Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2000/01:37
Torsdagen den 30 november
Kl. 11.00 - 16.59

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------
1 §  Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 24 november.
2 §  Hänvisning av ärende till utskott
Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2000/01:46 till socialutskottet
3 §  Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SfU2
4 §  Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats den 29 november
KrU1 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossam-
fund och fritid
Mom. 2 (nya mål för kulturpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
249 för utskottet
15 för res. 1
42 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 30 m, 37 v, 37 kd, 14 c, 14 mp
För res. 1:     15 fp
Avstod: 42 m
Frånvarande:    14 s, 10 m, 6 v, 5 kd, 4 c, 2 fp, 2 mp
Anna Lilliehöök (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Mom. 3 (utgångspunkterna för kulturpolitiken)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
236 för utskottet
73 för res. 2
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 37 v, 38 kd, 15 c, 15 fp, 14 mp
För res. 2:     73 m
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 4 (samhällets stöd till kultursektorn)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
270 för utskottet
38 för res. 3
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 73 m, 37 v, 15 c, 14 fp, 14 mp
För res. 3:     38 kd
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp
Mom. 5 (kulturpolitiska utredningar)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
271 för utskottet
37 för res. 4
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 72 m, 38 kd, 15 c, 15 fp, 14 mp
För res. 4:     37 v
Frånvarande:    14 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 6 (kultur riktad till barn och ungdomar)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
3. res. 6 (mp)
Förberedande votering:
19 för res. 5
14 för res. 6
275 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
269 för utskottet
15 för res. 5
25 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
För utskottet:  117 s, 62 m, 37 v, 38 kd, 15 fp,
För res. 4      15 c
Avstod: 11 m,14 mp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Cecilia Magnusson (m) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Mom. 8 (kulturinstitutionernas hyreskostnader)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
273 för utskottet
36 för res. 7
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 73 m, 1 v, 38 kd, 15 c, 15 fp, 14
mp
För res. 7:     36 v
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 15 (inrättande av ett nationellt uppdrag inom
ämnesområdet politisk illustrationskonst)
Yrkanden:
1. utskottets hemställan
2. hemställan i mot. Kr333 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.
Mom. 29 (museernas ekonomi och myndighetsstruk-
turen på museiområdet)
1. utskottet
2. res. 20 (kd, m)
Votering:
199 för utskottet
110 för res. 20
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 37 v, 1 kd, 15 c, 15 fp, 14 mp
För res. 20:    73 m, 37 kd
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Annelie Enochson (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 31 (utredning av länsmuseernas ekonomiska
situation)
1. utskottet
2. res. 21 (c, fp)
Votering:
278 för utskottet
31 för res. 21
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 72 m, 37 v, 38 kd, 14 mp
För res. 21:    1 m, 15 c, 15 fp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 43 (ändring i lagen om TV-avgift)
1. utskottet
2. res. 29 (m, fp)
Votering:
221 för utskottet
88 för res. 29
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 37 v, 38 kd, 15 c, 14 mp
För res. 29:    73 m, 15 fp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Mom. 49 (såvitt avser Göteborgsoperan)
Yrkanden:
1. utskottets hemställan
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Kr248 (m, kd, c, fp, mp)
Votering:
290 för utskottet
15 för mot.
4 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 66 m, 36 v, 32 kd, 12 c, 13 fp, 14
mp
För mot.:       5 m, 5 kd, 3 c, 2 fp
Avstod: 2 m, 1 v, 1 kd
Frånvarande:    14 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp
Berit Jóhannesson och Rolf Olsson (båda v) anmälde
att de avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat ja.
Mom. 49 (såvitt avser Göteborgsmusiken)
Yrkanden:
1. utskottets hemställan
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Kr304 (kd, v, fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.
Mom. 49 (i övrigt)
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
5 §  Rikets styrelse
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU1
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse (prop. 2000/01:1
delvis och redog. 1999/2000:RFK1).
Anf.  1  NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Fru talman! Utgiftsområde 1, som konstitutionsut-
skottet har att ta ställning till, är icke speciellt stort
när det gäller pengar, i varje fall inte jämfört med vad
vissa andra utskott har att ta ställning till. Dessutom
har riksdagens majoritet, på grund av ett olycksaligt
beslut den 22 november i år, beslutat att fastställa
ekonomiska ramar på ett sätt som gör att andra för-
slag, t.ex. från Moderata samlingspartiet, är något
överspelade. Våra synpunkter på hur ramarna borde
ha varit och hur det då skulle ha yttrat sig inom detta
utgiftsområde finns därför i ett särskilt yttrande, nr 1.
Att det också finns med en reservation från vår sida
beror på att det rör utgifter för år 2002.
Det är egentligen två saker som är lite principiellt
intressanta i det här betänkandet, som vi ser det, och
det är presstödet i första hand och i någon mån också
partistödet. Det är inga helt nya synpunkter, men jag
ska ändå kort redogöra för en principiell inställning.
Fru talman! Presstödet infördes en gång i för-
hoppningen att det skulle bidra till att värna mångfal-
den på dagstidningsmarknaden och därmed främja en
allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning. De
positiva effekter som man hoppades på vägde då
tyngre än de invändningar som fanns redan då, näm-
ligen att delar av pressen skulle bli beroende av stat-
ligt stöd.
Nu är det ganska tydligt att tilltron till stödets po-
sitiva effekter för mångfalden, det fria ordet och den
fria opinionsbildningen har fått sig en törn. Det stora
antalet tidningsnedläggningar - nu senast av Arbetet
- visar att medlet inte har varit uthålligt effektivt.
Tanken var ju att presstödet skulle vara en tidsbe-
gränsad kapitalinjektion och leda till modernisering
och bättre konkurrenskraft för andratidningarna. Men
i verkligheten har stödet till stor del använts för att
täcka tidningarnas löpande utgifter. Därmed, menar
åtskilliga, har det snarast motverkat nödvändiga ra-
tionaliseringsåtgärder. Tidningarna har helt enkelt
anpassat sig till systemet och i vissa fall blivit perma-
nent stödberoende.
Dessutom har naturligtvis konkurrensen snedvri-
dits som en följd av att vissa tidningar fått stöd och
andra inte. Man kan vidare hävda att diskussionen om
mångfalden i fråga om nyhetsförmedling och opini-
onsbildning kommit i ett något annat läge genom
utvecklingen av nya medier - alltså i ett något annat
läge än på 70-talet. Massmedielandskapet har onekli-
gen förändrats.
Också för de traditionella papperstidningarna sker
nu snabba förändringar av konkurrenssituationen, inte
minst genom nya distributionssätt. Vi lever alltså i en
tid som har förändrats mycket sedan presstödet inför-
des på 70-talet. Men presstödet finns kvar och har
vuxit och uppgår nu till 539 miljoner om året, vartill
kommer kostnader för Presstödsnämnden. Då kan
man kanske tycka att 539 miljoner inte är så lite
pengar, så att nu om inte förr tycker jag att det finns
anledning att fråga sig om inte dessa pengar kan an-
vändas på ett bättre sätt.
Sammantaget talar alltså mycket för att presstödet
bör utmönstras. När presstödet försvunnit behövs inte
längre Presstödsnämnden rimligt nog, utan de upp-
gifter som återstår kan skötas av Kammarkollegiet.
Några ord om partistödet också: De politiska par-
tierna bör förstås ha sin lojalitet hos väljarkåren. Att
många sympatisörer regelbundet betalar in små bi-
drag är ett bättre och sundare system än att partierna
är beroende av statligt och kommunalt stöd. Demo-
kratiutredningen och Demokratirådets årsrapport nu
senast visar att partierna i dag befinner sig i svårig-
heter med bl.a. starkt vikande medlemsutveckling.
Den förtroendekrisen kan inte avhjälpas med par-
tistöd. Vore partistödet en förutsättning för högt
medlemstal, skulle ju icke den nuvarande krisen ha
uppkommit. Vi menar i stället att det är rimligt att det
statliga partistödet, som ju är den del av partistödet
som vi har att ta ställning till här, minskar.
Fru talman! Låt mig till protokollet meddela att
det har blivit ett litet fel i sista meningen i det mode-
rata särskilda yttrandet på s. 40. Där ska siffran vara
25 % och inte, som det står, 21 %.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf.  2  INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Vi befinner oss nu i budgetprocessens
andra steg. När vi i Riksdagsutredningen för ett antal
år sedan fastnade för rambudgetmodellen tänkte vi
oss att det andra steget i budgetprocessen skulle vara
fyllt av flexibilitet och vitalitet. I stället har vi fått ett
system som innebär låsning och rigiditet. Där ser man
hur lätt det är att misslyckas i politiken. Vägen till ett
visst ställe är helt uppenbart stensatt med goda före-
satser.
Det påstås visst också att en viss potentat finns i
detaljerna. Och så är det verkligen i det här fallet.
Detta med att både anslag och anslagsvillkor för ett
helt utgiftsområde ska tas i ett enda klubbslag är
förstås gefundenes fressen för en regering, och speci-
ellt för en minoritetsregering.
Nu har vi förstås en situation för närvarande där
minoritetsregeringen har två bakbundna stödpartier
till sitt förfogande. Men faktum är att en minoritets-
regering har betydande svängrum även utan stödpar-
tier genom det system som finns.
Fru talman! Det här rigida systemet minskar riks-
dagens makt och innebär en nedgradering av det
andra steget i budgetprocessen. Varje parti - varje
oppositionsparti - vill ju i budgetbesluten visa upp
sina helhetsbilder. Det borde ju varje politisk bedö-
mare förstå. Men för att i någon liten fråga faktiskt
kunna hitta en majoritet för en viss justering är den
enda möjligheten att i alla andra frågor ställa upp
bakom regeringsförslaget. I praktiken är därmed
majoritetsbesluten i sådana frågor borta ur bilden.
Fru talman! Nu hade visserligen Riksdagskom-
mitténs referensgrupp för utvärdering av budgetpro-
cessen att ta upp denna frågeställning, men se av detta
bidde inte ens en tumme. Gruppen som först visade
betydlig handlingskraft fastnade så småningom i ett
harvande kring frågorna om att komma ifrån dubbel-
behandlingen av budgetfrågorna på vår och höst. Den
första enigheten slutade i att gruppen lämnar två för-
slag till Riksdagskommittén. Så vi får tills vidare
fortsätta med denna bisarra beslutsordning i det andra
steget.
Fru talman! Vi kristdemokrater har en reservation
till betänkandet. Den ligger utanför utgiftsområdesbe-
slutet.
För att underlätta kammarens arbete kommer jag inte
att yrka bifall till den. Men kravet i den är högst mo-
tiverat. I fjol införde vi en regel som gäller fr.o.m. år
2000 för regionala endagstidningar med minst 2 000
exemplar i upplaga. Det är en sviktbräda som medger
att  man under ett par års tid kan doppa under 2000-
nivån men över 1500-nivån och ändå få behålla fullt
presstöd. Motionskravet från oss gäller endags
rikstidningar som ju har en motsvarande gräns vid en
upplaga på 7 000 exemplar. Vi menar att det är rim-
ligt att det finns kongruens i systemen och att motsva-
rande sviktbräda införs på den nivån. Men logik och
sammanhang är inget som regeringssidan känner
något särskilt varmt för i det här sammanhanget.
Fru talman! På tal om presstödet vill jag också
notera att Moderaterna har en principreservation om
detta. Där vill man avveckla presstödet som helhet.
Vår syn är följande och avviker från reservationens
linje.
Dagstidningarna har länge haft en stark och sär-
skild ställning när det gäller förutsättningarna för
demokratin i Sverige. Det behövs medier som på ett
heltäckande sätt kan fylla uppgiften att främja demo-
kratin genom den fria åsiktsbildningen. Inget annat
medium har på samma fullständiga sätt som dags-
pressen fyllt en sådan uppgift. I det nya mediesam-
hället får dock pressen och speciellt dagspressen
finna sig i att dess starka ställning hotas.
Men det får fortfarande ses som en politisk upp-
gift att dagspressen ges bästa möjliga förutsättningar
att upprätthålla och fördjupa sin roll i det demokratis-
ka systemet. Målet med presspolitiken är därvid att
dagstidningarna ska medverka till att främja demo-
kratin genom en allsidig, vital och fri åsikts- och
opinionsbildning. Utan en stark, mångsidig och diffe-
rentierad dagspress går mycket av den totala mång-
falden förlorad och det kan inte utan vidare kompen-
seras av utvecklingen inom andra medier.
Presstödet har betytt mycket både för mångfald i
opinionsbildning och för övrig publicistisk mångfald.
Genom strukturförändringar, dels på annonssidan,
dels vad gäller förändrade krav hos läsarna, tror vi
dock att presstödet så småningom av sig självt kom-
mer att fasas ut genom t.ex. samverkan och fusioner
av olika slag. Vår åsikt är att statsmakterna bör stödja
sådana strukturförändringar i syfte att få en livskraftig
dagspress. På den punkten vill vi alltså ge regeringen
råg i ryggen.
Fru talman! I våra budgetkrav har vi dock motsatt
oss en uppräkning av driftstödet, både för i år och för
nästa år. Samtidigt har vi pekat på att det är onödigt
att bevilja anslag på 90 miljoner kronor som skulle ha
gått till en tidning som nu är nedlagd. Det får vara
någon måtta på den typen av planerat anslagssparan-
de.
Fru talman! Sedan kan jag notera att vi även hade
velat ha en mindre neddragning av resurserna till
Datainspektionen.
Över Regeringskansliet har det nu under ett antal
år regnat manna, eller ska man säga att man har
gödslat med medel? I alla fall gäller det att inte
gödsla för mycket. Den spröda plantan kan ju ha
problem att ta sig genom massan. Vi tycker nog att
det är rimligt att man vet vad man satsar resurserna
på. Vi är väl inte helt entusiastiska inför redovisning-
en av effektiviteten inom Regeringskansliet. Och nu
efter alla gödsling ska man försöka sig på att under-
söka behovet av dimensionering för myndigheten.
Det är väl lite som att kasta in jästen efter degen. Den
här enorma satsningen kanske också kan betecknas
som ett skott i natten, kanske t.o.m. ett kanonskott i
natten. Vi vill alltså spara några hundra miljoner på
den andra sidan Strömmen.
Fru talman! Vi kristdemokrater har redovisat vår
alternativa budget i ett särskilt yttrande och kommer
därför att avstå vid en eventuell omröstning om inne-
hållet i utgiftsområde 1. Men avstående baseras på att
vi vill visa upp en helhetsbild av partiets politik. Vi
står alltså bakom utskottets budgetförslag i de delar
som inte berörs av punkterna i vårt särskilda yttrande.
Anf.  3  ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Dagens debatt berör konstitutionsut-
skottets ansvar för budgetens utgiftsområden. Det är
kanske inte den mest dominerande debatten bland alla
budgetdebatter, och kanske inte heller den mest
åsiktsskiljande om man som hastigast studerar un-
derlaget. Men, fru talman, inom utgiftsområdet Rikets
styrelse återfinns dock för Centerpartiet viktiga poli-
tiska ställningstaganden och också, som reservatio-
nerna visar, viktiga ideologiska skillnader.
Fru talman! I dag tryggas mångfalden inom tid-
ningsvärlden till stor del genom presstödet, som ga-
ranterar många tidningars existens. Det är inte aktu-
ellt att avveckla eller minska presstödet. Snarare
påbjuder situationen att det befintliga presstödet för-
enas med särskilda insatser för att underlätta för alla
tidningsföretag att utveckla teknik och arbetsformer
för att vara med på den digitala mediemarknaden och
möta framtidens krav i 2000-talets medievärld samt
riktade åtgärder för att återfå 2000-talets nya tid-
ningskund.
Tidningarna, och en mångfald i fråga om det
skrivna ordet, har en avgörande roll i en demokrati
som värnar det fria ordet och debatten. Men alla
människors mediekonsumtion förändras. Det märks
tydligt genom dagstidningarnas utveckling. Sedan
början av 1990-talet har dagspressens upplagor visat
en vikande utveckling. Morgontidningarna har hållit
sin position bättre än kvällstidningarna. Tidningslä-
sandet är fortfarande högt, men intresset är klart ål-
dersberoende. Yngre läser tidningen i mindre ut-
sträckning än äldre. Därför är det avgörande att tid-
ningsbranschen skapar en ny press som möter 2000-
talets nya och yngre kunder.
Fru talman! Det är bra att regeringen har lyssnat
på Centerpartiet och höjt tidningarnas driftstöd. Med
den inriktningen stöder Centerpartiet förslaget. Men
det är inte tillräckligt, och det är snarare inriktningen
som borde ha förändrats. Presstödsnämnden visade i
sin senaste årliga rapport från 1999 att dagspressen
har sjunkande upplagor och en vikande annonsvolym
trots konjunkturuppgång. Det är en rapport som ska
tas emot med stor oro i ett samhälle som värnar det
fria ordets mångfald.
Regeringen föreslår vidare att endagstidningar ges
rätt att ingå i samdistributionen till samma pris som
flerdagarstidningar om de har minst 1 % hushåll-
stäckning i den region där tidningen är belägen. Det
är bra. Det är ett logiskt och efterlängtat förslag efter-
som endagstidningarna har hamnat i ett sämre kon-
kurrensläge än de samdistribuerade tidningarna.
Skulle endagstidningarna slås ut, fru talman,
skulle det starkt påverka hela mediebilden. Det skulle
innebära ett allvarligt hot mot mångfalden inom
dagstidningsmarknaden. Därför är förslaget att ge
endagstidningar möjlighet att ingå i samdistribution
till lika pris en vinst för abonnenterna, som därmed
får förbättrad service, och också en vinst för endags-
tidningarna, som får höjd status.
Men, fru talman, många av landets endagstidning-
ar har det i dag mycket besvärligt. Det är de tidning-
arna som har det svårast att trots högkonjunkturen
återfå den annonsmarknad som försvann i samband
med konjunkturnedgången. För att underlätta för
dessa tidningar samt för att motverka det ständiga
existenshotet vore det rimligare om man följde den
lösning som gällde i samband med det tillfälliga drift-
stödet under 1997 och 1998, då endagstidningar fick
ett ökat basstöd.
Ett ökat stöd skulle möjliggöra för endagstidning-
ar att utvecklas. Då det under hösten har skett föränd-
ringar på tidningsmarknaden borde det också finnas
möjlighet och utrymme att genomföra en förändring i
riktning mot ökat basstöd. Det är därför beklagligt att
socialdemokraterna inte anser att det finns skäl att
förändra driftsödet i den riktning som Centerpartiet
har föreslagit.
Fru talman! Centerpartiet har konsekvent genom-
lyst de olika budgetförändringar som föreslagits.
Inom området Rikets styrelse återfinns en del höj-
ningar som vi känner igen sedan tidigare år, t.ex.
höjningen av Regeringskansliets budget, där det
återigen hänvisas till EU-ordförandeskapets halvår.
Centerpartiet är mycket angeläget om att ordför-
andeskapet ska bli ett framgångsrikt halvår men anser
att ytterligare 100 miljoner kronor inte är nödvändigt.
Dessutom borde vi med tanke på tidigare omstruktu-
reringar inom Regeringskansliet nu kunna kräva att få
se en effektivisering av detsamma.
Likaså anser Centerpartiet att regeringens utökade
budgetanslag för Radio- och TV-verket inte är nöd-
vändigt. Därmed avslår vi detta, liksom ökningen till
Kungliga hov- och slottsstaten.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reserva-
tion 1.
Anf.  4  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Folkpartiet liberalerna har i en rad
motioner föreslagit en alternativ budget för år 2001.
Vårt budgetförslag innebär i sina huvuddrag sänkta
skatter för ökat företagande, en långsiktig och uthållig
tillväxt och en mer rättvis skattepolitik för bl.a. barn-
familjer. Det innebär också utgiftsökningar när det
gäller vård och omsorg, utbildning, forskning, bi-
stånd, miljö och rättssäkerhet.
Fru talman! Riksdagens budgetprocess är, precis
som Ingvar Svensson nyligen beskrivit, väldigt
komplicerad. Jag måste medge att jag fortfarande har
svårt att riktigt få grepp om den. Inte minst komplice-
rat blir det med tanke på att varje parti lägger fram
sitt budgetförslag som en helhet. Redan förra året
diskuterade vi här i kammaren vid den här tidpunkten
om vi skulle presentera våra avvikande synpunkter i
reservationer eller i särskilda yttranden. Jag väljer att
redovisa Folkpartiets synpunkter i ett särskilt yttran-
de.
Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområdet Ri-
kets styrelse var 760 miljoner kronor mindre än rege-
ringens förslag. Men det har ju avstyrkts i budgetpro-
cessens första steg. Då Folkpartiets budgetförslag är
en helhet är det inte meningsfullt att fullfölja våra
anslagsyrkanden i detta andra steg.
Jag vill särskilt markera att vi ställer oss bakom
utskottets förslag när det gäller avskaffande av sjuk-
vårdsförmåner och ersättning för läkemedelskostna-
der för riksdagsledamöterna.
Folkpartiet har alltså i sin partimotion väckt för-
slag som innebär en sänkning av ramen med totalt
760 miljoner kronor. Det innebär att vi vill sänka
anslaget till Regeringskansliet med 330 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt
vår mening har Regeringskansliet vuxit orimligt
mycket under den socialdemokratiska regeringens tid.
Självklart är det viktigt att standarden är hög och att
Regeringskansliet kan erbjuda sina anställda konkur-
renskraftiga löner och inte minst erbjuda bra löner till
sina kvinnliga anställda. Det är litet si och så med den
saken. Men den nuvarande regeringens politiska
ambitioner har enligt vår mening blivit alltför stora.
Och det är ju trots allt så att kvaliteten på arbetet i
Regeringskansliet inte automatiskt är beroende av
antalet anställda. Misstag kan förekomma, och vi har
ju nyligen haft ett flagrant sådant. Men genom en mer
begränsad utgiftsökning så kan ändå de krav som
EU:s ordförandeskap kommer att ställa på Sverige
under nästa halvår tillgodoses. Det är vår bedömning.
I vår partimotion föreslår vi också i likhet med ti-
digare år att partistödet minskas med 30 miljoner
kronor för år 2001. Partiernas beroende av offentliga
medel måste begränsas. Därför är vår minskning av
partistödet motiverad. Flera talare har här tidigare
tagit upp presstödet. Och Folkpartiet föreslår en kraf-
tig besparing på 400 miljoner kronor. Presstödet har
under de senaste 30 åren haft i stort sett samma in-
riktning. Men det snedvrider enligt vår mening kon-
kurrensen, inte minst med tanke på att medielandska-
pet nu förändras i en rasande takt. Det är väldigt
spännande och positivt med dessa databastidningar.
De ger oss politiker ännu fler arenor där vi kan föra
fram våra åsikter, och det är ju mycket att vara tack-
sam för. Men vad som är så orättvist är att dessa nya
tidningar inte har några möjligheter att söka presstöd.
Presstöd får bara traditionellt tryckta papperstidning-
ar. Om man kunde hitta en modell som skapade rätt-
visa mellan databastidningar och papperstidningar så
vore det bra. Men jag betvivlar att detta är möjligt.
Därför är en minskning av presstödet med 400 miljo-
ner kronor mycket motiverad i dagsläget. Som det nu
ser ut så måste pressen börja kunna fungera utan
statligt stöd.
Fru talman! Jag har naturligtvis också tittat på de
andra partiernas budgetförslag, och jag kan se att vi i
mycket är överens med de andra borgerliga partierna.
Det gäller bl.a. neddragningen av anslaget till Rege-
ringskansliet.
Jag vill också säga något om Kungliga hov- och
slottsstaten. Det har föreslagits en höjning av detta
anslag, och jag tycker faktiskt att den är väl motive-
rad. Det handlar bl.a. om driftstödet för de olika slot-
ten. Vi vet ju att de är mycket omtyckta. Det är väl-
digt många turister som kommer för att titta på slot-
ten. Inte minst det nya museet, Museum Tre Kronor,
har väckt ett väldigt stort intresse. Men det handlar
också om ett ökat anslag med anledning av att Kron-
prinsessan Victoria nu ska börja jobba. Och som
ordförande för ett kvinnoförbund tycker jag att det är
väldigt viktigt att duktiga kvinnor får bra ersättning.
Det gäller också om man är kronprinsessa.
Fru talman! Som jag inledningsvis sade har vårt
besparingsförslag inte tillstyrkts i budgetprocessens
första del. Därför deltar vi inte i beslutet om anslags-
fördelningen inom utgiftsområde 1.
Anf.  5  PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag yrkar till att börja med bifall till
hemställan i betänkandet i dess helhet med undantag
av mom. 6, där Miljöpartiet har fogat en reservation
till betänkandet. Jag har också skrivit ett särskilt ytt-
rande som jag återkommer till.
Samernas kultur, i likhet med andra kulturer, kän-
netecknas av att det finns egna idéer, värden, normer
och ett eget sätt att se på omgivningen, skapa sam-
manhang och uttrycka just dessa.
Samerna var länge en bortglömd del av befolk-
ningen i uppbyggnaden av det generella svenska
välfärdssamhället. Samernas kulturella behov och
önskningar negligerades samtidigt som en generellt
ökad jämlikhet var ett av riksdagen uttalat mål.
Miljöpartiet välkomnar därför att Sverige har an-
slutit sig till Europarådets konventioner om nationella
minoriteter och minoritetsspråk. Det innebär att sa-
miska erkänns som ett minoritetsspråk i Sverige.
Enligt Minoritetsspråkskommitténs betänkande och
regeringens proposition senare sägs att tidningen
Samefolket i princip faller inom ramen för presstöd.
Den har en upplaga på ca 2 000 exemplar och finan-
sieras till 50 % av Sametingets kulturanslag. Miljö-
partiet anser att det bör inrättas ett särskilt presstöd
för tidningen Samefolket i enlighet med Minoritets-
språkskommitténs betänkande och att regeringen
därför bör tillsätta en utredning med uppgift att klar-
lägga hur ett sådant presstöd ska utformas. Men efter-
som det finns skäl att också se över frågan om särskilt
presstöd till andra tidningar som helt eller delvis ges
ut på invandrar- och minoritetsspråk bör dessa också
ingå i ett sådant utredningsuppdrag. Flera av dessa
har för närvarande små möjligheter att klara
presstödsförordningens krav. Icke desto mindre spelar
de en stor roll i integrationshänseende samtidigt som
de är viktiga för minoritetens möjlighet att kommuni-
cera med sitt eget språk och sina egna traditioner.
I den här frågan finns det motioner också från So-
cialdemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokra-
terna med ungefär samma innehåll och yrkanden.
Därför vill jag yrka bifall särskilt till reservation 4.
Fru talman! Det finns också ljusa stunder i det här
arbetet och undantag från i förväg förväntade avslag i
utskottsbehandlingen av enskilda motioner. I det här
betänkandet finns ett sådant där det plötsligt bildades
en majoritet kring två motioner, en från Miljöpartiet
och en från Vänsterpartiet, enligt vilka man vill av-
skaffa ersättningen för riksdagsledamöternas sjuk-
vårds- och läkemedelskostnader. Det är besvärande
för oss som själva har fria läkemedel och subventio-
nerad läkarvård att fatta beslut om kostnadsökningar
för ekonomiskt svaga grupper. Av rättviseskäl och
med tanke på de märkbara löneökningar som vi riks-
dagsledamöter har fått under senare år bör vi inte ha
sådana förmåner. Nu beslutade utskottet att skriva ett
tillkännagivande riktat till riksdagsstyrelsen om en
snabb utredning om hur ändringar i ersättningssys-
temet ska göras. Det är utmärkt. Vi tackar för stödet i
denna fråga.
Fru talman! Till betänkandet har jag också fogat
ett särskilt yttrande som handlar om riksdagsledamö-
ternas arvoden. 1998 då riksdagen tog saken i egna
händer och körde över den för ändamålet tillsatta
Arvodesnämnden reserverade sig Miljöpartiet som
enda parti mot beslutet. Det var då inte bara ett skifte
mellan kostnadsersättning och arvode utan faktiskt en
reell höjning, detta utan att det fanns pengar i budge-
ten. Man fick helt enkelt låna av kommande budget.
Anledningen var att arvodena varit frusna under ett
antal år och nu ansågs behöva komma i fas med lö-
neutvecklingen för grupper som riksdagsledamöterna
jämförs med, nämligen statsråd och vissa statstjäns-
temän, främst då domare i s.k. rådsklass. Vad vi i
Miljöpartiet såg och fortfarande ser som ett problem
är inte själva arvodet - det är mer än tillräckligt -
utan behovet av mer stöd för ledamöterna. Särskilt för
ledamöter i de mindre partierna är arbetssituationen i
dag mycket tuff, och satsningen på mer politiska
sekreterartider är därför den rätta vägen att göra riks-
dagsledamotens arbete mer attraktivt och mänskligt.
Förra året höjdes arvodet igen - den här gången
av Arvodesnämnden - till 38 000 kr i månaden. Det
var enligt Miljöpartiet en onödig höjning men efter-
som vi respekterar Arvodesnämndens beslut reserve-
rade vi oss inte. Att vi i år, i oktober, åter fått en höj-
ning, nu med 5 %, är enligt min mening olyckligt.
Samtidigt, fru talman, har jag nu liksom då åsik-
ten att det är en av riksdagen oberoende nämnd som
ska avgöra våra arvoden. Nå, kan man säga, då är det
väl inget att prata om. Nej, kanske inte. Men vi ska
heller inte bara låtsas som att ingenting hänt. Det
finns ju många och stora grupper i vårt samhälle som
sliter oerhört hårt för inte ens halva summan.
Det är inte min mening att försöka plocka billiga
politiska poäng i frågan, att vara populist i negativ
bemärkelse, utan det är helt enkelt fråga om en kon-
sekvens av min och Miljöpartiets inställning och den
vill vi markera. Vi anser nämligen att riksdagsleda-
möternas insatser är viktiga och värdefulla men vi är
ju också folkets representanter. I den meningen är
tanken populistisk - folklig, passande. Därför bör inte
våra klyftor ökas. Vi ska väl heller inte lönemässigt
fjärma oss ännu mer från merparten av dem som vi
representerar. Det kan lätt bli en ny grogrund för det
ofta orättvisa politikerförakt som de flesta av oss
någon gång råkar ut för.
Höjningen av arvodet för riksdagsledamöterna
och de svenska EU-parlamentarikerna är drygt 3,6
miljoner kronor i år. Nästa år, år 2001, kostar höj-
ningen drygt 14,5 miljoner kronor. För hela den här
höjningen finns ingen beslutad finansiering i budge-
ten, där man räknat med bara 3 %. Detta ryms ändå
enligt utskottet inom anslaget. Först till år 2002 räk-
nar man med en riktig permanent finansiering. Vilka
andra utgiftshöjningar och krav, fru talman, skulle vi
kunna tillmötesgå med sådana finansieringsförutsätt-
ningar - jag bara undrar? Tack!
Anf.  6  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Per Lagers ambitioner när det gäller
tidningen Samefolket och tidningar av den karaktären
är kanske vällovliga. Problemet är närmast att Miljö-
partiet väl har vänt sig till fel instans, för egentligen
borde det inte handla om ett särskilt presstöd.
Presstödsreglerna är väldigt speciella och bygger på
vissa specifika kriterier, t.ex. på en upplagenivå om
minst 2 000 eller utgivning minst en gång i veckan.
Ska man gå in och ändra det här regelverket blir
det väldigt omfattande, t.ex. med en lägre upplageni-
vå och en annan utgivningsfrekvens. Däremot pekar
Minoritetsspråkskommittén - Per Lager var inne på
detta - på att det bör finnas ett särskilt statligt stöd till
kulturtidskrifter av den här typen. Men detta är
egentligen inte en presstödsfråga, utan det är en fråga
för kulturutskottet.
Anf.  7  PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Nu ligger frågan i vårt utskott och
hanteras i samband med presstödet. Vad vi pratar om
här är att det behövs ett särskilt stöd för minori-
tetstidningarna, vilket jag antar att Ingvar Svensson
och jag är överens om. Om vi sedan kallar det för
särskilt presstöd eller om vi har ett annat uttryck för
det är en annan sak. Det viktiga är att finna en möj-
lighet för dessa tidningar att överleva, med tanke på
deras betydelse för just de minoriteter som läser dem.
Anf.  8  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Vad jag försöker säga till Per Lager är
att om det här riktas på rätt sätt, nämligen så att det
handlar om ett särskilt stöd för kulturtidskrifter, så
hamnar det nästkommande år i rätt utskott och kan då
kanske få bättre behandling.
Anf.  9  PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Får vi inte igenom detta här får vi väl
återkomma nästa år med en formulering som har
större lycka. Men med tanke på att flera partier haft
samma tankegångar hoppas jag trots allt på att det
kan bli en majoritet här.
Anf.  10  BRITT-MARIE LINDKVIST (s):
Fru talman! Vi behandlar just nu konstitutionsut-
skottets betänkande KU1 och 19 motioner från den
allmänna motionstiden. Dessutom gäller det fyra
reservationer till förmån för vissa av dessa motioner.
Inledningsvis vill jag passa på att yrka avslag på
reservationerna och bifall till utskottets hemställan.
Moderaterna yrkar, som vanligt, på att presstödet
helt ska upphöra och på att Presstödsnämnden där-
med kan avvecklas. Moderaternas motiv är bl.a. att
regeringen tycks ha en överdriven tilltro till presstö-
dets positiva effekter på mångfalden, det fria ordet
och opinionsbildningen. Men jag vill nog påstå att
moderaterna har en överdriven tilltro till detta med att
alla klarar sig bättre utan stöd. Denna överdrivna
tilltro gäller inte bara presstöd och partistöd utan
människor i allmänhet - det är bättre att marknaden
styr så att vi kan sänka alla skatter.
Folkpartiet vill också minska presstödet - med
75 %, alltså med 400 miljoner kronor - med motive-
ringen att det snedvrider konkurrensen och att pressen
bör fungera utan statliga bidrag. Men att minska
presstödet med 400 miljoner kronor är nästan det-
samma som att helt ta bort det.
Vi menar att presstödet är en nödvändig del i en
mediepolitik som syftar till att upprätthålla mångfald
i svensk press. Lokala och regionala dagstidningar är
av utomordentlig betydelse för en fri och allsidig
bevakning i hela landet.
Lokalpressen fyller en viktig funktion. Det måste
finnas forum för kritik och debatt även ute i landet
och i glesbygden. Alla åsikter och debatter behöver
dock inte skötas av de stora dagstidningarna i storstä-
derna. Åsiktsfriheten och demokratin ökar om fler
röster hörs i pressen.
Utskottet anser således - till skillnad från mode-
rater och folkpartister - att det finns, och under över-
skådlig tid kommer att finnas, ett stort behov av stat-
ligt stöd till dagspressen för att värna mångfalden och
främja en allsidig nyhetsförmedling och opinions-
bildning.
Vidare avstyrker Centerpartiet förslaget om en
höjning av anslaget till Radio- och TV-verket med
hänsyn till att man gjort goda resultat när det gäller
att främja möjligheterna till mångfald inom radio och
TV.
Fru talman! Åsa Torstensson har rätt i att Radio-
och TV-verket har gjort goda resultat under år 1999
men Radio- och TV-verket har befunnit sig i ett upp-
byggnadsskede och har inte fullt ut kunnat genomföra
vissa av sina arbetsuppgifter. När det gäller anslags-
sparandet från år 1999 väntas de pengarna förbrukas
under år 2000, bl.a. för personalkostnader i samband
med nya arbetsuppgifter som ålagts verket och som
man inte fått medelstillskott för. Låt oss därför av-
vakta och se!
När det gäller utgiftsposten Regeringskansliet
m.m. har Centerpartiet en reservation och Kristdemo-
kraterna och Folkpartiet ett särskilt yttrande.
En oberoende forskare har i en rapport till rege-
ringen dragit slutsatsen att Regeringskansliet med
nuvarande arbetsuppgifter är underfinansierat. Enligt
utredarens grova beräkning är resursgapet ca 300-400
årsarbetskrafter. Regeringen avser att under hösten
analysera rapporten och att i den ekonomiska vårpro-
positionen år 2001 återkomma med en samlad be-
dömning och ett preciserat förslag om Regerings-
kansliets dimensionering.
Sverige står i hela Europas blickfång första halv-
året 2001 då vi har ordförandeskapet i EU:s minister-
råd. Vi är alla överens om att vi ska genomföra detta
på ett bra sätt. Ändå tycker vissa partier att vi ska
reducera anslaget till Regeringskansliet ganska kraf-
tigt.
Sedan vill jag ytterst kort kommentera det särskil-
da yttrandet vad gäller partistödet. Moderaterna vill i
stort ta bort partistödet fram till år 2003. Folkparitet
vill minska det med 30 miljoner. Att partierna har
detta stöd är av stor betydelse för demokratin, så att
partierna förhåller sig oberoende till särintressen.
Partierna ska bedriva opinionsbildande verksamhet.
Partierna har också en stor uppgift när det gäller att
motarbeta populistiska strömningar med odemokra-
tiska inslag som lätt kan attrahera vilsna själar. Stödet
till de politiska partierna har alltså ett gott ändamål
och behövs.
Så till avskaffandet av riksdagsledamöternas sjuk-
vårds- och läkemedelsförmåner. Vi socialdemokrater
tog initiativ till ett tillkännagivande angående just
avskaffandet. Det blev ett enigt utskott som föreslår
ett tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om att
skyndsamt utreda hur förändringarna i ersättnings-
systemet bör utformas.
Anf.  11  NILS FREDRIK AURELIUS (m) re-
plik:
Fru talman! Britt-Marie Lindkvist gjorde inled-
ningsvis en liten allmänideologisk jämförelse. Hon
sade ungefär: Moderaterna menar att alla, såväl tid-
ningar som enskilda, klarar sig bättre utan stöd. Den
analogin är väl kanske något haltande. Det är åtskilli-
ga skillnader exempelvis mellan tidningar och enskil-
da som jag här inte ska gå in på. Det är kanske också
skillnad på stödbehov.
Vår åsikt rent allmänt om stöd exempelvis till en-
skilda medborgare är att i ett bra samhälle ska så
många som möjligt klara sig utan stöd. Felet i det
nuvarande samhället är väl snarast att så många har
blivit stödberoende. Men det är en annan fråga.
När det gäller dagstidningar, Britt-Marie Lind-
kvist, är ju frågan i stället: Har presstödet varit ut-
hålligt effektivt? Har det lett till att bra tidningar -
Arbetet och vad de nu kan heta - på grund av press-
stödet har kunnat överleva och utvecklas? Det är den
frågan vi ställer.
Vi är säkert alla överens om att det är trevligt med
dagstidningar och att dagstidningarna i det nya medi-
elandskapet fortsatt har en viktig roll att spela. Men
frågan är: Har presstödet varit effektivt?
Det är det vi ser att det inte har varit. Vore det inte
anledning att fundera lite vidare kring den här frågan
i stället för att hela tiden bara ösa på med samma
bidrag, och t.o.m. något utökade sådana?
Beträffande partistödet vill jag också fråga Britt-
Marie Lindkvist: Är det inte ett sundare system att
medlemmarna genom sina avgifter i stor utsträckning
bär upp partiernas verksamhet än att även partierna
ska vara beroende av staten?
Anf.  12  BRITT-MARIE LINDKVIST (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller presstödet tar Nils
Fredrik Aurelius upp att det inte är uthålligt effektivt
på lång sikt. Han tar tidningen Arbetet som ett exem-
pel.
Jag beklagar djupt att tidningen Arbetet behövde
läggas ned. Vi förlorade en röst i hela Skåne. Debat-
ten vi hade i tidningen Arbetet har dött ut. Men det
bevisar ju tvärtom att presstödet behövs. Vi har
många tidningar i dag som har minskat i upplaga. Det
skulle vara förfärligt om de försvann. Därför anser vi
att presstödet är väldigt viktigt.
Nils Fredrik Aurelius säger att det inte har med
människor att göra, osv. Men faktum är att i valrörel-
sen 1998 tog moderaterna upp vikten av att sänka alla
skatter. Det kunde man göra bl.a. genom att presstöd
och partistöd försvann. Det räcker ju inte lång väg.
Det rör sig om 700 miljoner sammantaget.
Sedan använder moderaterna argumentet att om
partistödet försvann skulle partiernas lojalitet med
väljarna öka.
Jag tycker att det är en märklig motivering. Vis-
serligen skulle effekten om era förslag genomfördes
bli att partierna blev lojala med vissa utvalda genom
sitt ekonomiska beroende av olika särintressen. Parti-
erna skulle tvingas hålla sig mest väl med dem som
betalar bäst. Den sortens lojalitet tycker jag inte ska
styra våra politiska prioriteringar. Det vill inte ut-
skottet heller.
Anf.  13  NILS FREDRIK AURELIUS (m) re-
plik:
Fru talman! När Britt-Marie Lindkvist här talar
om särintressen som styr politiken tror jag att det är
hämtat ur egen fatabur, från socialdemokratiska erfa-
renheter med starka särintressen som förmår påverka
politiken. Det må vara LO eller någon annan grupp.
Vad jag däremot sade var att det som är sunt i ett
partisystem är att partierna är beroende av bidrag från
många väljare genom insamlingar och på annat sätt,
vilket också förekommer.
Sedan tycker jag faktiskt inte att 700 miljoner år-
ligen är en alldeles föraktlig summa. Det är naturligt-
vis inte så att den besparingen ensam räcker till de
stora skattesänkningar som är nödvändiga, inte minst
för mindre och medelstora inkomsttagare. Men
många bäckar små, etc.
När det gäller presstödet återstår för Britt-Marie
Lindkvist ändå att svara på den avgörande frågan. Jag
kan formulera den lite annorlunda den här gången:
Tycker Britt-Marie Lindkvist att presstödet har räddat
Arbetet? Det kanske förefaller vara en retorisk fråga.
Men vad jag avser är kanske tydligt nog. Man måste
ändå ställa sig frågan: Är presstödet ett effektivt och
rimligt sätt att hålla liv i tidningar? Tanken från bör-
jan var ju att de skulle kunna utvecklas, att de skulle
få en kapitalinjektion för strukturrationalisering och
på det sättet så småningom klara sig utan stöd.
Nu visar i stället utvecklingen att stödet i många
fall inte leder till att tidningarna klarar sig uthålligt,
kanske delvis om än icke helt beroende på att man
inte har vidtagit de strukturella förändringar som hade
varit nödvändiga.
Anf.  14  BRITT-MARIE LINDKVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Nej, det hjälpte inte tidningen Arbe-
tet, i alla fall inte nu, för då hade tidningen inte varit
nedlagd. Så är det ju. Men stödet har hjälpt många
andra.
Vi ska värna det fria ordet och medierna även,
som jag sade, ute i landsbygd och glesbygd. Det är
målsättningen. Och det är även utskottets mening.
Nils Fredrik tar också upp det här med särintres-
sen. Det verkar som om moderaterna tycker att of-
fentliga medel är särintressen. Det tycker inte vi. Det
tycker inte utskottet heller.
Anf.  15  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Visst är det viktigt att värna det fria
ordet och att ha en fri och stark press. Det tycker
verkligen vi liberaler.
Men, fru talman, jag vill ändå fråga Britt-Marie
Lindkvist: Hur vill socialdemokraterna få fram ett
rättvist system när det gäller finansieringen av data-
bastidningarna och de traditionellt tryckta tidningar-
na? Ska också webbtidningarna kunna få presstöd i
fortsättningen?
Webbtidningarna har ju möjlighet att nå överallt i
landet, också långt ut i de glesast befolkade delarna
av vårt land. Finns det möjlighet, överväger social-
demokraterna att inrätta ett system som också omfat-
tar databastidningarna? Vad har man i så fall för
kriterier på detta?
Det är det som är ett starkt skäl för oss i Folkpar-
tiet att säga att vi inte kan ha kvar presstödet i sin
nuvarande form. Det är så orättvist. Det slår ju mot
databastidningarna.
Anf.  16  BRITT-MARIE LINDKVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Nu är det ju så att många människor i
samhället inte har datorer och inte kan gå in på
webbsidor. Så länge som det ändå är så få som har det
- det är i alla fall halva befolkningen som inte har det
- är det ju ett problem. Men sannolikt kommer tid-
ningarna att behöva ett utvecklingsstöd inom en snar
framtid, inte minst med tanke på Internetutvecklingen
och behovet av att finnas på en webbsida.
Kulturdepartementet har för avsikt att ge
Presstödsnämnden i uppdrag att utreda hur ett sådant
stöd ska se ut.
Direktiven är ännu inte klara, men de är nära före-
stående. Troligtvis kommer en förändring, så vi får
väl avvakta den utredningen.
Anf.  17  HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är verkligen så att alltfler skaffar
sig Internet i dag och kan koppla upp sig till webbtid-
ningar. Det gäller inte minst pensionärer som är den
stora grupp som nu skaffar sig både datakunskaper
och datorer.
Jag tror att det bara är fråga om en mycket kort tid
innan de flesta kommer att ha detta. Precis som Britt-
Marie Lindkvist säger kommer det att finnas några
som av olika skäl inte vill ha Internet, och därför är
det naturligtvis viktigt att på olika sätt ha kvar de
tryckta tidningarna.
Det var en intressant information jag fick av Britt-
Marie Lindkvist, att Kulturdepartementet nu vill se
över frågan om presstödet. Man får då vara medveten
om att om det inte ska kosta väldigt mycket mer än
presstödet gör i dag, kommer det att bli många små
skärvar som måste delas ut eftersom antalet databas-
tidningar växer lavinartat.
Anf.  18  BRITT-MARIE LINDKVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Hur utvecklingsstödet kommer att se
ut vet vi ju inte i dag. Därför tycker vi inte att vi kan
sänka presstödet med så mycket som Folkpartiet
begär. Man begär att man ska ha olika stöd, men ändå
ska man sänka presstödet.
Det är ju som Helena Bargholtz säger att fler och
fler naturligtvis får Internet och datorer. Men jag tror
att vi får vänta ett par generationer innan hela svenska
folket har det. Det är väldigt många som är oerhört
beroende av den tryckta tidningen.
Anf.  19  INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Britt-Marie Lindkvist gör det något
enkelt för sig när hon försöker hävda att alla medel
till Regeringskansliet har med ordförandeskapet att
göra. Så är det ju inte.
I vårt särskilda yttrande pekar vi på besparingar
som ligger utanför det området. Vi berör inte de extra
pengarna för EU-ordförandeskapet. Vi sade i fjol, tror
jag, att man kunde tänka sig en mindre besparing. Då
hade man beslut på 735 miljoner sammanlagt, i år vill
man lägga på ytterligare 100 miljoner. De pengarna
har vi inte velat röra eftersom processen har gått så
långt att de i stort sett är intecknade.
Våra besparingar gäller de övriga insatser som
skett under några år på Regeringskansliet. Det finns
mycket där man kan ifrågasätta effektiviteten i Rege-
ringskansliet.
Britt-Marie Lindkvist, är det inte rimligt att man
först analyserar vilken dimensionering man behöver
och sedan lägger in anslag, i stället för tvärtom?
Anf.  20  BRITT-MARIE LINDKVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Just att se över dimensioneringen är
vad regeringen kommer att göra och lägga ett förslag
till vårpropositionen 2001.
Jag skulle inte tro att Regeringskansliet inte ser
över både rationaliseringar och effektiviseringar.
Självklart förekommer det med jämna mellanrum.
Konstitutionsutskottet har ju också till uppgift att
granska detta.
Anf.  21  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Vi har i dag diskuterat utgiftsområ-
de 1 Rikets styrelse, och Vänsterpartiet har varit med
och förhandlat om budgetpropositionen. I konstitu-
tionsutskottet står vi helt lojala med detta förhand-
lingsresultat. Vi tycker att det är en väl avvägd budget
som läggs fram. Jag kan, för att något korta debatten,
ansluta mig till det som Britt-Marie Lindkvist har
anfört.
Samtidigt vill jag understryka det som Ingvar
Svensson tar upp om vårt system för budgetbehand-
ling och budgetdebatt. I referensgruppen nådde vi
kanske inte ända fram på denna punkt som handlar
om dragning av beslut i ett sammanhang och att man
sedan har en debatt som, i synnerhet för oppositionen,
får karaktär av jästen efter degen.
Det är ett problem. Där får vi arbeta vidare för att
få en process där riksdagen har ökade möjligheter att
ändra också i enskildheter, om så skulle önskas.
Polemiken mot det som anförs i reservationerna
från Moderaterna, framför allt, men också från Folk-
partiet när det gäller presstödet, tycker jag att Britt-
Marie Svensson har utvecklat bra.
Det är viktigt för mångfalden att stödet finns. Jag
tror inte heller att man ska insinuera att det skapar
någon sorts beroende av staten, så att de tidningar
som får ett sådant stöd skulle vara okritiska mot den
förda politiken, eller liknande.
Som prenumerant på Svenska Dagbladet t.ex. vill
jag inte säga att den tidningen, som ju mottar ett stort
presstöd, är särskilt okritisk mot den förda regerings-
politiken, utan uppträder på ett oberoende sätt, trots
att den uppbär presstöd.
Det är ändå bra att tidningen kan leva vidare. Jag
tror nog att vi får leva vidare med denna tingens ord-
ning.
Marknadskrafterna drar mot koncentration och
sammanslagning av kapital, och detta i synnerhet på
mediemarknaden. Vi måste hitta former för att mot-
verka koncentration och bevara den mångfald och
den möjlighet till åsiktsspridning som finns. Ännu
finns det ingen bättre metod än det statliga presstödet.
Eftersom jag ser att det finns debattlystna kolleger
från skatteutskottet i kammaren, vill jag inte vidare
förlänga diskussionen, utan yrkar bifall till hemställan
i KU:s betänkande i dess helhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
6 §  Anslagen till Skatteförvaltningen och Tull-
verket, m.m.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU1
Anslagen till Skatteförvaltningen och Tullverket,
m.m. (prop. 2000/01:1 delvis).
Anf.  22  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Visserligen har det moderata budget-
förslaget fallit, och med den budgetordning vi har i
riksdagen kan vi i dag endast redovisa vårt förslag till
anslag för Skatteförvaltningen och Tullverket i ett
särskilt yttrande.
Jag kommer att helt kort beröra anslaget till Tull-
verket.
Jag vill börja med vår kritik mot regeringen och
utskottsmajoritetens sätt att finansiera det tillskott
som man ger till Tullverket.
Regeringen har föreslagit att flera myndigheter
ska finansiera sin verksamhet genom att de avgifter
som de tar in ska kunna behållas av myndigheten.
Detta gäller bl.a. tullen.
Den teknik regeringen valt, och som utskottsmajo-
riteten ställt sig bakom, är en form av manipulation
av utgiftstaket. Det rätta hade varit att redovisa denna
typ av utgift som en utgiftsökning på vanligt sätt.
Tullen bedriver en samhällsnyttig verksamhet som är
nödvändig bl.a. genom att upprätthålla ett gränsskydd
- inte minst i kampen mot narkotikasmugglingen.
Sådan verksamhet ska inte vara beroende av inflöde
av avgifter som kan variera mellan olika år.
Tullens ambition att i allt större utsträckning kun-
na använda sig av avgiftsfri automatklarering kom-
mer i konflikt med regeringens och utskottets förslag
till avgiftsfinansiering av verksamheten. Dels kan den
nya ordningen leda till att strävan till rationaliseringar
och ianspråktagande av ny teknik kan komma att
bromsas upp, dels leder avgiftsfinansieringen inte till
någon långsiktig inkomstkälla för Tullverket. Vi har
därför avvisat den här finansieringen för Tullverkets
del.
Vi anser att tullen behöver större resurser för att
via ökade kontroller kunna bekämpa smuggling av
alkohol, cigarretter och narkotika. Därför anvisar vi
50 miljoner kronor mer per år för åren 2001-2003 än
utskottsmajoriteten. Vi bedömer att denna satsning
ökar intäkterna till statskassan med minst motsvaran-
de del. Det är nödvändigt att tullen får riktiga pengar
och inte är beroende av att få intäkter som är av-
hängiga av hur man lyckas på annat sätt.
Anf.  23  KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna anser det vara
viktigt med tydlighet i skattepolitiken. Vi borde strä-
va efter att tydligt tala om hur de pengar som samlas
in i form av t.ex. fordonsskatt och sjukavgifter ska
användas. Då skulle vi förmodligen också möta större
förståelse från skattebetalarna när vi bedriver svensk
skattepolitik. Ett bra exempel på detta är "raka rör"
till skatteförvaltningen och till Tullverket. Regeringen
anslår drygt 6 miljarder till utgiftsområde 3.
Kristdemokraterna anför i sin motion att behovet
är större än vad regeringen anser. Det är dessutom så
att pengar som investeras i större och bättre verksam-
het i detta sammanhang kommer tillbaka med god
avkastning. Jag påstår inte att verksamheten i dag är
dålig, men genom ett högre anslag blir insatserna
ännu mer effektiva. Därför anser vi att denna investe-
ring kommer att ge god avkastning. Kristdemokrater-
na anvisar ytterligare 70 miljoner kronor till skatte-
myndigheterna och 50 miljoner till Tullverket.
Ett väl fungerande beskattnings-, uppbörds- och
folkbokföringsväsende är av grundläggande betydelse
såväl från statsfinansiell som från samhällsekonomisk
synpunkt. Kristdemokraterna anser att den svarta
marknaden har en skadlig omfattning i Sverige. Ett
flertal studier och utredningar bekräftar detta. Den
svarta sektorn snedvrider konkurrensen mellan före-
tag och förändrar affärsmoralen på ett negativt sätt.
Enbart när det gäller redovisning av mervärdesskatt
beräknas undanhållandet uppgå till minst 20 miljarder
kronor. Det totala skattefelet beräknas ligga i stor-
leksordningen 80-90 miljarder per år.
I syfte att hålla tillbaka den svarta sektorn måste
man effektivisera skattekontrollen ytterligare. Därför
vill vi anslå 70 miljoner kronor mer per år än rege-
ringen för ökad skattekontroll. Det handlar delvis om
att öka beskattningens effektivitet, dvs. förhållandet
mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt.
Tidigare dokumenterade erfarenheter, bl.a. från Riks-
dagens revisorer, visar att satsningar på detta område
ger minst sex gånger pengarna tillbaka skattemässigt.
Vilken finansminister säger nej tack till en så pass
säker och effektiv investering? Det torde snarast vara
dumdristigt att inte anslå ännu mer medel till förmån
för en effektiv skatteförvaltning och indrivning. Jag
inser att denna kurva så småningom planar ut, av
förklarliga skäl.
Under innevarande år har det skett stora föränd-
ringar i tullsystemet i Europa. Vi har upplevt föränd-
ringarna inom taxfreeområdet och höjda gränser för
införsel av bl.a. alkohol. Dessa förändringar kommer
inte nämnvärt att påverka den smuggling som finns
utmed Sveriges gränser. Vi har dock ett ökat samar-
bete mellan medlemsländerna, och detta är alldeles
utmärkt. Vi har redan sett tydliga exempel på effektiv
tullverksamhet i Europa, men det kommer att behövas
ännu mer. Vi måste fortsätta vår kamp mot smuggling
och annan ekonomisk brottslighet. Detta kräver ökade
resurser.
Kristdemokraterna anser att anslaget till Tullver-
ket ska ökas med 50 miljoner kronor per år utöver
vad regeringen har föreslagit. Dessa medel ska in-
vesteras i människor som ska arbeta med en förstärkt
kontroll och med spaning mot illegal införsel av bl.a.
narkotika, vapen, alkohol och tobak. Utöver detta
finns det många exempel på varor som är skatte-
pliktiga, och dessa ska solidariskt bära sin del av
införselskatterna.
Kristdemokraterna har med anledning av här
nämnda synpunkter avgivit ett särskilt yttrande, som
jag härmed refererar till.
Anf.  24  JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag vill understryka argumenten för
att skatteförvaltningen och Tullverket borde få lite
mer resurser nästa år. Folkpartiet har föreslagit att de
ska tillföras 50 respektive 25 miljoner extra för nästa
budgetår. Behoven är stora, även om utmaningarna är
delvis olika.
Låt mig först beröra skatteförvaltningen.
Skattemyndigheterna tillförs ett välkommet och
förhoppningsvis välmotiverat resurstillskott om 125
miljoner. De senaste årens besparingar inom statsför-
valtningen har ofta motiverats med att ny teknik har
utvecklat produktiviteten. Den nya tekniken har spa-
rat in många sköna skattekronor för medborgarna,
och det är bra. Den omfattande och snabba datorise-
ringen hos bl.a. skattemyndigheterna var sannolikt
dock inte så bra förberedd som man kunde ha önskat.
Detta har vi diskuterat tidigare. Trots modern teknik
fortsätter kontrollverksamhetens omfattning stadigt
att  minska. Så har skett under många år.
Varje år går staten och kommunerna till följd av
den bristande effektiviteten hos skattemyndigheterna
miste om stora skatteintäkter. Det s.k. skattefelet
brukar ibland uppskattas till närmare 100 miljarder.
Det faktum att det i dag genomförs väldigt få revisio-
ner, både av företag och av privatpersoner, har inne-
burit att alltfler utnyttjar den låga kontrollfrekvensen.
Den särskilda skatterevisionen vid Skattemyndighe-
ten i Stockholm gav i år en upptaxering om 5,8 mil-
jarder. Med en bolagsskatt om 28 % innebär detta
mer än 1,6 miljarder i ökade skatteintäkter att använ-
das för goda ändamål, som t.ex. vård, skola och om-
sorg.
Det handlar inte bara om att i princip få in mer
skattepengar i enlighet med gällande lag, utan jag
tycker att det lika mycket handlar om att hederliga
medborgare ska skyddas mot att andra skor sig på
deras bekostnad. Det gäller att försvara en sund
marknadsekonomi och rättvisa villkor för småföreta-
gare. Rätt skatt behöver faktiskt inte vara hög skatt.
Fru talman! När det gäller Tullverket kan man
notera att Schengensamarbetet snart ska omsättas i
verkligheten. Det kommer att innebära nya utmaning-
ar för Tullverket. Vi vet att man redan i dag har stora
problem med bl.a. smuggling av alkohol och narkoti-
ka. Få saker är så personalkrävande som en kontroll-
verksamhet i enlighet med lagens föreskrifter.
Jag hade nyligen möjlighet att besöka verklighe-
ten. En fredagskväll vid tullen i Helsingborg gav mig
nya insikter. Där finns det milt uttryckt stora utma-
ningar. Färjorna lastar var 20:e minut av bilar, bussar
och lastbilar från Danmark. Med de resurser som
finns står tullen sig slätt. Här har man verkligen inte
märkt av bron så att det stör.
Mest intressant var det väl att följa kontrollen av
de s.k. spritbussarna. Tullarna för en nästan löjeväck-
ande kamp mot alkoholsmugglarna. Man hinner på
grund av resursbrist kontrollera kanske endast var
åttonde buss som rullar av, men den kontroll som sker
resulterar i skatteintäkter som inte är att förakta och
framför allt i hundratals eller ibland tusentals liter
sprit i beslag per buss.
Jag och Folkpartiet tror att ett ökat anslag även
här skulle kunna generera en bättre kontroll och kraf-
tigt minskad smuggling av alkohol, narkotika och
illegala vapen.
Anf.  25  PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Fru talman! Det betänkande från skatteutskottet
som vi nu behandlar gäller anslagen till skatteförvalt-
ningen och Tullverket för det kommande budgetåret.
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag
i budgetpropositionen till anslag och avstyrker samt-
liga motioner.
Skatteförvaltningen och Tullverket ingår tillsam-
mans med exekutionsväsendet i politikområdet skatt,
tull och exekution.
Utskottet är enigt om att det av regeringen före-
slagna målet för politikområdet ska vara att eftersträ-
vade skatte-, tull- och avgiftsintäkter ska säkerställas
på ett rättssäkert och ekonomiskt effektivt sätt, samti-
digt som enkelhet ska eftersträvas och brottslighet
motarbetas.
I regeringens proposition anges vidare vilka verk-
samhetsmål för enheterna som ska gälla för att det här
gemensamma målet ska uppnås. I fortsättningen ska
jag begränsa mina kommentarer till skatteförvalt-
ningen och Tullverket, eftersom anslaget till exeku-
tionsväsendet inte behandlas i detta betänkande.
Målet för politikområdet ska främst underlätta av-
vägningar och prioriteringar inom de gemensamma
verksamhetsgrenarna. Med den utgångspunkten är
utskottet enigt om att riksdagen kan godkänna rege-
ringens förslag till målformulering.
Samstämmigheten om målen och de förslag som
förs fram i de särskilda yttrandena tolkar jag så att
samtliga partier är överens om vikten av att bekämpa
smuggling, annan ekonomisk brottslighet och skatte-
fusk.
Jag vågar t.o.m. påstå att vi är eniga om att det är
viktigt att myndigheterna har tillräckliga resurser för
att bedriva verksamheten på ett kraftfullt sätt.
När det gäller anslagen till Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket råder däremot
inte enighet om nivåerna. Moderata samlingspartiet
och Centerpartiet begränsar förslagen om ökning av
resurserna riktade till Tullverket, medan Kristdemo-
kraterna och Folkpartiet har, som vi tidigare hört,
förslag på ökningar av resurser till såväl skattemyn-
digheterna som till Tullverket. Centerpartiet vill för
sin del minska resurserna till Riksskatteverket.
Utskottsmajoritetens uppfattning är att myndig-
heterna med de av regeringen föreslagna anslagen bör
kunna ha förutsättningar för att lösa sina uppgifter på
ett tillfredsställande sätt.
Fr.o.m. 2001 får, med utskottsmajoritetens för-
slag, skattemyndigheterna ett varaktigt resurstillskott
på 125 miljoner kronor som bl.a. ska användas för att
höja kontrollen i riktning mot 1997 års nivå, en kon-
trollnivå som anses vara en rimlig utgångspunkt för
att klara målsättningen för skattekontrollen.
Även tullen tillförs ytterligare resurser genom ett
varaktigt resurstillskott på 10 miljoner kronor för att
möta merkostnader i samband med den nya Öre-
sundsförbindelsen. På tilläggsbudget i årets vårpropo-
sition har tullen fr.o.m. den 1 juli 2000 bemyndigats
att uppbära vissa av de avgifter som tas ut i verkets
verksamhet. Detta tillskott beräknades uppgå till 25
miljoner kronor.
Resursförstärkningarna bör som vi i utskottsmajo-
riteten ser det öka effektiviteten i myndigheternas
arbete med att bekämpa och förebygga felaktigheter
och skattebrottslighet.
Jag har själv under hösten tillsammans med parti-
vänner och kolleger i utskottet besökt skattemyndig-
heter ute i landet. Vid de träffarna har jag fått be-
kräftelse på att myndigheterna nu verkligen kan öka
sina resurser. Vi kan också se att det pågår ett arbete
med att rekrytera personal.
Naturligtvis kan inte resursförstärkningen genom-
föras på en gång. Det tar tid att rekrytera och utbilda
ny personal. Resursförstärkningen kommer därför att
genomföras på ett väl planerat sätt och ske successivt.
Förutom att tullen redan i dag har ett långtgående
internationellt samarbete har riksdagen dels beslutat
godkänna den s.k. tullsamarbetskonventionen, dels
antagit en lag om internationellt tullsamarbete. Häri-
genom ökar tullens möjligheter att ytterligare skärpa
kampen mot den organiserade och grova gränsöver-
skridande brottsligheten.
Även genom beslut om ny smugglingslag har
riksdagen markerat en skärpt hållning till den gräns-
överskridande brottsligheten. I dag kommer också
riksdagen att behandla förslaget om en ny tullag.
Utskottsmajoriteten bedömer att dessa åtgärder,
tillsammans med ökade resurser, ytterligare kommer
att förbättra tullens möjligheter att ingripa mot t.ex.
smuggling av narkotika, sprit och cigaretter.
Fru talman! Med det som jag här har anfört yrkar
jag bifall till skatteutskottets hemställan i betänkande
SkU1.
Anf.  26  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Per Erik Granström säger att vi är
eniga om att myndigheterna ska ha tillräckliga resur-
ser för att kunna bedriva en effektiv verksamhet. Det
är vi. Visserligen ligger vi på lite olika nivåer, men
det stora är hur man finansierar de extra tillskotten.
Per Erik Granström bekräftar själv att Tullverkets
tillskott 25 miljoner finansieras genom att man är
bemyndigad att använda en del av de avgifter man tar
in. Då vill jag fråga om Per Erik Granström anser att
principen att myndigheten, t.ex. Tullverket som vi nu
diskuterar, får behålla en del av sina avgifter för att
finansiera sin verksamhet är en bra och långsiktigt
hållbar lösning.
Anf.  27  PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är bra med den
markeringen. Vi är eniga om målen, men jag sade i
mitt inlägg att vi inte är eniga om nivåerna.
När det gäller finansiering genom avgifter tyckte
jag att Marietta de Pourbaix-Lundin gjorde en bra
beskrivning i sitt anförande. Den effektivisering av
verksamheten som Tullverket håller på att arbeta med
innebär på sikt minskade avgifter. Det ska förhopp-
ningsvis slå igenom genom att tullen då får en sänk-
ning av sina kostnader.
I ett långsiktigt perspektiv kan det finnas vissa
risker om det får den effekt som Marietta de Pour-
baix-Lundin anförde i sitt inlägg, om tullen inte an-
vänder möjligheten att effektivisera sig. De föredrag-
ningar från tullmyndigheten som åtminstone jag har
tagit del av har visat att tullen inte har för avsikt att ta
detta till intäkt för att avstanna i sin effektiviserings-
strävan. Med det menar jag att det långsiktigt är möj-
ligt att tillämpa den princip som vi nu infört.
Anf.  28  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Det tror jag också att tullen kommer
att fortsätta med, men det ger vissa signaler att det
kanske inte alltid är så bra att ligga i frontlinjen när
det gäller teknikutvecklingen, för då får man inte de
pengar man behöver. Tullen har egentligen inte sökt
pengar för teknikutveckling utan sökt pengar för att
kunna ge ett effektivt gränsskydd i samband med
Schengen, Öresundsbron osv. Det betyder att ju bättre
man är på teknik, desto mindre pengar får man.
Jag kan göra en jämförelse med polismyndighe-
ten. Skulle polisen få behålla en del av de böter som
man skriver ut och vara helt beroende av det för att
bedriva sin verksamhet blir det lite snett. Som jag
upplevt det är detta bara för att komma ifrån utgift-
staket.
Vi anser fortfarande att det är en mycket tvivelak-
tig finansiering. Såvitt jag förstår säger man från
tullen att man klarar sig några år på den här finansie-
ringen, men om några år håller den inte längre. Då
undrar jag vad Per Erik Granström har för lösning om
några år.
Anf.  29  PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller Schengensamarbetet
och den gränsöverskridande brottsligheten har vi,
som jag nämnde, i riksdagen fattat beslut om ökat
samarbete. Att medverka i Schengensamarbetet är
också ett arbete som på sikt, som vi från socialdemo-
kratin ser det, ger möjligheter att effektivisera verk-
samheten. Skulle det däremot visa sig att användandet
av avgifter skulle bli kontraproduktivt då får vi över-
väga det i det skedet, men några sådana signaler har
vi inte i dag. Därför vidhåller jag det förslag som nu
ligger i utskottets betänkande.
Anf.  30  JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Vi är självfallet överens om de tjusiga
mål som analyser och slutsatser leder oss fram till.
Det är inga problem, men bakom detta finns en verk-
lighet. Riksskatteverket har i en rapport för inte så
länge sedan redovisat hur det ser ut i bl.a. Skåne på
gränsen mot Danmark, i Malmö och Helsingborg.
Där görs enligt de människor som jobbar där den
bedömningen att upp till 200 personer livnär sig, och
livnär sig väldigt gott, på att dagligen göra
spritsmugglingsresor över till vårt grannland - egent-
ligen till Tyskland med Danmark som transitland. Det
är mycket billigare sprit där. En del människor gör
15-20 resor per gång.
Per Erik Granström talar om effektiviseringar. Det
är självklart önskvärt i alla statliga förvaltningar, och
det finns fortfarande mycket att göra. Men det går
inte att trolla. Den enkla vanliga kontrollen av sprit-
bussarna kräver mellan åtta och tio personer per gång,
och det tar upp till två timmar beroende på hur ful-
lastade bussarna är. Detta är verkligheten bakom den
s.k. effektiva gränskontrollen. Det går åt så många
personer. Jag har väldigt svårt att se hur det skulle
kunna effektiviseras ytterligare.
Slutsatsen i dag: Om vi menar allvar med alla
andra mål vi ställer upp här i riksdagen på t.ex. alko-
holpolitiken - vi upprätthåller höga skatter på alkohol
på goda grunder osv. - måste vi ha en effektiv gräns-
kontroll, mycket folk som kontrollerar. Vad har Per
Erik Granström för synpunkter på den verkligheten?
Anf.  31  PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det är väldigt bra att vi har den debatt
som vi nu för, nämligen om vikten av att vi har ett
gott gränsskydd, en bra efterlevnad av våra skatte-
regler. På den punkten är vi överens. Den problembe-
skrivning som Johan Pehrson här gör ställer jag till
stora delar upp på. Det är också därför som vi är be-
redda att sätta in mer pengar till tullen nu. Det är
därför som vi från socialdemokratiskt håll verkligen
stöttar det internationella tullsamarbetet - för att vi
ska bli effektivare när det gäller att följa kedjorna
från produktion till kund. På det sättet får vi en effek-
tivare efterlevnad.
Vi ska också komma ihåg att det i årets budget -
om vi ser till den totala budgeten, utanför utgiftsom-
rådet - anslås inte föraktliga budgetförstärkningar till
rättsväsendet för att hantera de här frågorna. De redo-
visningar som vi fick i samband med tullens besök i
utskottet visade också på att tillslagen ökar. Sedan
kan vi naturligtvis fråga oss om det är en effekt av en
ökad illegal verksamhet eller av effektivare övervak-
ningsåtgärder. Det får vi anledning att även fortsätt-
ningsvis diskutera både i utskott och i den här kam-
maren.
Anf.  32  JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag återkommer till min ögonblicks-
bild av tullen i Helsingborg. På den plan där man
egentligen ska kontrollera lastbilar har man 15
smockfulla stora containrar med sprit och ett överfyllt
lager med öl och sprit. Man kontrollerar i dag var
åttonde buss. Den cynism som finns här är att männi-
skor glatt åker och hämtar fulla lastbilar. Blir man
tagen så betalar många skatt och lämnar den sämsta
spriten till tullen att ta hand om - det brukar bli mel-
lan 100 och 1 000 liter per buss. Man vet om att man
kan åka nästa dag igen och att man slipper då.
Så här är det med de medel vi har i dag. Inom
tullen menar man på fullt allvar att de inte räcker till,
utan det handlar bara om en sak om det inte ska bli så
här löjeväckande: Mer resurser eller sänkta spritskat-
ter. Jag tror att man kanske behöver göra båda för att
motverka detta. Vi kan nämligen inte skaka fram så
mycket resurser att man kan kontrollera varje buss,
men det borde vara fler än var åttonde.
Anf.  33  PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! I princip är vi överens. Vi kommer att
få lov att följa frågan framöver. Utskottsmajoritetens
ståndpunkt är att när vi vägt samman den totala bud-
geten så har detta varit den nivå som har varit lämplig
att ange till det här utgiftsområdet.
I och med det, fru talman, så har jag inget mer att
kommentera vad gäller Johan Pehrsons repliker.
Anf.  34  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Jag har några reflexioner med anled-
ning av betänkandet.
För det första har vi en förnyad målformulering.
Jag skulle vilja säga några saker kring den. Den är en
del i ett nytt arbete som vi har inom riksdagen för att
uppnå en bättre mål- och resultatstyrning över huvud
taget. Vi håller inom ramen för det s.k. VESTA-
projektet på att arbeta med att helt enkelt göra om
vårt budgetsystem till att passa mer redovisningsmäs-
siga principer. På sikt kommer det naturligtvis att
förändra budgetarbetet och villkoren för oss här i
kammaren. Jag tror också att vi på ett mycket bättre
och mer precist sätt dels kommer att kunna fastställa
framtida budgetar, dels kommer att kunna göra en
bättre avstämning gentemot statens årsredovisning,
vilket inte minst är ett vällovligt syfte.
För det andra har vi då skatte- och tullförvaltning-
arna. Framför allt skatteförvaltningen får ett rejält
tillskott i år. Jag tror att det gör att man i varje fall är
på väg att komma uppemot 1997 års kontrollnivå,
som man själv har som målsättning inom förvaltning-
en.
Jag vill också notera att det s.k. skattekontosys-
temet som medförde en hel del problem till att börja
med trots allt har börjat fungera. Det gör förhopp-
ningsvis också att förvaltningen därmed har frigjort
resurser.
Till våren kommer vi att få en proposition som
kommer att beröra problematiken kring reavinster i
utländska aktiefonder. Det kommer förmodligen
också att påverka arbetssituationen vid våra skatte-
myndigheter, där jag vet att man i dag får ägna myck-
et tid och kraft åt just problem kring rea- och kapital-
beskattning.
Tullen har diskuterats. Jag är nästan villig att säga
att jag till viss del kan instämma i den kritik som
kommer från det moderata hållet om den kreativa
bokföring som vi använder oss av. Jag ser detta mer
som en del i den allmänna kritiken som jag och mitt
parti har gentemot det budgetsystem som finns i dag.
Det inbjuder kanske till den här typen av abrovinker.
När det gäller skattemyndigheten och de s.k.
skattefelen som bl.a. Johan Pehrson tog upp och som
i dag uppgår till ca 100 miljoner kronor så måste man
ta dem på stort allvar. Det handlar dels om ett pre-
ventivt arbete, dels naturligtvis också om att informe-
ra osv. Vi har alla ett ansvar här. Det stora problemet
är att den yngre generationen är mer benägen att ta
svartjobb och att inte ta så hårt på det här med att
betala skatt som man skulle kunna önska.
Jag tycker också att vi skattedebattörer ska ta
detta på fullaste allvar. Det finns framför allt ett parti
här, det moderata partiet, som i alla lägen vill låta
påskina att det här med att betala skatt - det är nästan
mer eller mindre av ondo. Man kan fråga sig vad det
ger för signaler till den uppväxande generationen och
dess vilja att göra rätt för sig och betala skatt. Fram-
för allt måste vi koppla detta till att man också får
någonting för sina skatter.
Jag kan dra mig till minnes den aktuella debatt
som moderaterna själva kallade till i går angående
den nya fattigdomen och vägarna till en ökad social
rörlighet, som man kallade det. Det genomgående
receptet i debatten var att skatterna är för höga. Jag
tycker nog att man kan tänka sig för lite grann. Det
kan vara en viss hjälp för dem som jobbar med skatter
att man har de andra idéerna med sig också.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet.
Anf.  35  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Marie Engström började med att i
princip instämma i den kritik som vi moderater har
mot hur man finansierar tilläggsanslagen till Tullver-
ket. Hon kallade det för en form av kreativ bokföring.
Jag måste fråga Marie Engström en sak. Ni ingår ju i
dem som har förhandlat fram budgeten. Ni står ju
bakom den. Ni måste bestämma er för vilket ben ni
står på! Är ni i opposition eller ingår ni i den s.k.
majoritet som står bakom detta? Det är ofta som vi
hör någon säga från talarstolen: Vi tycker ju egentli-
gen inte så här. Men ändå är ni med! Man måste be-
stämma sig, tycker jag, för var man befinner sig nå-
gonstans. Man får titta på sig själv och fråga: Är jag i
opposition eller tillhör jag majoriteten? Det har även
Marie Engström tydligen väldigt svårt för.
Hon säger också att vi moderater tycker att det är
av ondo att betala skatt. Ja, vi tycker att skatterna är
för höga. Det är alldeles riktigt. Men vi har aldrig,
aldrig sagt att man inte ska följa lagen och betala
skatt enligt de regler som finns i dag. Däremot vill vi
sänka skatterna. Skulle vi komma i majoritet och få
möjlighet till det så skulle vi också sänka skatterna.
Men man ska inte göra sken av att moderaterna säger
till folk att de inte ska betala sin skatt. Det har vi
aldrig gjort!
Anf.  36  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag tog upp denna fråga eftersom jag
tycker att det är viktigt att man tar ett visst ansvar för
vilka signaler man skickar ut till en uppväxande gene-
ration. Här sätter man likhetstecken mellan höga
skatter och fattigdom. Då tycker jag att man också
ska tänka på vad detta kan leda till. Tycker man där-
med att låga skatter leder till att vi inte har någon
fattigdom? Det är bara att göra den jämförelsen och
dra den vidare.
Vad gäller mitt deltagande i majoriteten så står jag
självklart bakom den. Jag avslutade hela mitt anfö-
rande med att yrka bifall till utskottets hemställan i
betänkandet. Jag står bakom hela budgeten.
Jag inledde mitt anförande med att prata om det
nya budgetsystemet. Jag förbehåller mig rätten att
framföra s.k. systemkritik. Jag tycker att vi har ett
budgetsystem i dag som inbjuder till den här typen av
kreativ bokföring. Jag tycker att det inte är hållbart i
längden, i synnerhet inte i det här fallet eftersom hela
systemet därmed också kan bli kontraproduktivt.
Anf.  37  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag tackar för erkännandet att Mode-
raterna prickat rätt när det gäller finansieringen av
Tullverket.
Men det är fortfarande så att Marie Engström å
ena sidan tillhör majoriteten och å andra sidan oppo-
sitionen. Det är ju inte bara Marie Engström inom
Vänsterpartiet som använder den tekniken. Den är
väldigt vanlig hos er.
Sedan har vi plötsligt fått en skattedebatt också,
och den tar jag gärna. Man kan börja med att fråga sig
så här: Vems är pengarna som politikerna får för att
använda? Jo, det är faktiskt medborgarnas pengar.
Det visar sig att väldigt många som behöver bidrag
betalar ungefär lika mycket i skatt som de får i bi-
drag. Vad ger det för självkänsla och trygghet? Ingen
alls. Det är därför vi moderater vill sänka skatterna så
folk kan känna att de faktiskt har sina egna liv i sina
egna händer och har makten över sig själva. Det har
de inte i dag. Marie Engström vill ju plocka in så
mycket pengar som möjligt och sedan fördela ut dem
på det sätt Marie Engström och Vänsterpartiet, Miljö-
partiet och Socialdemokraterna finner bäst. Ni vet
alltså vad som är bäst för medborgarna. Vi anser
faktiskt att medborgarna vet det själva.
Anf.  38  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Detta är ju den bärande tanken som
Moderaterna alltid framför när det gäller skattefrågor.
Man tar in pengar i ena änden, och samma pengar går
ut i andra änden - något slags system med raka rör.
Men så fungerar ju faktiskt inte skattesystemet, Mari-
etta de Pourbaix-Lundin. Det fungerar ju på det sättet
att man tar in skatter och fördelar om pengarna till
dem som bäst behöver dem. Det är det som är den
bärande tanken med ett solidariskt skattesystem, och
jag har förstått att Moderaterna inte vet vad det är.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 12.51 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 13.00 då miljöminister Kjell Larsson  skulle lämna
information om förhandlingarna i Haag om FN:s
klimatkonvention.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 13.00.
7 §  Information från regeringen om förhand-
lingarna i Haag om FN:s klimatkonvention
Anf.  39  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag hade naturligtvis hoppats att
komma till riksdagen denna informationsstund och
redovisa en bra överenskommelse från överläggning-
arna i Haag, en överenskommelse som dessutom
levde upp till kraven på miljömässig integritet, som
man kan säga har varit sammanfattningen av Sveriges
och EU:s krav på en överenskommelse. Det kan jag
inte göra. Vi nådde inte en överenskommelse den här
gången.
Utgångspunkten för diskussionerna i Haag är Ky-
otoprotokollet, som innebär åtaganden från industri-
ländernas sida att minska sina utsläpp av växthusga-
ser, framför allt koldioxid. De minskningarna är
5,2 % på global basis. EU har åtagit sig sammantaget
8 %, USA 7 %.
I Kyoto lyckades man inte lösa alla praktiska frå-
gor om hur man ska se på åtagandena att åstadkomma
nedskärningar av koldioxidutsläppen. Det var de
praktiska frågorna, som naturligtvis också innehöll en
hel del principiella ställningstaganden, som vi inte
lyckades komma överens om vid Haagmötet.
Framför allt gällde det fyra viktiga områden.
Det första, de s.k. u-landsfrågorna, handlar bl.a.
om att samarbeta med u-länderna så att de får bättre
möjligheter att möta de påfrestningar som klimatför-
ändringarna kommer att innebära för de länderna. Det
innebär också samarbete med dem för att se till att de
får tillgång till ren teknik, vilket naturligtvis också är
ett viktigt inslag i den globala strategin för att möta
klimatförändringarna.
Bakgrunden till detta är inte bara att vi ska vara
hyggliga mot u-länderna. Bakgrunden är självfallet
också att det är de rika länderna som står för den
absolut dominerande delen av koldioxiden och andra
växthusgaser i atmosfären, och att det är utveck-
lingsländerna som förmodligen kommer att drabbas
hårdast och dessutom har sämst möjlighet ekonomiskt
att möta de förändringarna.
I Haag kom vi mycket nära en lösning på det här
problemet. Och det är mycket glädjande. Väldigt
mycket av de grundläggande motsättningarna kunde
vi utjämna. Jag tror att om vi hade lyckats komma
överens på andra områden, hade vi också haft en
överenskommelse när det gäller u-landsfrågorna.
Det andra huvudområdet vi diskuterade var vilken
legal internationell regim, vilka sanktionsmöjligheter,
vi kan sätta i sjön för att se till att alla länder lever
upp till sina åtaganden, när vi nu närmar oss den
budgetperiod, 2008-2012, som åtagandena gäller.
Också här kom vi en bra bit närmare varandra. Vi
är nu överens om att det behövs ett sådant system. Vi
kommer annars inte att kunna få ett godkännande av
EU, som har en mycket sträng syn på de här frågorna.
Men jag tror att det också här inom nära räckhåll
finns en överenskommelse som vi kan leva med.
I de övriga två frågorna av vikt, supplementaritet
och s.k. sänkor - jag ska förklara lite grann vad det
innebär - var skillnaderna desto större. Man kan säga
att det var oenigheten på de områdena som gjorde att
vi inte heller kom överens om helheten.
Supplementaritet är det tekniska uttryck vi använ-
der när vi diskuterar hur mycket av utsläppsminsk-
ningarna som man kan använda i t.ex. utsläppshandel
för att klara av sitt åtagande och hur mycket man
måste åstadkomma inom varje land med egna interna
åtgärder i landet.
Här har EU:s inställning varit att 50 % ska åstad-
kommas genom egna åtgärder och att man kan ac-
ceptera att 50 % åstadkoms genom de flexibla meka-
nismerna, där utsläppshandel är en av delarna. Det
har då funnits länder, inklusive USA, som menat att
man inte behöver några sådana här begränsningar,
utan att allt kan åstadkommas genom flexibla meka-
nismer.
Här lyckades vi alltså inte komma överens. Där-
emot är vi nu eniga om att det behövs någon form av
supplementaritetsregel. Det erkänner även USA för
närvarande. Den kommer inte att kunna bli så stark,
den kommer förmodligen inte heller att kunna bli så
tydligt kvantifierad som EU har som sin grundinställ-
ning, men det finns ändå en gemensam uppfattning
om att det finns ett behov av någon form av supple-
mentaritetsregel.
De s.k. sänkorna kan man enkelt uttryckt säga
handlar om hur mycket man ska acceptera att t.ex.
växande skog, som otvivelaktigt binder koldioxid i
t.ex. cellulosan, får användas för att räkna av åtagan-
dena om att minska koldioxidutsläppen. Här har EU
haft en restriktiv linje, medan andra länder, inklusive
USA, Kanada och framför allt Japan, har menat att
man ska kunna använda mycket stora sådana här
sänkor för att komplettera minskningen av koldioxid-
utsläppen.
Inte heller här kunde vi komma varandra tillräck-
ligt nära. Vi har ändå inför det fortsatta arbetet en
samstämmig syn på att det här finns ett viktigt skal-
problem. Släpper man hanterandet av sänkor fritt
kommer det kanske inte att bli några utsläppsreduce-
ringar alls. Vi är alltså överens om att omfattningen
av sänkor är någonting som på något sätt måste be-
gränsas i de fortsatta samtalen.
Vi nådde alltså ingen överenskommelse, men jag
tror att man kan säga att vi har möjligheter - natur-
ligtvis lite beroende på hur en ny amerikansk admi-
nistration ser på de här frågorna - att nå fram till en
överenskommelse med lite mer tid.
Vår ambition i det här läget måste naturligtvis va-
ra att försöka nå en sådan överenskommelse under
den vår vi har framför oss. Om vi gör det kommer det
fortfarande att vara möjligt att nå det mål för ratifice-
ring av Kyotoavtalet senast 2002 som vi har, som EU
har och som väldigt många länder har. Det ligger
också ett symboliskt värde i detta, eftersom Kyoto-
protokollet är ett barn av Rioöverenskommelsen. Det
vore en utmärkt signal om vår möjlighet att åstad-
komma resultat om vi till det möte som ska äga rum
tio år efter Riomötet också kunde ha ratificerat det
här protokollet.
Hur påverkar då det här Sverige framöver? Först
och främst innebär det naturligtvis en mycket kraftigt
ökad börda och utmaning för vårt ordförandeskap,
därför att vi kommer att vara företrädare för EU i de
förhandlingar som jag hoppas leder fram till en upp-
görelse sent i vår.
Som jag sade tror jag att vi fortfarande kan hålla
fast vid målet att ratificera Kyotoprotokollet senast
2002. Vårt praktiska arbete på att begränsa klimatför-
ändringarna, de lokala investeringsprogrammen, de
tekniska ambitioner vi har att utveckla bättre teknik
och grön skatteväxling måste naturligtvis fortsätta
oberoende av att vi inte nådde en överenskommelse i
Haag.
Vi kan också säga att utmaningen för teknikut-
veckling kan ha stärkts av det som har hänt i Haag.
Jag läste med en viss belåtenhet den av företagsam-
heten mycket respekterade tidningen The Economist,
som tidigare tillhörde dem som var mycket skeptiska
inför klimatförändringarna. Där säger man nu att det
krävs krafttag, dels därför att dagens trender är alar-
merande och att global warming kommer att skada
den ekonomiska utvecklingen i världen, dels därför
att skarpa åtgärder kommer att stimulera utvecklingen
av ny teknik, effektivare användning av teknik och
därmed den ekonomiska tillväxten i dessa sektorer.
Vi arbetar nu med en klimatproposition. Det fak-
tum att vi inte nådde en överenskommelse kan i viss
utsträckning påverka den klimatpropositionen. Vi är
inte färdiga med vår bedömning, men självfallet ar-
betar vi med den.
Dagarna före jag åkte till Haag besökte jag Arvika
och såg vad som möjligen är ett direktresultat av
klimatförändringen, i varje fall stämmer med det
mönster om ökade vattenmängder och ökade risker
som vetenskapsmännen och klimatforskarna nu talar
om. Inte minst i samband med händelserna i Arvika
och i Dalsland, händelserna i somras med översväm-
ningar i stora delar av mellersta Norrland och norra
Svealand, har jag upplevt att människors medvetenhet
och oro för klimatförändringarna ökar. Det är många
som i dag ställer frågan om vad det är som sker och
hur vi politiker hanterar den situationen. Därför är det
naturligtvis viktigt att vi fortsätter att arbeta aktivt för
att förebygga en fortsatt klimatuppvärmning.
Vi ska också vara medvetna om att om den domi-
nerande andelen vetenskapsmän har rätt är vi på väg
in i en klimatförändring som vi inte kan undvika. Vi
kan möta den på ett sätt som minskar omfattningen av
den, men vi kan inte i dag vidta åtgärder som vrider
utvecklingen tillbaka. Utvecklingen är alldeles för
stark för detta.
Bert Bolin, en av världens mest ledande klimat-
forskare och dessutom ordförande i FN:s vetenskapli-
ga panel på området, sade till mig under Haagmötet
att utan Kyotoprotokollet kommer andelen koldioxid i
atmosfären att öka med 10 %, med ett effektivt Kyo-
toprotokoll kommer den att öka med 9 %. Det visar
att detta bara är början på en lång politisk, ekonomisk
kamp för att kraftfullt minska vårt beroende av koldi-
oxid och fossila bränslen.
Vi ska göra vad vi kan för att ändra utvecklingen.
Vi måste också nu titta på Sveriges beredskap för de
förändringar som vi måste räkna med kommer att ske.
Händelserna i Arvika och övriga ställen i landet är en
påminnelse om att vi fortfarande har en sårbarhet för
den typen av förändringar.
Jag kommer därför att inbjuda till en bred konfe-
rens med vetenskapsmän, med experter, med repre-
sentanter för myndigheter, och ställa frågan om vil-
ken den bästa bedömningen är, vilket riskscenario vi
ska se fram mot för Sveriges del när det gäller klimat-
förändringen. En del av svaret har vi troligen redan
fått. Vi kan räkna med att på hundra år kommer
regnmängden för Norrlands inland och Svealands
inland att öka med omkring 30 %.
Vi får ställa oss frågan vilka påfrestningar detta
innebär för bebyggelse, infrastruktur, vägar, järnvä-
gar, villkoren för jordbruk och skogsbruk i vårt land,
villkoren för den biologiska mångfalden med en så-
dan sannolik klimatförändring och villkoren för tu-
rism och friluftsliv. Den slutliga frågan blir hur vi bör
och kan öka beredskapen för att så bra som möjligt
och med så stor trygghet och säkerhet som möjligt
möta dessa sannolika förändringar.
Anf.  40  LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Det var intressant information kring
en fråga som är viktig, både sakligt och politiskt. Det
är trist att Haagmötet gick som det gick. Nu är det
inte mycket att sura över, utan nu måste man gå vida-
re.
Först gör jag en liten titt bakåt och sedan två tittar
framåt.
Först titten bakåt: Hur har Sverige utnyttjat att
man har suttit med i trojkan inför ordförandeskapet?
Hur har man påverkat Frankrike för att åstadkomma
någonting som hade kunnat bli bättre i Haag?
Vi tittar framåt: Kjell Larsson berörde att Sverige
kommer att ta ansvar som ordförande. Hur kommer
man mer konkret att utnyttja ordförandeskapet? Hur
tänker sig Larsson och regeringen driva frågan under
ordförandetiden?
Hur kommer forskningsfrågorna att behandlas?
Har regeringen någon strategi för den forskningsverk-
samhet som bedrivs inom ramen för sjätte rampro-
grammet om alternativa forskningskällor och föränd-
ring av Euroatomverksamheten? Finns det gemen-
samma forskningsinsatser för att klara klimatföränd-
ringarna?
Anf.  41  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Vi har självfallet spelat en aktiv roll
när det gäller vårt medlemskap i trojkan. Vi har haft
en stor grupp experter som har förstärkt EU:s expertis
i Haag. Jag har själv varit aktiv tillsammans med
Dominique Voyet, ordföranden i miljöministerrådet,
för att utvärdera förhandlingsläget, för att diskutera
hur vi taktiskt ska driva förhandlingarna under
Haagmötet. Vi har vunnit en hel del erfarenheter
genom medlemskapet i trojkan som kommer väl till
pass när vi nu tar över det omfattande ansvar vi nu
får.
Som Lennart Daléus säger är frågan hur vi ska ut-
nyttja det ansvaret. Jag har redan gett besked till mina
tjänstemän att jag vill att de ska utvärdera situationen
efter Haag, att de ska titta ordentligt på hur motsätt-
ningarna ser ut när vi trots allt i Haag lyckades kom-
ma varandra mycket närmare på viktiga områden.
Med utgångspunkt i detta ska de börja skissa på tänk-
bara kompromissmöjligheter. Vi har ett internat om
fyra fem dagar för att diskutera just detta.
Jag kan nog garantera Lennart Daléus att vi kom-
mer att vara oerhört väl förberedda för att ta över
ansvaret. Vi kommer att ha väldigt klart för oss var de
möjliga kompromisserna ligger. Här är det också
viktigt att vi inser att vi måste räkna med att göra
kompromisser. Vi kan inte från EU:s sida, hur väl-
lovligt det än skulle vara, diktera villkoren. För att få
ett ratifierat Kyotoprotokoll måste vi ha medverkan
av USA och andra stora länder.
Jag vill inte hävda att jag är särskilt påläst om
forskningsfrågorna. Men jag utgår från att vi fortfa-
rande har en hög profil i att driva dessa frågor i rikt-
ning mot hållbar utveckling.
Anf.  42  LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Det är uppenbart att man tänker ha
fler möten och att man är väl förberedd, men jag hade
förstås gärna sett lite mer konklusion i svaret.
Fru talman! Jag flyttar konklusionen till den
svenska scenen som Kjell Larsson berörde i att det
kommer en klimatproposition och ett fortsatt arbete i
Sverige. Det framgår av finansplanen som regeringen,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom att man
vill lägga på en fiskal skatt på biobränslen. Är Kjell
Larsson, regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet
inför det fortsatta arbetet beredda att ompröva att
lägga en skatt på biobränslen som så uppenbart kom-
mer att minska deras utvecklingskraft? Kan vi se fram
emot en sådan omprövning i kommande ekonomiskt
material från regeringen och i en kommande klimat-
proposition?
Anf.  43  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det som Lennart Daléus nu beskriver
handlar om en ändring som i så fall inträffar på
mycket lång sikt. Jag tror att vi alla är överens om att
för att få i gång en utveckling mot mer av biobräns-
len, vilket är bra inte minst ur klimatpolitisk syn-
punkt, kommer det att krävas den typen av skatteun-
dantag under den överblickbara tiden framöver.
Anf.  44  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Rapporterna från Haagöverläggning-
arna säger att man från svensk sida har varit mycket
aktiv i förhandlingarna, vilket är glädjande.
I informationen från miljöministern nu kunde vi
höra att de negativa resultaten troligen kommer att
påverka klimatpropositionen på något sätt. Avser
miljöministern även tidpunkten för framläggande av
propositionen, eller kan vi förvänta oss en proposition
före jul?
Jag skulle också vilja ställa en fråga när det gäller
målambitionen: Ligger den fast? Kan man lova att
den ligger fast vid minst -2 %?
Kan miljöministern också säga att vi från svensk
sida kommer att lova att göra minskningarna i vårt
eget land oberoende av vad som händer vid mötet i
maj/juni?
Jag skulle också vilja rikta en fjärde fråga till
miljöministern: Kan miljöministern lova att vi inför
och i de fortsatta förhandlingarna inte kommer att gå
med på att man räknar in kolsänkorna?
Anf.  45  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Ambitionen är fortfarande att vi ska
lägga fram en klimatproposition före jul. Det kan
naturligtvis bli förseningar, och de beror i så fall
förmodligen inte så mycket på Haagöverläggningar-
na. Det är en omfattande materia, och utfallet av
Haagöverläggningarna ökar naturligtvis arbetsbördan
på oss allmänt sett. Några längre förseningar tror jag
inte ska bli nödvändiga.
När det gäller målambitionen är det nu gällande
nationella målet, som riksdagen har ställt sig bakom,
att vi i år ska nå nollutsläpp jämfört med 1990 för att
sedan minska utsläppen. Klimatkommittén har lagt ett
förslag om att vi ska specificera minskningen till -
2 %. Det är naturligtvis någonting som vi funderar på,
vad man ska välja för preciserat långsiktigt mål i
arbetet på klimatpropositionen. Vi återkommer alltså
till det.
Får jag passa på att lägga till en sak. Många har
trott att det har varit omöjligt för oss att nå målet med
oförändrade utsläpp i år jämfört med 1990. Statisti-
ken, senast från Energimyndigheten, tyder på att vi
kommer att lyckas och t.o.m. komma en bit under
nollmålet för i år. Det beror delvis på de åtgärder som
vi har vidtagit och som nu börjar ge konkreta resultat.
Det beror också på att vi har fått ökade priser på olja,
som har varit återhämtande för utsläppen. Vi har en
strukturell förändring i ekonomin som leder mer mot
tjänstesektorn, som är mindre beroende av fossila
bränslen. Det beror självfallet också på att det är
osedvanligt varmt i år. Det kan vi iaktta bara genom
att gå ut genom dörren, med 10 graders stabil tempe-
ratur när december knackar på. Det är en exceptionell
situation.
Anf.  46  HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag vill tacka för det svaret. Det finns
en del i svaret som jag vill dröja kvar vid, och det
gäller målambitionen. Jag blir en aning orolig när
miljöministern svävar på målet om -2 %. Ska svaret
tolkas på det sättet att man överväger att lämna den
procentsatsen? Eller på vilket sätt ska det tolkas?
Anf.  47  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Regeringen och riksdagen har aldrig
beslutat att vi ska ha -2 % som mål, och därför går det
inte att lämna det målet. Det mål som gäller är att det
ska vara en minskning efter 2000. Sedan finns det,
som jag sade, ett utredningsförslag om att precisera
minskningen till -2 %. Det förslaget har remissbe-
handlats, precis som gäller på alla andra områden,
och vi funderar nu på hur vi ska hantera det när vi
jobbar med den proposition som vi ska lägga fram.
Jag svävar inte alls på målet. Jag svarar som vi
måste göra i en massa sådana här fall, att regeringen
överväger frågan och kommer med förslag om detta
till riksdagen, precis på samma sätt som gäller alla
andra frågor.
Anf.  48  BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Först vill jag säga att jag tycker att
det är utmärkt att regeringen börjar utreda vilken
beredskap vi behöver för de förändringar som sker.
Det är jag jätteglad för. Vi hade det uppe i budgetför-
handlingarna, men då var intresset från Finansdepar-
tementet inte så stort. Med gemensamma krafter kan-
ske vi kan komma dit.
Haagmötet gick inte alls så bra, och jag skulle
vilja ställa två olika frågor om det.
Den första frågan är hur miljöministern ser på den
amerikanska situationen. Bush har sin inställning,
som vi har sett i TV och hört på alla möjliga sätt. Det
skrämmande är att den administration som nu satt
nästan var en Goreadministration. Hur ser miljömi-
nistern på det här? Kan det bli ännu värre än med
dagens amerikanska administration om Bush kommer
till makten?
Den andra frågan gäller de praktiska frågorna.
Miljöministern sade att man inte kom fram i Haag
men att man ändå måste fortsätta med de praktiska
frågorna. Då blir en naturlig fråga: Kommer regering-
en nu att gå på - som jag uppfattar det i alla fall i
medierna - miljöministerns linje när det gäller majo-
ritetsbeslut i fråga om koldioxidskatt inom EU, alltså
majoritetsbeslut för den lägsta acceptabla nivån? Jag
tror nämligen att det är en väldigt viktig åtgärd. Jag är
ledsen att Göran Persson är så envis i den här frågan,
och det är dags att köra över honom rejält. Hur ser
miljöministern på det?
Anf.  49  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag tror inte att man ska spekulera för
mycket i hur den amerikanska situationen utvecklar
sig. Det är många som är lite besvikna på Gore- och
Clintonadministrationens hantering av de här frågor-
na, inte minst därför att Gore är en av de ledande
toppolitiker i världen som tidigt såg klimatföränd-
ringarna som ett stort och viktigt politiskt problem.
Det är ju i USA som det är här. Administrationen
har inte den enda makten. Man har haft en besvärlig
situation att hantera i kongressen, och det är trots allt
kongressen som avgör ratificering av utländska avtal.
Det har man naturligtvis varit tvungen att hantera på
något sätt.
Den framtida amerikanska administrationens in-
ställning kommer naturligtvis att vara viktig. Som jag
sade, tror jag att man ska vara försiktig med att spe-
kulera i vad som kommer att hända med utgångs-
punkt i valrörelsen och kanske tillspetsade ställ-
ningstaganden av olika kandidater i valrörelsen. När
den som blir president i USA får sätta sig in i situa-
tionen och har haft sina diskussioner med de tjänste-
män som arbetat med de här frågorna kan det hända,
hoppas jag, att inställningen blir något annorlunda.
Det allra viktigaste kanske är att vi inte ska under-
skatta det faktum att det även i USA sker en föränd-
ring av människors attityd till de här frågorna, med en
ökad medvetenhet om problemen och därmed också
starkare krav på det politiska systemet att ta hotet om
klimatförändringar mer på allvar.
När det nu finns politiker som tycker att det är
svårt och besvärligt att försöka övertyga väljarna om
behovet av höga bränsleskatter, höga bensinskatter
och annat kan det mycket väl vara så att om ett antal
år kommer samma väljare att ställa oss till svars för
att vi inte i tid vidtog tuffare åtgärder på det här om-
rådet.
Anf.  50  BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Det var svaret på den första frågan,
men hur var det med att köra över Göran Persson när
det gäller det lägsta golvet för koldioxidskatt inom
EU, att man kan ta det med kvalificerad eller enkel
majoritet?
Jag ska haka på den frågan också och ställa en an-
nan fråga till miljöministern. Schweiz har infört ki-
lometeravgifter när det gäller landsvägstransporter
och godstransporter. Det finns ett övervakningssys-
tem, och man betalar lika mycket per kilometer oav-
sett om man är schweizisk, holländsk eller skånsk
åkare. Det är ett väldigt bra system. Både vi i Miljö-
partiet och t.o.m. Åkeriförbundet tycker att det är en
vettig modell, därför att den är konkurrensneutral.
Kan vi få se ett förslag från regeringen om att införa
rättvisa och höga vägavgifter?
Anf.  51  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! När det gäller majoritetsbeslut och
skattelagstiftningen inom EU är regeringens inställ-
ning väl känd vid det här laget. Jag är själv medlem i
regeringen och ansluter mig självfallet till denna
regerings hållning. Vi har också haft en diskussion i
regeringen om hur man ska se på dessa frågor.
Det är lika intressant varje gång en miljöpartist
eller för den delen en vänsterpartist försöker att ut-
nyttja något slags spricka i regeringen. Det här hand-
lar faktiskt om att införa någon form av överstatlighet
inom EU på ett område - skattepolitiken - där vi är
ganska känsliga. Det gäller t.ex. frågan om vi ska
kunna behålla den svenska skattefinansierade välfär-
den, om man ser det i ett brett perspektiv.
Men jag hoppas att den inställning som Miljöpar-
tiet och Vänsterpartiet nu har när det gäller mil-
jöskatter så småningom kommer att leda till att ni,
liksom era partivänner i alla andra europeiska länder,
ser EU som det fantastiska verktyg för en bättre
framtida miljö som det faktiskt är. Det finns ingen
som är gladare än jag när Birger Schlaug har gått hela
vägen fram. Då ska jag välkomna Birger Schlaug i
miljöförnuftets läger.
Jag har sagt att jag är anhängare av en kilome-
terskatt. Vi arbetar på det inom EU, och vi diskuterar
det också inom Regeringskansliet.
Anf.  52  PER LAGER (mp):
Fru talman! Supplementariteten och sänkorna
verkar som ett sätt att komma undan kravet på en
aktiv handling - åtminstone när man ser det så här lite
utifrån. Framför allt ter det sig som att dessa frågor
inte står i paritet med u-landsfrågorna, dvs. hur vi ska
kunna hjälpa u-länderna på ett trovärdigt sätt när vi
själva har dessa undantag vad det gäller utsläppen
med hjälp av sänkor och supplementaritet. Jag hoppas
att regeringen kommer att driva frågan om begräns-
ningen av dessa möjligheter väldigt starkt.
Sedan skulle jag vilja fråga en annan sak. När det
gäller utsläppen är det inte 0 % i förhållande till 1990
vi behöver. Vi behöver betydligt starkare begräns-
ningar. Vi vet att vi skulle behöva 80-90 % för att
över huvud taget påverka det som nu sker när det
gäller koldioxiden.
Därför undrar jag om det inte vore bra om Sverige
gick före och handlade aktivt. Vi har t.ex. början på
en grön skatteväxling, som vi är glada över har kom-
mit i gång. Miljöpartiet har helt andra utgångsvärden.
Vi skulle kunna tänka oss 100 miljarder på tio år i
stället för 30 miljarder, som vi har kommit överens
om. Är det inte så att vi skulle kunna skärpa detta och
helt enkelt höja ribban när det gäller dessa föränd-
ringar och omställningar i samhället, för att just gå
före och visa att man faktiskt praktiskt kan sänka
koldioxidutsläppen?
Anf.  53  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Vi kommer naturligtvis att fortsätta
att driva frågan om begränsningar av möjligheten att
använda s.k. sänkor och de flexibla mekanismerna.
Det är precis det som ligger bakom när jag säger att
det är viktigt att värna den miljömässiga integriteten i
Kyotoprotokollet. Vi måste alltså se till att det blir
reella minskningar av själva koldioxidutsläppen och
utsläppen av andra växthusgaser.
Som jag sade får vi välja. Antingen blir det en
överenskommelse med en viss användning av sänkor
och en viss försvagning av EU:s ursprungliga posi-
tion när det gäller supplementaritet eller ingen uppgö-
relse alls. Det är ett väldigt besvärligt val vi står inför.
Ambitionen måste vara att göra nästa överenskom-
melse så stark som det någonsin är möjligt.
Jag håller också med om - det sade jag egentligen
i mitt anförande - att det vi nu ser är en ganska blyg-
sam början på någonting som vi måste göra betydligt
mer kraftfullt under de kommande åtagandeperioder-
na. Där kommer det att ställas krav på helt andra
utsläppsreduktioner än dem som vi diskuterar för
närvarande.
På frågan om Sverige ska gå före vill jag säga att
jag menar att Sverige går före på många sätt. Det
gäller det vi gör konkret, lokala investeringsprogram
och allt annat som jag var inne på tidigare. Det är
ordentliga konkreta vardagliga insatser för att minska
koldioxidutsläppen. Vi måste också mer och mer
diskutera livsstilsfrågorna i detta perspektiv, och vi
måste naturligtvis också förbereda olika åtgärder när
det gäller att fortsätta och intensifiera teknikomvand-
lingen för att få en hållbar utveckling, som också
innefattar klimatfrågorna.
Sverige är kanske det land i EU och i Europa som
har de minsta utsläppen av koldioxid per capita. Vi
ligger på 6 ton per invånare och år. EU ligger på 10
ton och USA på ungefär 20 ton. Om vi gjorde oss av
med samtliga koldioxidutsläpp i Sverige skulle det
motsvara 0,9 % av USA:s totala utsläpp.
Anf.  54  PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag menar att det är oerhört viktigt att
vi kommer fram till en ratificering av Kyotoproto-
kollet 2002 och att det sätts i sjön, även om det är en
sämre överenskommelse än vad vi hade hoppats.
Sedan är det viktigt att vi går före. Jag menar att det
är det som visar på den politiska viljan och det poli-
tiska ansvaret inte minst gentemot u-länderna. Jag
menar att vi måste hitta de praktiska framgångsvä-
garna. Det är en konferens och en proposition på
gång. Det är väldigt intressant, och det är viktigt att
vägarna framåt stakas ut där.
Man kan bl.a. ta frågan om långtradartrafiken,
som jag själv motionerat om. Man kan se om man
inte kan införa dessa regleringar av långtadartrafiken,
som står för en stor del av de utsläpp vi vill komma
åt, för att kunna göra en omställning till järnvägen när
det gäller tunga transporter.
Anf.  55  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag är helt överens med Per Lager i
det han säger inte minst när det gäller möjligheten att
påverka långtradartrafiken, något som jag tyvärr
saknade i den artikel Birger Schlaug skrev tillsam-
mans med Åkeriförbundet. Vi måste se vilka möjlig-
heter det trots allt finns att föra över landsvägstrans-
porter till räls, vilket naturligtvis ur miljö- och kli-
matsynpunkt skulle vara en väldigt tilltalande lös-
ning.
Anf.  56  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Det är lätt att konstatera att västvärl-
dens oförmåga att komma överens vad gäller de frå-
gor som är vid handen i dag hotar framtida generatio-
ner, de fattiga länderna och t.o.m. vårt välstånd och
vår välfärd. Ändå tycks det vara så att det fortfarande
finns människor som faktiskt inte tror på växthusef-
fektens varande och ifrågasätter densamma. Det ver-
kar t.o.m. som att det finns stora politiska partier i
denna kammare som ifrågasätter växthuseffekten.
Avser miljöministern att göra några särskilda opi-
nionsbildande insatser för att upplysa omkring denna
fråga, så att den på ett bättre sätt blir allmänt känd
bland svenska folket och hos en del svenska politiska
partier?
Jag skulle också vilja återvända till frågan om
skatt på biobränsle. Det är onekligen så att det i fi-
nansplanen har aviserats ett införande av skatt på
biobränsle. Det är ett faktum som miljöministern inte
kan förneka. Då måste jag fråga om miljöministern är
beredd att ompröva detta ställningstagande tillsam-
mans med de samarbetspartner som regeringen har
för närvarande, eftersom denna avisering motverkar
de syften som vi i denna debatt vill uppnå. Den mot-
verkar de långsiktiga investeringar som behöver göras
bl.a. på energiområdet, som industrin och andra ef-
terlyser. Man vill alltså ha långsiktighet när det gäller
dessa saker. Det är aviserat en skatt på biobränsle i
närtid.
Anf.  57  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Min tolkning av de rader i finanspla-
nen som Eskil Erlandsson hänvisar till är denna: När
vi inte behöver undantag vad gäller energiskatten för
att få fram biobränslen ska vi betrakta energiskatten
som en skatt på energi och inte på särskilda energi-
slag. Koldioxidskatt och annat ska däremot inte läg-
gas på denna typ av bränslen.
Min bedömning är att vi har ganska långt kvar in-
nan vi är i den situationen och att vi under överskåd-
lig tid behöver olika typer av stimulanser för att få
fram detta bränsle och göra det konstnadseffektivt,
och dessutom för att man ska forska och jobba med
teknisk utveckling på detta område.
Sedan tar Eskil Erlandsson upp en avgörande frå-
ga, nämligen människors och gruppers syn på växt-
huseffekten. Vi har ett förslag från Klimatkommittén
som vi nu diskuterar inför klimatpropositionen om en
informationskampanj. Vi får återkomma till hur vi
väljer att hantera det förslaget. Men låt mig säga så
här i den här grundläggande frågan:
Jag kan ha respekt för människor som är skeptiska
inför klimatförändringen, som menar att det här är så
komplicerade och omfattande förändringar och så
komplicerade sammanhang som bestämmer klimatet
under lång tid framåt. Jag kan ha respekt för det även
om jag inte delar den skeptiska grundhållningen, men
jag har svårt att ha respekt för dem som säger att vi
inte ska göra någonting förrän vi vet exakt hur kli-
matförändringarna påverkar oss under 10, 20, 30, 40
och 100 år framöver.
Alla som bedömer den här frågan måste inse att
man, när det stora flertalet av vetenskapsmän är över-
ens om grunddragen när det gäller hur den här faran
ser ut, måste vara beredd att diskutera att sätta in
åtgärder i förebyggande syfte av rena försiktig-
hetsskäl. Det tycker jag är väldigt viktigt att säga.
Anf.  58  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! I den sista delen vad gäller opinions-
bildning och liknande tycks miljöministern och jag
vara helt överens. Det är utomordentligt viktigt att vi
sprider kunskap kring de här frågorna och att vi på så
sätt får alla med på vagnen.
Men jag ska vända åter till det här om biobräns-
len. Den uppfattning som miljöministern här redovi-
sar överensstämmer i mitt tycke inte med det som de
facto står i finansplanen. Rimligen borde då miljömi-
nistern här och nu kunna lova att det i nästa ekono-
miska dokument från regeringen kommer en skriv-
ning som överensstämmer med det som miljöminis-
tern nu står här inför kammaren och talar om och
vilket jag kan instämma i.
Anf.  59  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Om det är formuleringar som vi kan
läsa på lite olika sätt ska vi naturligtvis försöka klara
ut det, så att Eskil Erlandsson och jag åtminstone blir
överens om vad som står i finansplanen. Det hoppas
jag att vi kan göra.
Anf.  60  INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Sammanbrottet i Haag gör det om
möjligt ännu mer viktigt att komma åt trafikens ökan-
de, för att inte säga skenande, koldioxidutsläpp.
Meningen med koldioxidbeskattningen är ju att
göra koldioxidneutrala bränslen och drivmedel mer
konkurrenskraftiga, så att de ska kunna komma fram
på marknaden. Då är det väldigt destruktivt att mine-
raloljedirektivet och lagen om skatt på bränslen inne-
bär att man lägger koldioxidskatt på koldioxid-
neutrala drivmedel. Det är ett stort hinder för att de
alternativ som ändå finns någonstans på marknaden
ska kunna komma fram.
Jag undrar om miljöministern är villig att verka
för att mineraloljedirektivet och lagen om skatt på
energi ska ändras, så att det blir möjligt att befria
koldioxidneutrala drivmedel från koldioxidskatt.
Anf.  61  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Vi diskuterar den här frågan just nu
på Miljödepartementet. Det förefaller som om det
finns en hel del oenighet om vad mineraloljedirekti-
vet egentligen låter oss göra, och vi försöker nu att
klarlägga vilka handlingsmöjligheter som mineralol-
jedirektivet ger.
Sedan är jag självfallet rent allmänt intresserad av
att det skapas möjligheter. Det behövs möjligheter,
särskilt i en inledningsfas, för att man ska kunna
stödja den här typen av bränslen. Och jag tror att
behovet av sådana möjligheter kommer att öka efter
hand som det blir uppenbart att vi behöver göra mer
också på det här området för att ersätta fossila bräns-
len med från klimatsynpunkt acceptabla bränslen.
Anf.  62  INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Biogasen har ju ett undantag från mi-
neraloljedirektivet och lagen om skatt på energi, och
det finns pilotprojektsdispenser för viss produktion av
etanol. Men i övrigt koldioxidskattebeläggs koldiox-
idneutrala drivmedel. Det är väldigt olyckligt.
Jag är väldigt glad om miljöministern vill ta tag i
den här frågan eftersom den naturligtvis är central för
utvecklingen framöver.
Anf.  63  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Koldioxidskatt har vi ju därför att vi
vill låta den typ av bränslen som har en klimatpåver-
kan vara med och bära kostnaderna för själva klimat-
påverkan. Det är den grundläggande tanken. Då är det
klart att bränslen som inte har den här egenskapen -
bränslen som är förnybara och som finns med i ett
kretslopp med skogen eller jorden - inte ska beläggas
med koldioxidskatt. I den grundläggande frågan är vi
fullständigt överens. Och det är klart att jag verkar
även gentemot EU med den grundläggande utgångs-
punkten.
Anf.  64  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Jag tycker att det är sorgligt att mil-
jöministern fick återvända från Haagmötet utan att
konkreta handlingsplaner hade skrivits under. Jag
beklagar det djupt. Detta skedde trots att det nu, som
miljöministern här har deklarerat, finns en så stor
samstämmighet om vad en fortsatt fossil förbränning
kommer att orsaka.
Men vi får väl som miljöministern sade nu kon-
centrera oss på det svenska ordförandeskapet. En
punkt som jag skulle vilja kom upp överst på den
dagordningen gäller flygtrafikens utveckling. Både
här i Sverige och i Europa ökar flygtrafiken stort. Och
flygtrafiken bär inte sina egna miljökostnader. Hur
kommer Sverige att hantera denna punkt under ord-
förandeskapet?
Jag vill också, som Birger Schlaug sade, att koldi-
oxidskatten ska vara gemensam för EU. Visserligen
är Miljöpartiet inte för gemensamma skatter, men
även om vi inte hade haft EU skulle vi behöva ett
forum där man just diskuterar och kommer överens
om miljöskatter. Detta är en så stor och angelägen
fråga eftersom det här gäller över landgränserna. Det
gäller också flygtrafikens utveckling. Den berör de
länder som flygplanen hela tiden passerar. Det är
uruselt att flygtrafiken ska komma så lätt undan när
koldioxidutsläppet är så stort jämfört med andra
transportslag.
Anf.  65  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag tycker att det är trevligt att få
fortsätta diskussionen med Kia Andreasson från i
tisdags kväll, då vi hade en interpellationsdebatt om
flygtrafikens påverkan.
Kia Andreasson och andra vet att jag många
gånger har sagt: Visst bör vi se till att flygtrafiken får
bära sina miljökostnader på samma sätt som trafiken i
övrigt åtminstone bär en del av sina miljökostnader.
I det här fallet är det lite svårare att komma fram -
det vet ju alla - eftersom det här är en så internatio-
nell företeelse. Men den svenska inställningen både i
EU-arbetet och i det internationella arbetet inom
ramen för ICAO är att vi ska hitta lösningar på det
här problemet.
Jag tror också här att det finns en ökad medveten-
het om detta i de inblandade länderna, men det är en
trög process. Tyvärr tar det väldigt lång tid att nå de
resultat som vi vill ha.
Sedan undrar jag om det möjligen är en liten
missuppfattning när det gäller det här med Sveriges
inställning till koldioxidskatt inom EU. Visst vill vi
ha en gemensam koldioxidskatt i EU. Det skulle inte
finnas någonting som vore bättre för Sverige än om
alla andra EU-länder införde koldioxidskatt och lyfte
sin koldioxidskatt till den svenska nivån. Självfallet
vill vi det, av miljöskäl, av konkurrensskäl och av alla
tänkbara skäl. I det fallet råder det ingen som helst
tvekan om den svenska grundhållningen, och det har
jag upprepat vid flera tillfällen, naturligtvis också i
diskussionen med mina kolleger i det europeiska
miljörådet.
Anf.  66  KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Det är ju bra att miljöministern har
den inställningen. Men jag har hört Bosse Ringholm
på EU-nämnden. Han vill inte gå denna väg och job-
ba för en gemensam koldioxidskatt i EU. Och det är
det här som vi ideligen träffar på. Jag säger inte detta
för att raljera eller för att försöka få en spricka i rege-
ringen, men faktum är att ministrarna uttalar sig på
olika sätt i de olika frågorna.
Anf.  67  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag har oerhört svårt att tro att Bosse
Ringholm skulle ha några invändningar om Spanien
lade koldioxidskatten på den svenska nivån. Tvärtom
skulle han självfallet välkomna det. Jag har väldigt
svårt att tro att Björn Rosengren, som näringsminis-
ter, eller Leif Pagrotsky, som handelsminister, skulle
ha någonting att invända mot att vi utjämnade villko-
ren för konkurrensen genom att alla länder tog på sig
en högre miljöbeskattning.
Anf.  68  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Man kan väl säga att Haagöverens-
kommelsen utgjorde halva vägen i arbetet med att
godkänna Kyotoprotokollet. Så här i efterhand kan
man väl också säga att det kanske var bra det som
skedde. Miljöministern är ju nu ändå så pass aktiv i
sitt arbete för att vi som ordförandeland ska driva den
här frågan vidare. Jag tror att vi kan lyckas ganska
bra, eftersom jag anser att vi i Sverige ligger i fram-
kant i de här frågorna. Där lyckönskar jag miljömi-
nistern, och jag ser fram emot det arbetet.
Det är bara det att ska vi få resultat måste vi också
få med stora länderna - Kanada, USA, Japan - på
båten. Kanske har någon här tidigare sagt detta. Ris-
ken är nog stor att vi får rucka lite framför allt på de
mål vi har satt upp inom EU, dvs. att åtgärder ska ske
till minst 50 % inom landet och till lika stor del utan-
för landet. Det ser jag som en uppenbar risk.
Jag skulle vilja fråga miljöministern en gång till:
Vad är strategin för att verkligen få med de här stora
drakarna i båten? Det är nästan en förutsättning för att
vi ska komma i land.
Sedan vill jag ta upp en liten sak till, nämligen
detta med att få acceptans hos befolkningen. Jag
välkomnar verkligen den klimatkonferens som mil-
jöministern nu pratar om, men det handlar ju också
om att inte bara se miljöfrågorna som en tagelskjorta
som ska vara på utan att också finnas med själv i
arbetet. Här vill jag än en gång framhålla det arbete
som sker inom ramen för utmanarkommuner. Vad
kan miljöministern göra för att lyfta upp det arbetet,
där man själv ser resultat i olika transportlösningar, i
utbyggnad av fjärrvärme osv. och där man också kan
avläsa lokala resultat?
Anf.  69  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag ser också väldigt positivt på ut-
manarkommunernas arbete, och också på den respons
som andra kommuner har gett på de här utmaningar-
na. Jag har bett att få träffa utmanarkommunerna så
snart som möjligt för att med dem diskutera deras
erfarenheter och vad vi kan göra i framtiden tillsam-
mans med kommunerna.
Glöm heller inte att vi har ett oerhört viktigt kli-
matpolitiskt instrument i lokala investeringsprogram.
Jag tror att alla utmanarkommuner har använt sådana
som en del av sina ansträngningar för att minska
utsläppen av koldioxid. Här finns det redan nu ett
mycket aktivt samspel mellan staten och kommuner-
na, där staten kan bidra med pengar för angelägna
miljöinvesteringar i kommunerna. Vi har redan
åstadkommit beslut om investeringar i storleksord-
ningen 20-25 miljarder kronor och därigenom mins-
kat koldioxidutsläppen med i storleksordningen 1,7-
1,8 miljoner ton, vilket är ett bra resultat.
När det sedan gäller det fortsatta arbetet efter
Haag är strategin helt enkelt att med ledning av de
erfarenheter vi nu har gjort försöka hitta olika tänkba-
ra möjligheter till kompromisser - för kompromisser
måste det bli - som vi sedan kan diskutera med de
ledande grupperna i världen. Jag har själv vid flera
tillfällen träffat - jag har besökt henne och hon har
besökt mig - fru Ebtekar, som är vicepresident och
miljöminister i Iran och som nu kommer att tillträda
som ordförande i den viktiga G 77-gruppen, dvs.
utvecklingsländernas grupp. Jag kommer naturligtvis
att besöka Washington så fort det är meningsfullt,
dvs. när man har fått den nya administrationen på
plats, för att med den börja föra de här diskussioner-
na. Vi kommer redan om två veckor i miljörådet att
ha en diskussion där vi utvärderar Haag och diskute-
rar hur vi lägger upp strategin framöver.
Anf.  70  BJÖRN VON DER ESCH (kd):
Fru talman! Klimatfrågor var tidigare något som
framför allt vetenskapsmän sysslade med. Därefter
har, sedan några år, politikerna gjort detta till en stor
fråga. Men i och med det har också argumenten, tror
jag mig våga säga, både förenklats och förgrovats.
Just nu är det koldioxiden som man skjuter in sig på,
och det gör att många framstående forskare är mycket
olyckliga över att de har svårt att få anslag till att
forska om andra orsaker till klimatförändringar än de
som har ett direkt samband med koldioxid. För några
år sedan talade man om att det var havsströmmar. Det
var El Niño i Stilla havet och det ena med det andra.
Detta är det mycket svårt att få gehör för i dag.
Den här politiska accenten tyckte jag framkom på
ett rätt allvarligt sätt när miljöministern tog Arvika
som ett exempel. Den översvämning som de boende i
Arvika har råkat ut för är oerhört tragisk. Men globalt
sett, och det är ju det vi talar om, är trots allt Arvika
en mycket liten del av vårt jordklot. Jag tror att det är
fel att ta detta som exempel på den pågående miljö-
förstöringen.
Dessutom skulle jag vilja fråga miljöministern: Är
det inte klokt att poängtera hur enormt stor osäkerhe-
ten är kring all klimatforskning, inklusive koldioxi-
den, och att varje klimatförändring inte nödvändigtvis
är en förändring till det sämre?
Anf.  71  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det har självfallet funnits klimatför-
ändringar under jordens hela sex miljarder år långa
historia. Växthusgastäcket runt jorden bidrar nu till
att vi har en medeltemperatur på jorden på ungefär
+15 °C. Utan växthusgaser hade vi haft -15 °C. Växt-
husgaserna är på så sätt en förutsättning för livet på
jorden. Sedan industrialismen började har vi ökat
växthusgaskoncentrationen i atmosfären med 35-
40 %. Om man tänker på vilken oerhörd kraft det låg
i växthusgaserna redan tidigare måste man förstås
fundera över vilken kraft som ligger i den här ök-
ningen och den fördröjning som klimateffekterna
bevisligen har. Under de senaste 12-14 åren har 10-
11 varit de varmaste vi uppmätt sedan vi började
mäta genomsnittstemperaturer på jordklotet i mitten
av 1800-talet.
Det vi nu upplever stämmer väldigt väl med kli-
matforskarnas modeller. Det finns inget miljöområde
som varit utsatt för en sådan ingående vetenskaplig
granskning som klimatpolitiken. FN:s internationella
expertpanel om klimatförändringar har 3 000 forskare
jorden runt som hela tiden jobbar för att hitta en ve-
tenskaplig konsensus i den här viktiga frågan. Man
kommer nästa år att lägga fram en rapport, och vi vet
redan att man där skärper sina varningar jämfört med
den förra rapporten.
Men även om vi säger att man nog inte ska ge sig
tusan på att det är så här tycker jag att det faktum att
så många framstående forskare är så eniga i en sådan
här fråga gör att ingen egentligen har den moraliska
rätten att säga: Vi ska inte göra någonting, för jag vet
att det inte sker någon klimatförändring. Alla måste
vara inställda, på grund av försiktighetsprincip och
annat, på att ändå vidta åtgärder, både för att hejda
klimatförändringen och för att se vilken sårbarhet ett
samhälle som t.ex. det svenska har inför de föränd-
ringar som kommer att ske.
Anf.  72  BJÖRN VON DER ESCH (kd):
Fru talman! Jag håller helt med om att detta na-
turligtvis inte är ett argument för att inte göra någon-
ting. Det är det inte heller tal om. Frågan är: Kan man
även forska på andra områden? Kan det finnas andra
faktorer än CO2 i dag? Att det finns omfattande
forskning på området är vi säkert alla bara tacksamma
och belåtna för.
Detta är dock en paradox för många som sysslar
med t.ex. kärnkraftsavfallet. Vad sysslar man med
där? Jo, hur vi ska begrava kärnkraftsavfallet så att
det överlever en ny istid. Samtidigt bekymrar vi oss
för hur vi ska få stopp på växthusgaserna. Det här är
förbryllande för många.
Anf.  73  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Självfallet bör och ska man forska på
andra områden också. Såvitt jag förstår pågår det i
dag forskning om t.ex. solfläckarnas påverkan på
klimatet. Jag förstår inte riktigt frågan. Jag har inte
upplevt att det är något slags forskningsförbud kring
alla andra förklaringar till klimatförändringarna än
just koldioxidutsläppen.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 §  Frågestund
Anf.  74  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Då återupptar kammaren sina ajournerade för-
handlingar. Vi övergår till frågestund. Följande stats-
råd kommer att delta: Statsrådet Ingela Thalén, kul-
turminister Marita Ulvskog, statsrådet Mona Sahlin,
statsrådet Ulrica Messing och miljöminister Kjell
Larsson.
Statsrådet Ingela Thalén besvarar såväl allmänpo-
litiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområ-
de inom regeringen. Frågor till övriga statsråd förut-
sätts beröra deras ansvarsområde inom regeringen.
Jag vill erinra om att frågor och svar ska vara korta
och inte överstiga 1 minut.
Digitala sändningar
Anf.  75  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag skulle vilja fråga kulturminis-
tern. Enligt uppgifter som har läckt ut i dag avser
Sveriges Television att lägga ned de digitala sänd-
ningarna dagtid de åtta första månaderna nästa år. Det
gör man samtidigt som riksdagen i dag har beslutat
att vi ska satsa mer pengar och bygga ut digital-TV-
verksamheten. Detta kan få oanade konsekvenser för
public service framtid.
Delar kulturministern min upfattning att det är ett
märkligt beteende? Vad avser kulturministern vidta
för åtgärder för att göra det möjligt att tekniken ska
kunna byggas ut även i framtiden, att alla ska kunna
se TV överallt i landet i fortsättningen och att pub-
lic service ska räddas?
Anf.  76  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Dessa uppgifter är nya för mig. Jag
kan alltså inte reagera på dem. Det enda jag kan säga
är att riksdagen har fattat ett beslut med anledning av
regeringens förslag som innebär att vi lyfter bort det
förbud som har legat för Teracom att se till att den
analoga tekniken skiftas till digital teknik i hela lan-
det.
Det finns nu en möjlighet att bygga ut den digitala
verksamheten i marknätet i hela landet. Det är en
väldigt viktig markering. Det betyder väldigt mycket
för public service framtid. Jag utgår från att styrelsen
för Sveriges Television också är uppmärksam på det.
Anf.  77  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Det är en
viktig markering. Det är egentligen en vida större
fråga än just en fråga om de åtta månaderna. Det
gäller att public service får grepp om den nya tekni-
ken. Jag förstår att kulturministern avser att reagera.
Jag utgår från att så sker.
Anf.  78  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Vi befinner oss just nu mitt uppe i
arbetet med det nya avtalet mellan public service-
företagen och staten, där riksdagens samtliga partier
också är involverade i Public service-beredningen.
Där är frågan om den digitala sändningstekniken i
marknätet en central framtidsfråga. Det finns här inga
delade meningar i förhållande till public service-
företagens styrelser.
Jag utgår från att det finns någon förklaring till det
här beslutet, om nu uppgifterna som läckt ut är kor-
rekta.
De funktionshindrades rättigheter
Anf.  79  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Herr talman! FN:s internationella handikappdag,
som är nu på söndag, uppmärksammades här i riks-
dagen i går och i dag bl.a. genom en konstutställning
och ett antal seminarier.
Under gårdagens seminarier blev vi nog alla
ganska chockade och mycket upprörda när vi fick
höra att det fortfarande i f.d. kommunistländer före-
kommer mycket omänsklig behandling av funktions-
hindrade.
Jag kan ta ett exempel. I ett hus som är avsett för
12 personer bor det 80 personer. Det finns inga föns-
terrutor i fönstren. Det är tre personer som personal.
Det finns inget rinnande vatten.
Bland dessa länder är flera ansökarländer till EU.
Deras regeringar försöker att dölja problemet. Jag vet
att inget EU-land har tagit upp den här frågan än.
Därför är min fråga till Ingela Thalén, eftersom
Sverige är ordförandeland nästa år: Är Sveriges rege-
ring bredd att lyfta den här frågan och få upp den på
bordet?
Anf.  80  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Barnens rättigheter över huvud taget,
och naturligtvis gäller dessa också barn som har sär-
skilt skyddsbehov, är sådana frågor som ingår i dis-
kussionen kring det vi kallar för den sociala agendan.
Sverige har i olika sammanhang lyft upp barns rättig-
heter.
Det är självklart att det som nu har lyfts fram vid
konferensdagarna är sådana saker som också måste
tas upp när man diskuterar de sociala skyldigheterna i
ansökarländerna. Sverige kommer som ordförande-
land att också bevaka dessa frågor.
Anf.  81  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Herr talman! Nu gäller det kanske inte i första
hand barn. De kan ibland få en lite bättre behandling.
Det här gäller vuxna.
Vi har fått dessa uppgifter från Bengt Lindqvist,
f.d. socialminister, som är FN:s speciella rapportör
om handikappfrågor. Vi som har lyssnat på dessa
seminarier representerar alla partier, och vi är lika
mycket upprörda allihop.
Bengt Lindqvist sade i klartext att inget land bör
slippa in i EU så länge detta förhållande råder. Det är
fråga om mänskliga rättigheter. Den här frågan kan-
ske behöver lyftas fram separat och inte kopplas till
barnens rättigheter utan till de funktionshindrades
rättigheter.
Det är inte bara i den här frågan ansökarländernas
regeringar försöker dölja förhållandena och inte vill
diskutera dem. På samma sätt är det med trafficking.
Man försöker att inte diskutera det.
Sveriges regeringen har en väldig chans att lyfta
fram frågan om funktionshindrade och ställa lite krav
på ansökarländerna att de följer de mänskliga rättig-
heterna även när det gäller funktionshindrade.
Anf.  82  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt. Sverige kän-
ner ett stort ansvar och kommer att efter bästa förmå-
ga fullfölja det ansvaret och driva frågan.
När det gäller funktionshindrades rättigheter över
huvud taget kommer ett särskilt möte att arrangeras
under vårt ordförandeskap just för att diskutera bl.a.
dessa frågor.
Precis som Marietta de Pourbaix-Lundin sade
finns det anledning för oss att understryka detta i våra
bilaterala kontakter med ansökarländerna.
Skatt på förbränning av avfall
Anf.  83  BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Jag har en fråga till miljöministern.
Ett holländsk fartyg som är lastat med avfall har
stoppats av Greenpeace. Det visade sig att det var
"olagliga" sopor. Det var inte anmält som det skulle,
osv.
Jag ser ett problem. Det är att Sverige håller på att
bli en stor importör av avfall. Utvecklingen har varit
väldigt kraftfull. År 1996 importerades 53 000 ton. År
1998 importerades 110 000 ton, och i år ser det ut att
bli nästan 300 000 ton. Det är en ökning med 600 %.
Det kan man också kalla tillväxt, men det är inte
någon lysande tillväxt.
Vi är många i denna kammare som skulle vilja ha
en förbränningsskatt när man förbränner avfall. Rege-
ringen har diskuterat det lite grann. Hur är stämning-
arna i regeringen just nu när det gäller avfallsskatt?
Är vi på väg att få en eller inte?
Anf.  84  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Jag har tidigare också oroat mig för
den ökning som finns av import av avfall. Jag lämna-
de ett uppdrag till Naturvårdsverket för ungefär ett
halvår sedan för att få ett underlag till att gå vidare
och diskutera det eventuella behovet av en avfalls-
skatt.
Beskedet jag fick från Naturvårdsverket är att
även om det importerade avfallet ökar är det fortfa-
rande väldigt små kvantiteter i jämförelse det vi pro-
ducerar själva. Det är ungefär 2 %. Den omfattningen
gör inte att det är ett akut behov av att införa en av-
fallsskatt, men naturligtvis ska vi följa utvecklingen
ytterligare.
Just nu funderar jag på hur vi ska gå vidare. Im-
porten av avfall är ett problem, men det finns andra
problem. Det problem jag är mest oroad för är om
förbränning av avfall inkräktar på biologisk behand-
ling avfall. Det gäller om vi förbränner i stället för att
t.ex. röta organiskt avfall och får fram biogas. Det
stämmer inte heller med den avfallshierarki som jag
tycker att det är rimligt att vi ska arbeta med utgångs-
punkt från.
Anf.  85  BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Jag delar Kjell Larssons uppfattning
i den frågan, att det finns flera skäl som talar för en
avfallsskatt. Många länder har ju en avfallsskatt. Det
är därför som man exporterar avfall till länder som
inte har det. Det blir för dyrt att ta hand om avfallet
hemma.
På det här sättet konkurreras biobränslen ut. De
som har satsat på energiskog känner att de är orättvist
behandlade. De har fått en massa löften om ett visst
pris, men så blir det inte och då blir det marigt för
dem att överleva.
Om jag förstår Kjell Larsson rätt är Socialdemo-
kraterna vågmästare i den här kammaren när det gäl-
ler denna fråga. Det står mellan Moderaterna och oss
andra. Det är dags nu att sätta ned foten och införa en
skatt på förbränning av avfall.
Kan denna vågmästarsituation bidra till att rege-
ringen påskyndar sitt tänkande i denna fråga?
Anf.  86  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Det kan ju vara tvärtom också. Det
är väldigt behagligt att vara vågmästare, det vet ju
Birger Schlaug bättre än någon annan. Man känner en
stark makt och en stor möjlighet till inflytande. Det är
möjligt att vi har lust att suga på den goda karamel-
len.
Jag ser också det stora problemet med om för-
bränningen inkräktar på den biologiska hanteringen
av avfallet. Det är bedömningar som vi nu håller på
att göra. Import av avfall är egentligen inte det stora
problemet.
Det allra viktigaste är att vi behandlar förbränning
av avfall så att vi inte får de negativa miljökon-
sekvenser som vi annars skulle ha fått. Där införde
Sverige redan under 1980-talet de då strängaste reg-
lerna för hur avfallet från sopförbränning ska renas
och vilka krav som man ska ställa på detta.
Nu har vi arbetat med ett EG-direktiv som kom-
mer att skärpa kraven ytterligare på ett sätt som också
kommer att påverka oss i Sverige, och det träder i
kraft så småningom.
Det är klart att det är oerhört viktigt att om vi ska
tillgodogöra oss energiinnehållet i avfall - vilket det
finns många skäl för - ska vi också garantera att det
inte blir några farliga utsläpp från den förbränningen.
Tillväxten i Stockholmsregionen
Anf.  87  FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Jag vill fråga storstadsministern vil-
ka skälen är till den rapporterade tillväxtavmattningen
i Stockholms län.
Anf.  88  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag vet inte riktigt vilket underlag
som Fredrik Reinfeldt stöder sig på när han talar om
den pågående tillväxtavmattningen i Stockholms län.
Däremot vet jag att regeringen arbetar hårt. Jag öns-
kar att de ansvariga politikerna i Stockholms stad och
Stockholms län arbetade ännu hårdare med att för-
stärka kampen mot segregationen och arbetslösheten
och för att få fart på byggandet av hyreslägenheter i
storstadsområdena.
Det är detta som storstadsministern jobbar med.
Och jag kan ju fråga: Vad gör Fredrik Reinfeldt och
hans parti för att få fart på tillväxten i storstadsområ-
dena?
Anf.  89  FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Det är väl ändå bra, storstadsminis-
tern, om vi börjar med att vara överens om att det
finns sådana siffror. Merita Nordbanken har pekat på
att trots utvecklingen under 1998 och 1999, då Stock-
holm var en sorts motor för tillväxten, går det nu ned.
Man spår att redan nästa år kommer tillväxten i
Stockholm att vara lägre än i övriga delar av landet.
Motorn blir ett släpankare.
De flesta torde vara överens om att det beror på en
lång rad bristsituationer som nu uppträder. Det är
brist på bostäder trots att det finns en omfattande
politisk planering för att bygga, men det finns många
processer som håller byggandet tillbaka. Det är brist
på infrastruktur. Regeringen skickar inte några pengar
till regionen eftersom man är så upptagen med att
skicka pengar till andra ställen.
Det pågår en regional straffbeskattning av Stock-
holmsregionen med värnskatter, med utjämnings-
skatter och med höga fastighetsskatter som regionalt
brännmärker Stockholmsregionen.
Det är nog inte så att jag ska stå här och svara för
vad mina partivänner gör i Stockholms stad och i
Stockholmsregionen, utan det är dags för storstads-
ministern att tala om vad agendan blir för att få fart
på tillväxten i Stockholmsregionen igen. Utan tillväxt
i Stockholmsregionen stannar nog tillväxten av i
resten av Sverige.
Anf.  90  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! De bristsituationer som Fredrik Re-
infeldt talar om gäller t.ex. bristen på bostäder. Då
kan vi gemensamt anstränga oss mer, herr Reinfeldt,
för att bygga t.ex. fler hyreslägenheter i storstadsom-
rådena.
Det finns också en begynnande brist på arbets-
kraft, samtidigt som det är en stor grupp människor -
akademiskt utbildade, men med utländsk bakgrund -
som inte har arbete. Då kan vi gemensamt anstränga
oss mer för att dessa människor ska få delta i upp-
byggandet av tillväxten i storstadsområdena.
Stockholm är en nettobidragstagare och inte ett
område som - vilket Fredrik Reinfeldt beskrev -
straffbeskattas för att hjälpa andra regioner. Hela
Sverige behöver leva, och det gäller både storstadsre-
gioner och glesbygdsområden. Vårt skattesystem
syftar till att bidra till att utveckla alla delar av Sveri-
ge. Där finns Stockholm med.
Med en annan politisk ledning i storstadsområde-
na skulle tillväxten möjligen kunna fördelas på ett
annat sätt i Stockholm.
Opus Dei
Anf.  91  CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Ingela Thalén. Det handlar om Opus Dei. Opus Dei är
en konservativ, fundamentalistisk katolsk rörelse med
sitt ursprung i Spanien. Man har ca 80 000 medlem-
mar i över 100 länder. Det finns delar av den här
rörelsen i dag även här i Sverige.
Katolska kyrkan har inte velat ta i itu med den här
frågan. Opus Dei erhåller också statliga och offentliga
medel för att bygga upp sin verksamhet.
Jag vill fråga statsrådet om man från regeringen
upplever att det är ett problem att EU-kommissionens
vice president är Opus Dei-medlem.
Anf.  92  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag måste säga att jag har ingen som
helst möjlighet att gå in i en diskussion vare sig om
denna rörelse - som jag är mycket litet orienterad om
- eller huruvida dess medlemmar finns i centrala
positioner i Europa eller i något annat land. Jag måste
be Carina Hägg att återkomma till frågan i ett annat
sammanhang.
Anf.  93  CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag tror att det av svaret framgår att
det är ett problem som är vidare, och det är att vi inte
observerar den här typen av rörelser. Vi är vana att
observera politiska partier och deras inflytande. And-
ra mycket starka organisationer som också har en
politisk agenda har vi inte samma beredskap för att
bemöta och hantera.
Jag hoppas att man från regeringen framdeles
kommer att följa Opus Dei och dess inflytande över
kommissionen, och inte minst över andra organisa-
tioner såsom biståndsverksamheten.
Anf.  94  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Den senaste kommentaren som Ca-
rina Hägg gör vidgar ju begreppet något. På vilket
sätt ska de parlamentariska församlingarna och Euro-
paorganisationen - EU-samarbetet - vara vaksamma
på de politiska partiernas inflytande? Det gäller kan-
ske i fler sammanhang än just det som Carina Hägg
tar upp.
Men när det gäller ursprungsfrågan vill jag ändå
be Carina Hägg att återkomma i ett annat samman-
hang.
Arbetslösheten bland ungdomar
Anf.  95  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet
Mona Sahlin, och det gäller arbetslösheten bland
unga.
Jag läste en debattartikel i går i Dagens Nyheter,
som jag förmodar att statsrådet också har läst, där
Ungdomsstyrelsens generaldirektör Leif Linde är
mycket kritisk till hur utvecklingsgarantin, som ska
hjälpa unga att få jobb, fungerar.
Ungdomsgarantin infördes 1998, och den har inte
alls fungerat som det var tänkt i form av en experi-
mentverkstad där man skulle sammanföra företag,
studieförbund och ungdomar för att hjälpa de ungdo-
mar som har svårt att få jobb.
Det är bra att väldigt många ungdomar i dag får
jobb, men de som inte får det har det värre än någon-
sin. Jag vill gärna höra vad statsrådet avser att göra
med anledning av den rapport om dessa frågor som
kommer från Ungdomsstyrelsen.
Anf.  96  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag har tyvärr inte läst artikeln.
Dessutom är det statsrådet Björn Rosengren som är
ansvarig för arbetsmarknadspolitiken när det gäller
unga. Däremot försöker jag följa denna fråga noga.
Jag känner igen mycket av det som Helena Bargholtz
här uttryckte.
Arbetslösheten bland unga har gått ned oerhört
mycket under de senaste åren, och den fortsätter ock-
så att minska. De grupper som fortfarande står utan-
för berör mitt område, därför att dit hör t.ex. ungdo-
mar med en annan etnisk bakgrund. Jag följer frågan
noga och ska också ha diskussioner med AMS om
hur vi ytterligare kan förstärka kampen för att se till
att också dessa ungdomar får plats på arbetsmarkna-
den tidigt.
Men jag får återkomma när jag har läst artikeln.
Anf.  97  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag får be om ursäkt för att jag inte
riktigt kunde hålla isär fögderierna. Det har ju skett
en viss växling av arbetsuppgifter.
Statsrådet har ju som storstadsminister en viktig
funktion här, eftersom det är många ungdomar i stor-
städer som tillhör den kategori som nu inte får jobb
och som verkligen kommer att bli den nya under-
klassen. Jag kanske ändå kan få en synpunkt från
statsrådet om hon anser att utvecklingsgarantin före-
faller vara bra eller om hon vid kontakterna med
Björn Rosengren anser det vara värt att ta upp en
diskussion om ifall den ska förändras eller avskaffas.
Anf.  98  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Självfallet är det så att så länge det
finns unga människor som får vänta alltför länge med
att bli ianspråktagna på arbetsmarknaden, alltså att bli
behövda och få  en plats, fungerar inte systemet till-
fredsställande.
Jag ska själv titta närmare på det här och diskutera
det med Björn Rosengren. Men jag kan i dag inte
svara närmare på om det sker ett arbete för att föränd-
ra just utvecklingsgarantin.
Porrindustrin
Anf.  99  ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
kulturminister Marita Ulvskog. Den handlar om
okulturen.
Natten mellan fredagen och lördagen följde jag
med Norrmalmspolisen ut på stan. Vi var då inne på
två porrklubbar och såg en mycket kvinnoförnedran-
de verksamhet med danser i enbart tunna striptea-
sekläder. Samtidigt visades otäcka porrfilmer och
serverades champagne som förberedelse för massage.
Nu undrar jag: Vad gör kulturministern för att
höja kvinnans värde i kulturen? Förs det diskussioner
inom regeringen om att stänga dessa bordeller? Jag
må tyckas vara gammaldags och konservativ, men
detta var något av det värsta jag har upplevt.
Anf.  100  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Porr är inte kultur enligt min me-
ning. Däremot är vi många engagerade ministrar i
regeringen som tycker att exploateringen av barn och
kvinnor är något som vi bör mota på olika sätt; med
lagstiftning, genom alternativ, genom att bedriva t.ex.
en socialpolitik, en arbetsmarknadspolitik och en
kulturpolitik som gör att de här företeelserna bekäm-
pas. Vi är många som arbetar med detta, kanske i
första hand justitieministern men naturligtvis också
jämställdhetsministern och jag som kulturminister.
Anf.  101  ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Detta är ju motsatsen till vad Marita
Ulvskog sysslar med som kulturminister. Jag kallar
det okultur.
Vi måste bryta det här mönstret, kanske med ar-
betmarknadsprojekt för unga tjejer inom det här yrket
och med samtal. Skolans arbete och allt som görs mot
mobbning, för värdegrundsarbetet, för allas lika värde
bryts ju ned fullständigt av sådant här beteende.
Ett kafé eller en restaurang skulle ju inte kunna
visa grova porrfilmer offentligt. Eftersom det på
porrklubbarna också bedrivs servering, är det ju inget
slutet sällskap som porrfilmerna visas för. Är detta
verkligen tillåtet, och vad gör kulturministern?
Anf.  102  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Serveringstillstånden beslutar
Stockholms kommun om. Jag hoppas att frågeställa-
ren kan tala om detta med sina partikamrater, de
kristdemokrater som sitter i ledningen för Stockholms
kommun i dag. De borde engagera sig i detta på
samma vis som vi gör i regeringen.
I övrigt tror jag att det inom porrindustrin kan
handla om svårt utnyttjade kvinnor som har utsatts för
sexuella övergrepp vid unga år. Men ytterst och i
grunden handlar det om de klassiska sociala klassfrå-
gorna och om att vi har för stora sociala skillnader i
den här stan.
Miljöfarligt avfall
Anf.  103  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Herr talman! Jag skulle vilja rikta en fråga till
Kjell Larsson.
Som vi talat om tidigare ligger det nu ett fartyg
vid Igelstaverket i Södertälje. Svenska och holländska
myndigheter är överens om att det är fråga om gult
avfall, för vilket det krävs tillstånd att föra in i Sveri-
ge. Något sådant tillstånd finns inte. Avfallet består
bl.a. av kreosotimpregnerade slipers.
Nu har det visat sig att det också krävs tillstånd
för att föra ut det. Det kan ta upp till fyra veckor
eftersom ansökan måste göras av Icova i samarbete
med Söderenergi.
Jag undrar om miljöministern har någon möjlighet
att hjälpa till för att det här fartyget ska föras ut? Man
är ju överens om att lastens innehåll gör att fartyget
inte ska finnas i Sverige.
Anf.  104  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Det här är en rättslig fråga, eftersom
man verkar vara överens om att det krävs tillstånd för
detta fartyg att lossa sin last i Sverige. Det är klart att
det kan finnas den typen av komplikationer som Ka-
rin Svensson Smith pekar på och att det nu krävs
tillstånd för att föra i väg lasten från Sverige. Jag har
inte ställts inför den frågan. Finns det något som jag
kan göra för att få ordning på den här situationen ska
jag naturligtvis göra det.
I övrigt tror jag att det här är en välbehövlig var-
ning för dem som inte har uppmärksammat att vi har
ganska stränga regler för export och import av avfall.
Anf.  105  KARIN SVENSSON SMITH (v):
Herr talman! Jag tycker också att det är en nyttig
påminnelse om att vi kanske inte har så bra grepp på
det avfall som importeras till Sverige. I och med att
Sverige, till skillnad från många andra länder, har
skattebefriad avfallsförädling finns det onekligen risk
för att vi får importerat avfall och avfallsdumpning i
Sverige. Klassificeringen av vad som är miljöfarligt
avfall eller ej råder det ju ingen konsensus om inter-
nationellt sett.
Därför undrar jag om miljöministern är beredd att
ta initiativ så att man får ett bättre grepp om vad det
är som importeras till Sverige.
Anf.  106  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Ja, självfallet är jag det. Vi får nu
titta på vad det är som har hänt vid Igelstaverket, med
exporten och den tilltänkta importen för att se om det
finns brister i rapporteringssystem och i uppföljnings-
system som vi måste täppa till. Också här är natur-
ligtvis svaret att om sådana förändringar behövs ska
vi självfallet genomföra dem.
Eftersom vi har ganska stränga regler för  import
och export av den här typen av avfall som klassas
som farligt - det finns ju olika klasser beroende på
hur farligt det är - ska vi naturligtvis ha ett system
som gör att vi kan göra en uppföljning. Vi ska också
veta att det finns ett rapporteringssystem och vara
hyggligt säkra på att reglerna följs.
Skogsbruket
Anf.  107  HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Ulrica Messing.
Det finns olika forskningsresultat som slår fast att
skogsbruket i södra Sverige inte bedrivs på ett ut-
hålligt sätt. Det gäller både markens långsiktiga nä-
ringsbalans och biologisk mångfald.
Jag skulle vilja fråga statsrådet: Borde man inte
mot den bakgrunden se över nuvarande
skogsvårdslag?
Anf.  108  Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Herr talman! När vi fattade beslut om den nuva-
rande lagstiftningen - jag tror att det är ungefär sju år
sedan - bestämde vi oss för att den skulle ha två tyd-
liga mål, både ett miljömål och ett produktionsmål.
Dessa mål ska utvärderas en gång per mandatperiod.
Det är dags för Skogsvårdsstyrelsen att göra nästa
utvärdering under nästa år, alltså 2001. Skogsvårds-
styrelsen ska återkomma till mig och regeringen se-
nast i december 2001. Då ska vi titta på hur de mål
som hittills gällt har följts upp, vilka brister som
finns, vilka mål som behöver förtydligas och vad vi
behöver göra för att underlätta för små och stora
skogsägare att nå upp till målen. Jag avser att åter-
komma till riksdagen under våren 2002 för att kunna
diskutera detta.
Men jag kan berätta att redan i dag är Skogsvårds-
styrelsen uppfattning att det finns tre viktiga saker att
fokusera på inför den utvärdering som kommer. Den
ena handlar om biotoperna, den andra handlar om
återväxten och den tredje handlar om viltfrågan. I alla
dessa tre frågor varierar det oerhört mycket, beroende
på vilken del av vårt land som man tittar på.
Anf.  109  HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Skogsvårdslagen jämställer ju pro-
duktionsmålet och miljömålen. Men det gör det svårt
att utforma ett praktiskt skogsbruk just för att man
jämställer målen.
Överväger man i den översyn som man kommer
att göra att först fastlägga miljömålen och sedan se
till att man anpassar skogsbruket till dessa mål?
Anf.  110  Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Herr talman! Det är ju alltid så när man sätter upp
nya mål att vägen att nå målen delvis är en lärande-
process. Skogsvårdsstyrelsen har därför lagt ned både
tid och energi på att hitta former där man kan infor-
mera och utbilda olika skogsägare om hur de kan nå
upp till målen. Jag har ingen avsikt att i dag på något
sätt ändra inriktning i den skogspolitik som antogs
1993, för sju år sedan. Jag tycker att det är viktigt att
följa upp båda målen, alltså att inte tumma på miljö-
målet för att förbättra produktionsmålet utan att se till
att produktionsmålet kan nås via en god miljövård.
Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn
Anf.  111  MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern.
I går debatterades ju kulturbudgeten här i kammaren,
och jag vill ta upp en detalj som har med det att göra.
Det handlar om Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn.
Jag vet att kulturministern väl känner till detta, så jag
behöver inte dra upp det så mycket.
Det är ju en lysande framgångshistoria som mot-
svarar det mesta som man kan förvänta sig av ett
kulturprojekt. Det handlar om en nysatsning. Det har
arbetsformer med stor professionalism. Det handlar
mycket om eldsjälar som har drivit fram det här pro-
jektet. Besöksantalet i år har vida överträffat alla
förväntningar. Det har varit utställningar, worksho-
par, stor internationell verksamhet, utbildning, barn-
verksamhet, forskning och alldeles särskilt den
konstpedagogiska verksamheten. Allt detta visar att
museet tar ett ansvar som egentligen närmar sig de
statliga centrala museernas.
Regionen Västra Götaland ska ge stöd till driften,
men staten finns inte med i den långsiktiga finansie-
ringen, och de tillfälliga stöd som har givits ger inte
den nödvändiga planeringshorisonten. Då undrar jag
om kulturministern ser några möjligheter när det
gäller hur staten framöver skulle kunna stödja Nor-
diska Akvarellmuseet.
Anf.  112  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Jag delar helt Marianne Anderssons
lyriska beskrivning av verksamheten vid Nordiska
Akvarellmuseet. Det är en väldigt god idé. Det är en
idé som dessutom har kunnat realiseras på ett sätt
som stämmer överens med alla drömmar som man
kan ha om kulturpolitiskt lyckosamma projekt.
Staten har inte varit inne i detta projekt. Vi har
följt det. Vi har haft kontakter med Nordiska Akva-
rellmuseet. Jag vet att de också via Nordiska minis-
terrådet har försökt att göra detta till ett sant nordiskt
projekt genom att få en gemensam nordisk finansie-
ring. Jag följer detta projekt noga, men jag kan inte
när vi just har antagit en budgetproposition närmare
gå in på statens eventuella ekonomiska engagemang i
framtiden. Jag delar dock helt Marianne Anderssons
bedömning av detta projekt.
Anf.  113  MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Det låter bra. I motiveringen som ut-
skottet hade i går står det att när initiativ till nya mu-
seer tas är det initiativtagarnas ansvar att investering-
ar och drift kan finansieras. Det låter ju intressant,
och det kan man förstå. Men om man hundraprocen-
tigt skulle leva efter detta i alla sammanhang här i
världen skulle det ju aldrig kunna hända något nytt.
Här har det faktiskt hänt något nytt.
Det är ju viktigt och bra om det också kan bli en
nordisk finansiering av museet, men det kan aldrig
täcka hela driften. Jag tror att det måste vara en regi-
onal, statlig och nordisk finansiering för att det här
ska fungera i framtiden. Det är ett fantastiskt projekt,
precis som kulturministern också säger.
Anf.  114  Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Nu tycker jag inte som Marianne
Andersson att det aldrig skulle hända något om det
inte skedde saker ute i varje komun eller region. Det
är faktiskt så att regering och riksdag tillsammans tar
egna initiativ. Det kan börja växa spännande verk-
samheter ur det också. Men visst sker det mycket
runtom i landet som är kolossalt intressant för oss alla
som har ett nationellt intresse på kulturens område.
Sedan är det ju så att vi inte kan satsa statliga
pengar i allt som sker. Men vi kommer från Kultur-
departementets sida att följa utvecklingen vid Akva-
rellmuseet noga eftersom det är ett mycket lovvärt
och också konstpedagogiskt intressant projekt.
Projekt om ek
Anf.  115  KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Jag har en fråga till antingen statsrå-
det Ulrica Messing eller miljöminister Kjell Larsson.
I Kalmar län har man under det här året observerat
ekarna, de ekar som är äldre än 60 år, i ett speciellt
projekt. Man har då kunnat konstatera att i t.ex. Väs-
terviks komun är mellan en fjärdedel och en femtedel
av samtliga ekar skadade. Vad det här beror på kan
man naturligtvis inte säga efter så kort tid.
Jag vill fråga om ministern, eller ministrarna, är
beredda att medverka till en finansiering så att pro-
jektet kan fortsätta under t.ex. en tioårsperiod och
samtidigt vara med och finansiera den forskning som
behövs för att få fram bra analyser av sakernas till-
stånd.
Anf.  116  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! För det första gäller det att se till att
vi får bättre kunskap om orsakerna till den här ut-
vecklingen. Jag vågar inte nu gå in på en diskussion
om vilka pengar det finns för just det här specifika
projektet, det var ett tag sedan jag diskuterade frågan
senast. Men allmänt sett är det klart att det underlättar
för en sådan finansiering att vi har kunnat öka resur-
serna både till miljöforskningen och till miljööver-
vakningen på ett näst intill dramatiskt sätt under de
senaste åren. Sedan gäller det också att på grundval
av de nya kunskaper som vi hoppas få fram snabbt
sätta in bra, relevanta åtgärder. Det får bli en diskus-
sion i kommande budgetsammanhang, när vi vet lite
mer om vilka åtgärder om kommer att behövas.
Jag delar uppfattningen att det här ett stort och
viktigt problem som vi verkligen måste försöka lösa.
De gamla, stora träden är en väldigt viktig del av den
svenska naturskatten. De är inte minst viktiga efter-
som det har tagit hundratals år för dem att växa till
den ståtlighet som många av dem uppvisar i dag.
Anf.  117  KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag tycker
att det låter väldigt uppmuntrande. Nu är det väl så att
Västerviks kommun tyvärr inte är den kommun som
är värst drabbad i Kalmar län. Det finns andra exem-
pel som är ännu värre.
Den forskning som har gjorts hittills på träsidan
har i första hand varit inriktad mer på tallskog och
barrskog. Jag ser framför mig en utveckling som gör
det nödvändigt att tillgodose behovet av forskning
även när det gäller lövskogen i mycket större omfatt-
ning än i dag. Jag hoppas att vi tillsammans ska kun-
na nå ett sådant resultat.
Anf.  118  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Vi behöver inte förlänga den här
diskussionen. Jag är beredd att ta fram ytterligare
information om hur läget är just nu. Det kan jag inte
göra på rak arm eftersom jag inte har diskuterat den
här frågan på länge. Men en skriftlig fråga skulle jag
naturligtvis omedelbart kunna besvara.
Sedan förstår jag det också så att vi har en gemen-
sam uppfattning i grundfrågan. Vi vill se till att vi
inte utsätter de här träden för någon fara utan att vi
också i framtiden ska kunna leva med dem som ett
fint inslag i landskapet.
Situationen i Stockholm
Anf.  119  CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Herr talman! Regeringen tycker att den borgerliga
majoriteten i Stockholm för en dålig bostadspolitik
och en dålig trafikpolitik. På senare tid har ett enskilt
statsråd dessutom riktat förvånande och förödande
kritik mot den socialdemokratiska ledningen i Stads-
huset. Jag vill mot den bakgrunden till statsrådet
Sahlin ställa följande fråga: Vilka konstruktiva initia-
tiv kommer statsrådet att ta för att kompensera Stock-
holm för den påstådda inkompetensen hos Socialde-
mokraterna och hos majoriteten i Stockholms stads-
hus?
Anf.  120  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Ibland förundras man över nivån på
de frågor som ställs här i kammaren, det måste jag
säga. Om det var jag som avsågs, att jag skulle ha
uttryckt stor och förvånande kritik mot den socialde-
mokratiska ledningen i Stadshuset, är det bara trams.
Och det finns bara en grupp som kan göra något åt
den i mitt tycke inkompetenta ledningen i Stadshuset.
Det är väljarna vid nästa val. Då hoppas jag att både
jag och herr Skårman får svar på vilken ledning
Stadshuset ska ha i framtiden.
Anf.  121  CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Herr talman! Jag vill bara hänvisa till Dagens Ny-
heter den 28 oktober. Därutöver vill jag konstatera att
det för storstadsfrågor ansvariga statsrådet uppenbar-
ligen inte kommer att ta några konstruktiva initiativ
för att förbättra situationen i Stockholm.
Jag vill därför ställa följande fråga: Vad ska vi ha
en s.k. storstadsminister till, eftersom det som har
föreslagits har föreslagits av statsråd som tidigare
hade ansvaret?
Anf.  122  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Den i regeringen ansvariga för bo-
stadspolitiken jobbar mycket hårt med att få fram
bättre system för att kuna få fart på bostadsbyggandet
i Stockholm. Men ansvarig för detta är också den
borgerliga ledningen i Stockholm. Den i regeringen
ansvariga ministern för trafiken jobbar hårt med att
tillsammans med Stockholms stad och Stockholms
län få fram bättre lösningar för trafiken i Stockholm.
Den i regeringen ansvariga för segregationen, nämli-
gen jag, och storstadsavtalen, nämligen jag, jobbar
hårt för att ibland tillsammans med och ibland på
tvärs mot den borgerliga ledningen förändra situatio-
nen för många av de arbetslösa och utslagna i Stock-
holm. Och det är den uppgiften som ett socialdemo-
kratiskt statsråd med ansvar för storstadsfrågorna har.
Om man vill göra någonting åt dem som egentligen är
ansvariga för det som jag tycker är katastrofalt i
Stockholm, nämligen de borgerliga ledningarna i
Stockholms stad och i landstinget, så får man som
väljare göra det om snart två år.
Integrationsverket
Anf.  123  KERSTIN-MARIA STA-
LIN (mp):
Herr talman! I morgon ska vi ha debatt i kamma-
ren om invandrare och flyktingar och med huvudvikt
på integration. Jag trodde att statsrådet Sahlin skulle
vara med men fick i går veta att så inte är fallet. Jag
passar därför i stället på att nu ställa en fråga till stats-
rådet.
Miljöpartiet har inte motionerat om Integra-
tionsverkets avskaffande. Men vi var ett av de partier
som röstade emot dess bildande 1997. Jag ville ge det
en chans, men nu börjar jag undra lite grann.
År 1999 var mitt utskott på besök på bl.a. Integra-
tionsverket. Då fick vi veta att verksamheten hade
pågått under bara ett år. Man visste därför inte så
väldigt väl vad man skulle arbeta med osv. Sedan
besökte vi Integrationsverket efter ytterligare ett år.
Då hade man en ny chef, och då hette det att han var
så ny att man fortfarande låg i startgroparna. Och nu
konstaterar man att en fortlöpande utvärdering be-
drivs men att det är för tidigt att göra en samlad be-
dömning av verkets arbete. Man säger också att ar-
betet med kommunerna har stött på vissa svårigheter.
Nu undrar jag: Hur ser statsrådet på Integra-
tionsverkets arbete?
Anf.  124  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Integrationsverket är i sammanhang-
et en relativt ny myndighet som jag tycker undan för
undan har funnit sin roll, byggt upp en kompetens och
på det stora hela arbetar mycket bra med de ansvar-
sområden som man har. Jag hoppas verkligen att
frågeställaren vill vara lite mer tålmodig och möjligen
ge Integrationsverket en chans till, därför att sanning-
en ju inte är att ingenting har hänt under dessa år.
Man har haft ett på många vis svårt och trögt arbete
som man, tycker jag, under den senaste tiden har
utfört på ett allt bättre och tydligare sätt, också under
den nya ledning som Integrationsverket nu har. Jag
tror därför att vi har ett bra och kompetent redskap i
Integrationsverket för att få fart på integrationspoliti-
ken, en samarbetspartner för många kommuner och
myndigheter.
Anf.  125  KERSTIN-MARIA STA-
LIN (mp):
Herr talman! Ja, jag är duktig på att vara tålmodig,
så det kan hända att jag kan vara det. Jag håller också
med om att det är ett svårt och trögt arbete.
Jag tycker att man ska arbeta med integration på
många sätt. Det har ju att göra med sociala frågor,
socialförsäkringsfrågor, utrikesfrågor, arbetsmark-
nadsfrågor, bostadsfrågor, skattefrågor, osv. Jag
skulle kunna fortsätta med denna uppräkning hur
länge som helst. Jag ser att statsrådet nickar, så det
verkar som om vi är överens om det. Men jag kanske
ändå kan få höra lite grann om hur man skulle kunna
kombinera dessa två sätt att arbeta. Vi kommer ju inte
så väldigt långt genom att bara skriva handlingsplaner
osv. Man kan inte bara använda ord, utan man måste
också arbeta integrerat i själva arbetet.
Anf.  126  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Även om det ibland blir en lek med
ord så är det precis som frågeställaren säger, att vi
måste se till att integrera integrationsarbetet. Det är
inte bara Integrationsverket som har ansvaret, utan
det ligger på alla myndigheter. Det är inte bara integ-
rationsministern som har ansvaret, utan det ligger på
alla departement och på alla olika ministrar. Vi har
ändå gjort oändligt mycket mer än att bara prata och
göra handlingsplaner när det gäller integrationsfrå-
gorna. Mycket har hänt, men det är oändligt mycket
kvar att göra, därför att så länge som den negativa
särbehandlingen av människor med olika etniska
bakgrunder fortsätter så är det ett samlat misslyckan-
de för Sverige som samhälle.
Integrationsverket är och kan vara en spindel i
nätet. Men mycket av det konkreta arbetet måste ske
ute i kommuner, ute i landsting och ute på myndig-
heter. Och det arbetet försöker jag både skynda på
och vara en drivande kraft i.
Försäkringskassans förtroendeläkare
Anf.  127  KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Ingela Thalén angående försäkringskassans förtroen-
deläkare. Alla läkare står i sin normala yrkesutövning
under Socialstyrelsens tillsyn. Men så är det inte när
läkaren går in i sitt uppdrag som försäkringskassans
förtroendeläkare.
Försäkringskassans förtroendeläkare gör utlåtan-
den som det sedermera ska fattas beslut om i försäk-
ringsnämnderna. Av säkert kända skäl väger förtro-
endeläkarens ord väldigt tungt. Gång på gång har jag
fått signaler om att individer har blivit felbedömda.
Nu undrar jag varför försäkringskassans förtroen-
deläkare inte står under någon myndighets tillsyn.
Anf.  128  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Först kanske vi ska klara ut att för-
säkringsläkarna inte bedömer patienten som individ,
utan försäkringsläkarna granskar det underlag som
andra läkare eller experter tillför när de ska göra en
avvägning, t.ex. i ett arbetsskadeärende.
När det gäller tillsynen över försäkringsläkarna så
pågår det en diskussion t.ex. om man ska ha en sär-
skild granskningsnämnd eller om man på något annat
sätt ska ha en tillsyn. Det pågår också en diskussion
om försäkringsmedicin som alldeles speciellt område,
och vi har under en tid haft en utveckling på detta
område genom försöksverksamhet och projekt. Jag
kommer i det kommande arbetet som handlar om en
utvecklad arbetslivspolitik, en kamp för bättre hälsa
och att få ned ohälsotalet också att lyfta in frågan om
på vilket sätt som man ska ha en tillsyn över förtro-
endeläkarkåren.
Anf.  129  KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Jag vill då förvissa mig om att mi-
nistern inser den oro som individen, den enskilda
personen, i händelse av ett skadetillfälle ändå kan
känna när det inte finns någon granskningsmyndig-
het.
Nu ser jag med tillfredsställelse fram emot den
redovisning som ministern gav alldeles nyss. Jag ska
med stort intresse följa det arbete som förhoppnings-
vis komma ska.
Anf.  130  Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Vi får klara ut ytterligare en sak,
Kenneth Lanz. Det ställningstagande som t.ex. förtro-
endeläkaren gör i anslutning till det material som
finns att bedöma är inte det absolut sista ställningsta-
gandet för den enskilda individen. Sedan finns det ju
möjligheter till överprövning. Och därmed kan man
ju säga att också förtroendeläkaren indirekt blir
överprövad av t.ex. andra instanser. Den enskilda
individen har alltså möjlighet att gå vidare för sin
egen sak också efter det att förtroendeläkaren har
gjort sin bedömning.
Ideell barn- och ungdomsverksamhet
Anf.  131  MONICA GREEN (s):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Ulrica
Messing. Den handlar om barns och ungdomars upp-
växtvillkor som kan vara väldigt olika i olika delar av
landet. Det handlar om att föräldrar men också skolan
ska se till att barn och ungdomar får möjlighet till en
bra uppväxt. Men det handlar också om fritiden. Nu
kan kommersiella intressen exploatera barns och
ungdomars behov av en rik fritid. Men det kan också
vara kommuner som ser till att de har bra fritidsakti-
viteter. Men det finns en tredje sektor, nämligen den
ideella och frivilliga sektorn, med föreningar som gör
ett väldigt stort arbete för att barn och ungdomar ska
få en rik fritid.
Min fråga till Ulrica Messing är: Vad kan vi göra
för att få ledare till både idrottsrörelsen och de ideella
organisationerna? Det handlar nämligen ofta om
ledarbrist, både när det gäller sommaraktiviteter -
barnkollo och annat - och aktiviteter som sker under
veckorna.
Anf.  132  Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Herr talman! Det här är naturligtvis en oerhört
svår fråga. Var och en av oss får väl fundera över hur
mycket vi som privatpersoner - som föräldrar, syskon
eller grannar - är beredda att vara med och stötta en
ideell förening. Kanske ska vi också fundera över vad
vi själva har fått av en ideell förening och som vi vill
ge tillbaka.
Från regeringens och riksdagens sida tror jag att
två tydliga saker kan göras som ändå uppmuntrar
vuxna att vara ledare.
Dels gäller det att styra pengar till den lokala
barn- och ungdomsverksamheten. Det har vi gjort,
både via idrottspolitiken och via ungdomspolitiken,
när vi nu fick chansen att fördela en del av överskot-
tet från Svenska Spel. Vi lade allt det på barn- och
ungdomsorganisationerna. Det betyder att föreningar
som har verksamhet för barn och ungdomar kan hålla
priset nere så att så många barn som möjligt kan vara
aktiva. Det är klart att vi som föräldrar och som leda-
re blir glada över det.
Dels gäller det att i lagstiftningen inte försvåra för
ideella ledare att vara det. Då tänker jag på en sådan
sak som möjligheten till reseavdrag - att man, om
man t.ex. reser långt för att döma en match eller för
att leda ett scoutläger, får en chans inte att tjäna på
det men heller inte att behöva betala så mycket för att
få vara ideell ledare.
Anf.  133  MONICA GREEN (s):
Herr talman! Många föreningar har känt av en
viss indragning när det gäller möjligheterna att bedri-
va föreningsverksamhet, nämligen att lokaler som
man hyr av kommunen blivit dyrare att hyra. Bidra-
gen från kommunen har också blivit lägre.
Det finns också en annan sak som man kunde göra
från statsmakternas sida. För idrottsrörelsen finns det
en möjlighet att betala dem som jobbar ideellt för en
viss del, upp till ett halvt basbelopp. Då har idrottsrö-
relsen möjlighet att slippa betala arbetsgivaravgift för
det. Den möjligheten finns inte för andra ideella or-
ganisationer. Jag undrar om det finns en tanke hos
regeringen på att kanske likställa ideella organisatio-
ner med idrottsrörelsen framöver.
Anf.  134  Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Herr talman! I dag är ansvarsfördelningen i rege-
ringen sådan att jag ansvarar för idrottsrörelsen och
Britta Lejon för ungdomsorganisationer och andra
folkrörelser. Men rent generellt kan jag svara, för vi
har många gånger resonerat om frågan.
Det finns en svårighet i att dra en gräns när det
gäller barn- och ungdomsverksamheten - oavsett hur
denna bedrivs, alltså oavsett vilken typ av aktivitet
som det är fråga om.
Frågan är om man ska låta de barn- och ung-
domsorganisationer som bara har barn och ungdomar
som medlemmar få den rättigheten eller om man ska
låta alla organisationer som är generationsövergri-
pande men som till viss del bedriver barn- och ung-
domsverksamhet också få denna rättighet.
Det svar man då kommer fram till betyder själv-
klart att det också kostar pengar. I Regeringskansliet
bereder vi frågan om ideella föreningars ställning och
där ingår väldigt många saker. Den fråga som Monica
Green här tog upp är en av de saker som jag vet att
flera organisationer har pekat på. Man har en längtan
efter att det ska bli möjligt. Jag kan förmedla frågan
till Britta Lejon.
Kärnkraftsreaktor i Ukraina
Anf.  135  LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Den 7 december kommer Europeis-
ka utvecklingsbanken att ta ställning till ett lån till
Ukraina för färdigställandet av två kärnreaktorer. Vi
är ju med i den banken och kan naturligtvis påverka
det som sker - det är rentav svenska pengar som finns
med här. Men det rimmar förstås illa med svensk
energipolitik att bygga ut kärnkraftverk i andra län-
der, samtidigt som vi avvecklar i Sverige.
Min fråga till Kjell Larsson är därför: Hur kom-
mer regeringen att agera inför och i samband med
mötet den 7 december?
Anf.  136  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Det pågår diskussioner i Regerings-
kansliet om den här frågan. Det hela kompliceras av
att det inte bara handlar om att säga ja eller nej till
pengar från Utvecklingsbanken till det här speciella
projektet, utan man måste också ta i beaktande vad
som blir alternativet om det inte går att få en finansie-
ring av projektet från Europabanken. Detta gör att
hela frågan är ganska komplicerad och ganska be-
svärlig.
Det pågår, som sagt, diskussioner i Regerings-
kansliet. Såvitt jag vet - jag har under en vecka varit i
Haag - har regeringen inte beslutat sin position inför
det här viktiga mötet.
Anf.  137  LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Frågan är inte alldeles ny. Vi har ju i
ett halvår eller så känt till att frågan skulle komma
upp. Frågan har heller inte väckts här i riksdagen av
regeringen för att möjligen höra hur andra som är
intresserade av energifrågor ställer sig i sakfrågan.
Det är inte fråga om hur man ska minska olycks-
risker och höja säkerheten, utan här är det helt klart
fråga om svenska pengar som ska användas till upp-
byggnad av kärnkraft i andra länder; detta samtidigt
som vi avvecklar kärnkraften i Sverige.
Min fråga är ändå hur regeringen har planerat -
sedan drygt ett halvår har man ju vetat att frågan nu
skulle komma på bordet - och om man ännu inte har
någon uppfattning om svenska pengar ska gå till ett
sådant här ändamål.
Anf.  138  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Det är riktigt. Som Lennart Daléus
säger är frågan aktuell sedan tidigare. Vi har sedan
tidigare fört diskussioner om detta men förutsättning-
arna kring hela frågan har förändrats under den här
perioden. Det gör att vi naturligtvis inte ska binda oss
vid en uppfattning beroende på hur läget var för ett
halvår sedan, utan vi har frihet att inta en annan posi-
tion.
I själva värderingsfrågan delar jag självklart Len-
nart Daléus syn att vi ska undvika att med våra peng-
ar, även om det sker indirekt, bidra till att bygga för
kärnkraft i andra länder när vi nu mödosamt avveck-
lar kärnkraften i Sverige.
Det finns också andra omständigheter här som gör
att frågan blir knepigare än så både att diskutera och
att besvara.
Gruv- och mineralnäringen
Anf.  139  LENNART GUSTAVSSON (v):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Mes-
sing.
Sverige är den dominerande gruvnationen i Euro-
pa. Gruv- och mineralnäringen har stor betydelse för
Sverige som nation. Den satsning som i årets budget
görs på geovetenskaplig forskning och utveckling
samt på kunskapsutveckling är mycket bra. Inte minst
viktig är satsningen i fråga om miljöaspekterna. Den
senaste tidens händelser visar på detta.
Min fråga är helt kort om Sverige under ordföran-
dehalvåret kommer att lyfta frågan om gruv- och
mineralindustrin; detta kopplat bl.a. till miljöfrågorna.
Anf.  140  Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Herr talman! Just nu bereder vi gruv- och mineral-
frågorna för oss här hemma i Sverige väldigt seriöst
och grundligt. Vi har fått chansen att göra det efter-
som vi haft en utredning. Denna är nu ute på remiss
och det är många instanser som ska tycka till. Det är
klart att vi, när vi tar ställning till hur den nya lag-
stiftningen ska se ut, också kommer att titta på hur
lagstiftningen ser ut i andra europeiska länder. Men i
dagsläget är det inte aktuellt att under det svenska
EU-ordförandeskapet som en särskild punkt koppla
just gruv- och mineralfrågor till miljöfrågorna.
Anf.  141  LENNART GUSTAVSSON (v):
Herr talman! Kunskaper om miljöaspekter kring
gruvor och annan tung industri, både när det gäller
gamla försyndelser och när det gäller att förebygga
nya, är viktiga - inte minst för att kunna ha en fortsatt
konkurrenskraftig industri. Ökad kunskap i sig kan
skapa nya nischer och nya möjligheter så Sverige
borde kunna vara ledande i detta avseende även på
miljöområdet.
Slutligen: Delar statsrådet min bedömning i fråga
om gruv- och mineralnäringens stora nationella bety-
delse och vikten av att miljöarbetet inom det här
området förstärks?
Anf.  142  Statsrådet ULRICA MES-
SING (s):
Herr talman! Ja, jag delar Lennart Gustavssons in-
ställning att gruv- och mineralnäringen i vårt land är
viktig, och det ska den fortsatt vara. Det är klart att vi
också ska ge gruv- och mineralnäringen förutsätt-
ningar att växa men vi ska även ställa krav på den
därför att vi har gemensamma intressen bl.a. kring
miljöfrågorna.
Gruv- och mineralfrågorna, kopplade till industrin
och industrins effekter, kommer självklart också med
i sammanhanget när vi tittar på vilken betydelse in-
dustrins sätt att verka och arbeta har för miljöfrågor-
na.
Anf.  143  FÖRSTE VICE TALMANNEN :
Ytterligare ett femtontal ledamöter har bett att få
fråga men vi måste sluta prick kl. 15, så därmed är
frågestunden avslutad. Jag beklagar, som vanligt, att
inte alla som velat få ordet har kunnat få det.
Jag tackar regeringens ledamöter för att de har
velat komma hit och svara på kammarledamöternas
frågor.
9 §  Beskattning av utländska nyckelpersoner
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU6
Beskattning av utländska nyckelpersoner (prop.
2000/01:12 delvis).
Anf.  144  CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Så sent som i går morse diskuterades
skattepolitiken i denna kammare i den debatt om den
nya fattigdomen som moderaterna hade tagit initiativ
till. Med den debatten ville vi visa på alternativen i
svensk skattepolitik. På den ena kanten har vi en
rödgrön majoritet som med skatter, lagar och regler
försöker lägga livet till rätta för allt och alla, medan
vi på den andra sidan har en borgerlighet med mode-
raterna i spetsen som vill skapa möjlighet för social
rörlighet och för att alla ska kunna leva på sin lön.
I den debatten, som i så många andra, anklagades
vi moderater för att den enda återkommande lösning-
en är att sänka skatterna enbart för vissa. Att så inte är
fallet bevisas väl om inte annat genom att vi modera-
ter yrkar avslag på propositionen i reservation 1 i
utskottets betänkande, som jag därmed, herr talman,
vill yrka bifall till. Den innebär nämligen att vi säger
nej till en skattesänkning. Jag ska snart redovisa att
det finns goda skäl för detta.
Regeringen föreslår nämligen i sin proposition att
utländska nyckelpersoner ska ges vissa skattelättna-
der. Denna särskilda ordning innebär att 25 % av
dessa nyckelpersoners lön, efter beslut av Fors-
karskattenämnden, undantas från beskattning om
personerna i fråga avser arbeta i Sverige under en viss
begränsad tid.
Ett krav som dock måste vara uppfyllt är att den
utländska nyckelpersonen innehar en särskild kom-
petens samt att vederbörande ska vara utländsk med-
borgare.
Det är intressant att notera vilka personer som re-
geringen i propositionen beskriver ska kunna ingå i
den här personkretsen. Det rör sig om tre kategorier.
· Experter och specialister som inte finns i Sverige.
Det kan t.ex. vara sådana som arbetar med ny tek-
nik, produktutveckling m.m.
· Forskare inom både industrin och forskarinstitu-
tioner.
· Personer inom företagsledande funktioner eller
andra nyckelpersoner. Dessa kan, om man läser i
propositionen, finnas inom områden som rationa-
lisering, administration, logistik, marknadsföring,
produktion, engineering, ekonomi samt informa-
tions- och kommunikationsteknik.
Med denna uppräkning förstår alla att det är en
ganska bred träffbild som skapas.
Problemet med detta förslag är egentligen inte att
det innehåller en skattesänkning. Tvärtom skulle jag
välkomna fler regeringsförslag med den ambitionen.
Problemet är att det vi här ser är resultatet av en have-
rerad skattepolitik. Vi vet sedan tidigare att det fanns
relativt ambitiösa planer på en inkomstskattereform
som förre finansministern Åsbrink ville genomföra.
Men den lades åt sidan av den nuvarande finansmi-
nistern.
Där den förre finansministern åtminstone sade sig
vilja försöka komma till rätta med en del av de många
problem som finns i dagens skattesystem verkar Bos-
se Ringholm nöja sig med att delvis vilja kompensera
för egenavgifter.
Vi har tidigare sett hur man från regeringshåll
närmast desperat har försökt att minska de höga
svenska skatternas förödande effekter på arbete, in-
vesteringar och sparande genom att bl.a. införa un-
dantag för vissa kategorier människor i förmögen-
hetsbeskattningen. Nu är det tydligen dags att fort-
sätta lappandet av ett allt ihåligare skattesystem ge-
nom att införa ett nytt nätt litet undantag, denna gång
för vissa utländska experter.
Vi moderater vill dock inte stå i denna klunga av
aldrig så välmenande politiker som delar ut principlö-
sa skattelättnader. Motiven bakom denna skattesänk-
ning är inte att den enskilde ska få mer makt över sin
vardag. Anledningen är snarare att de berörda utländ-
ska experterna har förmånen att vara så pass efter-
traktade på en alltmer globaliserad arbetsmarknad att
de alltid kan flytta om villkoren inte upplevs vara
tillräckligt attraktiva.
Denna tes bekräftas av budgetpropositionen. Där
står det: "Det är därför angeläget att upprätthålla en
beredskap att vidta åtgärder inom områden som är
särskilt känsliga för rörlighet över gränserna, samti-
digt som det är viktigt att upprätthålla skatteuttaget på
de skattebaser som inte uppvisar samma rörlighet".
Regeringen agerar med förslaget om utländska
experter helt i enlighet med denna strategi. Samtidigt
har Riksskatteverket i dag fattat beslut om nya om-
räkningstal i fastighetstaxeringen. Det leder till taxe-
ringsvärdesförändringar på 100 % i sydöstra Täby,
över 100 % i södra Stockholm, 43 % i Luleå och
38 % i Umeå för att ta några exempel. Det är ett ut-
tryck för konsekvensen av att slå vakt om svårrörliga
skattebaser.
Herr talman! Det är intressant att studera motiven
för det föreliggande förslaget. Motivet för att vissa
ersättningar ska vara skattefria är enligt propositionen
följande: "Också arbetstagares utgifter till följd av att
han eventuellt föredrar privata tjänster framför of-
fentligt subventionerade eller helt avgiftsfria tjänster
- t.ex. privatsjukvård och undervisning för barn i
privatskolor - kan räknas till dessa utgifter. Genom
att beakta dessa utgifter ges kompensation för den
'välfärdsförlust' i vid mening som är förbunden med
att avstå från hemlandets förmåner."
Vilka slutsatser ska man dra av denna formule-
ring? Är detta en öppning för att man ska kunna be-
tala skatt efter hur man vill finansiera sin sjukvård
eller undervisning? Det kunde ju vara intressant att få
den aspekten belyst i dagens debatt. Den kanske är
tillämplig också i andra sammanhang. I så fall vore
det intressant att veta om majoriteten tycker att det
här är bra eller dåligt.
Herr talman! Vi moderater vill sänka skatten för
alla. Vi tror att alla i Sverige skulle må bra av att få
bestämma lite mer över sin vardag, sitt eget liv och
sina egna pengar, inte bara de utländska nyckelperso-
ner som berörs i den här propositionen.
Utöver de allmänna bristerna i regeringens lappa-
och-laga-strategi har vi allvarliga invändningar mot
denna proposition.
Den första är att den bryter mot principen om li-
kabehandling i beskattning. Två personer, den ene
svensk och den andre utländsk, med samma kompe-
tens, samma erfarenheter och samma värde för ar-
betsgivaren behandlas olika efter skatt. Det tycker vi
är fel.
Förslaget är dessutom utmanande för de svenskar
som utför liknande arbeten hos samma eller andra
arbetsgivare. Regeringens argumentation i proposi-
tionen om varför förslaget enligt deras mening inte
bryter mot grundlagen och lagen om Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering är inte övertygande. Att
särskilt gynna en grupp människor enbart på grund av
deras etniska ursprung är de facto ett missgynnande
av människor som inte tillhör samma grupp, oavsett
gruppernas inbördes storlek.
Regeringen ger skattelindringar till en grupp indi-
vider på grund av deras betydelsefulla insatser för
samhället. Här tycker jag att man har all anledning att
ifrågasätta principen. Det blir inte lättare att motivera
detta när man dessutom gör det omöjligt för svenskar
att någonsin kunna få ingå i denna av socialdemo-
kraterna särbehandlade grupp.
Det finns därför anledning att ställa några viktiga
frågor till Lena Sandlin-Hedman i denna debatt.
Vilka signaler tror hon att detta ger till svenska
experter och svenska företagsledare?
Men den allra viktigaste frågan är: Vilka åtgärder
avser socialdemokraterna att vidta för att göra det
intressant för svenska medborgare att utbilda och
förkovra sig i avsikt att arbeta i ledande befattningar i
Sverige inom svenskt näringsliv och i svensk forsk-
ning?
Herr talman! Vi moderater föreslår i stället att de
personer av annan nationalitet som utför ett viktigt
arbete i Sverige borde få sänkt skatt precis som alla
andra som arbetar eller bor i Sverige. I stället för att
lägga fram ett förslag om särregler för utländska
nyckelpersoner borde regeringen ha dragit konsek-
venserna av sitt erkännande av att de höga skatterna
är ett problem för Sverige och föreslagit en sänkning
för alla oavsett medborgarskap.
Vad vi nu riskerar att få är ett undantagens och
avdragens skattesystem där den med särskilda möj-
ligheter, kontakter, kunskaper och kompetens ges
möjlighet att få lägre skatt. På det här sättet kommer
vårt skattesystem att alltmer likna det vi hade på 70-
och 80-talen och som på goda grunder kritiserades.
I stället för den Åsbrinkska fortsättningen på den
stora skattereformen verkar vi ha fått den Ring-
holmska reträtten, i stället för ett steg mot framtiden
ett återtåg till forntiden.
Sverige behöver ett skattesystem som är enkelt,
enhetligt och rättvist. Detta ställer krav på likformig-
het i skattesystemet och att reglerna inte leder till att
grupper diskrimineras eller till allt större kontroll-
och grändsdragningsproblem. Det vi vill göra i stället
är att genomföra en stor inkomstskattereform som
bl.a. syftar till att på sikt helt avskaffa den statliga
inkomstskatten.
Där regeringen med dagens förslag vill särbe-
handla och krångla till det, vill vi förenkla och göra
det möjligt för alla att leva på sin lön, såväl vanliga
inkomsttagare som utländska och svenska experter
som arbetar i Sverige.
Återigen ser vi avgörande skillnader mellan rege-
ringens politik och den politik vi moderater vill föra.
Herr talman! Jag inser att det är ett problem för
den rödgröna majoriteten att verkligheten springer
ifrån dem och deras politik. Det är glädjande att vissa
av majoritetens företrädare vågar erkänna detta, som
till exempel Vänsterpartiets Siv Holma. Det hon sade
i kammaren under finansdebatten den 22 november
var: "Det är klart att man också måste ta hänsyn till
hur det ser ut i omvärlden för att klara av saker och
ting." Hon kanske kan ha lite svårt att försvara försla-
get om expertskatten, "eftersom den principiellt sett
inte går ihop med vad jag tycker".
Det ska bli intressant att se om Marie Engström i
dagens debatt instämmer i att förslaget inte är bra,
och hur hon i så fall förklarar att hon ändå ställer upp
på det.
Men vad Siv Holma och övriga i majoriteten ock-
så måste inse är att felet inte ligger i hur verkligheten
ser ut, utan att felet ligger just i vad de själva faktiskt
tycker. Det är den rödgröna politiken och de höga
skatterna som skapar problemen och det är denna den
egna röran som måste städas upp.
Herr talman! Jag vill till slut ta upp utskottsmajo-
ritetens förslag avseende den s.k. skadliga skattekon-
kurrensen. Utskottet föreslår ett tillkännagivande till
regeringen med anledning av en motion från Birger
Schlaug. I motionen skriver Birger Schlaug att det är
olyckligt att länder inom EU konkurrerar genom att
erbjuda skattefrälse för experter.
Utskottsmajoriteten skriver att det är viktigt att
Sverige vid en översyn av uppförandekoden arbetar
för att även skadlig skattekonkurrens som avser lön-
tagare behandlas.
Först ställer majoriteten således upp på regering-
ens förslag om sänkt skatt för vissa, sedan samlar
man ihop sig till ett tillkännagivande där man talar
om att det rör sig om skadlig skattekonkurrens, och
man beställer en översyn i samband med uppförande-
koden. Är det någon som tycker att detta är motsägel-
sefullt? Jag tycker det, i alla fall.
Samtidigt har jag anledning att tro att detta är en
positionsförändring. Därför vill jag fråga om detta
tillkännagivande är förankrat i kanslihuset. Om så är
fallet, är avsikten att frågan på förslag av finansmi-
nistern ska läggas fram för EU-nämnden? Jag bedö-
mer att det är väldigt ovanligt, herr talman, att riksda-
gen på det här viset i ett utskottsbetänkande beställer
en positionsförändring hos regeringen. Normalt sett
brukar det ju gå till så att den typen av positionsför-
ändringar läggs fram inför EU-nämnden. Det är
onekligen så. I sin motion påpekar ju också Birger
Schlaug att regeringen inte har tagit upp det. Det är
därför han har skrivit motionen.
Det här har samtliga partier utom Moderaterna
gått på. Jag är överraskad över detta, och konstaterar
att det är en nyhet som är värd att diskutera. Ut-
skottsmajoritetens företrädare ska senare få chansen
att klara ut huruvida den här positionsförändringen är
förankrad eller inte.
Anf.  145  HELENA HÖIJ (kd):
Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar
handlar om att låta utländska experter och andra
nyckelpersoner undanta 25 % av sin lön från beskatt-
ning. Är detta klokt, kan man fråga sig.
Ja, man kan å ena sidan hävda att i en global eko-
nomi där företag, kapital och kompetens rör sig över
nationsgränserna så tvingar oss konkurrensen om
arbetskraft med speciell kompetens - i kombination
med våra höga skatter - till särskilda lösningar för
den här gruppen.
Många forsknings- och utvecklingsenheter och fö-
retag, inte minst inom den s.k. nya ekonomin, som är
beroende av personer från utlandet i olika projekt,
måste naturligtvis räkna efter vad den totala kostna-
den för en anställd blir, och överväga att lägga verk-
samheten i andra länder. I Sverige utgör så mycket
som 45 % av den totala kostnaden för en anställd,
skatt.
På samma sätt som regeringen tidigare befriat 17
av landets 18 aktiemiljardärer från förmögenhetsskatt,
för att de inte ska flytta utomlands och ta sitt kapital
med sig, kan vi genom att sänka skatten för utländska
experter bidra till att olika verksamheter förläggs här
och till att vi kan attrahera kompetens utifrån. Rege-
ringens bedömning är att ungefär 400 personer kom-
mer att omfattas av skattelättnaderna.
Å andra sidan är detta knappast en långsiktig lös-
ning, eller en lösning som ter sig särskilt attraktiv för
alla svenska experter och nyckelpersoner som inte
omfattas av skattelättnaderna. Svaret på frågan om
det är klokt ur ett långsiktigt perspektiv att skapa
särskilda lättnader för en liten grupp människor, oav-
sett vilken grupp vi pratar om, måste bli nej.
Därför, herr talman, har Kristdemokraterna med
anledning av regeringens proposition motionerat om
att riksdagen ska lägga fast att vi successivt behöver
sänka skatten på arbete. Det gäller för alla.
Som jag nyss antydde är den här särlösningen en
utmaning för alla svenskar som satsar på utbildning
och yrkeskarriär. De åtgärder som krävs, inte bara för
att locka hit, utan inte minst för att behålla företag,
kapital och kompetens i Sverige är inte en rad krång-
liga särregler och undantag utan ett generellt sänkt
skattetryck, inte minst genom sänkta inkomst- och
kapitalskatter. Jag skulle särskilt vilja nämna behovet
av att avskaffa den s.k. värnskatten. Den skatt som
direkt slår mot den typ av arbetskraft som vi här dis-
kuterar.
Förslaget om lägre skatter för en viss grupp är ett
av många bevis på att Sveriges höga skattetryck är
omöjligt att upprätthålla, och jag beklagar att utskot-
tets majoritet inte vill inse detta.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 5 under mom. 2.
Anf.  146  ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! De särregler för utländska nyckel-
personer som i det här betänkandet tillstyrks är en
främmande fågel i det svenska skattesystemet.
Reglerna frångår de principer som gäller och bör
gälla, nämligen att reglerna ska vara enkla, enhetliga
och rättvisa. Vi anser att de principerna ska gälla även
framgent.
Förslaget om att 25 % av lönen ska undantas från
beskattning och från skyldigheten att betala sociala
avgifter leder till att skattesystemet blir olikformigt
och behandlar individer med likartade arbets- och
löneförhållanden på ett olikartat sätt.
I sin tur innebär detta att svenska experter och
kolleger indirekt diskrimineras i förhållande till sina
utländska kolleger. Dessutom ökar gränsdragnings-
och kontrollproblematiken.
Nej, herr talman, den här främmande fågeln bör
inte släppas in i det svenska skattesystemet. Vi yrkar
därför avslag på propositionens förslag i den här
delen. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 3.
Låt mig kort tillägga att när det gäller sänkta in-
komstskatter är vår uppfattning att dessa i första hand
ska riktas till människor som har låga och normala
inkomstlägen. Det är också i dessa inkomstlägen,
alltså i de låga och normala, som de stora marginalef-
fekterna finns; de som Helena Höij vill åtgärda ge-
nom att i första hand ta bort den s.k. värnskatten.
Detta hade vi tillfälle att debattera här i kammaren
för en tid sedan, och vi lär säkert återkomma till detta.
Jag tycker att det är värdefullt att i den här debatten,
som har kommit att röra sig inte bara om det vi dis-
kuterar i dag, utan ett vidare fält av skattepolitiken,
markera att vår uppfattning är alldeles klar. Det är de
som bäst behöver inkomstskattesänkningar som ska
ha dem framöver.
Anf.  147  JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Vi ska nu debattera förslaget om att
sänka inkomstskatten för kvalificerade löntagare.
Socialdemokratiska företrädare kommer kraftfullt att
argumentera för att det är viktigt att Sverige sänker
skatteuttaget på experter, forskare och andra nyckel-
personer. Det är personer som vi måste locka till oss
för att vi ska kunna säkra en långsiktigt hållbar till-
växt. Det är genom att vi utvecklar arbetstillfällen
med högt kunskapsinnehåll i Sverige som vi säkrar
välfärden. Problemet är dock att de skattesänkningar
som vi diskuterar gäller endast utländska medborgare
men att vi debatterar dem i Sveriges riksdag.
För att råda bot på allvarliga svårigheter med att
locka hit och behålla kompetent personal i Sverige
har regeringen alltså presenterat ett förslag till skat-
telättnad för s.k. utländska experter. Av förslaget,
som en gång bordlagts av utskottet, framgår att ut-
ländska experter, forskare och företagsledare som
arbetar tillfälligt i Sverige ska få lägre skatt. Bara
75 % av lönen ska beskattas och beläggas med soci-
ala avgifter. Också vissa ersättningar föreslås bli
skattefria för dessa utländska experter.
Motivet är att nyckelpersoner inte på grund av
hög skatt ska dra sig för att verka i vårt land. Företag
och universitet antas på detta vis få hjälp att locka till
sig goda förmågor. Det är bra att regeringen erkänner
att Sverige har bristande konkurrenskraft när det
gäller det internationellt lättrörliga humankapitalet.
Som jag sagt ska skatteförmånen enligt regeringen
göra det lättare att rekrytera. Det är lätt att instämma i
den prognosen. Självklart kommer Sverige att bli mer
attraktivt för de ca 400 kvalificerade arbetstillfällen
som det rör sig om. Bara 400 - så snäva är reglerna.
Frågan är dock om inte denna slutsats borde leda
regeringen till att även se över skatterna för svenska
experter och för svenskt kunnigt folk. Det framstår
som ett mysterium att regeringen inte tar sitt förnuft
till fånga och även lägger fram ett förslag om t.ex.
sänkta marginalskatter på bredare front, i likhet med
det som så gott som varenda socialdemokratisk f.d.
skattepolitiker i dag anger sig stå för. Sänkta margi-
nalskatter är en stor utmaning och en viktig reform
för att Sverige ska kunna stå starkt på lång sikt. Det
brukar man säga sedan man har lämnat Regerings-
kansliet eller riksdagen.
De dynamiska effekterna av att tiotusentals män-
niskor finner Sverige mer attraktivt att leva och arbeta
i har vi kanske underskattat. Då detta förslag trots allt
är nödvändigt i det korta perspektivet för flera viktiga
näringar och forskningsverksamheter, kommer Folk-
partiet att välja att acceptera denna extrema lösning,
dock under protest, eftersom den diskriminerar
svenska experter och annat kunnigt svenskt folk.
Dessutom måste man fråga sig om inte regeringen
nyligen avvisat tankarna på positiv särbehandling.
Det gäller av någon konstig anledning inte mina vär-
derade kolleger och socialdemokrater i skatteutskot-
tet. Där är det okej med positiv särbehandling.
Jag ska också nämna något om den skattekonkur-
rens som finns i Europa. Utskottets vice ordförande
Carl Fredrik Graf tog upp frågan om lojal och illojal
skattekonkurrens. Som jag ser det ska alla skattefräl-
sen motverkas, och det är något som man bör se över
även inom EU. Det är en helt annan sak än de låga
marginalskatter som vi kan se i andra länder. Det är
någonting som Folkpartiet visserligen har synpunkter
på, men det är något positivt och inget som vi vill
motverka. Lojal skattekonkurrens är bra, illojal är
dålig.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation
nr 6.
Anf.  148  BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman, ni som lyssnar här nere och ni som
lyssnar där uppe! Man kan ha ganska många uppfatt-
ningar om den här propositionen från regeringen, och
det finns mycket som man kan kritisera i den. Jag
skulle om det här betänkandet vilja säga: "Härtill är
jag nödd och tvungen", eftersom situationen inte
minst i Europa ser ut på ett speciellt sätt. Flera andra
länder agerar på samma vis, och det är inte bra.
Jag instämmer i en del av de principer som Carl
Fredrik Graf och även andra på den borgerliga sidan
skisserar. Det är inte en speciellt lysande ordning att
ha höga skatter på arbete och höga arbetsgivaravgif-
ter. Det är ett av skälen till att vi i vårt parti driver
kravet på en grön skatteväxling väldigt hårt. Denna
får dock genomföras stegvis, och innan den har slagit
igenom får man acceptera vissa akuta åtgärder. Jag
ser det här som en akut nödåtgärd, inte som en lång-
siktig lösning.
Jag reagerar också lite grann mot flera av de bor-
gerliga talarna som säger att folk inte vill vistas i
Sverige enbart beroende på att skatterna är höga. Jag
tror inte att Sverige någonsin vare sig kan eller ska
konkurrera med extremt låga skatter. Vi måste kon-
kurrera med annat: en bra skola, en bra vård, en bra
miljö och ett samhälle som inte har så mycket av
konflikter. Vi ser att konflikter mellan rika och fattiga
tenderar att öka både i Europa och i övriga delar av
världen, vilket leder till oro och mycket annat. Ett
land som Sverige ska kanske försöka konkurrera med
livskvalitet.
I övrigt delar jag Centerpartiets uppfattning att
skattesänkningar som görs ska principiellt inriktas på
låg- och medelinkomsttagare.
Att införa sänkt skatt på utländska nyckelpersoner
är, som sagt, långsiktigt en tveksam åtgärd. Jag upp-
fattar det inte som långsiktigt. Vi får väl pröva det
här, inte minst beroende på att ett antal socialdemo-
kratiska regeringar i Europa har infört principen om
sänkt skatt för nyckelpersoner. Vi befinner oss i en
svår situation.
Jag är dock väldigt glad över att utskottets majo-
ritet har gått Miljöpartiet till mötes och stött min
motion om att regeringen ska uppmanas att ta initiativ
inom EU för att få stopp på dessa "konkurrerande
dumheter". Det ska ske som en del av det mellanstat-
liga samarbetet. Jag tycker att det här är en bra och
viktig markering. Jag delar inte moderaternas ilska
över att riksdagen kan ta ett sådant beslut, som är en
liten spark i baken på regeringen. Det gäller här att
agera. Det är utmärkt och ger en bättre förankring än
ett beslut i Sveriges riksdag i denna fråga.
Det har varit dåligt med sådana här initiativ både
från Sverige och från andra länder i EU. Det framgick
vid en EU-information i skatteutskottet att det faktiskt
inte tagits några sådana initiativ, även om frågan varit
uppe i den s.k. skattepolitiska gruppen för ganska
många år sedan. Nu ska det alltså bli en ändring.
Regeringen tvingas nu aktivt ta frågan på allvar i
stället för att bara spela med i den illojala skattekon-
kurrensens nyliberala cirkus. Det är alldeles utmärkt.
Att skapa skattefrälsen är ju inte långsiktigt håll-
bart. Vi har historiska exempel på sådana. Också i
gamla kommunistiska diktaturer skapade man skatte-
frälsen. Den som i vissa av dessa diktaturer var med-
lem i partiet fick lägre skatt. EU-byråkrater som är
anställda av EU-kommissionen slipper betala natio-
nella skatter och får i stället betala en speciell och
oftast lägre EU-skatt.
Sådana frälsen är inte bra, men när fick vi höra
moderaterna ifrågasätta EU-frälset? Det vore roligt att
få höra. När hörde vi förresten Vänsterpartiet, på den
tiden när det var kommunistiskt, ifrågasätta det syn-
sätt som kommunisterna i öststaterna hade?
Utländska nyckelpersoner ska nu alltså få sänkt
skatt när de jobbar i Sverige. Det gäller dock inte alla
utländska nyckelpersoner. De utländska medborgare
som tidigare vistats i Sverige som flyktingar kan
nämligen inte komma i fråga för skattelindringar, inte
ens efter att under en ganska lång tid ha vistats i sitt
hemland. Förslaget bygger på att man inte ska få
sänkt skatt om man har varit bosatt eller vistats sta-
digvarande i Sverige under de senaste fem kalender-
åren.
Detta innebär att de som har arbetat för mänskliga
rättigheter i en diktatur, blivit förföljda, tvingats fly,
hamnat i Sverige under några år och flyttat tillbaka
till sitt hemland, kanske sedan diktaturen har fallit, får
en sämre behandling än de som inte tagit samma
ansvar för demokratiutvecklingen i sitt eget land. Det
här synes mig vara fullständigt oacceptabelt, och
Miljöpartiet har krävt en förändring på denna punkt.
Vi har i skatteutskottet fått medhåll från Folkpar-
tiet och Kristdemokraterna. De har uppenbarligen en
etisk hållning i frågan när de sett konsekvenserna,
vilket är bra. Förmodligen kommer också ett annat
parti att ansluta sig. Men resten? Jag har inte hört
någonting från Centerpartiet, Moderaterna eller Soci-
aldemokraterna.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till reser-
vation 2.
När jag skrev min motion som handlar om denna
fråga med krav på undantag för flyktingar, dvs. att
man ska ha kunnat vara flykting i Sverige och ändå
kunna räknas som nyckelperson och få den här för-
delen, kunde jag inte drömma om att en majoritet
skulle säga nej, att en majoritet vill diskriminera dem
som kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter
och för icke-diskriminering i Irak, Kuba eller i andra
länder när vi alla så vackert talar om vikten av att
stödja människors kamp för fri- och rättigheter.
Av historien kan vi lära. Om den här lagstiftning-
en hade gällt på 70-talet hade alla de chilenare som
flydde till Sverige och vars flykt underlättades av en
svensk ambassad diskriminerats jämfört med de chi-
lenare som stödde regimen. Hade den här lagstift-
ningen gällt under Sovjettiden hade demokratikämpar
diskriminerats jämfört med regimens medlöpare.
Jag tror att var och en ser det absurda i en lagstift-
ning som gör att de som kämpat för sina liv och
mänskliga rättigheter, för allt det som vi tar för givet i
vårt eget land, ska behandlas sämre än andra. Går vi
tillbaka till 40-talet borde var och en kunna räkna ut
vad som hade hänt då om denna lagstiftning hade
gällt. Kanske beror det här synsättet från regeringen
på att det är Finansdepartementet som kommer med
förslaget. Kanske beror det på att skattepolitik ses
som någonting isolerat från allt annat. Kanske beror
det på att flyktingar av kött och blod inte riktigt finns
i skattejuristers och skattepolitikers värld - vad vet
jag.
Begreppet flykting finns inte i skattelagstiftning-
en, har jag fått höra som ett argument mot att man
inte kan göra undantag för flyktingar. Begreppet
flyktingstatus finns inte heller i skattelagstiftningen,
som om det vore viktigare med dessa begrepp än att
se till människor av kött och blod som har kämpat för
demokrati och mänskliga rättigheter, människor till
vilka vi säger: Sorry att ni råkat fly till Sverige. I det
här fallet är ni diskriminerade jämfört med dem som
var medlöpare.
Hur ska Göran Persson, statsministern, kunna för-
svara detta? Är Göran Persson villig att skriva under
och försvara att skattetekniska detaljer väger tyngre
än kampen för mänskliga rättigheter? Vad var alla
vackra ord under Förintelsekonferensen värda om
man i nästa sekund fattar beslut som medför att de
som flydde gaskamrarna diskrimineras jämfört med
dem som ville skicka dit dem? Det är faktiskt kon-
sekvensen av detta. Jag ser att några från olika partier
skrattar lite hånfullt åt detta. Det är faktiskt så att
demokrati inte är vunnen i Europa för evigt. Demo-
krati är inte vunnen för världen i övrigt. Vi kan se
flera gaskammare i världen. Det är ingenting att
skratta åt. Det är definitivt ingenting att skratta åt när
man ena dagen står i talarstolen och talar vackert om
mänskliga rättigheter och demokrati och säger att
man vill hjälpa och understödja människor i länder
som har diktatur och i nästa säger att det i skattelag-
stiftningen inte finns någonting som heter flyktingar.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf.  149  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Några reflexioner och klarläggan-
den. Jag hade ingen värdering när jag konstaterade att
utskottet ger ett tillkännagivande till regeringen.
Även om tillkännagivandet i det här fallet var fel kan
jag tycka att det är bra att utskottet tar den här typen
av initiativ i olika EU-frågor. Det har jag absolut
ingenting emot. Det anmärkningsvärda är att det har
gått tämligen obemärkt förbi och att det inte har han-
terats parallellt i EU-nämnden. Min fråga - och den
återkommer jag till när Lena Sandlin-Hedman går in
på banan - gällde mera om det här var förankrat i
Regeringskansliet.
Synen på EU-skatter är kristallklar från vår sida.
Skattepolitiken ska vara nationell. Det innebär t.ex.
att EU-parlamentariker, svenska sådana, ska betala
sin inkomstskatt i Sverige och tyska parlamentariker i
Tyskland. Det är vår syn.
Vi har den principiella hållningen att har vi yrkat
avslag på en proposition i dess helhet deltar vi inte i
besluten i dess olika delar, utan avslaget är det som
gäller.
Anf.  150  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Jag talade inte när det gäller skatte-
frälse i första hand om EU-parlamentarikerna, för det
gäller inte riktigt än, utan jag talade om EU-
tjänstemännen som är anställda av EU-
kommissionen, modell Linda Steneberg.
Anf.  151  JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker, med anledning av den
gemensamma reservationen, att Birger Schlaug drar
lite väl hårda växlar. Jag har lyssnat på våra värdera-
de kolleger i skatteutskottet. De har ingen avsikt att
på något sätt stämpla ut flyktingar när det gäller att få
den här möjligheten, det extrema undantaget. Det
handlar snarare om att man kanske bedömt att det inte
skulle röra sig om så många människor. Jag har fullt
förtroende för att vi och utskottet, om problemet
dyker upp, kommer att agera. Däremot vill jag under-
stryka att både jag och Birger Schlaug är så klarsynta
att vi redan nu vill vidta ett förtydligande, att även
flyktingar ska omfattas av detta. Jag tycker att Birger
Schlaug ska hålla tillbaka lite dessa enorma miss-
tänkliggöranden.
Anf.  152  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Nej, jag tänker inte göra det därför
att det argument som jag fått inte minst från regering-
en är att begreppet flykting inte finns i skattejuridi-
ken. Jag tycker att det är ett dåligt argument, ett
ohållbart argument. Vi kanske kan få bättre argument
när den socialdemokratiska företrädaren kommer upp
här.
Johan Pehrson säger att det inte är skatteutskottets
avsikt. Nej, men frågan har ju diskuterats. Vi är väl
medvetna om att situationen kan uppstå. Det har
Folkpartiet, vi och Kristdemokraterna förstått. Jag
tror att förståndsgåvorna är väl så goda hos de andra
partierna. Så det är ett medvetet beslut. Av tekniska
skäl säger man att flyktingar inte får undantas.
Johan Pehrson säger att det inte är så många. Det
tycker jag är irrelevant. Det är principen det handlar
om. Där tror jag att vi egentligen är överens. Om det
dyker upp kan vi hantera frågan, säger Pehrson. Men
problemet är att det kanske inte dyker upp därför att
de som har varit flyktingar i Sverige blir utsorterade
redan innan anställningsintervjun därför att de inte
har den här chansen. Det är det som är problemet. De
kanske inte dyker upp därför att de blivit utsorterade
innan de kan dyka upp.
Anf.  153  JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Vi är överens om principen. Det är
lite konstigt att ta replik för vi står på samma reserva-
tion. Jag tyckte att det var lite grov retorik, och det är
mest det jag gick på.
Det senaste Schlaug sade är inte riktigt korrekt.
Det är ju individerna som får skattelättnader. De
avgör själva om de vill söka anställning i vårt land.
Om de bedömer att de får betala mycket mer skatt än
någon annan kollega har det ingenting med själva
ansökningsförfarandet att göra. Det ligger på individ-
basis.
Anf.  154  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Herr talman! Jo, men det gör också att arbetsgiva-
ren tjänar på det, för man slipper betala sociala av-
gifter.
Anf.  155  LENA SANDLIN-HEDMAN (s):
Herr talman! De svenska bolagsskattereglerna är
internationellt sett konkurrenskraftiga. Den låga
svenska bolagsskatten och ett väl utvecklat skatteav-
talsnät gör Sverige till ett intressant investeringsland.
Vi kan i dag se att direktinvesteringarna till Sverige
från andra länder är större än till övriga EU-länder.
Några av våra grannländer har infört en lagstift-
ning som tar hänsyn till de problem som kan uppstå
vid tillfälliga anställningar av utländsk personal. Våra
grannländers lagstiftning kan för oss i Sverige inne-
bära att de länderna ter sig mer attraktiva när interna-
tionella företag väljer land för nyetablering. Det är
viktigt att inte svenska skatteregler gör att det lönar
sig för företag att förlägga verksamheter i andra län-
der.
I enskilda fall, där utländska medborgares in-
komster beskattas i Sverige, kan det finnas skäl att
medge undantag. Det handlar om när den enskilde
inte får del av det svenska välfärdssamhället. De
förmåner som motiverar nivån på det svenska skatte-
och avgiftsuttaget kommer i många fall inte utländska
nyckelpersoner till del under deras tillfälliga vistelse i
Sverige.
Utskottsmajoriteten menar, liksom regeringen, att
högt kvalificerade utländska nyckelpersoner som
arbetar i Sverige under en kortare period ska kunna få
vissa skattelättnader. Syftet med detta är naturligtvis
att underlätta för företag i Sverige att rekrytera spets-
kompetens och öka utbytet med andra länder. Det här
är alldeles särskilt viktigt för små tillväxtföretag.
Vi vet att många personer med spetskompetens
har en mycket stark förhandlingsposition i dag. De
kan kompensera sig för ett lands höga skatter genom
att kräva att nettolönen blir densamma som i länder
med lägre skatter och socialavgifter. Deras starka
förhandlingsposition leder till att det blir företagen
som får bära stora kostnader för att kunna ta del av
den mycket specifika kompetens som den här perso-
nen besitter och som företaget behöver.
Det förslag till skattelättnad som nu utskottsmajo-
riteten ställer sig bakom är utformat för att gynna
företag som rekryterar högt kvalificerade utländska
nyckelpersoner som det är svårt att rekrytera i Sveri-
ge.
Herr talman! Förslaget som riksdagen i dag har att
ta ställning till innebär att utländska högt kvalificera-
de personer ska kunna få en skattefri lönedel på 25 %
under högst tre år. Vissa ersättningar från arbetsgiva-
ren för utgifter som är relaterade till den tidsbegrän-
sade vistelsen i Sverige eller som har föranletts av
flytten hit undantas också från beskattning. För att
ersättningen för utgifterna ska vara skattefri krävs det
att den motsvarar arbetsgivarens faktiska kostnader.
Det krävs naturligtvis också att de personer som
ska kunna tillämpa dessa bestämmelser har en sär-
skild kompetens. En annan förutsättning för att reg-
lerna ska tillämpas är att personen inte är svensk
medborgare och att personen inte har varit bosatt eller
stadigvarande vistats i Sverige under de närmast
föregående fem kalenderåren innan det tillfälliga
arbetet påbörjades.
Herr talman! Professor Stefan Svallfors vid soci-
ologiska institutionen vid Umeå universitet har ge-
nom omfattande forskning pekat på det starka förtro-
endet som finns för den skattefinansierade svenska
välfärdsstaten. Svallfors visar i sin forskning på att en
påfallande stor majoritet vill ha en gemensam finan-
siering över skattsedeln, och han slår fast att det i
stort sett saknas stöd för olika former av avgiftsfinan-
siering. Vi har alltså lätt att motivera höga inkomst-
skatter i Sverige, och vi har en stor acceptans för
höga inkomstskatter hos dem som stadigvarande bor i
vårt land och som tar del av välfärdssamhället.
Men det är däremot svårare att motivera höga
skatter för utländska medborgare som inte har för
avsikt att stanna mer än ett par år i vårt land. De
människorna får ju inte del av vår generella välfärd,
vår fria utbildning, vår goda vård och omsorg och
våra trygghetssystem.
Regeringens förslag om en skattelättnad för per-
soner med spetskompetens under en treårsperiod är
faktiskt ganska logiskt. De här människorna tar inte
del av den svenska välfärden. Därför ska de inte hel-
ler behöva vara med och finansiera den till 100 %.
För personer som väljer att stanna i Sverige i mer än
tre år försvagas argumenten att de inte får del av den
svenska välfärden. Därför är det också ganska logiskt
att skattelättnaden upphör efter tre år.
Herr talman! Att de svenska nettolönerna är lägre
än i många andra länder är även det ganska logiskt. I
vårt land behöver ju inte nettolönerna räcka till lika
mycket som i andra länder. Vår gemensamma finan-
siering av grundläggande nyttigheter gör ju att vi
själva, privat, inte behöver använda nettolönen till
detta.
Ett ganska tydligt exempel på det är vår offentligt
finansierade utbildning. Finansiering av våra barns
skolgång är en "icke-fråga" i vårt land. I många andra
länder, t.ex. USA, är barnens skolgång en av de ab-
solut största privatekonomiska frågorna. Man börjar
tidigt planera och spara till barnens utbildning. Vissa
familjer har naturligtvis bättre förutsättningar att ge
till sina barn än andra, vilket i sin tur avspeglas i olika
socialgruppers utbildningsnivå och därför också be-
fäster klassamhället.
Jag har själv erfarenhet av hur stor frågan om fi-
nansieringen av barnens skolgång är i USA. Jag bod-
de under en period i slutet av 80-talet och början av
90-talet i USA, hos en amerikansk medelklassfamilj.
Innan familjen bestämde sig för att skaffa ett andra
barn hade man långa, ingående samtal om ifall, och i
så fall hur, man skulle ha möjlighet att finansiera ett
andra barns skolgång. För mig, med svensk utgångs-
punkt, var detta en väldigt märklig diskussion - men
den var också väldigt lärorik. Jag förstod styrkan och
grunden i den svenska modellen på ett helt annat sätt
än tidigare.
Herr talman! Jag sade inledningsvis att det är vik-
tigt att inte svenska skatteregler gör att det lönar sig
för företag att förlägga verksamheten i andra länder.
Våra grannländers lagstiftning om skattelättnader för
utländsk spetskompetens gör att det finns anledning
att se över vår lagstiftning just på det området.
Men jag vill betona att det är fel att tro att Sverige
alltid har höga skatter på arbete i en internationell
jämförelse. Om vi t.ex. tittar på OECD:s jämförelse
av marginalskatten för medelinkomsttagare i olika
länder kan vi snabbt konstatera att Belgien, Tyskland,
Finland, Irland, Österrike, Italien och Frankrike har
högre marginaleffekt av inkomstskatt, arbetsgivarav-
gifter och egenavgifter som andel av arbetskrafts-
kostnaden än vad vi har i Sverige.
Herr talman! Som vanligt slår högern i sina reser-
vationer och särskilda yttranden på stora trumman för
att vi måste erkänna att skatten är ett konkur-
rensproblem. Skattetrycket måste sänkas väsentligt
eftersom det ger negativa effekter på svensk ekonomi
i stort, skriver de.
Jag har lite svårt för snacket om skattetryck. Jag
pratar hellre om skattekvot eller skattenivå. Men okej,
jag skulle kunna sträcka mig till att säga "skattetryck"
om man med det menar att det är ett härligt tryck i
skatterna eftersom de skapar så bra välfärd! Beträf-
fande påståendet att skatterna skulle ge en negativ
effekt på den svenska ekonomin vill jag bara uppma-
na mina kolleger på högerflanken att lämna den tom-
ma retoriken och komma tillbaka till verkligheten.
Det går bra för Sverige - bättre än för många andra
länder. Och det är mycket tack vare vårt moderna
skattesystem.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet i dess helhet och
avslag på samtliga reservationer.
Anf.  156  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! I sitt inlägg svarade inte Lena Sand-
lin-Hedman på några av de frågor som jag tog upp i
mitt anförande. Jag ska därför upprepa ett par av dem,
och först göra en kommentar.
Lena Sandlin-Hedman öppnade faktiskt för att det
på något sätt är fritt för vissa människor att välja olika
sjukvårdssystem. Men vad jag förstår är det så att om
man är expert och kommer från ett annat europeiskt
land så har man samma rättigheter att få del av den
svenska sjukvården, skolan osv. som svenska med-
borgare trots att man betalar en lägre skatt. Det finns
ju ingen koppling mellan den lägre skatten och att
man får mindre rättigheter i Sverige under den tid
man vistas här. Den argumentationen haltar alltså.
Jag frågade vilka åtgärder Socialdemokraterna av-
ser att vidta för att skapa förutsättningar för att svens-
ka medborgare ska kunna arbeta i Sverige på samma
villkor som utländska medborgare. Det fick jag inget
svar på.
Nästa fråga är: Hur motiverar Lena Sandlin-
Hedman att två personer med samma jobb, samma
kompetens, samma arbetsgivare och samma lön ska
betala olika skatt?
Jag undrar också vad den principiella skillnaden
är mellan det system som gör att utländska företag får
lägre skatt än inhemska som man tillämpat på Irland
och det förslag som gör att utländska enskilda perso-
ner får lägre skatt än motsvarande inländska medbor-
gare. Jag skulle vara tacksam om Lena Sandlin-
Hedman ville lägga ut principerna för hur hon har
tänkt när hon bestämde sig för att yrka bifall till det
här förslaget.
Anf.  157  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Herr talman! Carl Fredrik Graf har missat hela
poängen med hur vi ser på det här betänkandet. För
mig är skatter och välfärd två sidor av samma mynt.
Utländska experter som kommer hit får inte del av
den svenska välfärden under den korta period som de
är här. Då tycker jag inte heller att de ska behöva
betala för den.
Jag förstår vad Carl Fredrik Graf menar när han
säger att vi har vissa överenskommelser inom Euro-
peiska unionen. Men i grund och botten är det så att
de människor som kommer från ett annat land har ett
annat välfärdssystem, ofta med privata inslag. Dessa
människor har, fram till den dag de kommer till Sve-
rige, finansierat den delen med privata medel eller
med andra välfärdssystem. När de sedan vistas en
kortare period i Sverige blandar man välfärdssystem.
Det är klart att de har rätt till pension under den korta
period de är i Sverige, men den blir ett komplement
till den ursprungsmodell som finns i det land som de
kommer ifrån. Därför tycker jag inte att Carl Fredrik
Grafs argumentation håller.
Han frågar vad vi ska göra för att locka ungdomar
att studera och bedriva verksamhet i Sverige och
jobba i svenska företag i dag. Jag tycker att vi har en
väldigt god politik på det området. Internationella
bedömare visar att Sverige är ett land som har väldigt
god utbildning och forskning och väldigt goda till-
växtmöjligheter.
Innan min repliktid är slut vill jag ta chansen att
svara på en av de frågor som Carl Fredrik Graf ställde
i sitt anförande. Det handlar om förankringen av det
tillkännagivande som utskottsmajoriteten står bakom.
Vi har en djup förankring av det tillkännagivandet i
Finansdepartementet, men det är ju inte det som är
viktigt, Carl Fredrik Graf. Det som är viktigt är ju vad
vi här i Sveriges riksdag tycker. Vi tycker att vi ska
ge detta till känna, och då gör vi det. Sedan är faktiskt
förankringen i Finansdepartementet underordnad
detta.
Anf.  158  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Rebellen i Lena Sandlin kom ju fram
här på slutet. Hon struntar i vad Finansdepartementet
tycker. Här är det vi som bestämmer. Jag ser fram
emot att samma rebellusta finns kvar i den socialde-
mokratiska utskottsmajoriteten när vi ska ta utskottsi-
nitiativ om sänkt fastighetskatt. Det gläder jag mig
redan nu åt.
Det finns ingenting i den här lagstiftningen som
förbjuder de utländska experterna som vistas i Sveri-
ge under tre år att sätta sina barn, om de har några
sådana, i svenska skolor eller utnyttja svensk sjuk-
vård. Jag tycker att resonemanget haltar.
Nu upprepar jag mina två frågor igen, Lena Sand-
lin. Nu finns det en chans kvar att svara på dem. Hur
motiverar Lena Sandlin att två personer med samma
jobb, samma kompetens, samma arbetsgivare och
samma lön ska betala olika skatt? Vilken är den prin-
cipiella skillnaden mellan att utländska företag får
lägre skatt än inhemska på det viset som tillämpades
på Irland och detta förslag där utländska enskilda
personer får lägre skatt än, i det här fallet, svenska
medborgare?
Anf.  159  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att jag mycket grundligt
gick igenom detta i mitt anförande. Hur kan man
motivera att två människor med samma jobb betalar
olika skatt? Utgångspunkten för detta är just att skatt
och välfärd är två sidor av samma mynt. Om man bor
i Sverige och tar del av den svenska välfärden, ska
man också vara med och solidariskt finansiera den
svenska välfärden. Om man vistas som utländsk ex-
pert i vårt land under ett par år, har man oftast ett
annat välfärdssystem i grunden, ofta med privata
lösningar där man själv redan har betalat. Det är inte
rimligt att man ska ha samma skatteuttag för dessa
människor. De kommer att befinna sig i vårt land i
högst tre år med den här skattelättnaden. Vi kommer
att beskatta deras lön till 75 %. Jag ser ingenting
konstigt i det.
Eftersom detta är den sista repliken med Carl
Fredrik Graf vill jag också kommentera lite grann av
det han sade i sitt inledningsanförande. Jag måste
säga att det är ganska tröstlöst att höra Moderaternas
gamla raspiga skiva börja spela igen. Det är samma
gamla skattevals som de alltid har dragit. Det är
samma visa år ut och år in. Skattetrycket är för högt,
och det är orsaken till att det går dåligt för Sverige.
Men jag undrar om ni verkligen tror på det själva i
dag.
I jämförelse med andra rika länder går det väldigt
bra för Sverige. Vi har högre tillväxt, högre syssel-
sättning, lägre arbetslöshet, lägre inflation och starka-
re statsfinanser än flertalet länder med lägre skatter.
Ta en funderare till, Carl Fredrik Graf!
(forts. 11 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.54 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 16.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.
10 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde
KU1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Mom. 1 (anslag m.m. under utgiftsområde 1 Rikets
styrelse)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
173 för utskottet
14 för res. 1
110 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 2 m, 36 v, 2 kd, 7 fp, 12 mp
För res. 1:     14 c
Avstod: 68 m, 36 kd, 6 fp
Frånvarande:    17 s, 12 m, 7 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 4 mp
Mom. 3 (avveckling av presstödet och Presstöds-
nämnden fr.o.m. år 2002)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
227 för utskottet
70 för res. 2
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  115 s, 36 v, 38 kd, 14 c, 13 fp, 11 mp
För res. 2:     70 m
Frånvarande:    16 s, 12 m, 7 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 5 mp
Mom. 6 (särskilt presstöd till tidningen Samefolket)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
213 för utskottet
13 för res. 4
72 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  114 s, 2 m, 37 v, 34 kd, 14 c, 12 fp
För res. 4:     1 kd, 12 mp
Avstod: 68 m, 3 kd, 1 fp
Frånvarande:    17 s, 12 m, 6 v, 4 kd, 4 c, 4 fp, 4 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU1 Anslagen till Skatteförvaltningen och Tull-
verket
Kammaren biföll utskottets hemställan.
11 §  (forts. från 9 §) Beskattning av utländska
nyckelpersoner (forts. SkU6)
Anf.  160  JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Man kan få för sig att Lena Sandlin-
Hedman är handelsresande i kulisser. Hon berättar
gärna halva sanningen.
Hon nämnde bolagsskatten. Vi har en mycket
konkurrenskraftig bolagsbeskattning i vårt land, tack
vare Socialdemokraterna och Folkpartiet. Det var bra.
Men vi har kanske världens högsta ägarbeskattning.
Det är den andra delen av sanningen. Följden av detta
är naturligtvis att det görs väldigt mycket investering-
ar i Sverige av utlänningar och mycket investeringar
av svenskar i utlandet. Utlänningar in och svenskar
ut.
Nu vill man uppmuntra denna princip ytterligare
genom att undanta utländska nyckelpersoner från
beskattning. Utlänningar in och svenskar ut. Det är
som bekant väldigt många människor som har flyttat
från vårt land med sina förmögenheter. Ikea är ett
stort företag som kunde ha legat i Sverige, men nu
ligger det i Holland, eller hur?
Detta är synnerligen olyckligt. Ägarstruktur är nå-
gonting som jag tror är ganska viktigt i en globalise-
rad värld. Därför binder vi ris åt egen rygg med nuva-
rande extremt höga ägarbeskattning. Det är hela san-
ningen.
Dessutom haltar principen utlänningar och utlän-
ningar. De välbeställda utlänningarna, de med goda
kunskaper, som har hela världen som arbetsfält, ska
få lägre skatt. Men hur är det med de vanliga nor-
malinkomsttagarna som hamnar här på grund av
studier eller på grund av att de har träffat någon på en
semesterresa och sedan flyttat hit? De ska inte få
någon lägre skatt. Det är bara vissa.
Det är en princip som jag verkligen inte kan för-
stå. Men jag skulle gärna vilja ha förklarat för mig
hur Lena Sandlin-Hedman ser på detta.
Anf.  161  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att jag i mitt anförande har
gått igenom de här frågorna ganska genomgripande.
Jag kan bara kort kommentera den skillnad som gäller
om man träffar en partner från utlandet som sedan
kommer och bor i Sverige. Den personen kommer att
beständigt bo i vårt land och ta del av vår svenska
välfärd.
Jag ser att ni fnissar lite i bänken. Men vad det här
förslaget i grunden handlar om är faktiskt om man
ska ta del av den svenska välfärden eller inte. Den
som tar del av det offentligt finansierade välstånd
som vi har i vårt land ska också vara med och solida-
riskt finansiera det. Är det så att svenska företag eller
företag som har sitt säte i Sverige har behov av en
specifik kompetens som innehas av experter från
andra länder och de kommer hit ett fåtal år, finns det
faktiskt ingen rim och reson i att de fullt ut ska betala
den svenska välfärden. Därför föreslår vi nu ett un-
dantag på 25 % i den här propositionen.
Anf.  162  JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det behöver inte vara fråga om att
man är stadigvarande boende här. Det är många fö-
retag som har vissa utbytesprogram och uppmuntrar
rörlighet för att lära sig nya saker och få nya impul-
ser, osv. Man kan komma och jobba på Volvo i Lin-
desberg. Då får man ingen lägre skatt. Men jobbar
man som kärnfysiker i t.ex. Uppsala då får man un-
dantag. Det är fullständigt orimligt med denna särbe-
handling.
En tid före Lena Sandlin-Hedmans och min närva-
ro i skatteutskottet fanns det en viss överenskommel-
se, en pakt, mellan socialdemokrater och liberaler
som gick ut på 30-50. Det var rimliga nivåer för
inkomstbeskattning i vårt land. De flesta skulle betala
30 % i skatt, och de som hade höga inkomster skulle
betala 50 % i marginalskatt. Det tyckte man då var,
och jag tycker fortfarande är, bra. Varför tycker Lena
Sandlin-Hedman att de socialdemokraterna har fel i
dag?
Anf.  163  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är inte säker på att jag förstod Jo-
han Pehrsons resonemang på slutet.
Vi jobbar efter vissa grundläggande principer i
skatteöverenskommelsen som gjordes tillsammans
med Folkpartiet. Tiden och de förändringar som sker
i samhället har gjort att vissa delar inte längre ligger
fast, men vi jobbar ändå efter samma principer.
Jag vill än en gång slå fast att det är de utländska
personer med specifik kompetens som ska få skatte-
lättnaden. Det är de som vårt land och våra svenska
företag har behov av. Folkpartiet pratar om yngre
personer som kommer hit som t.ex. utbytesstudenter
eller som jobbar som trainees på företag. Vi menar att
de personerna inte är de som vi vill gynna via den här
skattelagstiftningen. Då tycker vi hellre att vi ska
gynna våra svenska ungdomar som får en god utbild-
ning på universitet och högskolor i vårt land och
kommer rustade till arbetslivet med en hög kompe-
tens.
Tittar vi på den satsning som görs på utbildning i
Sverige och jämför med övriga EU-länder, finner vi
att Sverige satsar mest per person på utbildning. Vid
en jämförelse av satsning på forskning och utveckling
finner vi att vi satsar mer än USA, Japan och EU i
andel av BNP.
Jag nämnde tidigare till Carl Fredrik Graf att ut-
ländska bedömare, t.ex. Merrill Lynch och ett nätverk
inom World Economic Forum, anser att Sverige lig-
ger i topp när det gäller tillväxtförutsättningar och
beredskap inför framtiden. Vi bör prioritera att våra
svenska ungdomar kommer till nytta på dessa företag.
När den specifika kompetensen inte finns i vårt land
finns det anledning att faktiskt göra vissa undantag.
Anf.  164  HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Lena Sandlin-Hedman uppmanar oss
att lämna retoriken men avslutar samtidigt sitt eget
anförande: Det går bra för Sverige. Det är en slogan
vi har hört många gånger som jag inte uppfattar som
någonting annat än just tom retorik.
Häromdagen debatterades den nya fattigdomen i
kammaren. I dag är det många svenskar eller boende i
Sverige som varje månad tampas med ekonomin och
som inte kan leva på sin lön efter skatt utan är bero-
ende av bidrag. Samtidigt är det många i Sverige med
hög och specifik kompetens som bl.a. - inte endast,
det tror jag ingen hävdar - på grund av höga skatter
och en dålig valfrihet lämnar landet. Då är det inte
särskilt förtroendeingivande med slagord som att det
går bra för Sverige.
Lena Sandlin-Hedman menar vidare att det finns
ett stöd för en gemensamt finansierad välfärd. Där
håller jag med henne. Men jag måste reagera för att
man därifrån drar slutsatsen att höga inkomstskatter
är ett självändamål och att det är bra med höga in-
komstskatter. Det system som växer fram är att per-
soner med låga inkomster utan specifik och unik
kompetens men som, enligt min mening, ändå gör
oerhört värdefulla insatser i samhället, inte minst
inom vården, får fortsätta att betala de höga skatterna,
medan utländska personer med specifik kompetens
kommer hit till Sverige och får betala låga skatter och
många svenskar med motsvarande kompetens flyttar
utomlands.
Nej, Lena Sandlin-Hedman, det är inget självän-
damål med höga skatter.
Anf.  165  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Nej, det finns inga självändamål med
skatter. Skatter har vi för att finansiera en välfärd.
Möjligtvis finns det några miljöskatter som har ett
självändamål. Generellt sett har vi ett skattesystem i
vårt land för att finansiera den generella välfärden.
Det är det som skattepolitiken har som grund.
Helena Höij säger att vi diskuterade den nya fat-
tigdomen i kammaren i går. Det var en bra diskussion
och debatt. Det är en riktig vänsterdebatt.
Det är klart att det går bra för Sverige i dag. Vi
har högre tillväxt. Vi har högre sysselsättning. Vi har
lägre arbetslöshet, lägre inflation och starkare statsfi-
nanser än flertalet andra länder med lägre skatter.
Men jag kan faktiskt till viss del hålla med Helena
Höij om att man kan säga att välståndsökningen ännu
inte har nått ut till alla kommuner och landsting. Så
ser det ut i dag, dvs. välståndsökningen har inte nått
ut till alla kommuner och landsting i dag. Men för att
det ska bli möjligt behövs det i så fall mera skatter
och mera välfärd, inte mindre.
Jag och Helena Höij har helt olika utgångspunkter
för vad som skapar välstånd i ett samhälle. För mig är
den generella välfärdspolitiken det enda allenarådan-
de.
Anf.  166  HELENA HÖIJ (kd) replik:
Fru talman! Vi har nog olika utgångspunkter. Hö-
ga skatter är ingenting som skapar välfärd om det inte
finns någonting att beskatta. Det är det vi måste göra
långsiktigt. Vi måste vårda våra skattebaser. Vi dis-
kuterar inkomstskatter, och det finns inget självän-
damål att ha höga inkomstskatter. Kan vi bidra till att
öka tillväxten med ett skattesystem där inkomstskat-
terna är en del, kan vi på det viset öka skatteinkoms-
terna. Det är de som genererar välfärd, inte några
procentsatser. Det är fråga om hur mycket pengar
framför allt kommuner men också staten får in. Då är
det viktigt att vi vårdar dem.
Det finns en skiljelinje mellan oss kristdemokrater
och socialdemokrater om hur man ska ta ut inkomst-
skatter. En så hög skatt på låginkomsttagare att de
därefter blir tvungna att söka bidrag är inte ett till-
fredsställande skattesystem för oss kristdemokrater.
Vi vill se ett skattesystem där man kan leva på sin
lön.
Anf.  167  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Det svenska välfärdssystemet är ett av
de mest framgångsrika systemen när det handlar om
att skapa jämlikhet och jämställdhet. Naturligtvis har
det blivit brister i vår välfärd under 90-talet. Det är
inte tu tal om annat, men den svenska välfärdsmo-
dellen är ändå det mest moderna politiska projekt som
ändå klarar av att skapa jämlikhet och jämställdhet.
Jag håller med Helena Höij att det inte finns något
självändamål i inkomstskatterna, men däremot har
skatterna ett syfte att finansiera välfärden. Jag noterar
att Helena Höij i sitt inlägg sade att hon prioriterade
att ta bort värnskatten. För mig är det inte något alter-
nativ. För mig är grunden att vi ska betala skatt efter
bärkraft, inte att höginkomsttagare ska få slippa. Skatt
efter bärkraft är grunden för mig som socialdemokrat
och försvarare av den generella välfärdspolitiken.
Anf.  168  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Det var mycket av det som Lena
Sandlin-Hedman sade som var bra, nämligen att
skatten ger någonting. Hon betonar kraftfullt och bra
att det inte är skattetrycket vi ska diskutera utan
skatte- och avgiftstryck. Några borgerliga partier
missbrukar begreppet avsevärt och låtsas inte om att
det finns obligatoriska avgifter i andra länder.
Nu kommer den fråga som jag förstår att Lena
Sandlin-Hedman förväntar sig och ska få: Jag förstår
inte hur hon och andra i Finansdepartementet resone-
rar när ni säger följande. Har man varit flykting ett
tag under de senaste fem åren, åker tillbaka till sitt
hemland, kanske för fyra år sedan, ska man inte om-
fattas av reformen. Kan Lena Sandlin-Hedman för-
klara varför ni tar den ställningen?
Anf.  169  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Anledningen till att det finns en be-
gränsning av den tid som man får ha befunnit sig i
landet innan man tillträder en sådan här experttjänst
är just att ju längre tid man stannar i Sverige, desto
större del av den svenska generella välfärden tar man
del av. Det är därför vi vill ha den här begränsningen.
Man ska inte ha varit i Sverige beständigt fem år
innan man tillträder en tjänst som får vara högst tre
år. Det är hela tiden kopplingen till hur man tar del av
välfärden som är grunden för resonemanget.
Efter att ha lyssnat på Birger Schlaugs anförande
här och läst den debattartikel som han hade i Syd-
svenskan häromdagen, vill jag passa på att säga att
det är tråkigt med hans misstänkliggörande. Jag tror
att alla väl känner till det stora engagemang som
arbetarrörelsen har haft och fortfarande har när det
gäller internationell solidaritet. Vi skulle naturligtvis
inte lägga det här förslaget om vi trodde att det skulle
diskriminera eller missgynna hedervärda människor
som har arbetat för mänskliga rättigheter i en diktatur
och sedan haft flyktingstatus i Sverige. Det är inte
syftet med den här propositionen och det här betän-
kandet.
Anledningen till att jag i dag inte är beredd att bi-
träda Birger Schlaugs yrkande är att om vi skulle göra
en sådan utvidgning av reglerna måste det föregås av
ordentliga överväganden. Det måste finnas tydliga
regler för att vi ska kunna undvika tillämpnings-
problem.
Jag kan säga så här till Birger Schlaug: vi följer
utvecklingen på det här området. Det som Birger
Schlaug befarar vill varken han eller jag eller någon
annan i kammaren. Vi följer utvecklingen. Om Birger
Schlaug skulle få rätt, att flyktingar kommer att dis-
krimineras och stängas ute, tar vi en diskussion om
det här. Då är jag beredd att se över möjligheterna att
utvidga reglerna.
Anf.  170  BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Vi hade inte behövt ta ett annat beslut
än att i utskottet tillkännage till regeringen att man
skulle omarbeta lagstiftningen så att flyktingar kunde
undantas från den här regeln.
Det enda argument jag har hört från Finansdepar-
tementet och från andra är att begreppet flykting inte
finns i skattejuridiken. Jag tycker att det är ett kons-
tigt begrepp. Det finns ju flyktingar.
Vad innebär den här lagstiftningen om vi ser på
70-talet? Sverige tog då emot många chilenska flyk-
tingar som kämpade mot regimen. Jag undrar varför
de inte skulle få tillgodoräkna sig den här reformen
om de hade varit här som flyktingar, hade åkt hem till
Chile och varit där fyra år. De hade ändå inte fått
tillgodoräkna sig reformen, medan däremot deras
grannar, som varit medlöpare till regimen, skulle
kunna tillgodogöra sig den. Förstår inte Lena Sandlin-
Hedman problematiken?
Hur ska problemet kunna uppstå om man ute-
stänger vissa människor från att i realiteten komma
till anställningsintervjuerna över huvud taget, efter-
som arbetsgivaren inte får rabatt på arbetsgivaravgif-
ten om han ens försöker anställa någon flykting. För-
står inte Lena Sandlin-Hedman problematiken?
Anf.  171  LENA SANDLIN-HEDMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Birger Schlaug drar väldigt stora
växlar på det här. Jag tror inte att det är ett reellt pro-
blem. När det gäller Birger Schlaugs diskussioner
med Finansdepartementet och vad de har sagt till
honom, har jag inte deltagit i de diskussionerna och
tänker inte kommentera dem.
Jag tänker kommentera en annan sak. Anledning-
en till att vi vill ha en gräns för den tid som man får
ha varit i landet innan man går in i den treåriga perio-
den med skattelättnad är just att ju längre tid man
stannar i landet, desto större del av den generella
välfärden använder man sig av. Det är bakgrunden till
att lagstiftningen ser ut som den gör.
Jag säger att om Birger Schlaug får rätt, att flyk-
tingar kommer att diskrimineras och stängas ute från
den här möjligheten, är jag och socialdemokraterna
villiga att föra ett resonemang om att utveckla lag-
stiftningen. Det är inga problem. Men vi tror inte att
det är ett bekymmer, som det ser ut. Jag är beredd att
erkänna mitt misstag och göra någonting åt saken om
det visar sig att Birger Schlaug har rätt.
Anf.  172  MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Ett förslag om beskattning av utländ-
ska nyckelpersoner, som många av näringslivets
företrädare har hälsat välkommet, kallar moderaterna
ett återtåg till forntiden. Det noterade jag i ett tidigare
replikskifte.
Jag tänker inte göra något långt inlägg utan snara-
re bara kommentera några av de reservationer som
finns i betänkandet.
Det finns t.ex. reservationer från Centern och
Folkpartiet som hyllar principerna om likformighet
och enhetlighet i skattesystemet. Jag kan hålla med
om att det är viktiga principer. Men faktum är att vi i
15 år har haft regler som gäller utländska forskare
som till vissa delar liknar de regler som vi i dag fattar
beslut om. De är naturligtvis mycket färre än de 400-
500 som kan komma i fråga när det gäller utländska
experter, men jag betraktar även de reglerna som
avsteg från likformighet i beskattningen. Jag har ännu
inte under den tid som jag har varit i riksdagen sett
några motioner från nämnda partier i den frågan.
Folkpartiet accepterar dessutom förslaget, med reser-
vation för att man är kritisk, och vill t.o.m. utöka
förslaget till att gälla ungdomar. Det noterar jag ock-
så.
När det gäller reservation 2 kommer Vänsterparti-
et vid en votering att ställa sig bakom den. Vi gör det
utifrån att vi vill sätta kraft bakom orden för att
komma till rätta med den situation som kan uppstå
om någon har blivit förföljd, tvingats fly och återvänt
till sitt hemland och därefter kommer tillbaka till
Sverige. Vi ser det som ett sätt att försöka påskynda
hanteringen av den här frågan.
Fru talman! Jag slutar mitt anförande här, för jag
tycker att den här diskussionen har dragit ut på tiden.
Jag har bl.a. fått frågor om partikamrater till mig och
deras inställning i denna fråga. Jag vill bara säga till
Carl Fredrik Graf att jag står bakom detta betänkande.
Anf.  173  CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Anledningen till att jag för ovanlig-
hetens skull begär ett anförande till är den debattek-
nik som Lena Sandlin-Hedman tillämpar. I sin sista
replik, när jag inte har någon möjlighet att begära ny
replik, börjar hon kommentera mitt inledningsanfö-
rande och har en massa synpunkter på det jag har
sagt. Det gör att jag vill förlänga debatten. De efter-
följande replikskiftena gav mig ytterligare anledning.
Skatt efter bärkraft, sade Lena Sandlin-Hedman,
och gjorde sig till tolk för detta. 571 000 kr i snitt är
vad de här personerna tjänar, enligt propositionen,
och de ska då ha lägre skatt.
Hon gladde sig åt den vänsterdebatt vi hade i
kammaren i går. Det var ju bra att den kom till på
moderat initiativ, för annars hade den inte blivit av.
Den viktiga punkten, som är poängen med mitt
anförande, är den vilseledande retorik som Lena
Sandlin-Hedman ägnar sig åt. Bor man i Sverige har
man samma rättigheter avseende utbildning, vård,
skola och sådana saker, oavsett om man är utländsk
medborgare eller svensk medborgare. I Socialdemo-
kraternas Sverige kommer den utländske företagsle-
daren att få samma förmåner som den utländske job-
baren i samma företag, men skillnaden blir att den
utländske jobbaren, som kanske inte betraktas som
expert enligt det här förslaget, kommer att behöva
betala full skatt, om båda vistas i Sverige under tre år.
Detta tycker jag är en märklig konsekvens som
Lena Sandlin försvarar. Men den principiella fråga
som hon väcker är ändå om vi i Sverige ska ha ett
system där man så småningom kan börja välja. Jag
säger att jag accepterar att betala skatt, och då tar jag
del av alla välfärdsförmåner, men någon kanske säger
att han eller hon vill betala mindre skatt och ordna
mycket på annat sätt. Detta väcker onekligen en hel
del intressanta frågor.
Var lite varsam med retoriken, Lena Sandlin, och
försök att koncentrera inläggen på de konsekvenser
som blir av detta förslag.
Anf.  174  LENA SANDLIN-HEDMAN (s):
Fru talman! Jag ska göra detta väldigt kort. Jag in-
ser att vi drar ut på kammarens tid.
I det svenska generella välfärdssystemet går det
inte att välja att delta i vissa delar och sköta andra
delar privat. Jag trodde att Carl Fredrik Graf kände
mig såpass väl att han förstod att den generella väl-
färden är den traditionella generella välfärd som vi
socialdemokrater alltid har stått för.
Jag vill be Carl Fredrik Graf om ursäkt om han
uppfattade att jag i sista skedet började argumentera
emot honom. Jag menade inte att ställa några frågor,
utan jag ville snabbt bara kommentera några av de
saker som Carl Fredrik Graf hade tagit upp i sitt anfö-
rande.
Den svenska välfärden är en omfördelning genom
hela livet. Man betalar största delen när man är vuxen
och medelålders. Man får tillbaka stora delar ur sys-
temet när man är barn och när man är gammal. De
människor som befinner sig i vårt land under några få
år får naturligtvis viss del av den generella välfärden,
men de betalar också skatt på 75 % av sin inkomst.
Jag ser inga konstigheter i detta, utan jag tycker att
det är ett logiskt och mycket bra förslag.
Anf.  175  CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag såg på fru talmans kroppsspråk att
hon tyckte att detta borde vara det sista anförandet i
denna debatt, och det ska det bli.
Jag vill bara sammanfattningsvis konstatera att
försvaret för detta förslag, som leder till att olika
individer med samma kompetens och samma utbild-
ning får betala olika skatt för samma jobb på samma
företag, haltar. Det håller inte. Men det är väl ett
uttryck för den nödlösning som regeringen här lägger
fram för att lägga till en del i det svenska skattesys-
temet för att reparera de skadliga konsekvenser som
de höga skatterna trots allt ger.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 december.)
12 §  En ny tullag
Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU3
En ny tullag (prop. 1999/2000:126, prop.
1999/2000:124 delvis, prop. 2000/01:8 delvis och
prop. 2000/01:12 delvis).
Anf.  176  CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 3 be-
handlas nya tullagen. Den har tillkommit för att an-
passa den svenska lagstiftningen till EG-rätten. I
betänkandet ingår också lagen om tullkontroll av
varumärkesintrång. Moderaterna har till detta betän-
kande fogat tre reservationer.
Den första berör tullkontroll av piratkopierade va-
ror. Bakgrunden är det ökade behovet av att kunna
skydda sig från intrång i immateriella rättigheter.
Orsaken står bl.a. att finna i att handeln med varor
som är varumärkesskyddade har ökat explosionsartat
och att det för många företag är av avgörande bety-
delse att kunna skydda sina immateriella rättigheter. I
går kunde man t.ex. i tidningen Dagens Industri läsa
om telekombolaget Ericsson, som skärper kampen
mot piratkopiering. Olovlig kopiering kostar nämli-
gen ägarna stora summor inte bara i form av förlorad
försäljning utan också i form av dåligt rykte som
uppstår när kopior med sämre kvalitet än originalpro-
dukterna förväxlas med dessa. Ovanpå allt detta tar
själva jakten på piratkopierarna också stora resurser i
anspråk.
Allt detta visar att investeringar i varumärken och
andra immateriella rättigheter är dyrbara både när det
gäller tid och pengar. I ett rättssamhälle är det därför
nödvändigt att det finns rimliga och effektiva möjlig-
heter att skydda sig mot olagliga intrång i den imma-
teriella äganderätten, precis på samma sätt som det är
nödvändigt att skydda sig från stölder av annat slag.
Inte minst de mindre företagen är beroende av att vi
har en rättsordning och ett regelverk som är utforma-
de för att skydda dem.
Därför är det oacceptabelt att som majoriteten i
utskottet föreslår ha en ordning som innebär att rät-
tighetsinnehavaren, dvs. ägaren av varumärket, kan
drabbas av kostnaderna av en tullkontroll även om
skälig misstanke om intrång föreligger.
För att det ska föreligga en rimlig chans att kunna
beivra intrång anser vi att ett litet företag måste vara
säkert på att inte själv drabbas av kostnaderna för
kontrollen.
Vi anser också att rättighetsinnehavaren inte ska
behöva riskera sin ekonomi för att få till stånd en
förstöring om ett parti varor har befunnits vara pirat-
kopierade och därför ska förstöras. Därför vill vi att
regeringen återkommer med ett förslag som innebär
att staten ska stå för kostnaderna om inte svaranden
kan göra det. Om en sådan ordning skulle strida mot
EG-rätten vill vi att regeringen arbetar för att EG-
rätten ändras på denna punkt.
Våra andra två reservationer är också viktiga inte
minst för mindre företag. Den reservation som rör
tulltilläggen innehåller ett krav på att man tar bort
tulltilläggen i den nya tullagen. Tulltilläggen är ofta
mycket kännbara för små företag, och de är orsakade
av ouppsåtliga fel beroende på tidsbrist och många
nya regler. I dagsläget är det dessutom osäkert om
skattetilläggen är förenliga med de mänskliga rättig-
heterna enligt Europakonventionen. Samma osäkerhet
gäller också tulltilläggen.
Vår tredje reservation rör dröjsmålstalan, som
också är en angelägen reform inte minst för de mind-
re företagen, som kan vara mycket beroende av snab-
ba myndighetsbeslut. Enligt EG-rätten finns det fak-
tiskt inom tullområdet en rätt för en person att driva
dröjsmålstalan, men eftersom den svenska regeringen
inte har lagt fram några förslag om hur det ska gå till
tvingas förvaltningsdomstolen improvisera fram nöd-
vändiga principer. Regeringens avsikt att återkomma
i denna fråga räcker inte, tycker vi, utan vi vill att
regeringen snarast tillsätter en utredning för att få
fram regler för dröjsmålstalan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Anf.  177  KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna har motionerat om
tulltillägget, och jag vill omgående yrka bifall till
reservation 2 under mom. 3.
För många företagare som arbetar med import är
det lätt gjort att missa tillämpningen av de svenska
tullreglerna. Detta får till följd att man kan drabbas av
ett tulltillägg, och detta är orimligt. Det kostar enligt
vårt förmenande alldeles för mycket att inte minutiöst
följa reglerna.
Företagarna gör inte dessa misstag med uppsåt.
Det kan vara ett enkelt misstag som är  begånget, och
det får då stora ekonomiska konsekvenser. Därför vill
vi yrka avslag vad gäller tulltillägget.
Kristdemokraterna anser det vara värdefullt om
tullen snarare upplevs som en hjälpande hand än som
en stjälpande myndighet. Företagen bör mötas av
förståelse, och när ouppsåtliga fel trots allt begåtts
borde det ligga i båda parters intresse att rätta till det
begångna felet på ett så smidigt sätt som möjligt.
Vi har visst stöd för våra tankar, eftersom rege-
ringen vill återkomma med förslag omkring just
skattetillägget efter den 31 december 2000. Då ska
nämligen en översyn av just skattetillägget vara av-
slutad. Det hörde vi beröras alldeles nyss. Likheten
mellan dessa två bestraffningar är stora. Det är där-
med logiskt att invänta synpunkter från nämnda över-
syn.
Vår grunduppfattning är emellertid att vi ska avslå
och klara oss utan tulltillägget. Men om nu detta
kommer att påverkas i en positiv riktning av översy-
nen, som är på gång, ser vi med tillfredsställelse fram
emot rapporten och regeringens kommande förslag.
Till dess att vi får nya förslag vill vi arbeta vidare
med målsättningen att tulltillägget ska borttagas.
Vad beträffar dröjsmålstalan står vi självklart
bakom reservation 3, men för tids vinnande yrkar jag
bifall bara till reservation 2 under mom. 3.
Jag vill helt kort bara nämna något om dröjs-
målstalan. Även när det gäller den lovar ju regeringen
att återkomma. Detta är bra, men låt oss inte vänta för
länge. Företagarna väntar på klara besked.
Anf.  178  JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Tullagsutredningen, som låg till
grund för det betänkande som vi nu delvis håller på
att diskutera, hade ett förslag om att det ska finnas
möjlighet till dröjsmålstalan. Tanken med detta var
att det skulle finnas en möjlighet att under vissa om-
ständigheter föra dröjsmålstalan om Tullverket inte
fattar beslut i ett ärende inom rimlig tid.
Regeringen har valt att i den aktuella propositio-
nen, som ligger till grund för vårt betänkande, inte
lägga fram något förslag om dröjsmålstalan. Man
pekar i stället på alla de problem som man anser är
förknippade med frågan.
Lagrådet kommenterade detta särskilt i sitt re-
missvar och anförde att det är bättre att i författning
ange vad som ska gälla i fråga om dröjsmålstalan än
att överlåta detta helt åt någon sorts praxis. Man på-
pekade vidare att dröjsmålstalan har funnits inom det
finansiella området under en längre tid, och man
ansåg att det var lämpligt att under det fortsatta lag-
stiftningsarbetet utarbeta de nödvändiga reglerna för
tillämpningen av just rättsinstitutet dröjsmålstalan.
Jag har en viss förståelse för att ett klarläggande
av regler när det gäller ett begrepp som dröjsmålsta-
lan lämpligen bör utarbetas i ett vidare sammanhang,
inte bara i samband med just tullagen. Det gäller ju
flera områden och inte minst flera myndigheter.
Ett tydligt regelsystem för vilka möjligheter till
dröjsmålstalan, vid myndigheters handläggning, som
bör föreligga är av ett stort värde, inte minst för
många småföretag, som vi har hört tidigare. Hela
deras existens kan hänga på ett enda myndighetsbe-
sked, ett besked som kan dröja avsevärt.
Utskottsmajoriteten säger bara obestämt att man
avser att återkomma i frågan. Utredningsarbetet borde
i stället omgående starta i syfte att få fram de regler
som ska gälla vid en dröjsmålstalan.
När det sedan gäller tulltilläggen är det väl sanno-
likt att det är en attitydfråga som skiljer oss från ma-
joriteten. Jag menar att utgångspunkten är orimlig, att
en administrativ avgift, som i praktiken är böter, inte
underställs domstolsprövning i vederbörlig ordning.
Fru talman! För tids vinnande yrkar jag härmed
bifall till reservation nr 3.
Anf.  179  ULLA WESTER (s):
Fru talman! Inom loppet av bara två veckor är
detta betänkande det tredje i ordningen som berör
tullens verksamhetsområde. Kammaren har tidigare
antagit förslaget om en svensk anslutning till den
europeiska tullkonventionen och också till en ny
smugglingslag. I dag är det alltså förslaget om en ny
tullag som står på dagordningen.
Jag vill börja med att citera en mening ur proposi-
tionen: "Tullagstiftningen är en komplex och tämli-
gen tung materia." Jag måste säga, fru talman, att jag
instämmer i den beskrivningen, och jag kan tillfoga
att det inte är så där alldeles enkelt att presentera det
här betänkandets innehåll och samtidigt göra det
intressant. Jag ska göra mitt bästa.
Vad som är alldeles klart är att den nya tullagen är
både viktig och efterlängtad. Den lag som har varit
gällande fr.o.m. EU-inträdet kom till under så stor
tidspress att det inte ens fanns tid för ett yttrande från
Lagrådet, vilket ju annars är praxis vid en stor omda-
ning. EU-inträdet är ju ett bra exempel på just stora
förändringar, och Tullverket är en av de myndigheter
som har påverkats mest. Förändringskraven på den
organisationen har, vågar jag påstå, varit exceptionellt
stora.
Det är EG-rättens regelverk som utgör kärnan i
medlemsländernas tullagstiftningar. EG-förordning-
arna är alltså direkt tillämpliga men ska sedan komp-
letteras av nationella bestämmelser. De här nationella
bestämmelserna får inte strida mot EG-regelverket.
Bara för att påvisa komplexiteten vill jag som exem-
pel nämna att den gemensamma tullkodexen inne-
håller 252 artiklar och tillämpningskodexen 915 ar-
tiklar och 113 bilagor. Jag ska inte redogöra närmare
för detta.
Tullagsutredningen, vars betänkande ligger till
grund för lagförslaget, har gjort ett stort arbete just i
syfte att harmonisera våra nationella bestämmelser till
EG-rättens. Men på en punkt råder fortfarande oklar-
het. Kvar ligger nämligen frågan om dröjsmålstalan;
utredningsförslaget har inte kunnat accepteras av
flertalet av remissinstanserna.
Jag tycker att Folkpartiet har skrivet en bra och
ganska nyanserad motion i frågan. Moderaterna och
kristdemokraterna har sedan hängt med på den. Re-
servationen har nr 3 i utskottsbetänkandet.
Svårigheten med dröjsmålstalan är att den möjlig-
heten är en främmande fågel i vårt svenska rättssys-
tem. Vi har vår förvaltningslag som skydd för den
enskilde. Vi har JO och JK som tillser att förvaltning-
slagen följs. Det har också i praktiken visat sig att det
är sällsynt med påpekanden från kontrollmyndighe-
terna vad gäller just långa handläggningstider. Icke
desto mindre innehåller den gemensamma tullkodex-
en stadgar om möjlighet till dröjsmålstalan, och be-
stämmelser som möjliggör utnyttjandet av den här
rättigheten ska därmed tillföras svensk lag. Regering-
en uttrycker i propositionen att den avser att åter-
komma, och enligt Finansdepartementet kommer en
arbetsgrupp att tillsättas redan nu under hösten.
Majoriteten och reservanterna är alltså överens i
sak, och Folkpartiets motion ansågs också vara tillgo-
dosedd vid utskottsbehandlingen.
I reservation 1 står däremot moderaterna helt en-
samma. Den reservationen handlar, som vi hörde, om
varumärkesförfalskning och pirattillverkade varor,
alltså immateriell äganderätt.
Värt att notera är att moderaterna, precis som
vanligt, tolkar EG-regelverket som de behagar. I den
förra reservationen som jag berörde, om dröjsmålsta-
lan, var det väldigt viktigt för reservanterna att följa
EU:s regelverk. Det skrev moderaterna under på. I
den här reservationen är det däremot inte alls viktigt,
utan Sverige ska, enligt moderaterna, införa en regel
som strider mot EG-rätten och sedan försöka påverka
alla de andra medlemsländerna, så att de till sist ska
tycka som moderaterna gör.
Fru talman! Det är nämligen så att EG-reglerna
inte medger att en stat tar kostnadsansvar vid förstö-
ring av varor som är märkesförfalskade eller pirattill-
verkade. På den punkten är texterna mycket tydliga.
Vad som däremot inte anges lika klart är vem som har
kostnadsansvaret när ett varuprov förstörs vid en
äkthetsanalys. Man måste hålla i minnet att det i des-
sa fall inte är fråga om sedvanliga tullkontroller.
Tullverkets ingripande, genom att t.ex. stoppa en
varuleverans i ett sådant här sammanhang, är i stället
ett led i ett civilrättsligt förfarande.
När sedan rättighetsinnehavaren lånar ett varuprov
för analys är inte det en sak mellan honom och staten
utan ett civilrättsligt förhållande mellan rättighetsin-
nehavaren och den som har kränkt hans rättighet.
Därmed är det naturligt, om man följer praxis, att
staten inte ska ha något kostnadsansvar för varupro-
vet. En sådan ordning skulle inte alls stämma överens
med vad som annars är normalt vid civilrättsliga
tvister. Det moderata förslaget skulle alltså helt bryta
den gängse ordningen.
Sist men inte minst har jag reservation 2 kvar att
kommentera. Den handlar om tulltillägg. Här har
kristdemokraterna, moderaterna och Folkpartiet åter-
igen gått samman och yrkar på att denna sanktion ska
avskaffas den 31 december - utan att ersättas av nå-
gonting.
Det är intressant att notera att reservanterna alltså
inte lämnar något motförslag. Det tycks vara helt i sin
ordning att tulldeklarationer kan lämnas till Tullver-
ket när den enskilde får tid och lust att göra det - för
det blir ju konsekvensen.
Det yttersta syftet med tulltillägg är att få in tull
och skatter i rätt tid och på ett korrekt sätt. Inget land
saknar heller sanktionsmöjligheter mot förseningar
och mer eller mindre avsiktliga fel. Däremot är det
inte bra om tulltilläggen används på ett onyanserat
sätt. Reservanterna tar upp hur sanktionen kan drabba
oskyldiga deklaranter, och detta har tyvärr säkert
inträffat. Tullverket har emellertid i dag lagstöd för
att inte påföra tulltillägg när det gäller oavsiktliga
skrivfel, missförstånd och felräkningar. En tulldekla-
ration är mycket mer komplicerad än en skattedekla-
ration, och det tas hänsyn till det. Dessutom är fak-
tiskt klimatet mellan näringslivet och Tullverket i dag
helt annorlunda och mycket bättre.
Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre,
som det brukar heta. Det pågår för närvarande en
översyn, som vi hörde från Kenneth Lantz, vad gäller
både skatte- och tulltilläggen. Det betänkandet kom-
mer i nästa månad. Vi får se vad som kommer ut av
det. Men att lämna fältet fritt för individuella dekla-
rationslösningar fram till dess att vi har utarbetat de
nya reglerna kan väl ändå inte vara rimligt.
Fru talman! Jag har överskridit min talartid. Jag
ber om ursäkt.
Jag vill till sist be att få yrka bifall till hemställan i
skatteutskottets betänkande 3 och avslag på de tre
reservationerna.
Anf.  180  CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Tullens uppgift, Ulla Wester, är ju
bl.a. att stoppa stöldgods som förs över gränserna. Ett
parti med piratkopierade varor är ju att anse som rent
stöldgods. Därför är det viktigt att tullen kan fullgöra
sin uppgift, och för att kunna göra det på ett effektivt
sätt måste man göra kontroller. Därför är det också ur
den här synpunkten orimligt att ägaren av ett varu-
märke ska riskera att stå för både kontrollen och, i de
fall det blir aktuellt, förstöring av de piratkopierade
varorna.
Därför vill jag fråga Ulla Wester: Varför anser ni
att det är rimligt att ett litet företag som äger ett va-
rumärke ska riskera att stå för kostnaderna vid den
här typen av stöld? Detta är ju stöld i lika hög grad
som stöld av en fysisk vara.
Anf.  181  ULLA WESTER (s):
Fru talman! Det blir mycket tydligt i den här de-
batten hur oppositionen kan tillåta sig att ta ut sväng-
arna och plocka ut enskildheter ur en helhet, och det
kanske är meningen. Det är t.ex. enkelt att strunta i
EU:s regelverk när man tycker att det är lämpligt och
att göra tvärtom när det passar de egna syftena bättre.
Lika enkelt är det att peta i vår civilrätt och vilja sätta
hela den i gungning - och detta till priset av en cd-
skiva eller ett par jeans. Det är nämligen på den eko-
nomiska nivån vi rör oss i diskussionen. Det handlar
väldigt sällan om andra ekonomiska värden på de här
omtalade varuproven.
Helt allmänt tycker jag att om jag lånar någonting
och förstör det är det jag själv och ingen annan som
bör ta ansvaret för det. Delar inte Catharina Hagen
den enkla moraluppfattningen?
Anf.  182  CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Ulla Wester! Jag delar inte den upp-
fattningen i det här sammanhanget. Det måste nämli-
gen föreligga skälig grund för misstanke för att en
sådan kontroll ska göras som jag pratar om. Handeln
med varumärkesskyddade produkter har också ökat
mycket och kommer att öka i framtiden. Det är ju
många gånger på så sätt man försöker profilera sig i
dag när det gäller handel med varor. Detta kanske inte
var lika betydelsefullt förr i tiden som det är i dag,
och därför anser vi att lagen bör ändras.
När Ulla Wester säger att vi struntar i EG-rätten
kan jag bara läsa innantill i vår reservation: Skulle
vårt förslag komma i konflikt med EG-rätten bör
regeringen försöka se till att EG-rätten ändras på
denna punkt. Vi försöker alltså inte alls sätta oss över
EG-rätten.
Jag vill upprepa min fråga till Ulla Wester: Vad
finns det för sakliga skäl för att ägaren just när det
gäller varumärkesintrång ska stå för dessa kontroller?
I annat fall brukar man ju inte ålägga den som är
utsatt för en stöld att betala t.ex. för en polisutred-
ning.
Anf.  183  ULLA WESTER (s):
Fru talman! Det sakliga skälet heter civilrätt. Jag
tyckte att jag gick väldigt noga in på detta i mitt anfö-
rande.
Jag håller med om att det är ett stort bekymmer att
denna handel har ökat. Och den kommer förmodligen
kommer att öka; där har Catharina Hagen rätt. Men
när jag står här och lyssnar slår det mig att modera-
terna väldigt ofta kritiserar oss socialdemokrater för
att misstro företagare. Jag tycker nog att det börjar bli
dags att ge den beskyllningen tillbaka med råge, så att
säga.
Jag tycker att Catharina Hagen ställer den här sa-
ken på sin spets. Hon ställer upp ett motsatsförhållan-
de. Vilken seriös företagare vill sälja märkesförfals-
kade eller piratkopierade varor med berått mod? När
en seriös företagare väl blir varse att det parti varor
han har köpt kanske inte är äkta förutsätter jag att han
samarbetar med rättighetsinnehavaren och tullen.
Ganska självklart överlåter han ett varuprov för ana-
lys. Det här ligger ju i hans intresse också. Han kom-
mer naturligtvis att se till att han i sin tur får ut eko-
nomisk ersättning av den som han i sin tur köpte
varorna av, om nu dessa måste förstöras i slutändan.
Men det är klart: Har man den här mer misstänk-
samma ingången i frågan tycker jag att reservationen
blir mer begriplig.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 december.)
13 §  Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Proposition
2000/01:42 Kommuner och landsting i internationell
samverkan
Utrikesutskottets betänkanden
2000/01:UU1 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
2000/01:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
2000/01:UU5 Svenskt medlemskap i Interamerikans-
ka investeringsbolaget
14 §  Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 28 november
2000/01:153 av Rigmor Stenmark (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Trängseln på tåget från Uppsala till Stockholm
2000/01:154 av Ingegerd Saarinen (mp) till statsmi-
nister Göran Persson
Produktionskrav vid offentlig upphandling
2000/01:155 av Per Lager (mp) till miljöminister
Kjell Larsson
Formalinspridning vid begravningar
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 5 december.
15 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 28 november
2000/01:311 av Marina Pettersson (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Bilstöd för handikappade
2000/01:312 av Mats Odell (kd) till finansminister
Bosse Ringholm
Byte av premiepensionsfond
2000/01:313 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Ersättning till hemvärnet
2000/01:314 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Skolor som saknar anti-mobbningsplaner
2000/01:315 av Gudrun Lindvall (mp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Import av avfall för förbränning
2000/01:316 av Olle Lindström (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Bostadsrivning och kommunala förköp
den 29 november
2000/01:317 av Tomas Eneroth (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Försämringar i arbetsmiljön
2000/01:318 av Agneta Ringman (s) till kulturminis-
ter Marita Ulvskog
Ölands väderkvarnar
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 5 december.
16 §  Anmälan om skriftligt svar på fråga
Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit
den 30 november
2000/01:264 av Inger Strömbom (kd) till statsrådet
Mona Sahlin
Ekonomin i Stockholm
Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 5 december.
17 §  Kammaren åtskildes kl. 16.59.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 5 § anf. 10 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter  t.o.m. 7 § anf. 73,
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 15.54 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.