott och lagföring, och man
måste på ett tydligare sätt förbättra samverkan mellan
de olika myndigheterna med respekt för varandras
olika roller och ansvarsområden. Det här har också
justitieministern uttalat vid ett antal tillfällen under
hösten. Det tål att sägas igen:
Det är nödvändigt för människors tilltro till rätts-
väsendet. Det är nödvändigt för omsorgen om
brottsoffren. Det är nödvändigt i en levande demo-
krati.

Anf. 123 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Helena Zakariasén, som är ordförande
i Riksåklagarens rådgivande nämnd, har med enga-
gemang talat om utvecklingsprojekten inom åklagar-
väsendet. Det är intressant att ta del av utvecklings-
projekten, men det är också intressant att notera att
Helena Zakariasén inte säger ett ord om det dagliga
arbetet för våra åklagare. Det är arbetet att driva för-
undersökningar framåt, arbetet med att föra talan i
brottmål. Förhoppningsvis lämnar de i och för sig
viktiga utvecklingsprojekten lite tid över för att klara
av den dagliga uppgift som våra åklagare i första
hand är satta att verkställa.
När Helena Zakariasén talar om medelstillskottet
bör Helena Zakariasén som ordförande i Rådgivande
nämnden vara medveten om att det tillskott till
åklagarverksamheten som majoriteten står bakom
innebär att det blir kvar 4 miljoner för att anställa nya
åklagare. Det ger ungefär åtta åklagare. Samtidigt har
man konstaterat från centralt håll att det skulle behö-
va anställas 50 nya åklagare med det snaraste.
När nu Helena Zakariasén är så nöjd med projek-
tet undrar jag vad hon gör i sin funktion som ordfö-
rande i Rådgivande nämnden för att se till att åkla-
garna klarar den primära uppgiften att beivra de brott
som har begåtts.

Anf. 124 HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Självklart följer vi alla i Riksåklaga-
rens rådgivande nämnd - det är inte bara en roll för
mig som ordförande i nämnden - verksamheten väl
ute i de olika åklagarmyndigheterna. Jag är själv ute
och besöker åklagarmyndigheter för att bilda mig en
egen uppfattning om hur det ser ut på plats. Det är
viktigt att ha med sig.
Jag är också väl medveten om hur budgeten ser ut
för nästa år och för åren framöver.
Det är klart att man alltid kan önska mer. Nu
kommer det ett tillskott till åklagarväsendet nästa år
på 15 miljoner, för 2003 på 30 miljoner. Man har
inom åklagarväsendet gjort en verksamhetsplanering
som sträcker sig över de åren. Det innebär alltså att
man redan i dag tänker rekrytera de nya åklagarna så
att det kommer att vara ett nettotillskott på 50 åklaga-
re under nästa år.

Anf. 125 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Då måste jag gå tillbaka till ett exem-
pel som jag använde i mitt inledningsanförande. Det
är nu på gång en förflyttning och centralisering av de
fyra åklagare som hittills har varit lokaliserade i
Ystad. De ska nu flyttas till Malmö. Resultatet blir
restid på arbetstiden, som alltså tar bort effektiv ar-
betstid, med effekten att man förlorar närheten mellan
åklagare och poliser.
Låt oss tala om utveckling. Jag tar först upp det
svar jag fick av justitieministern när jag frågade om
vad han tänkte göra. Han påpekade att närheten mel-
lan polis och åklagare är viktig, men att det är en
ekonomisk fråga. Med det tolkar jag att det är helt
enkelt pengarna som är orsaken till att Ystadåklagar-
na lokaliseras till Malmö.
Med tanke på alla utvecklingsprojekt finns det
faktiskt skäl att starta ytterligare ett utvecklingspro-
jekt som går ut på att förbättra närheten mellan åkla-
gare och poliser. Det skulle vara intressant att höra
om Helena Zakariasén skulle vara beredd att driva
den typen av utvecklingsprojekt.

Anf. 126 HELENA ZAKARIASÉN (s) re-
plik:
Fru talman! Närvaron är viktig. Jag kommer inte
att nu speciellt uttala mig om situationen i Ystad och
förflyttningen av åklagarna till Malmö. Den frågan
kommer förmodligen att tas upp i Rådgivande nämn-
den.
Men visst, närvaron är viktig, men det finns andra
saker som också är viktiga när det gäller rättssäker-
heten om vi fortfarande ska utgå från ett medborgar-
perspektiv - som jag tror att vi alla är överens om ska
stå i främsta ledet. Då är inte alltid närvaron det pri-
mära. Det kan vara lika viktigt med en liten . Nu
tappar jag ordet. Jag börjar om från början.
Åklagarna kan finnas på en liten plats, men i
många fall har man faktiskt sagt att det har fungerat
mycket bättre när man har samordnat sig på en större
ort. Det har minskat sårbarheten när det bl.a. gäller
sjukfrånvaro, semester osv.
Närvaron och kunskapen om de lokala förhållan-
dena är naturligtvis viktig, men det behöver inte vara
uteslutet bara för att man befinner sig en bit därifrån.
Det finns alltid möjligheter att samverka med poliser
på plats. Det gör man på olika ställen i landet genom
att åklagarna finns i närheten av polisen.

Anf. 127 ANDERS G HÖGMARK (m):
Fru talman! Jag ska säga några saker om domstol-
sväsendet. Men det ligger en given lockelse att efter
sex timmars debatt, där vi rimligtvis har passerat lite
drygt halvtid, göra några reflexioner kring vad som
går att få ut av debatten genom att sitta i kammaren
och lyssna och även på läktaren - även om ingen där
har suttit i sex timmar.
Ingvar Johnsson, lagledaren för vänsterplanhal-
van, gläds åt det ökade intresset för rättsfrågor. Det är
väl bra. Då är frågan om det är det negativa eller
positiva intresset. Jag kan också glädjas över att man
engagerar sig i Brottsofferfondens verksamhet och i
förebyggande verksamhet. Jag gläds kolossalt över att
vuxna och föräldrar är ute och hjälper till med att
förebygga en hel del på stan.
Jag tror ärligt talat att det går att mäta detta intres-
se för rättsfrågor i antal artiklar i tidningarna. Det är
helt klart, Ingvar Johnsson, att det har varit ett betyd-
ligt större antal under de senaste fem åren än tidigare.
Det går att mäta på annat sätt, t.ex. insändare och
artiklar där människor beklagar sig över att polisen
inte är närvarande när de tycker att det är rimligt att
polisen är närvarande. Det går också att säga att den
ökade försäljningen av låsanordningar vittnar om ett
intresse för rättstrygghet och trygghetsfrågorna. Men
det är kanske inte riktigt det som Ingvar Johnsson
tänkte på. Vi är överens om att intresset såsom det
speglas i medierna, människors beteenden kring frå-
gorna, har ökat. Men jag tror, fru talman, att intresset
mer avspeglar den oro som människor känner.
Margareta Sandgren gjorde en märklig distink-
tion. Hon sade att vi medvetet har prioriterat ned
polisfrågorna och rättstrygghetsfrågorna till förmån
för välfärden.

Vi har inte satsat så mycket pengar på poliser, för
vi har satsat på välfärd, sade hon.
Min fråga framför allt till lagledaren Ingvar
Johnsson är då: Är inte rättstrygghetsfrågorna en
väsentlig del av välfärden för den ensamstående
mamma som får reda på att hennes barn blir mobbat
eller utsatt för ungdomsligor? Många ligor med barn
eller ungdomar under 15 år härjar, främst i storstäder
men kanske inte så mycket på landsbygden, som det
tidigare har talats om. Är inte detta en väsentlig väl-
färdsfråga?
Det är ett utomordentligt intressant besked i denna
kammare som Margareta Sandgren och rimligtvis
också socialdemokratin ger. Socialdemokratin håller
ihop och har givetvis samma budskap. Man gör en
uppdelning mellan välfärd och rättstrygghet. Det är
faktiskt - måste jag säga - ett mycket avslöjande
besked i dag.
Vi har också helt klart kunnat konstatera att vi har
ett polisväsende i djup ekonomisk kris. Jag ska inte
direkt citera vad rikspolischefen sade i utskottet - det
ankommer på utskottet att hålla det för sig - men när
man betraktar de kurvor som finns är det inget tvivel
om att polisekonomin är på snabb vandring ned i ett
moras.
Det är ju så, Ingvar Johnsson - och även om det
vill jag ha ett besked - att regeringen faktiskt upp-
manar Rikspolisstyrelsen att fortsätta att förbruka mer
pengar än vad den tilldelas. Man påminns då om
anslagskrediten. Budskapet skulle av vanliga männi-
skor uppfattas på följande sätt: Fortsätt att leva över
din lön! Lev på checkräkningskrediten tills någon
sätter stopp!
Ingvar Johnsson är för principer och hög moral,
och jag tycker att det är väldigt bra att många är det.
Regeringens chef har sagt att den som är satt i skuld
icke är fri. Samma regering uppmanar framför allt
polismyndigheten men även andra myndigheter att
leva på anslagskrediten. - Utnyttja den maximalt, så
får vi se hur morgondagens problem löser sig! Vad är
det för moral, Ingvar Johnsson?
Det är inget tvivel om och jag behöver inte nu
upprepa att polisen behöver tillföras resurser för att
kunna undvika det ekonomiska moraset.
Det är också helt nödvändigt att personellt få ett
grepp om problemen. Det har berörts här tidigare och
jag ska inte redovisa fler siffror. Det är inget tvivel
om att de 3 000 nya poliserna upp till nivån 19 000
poliser ger tillräckligt många polistimmar. Det ställer
vi från Moderata samlingspartiet oss helt bakom. Men
det är då också nödvändigt att se till, precis som har
sagts i debatten, att utbildningen snabbt ökar.
Jag vill markera att jag och Moderata samlings-
partiet inte tror att ett utbildningsställe till för Polis-
högskolan räcker. Enligt uppgift ska det komma be-
sked ett par veckor före jul. Vår uppfattning är kris-
tallklar: Ska man nå nivån 1 000 utbildade poliser per
år inom ett par år, är det nödvändigt att bedriva ut-
bildningen på flera orter än tre. Så är fallet av flera
skäl, bl.a. att det kommer att var oändligt mycket
enklare att i landets alla delar rekrytera både aspiran-
ter och sedan poliser när de är färdigutbildade.
Det är dessutom väldigt viktigt för utbildningens
mångfald. Ingen skulle i dag drömma om, fru talman,
att utbilda t.ex. ekonomer på bara ett eller två ställen i
landet. Det finns ett egenvärde i att ha en mångfald.
Jag tror också att det är viktigt att - för att dra en
parallell till bilindustrin - man som en gemensam
plattform kan ha en viss gemensam grundutbildning.
På den kan man bygga upp olika typer av profiler när
det gäller poliskompetens. Det är helt nödvändigt.
Det har tidigare diskuterats här om det är mycket
med 1 % avgång. Jag tror ärligt talat att framöver
kommer en väsentligt större andel av varje utbildad
kull att lämna polisverksamheten. Det ingår i det nya
rörliga sättet att leva och tänka, framför allt bland
unga människor. Då är det än viktigare att polisut-
bildningen snabbt dimensioneras upp för att klara
avgångarna, som då inte behöver uppfattas som
onormala.
Något ytterligare som också har varit uppe här är
att det krävs ett radikalt ökat teknikstöd för polisen,
så att det blir en hög verkningsgrad på dem som läg-
ger ned hela sin själ i dess arbete. Det är helt nödvän-
digt. Det är en investering för ökad effektivitet. Men
även det kräver resurser, Ingvar Johnsson, och allt
ryms ju inte inom anslagskreditens ram. Tack och lov
har regeringen i alla fall infört någon limit på an-
slagskrediten.
Jag hoppas att Ingvar Johnsson funderar på ett bra
svar på frågan vad det är för moral i att leva över sina
tillgångar. Det är många i kammaren, inte minst poli-
ser som lyssnar på den här debatten, som är utomor-
dentligt intresserade av den moralen, eller rättare
utifrån mina värderingar omoralen. Jag tror att både
Ingvar Johnsson och jag har lite gammaldags värde-
ringar. När man sätter sig i skuld skapar man en viss
form av ofrihet.
Personellt, ekonomiskt och tekniskt är det helt
nödvändigt att polisen får resurser. Eljest kommer
människorna ännu mer, Ingvar Johnsson, att intresse-
ra sig för rättstrygghetsfrågorna i den bemärkelsen att
man är orolig inför framtiden.
Så några ord, fru talman, om domstolsväsendet.
Vi kan konstatera att vi i denna kammare har haft
många tillfällen att diskutera det framtida domstol-
sväsendet. Man kan väl i stort sett säga att det finns
en ganska god enighet och samstämmighet om att det
behövs en reformering i olika avseenden av domstol-
sväsendet. Jag tror att det finns en utomordentligt
bred enighet om detta.
Vi har från Moderata samlingspartiets sida sagt att
kraven på ett framtida domstolsväsende måste präglas
av mycket hög kompetens i dömandet. Det kräver
också att vi säkerställer möjligheterna att rekrytera de
duktigaste juristerna till domarbanan. Medborgarna
ska i ett rättssamhälle absolut ha rätten att bli dömda
och bedömda av den yppersta juridiska kompetensen.
Det kräver också att man har ett system där man kan
behålla duktiga människor, om man väl har fått dit
dem, genom vidareutveckling. Det är av vikt även
lönemässigt.
Det finns exempel på exempel, som jag inte ska
trötta kammarens ledamöter med, på att människor
som har varit inne i domstolsväsendet under ett antal
år nu väljer att gå ut i andra verksamheter, där löne-
nivån är väsentligt mycket bättre. Ett visst flöde åt
båda hållen kan man väl räkna med, men det är inte
önskvärt att de duktigaste krafterna systematiskt flö-
dar från domarbanan. Det inger oro om man ska ha
ett domstolsväsende präglat av hög kompetens i rätts-
säkerhetens namn.
Från moderat sida hävdar vi också att det är vik-
tigt att man kan finna former för samverkan domsto-
lar emellan. Mycket av debatten har handlat om att
man ska lägga ned den ena eller den andra domstolen.
Vi menar att man genom en administrativ och teknisk
samverkan mer systematiskt eller ibland lite ad hoc
ska kunna ge möjligheter för mindre och även andra
domstolar att leva vidare på ett mycket bra sätt.
Det finns många goda exempel på att man har
gjort detta utan att Domstolsverket har haft sina pek-
pinnar framme. T.ex. har domstolarna i Ljungby och
Växjö - dessutom över länsgränsen - inlett ett myck-
et bra samarbete, som även verkar ha Domstolsver-
kets gillande, vilket kan vara intressant att notera.
Vad säger då socialdemokraterna när vi moderater
önskar denna mer långsiktiga plan? Mycket av dis-
kussionen har ju gått ut på att vi från oppositionen -
eller högerhalvan, för att använda Ingvar Johnssons
terminologi - har önskat en mer långsiktig plan från
regeringens sida, där ett antal principer och riktlinjer
ska redovisas. Då kan riksdagen ta ställning.
En väsentlig poäng, Ingvar Johnsson, är ju att med
ett sådant beslut i Sveriges riksdag får ett nödvändigt
arbete med reformering av domstolsväsendet en vä-
sentligt högre legitimitet än om det bara är sprunget
ur ledningen för Domstolsverket. Legitimiteten är
viktig i dialogen med domstolarna, och det är därför
som vi definitivt hävdar att vi ska ha en form av plan
som vi kan fastställa i riksdagen.
Vi har från moderat sida också rest frågan om
Domstolsverkets ställning rent konstitutionellt. Vi
menar att det finns goda förebilder, bl.a. i Danmark,
där man ger motsvarigheten till Domstolsverket, dvs.
Domstolsstyrelsen, en friare ställning. Den lyder
direkt under Folketinget, och på det sättet minskas
kopplingen till den danska regeringen.
Vi tycker att detta är riktigt. Det markerar i så fall
också denna styrelses speciella karaktär. Den styrel-
sen ska inte jämställas med vilken annan verksstyrel-
se som helst, där departementet kan utöva ett, som vi
menar, alltför stort inflytande.
Vi menar också att principerna för förändringar av
framtida domkretsindelningar bör kunna redovisas i
den långsiktsplan som regeringen aldrig verkar kom-
ma med. Vi tycker att de domkretsarna bör regleras i
lag. Det svarar mycket väl mot regeringsformens krav
på lagreglering av domstolarna, och det följer också
en del av Europakonventionens rekommendationer.
Vi ser fram emot en allt större möjlighet att över-
föra viss form av dömande från förvaltningsdomsto-
larna, länsrätterna, till tingsrätterna. Det redovisar vi
också i någon reservation. Vi ser på längre sikt goda
möjligheter att de två olika domstolssystemen förs
samman till ett. Det är en utveckling på sikt. Man kan
börja med att systematiskt föra över vissa ärendetyper
till de allmänna domstolarna. Det skulle också bl.a.
innebära en större möjlighet för vissa mindre dom-
stolar att få ett bättre målunderlag.
Vi har också tagit upp frågan om tillsättning av
domare. En utredning arbetar nu med de frågorna. Jag
vill gärna markera redan nu vad vi tycker. Det kunde
vara intressant att höra rent principiellt vad någon
socialdemokratisk talesman säger. Nu har jag plågat
Ingvar Johnsson med många frågor om skuldsättning
och moralen i det, så det kan finnas någon annan. Jag
kan vända mig till Ann-Marie Fagerström som kom-
mer att diskutera domstolsfrågorna.
Kan Ann-Marie Fagerström finna något positivt i
det vi moderater föreslår? Vi menar att man bör läm-
na det mer slutna kallelsesystemet för domare och ha
ett mer öppet system, där man söker olika tjänster.
Jag vet att utredningen tittar på det. Men en marke-
ring från Ann-Marie Fagerström och från Moderata
samlingspartiet skulle skapa en gedigen majoritet för
förslag i den riktningen.
Fru talman! Som avslutning någonting om åklage-
riet, åklagarväsendet. Rent allmänt är vi utomordent-
ligt tveksamma och skeptiska mot den centralisering
som var uppe alldeles nyss i ett replikskifte med bl.a.
Gun Hellsvik. Vi är utomordentligt kritiska till den
centraliseringen. All erfarenhet utifrån fältet, där vi
alla vistas, är att den nära samvaron, samlokalisering-
en med polis och åklagare ger en högre verkningsgrad
i arbetet. Den upplevs både av polis och åklagare som
utomordentligt värdefull. Det gagnar hela rättsmaski-
neriet. Därför finns det stor anledning att vända sig
mot den centralisering som pågår.
Jag kan konstatera att det är utomordentligt ange-
läget med åtgärder mot miljöbrottsligheten. Rege-
ringen har inte varit alltför snabb och fingerfärdig när
det gäller exempelvis hanteringen av oljeproblemen i
Östersjön. Utskottet har vid flera tillfällen påpekat
vad som borde till. Det är utomordentligt angeläget
att man har en kompetens så att man kan säkra bevis
och lagföra misstänkta för brott mot framför allt mil-
jön i västerhavet och Östersjön.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag instämma i
Gun Hellsviks yrkande vad gäller hemställanspunkter
och reservationer.

Anf. 128 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Tiden går. Jag trodde att vi hade en
debattordning där Anders G Högmark skulle diskute-
ra med Ann-Marie Fagerström. Eftersom frågorna
ställs så direkt till mig vill jag svara.
Jag undrar om Anders G Högmark har lyssnat här
i kammaren när han frågar om rättssystemet inte ingår
i välfärden. Margareta Sandgren sade inte så som
Anders G Högmark säger. Jag var oerhört tydlig i
mitt anförande. Jag har första sidan här. Jag talade om
rättsväsendets centrala betydelse, den sociala trygg-
heten och hur viktigt det är att vi har en helhetssyn på
det.
Det är riktigt att intresset för rättsväsendet till en
del, kanske en relativt stor del, handlar om oro. Men
jag möter också mycket positivt och konstruktivt
intresse hos människor som tycker att vi bör diskutera
ett gemensamt ansvar för tryggheten.
Anders G Högmark tar också upp anslagskrediten.
Vi har varit överens om att ha ett system där vi kan
flytta pengar mellan åren. Jag kan också anknyta till
vad någon har sagt tidigare. Anders G Högmark tar i
väldigt om detta med att leva på kredit. Då måste jag
återvända till början på 90-talet, då ett parti som han
tillhör satt med i regeringen. Då togs allting på kredit,
i varje fall till minst en tredjedel. Det är att kasta sten
i glashus.

Anf. 129 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Jag var förvånad över hur Margareta
Sandgren uttryckte det. Ord kan falla på ett sätt som
inte riktigt är önskat. Det är jag medveten om. Vid
flera tillfällen uttryckte Margareta Sandgren uppfatt-
ningen att man hade en helhetssyn och att man valde
välfärden i stället för polisen. Men rätt ska vara rätt.
Ingvar Johnsson ser, förhoppningsvis inte helt över-
raskande, rättstrygghetsfrågorna som en del av väl-
färden. Det kan jag glädjas åt. Det är förvånande att
man gör den uppdelning som Margareta Sandgren
gjorde.
Misstag kan begås. Nu har lagledaren rättat till
dem.

Anf. 130 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Så var det inte. Margareta Sandgren
förde en diskussion i frågan som jag tycker är viktig.
Under en rad år har vi haft debatter med moderaterna.
I moderaternas budgetalternativ säger man ensidigt
att det är de sjuka och de arbetslösa som ska betala i
form av fler karensdagar, lägre ersättning osv. Vi har
satsat på välfärdsfrågor som vi har bedömt som vikti-
ga. Därmed har man inte sagt att rättsväsendet inte
ingår i välfärden.
Jag vill ta upp detta med krediten en gång till. Var
det rätt när regeringen åkte världen runt till bankpa-
latsen och lånade upp mängder av pengar för kredit
till poliser och annat? Men om man nu skulle låna
någon krona till myndigheterna är det hemskt demo-
raliserande. Jag tycker att det är en konstig inställ-
ning.

Anf. 131 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Det kan finnas situationer där man
tvingas låna. Vi behöver inte hålla på med någon lång
historieskrivning. Det är tämligen uttjatat. Inte ens
politiker tycker om att lyssna på det. Vad jag vänder
mig emot är inte att man överför medel temporärt,
från budgetår till budgetår. Det var avsikten, helt
riktigt. Men nu har man god ekonomi. Det finns inga
gränser för vad man har råd med. Ändå har man inte
råd att göra satsningar på polisväsendet, utan polis-
myndigheten i Stockholm m.fl. har stora underskott.
Det kan man inte klara av, utan man hänvisar till att
myndigheten ska leva på anslagskrediter. Nog sagt
om detta.
Vi har satsat på välfärden, säger ni, men vi har
inte glömt polisen. Ingår rättstryggheten i välfärden?
Man glider hela tiden. Det är något av samma reso-
nemang som förs när man säger: Vi har en annan syn
på de frågorna. Vi har en helhetssyn. Vi vill ha ett
helt annat samhälle. Tankarna förs till det som står i
skriften, att vårt samhälle är icke av denna värld. Var
finns exempel på det?
Jag tycker också att det finns många fina exempel
på intresset för rättstrygghetsfrågorna, Ingvar Johns-
son. Det gäller framför allt om och när vuxenvärlden
engagerar sig och fungerar som normöverförare. Där
har vuxenvärlden sitt största ansvar - som föräldrar,
vårdnadshavare, lärare och över huvud taget som
medmänniskor. Vi har ett ansvar för att överföra en
grundläggande, västerländsk norm, som jag tror gäller
i många stora kulturer. Det handlar om att behandla
sina medmänniskor som man själv vill bli behandlad.
Det är en gyllene regel.

Anf. 132 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Naturligtvis anser vi att rättssamhället
ingår i välfärden och tryggheten. Men det ena är di-
rekt avgörande för det andra. Egentligen finns det
ingen motsättning, som det nu ges sken av här i
kammaren. Självklart vill vi i Miljöpartiet ha fler
poliser. Självklart vill vi att polisen ska fungera så-
som det är tänkt, med närpolisreformen där det är
problem. Samtidigt ser vi att skolan och den sociala
sidan behöver pengar. Om det inte blir något tillskott
där tror vi att det genererar ytterligare brottslighet, i
en uppåtgående spiral. Den spiralen vill vi inte ha.
Detta har vi sagt gång på gång. Anders G Högmark
kan inte tro att vi vill någonting annat.
Moderaterna kallar sin bugetmotion En reformpo-
litik för frihet, välfärd och trygghet. På vilket sätt är
det en reformpolitik att höja avgiften till a-kassan
med 2 000 kr per år? På vilket sätt blir skola, vård
och omsorg bättre genom att resurserna minskar med
15 miljarder kronor?
Dessa nedskärningar ska sedan användas för att
slopa förmögenhetsskatten och för att kraftigt minska
skatten för de högavlönade. Först skär man ned för
dem som behöver välfärden mest för att sedan använ-
da besparingarna till att sänka skatten för de redan
välbeställda.
Där kommer den ensamma mamman in. Jag roade
mig med att läsa en motion som moderaterna har
skrivit om barn. Det är en skrivelse från riksdagen
med rubriken Barn här och nu, barnpolitiken i Sveri-
ge. Där konstaterar man att ett av tio barn lever i
familjer som uppbär socialbidrag.
Som en konsekvens av detta säger man: Slopa bi-
dragen. Vi ska inte ha några bidrag. Vi ska i stället ge
människor möjligheter att forma sina liv. Hur ska den
ensamma mamman kunna forma sitt liv om man inte
stöder henne i en svår situation?
Dessutom ska tiden för den ensamma mamman
räcka till genom att hon ska köpa hushållstjänster. För
vad ska hon köpa hushållstjänster?

Anf. 133 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra talarna om att repliktiden är begrän-
sad till två minuter.

Anf. 134 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Jag är glad över att Kia Andreasson
och jag är helt överens om att rättstrygghetsfrågorna
är en väsentlig del av välfärden. De stora frågor som
ligger inom ett antal andra områden behöver vi i kväll
kanske inte fördjupa oss i.
Man ska inte på något sätt misskreditera den en-
samma mamman. Att tro att hon inte skulle kunna ha
kapacitet att forma sitt eget liv är lite grann att ägna
sig åt förmyndarskap. Däremot är det kolossalt viktigt
att ett starkt samhälle i ordets bästa bemärkelse är
starkt då människorna behöver insatser.

Anf. 135 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! När det gäller domstolarna efterlyser
Anders G Högmark hela tiden en långsiktig plan. Det
är väldigt svårt om man jämför med polisen. Vi har
fått mycket kritik mot just närpolisreformen. Man
menar att den beslutades ovanifrån och att personalen
fick inte komma till tals. Därför blev det också ett
sämre resultat. Det har enkäter visat att poliserna
tycker. Det kan jag hålla med om. Jag tycker att om-
organisationer ska ske utifrån basen, människorna
som jobbar i verksamheten. Det är oerhört väsentligt.
Den andra punkten är att det är oerhört väsentligt att
ta hänsyn till regionala skillnader.
Just dessa två viktiga aspekter som jag nu här har
nämnt har utgått från det arbete som görs inom Dom-
stolsverket. Det vi huvudsakligen talar om här är
tingsrätterna. Det är ett samrådsförfarande. Man prö-
var försöksverksamhet, ser var den utfaller bra och
ser vad som geografiskt passar bäst. Det tycker jag är
utmärkt. Därför kan man inte göra en mall, som jag
har sagt här förut. Man kan inte säga: Så här ska vi
göra, punkt slut. Det fattar vi beslut om i riksdagen,
och sedan ska alla följa det. Det blir inte något bra
resultat av det. Jag tror att det nu blir ett oerhört
mycket bättre resultat.
När det gäller brottet oljeutsläpp är jag lika ange-
lägen som Anders G Högmark. Jag håller hela tiden
på och kontrollerar hur långt arbetet har kommit. Det
har skjutits upp ett flertal gånger. Det beror på att det
är så oerhört svårt lagtekniskt att straffa dem som
släpper ut olja eftersom vi tidigare under förra man-
datperioden skrev på havsrättskonventionen. Där
frånsade Sverige sig rätten att straffa i svenska dom-
stolar. Miljöpartiet påpekade det, men vi fick inte
något medhåll. Därför sitter vi nu i detta klister.

Anf. 136 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Jag är väl medveten om arbetet inom
Domstolsverket och det reformarbete som pågår. Jag
tror inte på något sätt att vi kan stöpa hela reformar-
betet i en enda bestämd form. Däremot kan det finnas
vissa allmänna principer - som jag redovisade i mitt
inledningsanförande, och som jag inte tänker upprepa
- som kunde vara väldigt bra att samlat få fastställda
här i riksdagen.
Det är kanske en central poäng. Med ett riksdags-
beslut om vissa principer, som sedan kunde vara till
vägledning för den myndighet som ska jobba med
detta, skapas en legitimitet i Domstolsväsendet. Sve-
riges riksdag, det högsta beslutande organet i landet,
har fattat dessa beslut. Det ligger inte på någon myn-
dighetsnivå, utan det är upphöjt. Det kan också fram-
över få karaktären av lag. Det är viktigt. Det skapar
legitimitet.
Kia Andreasson och jag är helt överens om oljeut-
släppen. Jag hade heller inte någon annan tro om den
vredens vanmakt man många gånger kan känna kring
oljeutsläppen i stort och smått. Jag har respekt för att
det kan vara lagtekniskt fyllt av problem. Men det
finns all anledning att från denna kammare markera
för de som har regeringsanvaret att man ska presente-
ra någonting så fort som det över huvud taget är möj-
ligt. Dessutom ska man sedan i olika forum inom
Europeiska unionen verka för olika former av lag-
stiftning och överenskommelser för att minska det
bedrövliga oskicket att släppa ut olja på detta sätt.

Anf. 137 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill börja med domstolsväsendet
och något som jag har tagit upp vid ett flertal tillfällen
då vi fört den här debatten.
Det kommer nu krav på att det ska vara en fast-
lagd plan. Beslutet ska fattas här i riksdagen, och man
måste vara noga med det. Här ska alla vara med, och
det måste finnas en legitimitet.
Faktum är att de politiska partierna måste ta på sig
ansvaret för den utveckling som har varit. Jag säger
det för Vänsterpartiets räkning, men även alla andra
politiska partier måste ta på sig ansvaret.
Det har varit utredning efter utredning om dom-
stolsväsendet. Alla säger sig vara medvetna om det
nödvändiga i en förändring. Men av olika politiska
skäl - att man inte vill stöta sig med tingsrätterna i
hemmatrakterna, osv. - har man aldrig kunnat ena sig
i en utredning.
Nu har regeringen, med ett benäget bistånd från
oss vänsterpartister, till slut insett att man inte bara
kan sitta och se hur domstolsväsendet förfaller, utan
att det måste ske någonting, och man väljer att göra
det utifrån ett underifrånperspektiv. Jag ser det som
väldigt positivt.
Jag tycker att alla politiska partier får ta på sig att
vi aldrig har lyckats ta ansvaret att fatta beslut i ut-
redningar för att få det samlat, så att man nu har fått
hitta en annan lösning. Det gäller även Moderaterna.
Anders G Högmark har en så väldigt hård ton i sin
argumentation när han talar om vad man lyckats med.
Jag vill återigen lyfta fram det särskilda yttrande som
ni skrev förra året med 479 miljoner för hela rättsvä-
sendet. Ni skrev om vad man skulle kunna uträtta
inom den ramen.
När jag får nästa möjlighet till replik ska jag läsa
några rader om vad moderaterna sade om dessa 479
miljoner. Nu säger man att det inte är någon satsning
alls. Det räcker inte på långa vägar.

Anf. 138 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Vi kunde hålla på länge och diskutera
plan eller inte plan och fördelar med att ha mer ad
hoc-verksamhet från fall till fall. Jag tror ärligt talat
att den diskussionen inte gagnar debatten så mycket.
Vi har haft den debatten i ett par år. Det är uppen-
bart så att regeringen har valt att inte ha en plan. Re-
geringen brukar välja att inte ens vara närvarande
med någon företrädare i kammaren. Det finns en
frånvaro från regeringens sida. Kommunikationen
med riksdagen sker i form av skrivelser.
Det är uppenbarligen bara för oppositionen att ac-
ceptera detta. Vi kan fortsätta att kräva denna plan.
Men med hittillsvarande intresse för att tillmötesgå
och föra en dialog med oppositionen verkar utsikterna
vara ganska blygsamma. Det kan jag hålla med om.
Vi beklagar det inte minst av legitimitetsskäl.
Det är mycket klart att man ute på fältet hade satt
stort värde på om dessa beslut hade kunnat utformas
som riktlinjer av Sveriges riksdag. Alla partier får ta
sin beskärda del av ansvaret för var vi står i sakfrå-
gan.
När det sedan gäller miljonerna och vår bedöm-
ning förra året och vår bedömning i dag är det väl
ungefär som någon sade tidigare. Behoven har anmält
sig och blivit större och större. Dessutom har uppen-
barligen den ekonomiska situationen budgetmässigt
blivit allt bättre och bättre. Då kommer kritiken mot
att regeringen inte lägger fram förslag om mer pengar
att bli kraftigare och kraftigare.

Anf. 139 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Visst kan man göra omvärderingar.
Men då kanske man skulle behöva fundera lite grann
på vilka toner man använder och hur man uttrycker
sig.
Förra året sade Moderaterna att man under en tre-
årsperiod skulle tillföra 1,7 miljarder. Nu tillför majo-
riteten 4 miljarder. Det man tillförde förra året var
479 miljoner. Moderaterna säger: Vårt förslag inne-
bär därför en kraftfull satsning på rättsväsendets
myndigheter, samtidigt som det uppdämda behovet
av personalförstärkningar hade kunnat tillgodoses.
Med vårt förslag hade förändringsarbetet inom dom-
stolsväsendet vidare kunnat fortgå utan att förenas
med stora besparingskrav. Polisen hade fått möjlighet
att anställa civil personal och kraftigt öka polisutbild-
ningen. För kriminalvårdens del skulle förslaget ha
möjliggjort en satsning på programverksamhet och
drogfria anstalter. Dessutom hade man kunnat satsa
ytterligare på farlighetsbedömningar i samband med
permissioner.
Exakt de orden har Moderaterna i sitt särskilda
yttrande förra året - den kraftfulla satsningen på alla
dessa områden. I dagsläget, när majoriteten satsar 1
miljard på polisväsendet och 4 miljarder i stället för
1,7 miljarder, som Moderaterna sade förra året, finner
jag det ändå lite anmärkningsvärt att man inte någon
gång kan hejda sig, och säga: Det här är en bra sats-
ning. Den innebär förstärkningar.
Vi kanske är lite oense om i vilken takt det ska
ske och hur det ska vara, men när man använder den
typ av brösttoner som moderaterna gör i debatten och
fullständigt manglar ned majoritetens förslag som
fullständigt orealistiskt så kanske man ska titta på vad
man själv sade för inte ens tolv månader sedan.

Anf. 140 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Varje parti gör sina bedömningar vid
olika tidpunkter.
Jag har en fråga när vi ska bedöma budgetåret
2001, som debatten handlar om. Finns det anledning
för Alice Åström att gå till sina partivänner i Stock-
holm och säga: Vi tycker definitivt att ni får tillräck-
ligt till polisen i Stockholm?
Nu ser situationen inom polisväsendet totalt ut
som den gör 2001. De bilder som rikspolischefen
visade i utskottet visar också entydigt att om man ska
undvika att gå mot det svarta hålet - det totala mora-
set - så krävs det enormt kraftigt ökade insatser 2002,
2003 och 2004. Det är också vår bedömning.
Ska vi dessutom komma upp till de nivåer med
19 000 poliser som vi tycker är riktiga - men det kan
hända att vänstern gör en annan bedömning - är det
helt nödvändigt att nu ta det här krafttaget. Där kan
man göra olika bedömningar, men vi har gjort den här
bedömningen.
Det kan hända att om vi hade haft en något bättre
framförhållning och sett hur illa det var i vissa myn-
digheter så hade vi kanske lagt på ytterligare pengar
förra året. Men nu gäller faktiskt debatten 2001, fru
talman och Alice Åström.
Eftersom man nu både från regeringspartiet och
från de två partier som stöder regeringen säger att
rättstryggheten och en väl fungerande polis är en
sådan väsentlig del av välfärden - för vi lyckades ju
samsas om att det var det - så är det förvånande att
man inte prioriterar polisen och människornas möj-
ligheter att få en tillgänglig polis på ett bättre sätt.

Anf. 141 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Jag ska säga några ord om domstol-
sväsendet. Domstolarna är en av de viktigaste institu-
tionerna i en utvecklad civil rättsstat. Domstolarna är
inte som vilken myndighet som helst. Domstolarna är
en av de grundpelare som makten ska vila på. Man
talar om den lagstiftande, den verkställande och den
dömande makten. Maktdelningsläran har kanske
aldrig fullt ut vunnit insteg i svensk statskonst, men
idén torde vara väl förankrad som eftersträvansvärd
bland statsvetare och andra sakkunniga personer.
Domstolarnas självständighet är av yttersta vikt
för att säkerställa den enskildes rätt. Domstolarna är
dessutom något mer än en balanserande maktfaktor.
Domstolarna är kulturbärare. I domstolarna skipas
rätt, och därigenom stadfästes de normer som ska
vara gällande i samhället. Skriven lag kan aldrig vara
heltäckande. Ett utrymme kommer alltid att finnas för
domarens fria skön. Detta handlingsutrymme är efter-
strävansvärt, då lagens bokstav ibland kan leda helt
fel i det enskilda fallet. Detta fastslogs redan på 1500-
talet i de domarregler som än i dag redovisas i lagbo-
ken. Sålunda sägs i den trettonde domarregeln följan-
de: Den menige mans bästa är den yppersta lagen och
därföre det som finnes den menige man till nytta vara,
det bör hållas för lag, ändock att beskriven lag efter
orden synes annorlunda lyda.
För att domaren på ett bra sätt ska fullgöra sitt
viktiga värv krävs goda resurser, bra fysisk och este-
tisk miljö samt gott om tid.
Fru talman! För oss kristdemokrater är ett lokalt
förankrat rättsliv av största värde. Rätten ska upple-
vas som närvarande såväl andligen som fysiskt i det
dagliga livet. Så har också varit fallet i det svenska
samhället under överskådlig tid.
Regeringen är nu i färd med att med Dom-
stolsverket som redskap avveckla ett stort antal tings-
rätter. Tekniken är att föreskriva att tingsrätten ska ha
kansli på flera ställen inom domsagan. T.ex. ska
Klippans, Helsingborgs och Ängelholms tingsrätter
slås samman till en myndighet med kansli i Helsing-
borg och Ängelholm. Färdriktningen utvisas genom
att tingsrätterna i Blekinge enligt uppgift ska heta
Blekinge tingsrätt, och tingsrätterna i Västmanland
Västmanlands tingsrätt. Det gamla målet med en
tingsrätt i varje län lyser igenom. Vad som nu i reali-
teten sker är att tingsrätter slås ihop med olika tings-
ställen ute i domsagan. Den lokala domstolens iden-
titet försvinner. En domstols integritet och lokala
förankring löses upp, och dess möjlighet att vara en
balanserande maktfaktor och kulturbärare eroderas.
Det är i den dagliga kontakten mellan lagmännen och
övriga domare, nämndemän, personal och den lokala
befolkningen som domstolens karaktär och styrka
utvecklas.
Fru talman! Det huvudsakliga syftet bakom rege-
ringens ambitioner att lägga ned ett antal tingsrätter
synes vara att man därigenom skulle kunna erhålla en
bättre kvalitet i den dömande verksamheten genom
att ett större antal domare är verksamma vid samma
domstol. Denna förändring måste bli enbart marginell
om inte ett mycket stort antal tingsrätter läggs ned. I
den nuvarande verksamheten finns ingenting som
talar för att de mindre tingsrätterna har sämre kvalitet
i sin dömande verksamhet, även om det naturligtvis
från tid till annan kan vara problem med ett alltför
litet antal domare vid en tingsrätt.
De verkliga kvalitetsproblemen löses inte genom
nedläggning av tingsrätter, utan det krävs att man
inrättar ett mindre antal särskilda handelsrätter inom
hovrättsområdena genom en regionalisering av
Marknadsdomstolen. Dessa handelsrätter skulle
handlägga mycket kvalificerade affärsjuridiska tvis-
ter, konkursmål och stora ekobrottmål.
I övrigt skulle domstolarna klara sig väl ur kvali-
tetssynpunkt om smärre justeringar ägde rum med
avseende på t.ex. måltillströmning från förvaltnings-
domstolar, justerade domsagor och bibehållande av
inskrivningsmyndighet samt inregistrering av boupp-
teckningar. Vi ska notera att inskrivningsverksamhe-
ten och inregistreringen av bouppteckningar är en
verksamhet som fungerat utomordentligt väl. Dessa
utgör ett värdefullt tillskott vid domstolen i utbild-
nings- och verksamhetshänseende, men också när det
gäller den rättssökande allmänhetens tilltro till hand-
läggningen av dessa ärenden.
På sikt bör de allmänna domstolarna och förvalt-
ningsdomstolarna slås samman till en domstolsorga-
nisation. Regeringsrätten bör vid en sådan samman-
slagning ombildas till en författningsdomstol.
Fru talman! Situationen hos förvaltningsdomsto-
larna är i dag oacceptabel. Enkla ärenden tar år att få
avgjorda. I skatteprocesser är det inte ovanligt att
man får vänta tio år innan saken blir slutgiltigt av-
gjord. Detta är inte en rättsstat, utan ett uttryck för att
statsintresset i snäv fiskal mening helt får dominera
över den enskilde oberoende av vad som är rätt eller
ej. Om vi på allvar ska hävda den enskildes rätt till
integritet så måste statsmakten satsa på en väl funge-
rande domstolsorganisation som avgör ärenden på ett
kvalificerat sätt inom rimlig tid i enlighet med Euro-
pakonventionens krav.
Ett bra rättsväsende kräver ekonomiska resurser.
Därför avsätter vi kristdemokrater 350 miljoner kro-
nor utöver regeringens proposition.
Sedan hade jag tänkt att lägga fram en del allmän-
na synpunkter, men med hänsyn till den sena timmen
tänker jag, till skillnad från Anders G Högmark, inte
säga så mycket mer än att vi har synpunkter på Dom-
stolsverket. Vi har kanske inte processat den frågan
ordentligt i partiet, men personligen vill jag deklarera
att jag tycker att det ligger väldigt mycket i Modera-
ternas uppfattning att det finns vägledning att finna i
den danska modellen.
Det är kolossalt viktigt att domstolarnas självstän-
dighet befästs i förhållande till statsmakten, även när
det gäller administrativa frågor och anslag. Vi har fått
uppenbara belägg för detta när vi har haft en offentlig
debatt mellan Högsta domstolen och landets justitie-
minister. Den har dessutom förts i ett tonläge som är
häpnadsväckande. Även Skånska hovrätten och ett
antal tingsrätter har varit oerhört irriterade.
Det är inte alla som vågar uttrycka vad de tycker i
den här frågan. Men det är klart att om Domstolsver-
ket härjar ute i terränglådan med anslagsmöjligheter
och alla möjliga sätt att påverka domstolarna, kan
man vara alldeles förvissad om att den här processen
inte har skett underifrån, som Alice Åström är inne
på. Den har i allra högsta grad dikterats uppifrån, och
det har skett på ett väldigt olyckligt sätt. Jag har näs-
tan inte mött en enda person som har varit nöjd med
detta ute i tingsrätterna, och jag har snart åkt runt till
varenda tingsrätt i det här landet.

Anf. 142 MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Land ska med lag byggas. Det är ett
gammalt talesätt som gäller än i dag. De gamla
domarringarna som finns i naturen visar att man
mycket tidigt i det här landet har märkt ut var rätt ska
skipas och tvister slitas. Man höll de gamla reglerna
vid liv. Lagmannen med sina djupa kunskaper och sin
livsvisdom var högt aktad i bygden. Tingsfriden var
en av de fyra fridslagar som Birger jarl stiftade. De
behöver hållas i hävd även i dag. Övergrepp i rättssak
är ett allvarligt brott. Hot eller våld mot domare,
åklagare eller vittnen är angrepp på hela rättssystem-
et.
Tingsrätterna är våra dagars arvtagare till domar-
ringarna. De finns i alla delar av landet och vittnar
om att lag och rätt ska reglera samhället. De är vikti-
ga inte bara i sin funktion att döma i brottmål utan
även som symboler för den svenska rättsstaten.
Fru talman! Att behålla en tingsrättsorganisation
som är spridd i hela landet är viktigt för medborgarna.
Närheten och kunskapen om tingsrättens funktion
betyder mycket för det allmänna rättsmedvetandet.
Om man har nära till tingsrätten och känner domare
och nämndemän blir rättegången en viktig sak, och
man har svårt att utebli vid en tingsrättsförhandling.
Det finns ingen skyddande anonymitet att gömma sig
i.
Det går åt mindre tid för vittnen och åtalade om
man inte har alltför långt till tingsrätten i ett mål.
Kostnaden för vittnen blir t.ex. lägre om avstånden
inte är för stora. Andelen inställda mål blir också
lägre om människor inte är anonyma och okända för
varandra.
Det behövs en bra struktur på fördelningen av
domstolarna över landet. Besluten behöver fattas med
en helhetssyn som grund. Nu godkänner regeringen
nedläggningar bit för bit, och det kan bli ödeläggande
för hela rättsapparaten. Att se över hur det hela ska
fungera och vilka möjligheter som finns till samar-
bete i olika former borde vara grundläggande i en
sådan viktig fråga som hur domstolsväsendet ska se
ut i landet. Osäkerheten om framtiden leder också till
att det blir svårt att rekrytera domare, tingsnotarier
och annan personal.
Vi i Centerpartiet hävdar därför att fördelningen
av tingsrätterna över landet bör föras upp på riksda-
gens bord för beslut. En väl fungerande tingsrättsor-
ganisation som i stora delar ser ut som i dag men med
andra arbetsformer för samarbete och med ett utbyggt
IT-stöd är nödvändigt för att det svenska rättssam-
hället ska fungera väl.
Nämndemannaorganisationen behöver också
uppmärksammas. Man har rätt att dömas av sina
likar, men så är det inte i dag. Bl.a. behöver ersätt-
ningsreglerna ses över och anpassas till hur samhället
ser ut i dag.
Arbetsmiljöfrågorna är en annan del av domstol-
sväsendet som kräver att man analyserar situationen. I
dag finns det domstolar med höga ärendebalanser.
Det är ett hot både mot rättssäkerheten och mot de
anställdas hälsa. Att ta med sig ärenden hem för att
läsa in under helgen ger inte en utvilad och alert do-
mare som har tid och möjlighet att reflektera över hur
hon eller han ska döma i ett mål, hur domen ska skri-
vas och vilka påföljder som är lämpliga. Man går på
rutin och mår dåligt av att man inte hinner göra ett
gott arbete. Risken finns att det blir ännu svårare att
rekrytera domare och handläggare om man inte ser
över de här frågorna och får ned balanserna.
De höga balanstalen i länsrätter och kammarrätter
är inte bra för rättssäkerheten. Människor kan få
vänta i åratal utan att veta hur det går i framför allt
skattemål. Det kan få ödesdigra konsekvenser för en
näringsidkare eller företagare. Åtgärder för att kom-
ma till rätta med detta är därför nödvändiga.
Fru talman! Om domstolsväsendet ska fungera bra
måste arbetsmiljöfrågorna och ledningen av verk-
samheten beaktas på ett helt annat sätt än i dag. Män-
niskor accepterar inte en arbetsmiljö som inte ger
utvecklingsmöjligheter och inflytande över det egna
arbetet. De här frågorna måste lyftas upp för att
framtiden ska bli bättre i domstolsorganisationen.

Anf. 143 ANN-MARIE FAGER-
STRÖM (s):
Fru talman! Det är alltid lika spännande att de-
battera domstolsorganisationen och inte minst att
lyssna till de skiljaktigheter som framkommer mellan
de olika partierna. Min uppfattning är dock att vi alla
är överens om att medborgarna i hela landet ska ha
tillgång till en dömande verksamhet med hög kvalitet,
hög effektivitet och hög tillgänglighet.
Det är också viktigt att domstolarna är attraktiva
arbetsplatser med goda arbetsvillkor så att personalen
känner att de trivs och vill stanna kvar i sitt arbete.
Domstolarna måste ha de resurser som behövs för en
väl fungerande verksamhet. Personalen måste ges
möjligheter till vidareutbildning och kompetensut-
veckling. Det måste skapas förutsättningar för att
kunna avancera inom domstolsväsendet.
Som vi har hört i debatten här i dag tillförs rätts-
väsendet 1 miljard kronor för år 2001. 120 miljoner
kronor av dessa går till domstolsväsendet. Jag är inte
bara glad för att den ekonomiska utvecklingen har
gått, och fortfarande går, åt rätt håll. Som socialde-
mokrat är jag också stolt över att vi nu äntligen, efter
fler års gnetande och sparande, har lyckats vända det
underskott som vi tog över efter en borgerlig regering
1994 till ett överskott. Det har onekligen varit många
tuffa år inte bara inom denna verksamhet utan också
på andra områden. Men som sagt, i dag kan vi känna
en framtidstro också på rättsväsendets område.
Fru talman! Nu är det inte så att pengar är det en-
da som avgör om rättsväsendet och domstolsorgani-
sationen ska fungera. Resurser är inte problemet på
sikt. Det är än viktigare att vi skapar en organisation
som blir attraktiv. Som jag anförde tidigare ska det
vara en organisation där de anställda trivs. Vi måste
förändra attityder, motarbeta klassklyftor och se till
att samtliga blir delaktiga. Vi måste skapa en organi-
sation där det ges möjligheter att utvecklas och ska-
pas förutsättningar för en god löneutveckling.
En arbetsplats där de anställda trivs och känner
sig uppskattade blir också en arbetsplats där man
utför ett mycket gott arbete. Detta kommer således
samhället till godo. Det är av avgörande betydelse för
arbetet med att modernisera domstolsväsendet att den
stora kompetens och erfarenhet som finns i dag i
domstolarna tas till vara och utvecklas. I detta arbete
måste även domstolssekreterarna finnas med och ges
alltmer kvalificerade arbetsuppgifter.
Fru talman! Med andra ord finns det mycket kvar
att göra. Under senare år har regeringen, efter det att
riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag,
beslutat om förändringar i domstolsorganisationen.
I den budgetproposition som vi behandlar här i
dag har regeringen anmält att den avser att ge Dom-
stolsverket i uppdrag att lägga samman ytterligare
tingsrätter. Närmast följer Helsingborgs, Klippans
och Ängelholms tingsrätter som ska läggas samman
till en tingsrätt med kansliorter i Helsingborg och
Ängelholm. Vidare ska Falu, Hedemora och Ludvika
tingsrätter läggas samman med kansliort i Falun.
Mora och Leksands tingsrätter läggs samman med
kansliort i Mora. Tingsrätterna i Skövde och Falkö-
ping läggs samman med kansliort i Skövde. Slutligen
ska tingsrätterna i Simrishamn och Ystad läggas
samman med kansliort i Ystad.
Regeringen och vi socialdemokrater här i riksda-
gen har fått mycket kritik för den förändring som har
varit och är på gång i organisationen, också här i dag.
Det är kritik för att riksdagen inte har mer inflytande
och för att regeringen fattar beslut om nedläggningar
av tingsrätter utan en övergripande diskussion med
övriga partier.
Jag anser att det är en oberättigad kritik. Rege-
ringen har försökt få till stånd en så stor enighet som
möjligt, inte minst genom den domstolsutredning där
jag själv deltog för några år sedan, 1995 års dom-
stolsutredning. Det var dessvärre inga konkreta för-
slag som kom fram från de partier som klagar i dag. I
stället sade man nej till allt vad en översyn av den
yttre organisationen hette. Här fanns det möjlighet att
forma ett förslag till en framtida organisation med en
bred uppslutning, men vad gjorde man? Jo, man kriti-
serade det besparingskrav som fanns med i direktiven
men utan att ta ansvar och lägga några egna förslag.
Kritik till besparingskravet kan jag i och för sig ha
en viss förståelse för, men man borde enligt min me-
ning ha tagit på sig ansvaret genom att påverka mer
än vad man gjorde.
Såvitt jag förstår i dag är flera av oss överens om
att en reformering måste komma till stånd om vi ska
åstadkomma ett modernt domstolsväsende som upp-
fyller angivna krav.
För inte så länge sedan överlämnade regeringen
en handlingsplan till riksdagen där regeringen lyfte
fram vikten av de förändringar som måste ske för att
domstolsorganisationen ska kunna utvecklas och
förbättras ytterligare. Denna handlingsplan debattera-
des och beslutades här i kammaren. Det var en majo-
ritet som sade ja till de förslag som regeringen pre-
senterade.
Likaså är det med den budget som vi beslutar om
här i kammaren i dag. De aktuella organisationsför-
ändringar som regeringen aviserar har vi full rätt att
ställa oss bakom eller förkasta. Trots att det enligt lag
är regeringen som ytterst beslutar har jag svårt att
tänka mig den regering som skulle ta ett beslut som
inte en majoritet stöder i denna kammare.
Fru talman! Det föreligger flera motioner på detta
område. Vad som särskilt gör mig förvånad är Cen-
terpartiets gemensamma reservation med Kristdemo-
kraterna, där man i princip vill att antalet tingsrätter
bör behållas och att den pågående organisationen ska
avbrytas. Såvitt jag förstår har Kristdemokraterna
yrkat medel till detta, men vad Centerpartiet har för
pengar förstår jag inte.
Inte heller kan jag få ihop detta yrkande med den
motion som Lennart Daléus m.fl. har väckt. Enligt
motionen är Centerpartiet berett att ta ansvar för att
reformera och modernisera domstolsväsendet, men
kravet är att det måste ske under riksdagens överinse-
ende.
Därför vill jag fråga företrädaren för Centerparti-
et: Har jag uppfattat motionen fel? Eller vad är Cen-
terns mening? Är man beredd på vissa förändringar,
eller ska det inte göras någon som helst översyn eller
förändring av tingsrätterna? Vidare vill jag veta hur
Centern tänker finansiera en eventuellt oförändrad
organisation.
Till sist, fru talman, vill jag kommentera reserva-
tionen från Moderaterna och Folkpartiet vad beträffar
utnämningen av domare. Jag kan tydligen överraska
Anders G Högmark med att just i dag lämnade kom-
mittén för utnämning av de högsta domartjänsterna
sitt betänkande till regeringen. Själv har jag företrätt
Socialdemokraterna i utredningen. Det har varit ett
mycket roligt och främst intressant uppdrag. Vi har
dykt djupt in i de frågor som direktiven gett. I stort
har vi varit överens, men det finns några delar där vi
är oense, bl.a. vad gäller utnämningsförfarandet.
I det stora hela har det varit väsentligt för kom-
mittén att finna en ordning för utnämning av högre
domare som ger ett gott uttryck för domstolarnas och
domarnas oavhängiga ställning och som är väl fören-
lig med den standard som utvecklats i samarbetet
mellan de länder som ingår i Europarådskretsen.
Vidare ska förfarandet säkra kvaliteten, bredda re-
kryteringsunderlaget och inge förtroende hos allmän-
heten.
Kommittén föreslår ett mer öppet förfarande än i
dag. Det centrala inslaget i kommitténs förslag är en
särskild förslagsnämnd, med domare, advokat och
medborgarrepresentation. Ordningen med en särskild
förslagsnämnd innebär att i stora stycken kommer
samma principer för förfarandet att gälla hos den
nämnden som hos tjänsteförslagsnämnden. Relatio-
nen till regeringen för den särskilda förslagsnämnden
kommer att likna relationen för tjänsteförslagsnämn-
den. Skillnaden i förhållande till tjänsteförslagsnämn-
den gäller främst nämndens sammansättning. Med
denna ordning blir förfarandet med utnämning av
högre domare i Sverige jämfört med många andra
länder, såsom de i Europarådskretsen, synnerligen
öppet.
Till skillnad från majoriteten i kommittén skiljer
sig ordföranden Johan Hirschfeldt och vi två företrä-
dare för Socialdemokraterna oss från övriga i kravet
om intresseanmälan vad gäller utnämning av leda-
möter i de båda högsta domstolarna, justitieråd och
regeringsråd. Vi anser att om det inte finns en viss
möjlighet till ett undantag under en viss övergångstid
skulle det kunna medföra en risk för att kompetenta
kandidater avhåller sig från att träda fram som intres-
serade av att bli utnämnda för att inte löpa risken att
stå tillbaka i konkurrensen. Det kan exempelvis gälla
sådana jurister som befinner sig utanför domarbanan.
Därmed skulle denna lösning medverka till att dessa
domarämbeten riskerar att inte bli tillsatta med de
skickligaste juristerna, och inte minst till att möjlig-
heten att i ökad grad locka personer från andra ju-
ristyrken än domarna inte skulle förverkligas.
Kommitténs förslag innebär att ett visst medbor-
gerligt inflytande i beredningsförfarandet förs in. För
att skapa en särskild tyngd för denna nya form av
representation har kommittén föreslagit ett nytt förfa-
rande, som innebär att det är riksdagen som väljer
dessa nämndledamöter.
En särskild fråga är om regeringen ska vara bun-
den till att utnämna någon av de personer som nämn-
den föreslår. Vi anser inte att regeringen ska vara
bunden till nämndens förslag. Regeringen utövar ju
utnämningsmakten under konstitutionellt ansvar.
Därmed ligger det med all sannolikhet i regeringens
intresse att den vid granskning kan motivera avsteg
från nämndens förslag. Om regeringen vill utnämna
en person som förslagsnämnden inte har förordat
föreslår en majoritet i kommittén att justitieutskottet
ska ges möjlighet till en offentlig utfrågning. Detta
skulle innebära att man öppnar för en principiellt sett
ny funktion för riksdagen och vårt konstitutionella
system. Med det som är sagt tidigare reserverar vi oss
också mot detta förslag i kommittén.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio-
ner.

Anf. 144 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Ann-Marie Fagerström säger att 1995
års domstolskommitté var oförmögen att få fram
någonting. Det är helt riktigt; det gick i stå. Även om
det kanske är meningslöst att fem år senare kritisera
det, är det ingen tvekan om att det som jag personli-
gen, Moderata samlingspartiet och många andra tror
var den väsentligaste orsaken var den blockering som
åstadkoms med besparingsdirektivet om 200 miljoner
kronor. Jag förstod att Ann-Marie Fagerström antyd-
de något liknande. Vi är nog ganska överens om den
bedömningen. Det var beklagligt, som har sagts tidi-
gare, men nu kan vi konstatera att tiden har löpt vida-
re.
Jag kan också säga att i den kommittén fanns en
mängd konstruktiva förslag, inte minst från den mo-
derate ledamoten, hur man skulle kunna använda ny
teknik etc. Det blockerades tyvärr av besparingsdi-
rektivet. Men nu blåser det nya vindar, och vi har en
ny justitieminister. Jag ser fram mot, måhända, en ny
öppenhet i det avseendet.
Jag vill bara kort säga en sak när det gäller ut-
nämningen av domare. Eftersom Ann-Marie Fager-
ström nu sitter inne med i stort sett hela kunskapen
och kan läsa vad som står i betänkandet i form av
särmeningar etc. är det svårt för mig att kommentera
detta. Det verkar andas en större öppenhet, och det
hälsar vi välkommet. Sedan tycker vi genomgående
att man bör ha en modell där man frikopplar rege-
ringens roll så mycket som möjligt från utnämnings-
förfarandet. Rent formellt i slutet måste regeringen
utnämna, men beredningsförfarandet bör frikopplas.
Det lät på Ann-Marie Fagerström som om man hade
gått en bit på den vägen.
Vi får självfallet återkomma när regeringen lägger
förslag. Det är viktigt att ha ett förfarande som är
öppet och att man förmår rekrytera de yppersta do-
marna till dessa ämbeten.

Anf. 145 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Det är helt riktigt att detta betänkande
är ett förslag, som vi ska ta ställning till så småning-
om. Det är så, som Anders G Högmark framför och
har en önskan om, att det är ett mycket mer öppet
förfarande nu. Det är regeringen som ytterst kommer
att vara den som beslutar, enligt vårt förslag. Men
som jag sade i min inledning kommer det att tillsättas
en tjänstenämnd - om nu detta blir verklighet - som
kommer att föreslå.
Det är den reservation som vi tillsammans med
ordföranden i utredningen har. Vi tycker att man
inledningsvis ska frångå intresseförfarandet vad gäl-
ler utnämningen till Högsta domstolen och Rege-
ringsrätten. Som jag sade tycker majoriteten tvärtom.
1995 års domstolskommitté har vi talat om vid
flera tillfällen här. Själv har jag också lyft fram frå-
gan. Jag vill hålla med Anders G Högmark; det är
konstigt, men så är det. Konstruktiva förslag kom
fram från alla i denna utredning - många goda såda-
na. Vi fick ett betänkande till slut som det är väldigt
bra att se framtiden an utifrån.
Som jag sade i mitt anförande tycker jag efter den
kritik vi ofta möter - det har vi gjort här i kammaren i
dag också - att det är väldigt viktigt att påtala just att
vi socialdemokrater anser att man hade möjlighet.
Man ges möjlighet. Regeringen har öppnat famnen,
om jag får uttrycka det så, för att välkomna förslag
även från övriga för att vi ska få det rättsväsende eller
den domstolsorganisation som vi vill ha och som kan
möta framtiden. Det är där jag vill kritisera.

Anf. 146 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Om denna öppenhet nu finns från re-
geringens sida skulle vi förhoppningsvis kunna av-
sluta dessa års långa debatt kring den samlade planen.
Regeringen skulle ta fasta på detta och lägga fram
planen just av det skälet - det kunde vara intressant
att höra vad Ann-Marie Fagerström säger - att ett
riksdagsbeslut i botten gör att det skapas en högre
grad av legitimitet i reformarbetet, vilket skulle väl-
komnas av domstolsväsendet och vara till gagn för
dem som ska jobba med reformarbetet.
Det skulle vara intressant att höra om det finns
någon förståelse för synpunkterna på behovet av
legitimitet i reformarbetet.

Anf. 147 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag ser ingen skillnad mellan detta
och det förfarande som finns i dag. Det finns ett riks-
dagsbeslut om att regeringen ytterst beslutar, och vi i
kammaren har all rätt och möjlighet att tala om vad vi
tycker. Som jag sade i mitt anförande har jag svårt att
tänka mig att regeringen skulle göra annorlunda än
vad majoriteten i kammaren skulle vilja att man gjor-
de när det gäller de förslag som ligger framme. Jag
ser ingen skillnad vad gäller det.

Anf. 148 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Helsingborg: 0. Karlskrona: 0. Kristi-
anstad: 0. Malmö: 2. Trelleborg: 0. Växjö: 1. Kalmar:
0.
Fru talman! Detta kan låta som väderleksrappor-
ten för södra Sverige en normal vinter, men så är det
inte. Det är nämligen listan över lediga platser på
Malmöregionens häkten söndagen den 12 november
innevarande år.
Fru talman! Fredagen den 1 december var det kris
på häktet i Karlskrona. Personalen är visserligen
ganska van vid detta, men trots det, och kanske just
därför, sliter denna arbetssituation hårt på personalen.
Häktet är oftast helt fullt, och det är svårt att hitta
platser till dem som kan komma att häktas under
dagen.
Efter påpekanden från tortyrkommittén har häktet
byggts om. Matsal och skolsal har rättats till så att
man ska kunna uppfylla kraven på gemensamhet,
men man har ingen personal så att man kan utnyttja
de ombyggda lokalerna. Då några i personalen är på
häktesförhandlingar blir situationen ibland ohållbar.
Chefen på häktet, Tommy Nilsson, är med rätta all-
varligt bekymrad.
Det är allt svårare att få personal. Fyra av dem
som tidigare har kunnat gå in och vikariera står inte
längre till förfogande. De har fått andra, mer attrakti-
va jobb. Det är lätt att inse att det är svårt att rekrytera
personal till häktet då ingångslönen är 12 800 och då
nyanställda alltmer sällan kan räkna med att få den
grundutbildning som de utlovas.
Tommy Nilsson har tidigare arbetat på motiva-
tionsavdelningen på Karlskronaanstalten. Där fick tio
interner med drogproblem behandling. Men för några
år sedan fick motivationsavdelningen stänga på grund
av besparingar.
Samma dag var situationen om möjligt ännu mer
ansträngd på häktet i Trelleborg. Där var det helt
fullt. För att klara situationen var man tvungen att
använda besöksrummen för att få plats med de häkta-
de. Detta var ingen ny situation. Samma sak gällde
måndagen den 13 november. För dem som arbetar i
häktet är dessa båda dagar inte alls unika. Kriminal-
vårdsstyrelsens verksamhetsberättelse och statistik för
oktober visar att häktet var överfullt 14 av månadens
dygn.
För att få verksamheten att gå ihop tvingas Anni-
ka Nilsson, som dessa dagar var ansvarig, ringa runt
till andra häkten. Hon ringer inte bara till dem i när-
heten - i Malmöregionen - utan det förekommer
faktiskt, fru talman, transporter ända till Uppsala,
Uddevalla, Borås och även till Visby. Tala om kost-
nader! Den ansträngda situationen orsakar dessutom
extrakostnader för andra verksamheter, då polis och
advokater ibland får förflytta sig ganska långa sträck-
or när de ska förhöra häktade.
I våras JO-anmälde personalen sig själv. Ännu har
JO:s uttalande inte kommit.
Det är inte bara i Trelleborg och Karlskrona som
situationen är svår inom kriminalvården. Liknande
förhållanden råder på många anstalter och häkten. I
statistiken finns exempel på ännu värre överbelägg-
ning. Stockholm Norr hade t.ex. 28 dygn med över-
beläggning under oktober månad.
Under en dag i höstas besökte jag Kronobergs-
häktet. Också här har man problem med hög belägg-
ning och svårigheter att rekrytera personal. På en av
avdelningarna hade faktiskt den som hade längst
anställning varit anställd i 13 månader. Ingen på den-
na avdelning hade en fullständig grundutbildning.
Fru talman! Jag vill ta två citat: "Åtgärder som bi-
drar till att den dömde inte återfaller i brott skall ha
fortsatt hög prioritet." Jag vill citera vidare: "Arbetet
med att bekämpa narkotikamissbruket skall bedrivas
med ökad intensitet." Citaten är hämtade från rege-
ringens budgetproposition för år 2000 och avsnittet
om kriminalvård. Rubriken är Prioriteringar.
Dessa och andra målsättningar är bra, men mål
och medel stämmer inte överens. De fina ambitioner-
na riskerar att bli bara ambitioner, samtidigt som
alltfler ur personalen mår dåligt och riskerar att brän-
na ut sig.
Brotts- och missbruksrelaterade program har i stor
utsträckning ersatts av enklare och billigare program-
verksamhet. För att klara av ålagda besparingar har
man också stängt många motivationsavdelningar.
De brotts- och missbruksrelaterade programmen
har enligt uppgifter från kriminalvården mer än hal-
verats sedan år 1996. Övriga enklare och billigare
program har under denna period ökat med 20 %. Den
totala programverksamheten har minskat, men allvar-
ligast är naturligtvis att dessa program med hög kva-
litet har bytts ut mot enklare och billigare.
Våld och hot blir allt vanligare. Det gäller både
hot och våld mellan intagna och mot personalen.
Situationen är allvarlig, och detta bekräftas av under-
sökningar som gjorts av både SEKO och ST Krimi-
nalvård, dvs. de fackliga organisationerna.
Hot och våld mot personalen förekommer inte ba-
ra inne på anstalter och häkten utan också utanför.
För en kort tid sedan blev en vårdare på anstalten
Beateberg beskjuten utanför anstalten. Tidigare har
personer som arbetat på Asptuna och Åby blivit be-
skjutna. Personal som arbetar på Kumla har i sitt hem
blivit nedslagen. Senast kända allvarliga händelse är
gisslantagningen på Österåker.
Fru talman! På en fråga i riksdagen till nye justi-
tieministern om vad han avser att göra för att komma
till rätta med hot och våld inom kriminalvården sva-
rade han följande: "Kriminalvården kommer nästa år
att tilldelas ett ekonomiskt tillskott. Jag anser att
kriminalvården härigenom bör ha bättre resurser att
utveckla verksamheten och förse sin personal med de
verktyg och den kunskap som de behöver för att kun-
na utföra sitt arbete på ett målinriktat och tryggt sätt."
Många socialdemokrater har i höst varit ute och
talat om de stora satsningarna på rättsväsendet. Och
det har även Ingvar Johnsson gjort här i denna kam-
mare. Efter att ha synat verkligheten bakom orden vill
jag påstå att satsningarna faktiskt påminner om van-
ten som bidde en tumme. Jag tror t.o.m. att man kan
skönja ett litet hål i tummen.
Kriminalvården får 271 miljoner varav 105 är ett
engångsbelopp. Engångsbeloppet måste man använda
till att betala av skulden, som innevarande år, enligt
prognosen, kommer att uppgå till 190 miljoner. Ram-
höjningen blir alltså 166 miljoner, men från denna
måste vi dra utebliven kompensation när det gäller
priser och löner, ungefär 40 miljoner i kriminalvår-
dens fall. Kvar blir alltså 125 miljoner, och detta ska
vara den gigantiska satsningen. Det ska då räcka till
ungefär 70 nya platser. Det ska också räcka till att
finansiera de platser som vi har öppnat i år på helårs-
basis. Samtidigt är behovet av grund- och vidareut-
bildning skriande. Jag befarar faktiskt att man ute på
de enskilda fängelserna, häktena och frivårdsområde-
na inte kommer att märka så mycket av de här gigan-
tiska satsningarna, vilket jag beklagar.
Jag kräver naturligtvis inte att den nye justitiemi-
nistern ska kunna sätta sig in i alla problem, men
företrädare för majoriteten här i kammaren bör vara
väl insatta i hur situationen ser ut inom kriminalvår-
den. De som har läst majoritetens text i detta betän-
kande kan ju inte ha undgått problemen.
Jag kan nämna två citat som exempel. På ett ställe
i majoritetstexten står det att det inte är acceptabelt
"att andelen narkomaner i behandling kraftigt mins-
kat." På ett annat ställe står det så här:
"Utskottet vill vidare framhålla vikten av att kom-
petensutvecklingen bland personalen fortsätter."
Majoritetstexten innehåller mängder av konstate-
randen om att kriminalvården har problem, men det
räcker inte. Det går inte att förändra verkligheten
enbart med ord.
Socialdemokraterna brukar nästintill som ett
mantra upprepa att kriminaliteten ska bekämpas med
förebyggande insatser. Jag delar den uppfattningen,
men verkligheten är tyvärr sådan att en del människor
hitintills, trots goda förebyggande insatser, har blivit
kriminella. Dessa måste vi ta hand om på bästa sätt
för att skydda samhället mot brottsligheten, naturligt-
vis, men också för att de som döms efter avtjänat
straff om möjligt ska kunna fortsätta utanför fängelset
och leva ett liv utan kriminalitet och droger.
Fru talman! I reservation nr 25 tar vi upp vikten
av drogfria anstalter. Majoriteten brukar ibland försö-
ka göra sig lite lustig över att vi som ett första steg
vill ha åtminstone en drogfri anstalt i varje kriminal-
vårdsregion. Vårt mål - det vill jag påpeka och slå
fast - är naturligtvis att alla anstalter ska vara drog-
fria, men man måste ju börja med åtminstone en.
Utskottsmajoriteten konstaterar att "såväl antalet
anstalter med daglig förekomst av narkotika som
antalet nyintagna som missbrukar droger ökat under
år 1999." Men vad gör ni åt problemet? Ni är ganska
duktiga på att beskriva och på att konstatera att vi har
problem. Vi lägger trots allt fram ett antal förslag i
våra reservationer även om ni kritiserar dem.
Då jag besökte Kronobergshäktet framförde re-
presentanter för personalen att man i vissa fall skulle
ha stor användning för den s.k. glasrutan vid besök.
Detta tar vi upp i ett särskilt yttrande. Majoriteten har
hitintills alltid sågat förslaget, men enligt vad vi har
erfarit och enligt i alla fall de fackliga på Krono-
bergshäktet kan det här vara till nytta. Och lite råg i
ryggen känner vi när vi har anat att Narkotikakom-
missionen kommer att lägga fram förslag i den här
riktningen.
I andra reservationer tar vi upp frigivningsförbe-
redelser och utslussningsboende. Det är mycket vikti-
ga led i kedjan från brottsling till ett liv utan krimina-
litet och missbruk. På s. 90 i dagens betänkande står
det vidare:
"Utskottet kan nu konstatera att de åtgärder som
kriminalvården vidtagit under de senaste åren ännu
inte har fått avsedd verkan."
Det här konstaterandet gäller det faktum att allt-
fler dömda med verkställbar dom tvingas stanna kvar
på häktet. Ni konstaterar, men ni verkar inte reagera.
Trots att majoriteten konstaterar att problemet har
ökat år efter år och att ökningen fortsätter även detta
år lyser konkreta åtgärder från majoriteten med sin
frånvaro.
Fru talman! Situationen inom kriminalvården är
minst sagt ansträngd både för intagna och för perso-
nalen. Vi moderater kommer att fortsätta att arbeta
för en bättre kriminalvård för intagna och för drägliga
arbetsförhållanden för personalen.
Jag står givetvis bakom samtliga våra reservatio-
ner och särskilda yttranden men instämmer i det yr-
kande som Gun Hellsvik tidigare har gjort i den här
debatten.

Anf. 149 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Precis som Jeppe Johnsson säger har
också majoriteten i majoritetstexten pekat på de pro-
blem som finns inom kriminalvården. Det är fortfa-
rande otillfredsställande på många områden. Där
kommer man att behöva arbeta med det här.
Jag önskar också att det hade funnits mer pengar
att fördela till kriminalvård osv. Men vi kommer
återigen in på helheten i politiken. Moderaterna sän-
ker anslagen till kommunerna, sänker skatterna och
driver den politiken för att kunna finansiera t.ex.
ökade anslag till kriminalvården. Vi i majoriteten och
i Vänsterpartiet anser tvärtom att sänkta bidrag ut till
kommunerna kommer att skapa stora problem i fram-
tiden.
Vi ser i dag klassrum där det kan finnas upp till
30, 40 elever, där eleverna knappt kan få en egen
skolbänk osv. Jag skulle kunna dra upp en lång radda
med sådana exempel. Man kan få sitta och ha stödun-
dervisning ute i korridoren om man har tur och det
finns någon lokal.
Jag håller med om att precis de här problemen
finns. Det finns problem med överbeläggningar på
häkten. Det finns problem med att få ut dömda till
anstalter. Nu har man öppnat tolv nya platser ute på
Kumla för att kunna lösa det här akut. Man håller på
att planera för en ny anstalt för att man ska kunna få
ut de dömda fortare.
En mängd av de här problemen finns, men det här
är ju inte någonting som man löser över en dag.
Jag tycker att det är bra att vi ändå har en gemen-
sam bild av hur utvecklingen inom kriminalvården
ska vara. Då handlar det om ökade behandlingsinsat-
ser, och det finns många åtgärder när det gäller ut-
bildning osv. som behöver förbättras.
Sedan skiljer vi oss i frågan om hur mycket peng-
ar det finns att ta av och hur mycket vi kan satsa.

Anf. 150 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Alice Åström för-
söker smita lite grann från ämnet och ta upp det här
som hon har debatterat med i stort sett samtliga mina
kolleger. Alice Åström får faktiskt nöja sig med det
svaret.
Här och nu, Alice Åström, debatterar vi dem som
trots nästan 50 års socialdemokratiskt styre i det här
landet, med aktivt eller passivt stöd från vänsterpar-
tister och kommunister, har hamnat utanför i samhäl-
let. Den här välfärdspolitiken har säkert varit bra,
men den har inte gjort att antalet personer som har
hamnat i svårigheter och blivit kriminella har mins-
kat. Jag vill inte heller påstå att antalet har ökat. Men
vi har i dag de facto inte detta lyckliga samhälle som
Alice Åström tror att man kan få genom förebyggan-
de insatser.
Jag tror också att det kan bli bättre, men det
handlar om dem som redan har misslyckats, som i
dag sitter på anstalt. Alice Åström, Miljöpartiet och
socialdemokraterna sitter och konstaterar att det blir
sämre år efter år. Folk sitter kvar längre på häktena i
år än vad de gjorde förra året. De brotts- och miss-
bruksrelaterade programmen, som jag utgår från att
både Alice Åström och jag tror på, minskar. Vill
Alice Åström offra dem som i dag, på grund av eller
trots välfärdssamhället, har hamnat vid sidan av?
Anser Alice Åström att det är en förlorad generation
och att vi inte ska satsa på den?

Anf. 151 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Om jag hade ansett att det vore en
förlorad generation som vi inte skulle satsa på hade
jag inte heller stått bakom en budgetproposition som
ändå innebär att anslaget till kriminalvården ökar och
där man också pekar ut de områdena där man behöver
satsa.
Eftersom Jeppe Johnsson sitter i Kriminalvårds-
styrelsen tillsammans med mig känner han också till
en hel del av de nedskärningar som har planerats
inom kriminalvården. Man ska minska på administ-
rationen. Man ska förändra. Man har inte har lyckats
fullt ut. Man har inte fått ut just de besparingar som
man hade förväntat sig utan de kommer att utfalla i
ett senare skede. Men just de bitarna tycks ju Jeppe
Johnsson inte vilja se.
Jag är helt övertygad om att hade inte den väl-
färdspolitik funnits som ändå har bedrivits under alla
dessa år, om det i stället hade varit moderat politik
som styrt, hade vi behövt ha åtskilliga fler anstalter.
Jag tror nämligen på välfärdssystemets möjlighet att
faktiskt vara brottsförebyggande.
Detta innebär dock inte att vi har lyckats på alla
områden. Det finns fortfarande mycket som behöver
utvecklas och göras. Det finns fortfarande många
grupper som inte får den hjälp och det stöd man be-
höver. Så har det varit under alla år. Man har inte
lyckats fullt ut.
Sedan måste jag bara göra en kommentar. Mode-
raterna säger att polisen inte lyckas utreda några
brott, inte kan utföra sitt arbete, inte kommer på ut-
ryckningar och inte lyckas åtala brottslingar över
huvud taget. Samtidigt har vi en situation där våra
häkten och anstalter är fulla med människor som
polisen och åklagarväsendet faktiskt tydligen lyckats
hantera. Helt misslyckat kan hela rättsväsendet alltså
inte vara.

Anf. 152 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Det kanske är er smala lycka, Alice
Åström, att polis och åklagare inte lyckas så bra som
vi alla skulle önska. Om alla brott hade klarats upp
hade fängelserna varit betydligt mer överfyllda. Jag
tror trots allt att det hade gagnat den lilla människan
som blir bestulen, som får inbrott i sin bil, som får
inbrott i sitt hem, som blir våldtagen eller, för att ta
ett brott som jag vet engagerar Alice Åström, som
utsätts för brott med nazistiska förtecken. Om alla
dessa brott hade klarats upp hade vi säkert haft fler i
fängelse.
Jag tycker ändå att Alice talar lite grann hypote-
tiskt. Nu har vi den utveckling vi har haft. Vi har den
välfärdsutveckling som väl de flesta av oss tycker har
gått i rätt riktning, även om vi har delade åsikter om
väldigt mycket. Men trots allt hamnar några i miss-
bruk och fängelse. Jag tittade tidigare i dag på antalet
§ 34-placeringar, som också har minskat, vilket också
majoriteten konstaterar. Tror inte Alice Åström att det
nästan skulle vara en investering - Vänsterpartiet har
ju börjat prata i sådana kapitalistiska termer, fast nu
gäller det ju människor och inte pengar - att de män-
niskor som behövde fick genomgå dessa brottspro-
gram? Skulle det inte löna sig sedan i samhället,
framför allt i minskat mänskligt lidande för både den
enskilde och eventuella kommande brottsoffer?

Anf. 153 STAFFAN WERME (fp):
Fru talman! Jag ska hålla mitt första anförande på
ett ämne som kanske inte är det allra mest opportuna.
Jag ska tala en del om kriminalvårdspolitik. Jag ska
rikta det här talet till en av mina bekanta.
Det är enkelt med enkla svar - gärna i politiken,
men ofta överallt i livet. Att dra gränser mellan män-
niskor, mellan oss och de andra - ingenting är enkla-
re. Överallt i världen ser vi de här gränsdragningarna
- etniska, religiösa, politiska. Gränser utgör enkla
svar på svårlösta frågor.
Men visst är vi annorlunda. Vi i Sverige har väl av
tradition inte skapat gränser mellan människor. Vi har
väl ett annat arbetssätt.
Sverige har en lång tradition av en human syn på
vad påföljd för ett brott ska vara. Det är inte för inte
som vi i dag bl.a. diskuterar kriminalvård. Viljan att
se den dömde som någonting annat än en för alltid
förhärdad brottsling har hållits levande genom stora
delar av 1900-talet. Vi har t.ex. försökt se de sociala
faktorer som ibland ligger bakom brottslighet. Vi har
på senare tid också börjat snudda vid andra faktorer,
en del som ligger väldigt nära det rent medicinska
området och som också kan ha avgörande betydelse
för om en människa blir brottsling eller inte.
Jag har en god vän. Hon har en son med en sjuk-
dom med ett av dessa konstiga namn som man som
politiker har blivit tvungen att lära sig de sista åren -
DAMP, ADHD, MBD; det finns hur många som
helst. Men den här pojken har Aspergers syndrom.
Barn med Asperger har ofta en intelligens som är
jämbördig med eller bättre än Medelsvenssons. De
blir ofta otroligt kunniga inom ett väldigt smalt områ-
de. En del forskare funderar t.ex. på om Mozart med
sitt fantastiska musiköra kan ha varit ett barn som
växte upp med Asperger.
Men dessa barn har ett problem. De har svårt att
sammanknyta människor känslomässigt. Om man inte
upptäcker Asperger i barndomen blir de här barnen
ofta de som förstör klasser, de som busar, de som inte
lär sig, de som är udda. Och vart leder det? En ofull-
ständig skolgång, dåliga kunskaper på många områ-
den, att bli utpekade som udda och kanske utstötta -
allt leder till att barn med Asperger i alltför många
fall växer upp till ett liv med missbruk och brottslig-
het.
Vad är det då som gör att vissa människor får As-
perger - arv, social bakgrund, skador vid födseln? Ett
annat namn på Asperger är högfungerande autism.
Det kanske kan ge ytterligare bakgrund till problemet
men ändå inte förklara allt. Ändå måste vi inse: Det
skulle lika gärna ha kunnat vara jag, vi, våra barn
eller barnbarn som drabbats. Gränsen mellan brotts-
lingen och oss andra är inte helt enkel att dra.
Fru talman! Det är i det här perspektivet som jag
menar att man måste se kriminalvård, oavsett om den
pågår i Sverige eller någon annanstans i världen där
man kanske har enklare att dra sådana här gränser.
Väldigt få om ens några människor föds till brottslig-
het. Belysningen på de rehabiliterande åtgärderna
inom kriminalvården får aldrig döljas bakom krav
bara på hårda tag, bara på effektiva straff eller bara
på oskadliggörande av brottslingarna.
Ändå finns det en del oroväckande tendenser i
samhället att detta nu håller på att bli fallet. Vill man
lita till opinionsinstituten finns det tyvärr alltför
många människor i Sverige i dag som vill återinföra
dödsstraff. Alltför många ser de enkla, hårda lösning-
arna som svaret på hur samhället ska kunna lösa
brottsproblematiken. Då kan det vara enkelt också för
oss som politiker att haka på, att välja att säga rätt ord
för dessa människors öron. Men vart kommer det att
leda?
Jag är jurist. Jag har suttit ting och tagit min jur.
kand. En av de diskussioner som alltid pågick när jag
läste juridik var diskussionen om det som på juridiska
kallas individualprevention och allmänprevention.
Ska straffets huvudsakliga uppgift vara att föra den
enskilda brottslingen tillbaka på den smala vägen,
eller ska straffet i huvudsak vara avskräckande? Sva-
ret är inte enkelt. Ändå går det att påstå att man ing-
enstans i världen har lyckats komma till rätta med
brottslighet bara genom hårda straffsatser. Uppenbar-
ligen krävs det mer.
Folkpartiets representant i utskottet, som liksom
jag har en väldigt kort bana i Sveriges riksdag, har
haft att ta ställning dels för den kommittémotion som
bl.a. Siw Persson och Johan Pehrsson gemensamt
inlämnat, dels till en del andra förslag vilka väckts av
andra motionärer. Jag menar att det bland dessa finns
ett antal yrkanden som visar hur kriminalvården bor-
de kunna bli både mer effektiv i sitt återanpassande
av dömda, även dessa människor som har olyckan att
födas med ett mer eller mindre osynligt handikapp,
och mer tydlig i sin allmänpreventiva, avskräckande
roll.
För det första borde det vara naturligt att ingen
som döms till fängelse ska behöva riskera att bli
missbrukare eller återfalla i missbruk inne på en an-
stalt. Snarare borde det vara en självklarhet att fäng-
elserna alltmer aktivt arbetar för drogfria miljöer. Så
sker också, men i vilken takt? Målet måste alltid vara
att samtliga anstalter ska vara drogfria. Så länge detta
mål inte nås måste i vart fall garantier finnas att minst
en anläggning inom var och en av de f.d. kriminal-
vårdsregionerna blir drogfri.
För det andra måste det finnas meningsfull verk-
samhet inne på anstalterna. Folkpartiet har här valt att
speciellt fokusera på kvinnorna. Kvinnorna utgör
fortfarande, och det är väl tur, en väldigt liten mino-
ritet av dem som döms till fängelse. Deras problem
kan därför riskera att hamna utanför när prioriteringar
görs. Men detta vore mycket olyckligt.
För det tredje måste även fängelsedömda kunna
känna trygghet inne på anstalterna. Vi har i dag drab-
bats av en ny typ av brottslighet, en som i sin för-
längning hotar hela vårt samhällsbygge. Det finns
grupper som vill ställa sig utanför samhället, utanför
lagen. De försöker även bedriva sin verksamhet in-
nanför anstalternas väggar. Det får aldrig vara så att
de, genom hot eller andra åtgärder, kan påverka andra
dömdas möjligheter att återanpassas.
För det fjärde och sista, men kanske också det
viktigaste, måste mer vikt läggas vid hur återanpass-
ningen av den dömde ska ske. Professionell handled-
ning och utbildning bör inte bara förekomma inne på
respektive fängelseanstalt. Minst lika viktigt är att
varje fängelsedömd får en reell chans att återgå till ett
normalt liv när straffet är avslutat. Kriminalvårdens
samarbete med andra offentliga aktörer inom det
sociala området och inom arbetsmarknadsområdet
och boendet måste förstärkas.
För människor med inte bara social problematik
bakom sig krävs både kunskap och erfarenhet för att
upptäcka eventuella bokstavshandikapp och för att
därefter ge dem en möjlighet att kunna återanpassa
sig till den ofta skrämmande världen utanför. För
människor som gång efter annan åker fast i upprepad
brottslighet kanske det inte är hårdare straff, utan
effektivare återanpassning som är behovet.
Fru talman! Kriminalvården måste alltid utgå från
att också de dömda är människor, med samma värde
och samma rättigheter att skapa sig meningsfulla liv
som vi andra. Påföljden efter ett brott får aldrig enbart
bli de enkla kraven på straff, på att visa andra hur illa
det går om man inte sköter sig, på den mänskliga,
men ofta oönskade, viljan om hämnd.
Vi har ett ansvar att skapa möjligheter för de
dömda att lämna brottsligheten bakom sig. Än är vi
inte tillräckligt skickliga på detta område. Samtidigt
måste vi också acceptera att alla lösningar inte måste
kräva ständigt utökade budgetramar. Ledning av
anstalter och viljan att prioritera olika områden måste
genomsyra alla offentliga verksamheter.
Med hänvisning till det anförda vill jag med detta
något förkortade inlägg instämma i det Folkpartiets
representant i justitieutskottet, Christer Nylander,
yrkat vid behandlingen av de i dag förevarande ären-
dena.

Anf. 154 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara ta några sekunder av
kammarens tid i anspråk och säga att jag uppskattade
detta inlägg av Staffan Werme väldigt mycket. Jag
tycker att det står i mycket skarp kontrast till det vi
ofta möter i debatten: ensidiga krav på fler poliser,
ensidiga krav på hårdare straff.
Lycka till med den diskussionen i fortsättningen!

Anf. 155 STAFFAN WERME (fp) replik:
Fru talman! Jag vill bara tacka.

Anf. 156 YILMAZ KERIMO (s):
Fru talman! Den svenska välfärdsmodellen vilar
på grunden att alla medborgare omfattas av den gene-
rella välfärden, en välfärd som alla får del av efter
behov och inte efter plånbokens tjocklek. Med välfärd
menar vi främst bra vård, skola och omsorg, ett rikt
föreningsliv och trygghet, trygghet att kunna röra sig
fritt i samhället, att inte behöva känna oro för att
utsättas för brott och våld.
Målet för kriminalpolitiken är att minska brotts-
ligheten och öka tryggheten. Traditionellt har krimi-
nalpolitiken förknippats med hur straffsystemet ser ut
och annat som staten gör när det gäller brottsligheten,
dvs. i huvudsak insatser från polis, åklagarväsende,
domstolar och kriminalvård.
Mot bakgrund av vad vi nu vet om brottslighetens
utveckling och orsaker är det enligt min mening
självklart att dagens kriminalpolitik måste ha en be-
tydligt bredare ansats. En modern kriminalpolitik ska
bygga på en helhetssyn på brottsligheten. Det betyder
att den första kriminalvårdspolitiska ansatsen är att
arbeta för att brott ska förebyggas.
Det finns all anledning att betona: De reformer
som den samlade budgeten innehåller på olika väl-
färdsområden är insatser som i grunden är brottsföre-
byggande. På så sätt påverkas också kriminalvården
positivt när tiderna är goda, arbetslösheten sjunker
och välfärden kan utvecklas. Därtill är ju budgetför-
slagets satsningar i det samlade rättssystemet viktiga
för att på olika sätt förbättra förutsättningarna för att
kriminalvården ska kunna uppfylla de satta målen.
"Släpp fångarne loss, det är vår! Var mänska i sin
själ vill väl, när grön Naturen står!"
Hasse & Tages film Släpp fångarne loss - det är
vår! från 1975 hade en i grunden klok och fin tanke.
Eller som Tage Danielsson beskrev sin tanke med
filmen med egna ord:
"Det anses väldigt opassande att låsa in ett barn
som stulit pappas plånbok. Lika förlegat är det att låsa
in brottslingar. För det är helt vansinnigt och absurt
att tänka sig att nån ska kunna bli 'bättre' eller anpas-
sad till samhället genom att låsas in."
Vi är många som i grunden och i hjärtat känner
som Tage. Samtidigt är det inom kriminalvården och
rättsväsendet i stort som vi tvingas konfronteras med
verkligheten. Det är inte alltid det går bra för männi-
skor i livet. Trots vår avsky mot brott så sker detta.
Trots att vi vet att ett fängelsestraff ofta blir ett till-
fälligt avbrott i en kriminell bana är vi politiskt över-
ens om betydelsen av att samhället reagerar mot kri-
minella handlingar med bl.a. fängelsestraffet, trots att
vi nog alla vill se människan som en i grunden god
varelse.
Just den positiva människosynen måste bära upp
också rättsväsendet och kriminalvårdens insatser.
Kampen mot brottsligheten ska bygga på en helhets-
syn och utgå från principen om alla människors lika
värde och respekt för den enskildes integritet och
värdighet.
Rättsväsendets reformering och de ökade sats-
ningar som nu görs är viktiga inslag för att öka män-
niskors trygghet. Samtidigt är det nödvändigt att vi
också angriper orsakerna till brott. Vi är övertygade
om att en politik som leder till välfärd åt alla är den
viktigaste grunden när det gäller att minska brottslig-
heten.
Vi vet att brottsligheten kan stävjas när välfärden
kommer alla till del, när arbetslösheten bekämpas och
när familjerna kan känna en ekonomisk trygghet. Vi
vet att vi förebygger brott när skolan fungerar bra, när
barnen får en god grund för livet i förskolan och när
barn och ungdomar kan få del av ett rikt föreningsliv.
Det är grundförutsättningar för det goda trygga
samhället. Därför är det med glädje vi ser att budge-
ten också innehåller resursförstärkningar på välfärds-
politikens områden.
När det gäller att komma till rätta med brottslighet
och att bekämpa brott behövs mer än poliser och
stränga straff. Det krävs ett samhälle för alla, med en
politik som minskar avstånden mellan människor.
Skolpolitiken, familjepolitiken och socialpolitiken är
viktiga pusselbitar i det kriminalpolitiska arbetet. Det
är faktiskt viktigare än straffsystemets utformning.
Som flera debattörer redan sagt görs nu en stor
satsning på hela rättsväsendet. Vi står inför ett beslut
om den största satsningen på rättsväsendet någonsin.
Det är mycket glädjande, det är nödvändigt och det är
angeläget efter de år vi alla har genomlidit av en kärv
ekonomisk verklighet.
Kriminalvården tillförs 271 miljoner kronor år
2001. Prioriterade uppgifter är att förstärka frigiv-
ningsförberedelserna, att bekämpa narkotikamissbru-
ket och att förebygga återfall i brott och även att ut-
veckla alternativen till fängelser.
Fru talman! Kriminalvården har på många sätt ut-
vecklats positivt de senaste åren. Gemenskap i häkten
har införts och vårdarrollen har förändrats genom
kontaktmannaskapet. Säkerheten inom anstalter och
häkten har förbättrats bl.a. genom den s.k. sektorise-
ringen. Programverksamheten har utvecklats och
stödavdelningar och sexualbrottsavdelningar har
införts. Samtidigt har besparings- och rationalise-
ringskrav medfört omfattande organisationsföränd-
ringar. Detta har ställt stora krav på dem som arbetar
på våra fängelser.
Nya påföljder och möjligheter att verkställa korta
fängelsestraff genom intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll har fått till följd att antalet korttids-
dömda har minskat samtidigt som antalet intagna med
långa strafftider har ökat.
Kriminalvården står nu inför ett fortsatt rationali-
seringsarbete. Det handlar om att undanröja hinder
för en effektiv verksamhet och fortsätta att utveckla
verksamheten mot de mål som ställts upp. I det sam-
manhanget är det särskilt viktigt med kompetent och
engagerad personal. En central uppgift för kriminal-
vården är därför att svara för att personalen har den
kompetens som krävs.
Jag besökte för en vecka sedan landets kanske
mest kända fängelse, nämligen Kumlaanstalten. Kan-
ske har Kumla, som många anstalter, präglats av den
mörka bilden - upplopp, våld, hot och stora narkoti-
kaproblem. Men mitt besök på Kumla blev en positiv
överraskning. Där har man trots resursbrist lyckats. I
ett TT-meddelande benämns anstalten nu av Sekos
ombudsman Roal Nilssen som något av en möns-
teranstalt.
De har gjort detta genom att respektera de intagna.
Kumlas arbete med arbetsdokumentet "Nya Kumla"
har utan tvivel varit framgångsrikt. Narkotikan inne
på anstalten har bekämpats effektivt. Man har avskaf-
fat kontanter och i stället infört en form av kontant-
kort. Man har också höjt kontrollen av fångarna, bl.a.
genom urinprov.
Men samtidigt har man på Kumla valt att satsa
framåtsyftande i en positiv riktning. Det har varit ett
arbete som visar att det inte i huvudsak är fler eller
hårdare batonger som är grunden till en förbättrad
situation på våra fängelser.
Möjligheterna att ta emot besök har ökat. En spe-
ciell lägenhet har byggts inne i fängelset där fångarna
och deras familjer kan umgås fritt. En annan lägenhet
i själva Kumla erbjuder billigt boende för långväga
besökare. I en TT-intervju säger anstaltschefen Gert-
Arne Sköld: "Vi tror på förtroenden. Visserligen
kollar vi besökarna mycket noga, men är å andra
sidan generösa med att tillåta besöken."
När det gäller att förbereda för ett liv efter ett
fängelsestraff är det också viktigt att beakta att det
finns grupper, t.ex. kvinnor, unga och olika etniska
minoriteter, som har särskilda behov.
Programverksamheten är ett viktigt medel för att
intagna ska få stöd och behandling för bl.a. drogmiss-
bruk och psykiska störningar. Här handlar det om att
utveckla de metoder som är mest effektiva.
En kriminalvård som är inriktad på att förebygga
återfall i brott förutsätter bra och effektiva frigiv-
ningsförberedelser. Det är särskilt viktigt för lång-
tidsdömda. Insatserna ska både ta fasta på träning och
förberedelse för ett socialt liv på det personliga planet
och social och ekonomisk etablering i samhället. För
att frigivningsförberedelserna ska bli effektiva krävs
också att intagna under slutet av fängelsetiden får
vistas i öppnare former och att samarbetet mellan
kriminalvården och andra myndigheter utvecklas.
Fru talman! De senaste årens förändringar i på-
följdssystemet har gett kriminalvården nya viktiga
uppgifter. För att frivårdspåföljderna ska upplevas
som trovärdiga alternativ till fängelse krävs att de får
ett tydligt och konsekvent innehåll. Det kommer även
i fortsättningen att vara en prioriterad uppgift för
frivården. Även satsningarna på att förbättra inten-
sivövervakningen ska fortsätta.
Narkotikamissbruk är ett gissel var än det före-
kommer. På våra fängelser är det alltför vanligt. Det
kan absolut inte tolereras. Både för de intagnas skull
och för klimatet på fängelser och häkten ska missbruk
bekämpas. Narkotikamissbruk är också en stark orsak
till att det förekommer våld mellan intagna. Insatser-
na mot narkotikamissbruket har därför stor betydelse
både för att anpassa de intagna till ett liv utan krimi-
nalitet och för de anställda.
Fru talman! Innan jag slutar vill jag skicka med
några personliga ord. Det handlar om hur vi ser på de
människor som avtjänar straff.
För att undvika missförstånd vill jag deklarera det
som är självklart för mig: De som har begått brott ska
få straff av samhället.
Men kanske skulle vi lyckas bättre med rehabilite-
ring av kriminella om vi klarade av att se på dem med
mer humanism. När mina barn ryser över brottslingar
de ser på TV brukar jag säga till dem: Kom ihåg att
även den mest förhärdade kriminelle har varit barn.
När han var i förskoleåldern och fick frågor om vad
han skulle bli när han bli stor, svarade han säkert pilot
eller brandman som de flesta pojkar gör.
Det blev han inte. Annat kom emellan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 157 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Det finns mycket jag skulle vilja
kommentera, men jag ska ta några saker här.
Yilmaz Kerimo säger att när välfärden kommer
alla till del kan brottsligheten stävjas. Om jag tolkar
det lite elakt är det ett gigantiskt underkännande av
nära 50 års styre i Sverige. Välfärden har tydligen
inte kommit alla till del.
Yilmaz Kerimo säger också att den generella väl-
färden är bra. Han säger att välfärd är att inte behöva
känna oro för brott och våld. Det är också ett under-
kännande. Alltfler människor känner oro för våld och
brott.
Som något positivt tar Yilmaz Kerimo fram att
gemenskap i häkten har införts. Det hade varit bra om
det var så gott och väl. I Karlskrona och Trelleborg
har man investerat i lokaler, men man har tyvärr inte
råd att använda lokalerna.
Yilmaz Kerimo har också varit ute tillsammans
med Roal Nilssen från facket Seko. Det är jättebra.
Jag tycker att Yilmaz Kerimo ska lyssna lite mer på
Roal Nilssen. I alla de Sekonytt som jag får via mejl
framgår det att Seko går i frontlinjen för en bättre
kriminalvård. Yilmaz Kerimo ska ta till sig av med-
delandena från Seko. De vittnar lite grann om san-
ningen.
Yrkesinspektionen har slagit ned på ensamarbete
som förekommer på våra fängelser. Det är inte ac-
ceptabelt att schemalägga ensamarbete. Under punk-
ten Krav på åtgärder skriver Yrkesinspektionen att
arbetet ska organiseras så att schemalagt ensamarbete
inte förekommer på anstaltens vårdavdelningar under
de tider då de intagna inte är inlåsta. Så är verklighe-
ten. Om Yilmaz Kerimo inte tror på mig och mode-
raterna är jag övertygad om att han tror på Seko. Gör
någonting åt problemen.

Anf. 158 YILMAZ KERIMO (s) replik:
Fru talman! Jeppe Johnsson är i dag expert på
pessimism. Hans inlägg var också pessimistiskt. Jag
kände inte igen honom.
Sedan visade Jeppe Johnsson på alla de åtgärder
som har vidtagits. Rättsväsendet får 270 miljoner
kronor, och han säger att det är absolut ingenting.
Men i er budget föreslår ni bara 69 miljoner mer.
Förra året var det 200 miljoner mer.
Vi tycker att kriminalvården är en del av välfär-
den. Därför måste orsakerna till brott angripas, inte
något annat. Det räcker inte med hårdare straff och
fler poliser. Visst behövs det poliser, men orsakerna
är viktigast. Det är dem vi ska angripa, Jeppe Johns-
son.

Anf. 159 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Om Yilmaz Kerimo hade lyssnat på
mitt anförande hade han hört att jag talade om de
siffror som också Yilmaz Kerimo känner till eftersom
han sitter i kriminalvårdens styrelse. Det är inga 270
miljoner. När man har dragit av de pengar som måste
dras av är det fråga om 125. 69 plus 125 är i alla fall
50 % mer.
I en av dagens tidningar kan man läsa följande:
"Ett jobb på Österåkeranstalten är förenat med
livsfara.
Larm fungerar inte.
Telefoner är ur funktion.
I eftermiddags kom chockrapporten det osäkra
fängelset som möjliggjorde gisslandramat i novem-
ber. - - -
- Läget är mycket värre än vi befarat. Personalens
hälsa är i fara, säger en skakad Roal Nilssen, om-
budsman. - - -
Ingen av de fem personer som var i tjänst på av-
delningen under gisslandramat är utbildad kriminal-
vårdare.
Ingen av dem har deltagit i någon form av säker-
hetsövning.
Den låga bemanningen (normalt ska det ingå åtta
personer i ett arbetslag) var inget undantag."
Yilmaz Kerimo! Det är inte så lätt att vara opti-
mistisk om man har öppna ögon och ser verkligheten.
Det här är en gratistidning, Yilmaz. Jag tror i och för
sig inte att vare sig Yilmaz eller jag har svårt att sova
efter en så här lång debatt, men Yilmaz får gärna ta
tidningen med sig som nattlektyr innan han somnar i
kväll. Då kan han kanske ge en mera nyanserad bild.
Det räcker inte att var positiv. Verkligheten är ty-
värr inte alltid så positiv som vi skulle önska.

Anf. 160 YILMAZ KERIMO (s) replik:
Fru talman! Återigen har vi fått ett bevis på Jeppe
Johnssons pessimism. Det är klart att det inte är bra
överallt, Jeppe Johnsson, och visst skulle vi behöva
mycket mera pengar. Men i det här ekonomiska läget
ger vi för första gången kriminalvården 270 miljoner.
Man får se lite positivt på detta. Arbetet med att ra-
tionalisera arbetet har redan påbörjats. Administratio-
nen får bli mindre, och det görs satsningar.
Det är alltid så att man inte talar om det som är
bra. Man brukar i stället prata om det som är dåligt,
för det har ett nyhetsvärde. Vi ser mycket positivt på
att vi för första gången får 270 miljoner kronor till
kriminalvården och ser fram emot att programverk-
samheten ska utvecklas. Kriminalvården ska bli
mycket bättre och effektivare än tidigare.

Anf. 161 ANDRE VICE TALMANNEN:
Därmed är detta replikskifte avslutat. Innan vi
fortsätter med talarlistan vill jag informera om att den
av de återstående talarna begärda tiden nu uppgår till
70 minuter, dvs. nästan exakt den tid som återstår tills
vi avslutar sammanträdet kl. 23.00.
I den mån ledamöterna här liksom de övriga le-
damöterna i allmänhet är angelägna om att genomföra
voteringen i morgon och även för att ge tid för vissa
repliker här kan det kanske finnas anledning att, i den
mån det är möjligt, korta ned anförandena något.

Anf. 162 ANITA SIDÉN (m):
Fru talman! Det ska vara tryggt att vara laglydig,
och det ska vara otryggt att begå brott.
Trygghet och rättvisa hör till de viktigaste värdena
i ett demokratiskt samhälle. Om rättvisan blir förse-
nad, är det ingen rättvisa. Sedan länge har brottsling-
ens rättssäkerhet betonats, medan brottsoffrens rätts-
skydd med kraft lyftes fram då Brottsoffermyndighe-
ten och Brottsofferfonden inrättades för att tillförsäk-
ra den enskilde rättstrygghet och rättssäkerhet och
därmed även förbättra brottsoffrens rättigheter och
främja brottsoffrens behov och intressen. Vi måste
reagera och visa på vems sida vi står.
Fru talman! Brottsligheten har krupit in i vars och
ens vardag. 8 av 10 tonåringar är i dag rädda för att
utsättas för misshandel och stölder. Deras oro är
knappast överdriven. De känner sin verklighet, och
många av dem kommer också att utsättas för brott. Ja,
jag vill inte tro att vem som helst kan bli nedslagen
eller drabbas av annat våld, men tyvärr kan det vara
så i dag. "Så länge ungdomar kan var anonyma kör de
på!" säger Per-Ante Wickberg, som arbetat som ung-
domspolis i Nordstan i Göteborg.
Av Brottsförebyggande rådets rapport om ung-
domsrån framgår att hälften inte ens anmäler att de
utsatts för rån, för "man får räkna med att bli rånad"
och de "skulle ändå inte få något straff". 7 % av poj-
karna bär vapen för att minska risken att bli utsatta
för rån. Vad skulle inte kunna hända med dessa va-
pen?
Vi måste förebygga att brott över huvud taget be-
gås. Brottsoffret kan oavsett ålder och kön hamna i en
djup kris, som det tar lång tid att bearbeta. Med det
förebyggande arbetet kan vi undvika att brott begås
och därmed allt det lidande som ett brottsoffer får
utstå.
Fru talman! Våra gamla har rätt till ett liv i trygg-
het. Men se hur det gick för 89-åriga Ruth! Hon råna-
des, slogs medvetslös och fick svåra skador. Med sitt
enastående humör är hon glad att hon inte blev ihjäl-
slagen, men är hon så trygg att hon vågar gå ut igen?
Våra ungdomar har också rätt till ett liv i trygghet.
En väg att motverka våld och droger är att det finns
fler vuxna runt våra barn och ungdomar - vuxna som
ser dem och får dem att känna sig värdefulla. Vuxna
är även poliser i uniform, som genom sin närvaro och
tillgänglighet skapar den trygghetskänsla som vi
faktiskt börjar tappa. Den trygga staden börjar med
barn och ungdomar. För att minska brottsligheten och
öka tryggheten krävs att olika aktörer arbetar sida vid
sida och att åtgärder sätts in på olika plan, dvs. att
samarbetet pågår över alla gränser för att minska
brottsligheten och otryggheten.
Fru talman! Ungdomar begår brott medan vuxna
går förbi. De vuxna vänder bort sina huvuden, ser det
inte eller förstår det inte, och många föräldrar har
dessutom inte ork eller tid att vara bra förebilder.
Staden tillhör även de vuxna på kvällar och nätter,
men många vågar inte ens gå ut. Det spelar egentligen
ingen roll om otryggheten är befogad eller inte. Även
rädslan måste det rådas bot på. Människors oro måste
vi ta på största allvar.
Fru talman! I Sollentuna har närpolisen i samar-
bete med skolan bedrivit ett projekt riktat mot ung-
domsrån. Polisen gjorde spaningsrundor på de platser
där de visste att många brott begåtts och kunde vid
sina rundor både förebygga brott och dessutom
snabbt ingripa. Även utredningen utfördes effektivt.
De misstänkta lagfördes därefter inom några veckor.
Brottsoffren och deras familjer fick information och
stöd genom hela rättsprocessen. På grund av denna
insats blir påfrestningen för det drabbade brottsoffret
inte så stor. Så här borde rättskedjan fungera. Person-
rånen i Sollentuna har naturligtvis minskat.
Inom kriminalvården borde det finnas möjlighet
att förebygga återfall i brott, men av den återfallssta-
tistik som finns framgår att mycket mer behöver gö-
ras. Men liksom hos polisen har resurser saknats. En
modern och effektiv kriminalvård måste innebära att
den dömde inte ska ha begått fler brott eller att den
dömde inte ska rymma och begå nya brott under
permissioner eller under den tid som straffet avtjänas.
En förbättrad och utvecklad kriminalvård minskar
även brottsoffrens lidande.
Rättsväsendet och dess myndigheter kommer in
först när brott begåtts. Det är självklart mycket viktigt
att brott utreds snabbt och effektivt, att brottslingen
lagförs och att brottsoffret får upprättelse. Visserligen
utför de frivilliga krafterna inom brottsofferjourerna
liksom kvinnojourerna, Rädda Barnen och Röda
korset ett värdefullt arbete med att stötta de männi-
skor som utsatts för brott, men i en del kommuner har
jourerna inte ens resurser att ha någon som svarar i
telefonen. Brottsoffren är styvmoderligt behandlade,
men samhället har ett ansvar för att ge brottsoffren
det stöd och den hjälp de behöver.
Fru talman! Vi moderater anser liksom övriga
borgerliga partier i reservation 34 att den intagne ska
ta sitt ansvar och vara med om att finansiera Brottsof-
ferfonden, såsom var fallet när fonden inrättades, och
hävdar därför att det 20-procentiga avdraget på de
intagnas ersättning åter ska införas. Det är dessutom
viktigt att avdraget skrivs in på den intagnes
"lönebesked", så att den intagne regelbundet påminns
om att han eller hon betalar till ett brottsoffer.
De medel som inbetalas går till Brottsofferfonden,
och medlen ska som tanken var vid inrättandet av
fonden gå till brottsofferrelaterat arbete. För att ytter-
ligare stärka brottsofferfonden bör förbudet att utmäta
den intagnes ersättning tas bort. Vi moderater anser
att det strider mot den allmänna rättskänslan att de
som döms till fängelse, dvs. grövre brottslingar, kan
komma att slippa betala avgift till Brottsofferfonden.
Det står i betänkandet att det kan upplevas som stö-
tande, men det är ju stötande.
Fru talman! Anneli Ljungberg fick i början av
oktober Brottsoffermyndighetens utmärkelse. Priset
fick hon genom att hon i sitt tal vid Malexanderrätte-
gången lyfte fram brottsoffrets situation. Jag säger:
Heder åt en så modig kvinna, även om jag önskat att
hedern hade funnits hos andra, så att inte poliserna
mördats. Med hjärta och hjärna måste brottsoffret
sättas i fokus och brottsoffrets ställning stärkas.
Men, fru talman, var är den utlovade brottsoffer-
handboken, och var är den utlovade brottsofferpropo-
sitionen, som den förra justitieministern i ett tal den
12 september lovade skulle komma i höst? I ett annat
tal preciserades nedkomsten till november. Nu är det
december. Brottsofferhandboken har dragits tillbaka,
och propositionen har ännu inte lagts fram. När tas
steget från ord till handling?
De framsteg som gjorts för att förbättra brottsoff-
rens ställning har krävt många debatter, men när ska
skylten "utredning pågår" tas ned vad gäller betän-
kandet Brottsoffer - Vad har gjorts och vad bör gö-
ras?
Brottsoffer som får ett bra bemötande och som
känner sig trygga har större möjligheter att lämna
utförliga vittnesmål. Bemötandet av brottsoffer och
vittnen har visat på brister. Ett bra bemötande vinner
alla på.
I dag är det frågan om man vågar vittna. Det bor-
de vara en självklarhet att ett vittne tryggt ska våga
vittna. Det borde även vara en självklarhet för
brottsoffrets skull.
De långa handläggningstiderna på Brottsoffer-
myndigheten eller i övrigt i rättskedjan måste minska.
Brottsoffren drabbas då de får vänta för länge. Målet
för handläggningstiderna har inte hållits. Även här
måste det ske en förändring för brottsoffrens skull. Vi
moderater kommer att noggrant följa Brottsoffer-
myndighetens agerande så att åtgärder sätts in. Myn-
digheten vet ju vad orsakerna till den stora fördröj-
ningen är.
Fru talman! Vi kan inte få ett tryggt samhälle om
vi inte bygger det tryggt från grunden. Den tidigare
brottsdebuten oroar och det är risk att fler unga ut-
vecklas till kroniska brottslingar.
Det är av allra största vikt och mer än dags att ge
familjen, som är samhällets bästa brottsförebyggande
resurs, allt det stöd som behövs. Att barn och ungdo-
mar får handlingsmönster och uppfostras till an-
svarstagande för både sig själva och sina medmänni-
skor skulle vara av allra största vikt när det gäller att
förebygga brott. Vi föräldrar har ett personligt ansvar
som aldrig kan tas ifrån oss, men i bekymmersamma
lägen behöver vi stöd.
Efter familjen har skolan ett stort ansvar när det
gäller att ge unga människor de normer som behövs
för att inte brott ska begås. Det är naturligtvis viktigt
att skolan visar på de konsekvenser och påföljder som
våld eller annan kriminalitet medför men även att ta
upp frågor om etik och moral. Det om något är väl
brottsförebyggande. Att vårdnadshavarna är och blir
väl informerade är både en nödvändighet och en rät-
tighet.
I vissa lägen är det särskilt viktigt att samarbetet
mellan föräldrar, skola, sociala myndigheter och polis
kan fungera, men då måste de hinder som finns i
sekretessbestämmelserna ses över. Det praktiska
samarbetet måste också förbättras. Genom att se över
nuvarande lagstiftning och tydliggöra och stärka
föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar som
goda fostrare, normöverförare och brottsförebyggare
kan en bättre brottsförebyggande strategi utarbetas,
vilket även framgår av de borgerliga reservationerna
30 och 31.
Fru talman! Det meningslösa våldet drabbar allt
yngre. Barns och ungdomars speciella behov måste
lyftas fram. Alltfler grupper följer sina egna rättsreg-
ler. I dessa oftast kriminella grupper är det brott mot
deras normer att berätta vad man vet för polisen.
De ungas brottslighet måste ges mer uppmärk-
samhet. För att få ett tryggare samhälle måste tidiga
åtgärder sättas in. Att få vara trygg är en mänsklig
rättighet.
Det som krävs för att ondska ska triumfera är att
goda människor inte gör någonting. Så vi måste
handla medan tid är.
Fru talman! Vad som nu anförts framgår även av
de motioner och reservationer som vi moderater står
bakom, men för tids vinnande ansluter jag mig till
Gun Hellsviks yrkande.

Anf. 163 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! I ett något beskuret anförande ska jag
uppehålla mig vid det brottsförebyggande arbetet och
Brottsoffermyndigheten.
Vi kristdemokrater menar att det nu är hög tid att
det brottsförebyggande arbetet intensifieras. Det visar
rapporter från Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Min-
derårigas brottslighet har ökat kraftigt under 90-talet.
Den har delvis ändrat karaktär och fått nya inslag som
personrån. Enligt BRÅ har antalet brott som efter
brottsanmälan klarats upp genom nedläggning på
grund av att den skäligen misstänkte är under 15 år
successivt ökat under 1990-talet. År 1990 var antalet
drygt 10 500. År 1998 hade antalet stigit till 13 240.
Det är en ökning med 25 %. För innevarande år har
det ej gått att få fram statistik från BRÅ ännu. BRÅ
har däremot i rapporten Ungdomar som rånar ung-
domar visat att det polisanmäldes lika många ung-
domsrån i Stockholm och Malmö under det första
halvåret 1999 som under hela 1998.
För bara några decennier sedan hände det prak-
tiskt taget aldrig att barn under 15 år rånade. Men det
har blivit allt vanligare under senare år. Den nämnda
BRÅ-rapporten visar att mer än var fjärde person av
de ungdomar som under 1999 i Stockholm och Mal-
mö ägnade sig åt rån var barn under 15 år.
Att minderårigas brottslighet delvis ändrat karak-
tär är ett allvarligt observandum, särskilt mot bak-
grund av en annan rapport från BRÅ, Strategiska
brott. Den visar bl.a. på vilka debutbrott som indike-
rar hög risk för fortsatt brottskarriär, s.k. strategiska
brott. Hit hör bl.a. rån och stöld. Rapporten bygger på
alla de personer födda år 1960 som lagförts någon
gång under perioden 1975-1997. Risken för att de
som i sin debut lagförs för rån ska bli kroniska
brottslingar är 19 %. Däremot är risken bara 4 % för
att en person som lagförs för snatteri första gången
ska utveckla en karriär som kronisk brottsling. Med
det menar BRÅ en person som fått minst nio lagfö-
ringar på sig.
Vi måste få bukt med minderåriga barns ökande
och delvis karaktärsförändrade brottslighet. Annars är
risken stor att alltfler barn kommer att bli kroniska
brottslingar. Det är av yttersta vikt att så tidigt som
möjligt komma till rätta med denna brottslighet. Ju
tidigare verkningsfulla ingripanden kan ske i barnets
begynnande brottskarriär, desto större är möjligheten
till social anpassning hos den unge till ett liv utan
brottslighet. Detta uttryckte förra justitieministern
Laila Freivalds mycket tydligt när hon i Dagens Ny-
heter den 24 maj i år sade följande: "Diskussionen
handlar för mycket om vad vi ska göra med 17-
åringarna, men de är sällan förstagångsförbrytare.
Diskussionen borde i stället handla om 11-15-
åringarna, vad görs för dem?" Det är bara att beklaga
att förra justitieministern inte hade svar på den frågan
då. Har möjligen nuvarande justitieministern ett svar?
Det vore inte orimligt, eftersom det är han, i egenskap
av minister, som kan sätta agendan.
Det är naturligtvis föräldrarna, vårdnadshavarna,
som ska vaka över att deras barn ej hamnar på brot-
tets bana. När det inte fungerar måste emellertid sam-
hället gripa in. Regeringen bör därför omgående
kraftfullt ta tag i problemen med minderåriga barns
ökande brottslighet och föreslå åtgärder för att kom-
ma till rätta med densamma.
Så något om Brottsoffermyndigheten. Brottsof-
fermyndighetens verksamhet handlar kanske inte om
så många miljoner. Men det är likväl pengar som kan
lindra mycket lidande.
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och
uppgifter är att tillförsäkra den enskilde rättstrygghet
och rättssäkerhet, att främja brottsoffrens rättigheter,
att bevaka deras behov och intressen samt att verka
för att den som är berättigad till brottsskadeersättning
får sådan.
I regleringsbreven för såväl 1997 som 1998 och
1999 anges bl.a. att minst 70 % av brottsskadeären-
dena ska handläggas inom tre månader med bibehål-
len kvalitet. För tredje året i följd har nu Brottsoffer-
myndigheten emellertid misslyckats med att nå det
målet, trots årligen återkommande försäkringar om att
de bakomliggande orsakerna har identifierats och
åtgärder har vidtagits. Förra året var den aktuella
siffran endast 41 %.
Ramhöjningarna har under senare år varit otill-
räckliga, vilket varit till men för brottsoffren. Det är
bekymmersamt att den myndighet som har i uppgift
att "garantera det enskilda brottsoffrets rätt till ersätt-
ning och behov av trygghet och stöd" inte får till-
räckliga resurser för att bedriva sin verksamhet.
Under senare år har hög personalomsättning
angetts som en orsak till bristande måluppfyllelse.
När jag lite grann har fördjupat mig i de problemen
finner jag att den relativt höga personalomsättningen
ej kan vara någon överraskning för vare sig brottsof-
fermyndighet eller regering.
Den höga personalomsättningen är något som
myndigheten har att leva med, vilket regeringen
måste inse, och därför är det inget fullgott skäl till att
uppsatta mål ej nås. Från Brottsoffermyndigheten har
jag fått veta att myndigheten har ett stort antal jurister
anställda, vanligen yngre och nyexaminerade. Den
kan sägas fungera som ett utbildningsorgan när det
gäller skadeståndsrätt, särskilt vid personskada. En
handläggare vid myndigheten lär hantera ca 1 000
sådana ärenden på ett år. Som jämförelse kan nämnas
att en domare i en någotsånär stor tingsrätt möter
denna typ av ärenden ca 50 gånger på ett år. Den
specialistkunskap som handläggarna vid myndigheten
på så sätt snabbt skaffar sig gör dem mycket intres-
santa för t.ex. försäkringsbolag.
Den höga personalomsättningen beror alltså på att
många nyexaminerade efter en tids anställning värvas
till privata försäkringsbolag samt att många övergår
till anställningar för tingsmeritering, fiskalstjänstgö-
ring eller andra anställningar inom den statliga för-
valtningen.
År 1998 antogs den höga personalomsättningen
på 33 % vara anledning till att uppsatta mål ej nåddes
samtidigt som bakomliggande orsaker uppgavs vara
identifierade och åtgärder skulle ha vidtagits. Men
efter att personalomsättningen varit nere på 29 % år
1999 har den i år stigit till 34 %.
Mot bakgrund av nämnda förhållanden och de se-
naste årens siffror verkar det rimligt att räkna med att
Brottsoffermyndigheten har att leva med en perso-
nalomsättning runt 30 %. Det kan alltså ej vara ett
stående skäl till ständiga misslyckanden att nå rege-
ringens fastställda verksamhetsmål. För att nå upp till
dessa måste myndigheten anställa mer folk.
År 1998 förfogade myndigheten över 26 årsar-
betskrafter, vilka utökades till 30 förra året. I år är
summan 31. Det är högst troligt att man skulle kom-
ma närmare målens uppfyllelse med 31 årsarbetare
om personalomsättningen varit mycket låg. Men då
verkligheten ej är och förmodligen ej heller kommer
att bli sådan måste rådande förhållanden accepteras
och mer personal anställas.
I betänkandet kan man läsa att utskottsmajoriteten
ser med tillfredsställelse på att antalet brottsskadeä-
renden som avgjorts år 1999 ökat och att ärendeba-
lansen minskat. Minskningen på 4 % är inte speciellt
stor. Året innan hade ärendebalansen ökat med 21 %.
Då hade i gengäld summan för utbetalda brottsskade-
ersättningar minskat med 12 miljoner eller 20 % på
grund av att utredningsarbetet vad gäller den skadeli-
dandes försäkringsförhållanden och den skadestånds-
skyldiges betalningsförmåga fördjupats.
För att leva upp till regeringens direktiv och
minska ärendebalansen lyckades man år 1999 åstad-
komma den blygsamma minskningen på 4 % till
priset av att man fick överge det fördjupade utred-
ningsarbetet, vilket är en anledning till att utbetalda
brottsskadeersättningar ökade med 35 % eller 17
miljoner kronor. Regeringen menar att den huvud-
sakliga förklaringen till denna ökning beror på det
ökade antalet brottsskadeärenden. Denna ökning på
14 % kan ej ha överraskat regeringen, eftersom
Brottsoffermyndigheten ett år tidigare meddelat rege-
ringen att man kunde räkna med en ökning på 15 %. I
år räknar myndigheten med att den utbetalda brotts-
skadeersättningen kommer att fortsätta att öka, och nu
med 13 miljoner.
Även om utskottsmajoriteten ser med tillfreds-
ställelse på att ärendebalansen minskat, om än i ringa
omfattning, säger man sig vara oroad över att verk-
samhetsmålet såvitt gäller handläggningstiderna inte
heller har kunnat uppnås under år 1999. Den oron är
lätt att avhjälpa. Se till att Brottsoffermyndigheten får
ordentligt med resurser så att man kan anställa till-
räckligt mer personal.
Det duger inte längre att passivt se på när
Brottsoffermyndigheten år efter år misslyckas med att
nå uppsatta verksamhetsmål. Det är vad regeringen
och utskottsmajoriteten gör när man gömmer sig
bakom förklaringar som hög personalomsättning och
ökad inströmning av ärenden. Det är förklaringar som
ej kan godtas som anledning till myndighetens miss-
lyckanden, eftersom dessa faktorer är kända sedan
tidigare. Att inte ta Brottsoffermyndighetens problem
på allvar när det gäller myndighetens förmåga att leva
upp till verksamhetsmålen är detsamma som att visa
nonchalans mot brottsoffren.
Det sägs i betänkandet att enligt regeringen har
åtgärder vidtagits för att förkorta handläggningstider-
na. Vilka åtgärder är det? Den visan har vi nu hört
några år. Jag hoppas att någon socialdemokratisk
företrädare kan nämna något om dessa åtgärder. Det
måste vara något alldeles speciellt, ty annars förvånar
verkligen utskottsmajoriteten när den som nu sker
slår fast att anledning saknas att göra ett särskilt utta-
lande om Brottsoffermyndighetens bristande verk-
samhet, trots att majoriteten är fullt medveten om
bristerna som ligger i öppen dager.
Vid sidan om lidande brottsoffers önskan om
snabb handläggning är det samhällsekonomiskt för-
delaktigt att Brottsoffermyndigheten ges tillräckliga
resurser för sin verksamhet. Då kan myndigheten
återuppta och fördjupa sitt utredningsarbete vilket
medför att belastningen på anslaget för brottsskadeer-
sättningar kan minska. Därför vill Kristdemokraterna
öka på Brottsoffermyndighetens verksamhetsanslag
med 3 miljoner kronor utöver de 2 miljoner som
regeringen höjer ramen med. Vi anser att det är nöd-
vändigt med en rejäl satsning för att myndigheten
någon gång, trots en naturligt hög personalomsättning
och ökad ärendeinströmning, ska kunna nå sina verk-
samhetsmål, vilket är av stor vikt för brottsoffren.

Anf. 164 MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Även jag ska försöka att dra mitt strå
till stacken och förkorta mitt anförande. Dessutom har
Ingemar Vänerlöv i stort sett dragit verksamhetsrap-
porten för Brottsoffermyndigheten. Jag behöver där-
för inte heller ägna mig så mycket åt siffror. Jag kan
ägna den talartid jag har åt Brottsoffermyndigheten
och brottsoffrens problematik.
Brottsoffren förde länge en anonym tillvaro i vårt
samhälle. De har under senare år uppmärksammats i
allt större utsträckning. Uppmärksamheten har foku-
serats på brottsoffrens situation. Det tycker vi social-
demokrater är mycket glädjande.
Brottsoffermyndigheten bildades för sex år sedan,
och den bedriver en effektiv verksamhet. Vad som
gäller för den och vad som står i budgetpropositionen
läste Ingemar Vänerlöv också upp. Det hoppar jag
därför över. Det gäller också vad som står i regle-
ringsbrevet för år 1999. Det var de 70 % av ärendena
som man skulle försöka handlägga inom tre månader.
Som både Ingemar Vänerlöv och Anita Sidén har
sagt har Brottsoffermyndigheten inte klarat det upp-
satta målet. Det har trots allt sina förklaringar. I bör-
jan av år 1999 fick man en väldigt stor ökning av
antalet brottsskadeärenden. Det är inget glädjande.
Jag kan säga Ingemar Vänerlöv att även för år 2000
har man stor ärendeökning på ca 10 %. Däremot har
man klarat målet att minska ärendebalansen för år
1999, och så kommer att ske även för år 2000.
Den utbetalda brottsskadeersättningen ökade. Det
har sin förklaring i att antalet avgjorda ärenden ökade
och till viss del också i att kränkningsersättningarna
höjdes. Det tycker jag är glädjande för brottsoffren.
Vi vet att Brottsofferfonden är uppbyggd av me-
del från dömda gärningsmän. Fondavgiften höjdes
den 1 juli 1999 från 300 kr till 500 kr. Nästan 19
miljoner kom in under år 1999. Av dem har fonden
delat ut 17 ½ miljon till 149 olika projekt. Den vikti-
mologiska forskningen, som det heter med ett fint
ord, dvs. brottsofferforskningen, fick de mesta peng-
arna. Men en mängd ideella organisationer fick dela
på drygt hälften för olika utbildnings- och informa-
tionsinsatser. Till löpande verksamhet beviljades
endast bidrag till Brottsofferjourernas Riksförbund.
När det gäller de viktiga utbildnings- och infor-
mationsinsatserna vill jag nämna några områden.
Nämndemännens Riksorganisation har t.ex. genom-
fört en utbildning för nämndemän i brottsofferfrågor.
Vid en del av våra domstolar har vi vittnesstöd, ofta
på ideell basis. Vid de utvärderingar som har gjorts
har det visat sig att verksamheten där är mycket upp-
skattad.
Därför har Brottsoffermyndigheten i ett projekt
utbildat juridikstuderande i Umeå och Uppsala för att
verka som vittnesstöd. Det är nog väldigt viktigt för
en juridikstuderande att få veta hur ett brottsoffer
känner det och har det och vad man upplever.
Ett annat projekt är förlagt till Örebro. Där ska
man ha särskild stödverksamhet för personer med
utländsk härkomst.
I de direktiv som Brottsofferfonden hade stod att
man skulle ha projekt inriktade mot våld mot kvinnor.
63 projekt fick pengar. Summan uppgick till nästan 5
miljoner. De projekten bedrivs till största delen av
kvinnojourer och i någon mån av brottsofferjourer.
Jag vill också nämna en organisation som heter
Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade. Den
har fått medel för att upprätta ett kontaktnät av re-
surspersoner i varje län. Dessa resurspersoner har
själva utsatts på det sättet att de har drabbats av en
nära anhörigs död.
Brottsoffermyndigheten inledde på uppdrag av
Riksåklagaren våren 1999 en utbildning för åklagare,
vilket innebär att i princip varje åklagare i landet har
fått en dags fortbildning i främst skadeståndsrätt, men
också i angelägna bemötandefrågor. När lagen om
särskilda företrädare för barn trädde i kraft gav rege-
ringen Brottsoffermyndigheten i uppdrag att arrange-
ra utbildning för de jurister som skulle komma att
förordnas. Man har haft sex kurser. Alla har blivit
fulltecknade. Man planerade tre från början, men det
blev alltså sex. Där har deltagarna fått möta kvalifice-
rade föreläsare som belyst brottsofferproblematiken
och barnperspektivet.
Fru talman! Jag har gjort denna långa uppräkning
för att visa på det breda spektrum av aktiviteter som
Brottsofferfondens medel går till. Brottsofferfondens
verksamhet har utvärderats. Det har resulterat i en
rapport som heter Fem år med Brottsofferfonden. I
denna rapport konstaterar utredarna att fonden har
haft stor betydelse för ideella organisationer och
bidragit till att föra in ett brottsofferperspektiv i olika
verksamheter. I utvärderingen sägs också att föränd-
ringar i fondens organisation kommer att bli nödvän-
diga eftersom antalet ansökningar ständigt växer.
Anita Sidén frågade: När ska man ta ned skylten
med "utredning pågår"? Det gällde Brottsofferutred-
ningen, som har lagt fram sitt betänkande för ett bra
tag sedan - det håller jag med Anita Sidén om. Men
man jobbar med detta på departementet, och enligt de
uppgifter jag har fått i dag därifrån kommer förslag
efter årsskiftet. Med den propositionen hoppas vi att
det kommer ytterligare goda förslag till fromma för
brottsoffren.
När det gäller just den här delen finns det en re-
servation - reservation 34. I den vill alla de borgerli-
ga partierna att det ska tas 20 % på lönen, de intagnas
ersättning, till Brottsofferfonden. Jag yrkar avslag på
reservationen, eftersom vi så sent som för drygt ett år
sedan höjde uttaget till Brottsofferfonden från 300 kr
till 500 kr.
I övrigt yrkar jag i likhet med Ingvar Johnsson bi-
fall till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 165 MORGAN JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag har några inledande ord om de-
batten som den har varit hittills under eftermiddagen
och under den sena kvällen. Jag kan inte låta bli att
fundera över vilket tonläge det har varit i debatten.
Det har varit mycket högt uppskruvat, framför allt
från moderater och kristdemokrater. Det har nästan
varit på gränsen till falsett, med utspel och brevskri-
vande och med tonerna här uppe. Det var några tim-
mar sedan, men vi minns det ju. Och detta i ett läge
när vi socialdemokrater anslår mer pengar, och ökar
anslaget till rättsväsendet mer än vad någon annan
regering har gjort tidigare! Man undrar i sitt stilla
sinne: Om det nu är så att moderaterna skriker så här
mycket när vi skjuter till över fyra miljarder mer över
en treårsperiod - vad skulle de då ha sagt om vi hade
gjort neddragningar?
Det är lustigt. När neddragningar i rättsväsendet
gjordes sist - när statsmakterna drog in en halv mil-
jard från rättsväsendet - så satt moderater i riksdags-
gruppen och alla moderater i polismyndigheterna ute
i landet tysta som små möss. Då sade de inte ett ljud.
Då gormade inte Anders G Högmark om skuldsätt-
ning. Då var det inte några moderatpolitiker som
skrev protestbrev ute från landet. Men då hette förstås
justitieministern Gun Hellsvik. Då var det en borger-
lig regering. Året var 1993. Så kan det förändras.
Jag tror att den här reaktionen mot budgetförslaget
i grunden ska ses som ett första tecken på att mode-
raterna helt och hållet håller på att tappa greppet om
kriminalpolitiken. Saker och ting stämmer liksom inte
i världsbilden längre. Plötsligt är det socialdemokra-
tin som tar initiativet. Det gäller inte bara områden
som traditionellt sett har varit våra, dvs. det brotts-
förebyggande arbetet och kriminalvården. Det gäller
också polisen, domstolarna, brottsofferfrågorna och
straffrätten - över hela fältet.
Värst är nog det här med polisen för moderaterna.
Plötsligt är det socialdemokratin som ökar intagning-
en till Polishögskolan, som driver fram en särskild
utbildning så att personal inom försvaret ska kunna
bli poliser, som öppnar en ny polisutbildning i Umeå
och som är i full färd med att planera för ytterligare
en. Plötsligt upptäcker högern att man har polisen
emot sig i en del av de frågor som har diskuterats. Vi
minns datoriseringen av kriminalunderrättelseregist-
ret som vi fattade beslut om för några år sedan. Det
gäller också frågan om buggning, som ju är aktuell
nu.
I går hälsade jag på polisen i Landskrona och fick
ytterligare ett exempel. En av de saker som man tog
upp där var öppethållandet av krogarna sent på kväl-
larna, nätterna och morgnarna. Man varnade mycket
starkt för att hålla krogarna öppna till klockan fem på
morgnarna. Man sade att det skulle bli mycket svåra-
re att fortsätta att arbeta då, och att våldet förmodli-
gen skulle öka. Vi vet att moderaterna på många håll
nästan driver detta som en fråga om mänskliga rättig-
heter. Det ska vara en mänsklig rättighet att kunna
handla sprit på krogen när solen går upp. Detta är
alltså frågor där polisen och Moderaterna numera
håller sig på helt olika linjer.
Jag tror att det som har skett är att man håller på
att förlora initiativet. När argumenten då tryter och
man pressas tillbaka så höjer man rösten. Det är det
som vi har hört i eftermiddag och kväll - den höjda
röstens argumentationsteknik.
Fru talman! Som jag sade tidigare så har vi soci-
aldemokrater i utskottet ägnat ganska stor uppmärk-
samhet och ganska mycket tid under det här året åt en
mängd besök i Rätts-Sverige. Vi tog de stora polis-
myndigheterna i våras. Vi prioriterade kriminalvården
i höstas. För egen del har jag också ägnat en del tid åt
besök hemma i Skåne, i Rosengård i Malmö, i Lund, i
Landskrona och i Åstorp.
Jag kan ta några av de erfarenheterna som ut-
gångspunkt för några anmärkningar kring en sak som
har blivit alltmer uppmärksammad under den senaste
tiden, nämligen frågan om ungdomar och brott. Vi
har tidigare i dag diskuterat mobbning. Man kan säga
att detta är ett angränsande område. Det är ofta sam-
ma sociala fenomen som är i rörelse när ungdomar
hetsar varandra att begå brott och när de hetsar var-
andra i gruppen för att trakassera andra kamrater.
Vi vet från forskningen att det är ganska vanligt
att ungdomar begår brott. Det kan rentav vara så att
den mest brottsaktiva åldern i livet är 15 år. Går vi till
polisens misstankeregister så ser vi att andelen perso-
ner som varit misstänkta för brott ökar ju längre ned i
åldrarna man kommer mot 15-årsgränsen. Sedan visar
annan forskning att detta avtar igen vid lägre ålder.
Vi ska minnas att de flesta brott som begås i de
här åldrarna inte är särskilt allvarliga. Att palla äpplen
är t.ex. ett brott i lagens mening. Men på sista tiden
har vi fått alltfler signaler om att utvecklingen är på
väg i en otäck riktning på en del håll. Detta har tagits
upp tidigare i debatten. Jag tänker närmast på några
av de här enstaka uppmärksammande våldsbrotten
som vi har sett, men jag tänker också på ökningen av
personrån bland unga i ett par städer. Där har det rört
sig om 14-16-åringar som har rånat sina kamrater
bl.a. på mobiltelefoner. När det blir sådana brott är
det inga pojkstreck längre - då är det en mycket obe-
haglig utveckling som måste brytas med snabba,
bestämda åtgärder från samhällets sida.
Anita Sidén talade om en undersökning från Gö-
teborg, tror jag att det var, om hur ungdomar såg på
sin tillvaro och sitt läge där. Det finns också mycket
annat skrivet och gjort om olika undersökningar.
BRÅ kom i augusti med en rapport som behandlade
stöld, våld och droger bland pojkar och flickor som
går i nian, och som alltså är i 15-årsåldern. Det var en
sammanställning av en enkätundersökning bland
6 000 elever. Man har gjort liknande undersökningar
1995 och 1997, men det här var alltså 1999. Det finns
alltså ett jämförelsematerial över tid.
Den bild som jag nämnde tidigare, nämligen att
det är ganska vanligt att man begår brott i de här
åldrarna och att det till övervägande del är ganska
lindriga brott, bekräftas av den här undersökningen.
Det har radats upp många siffror i kväll, men jag
kan nämna några. 60 % av pojkarna och 50 % av
flickorna uppgav att de hade begått någon stöld under
det senaste året. Vi ska återigen komma ihåg att palla
äpplen är en stöld i lagens mening. När det gäller våld
säger 15 % av pojkarna och 5 % av flickorna att de
utövat våld mot någon det senaste året. 40 % av poj-
karna och 30 % av flickorna har varit med om någon
form av skadegörelse.
Detta låter ju som ganska höga siffror. Men det
finns ytterligare en intressant notering som jag tycker
att man ska göra när det gäller utvecklingen. Man kan
konstatera att den bild som många vuxna har, nämli-
gen att ungdomar har blivit alltmer brottsbenägna på
senare tid, inte får stöd. Det är snarare tvärtom. I
jämförelse med 1995 och 1997 är bilden 1999 snarare
den att brottsligheten bland unga har minskat något.
Det gäller framför allt skadegörelse, dvs. vandalise-
ring och klotter. Det är alltså färre ungdomar i dag
som uppger att de har varit med om det. Samma sak
gäller stölder, både stölder från skolan och snatterier i
butik. När det gäller våldsfrågan, dvs. hur många som
har utövat våld mot någon annan, ligger resultaten
ganska stabilt.
Nu skulle man ju kunna säga att det enda som har
hänt är att ungarna helt enkelt ljuger mer nu om vad
de har hittat på än vad de gjorde för fem år sedan.
Detta är ju enkäter där man uppger vad man har varit
med om och vad man har gjort själv. Men den här
bilden, att stölderna och skadegörelsen minskar, un-
derbyggs faktiskt också av att anmälningsstatistiken
under senare delen av 90-talet ser likadan ut. Det är
en nedåtgående trend för stölder och skadegörelse.
Det underbygger alltså själva bilden.
Det vanligaste brottet som 15-åringar har blivit ut-
satta för är cykelstöld. I anslutning till diskussionen i
förmiddags kan man nämna att mobbning förefaller
vara ett allvarligare problem bland flickor än bland
pojkar. Nästan dubbelt så många flickor, 4 %, uppgav
att de ofta mobbades. För pojkar var det 2 %.
Fru talman! Vi socialdemokrater återkommer ofta
till att kriminalpolitiken ska grundas på forskning och
fakta och inte på lösa antaganden och fördomar. Det
finns inget område där det är så viktigt som när det
gäller ungdomar. Samhället kan göra mycket gott när
det gäller ungdomar och brott, men man kan också
ställa till mycket elände om man tar till fel åtgärder.
Man måste veta vad man gör innan man gör det.
Jag nämnde att det är ganska vanligt att ungdomar
begår brott, och det är rätt. Men det är en mycket liten
del av ungdomarna som står för en stor del av brotts-
ligheten. I den undersökning som jag talar om visar
det sig att 5 % av ungdomarna stod för 50 % av alla
brotten. Det är mot dessa 5 % av ungdomarna som vi
måste sätta in samhällsinsatser snabbast och tydligast.
Det är en liten grupp som är mycket aktiv. Ungdo-
marna i den gruppen riskerar att hamna i yrkeskrimi-
nalitet.
Då är frågan vad man ska göra. En slutsats som
man kan dra är att föräldrarna har en väldigt stor
betydelse när man ser till den här gruppen som är
väldigt brottsbelastad. Den slutsatsen drar också
Brottsförebyggande rådet i sin utvärdering. Det är så.
Det gäller inte minst hur de själva uppfattar förhål-
landet mellan föräldrar och barn. Det är bl.a. mot den
bakgrunden som BRÅ i sitt ekonomiska stöd till
lokalt brottsförebyggande arbete prioriterat stöd till
projekt som prövar olika former av program som
involverar föräldrarna.
Man kan också tydligt se att brott bland ungdomar
är en klassfråga. Ungdomar som kommer från famil-
jer som har det sämre ställt utsätts för större risk att
hamna snett i livet. Här ligger en del av den här kon-
struerade konflikten som vi har talat om tidigare, dvs.
samhällsinsatser kontra insatser mot familjen. Vi
socialdemokrater har ett väldigt klart svar på hur vi
ser på det. Vi ser nämligen ingen konflikt.
I den bästa av världar tar alla föräldrar alltid hand
om sina barn på bästa sätt, men så fungerar det ju inte
alltid. En del vuxna förmår inte göra det, och en del
struntar i det. Så ser det dessvärre ut. Vi är mycket
tydliga i detta. Vi säger att där familjen är svag måste
samhället vara starkt. Så enkelt är det. Där har vi ju
den generella välfärdspolitiken i botten. Det är en
politik som syftar till att försöka hålla samman Sveri-
ge. Den som verkar för ökade klyftor i Sverige verkar
därmed också för ökad brottslighet.
Den generella välfärdspolitiken finns i skolan,
barnomsorgen och socialtjänsten. Men den finns
också i ideella organisationer som inom idrotten och
musiken. Man kanske särskilt ska lyfta fram dessa
två, idrotten och musiken, som ju har hjälpt så många
ungdomar att hamna rätt igen i olika sammanhang.
Till dem som sitter runtom i Sverige och försöker
jaga pengar till skattesänkningar vill jag säga: Rör
inte idrotten! Rör inte musiken! Rör inte fritidsgår-
darna! För även om ni skulle kunna sänka skatten
med några ören för de pengar som ni kan ta från t.ex.
idrotten, kommer ni att få betala igen detta mångdub-
belt senare.
Jag vill säga en sak till. Rör inte socialtjänsten!
Skär inte ned på socialtjänsten! Sälj inte ut social-
tjänsten! Använd i stället socialtjänsten som ett medel
för att nå de ungdomar som är på väg utför. Nu ser vi
att de sociala budgetarna lättar något på många håll
eftersom socialbidragsutbetalningarna minskar. Då
kanske man kan få pengar över i de sociala budgetar-
na i kommunerna som kan användas något mer offen-
sivt än tidigare.
Fru talman! Av tidsskäl och annat har jag valt att
begränsa mig till just ungdomsfrågorna. Jag kan kan-
ske återkomma senare i någon replik till de ytterligare
ämnen som jag skulle tala om.

Anf. 166 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Om det inte hade varit så att Morgan
Johansson for med osanning hade jag inte begärt
replik. Men när Morgan Johansson i sin inledning
talar om att vi moderater skulle vara upprörda över de
satsningar som nu sker, vill jag påpeka några saker.
Vi moderater välkomnar den nya polisutbildning-
en i Umeå. Vi beklagar att Socialdemokraterna inte
kom i gång med detta tidigare. Det har faktiskt varit
fullt möjligt. Vi moderater har i flera år lagt fram
förslag i riksdagen om polisutbildning även på andra
orter, men då har man sagt nej till det. Därför är vi
glada att det äntligen kommer polisutbildning även på
annan ort.
Sedan talar Morgan Johansson om den största
satsningen på rättsväsendet någonsin. Detta är själv-
fallet bättre än ingenting. Men när Morgan Johansson
sedan kopplar det till det han påstår vara moderata
besparingar på polisen, vill jag påminna om att de
besparingar som ägde rum under början av 90-talet
var ett resultat av att effekterna av 80-talets kasino-
ekonomi måste redas upp. Socialdemokraterna har all
heder av att de var beredda att ställa upp för att lösa
problemen. Då hade Socialdemokraterna ett krav på
omgående besparingar på 500 miljoner på polisen.
Detta stoppade vi moderater. Under våra regeringsår
genomfördes en besparing på ungefär 150 miljoner.
När Socialdemokraterna tog makten visade det sig att
man inte nöjde sig med en besparing på 500 miljoner,
utan besparingen blev 1,2 miljarder. Det är inte kons-
tigt att man nu måste genomföra den största satsning-
en efter att man genomfört den största besparingen i
historien.

Anf. 167 MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Gun Hellsvik måste nog bestämma
sig för vilken sits hon ska ha. Antingen är det så att
hon har sparat på rättsväsendet, eller också har hon
inte gjort det. Antingen är det så att de besparingar
som gjordes var rätt till följd av att statsfinanserna
höll på att kollapsa, eller också var besparingarna fel.
Här kom plötsligt ett erkännande från den moderata
sidan om att det var rätt att vidta åtgärder under 90-
talet över hela den statliga sektorn.
Det enda jag egentligen kräver är att Gun Hellsvik
och Moderaterna står för det de har gjort på samma
sätt som vi står för det vi har gjort. Vi står för de
neddragningar som vi var tvingade att göra över hela
det politiska fältet. Då kan väl faktiskt Moderaterna
också orka stå för det de gjorde. Sedan kan vi till-
sammans glädjas över att vi nu, när vi har pengar i
plånboken, kan göra denna väldiga stora satsning. Det
är den största satsningen som vi har kunnat räkna in
hittills.
Så var inte tonen tidigare i dag, utan tvärtom fick
vi nästan skäll för vår budget. Tänk om Gun Hellsvik
i början av debatten hade kostat på sig att säga att det
var bra att vi nu lägger in en hel miljard i rättsväsen-
det men att det kanske skulle behövas ytterligare
något mer. Då hade nog tonen i kammaren blivit lite
bättre under eftermiddagen.

Anf. 168 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag blir upprörd när Morgan Johans-
son antyder att jag och Moderaterna inte står för det
vi gör. Men jag ska inte kommentera det vidare.
Det var så - Morgan Johansson kan gå tillbaka i
protokollen och titta - att under de borgerliga rege-
ringsåren genomfördes en besparing på 150 miljoner
kronor. Det står vi för, även om vi egentligen inte
ville göra det. Vi ställde oss bakom det, men det blev
150 miljoner, inte mer.
Om Morgan Johansson sedan fortsätter och tittar
på de kommande protokollen efter regeringsskiftet
1994 kommer han att se att Socialdemokraterna fort-
satte med besparingar och inte ens nöjde sig med det
man ursprungligen krävt men som vi vägrade att
genomföra, nämligen de 500 miljonerna, utan det
gick upp till 1,2 miljarder.
Vi moderater har konsekvent röstat emot de här
neddragningarna. Vi har yrkat på ökade anslag.
Jag sade alldeles nyss - men tydligen lyssnar
Morgan Johansson med färgade trumhinnor - att det
är bra att det kommer ett ökat anslag nu, men det är
inte tillräckligt. Jag sade att det är bättre än ingenting.
De stora besparingarna och de nu otillräckliga på-
slagen gör att vi fortsätter att skjuta problemen fram-
för oss. Problemen ökar, eftersom stora delar av rätts-
väsendet även nästa år kommer att tvingas överskrida
sin budget och öka sin anslagskredit och sina skulder.
Förr eller senare måste detta betalas.

Anf. 169 MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag kan bara tillägga att jag aldrig ti-
digare har hört Gun Hellsvik så tydligt ta ansvar för
besparingarna i rättsväsendet som hon nu gjorde. Det
var bra att hon gjorde det. Det innebär att vi från och
med nu kommer att kunna hänvisa till det och säga att
det var inte bara fråga om att vi socialdemokrater var
tvungna att göra saker under 90-talet, utan att också
Moderaterna gav sig på rättsväsendet och skar ned.
Det är utmärkt. Man kanske kan säga att det förbättrar
sakläget när vi diskuterar.
Vi kan vara eniga om att i ett läge när staten lånar
till var tredje anställd och till var tredje polis måste
saker göras. Det var det vi gjorde. När vi tog över
lånade vi i runda slängar 6 000 kr i sekunden, och det
är klart att vi var tvungna att stoppa det. Rättsväsen-
det fick skjuta till pengar till det, och många andra
områden fick skjuta till pengar till det.
Nu har vi lite pengar över, och nu gör vi nya sats-
ningar. Rättsväsendet kommer ut med en miljard mer
nästa år än vad det hade tidigare. Det är en ganska bra
budget. Jag tar Gun Hellsvik på orden när hon säger
att medlen är välkomna.

Anf. 170 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i
Gunnel Wallins tidigare yrkanden.
Jag ska försöka korta ned mitt tal.
Jag vill börja med att berätta om kvinnornas ut-
satthet i välfärdssamhället. Det har tidigare sagts här,
och jag vill än en gång upprepa att ca 20 000 kvinnor
varje år anmäler att de blivit misshandlade, men en-
dast var femte anmälan leder till åtal.
I de familjer där våldet förekommer förvandlas
kvinnors och barns trygghet till en tillvaro fylld av
skräck och begränsade möjligheter att leva ett nor-
malt liv. Detta är helt oacceptabelt för oss i Center-
partiet.
Dessa kvinnor som är utsatta för våld måste tas på
större allvar och få den hjälp som de behöver när de
har kommit så långt att de vågar anmäla gärnings-
mannen. Tyvärr brister det fortfarande i rutinerna och
i samarbetet mellan polis, åklagare och socialtjänst.
Det måste exempelvis bli möjligt att tidigt ta beslut
om förundersökning, att pröva möjligheten till ökad
lagföring och att oftare häkta gärningsmannen samt
skärpa straffsatserna.
Mer kunskap måste även tillföras de olika förvalt-
ningar som tar emot en kvinna som utsätts för miss-
handel och sexuella övergrepp. I det här arbetet har
Rikskvinnocentrum i Uppsala varit av mycket stor
betydelse.
Då det gäller Rättsmedicinalstyrelsen finns det i
dag inga helt klara regler för hur rättsintyg ska avfat-
tas. I Socialstyrelsens författningssamling finns gene-
rella föreskrifter för hälso- och sjukvården. Vidare
finns allmänna råd från Socialstyrelsen angående
Rättsintyg vid utredning av vålds- och sexualbrott. De
rättsmedicinska klinikerna lämnar även en del re-
kommendationer.
När en kvinna uppsöker akuten och det finns
misstanke om misshandel är det väldigt viktigt att den
rättsmedicinska undersökningen görs på ett bra och
tydligt sätt och att rättsintygen därmed är av så god
kvalitet att de kan utgöra det underlag som behövs i
en rättslig prövning vid kvinnofridsbrott. Även här
har det varit fall där bristfälliga intyg har uppvisats,
och därmed har bevisbördan försvårats.
Andra åtgärder för att skydda hotade kvinnor är
trygghetspaketen, som innehåller larmtelefoner och
även kan kompletteras med hundpatruller och skyd-
dade adresser. Allt detta är ändå inte tillräckligt för en
del kvinnor, som fortsätter att leva under hot och som
även måste ta hjälp av polisskydd morgon och kväll
för att kunna förflytta sig från bostaden till arbetet
och hem igen. Det är naturligtvis ohållbart i längden.
I stället måste fokus flyttas över till gärningsmannen i
syfte att begränsa hans rörlighet. Det är inte offren
som ska straffas för att de blir utsatta för hot och
misshandel.
Ett sätt att skydda den hotade kvinnan är att gär-
ningsmannen med besöksförbud kan förses med
elektronisk fotboja. Den åtgärden underlättar för
polisen att få bättre kontroll över gärningsmannen,
samtidigt som det medför större möjligheter för den
hotade kvinnan att röra sig något så när ute i samhäl-
let.
Jag vill även ta upp kvinnojourerna. De gör en
enormt stor insats genom den fristad de erbjuder
tusentals hotade kvinnor och barn som befinner sig i
ett akut läge. Denna verksamhet, som bygger på ide-
ellt arbete och engagerat systerskap samt är fristående
från myndigheter och där ingen registrering före-
kommer, räddar många liv. Alla som arbetar med
kvinnor som utsatts för våld borde inse att kvinnojou-
rerna är en resurs och ta vara på deras kunskaper, som
räddaren i nöden. På alla sätt bör vi gemensamt agera
för att utredningstiderna inom de olika myndigheterna
kortas ned.
I de fall där mamman utsätts för systematisk
misshandel måste barnets situation uppmärksammas i
högre grad. Den automatiska vårdnaden om det ge-
mensamma barnet bör under svåra förhållanden upp-
höra. Barn oavsett ålder mår mycket dåligt när den
ena föräldern misshandlar den andra. Kan inte båda
föräldrarna ge barnet trygghet måste den som står för
våldet ta konsekvenserna av sitt agerande.
FN:s barnkonvention, som Sverige ratificerade
1990, uttrycker ett tydligt barnperspektiv där barnets
bästa alltid ska sättas i främsta rummet. Varje händel-
se som kan benämnas familjevåld där barn förekom-
mer bör därmed leda till kraftfulla åtgärder.
Som en åtgärd ska åklagaren kunna fatta ett inte-
rimistiskt beslut som innebär att offret - oftast kvin-
nan - får bo kvar i hemmet medan brottet utreds.
Åklagarens beslut ska även innefatta besöksförbud
under utredning, vilket ger den utsatta parten rätt att
t.ex. byta lås i ytterdörren till den gemensamma bo-
staden utan att offret riskerar åtal för egenmäktigt
förfarande.
Handläggningstiderna vid barnmisshandel är i dag
alldeles för långa och måste kortas ned. Fem månader
är helt oacceptabelt. Samtidigt kan vi i statistiken se
att misshandeln av barn har mer än fyrdubblats sedan
början av 80-talet.
Sedan vill jag ta upp lite grann angående det sex-
ualiserade våldet. Vi lever i ett mycket sexifierat
samhälle. Handeln med kvinnor för sexuellt utnytt-
jande har ökat. De sexuella övergreppen mot barn
ökar i hela världen. Kvinnohandeln, s.k. trafficking,
har vuxit explosionsartat de senaste åren. Ca 500 000
kvinnor beräknas omfattas enbart i Västeuropa. Med
falska löften om arbete i väst luras de över och tving-
as sedan att tillhandahålla sexuella tjänster under
slavliknande förhållanden.
Sverige måste i alla sammanhang, såväl nationellt
som internationellt, verka för att stoppa denna slav-
handel med kvinnor och barn. Vi ska gärna ha frihan-
del över gränserna, men absolut inte med kvinnor och
barn. Här behövs ett fördjupat och effektivt samarbete
mellan polis och tullmyndigheter över gränserna.
Skolan bör spela en aktiv roll i kampen mot det
ökade språkvåldet, som är en inkörsport till en sned-
vriden kvinno- och manssyn. För några år sedan
startade vi Centerkvinnor en kampanj mot språkvål-
det i skolan. Den idén har övertagits av andra och
blivit etablerad, och det känns bra. Det viktiga är att
vi får till stånd en dialog mellan tjejer och killar och
synliggör deras olika beteenden för att öka förståelsen
dem emellan. En bra skola handlar inte bara om behö-
riga lärare, bra lokaler och böcker. Alla elever har
också rätt till en skoltid utan mobbning och sexuella
trakasserier.
Under många år har brottsoffrets ställning varit
mycket svag. Chockerande rapporter i medierna om
hur brottsoffren har hanterats får mig som beslutsfat-
tare att skämmas. Ett land med en lagstiftning som
gör att offret får betala pengar till gärningsmannen
har tappat bort rättesnöret. För mig är det offret som
skadats som ska ha ersättning och inte gärningsman-
nen. Därför väntar vi med otålighet på den proposi-
tion som ska föreslå bättre stöd för och bemötande av
brottsoffren hos både polis och åklagare och inom
sjukvården.
Jag vill avsluta med att ge ett svar till en social-
demokratisk representant. Jag tror att hon heter Ann-
Marie Fagerström. Hon frågade tidigare hur Centern
ska finansiera sitt förslag att inte lägga ned tingsrät-
terna. På den frågan kan jag svara att vi har proteste-
rat mot handläggningen, dvs. att regeringen ska avgö-
ra frågan om avveckling av tingsrätterna. Det är det vi
protesterar mot - att vi inte får vara med och besluta
utan att det är en regeringsfråga. Som förslaget är
framställt kan vi i riksdagen nämligen inte påverka
detta. Av den anledningen finns det heller inga peng-
ar i budgeten för att finansiera det.

Anf. 171 MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att säga nå-
gonting om de saker som Viviann Gerdin tog upp.
Den ena frågan handlade om elbojan. Vi vet att den
tekniska utredningen är gjord när det gäller just det
förslag som Viviann tar upp, men den juridiska över-
synen är kvar. Den ingår i översynspaketet.
Man tittar förutom på frågan om elboja på möjlig-
heterna att utvidga besöksförbudet till att gälla större
områden än vad det gör i dag. Vi ser över straffska-
lorna, och vi tittar också på frågan om hur man ska
kunna avvisa en aggressiv man från hans och kvin-
nans gemensamma bostad.
Den utredningen kommer att vara färdig i maj.
Sedan ska vi se hur det klarar sig över midsommar,
och sedan blir det förslag vad det gäller detta.

Anf. 172 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag vet att man tittar på frågan. Det
har vi också hört tidigare. Vi har haft ert motionsför-
slag i drygt ett år. Vi återkommer till det. Vi tycker
att denna utökning verkar vara en bra lösning, så det
är bra om man har för avsikt att göra så.
Man använder i dag elektronisk fotboja när man
prövar om någon kan lämna ett fängelse. Om en man
har misshandlat sin kvinna och är dömd för det tycker
vi att man bör kunna använda elektronisk fotboja
också i det sammanhanget, eftersom det fungerar i
andra sammanhang.

Anf. 173 MORGAN JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Problemet är att vi har haft trassel
med regeringsformen. Det finns en paragraf - 2 kap.
8 § - som säger att man ska få lov att röra sig fritt
inom riket. Vi vill inte gärna lägga fram förslag om
försökslagstiftning som kan strida mot regeringsfor-
men.
Vi får se om man kan komma fram ändå vid sidan
om detta och lösa den frågan. Vi hoppas att utred-
ningen ska bli färdig i vår.

Anf. 174 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Det tycker jag låter bra. Vi inväntar
med spänning det förslag som ni kommer fram till. Vi
kommer att fortsätta att driva denna fråga; det är helt
klart. Vi avvaktar, så får vi se hur förslaget blir.

Anf. 175 GÖRAN NORLANDER (s):
Fru talman! Även jag ska försöka att korta ned an-
förandet lite grann. Detta är den tredje debatt som jag
som riksdagsledamot har nöjet att avnjuta, fast det
många gånger kan kännas lite plågsamt att så många
timmar lyssna på repriser.
En sak som har förvånat mig under dessa år är att
det som beskrivs är så storstadsorienterat. Det är
precis som om allting fungerar exakt likadant i hela
landet.
Jag är en av de få i utskottet som kommer från
Norrland. Jag kommer ifrån ett län som tappar väldigt
mycket befolkning. Vi har under 90-talet tappat över
11 000 innevånare i mitt län, och det är naturligtvis
väldigt beklagligt. Vi gör allt vi kan för att försöka
vända denna trend, men hittills har vi inte haft speci-
ellt stor framgång.
Jag är också förvånad över att den bild som målas
upp av polisens arbete, av kriminalvårdens arbete och
av alla som över huvud taget arbetar inom rättsväsen-
det är så negativ. Det är bara problem man tar upp.
Det är trots allt så att det utförs väldigt mycket fint
arbete av våra anställda runtom i landet. Jag tror att
det skulle vara glädjande för dem att någon gång
också få ett erkännande för det fina arbete som de
utför.
Jag tycker också att vi som riksdagsledamöter har
ett ansvar, därför att de signaler som vi sänder ut
måste naturligtvis också uppfattas ute bland våra
anställda. Att alltid få höra negativa saker kan inte
vara speciellt stimulerande när det gäller det arbete
man utför.
Som jag sade kommer jag från ett län som tappar
väldigt mycket befolkning. Just nu har Domstolsver-
ket presenterat en utredning som handlar om Ånger-
manlands landskap, där man överväger att förändra
tingsrätternas organisation.
Jag måste spontant säga så här: Hur ont det än gör
att konstatera att vi kanske kommer att få någon
tingsrätt nedlagd måste vi se verkligheten som den är.
Man kan inte bedriva en verksamhet på orter där man
tappar befolkning, inte har tillräckligt många mål som
underlag, osv. Dessutom har domstolen en enda do-
mare anställd. Även vi som bor i glesbygd och i av-
folkningsorter har ju rätt att kräva av Svea rike att bli
behandlade på ett någorlunda rättssäkert sätt.
Med det, fru talman, vill jag säga att jag känner att
jag mår lite illa över att Centern och kd så ansvarslöst
har reserverat sig och sagt att inga förändringar alls
ska göras av tingsrätterna.
Det tycker jag inte är att ta ansvar. Vi har en
verklighet som vi måste rätta oss efter. Vi har också
ett ekonomiskt ansvar för verksamheten.
Med det, fru talman, vill jag tacka för mig och
önska talmannen och kammarens personal en välbe-
hövlig vila. Tack för ordet!

Anf. 176 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Till Göran Norlander vill jag svara att
vi är här för att diskutera och debattera det som vi
inte finner att vi är nöjda med. Man ger väl alldeles
fel bild om man bara står och talar om det som är bra
och utelämnar det som det finns brister i. Verklighe-
ten är ju väldigt tuff för många människor. Det tror
jag också att Göran Norlander håller med mig om. Vi
kan se att polisen inte hinner med och att det är långa
handläggningstider inom hela domstolsväsendet och
även inom polisen.
I glesbygden finns det ju ett särskilt problem. Jag
har i många år bott i en verklig glesbygd uppe i norra
Värmland. Där hade vi inte tillgång till polis över
huvud taget. Där har faktiskt människorna slutat att
ringa polisen. Så i statistiken över brott kan man se
att antalet brott har sjunkit.
Jag återkommer än en gång till tingsrättsorganisa-
tionen. Vi skriver i vår motion att vi vill ta ansvar. Vi
vill vara med i den här organisationen, men vad vi
protesterar mot är ju att regeringen ska besluta över
det här och att det inte är en riksdagsfråga. Man får ju
skilja på det här. Vi protesterar mot hur man handläg-
ger den här frågan. Vi blir betecknade som ansvariga,
men i den här frågan har vi inget inflytande alls.

Anf. 177 GÖRAN NORLANDER (s):
Fru talman! Domstolarna och vem som beslutar
över dem har ju debatterats här vid ett flertal tillfällen
tidigare i kväll.
Men Vivann Gerdin har totalt missuppfattat mig
eller lyssnat väldigt dåligt på vad jag sade. Det är
precis de signaler som Viviann Gerdin just nu sände
ut här som jag tycker är felaktiga. Att komma och
påstå att det inte är någon mening att ringa till polisen
för att det inte finns några poliser som kommer tycker
jag är fel signal. Vi vet att det finns brister på många
orter men att bara ta fram den negativa bilden är fel.
Det finns trots allt över 16 000 polismän som gör ett
väldigt fint arbete i vårt land.

Anf. 178 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Göran Norlander! Då vill jag lite
närmare beskriva hur det förhåller sig.
Norra Värmlands polisdistrikt sträcker sig över
ungefär 40 % av hela Värmlands län. Och till när-
maste polis från norra delen är det ungefär 15 mil.
Dessutom finns det inte så många poliser att tillgå i
det området - det har varit vakanta tjänster. Om ett
brott sker mitt i natten och den polis som finns till-
gänglig är upptagen kommer det alltså ingen polis.
Och när det har varit så några gånger reagerar männi-
skorna uppe i norra Klarälvdalen med att tycka att det
inte är någon idé att ringa.
Jag har själv inte varit utsatt för brott. Jag tillhör
lyckligtvis inte den skaran, men andra upplever det så
här och förmedlar det till mig. Och jag måste ju lyss-
na på vad de säger. Jag försöker också framföra det
och göra någonting åt det.

Anf. 179 GÖRAN NORLANDER (s):
Fru talman! Jag kan inte uttala mig om det där
speciella exemplet från Värmland. Men jag kan ju då
berätta en solskenshistoria.
För ungefär en månad sedan besökte jag polis-
myndigheten i Kramfors kommun. Där fick jag ett
exempel som talar om motsatsen. Kramfors och Sol-
lefteå kommuner har inte haft en polispatrull nattetid
tidigare. Genom att de båda närpolisområdena samar-
betar har man i dag två patruller som hjälps åt i de två
kommunerna. Det tycker jag också är en bild som är
värd att visa här. Sedan ska vi inte förneka att det
finns problem.
Med detta önskar jag än en gång talmannen och
personalen god natt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 6 december.)

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
2000/01:MJU1 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
2000/01:MJU2 Utgiftsområde 23 Jord- och skogs-
bruk, fiske med anslutande näringar

Bostadsutskottets betänkanden
2000/01:BoU1 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
2000/01:BoU2 Bostadsförsörjningsfrågor m.m.

14 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 5 december

2000/01:167 av Anders Ygeman (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Vitryssland
2000/01:168 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Finansieringen av äldreomsorgen

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 12 december.

15 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 4 december

2000/01:333 av Desirée Pethrus Engström (kd) till
statsrådet Ingela Thalén
Rehabiliteringsresurser
2000/01:334 av Desirée Pethrus Engström (kd) till
socialminister Lars Engqvist
Migrän
2000/01:336 av Marianne Andersson (c) till närings-
minister Björn Rosengren
Solenergi
2000/01:337 av Sofia Jonsson (c) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Stärka servicen till studenterna
2000/01:338 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Barnpsykiatriutredningen
2000/01:339 av Inga Berggren (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Småföretagens representationsregler
2000/01:340 av Inga Berggren (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Diskriminerande regler mot familjens barn i fåmans-
företag
2000/01:341 av Agne Hansson (c) till miljöminister
Kjell Larsson
Sjöfartens miljöpåverkan
2000/01:342 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Mobbning
2000/01:343 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
näringsminister Björn Rosengren
Infrastrukturpropositionen
2000/01:344 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
näringsminister Björn Rosengren
Transsportfrågor i Stockholmsregionen
2000/01:335 av Marianne Andersson (c) till statsrå-
det Mona Sahlin
Elöverkänslighet

den 5 december

2000/01:345 av Krister Örnfjäder (s) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Forskning om skador på ek
2000/01:346 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till socialminister Lars Engqvist
Gratisfester med alkohol och cigaretter till ungdomar
2000/01:347 av Carlinge Wisberg (v) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Ministrarnas läkemedelsförmåner
2000/01:348 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till kulturminister Marita Ulvskog
Nobelmuseum
2000/01:349 av Birger Schlaug (mp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Utbildning av operatörer och tekniker
2000/01:350 av Margareta Cederfelt (m) till statsrå-
det Lars-Erik Lövdén
Skatt på resor i tjänsten
2000/01:351 av Margareta Viklund (kd) till utrikes-
minister Anna Lindh
Rättssystemet i Kosovo
2000/01:352 av Margareta Viklund (kd) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Sextrakasserier

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 12 december.

16 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 5 december

2000/01:281 av Gunnar Axén (m) till finansminister
Bosse Ringholm
Lotterilagstiftningen
2000/01:299 av Berit Adolfsson (m) till socialminister
Lars Engqvist
Distribution av läkemedel
2000/01:308 av Margareta Cederfelt (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Vin & Sprit AB
2000/01:311 av Marina Pettersson (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Bilstöd för handikappade

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 12 december.

17 § Kammaren åtskildes kl. 23.04.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 12 §
anf. 20 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 37 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 127 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 162 (del-
vis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.