Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2000/01:38
Fredagen den 1 december
Kl. 9.00 - 11.39
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
----------------------------------
1 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 2000/01:131
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:131 av Sven-Erik Sjöstrand
(v) om Dublinkonventionen.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
16 januari 2001.
Skälet till dröjsmålet är juluppehåll i riksdagen.
Stockholm den 29 november 2000
Utrikesdepartementet
Maj-Inger Klingvall
Interpellation 2000/01:138
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:138 av Gunnel Wallin om
centralisering av kriminalvårdsanstalter.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
16 januari 2001.
Skälet till dröjsmålet är juluppehåll i riksdagen.
Stockholm den 27 november 2000
Justitiedepartementet
Thomas Bodström
Interpellation 2000/01:143
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:143 av Sven Bergström om
klimatfrågan och nollemissionsfordon.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 25 januari 2001.
Skälet till dröjsmålet är att det inte finns någon tid
i december för interpellationssvar i kammaren.
Stockholm den 28 november 2000
Miljödepartementet
Kjell Larsson
Enligt uppdrag
Kathrin Flossing
Expeditions- och rättschef
Interpellation 2000/01:104
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:104 av Catharina Hagen
om skatterna på riskkapital.
Interpellationen kommer att besvaras den
26 januari 2001.
Skälet till dröjsmålet är att det på grund av ut-
landsresor inte funnits någon tid som passat finans-
ministern.
Stockholm den 27 november 2000
Nils Dexe
Enligt uppdrag
2 § Hänvisning av ärende till utskott och beslut
om förlängd motionstid
Föredrogs och hänvisades
Proposition
2000/01:42 till konstitutionsutskottet
Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till
fredagen den 19 januari 2001.
3 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Utrikesutskottets betänkanden 2000/01:UU1, UU2
och UU5
4 § Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SfU2
Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyk-
tingar (prop. 2000/01:1 delvis).
Anf. 1 GÖRAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till re-
servation 1. Jag vill också passa på att uppmärksam-
ma vårt särskilda yttrande där vi ytterligare utvecklar
våra ståndpunkter.
I det här anförandet kommer jag att uppehålla mig
vid det som i betänkandet kallas integrationspolitik
och storstadspolitik. När det gäller våra ståndpunkter
på migrationsområdet kommer det som vanligt att
hanteras av Gustaf von Essen.
Då står vi alltså här i kammaren igen, och det är
dags för debatt om integration. Och det är uppenbar-
ligen same procedure as every year. Precis som förra
året finns det inte något ansvarigt statsråd i kamma-
ren. Precis som förra året skriver regeringen i propo-
sitionen att tillståndet inom området inte är tillfreds-
ställande i förhållande till de mål som riksdagen be-
slutat.
Det framgår av texten i betänkandet att regeringen
avser att fortsätta på den inslagna vägen - alltså mer
av samma politik som har misslyckats, detta trots att
man skriver att målen för integrationspolitiken emel-
lertid endast i begränsad del uppnås genom insatser
inom politikområdet. Insatser som sker inom den
generella politiken är avgörande.
Regeringen och utskottsmajoriteten gör en korrekt
analys, men man drar inte några slutsatser av det här.
Man fortsätter med s.k. storstadspolitik, utvecklings-
avtal, projekt högt och lågt samt fortsatt drift av In-
tegrationsverket. Däremot lyser förändringar av den
generella politiken helt med sin frånvaro.
Jag vill därför i statsrådets frånvaro fråga Anita
Jönsson: Varför drar ni socialdemokrater inga slutsat-
ser av den egna analysen? Varför accepterar ni tyst att
den nya fattigdomen breder ut sig i förorterna med
ökande klassklyftor som följd? Varför framhärdar ni i
en politik som låser in människor i maktlöshet och
utanförskap?
Varför visar ni inte verklig solidaritet och låter
människorna i utanförskapet få riktig makt över sina
egna liv? Verklig solidaritet innebär att även den
fattige ges en möjlighet att välja och bestämma över
sitt eget liv. Verklig solidaritet innebär att den fattige
ges förutsättningar att ta sig ur maktlösheten och att
ta sig ur fattigdomen.
Kan det vara så, Anita Jönsson, att bristen på
verklig solidaritet faktiskt handlar om makt - makt
hos "omhändertagandebyråkratin" att bestämma åt
människor, makt hos politiker och gravt medelålders
vita manliga projektledare att styra människors liv?
Jag vill i stället införa en verklig egenmakt som
innebär att besluten flyttas från makthavarna till
människorna själva. Konsekvensen torde bli att t.ex.
Integrationsverkets byråkrater avvecklas till förmån
för största möjliga makt till de enskilda människorna.
Utskottets majoritet skriver att integrationspoliti-
ken förs i integrationsmålens riktning. Jaha - i integ-
rationsmålens riktning. Man tycker alltså, trots att
man inte når målen, att riktningen är rätt. Hur vet man
det? Den enda större utvärdering som gjorts av olika
projekt gäller Blommanpengarna. Den utvärderingen
visar att det är mycket få om ens några resultat som
har varit positiva.
Herr talman! Det står i betänkandet att målen för
storstadspolitiken är att ge storstadsregionerna goda
förutsättningar för långsiktig hållbar tillväxt. Men det
enda som vuxit till genom den förda politiken är en
djungel av projekt, oftast helt utan långsiktighet och
samordning. Nu skrivs det bevars utvecklingsavtal
här och där i landet. Resultatet av de här avtalen har
blivit mer av centralstyrning men fortsatt dålig sam-
ordning och absolut ingen långsiktighet.
Den nya integrationsministern Mona Sahlin repli-
kerade till mig i en interpellationsdebatt att hon var
trött på alla projekt som inte gav någonting. Hon höll
dessutom med om att sfi-undervisningen inte funge-
rade. Detta finns i riksdagens protokoll.
Herr talman! Jag frågar därför Anita Jönsson om
hon och hennes kumpaner i majoriteten är beredda att
ompröva projektpolitiken i utanförskapsindustrin. Är
Anita Jönsson liksom den frånvarande ministern
beredd att ompröva sfi-undervisningen och kanske
rent av införa en sfi-check, så att makten flyttas till
den enskilda invandrade?
Det finns ett otal exempel på hur hela sfi-systemet
spårat ur och hur enskilda byråkrater använder tester
och regelverk för att långvarigt hålla människor kvar i
åtgärder i stället för att se till att de får arbete. Kravet
på godkänt sfi-prov har kommit till för att garantera
en bra språklig kunskapsnivå. Men som systemet är
uppbyggt fungerar det faktist ofta precis tvärtom.
Jag kan berätta om en absurditet som jag sprang
på för lite sedan. Det gäller en gästforskare från
Egypten - alltså en person som har kommit hit för att
studera och forska. Han berättade att han ordnat
svenskundervisningen på egen hand. Han jobbar för
övrigt på ett universitet i Sydsverige. Han talar väl-
digt bra svenska. Den här killen är anställd på univer-
sitetet och i anställningen ingår 20 % undervisnings-
plikt. Han undervisar svenska studenter. Det går na-
turligtvis bra eftersom han talar språket bra. Han
skulle söka en liten kurs, men det gick inte för han
hade inte godkänd sfi. Han får alltså undervisa svens-
ka studenter men inte gå en enkel liten kurs. Regel-
verket är till hinder.
Herr talman! En annan maktfråga är naturligtvis
makten över pengarna. Varför, Anita Jönsson, är det
fortfarande mängder av kommuner som inte använder
sig av möjligheten till introduktionsersättning till
nyanlända? I stället gör man sina nyinvandrade
kommunmedlemmar till beroende socialbidragstaga-
re. Det här är ingenting annat än ett uttryck för den
välvilliga maktfullkomlighet som präglat den s.k.
integrationspolitiken under en lång följd av år. Varför
vill inte socialdemokraterna medverka till att gamla
invandrade får, det är förstås förbjudet att kalla det
pension, men någonting som liknar pension, någon
form av pensionsliknande bidrag, i stället för att för-
nedrande behöva gå med mössan i hand till socialby-
rån där någon annan har makten över pengarna och
livet?
Varför, Anita Jönsson, skulle vi inte kunna bli
överens här i dagens debatt om att det faktiskt skulle
vara bättre om den s.k. aktivitetsgarantin breddades
till att omfatta även de i utanförskapet som inte om-
fattas av a-kassan, samt att man i stället för bidrag
och aktiviteter garanterade riktiga jobb eller kompe-
tensutveckling och utbildning?
Ta nu chansen, våga släppa lite av makten och ge
den verkliga makten till människorna!
Anf. 2 MAGDA AYOUB (kd):
Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till re-
servationerna 2 och 4 liksom också till reservation 5
av Miljöpartiet och Centerpartiet. I övrigt står jag
självfallet bakom samtliga kristdemokratiska reserva-
tioner.
Vi ska i dag diskutera utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar, med betoning på integration. Vi krist-
demokrater har i de frågorna förordat en annan inrikt-
ning än regeringen.
Kristdemokraterna har motsatt sig regeringens
förslag att inrätta en ny integrationsmyndighet. Trots
ett kompakt motstånd från fem av riksdagens partier
genomdrev socialdemokraterna beslutet att inrätta
Integrationsverket den 1 juni 1998. Vi föreslår nu att
Integrationsverket helt avvecklas den 1 juli 2001.
För oss är integration en process som omfattar
hela livet, och den kommer inifrån. Den börjar dag ett
när man kommer till Sverige. Det kan ta kort tid eller
lång tid att integrera sig i samhället. Alla har olika
bakgrunder och utgångspunkter.
Vi välkomnar kompletteringen av integrationspo-
litikens mål att alla har lika rättigheter, skyldigheter
och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund,
med betoning på ordet "skyldigheter", som nu fogas
till integrationsmålen. Vi kristdemokrater är mycket
nöjda med just detta förtydligande och denna kom-
plettering av målen.
Vi ser att den negativa segregationen till stor del
beror på bristande delaktighet. Den enda möjligheten
till verklig delaktighet är att behövas, att man har ett
jobb, kan ta ansvar för sina barn och sin försörjning
och deltar i samhällsdebatten. Vi måste kunna komma
till rätta med detta problem.
Herr talman! För att man ska förstå hur det svens-
ka samhället fungerar är det nödvändigt att ha grund-
läggande kunskaper i det svenska språket. Svenska
för invandrare, sfi, är en mycket viktig insats för
integrationen i samhället. Det måste finnas utbild-
ningar som passar olika behov. I dag blandas perso-
ner som har en lång utbildning bakom sig med perso-
ner som inte har nått så långt med sina utbildningar.
Undervisningen i svenska för invandrare måste vara
av hög kvalitet.
Vi är övertygade om att förbättringar i arbets-
marknadspolitiken ger jobb även för invandrare. Efter
utbildningen måste det finnas arbetsplatser som kan
ta emot arbetskraften. Det är viktigt att tillvarata allas
kompetens.
Herr talman! Reglerna för dem som inte nått sfi-
nivån är i dag krångliga. Många har studerat i många
år och kan prata och göra sig förstådda, men vissa
arbetsförmedlingar vägrar att låta dem vara arbetssö-
kande. De bollas tillbaka till skolbänken i stället för
att få en chans att prova på ett jobb. Vi måste se över
och åtgärda de regler som hindrar dessa personer.
Möjligheten till egen försörjning anser vi vara en
avgörande fråga för ett effektivt arbete inom integra-
tionsområdet.
En annan viktig fråga i detta sammanhang är in-
vandrarnas valdeltagande. Utländska medborgare fick
år 1976 möjlighet att delta i kommunala och lands-
tingskommunala val, men deras valdeltagande har
därefter varit sjunkande. Endast 35 % av dem deltog i
det senaste kommunala valet. En del av lösningen av
detta problem är att låta invandrare vara delaktiga i
partierna och att sätta invandrare på valbara platser.
Herr talman! Jag vill också betona att integration
innebär samförstånd, tolerans och samordning med
alla som lever i Sverige. För uppnående av detta
krävs större och mer genomgripande insatser från
samhället och även från den enskilde. En av de vikti-
gaste bristerna är att samhället inte har kunnat tillgo-
dose invandrares rätt till arbete och den värdighet
som en egen försörjning ger.
Jag vill med dessa ord understryka vikten av att
integrationsarbetet ska genomsyra alla myndigheters
dagliga verksamhet. Integration kan aldrig komma
uppifrån. Man måste ges mycket information, och
man måste få möjligheter och förutsättningar att gå
vidare. Man måste känna sig trygg i det nya samhället
innan man klarar detta.
Herr talman! En annan fråga som jag vill lyfta
fram är de ensamkommande barnen. För att bemöta
alla dessa barn på ett bra sätt krävs det många åtgär-
der. I dag tas barnen om hand på Migrationsverkets
olika grupphem. De enda instruktioner som grupp-
hemmen har är att dessa barn ska ha mat och tak över
huvudet. Det räcker inte långt, för de barn som kom-
mer hit är i en mycket utsatt situation. Självmordsför-
sök är mycket vanliga bland dessa barn. Deras belä-
genhet skulle kunna förbättras genom att man över-
låter handhavandet av dessa frågor till exempelvis
kommuner och frivilliga organisationer.
Handläggningstider är ett annat område där det
krävs en uppstramning. Trots att barnen ska ha förtur
i hanteringen kan det ta ett år och ibland upp till tre år
innan ett barn får besked om första beslut från
Migrationsverket. Handläggningstiden inom Migra-
tionsverket och Utlänningsnämnden för anknyt-
ningsärenden är i dag upp till åtta till tio månader.
Jag vill också betona vikten av anlitandet av tol-
kar och advokater. Det krävs auktoriserade tolkar
med hög kompetens. Samma sak bör gälla beträffan-
de advokater. Det är önskvärt att man ges möjlighet
att få en advokat eller en tolk av sitt eget kön.
Avslutningsvis vill jag hålla fram en mycket vik-
tig fråga. Ta professionellas uttalanden på största
allvar! I de fall där en psykolog eller en kurator är
inblandad måste man ta större hänsyn till dennes
intyg, uttalanden m.m. Det finns i dag en tendens hos
Migrationsverket och Utlänningsnämnden att under-
skatta deras utsagor.
Anf. 3 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Centerpartiet anser att EU-länderna
har ett stort ansvar för att ge en fristad åt de männi-
skor som flyr från förtryck och förföljelse och anser
därför att flyktingfrågor bör behandlas som en ge-
mensam europeisk angelägenhet. Centerpartiet strä-
var efter en öppen och generös asyl- och flyktingpo-
litik inom hela Europeiska unionen, grundad bl.a. på
Genèvekonventionen och FN:s barnkonvention. Stora
skillnader i asylregler mellan länderna riskerar att
leda till ett kraftigt ökat asyltryck på de länder som
har den mest generösa asylpolitiken.
Att Schengensamarbetet nu integreras i EU är en-
ligt Centerpartiets uppfattning positivt. Det skapar
förutsättningar att kombinera två viktiga målsättning-
ar, nämligen vidgade möjligheter till fri rörlighet för
medborgarna och ökat samarbete för att förhindra
gränsöverskridande brottslighet. Detta är ett avgöran-
de led i arbetet med att skapa ett område för frihet,
säkerhet och rättvisa i enlighet med de riktlinjer som
fastställdes vid Europeiska rådets möte i Tammerfors
i oktober 1999.
Det finns alltså ett stort värde i en gemensam asyl-
och flyktingpolitik. En grundläggande förutsättning är
dock naturligtvis att den ges en utformning som över-
ensstämmer med våra värderingar om en human och
generös flyktingpolitik. Från Centerpartiets sida tyck-
er vi att det finns anledning för Sverige att tydligt
markera att vi vill ha en generös asyl- och flykting-
politik. Vi ska inte låta de länder lägga ribban som
har de minst generösa reglerna. Sverige bör aktivt
verka för en harmonisering av reglerna tillsammans
med de länder i Europa som har en tradition med
generös syn på asylpolitiken.
I slutdokumentet från Tammerfors sade EU:s
stats- och regeringschefer, och det kan finnas anled-
ning att påminna regeringen om formuleringarna i
dokumentet: Frihet bör inte betraktas som ett privile-
gium uteslutande för unionens egna medborgare. Att
denna frihet över huvud taget finns fungerar som en
magnet för människor över hela världen som inte kan
åtnjuta den frihet som unionsmedborgarna tar för
given. Det skulle stå i strid med europeiska traditio-
ner att förvägra människor denna frihet när de lever
under omständigheter som får dem att på goda grun-
der söka tillträde till vårt territorium. Men detta krä-
ver att unionen utarbetar en gemensam politik för
asylfrågor och invandring, samtidigt som den beaktar
nödvändigheten av en konsekvent kontroll av de yttre
gränserna för att stoppa olaglig invandring och be-
kämpa dem som organiserar och därmed begår sam-
manhängande internationella brott. Denna gemen-
samma politik måste vara grundad på principer som
både är tydliga för våra egna medborgare och ger
garantier till dem som söker skydd i eller tillträde till
Europeiska unionen.
När nu denna gemensamma asyl- och flyktingpo-
litik håller på att utformas finns det anledning att ta
upp den aktuella frågan om hur regeringen hanterar
asyl- och flyktingpolitiken. Regeringens inställning i
flera enskilda delfrågor har under hösten emellertid
gett olyckliga signaler. Låt mig nämna några exempel
där utvecklingen inom EU går i enligt vårt tycke
felaktig riktning.
Jag tänker t.ex. på regeringens otydlighet när det
gäller det franska ordförandeskapets förslag om att
kriminalisera de som gömmer flyktingar. Regeringen,
och för den delen även moderaterna, tycks nu vara
beredda att ingå en ohelig allians för att anpassa den
svenska lagstiftningen om transportöransvar så att
Sverige nu ovanpå det transportöransvar vi redan har
ska tvingas att införa sanktioner och EU-
harmoniserade böter mot bolag som transporterar
personer utan giltiga dokument. Jag tänker vidare på
den åtstramade viseringspolitiken.
Tänker moderater och socialdemokrater ingå en
ohelig allians och tillmötesgå Frankrikes krav om att
acceptera sanktioner mot dessa bolag? Varför vill inte
m och s att EU:s gemensamma asyl- och flyktingpo-
litik ska kännetecknas av humanitet och generositet?
Allt detta sänder fel signaler. Alla enskilda delför-
slag bildar tillsammans en helhet som utgör en re-
striktiv flyktingpolitik, vilket också många frivilli-
gorganisationer, inte minst inom människorättsområ-
det, reagerat mot. Om vi menar allvar med att inte
medverka till Fästning Europa måste vi också ha den
politiska viljan och förmågan att visa detta i praktisk
handling.
Sverige har en oerhört viktig roll i och ovanligt
goda möjligheter att påverka detta arbete, eftersom
det är nu som den gemensamma asyl- och flykting-
politiken utformas. Sverige ska om exakt en månad
överta ordförandeskapet i EU. Jag vill därför gå så
långt som att säga att det måste vara en huvuduppgift
för regeringen att under ordförandeskapet intensifiera
detta arbete så att det är möjligt för EU-länder att
gemensamt besluta om en ram för flyktingpolitiken
som är öppen och generös så att vi inte får ett Fäst-
ning Europa. Den gemensamma asyl- och flykting-
politiken är planerad att slutligen antas under det
belgiska ordförandeskapet som följer på det svenska.
Vi har ingen tid att förlora, utan tvärtom är det hög tid
att agera.
Herr talman! Vi har en rad åtgärder som vi måste
ta itu med i Sverige. En sådan viktig fråga är hand-
läggningstiderna hos Migrationsverket och Utlän-
ningsnämnden. Människor vår vänta alltför länge
innan de får besked om uppehållstillstånd. Handlägg-
ningstiderna är en speciellt bekymmersam fråga. Det
ha föranlett att utskottet har granskat frågan extra
noga. Det finns dock mer att göra än att enbart grans-
ka frågan.
Utlänningsnämndens vara eller inte vara är också
en fråga som bör diskuteras. Det finns uppenbara
brister i den nuvarande asylprocessen. Vi har från
Centerpartiets sida föreslagit att Utlänningsnämnden
ska läggas ned och ersättas av en asylprocess i för-
valtningsdomstolarna. Det är bekymmersamt att rege-
ringen förhalar frågan att förbättra asylprocessen och
göra den tydligare och säkrare för människor.
Centerpartiet har väckt en speciell motion om in-
tegrationspolitiken. Vår grundläggande uppfattning är
att integration ger tillväxt. Invandrade personer har
många gånger ett kulturellt band till nya marknader
som kan främja tillväxten i Sverige. Integrationspoli-
tiken måste bli en del av tillväxtpolitiken.
Regeringens storstadssatsning har hittills mest
präglats av en kortsiktig politik med enstaka insatser.
Den har karaktären av gåvogivande i stället för att
utnyttja människors kraft och möjligheter. Vi vill låta
människor växa i stället för att bli omhändertagna.
Utvecklingen måste komma underifrån. Vi tror
inte att regeringens centralt dirigerade projekt leder
till långsiktig förbättring. Som regeringen påpekar i
sin analys riskerar projekten att bli en del av en pro-
jektverksamhet vid sidan av kommunernas ordinarie
verksamheter. Vi anser att det finns anledning att
minska resurserna och låta utvecklingsinsatserna bli
en del av kommunernas ordinarie verksamhet.
Till sist, herr talman, finns på grund av budget-
processen delar i våra motionsyrkanden som vi har
med i ett särskilt yttrande. Jag vill yrka bifall till
reservation 5 under mom. 8. Vi kommer också att
stödja reservationerna 4 och 6.
Anf. 4 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Integration är någonting som måste
komma underifrån. Det går inte att ovanifrån driva på
detta annat än genom smarta och kloka strukturer som
uppmuntrar människor att kunna växa och utvecklas.
Folkpartiet har aldrig varit en varm anhängare av
Integrationsverket. Även om det sannolikt förekom-
mer en hel del bra s.k. tänk där är det systemet i sig
som avgör om människor upplever sig integrerade
eller inte. Det gäller allt från en kraftfull kunskaps-
skola för barnen till att deras föräldrar får sina utbild-
ningar från sina hemländer validerade.
När det gäller den s.k. sfi-undervisningen är det
ett mysterium att man inte kan göra någonting åt den
röra och de brister vi tidigare har hört talas om här.
I andra ändan av den s.k. integrationsprocessen
ligger någonting som kallas medborgarskap. Jag sitter
själv på en bunt ärenden i min kammare som visar på
obegripliga tillämpningar av reglerna för vilka som
har rätt att bli medborgare. När man inte får bli med-
borgare är det svårt att känna att man är välkommen
och att man ska bli integrerad. Alla dessa viktiga
frågor får vi återkomma till en annan gång.
I dagarna har det tagits nya steg på vägen mot ut-
formandet av en gemensam europeisk flyktingpolitik,
denna gång inom ramen för det s.k. Schengenavtalet.
Men det är ingen önskvärd utveckling vi kan beskåda.
Tvärtom utlovas att man ska genomföra förslag för att
ytterligare försvåra för människor på flykt att finna en
fristad i Europa. Denna utveckling borde regeringens
företrädare kraftfullt försöka motverka.
I stället får vi höra och läsa att svenska ministrar
är nere i Bryssel och lovar att beställa ett lagförslag i
enlighet med det franska socialistiska ordförandeska-
pets extrema restriktiva riktlinjer. Detta ska dessutom
ske i en utredning som från början skulle handla om
anhöriginvandringens regelverk. Det är en viktig
utredning. Nu verkar denna vid en snabb betraktelse
fått till uppgift att vara en bastion för någon sorts Fort
Europa. Man kan fråga sig vad detta är för ordning,
eller snarare oordning.
Folkpartiet liberalerna kan inte ställa upp på att
ytterligare skärpa den nuvarande regleringen när det
gäller transportöransvar. Redan dagens regler om
transportöransvar, första-asyllands-princip och med-
lemsländernas stränga aviseringsregler utgör bok-
stavligen en dödlig blandning för de människor som
söker sig till den här delen av världen för att få sin
asylrätt prövad. Regleringarna innebär sammantaget
att det i praktiken krävs människosmuggling med
eller utan vinstsyfte eller falska pass för att kunna ta
sig till ett EU-land och söka asyl. Ingen i denna
kammare lär väl på allvar tro att människor som är i
behov av asyl har utrustats med fullständiga rese-
handlingar eller pass genom en naturlag.
Under det svenska ordförandeskapet måste rege-
ringen med all sin kraft ta initiativ till att öka huma-
niteten i det som vi hittills har sett av den gemen-
samma flyktingpolitiken. Varför inte driva en libera-
lisering av de mest knäppa reglerna i Schengenavta-
let? Effekterna av den samlade regleringsnivån måste
granskas. I dag är läget ytterst allvarligt.
Herr talman! De människor som trots allt kommer
till vårt land möts av en svensk asylprocess som inte
riktigt håller måttet. Först och främst gäller det att nu
avskaffa Utlänningsnämnden på riktigt.
Den specialtillsatta utredningen efter NIPU har
föreslagit en ny processordning med tvåpartsförfa-
rande och en större möjlighet för den asylsökande att
vara med och yttra sig när besluten fattas. Men utlän-
ningsärenden ska fortfarande behandlas av en myn-
dighet, om än med domstolsliknande arbetsformer.
Återigen försöker man hitta särlösningar på utlän-
ningsrättens område, och i praktiken är det endast en
fråga om att man byter skylt på fasaden utanför Ut-
länningsnämnden - åtminstone att döma av det som
man har sett hittills.
Folkpartiet avvisar förslaget från arbetsgruppen
tillsammans med andra partier. Vi föreslår andra, och
större, förändringar. Det finns bara en vettig åtgärd i
nuläget - att lägga ned särlösningen och flytta över
handläggningen till förvaltningsdomstolar.
Handläggningstiderna är ett evigt aber. Det är där-
för glädjande att utskottsmajoriteten har kunnat sam-
las kring en begäran om flexiblare utnyttjande av
anslagen på migrationsområdet. Det är bra. Det kan
något öka möjligheterna att de personella resurserna
utnyttjas så effektivt som möjligt. Frågan är bara om
det räcker.
Att under flera års tid behöva leva i ovisshet och
vänta på ett beslut är enormt psykiskt påfrestande.
Det är ungefär som att leva i ett ständigt vakuum. Det
är sannolikt inte fel att påstå att det på grund av de
långa väntetiderna dessutom skapas många humanitä-
ra skäl att få stanna i vårt land. De allra flesta av de
som väntar i Sverige på ett beslut från Migrationsver-
ket eller Utlänningsnämnden har under den tid de har
väntat här lärt sig svenska, haft praktikplatser och på
olika sätt försökt anpassa sig till det svenska samhäl-
let för att sedan mötas av ett brutalt nej.
Således måste handläggningstiderna radikalt för-
kortas. En viktig del i detta är en ny process. Det är
viktigt att den asylsökande får en prövning i tvåparts-
förfarande så fort som möjligt, och att Migrationsver-
ket inte blir en transportsträcka fram till länsrätten.
Tyngdpunkten i processen måste här, precis som på
alla andra områden, ligga i första instans. Vi anser att
Migrationsverket ska ha utrett ärendet och lämnat
ansökan om avvisning till länsrätten inom tre måna-
der. Länsrätten ska i sin tur sätta ut målet till för-
handling inom sex veckor från denna tidpunkt. Då
kan de flesta asylärenden vara avgjorda inom ett år.
Detta är den absoluta målsättningen, som vi naturligt-
vis också måste sätta av resurser till. Men jag tror att
man genom att satsa Utlänningsnämndens resurser i
det befintliga systemet kan få ut mer av processen.
Herr talman! I ett anförande om migration måste
man ta upp frågan om arbetskraftsinvandring. Över
hela Västeuropa pågår debatten om när, var och hur
man ska öka arbetskraftsinvandringen. Rapporterna
som talar om behovet i Europa i allmänhet och Sveri-
ge i synnerhet är många. Tidigare exportländer av
arbetskraft, t.ex. Irland, ser i dag ökad invandring
som en nödvändighet för att deras framgångsrika
ekonomiska utveckling ska kunna fortsätta. Det gäller
även Sverige. Den stora frågan är hur en sådan ar-
betskraftsinvandring ska gå till, och varifrån man kan
räkna med att personerna kan komma att utvandra.
Det finns all anledning att understryka det faktum
att mångfald på den svenska arbetsmarknaden är bra.
Därför har en ökad arbetskraftsinvandring ett bety-
dande egenvärde. Det är när kulturer möts och bryts
mot varandra som fler innovativa idéer kan födas. Det
är inte minst den svenska ekonomiska historien ett
bevis för. Det finns alla anledning att räkna med att
detta gäller även för den svenska ekonomiska framti-
den.
Det gäller nu att lyfta blicken. Det kommer inte
att finns någon "nu-får-ni-komma-knapp" att trycka
på för varje enskild yrkesgrupp när den svenska ar-
betskraftsbristen blir akut. Sveriges egoistiska önsk-
ningar utgör inte grunden för världens migrations-
drömmar. Därför måste denna process börja nu.
Folkpartiet anser att regeringen snarast bör tillsätta en
utredning för att se över möjligheterna till en modern
politik för arbetskraftsinvandring. Vi menar att frågan
är så viktig och uppenbart nödvändig att det inte
räcker med några interdepartementala arbetsgrupper -
mellan departementen - som ska titta på den.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
reservation 4. Folkpartiet liberalerna kommer även att
stödja reservationerna 5 och 6.
Anf. 5 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Herr talman! Kära åhörare! Kära kammarkamra-
ter! Det är lite trist att föra en debatt en fredag. Alla
riksdagsledamöter har åkt hem - det sitter inte ens
någon på rummen och tittar. Men jag är glad att det
finns lite åhörare.
Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna
3, 5 och 6. Jag står naturligtvis bakom reservation 7
också.
Herr talman! I mitt yrke som barn- och familjep-
sykolog turnerade jag ibland som relationsmissionär.
Vad betyder det? Jo, jag berättade rätt ingående och
med exempel hur viktigt det är för ett barn att få ett
bra mottagande här i världen - att växa upp i mänsk-
liga relationer med några få från början, och så små-
ningom fler och fler. Barnet behöver en massa om-
vårdnad och närhet. Även språket kräver en relation
för inlärning. Så småningom ska barnet också lära sig
att skiljas från de vuxna trygga i små steg - inte has-
tigt och burdust.
Jag brukar som relationsmissionär ibland ställa en
fråga. Tänk dig att du rädd för ormar t.ex. och vill bli
fri från det. Vad tror du då är bäst - att kasta dig i en
ormgrop och mena att det ska härda dig, eller att med
en trygg person i handen sakta i tid och rum närma
sig?
Det som jag har pratat om nu är egentligen integ-
ration. Föräldrarna hjälper barnet till integration här i
världen. Precis på samma sätt - fast i lite olika tapp-
ningar beroende på ålder och erfarenheter - behöver
en människa som invandrande eller flyende kommer
till vårt land ett gott mottagande, relationer, närhet,
omvårdnad, respektfullt bemötande och så småning-
om hjälp att stå på egna ben. Ingen ska missförstå
mig nu - jag menar inte att vuxna invandrare eller
flyktingar ska behandlas som barn. Men alla männi-
skor behöver extra mycket av allt det som jag har
räknat upp om man på något sätt befinner sig i kris.
Integration ska börja från den minut invandraren
eller flyktingen sätter sin fot på svensk jord - efter-
som det handlar om Sverige nu så säger jag "svensk"
- oberoende av om personen blir kvar i Sverige eller
inte. Detta måste ske om vi ska kunna leva upp till
målet för integrationspolitiken.
Integrationspolitikens mål är enligt detta beslut li-
ka rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk
och kulturell bakgrund. Det är en samhällsgemenskap
med samhällets mångfald som grund samt en sam-
hällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig re-
spekt och tolerans och som alla oavsett bakgrund ska
vara delaktiga i och medansvariga för.
Integration är ingenting som svävar fritt från all-
ting annat av sig själv. Den ska finnas med i alla
sammanhang och beröra alla myndigheter och alla
politiska områden. Det gäller hälso- och sjukvård,
social omsorg, utbildning, bostäder, rättsväsende,
kultur, skattepolitik, språkundervisning m.m.
Integration är ett förebyggande arbete. Man tycker
kanske att det inte är så noga med integration om man
ändå ska lämna landet ganska snart, men det är lika
viktigt ändå. Flyktingar som varit med om ohyggliga
saker måste få hjälp att bearbeta detta innan hemfär-
den. Man har då en chans att komma hem som en lite
helare människa. Man kan kanske t.o.m. vara en
fredsbevarande person.
När jag satt och skrev detta i går kväll slog det
mig, att ser man integration utifrån det perspektiv
som jag nu har beskrivit handlar hela betänkandet,
hela område 8 Invandrare och flyktingar, om integra-
tion. Det handlar om bra mottagande, närhet och
omvårdnad, relationer och hjälp till att stå på egna
ben.
Men vad gör vi många gånger? Vi kastar männi-
skor i ormgropar och verkar mena: Härda dig! Vi har
inte råd med något annat.
Förebyggande arbete tar lite tid och kostar pengar,
men det blir billigare i längden och är framför allt
humanare. Fast det är ju alltid pengar vi först och
främst tänker på förstås. Men det blir billigare att
satsa tidigt.
Därför har jag tagit i lite och reserverat mig på
några punkter. Hittills verkar det stämma med vad
alla anfört här före mig - integration måste komma
underifrån.
Nu blev det spännande medan jag satt och skrev.
Jag tänkte: Hur stämmer nu det här resonemanget
med reservationerna?
Vi börjar med reservation 3 om kommunersätt-
ningar vid flyktingmottagande. Det handlar om att vi
måste se de nya invånarna som en resurs för hela
näringslivet. Vi måste hjälpa till så att de kan få ar-
bete eller bli egenföretagare t.ex. Ja, det stämmer. Det
är ju integration - gott mottagande, ett slags omvård-
nad, relationer och hjälp att stå på egna ben.
Hur är det då med reservation 5 om ansvar för en-
samkommande barn? Asylsökande barn befinner sig i
en mycket utsatt situation, i synnerhet barn som är
ensamma på flykt. Många har svåra traumatiska upp-
levelser bakom sig. De ensamma barnen behandlas
för närvarande på samma sätt som vuxna asylsökan-
de, trots att de har helt andra behov. Migrationsver-
kets uppgift är nämligen bara att utreda barnens asyl-
behov. Här måste det ske förändringar. Det handlar ju
också om integration - om mottagande och omvård-
nad.
Så har vi reservation 6 om asylsökande barn och
skolgång. Här handlar det verkligen om integration.
Det är många som har påpekat hur viktigt det är att de
asylsökande barnen har samma skolrättigheter på alla
områden som andra barn i Sverige. Det har Rädda
Barnen och Barnombudsmannen gjort och många fler
har gjort det politiskt också. Nu tycks vissa föränd-
ringar vara på gång, och det är mycket glädjande.
Men jag har ändå valt att reservera mig för att lyfta
fram frågan och tydligt peka på den stora betydelsen.
Sedan har vi reservation 7 om vård och boende för
asylsökande. Även här handlar det om integration. I
reservationen skriver jag bl.a. att vid behov måste
barnen få terapeutisk vård oavsett om familjen får
stanna eller ej.
Jag har också några särskilda yttranden. Det första
vill jag lägga särskilt stor vikt vid.
Migrationspolitiken har olika mål. Tidigare fanns
bland målen följande: Migrationspolitiken ska präglas
av rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter. I den nya propositionen och i
betänkandet har detta mål flyttats ned och står liksom
lite under. Det ingår inte i själva målen. I stället har
man stoppat in att vår politik ska harmoniseras med
EU. Jag tycker att det är olyckligt och vill att detta,
migrationspolitiken ska präglas av rättssäkerhet, hu-
manitet och respekt för individens mänskliga rättig-
heter, ska stå först av allt. Det borde vara så själv-
klart.
Jag övade mig lite i går på integrationsminister
Mona Sahlin, eftersom hon inte skulle vara här i dag.
Vi pratade om Integrationsverket. Hon betraktar fort-
farande detta verk som en ny verksamhet efter två
och ett halvt år. Hon menar att de måste få en chans
att jobba in sig. Hon bad mig ha tålamod. Vi var sams
om att integration måste bedrivas integrerat på alla
områden.
Anf. 6 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betän-
kande SfU2 behandlar utgiftsområde 8 i budgeten.
Det omfattar integrationspolitik, migrationspolitik
och minoritetspolitik. Jag ska i mitt anförande i hu-
vudsak hålla mig till integrationsfrågorna.
De jobbiga krisåren ligger bakom oss. Sverige har
en stabil ekonomi och en god tillväxt. Arbetslösheten
har stadigt minskat. I november i år nådde vi 4-
procentsmålet som vi socialdemokrater satte upp
1997. Vi har nu en unik möjlighet att försöka bryta
utanförskap och segregation till förmån för ett Sveri-
ge för alla.
Arbetslösheten har också minskat i invandrar- och
flyktinggrupperna. Under förra året ökade sysselsätt-
ningen bland dem som är födda utanför Norden med
28 000 personer. År 1997 var 33 % i den gruppen
arbetslösa. År 1999 hade det minskat till 21 %, och i
oktober i år var det nere under 13 %. Bara under de
senaste åren har alltså arbetslösheten för den här
gruppen minskat med nästan 40 %. Det går åt rätt
håll.
Egenförsörjning är en förutsättning för att du ska
kunna känna frihet i din vardag och kunna påverka
din egen situation. Den är också viktig genom att du
känner dig delaktig i det samhälle som du bor i. Där-
för vässas nu ytterligare de instrument som står till
buds för att alla ska kunna delta på arbetsmarknaden.
Det görs en särskild satsning på 100 miljoner kro-
nor per år under en treårsperiod 2001-2003 för att
öka sysselsättningen för människor med utländsk
bakgrund.
Man ser över valideringsinstrumentet för att snab-
bare och effektivare kunna ge människor med ut-
ländsk yrkesutbildning möjlighet att få jobb inom
samma yrke.
Det handlar om kompletterande utbildning för in-
vandrare med utländsk utbildning inom hälso- och
sjukvård, läraryrken och teknik och naturvetenskap
samt vårdutbildning för arbetslösa invandrare inom
primärvård och äldreomsorg.
Vidare handlar det om förbättringar av svenskun-
dervisningen och introduktionen av nyanlända och
försöksverksamhet med alternativ platsförmedling för
invandrare.
Det handlar om rådgivning för invandrare som
startar och driver småföretag.
Vi har avsatt pengar för att stimulera etnisk och
kulturell mångfald inom offentlig förvaltning.
Dessutom pågår ett mångfaldsprojekt inom Nä-
ringsdepartementet. Under de närmaste dagarna pre-
senteras ett program för produktiv mångfald i nä-
ringslivet och på arbetsmarknaden.
Det är viktigt att tydligt markera att integration,
precis som jämställdhet, måste genomsyra varje en-
skilt politikområde.
Jag var i måndags på en konferens på Malmö hög-
skola och diskuterade hur vi kan öka mångfalden
inom högskolan. Bakgrunden till konferensen var
dels utredningen om mångfald i högskolan, dels ett
antal konferenser med liknande tema som har genom-
förts under året kring globaliseringen i lokalsamhäl-
let. Förslag som diskuterades var collegetermin, pe-
dagogisk kompetenshöjning för lärare, valbara kurser
i svenska språket, introduktionskurser för nya stu-
denter, möjligheter att vara en aktiv aktör i det livs-
långa lärandet, aktiv rekrytering, attityder och för-
hållningssätt.
Ökad mångfald i högskolan är inte bara en rättvi-
sefråga utan även i hög grad en kvalitetsfråga. Om
studentgruppen är ensidigt sammansatt går man miste
om det kreativa mötet mellan personer med olika
bakgrund och erfarenhet.
Högskolan får inte vara en sluten värld. Högsko-
lan ska kunna vara självständig och förhålla sig kri-
tisk i utbildning och forskning. Men den måste också
vara öppen och mottaglig på det sättet att den är re-
presentativ för befolkningen.
Utbildningsdepartementet förbereder nu en propo-
sition till nästa år, så riksdagen får anledning att åter-
komma till frågan. Men jag ville med detta visa hur
arbetet pågår runt om i landet med att genomföra det
vi beslutade 1997 här i riksdagen, nämligen varje
politikområdes ansvar att verka för integration.
Ett annat exempel är de åtgärder som vidtas för
barn och ungdom:
- Kompetensutvecklingen av lärare i skolor med
elever med många olika nationaliteter och språk
ska fortsätta.
- Exempel på hur olika arbetssätt används i under-
visningen ska spridas för att inspirera och stimule-
ra en fortsatt utveckling. Här har Skolverket ett
uppdrag.
- Åtgärder ska vidtas för att förstärka moders-
målsundervisningen i förskolan och skolan.
- Regeringen lägger runt årsskiftet en proposition
som ger barn och barnbarn till asylsökande som
beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd samma
rätt till förskoleverksamhet, barnomsorg och skola
som barn bosatta i Sverige.
Låt mig säga något om de reservationer som har
bifogats betänkandet.
Kd skriver i en reservation: "Den grundläggande
utgångspunkten bör vara att gå från omhändertagande
till att ge människor förutsättningar för att kunna ta
ansvar för sitt eget liv. Utskottet anser att man bör
sträva efter att stärka människor och ge dem möjlig-
heter till egenmakt. Staten skall medverka till att
underlätta och skapa förutsättningar men inte planera
och ta kontroll över människors liv."
Att vi är överens här är det inte någon tvekan om.
Det har vi tidigare beslutat, men med en något an-
norlunda formulering.
Reservationen talar om rätten att bosätta sig var
man vill. Den rättigheten finns i dag. Vi bör dock
vara aktsamma med vilken form av valfrihet vi
egentligen talar om och vilken nytta den ger den
enskilde.
För att först och främst kunna ge människor förut-
sättningar för ett eget liv och ett värdigt sådant krävs
ett mottagande som tar hänsyn till de invandrades
egen bakgrund när de kommer till ett nytt land, ett
nytt språk och en helt ny tillvaro.
Kristdemokraternas förslag om utvecklingspeng
för onekligen tankarna till skolpengen. Den frihet
kristdemokraterna talar om riskerar att generera bara
ännu mer otrygghet och osäkerhet för den enskilde.
Vad gör flyktingfamiljen eller den enskilde när
utvecklingspengen är slut? Alla kostar ju inte exakt
lika mycket. Man måste ta hänsyn till individers skil-
da förutsättningar. Alla är unika på sitt sätt, har behov
av olika form av stöd, vilket kostar olika mycket och
måste få göra det också. Det går inte att sätta en fast
prislapp på vad integration får kosta för den enskilde.
En annan reservation från Kristdemokraterna och
Folkpartiet föreslår att Integrationsverket ska av-
vecklas. Jag har svårt att se hur det ökar möjligheter-
na till integration. Menar Kristdemokraterna och
Folkpartiet att de uppgifter som Integrationsverket
har fått inte är nödvändiga?
Jag kan konstatera att Kristdemokraterna och
Folkpartiet redan från början varit negativa till Integ-
rationsverkets syfte och funktion. Som utskottet på-
pekar i samband med bedömningen av integrations-
politikens mål är integrationsverksamheten långsik-
tig. Det tar sålunda tid innan olika åtgärder ger effekt.
Men att målen tar lång tid att uppnå gör inte verkets
arbete mindre viktigt, tvärtom.
Integrationsverket ska fokusera sin verksamhet
bl.a. på arbetet med att förbättra introduktionen av
nyanlända flyktingar. Utvärderingar som Integra-
tionsverket har gjort av kommunernas introduktion
visar att kommunerna är dåliga på att klara det vi har
sagt här i riksdagen. 70 % av kommunerna organise-
rar fortfarande introduktionen som en del av social-
tjänsten. Bara 28 kommuner betalar ut introduktion-
sersättning i förhållande till deltagande i introduktion.
I 55 % av kommunerna har arbetsförmedlingen lågt
eller mycket lågt deltagande under introduktionsfa-
sen.
Likaså visar en uppföljning av SCB att bara hälf-
ten av dem som påbörjat undervisningen uppnår god-
kända kunskaper i svenska. Mindre än hälften av
kommunerna har en acceptabel grad av individualise-
ring i introduktionen.
Det är bara att konstatera att kommunerna inte le-
ver upp till de beslut som vi har fattat här i riksdagen
tidigare, då vi lade fast principerna för hur introduk-
tionen ska utformas. En viktig uppgift för Integra-
tionsverket är nu att i samarbete med Kommunför-
bundet och kommunerna höja kvaliteten i introduk-
tionen av nyanlända flyktingar.
Regeringen har också gett verket i uppdrag att ar-
beta med den nationella handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet och diskriminering. Planen är nu
färdig och den är mycket konkret och handlingskraf-
tig i sin utformning.
Det finns en bred kompetens i Integrationsverket
som gör det möjligt för verket att fullfölja sitt upp-
drag. Det är olyckligt att vissa partier inte kan se
denna styrka i det fortsatta integrationsarbetet.
Låt mig då gå över till anslagen för verksamheten.
Moderaterna vill minska det med 577 miljoner kro-
nor, Kristdemokraterna med 344 miljoner kronor,
Centerpartiet med 535 miljoner kronor och Folkparti-
et med 442 miljoner kronor.
De borgerliga partierna säger nej till de speciella
storstadssatsningar som görs för att ge storstadsregio-
nerna goda förutsättningar för långsiktigt hållbar
tillväxt, så att de därmed kan bidra till att nya arbets-
tillfällen skapas såväl inom storstadsregionen som i
övriga delar av landet. Detta syftar till att bryta den
sociala, etniska och diskriminerande segregationen i
storstadsregionerna och verka för jämlika och jäm-
ställda levnadsvillkor för storstädernas invånare.
Den nya integrationspolitikens huvudprincip är att
det är den generella politiken som ska skapa möjlig-
heter för en ökad integration. Men det är viktigt att
även kunna göra speciella satsningar för att på det
sättet påskynda integrationsprocesser där behoven är
som störst.
Jag undrar vad det är de borgerliga partierna vill
ta bort. Är det satsningen på språkförskolor? Jag har
här Rinkebys åtgärdsplan för sitt område. Är det
litteratursatsning för yngre barn? Är det somaliska
kvinnoprojekt? Är det friluftsaktiviteter för barn och
ungdomar? Är det mentorskapsprogram? Eller är det
vad dessa satsningar bidrar till i Malmö? Är det att
avveckla de kulturcentrum som man har byggt upp?
Är det läxhjälpen man vill ta bort?
Ni är väl medvetna om att mindre pengar, som ni
föreslår, innebär att verksamhet måste upphöra.
Utskottet noterar att en utvärdering av storstads-
satsningarna pågår, och i detta arbete påtalas vikten
av långsiktighet i de olika insatserna. Det har kommit
flera positiva rapporter, men även påtalats risker för
att åtgärder sker vid sidan av den ordinarie verksam-
heten.
Det görs fler satsningar inom det här utgiftsområ-
det. Diskrimineringsombudsmannen tillförs ytterliga-
re 4 miljoner kronor. DO ges nu ökade möjligheter att
sprida kunskap bland arbetsgivare och fackföreningar
om de krav som lagen om etnisk diskriminering i
arbetslivet ställer. Det är även viktigt att DO har re-
surser för att driva anmälningar mot etnisk diskrimi-
nering i arbetslivet till rättslig prövning.
Att bygga ett Sverige för alla handlar om rättvisa
och demokrati. Det har tillsatts en maktutredning som
ska fokusera på fördelningen av makt och inflytande
ur ett integrationspolitiskt perspektiv. Vi behöver
fördjupa kunskaperna om hur fördelningen av makt
och inflytande ser ut mellan invandrare och personer
födda i landet och mellan grupper med olika bak-
grund. Vi måste framför allt få en djupare insikt om
varför det ser ut som det gör och kunskaper om det
behov av insatser som kan finnas inom olika områ-
den. Maktutredningen ska lämna sin slutrapport i
december 2003.
Den segregation och det utanförskap vi ser i dag
kan inte bara beskrivas i etniska termer utan är också
en klassfråga. Det handlar om verkliga möjligheter
till deltagande och delaktighet i alla delar och på alla
nivåer i samhället. Integration är i högsta grad en
fråga om makt och inflytande. Lyckas vi med integ-
ration ligger vi långt framme i den gränsöverskridan-
de värld vi lever i.
Sverige ska vara ett bra land att leva i där alla
känner att de har lika rättigheter, möjligheter och
skyldigheter i ett modernt, dynamiskt och spännande
land.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 7 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Hurra och halleluja säger Anita
Jönsson om att fyraprocentsmålet har uppnåtts. Hon
konstaterar samtidigt att nu är arbetslösheten i utsatta
områden under 13 %. Men det här är siffror och figu-
rer, Anita Jönsson. Människorna som är arbetslösa
och lever i utanförskap är inte ett dugg gladare av att
siffrorna totalt sett har blivit bättre, när det i vissa
områden är extremt mycket högre arbetslöshet som
råder. Det här är en maktfråga. Vi kan vara fullstän-
digt överens om att detta gäller makt och inflytande.
Men varför gör inte socialdemokraterna någonting för
att människor ska kunna få makten över sina liv?
Anita Jönsson tar upp frågan om högskolan och
säger att det är viktigt att högskolan ska vara repre-
sentativ för befolkningen. Det tycker jag också. När
jag var studentpolitiker på 70-talet talade man om att
det gällde att se till att studenter från studieovana hem
i högre grad kom in på högskolan. I dag är det färre
studenter från studieovana hem som kommer in i
svensk högskola än tidigare. Representationen av
människor som har invandrat från andra länder är
extremt dålig. Varför gör inte socialdemokraterna
någonting åt missförhållandena?
Herr talman! Anita Jönsson säger att Integra-
tionsverket utför viktiga uppgifter. Men det har inte
åstadkommits någonting hittills! Man har bara försökt
att omstrukturera. Man har startat om med en ny
generaldirektör osv., men ingenting händer. Jag ifrå-
gasätter Integrationsverkets betydelse och uppgifter.
Sedan var det frågan om introduktionen. Där är vi
tydligen delvis överens. Men varför inte låta makten
komma till människorna? Vad gör socialdemokrater-
na för att introduktionsersättningen ska användas av
kommunerna som år efter år struntar i det, hanterar
systemen som de alltid har gjort och gör människor
socialbidragsberoende. "Systemkramare" är antagli-
gen en rätt terminologi över den socialdemokratiska
integrationspolitiken.
Jag ställde ett tiotal frågor till Anita Jönsson. Jag
har bara fått svar på en eller möjligen två.
Anf. 8 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag slutar aldrig att förvånas över
moderaternas syn på verkligheten. Det spelar ingen
roll vad som än blir bättre, för moderaterna kan inte
se det. Ser inte moderaterna att en fyraprocentig ar-
betslöshet har inneburit att fler arbeten har tillkom-
mit, att fler har fått plats på arbetsmarknaden?
Jag hörde i morse på nyheterna en annan effekt av
att fler människor är i arbete, även i de grupper vi just
nu diskuterar. Socialbidragen minskar med ca 11 % i
hela landet. Även om vi använder siffrorna är det
naturligtvis det som händer bakom som är det viktiga,
nämligen att människor får arbete.
Vad gör då moderaterna? I stället för att föreslå
ökade satsningar för att minska fördomar och utan-
förskap, föreslår moderaterna i en rapport som jag har
tagit del av om att gå från bidrag till arbete någon
form av utvecklingszoner. Vi ska stänga in speciella
storstadsområden och där ha en speciell politik, vilket
är för mig alldeles främmande. Jag tycker att de som
lever och bor i Sverige ska ha precis samma rättighe-
ter oberoende av vilken gata de bor på.
Göran Lindblad tog upp frågan om solidaritet i sitt
anförande. Det är för mig viktigt att vi solidariskt ser
till att klara de behov vi alla är beroende av. Det gäl-
ler skola, sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg och
pensioner. Vad föreslår moderaterna? Jo, att vi ska
privatisera så mycket som möjligt, att vi ska ge en-
skilda människor möjlighet att tjäna pengar på vår
skolgång och på att vi är sjuka. För mig är det inte
solidaritet.
Anf. 9 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag tycker absolut att enskilda män-
niskor ska ha möjlighet att tjäna pengar. Det som är
fel med den socialdemokratiska politiken i dag är att
de fattiga människorna i de utsatta områdena inte
tjänar några pengar utan är bidragsberoende. Det är
dessa människor vi vill satsa på.
Herr talman! Sedan var det frågan om utveck-
lingszonerna. Vi har föreslagit en nödåtgärd i de mest
utsatta områdena i storstadsområdena. De skulle
kunna göras till utvecklingszoner. Får jag min vilja
igenom ska vi naturligtvis göra hela landet till en
utvecklingszon. Men man måste börja någonstans.
I de här utvecklingszonerna skulle man kunna
börja med att satsa på en politik som gör att männi-
skor får arbete i stället för bidrag. Det är inget kon-
troversiellt, Anita Jönsson. Det är frågor som vi
skulle kunna vara överens om. Vårt förslag innebär
en utveckling av den av socialdemokraterna införda
utvecklingsgarantin. Vi föreslår att man i stället för
aktivitetsgaranti ska ha ett riktigt jobb eller en garan-
terad utbildning så att människor har möjlighet att
styra sin vardag. Det är naturligtvis en maktfråga.
Makt är något som är aktuellt i dessa dagar när man
från regeringens sida beskär i kommunernas makt och
inflytande. Kommunal självstyrelse har inte rosat
marknaden på sista tiden. Därför är det så viktigt att
makten flyttas så långt ned och så nära människorna
som möjligt. Kommunerna ska själva förfoga över
pengarna och de åtgärder som vidtas.
Anita Jönsson tog upp ett antal exempel från Bot-
kyrka och Rinkeby. Några exempel kan kanske vara
bra. Men det här är en sak som kommunerna ska
bestämma själva utan statlig inblandning och styrning
i form av avtal som gör att man skapar projekt för att
göra av med de statliga pengarna. Med vår politik får
fler människor arbete. Det blir mer kommunalskatt
inbetalad när fler människor arbetar. Då kan kommu-
nerna hantera frågorna själva.
Anf. 10 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har tidigare sett resultatet av den
politik som här förs fram av moderaterna. Den gav
inte fler jobb utan färre jobb. Vi är alldeles överens
om att det är viktigt att människor har makt över sina
liv. Det handlar om att ha en egenförsörjning, att ha
tillträde till arbetsmarknaden, att man finns med i
olika organisationer och att man känner att man är
behövd som den individ man är.
Jag har aldrig sagt att det är fel att tjäna pengar.
Däremot går skiljelinjen i att när vi utformar skola,
sjukvård, äldreomsorg, handlar det för oss socialde-
mokrater om att det är behoven som ska styra. Vi ska
satsa resurser på dem som har de allra största beho-
ven. Om det går att göra vinster på att vara effektiva-
re och organisera bättre ska det tillföras verksamheten
och dem som behöver det. De ska inte gå till enskilda
aktieägare. Det är den stora skillnaden.
Göran Lindblad säger att vissa insatser inom stor-
stadssatsningen kan vara bra. Men hur ska man klara
dem utan pengar? Ni föreslår att man ska ta bort hela
anslaget som gäller storstadssatsningen. Den ekvatio-
nen får jag inte att gå ihop.
Anf. 11 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vill gärna ge Anita Jönsson rätt:
det är en viss framgång just nu i den svenska ekono-
min. Vi kan säkert resonera om orsakerna till det, och
det är väl många som har bidragit till det - jag hoppas
att det kan erkännas. Det gäller också analysen att
jobb, jobb och jobb, och riktiga jobb, är otroligt vik-
tigt för självrespekt och verklig integration.
Sedan var det frågan om nedskärningar på stor-
stadssatsningar och Integrationsverket. När det gäller
Integrationsverket vill jag gärna säga att det före-
kommer - jag försöker vara nyanserad - en hel del
bra tankeverksamhet. Stoppar man in ett stort antal
sköna miljoner förutsätter man att de används på
något vettigt sätt. Det görs ju, men frågan är om det
är tillräckligt effektivt och rätt satsade pengar. Peng-
arna kan ju användas på ett alternativt sätt, och det är
det som Folkpartiet förespråkar. Låt oss säga att vi
använder samtliga pengar till sfi-undervisning; det
skulle kanske ge mycket bra resultat. Det är det vi
kritiserar.
Vad gäller storstadssatsningar i övrigt kan man
konstatera att vi för en politik som hänger ihop. Även
Socialdemokraterna säger att de gör det. Vår politik
går ut på att vi har en annan syn på den brandskatt-
ning som sker av statsfinansiella skäl av delar av våra
storstadskommuner. Det är där de verkligt intressanta
uppgifterna kan göras, och de kommer underifrån.
Det är hos den enskilda socialsekreteraren på den
enskilda flyktingenheten, eller var det nu kan vara,
där verksamheten kan utformas bäst, i stället för upp-
ifrån.
Jag vill uppehålla mig vid en annan punkt. När
människor kommer hit har vi en asylprocess och en
prövning - det måste vi ha. Frågan är bara hur man
mest effektivt ska utnyttja resurserna i rättssystemet.
Överallt annars i vårt svenska rättssystem ligger
tyngdpunkten i början av processen. Det är mest
effektivt och mest humant och ger bäst resultat. Men i
asylprocessen har vi valt att lägga tyngdpunkten i
slutet. Jag undrar vad Anita Jönsson tycker om det.
Anf. 12 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller hur asylprocessen ska
utformas pågår det just nu ett arbete från departe-
mentets sida utifrån att man vill utveckla och förbätt-
ra den. Det arbetet får vi avvakta. Jag delar i grunden
synen att det är viktigt att människor snabbt får ett
besked, med den stora press som det är att behöva
vänta på ett beslut. Vare sig det blir negativt eller
positivt är väntan lika allvarlig.
Eftersom Johan Pehrson tog upp frågan om Integ-
rationsverket igen, tycker jag att det är viktigt att vi
skaffar oss ordentlig kunskap om olika funktioner i
samhället. Även om vi skulle önska att vi kunde säga
här i talarstolen att i dag har vi den absolut bästa
situationen i landet kommer vi aldrig att kunna göra
det. Verkligheten kommer hela tiden att förändras,
och nya problem kommer att uppstå. Att då ha en
myndighet som följer upp och ser vad som händer
och kan presentera det på ett bra sätt ger oss som
sitter här betydligt bättre förutsättningar att göra de
insatser som krävs.
Ta t.ex. kommunerna! Nu har vi svart på vitt att
trots att de får ett statsbidrag och har ett uppdrag
fullföljer de det inte såsom riksdagen har sagt. Här
måste vi alltså driva på nu. Det kan vi göra genom att
vi har fått den här kunskapen.
Anf. 13 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Som jag säger, är det bra att vi skaf-
far oss kunskap. Poängen är dock att jag tror att det är
omöjligt att skapa ett statligt verk som kan finna svar
på de otroligt svåra frågor som det här handlar om.
Det finns lika många svar som det finns människor
som kommer till vårt land eller som av andra skäl har
hamnat i utanförskap.
Det finns en mängd olika institutioner som grans-
kar hur pengar används, och Riksdagens revisorer är
bara en. Jag är inte kritisk till att man använder peng-
ar för att hjälpa människor från utanförskap till innan-
förskap, men att tro att statliga verk är lösningen är
lite gammaldags.
Anf. 14 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har försökt läsa mig till och
lyssna in vad det är speciellt med denna myndighet
som skulle vara så fel. Vi har ju andra myndigheter
inom andra politikområden. Jag har inte hört annat än
att de flesta här har varit överens om att man skapar
förutsättningar inom olika politikområden, och då
ofta genom myndigheter, för att följa den utveckling
som sker t.ex. inom arbetsmarknaden, inom skolan
och inom högskolan. Det här är bara ett led i samma
typ av organisation.
Jag tror att Integrationsverket med sitt sätt att ar-
beta kommer att bidra till att vi i den allmänna de-
batten sätter ljuset på de saker som inte fungerar så
bra utifrån ett integrationsperspektiv och också, vilket
är viktigt, tittar på det som fungerar för att kunna
förmedla det till fler så att vi kan använda oss av de
goda exemplen.
Anf. 15 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! I morse när jag öppnade e-posten var
det första mejlet ett erbjudande om att beställa böck-
er. Vi kunde få en bok gratis om hur Europa blir en
fästning och om hur flyktingpolitiken brutaliseras.
Jag ska inte beställa den boken. Jag nämnde just i
mitt anförande den oro som vi känner i Centerpartiet
över det sätt på vilket den här frågan utvecklas i det
EU-samarbete som vi finns med i, där regeringen har
varit otydlig när det gäller ordförandelandet Frankri-
kes förslag om att kriminalisera dem som gömmer
flyktingar. Vi har väl alla på våra näthinnor de perso-
ner som känner skräck över att tvingas åka tillbaka
till det land som de kommer ifrån, ett land som de har
lämnat därför att de haft skräckupplevelser där, ett
land där de har varken arbete, bostad eller möjlighet
till egen försörjning, och som inget hellre önskar än
att få stanna här.
Det är samma sak när man vill skärpa lagstift-
ningen vad gäller transportöransvar. Vi har redan i
dag ganska tuffa krav på den som tar hit personer
utan giltiga handlingar, men man vill ha ytterligare
sanktioner och böter för den som tar hit personer på
det sättet.
Vi känner en oro inför att vi ska få en gräns om-
kring Europa. Vi har alla upplevt hur fästningar ser ut
där det är svårt att komma in. Ska vi verkligen se till
att Sverige medverkar till att Europa får en mur om-
kring sig?
Anf. 16 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Birgitta Carlsson såg tydligen sam-
ma inslag i TV i morse som jag såg. Migrationspoliti-
ken slås ju fast i de olika målen. Frågorna om trans-
portöravtalet och Schengensamarbetet har vi ju möj-
lighet att diskutera i vårt utskott. Vid de träffar vi har
haft med Utrikesdepartementet har vi gett uttryck för
att det finns vissa risker inom det här området. Vi har
gett uttryck för att det är viktigt att vi har en hög ribba
när det gäller miniminivåer. Jag uppfattar det så att de
här samtalen fortsätter.
Det sätt på vilket vi nu hanterar frågan om trans-
portöransvaret, som någon här tidigare var kritisk till
- jag tror att det var Birgitta Carlsson - tycker jag är
riktigt. Vi tycker att vi har ett bra system, och det har
kommit fram att vi eventuellt behöver förändra det.
När man då har en parlamentarisk kommitté som
jobbar med frågor som rör migrationspolitiken kan
man snabbare komma fram till ett resultat. Man har
möjlighet att få den breda förankringen, eftersom
samtliga partier finns med där. Jag tycker att det är
bra.
Vi ska inte blunda för de farhågor som man visade
på i TV i dag, som gäller när polisen ska ha möjlighet
att se om personer har uppehållstillstånd eller inte.
Det här får ske väldigt varsamt. Samtidigt är det vik-
tigt att vi när vi öppnar våra gränser för ett större
område också har medel och metoder så att vi kan
hantera den nya situationen.
Anf. 17 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag såg faktiskt inte detta program i
TV. Jag måste ha haft fel kanal i morse. Men jag har
läst en hel del TT-meddelanden sista tiden just om
hur man känner oro inför det sätt som regeringen
hanterar dessa frågor på. Det är en fråga som är så
aktuell att jag lär får se fler program framöver när det
gäller detta.
Det jag känner oro inför är ändå att det stramar åt
möjligheterna för människor. Som Johan Pehrson
också nämnde i sitt anförande kommer vi att behöva
en arbetskraftsinvandring. Varför tar vi inte vara på
de människor som finns här nu och låter dem få stan-
na och komma in i det svenska samhället på ett snab-
bare och effektivare sätt än vad som sker i dag?
Anf. 18 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag ser inte EU:s politik som att vi
stramar åt. Jag ser tvärtom att vi öppnar oss mot var-
andra och ökar den rörlighet som vi tycker är viktig i
den nya globaliserade världen.
Jag håller med Birgitta Carlsson om att det i den
diskussion som har dykt upp när det gäller arbets-
kraftsinvandring är viktigt att vi tar till vara de män-
niskor som finns i dag, som av olika anledningar står
utanför arbetsmarknaden. Jag tror att det var i ett
pressmeddelande - det var kanske en artikel - med
anledning av utredningen om mångfald i arbetslivet,
som jag talade om i mitt anförande, som jag såg att vi
fram till år 2015, utifrån demografin och hur arbets-
marknaden ser ut, inte behöver någon arbetskraftsin-
vandring om vi tar till vara de resurser som vi har i
dag och ser till att dessa människor får ett arbete och
utbildning.
Anf. 19 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag vill hålla fast vid frågan om ut-
vecklingspeng, som vi har föreslagit. Jag tänkte bara
berätta för Anita Jönsson att även Integrationsverkets
chef underkänner flyktingmottagandet. Ni kanske har
läst det i DN debatt. Han säger själv att 5 000 företag
startas varje år av invandrare. Nära 250 000 personer
jobbar i företag som drivs av invandrare. Men vi
måste mycket bättre ta vara på invandrare i arbetsli-
vet. Han menar att man måste se över det system som
finns i dag.
Utgångspunkten för oss vad gäller utveck-
lingspeng är att man går från omhändertagande till att
ge människor förutsättningar för att kunna ta ansvar
för sitt eget liv. Vi menar att utvecklingspengen ska
följa personen och att man ska kunna bosätta sig var
man vill. Samtidigt kan man få undervisning eller
jobba på en annan plats. Man behöver inte gå på
svenska för invandrare i samma kommun.
Vi vill att kommunansvaret ska finnas kvar även
om utvecklingspengen tar slut. Kommunens ansvar
finns fortfarande för dessa personer.
En annan punkt som jag vill lyfta fram är Integra-
tionsverkets nedläggning. Vi har varit emot det. Vi
tror fortfarande att integration måste börja från indi-
viden - nedifrån och upp och inte uppifrån och ned.
Ännu har vi inte sett resultaten.
Vad gäller storstadssatsningen har vi sett ett re-
sultat. Vissa kommuner och vissa grupper gynnas
inte. Häromdagen var jag på besök hos invandrar-
grupper i Rosengård. Där kan man säga en hel del.
Jag tar det i nästa replik.
Anf. 20 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har sagt att det är den generella
politiken som inom sina verksamhetsområden ska
klara av integrationspolitiken. Kommunerna har här
ett mycket stort ansvar. Kommunerna får ett bidrag
av staten för att klara den invandrades och hans eller
hennes familjs, om det finns någon, första tid. Vi har
här i riksdagen inte detaljstyrt hur detta bidrag ska
användas. Däremot har vi sagt att introduktionsplanen
ska göras upp i mycket nära samarbete med den in-
vandrade personen. Den ska utformas utifrån de för-
utsättningar och de kunskaper som den invandrade
har med sig. Behovet av sfi eller annat ska utgå från
den enskilde personen. Dessutom har vi sagt att det
bästa är att man varvar de åtgärder som behövs sättas
in med arbete, för det är genom ett aktivt användande
av språket - bland vuxna oftast på ett arbete - som
språkkunskaperna utvecklas.
Det är alltså klart och tydligt sagt från riksdagens
sida hur detta ska genomföras. Nu ser vi att kommu-
nerna trots det inte klarar sitt uppdrag. Då måste vi
utveckla detta, och det gör vi genom att Integra-
tionsverket, som är den instans som fördelar pengar-
na, också får uppdraget att samtala med kommunerna
och ställa krav på kommunerna utifrån att de inte
följer det riksdagsbeslut som finns sedan tidigare.
Anf. 21 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Anita Jönsson säger själv att det inte
har fungerat riktigt bra. Då kan vi vara överens om att
vi kan utveckla systemet med utvecklingspeng. Jag
ska inte uppehålla mig vid detta.
Jag vill ta upp frågan om storstadssatsning, som
jag precis skulle nämna. När jag var på Rosengård i
Malmö fick jag höra att pengarna går till vissa grup-
per - till vissa invandrarföreningar - som gynnar
vissa partier. Jag tycker att det är ett misslyckande att
man inte fördelar pengarna på rätt sätt. Där vill vi se
över systemet. Vi tycker att pengarna ska fördelas
rättvist och inte bara gå till vissa grupper.
Anf. 22 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Det är skillnad mellan vårt sätt att se
på hur vi ska stödja invandrarna den första tiden och
kristdemokraternas förslag om utvecklingspeng. Det
beror på att behoven ser väldigt olika ut för olika
individer. Därför tycker vi inte att det är rätt att sätta
en speciell prislapp på individen, utan det måste vara
behoven som får avgöra. Det kan kosta mycket, och
det kan kosta mindre.
När det sedan gäller hur man utformar storstads-
avtalen vill jag säga att det är viktigt att man gör det i
nära samarbete med kommunen utifrån de boendes
önskemål om att vara med och utveckla sitt eget bo-
stadsområde. Jag kan inte här göra någon värdering
utifrån vad Magda har sett på Rosengård. Jag har
också varit på Rosengård och sett väldigt bra initiativ
som har handlat om språkförskola, om kvinnoföre-
ningar osv. Men det är viktigt att de boende känner
att de får vara delaktiga i utvecklingen av sin kom-
mundel.
Anf. 23 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag hade ingen motion om Integra-
tionsverket och slapp därför bli citerad, men jag vill
inte gömma mig bakom det. Jag vill förvarna om att
jag kanske inte kommer att ha så värst stort tålamod
med Integrationsverket. Ju mer jag tänker på hur
småskaligt integration måste bedrivas, desto mer
tveksam blir jag över Integrationsverkets handlings-
planer och projekt.
Det allra viktigaste som Integrationsverket gör är
ju att arbeta med kommunerna. Det har Anita Jönsson
också sagt. Men det är också det Integrationsverket
säger att det har de största svårigheterna med.
Anita Jönsson undrade varför - hon förstod det
inte - så många är kritiska till just Integrationsverket
när det finns så många andra sorters verk. Då vill jag
säga att vi faktiskt har ett migrationsverk - tidigare
kallat Invandrarverket. Jag blir mer och mer överty-
gad om att migration och integration intimt hör ihop.
Ett integrationsverk bidrar snarare till att göra integ-
ration till någonting för sig, och det ska det inte vara.
Så har jag en fråga. Varför har migrationspoliti-
kens tidigare mål, att verksamheten ska präglas av
rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter, flyttats bort från målen i nuva-
rande budget och betänkande?
Anf. 24 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! När vi pratar om Arbetsmarknads-
verket, Skolverket eller Högskoleverket förutsätter vi
ju inte att det är de myndigheterna som ska klara de
politiska målsättningarna, som vi sätter upp. De är
bara ett redskap för att verkställa vissa saker och för
att följa upp utvecklingen på olika områden. Det är
precis samma sak med Integrationsverket.
Men i debatten får jag en känsla av att ni ser på
Integrationsverket som den som ska fixa integratio-
nen. Det är ju inte tanken bakom Integrationsverket.
Det ska vara samma myndighetsfunktion som det är
inom den svenska statsförvaltningen över huvud
taget.
Varför kan detta då inte ligga på Migrationsver-
ket? Det finns egentligen inga hinder för det. Anled-
ningen till att man skapade två verk var att man såg
att Migrationsverkets andra uppgifter, som handlar
om asyl- och invandringsfrågorna, fick så stort ut-
rymme att det inte på ett bra sätt jobbade med de här
frågorna. För att tydliggöra vikten av integration löste
man det då på det här sättet.
Jag välkomnar en fortsatt debatt om Integra-
tionsverket. Jag är nämligen övertygad om att det
spelar en stor roll i utvecklingsarbetet ute på andra
myndigheter och i kommuner. Integrationsverket
samverkar ju med andra myndigheter utifrån att man
ska sätta fart på olika integrationsprocesser.
Anf. 25 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Vi hörde just nu att migration hand-
lar om andra uppgifter. Det är just det som är proble-
met, tycker jag. Integration ska höra ihop med migra-
tion.
Sedan fick jag inte svar på frågan varför man hade
flyttat på den här benämningen av målet i nuvarande
budget och betänkande.
Anf. 26 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Anledning till att jag inte svarade är
att jag inte hittar svaret just nu i mitt huvud. Jag får
väl återkomma till det.
Anf. 27 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Den budget som vi i dag diskuterar
är ett resultat av förhandlingar mellan Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Som med alla
kompromisser finns det det som vi gillar och det som
vi inte gillar. Jag ska i det här anförandet försöka ge
exempel på båda dessa saker. Ulla Hoffmann kommer
senare för vårt partis räkning att redogöra för synen
på bl.a. Utlänningsnämnden och Migrationsverkets
anslag. Jag vill så här inledningsvis meddela kamma-
ren att vi från Vänsterpartiets sida ser fram emot en
hård debatt om flyktingpolitikens inriktning och ut-
formning här i kammaren till våren. Vår kritik av
regeringens restriktiva och inhumana flyktingpolitik
och vår kritik av byggandet av Fästning Europa står
fast även om jag främst inriktar dagens debatt på
integrationsfrågor.
Herr talman! Vi har i dagens betänkande markerat
vårt missnöje med att regeringen i budgetpropositio-
nen anger att Integrationsverket ska ge stimulansbi-
drag till kommuner för att ta emot flyktingar som
ursprungligen togs emot i storstäderna. Vi är själv-
fallet medvetna om de regionala obalanser som råder
och menar att det är utmärkt att flyktingar, när de
väljer bostadsort, får god information om fördelar och
nackdelar med olika alternativ. Men när de väl har
valt bostadsort första gången finns det inte längre
någon anledning att skilja ut flyktingar från andra
grupper. Varför ges inte lika gärna stimulansbidrag
för att man ska kunna ta emot statstjänstemän, social-
bidragstagare eller blåögda?
Herr talman! I budgetpropositionen talas det om
utsatta bostadsområden. Med det brukar man mena
områden med stora sociala problem där många män-
niskor med invandrarbakgrund bor. Det handlar
främst om storstädernas förorter. Storstadssatsningen,
extra pengar satsade på just dessa områden, ska hjäl-
pa till att lösa problemen. Men det är lätt att orden
förvirrar. Människor är nämligen inte problem som
behöver lösas. En människa är en människa med
liknande behov och drömmar, oavsett var man är
bosatt. Det som behövs är egentligen inte en politik
för att hjälpa någon annan. Det som behövs är egent-
ligen inte en satsning på utsatta bostadsområden för
att komma till rätta med problem. I stället behöver
människor i dessa områden få möjlighet att frigöra
sig, frigöra sig från arbetslöshet och från vanmakt,
frigöra sig genom arbete och utbildning.
Detta - att ge människor verktyg för frigörelse -
kan en särskild integrationspolitik aldrig lösa. För att
det ska bli möjligt krävs en kraftfull politik för rätten
till arbete, utbildning och bostad. För att det ska bli
möjligt måste integrationen börja dag ett. I dagens
betänkande står det: "Insatser som sker inom den
generella politiken är avgörande för att de integra-
tionspolitiska målen skall uppnås." Det är en god
insikt. Insatser inom den generella politiken är inte
viktiga, inte betydelsefulla, inte rätt bra om de sker
utan avgörande för att de integrationspolitiska målen
ska uppnås. Därför lägger Vänsterpartiet fram förslag
inom politikens alla områden för att skapa sådana
förutsättningar att alla människor, oavsett klass, kön
och etniskt ursprung, ska ha samma möjligheter att
förverkliga sina liv.
Betyder det då att vänster har blivit höger och att
vi avvisar särskilda satsningar i de områden där be-
hoven är som störst? Inte alls. Vi står tvärtom bakom
tanken på att satsa extra pengar på språkutveckling
och att bekämpa arbetslösheten i storstädernas för-
ortsområden. Vi står bakom storstadssatsningens
utgångspunkt, att behoven ska styra mer resurser till
dem som behöver. Men syftet är inte att ovanifrån
hjälpa till att lösa problem utan att frigöra de resurser
som finns i dessa områden. Där mest arbetslöshet
finns finns också mest outnyttjad arbetsförmåga. Där
lägst utbildningsnivå råder råder också störst möjlig-
heter till kunskapslyft. Där människors möjligheter är
som mest begränsade av den sociala situation som de
lever i är utrymmet för mänsklig växt och frigörelse
som allra störst. Men om det här ska bli verklighet
måste människor själva få tala om hur de vill att
pengarna ska användas. De måste bli mer delaktiga
än vad fallet är i dag. Det här måste helt enkelt bli
konkret och synas, få betydelse, i människors vardag.
I den riktningen vill Vänsterpartiet vrida storstads-
satsningen och politiken över huvud taget.
Men, herr talman, det är inte tillräckligt med bara
generella lösningar. Det finns också en halvt dold,
halvt öppen diskriminering i vårt land, i arbetslivet, i
kulturlivet, inom utbildningsväsendet, i statsapparaten
och i partierna själva. Den visar sig bl.a. genom att
invandrade drabbas hårdare än andra av försämringar.
Visserligen sjönk andelen sysselsatta i hela befolk-
ningen mellan 1990 och 1997 från 80 % till 70 %,
men bland utomeuropeiska invandrade var den lägre
1990 - 60 % - och sjönk till 30 % 1997. Det var
ingen slump att siffrorna såg ut så, även om det i dag
ser bättre ut igen.
När mer än varannan iransk man som bor i ett
storstadsområde svarar att han har blivit vägrad inträ-
de till en restaurang eller en nöjeslokal det senaste
året på grund av sin hudfärg är det inget som är på-
hittat. Och när nästan hälften av alla - kvinnor och
män - som har svarat i samma undersökning säger att
de inte har fått sökta jobb på grund av sin utländska
bakgrund rör det sig inte om tillfälligheter. Det
handlar om diskriminering. När ett företag som delar
ut morgontidningar i våra brevlådor för några år se-
dan annonserade efter mer arbetskraft och man skrev
i sina platsannonser att de sökande skulle kunna tala
mycket god svenska handlade det också om diskrimi-
nering. Vilka hade man tänkt att tidningsbuden skulle
tala med kl. 4.00 på morgonen?
Herr talman! Detta är sådant som vi i olika vari-
anter alla känner till. Exemplen kan mångfaldigas.
Det krävs förstås ett stort batteri av också riktade
insatser för att bryta den etniska diskrimineringen -
en stark lagstiftning, fler anmälningar och vunna
diskrimineringsmål, organisationer och krafter i sam-
hället som arbetar för att förändra situationen. Därför
är det utmärkt att Ombudsmannen mot etnisk diskri-
minering nu tilldelas utökade resurser och att Integ-
rationsverket kommer att särskilt jobba för att för-
hindra etnisk diskriminering. Kraft måste riktas också
inåt, mot den egna statsapparaten, för att synliggöra
den halvofficiella diskriminering som där förekom-
mer.
Men låt mig å Vänsterpartiets vägnar samtidigt
höja en varnande röst för de övriga delarna i den
handlingsplan som Integrationsverket kommer att
arbeta med. Det handlar visserligen om den högst
avgörande kampen mot rasism och mot främlingsfi-
entlighet, som måste tas på största allvar av oss alla.
Men att staten ska bedriva opinionsbildande kam-
panjer i åsiktsfrågor är principiellt tveksamt och säl-
lan särskilt effektivt.
Herr talman! Högern med Moderaterna och Göran
Lindblad i spetsen framhåller gärna hur skattesänk-
ningar och avregleringar skulle kunna förbättra män-
niskors liv, inte minst för dem som är invandrade.
Språkdräkten är ny och förvånansvärt träffsäker när
man talar om det nya klassamhälle som håller på att
växa fram. Men lösningarna är nyliberala och stavas
skattesänkningar och avregleringar.
Vi låter oss dock inte luras. Vi tar gärna striden
om förorterna med Moderaterna. Skattesänkningar
betyder mindre gemensam välfärd. Skattesänkningar
är nedlagda fritidsgårdar och färre ungdomsmottag-
ningar, och avreglering leder till en arbetsmarknad
med lägre löner och fler dubbelarbetande. Fattigdo-
men i Sverige smakar inte längre barkbröd, men om
Moderaternas politik får genomslag är den dagen
kanske inte så långt borta.
Extra ynkligt blir det i en stad som Stockholm, där
Moderaterna nu regerar. Här genomför man nedskär-
ningar på område efter område för att kunna sänka
skatten, vilket gynnar de mest välbeställda. Och ännu
värre skulle det faktiskt ha varit om man inte använde
just storstadssatsningens pengar för att bevara en del
av de positiva verksamheter som finns ute i förorter-
na. Se där, herr talman, moderat dubbelmoral i kon-
centrerad form: att använda pengar man inte vill ha
för att dölja de orättvisor den egna politiken skapar!
Ynkligt var ordet.
I detta anförande instämde Ulla Hoffmann (v).
Anf. 28 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Kalle Larsson talar om våra förslag
till skattesänkningar. Kalle Larsson säger också att
det här kommer Vänstern inte att gå med på. Det är
naturligtvis ingenting som är nytt för mig.
Men tänk efter lite, Kalle Larsson. Vore det inte
ganska bra om man såg till att människorna i utanför-
skapet fick lite makt över sin vardag, fick lite mer
pengar kvar i handen och kunde besluta mer om sitt
eget liv? De moderata skatteförslagen innebär ju
faktiskt ett rejält grundavdrag, vilket gynnar de fatti-
gaste. Dessutom innebär den moderata politiken att
de utsatta människorna i storstädernas förortsområden
får en verklig chans till utveckling, utbildning och
riktiga arbeten. Det här, Kalle Larsson, är väl inte fel.
Sedan talar Kalle Larsson om situationen i Stock-
holm. Kalle Larsson tog tidigare i sitt anförande upp
tidningsbuden som exempel. Ja, tidningsbuden är ett
bra exempel. Den borgerliga majoriteten i Stock-
holms stad har nämligen nu gjort ett avtal med ett av
bemanningsföretagen - vilka förresten är den enskilt
bästa integrationsåtgärd som finns i landet - som
bland de värst utsatta långtidssocialbidragstagarna
ska rekrytera personer som får komma in på arbets-
marknaden just genom att dela ut tidningar. Jag är
fullständigt övertygad om att man inte har ställt några
speciella språkkrav på dem som delar ut tidningar så
tidigt på morgonen. På den punkten kan vi vara över-
ens. Men det är den borgerliga politiken som gör att
de här människorna kommer in på arbetsmarknaden,
Kalle Larsson.
Anf. 29 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det är som vanligt beklämmande att
lyssna på de moderata lösningarna. Även om man har
klätt allting i ett nytt språk - dessutom ett språk
hämtat från vänstern, med beskrivningar av klassam-
hället och hur klassklyftorna växer - har man fortfa-
rande samma gammaldags, reaktionära lösningar. Det
handlar om att skapa ett samhälle där klyftorna mel-
lan människor växer, men man försöker påstå att det
skulle handla om motsatsen. Det är dags att vi avslö-
jar den retoriken. Det är dags att vi klär av Göran
Lindblad och andra det språk man nu har tagit som
sitt för att försöka beskriva en verklighet man föga
känner.
Låt mig bara konstatera att jag inte tror att männi-
skor ute i de utsatta förortsområdena, som jag någor-
lunda väl känner, skulle må bättre av att mindre
pengar satsades i deras områden. Vilken känsla av
ökad makt är det att inte få mer pengar att kunna
bidra till språkutveckling med? Vilken känsla av ökad
makt är det att inte få chansen att gå på biblioteket
lika ofta som förut? Vilken känsla av ökad makt är
det när Folkets hus i Årsta höjer hyrorna så mycket
att invandrarorganisationerna inte längre kan vara
kvar?
Nej, lösningarna är enkla, gammaldags och luktar
1800-tal när Göran Lindblad och Moderaterna talar.
Men repliktiden är kort. Låt mig ge Göran Lind-
blad ett tillfälle att vid ett kommande arrangemang,
eller varför inte tre kommande arrangemang, fortsätta
just den här debatten: Vilken politik befriar männi-
skor i våra förorter? Jag ger dem chansen att befria
sig själva. Jag utmanar härmed Göran Lindblad, eller
vemhelst han vill sätta i sitt ställe, på debatt i Rinke-
by, i Rosengård, i Hjällbo. Antar Göran Lindblad för
Moderaternas räkning denna utmaning?
Anf. 30 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Självklart gör jag det, Kalle Larsson.
Vi kan åka ut till Rinkeby, Rosengård och Hjällbo
eller andra förortsområden när som helst. Jag tar den
debatten vilken dag som helst. Alldeles självklart är
det så.
Jag förstår, Kalle Larsson, att det är besvärligt när
man inte längre har monopol på vissa ord eller när
man tror att vi moderater bara har stulit en språkdräkt.
Men det är faktiskt så, Kalle Larsson, att situationen
för människor i utanförskapet ytterst är en fråga om
makten. Det är makt över pengar, det är makt över sin
situation och det är möjlighet att få politisk makt och
politiskt inflytande. Den socialistiska politiken, här i
Sverige och på andra håll, har aldrig mäktat med att
ge människor makt och inflytande. Tvärtom har man
blivit försatt i ytterligare vanmakt. Det är det vi mo-
derater motarbetar kraftfullt.
Kalle Larsson vill ge pengar till organisationer
och olika former av kommunala och statliga företrä-
dare i förorterna. Vi vill i stället låta människorna
själva få den makten och bestämma över sin egen
vardag. Det är den stora ideologiska skillnaden mel-
lan oss.
Anf. 31 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Göran Lindblad talar om att den sto-
ra ideologiska skillnaden mellan oss skulle vara att vi
vill satsa på statliga lösningar och på organisationer
medan Göran Lindblad ser till den enskilde individen.
Så är vi då än en gång tillbaka i ungefär samma reso-
nemang som vanligt. Men där befinner vi oss gärna.
Vi tar gärna den diskussionen. Jag har inga problem
med att säga att jag tror att människor tillsammans
löser problem bättre än om var och en lämnas åt sitt
öde. Jag tror att solidaritet människor emellan gör
dem starkare, inte svagare.
Jag företräder dock inte här någon förmyndarpo-
litik, som Göran Lindblad verkar vända sig emot -
tvärtom. Jag företräder att man faktiskt beslutar om
saker på den nivå där de bäst beslutas. Jag företräder
mer makt ut i bostadsområdena, mer makt ut i skolor-
na och mer makt till de människor som i dag är van-
mäktiga. Om Göran Lindblad letar efter en annan
fiende, en fiende som företräder de idéer han nu ar-
gumenterar emot, får han leta någon annanstans.
Låt mig också säga att om han tror sig finna sär-
skilt många spår av socialistisk politik i Sveriges
integrationspolitik i dag tror jag att han misstar sig.
Det möjligen socialistiska försöket i detta handlar om
att se att andra områden är avgörande för att lösa
integrationspolitiken. Just den insikten är möjligen
socialistisk - att rätten till arbete, utbildning och
bostad är grundläggande för att människor ska få
chansen att tillkämpa sig sin värdighet.
Avslutningsvis ser jag förstås fram emot att dis-
kutera med Göran Lindblad i åtminstone tre utsatta
förortsområden. Det ska bli spännande, och jag tror
att många kommer att vilja lyssna. Det kommer bl.a.
att bli ett tillfälle för Göran Lindblad att här i Stock-
holm, i Rinkeby, förklara varför man nu senast har
valt att sälja ut parkerna i Stockholm till privata fö-
retag.
Anf. 32 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Man känner sig rätt sugen på att
sätta i gång ett litet huggande med Kalle Larsson, för
han provocerar nästan till det, men jag avstår från att
göra det. Jag hade tänkt att ta upp några helt andra
saker.
Först en liten fråga som Kerstin-Maria Stalin hade
om målen. Om hon tittar på vad som står ser hon att
det hon efterlyser finns där, men det är ett medel för
att uppnå målen. Det är alltså inte så att man han har
tagit bort det, utan det ska prägla det arbete som be-
drivs i fråga om rättssäkerhet, humanitet och respekt
för individens rättigheter.
Det är en situation i dag som är ny. Sedan ett
halvår tillbaka har antalet asylsökande ökat drama-
tiskt. Det kan man läsa i olika siffror. Vi fick också
en redogörelse för detta av Migrationsverkets chef för
tre fyra veckor sedan. Efter det har det fortsatt att öka
ännu mer, så att prognoserna ser ännu sämre ut ur
verkets ekonomiska synpunkt än då. Det beror på
många olika omständigheter. Bl.a. var det ett vägle-
dande beslut från regeringen under sommaren. Efter
att ha väntat i två år kom regeringen med ett beslut
om att bosnier från Tyskland skulle beviljas uppe-
hållstillstånd här om de kom från s.k. minoritetsom-
råden i Bosnien. Tyskarna har ett lite annat sätt att se
på detta. Många bosnier valde att åka hit. Vi praktise-
rar inte Dublinavtalet i de fallen. Antalet bosnier som
har kommit under hösten har ökat mycket väsentligt.
Migrationsverkets budget är konstruerad för
asylsökarantal på ungefär 12 000, men det kommer
sannolikt att bli upp emot 15 000, kanske mer, nästa
år. Det finns inte pengar till detta. Vi har avsatt 20
miljoner mer än vad regeringen gjort för att åtminsto-
ne kunna klara dessa 12 000 som regeringen satt som
mål och som man inte kommer att klara med de
pengar som man har fått. Egentligen borde vi ha av-
satt ett par hundra miljoner till för att klara den eko-
nomiska situationen för Migrationsverket nästa år.
Vad innebär då detta? Jo, det innebära att balan-
serna kommer att öka, tiden innan man får sitt beslut
kommer att öka, det humanitära underskottet, lidandet
hos de asylsökande, kommer givetvis att öka. Detta
sker rakt framför våra ögon, utan att någon här i riks-
dagen tycks bry sig om det, utan det verkar som att
man tror att man kan trolla.
Jag såg bl.a. att man i reservationerna från Folk-
partiet och kd säger att det är viktigt med snabba
avgöranden. Javisst, självklart tycker vi alla det. Ju
snabbare, desto bättre; ju rättssäkrare, desto bättre.
Men ni avsätter inte någonting i form av resurser för
att backa upp detta. Centern ska t.o.m. sänka med 50
miljoner. Jag förstår över huvud inte hur man kan
resonera på det sättet.
Vi moderater är inte kända för att till varje pris
öka statens utgifter, men i det här fallet är det fråga
om humanitet, rättssäkerhet och snabbhet i processen.
Människor måste få sina besked. Nu kan man lösa det
i och för sig med tilläggsanslag. När man ser att det
håller på att gå så snett som jag tror att det kommer
att gå ansöker man om tilläggsanslag. Men man
måste anställa människor till att hantera en ökad till-
strömning för att klara utredningarna i tid, för att
kunna ge besked till asylsökande så snabbt som möj-
ligt. Och det måste vara en rättssäkerhet och kvalitet
på processen.
Jag är väldigt bekymrad. Jag tänker inte anklaga
någon för att man skulle ha dåliga avsikter. Det går
att tala i talarstolen, men när det är allvar händer det
ingenting. I det här fallet är det faktiskt fråga om att
avsätta mer pengar. Vi har gjort det från vårt håll i en
mindre grad än vad vi kanske skulle behöva göra
göra, men ingen annan har gjort någonting alls, utan
en del vill t.o.m. sänka anslaget. Samtidigt vill man
öka kraven på Migrationsverket. Det ska vara snabba-
re beslut och allt möjligt, men inga resurser finns för
detta. Tvärtom kommer det att saknas resurser. Det är
faktiskt bekymmersamt, tycker jag. Det kommer att
spela över på Utlänningsnämnden så småningom som
nästa instans, med viss fördröjning naturligtvis. Även
där måste man ha mer resurser.
Sedan en liten kommentar med tanke på vad som
har inträffat de senaste dagarna med transpor-
törsansvaret. Jag läste i går att statsrådet Klingvall har
gått med på att det ska bli böter till transportörer när
vi blir operativa Schengenmedlemmar. Det ska bli
böter, men storleken har ingen talat om. Jag har inget
minne av att hon sagt direkt så i EU-nämnden, men
jag tolkade det som att man skulle godta den redovis-
ning i EU-nämnden som gjordes. Men detta är ingen-
ting som vi kan påverka särskilt mycket. Det är ett
resultat av Schengeninträdet. Det kan man tycka om
vad man vill. Vänsterpartiet kanske var emot att vi
skulle gå in i Schengen, men de andra? Birgitta Carls-
son var säkert för att vi skulle gå med i Schengen. Det
står tydligt där, det är bara att läsa innantill. Att rege-
ringen har valt att göra en tolkning av detta av poli-
tiska skäl under en period får stå för regeringen, men
nu kommer sanningens draperier att dras ifrån, och då
är det bara att läsa innantill. Jag tycker att hela de-
batten på det här området är rätt förvånande. Om vi
går in i ett samarbete med öppna ögon då får vi också
godta det som samarbetet innebär.
Anf. 33 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag har läst, men det hjälper inte ett
dugg, Gustaf von Essen. I alla sammanhang sätter
man upp mål för sin verksamhet, och så ska man göra
allt för att uppnå målen, inte att nå upp till medlen. Är
det så att ändamålen helgar medlen är det ganska illa.
Anf. 34 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Gustaf von Essen är rörande orolig
över de dramatiskt ökade flyktingströmmarna till vårt
land. Jag räknade ut att det rör sig om 3 000 männi-
skor. Det är väldigt intressant att se vilka proportioner
Gustaf von Essen har i sin syn på flyktingströmmarna
i världen.
Sedan om Schengen och det som nu har hänt. Jag
tillhör dem som är väldigt mycket för EU-samarbetet,
men jag tillhör också dem som verkligen inte är
mycket för allt vad EU-samarbetet innehåller. Jag blir
fruktansvärt upprörd över det faktum att vi nu ska
göra det ännu svårare att ta sig till vår del av världen
för att utöva sin mänskliga rättighet att söka asyl.
Detta upprör mig. Det är dramatiskt, och jag blir
oerhört engagerad i detta. Jag tycker att man ska göra
någonting åt det. Då kunde ett anständighetskrav vara
att vårt statsråd satte ned foten och krävde en ändring,
ställde krav på en översyn eller vad som helst. Politi-
ker från Moderata samlingspartiet kunde också säga
att de var upprörda över detta och att det krävs en
ändring av EU-reglerna. Poängen är väl att EU-
samarbetet kan utvecklas, eller hur? Det skulle vara
intressant att höra vad Gustaf von Essen har för
kommentar till detta.
När det gäller pengar till våra myndigheter håller
jag med. Det kan finnas anledning att se över om det
behövs mer pengar.
Sedan har jag en fråga till Gustaf von Essen. I alla
andra rättsliga processer i det här landet ligger tyngd-
punkten i behandlingen i första instans och inte i
andra instans. I asylprocessen är det tvärtom. Varför?
Det kostar bara en massa pengar, orsaker lidande och
tar tid.
Anf. 35 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag har inte värderat om det är 2 000,
3 000 eller 4 000 personer. Det kan finnas anledning
till att det kommer stora strömmar. Jag redogjorde
bara för det praxisbeslut som regeringen fattade i
somras. Det har nu fått en prislapp. Men det finns inte
pengar för detta.
Det var precis samma sak när Birgit Friggebo en
gång i tiden - 1993 tror jag att det var - fattade ett
praxisbeslut som innebar att man gav permanent
uppehållstillstånd till 60 000 bosnier. Det fanns ingen
prislapp på det. Det var inte diskuterat i riksdagen och
det fanns inte budget för detta. Det var ju ett enormt
belopp. Det var fråga om miljarder som man bara
intecknade. Det är lite samma sak nu, och det är där-
för som jag tar upp det. Jag vill att det ska föras en
diskussion om det.
När det gäller Schengen går det ju att hetsa upp
sig, bli upprörd och pumpa upp sig på olika sätt. Det
görs ofta från den här talarstolen i dessa frågor. Men
läs innantill! Jag är säker på att Johan Pehrsons parti-
kamrater var med allihop och tryckte på knappen när
Schengen skulle införas. Sedan har det lagts ut något
slags dimridå, att vi inte behöver införa desa regler.
Vi sade från början att vi tolkar Schengen så att det
innebär att transportörsansvar och böter ska införas.
Nu kommer sanningens draperi. De andra 14
medlemsstaterna är med på det, men vi försöker att
dölja det hela i en utredning för att det ska se snyggt
ut.
Anf. 36 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det är bra att vi blir upprörda över
samma saker. Men tror Gustaf von Essen att det går
att ändra dessa regler? Tycker han själv att de är
önskvärda? Det finns ett visst transportörsansvar i
dag, och det kan till viss del vara rimligt. Men själva
grunden bör ifrågasättas, tycker jag. Asylrätten får
inte privatiseras, men det är det som blir effekten. Det
är effekterna av politiken som är intressanta och det
är dessa som Gustaf von Essen i all annan politik från
Moderaterna alltid med rätta diskuterar.
Jag fick inte riktigt svar på frågan hur Gustaf von
Essen såg på asylprocessen. Varför ska asylprocessen
vara den enda process där den materiella behandling-
en ligger i slutet medan det i alla andra ärenden vid
våra domstolar ligger i första instans? Är Gustaf von
Essen beredd att ändra på detta? Det vore intressant
för många att få höra.
Anf. 37 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Att ändra på en konvention som vi
har skrivit under kan man ju försöka med, om man
kan få alla övriga 14 länder med sig på en ändring för
att det ska ske en anpassning till folkpartistiska värde-
ringar. Det är möjligt att vi kan göra ett försök. Vi
kan ju höra med statsrådet vid något tillfälle.
Jag förstår inte detta med asylprocessens första
och andra led. Den stora utredningen görs ju i första
ledet, hos Migrationsverket där det första beslutet
fattas. Det är där som man lägger praktiskt taget alla
resurser. Jämfört med Migrationsverkets resurser har
ju Utlänningsnämnden en mycket mindre del.
Det är två instanser. Det mesta krutet läggs ju i
början. Det är på Migrationsverket som man gör
asylutredningar, går igenom allting och försöker reda
ut färdvägar, falska handlingar och berättelser för att
se om det finns en trovärdighet i det hela. Det är där
som man lägger krutet, och så ska det också vara.
Någonting annat gäller inte.
NIPU förde ju en diskussion om ett slags förvalt-
ningsdomstol. Men då blir det ju tre instanser, och det
kommer att ta ännu längre tid. Men det kanske vi är
beredda att acceptera, inte vet jag. Där kommer krutet
i så fall definitivt att läggas i ett senare skede.
Anf. 38 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Gustaf von Essen säger att Kristde-
mokraterna inte har avsatt mera pengar för att minska
handläggningstiden. Visst kan man göra det. Men
man har anslagit mera pengar gång på gång, men det
har inte gett något resultat. Man tar inte hänsyn till de
kostnader som uppstår runtomkring själva asylpro-
cessen, till all den psykiska ohälsa som denna medför.
Det är också kostsamt.
Vi tror ändå att man kan organisera om arbetet på
Migrationsverket så att handläggningstiden förkortas.
Ett exempel är ensamkommande barn som alltid ska
ha behandlas med förtur. De kan fortfarande få vänta
upp till ett år. Jag känner till barn som har fått vänta i
upp till tre år innan de fick det första beslutet. Under
tiden mår de väldigt dåligt. Det som är runtomkring
kostar också.
Anf. 39 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Hade jag vetat att Migrationsverket
var en ineffektiv myndighet skulle jag nog säga att
man i första hand skulle ändra sättet att arbeta för att
kunna öka hastigheten. Men så är det ju inte. I själva
verket står Migrationsverket mycket högt upp på
listan för statliga myndigheter när det gäller produk-
tivitet. Det går inte att svettas fram särskilt mycket
mera effektivitet än vad som i dag är fallet. Det måste
för en gångs skull vara en fråga om pengar. Ju mer
pengar som kan läggas på den tidiga processen - som
Johan Pehrson var inne på - desto mer pengar kan
man spara i ett senare skede.
Men här rör det sig om ca 3 000 personer som inte
blir utredda under nästa år, och balanserna kommer
att öka. Jag har läst er motion, och det är inte trovär-
digt att ni kan fixa detta. Det går ju inte. Jag kan dela
Magda Ayoubs inställning, men det går faktiskt inte
ihop. Det går inte ihop för mig heller, om jag ska vara
ärlig. De 20 miljoner som jag vill avsätta är inte till-
räckliga.
Anf. 40 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Vi fick samma information från
Migrationsverkets högsta chef. Det fanns ett önske-
mål om att kunna flytta olika anslag. Det är ett sätt att
tillmötesgå detta.
Under den senaste tiden har det kommit otroligt
många samtal och brev från privatpersoner som vill
ha hit sina anknytningar. De är alldeles förtvivlade.
Först får man avslag hos Migrationsverket efter 8-10
månaders väntan. Sedan kan man också få vänta i 8-
10 månader på behandlingen i Utlänningsnämnden.
Folk mår väldigt dåligt. Kostnaderna runtomkring det
hela är stora.
Jag tror ändå på en attitydförändring och på att
sättet att hantera asylärenden och anknytningsärenden
kunde vara bättre.
Anf. 41 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det är klart, det är sådant som man
alltid kan säga. Jag är ledamot av Utlänningsnämn-
den, och jag brukar alltid se efter hur lång tid ett
ärende har tagit från det att en person har rest in i
landet till dess det har fattats ett beslut i nämnden.
Det rör sig mycket ofta om två, två och ett halvt år,
ett år på Invandrarverket och ett år i Utrikesnämnden.
De jobbar och sliter och ska ha respekt för det. De
engagerar sig enormt och sliter verkligen på alla håll
och kanter för att både upprätthålla kvaliteten och
producera ett antal ärenden. Det är klart att man kan
säga att de gör fel, att de skulle ha gjort på något
annat sätt, men det finns inte så många andra sätt. Det
är förvaltningslagen och ett visst processuellt system
som ska följas. Det gäller ju alltid att om det inte
finns personal tar det längre tid och blir större balan-
ser.
Vad jag försöker säga är att om vi skulle anlägga
ett dynamiskt synsätt och ta resurser från ett anslag
och lägga dem här skulle det kunna fungera. Men
Finansdepartementet ser inte på saker och ting dyna-
miskt utan bara kameralt, det ska man ha klart för sig.
Så det är nog inte så lätt.
Jag tror verkligen att vi måste diskutera det här på
ett öppet och ärligt sätt för de asylsökandes och till-
ståndssökandes egen skull. Det är dessa människor
det handlar om. Det är därför jag är så engagerad i de
här frågorna.
Anf. 42 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Gustaf von Essen gjorde en bra be-
skrivning av hur svårt det egentligen är att budgetera
det här anslaget eftersom vi i dag är beroende av hur
stora flyktingströmmarna till Sverige är. Utrikesde-
partementet och Migrationsverket försöker göra en
bedömning, men trots alla prognoser kan vi se att det
kan slå fel både åt det ena och det andra hållet.
Vi har i utskottet haft en diskussion om Migra-
tionsverkets möjligheter att klara sina uppdrag och de
mål som vi satt upp för det här politikområdet. Vi gör
då ett tillkännagivande som handlar om att man ska
kunna disponera om sina resurser från ett anslag till
ett annat.
Nu ger Gustaf von Essen uttryck för Finansde-
partementets ovilja att göra den här typen av föränd-
ringar. Men jag är ganska övertygad om att det kan
bli möjligt om man ser att man genom den här bud-
gettekniken kan klara sitt uppdrag på ett bättre sätt
utan att behöva skjuta till medel.
Sedan tycker jag att det är viktigt att vi framöver
följer de här frågorna för att se den kommande ut-
vecklingen, så att vi ska kunna klara vårt uppdrag.
När det gäller transportörsansvaret ligger det ju
fast att frågan är remitterad till anhöriginvandringen,
som har fått ett tilläggsdirektiv. Det är viktigt att man
där diskuterar frågan och kommer fram till en stånd-
punkt. Med en gemensam syn på detta är förutsätt-
ningarna bättre för att man ska lyssna på hur vi i
Sverige ser på detta med transportörsansvaret.
Anf. 43 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag tror att Anita Jönsson och jag är
helt överens när det gäller budgetprocessen. Det är
svårt att budgetera.
Jag har varit socialnämndsordförande i Uppsala
en gång i tiden, och jag vet att det var nästan omöjligt
att budgetera socialbidragskostnaderna. Det blev
liksom vad det blev.
Men här har man faktiskt från börjat vetat att
pengarna inte ens räcker till 12 000 asylsökande. Det
var därför som vi från vårt håll sade att om vi ska
uppnå målet att klara 12 000 asylsökande, måste vi
åtminstone ha tillräckligt med pengar för det. Därför
lade vi på 20 miljoner kronor. Det var också precis
vad Invandrarverket sade att man behövde för att
klara det målet. Men det har ju varit tydligt en längre
tid, långt innan budgeten lades fram, att 12 000
asylsökande var en för låg siffra. Man hade mycket
väl kunnat öka på mera när man tidigt såg vad som
var på väg att hända.
Migrationsverket skrev ett brev till Finansdepar-
tementet redan för ett och ett halvt år sedan för att
lyfta fram möjligheten till dynamiskt utnyttjande av
anslaget, men det har ju inte hänt någonting. Jag
hoppas att Anita Jönsson, Berit Andnor och andra
tunga socialdemokrater har större möjligheter att
övertala Bosse Ringholm än vad Migrationsverket
har. Vi sätter vårt hopp till er. Jag tror att det skulle
vara utomordentligt bra om det gick att ordna. Det
tycks vi alla vara överens om.
Sedan ska jag bara säga något kort om detta med
transportörsansvaret. Jag har läst i ett TT-meddelande
att Maj-Inger Klingvall har sagt att vi ska vara bered-
da att betala böter. Därmed finns det en överens-
kommelse. Det enda som vi då kan diskutera i utred-
ningen är böternas storlek.
Anf. 44 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Huvuddebatten kring utgiftsområde 8
har handlat om integrationen. Den stora migrations-
politiska debatten brukar vi ha i kammaren till våren.
Då diskuterar vi också inriktningen på asyl- och
flyktingpolitiken. I dag handlar det om hur vi ska
betala för att uppfylla varje människas grundläggande
rätt att söka asyl.
Inledningsvis vill jag säga att jag instämmer i det
som Birgitta Carlsson och Johan Pehrson sade vad
gäller transportörsansvaret och EU:s viseringsregler.
Anita Jönsson säger att vi kan diskutera transpor-
törsansvaret i utskottet med Utrikesdepartementet.
Senast vi hade en sådan diskussion, för en vecka
sedan, sade statssekreteraren att skärpningen av
transportörsansvaret, som Frankrike har föreslagit,
inte skulle gå att genomföra och att Sverige är starkt
kritiskt och har reserverat sig.
I går eller om det var i förrgår kunde vi läsa i tid-
ningarna att regeringen kommit överens med den
franska regeringen om att reglerna ska skärpas och att
anhörigutredningen ska få i uppgift att expediera
denna beställning från den franska och den svenska
regeringen. Och det är klart att kammaren ställer sig
undrande över denna hantering.
Den 1 juli 1994 trädde lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. i kraft. Lagen innehåller bl.a. regler
och föreskrifter om sysselsättning för de asylsökande,
den s.k. organiserade verksamheten. Den innehåller
också föreskrifter om biståndet till asylsökande. LMA
är den rättsliga grunden för Migrationsverkets organi-
serade verksamhet på förläggningarna. Verksamheten
består ofta av studier i svenska och engelska, sam-
hällsorientering, kaféverksamhet och skötsel av de
gemensamma lokalerna.
Vänsterpartiet tycker att det är bra att asylsökande
omedelbart får börja studera svenska. Som Kalle
Larsson i sitt inlägg påpekade anser vi att integratio-
nen börjar dag ett och att det inte finns någon tid att
förlora. Desto märkligare blir det då förstås att
svenskundervisningen på förläggningarna i de flesta
fall avbryts när Migrationsverket har fattat ett avvis-
ningsbeslut. I stället ska den asylsökande då ägna sig
åt sådant som blir till nytta efter avvisningen till
hemlandet, t.ex. undervisning i engelska eller minröj-
ning. Trots att alla som fått avslag på sin asylansökan
har rätt att överklaga beslutet till Utlänningsnämnden
och att Utlänningsnämnden, om jag inte misstar mig,
ändrar 40 % av Migrationsverkets beslut, ska den
asylsökande ägna sig åt minröjning. 40 % av de
asylsökande vars avvisningsbeslut Utlänningsnämn-
den ändrar har ingen nytta av sina minröjningskun-
skaper utan skulle varit mer betjänta av att få fortsätta
sin svenskinlärning.
När LMA antogs av riksdagen gjordes ingen ana-
lys av vilka konsekvenser barnkonventionen kunde få
för lagen. Det finns med andra ord inte någon regle-
ring eller några föreskrifter om hur verksamheten vid
förläggningarna ska se ut för barnen. Det är som om
asylsökande endast består av vuxna och inte några
barn. De asylsökande barnen torde faktiskt höra till
de mest utsatta barnen i vårt land.
Vid ett besök som Vänsterpartiets riksdagsgrupp
gjorde vid en av Migrationsverkets förläggningar
presenterades barnverksamheten. För den yngsta
gruppen barn, dvs. barn upp till fem år, anordnades
öppen förskola tre dagar i veckan mellan kl. 10 och
kl. 12. En dag i veckan erbjöds skolförberedande
verksamhet för sexåringarna. På eftermiddagarna
ordnades fritidsverksamhet för skolbarnen. För de
flesta barnen fanns inte resurser, vare sig lokal- eller
personalmässigt, för mer än ett par timmars aktivite-
ter i veckan. Under sommaren ligger verksamheten
helt nere utan att någon annan verksamhet finns.
Vid en kontroll med Migrationsverket visade det
sig att barnverksamheterna vid förläggningarna är
högst frivilliga för Migrationsverket. Inte någonstans
finns detta reglerat, vare sig i lag eller förordning.
Inte ett öre skjuts till i någon form av öronmärkta
pengar. Kostnaderna för barnverksamheten får tas ur
ordinarie budget. Utbildningsdepartementet har lagt
fram en promemoria som heter Förskola, skola och
skolbarnsomsorg för asylsökande barn. Det visar sig
att på de ställen där ingen verksamhet alls erbjudits
har förläggningarna svarat att det har vi inte råd med.
Vänsterpartiet har motionerat om att den verk-
samhet som erbjuds asylsökande barn på Migra-
tionsverkets förläggningar ska hålla samma standard
som för barn födda i Sverige. Detta har utskottsmajo-
riteten ställt sig bakom. Men när vi nu lägger på
Migrationsverket fler uppgifter, dvs. att vi kräver att
man ska höja standarden och kvaliteten på barnverk-
samheten så att den följer samma standard som vid
den allmänna förskolan, så innebär det att vi också
måste skicka med pengar, för det kommer att behövas
mer personal och bättre utrustning. Och detta kostar
pengar och det kan inte tas ur Migrationsverkets re-
dan hårt ansträngda budget.
Gustaf von Essen har i sitt inlägg pekat på beho-
vet av att regeringen samtidigt som man tar nya
praxisbeslut också ser till att skjuta till mer medel.
Annars leder resursbristen i form av medel till ytterli-
gare förlängda handläggningstider med allt vad det
innebär av lidande för den asylsökande. Det är bra att
utskottet föreslår att medlen ska kunna användas
friare, men detta löser inte alla problem.
Om man tar från anslaget som är till för mottag-
ningen och använder det till att förkorta handlägg-
ningstiderna kan det innebära att verksamheterna vid
förläggningarna blir lidande. Detta kan t.ex. innebära
att undervisning, organiserad verksamhet och tera-
peutisk vård blir lidande. Ett flexibelt utnyttjande av
anslagen är en nödåtgärd. För att problemen ska lösas
på ett hållbart sätt menar vi att ytterligare medel i
framtiden måste tillföras Migrationsverket. Jag vill
också i samband med detta framhäva att vad jag just
sagt om medel inte innebär att Vänsterpartiets kritik
vad gäller många av de beslut som Migrationsverket
fattar inte skulle kvarstå och att vi inte skulle anse att
handläggningen eller administrationen kan effektivi-
seras.
Fru talman! Det är mycket som jag skulle vilja ta
upp i dagens debatt. Jag skulle t.ex. vilja diskutera ett
par praxisbeslut vad gäller tvåårsregeln som nyligen
fattats av Utlänningsnämnden. Där har man nu, efter
det att regeringen enligt sin egen uppfattning stärkt
det rättsliga skyddet för kvinnor som misshandlats av
sin partner under den tvååriga prövotiden, konstaterat
att fem månader av misshandel och våldtäkt är en
alldeles för kort tid för att den utländska kvinnan ska
få stanna. En svensk kvinna får samhällets skydd
efter ett slag. För en utländsk kvinna räcker det inte
med fem månaders misshandel. Detta och liknande
beslut vad gäller tvåårsregeln som Utlänningsnämn-
den fattat stärker mig i min uppfattning att Utlän-
ningsnämnden måste läggas ned.
Den mest angelägna reform som just nu kan ge-
nomföras på flyktingrättens område är att flytta över
prövningen av asylärenden till förvaltningsdomstolar
och lägga ned Utlänningsnämnden. Därmed skulle
den sökande och myndigheten ställas som parter mot
varandra i en rättegång enligt normala processprinci-
per. Ett av de svåraste rättssäkerhetsproblemen hos
Utlänningsnämnden och Migrationsverket är att man
grundar besluten på kunskap som enbart varit känd
för nämnden eller verket och som inte delgivits den
sökande.
Att lägga ned Utlänningsnämnden och föra över
prövningen till förvaltningsdomstolar skulle betyda
att den asylsökande får del av allt material som be-
slutet grundas på, att det kan ske en tillämpbar prax-
isbildning på området och att likformigheten, förut-
sägbarheten och därmed rättssäkerheten ökar. NIPU
föreslog faktiskt i enighet att Utlänningsnämnden ska
läggas ned. Vi har nu på omvägar hört att regeringen
har för avsikt att föreslå riksdagen att behålla Utlän-
ningsnämnden med en lätt ansiktslyftning. Men vad
jag kan se finns det inte någon parlamentarisk majo-
ritet för detta i riksdagen.
Fru talman! Vänsterpartiet har i förhandlingarna
med regeringen och Miljöpartiet sett till att Migra-
tionsverket erhåller 24 miljoner kronor extra och
Utlänningsnämnden 6 miljoner kronor. Eftersom
detta är en budgetdebatt har vi inte några reservatio-
ner, vilket inte innebär att vi står bakom regeringens
flyktingpolitik, som Kalle Larsson mycket riktigt
påpekade. Den kritiken återkommer vi till i den
migrationspolitiska debatten.
Anf. 45 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Det är ju viktigt att vi alla inser det
orealistiska i att underbudgetera så mycket som vi gör
för närvarande och att man åtminstone i ett senare
skede är beredd att skjuta till mer pengar så att de
asylsökande, de tillståndssökande, får den snabba och
rättssäkra handläggning som vi måste kunna ge dem
utan dessa långa väntetider som är så oerhört trauma-
tiserande för oss alla - inte minst för de asylsökande.
Vad sedan gäller asylprocessen som sådan har det
väl varit helt klart att alla partier sedan länge har
velat ha ett tydligt tvåpartsförhållande. Man vill ha en
rättssäkerhet för den asylsökande som är större och
som kan utvecklas mer. Över huvud taget vill man ha
en processordning i domstol eller som är mycket
domstolsliknande. Förvaltningsdomstolar är ju lite
annorlunda än vanliga domstolar.
Kriterierna måste vara snabbhet, rättssäkerhet,
tvåpartsförhållande och allt detta som vi är överens
om. Formerna för hur detta bäst ska organiseras kan
diskuteras, men kriterierna måste vara glasklart upp-
fyllda.
Anf. 46 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Kriterierna måste vara glasklart upp-
fyllda, säger Gustaf von Essen. Samtidigt säger han
att han kan tänka sig att diskutera mycket domstol-
sliknande former. Men om det är mycket domstol-
sliknande former är inte dessa kriterier uppfyllda. För
oss i Vänsterpartiet och för andra partier som satt i
NIPU, även för Gustaf von Essen när han satt i den
utredningen, var det självklart att Utlänningsnämnden
skulle läggas ned för att vi skulle kunna få just precis
den här rättssäkerheten så att inte myndigheten t.ex.
ska kunna bestämma att den personen vill vi träffa
och höra och den personen vill vi inte träffa och höra.
I min värld kan det inte finnas någonting som he-
ter domstolsliknande former. Vi kan ha ett rättsvä-
sende med domstolar, och då finns det inte domstol-
sliknande former. Tanken på specialdomstolar tycker
jag inte är speciellt bra, framför allt inte när man
tänker på rättssäkerheten, förutsägbarheten och möj-
ligheten att få ta del av alla handlingar som domsto-
len grundar sina beslut på.
Anf. 47 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Varje processuell konstruktion som vi
ska göra på detta område måste innehålla precis de
saker som Ulla Hoffmann nämner. Det är självklart.
Jag tycker att om man inte får till stånd en ordning
där de här kriterierna är uppfyllda, då är det ingen bra
ordning. Där tror jag att vi är helt överens. Jag ser
inte så stor dramatik i själv konstruktionen av den här
domstolen. Huvudsaken är att kriterierna uppfylls och
att effektiviteten och rättssäkerheten ökar. Det är för
mig det primära.
Att sedan Ulla Hoffmann har lite noja i fråga om
Utlänningsnämnden må så vara. Det kan jag möjligt-
vis ha respekt för även om jag tycker att man också
där jobbar efter bästa förmåga. Man har ju själv från
Utlänningsnämnden krävt att få ett tvåpartssystem
och muntliga förhandlingar, alltså en förvaltningslik-
nande domstol. Sedan har det utvecklats i NIPU.
NIPU har sedan fått en rad remissinstanser mot sig.
Därför blev det ytterligare en utredning på UD, som
också har fått en rad kommentarer från olika remiss-
instanser. Nu får man försöka hitta en bra lösning
som uppfyller just de här kriterierna, som jag tror att
vi är överens om.
Anf. 48 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Det låter ju lovande, som sagt. Vi är
överens om allt det här med rättssäkerheten och hur
processen ska gå till, att det ska vara en tvåpartsförfa-
rande. Så långt är vi helt överens. Sedan är det just
det här att det börjar komma glidningar om hur det
ska se ut, alltså domstolsliknande former osv. För oss
är det otänkbart. Vi kan inte se varför vi just när det
gäller utlänningsärendena och asylprocessen ska
acceptera domstolsliknande former och varför vi inte
ska ha förvaltningsdomstolar och ett riktigt domstols-
förfarande med den processordning som där finns.
Det handlar om möjligheten för människor att få
lägga fram sin sak och möjligheten för människor att
kunna ifrågasätta t.ex. informationen om länderna.
Den får ombuden i dag inte lov att ta del av. Den
ligger oftast till grund för besluten.
Jag tycker att det låter som att Gustaf von Essen
inte helt och hållet har bestämt sig för hur det ska se
ut utan att det faktiskt finns öppningar. De öppning-
arna ska vi försöka bygga vidare på så att det som
NIPU föreslog, nämligen att Utlänningsnämnden ska
läggas ned och att vi inte ska ha någon specialdom-
stol vad gäller utlänningsärenden, kanske kan bli
förverkligat.
Anf. 49 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Ulla Hoffmann, jag tror att det här be-
reds på något sätt i Regeringskansliet. Jag vet inte
hur, och jag vet inte när ett förslag kommer, men jag
är rätt säker på att regeringen inte gärna lägger fram
ett förslag som man inte tror att man får en hyggligt
bra majoritet för. Om regeringen skulle försöka sig på
något sådant, tror jag att man gör en politisk dumhet.
Anf. 50 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Det som Gustaf von Essen säger låter
ju lovande. Jag har hört ett ganska säkert rykte om att
regeringen håller på att förbereda just en sådan pro-
position där specialdomstol ingår.
Jag tycker att Gustaf von Essens uttalande är en
väldigt klar och tydlig signal. Det som har nämnts i
debatten i dag om Utlänningsnämnden ger också bra
och tydliga signaler till regeringen.
Anf. 51 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Var nu försiktig med slutsatserna. Jag
har sagt att kriterierna för en processuell lösning
måste vara helt uppfyllda. Och dessa kriterier har jag
försökt att beskriva lite grann, och där tycks vi fak-
tiskt vara överens. Jag kan inte se några motsättningar
när det gäller detta.
Men vilken konstruktion man ska ha, om det ska
vara en specialdomstol, förvaltningsdomstolar eller
någon annan konstruktion, har jag inte bundit mig för.
Jag vill bara att kriterierna ska vara uppfyllda. Det är
det viktigaste.
NIPU:s förslag har ju trots allt den nackdelen -
det har många fördelar - att det blir tre instanser med
kammarrätten som slutlig instans. Eftersom jag satt
med i denna utredning, så vet jag hur resonemangen
fördes. Och tre instanser gör inte att asylprocessen
går fortare, utan den blir längre och därmed kanske
mer traumatisk, eftersom väntetiderna ökar. Det är
nackdelen. Men jag binder mig inte nu.
Anf. 52 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Det är intressant att följa Gustaf von
Essens inre konventioner. Det handlar om kriterier,
om liknande, om lösningar. Det är väldigt enkelt.
Man tycker ju att en moderat politiker som under
många år har jobbat med dessa frågor, som är väl
insatt och som framför allt annars gärna brukar tala
om rättssäkerhet, lag och ordning, osv. kunde komma
med ett konkret svar ganska snart om han är för en
domstol eller inte.
Anf. 53 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag utgår ifrån att Johan Pehrson, som
är Folkpartiets talesman, noggrant har läst alla re-
missvar på NIPU:s utredning och också den utredning
som gjordes på UD. Om han har gjort det så ser han
också att det finns konventioner på alla möjliga håll
när det gäller hur man ska lösa denna fråga.
Jag är för en domstol, helt klart, men om det ska
vara en specialdomstol eller om det ska ske i förvalt-
ningsdomstolssystemet återstår att se. Detta måste jag
fundera vidare på beroende på de överväganden som
måste göras.
Anf. 54 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Det blir ett mycket kort anförande.
Gustaf von Essen sade att jag ska vara försiktig i
mina slutsatser och att han inte binder sig. Jag vill då
bara säga till Gustaf von Essen att han kan känna sig
trygg, jag har uppfattat budskapet att Gustaf von
Essen inte vill binda sig.
Men däremot vill jag säga till Gustaf von Essen
att det faktiskt är skillnad på en myndighet som Ut-
länningsnämnden är och en specialdomstol och sedan
de vanliga domstolarna. Vi förordar att Utlännings-
nämnden ska läggas ned och att man ska gå över till
förvaltningsdomstolar.
Vi kan konstatera att den här diskussionen kom-
mer att fortsätta. Och jag vill återigen säga att den här
debatten faktiskt blivit en signal till regeringen men
också en signal för oss att vi måste sätta oss ned och
diskutera frågan om Utlänningsnämndens vara eller
icke vara.
Anf. 55 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Utlänningsnämnden som nämnd
kommer ju under alla omständigheter att läggas ned.
När det gäller detta att rusa runt och kräva nedlägg-
ning av Utlänningsnämnden vill jag säga att vi ju alla
är överens om att Utlänningsnämnden i dess nuva-
rande form ska läggas ned. Det gäller ju bara vi får
regeringen att bereda ett ärende som innebär att de
kriterier som vi har ställt upp, och jag tror faktiskt att
vi har samma kriterier, uppfylls. Sedan kan man dis-
kutera om det ska vara en specialdomstol - då får vi
två instanser, vilket kanske är tillräckligt och väl
avvägt - eller om vi ska gå förvaltningsvägen - då får
vi tre eller kanske, enligt vissa remissinstanser, t.o.m.
fyra instanser därför att kammarrätten ju också har en
regeringsrätt över sig, och kammarrätten antyder att
man inte kan vara slutinstans. Det gäller alltså att
tänka sig för här och problematisera och framför allt
läsa de olika remissinstansernas invändningar, efter-
som det ju är jurister som har tittat på detta. Detta är
inte bara politik, utan det är också juridik, och det är
därför som jag ännu inte har bestämt mig.
Anf. 56 MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Jag satt också i NIPU, och först var
alla partier överens om att man skulle lägga ned Ut-
länningsnämnden och i stället ha domstolar. Men
efter en tid ändrade sig majoriteten. Socialdemokra-
terna, Moderaterna och Centerpartiet sade i detta fall
att det ska vara domstolsliknande former. Moderater-
nas sätt att agera förvånar mig, att de är emot special-
domstolar. När det gäller själva processen sade man
från majoriteten att första instans ska vara Migra-
tionsverket. Minoriteten hade en annan uppfattning,
nämligen att man skulle lägga de positiva besluten
hos Migrationsverket, men första instans skulle vara
länsrätten, och andra instans kammarrätten. Jag är i
dag förvånad över att man ändrade detta och säger att
det ska vara domstolsliknande former.
Anf. 57 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Magda Ayoub, vi satt ju i samma ut-
redning, och vi kan inte ha kommit fram till så oer-
hört olika slutsatser. Majoriteten förordade i NIPU att
detta skulle läggas i andra instans, i länsrätt, med
överprövning till kammarrätt - då krävs prövnings-
tillstånd. Det blir då tre instanser.
Detta är väl domstolsformer och inte domstolslik-
nande former? Detta är precis som vi alla har sagt.
Det är domstolar. Sedan hade vi olika uppfattningar
om hur första instans skulle se. Men om Magda Ay-
oub antyder att majoriteten inte vill ha domstolar i
fråga om detta så måste hon ha läst NIPU:s slutbetän-
kande på ett konstigt sätt.
Anf. 58 MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Gustaf von Essen påstår att jag har
läst NIPU:s slutbetänkande på ett konstigt sätt. Men
jag har läst det, och vi var överens om att det ska vara
domstolar. Men varför kallar man länsrätten och
kammarrätten för specialdomstolar. Man byter ut
orden och säger att man vill ha specialdomstolar.
Under den första tiden var vi överens att detta skulle
prövas i länsrätten och i kammarrätten. Men vi tycker
inte att det är tre instanser utan två instanser som har
huvudbeslutet. Första instans ska vara länsrätten och
andra instans ska vara kammarrätten. Jag ser inte att
det är tre instanser. Migrationsverket ska ta hand om
de positiva besluten, och domstolen ska ta hand om
de negativa besluten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 december.)
5 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Proposition
2000/01:45 Godkännande av rådsbeslut om ändring
av systemet för gemenskapernas egna medel
Justitieutskottets betänkanden
2000/01:JuU8 Ändring i brottsbalken
2000/01:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
6 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 1 december
2000/01:156 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Kompetens inom läraryrket
2000/01:157 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Kvalitetssäkring av den högre utbildningen
2000/01:158 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Utbildningsvägar för praktiska yrken
2000/01:159 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Praktiska moment i grundskolan
2000/01:160 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Högskoleutbildning
2000/01:161 av Yvonne Andersson (kd) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Friskolor för vuxenutbildning
2000/01:162 av Carina Adolfsson Elgestam (s) till
miljöminister Kjell Larsson
Strandskydd
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 5 december.
7 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 30 november
2000/01:319 av Anna Åkerhielm (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Väntetider för körkortsprov
2000/01:320 av Sofia Jonsson (c) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Individanpassad skola
2000/01:321 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Pedagogisk verksamhet för asylsökande barn i för-
skoleåldern
2000/01:322 av Ulla Hoffmann (v) till finansminister
Bosse Ringholm
Premiesparfonden
2000/01:323 av Ulla Hoffmann (v) till finansminister
Bosse Ringholm
Premiesparfonden och generationsfonder
2000/01:324 av Lennart Degerliden (fp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Tidsplan för vattendomar
2000/01:325 av Jonas Ringqvist (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Miljösanering i översvämningsdrabbade områden
2000/01:326 av Sofia Jonsson (c) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Gotlands tonsättarskola
2000/01:327 av Harald Nordlund (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Trygghetssystem för studenter med barn
2000/01:328 av Yvonne Oscarsson (v) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Narkotikaklassning av dextropropoxifener
2000/01:329 av Agneta Brendt (s) till socialminister
Lars Engqvist
Kostnader för hörapparater
2000/01:330 av Gun Hellsvik (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Blodprovstagning på unga under 15 år vid misstanke
om narkotikabruk
2000/01:331 av Birgitta Sellén (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Kadavermjöl i djurfoder
den 1 december
2000/01:332 av Willy Söderdahl (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Nya infallsvinklar i Agenda 21-arbetet
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 5 december.
8 § Kammaren åtskildes kl. 11.39.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 34 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.