Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:28

Torsdagen den 16 november

Kl. 12.00 - 18.05

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 10 november.
2 § Kompletteringsval

Talmannen anmälde att Folkpartiet liberalernas
riksdagsgrupp under Kenth Skårviks sjukledighet
anmält hans ersättare Marianne Beyer som suppleant
i kulturutskottet och i trafikutskottet.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i kulturutskottet
Marianne Beyer (fp)

suppleant i trafikutskottet
Marianne Beyer (fp)

3 § Meddelande om ändring i kammarens
sammanträdesplan

Talmannen meddelade att interpellationssvar fre-
dagen den 17 november kl. 9.00 skulle ersättas med
bordläggningsplenum kl. 12.00.

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2000/01:41 till justitieutskottet

5 § Ny socialavgiftslag

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SfU5
Ny socialavgiftslag (prop. 2000/01:8 och 2000/01:7).

Anf. 1 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Jag ska
också motivera varför jag gör det.
Det här ärendet handlar om en ny socialavgiftslag.
Det är ett utomordentligt bra lagtekniskt arbete. Man
har samlat bestämmelser som har funnits på olika håll
och varit ganska svårlästa i en lag. Detta är väldigt
bra. Ingen har haft någonting att invända mot detta.
Man har alltså överfört gamla bestämmelser till
denna nya lag. Det materiella innehållet kan vi natur-
ligtvis ha olika åsikter om. Jag hade naturligtvis gärna
sett att man hade gjort mycket större förändringar här,
men det är inte plats att diskutera det i dag. Det ska
göras i ett helt annat sammanhang.
Det fanns i utskottet några motioner sedan tidiga-
re, gamla bekanta, som vi har behandlat i samband
med detta ärende. Jag ska bara göra några korta
kommentarer kring dem.
Vi har ju velat underlätta för arbetsintensiva
mindre företag när det gäller att de ska kunna få göra
större avdrag för avgifter. Men tyvärr har de här reg-
lerna fått en lite olycklig utformning när det gäller de
allra minsta företagen inom i huvudsak trädgårdsnä-
ringen och turismen. Detta är egentligen en administ-
rativ fråga. Man har helt enkelt beräknat avdragen på
månadsmedeltal och inte på årsmedeltal. Om man
hade låtit dem beräkna det på hela året hade de fått
göra ett större avdrag, och man hade inte fått den här
diskrepansen när det gäller reglerna mellan de små
och lite större företagen.
I reservationen menar vi att det borde ha blivit ett
bifall till kravet på att den här mindre administrativa
förändringen skulle göras. Det är egentligen inte fråga
om någon större kostnad. Jag skulle snarare säga att
man, om man hade gjort det här, hade fått större
vinster, eftersom de mindre företagen hade fått en
förbättrad konkurrenskraft. Därför beklagar jag att
man inte har tillstyrkt det här mycket blygsamma
förslaget. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 2 DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd):
Fru talman! Det som vi i dag har att behandla
gäller alltså en ny socialavgiftslag samt de motioner
som har inkommit under den allmänna motionstiden
avseende detta område.
Den nya lagen innebär, kan man tycka, egentligen
inte några större förändringar. Sambandet mellan
socialförsäkringstillhörighet och skyldigheten att
betala socialavgifter förstärks och blir tydligare. Man
tydliggör också i förslaget att socialavgifter tas ut för
att finansiera systemen för social trygghet. Tidigare
stod det att socialavgifter togs ut för att finansiera den
allmänna försäkringen, ålderspensioneringen och
vissa andra sociala ändamål. Det blir alltså ett tydlig-
görande i det här avseendet.
Förändringen innebär ett steg i rätt riktning när
det gäller att tydliggöra försäkringsmässigheten i
socialavgifterna. Detta är, tror jag, en nödvändig
utveckling som bör fortsätta för att allmänheten ska
känna acceptans och förstå vilka skatter eller avgifter
som går till vad. Vi lever i dag med en alltmer upplyst
och intresserad allmänhet som i allt högre grad vill
veta vilka krav och rättigheter som man kan ställa i de
sociala systemen.
Propositionen kan, som sagt, tyckas rymma mind-
re förändringar, men samtidigt kan de påverka en del
av Sveriges företagare. Därför bör detta beaktas.
Vår reservation, nr 1, som jag yrkar bifall till,
handlar om en fråga som kan tyckas liten men som
har stor betydelse för personer som jobbar inom träd-
gårdsnäringen. Det gäller hur och när företagare inom
trädgårdsnäringen ska betala in arbetsgivaravgifter
för säsongsanställda.
I den nya socialavgiftslagen vill man nu ändra
betalningsperioden, så att arbetsgivaravgiften ska
beräknas och betalas per kalendermånad. I den tidiga-
re lagstiftningen stod det att den skulle beräknas och
betalas för varje år utifrån vad arbetsgivaren under
året hade utgett i lön. För de flesta näringsidkare är
inte det här något stort problem, men just för dem
som tar in säsongsanställda, exempelvis skördearbeta-
re, kan det här skapa problem. Om man under skör-
deperioden tar in t.ex. personer från andra länder ska
man betala lön men också sociala avgifter. För övrigt
gynnar inte de sociala avgifterna den utländska ar-
betskraften såvitt jag förstår. De kommer inte heller
studerande till del. De får inte förmåner i paritet med
inbetalda avgifter från arbetsgivaren. Dessutom är
beloppsgränserna för vad studenter får tjäna under ett
år ett hinder för att få in fler svenska ungdomar på de
här jobben.
I de flesta andra EU-länder är arbetsgivaravgifter-
na för säsongspersonal dessutom reducerade. Det har
bl.a. lyfts fram i den Björkska utredningen, SOU
1997:167, som framhåller att det är en konkur-
rensnackdel för den svenska trädgårdsnäringen om
man inte har liknande avgifter. Därför florerar, enligt
uppgift, en del svart arbetskraft som konkurrerar ut
seriösa näringsidkare. De nya reglerna i denna soci-
alavgiftslag kommer förmodligen att ytterligare för-
sämra läget, eftersom inbetalningsperioden för ar-
betsgivaravgifter skärps till att bli en månad i stället
för att det här sker på årsbasis.
Den nedsättning av arbetsgivaravgift som riksda-
gen beslutade om i riksdagen i juni 1997 i syfte att
stimulera nyanställningar inom framför allt små och
medelstora företag kan alltså inte fullt ut utnyttjas av
företag med säsongssysselsättning. I finansutskottets
ställningstagande till regeringens förslag förutsatte
man att regeringen skulle överväga möjligheten med
en årlig avstämning som skulle göra det möjligt att
fullt ut utnyttja den här nedsättningen även för företag
med säsongssysselsättning. Så har uppenbarligen inte
skett.
Kristdemokraterna har i motioner lyft fram frågan
om situationen för trädgårdsnäringen och dess behov
av att beräkna och betala arbetsgivaravgifter på års-
basis, men detta avslår majoriteten i socialförsäk-
ringsutskottet med motiveringen att man av administ-
rativa skäl ej för närvarande kan ändra på detta. Vad
betyder då det? Vi behandlar ju nu ett lagförslag som
skulle kunna ändra på detta.
Jag går sedan över till frågan om arbetsgivarav-
gifter för ideella organisationer, som också tas upp i
detta sammanhang. Där har vi ett särskilt yttrande
tillsammans med Centerpartiet. I dag har idrottsorga-
nisationer ett undantag som innebär att de inte betalar
sociala avgifter för idrottsutövare upp till ett halvt
basbelopp. Nu är det naturligtvis så att även andra
ideella organisationer vill ha del av denna möjlighet
för att kunna ge sina ledare en viss ersättning för
deras insatser. De har ofta svårt att rekrytera ledare
och behöver kunna ge en mindre ersättning för deras
insats.
FRISAM, som företräder Sveriges 14 största fri-
luftsorganisationer, har uppvaktat utskottet och fram-
fört att man vill ha samma regler som idrottsorgani-
sationerna. Naturligtvis bör det råda jämlika förhål-
landen. Även andra ideella verksamheter skulle vara
betjänta av ett sådant undantag. Men så vill inte majo-
riteten ha det.
Vi tycker att gruppen bör utökas till fler ideella
organisationer, om man nu ska ha kvar det här un-
dantaget för idrottsorganisationerna. I vårt särskilda
yttrande lyfter vi fram ideella kultur- och ung-
domsorganisationer som detta bör kunna tillämpas på.
Det behövs fler som satsar på våra ungdomar.
Vi kristdemokrater har också i ett särskilt yttrande
tagit upp arbetsgivaravgifterna generellt. Vi menar att
höga arbetsgivaravgifter driver upp lönekostnaderna
och därmed försämrar näringslivets konkurrenskraft
gentemot omvärlden och minskar sysselsättningen i
Sverige. Det är därför nödvändigt att hålla nere ar-
betsgivaravgifterna. I motionsyrkanden som rör stats-
budgetens inkomster för år 2001, som behandlas av
finansutskottet, har vi därför framfört att arbetsgivar-
avgifterna bör sänkas med 10 procentenheter på löne-
summor upp till 900 000 kr per år. För egenföretagare
bör lönesumman utökas till 250 000 kr per år. Detta
bör gälla alla företag men syftar i första hand till att
stärka småföretagen. Det är ett stöd i utvecklingen av
småföretagen och i deras tillväxt.
Fru talman! Jag vill med det anförda yrka bifall
till reservation 1.

Anf. 3 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att
yrka bifall till reservation 1.
Grunden för det betänkande vi nu ska diskutera,
SfU5, är en proposition med förslag till en ny soci-
alavgiftslag som är självständig i förhållande till
lagen om allmän försäkring. Den nya lagen är i stort
en lagteknisk och språklig bearbetning av nuvarande
bestämmelser om socialavgifter. Propositionen har
inte föranlett en enda motion. Jag vet inte om vi ska
tolka det som att regeringen har lyckats väldigt väl
med detta förslag eller om det beror på att det redan
funnits obehandlade yrkanden på området från förra
riksmötet.
I betänkandet finns det ändå med några motioner,
både från allmänna motionstiden i år och från förra
året. Många av motionsyrkandena i betänkandet är
yrkanden som vi tidigare har behandlat i vårt utskott.
Vi hade här i kammaren en debatt den 18 mars förra
året där dessa angelägna yrkanden avslogs. Det är
därför som vi, från flera partier, har funnit anledning
att återkomma med dessa yrkanden.
Centerpartiets yrkanden återfinns i våra partimo-
tioner Skattepolitikens inriktning och En skattepolitik
för tillväxt, bättre miljö och socialt ansvar.
När det gäller kostnader för arbetskraft har vi i
vårt land bland världens högsta kostnader i form av
arbetsgivaravgifter. Centerpartiet har varit pådrivande
i att sänka arbetsgivaravgiften. Sedan 1997 får ar-
betsgivare göra avdrag på arbetsgivaravgiften, nu
med 5 % på en lönesumma av 852 000 kr per år, dock
högst med 3 550 kr per månad. Egenföretagare får
göra avdrag på en lönesumma av 180 000 kr med
maximalt 9 000 kr per år.
I båda våra motioner belyser vi vikten av att hela
den sänkning av arbetsgivaravgiften som vi i Center-
partiet medverkat till ska få göras av alla företag. Vi
anser att alla företag på årsbasis ska få göra avdrag på
arbetsgivaravgiften med 42 600 kr även om lönen
betalas på färre månader.
Det system som i dag gäller, med maxavdrag på
3 550 kr per månad, missgynnar alla företag som har
stora säsongsvariationer. Här finns bl.a. branscher
som trädgårdsnäringen, jordbruksnäringen och turist-
näringen representerade. Hos dessa näringsidkare
förekommer det väldigt ofta att man har säsongsan-
ställd personal, och denna personal består väldigt ofta
av ungdomar. Dessa arbetstillfällen är väldigt viktiga
då de ofta är ungdomars första kontakt med arbetsli-
vet.
Med vårt förslag, att reduktionen av arbetsgivar-
avgiften ska få göras på den årliga lönesumman, är
jag övertygad om att fler små företag skulle ta vara på
möjligheten att ge fler personer möjlighet att komma
ut i arbetslivet genom tillfälliga arbeten. Det är alltså
ett bra sätt att sänka arbetslösheten.
Centerpartiet vill gå vidare. Skatter och avgifter
på arbete måste sänkas för att ge förutsättningar för
ökad sysselsättning. Vi vill fortsätta med att ytterliga-
re sänka egenavgiften och arbetsgivaravgiften. I vår
motion har vi föreslagit att i ett första steg sänka
dessa avgifter till 10 % av lönesumman och senare
även höja taket för lönesumman till 2 miljoner, dvs.
ett avdrag på 200 000 kr per år i arbetsgivaravgift. Vi
föreslår även en höjning för egenföretagare till
300 000 kr, vilket ger en sänkning av egenavgiften
med 30 000 kr.
Fru talman! Vi har även en kommittémotion som
begär rättvisa skatteregler för ideella ungdoms- och
kulturorganisationer, en fråga som finns med i det här
betänkandet.
Idrottsrörelsen har i dag möjlighet att avlöna do-
mare, hjälptränare och andra idrottsledare med upp
till ett halvt basbelopp utan att betala arbetsgivarav-
gift och särskild löneskatt. Idrotten är en mycket
viktig verksamhet för många ungdomar och gagnar
barn och ungdomar fysiskt, psykiskt och socialt. Men
alla barn och ungdomar är inte intresserade av idrott.
Det finns många andra organisationer som också har
verksamheter som bidrar till att ge barn och ungdo-
mar meningsfull sysselsättning och goda uppväxtför-
hållanden. Som exempel kan nämnas scoutrörelsen,
4 H, Vi unga, de som bedriver kulturaktiviteter samt,
sist men inte minst, barn- och ungdomsverksamhet i
våra kyrkor. Dessa viktiga organisationer har inte
samma ekonomiska förutsättningar som idrottsrörel-
sen för sin verksamhet. Detta är en orättvisa som bör
uppmärksammas och ändras.
Om samma regler som gäller för idrottsrörelsen
skulle gälla alla ideella kultur- och ungdomsorgani-
sationer skulle många fler ungdomar kunna få som-
marjobb som lägerledare, hjälpledare vid t.ex. 4 H-
gårdar eller medhjälpare i andra sammanhang. Man
skulle också ge fler barn och ungdomar kontakt med
skapande kulturverksamhet på ett naturligt sätt. Det är
viktigt att man inte genom olika skatteregler sätter
värderingar på olika verksamheter för unga, utan att
man uppmuntrar kulturverksamhet i samma grad som
idrott.
Fru talman! Vi har även haft en uppvaktning i so-
cialförsäkringsutskottet av FRISAM, precis som
Desirée Pethrus Engström nämnde. FRISAM repre-
senterar 14 medlemsorganisationer som alla anser sig
berättigade till samma villkor som idrottsrörelsen vad
gäller avgiftsbefrielse på en lönesumma upp till ett
halvt basbelopp. Några av de organisationer som
fanns med har vi nämnt tidigare här. Många bedriver
en verksamhet som ligger väldig nära idrottsrörelsen.
Man kan undra varför den här gränsdragningen sker.
Fru talman! Småföretagsamheten är en av de vik-
tigaste resurserna i samhället. Centerpartiet vill skapa
ett företagsklimat med positiva attityder gentemot
företagande och entreprenörskap. Sänkta skatter, men
också enklare regler är viktiga delar för att uppnå
detta. Många människor bär på idéer och drömmar
om hur saker och ting kan bli bättre, drömmar som
skulle kunna förverkligas i ett eget företag. Center-
partiet vill ge dessa människor möjlighet att växa, för
sin egen och för det svenska samhällets skull.

Anf. 4 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det råder, som har konstaterats, enig-
het om huvudfrågan i dagens betänkande, och de
diskussioner vi nu för rör en del andra frågor, viktiga
förstås, men de är inte huvudfrågan, där som sagt var
enighet har åstadkommits.
Jag tänkte försöka beröra tre av de frågor som är
aktuella i det här sammanhanget. Den ena handlar om
att vi från Folkpartiets sida länge har drivit att vi bör
försöka sänka arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn.
Syftet med detta är förstås att bidra till en fortsatt
minskning av arbetslösheten och en ökning av syssel-
sättningen i vårt land. Vi har fört fram detta i en
mängd olika sammanhang, bl.a. i budgetsamman-
hang, och det förs också fram i vår reservation nr 2.
Jag avser förstås att återkomma till frågan också i den
allmänna budgetdebatten.
En angelägen fråga som har tagits upp och som vi
har diskuterat en del i utskottet är om vi ska ändra
reglerna vad gäller ideella organisationer. Det har
anförts många goda argument för att se över de nuva-
rande reglerna och gränsdragningen mellan å ena
sidan idrottsrörelsen och å andra sidan många andra
ideella organisationer. De argument som har fram-
förts finns det en hel del tyngd i. Dock tror jag inte att
det i någon större utsträckning har nämnts att skulle
man vidga detta blir det många fler personer vars
pensionsrättigheter skulle minskas i framtiden.
Det låter som väldigt obetydligt att man skulle
undanta ett halvt basbelopp om året. Men om det rör
personer som är mycket engagerade i en organisation
eller rörelse och därför är sysselsatta inom den i
många år är det mycket betydande belopp det rör sig
om.
Ett enkelt räkneexempel kan kanske visa det. Det
finns gott om sådana exempel. Om någon skulle vara
aktiv i kanske 25-30 år i en idrottsrörelse, kyrka eller
vad det kan vara och ha ungefär ett halvt basbelopp
om året, motsvarar de bortfallna pensionsrättigheterna
ett par årslöner för vederbörande när han eller hon går
i pension en gång i framtiden. Det som i några av
inläggen har beskrivits som en åtgärd som innehåller
enbart fördelar innehåller faktiskt en målkonflikt
mellan olika önskade saker i tillvaron.
Utskottet har pekat på att den här frågan har varit
uppe för några år sedan och att regeringen borde
återkomma och titta lite närmare på den. Jag tycker
att det är en god tanke att man ser över det hela och
beaktar såväl de argument som framförs från de ide-
ella organisationernas sida, som också omtanken om
dem som engagerar sig i de ideella organisationerna
och vad som händer med deras pensionsrättigheter i
framtiden.
Det är, fru talman, bakgrunden till att vi från vår
sida inte har instämt i det särskilda uttalandet på den
här punkten, utan ställt oss bakom det som sägs i
utskottet. Det är en liten försiktig antydan att det har
sagts tidigare från riksdagens sida att man borde titta
närmare på frågan och att det ännu inte har skett.
Den tredje frågan jag vill ta upp handlar om det
undantag som har tillkommit för att underlätta för en
hel del mindre företag. Ska det hänga upp sig på om
man har verksamheten jämnt utspridd över året eller
ska man kunna ta hänsyn till dem som har sin verk-
samhet koncentrerad till några månader? Ofta är det
sommarmånaderna i vårt land.
Den regel som nu föreslås, där man ska räkna helt
och hållet på månadsbasis, missgynnar faktiskt dem
som koncentrerar sin verksamhet till några få måna-
der. De enklaste och tydligaste exemplen är väl tu-
ristnäringen, trädgårdsnäringen och en del av jord-
bruksnäringen.
Vi tycker för vår del att argumenten talar för att
även de ska omfattas av den omtanke som riksdagen
visade för några år sedan när regeln infördes. Det bör
man kunna klara. De mer tekniska och praktiska skäl
som har anförts av utskottets majoritet väger inte
tyngre. Därför tycker jag att det är angeläget att man
får en ändring till stånd.
Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 5 RONNY OLANDER (s):
Fru talman! I detta betänkande, SfU5, behandlas
proposition 2000/01:8 Ny socialavgiftslag. Skyldig-
heten att betala socialavgifter anpassas till den nya
socialförsäkringslagen, 1999:799, så att avgifter be-
talas på arbetsinkomster för de personer som omfattas
av den arbetsbaserade socialförsäkringen. Vidare
föreslås att nuvarande bestämmelser om fördelning av
socialavgifter samlas i en ny lag, lagen om fördelning
av socialavgifter. Den nya socialavgiftslagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 2001.
Utskottsmajoriteten tillstyrker propositionen och
avstyrker samtliga motionsyrkanden. Motionerna i
detta betänkande kommer från den allmänna mo-
tionstiden 1999 och 2000. Med anledning av själva
propositionen finns inga motioner.
Regeringen föreslår att ersättningar för vilka ar-
betsgivaravgifter ska betalas, dvs. i första hand lön,
arvode, etc., benämns avgiftspliktig ersättning. In-
komster för vilka egenavgifter ska betalas bör be-
nämnas avgiftspliktig inkomst.
Regeringen anser att betalningsperioden i soci-
alavgiftslagen bör vara densamma som i skattebetal-
ningslagen och föreslår därför att betalningsperioden
för arbetsgivaravgifter ska vara en kalendermånad.
Enligt propositionen bör sambandet mellan social-
försäkringstillhörighet och skyldighet att betala soci-
alavgifter förstärkas och bli tydligare än i dag. I prin-
cip bedöms förslagen därför vara kostnadsneutrala.
Sammanlagt medför alltså förslaget till ny socialav-
giftslag enligt propositionen inga ekonomiska netto-
effekter för det offentliga.
Genom att skyldigheten att betala socialavgifter
knyts till sådant arbete som medför att en person
omfattas av den arbetsbaserade försäkringen enligt
socialförsäkringslagen stärks också sambandet mellan
socialförsäkringstillhörigheten och skyldigheten att
betala socialavgifter.
Under ärendets beredning har föreningen FRI-
SAM, som företräder Sveriges 14 största frilufts- och
främjandeorganisationer, uppvaktat utskottet. På
vilket bästa sätt stöder samhället den oerhört viktiga
insats som görs av ideella organisationer för våra
barn, ungdomar, handikappade och äldre i samhället
och för all annan verksamhet? Det är svåra avvägan-
den. En väg i detta arbete är att höja anslaget till
verksamheterna. Därmed ges organisationerna bättre
möjlighet att betala ut ersättningar som i socialförsäk-
ringssystemet kan ligga till grund för ersättning till
den enskilde.
Räkneexemplen kan göras många. Vi hörde Bo
Könberg framföra ett. Jag ska ta ett annat. Det kan
vara att någon som sysslar med föreningsliv i låt säga
20 år under denna tid mister ett halvt basbelopp som
år 2000 är 18 300 kr gånger 20 år. Det blir om man
räknar från dagens datum 366 000 kr mindre i av-
giftsunderlag och kan mycket väl utgöra ett par tre års
ersättningar.
De frågor man måste ställa sig är: Vilken betydel-
se blir det vid pensionsberäkningen eller eventuella
sjukersättningar, a-kassa, livränta osv.? Vilket ansvar
tar politikerna då? Står man då först i kön här i talar-
stolen för att hjälpa till, eller får människor ta ansva-
ret själva?
Jag anser att alla i denna kammare har ansvar för
denna fråga, särskilt de som ofta åberopar skattesys-
temets eventuella problem. I detta sammanhang finns
en fråga som är mycket relevant att ställa: Hur argu-
menterar representanterna för de fem av riksdagens
sju partier som säger att i det nya reformerade pen-
sionssystemet ska varje krona ge utdelning i en kom-
mande pension? Gäller detta bara i de retoriska sam-
manhangen eller finns det en djupare övertygelse?
Jag tycker att det är oerhört viktigt att ha stor re-
spekt för dessa stora parlamentariska överenskom-
melser. De politiska systemen måste över tiden ge-
nom livet ge människor ärliga besked.
Fru talman! Före skattereformen 1990 behandla-
des bl.a. kostnadsersättningar och schablonavdrag till
idrottsutövare m.fl. i Riksskatteverkets rekommenda-
tioner gällande beskattning av ersättning i samband
med idrottslig verksamhet. Ersättningar under ett
halvt basbelopp undantogs därmed även från underla-
get för socialavgifter, när inkomsterna var att hänföra
till inkomstslaget tjänst.
I samband med skattereformen 1990 slogs huvud-
principen fast att i princip alla inkomster som ska tas
upp till beskattning som inkomst av tjänst ska vara
förmånsgrundande, och socialavgifter ska därmed tas
ut. Utskottet gav uttryck för sin principiella uppfatt-
ning att inkomster i samband med idrottsutövning, i
likhet med andra inkomster, bör ge rätt till socialför-
säkringsförmåner och föranleda att socialavgifter
erläggs. Samtidigt angav utskottet att utskottet var
införstått med att en schablon kan behövas för i vil-
ken mån mindre ersättningar inom idrottsrörelsen,
vilka ofta kan ha karaktären av kostnadsersättningar,
ska vara undantagna från underlaget för uttag av
socialavgifter. Detta framkom i betänkandet
1990/91:SfU10. Det är några år sedan.
I samma betänkande avstyrkte utskottet motion-
syrkanden om att ge även andra ideella föreningar än
idrottsföreningar avgiftsfrihet motsvarande ett halvt
basbelopp. Utskottet anförde att trots principiella
betänkligheter när det gäller urholkning av pensions-
skyddet hade utskottet biträtt propositionens förslag
att göra ett undantag från skyldigheten att erlägga
arbetsgivaravgifter. Enligt propositionen borde frågan
ha tagits upp i ett annat sammanhang.
Utskottet vidhåller samma uppfattning flera år se-
nare i betänkande 1997/98:SfU13. Enligt utskottet
gör ideella föreningar, oaktat inriktning på verksam-
het, en för samhället många gånger beundransvärd
insats för barn, ungdomar, äldre, handikappade m.fl.
grupper. Det är något som jag har påtalat tidigare.
Detta uppmärksammas och bör följas upp. Uppfölj-
ningen bör även gälla företagsamhet med säsongsan-
ställda, i enlighet med vad vi tidigare har uttalat.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag, med tanke på
reservationer och särskilda yttranden i detta betän-
kande, fästa kammarens ledamöters uppmärksamhet
på hur vi socialdemokrater ser sambandet att betala
skatter och avgifter. Detta beror inte minst på hur
representanter för de olika partierna har ställt sig
öppna för förslag i socialförsäkringsutskottet. För
första gången under mina sex år i riksdagen har det i
socialförsäkringsutskottet varit näringslivs- och ar-
betsmarknadsdebatter. Det har varit hela spännvid-
den. Det kan vara som Bo Könberg sade, nämligen att
han skulle återkomma i den allmänna budgetdebatten.
Vi kan ha en liten allmän minibudgetdebatt. Det finns
all anledning till det. Visst har socialförsäkringssys-
temet oerhört viktig anknytning till vad som sker i
övrigt i livet.
Jo, så var det varför vi socialdemokrater tycker
om skatter och avgifter. Den generella välfärden
fordrar att skatter behövs för att finansiera de offent-
liga åtagandena. Stora skattesänkningar utgör ett hot
mot både den ekonomiska stabiliteten och den goda
välfärden. Därför kan skattesänkningar endast accep-
teras om de finansieras och den låga inflationen inte
hotas. Skattesystemet ska bidra till en rättvis fördel-
ning. Samtidigt är det viktigt att skattesystemet un-
derlättar en väl fungerande ekonomi. Enkelhet, lik-
formighet och breda skattebaser är vägledande prin-
ciper.
Det är möjligt att förena ett internationellt sett
högt skatteuttag med god ekonomisk utveckling för
vårt land Sverige. Det visar dagens fakta. Det är en
myt att vår skattekvot håller tillbaka arbete och väl-
stånd. Tvärtom, kan ambitiösa åtaganden göra det
lättare för samhället att svara mot näringslivets behov
av välutbildad arbetskraft och modern infrastruktur
och göra det möjligt för fler att finna arbete och för-
ena arbetsliv och familjeliv.
Fru talman! Alla nordiska länder har höga skatter
jämfört med andra länder. Samtidigt är det ett stort
antal människor som arbetar.
Dagens skatter har ett brett folkligt stöd. För att
värna och bevara detta stöd måste vi ställa höga krav
på att de offentliga resurserna används på bästa tänk-
bara sätt.
Skattereformen 1991 gav Sverige ett modernt
skattesystem. Möjligheten till skatteplanering är i
stort sett borta. Bredare skattebaser, sänkta skattesat-
ser och förenklade regler har gett bättre förutsättning-
ar för arbete och sparande. Generella välfärdssystem
bör i största möjliga utsträckning finansieras genom
arbetsgivaravgifter och skatter. Skatterna ska vara så
utformade att företagen stimuleras att behålla kapital i
företag för utveckling och investeringar, och strävan
bör vara att förenkla skattereglerna för enskilda nä-
ringsidkare.
Ett rättvist skattesystem är oerhört centralt och
viktigt för löntagarna. Målet att 85 % av landets lön-
tagare endast ska betala kommunalskatt är viktigt.

Anf. 6 DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd) replik:
Fru talman! Jag måste få kommentera Ronny
Olanders inlägg om undantaget för idrottsrörelsen,
vilket också berör Bo Könbergs tidigare inlägg. För
mig blir det konstigt att omsorgen om framtida pen-
sionärer inte berör dem som är ledare inom idrottsrö-
relsen utan omsorgen berör bara alla andra som vän-
tar på en bra pension. Omsorgen måste även gälla
dem inom idrottsrörelsen. Då förvånar det att det inte
har skett en förändring hos socialdemokraterna.
Så länge idrottsrörelsen har undantag, men inte
friidrottsorganisationerna som jobbar på att skapa en
bättre hälsa hos befolkningen, är det omoraliskt att
inte alla ideella organisationer behandlas lika. Att
behandla ideella organisationer som kämpar med små
inkomster lika är en förutsättning för att vi ska ha
trovärdighet i riksdagen. Där vet vi att idrottsrörelsen
inte har det svårast ekonomiskt. Det finns andra ide-
ella organisationer som har det bra mycket svårare att
klara av sina uppgifter och få ledare i sina verksam-
heter. Så länge det finns undantag för idrottsrörelsen
borde det även gälla andra.

Anf. 7 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Desirée Pethrus Engström menar att
om det är på ett sätt i idrottsrörelsen ska det vara
likadant med ideella organisationer, och ska man
lyssna på den allmänpolitiska debatten ska det vara
likadant på något annat ställe.
En av grunderna i 1990-1991 års skattereform var
att få ett överblickbart system där människor vet vad
saker och ting handlar om. Det hade varit en mång-
fald av olika bestämmelser, särbestämmelser osv.
Ingen visste hur saker och ting skulle tolkas.
Det som skulle vara bra är om idrottsrörelsen
kunde stöttas i stället för att utökas. Det är fundering-
ar som jag försökte lägga fram i mitt anförande. Jag
utgår från att det som utskottet har påtalat och fi-
nansutskottet för några år sedan påtalade följs av
regeringen, dvs. huruvida andra organisationer än
idrottsrörelsen också ska ha den möjligheten.
Man måste vara klar över frågan: Om ett undantag
har gjorts, ska det sedan bli ett till, ett till osv.? Den
vägen ska vi kanske akta oss för att gå.

Anf. 8 DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd) replik:
Fru talman! Menar Ronny Olander att han tänker
återkomma med förslag som innebär att det blir lika-
behandling mellan olika ideella organisationer? Jag
säger inte att det ska gälla vilka som helst, utan jag
säger ideella organisationer. Det kan vara handikap-
porgansationer som lever med knappa resurser och
som behöver människor som pratar om t.ex. handi-
kapp.
Det är naturligtvis inget fel med att idrottsrörelsen
får bättre förutsättningar. Jag ser naturligtvis att deras
arbete är av stor vikt. Jag skulle ändå vilja veta om
Ronny Olander tänker återkomma med förslag till
likabehandling.

Anf. 9 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Vårt utskott har redan deklarerat hur
vi ser på frågan. Jag utgår från att regeringen noga
följer riksdagens arbete. Jag har inte mer rätt till en-
skild initiativ rätt än Desirée Pethrus Engström i den
delen. Jag förutsätter att regeringen noga följer ut-
skottsarbetet och på det sättet värderar och funderar
på detta.
Det är en sak som inte togs upp här, nämligen för-
slag från kristdemokraterna om sänkta socialavgifter.
Desirée Pethrus Engström hade med frågan i sitt
anförande. Om man räknar på detta är det alltså mil-
jardbelopp som ni från borgerligheten i era reserva-
tioner bara har tyckt till om. Jag hoppas att det är väl
underbyggt, och jag hoppas att ni har klart för er vad
de här pengarna handlar om.
Sänkta socialavgifter kan handla om en bruttoef-
fekt i storleksordningen 5 miljarder, och vi saknar
nästan lika mycket i sjukförsäkringen. Men det gäller
som sagt var motioner från allmänna motionstiden.

Anf. 10 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Ronny Olander har ett stort bekym-
mer med att vi lyfter upp olika frågor i den här de-
batten. Men eftersom de här yrkandena finns i ärendet
är det ganska naturligt att vi också för en debatt om-
kring de frågorna. Jag tycker att även Ronny Olander
breddar debatten genom att lyfta in skattefrågor.
För att återgå till ämnet, finns det ett område där
jag är förvånad över att det inte har hänt någonting.
När vi diskuterade det här förra gången var det Len-
nart Klockare som lyfte upp frågan om arbetskostna-
der för bl.a. trädgårdsnäringen, och den har varit
föremål för en utredning. Han hade då hoppats att det
skulle komma ett förslag för att förbättra den näring-
ens konkurrenssituation. Det gäller även andra före-
tag som har säsongsanställda, som många gånger har
en ganska besvärlig ekonomisk situation och som är
starkt beroende av att kunna få den här sänkningen.
Vi har tagit med det här nu, så vi har beaktat att
det kostar en del pengar. Men det ger också inkoms-
ter. Vi är övertygade om att fler människor skulle
komma i arbete genom detta. Det är i så fall inkoms-
ter som inte skulle komma staten till del.
När det gäller att få likartade bestämmelser för de
olika ideella organisationerna, är man förvånad över
att det inte är så noga med dem som är ledare inom
idrottsrörelsen eftersom vi inte behöver ha bekymmer
för deras sociala situation. Jag delar uppfattningen att
vi ska ha en trygghet i samhället och att det är sam-
hällets skyldighet att se till att vi får den hjälp och
stöttning som vi behöver med både sjukskrivningar
och annat. Men det känns inte bra att det är så olika
regler och bestämmelser när det gäller så likartade
verksamheter.
Vid uppvaktningen hos oss togs det upp att när det
gäller t.ex. Friluftsfrämjandets mulleverksamhet och
orienteringsverksamhet får man inte göra de här av-
dragen på deras löner. Jag tycker att det känns viktigt
att vi behandlar organisationer på samma sätt.

Anf. 11 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Vad först gäller trädgårdsnäringen
och säsongsanställda vill jag säga vad vi har sagt i
vårt utskott, att vi uppmanar regeringen att följa detta.
Jag lyfte också fram i det anförande som jag höll att
man gör detta. Det har gått några år, och man måste
också väga in detta i helheten. Någon sade från den
här talarstolen att det förmodligen har en mindre
påverkan, dvs. en mindre kostnad för staten. Om det
är en mindre kostnad för staten är det en mindre utgift
för företag med säsongsanställda. Men jag menar
bestämt, och det är vår uppfattning, att vi ska noga
följa detta. Det görs också.
Vad gäller idrottsrörelsen är det självfallet lika
varmt tänkt kring den med det sätt som blev anlagt
för en tid sedan. Innan vi reformerade pensionssys-
temet diskuterade vi inte på det sättet att det krona för
krona skulle få mycket större betydelse än vad det
hade i det gamla pensionssystemet. Det får vi kanske
också följa och titta på.
Det är inte någon bra väg att gå vidare på att bara
betala ut skattefria förmåner, eftersom det får bety-
delse för människor i slutändan.
Det ska bli intressant att i nästa inlägg höra om
sänkta socialavgifter överlag, för det har betydelse för
välfärd, vård, omsorg och skola. Det är jag självfallet
också beredd att diskutera.

Anf. 12 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Ibland funderar jag om man hela livet
från den första anställningen alltid ska tänka på att
man samlar pengar för att få när man blir pensionär.
Ibland funderar jag om det verkligen är livets mening
att bara jobba för att få en pension.
Jag tror att många av dem som arbetar som ledare
i de här olika organisationerna gör det under en gans-
ka begränsad tid i livet. Det skulle i så fall kunna gå
att begränsa det så att det inte fick gälla under så lång
tid, som Ronny Olander nämnde, nämligen 20 år. Jag
tror att det är få personer som jobbar på det sättet så
länge. Därför skulle det gå att hitta möjligheter att få
generösa regler.

Anf. 13 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Nej, livet kan inte bara vara att man
när man börjar arbeta i unga år ska fundera på hur
pensionen ska arrangeras, förhoppningsvis långt sena-
re och efter ett bra och innehållsrikt arbetsliv.
Birgitta Carlssons parti har också varit med och
tagit det nya, reformerade pensionssystemet. Jag vet
inte hur de har resonerat i Centerpartiet, men det har
betydelse. Vi ska försöka prata om att man får ersätt-
ningar som ligger till grund för bl.a. pension. Jag
nämnde också annat, som livränta, sjukersättning och
a-kasseersättning. Hela vårt system bygger på att det
ska betalas in avgifter.
I andra sammanhang pratar ni väldigt öppet och
med raka rör om förmåner osv. Här blir det lite kro-
kigare, och det är rätt märkvärdigt.
Det som är lustigt är att ingen hitintills har nappat
på den krok som jag lade ut om sänkta socialavgifter.
De beräkningar som jag har fått när det gäller det
särskilda yttrandet under mom. 3 av Birgitta Carlsson
visar att i det första steget skulle bruttoeffekten bli
5,3 miljarder mindre och i det andra steget
15,3 miljarder. Det är 20,6 miljarder. Om Birgitta
Carlsson har samma sifferunderlag som jag vet hon
att det är så. Ingen har ännu velat diskutera det. Det är
också en viktig fråga, eftersom det är en blandad
debatt. Detta kräver oerhört stora pengar.
När vi pratar om att sänka arbetsgivaravgifter och
socialavgifter är det också intressant att se att när man
tar bort arbetsgivaravgiften skjuts det oftast över till
löntagarna, och löntagarna tar bort det när de för-
handlar om det tillgängliga löneutrymmet. Men lön-
tagarna har också varit med och bidragit till den
samlade produktionen. Varför hör man aldrig detta
från borgarnas representanter? Jag tycker att det är
konstigt.

Anf. 14 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt delta i debatten,
men det heter ju att den som tiger samtycker. Det
gjordes vissa generella uttalanden om skattesystem
osv. Jag tänker inte föra en diskussion men vill säga
att jag inte köper de analyser som Ronny Olander
gjorde i talarstolen.
Jag ska påpeka två saker. Det ena är att mycket
höga skatter kan förvanska informationen. Vi ser det
på socialförsäkringsavgifterna på ett sätt. Vad arbets-
givaren tar ut för arbetstagaren är mycket större än
vad arbetstagaren egentligen känner till. Det finns
olika sätt att ordna upp det.
Det andra är frågan om dynamik. I vår lilla reser-
vation vill vi göra en administrativ förändring så att
man beräknar de 5 procenten på årslönesumman i
stället för på månadslönesumman. Det ger inte så
stora kostnader i statskassan. Jag skulle vilja säga att
det antagligen ger plus, därför att man får mer dyna-
mik.
En tredje fråga som har tagits upp är något jag kan
vittna om från pensions- och genomförandegruppen,
och det gäller de avgifter vi nu har i pensionssystem-
et. De är äkta avgifter. Där är det raka rör, och därför
är det oerhört känsligt att försöka göra undantag från
det. Där måste jag instämma till hundra procent med
vad talaren har sagt.

Anf. 15 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Vad gäller reservation 1 om säsongs-
anställda under mom. 2 är kostnaden troligtvis låg.
Jag försökte tidigare beskriva det sambandet.
Jag vet inte riktigt vilka av mina analyser det var
som Margit Gennser inte instämde i, men vi har ett
replikskifte till.
Vad gäller arbetsmarknaden är det så när man
mellan arbetsmarknadens parter lägger fast lönerna
att man förhandlar fram och diskuterar fram det till-
gängliga löneutrymmet. Det blir x procent löneökning
i plånboken. Men alla andra kostnader har också
räknats av för produktionens framställning och vad
som nu ska göras.
Det diskuteras alldeles för lite från denna talarstol.
Jag har den största respekt för näringslivet, och vi ska
se till att vi har ett blomstrande härligt näringsliv. Det
har vi också i Sverige. Vi ser hur det går för Sverige
nu och ett antal år framöver.
Jag träffar ibland företagare som skäller på mig
för att jag är socialdemokrat. De är ivriga och vill att
det ska bli bättre. Jag säger så här till företagaren i
t.ex. en valrörelse: "Gå hem och titta i dina räken-
skapsböcker och ta reda på när du tjänade pengar, och
fundera på vem som satt i regeringen vid det tillfäl-
let". Jag är rätt kaxig när jag säger det, för jag vet hur
han borde rösta.
Det är en kombination av många frågor. Det gäller
framtidstro. Det är viktigt att se till att folk kommer i
arbete. Företagaren ska tjäna sina pengar. Men vi får
inte prata om att arbetsgivarens avgifter ska sänkas i
debatterna utan att säga att pengarna ska föras tillbaka
till det tillgängliga löneutrymmet.
När det gäller dynamiken vill jag säga att jag är
väldigt försiktig. 1991-1994 hade vi mycket dynamik
i Sveriges ekonomi. Alla var inte glada för det.

Anf. 16 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Ronny Olander tog upp en något vi-
dare diskussion och gick ifrån det ärende som debat-
teras i dag. Han antydde att vi kommer in på en del i
andra debatter. Han tog upp frågan om skatter och
skattenivåer, och det får mig att vilja ta en diskussion
med honom åtminstone vad gäller socialförsäkringar-
nas påverkan på skattetrycket i landet.
Både Ronny och jag och flera andra av de som är
närvarande i kammaren kommer från en intressant
utfrågning som hölls under förmiddagen, där det bl.a.
fördes fram förslag om en mera självständig sjukför-
säkring. Det är något liknande, kan man säga, som det
som vi har åstadkommit på pensionsområdet och som
ligger väl i linje med vad vi från Folkpartiet har fram-
fört i olika sammanhang.
Om man ser till att socialförsäkringarna är rena
socialförsäkringar - obligatoriska och allmänna, men
med så mycket raka rör som möjligt - minskar förstås
skatteinslaget i försäkringarna. Därmed minskar
skattetrycket i hela landet och de snedvridningar som
skatter alltid innebär, även om de ibland är fullt moti-
verade och beror på att man vill åstadkomma någon-
ting annat.
Det skulle vara intressant att höra, om Ronny
Olander får tid i sina två svarsrepliker, hur han ser på
dessa förslag. Ska vi gå i riktning mot mer självstän-
dig sjukförsäkring? Ska vi ta bort avgifterna ovanför
förmånstaket? Ska vi försöka finansiera dem med
tydligare avgifter i stället för med de anonyma ar-
betsgivaravgifterna?
Det senare är ju, fru talman, inte bara ett förslag
från liberalt håll sedan många år tillbaka. Jag har på
senare tid sett att bl.a. den framstående LO-mannen
Ingemar Lindberg i sin intressanta bok om välfärden
faktiskt för fram förslag om egenavgifter i stället för
arbetsgivaravgifter.
Det skulle vara intressant att höra om Ronny
Olander vill säga ja till förslag av den typen, som ju
skulle minska skattetrycket utan att, såvitt jag förstår,
ge några negativa effekter på välfärden.

Anf. 17 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Vi har tänkt till bland socialdemo-
kraterna i vårt utskott. Vi har också penetrerat och
diskuterat frågan om hur de framtida socialförsäk-
ringssystemen ska vara anordnade, både i utskotts-
grupper och på annat sätt i partiet. Men att på detta
stadium i tvåminutersrepliker ge sig in i en sådan
genomgripande och stor ideologisk debatt är inte bra.
Vi bör mötas på något annat sätt där vi verkligen kan
djuploda. Vi bör ha något bättre tid på oss och disku-
tera de generella välfärdssystemens uppbyggnad.
Det har visat sig att både den svenska och den
nordiska modellen är bra. De passar mycket bra i
europeiska sammanhang. Vi har stabila och trygga
socialförsäkringssystem. Människor känner till dem.
"Den generella välfärden" är kanske de viktigaste ord
man har lärt sig i riksdagsarbetet.
Det finns vissa bekymmer av och till. Det kan
gälla konjunkturer eller a-kassan. Nu gäller det sjuk-
försäkringen. Vi måste naturligtvis diskutera fram hur
man på bästa sätt kan möta detta. Men det är inte bara
avgiftssystemet utan också så många andra viktiga
faktorer, t.ex. rehabilitering och företagshälsovård,
som vi måste titta på.
Bo Könberg sade att jag tog upp en vidare diskus-
sion. Jag hade skrivit ett anförande på sex sidor. Jag
hade tänkt göra halt efter fyra sidor. Men eftersom
man här öppnade för näringslivsdebatt och skattede-
batt, osv., fick jag fortsätta. Jag misstänkte att det
kunde bli så. Jag gav även uttryck för det i vårt ut-
skott när vi behandlade frågan. Det blev naturligtvis
så på grund av motionerna från den allmänna mo-
tionstiden.
Jag tycker också att man ska fundera över hur stor
bruttoeffekten är när det gäller reservation 2 om
sänkta socialavgifter inom tjänstesektorn. Det skulle
vara intressant att höra hur ni har funderat i Folkpar-
tiet.

Anf. 18 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag ska försöka svara på den fråga jag
fick - den allra sista, som rör vår reservation nr 2 -
och på det resonemang som Ronny Olander förde i
sitt tidigare inlägg om på vilket sätt höjda eller sänkta
arbetsgivaravgifter fortplantar sig till lönediskussio-
nen eller löneutrymmet. På längre sikt är det ingen
tvekan om att det är så. Arbetsgivaravgifter är inte en
direkt gåva från arbetsgivarna till löntagarna. Det får
effekter på löneutrymmet. Jag tycker i och för sig att
det är bra att Ronny Olander har en klar bild av det.
Det är också så att en sänkning av avgifterna med
tiden påverkar löneutrymmet. Jag är inte främmande
för det, men sänkningen kommer under tiden fram till
dess att ha en positiv effekt på sysselsättningen, och
det tycker vi är önskvärt.
Åter till den fråga jag försökte väcka i mitt förra
inlägg. Hur ser Ronny Olander och de övriga social-
demokraterna på att vi ser till att socialförsäkringarna
blir allmänna, obligatoriska och generella försäkring-
ar? Där det inte finns några förmåner tas inga avgifter
ut.
Fru talman! Detta låter nuförtiden som en typiskt
liberal ståndpunkt och kanske också en ståndpunkt
från vidare allmänborgerliga kretsar, men jag vill
påminna om att det inte var några avgifter ovanför
förmånstaket från det att socialförsäkringen i sitt
nuvarande skick infördes i mitten på 50-talet till bör-
jan på 70-talet och 80-talet. Kan inte det som var bra
nog för Torsten Nilsson, Gunnar Sträng och Tage
Erlander duga också för Ronny Olander?

Anf. 19 RONNY OLANDER (s) replik:
Fru talman! Jag är så tacksam för att de tillsam-
mans med svenska folket har lagt grunden för det
goda samhälle vi lever i som omfattar alla. Det är
honnörsord som vi socialdemokrater verkligen käm-
par för. Vi är mycket stolta över att generell välfärd
omfattar alla. Det innebär att Bo Könbergs plånbok
och min plånbok får stå lite öppnare. Vi tillhör de
15 % som tjänar så pass bra att vi kan betala mer, så
att alla omfattas av dessa fina generella välfärdssys-
tem.
Med tanke på att de sänkta socialavgifterna inte
kom upp ska jag nämna något om det på den korta tid
som är kvar. Den uppgift ni har fått är att bruttoef-
fekten är 21 miljarder av en sänkning med 5 % inom
tjänstesektorn. Jag har bett riksdagens utred-
ningstjänst att titta på detta inför denna debatt, efter-
som man pratar om världens högsta skatter.
Utredningstjänsten har skrivit så här: Nedsätt-
ningen av arbetsgivaravgiften är beräknad på den
totala årliga lönesumman. Beräkningarna görs på
uppgifter om lönesumman år 2001 enligt Finansde-
partementets prognos från budgetpropositionen för
2000/01. Enligt denna prognos förväntas den totala
lönesumman uppgå till 944 miljarder kronor nästa år.
Bruttoeffekten av en sänkning av arbetsgivaravgiften
med 5 procentenheter beräknas uppgå till 47 miljar-
der kronor.
Man fortsäter: Det finns stöd i den ekonomiska
forskningen för att anta att en sänkning av arbetsgi-
varavgiften i betydande grad övervältras på löntagar-
na. Tidsprofilen för övervältringen är däremot svår att
fixera. I Sverige är det framför allt professor Bertil
Holmlund vid Uppsala universitet som talar om att de
sociala avgifterna övervältras. En av hans studier,
som redovisas i bilaga till 1990 års långtidsutredning,
visar att ca 40 % av skattehöjningarna hade övervält-
rats på löntagarna inom två år.
Detta var ett utdrag. Materialet är nio sidor. Jag är
tacksam för riksdagens utredningstjänst. Den ger ett
oerhört bra material att fundera kring och se över.
Ni har yrkat på förändringar inom tjänstesektorn.
Det är naturligtvis en skillnad.
Jag önskar att vi mer framöver även skulle värde-
ra vad det är för pengar vi pratar om. Det gäller sär-
skilt inom vårt utskott, där vi pratar så härligt och
underbart om vård, omsorg, skola och boende som
viktiga beståndsdelar i den generella välfärden. Det är
de grupperna som vi gärna pratar om. Men skatterna
ska till för att finansiera dessa viktiga områden.

Anf. 20 CLAES STOCKHAUS (v):
Fru talman! Detta betänkande - 2000/01:SfU5 -
behandlar propositionen Ny socialavgiftslag. Inga
motioner har väckts med anledning av propositionen i
sig, men det finns däremot ett antal motioner om
socialavgifter från de allmänna motionstiderna 1999
och 2000 som just berör socialförsäkringslagen och
därför tas upp i detta betänkande.
I flera motioner tas frågan om en nedsättning med
5 % av socialavgifterna upp och om att gynna verk-
samheter i olika grad, eftersom man räknar per kalen-
dermånad och inte på årsbasis. Som exempel tar man
upp trädgårdsnäringen som huvudsakligen är sä-
songsbetonad.
Vidare förs det i motioner fram krav på att i av-
giftssammanhang likställa ersättning som utges från
annan ideell förening än idrottsförening med just de
regler som gäller för idrottsföreningarna.
Slutligen finns krav på sänkta arbetsgivaravgifter
inom tjänstesektorn.
Innan jag kommer i gång på allvar måste jag po-
ängtera att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regeringen
har en budgetuppgörelse. Därför kommer jag i
slutändan att yrka bifall till hemställan i betänkandet.
Då skulle jag ju kunna sluta här, men det tänker jag
inte göra, eftersom det finns en hel del att kommente-
ra.
Jag börjar med frågan om en nedsättning med 5 %
av socialavgifterna. Såvitt jag förstår är den delen en
gammal eftergift till Centern. Det är väl inte så myck-
et fel med just den här nedsättningen, om den bara
hade avsett små företag. Felet är att den gäller alla
företag, stora som små. Detta påpekade Vänsterpartiet
också när det infördes. Vilken nytta har storföretagen
av denna nedsättning? Stimulerar den till nyanställ-
ningar? Knappast inom storföretagen. Däremot är
denna nedsättning mycket dyr. Minst 5 miljarder
kostar det systemet i minskade avgifter. Det kan vi
jämföra med de direkta regionalpolitiska insatser som
ligger på omkring 3 miljarder. Det är någonting att
fundera över.
Utifrån mitt sätt att se tacklar motionärerna just
här frågan utifrån fel utgångspunkt när det handlar
om rättvisa i fråga om nedsättning av socialavgifter-
na. Börja i stället med att nästa gång som frågan är på
tapeten, eftersom den säkert kommer upp igen, före-
slå att denna nedsättning med 5 % endast ska gälla
småföretag, exempelvis företag med upp till tio an-
ställda. I ett sådant läge kan man sedan gå in och se
vilka näringsgrenar som gynnas mer eller mindre. Då
kan också frågan om säsongsverksamhet få en ny
belysning. Som jag ser det är det osmakligt med ett
inom socialavgiftsområdet obegripligt stöd till stora
företag. Det kanske vi då förhoppningsvis kan rensa
bort om det kommer krav fån flera borgerliga partier
också.
Beträffande frågan om att likställa andra ideella
organisationer med idrottsföreningar när det gäller
avgiftsbefrielse för ersättningar under ett halvt pris-
basbelopp blir angreppspunkten, som jag ser det, fel.
Speciellt nu med vårt nya pensionssystem är idrotts-
rörelsens avgiftsbefrielse egentligen ett ogräs i rabat-
ten. Och ogräs motar man inte genom att låta det
spridas till nya områden. I stället måste man göra
något åt ursprungskällan.
Idrottsrörelsen och i sammanhanget likvärdiga
ideella organisationer, bl.a. utifrån domen i Rege-
ringsrätten som talar om vad som kan vara likvärdigt,
måste kompenseras på annat sätt.
Regeringen uttalade också för flera år sedan att
frågan borde tas upp i ett annat sammanhang. Och i
just detta sammanhang skulle man också ta upp frå-
gan om huruvida kretsen av ideella organisationer ska
utvidgas, men inte inom ramen för socialavgifter.
Ännu har regeringen inte åstadkommit något, varför
utskottet i sin bedömning pekar på att man väntar på
att regeringen kommer med ett förslag där särreglerna
för idrottsutövare tas upp till omprövning.
I två motioner tas frågan om sänkta arbetsgivar-
avgifter inom tjänstesektorn upp. Denna syn har väl
vänsterpartister också varit inne på genom åren om
det har avsett exempelvis turism och liknande tjäns-
teverksamhet. Men för närvarande har vi en budge-
töverensskommelse, och den står vi i Vänsterpartiet
bakom, och därför avstyrker vi förslaget enligt dessa
motioner om sänkta avgifter.
Avslutningsvis vill jag nämna ett avsnitt i betän-
kandet. På s. 5 i betänkandet, näst sista stycket, be-
handlas uttrycken arbetsgivare och arbetstagare. Där
står det att dessa begrepp ska slopas inom socialav-
giftslagen. Håller man sig endast till detta stycke,
utan att läsa fortsättningen, kan man tro att om det
inte går på något annat sätt så kan man åtminstone
genom ett beslut här i kammaren inom socialav-
giftslagen införa det klasslösa samhället.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet yrkar avslag på re-
servationerna och bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 21 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Claes Stockhaus förfasade sig över att
även de stora företagen får del av den sänkta arbets-
givaravgiften. Vi var väl medvetna om det när det
infördes. Men det råder ingen som helst tvekan om att
det är för de små företagen som just den här sänkta
avgiften har allra störst betydelse. Det betyder oerhört
mycket för de små och medelstora företagen.
Eftersom Sverige ligger så högt som man gör i
fråga om arbetsgivaravgifter, har vi full förståelse för
att det betyder en del också för de stora företagen,
även om det inte märks lika mycket där. Det är aldrig
någon nackdel om vi kan få fler företag att anställa
fler personer i Sverige. Jag tror nämligen att det har
en betydelse.

Anf. 22 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Tvärtemot Birgitta Carlsson tror jag
inte att det har någon betydelse för stora företag men
däremot för små. Om man i stället skulle kunna styra
dessa pengar till att gynna de mindre företagen skulle
det ge bättre resultat. Nu smetas de 5 miljarderna ut
över alla, och jag tror inte att de gör så stor nytta i ett
stort företag med flera hundra anställda. Det rör sig
om totalt drygt 40 000 kr i kompensation. Det är ju
ingenting i ett storföretags verksamhet.

Anf. 23 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det inte
betyder lika mycket för de stora företagen. Men i
Sverige har vi ju inte så väldigt många stora företag,
men vi har ganska många medelstora företag, och var
skulle man då dra gränsen? Om vi sätter en gräns vid
tio personer, som Claes Stockhaus nämnde, då kan
det lätt bli så att man anställer upp till tio personer.
Men så fort man anställer fler så blir det dyrare. Vi
har talat om gränsdragningar i andra sammanhang,
och jag tror att det är bättre att vi har det system som
vi har i dag. Och det betyder allra mest för de små
företagen, och det är viktigt för dem.

Anf. 24 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Det sista kan jag hålla med om, näm-
ligen att det betyder mest för de små företagen. Och
gränsdragningar är alltid svåra att göra. Jag sade att
detta kunde gälla för företag med exempelvis upp till
tio anställda. Men det som jag reagerar mot är att
dessa pengar skulle kunna göra bättre nytta i mindre
verksamheter än om de smetas ut över alla företag.

Anf. 25 DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd) replik:
Fru talman! Jag kan nästan instämma i det som
Birgitta Carlsson har sagt om småföretagen. Vi har ett
förslag där vi menar att arbetsgivaravgifterna bör
sänkas med tio procentenheter på lönesummor upp
till 900 000 kr och för egenföretagare på lönesummor
upp till 250 000 kr per år. Detta har vi finansierat i
vår budgetmotion. Vi tror naturligtvis att detta inte i
första hand gynnar de stora företagen utan att detta är
ett förslag som ska gynna småföretagare.
Men vi anser att den gränsdragning som Claes
Stockhaus nu gärna skulle införa, att man sätter grän-
sen vid tio anställda, skapar problem när det blir fråga
om att anställa den elfte. Var ska man dra gränsen?
Då har vi valt att ha ett generellt system som är enkla-
re att tolka för alla. Vi ser det som ett sätt för små
företag som kanske har några få anställda att helt
enkelt börja våga expandera. Därför har vi väckt detta
förslag.
Jag skulle vilja kommentera att Claes Stockhaus
benämner idrottsrörelsen som ogräs. Eftersom han
anser att den är ett ogräs, hoppas jag att Vänsterparti-
et anser att det kommer att bli en förändring på det
området och att Vänsterpartiet agerar snarast för att få
bort ogräset.

Anf. 26 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Idrottsrörelsen i sig är inget ogräs,
utan det är just den här företeelsen, framför allt uti-
från vårt nya pensionssystem. Och vi ska inte låta det
ogräset sprida sig.
Kompensation måste ske på annat sätt men inte
inom ramen för sänkta socialavgifter. Det är där som
jag ser en form av ogräs.

Anf. 27 DESIRÉE PETHRUS ENG-
STRÖM (kd) replik:
Fru talman! Egentligen vänder jag mig bara mot
benämningen ideella organisationer. Om idrottsrörel-
sen har det här undantaget anser jag det vara själv-
klart att även andra på sikt ska få det. Jag hoppas att
vi ändå är överens om att idrottsrörelsen är viktig och
att vi kan få se en likabehandling i framtiden.

Anf. 28 CLAES STOCKHAUS (v) replik:
Fru talman! Idrottsrörelsen är mycket viktig, lik-
som många andra ideella organisationer. Som jag ser
saken ligger bollen nu hos regeringen. För flera år
sedan lovade man att återkomma och göra en översyn
av de här särreglerna. Det måste väl i den delen bli
som ett brev på posten att det, om det ändras för id-
rottsrörelsen, måste bli en kompensation på annat
sätt. Då tycker jag att det är rimligt att också ta in
andra ideella organisationer för att se hur mycket de i
så fall ska kompenseras - ifall det inte skulle gå med
det nya system som borgerliga företrädare föreslår.
Vilka som skulle kunna komma i åtnjutande av ett
nytt bidragssystem, dock inte inom socialavgiftsra-
men, måste väl vara huvudfrågan för regeringen att
återkomma till. Då har vi ju rensat upp.
Kanske var det lite drastiskt att ta till uttrycket
ogräs i rabatten. Men ibland måste man ta till sådana
uttryck, för annars reagerar inte folk.

Anf. 29 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Flera tidigare talare har tagit upp pro-
blemet med att ideella föreningar behandlas olika. Jag
har tidigare i denna kammare berättat att jag varit
med i två olika föreningar, KFUK-KFUM:s volley-
bollklubb och KFUK-KFUM:s scoutkår. Om vi i de
föreningarna har ett läger där vi spelar volleyboll och
paddlar kanot, vilket skulle kunna vara möjligt för
båda föreningarna, gäller olika regler - alltså samma
aktivitet men helt olika behandling. Detta är inte
rimligt.
I fjol väckte jag en liknande motion. Då var skälet
till avslag att det var svårt att avgränsa vilka ideella
föreningar som skulle kunna räknas in; det kan jag
förstå. Därför går min motion i år ut på en begäran
om en utredning av detta. Jag menar att det går att
lösa problemet. När det gäller bidragsgivning går det
att skilja ut vad som är ungdomsorganisationer, folk-
bildning, kulturföreningar osv. Således borde det gå
här också.
I dag har argumentet om utebliven pension varit
huvudargumentet. Också detta är relevant och ska
absolut tas på allvar. Men om jag är riktigt underrät-
tad blir de här angivna räkneexemplen lite konstiga.
De förutsätter ju att man har inkomster upp till ett
halvt basbelopp i flera olika föreningar. Så fort man
kommer ovanför ett halvt basbelopp ska sociala av-
gifter betalas in på hela summan, såvitt jag förstår.
Diskussionen här i dag visar med all tydlighet att vi
inte är färdiga med detta. Egentligen finns det ingen
oenighet om detta med att stödja ideella föreningar.
Frågan är bara hur. Det är min förhoppning att rege-
ringen i sitt kommande arbete beaktar detta problem.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

6 § Statlig förvaltning

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU3
Statlig förvaltning.

Anf. 30 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Fru talman! Motionspaketet om statlig förvaltning
är tämligen enhälligt och innebär i vanlig ordning att
de allra flesta motionerna avstyrks med hänvisning
till att en eller annan utredning pågår. Ett undantag är
avsnittet om ombudsmän där utskottets majoritet - de
fyra borgerliga partierna plus Miljöpartiet - menar att
det nu kan vara dags att låta utreda om det finns för-
utsättningar att slå samman några eller alla av de
ombudsmannainstitutioner som sorterar under rege-
ringen till en institution.
Oenigheten ska kanske inte överdrivas här heller.
Vi är tämligen eniga om att det inte finns någon an-
ledning att ifrågasätta JO:s ställning och verksamhet.
Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, är
en viktig del av riksdagens kontrollmakt. JO har som
bekant tillsyn över dem som utövar den offentliga
makten och ska kontrollera att de efterlever lagar och
förordningar. JO behandlar också klagomål från all-
mänheten och gör själv inspektioner och andra under-
sökningar på eget initiativ.
Alla de andra ombudsmannaorganisationerna
sorterar alltså under regeringen och har framför allt i
uppgift att främja goda ting och motverka onda, allt
enligt den instruktion som de har. De ska alltså imp-
lementera viss lagstiftning, som det heter på riksdags-
svenska. Det ska kanske tilläggas att de i någon ut-
sträckning också, som framgår av utdelat rättelseblad,
kan ta upp klagomål från enskilda.
Det är viktigt att dessa ombudsmän under rege-
ringen inte blandas ihop med JO. Däremot kan det
möjligen vara lämpligt att blanda ihop dem med var-
andra, dvs. undersöka om det finns vinster att göra
genom sammanslagning eller samordning. Visserli-
gen har det utretts en del under de senaste åren, dock
utan att man tagit ett helhetsgrepp eller kommit fram
till någonting påtagligt. Nu senast har man sagt att
man vill avvakta vad som sker inom EU, och så kan
man naturligtvis fortsätta att vara passiv.
Utskottet har emellertid tidigare år uttalat att det
kan finnas anledning att diskutera de ombudsmanna-
organ som är underställda regeringen. Så skedde
exempelvis så sent som i fjol. Utskottet uttalade då
också sin förståelse för de farhågor som framförts om
att ombudsmannafunktionen tunnas ut om alltför
många olika ombudsmän inrättas.
Dessutom medför alltför många specialiserade
ombudsmän att vissa grupper riskerar att så att säga
falla mellan stolarna. Som vi vet finns det i debatten
många krav på nya ombudsmän. Finns det en barn-
ombudsman borde det väl finnas en äldreombudsman,
kan man exempelvis tycka. Det kan då förstås vara
frestande för regeringen att inrätta nya ombudsmän
eftersom det, i varje fall ytligt sett, ger ett intryck av
beslutskraft.
Fru talman! Det finns alltså goda skäl att utreda
den ombudsmannaorganisation som är underställd
regeringen. Frågan om ett eventuellt ändrat huvud-
mannaskap blir förstås aktuell endast om ombuds-
männens uppgifter förändras.
Moderata samlingspartiet stöder endast en reser-
vation i detta betänkande, nämligen den om dröjs-
målstalan. Det har ju visat sig att handläggningstider-
na för förvaltningsärenden ofta är långa. En möjlighet
till dröjsmålstalan skulle stärka den enskildes ställ-
ning gentemot den offentliga förvaltningen.
Senast i dag i utskottet hade vi en liten diskussion
om regeringens förvaltningsärenden - en lite speciell
sak om dispens från stämpelskatt. Det visade sig att
dröjsmålen kunde vara i tre år, i många fall åtminsto-
ne i två år, utan att man ens hade börjat med ärendet.
Det finns alltså all anledning att införa någon form av
dröjsmålstalan.
Jag yrkar därför bifall till reservation 5.

Anf. 31 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! I det här betänkandet tas en del olika
spörsmål upp. Jag tar det sista först. Det heter ju att
den tid skall komma när de sista skola bli de första.
Det gäller reservation 7 från Vänsterpartiet som
finns i betänkandet. I Sverige för vi av tradition en
restriktiv alkoholpolitik. När Sverige har ordförande-
skapet i EU kommer det att hållas ett stort antal mö-
ten och konferenser på olika platser i Sverige. Efter-
som vi i Sverige har som tradition att arbete och al-
kohol ska hållas från varandra anser vi att det borde
vara viktigt att, som krävs i en motion, alkohol inte
serveras i samband med luncher och arbetsluncher
under den tid då Sverige är ordförande i EU; detta för
att gentemot EU:s övriga medlemsländer markera den
alkoholpolitik som Sverige har.
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 7 men
också till reservation nr 1.
När det gäller att föra frågan om ombudsmän är
det viktigt att hålla isär justitieombudsmannen och
övriga ombudsmän. Justitieombudsmannen ingår i
riksdagens kontrollmakt. Justitieombudsmannen har
att vara riksdagens verktyg eller riksdagens upp-
dragsgivare, dvs. folkets verktyg att kontrollera att
framför allt myndigheter inte bedriver en verksamhet
som kan ifrågasättas ur juridisk synpunkt eller bedri-
ver sin verksamhet på ett sådant sätt att den enskildes
intressen gås för när på ett sätt som lagstiftaren inte
hade avsett. Justitieombudsmannen har alltså en klar
del av det vi kallar riksdagens kontrollmakt och bör
vara den ombudsman som ligger under riksdagen,
som den också gör.
De olika ombudsmannainstitutioner som ligger
under regeringen har ett helt annat uppdrag. De ska se
till att lagstiftningen fungerar. De ska se till att den
implementeras inte bara i myndigheter utan också hos
privata rättssubjekt, t.ex. hos företag. De ska se över
att jämställdhetslagen, för att ta ett exempel, efterlevs.
De har därmed en propagandistisk verksamhet. Det är
en politisk verksamhet för att främja utveckling,
samtidigt som de också kan, vilket har blivit korrige-
rat i vår reservation med ett särskilt utdelat blad, ta
upp anmälningar från enskilda vars intressen har gåtts
för när vad gäller att slå vakt om deras rättigheter i
enlighet med de lagar som finns.
Vi har den ordningen att riksdagen väljer och ut-
ser regeringen, men det är regeringen som styr riket.
Regeringen styr riket via sina myndigheter och äm-
betsverk. Ombudsmännen är sådana myndigheter till
skillnad från justitieombudsmannen. Det är väldigt
viktigt att den skillnaden består och markeras. Annars
får man göra en ganska total författningsrevison och
göra om hela synen på regeringens och riksdagens
roll och hur den svenska författningen är uppbyggd.
Det är inte bara så att säga ett enkelt tricks, att det blir
lite roligare och folkligare och mera nära om om-
budsmannen blir under riksdagen, vilket alltså skulle
leda till att det inkräktade på det som är justitieom-
budsmannens exklusiva roll och rätt. Vi skulle få en
sorts dubbelkommando av ombudsmän under riksda-
gen. Det skulle leda till en otydlighet som skulle vara
negativt för systemet.
Det är klart att regeringen äger frågan att fortlö-
pande pröva vad som är den ändamålsenliga organi-
sationen av de myndigheter som är underställda rege-
ringen och gör säkert också det.
Frågan är om det är för många ombudsmän, om
det finns en sådan tendens. Det är klart att fler och
fler grupper vill ha särskilda ombudsmän. Vi tror att
den frågan kan handläggas på ett ansvarsfullt sätt. Vi
kräver inte en särskild utredning. Men beslutet kanske
går i utskottsmajoritetens riktning, och då tycker jag
att man i så fall borde belysa frågan hur en effektiv
ombudsmannaorganisation från regeringssidan ska
bedrivas. Däremot att laborera med detta och flytta
över detta under riksdagens huvudmannaskap skulle
skapa stora problem. Det skulle egentligen kräva en
total översyn över de författningsmässiga relationer
som vi har utvecklat i det här landet mellan riksdag
och regering och hur staten ser ut. Det tror jag inte att
den här frågan är värd. Ska det vara en sådan författ-
ningsrevidering får det i så fall komma fram av ett
mer direkt och påtagligt behov.
Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till
utskottets hemställan.

Anf. 32 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna har under ett antal
år motionerat om en översyn av organisationen av de
olika ombudsmännen, en översyn som syftar till att
granska om en sammanhållen organisation vore vär-
defull. Det har nu bildats en majoritet i konstitutions-
utskottet kring detta. Vi har för vår del inte blandat in
justitieombudsmännen i våra krav eftersom det är en
speciell institution. I och för sig har vi föreslagit att
de andra ombudsmännen i en sammanslagen organi-
sation skulle kunna ligga under riksdagen. Men ut-
redningens huvudsyfte är inte detta, utan man ska titta
på själva organisationen. I det läget kan man belysa
olika argument som i och för sig kan ha betydelse för
huvudmannaskapet. Där finns en öppenhet. Det ligger
väldigt mycket i de argument som Kenneth Kvist
framförde tidigare för invändningar mot ett sådant
huvudmannaskap.
Jag yrkar bifall till utskottsmajoritetens skrivning
i detta fall.
Fru talman! Vi har också velat se en djupare ana-
lys av justitiekanslerns funktioner. Men vi får väl
fortsätta att driva det kravet vidare. Vi får vara glada
för att Folkpartiet också stöder det kravet.
Fru talman! Rätt till s.k. passivitetstalan är inte
helt ovanlig nere på kontinenten. Den finns t.ex. inom
EU:s institutioner och har en viss preventiv betydelse.
Det är inte ovanligt i de fall man har den här typen av
passivitetstalan att respektive institution någon dag
innan ett passivitetsärende ska upp till avgörande
fullföljer vad man skulle ha gjort långt tidigare. Själ-
va rätten till en sådan passivitetstalan innebär alltså
ett nyttigt tryck på institutionerna.
I dag förekommer det i Sverige på sina håll oac-
ceptabelt långa handläggningstider. Ibland kan det
finnas rimliga förklaringar till det. Av detta kan man
dock inte dra slutsatsen att en lag om dröjsmålstalan
eller passivitetstalan skulle utgöra ett omfattande
problem för förvaltningsmyndigheterna. Det skulle i
stället avsevärt stärka den enskildes ställning i för-
hållande till myndigheterna.
I en rättsstat är det viktigt att medel står till buds
som garanterar den enskilde medborgaren rätt till en
säker och snabb handläggning av ett ärende. Detta är
särskilt angeläget vad gäller fall av myndighetsutöv-
ning mot den enskilde.
En förstärkning av den enskildes ställning gente-
mot den offentliga förvaltningen föreslår vi därför
genom införandet av en s.k. dröjsmålstalan. En sådan
talan ger den enskilde en möjlighet att i domstol få
prövat om ett förvaltningsärende onödigt uppehålls
hos den myndighet som har att fatta beslut i ärendet.
De förvaltningsorgan mot vilkas passivitet den en-
skilde ska kunna föra talan är främst förvaltning-
smyndigheterna men även regeringen och domstolar
såvitt avser deras handläggning av förvaltningsären-
den. De gläder mig att Moderaterna, Centerpartiet
och Folkpartiet ställer sig bakom den tanken.
Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reserva-
tion 5.

Anf. 33 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Vi behandlar i dag ett betänkande
som berör den statliga förvaltningen, och jag ska
koncentrera mig på den statliga förvaltningen och IT.
Genom att nyttja den nya tekniken kan välstånd
och tillväxt möjliggöras. Människors livskvalitet kan
höjas. Den revolutionerande utveckling vi står inför
med ständigt ökande mängder information som görs
tillgänglig för alltfler är en drivkraft i samhället.
Utmaningen är att göra det möjligt för alla människor
att både konsumera och producera information.
Informationsteknik har länge varit ett kärt ämne
att ha visioner om. Men det är riktigt spännande först
när man börjar se de tekniska förutsättningarna för att
börja förverkliga visionerna. Därför är det också
viktigt att se vilken ambitionsnivå den statliga för-
valtningen har när det gäller att ge människor ökade
redskap så att tekniken verkligen kommer i männi-
skans tjänst.
Nya och bättre tekniska lösningar och snabbare
kommunikationer kan bidra till att förbättra männi-
skors vardag. Genom modern teknik demokratiseras
också tillgången till kunskap och möjligheten att
uttrycka sig.
Den tekniska utvecklingen är spännande och er-
bjuder möjligheter som vi i dag inte ens kan föreställa
oss, men den innehåller också risker. Den kanske
största risken är att nya klyftor skapas mellan det nya
samhällets överklass som har tillgång till information
och kunskap och dem som inte har motsvarande möj-
ligheter. Centerpartiets vision om den tekniska ut-
vecklingen innebär att den ska komma alla till del och
erbjuda alla människor i hela landet och i alla åldrar
nya möjligheter.
Fru talman! Statskontoret har i skriften Intelli-
genta tjänster och elektroniska blanketter redovisat
såväl arbetet med att utveckla intelligenta tjänster
inom ett antal myndigheter som vilka steg som bör
tas för att man ska kunna gå vidare. För myndigheter-
na finns det stora vinster att göra genom att kunna
erbjuda medborgarna bättre service samtidigt som
myndigheterna kan spara pengar genom att utveckla
intelligenta tjänster.
Centerpartiet anser dock att regeringen valt en
onödigt passiv hållning i frågan och att regeringen
själv borde ta initiativ för att underlätta för myndig-
heter att erbjuda digitala tjänster. På sikt bör rege-
ringen kräva av myndigheter att de erbjuder samtliga
tjänster som intelligenta tjänster. Centerpartiet menar
att detta mål bör vara uppfyllt till den 1 januari 2004
och att det får ankomma på regeringen att begära
underlag från berörda myndigheter att inkomma med
förslag till hur detta kan ske. Därefter bör man åter-
komma till riksdagen med förslag som gör det möj-
ligt.
Fru talman! Målsättningen bör vara att en med-
borgare vid kontakt med myndigheter ska kunna
sköta kontakten utifrån sin situation, inte utifrån hur
myndigheterna är organiserade eller hur uppgifterna
mellan myndigheter är fördelade. Ett typexempel är
att man vid nystartande av ett företag har behov att
vända sig till ett stort antal myndigheter. NUTEK har
gjort ett försök och ett förtjänstfullt arbete för att
underlätta detta, men det finns inte i någon samord-
nad form.
Idén om en myndighetskontakt finns t.ex. i de
medborgarkontor som en del kommuner har byggt
upp och sådana borde återfinnas i en modern servi-
ceinriktad statsförvaltning. Det bör ankomma på
regeringen att ge erforderliga uppdrag åt myndigheter
och tillskjuta medel inom ramen för utgiftsområdena
för att åstadkomma detta.
Fru talman! Även, och kanske framför allt, stats-
förvaltningen har ett stort ansvar för att minska de
digitala klyftorna. Det finns en risk att en forcerad
övergång till intelligenta tjänster i stället bidrar till att
öka de sociala klyftorna i samhället då alla medborga-
re inte har tillgång till tjänsterna eller kunskap och
självförtroende för att utnyttja dem.
En avgörande aspekt på de s.k. intelligenta tjäns-
terna är därför användarvänligheten. Som var och en
som tagit del av offentlig information via Internet kan
konstatera är denna av mycket skiftande kvalitet. Det
räcker inte heller med att ha ett användarvänligt
gränssnitt som utgår från normalanvändaren, utan
informationen måste kunna presenteras utifrån olika
användares situation. Funktionshindrade och äldre är
exempel på två kategorier användare som har behov
av specialanpassade möjligheter för att kunna tillgo-
dogöra sig den funktionalitet som andra användare
har tillgång till.
Internet och tillämpningar på nätet kan både stär-
ka och motverka ett fördjupat demokratiskt samtal.
Vilken väg utvecklingen tar är beroende av de beslut
som fattas bl.a. i dag. En fortsatt fokusering på ser-
vice och välfärdsproduktion inom ramen för service-
demokratin kommer att innebära att IT förstärker
service- och kundperspektivet på bekostnad av ett
förstärkt medborgarperspektiv. Det gäller att IT får
uppdraget att förstärka deltagandet och det offentliga
samtalet.
Centerpartiet eftersträvar en utveckling i riktning
mot en fördjupad deltagardemokrati där engagemang
och delaktighet står i fokus. Detta synsätt bör också få
följder för hur den offentliga IT-politiken utformas.
Centerpartiet vill dock varna för att det kan finnas
en övertro på IT som ett direktdemokratiskt redskap.
En ensidig fokusering på rösthandlingen i en demo-
krati riskerar att föra utvecklingen i riktning mot en
mentometerdemokrati som snarare mäter fördomar än
reflekterande åsikter. Rådgivande omröstningar och
ökade inslag av direktdemokrati på den nära politiska
nivån, såsom brukarstyrelser eller kommundelsnämn-
der kan dock vara av stor vikt i förening med andra
åtgärder för att stärka deltagandet. Detta förutsätter
dock att det finns tillförlitliga system för att kontrolle-
ra identitet och bevara rösthemligheten. Regeringen
har en viktig uppgift i att stimulera försök kring öka-
de inslag av direktdemokrati med IT-stöd som ett led
i en större e-demokratisering.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 4. I övrigt ställer jag mig bakom de reserva-
tioner som Centern har fogat till detta betänkande.
Jag yrkar också bifall till utskottsmajoritetens förslag
när det gäller en utredning av ombudsmannaorgani-
sationen.

Anf. 34 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Det är inte ofta som man som opposi-
tionspolitiker får glädjas över framgångar i sitt ut-
skott. Men nu får jag göra det i samband med be-
handlingen av KU-betänkandet om statlig förvaltning.
Utskottsmajoriteten har nämligen beslutat om ett
tillkännagivande till regeringen om en utredning
rörande Folkpartiets och andra partiers förslag om att
föra ihop de ombudsmän som är underställda rege-
ringen till en ombudsmannaorganisation. Det handlar
alltså om det som man kan kalla för främjandeom-
budsmän. Jag använder förkortningarna HO, DO,
HomO och JämO och BO, vilket betyder Handi-
kappombudsmannen, Diskrimineringsombudsman-
nen, Homoombudsmannen, Jämställdhetsombuds-
mannen och Barnombudsmannen.
Ombudsmannainstitutionen behöver förtydligas
och förenklas, anser vi i Folkpartiet. Ingripanden mot
statliga och kommunala ämbetsmän och myndigheter
bör samordnas under JO-ämbetet. Övriga ombudsmän
bör slås samman till ett ombudsmannaämbete. Hit
kan man eventuellt föra nya ombudsmannauppgifter,
men man bör iaktta stor återhållsamhet med att införa
sådana.
Med vårt förslag skulle de enskilda människornas
möjligheter öka och JO skulle kanske återfå något av
sin forna status. Det sammanslagna ombudsmanna-
ämbetet skulle få en större kraft, det är vår förhopp-
ning. I förlängningen av detta kan man kanske så
småningom överväga en gemensam diskriminering-
slagstiftning, alltså en diskrimineringslag som om-
fattar de olika områdena. Men i dag handlar det om
en utredning rörande sammanläggning av fler om-
budsmannaenheter.
Fru talman! Min andra synpunkt på detta betän-
kande gäller Justitiekanslerns verksamhet. Jag delar
reservation med kristdemokraterna därför att jag vet
att många människor har svårt att förstå den roll som
Justitiekanslern har i dag, att företräda statens intres-
sen gentemot enskilda men också i vissa fall fördela
medel till enskilda. Dessa motstridiga roller är disku-
tabla och leder till konflikter, vilket också framgår av
utskottsmajoritetens skrivning i betänkandet. Därför
bör, menar jag och kristdemokraterna, regeringen
göra en översyn av Justitiekanslerns åligganden. Jag
kan inte förstå varför inte åtminstone de övriga bor-
gerliga partierna, moderaterna och Centern, kan ställa
upp på en utredning om detta.
Medborgarkontor, handlingar och protokoll på
nätet är sådant som Folkpartiet har yrkat om och som
behandlas i betänkandet. Vi kan konstatera att det
pågår en mycket spännande utveckling i riktning mot
det som vi kallar för e-demokrati, alltså elektronisk
demokrati. Här tror jag att vi kommer att se ett stort
genombrott under de närmaste åren. Det är väldigt
viktigt för oss politiker att bevaka den fortsatta ut-
vecklingen och driva på så att vi på det sättet kan
skapa ett större engagemang och nå grupper som
kanske annars inte är politiskt intresserade. Jag är
väldigt hoppfull i det avseendet.
Slutligen, fru talman, delar jag till fullo de argu-
ment som förs fram i reservationen rörande dröjs-
målstalan.
Det är mycket viktigt i en rättsstat att det finns
möjligheter som ger den enskilde rätt till en säker och
snabb handläggning av ärenden. Det gäller särskilt
när det handlar om myndighetsutövning mot den
enskilde. Dröjsmålstalan ger den enskilde möjlighet
att få en domstol att pröva om ett förvaltningsärende
har uppehållits onödigt länge av en myndighet som
ska fatta beslut.
Jag vet av de kontakter jag har med människor att
många upplever det som oerhört plågsamt att gå och
vänta och vänta innan de får besked från en myndig-
het. Många gånger kan det vara bättre att få ett nega-
tivt besked än att behöva gå och vänta på att få ett
besked över huvud taget. Det är därför som det är
viktigt att vi tar fasta på förslaget om dröjsmålstalan.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 2, som handlar om en utredning rörande Justi-
tiekanslerns roll.

Anf. 35 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det bör kanske sägas att den mot-
sättning i Justitiekanslerns roll som påpekas i reser-
vationen från Kristdemokraterna och Folkpartiet
egentligen är illusorisk. Att Justitiekanslern ibland ser
till att staten utbetalar pengar till enskilda är en del av
Justitiekanslerns uppdrag att tillvarata och försvara
statens intressen. De enskildas krav på staten kan vara
hemula eller rimliga och Justitiekanslern ser därför
till att staten uppfyller sina åtaganden och lever enligt
de lagar och regler som finns. I annat fall skulle ju
staten komma i en rättslig konflikt som skulle orsaka
staten större kostnader. Så den här motsättningen
finns inte, utan båda dessa roller ryms inom det
grunduppdrag som Justitiekanslern har. Vi tycker inte
att det behövs någon särskild utredning, utan det är
egentligen bara att ta reda på hur det förhåller sig.
Därför biträder jag utskottsmajoritetens syn på saken.

Anf. 36 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker nog att Kenneth Kvist har
en lite väl optimistisk uppfattning om hur det funge-
rar med JK. Det som jag har framfört om detta med
JK:s dubbla roller - det är inte bara jag som påpekar
detta, utan det framgår också av tidigare utredningar
som har gjorts om JK:s roll och av det betänkande
som vi i dag har avlämnat - är att det här är kompli-
cerat, inte minst för enskilda som kanske inte är så
väldigt insatta i dessa frågor. När de vänder sig till
Justitiekanslern kan de plötsligt känna att Justitie-
kanslern mer tar till vara statens intresse än deras eget
och blir förvirrade av detta. Det vet jag mycket väl.

Anf. 37 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det må hända att detta är svårt att
tränga in i, men icke desto mindre är det på det sättet
att Justitiekanslern tillvaratar statens intressen. Om
JK upptäcker att staten av någon anledning är skyldig
att göra en utbetalning till en enskild ser JK till att
staten gör detta. Det är ingen konflikt med att JK
företräder regeringens och statens intressen, utan det
är en utlöpare av detta. Det kan kanske upplevas som
motsättningsfullt, men tänker man på det ett varv till
märker man att det rimmar mycket väl med den
funktion som JK har. Detta behöver, vill jag ännu en
gång säga, inte utredas.

Anf. 38 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Uppenbarligen är det så att människor
i allmänhet inte förstår den här skillnaden. Därför
tycker jag att det finns all anledning att göra en över-
syn av JK:s roll för att se hur den kan klargöras för
människor i allmänhet, så att fler än bara Kenneth
Kvist förstår detta.

Anf. 39 PER LAGER (mp):
Fru talman! Bland de frågor som tas upp i detta
betänkande om statlig förvaltning vill jag framför allt
ta upp två frågor.
Den första handlar om ombudsmännen och den
majoritetstext som Miljöpartiet ställt sig bakom. Den
andra frågan handlar om alkoholfri representation,
där vi i Miljöpartiet i konsekvens med vår inställning
till alkoholfrågor reserverar oss tillsammans med
Vänstern.
Jag yrkar bifall till reservation 7, i övrigt bifall till
betänkandet.
Fru talman! Ombudsmännens roll, antal och hem-
vist har diskuterats till och från under en längre tid.
Miljöpartiet har i det här betänkandet bildat majoritet
med de fyra borgerliga partierna för ett tillkännagi-
vande om att utreda om det nu finns förutsättningar
att slå samman några eller samtliga ombudsmannain-
stitutioner till en institution och om huvudmannaska-
pet ska ligga hos regering eller riksdag. Miljöpartiet
ser fördelar med att lägga samman de s.k. främjande-
ombudsmännen till en institution. Vi vill gärna kalla
den rättighetsombudsmannainstitutionen, RO eller
MRO. Det finns olika förslag på detta.
I dag är diskrimineringsfrågorna uppdelade på
fem departement och minst fyra riksdagsutskott.
Ombudsmännens uppdrag faller under fyra olika
ministrars ansvarsområden. Med en utgångspunkt i
mänskliga rättigheter i stället för särintressen skulle
det politiska arbetet kunna bli mer fokuserat, menar
vi. Vi ser det också mer naturligt att den samman-
slagna ombudsmannainstitutionen får riksdagen som
huvudman. Det här handlar givetvis om ombudsmän-
nens uppgifter.
I dag regleras uppgifterna genom förordning och
instruktion för respektive ombudsman. Deras uppgif-
ter sägs närmast handla om att implementera viss
lagstiftning genom t.ex. rådgivnings- och upplys-
ningsverksamhet och om att främja utveckling på
området både nationellt och internationellt. Vi ser
gärna att deras roll klargörs och blir mer aktiv vad
gäller försvar av mänskliga rättigheter. Det ska vara
en institution dit människor kan vända sig, inte bara
för att få råd och information utan också aktiv hjälp.
JämO, DO, HomO och HO har lagstiftning att
stödja sig på som ger dem större möjligheter, medan
t.ex. BO, Barnombudsmannen, inte har någon sådan
lagstiftning utan enbart barnkonventionen, som vi i
Sverige tyvärr ännu inte har gjort till lag.
Ombudsmännens roll är bl.a. att bevaka efterlev-
naden av lagstiftningen, och barnkonventionen för
BO:s del, och att aktivt ta initiativ. Därför bör de ha
en mer självständig roll. I dag sitter de ofta på två
stolar. Dels lyder de under regeringen, dels ska de
kontrollera efterlevnaden hos regeringens myndighe-
ter. För en självständig roll bör ombudsmännen kapa
banden till regeringen, menar vi, och ges möjligheter
att själva i högre grad utforma innehållet i sin verk-
samhet.
Jag vet att det pågår ett arbete i regeringen för att
bl.a. ge BO en mer självständig roll än tidigare. Där-
för ser jag att vårt bredare utredningskrav ligger helt i
linje med utvecklingen i dag.
När det gäller alkoholfri representation, fru tal-
man, tycker vi att det är viktigt att i praktiken kunna
visa på de restriktiva traditioner som vi i Sverige har
vad gäller alkohol i samband med arbete. I en gemen-
sam motion med ledamöter från sex olika partier är
tonen mer skärpt än i den reservation som vi står
bakom. Motionen handlar om riksdagens representa-
tion i allmänhet.
Det vore bra om riksdagen kunde gå före här. Det
handlar ju inte bara om principer och om att det kan
uppfattas som stötande bland allmänheten. I botten,
fru talman, handlar det också om solidaritet med dem
som har bekymmer med alkohol eller som är direkt
alkoholsjuka. Priset för en sådan solidaritet väger lätt
som en fjäder mot eventuella förväntningar bland
gäster.
I reservationen gäller det enbart s.k. arbetsluncher.
Frågan är alltså något insnävad. Motionen har väckts
med tanke på förestående EU-ordförandeskap och
också för att ge större möjligheter för en majoritet i
kammaren för denna hållning.
I reservationen begär vi att regeringen fastställer
en policy för konferens- och mötesverksamhet under
det svenska ordförandeskapet om att alkohol inte ska
serveras vid arbetsluncher. Ibland kan det vara mer
lönsamt att ta ett sådant här kortare steg. Jag hoppas
på en majoritet för det här förslaget.

Anf. 40 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det gäller att förstå hur staten och
statssystemet är uppbyggda. Enligt regeringsformen
är det regeringen som styr riket på riksdagens upp-
drag och med förankring i riksdagen. Regeringen
måste ha instrument för att kunna göra detta; se till att
lagar implementeras men också se till, via de här
myndigheterna, att enskildas intressen tas till vara.
Det är inte så att det, som Per Lager säger, bara är
information och liknande som de här främjandeom-
budsmännen ägnar sig åt. De ger också många gånger
ett verksamt stöd till enskilda människor.
Om tanken är att detta ska läggas under riksdagen
för att, som Per Lager säger, ombudsmännen själva
ska utforma sin verksamhet, då ska vi alltså ha en
sorts av ingen styrda självständiga ombudsmän. Vad
leder det till, för det första, om vi har myndigheter
som inte har de demokratiska institutionerna över sig
och lever under deras kontroll? Man måste för det
andra också göra en åtskillnad mellan riksdagens
uppgifter, som väljer och vrakar regeringen och kon-
trollerar regeringen så att den gör vad den ska, och
regeringens, som styr riket på riksdagens uppdrag.
Till det behöver regeringen institutioner så att detta
styrande verkligen når ut i samhället.
Det är de skillnaderna man måste ha klara för sig.
Börjar vi försöka bygga om detta hus så är det inte
bara en och annan byggsten som man måste ta i. Då
måste man så att säga se till helheten. Då är det inte
bara fråga om en ombudsmannaorganisation eller om
huvudmannaskapet. Då får vi tänka över hela statens
uppbyggnad i dess helhet, och det är vi inte beredda
att biträda.

Anf. 41 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Visst handlar det om helheten, Ken-
neth Kvist. I det här betänkandet handlar det om en
utredning av ombudsmannainstitutionen, av hur man
kan slå ihop de olika ombudsmännen, och om hu-
vudmannaskapet. Vad jag gav uttryck för var en rikt-
linje framåt, vad jag själv och Miljöpartiet tror att
man skulle kunna utveckla det till. Visst medger detta
vidare förändringar av systemet. Det gör det säkert.
Men vad det här handlade om, och vad jag poängte-
rade, var ett mer självständigt innehåll, alltså att ut-
forma innehållet i ombudsmannainstitutionen. Det är
ju väldigt viktigt för att ombudsmannen ska kunna
vara verksam och aktivt ta initiativ.

Anf. 42 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag förstår mycket väl att Miljöpartiet
eftersträvar förändringar. Men jag är emot dessa för-
ändringar. Ni verkar inte ha kommit till insikt om
dem. Det finns något slags ämbetsmannarevolt, där
ämbetsmännen på område efter område vill styra och
där politikens roll ska förminskas. Er inställning i
detta sammanhang är egentligen också ett uttryck för
detta. Jag vill varna för den inställningen. Jag tycker i
stället att man ska värna demokratin och de demokra-
tiska institutionerna.

Anf. 43 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Ja, det är ju just att värna demokratin
som det är fråga om. Därför vill vi bl.a. utreda den
här frågan om ombudsmannainstitutionen.
(forts. 9 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.53 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

7 § Frågestund

Anf. 44 TREDJE VICE TALMANNEN:
I dagens frågestund deltar följande statsråd:
statsminister Göran Persson, jordbruksminister Mar-
gareta Winberg, statsrådet Leif Pagrotsky, statsrådet
Ulrica Messing och miljöminister Kjell Larsson.
Statsministern besvarar allmänpolitiska frågor.
Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras an-
svarsområden inom regeringen.
Vi börjar då med den inledande frågan.
Bensin- och dieselskatten

Anf. 45 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsmi-
nistern. Detta är ingen ny fråga, men den är alltid lika
aktuell. I den del av landet som jag kommer från,
Dalarna, finns det en fråga som dominerar när jag går
på ICA och handlar eller när jag går på gatan och
träffar folk. Det är frågan om bensinskatten.
Jag har tidigare diskuterat den här frågan med fi-
nansministern ett antal gånger. Han har alltid avslutat
sina inlägg i de debatterna med att det inte nu är aktu-
ellt att sänkta skatten på bensin och diesel. I dag
tänkte jag ta chansen att fullfölja frågan. Har rege-
ringen funderingar och tankar på att sänka bensin-
eller dieselskatten?

Anf. 46 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Nej, det har vi inte. Skälet till det är
mycket enkelt. Bensin- och dieselskatt är inte bara en
fiskal åtgärd, utan det är också en beskattning av ett
bränsle som inte har framtiden för sig. Det är väl fler
än jag som är oroade över den klimatförändring som
vi med stor sannolikhet bevittnar. Vi vet vad förbrän-
ningen av kol, olja, bensin, diesel och gas betyder i de
sammanhangen. Att i detta läge, med det vi nu upple-
ver, skicka ut signalen att detta är ett bränsle som vi
vill stimulera ytterligare förbrukning av vore politiskt
oklokt.

Anf. 47 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.
Jag tror att de som tittar på TV och lyssnar på den här
debatten tycker att det är bra att det kommer ett be-
sked från regeringen. Jag tycker att det är ett klart och
konkret besked. Finansministern har varit lite svä-
vande. Det är ett bra besked som statsministern nu ger
att den sittande regeringen inte tänker sänka bensin-
eller dieselskatten.

Anf. 48 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag anar ju lite partipolitik i fråge-
ställarens upplägg av frågan. Det hör ju hemma här i
riksdagen. Men när nu den första moderat som får
chansen att fråga här i kammaren väljer den här in-
gångsvinkeln, ska man komma ihåg att när vi hade en
moderat skatteminister var han mycket miljöfram-
synt. Den nuvarande moderatledaren höjde bensin-
och dieselskatterna väldigt mycket. Vi vårdar de
skattenivåerna.
Översvämningssituationen i Arvika

Anf. 49 TORGNY DANIELSSON (s):
Fru talman! Jag ställer min fråga till miljöminister
Kjell Larsson. Jag vet att miljöministern besökte min
hemkommun Arvika i går. Det berodde på den över-
svämningssituation som finns där. Jag vet också att
det här besöket var mycket uppskattat. För närvaran-
de är vattennivån nära tre meter högre än normalt.
Tillströmningen fortsätter även om takten inte är lika
hög som tidigare.
Min fråga är då hur ministern bedömer situationen
i Arvika efter det här besöket. Vilka insatser bedömer
ministern behöver göras för att mildra de negativa
effekterna av detta? Det gäller de skador och den
förstörelse som drabbar de människor som bor i om-
rådet.

Anf. 50 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det var naturligtvis en lite skräm-
mande upplevelse att komma till Arvika. Vi är ju inte
vana vid att vattennivåerna är tre-fyra meter över de
normala. Vi är inte vana vid att se översvämmade
gator och torg och hus där det rinner in vatten i källa-
ren.
Glädjande nog tar arvikaborna, vilket i och för sig
är förväntat, detta med väldigt bra humör och med
mycket jädrar anamma. Man tar verkligen i när man
försöker lösa de här problemen. Vi kommer naturligt-
vis att följa den här utvecklingen. Mitt besök var ett
led i det. Om det finns möjligheter för centrala åtgär-
der är det klart att vi kommer att sätta in dem. För
närvarande verkar det akuta behovet inte finnas.
Låt mig också säga att regeringen avsatte 100
miljoner kronor i augusti till de kommuner som då
drabbades av översvämningar. Nu finns det möjlig-
heter för Arvika och andra kommuner som drabbas
att söka pengar från dessa 100 miljoner kronor även
om ansökningstiden för de tidigare drabbade kommu-
nerna har gått ut.

Anf. 51 TORGNY DANIELSSON (s):
Fru talman! Jag tackar ministern för det svaret.
Det var mycket positivt att möjligheten finns att söka
pengar för eventuella insatser. Nu är det ju lite tidigt
att se vilka konsekvenser som kommer av den här
översvämningen. Det får vi se när vattnet sjunker
undan.
Men en fråga som naturligtvis väcks är om man
kan förebygga detta på något sätt. Jag har en fråga i
samband med det. Kan man på något sätt göra så att
kommunikationen inom ett vattensystem kan förbätt-
ras? Jag har lärt mig att det tar tolv dygn innan det
vatten som ramlar ned på de högsta punkterna i Nor-
ge når Säffle där man skulle kunna öppna slussluck-
orna. Detta borde kunna lösas med en förenklad
kommunikation. Finns det några tankar kring den här
typen av förebyggande åtgärder?

Anf. 52 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Efter augustihändelserna har vi börjat
arbeta med att se över vattendomarna som ju påverkar
vattenflödet genom de här vattenlederna. Det är ett
mödosamt arbete, men vi ska försöka göra det. Det är
en del i det man kan göra för att förebygga framtida
händelser av det här slaget.
Vi har också lagt ett uppdrag till SMHI för att de
ska redovisa sina erfarenheter från augusti. Det an-
knyter ju till detta med vattenföringen från Norge ned
till Arvika. Kan man förutse det på ett bättre sätt? Det
kan vi kanske få svar på.
Låt mig också ansluta till statsministerns svar ti-
digare. Ökade risker för översvämningar och att över-
svämningarna kan bli värre och inträffa oftare är ju
vad experterna förutspår som en följd av de förändra-
de klimatförhållandena i Sverige och i världen. SMHI
har en bedömning att på 100 år kommer nederbörds-
mängden över Sveriges inland att öka med ungefär
30 %. Det vattnet ska ned till Östersjön eller ned till
västerhavet. Det är klart att det kan uppstå många
problem på vägen. Det är viktigt att vi nu börjar en
bred diskussion för att undersöka sårbarheten inför ett
förändrat klimat också i Sverige.
Bedömningen av arbetsskador m.m.

Anf. 53 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till jämställdhetsmi-
nistern. Tyvärr får vi ofta information genom mass-
medierna att kvinnors situation i olika sammanhang
inte är särskilt jämställd i världens mest jämställda
land.
En ny undersökning visar t.ex. att kvinnor oftare
än män får avslag när det gäller ersättning för arbets-
skador. 32 % av kvinnorna fick bifall mot 42 % av
männen i den undersökning som refereras i bl.a. Da-
gens Nyheter den här veckan. Kvinnors skador be-
döms hårdare än mäns.
Dessutom har vi också nyligen kunnat se att
klyftorna i samhället ökar. De som har det sämst är de
ensamstående kvinnorna med barn. Klyftorna börjar
bli så stora och omfatta så många att de är näst intill
alarmerande. Vilka är jämställdhetsministerns nu
aktuella planer för att för det första minska ojämlik-
heten när det gäller bedömningen av arbetsskador och
för det andra ge de ensamstående kvinnorna med barn
en ökad social och ekonomisk support?

Anf. 54 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt, det var under
den borgerliga regeringen som arbetsskadelagen
skärptes. Det innebar, när vi nu kan se resultatet, att
kvinnor drabbas mer än män. Det är också av det
skälet som vi nu, när vi har råd, troligen kommer att
kunna rätta till det. Det här är för övrigt något som
statsministern aviserade på LO-kongressen. Detta är
ett prioriterat område, inte minst ur jämställdhetssyn-
punkt men naturligtvis också i sak, så den översynen
ska göras.
Så till den andra frågan. Under de svåra åren på
90-talet fick barnfamiljerna som grupp bära den allra
tyngsta bördan. Nu när vi har råd igen är det därför
barnfamiljerna som står först. Därför presenterade vi i
budgetpropositionen en mycket stor satsning på just
barnfamiljerna. Vi vet att de har burit en tung börda.
Vi vet att de behöver dessa extra pengar. Det handlar
om barnbidrag, om maxtaxa på dagis, om mer perso-
nal inom barnomsorgen osv.
Vi hoppas att vi också ska nå ett annat mål med
detta, nämligen att par, kvinnor, vågar föda flera barn.

Anf. 55 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det är
ganska märkligt, tycker jag, att varenda gång man
ställer en fråga är det mesta den f.d. borgerliga rege-
ringens fel.
Det är ju nu frågan gäller. Hur tänker man nu, i
dagsläget, ta tag i de här frågorna om arbetsskador?
Man har aviserat att man ska göra något. Men vad?
Det skulle jag vilja veta.
Sedan har vi det här att man ska satsa på barnfa-
miljerna. Det är väldigt bra, tycker jag. Men hur har
man tänkt sig att man nu ska ta tag i den stora grupp
av ensamstående kvinnor med barn som har det jät-
tejobbigt? Det fick jag inte något klart besked om,
tycker jag.

Anf. 56 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag måste ju förklara hur det här
olyckliga beslutet kom till. Det var 1992, och då var
det bevisligen en borgerlig regering. Det är bara fak-
ta.
Det var ju bl.a. det här beslutet som ledde fram till
den opinion utanför riksdagshuset, utanför de politis-
ka partierna, t.ex. de s.k. stödstrumporna, som reage-
rade mot den kvinnofientliga politiken. Det var kan-
ske också ett av skälen till att det blev en ny regering
1994.
Men är det så att Margareta Viklund och kd nu
har en annan uppfattning är det bra. Då hoppas vi på
stöd när den här frågan så småningom kommer till
riksdagen.
Det bästa vi kan göra för de ensamstående kvin-
norna är att driva en politik där också de får rätt till
ett eget arbete, en egen lön så att de kan försörja sig
och sina barn.
Alldeles nu i dagarna kan vi konstatera att ar-
betslösheten trots många invändningar har halverats.
Det är klart att det också betyder oerhört mycket för
de ensamstående kvinnorna, men därutöver även
maxtaxan på dagis.
Försäljning av kommunala bostadsbolag

Anf. 57 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsministern.
Den parlamentariska ALLBO-kommittén har lagt
fram ett förslag, rent utav ett par, om att det ska kun-
na krävas två tredjedels majoritet i kommunfullmäk-
tige för att sälja kommunala bostadsbolag.
Det här innebär helt nya, eller låt mig säga ny-
gamla beslutsprinciper som ska införas eller återinfö-
ras. Det är principer som socialdemokraterna med den
äran faktiskt slogs för att få bort.
Därför ställer jag nu frågan till statsministern om
statsministern inte ser någon fara i att återinföra nya
principer om hur demokratin ska utövas, och om det
inte vore på sin plats att statsministern redan nu kun-
de meddela att detta inte kommer att förverkligas.

Anf. 58 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag har redan sagt att jag ser problem
med den typen av förslag. Vi får låta någon klok
person titta på det hela. Det är ingen tvekan om att det
finns principiella invändningar.
Vad det bottnar i är ju att vi ser en del kraftiga
förändringar av den kommunala förmögenheten. När
vi började i kommunalpolitiken i min generation
fanns det ett förmögenhetsskydd som förhindrade den
typ av kommunalt självstyre som vi nu upplever när
man säljer ut jättelika tillgångar av kommunens för-
mögenhetsmassa. Det togs bort.
Sedan har vi nu en situation då vi ju ser att man
bedriver en politik - och som ALLBO-kommittén har
reagerat på - som leder fram till en segregation fram-
för allt i våra storstäder. Det blir inte kvar några hy-
resrätter.
Om det här är det bästa sättet att hantera den här
frågan på återstår att se. Det är ett utredningsförslag.
Låt oss titta vidare på det utan att för den skull binda
oss.

Anf. 59 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Jag tackar statsministern för signalen
om tveksamhet vad gäller förändringen till ett majo-
ritetsskydd mot förändringar.
Jag måste ändå ställa frågan eftersom det mycket
handlar om praktiskt politik. Jag skulle vilja få en
bredd på svaret när det gäller demokratin. Är det inte
så att kommuninvånarna i Strömstad, Katrineholm
och Malmö ska kunna få besluta om sina egna ange-
lägenheter? Det är faktiskt möjligheten att utöva
demokratiskt arbete, att kunna ta ansvar och att kunna
utkräva ansvar av sina förtroendevalda som jag upp-
lever är det viktiga.

Anf. 60 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Där delar vi naturligtvis grundläg-
gande värderingar men aldrig så långt att exempelvis
skolan kan se ut hur som helst beroende på i vilken
kommun du bor - det finns ju också ett krav på natio-
nell likvärdighet i ett skolsystem - och aldrig så långt
att vi ser att det ansvarstagande med skatteuttagsrätt
som ligger exempelvis på äldreomsorgen kan se ut
hur som helst. Här måste det också finnas ett utrym-
me för den här församlingen, riksdagen, att lägga fast
kvalitetskrav, att sätta upp nationella mål. Det vill jag
bestämt hävda.
Sedan är jag glad över den principiella ansats vad
gäller valgenomslaget som Åsa Torstensson har. Det
finns ju nu en tendens att utgående majoriteter i vissa
delar av landet vill teckna långa avtal som omöjliggör
för inkommande majoriteter att under sin fyraårsperi-
od bedriva en politik som väljarna har gett dem man-
dat för.
Det sättet att skriva avtal som undanröjer valre-
sultatet är någonting som vi också ska titta på. Det
vore ju oerhört välgörande om Centern var med och
stödde den renhållningen vad gäller kommunal de-
mokrati.
Barentssamarbetet

Anf. 61 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! För att underlätta det regionala Ba-
rentssamarbetet i norra Västerbotten har regeringen,
om jag har läst rätt, avsatt 30 miljoner att användas
under tre år. Det är bra. Arbetet på den lokala och
regionala nivån är ju helt avgörande för om man ska
lyckas.
Men det behövs ju också ett nationellt och ett
statligt engagemang i den här frågan.
Min fråga till statsrådet Pagrotsky blir: Hur och på
vilket sätt kommer Sverige att lyfta fram Barenstfrå-
gorna under Sveriges ordförandeskap nästa halvår?

Anf. 62 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Vi är ju nu inne i ett skede när vi för-
bereder ordförandeskapet för de olika ministerråden.
Vi går igenom vilka dagordningar vi kommer att
jobba med för de olika mötena och vilka projekt vi
ska driva.
Vi har bestämt att alla ministerråd under det
svenska ordförandeskapet ska ta upp frågor om det
som kallas för den nordliga dimensionen i EU - våra
relationer med våra grannar i norr i alla möjliga olika
avseenden. Samtliga ministerråd kommer att be-
handla detta.
Ett antal av ministerråden kommer under den här
rubriken att prioritera frågor kring samarbete i Ba-
rentsregionen. Ett mycket viktigt exempel är miljö-
ministrarna som kommer, i alla fall enligt vad som nu
planeras, att diskutera de mycket angelägna mil-
jöproblemen kring de militära föroreningarna i Ba-
rentsområdet, t.ex. i Murmansk. Där ligger det gamla
atomreaktorer på gamla ubåtar och andra fartyg och
rostar i hamnen.
Det är bara ett exempel men jag räknar med att
ganska många av ministerråden kommer att ta upp
den här typen av frågor i sina arbetsprogram.

Anf. 63 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Det är bra att miljöfrågor lyfts fram
på ministerrådsmötena. En god och levande miljö är
ju en förutsättning för att vi ska kunna leva i den här
regionen.
En annan förutsättning är att vi har vettiga och bra
kommunikationer. I dagarna har vi fått veta att de
öst-västliga kommunikationerna över Kvarken hotas.
Den regionen är i sig en viktig del i Barentsregionen.
Det finns i den regionen liksom i andra regioner ett
nationellt ansvar för kommunikationerna. Min följd-
fråga blir därför: Kommer man att ta upp frågan om
de öst-västliga förbindelserna över Kvarken på något
av ministermötena som rör kommunikation?

Anf. 64 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Jag ska vara ärlig och säga som det
är: Jag vet inte om transportministrarna kommer att
diskutera just färjeförbindelsen mellan Umeå och
Vasa vid sina möten.
Jag ser två alternativ: Jag kan ta upp detta med
Björn Rosengren och fråga hur planerna ser ut, eller
också kan riksdagsledamoten Lennart Gustavsson vid
nästa frågestund ställa frågan till Björn Rosengren
och se om han kan ge ett klart och redigt svar.
I första hand är väl detta ett svensk-finskt pro-
blem. Vi har redan i år satsat 40 miljoner tillsammans
på den här färjelinjen. Det kanske finns EU-program
där det kan vara angeläget att stödja just den här för-
bindelsen.
Annars har vi i EU-sammanhang inriktat oss på
kommunikationerna med Ryssland, som t.ex. att
förkorta vägen mellan Luleå och Murmansk genom
att öppna en ny tullstation som förkortar vägen väl-
digt mycket. Vi samarbetar också i EU-kretsen för att
gå vidare på det området.
Skogsnäringen

Anf. 65 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Ulrica Messing.
Statsrådet har ju fått en relativt ny lott med regio-
nalpolitiska frågor och uttalat att regionalpolitiken
hittills har varit ganska oprofilerad, och att den nu ska
få en starkare profil.
En av de starka profiler som finns i glesbygden är
ju skogsnäringen. Det är en näring som tillsammans
med många andra brottas med stora konkur-
rensproblem från flera av våra grannländer.
Den höga dieselskatten är ett allvarligt problem.
Vi har ju tidigare hört statsministern säga att dieseln
inte har framtiden för sig. Därför passar min fråga
väl: På vilket sätt kommer statsrådet att verka för att
den svenska skogsråvarans konkurrenskraft ska hö-
jas?

Anf. 66 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Den svenska skogen står sig ganska
bra i konkurrens med många andra näringar. Vi lever
ju i en värld som präglas av öppnare gränser, av ökad
handel både när det gäller varor och självklart också
utbytet av personliga kontakter. Det är en rörelse som
kommer att fortsätta. Vi välkomnar den varmt.
När det gäller skogsfrågorna finns det inget sam-
arbete på EU-nivå som begränsar eller försvårar den
handeln. Där är det en fri marknad. På de delar där vi
samarbetar på europeisk nivå, där skogen ibland be-
rörs, handlar det om en ingång utifrån jordbrukspoli-
tiken. När det är en viktig fråga att ta upp för oss, för
att underlätta för den svenska skogsnäringen att verka
tillsammans med andra näringar i EU, bereder jag och
Margareta Winberg självklart de frågorna tillsam-
mans. När det gäller villkoren för skogen här hemma
diskuterar jag självklart de frågorna med företrädarna
för skogsorganisationerna.

Anf. 67 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret, men jag blev
inte riktigt klok på vad statsrådet egentligen menade.
Statsrådet är ju själv bosatt i Norrland, om än i
nedre delen, och är väl medveten om de problem som
vår skogs- och jordbruksnäring har. På vilket sätt
tänker statsrådet vara med och verka exempelvis när
det gäller dieselskatterna? Vi har ju nu hört att dieseln
inte har framtiden för sig. Vad ska man då använda
för sina transporter? Sverige är ett långt land och man
har långa transporter.
Samma sak gäller energiskatterna, där det ju har
skett en förändring, men där är jord- och skogsbruket
inte inkluderat, vad jag förstår. Tänker statsrådet på
något sätt vara med och försöka förändra där?

Anf. 68 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag vill understryka vad jag sade re-
dan i mitt förra inlägg. Jag tror att Anne-Katrine
Dunker inte lyssnade på det. Jag för en dialog med
företrädare för skogsorganisationerna - små och stora
skogsägare. Det är viktigt att komma ihåg att majori-
teten av skogsägarna i vårt land har oerhört lite skog.
De bedriver sitt skogsbruk vid sidan av annat arbete.
Sedan har vi några stora bolag som är starka, som
har möjlighet att expandera, och som ska få förutsätt-
ningar att göra det på en öppen marknad. Det är vik-
tigt.
Skogen är en viktig näring för Sverige nu, och den
kommer att fortsätta att vara det. För att stötta det gör
vi en rad olika saker. Statsministern har redan svarat
när det gäller vår syn på dieselskatten.
Vi tittar också över förvärvslagstiftningen. Vi har
ett transportstöd där vi försöker gynna de delar av
verksamheter i vårt land som på grund av sitt läge och
lokalisering har sämre möjlighet att konkurrera än
andra näringar. Det är ett stöd som vi kommer att
fortsätta med också i framtiden.
Jag utgår ifrån att i den mån som skogsnäringen i
dag upplever stora problem med de lagstiftningar som
finns kommer man att lyfta fram dem tillsammans
med mig som ansvarig skogsminister. Vid de kon-
takter vi har haft hittills har man inte gjort det. Man
menar att det finns möjligheter att fortsätta att växa
utifrån de regler och lagar som gäller i dag.
Den öppna arbetslösheten

Anf. 69 HANS HOFF (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsminis-
tern.
För en timme sedan kom nyheten att den öppna
arbetslösheten nu är 4 %. Den öppna arbetslösheten
har därmed halverats på fyra år. Det är viktigt att den
målsättning som regeringen satt upp klaras. Men det
allra viktigaste är att konstatera att tiotusentals män-
niskor lämnat arbetslöshetens gissel, människor som i
dag har återfått självförtroende och framtidstro.
Nu påstås det från olika håll att minskningen av
den öppna arbetslösheten beror på att regeringen har
gömt arbetslösa i olika arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder.
Min fråga till statsministern är: Finns det någon
saklig grund för dessa påståenden?

Anf. 70 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Nej, det är osakligt och lite sorgligt,
tycker jag också. Jag tycker att vi en sådan här dag
skulle kunna kosta på oss att vara glada - inte nöjda,
men glada. Det är ett nytt Sverige som har växt fram.
Det är inte bara arbetslösheten som har halverats.
Också de åtgärder vi har i arbetsmarknadspolitiken
har halverats under den här perioden.
Detta har varit möjligt därför att det har skapats så
oerhört många nya jobb i Sverige. Nu ska vi se till att
vi går vidare mot full sysselsättning och mot regional
balans. Det kan vi bara göra om vi fortsätter att driva
en framgångsrik ekonomisk politik, och samtidigt en
arbetsmarknadspolitik som riktar sig till de människor
och regioner som fortfarande inte upplever att det har
vänt och att det går bra också för dem.
Rättviseaspekten och ambitionen ska hållas le-
vande, och så ska vi vara glada för att vi har kommit
så här långt och att politiken har fungerat. Det är en
framgång. Det är klart att vi känner glädje, men det
sporrar också att gå vidare. Det är full sysselsättning
som är målet.

Anf. 71 HANS HOFF (s):
Fru talman! Jag vill tacka för dessa klarlägganden.
Samtidigt vet vi, precis som statsministern säger, att
det är många som ännu inte har fått jobb - många
vars högsta önskan är att få ett arbete.
Min följdfråga till statsministern blir: Vilka åtgär-
der planerar regeringen för att pressa tillbaka arbets-
lösheten ännu mer?

Anf. 72 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Nu handlar det mer om kvalitativa in-
satser. Det handlar om en extra satsning på arbets-
förmedlingarna så att de kan möta varje individ uti-
från hans eller hennes behov. Det handlar om en
satsning utifrån individens behov av kunskap och
vidareutbildning för att passa in i en ny arbetsmark-
nad.
Det är också en satsning på de delar av Sverige
som inte har känt att det har vänt. Det är insatser via
skatteutjämningssystem. Det är insatser via kommu-
nakut och en lång rad andra åtgärder.
Det är också sådant som vi nu vet är viktigt för att
i storstadsområden och på andra ställen få arbets-
kraften att strömma till, och att underlätta för barnfa-
miljerna att kombinera exempelvis arbete och ansvar
för familjen. Det är en lång rad insatser. Politiken
hänger ihop. Välfärdsinsatser, arbetsmarknadspolitis-
ka insatser och ekonomisk politik samverkar för att vi
ska få kakan att växa ännu mer. Vi inser att när den
gör det får vi förutsättningar att bedriva en allt rättvi-
sare fördelning som i sin tur stimulerar fler människor
att vara med.
Vi är nu som land inne i den goda cirkeln. Sverige
går åt rätt håll. Nu ska vi se till att den cirkelrörelsen
blir så långvarig som möjligt och att den fortsätter att
gå uppåt och åt rätt håll. Det ska vi göra tillsammans.
Det är klart att jag känner glädje en sådan här dag.
Spökgarn

Anf. 73 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Jag ställer min fråga till jordbruksmi-
nistern. Den handlar om något så udda som spökfiske.
Jag bor i Blekinge. Vid några tillfällen har jag bli-
vit kontaktad av fiskare som undrar varför vi inte kan
göra något åt de s.k. spökgarnen.
Spökgarnen är inga spöken. De finns verkligen.
Det handlar om nät som har glömts kvar av olika
anledningar, oftast efter en storm. Dagens fiskenät är
gjorda av syntetmaterial. De klarar sig och kan fort-
sätta att fiska under ganska lång tid, troligtvis flera år.
Många av spökgarnen kommer från fiskare från
de baltiska länderna som av olika anledningar inte har
intresse och möjlighet att leta rätt på garnen.
Tidningen Yrkesfiskaren har tagit upp problemet
under året. Det är möjligt att organisera draggning
efter sådana här garn. Det sker framgångsrikt bl.a. i
Norge.
Som jag sade i början är det här en udda företeelse.
Jag vill först fråga om jordbruksministern känner
till detta. Det kan man ju inte fordra att alla männi-
skor ska göra.
Är jordbruksministern beredd att ta initiativ till att
vi vidtar åtgärder i Sverige motsvarande dem man har
i Norge?

Anf. 74 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Ibland drabbas man av den här typen
av frågor som man inte kan svara på. I den belägen-
heten är jag nu. Det har att göra med att fiskarna i
våra kontakter inte har tagit upp det med mig.
Skriv gärna en skriftlig fråga så att jag får tillfälle
att bereda svaret lite bättre än vad jag kan göra om
jag bara skulle svara allmänt just nu.
Utsläpp från danska kolkraftverk

Anf. 75 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Enligt uppgifter i massmedier förs det
diskussioner mellan den svenska och den danska
regeringen om den fortsatta stängningen av Barse-
bäck. Jag skulle vilja fråga miljöministern om den
svenska regeringen är beredd att i de samtalen kräva
något slag av motprestationer från Danmarks sida.
Jag tänker främst på motprestationer i form av avgas-
renare på de danska färjorna och i form av rening av
rök och avgaser från kraftverk som drivs med fossila
bränslen. Finns den typen av motkrav med från den
svenska regeringen i samtalen?

Anf. 76 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag är inte medveten om att det förs
sådana samtal, i varje fall inte på politisk nivå. Där-
emot träffar jag ofta min danske kollega Svend Au-
ken, som är såväl miljö- som energiminister, och vi
talar naturligtvis ofta om detta. Han är glad över att vi
har stängt Barsebäck 1. Jag påminner honom då och
då om att det naturligtvis förutsätter att han medver-
kar till att minska användningen av kol för produktion
av el i Danmark. Han är fullständigt medveten om
detta och lägger såvitt jag kan bedöma också ned ett
väldigt bra arbete på att utveckla Danmark till en
nation med förnybar energi i allt högre grad.

Anf. 77 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Det gavs i någon av TV-kanalerna för
ungefär en månad sedan uppgift om att det skulle
vara den svenske näringsministern som förde de här
samtalen med den danska regeringen. Att den svenska
regeringen är angelägen om att den danska politiken
får den här inriktningen borde vara självklart, men
finns konkreta krav på avgasrenare på färjorna, som
faktiskt utgör ett stort miljöproblem, med i dessa
samtal?

Anf. 78 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Vi har diskuterat den frågan. I vad
mån de här kraven är konkreta kan jag inte gå in på.
Också den frågan är egentligen näringsministerns.
Man ska inte tro på allt som står i tidningarna, och
den här gången var det kanske inte riktigt korrekt att
det pågår sådana här samtal.
Jag skulle vilja berätta för kammaren från den
dag, pingstaftonen, när man kunde gå över Öresunds-
bron. Då vandrade jag från den svenska sidan, och jag
mötte min kollega Svend Auken mitt på bron. Jag
hade med mig en budkavle från Sverige, som skulle
föras vidare med Dansk Vandrelaug till Strasbourg.
Vi höll var sitt kort tal till varandra.
Jag såg den fantastiska synen av Barsebäck nedtill
till höger och de danska kolkraftverken nedtill till
vänster. Jag tog naturligtvis det tillfället i akt att
skryta lite grann med att vi har avvecklat ett kärn-
kraftverk, och jag ställde till Svend Auken kravet att
se till att minska kolkraften.
Pensionerna

Anf. 79 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsminis-
ter Göran Persson.
Jag har under det senaste året haft samtal med sä-
kert 20 äldre kvinnor som var och en har en unik
situation och ett unikt liv att se tillbaka på. Men de
har också en gemensam nämnare: De har ägnat en
stor del av sina liv åt att fostra och vårda barn, de har
deltagit i familjejordbruk eller i familjeföretag och de
har i dag en väldigt dålig pension. De har gjort en stor
samhällsinsats, som har belönats ringa.
Det går bra så länge man är två, men när man blir
ensam blir det svårt. De fick nästan ingen pensions-
höjning i år, och de kommer enligt regeringens för-
slag att få 28 kr i pensionshöjning efter nyår. Det är
svårt att få det att räcka till julklapp till barnbarnen,
och det blev ingen ny kjol i höst. Varför, Göran Pers-
son, får de inte mer än 28 kr?

Anf. 80 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det beror på att vi har ett pensions-
system som är kopplat till prisindex. Det resulterar nu
i låga pensionsökningar, eftersom priserna ligger
stilla. Det var annorlunda på 80-talet och på 70-talet.
Då hade vi den omvända situationen, med kraftig
inflation och med svårigheter för löntagarna att skyd-
da sig mot urholkning av köpkraften, medan däremot
pensionssystemen täckte fullt ut.
Det är bakgrunden. Vi gör en insats som fråge-
ställaren går förbi, och det är att vi kraftigt förbättrar
bostadstilläggen, som ju framför allt når gruppen med
låga pensioner. Det är en förbättring både genom
borttagande av grundhundralappen, vilket innebär en
ökning med 100 kr för den enskilde, och en höjning
av procentandelen av hyresbeloppet från 85 % till
90 %. Det kan bli ett rätt ordentligt utfall av detta för
dem som har en hyreskostnad.
I det nya pensionssystemet har vi delvis löst det
problem som frågeställaren tar upp, och fr.o.m. 2002
har vi också en annan uppräkning i det gamla pen-
sionssystemet, där vi delvis väger in den utveckling
som ekonomin har totalt, inte bara prisutvecklingen.

Anf. 81 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! De kostnadsökningar som har skett
täcks säkert inte av de 28 kronorna. Hyrorna har
höjts, de kommunala taxorna har gått upp osv.
Kristdemokraterna vill återställa änkepensionen.
Varför vill inte regeringen göra det?
Kristdemokraterna vill ha en längre omställ-
ningspension för änkor, från nuvarande sex månader
till tolv månader. Varför vill inte regeringen det?
Kristdemokraterna vill höja pensionstillskottet
med 200 kr per månad. Varför vill inte regeringen
ställa upp på det?
Kristdemokraterna vill höja grundavdraget så att
1,3 miljoner pensionärer skulle kunna få 290 kr mer i
månaden. Regeringen säger nej till det.
Det finns en pensionsöverenskommelse där vi har
ställt upp, och den kommer att innebära höjda pen-
sioner, men pensionärerna, de som har det svårast,
behöver en förändring nu.

Anf. 82 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vad gäller änkornas pensioner sker
det en förbättring med 30 miljoner i den budget som
har lagts fram. Det upplevs kanske inte som tillräck-
ligt mycket, men det är en förbättring.
Kristdemokraterna vill väldigt mycket, och det är
bra. Det är i regel också så att man vill mycket mer
när man sitter i opposition och inte behöver ta det
fulla ansvaret. Den vilja som frågeställaren utstrålar
står i bjärt kontrast till de praktiska insatser som
kristdemokraterna gjorde när de var med om att styra
Sverige. Men detta är politikens villkor, och därvid-
lag kan vi kanske vara lite generösa mot varandra.
E 4:an förbi Sundsvall

Anf. 83 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Jag vänder mig till miljöminister
Kjell Larsson.
Regeringen kommer under våren 2001 att få en
fråga på bordet om ny dragning av E 4:an söder om
Sundsvall. Majoriteten i Sundsvalls kommun och
länsstyrelsen har förordat en dragning över en stor
vattentäkt. Det är en vattentäkt som i dag försörjer
12 000 människor med vatten och som dessutom är
en stor resursvattentäkt.
EU har nyligen lagt fram ett nytt vattendirektiv
där man är väldigt tydlig om att bra vattenresurser ska
bevaras. Direktivet kommer också att implementeras i
svensk lag.
Hur kommer miljöministern att hantera frågan när
den kommer till regeringen? Kommer ministern att
stödja kommunens och länsstyrelsens förslag, eller
kommer ministern att stödja EU:s vattendirektiv?

Anf. 84 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Nu har Birgitta Sellén med ett enda
penndrag avskaffat hela Regeringskansliet. Om jag
kan svara på den frågan utan någon beredning eller
utan någon diskussion blir det naturligtvis väldigt
rationellt, men det kan jag tyvärr inte göra.
Det jag kan säga nu är att vi kommer att utsätta
det här ärendet liksom alla andra ärenden för en tuff
miljöprövning. Vi ska titta på de faktorer som Birgitta
Sellén pekar på. Vi kommer också att fortsätta att
arbeta aktivt med det nya vattendirektivet och införa
det i Sverige. Jag tror att det kommer att betyda gans-
ka mycket för våra möjligheter att ytterligare förbätt-
ra kvaliteten på det svenska vattnet.
Det är en viktig tanke bakom direktivet. Man ska
titta på vattenflödena i hela vattenavrinningsområden
för att på det sättet kunna sätta in de allra bästa och
mest effektiva åtgärderna för att förbättra vattenkva-
liteten.

Anf. 85 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Miljöfrågorna är så viktiga. Därför
tänkte jag att miljöministern får väldigt tungt vägande
ord med i diskussionen som kommer att ske. Jag
hoppas innerligt att det miljöministern säger även går
hem hos näringsministern, som också ska vara med
och ta ställning till detta.
Det står uttryckligen i den miljöbalk som vi har i
Sverige att utsläpp till mark, vatten eller luft kan
innebära miljöpåverkan. Miljöbalkens regler ska
därför alltid följas i dessa sammanhang. Det finns
många andra skrivningar i miljöbalken om detta med
vatten.
Eftersom vi i Sverige har en stark miljöprofil
inom EU skulle det se väldigt illa ut, tycker jag, om
regeringen skulle gå emot EU:s vattendirektiv. Vi
kommer dessutom att implementera det i vår svenska
lag.
Jag hoppas innerligt att miljöministern ställer upp
på ett annat alternativ och att vi kan rädda denna
vattentäkt. Jag skulle vilja veta hur ministern kommer
att arbeta för att få övriga regeringen med på det.

Anf. 86 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag vet inte om jag behöver arbeta för
att få övriga regeringen med mig. Det framgår av det
jag sade tidigare.
Vi har en stark miljöbalk. Det innebär att vi har en
mycket starkare miljölagstiftning nu än innan den
infördes i början av förra året.
Jag ser positivt på vattendirektivet och de verk-
ningar det kommer att få. Vi tycker att vårt ordföran-
deskap i EU är viktigt, eftersom det mycket starkt
fokuserar på miljöfrågorna.
Vad gäller det här speciella ärendet, och om vi
tycker att det stämmer med miljöbalken och vattendi-
rektivet, måste jag få lite tid på mig för att sätta mig
in i det.
Ny kärnkraftsreaktor i Finland

Anf. 87 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Min fråga är till statsministern.
Det finländska energibolaget Industrins Kraft vill
bygga en femte kärnkraftsreaktor i Finland. I går
lämnade bolaget in en ansökan om ett principbeslut
om en ny reaktor till den finländska regeringen.
Vad är Sveriges ståndpunkt i detta ärende, och
kommer statsministern att framföra den till den fin-
ländska regeringen?

Anf. 88 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi kommer inte att engagera oss i de
finska besluten. Det är deras sak. Vi har vår energi-
politik, och den driver vi. I vilken utsträckning den
påverkar andra såsom ett föredöme återstår att se. Det
finska beslutet är upp till de finska valda demokratis-
ka organen att hantera och inte de svenska.

Anf. 89 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Varför engagerar sig Sverige i rysk
kärnkraft, baltisk kärnkraft och riskerna med svensk
kärnkraft men inte i riskerna med finsk kärnkraft?

Anf. 90 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vad gäller svensk kärnkraft har vi
uppfattningen att det inte är ett hållbart energisystem.
Det är vår grundläggande energipolitiska och miljö-
politiska ingång i diskussionen. Det är den här för-
samlingen som har bestämt det, och vi har räckvidd i
vårt land.
Sedan har vi alla ansökarländerna till EU och inte
minst Ryssland. Där finns utöver hållbarhetsresone-
mangen en säkerhetsaspekt som är påträngande. Vi är
naturligtvis oerhört angelägna om att se till att de
anläggningarna bedrivs på ett sådan sätt att de inte
förorsakar fara för närboende eller för andra i närom-
rådet, dit Sverige faktiskt får räknas. Det är grunden
för det engagemanget.
Vad gäller den finska kärnsäkerheten har vi aldrig
från svensk sida haft någon anledning att ha några
uppfattningar.
Nedsatta sociala avgifter

Anf. 91 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Ulrica Messing.
Riksdagen fattade beslut den 19 december 1999
om att nedsättning av socialavgifter i skogslän skulle
upphöra fr.o.m. den 1 januari 2000. Näringsdeparte-
mentet skrev i en promemoria den 8 februari att man
var medvetna om de problem som har uppstått i nä-
ringslivet. Man skrev: Om inte frågan löses inom de
närmaste månaderna överväger regeringen alternativa
möjligheter att stödja näringslivet i de mest utsatta
delarna av stödområdet.
Det har gått något mer än några månader. Jag
undrar vilka åtgärder som har vidtagits eller avses att
vidtas.

Anf. 92 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Som frågeställaren kanske vet har
frågan om möjligheten att ha nedsatta socialavgifter i
vissa delar av vårt land och för vissa verksamheter
inte bara avgjorts här i Sverige. Det är också en fråga
som EU har synpunkter på, eftersom man menar att
det kan leda till vissa konkurrensnackdelar.
Eftersom EU-kommissionen och kommissionär
Monti ännu inte har gett besked till Sveriges regering
eller till Sveriges riksdag hur EU ser på den här frå-
gan har vi fått avvakta från departementens sida.
Jag tycker att det är oacceptabelt att ligga så länge
på en fråga som engagerar och involverar så många.
Jag har redan kontaktat Monti. Vi ska ses i Bryssel på
tisdag kväll. Där är min ambition att kunna få ett
snabbt svar från kommissionen och kommissionären
om hur man ser på frågan.
Sedan ska vi självklart fundera över vad deras be-
sked till oss innebär och vilka möjligheter vi har att
kompensera eller komplettera det beslut som kom-
missionen ger oss till det svenska näringslivet.

Anf. 93 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):
Fru talman! Jag förutsätter att det ska ske en för-
handling. Det handlar inte bara om vad EU-
kommissionen vill säga till Sverige, utan det öppnar
väl också för förhandlingar härifrån för att tillmötesgå
de alternativa lösningar som kommissionen möjligt-
vis har ställt Sverige inför.

Anf. 94 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Man har inte kommit med förslag till
kompromisser. Kommissionen tittar på det och ställer
frågan: Är detta ett system som vi accepterar utifrån
konkurrensperspektivet, eller är det inte det? Vi
kommer att få argumentera för varför vi har haft
systemet och vilka fördelar vi har sett att det fört med
sig.
Om kommissionen accepterar vår argumentation
och kan ta hänsyn till den, och kanske också tillåta
systemet i andra länder, är svaret ja. Då får vi fort-
sätta med vårt system. Men tycker kommissionen att
vår argumentation haltar och att systemet snedvrider
konkurrensen för det svenska näringslivet är svaret
nej. Då är det inte längre möjligt för oss att ha ned-
satta socialavgifter för delar av verksamheten.
Det kommer inte att handla om någon kompro-
miss. Här blir det raka besked: Ja eller nej.
Försäljning av kommunala bostadsbolag

Anf. 95 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Jag vill rikta min fråga till statsmi-
nister Göran Persson. Den berör också ALLBO-
utredningen. I statsministerns svar till Åsa Torstens-
son fick jag delvis svar på min fråga om kvalificerad
majoritet.
Jag har dock en ytterligare fråga.
I dag på morgonen i TV 2 sade ALLBO-
utredningens ordförande att en av ALLBO-
utredningens huvuduppgifter var att finna något som
skulle ersätta stopplagstiftningen när det gäller för-
säljning av kommunala bolag. Vore inte den enklaste
åtgärden att helt enkelt upphäva stopplagstiftningen
och låta kommunerna sköta denna kommunala ange-
lägenhet själva? Problemet är att det byggs för lite
hyresrätter i hela Sverige.

Anf. 96 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är just det som är problemet. Och
det vi ser är ju att de som skulle kunna bygga hyres-
rätter, framför allt i storstäderna, är de allmännyttiga
bostadsföretag som nu privatiseras. Hyresrätter i
storstadsområden, inte minst i Stockholm, har alltid
byggts av allmännyttan. Varför byggs det inga nu? Jo,
därför att de som sitter i ledningen för dessa företag
är upptagna med att sälja ut dem och skapa ett Stock-
holm där de som kan slänga upp 1, 2, 3, 4 eller 5
miljoner kronor har rätt att bo, medan däremot de
som har låga inkomster och låga förmögenheter inte
kan hyra en bostad någonstans. Det är ju det här sys-
temskiftet, från att vara en stad öppen för alla till att
bli en stad där man väljer vilka som ska bo, som vi
vill motverka. Ett sätt att motverka det var ju den här
stopplagstiftningen, och när den då är tömd på sin
kraft vill vi naturligtvis se om vi kan få till stånd en
ordning där vi återigen bygger i Stockholm med hjälp
av allmännyttan. Eller ska vi sitta fast i ett träsk - inte
minst kristdemokrater gör detta möjligt - där vi hela
tiden under resten av mandatperioden bara har en
privatiseringskampanj och ingen som helst nybygg-
nation?

Anf. 97 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Tack statsministern för svaret!
Nu är det så att jag kommer från Göteborg, och i
Göteborg har vi samma problem med att det byggs
för lite hyresrätter. Och där är det en vänstermajoritet.
Det här är alltså inte ett Stockholmsproblem, utan
detta är ett problem som Sverige har.
Det finns två åtgärder som jag tror skulle kunna
öka nyproduktionen. Den ena är att sänka byggmom-
sen. Den andra är att ta bort allmännyttans hyresle-
dande roll.

Anf. 98 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det sista är att införa marknadshyror,
och det betyder i klartext ungefär detsamma som det
som nu pågår i Stockholm när man säljer ut till bo-
stadsrätter. Det blir människor som har det bättre
ställt som har råd att bo i innerstäderna.
Hela den sociala bostadspolitik som allmännyttan
representerar, inte bara i Stockholm, utan också i
Göteborg och i Malmö, har ju bestått i att göra det
möjligt också för människor med låga inkomster att
bo bra och bo centralt. Nu vill ni uppenbarligen införa
en marknadshyra, ta bort hyresregleringen och låta de
parter som finns på marknaden sätta hyran. Det
kommer alltid att finnas de som vill betala mer för att
bo centralt, och då blir det plånboken som avgör vilka
som kommer att bo i de attraktiva lägena, och så får
andra flytta på sig. Det är ju det systemskiftet som ni
öppnar för när ni talar på det sätt som ni nu gör, och
det är det som vi vill motverka.
Jag tror att detta kommer att bli en av de stora frå-
gorna i kommande valrörelser, och den ideologiska
striden ser jag faktiskt fram emot.
Översvämningarna i Värmland och Dalsland

Anf. 99 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Jag vill vända mig till miljöministern
och fortsätta med den här jättefrågan, nämligen att vi
nu konstaterar att vattnet formligen dränker västra
Värmland och norra Dalsland. Statsrådet Larsson
kom ju, om inte med stövlarna på, så direkt därifrån
och har sett det på plats, som han nyss sade här.
Den fråga som då inställer sig är: Finns den prak-
tiska beredskap som det finns anledning att ha? Sedan
undrar jag om regelverket är så anpassat att vi inte
ska behöva stå handfallna när det händer. Vi har ju
gamla vattendomar, som sades, från 50- och 70-talet,
och vi har länsstyrelsens till synes inte fulla möjlig-
heter att verka över länsgränser. Är detta någonting
som regeringen nu funderar kring för att vi ska kunna
höja en framtida beredskap, så att vi kan göra snabba-
re insatser i sådana här vattensjuka områden?

Anf. 100 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag har blivit ganska imponerad, både
när jag besökte Dalarna i somras och när jag nu be-
sökte Arvika, över de arbetsinsatser som görs av
räddningsverk, hemvärn och av alla andra som enga-
gerar sig i det här jobbet och som får jobba dag och
natt, kanske i veckor, för att hålla undan vattnet och
för att klara de nödvändiga funktionerna i samhället.
Det är klart att man, när man nu utvärderar det här,
kan finna saker som man kan bättra på också i det
avseendet.
Sedan är det riktigt att vi tittar på vattendomarna
för att se om de möjligen är gjorda för ett samhälle av
ett annat slag än det som vi har för närvarande.
Många av dem är ju väldigt gamla. Det finns förmod-
ligen också - och det har ju visat sig i den här situa-
tionen där översvämningarna omfattar såväl Värm-
land som Västra Götalands län - en del problem i
samband med att man ska fatta beslut som går över
länsgränsen osv. Det är en sak som jag naturligtvis är
beredd att titta på omedelbart efter den diskussion
som jag hade i går med landshövdingen i Värmland.

Anf. 101 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Jag instämmer i att det sker gigantis-
ka insatser av dem som har att hantera det här, men
jag noterar ändå att miljöministern nu är beredd att ta
itu med det som kanske skulle ha skett för länge se-
dan.
Sedan finns det en annan fråga som det också
skulle vara intressant att få en liten kommentar till.
Det intryck man har är att vattenmagasinen nu fylls
på alltför högt, dvs. att man spekulerar i att det nog
inte blir så mycket regn, och så blir det mycket regn,
och då blir det för hårda påfrestningar. Det gäller
stora vattendrag. Det gäller också sjösystem. Jag vet
att länsstyrelsen, när det gäller t.ex. sjön Mjörn i mina
egna hemtrakter, gång på gång har hävdat att man
inte har resurser för att se om man lever upp till vat-
tendomarna från 1959 och från 1970-talet.
Jag undrar återigen om miljöministern kan ge oss
en försäkran om att man nu ser över det här. Och kan
man ge tydliga signaler när det gäller den övervakan-
de myndighetens uppgifter?

Anf. 102 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Vi har ju ökat resurserna till länssty-
relserna för miljöövervakning, och jag hoppas att en
del av de resurserna kan användas på det här sättet.
Om man fyller magasinen mer än man får enligt en
vattendom är det väl inte min sak att framföra den
typen av anklagelser. Men det finns naturligtvis möj-
ligheter för dem som kan konstatera detta att gå till
rätta med den här situationen. Jag hoppas att det, om
man bryter mot vattendomarna och det skapar den här
typen av risk, blir någon form av uppföljning av det
här.
Mänskliga rättigheter i Turkiet

Anf. 103 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsministern.
Den 21 december i år kommer den syrianske
prästen Yusuf Akbulut att ställas inför rätta i turkiska
statens säkerhetsdomstol i Diyarbakir. Skälet till
åtalet är att han i en tidningsintervju uttalat att det var
positivt att den amerikanska kongressen fördömt
folkmordet på armenier i Turkiet och också framhållit
att runt en halv miljon assyrier/syrianer mördades
under den period som kallas för svärdets år.
Åtalet är ett allvarligt ingrepp i yttrandefriheten.
Vi har också fått uppgifter från många assyri-
er/syrianer som lever i Sverige att det har skapat
mycket stor oro bland dem som lever kvar i sydöstra
Turkiet.
Jag vill därför fråga statsministern om Sverige är
berett att vidta åtgärder för att påverka Turkiet, så att
ett land som nu vill söka medlemskap i EU inte begår
övergrepp när det gäller de mänskliga rättigheterna
för assyrier/syrianer.

Anf. 104 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Svaret på frågan är ja. Redan i mor-
gon kommer utrikesminister Anna Lindh i samband
med sin rundresa till kandidatländerna att ha tillfälle
att ta upp en diskussion om mänskliga rättigheter,
yttrandefrihet och demokrati med sina turkiska mot-
parter.
Det fall som Inger Lundberg åberopar är väl känt,
både av ambassaden i Ankara och av vårt utrikesde-
partement, och understryker vikten av att vi håller en
fortsatt hög beredskap för en dialog med Turkiet,
särskilt inför ett eventuellt EU-medlemskap, omkring
just dessa frågor.

Anf. 105 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag uppskattar att statsministern mar-
kerar att utrikesministern tar de här frågorna på stort
allvar.
Jag tror att man kan försäkra att det är många av
oss i den här kammaren som ser positivt på de an-
strängningar som Turkiet gör för att stärka de mänsk-
liga rättigheterna och som känner en väldigt stor sorg
över den typ av bakslag som ett fall som Yusuf Ak-
bulut innebär. Det är naturligtvis önskvärt att också
den turkiska regeringen får del av de känslorna från
vår sida.

Anf. 106 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Den balanserade attityd som Inger
Lundberg har i sin fråga är naturligtvis också någon-
ting som vi försöker ge uttryck för, även om vi aldrig
någonsin kompromissar med frågeställningar som rör
demokrati och mänskliga rättigheter. Vi är upprörda
över den här behandlingen. Vi tycker att det finns all
andledning att peka på att detta icke är i linje med
sådant beteende som man förväntar sig av en kom-
mande medlem i Europeiska unionen.

Anf. 107 TREDJE VICE TALMANNEN:
Tiden för frågestunden är därmed slut. Jag tackar
regeringens företrädare och likaså kammarens leda-
möter för engagerad medverkan.
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.01 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna under
fem minuter i väntan på att försvarsminister Björn
von Sydow skulle infinna sig i kammaren för att
lämna information från regeringen.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 15.06.

8 § Information från regeringen om avveck-
lingen av övertalig materiel inom Försvarsmak-
ten

Anf. 108 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Arbetet med att genomföra den av
riksdagen beslutade reformeringen av Försvarsmak-
ten pågår i full omfattning i vårt land. Reformen syf-
tar till att skapa ett modernt insatsförsvar med flexi-
bilitet och anpassningsförmåga. Den innebär också att
en stor del av krigsorganisationen omstruktureras
eller avvecklas, detta eftersom behovet av krigsför-
band minskat. Vi går från en organisation med nästan
800 000 man till ca 200 000 efter reformen. När be-
hovet av krigsförband minskar, minskar också beho-
vet av utrustning, vapensystem och fordon. Sam-
manlagt ska mer än hälften av de förnödenheter som
lagerhålls av Försvarsmakten avvecklas.
Under hösten 1999 informerades riksdagen om
regeringens inriktning för avvecklingsarbetet, nämli-
gen att överskottsförnödenheter i första hand borde
utnyttjas
1. inom de frivilliga försvarsorganisationerna,
2. för humanitära insatser,
3. för militärt säkerhetsfrämjande materielsamar-
bete och
4. för stärkandet av det svenska samhället vid
svåra påfrestningar i fred.
Inriktningen är att överskottet i andra hand bör
säljas eller destrueras. Regeringens inriktning utgår
från att tillgodose väsentliga intressen och att eventu-
ella överlåtelser ska kunna ske skyndsamt och helst
utan kostnad för Försvarsmakten.
Försvarsmaktens pågående omstrukturering och
avvecklingen av överskottsförnödenheter har väckt
ett stort massmedialt intresse. Även allmänheten och
riksdagsledamöter ställer sig frågande till omfattning-
en och genomförandet av avvecklingen.
Många frågor har kommit till Försvarsdeparte-
mentet om olika materielslags eventuella framtid,
t.ex. om det är rimligt att Försvarsmakten skrotar
användbara fordon när de i stället borde kunna delas
ut till landets älgjaktlag. Enskilda har skrivit till mig
och bett att få tält och sovsäckar till ungdomsverk-
samhet. En del har t.o.m. skrivit och bett att få ett
exemplar av den kanon de utbildats på under sin
värnplikt för att ha i trädgården och kunna visa för
intresserade.
Vissa av de önskemål som inkommit till För-
svarsdepartementet och till Försvarsmakten är be-
hjärtansvärda. Jag, precis som många av er, ställer
mig frågan: Kan vi inte bistå dessa önskemål? Andra
verkar mer tveksamma; jag tänker då bl.a. på exemp-
let med kanonen i trädgården.
De principer vi arbetar efter är de som jag har re-
dovisat. Det innebär att Försvarsmakten i dialog med
de frivilliga försvarsorganisationerna försöker klara
ut behov samt kostnader för att underhålla och öva
med den önskade utrustningen inklusive vapen. Det
är inte ansvarsfullt att överlämna stora mängder mate-
riel som mottagaren varken har råd eller möjlighet att
använda och underhålla.
Regeringen har bemyndigat Försvarsmakten att
hantera förfrågningar från olika biståndsorganisatio-
ner om materiel för humanitärt bistånd. Organisatio-
ner som Svenska Missionsförbundet, Frälsningsar-
mén och Hoppets Stjärna har fått ansökningar bevil-
jade för detta ändamål.
Utöver det ser Räddningsverket över möjligheten
att lagerhålla övertaligt materiel för framtida behov i
samband med internationella humanitära insatser och
katastrofbistånd. Totalt har 2 413 pallar med övertalig
materiel överlämnats för humanitärt bistånd.
Det säkerhetsfrämjande stödet till de baltiska sta-
terna har regeringen fattat beslut om. Arbetet med att
identifiera materielen i de olika förbanden pågår.
Totalt handlar det om utrustning, inklusive vissa typer
av vapen, för förband motsvarande 15 000 man till
Estland, Lettland och Litauen. Syftet med samarbetet
är bl.a. att bygga upp en säkerhetspolitisk kompetens
i de mottagande länderna, att stödja utvecklingen av
försvarsmakten under demokratisk kontroll samt att
stärka dessa länders kompetens inom den fredsfräm-
jande verksamheten.
Den sista principen är att avdela stöd som kan an-
vändas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
Regeringen har givit Räddningsverket i uppdrag att se
över möjligheten att ta över bandvagnar för placering
hos den kommunala räddningstjänsten.
Utöver dessa principer har regeringen beslutat att
Försvarsmakten har rätt att skänka materiel till andra
statliga myndigheter och till rikstäckande organisa-
tioner med barn- och ungdomsverksamhet eller orga-
nisationer med frivilligt socialt arbete på programmet.
Rikspolisstyrelsen, Vägverket och Svenska kraftnät
tillhör några av de statliga myndigheter som har fått
del av övertalig materiel.
Fru talman! Det är viktigt att påpeka att denna
verksamhet långt ifrån är den mest kostnadseffektiva
och rationella för avvecklingen av överskottet. Det
hänger samman med den omfattande registerhante-
ring som finns för att kontrollera var alla olika delar
finns och vilket användningsområde som just den
specifika prylen har.
Det kan tyckas enkelt om det handlar om en filt
eller om ett tält. Men vad gäller för en verktygssats
till ett fordon? Mina medarbetare har informerat mig
om att en gammal stridsvagn innehåller nästan 13 000
materielobjekt, varav 8 000 är anpassade enbart till
just denna stridsvagn. Övriga 5 000 objekt går att
använda till andra system inom Försvarsmakten av
vilka inte alla ska skrotas.
Jag ber riksdagsledamöterna tänka på att dessa
objekt i olika volymer finns i förråd på 6 000 platser
runtom i vårt avlånga land. Då förstår vi att rationali-
teten blir lidande om man ska ta ut enstaka enheter ur
denna massa.
Som om inte detta var nog pågår samtidigt en för-
ändring av Försvarsmaktens förrådshållning, som
innebär att förnödenheter till de förband som har
längre beredskapstider kommer att föras till centrala
förråd. De nya förrådsprinciperna kommer att medfö-
ra att den totala förrådsytan kan minskas till minst
hälften av dagens yta, vilket ju sparar stora summor
pengar. Ju fortare vi kommer in i den nya förråds-
strukturen, desto mer pengar frigörs för utveckling av
det nya försvaret.
Regeringen menar mot denna bakgrund att över-
låtelser till enskilda personer inte är aktuella. Det
beror dels på sådana skäl som gällande konkurrens
och miljölagstiftning, dels på att Försvarsmakten inte
ska drabbas av orimliga kostnader för den hantering
som måste till i varje ärende. Försvarsmakten måste
nämligen vid överlåtelse, oavsett om det gäller ett tält
eller ett helt förråd fyllt av tält, kontrollera att förnö-
denheterna inte hamnar i orätta händer. Avtal måste
skrivas om vem som ansvarar för eventuella fel och
brister. Förnödenheterna måste plockas fram från
förråden och prickas av i registren.
Jag vill genom att ställa några frågor till kamma-
ren understryka problemen med överlåtelse av for-
don, elaggregat och den typen av produkter, som
efterfrågas särskilt. Den absoluta huvuddelen av for-
donen är mycket slitna, om än fungerande. Under alla
förutsättningar bör kontrollbesiktning och godkän-
nande ske innan fordonen kan övertas. Vem ska an-
svara och betala för utförandet? Majoriteten av dessa
fordon har ingen avgasrening. Ska staten bidra till att
sprida sådana fordon till allmänheten?
Fru talman! Försvarsmakten planerar att genomfö-
ra avvecklingen i huvudsak före 2005. Om den tidiga-
re använda avvecklingsmetodiken med bra-att-ha-
lagring, överskottsförsäljning och lokal avyttring
skulle användas skulle arbetet kunna komma att ta
decennier. Under denna tid måste både lokaler och
kunnig personal finnas, vilket leder till att orimliga
kostnader belastar Försvarsmakten.
Försvarsmakten förbereder därför avyttring och
destruktion på helt andra villkor än vad som gällt
tidigare. Myndighetens inriktning är att genom ett
upphandlingsförfarande finna en affärsmässig lös-
ning. Syftet är att överskottet ska kunna överlåtas till
någon köpare som på uppdrag genomför försäljning
och destruktion. Därigenom kommer försäljningsin-
täkterna att kunna täcka en del av destruktionskostna-
derna, inklusive destruktion av vapen.
I stor utsträckning kan detta ske. Det primära är
dock att frigöra Försvarsmakten från avvecklingsar-
betet, så att man med full kraft kan utveckla det nya
försvaret.
Fru talman! Mot bakgrund av dessa förfaringssätt
menar regeringen att enskilda företag, kommuner och
andra intressenter kommer att kunna vända sig till de
civila aktörer som kommer att ta över den övertaliga
materielen och på marknadens villkor kommer de att
kunna köpa de artiklar de anser sig behöva.
Fru talman! Jag ber härmed att få tacka för att jag
fått tillfälle att göra denna inledning.

Anf. 109 ERIK ARTHUR EGER-
VÄRN (c):
Fru talman! Låt mig inledningsvis deklarera att
jag i allt väsentligt delar försvarsministerns och där-
med regeringens filosofi när det gäller hur man hante-
rar den materiel som ska avvecklas. Jag tycker också
att det är mycket bra målgrupper som försvarsminis-
tern hänvisar till. Jag delar dessutom uppfattningen
att det bör vara en snabb process. Speciellt bra är det
naturligtvis med stödet till Baltikum och till olika
typer av hjälporganisationer och försvarets frivilliga
organisationer.
På en punkt känner jag dock en viss förvåning.
Det är när försvarsministern så kategoriskt avvisar att
materiel överförs till kommunerna, bl.a. med hänvis-
ning till konkurrensskäl.
Jag kan i och för sig förstå det som princip. Det är
en respektabel inställning. Men en viss inkonsekvens
förefaller mig ändå att finnas där, för det går uppen-
bart att överföra materiel till statliga myndigheter
utan att behöva beakta konkurrensskäl. Jag menar då
att kommunerna borde kunna betraktas på samma
sätt. Kommunen är kanske trots allt den viktigaste
aktören när det gäller samhällets beredskap och tålig-
het i fråga om att klara svåra påfrestningar, som för-
svarsministern dessutom hänvisar till i sitt anförande.
Jag skulle alltså vilja fråga försvarsministern om
det finns någon beredskap eller någon tanke på att
möjligen ha en något mer positiv syn på materielför-
sörjning till kommunerna på det sätt som har redovi-
sats här.
Avslutningsvis skulle jag bara vilja göra en re-
flexion. Försvarsministern nämner inte materiel till
hemvärnet i sitt tal och jag utgår från att det beror på
att hemvärnet betraktas som en del av territorialför-
svaret och således får sin materielförsörjning i annan
ordning. Jag utgår som sagt från det, men ett klargö-
rande kan vara på sin plats.

Anf. 110 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Hemvärnet får successivt materiel
från de nuvarande krigsförbanden. Jag har genom
personliga besök fått intrycket att så sker i ganska
snabb takt och att många hemvärnsförband anser sig
ha praktiskt taget den materiel man kan tänka sig att
använda.
Att ta ställning till kommunerna är den knivigaste
frågan i sammanhanget. Vi har gett Räddningsverket i
uppdrag att se på möjligheterna att låta kommunerna
disponera det som jag tror är den kanske mest efter-
frågade materielen, nämligen bandvagnar för rädd-
ningstjänsten. Vi kommer att få en redovisning från
Räddningsverket om detta. Jag är optimist över att
detta ska vara möjligt. Vi har funnit att det är knepigt.
Det hänger ihop med att man kan diskutera med kon-
kurrens- och näringspolitiska argument i frågan.
Konkurrenspolitiskt kan man mena att om staten
skänker materiel kan det bli en konflikt med likstäl-
lighetsprincipen för företag som tillverkar och saluför
materiel. Det kan göras gällande att det föreligger en
icke-korrekt konkurrenssituation. Man kan också
argumentera att marknaden - kanske t.o.m. en lokal
eller regional marknad - kan påverkas negativt om
kommuner använder materiel i en verksamhet som är
konkurrensutsatt.

Anf. 111 ERIK ARTHUR EGER-
VÄRN (c):
Fru talman! Jag återkommer till frågan om jämfö-
relsen med statliga myndigheter. Här pekas på att
Rikspolisstyrelsen, Räddningsverket och Svenska
kraftnät helt riktigt kommer att komma i åtnjutande
av försvarsmateriel som ska avvecklas. Varför kan
inte kommunerna jämställas med statliga myndighe-
ter i konkurrensavseende?

Anf. 112 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Den distinktion som man kan argu-
mentera kan dras innebär att myndigheterna tillhör
staten medan kommunerna i många stycken är att
betrakta som självständiga rättsobjekt. Det är en kni-
vig fråga. Jag har menat att det vore klokt att försöka
arbeta på det sätt som regeringen har gjort, nämligen
att ta fasta på det materielslag som är det mest efter-
sökta och som det inte är lätt att skaffa på marknaden,
dvs. bandvagnar utrustade för räddningsverksamhe-
ten. Frågan är knepig. Jag anser att det är självklart att
den måste kunna bedömas framgent i ljuset av svensk
rätt och EU-rättsliga frågeställningar.

Anf. 113 HENRIK LANDERHOLM (m):
Fru talman! Låt mig först av allt tacka försvars-
ministern för informationen och uttrycka mitt stöd för
den prioriteringsordning som också riksdagen har
fattat beslut om. Alldeles särskilt vill jag uttrycka mitt
stöd för överföringen av materiel till Baltikum. Det är
inte bara ett stöd för dessa länders försvar utan ligger
väl i linje med svenska säkerhetsintressen och som,
alldeles oavsett om man väljer att säga det öppet eller
inte, bidrar till de baltiska ländernas förutsättningar
att själva kunna få välja den säkerhetslösning i form
av Natomedlemskap som är deras önskan.
Även om materielavvecklingen hade fått en delvis
annan och mindre omfattning om riksdagsmajoriteten
i maj hade valt ett annat försvarspolitiskt alternativ,
hade en omfattande avveckling av försvarsmateriel
blivit nödvändig.
Jag har två frågor till försvarsministern. Den
första berör det Erik Arthur Egervärn har tagit upp.
Från ett skattebetalarperspektiv ter det sig orimligt att
kommuninvånare i kommunen x två gånger ska be-
höva betala för en bandvagn eller ett reservaggregat.
Om det skulle bli resultatet, står det uppenbart i strid
med sunt förnuft. Jag har full respekt för de konkur-
rensregler som gäller även för statlig verksamhet.
Men om en organisation som också är ett självstän-
digt rättssubjekt kan erhålla gratis materiel för att
skicka vidare till humanitär hjälp, borde det vara
möjligt för kommunerna att ta över materiel gratis
utan att drabbas av konkurrenspolitiska hårklyverier.
Min andra fråga handlar om de nationella skydds-
styrkorna. Varken organisation eller omfattning är
fastställd ännu. Här känner jag en mycket stor oro att
materielavvecklingsprocessen nu går så snabbt att vi
hamnar i ett läge att när beslut väl har fattats om hur
organisationen ska se ut har en del av den materiel
som organisationen avsågs fyllas med redan avveck-
lats. Också det vore en fullständigt orimlig konsek-
vens av avvecklingsprocessen.

Anf. 114 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! ÖB avser att den 1 mars inkomma
med underlag om inriktning och utrustning för de
nationella skyddsstyrkorna. Försvarets materielverk
bedriver en upphandlingsprocess med ett antal till-
tänkta möjliga entreprenörer. Den processen kommer
inte att komma till ett avslut före det att överbefälha-
varen, regeringen och eventuellt riksdagen tagit ställ-
ning till inriktningen av de nationella skyddsstyrkorna
och följaktligen har vi granskat vilka materielsystem
som kan behövas för dem.
Sedan var det den kommunala frågan. Vi får se
om det är möjligt att finna någon annan väg än den
som vi har sett hittills. Den hänger samman med att
kommunerna är omfattande ekonomiska aktörer. Det
kan göras gällande att det blir ett felaktigt konkur-
rensläge i förhållande till näringslivet.

Anf. 115 HENRIK LANDERHOLM (m):
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för sva-
ret vad gäller de nationella skyddsstyrkorna. Det är
min förhoppning att denna fråga följs upp och löses.
I det andra avseendet kvarstår emellertid min oro.
Jag måste från ett skattebetalarperspektiv verkligen
ställa mig frågan om försvarsministern tycker att det
är rimligt att skattebetalarna två gånger kan hamna i
ett läge där de redan en gång har betalat för samhälls-
viktig verksamhet i en statlig organisation, närmare
bestämt Försvarsmakten, sedan än en gång med
skattemedel tvingas betala på marknadsmässiga vill-
kor, trots att grejerna redan är inköpta för en verk-
samhet som det har fattats beslut om inom ramen för
den offentliga sektorns totala verksamhet.
Från min utgångspunkt ter sig det lika orimligt
som det förhållandet att Socialdepartementet i tidigt
90-tal avdelade 150 miljoner av skattebetalarnas
pengar för att delanskaffa helikoptrar, som sedan inte
har kommit till användning i den verksamhet de av-
sågs för just på grund av de konkurrenspolitiska pro-
blemen. Detta måste gå att lösa, herr försvarsminister.

Anf. 116 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Vi skattebetalare kommer att tvingas
betala försvarsmaterielen en gång till. Den ska nämli-
gen destrueras, och våra försvarsanläggningar ska
miljösaneras. Som jag har redovisat i informationen,
anser vi att det ska vara möjligt för Försvarets materi-
elverk att göra en så bra upphandling att materielver-
ket får ett betydande tillskott för sina kostnader ge-
nom att destruera materiel, inklusive ammunition som
det inte är fråga om att försälja. Vi som skattebetalare
står inför att än en gång betala för det vällovliga
skydd som vi har ansett att vi har behövt under de
gångna årtiondena. Det går inte att ställa oss som
statsskattebetalare mot oss som kommunalskattebe-
talare, som försvarsutskottets ordförande gör.

Anf. 117 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag vill också börja med att tacka för-
svarsministern för informationen vad gäller överbli-
ven försvarsmateriel.
Försvarsministern inledde med att räkna upp olika
intressenter som hade hört av sig. Jag vet inte om det
var medveten glömska att jag hade väckt en interpel-
lation som det fanns ett bestämt svarsdatum till. En-
ligt en överenskommelse blev det denna information i
stället för interpellationsdebatten.
Jag hade frågat för Sjöräddningssällskapets vid-
kommande, nämligen om att skänka några stridsbåtar.
Jag vet också att det här har diskuterats, och det
har lånats ut båtar både till polisen, av typen 90 H,
och till sjöräddningen. Nu är sjöräddningen i behov
av ännu fler båtar. Man säger att eftersom det inte
finns något överskott av stridsbåtar kan man inte ge
en gåva, utan kan i så fall eventuellt låna ut något.
Jag tror att försvarsministern i dag eller i går på
sitt bord har fått en ansökan från Sjöräddningssäll-
skapet om att få låna båtar tills vidare. Då har jag två
frågor att ställa i samband med det.
I och med att man lånar en stridsbåt av den här ty-
pen kanske man behöver modifiera den för att den
ska kunna användas på det andra användningsområ-
det. Då vill jag ställa frågan om försvarsministern är
beredd till sådana överenskommelser i avtalet. Jag
vill också fråga om avtalstiden, om det kan vara öm-
sesidig uppsägning under fredstid.

Anf. 118 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är helt rätt, som Maud Ekendahl
säger, att hon hade lämnat en interpellation och att jag
föreslog att vi skulle behandla den i det här bredare
sammanhanget. Jag syftade också till att göra det nu.
Det är riktigt att Sjöräddningssällskapet har in-
kommit med en skrivelse. Man redovisar mycket
positiva erfarenheter av de båtar som man har lånat.
Det är också riktigt att de båtarna inte tillhör den
materiel som är övertalig, utan det är modern materiel
som ingår i vår krigsorganisation.
Nu har man begärt att få låna ytterligare stridsbå-
tar, och den frågan bereds nu inom Försvarsmaktens
högkvarter. Jag har fått reda på att högkvarteret ser
positivt på möjligheten att bistå Sjöräddningssällska-
pet på detta sätt, men de måste titta på möjligheterna
och se på lämplig period, typ av stridsbåt och, antar
jag, frågan om eventuell temporär modifikation.
Jag bedömer det så att det mycket väl kan bli så-
som tidigare, nämligen att man kan gå vidare med att
genomföra tidsbegränsade men dock ganska långa lån
av de här fartygen till Sjöräddningssällskapet.

Anf. 119 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag nickar bara instämmande.

Anf. 120 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för en bra infor-
mation. Man skulle kunna bli förstasidesstoff och
vara med i Rapport och Aktuellt i kväll genom att
föreslå kanoner till älgjaktslagen. Nu är jag inte
älgjägare så jag vet inte någonting om det.
Jag tänkte ta upp en fråga om byråkratin kring
materielen. Jag tror att många av oss har fått mejl och
brev om byråkratin, framför allt när det gäller hem-
värnet, som Erik Arthur Egervärn var inne på. Från
hemvärnet finns det exempel. En kompanichef från
Sölvesborg skriver att det tar oerhört lång tid från det
att man önskar och rekvirerar och tills det blir verk-
lighet. Det talas om att det kan gå tre år från önsk-
ningen fram till dess att det blir resultat.
Det är en oro som jag naturligtvis vill skicka till
försvarsministern. Jag hoppas att jag har fel i den
oron och att den starka och omfattande byråkrati som
det talas om är en feltolkning av något slag.
Jag kommer från en numera vit försvarsfläck i
Sverige, där det inte finns något förband från Enkö-
ping upp till Östersund. Jag bor mittemellan. Frågan
om bandvagnar till kommunerna är därför mycket
viktig. Jag har tidigare ställt en fråga till försvarsmi-
nistern om det.
Jag vet att det också finns miljöaspekter i fråga
om bandvagnar. Jag har pratat med räddningstjänsten
hemma, och det kan handla om en handfull timmar
per år. Jag bor i ett översvämningsområde, och just
nu ligger vi på silverplats, då Värmland har tagit
över. Men vi har också relativt nyligen haft ett snöo-
väder, och Dalregementet har gjort stora insatser.
Jag vill haka på vad Henrik Landerholm sade, att
det är svårt att komma hem och säga att det inte finns
några bandvagnar och inte några pengar. Det blir
svårt att förklara för skattebetalarna hemma om det
blir två olika kassor. För Svensson därhemma, oavsett
om han är hemvärnsman eller är mån om en bra
trygghet i samhället, är det svårt att förklara det här.

Anf. 121 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Låt mig då säga att jag tror att även
en dalkarl ser att det kommer att kosta att göra sig av
med den materiel som har anskaffats. Frågan är: Vil-
ken skattebetalare ska betala det? Ska det vara stats-
skattebetalaren eller ska det vara kommunalskattebe-
talaren som får se sin kommun ibland köpa materiel
till priser som kanske ändå inte blir så avskräckande?
Det är min inriktning att om Räddningsverket fin-
ner att det är praktiskt möjligt, inte bara miljömässigt
utan också underhållsmässigt, och om kommunerna
vill ha framför allt bandvagnar för att förstärka sin
räddningstjänst och sin kommunala service ska det
vara möjligt att lösa det, trots de möjliga konkurrens-
och näringspolitiska konsekvenser som skulle kunna
andras gentemot att staten skänker ganska stora vo-
lymer och ganska dyrbar materiel till kommunerna.
Jag vill framhålla att Räddningsverket har ett
uppdrag. Jag ser optimistiskt på att vi ska kunna ge-
nomföra det som de flesta anser vara den naturliga
användningen av och komplementet till de kommu-
nala räddningstjänsterna.
Slutligen vill jag beträffande Dalarna säga att det i
somras visade sig att det fungerade väldigt bra. För-
svarsmakten och hemvärnet gör jättefina insatser
även när det är mycket stora resurser som krävs. Det
är detsamma som sker nu. Jag hörde från min kollega
Kjell Larsson att man i Dalsland i dag är väldigt im-
ponerad över vilka insatser Försvarsmakten kan göra,
även när förändringsprocessen bland våra grundorga-
nisationsenheter pågår.

Anf. 122 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! För att haka på det sista, är det riktigt
att det pågår en översvämning i centrala Falun, som
har hamnat i skuggan. Där gör hemvärnet ånyo en
stark insats, precis som med Sundborn och Carl Lars-
son-gården, och det övriga. Det finns en annan oro
över vart hemvärnet är på väg i numerär, men det kan
vi ta vid ett annat debattillfälle.
Jag har naturligtvis ingen lösning på frågan om
vem som ska betala bandvagnarna och överlåtelsen,
men jag tror att sunt förnuft kan vara en sak som löser
frågan om vilken kassa det handlar om. Jag tror i alla
fall att det ska finnas en lösning.
Jag tyckte att försvarsministern använde orden
ljusning och optimist på slutet, och det gör att jag
också ser en ljusning och är optimist.

Anf. 123 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag är tacksam.

Anf. 124 STIG SANDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag har ett par reflexioner kring hän-
delseutvecklingen, och det gäller framför allt det
ekonomiska tänkandet inom försvaret. Jag tror att
många bland allmänheten blir chockade när de ser
vilka materielmängder som strömmar ut ur de 6 000
förråden och undrar hur tänkandet har varit inom
försvarets beslutsfattande när man har skaffat sig så
här många bra-att-ha-saker. Det är den första reflex-
ionen.
Den andra reflexionen är den aktuella avyttringen
och hur det ekonomiska tänkandet har varit. Jag kan
hålla med både Moderaterna och Centern om att det
är självklart att kommunerna ska kunna få ta över de
här sakerna. Det är dumt att betala två gånger, men
materielleverantörerna har ju redan fått betalt för de
här sakerna. Man behöver inte vara så ömsint att de
ska få betalt ytterligare en gång, med tanke på de
behov som nu finns vad gäller räddningstjänst osv.
Det gäller alltså avyttringen. Jag såg en uppgift att
Stena hade fått ta över 3 000 fullt funktionsdugliga
fordon av olika typer, bl.a. Valpen, för 175 kr styck.
Staten tjänar ju någonting på det, men på öppna
marknaden skulle man kunna få ut 10 000, 20 000
eller 30 000 kr för de fordonen.
Jag läste en notis från Norrbotten där det står föl-
jande: För knappt två veckor sedan skulle Norra un-
derhållsregementet i Boden sälja en mängd fordon på
auktion, bl.a. lastbilar och hjullastare. Tillställningen
utannonserades två gånger i lokalpressen, men när
lantbrukarna kom fram fick de veta att högkvarteret i
Stockholm i sista stund stoppat fordonsauktionen. Det
är klart att de blev förbannade. Det var tydligen av
miljöskäl, som verkar lite långsökt.
Den sista funderingen gäller om man har lärt sig
någonting om det ekonomiska tänkandet i Försvar-
smakten. Finns det någon självkritik, eller ska det
fortsätta på samma vis framöver?

Anf. 125 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Tänkandet inom Försvarsmakten,
som Stig Sandström frågar efter, tycker jag i många
stycken var riktigt. Det handlade ju om att ha ett
försvar som skulle kunna vara tillgängligt inom några
dygn. Det fanns inte möjligheter att då tulla på frågan
om vad det fanns för materiel och vilken duglighet
den höll. Det var under kalla kriget ett försvar som
med kort varsel skulle kunna mobiliseras till, som jag
sade, kanske 800 000 man. Materielmässigt tror jag
att det har varit en förståelig princip.
Nu står vi inför att göra det så bra som möjligt när
vi ska minska försvaret och samtidigt använda de
bästa systemen. Det är klart att jag hoppas att det ska
vara möjligt att nå rationalitet också i detta.
De försäljningsprocesser som har pågått kan - jag
känner inte till detta fall - ha varit knutna till tidigare
försvarsbeslut. Det tar, som jag sade i min inledning,
väldigt lång tid att identifiera vilka fordon det är som
innehåller komponenter som vi behöver i andra for-
donssystem. Man har försökt att nå en rationalitet
tidigare och har grejer som ska passa i flera system.
Jag tror att vi får ha en viss respekt för att det tar sin
tid.
Miljöaspekterna är intressanta, och jag undrar om
Stig Sandström verkligen vill driva sin tes här i kam-
maren. Ska vi verkligen bejaka att fordon som saknar
avgasrening, för att inte tala om modern avgasrening,
kommer ut i trafiken och påverkar miljön?
Jag delar den bedömning som har gjorts och görs i
Försvarsmakten av att t.ex. de berömda "valparna"
från 60-talets början av miljöskäl inte är lämpliga att
ha i vårt trafiksystem och i vårt ekologiska system.
Försvarsmakten har en mycket ambitiös miljöpolicy,
och jag tycker att det är riktigt att den gäller även vid
avyttringar.

Anf. 126 STIG SANDSTRÖM (v):
Fru talman! Beträffande påståendet att vissa vag-
nar saknar katalysatorer vill jag säga att jag antar att
det går att sätta dit sådana. Den möjligheten finns väl.
Beträffande tänkandet och miljön och apropå
flygskolan vill jag säga följande. Det kanske är lite
långsökt, men jag såg att Centern hade gruppmöte
häromdagen. Man säger så här: Det avgörande argu-
mentet för Uppsala är möjligheten att lägga export-
stödet för JAS där. Man pekar bl.a. på att det i Upp-
sala finns bergrumshangarer där det finns möjlighet
att ställa de övertaliga 40 Gripenplanen. Uppsala har
dessutom miljöprövats för Gripenplan, vilket inom
parentes inte är sant.
Det är därför jag är lite orolig för att man fortsät-
ter att tänka på detta vis. Man samlar på sig grejer,
och så stoppar man i förråd till stora kostnader. Vi
måste göra upp med de tankegångarna.
Jag skulle avslutningsvis, om det är möjligt, vilja
ställa en fråga angående de internationella insatserna i
Baltikum. Det finns påståenden bl.a. från Henrik
Landerholm om att detta är ett led i att hjälpa de bal-
tiska länderna till Nato. Är det också regeringens
uppfattning att Sverige som nation ska medverka till
andra länders inträde i militärallianser?

Anf. 127 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Första delen av Stig Sandströms re-
plik gällde proposition och uttalanden av en person
som inte har möjlighet att svara i kammaren, och jag
anser att jag inte bör gå in i en replikomgång om
detta.
De miljöaspekter jag tar fram gäller materiel som
är tillverkat tidigare med andra och lägre miljökrav.
Frågan är om de i olika former ska komma ut i sam-
hället, t.ex. i trafiken, och i vår natur, eller är det
mindre lämpligt?
På den senare punkten - frågan om stödet till de
tre baltiska länderna vad beträffar materiel - kan jag
säga att jag hade en interpellationsdebatt i ett snarlikt
ämne i kammaren i tisdags. Jag var då i tillfälle att
redovisa regeringens syn, som är den att varje land
har en rätt att självständigt välja sin säkerhetspolitiska
väg. De tre baltiska länderna har som sin första strä-
van att bli medlem i Nato respektive EU, och rege-
ringen respekterar det.

Anf. 128 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! Jag tänker anknyta till det som Rolf
Gunnarsson tog upp. Jag har också fått brevet från en
kompanichef inom hemvärnet. Jag vill läsa några
rader: Om vi t.ex., skriver han, behöver en traktor
måste vårt önskemål gå till myndigheten, som då ska
behovsätta denna traktor på en särskild lista. Denna
lista ska därefter vandra vidare och utredas i alla
instanser ända upp till högkvarteret, innan det eventu-
ellt fastställs och beslutas om att hemvärnet ska till-
delas denna materiel. Från vår begäran om behovsätt-
ning till det att beslutet tagits tar det minst tre år.
Jag tror inte att detta är specifikt för just denna
kompanichef inom hemvärnet. Därför vill jag ha ett
förtydligande av statsrådet. Hur arbetar man när det
gäller att förse hemvärnet med nödvändig materiel?
Hemvärnet kommer att vara en viktig del i de natio-
nella skyddsstyrkorna och som också kommer att ha
en viktig roll i arbetet för att förstärka samhället vid
svåra påfrestningar i fred. Det var den första frågan.
Den andra är följande. Jag har också blivit upp-
vaktad när det gäller elaggregaten och deras betydelse
i upplysningens tjänst. Jag kopplar också detta till
svåra påfrestningar. Var kommer dessa elaggregat att
placeras? Vi har haft en del svåra påfrestningar, t.ex.
snöoväder, där lantbrukare kan hamna i en mycket
prekär situation om det inte finns elkraft för mjölk-
ning. Det är naturligtvis väldigt viktigt att dessa kan
placeras hos Jordbruksverket eller någon annan regi-
onal myndighet för att kunna användas.

Anf. 129 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! När det gäller hemvärnets dialog i
Försvarsmakten kring materielprocesserna kan jag
säga att den sker tjänstevägen genom dagens militär-
distrikt. Jag har själv suttit med när det har varit dis-
kussioner - ibland något hetsiga - mellan hemvärnets
företrädare och militärdistriktens företrädare. Jag vill
naturligtvis inte göra någon bedömning av hur det går
till i enskilda fall, men man måste ha en viss förståel-
se för att högkvarteret måste få ta ställning. Det måste
göras en bedömning av om vi behöver denna materiel
någon annanstans, t.ex. i de nationella skyddsstyrkor-
na, som försvarsutskottets ordförande tog upp. Är
materielen av det slaget att vi kan bryta ut ett visst
antal pjäser som kan gå till olika hemvärnsdelar utan
att vi tar hänsyn till helheten?
Även om man känner att det kan vara frustrerande
på lokal nivå anser jag att en kraftfull dialog med
militärdistriktets företrädare och de distriktsgrupper
som finns ute på nästan trettiotalet platser i vårt land
är den metod som hemvärnet bör använda.
Jag vill understryka att vi får ha respekt också för
det motsatta agerandet i Försvarsmakten, nämligen att
man vill ha överblick över vad som sker.
Den andra frågan gällde elaggregaten. Jag kan
inte svara på hur just den materieltypen ter sig i detta
ljus. Är det så att Räddningsverket eller en annan
statlig myndighet, t.ex. Jordbruksverket, anser att
man vill och kan ta ansvar för och också hitta en
finansieringsform för att ha dessa system tillgängliga
kan jag tänka mig att det kan bli en motsvarighet till
det som är på gång när det gäller t.ex. bandvagnar.

Anf. 130 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag hoppas att
försvarsministern tar oron när det gäller materiel till
hemvärnet till sig och till Försvarsdepartementet när
man under nästa år kommer med förslag om utform-
ning av de nationella skyddsstyrkorna, där hemvärnet
kommer att ingå.

Anf. 131 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Den 20 maj i år var jag tillsammans
med några kolleger från riksdagen inbjudna till en
ceremoni på Hasslö i den blekingska skärgården. Vid
denna ceremoni överlämnades såsom lån tre tidigare
stridsbåtar till Sjöräddningssällskapet. Dessa tre båtar
har redan nu gjort aktiva insatser för att rädda nöd-
ställda. Redan under de 50 första dagarna när båtarna
var hos Sjöräddningssällskapet räddade man två poj-
kar från att drunkna och undsatte 123 människor ur
38 båtar. Detta har fortsatt. Så sent som för 14 dagar
sedan var det en båt som är stationerad på Hasslö som
gjorde en bra insats när man räddade i land de förlista
lettiska sjömännen vid Utklippan i Karlskrona.
Sjöräddningssällskapet är nöjt med denna tingens
ordning att man lånar båtarna. Jag grundar min utsago
på den erfarenhet som jag har från samtal med deras
operative chef Anders Jönsson. Det är mycket riktigt
så att man nu har begärt att få förlänga lånet av dessa
båtar och eventuellt låna någon ytterligare.
Detta har inte skett av sig självt. Det har varit en
lång process. Vi var några i riksdagen som engagera-
de oss i detta och aktivt bidrog till att detta gick att
genomföra. Men Försvarsmaktens företrädare var
kanske inte de mest resonabla i dessa avseenden.
Först när regeringen mycket föredömligt grep in och
fattade beslut gick detta att genomföra. Och i dag
fungerar förhållandet mellan regeringen och Sjörädd-
ningssällskapet bra.
Fru talman! Detta är ett exempel som jag tycker är
alldeles utmärkt på hur vi kan använda den av oss alla
gemensamt ägda materielen för skattebetalarnas bäs-
ta.
Fru talman! Jag träffade också häromdagen kom-
panichefen i hemvärnet, Joakim Fryklund i Sölves-
borg, som har nämnts här. Han hade länge för sitt
kompanis räkning begärt att få en vanlig vagn att dra
sina kokkärl på. Han har inte fått den. Han fick köpa
den av en handlare på orten och betala för den. Frå-
gan är vad jag och försvarsministern möjligtvis har att
säga till honom med tanke på den prioritering som
försvarsministern har talat om i riksdagen.

Anf. 132 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag vill tacka Christer Skoog för de
vänliga orden beträffande stridsbåtarna och Sjörädd-
ningssällskapet. Jag är glad över att vi har kunnat
finna en lösning som är så samhällsnyttig. Jag kan
inte gå in i hur en enskild diskussion mellan en hem-
värnsenhet och högre delar i Försvarsmakten går till.
Jag kan säga att jag från cheferna i hemvärnet och
militärdistriktens företrädare också för södra militär-
distriktet har den bilden att man menar att man under
ett fåtal år framåt kommer att kunna ge det till hem-
värnet som hemvärnet vill och kan använda sig av.
Hur det har gått till i det här enskilda fallet kan jag ha
varken en mening eller åsikt om, utan jag får förlita
mig på den helhetsbild som jag har fått också beträf-
fande förhållandena i södra militärdistriktet.

Anf. 133 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för detta.
Bara det faktum att försvarsministern inför riksdagen
och därmed svenska folket har redogjort för den ord-
ning som denna materiel ska användas på kommer -
det är jag övertygad om - att stärka dem som aktivt
verkar i hemvärnet och i andra frivilligorganisationer
att med kraft kunna verka för att detta även ska gälla
ute i verkligheten. Och det vet jag att vi alla här vill.

9 § (forts. från 6 §) Statlig förvaltning (forts.
KU3)

Anf. 134 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Först måste jag be kammaren om ur-
säkt. Jag missade att anmäla mig på talarlistan på
grund av att jag prioriterade en statlig utredning den-
na eftermiddag. Detta ska icke upprepas, det lovar
jag. Meningen var i alla fall att företräda reservation 1
på s. 43 med anledning av mom. 1 i utskottets hem-
ställan i konstitutionsutskottets betänkande 3. Jag vill
klargöra att man i motionerna från skilda håll förordar
någon form av rationalisering, effektivisering eller
t.o.m. avskaffande av ombudsmannafunktioner som
regeringen inrättat för att t.ex. implementera lagstift-
ning i skilda ärenden. Vi menar att de går lite för
långt. Det finns inga bärande och tungt vägande skäl
till att i dag säga att regeringen ska göra si eller så. Vi
förutsätter ju att regeringen fortlöpande följer dessa
ombudsmannafunktioners effektivitet.
Men det finns ett annat riskmoment med dessa
motioner och utskottsmajoritetens betänkandetext,
nämligen att man lämnar öppet för en möjlighet att
inordna dessa ombudsmannafunktioner, som är till-
satta för att t.ex. hjälpa till att implementera lagstift-
ning i diskrimineringshänseenden, och att överföra
dessa verktyg från regeringsmakten till riksdagen.
Det menar vi är alldeles fel, därför att riksdagen har
ett ombudsmannaämbete som vi ska slå vakt om, och
det är Justitieombudsmannen. Denna justitieom-
budsman är de enskilda medborgarnas garant för att
myndigheter inte missbrukar sin makt gentemot dem.
Det är en helt annan konstitutionell avvägning, och
den har en helt annan konstitutionell ställning. Denna
ombudsmannafunktion är väsensskild från de om-
budsmannafunktioner som regeringen har tillsatt för
att skapa klarhet i olika diskrimineringshänseenden.
De ombudsmannafunktioner som detta gäller är
alltså Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen
och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning. Det är alltså ombudsmannafunktio-
ner som regeringen egentligen har inrättat för att
försvara Sveriges hållning i FN-deklarationen om
mänskliga rättigheter. Jag menar att det är fel av riks-
dagen att nu tillkännage ett utredningsuppdrag som
skulle kunna innebära att dessa ombudsmannafunk-
tioner inordnas under riksdagen.
Jag vet att Moderata samlingspartiets företrädare i
utskottet har haft en ungefär likartad hållning. Men de
gick ändå med på att öppna för denna utredning. Jag
förstår inte det.
Jag yrkar därför bifall till vår reservation 1 som
även Vänsterpartiet ställer sig bakom.
Sedan vill jag för klarhets vinnande säga att det
finns ett rättelseblad på era bänkar. Det innebär att vi
stryker sista meningen i andra stycket:
"Myndigheterna ska inte, som särskilda kontrol-
lorgan, se till att enskildas rättigheter tillvaratas i
olika sammanhang."
Just den meningen svarar inte riktigt mot den
verklighet som våra ombudsmannafunktioner i Rege-
ringskansliet har beskrivit för oss. Därför stryks den.
På det sättet blir vår reservation klarare på denna
punkt.

Anf. 135 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Fru talman! Jag är naturligtvis medveten om att
Kenth Högström inte har hört debatten till fullo som
har förts här tidigare. I varje fall förefaller det inte
som om han hörde mitt inledande inlägg, där jag
mycket klart till kammaren sade och betonade det
som faktiskt också står på s. 13 i betänkandet, nämli-
gen den särställning som Riksdagens ombudsmän
har. Någon anledning att ifrågasätta JO:s ställning
och verksamhet anser utskottet inte att det finns. Det
står alltså mycket tydligt.
Det som majoriteten däremot tycker är att de and-
ra ombudsmännen, de som är underställda regeringen,
i större utsträckning borde kunna samverka. Och det
är inte någon ny ståndpunkt. Kenth Högström var ju
med även i fjol när utskottet var enigt om att säga att
det fanns faror med att man tunnar ut ombudsman-
nainstitutet genom att tillsätta nya ombudsmän - det
förs fram krav i debatten på alla möjliga nya om-
budsmän - och att det borde kunna gå att samordna
på olika sätt, inte minst för effektivitetens skull men
också för att allmänheten på ett rimligare sätt ska
kunna förstå vad det handlar om.
Jag vill fråga Kenth Högström om han fortfaran-
de, liksom i fjol, anser att det skulle kunna finnas
fördelar med att slå ihop flera av de ombudsmannain-
stitutioner som sorterar under regeringen. Är det i så
fall inte rimligt att utreda frågan? Ett rykte säger att
det rentav pågår ett slags inofficiell utredning inom
regeringen som inte har kommit till utskottets känne-
dom.

Anf. 136 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Nils Fredrik Aurelius inledningsanfö-
rande har jag fått rekapitulerat på ett gott sätt från en
sagesman som heter Pär Axel Sahlberg, och han bru-
kar vara vittnesgill.
Jag vill läsa högt för kammaren vad utskottsmajo-
riteten skriver: "Frågan om huvudmannaskapet för
dessa ombudsmän måste, enligt utskottet, ses i ljuset
av de uppgifter ombudsmännen tilldelas. Enligt ut-
skottet bör riksdagen, med anledning av motionerna -
- -." Man stänger inte klart en dörr, utan man öppnar
dörrarna för att av olika praktiska skäl om möjligt
underställa dessa ombudsmannafunktioner riksdagen.
För oss socialdemokrater är det att gå för långt. En
effektivitetsöversyn kan man mycket väl tänka sig
och det gör regeringen fortlöpande. Att initiera vissa
administrativa effektivitetsöversyner måste rimligen
ligga inom Regeringskansliets fortlöpande verksam-
het. Det är väl ändå inte ett område där riksdagen
behöver peka regeringen på näsan. Men att föra över
ombudsmannafunktionerna till riksdagens kontroll
menar vi är fel därför att det kolliderar och kan kon-
kurrera med det ombudsmannaämbete som vi ska
vara rädda om, nämligen JO-ämbetet.
Där måste väl ändå Nils Fredrik Aurelius hålla
med om att ni öppnar dörren för detta i en kommande
utredning. Ni gör det för att få med er några till på
vagnen när det gäller denna utredning. Det är ett sätt
att, som jag ser det, i onödan knäppa regeringen på
näsan.

Anf. 137 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Man kan naturligtvis tänka sig att ba-
ra sådana utredningsuppdrag ges där man vet vad
utredningsresultatet ska bli. Men en relativt rimlig
ordning är väl ändå att en utredning får vara någor-
lunda förutsättningslös. Sedan kan man ha bestämda
åsikter, och sådana finns exempelvis från min sida i
de här olika frågorna.
Det enda som står här är ju att huvudmannaskapet
är beroende av vilka uppgifterna är. Det tycker jag är
fullständigt självklart. Det är ingenting som säger vad
slutresultatet av en utredning ska bli. Tyngdpunkten
både i texten här och i debatten ligger på detta med
att man ska utreda de regeringen underställda om-
budsmännens möjligheter att samverka - eventuellt
sammanslås i något eller flera fall. Det står ju mycket
tydligt här.
Sedan kan man naturligtvis säga att detta tittar re-
geringen på och utreder. Men så har det alltså sagts år
efter år från konstitutionsutskottets sida utan att nå-
gonting händer - eller hur? Det enda nya argument
som har tillkommit den här gången är att man avvak-
tar ett slags EU-ställningstagande och lite sådant.
Annars är det, som sagt, precis samma argument år
efter år. Därför tycker jag att det finns anledning för
riksdagen att säga: Nu vill vi se att någonting händer
här.
Det ligger väl ändå, Kenth Högström, en viss fara
i det ständigt växande antalet ombudsmän. Det inte
bara tunnar ut JO-institutet, utan över huvud taget
tunnar det ut ombudsmannainstitutet.
För tydlighetens skull vill jag än en gång säga att
jag tror att vi alla är överens med Kenth Högström
om JO:s speciella särklasställning. Detta betonas
också eftertryckligt i utskottsmajoritetens skrivning.

Anf. 138 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det är inte så säkert att man kan utlä-
sa de nyanserna i utskottstexten. Man måste nog
också läsa riksdagens protokoll från dagens debatt för
att förstå att åtminstone ni företrädare för Moderata
samlingspartiet menar att justitieombudsmannaäm-
betet har en särställning. När man läser det här ut-
skottsbetänkandet kan man mycket väl tänka sig att
en del av de ombudsmannafunktioner som nu avses
bli utredda skulle kunna få en ställning i konstitutio-
nen motsvarande Justitieombudsmannens men det
finns ingen sådan distinktion.
Detta med de effektivitetsvinster som skulle kun-
na erhållas genom samordning av vissa ombudsman-
nafunktioner i ett gemensamt kansli eller t.o.m. ge-
nom sammanslagning av vissa menar jag är en sak för
regeringen att se över, vilket utskottet tidigare har
menat. Vi vet dessutom att regeringen tittar på detta.
Det finns dock också en annan fara med den ar-
gumentation som jag nyss hörde Nils Fredrik Aureli-
us göra sig till tolk för. Han menar att vi har fått en
växande skara av ombudsmannafunktioner - det är
förvisso alldeles klart att ett antal sådana har till-
kommit under de senaste åren - och att det i sig
skulle utgöra en urvattning av ombudsmannabegrep-
pet eller en uttunning av ombudsmannafunktionen.
Den åsikten delar inte jag därför att den typ av
ombdusmannafunktioner som här avses är precis vad
som är avsett från regeringens sida. Det handlar näm-
ligen om ett verktyg i det politiska vardagsarbetet för
att implementera den politiska lagstiftning som ska
hindra diskriminering.

Anf. 139 INGVAR SVENSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! I den här debatten fokuseras det kan-
ske lite väl mycket på effektiviteten. Syftet bakom
detta med ombudsmännen är ju att få en större över-
blickbarhet och lättillgänglighet för den enskilde
medborgaren - också där kan det givetvis vara fråga
om effektivitetsvinster.
Jag vill betona att majoriteten i utskottet inte har
tagit ställning vad gäller huvudmannaskapet. Vi har
sagt att när man ändå utreder det får huvudmannaska-
pet ses i ljuset av vad man kommer fram till. Varför
är Kenth Högström så rädd för att de starka argument
som han menar sig ha inte skulle hålla i en sådan här
utredning och vid en närmare granskning?

Anf. 140 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag förstod inte riktigt den fråga som
Ingvar Svensson ställde allra sist i sin replik men jag
ska försöka kommentera själva hållningen i frågan.
Om ni företrädare för de olika partier som utgör ut-
skottsmajoriteten satte er ned för att försöka komma
överens om vad ni egentligen vill skulle ni inte klara
av det därför att ni har vitt skilda åsikter om var hu-
vudmannaskapet egentligen ska ligga, åtminstone att
döma av vår debatt i utskottet. Det är alltså tack vare
att ni är otydliga på den här punkten och håller dör-
rarna öppna som ni klarar av att skapa en majoritet
för en utredning.
När det gäller de diskrimineringsombudsmanna-
funktioner som det här handlar om menar jag att varje
närmande till riksdagens underställande också är att
kanske göra dem till ett slags justitieombudsmanna-
funktion. Justitieombudsmannen är så helig i vår
konstitution - lika helig som konstitutionsutskottet
självt, alltså kontrollmakten - att där ska vara sär-
skillnad.
Ombudsmannabegreppet är ett svenskt begrepp,
en svensk innovation - här har vi ett av få ord som
Sverige har lyckats exportera till andra länder - och
har nyligen fått en ny plattform i EU där det ju nyli-
gen inrättats en ombudsmannafunktion för att bevaka
insynsfrågorna i det än så länge ganska svårgenom-
trängliga EU. Vi ska alltså vara rädda om den ur-
sprungliga funktionsmakt som justitieombudsmanna-
funktionen har.

Anf. 141 INGVAR SVENSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Detta med att bara kunna komma
överens om en liten del gäller kanske inte bara parti-
erna i den här majoriteten. Hur var det med arbets-
tidsfrågan, Kenth Högström?
Den fråga som Kenth Högström inte förstod var
följande: Om han nu har starka argument emot detta
med huvudmannaskapet för riksdagen i den här frå-
gan, varför är han då rädd för låta dem prövas i en
utredning?

Anf. 142 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Allt som vi tycker och vill göra i re-
spektive partier och utskott kan inte leda till parla-
mentariska utredningar. Endast de frågor som är av
den vikten att de har bäring på angelägna samhällsfält
bör utredas. T.ex. bör tryckfrihetslagstiftningen, som
har bäring på grundlagen, alltså ses över just nu på
grund av att vi lever i en tid av konvergens och snabb
teknikförändring. Det är en typisk sådan fråga där
verkligheten spelar in med kraft och ställer politiker-
na inför svåra avvägningar som bör utredas. Nu har vi
fått en sådan utredning. Allt ska inte utredas.
Det här hade vi kunnat avstyra redan i utskottet
genom att säga: Okej, vi är överens om att man
mycket väl från regeringens sida kan se över de ad-
ministrativa resurserna för att öka effektiviteten och
nå kostnadsbesparingar, eller vad det nu är för nå-
gonting, men behöver inte utreda var dessa ombuds-
mannafunktioner ska ligga. Det fanns egentligen en
majoritet för den hållning som jag företräder, den
socialdemokratiska. Alldeles uppenbart tycker också
moderaterna det, men de öppnar i stället för en utred-
ning av helt andra skäl.

Anf. 143 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Vi har vant oss vid att frågor, likarta-
de sådana, kan dyka upp i flera utskott. En sådan är
alkoholfrågans hantering under EU-året, där konsti-
tutionsutskottet har yttrat sig över frågan och föreslår
riksdagen slutsatser som jag för min egen del har
svårt att dela. Den socialpolitiska glöden är minst sagt
måttfull, för att använda utskottets egen vokabulär.
Jag har bl.a. motionerat om att det, när vi nu har
EU här och skulle presentera också svensk alkohol-
och drogpolitik, vore rimligt med en vit vecka i EU.
Den tanken dyker upp i den flerpartimotion som är en
av dem där man tycker att vi bör passa på att ha en
progressiv hållning i socialpolitiska frågor när vi har
kommandot i Europeiska unionen över ett halvår.
Intressant är just motion 267 som toppas av riksda-
gens andre vice talman med stöd från tredje vice
talman och med stöd från ytterligare företrädare för
fyra partier. Där tar man upp det viktiga att markera.
Vi ska bl.a. vara värd för en FN-konferens som
har alkohol- och drogfrågor på programmet. Sverige
har en stark förpliktelse inte minst från WHO-
konferensen i Paris i december 1995.
I den motion som här behandlas och som jag
apostroferar, nämligen motion 267, påpekas ju att vi
har anledning att också känna ansvar för dem som har
svårigheter med att hantera sin egen konsumtion. I
dessa yttersta dagar, fru talman, har socialministern
kommit med en handlingsplan beträffande alkohol-
frågor. Där markerar han särskilt att det i arbetslivet
bör vara alkoholfritt. Det är också vad ett antal reser-
vanter påminner om. Det betyder att jag för min del
kommer att stödja reservation 7.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

10 § Kommunala kompetensfrågor

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU6
Kommunala kompetensfrågor.

Anf. 144 PER-SAMUEL NISSER (m):
Fru talman! Det här betänkandet gäller motioner
som är samlade från både 1999 års och detta års all-
männa motionstid. Frågorna berör främst kommunal
näringsverksamhet och möjligheter till laglig-
hetsprövning och sanktionssystem.
Kommuner och landsting bedriver en omfattande
näringsverksamhet. Det sker både i traditionell för-
valtningsform och i ett stort antal kommunala bolag.
Det finns i dag ca 1 800 kommunala och landstings-
kommunala bolag och stiftelser. Dessa omsätter ca
130 miljarder kronor. Detta kan jämföras med att
övrig kommunal verksamhet omsätter 420-430 mil-
jarder.
Den allmänna bestämmelserna om kommunernas
och landstingens näringsverksamhet återfinns i 2 kap.
7 och 8 §§ kommunallagen. Enligt 7 § får kommuner
och landsting bedriva näringsverksamhet om den
drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla
allmännyttiga anläggningar eller tjänster, t.ex. buss-
bolag eller flygplatser, åt medlemmarna i kommuner
och landsting.
Kommuner och landsting bedriver i dag närings-
verksamhet som är omfattande både vad gäller om-
fång och vad gäller utbud av varor och tjänster. Det
handlar om bostadsbolag, energibolag, kaféer, vide-
outhyrning, resebyråer, kommunala gym, m.m. Listan
kan göras lång. Gemensamt för dessa olika näringar i
kommunal regi är att de ofta bedrivs med hjälp av
skattepengar, dvs. pengar som annars skulle kunna
användas till att förstärka och finansiera andra för
kommuner och landsting mer naturliga verksamhets-
områden, t.ex. skola och sjukvård.
Hur ser då företagare och lokala politiker på frå-
gan om kommunal näringsverksamhet? Ja, det har
gjorts en rapport under hösten av SAF, som med hjälp
av en undersökning gjord av Demoskop ställt frågor
till 18 000 företagare och 5 000 kommunpolitiker om
synen på kommunal näringsverksamhet.
I denna rapport kan man se att tre av tio företagare
anser att osund konkurrens förekommer från kommu-
nen, och så tycker även två av tio kommunpolitiker.
Om man utgår från att det finns ca 200 000 företag i
Sverige med minst en anställd innebär det att ca
60 000 företag i Sverige är drabbade av en osund
kommunal konkurrens.
Helt tydligt är att företagarna enligt denna rapport
mer kritiska än kommunpolitikerna. Men ungefär
13 % av kommunpolitikerna tyckte att den kommu-
nala näringsverksamheten fungerar utmärkt. Många
kommunpolitiker tycker att det fungerar dåligt på
detta område och är inte nöjda med hur kommunen
arbetar med konkurrensfrågorna.
En person, en drabbad småföretagare från Bor-
länge, som intervjuats i denna undersökning säger:
Det kan inte vara meningen att kommunerna går in i
bransch efter bransch och snedvrider konkurrensen
med skattepengar. Det måste skapas tydliga regler
och ordentliga verktyg för att förhindra den osunda
konkurrensen från stat och kommun.
Så långt denna rapport.
Jag anser att kommunal näringsverksamhet hotar
de lokala småföretagen och är ett stort risktagande för
alla skattebetalare. Arbeten och småföretag slås ut av
skattesubventionerad kommunal verksamhet. De
privata småföretagen tvingas att konkurrera med
verksamheter som bedrivs på helt andra ekonomiska
villkor. Man kan ifrågasätta om utvecklingen av den
kommunala näringsverksamheten är förenlig med
kommunallagen och konkurrenslagens bestämmelser.
Bolagsbildningen leder vidare till dubbla lojalite-
ter för förtroendemän därför att aktiebolagslagen och
kommunallagen ställer delvis motstridiga krav.
Lagregleringen av den kommunala kompetensen
kan tyckas vara relativt klar och tydlig, men regelver-
ket räcker inte till för att hindra att kommuner och
landsting ger sig in på affärsmässig verksamhet som
inte ligger inom det som kan anses vara en naturlig
kommunal uppgift.
En annan del som är viktig i detta sammanhang är
möjligheten till lagprövning och frågan om sanktions-
system. Medborgarna har i dag mycket ringa möjlig-
heter att få till stånd en laglighetsprövning av kom-
munernas och landstingens beslut att bedriva närings-
verksamhet i förvaltningsform eller i bolag. För att
det ska vara möjligt i dag krävs ett formellt beslut att
överklaga. Om en kommunal enhet inleder en försälj-
ningsverksamhet på den öppna marknaden utan något
formellt beslut om saken, finns det inte något beslut
att laglighetspröva. Om verksamheten sker inom ett
kommunalt bolag kan normalt inte ett beslut överkla-
gas.
En kommun kan inte i dag tvingas att rätta sig ef-
ter ett beslut, och om det inte rör sig om myndighets-
utövning finns inte någon straffrättslig eller civil-
rättslig sanktion att tillgripa mot kommunen. För
varje kommunal överträdelse av gällande lag måste
det finnas effektiva sanktioner. Dessa påtalade brister
måste rättas till.
Fru talman! Vår utgångspunkt från Moderata
samlingspartiet är att kommunerna inte ska bedriva
näringsverksamhet. Sådan verksamhet sköts bättre av
andra. En renodling av kommunernas uppgifter gyn-
nar demokratin och beslutens kvalitet.
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 1
under mom. 1, och jag ställer mig bakom de övriga
reservationer där moderater finns med.

Anf. 145 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna står bakom de re-
servationer om kommunal näringsverksamhet och
kompetensfrågor som finns i betänkandet, som Per-
Samuel Nisser har varit inne på.
Jag vill ta upp en annan kompetensfråga och det
gäller kommuners kompetens beträffande barnom-
sorgssubventioner. De nuvarande subventionerna från
kommuner till föräldrar med barn i daghemsåldern
gynnar ensidigt vissa barn. Det borde rimligtvis vara
så att kommunerna ska ha den generella rätten att
fördela sina egna - och jag vill betona egna - barn-
omsorgssubventioner på ett rättvis sätt till varje barn
och på ett sådant sätt att föräldrar kan erhålla den
faktiska valfriheten att bedöma och anlita den barn-
omsorg som bäst lämpar sig för de barn som man har
ansvar för. En sådan rätt ligger dessutom i linje med
principen om den kommunala självstyrelsen, och den
bör ju ha något innehåll - för att citera vad Lagrådet
sagt i ett annat sammanhang. Riksdagen bör besluta
om en förändrad kommunal kompetens på området.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Anf. 146 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Redan i det korta perspektivet finns
det stora besparingsmöjligheter i landets kommuner.
En avveckling av kommunala bolag frigör resurser
för de hårt ansträngda verksamheterna vård, omsorg
och skola.
Om en kommun säljer ett bolag minskar dess till-
gångar och skulder. Det ger ingen direkt möjlighet att
tillföra andra verksamheter ökade resurser. Däremot
får det verkligen positiva sidoeffekter. Den kommu-
nala administrationen minskar och de avvecklade
bolagen utnyttjas på ett samhällsekonomiskt och
effektivt sätt genom att snedvriden konkurrens och
ineffektiv förvaltning av bolagens resurser försvinner.
På sikt har sådana här dynamiska effekter en positiv
inverkan på den kommunala ekonomin.
De resurser som direkt frigörs då kommunala bo-
lag avvecklas är de som uppkommer genom att kom-
munens ränteutgifter minskar och förlustbidragen till
olönsamma bolag försvinner. Redan på kort sikt upp-
går dessa vinster till betydande belopp.
Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för en
bolagsavveckling. Vår bedömning är att det är fullt
realistiskt att under den här mandatperioden sälja
ungefär hälften av de kommunala bolagen. Framför
allt inom energisektorn finns det många bolag som
kan säljas utan några risker, och vi har redan sett en
del exempel på detta. Inom fastighetssektorn finns det
en del bolag som kan säljas, framför allt industrilo-
kaler och kommersiella fastigheter. Bostadsbolagen
kan inte säljas i lika stor utsträckning, eftersom det av
bostadssociala skäl är viktigt att behålla merparten av
de allmännyttiga bostadsbolagen.
I vissa fall bedrivs angelägen kommunal verk-
samhet i bolagsform, och då tänker jag på verksamhet
inom kultursektorn. Där finns det särskilt konstruera-
de bolag. Det är helt onödigt. Dessa bolag kan av-
vecklas och i stället förvandlas till verksamhet i nor-
mal förvaltningsform.
Enligt en utvärdering som gjordes för ett par år
sedan av Capella Analys uppgick det marknadsmäs-
siga värdet av kommunala bostads- och energitill-
gångar till ca 120 miljarder kronor, varav energitill-
gångarna svarade för ca 70 miljarder. En försiktig
uppskattning av det totala värdet av den kommunala
bolagssektorn ger resultatet att värdet uppgår till
mellan 120 och 150 miljarder kronor.
En utförsäljning av hälften av de kommunala bo-
lagen skulle ge kommunerna intäkter på 60-75 mil-
jarder. Eftersom dessa intäkter ska användas för att
minska den kommunala skuldsättningen uppstår alltså
ett positivt räntenetto, och det i sin tur blir ett resur-
stillskott. En bolagsavveckling skulle medföra en god
möjlighet att förbättra de kommunala kärnverksam-
heterna vård och skola.
De demokratiska aspekterna på en avveckling av
de kommunala bolagen har berörts i ett tidigare anfö-
rande. Det finns mycket i övrigt negativt som man
kan säga om de kommunala bolagen.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servation nr 1, som handlar om en begränsning av
kommunal affärsverksamhet och till reservation nr 2,
som handlar om laglighetsprövning av kommunal
näringsverksamhet.

Anf. 147 PER LAGER (mp):
Fru talman! Med anledning av detta betänkande
har jag bara en fråga som jag vill ta upp, och det är
den reservation som jag har anmält. Den handlar om
möjligheten för föräldrar att vara kommunala dag-
barnvårdare åt sina egna barn.
Miljöpartiet vill se en förändring i kommunalla-
gen som möjliggör rätten att bli kommunal dagbarn-
vårdare åt eget barn. Statliga subventioner utgår i dag
endast till föräldrar som väljer barnomsorgsformer
som innebär att någon annan tar hand om barnen.
Miljöpartiet anser att även föräldrar som väljer att
vårda sina barn i det egna hemmet bör få ekonomiskt
stöd. Därför bör en förälder kunna vara anställd som
kommunal dagbarnvårdare åt eget barn med likvärdig
betalning som en kommunal dagmamma erhåller.
I reservationen vill vi att regeringen återkommer
med förslag till en förändring i kommunallagen som
ger denna möjlighet. Av socialtjänstlagen och skolla-
gen framgår kommunens skyldigheter i fråga om
barnomsorg, men kommunallagens föreskrifter hind-
rar i dag en utvidgning av kommunens befogenheter i
detta avseende. Det krävs alltså en ändring av före-
skrifterna i kommunallagen eller en särskild lagstift-
ning.
Skillnaden mellan vårt förslag och kristdemokra-
ternas förslag om vårdnadsbidrag - jag vet inte om ni
kallar det vårdnadsbidrag längre - är att Miljöpartiet
vill ha en kommunal anställningsform, inte pengar
direkt i handen så att säga. Vi anser att det är viktigt
att ha en anställningsform med sjukförsäkring, pen-
sionspoäng osv. Annars kan det lätt bli en kvinnofälla
samtidigt som det handlar om jämställdhet.
Jag saknar stöd från de borgerliga partierna för
denna reform. Som ni minns gjorde Miljöpartiet upp
med regeringen om en s.k. mixtaxa. Vi var väldigt
noggranna med att tala om att den skulle kombineras
med en valfrihetsreform typ att kunna vara dagbarn-
vårdare åt eget barn.
Jag hoppas trots allt att de borgerliga partierna
kommer att stödja denna reservation, men jag anar att
jag inte kommer att få det stöd som jag förväntat mig.
Från de borgerliga partierna efterfrågade man just
denna valfrihet för föräldrarna.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servation nr 6. Jag hoppas, som sagt, att jag kan få ett
bredare stöd, om inte från de andra så från de borger-
liga partierna som har efterfrågat just den här typen
av frihet.

Anf. 148 INGVAR SVENSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill gärna göra ett klarläggande.
Vår reservation handlar inte om vårdnadsbidrag eller
om kommunalt vårdnadsbidrag, utan det handlar om
en frihet för kommunerna att hitta olika tekniska
lösningar för att själva kunna disponera sina egna
medel på detta område, och det är en generell rätt.
Vad Per Lager vill ha är en teknisk lösning på en
sådan generell rätt, och det förklarar skillnaden. Vi
vill inte låsa oss vid just denna tekniska lösning.

Anf. 149 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det hade varit lämpligt om denna
tekniska lösning, som Ingvar Svensson kallar vårt
förslag, hade kunnat få ett stöd. Vi begär ju ett förslag
från regeringen, och man hade kanske kunnat diskute-
ra olika tekniska lösningar. Men en allmän frihet för
kommuner att kunna betala ut ersättning till föräldrar
såsom föreslås i kristdemokraternas reservation är ju
egentligen inget annat än ett sätt att skapa en kvinno-
fälla, som jag ser det.

Anf. 150 INGVAR SVENSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det var ett intressant konstaterande.
Det decentralistiska Miljöpartiet vill inte ha frihet för
kommunerna.

Anf. 151 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Om jag har yrkat bifall till fel reser-
vation ska jag be att få rätta mig. Jag yrkar bifall till
reservation nr 5.
Jag måste be Ingvar Svensson om ursäkt, för jag
hörde faktiskt inte frågan.

Anf. 152 INGVAR SVENSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag konstaterade att det decentralis-
tiska Miljöpartiet numera klargör att man inte vill ha
frihet för kommunerna.

Anf. 153 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jodå, vi är decentralistiska. I vissa fall
finns det anledning att garantera vissa grundläggande
rättigheter i de här friheterna, bl.a. när det gäller en
anställningsform som vi tycker är väldigt viktig.

Anf. 154 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s):
Fru talman! Vi behandlar just nu konstitutionsut-
skottets betänkande KU6, och vi behandlar 30 motio-
ner, som tidigare har sagts, från allmänna motionsti-
den åren 1999 och 2000 och dessutom reservationer
till förmån för vissa av dessa motioner.
Inledningsvis vill jag passa på att yrka avslag på
reservationerna och bifall till utskottets hemställan.
Som tidigare år när vi har diskuterat dessa frågor
rör motionerna omfattningen av kommunal affärs-
verksamhet och formen för sådan verksamhet. De rör
laglighetsprövning, sanktionssystem, kommunala
trafikbolag, företags möjligheter att verka utanför den
egna kommunen samt kommunens befogenheter i
fråga om barnomsorg, som vi nyss har hört en debatt
kring. Jag ska inte kommentera varenda motion i det
här betänkandet, men ska i någon mån kommentera
reservationerna.
Vad gäller kommunal näringsverksamhet, dess
omfattning och form finns det i dag inte skäl att göra
något annat ställningstagande än det som vi gjorde i
ett liknande betänkande våren 1999 - det var när den
här formen av frågor senast var uppe till diskussion -
dvs. att det inte finns skäl att begränsa eller förbjuda
kommunala företag. Men det finns en uttalad viljein-
riktning att den kommunala verksamheten i största
möjliga utsträckning ska bedrivas i nämndform. Det
kan också, som tidigare nämnts här, finnas skäl att
bedriva viss verksamhet i bolagsform. Här ska verk-
samhetens förutsättningar och den samlade kommu-
nala nyttan vara utgångspunkten för organisations-
formen.
Frågan om otillbörlig konkurrens, som reservatio-
nerna handlar om, är ju redan uppmärksammad. Jag
vill här hänvisa till Konkurrensrådet, som vid års-
skiftet ska lämna sin slutrapport. Därefter är det rege-
ringens sak att ta ställning i frågan och vidta de åtgär-
der som är erforderliga. Dessutom är det aktuellt med
en departementspromemoria från Näringsdeparte-
mentet som just behandlar konkurrenssnedvridande
effekter av offentlig näringsverksamhet.
Dessa frågor är alltså belysta. Men det låter på
Per-Samuel Nisser och Moderata samlingspartiet som
om de aldrig har lyfts. Jag vill påminna om näringsut-
skottets betänkande som vi hade att behandla i kam-
maren under förra veckan, NU4, där denna fråga
verkligen belystes. Näringsutskottet hade en klar
viljeinriktning att vare sig kommunal verksamhet
eller annan näringsverksamhet fick bedrivas så att
den konkurrerade ut eller på annat sätt hindrade till-
växten i privata företag. Det var en klar viljeinrikt-
ning, och den ställde sig kammarens majoritet bakom.
Så till frågan om en laglighetsprövning. Även den
frågan har under åren varit föremål för diskussion i
denna kammare. Bedömningen huruvida en verksam-
het ligger inom den kommunala kompetensen är
ytterst en styrelsefråga. Även ägaren, i det här fallet
kommunen eller landstinget, har ju möjlighet att age-
ra på bolagsstämmor där man väljer ombud från äga-
rens sida. Visst kan det vara så att en sådan verksam-
het haltar i vissa fall, men oftast fungerar den på ett
bra sätt.
Vad gäller detta med sanktionssystem kan kon-
stateras att en del lagändringar faktiskt har skett sedan
frågan debatterades i kammaren våren 1999. Jag
tänker då främst på det socialrättsliga området. Dess-
utom har det aktualiserats en del författningsändring-
ar på senare tid. Här pågår alltså ett aktivt arbete. Låt
oss därför avvakta och se vad det utmynnar i.
Till sist den intressanta diskussionen som fördes
innan jag kom upp i talarstolen som gällde barnom-
sorgen, som ska bedrivas i kommunal regi.
Jag tycker att frågan om hur man formar familje-
politiken ytterst är en nationell fråga. Vi har en lag-
stiftning i dag som reglerar detta. Att då via ändringar
i kommunallagen eller genom särskild lagstiftning
kringgå den finns det absolut inga skäl att göra.
Familjepolitiken ska göras lika i landet, och den
ska inte vara beroende av vilken kommun man bor i.
Dessutom tycker jag att det är förvånande att Krist-
demokraterna och Ingvar Svensson, som i andra
sammanhang - inte minst vad gäller laglighetspröv-
ning, sanktionssystem och annat - vill snäva in den
kommunala kompetensen i det här fallet vill utvidga
den. Det är något märkligt tycker jag.
De reservationer från Miljöpartiet och Kristdemo-
kraterna som handlar om att kommunerna själva ska
få bestämma sin barnomsorg ställer jag mig väldigt
negativ till. Vi kan ju i den här kammaren bedriva en
debatt som handlar om rättvisa, jämlikhet och annat.
Det ställer jag gärna upp på i andra sammanhang,
men just den här debatten är konstitutionell.
Därför, fru talman, yrkar jag avslutningsvis åter-
igen avslag på reservationerna och bifall till utskottets
hemställan.

Anf. 155 PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Fru talman! Jag ser många exempel runtom i lan-
det på osund konkurrens och snedvridna förhållanden
när kommuner bedriver affärsverksamhet. Det finns
också många exempel på kommunala bolag som
behöver tillskott, alltså extra pengar från ägaren, dvs.
kommunen, när verksamheten inte går runt.
Jag vill fråga Kerstin Kristiansson Karlstedt: Ska
verkligen skattemedel användas på detta sätt? Det är
pengar som annars skulle kunna användas på områ-
den som skola, sjukvård osv.

Anf. 156 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Det ska de naturligtvis inte göra. Jag
framhöll också i mitt anförande att varken kommunal
eller annan offentlig verksamhet får slå ut jobb eller
tillväxt i den privata verksamheten. Naturligtvis ska
det inte vara på det viset. Det har också uppmärk-
sammats av Konkurrensrådet som nu ska lämna sin
slutrapport vid årsskiftet.
Men Per-Samuel Nisser och Moderata samlings-
partiet får det att låta som att all näringsverksamhet -
om den drivs i kommunal regi - är solarier, cafeteri-
or, frisörverksamhet, gym och annat. Så är det ju inte.
Kommunal näringsverksamhet utgörs till nästan 99 %
av sådan verksamhet som bedrivs för kommunnyttan
och icke i vinstgivande syfte, nämligen bostads- och
hyresverksamhet. Det handlar om energiverk och allt
sådant som kan räknas till allmännyttan.

Anf. 157 PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Fru talman! Kerstin Kristiansson Karlstedt anser
tydligen - det hörde jag i anförandet - att den lag-
reglering som finns räcker för att motverka den osun-
da konkurrens som vi i dag kan se. Det tycker jag är
märkligt. Det är så mycket som visar på det motsatta.
Är det så att Socialdemokraterna tycker att det är
bra att kommuner och landsting bedriver affärsmässig
verksamhet? Det verkar vara så. Annars borde det
vara viktigare, tycker jag, att det offentliga koncentre-
rar sig på att sköta de åtaganden som vi ser som mer
naturliga.
En annan fråga gäller lokaliseringsprincipen.
Kommuner ska inte bedriva verksamhet utanför
kommungränsen. I betänkandet tas frågan upp om
kommunala trafikföretag, men det kan också gälla
andra verksamheter. Det finns i dag exempel på
kommunala bolag som lägger anbud på verksamhet
utanför den egna kommunens gränser. På så sätt kan
kommuninvånarnas skattemedel äventyras. Vi har sett
exempel inom elhandelsområdet. Anser Kerstin Kris-
tiansson Karlstedt, om jag ställer det som en princip-
fråga, att kommunala bolag ska få arbeta över kom-
mungränserna genom att ta anbud utanför kommunen
även om det i flera fall har visat sig att det finns en
fara för att kommuninvånarnas skattemedel används
på fel sätt?

Anf. 158 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera
lite av det som Per-Samuel Nisser inledde med. Det
gäller detta med den kommunala näringsverksamhe-
ten. Sanningen är ju den, Per-Samuel Nisser, att från
borgerligt håll ogillar man all kommunal näringsverk-
samhet. Sedan gömmer man sig bakom detta med
cafeterior och annat för att det låter mer rumsrent. Det
är ju sanningen. Kommunal näringsverksamhet ogil-
las. Allt ska privatiseras. Det är ju den bistra sanning-
en.
Vad gäller näringsverksamhet som bedrivs utanför
den egna kommunen vet Per-Samuel Nisser lika väl
som jag att frågan har utretts. För närvarande håller
den på att få en översyn i Regeringskansliet. Låt oss
då inte föregripa denna genom att fastna i vissa fållor
i de här sammanhangen utan låt oss se vad den ger
vid handen. I vissa fall kan det dock vara så att det
gagnar människor i en viss region på grund av att det
är glest med folk där osv. Det gäller just detta med
bussbolag och deras verksamhet utanför den egna
kommunen. Men frågan är som sagt under beredning,
så låt oss avvakta.

Anf. 159 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Hörde jag rätt när Kerstin Kristians-
son Karlstedt sade att hon inte ser några problem med
den bolagsverksamhet som så många kommuner
ägnar sig åt? Jag ser många problem med kommunal
näringsverksamhet. Det är därför många av oss bor-
gerliga politiker är så skeptiska mot detta. Det har ju
visat sig gång på gång att det behövs resurstillskott
från den egna kommunen för att man ska klara verk-
samheten. Det förekommer ett antal skandaler knutna
till de kommunala bolagen.
Vad jag också har upplevt som mycket besväran-
de är ju att många av de ledamöter som sitter som
partirepresentanter i de kommunala bolagen inte
längre ser sig som politiker. De ser sig något annat
slags personer, som står utanför den politiska verk-
samheten och i stället ägnar sig åt att göra affärer med
mer eller mindre gott resultat. Jag skulle vilja höra
vad Kerstin Kristiansson Karlstedt anser att man kan
göra för att förbättra demokratin när man ska ha kvar
kommunala bolag.

Anf. 160 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Det är ju inte på det viset, Helena
Bargholtz, att kommunala bolag är något självända-
mål. Det gagnar ju kommunnyttan, dvs. de invånare
som bor i kommunerna. Man får det ibland från bor-
gerligt håll att låta precis som om det här hade ett
egenvärde i sig. Det har det inte alls.
Sedan är det dessutom på det viset att de männi-
skor som väljs till de kommunala bolagen ofta väljs
via fullmäktige. Då har ju kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige ett speciellt ansvar för att se till
att de rätta människorna kommer dit. Men själva
principen med kommunala bolag, med kommunal
näringsverksamhet i stort, kan det ju inte vara något
fel på bara för att man måhända från visst håll väljer
dit fel människor.

Anf. 161 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Då vill jag fråga Kerstin Kristiansson
Karlstedt hur hon ställer sig till utförsäljningar av
kommunala bolag. Jag visade ju i mitt inledande
anförande på vilka stora förtjänster, vilka vinster,
kommunerna kan göra genom att sälja kommunala
bolag t.ex. inom energisektorn. Är det så väldigt
mycket bättre att ha energiverksamheten i ett kom-
munalt bolag än i ett privat bolag? Känner verkligen
kommuninvånarna att de får väldigt mycket bättre
energi om de vet att det är kommunalpolitiker som
sköter det hela?
Jag skulle över huvud taget vara intresserad av att
veta om Kerstin Kristiansson Karlstedt är beredd att
verka för att man omvandlar bolagsformer till vanliga
kommunala nämndformer för att öka demokratin och
förbättra insynen i verksamheten.

Anf. 162 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Det är ju på det viset, och det sade jag
också om Helena Bargholtz lyssnade på mitt anföran-
de, att man i mesta möjliga mån ska driva det i
nämndform - just på grund av detta med insynsmöj-
ligheterna. Men sedan handlar det också om tillit. Vi
väljer ju företrädare i våra bolag för att vi litar på de
människorna. Vi har en tilltro till dem. Det är inte så
att man fifflar i varje bolag.
Jag minns så väl debatten från förra året, från vå-
ren 1999. Då stötte man, inte minst från folkpartis-
tiskt håll, in sig på just att det var där som fifflet
skedde; bakom slutna dörrar. Visst kan det hända,
men det är ju inget som är vanligt förekommande.
Där det förekommer fördöms det.

Anf. 163 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Kerstin Kristiansson Karlstedt, varför
så negativ till den variant som jag nämner i reserva-
tionen, nämligen möjligheten för kommunen att an-
ställa en människa som kommunal dagbarnvårdare åt
eget barn? Vad är det för skillnad mellan att jag är
dagbarnvårdare åt grannens barn och att jag är det åt
mina egna barn? Att det är en nationell fråga håller
jag med om. Men just därför ska vi ha de här variab-
lerna som ger kommunen möjlighet att se vad som är
bäst i den situation de har. Det kanske är så att det är
bäst för mig att vara dagbarnvårdare åt mina egna
barn. Varför ska jag inte få den möjligheten då?

Anf. 164 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag tror som jag sade tidigare att det
här är en mycket vid fråga som fordrar en mycket vid
diskussion, kanske långt vidare än vad som föranleds
av en motion från Miljöpartiet och en motion från kd,
som dessutom har väldigt skiftande innehåll.
Jag pratar gärna rättvisa och jag pratar gärna jäm-
ställdhet med Per Lager, men kanske inte just under
rubriken Kommunal kompetens. Här handlar det om
att man vill ha ändringar i kommunallagen eller sär-
skild lagstiftning för att de här möjligheterna ska ges.
Dessa möjligheter får konsekvenser, inte minst av
ekonomisk karaktär, som borde diskuteras i ett annat
sammanhang.

Anf. 165 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag kan inte förstå vad det är för stora
ekonomiska konsekvenser detta skulle få. Trots allt är
det samma barn det handlar om. Det handlar bara om
att ge möjlighet till någon annan form av dagbarnvård
än vad vi har i den kommunala lagstiftningen. Jag
menar att ska vi ha en kommunal lagstiftning så ska
den också ge de möjligheter som är bäst för barnen,
inte för systemet eller för ekonomin i första hand. Det
ska vara bäst för barnen. Därför kan jag inte förstå
den principiella hållningen att det här är en kommu-
nal fråga och att vi måste ha särskild lagstiftning. Så
är det ju, eftersom lagstiftningen inte tillåter detta.
Det haltar. Kan inte Kerstin Kristiansson Karlstedt
inse att det haltar?

Anf. 166 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är vansinnigt viktigt
att diskutera just familjepolitiken, men jag inser sam-
tidigt att den här frågan är av sådan oerhörd vidd att
man inte i ett klubbslag omkring kommunal kompe-
tens kan ändra i förutsättningarna. Jag är inte av
samma uppfattning som Per Lager i den här frågan.
Men jag tror inte att vi ska fördröja debatten här ge-
nom att ta en vid debatt kring rättvisefrågor, jäm-
ställdhetsfrågor och mycket annat. Det ser jag fram
emot att få debattera med Per Lager i ett annat sam-
manhang, dock inte under rubriken Kommunal kom-
petens.

Anf. 167 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Det här betänkandet har som sagt fått
titeln Kommunala kompetensfrågor. Jag ska börja
med att slå fast att det här med kommunal kompetens
inte är något absolut begrepp, lika lite som begreppet
kommunalt självstyre. Givetvis bestäms det ytterst av
kommunallagen, men inom den ramen bestäms nog
vad som är kommunal kompetens av den politiska
debatten, av opinionsläget och av medborgarnas akti-
vitet eller brist på sådan. Självfallet bestäms det också
av de parlamentariska styrkeförhållandena osv.
Att tro att man med ett beslut, en grundlagsskriv-
ning eller ett fåtal snabba ingrepp av lagstiftnings-
makten ska kunna nagla fast den kommunala kom-
petensen på någon speciell nivå eller med någon
speciell avgränsning, tror jag är illusioner. Det finns
inga av oss oberoende naturliga gränser för den
kommunala kompetensen. Vi kommer nog att fort-
sätta att slåss, eller i alla fall diskutera, om var grän-
serna ska gå och var balanspunkten ska vara. Vart
fjärde år bedöms våra argument och våra resultat av
väljarna. Det är nog så det ska vara. Vad som är
kommunal kompetens är politik, inte juridik.
Vad är nu de borgerligas grundläggande syfte med
sina motioner? Det är frågan. Ett argument som fram-
förs med viss emfas är omsorgen om medborgarnas
insyn. Jag har en känsla av att det kanske inte är det
helt grundläggande argumentet.
Är det de ekonomiska skälen som Helena Barg-
holtz tar fram? Jag har lite svårt att riktigt tro på den
där kalkylen. Den förutsätter nämligen att de allra
flesta kommunala bolag är illa skötta, olönsamma och
byråkratiska. Dessutom övergår de som genom ett
trollslag till att bli vinstgivande företag när de har
försålts eftersom de annars inte skulle gå att sälja. Jag
tror inte riktigt på den kalkylen.
Är det omsorgen om småföretagarna, solarieägar-
na, som konkurreras ut av den kommunala jätten
Glufs-Glufs? Jag tror inte heller att det är det avgö-
rande skälet. Jag tror att i den här debatten - liksom i
den allmänna politiska debatten - handlar det om att,
som jag ser det, inskränka politikens verksamhetsfält,
minska utrymmet för den kommunala bestämmande-
rätten och att faktiskt minska utrymmet för demokra-
tin. De borgerliga partierna säger gärna och ofta att de
vill stärka det kommunala självstyret, men samtidigt
arbetar man för att minska den kommunala politikens
verkningsradie. En extra polering av den borgerliga
hållningen leder till absolut kommunal makt över
absolut ingenting.
Vi som inte har några fördomar mot kommunal
näringsverksamhet, vi som t.o.m. så vill omdana
samhället att bestämmanderätten över produktionen
och dess fördelning läggs i hela folkets händer, som
det fortfarande står i ett snart reviderat partiprogram
som tillhör ett annat parti än mitt, är nog mer bekym-
rade över de regler som innebär att kommunala före-
tag missgynnas på en konkurrensutsatt marknad.
Här vill jag bara kort peka på den motion som
finns från Hans Stenberg m.fl. De vill permanenta
den försökslagstiftning som finns beträffande kom-
munala trafikföretag - det är redan nämnt i debatten -
så att de kan konkurrera på samma villkor som de
privata företagen. Vi i utskottet kan då konstatera att
den här frågan övervägs i Regeringskansliet. Jag
förutsätter att regeringen kommer med en proposition
i linje med den här motionen.
Jag ska kanske vara extra tydlig. Vi förordar själv-
fallet inte någon allmän bolagisering av kommunal
verksamhet - absolut inte. Den nämndstyrda förvalt-
ningsformen är nästan alltid den självklara formen för
kommunal verksamhet. Jag är inte heller av den upp-
fattningen att kommunen ska använda sina resurser
till att konkurrera ut småföretagare. Det är inte
Vänsterpartiets linje. Men det finns också i vissa fall
goda skäl för kommunala bolag. Deras möjlighet att
verka på en konkurrensutsatt marknad ska inte be-
gränsas.
Fru talman! Jag vill varmt rekommendera kamma-
rens ledamöter att rösta för bifall till utskottets hem-
ställan i samtliga moment.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)

11 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde.

SfU5 Ny socialavgiftslag
Mom. 2 (säsongsanställda)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, m, kd, c)
Votering:
157 för utskottet
129 för res. 1
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 14 mp
För res. 1: 66 m, 1 v, 37 kd, 14 c, 11 fp
Frånvarande: 22 s, 16 m, 8 v, 5 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU3 Statlig förvaltning
Mom. 1 (ombudsmännen)
1. utskottet
2. res. 1 (s, v)
Votering:
144 för utskottet
138 för res. 1
2 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 66 m, 2 v, 37 kd, 14 c, 11 fp, 14 mp
För res. 1: 107 s, 31 v
Avstod: 2 v
Frånvarande: 24 s, 16 m, 8 v, 5 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp

Mom. 2 (Justitiekanslerns verksamhet)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, fp)
Votering:
237 för utskottet
49 för res. 2
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 65 m, 35 v, 14 c, 14 mp
För res. 2: 1 m, 37 kd, 11 fp
Frånvarande: 22 s, 16 m, 8 v, 5 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp

Mom. 5 (IT och förvaltningen)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
270 för utskottet
14 för res. 4
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 66 m, 35 v, 35 kd, 11 fp, 14 mp
För res. 4: 14 c
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 22 s, 16 m, 8 v, 6 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp

Mom. 6 (dröjsmålstalan)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, m, c, fp)
Votering:
158 för utskottet
128 för res. 5
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 35 v, 14 mp
För res. 5: 66 m, 37 kd, 14 c, 11 fp
Frånvarande: 22 s, 16 m, 8 v, 5 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp

Mom. 12 (alkoholfri representation)
1. utskottet
2. res. 7 (v, mp)
Votering:
222 för utskottet
58 för res. 7
5 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 66 m, 27 kd, 12 c, 8 fp, 1 mp
För res. 7: 1 s, 35 v, 5 kd, 1 c, 3 fp, 13 mp
Avstod: 5 kd
Frånvarande: 22 s, 16 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 6 fp, 2 mp
Thomas Julin (mp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU6 Kommunala kompetensfrågor
Mom. 1 (begränsning av kommunal affärsverksam-
het)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
Votering:
171 för utskottet
113 för res. 1
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 14 c, 14 mp
För res. 1: 66 m, 37 kd, 10 fp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 22 s, 16 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp

Mom. 6 (barnomsorg)
1. utskottet
2. res. 4 (kd)
3. res. 5 (mp)
Förberedande votering:
38 för res. 4
15 för res. 5
233 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
233 för utskottet
37 för res. 4
16 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 65 m, 35 v, 14 c, 10 fp
För res. 4: 37 kd
Avstod: 1 m, 1 fp, 14 mp
Frånvarande: 22 s, 16 m, 8 v, 5 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

12 § Valfrågor

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU7
Valfrågor.

Anf. 168 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Fru talman! De valfrågor som behandlas i detta
motionspaket är huvudsakligen sådana som har att
göra med valproceduren, valsedlarnas utformning,
registrering av blankröster och liknande frågor som i
och för sig kan vara nog så viktiga. Men viktiga frå-
gor som skilda valdagar, valdagens förläggning i
tiden och andra valfrågor ligger i ett betänkande om
författningsfrågor som vi kommer att behandla först i
vår.
Det är emellertid så att en större valfråga finns
med redan i detta betänkande, nämligen den som
handlar om personvalet på kort och längre sikt. Äm-
net är förstås viktigt eftersom det handlar om vilket
inflytande den enskilde väljaren ska ha på valet av
personer som ska företräda honom i de valda försam-
lingarna. Genom att väljarna får makten över vilka
som väljs kan demokratin vitaliseras. Det är förhopp-
ningen.
Personvalet kan kanske bidra till en ny och när-
mare relation mellan väljarna och de förtroendevalda.
Ibland yppas farhågor för att personvalet kan leda till
att väljarna enbart röstar fram ytliga och mediala
politiker som inte har någon djupare ideologisk för-
ankring. Jag tror dock att riskerna är betydligt över-
drivna. De allra flesta människor klarar faktiskt av en
livsplanering på eget ansvar och kan rent av välja
premiepensionsfond alldeles själva, och då tror jag
nog att de också kan anförtros ansvaret att välja poli-
tiker i vår representativa demokrati.
Det valsystem med inslag av personröstning som
tillämpades 1998 föll så pass väl ut att det finns an-
ledning att fortsätta på den inslagna vägen. Begräns-
ningarna i systemet gjorde visserligen att genomsla-
get för personvalet inte blev så stort, men ett dussintal
kandidater till riksdagen, som hade en placering på
partilistan som enligt det gamla systemet inte skulle
har räckt till, kryssades ändå in.
Dessutom var det förstås, särskilt i mindre val-
kretsar, åtskilliga som klarade spärren utan att så att
säga behöva det, eftersom de valdes in redan genom
sin placering på listan.
Personvalet är hur som helst långt ifrån konsek-
vent genomfört i Sverige. Man måste exempelvis
fråga sig om det är rimligt att det finns en spärrgräns
på 5 % i kommunala val och en på 8 % i riksdagsval.
Sambandet är naturligtvis att ju högre spärrnivån är,
desto mindre är möjligheten för väljarna att välja
person och inte bara parti. Det är svårt att se det goda
argumentet för att det skulle vara svårare för väljarna
att påverka vilken person som kommer in i riksdagen
än vilken som väljs in i kommunfullmäktige.
Spärren i riksdagsval bör därför sänkas till 5 %,
kräver en enad borgerlig front i reservation 1. Det bör
vara möjligt för regeringen att återkomma med för-
slag om lagstiftning i så god tid att de nya reglerna
kan tillämpas redan vid 2002 års val, om bara viljan
finns. Tyvärr verkar det kanske inte som om den gör
det. Just nu verkar vi i oppositionen inte riktigt nå
upp till den majoritet på 50 % som i varje fall här i
riksdagen än så länge räcker för beslut som socialde-
mokraterna ogillar.
Den gemensamma borgerliga reservationen pekar
på vad som borde vara möjligt i det korta perspektivet
för att stärka inslaget av personval. På något längre
sikt, fram till valet 2006, bör ett renodlat personval
införas. Hur ett sådant valsystem ska vara utformat i
detalj kan man ha många olika åsikter om. Frågorna
om antalet kryss, hur valsedlar med för få eller för
många kryss ska räknas osv. måste alltså utredas.
Detta framgår av reservation 2, som, förutom Mode-
raterna, också Folkpartiet står bakom.
I frågan om hur ett framtida renodlat personvals-
system ska vara utformat finns det alltså ingen anled-
ning att låsa sig redan nu. Att det kan vara svårt att
reglera alla detaljer i en personvalsprocess framgår
för övrigt redan av detta betänkande, i avsnittet om
vad som händer när en person, t.ex. en partiledare,
finns i toppen på flera listor samtidigt i en valkrets.
Den s.k. dubbelvalsavvecklingen fick konsekven-
ser som nog ingen hade förutsett. Rådet för utvärde-
ring av 1998 års val ägnade åtskillig möda åt att ana-
lysera denna fråga och diskuterade bl.a. möjligheten
att införa en regel i vallagen som innebär att en kan-
didat bara får ställa upp i en valkrets. Detta stannade
man dock inte för. Den norska modellen med s.k.
officiella valförberedelser, som man studerade, skulle
kräva följdändringar som inte var rimliga. Framför
allt skulle ett krav att alla kandidater i förväg ska
anmäla i vilken valkrets de avser att delta innebära ett
avsteg från den fria nomineringsrätten, som är en
viktig princip att slå vakt om.
Rådet stannade till slut för ett förslag om en be-
stämmelse av normativ, rekommenderande, karaktär i
vallagen, en regel som skulle säga att en kandidat i
riksdagsvalet endast bör förekomma i en valkrets.
Konstitutionsutskottet, som är enigt i denna del,
menar i sin bedömning att det knappast är lagtekniskt
lämpligt med en sådan normativ men inte absolut
bindande lagstiftning.
Jag tycker att denna fråga visar att det kan vara
svårt att reglera alla detaljer. Partierna måste fram-
över uppträda på ett sätt som gör att personvalet fun-
gerar och inse att personvalssystemet också kräver ett
moraliskt förhållningssätt. Att en partiledare står i
topp på listor i alla valkretsar inger betänkligheter
redan av det skälet att han inte gärna kan besätta mera
än en plats i riksdagen. Om partiledaren får många
kryss, vilket är troligt, fungerar dessutom personval-
sinstrumentet dåligt i valet mellan övriga kandidater
på listan. Om det till råga på allt förekommer mer än
en lista med partiledaren eller en annan person i top-
pen i en och samma valkrets, kommer systemet helt
till korta, och den stora förvirringen utbryter.
Jag tror dock att de oklarheter som i någon ut-
sträckning präglade valet senast - förutom det jag just
nämnt om flera listor och även exempelvis Riks-
skatteverkets, RSV:s, föga klargörande upplysning
om vad som händer om man inte personröstar - ändå
måste ses som skönhetsfläckar och inkörningssvårig-
heter. Vägen mot ett personvalssystem är ändå be-
trädd, och under de närmaste åren bör vi besluta om
ytterligare steg och därmed förhoppningsvis bidra till
en vitaliserad demokrati.
Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 1.

Anf. 169 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Jag yrkar allra först bifall till reserva-
tion nr 4 om kommunala utjämningsmandat. Jag
tänker inte närmare utveckla resonemanget om detta
från talarstolen utan yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i den delen. Däremot ska jag kort relatera det
särskilda yttrande som Kenneth Kvist och Alice
Åström fogat till betänkandet. Jag hade inte tillfälle
att vara med vid justeringen.
Vänsterpartiet säger där följande:
"På grundval av en kompromiss mellan riksdags-
partierna beslutade riksdagen 1997 att införa ett be-
gränsat personvalsinslag i det svenska valsystemet.
Partierna närmade sig denna kompromiss från skilda
utgångspunkter. Vänsterpartiet hörde och hör alltjämt
till dem som är mest kritiska mot personvalskampen.
Vi står dock fast vid den kompromiss som möjlig-
gjorde konsensus i frågan om valsystemets utform-
ning. De förutsättningar som förelåg när kompromis-
sen gjordes har inte ändrats på något avgörande sätt,
och inte heller erfarenheterna av de allmänna valen
1998 är sådana att överenskommelsen bör omprö-
vas."
Detta är grunden för vårt ställningstagande i dessa
frågor. Däremot har vi inget emot att diskutera val-
frågor i allmänhet och personvalet i synnerhet. Jag
tror tvärtom att det är alldeles nödvändigt att vi fort-
sätter den diskussionen.
Nu är det något lite skumt med en folkvald politi-
ker som är kritisk till personval. Visst måste väl han
eller hon egentligen mest vara rädd för att inte bli
omvald, om väljarna får för mycket att säga till om
när det gäller personval? Vad gäller den här talaren
kan man titta på s. 226 i betänkandet Personval 1998,
en utvärdering av personvalsreformen. Där kan man
se vilka som i valkretsen Stockholms stad, Vänster-
partiet, skulle ha blivit valda om vi inte alls hade haft
någon spärr i valsystemet. Jag finner att Mats Einars-
son då inte skulle ha blivit vald.
Den typ av antydda bevekelsegrunder som väl fö-
rekommer i större utsträckning i mindre seriösa sam-
manhang än här i kammaren är lite svåra att värja sig
mot, men jag tar risken att försöka säga något i sak-
frågan om personval.
Jag tror att det är viktigt att diskutera frågan och
att ifrågasätta visheten i ett ytterligare förstärkande av
personvalsinslaget. Det finns ju några partier som
gärna skulle se något sådant. Jag menar att det vore
mycket olyckligt för den svenska politiska demokra-
tin om fokus i politiken, i valkampanjerna och i den
politiska debatten i än större utsträckning flyttas från
partiernas program, från de politiska förslagen, kra-
ven och lösningarna, denna politikens innehållsliga
kärna, till dess yttre sekundära former. Till det yttre
och sekundära får vi väl ändå räkna oss själva som
personer i det här sammanhanget.
Det är i många sammanhang svårt att gå förbi
USA, inte minst när det gäller valfrågor. Nu är det i
och för sig rösträkningens svåra konst som står i
fokus när det gäller det som brukar kallas världens
största demokrati, men annars är det väl personvalet
som man mest brukar uppmärksamma i det ameri-
kanska valsystemet. Där ser vi personval i dess kan-
ske mest extrema form.
Jag vet att det inte är någon i den svenska debat-
ten som har velat eller vill införa ett amerikanskt
valsystem, men i det amerikanska valsystemet ser vi
viktiga och väsentliga delar i personvalssystemet i
förstärkt och t.o.m. karikerad form. Jag tycker att det
inger en hel del betänkligheter.
Men, säger man, personval är bra eftersom vi ju
måste ha kompetenta politiker. Tycker då jag att vi
inte behöver kompetenta politiker? Är det oväsentligt
vilken kompetens och kunnighet som de har? Nej, det
är nog inte oväsentligt. Jag tror t.o.m. att det är myck-
et väsentligt. Det är bara det att ett renodlat person-
valssystem strängt taget inte gynnar kompetenta poli-
tiker, i varje fall inte med nödvändighet. Ett person-
valssystem gynnar per definition politiker som är
duktiga på att värva personröster. Det behöver inte
vara detsamma som allmänpolitisk kompetens, redig-
het, kunnighet och alla de andra egenskaper som vi
vet att väljarna uppskattar och förväntar sig av sina
politiker men som det givetvis är oerhört svårt att
bedöma utifrån 15 sekunder i Rapport eller en fyr-
färgsbroschyr.
Vi ser att valdeltagandet minskar rent allmänt. Det
är ett problem som förtjänar sin egen debatt. Vi vet
att det finns många och komplicerade orsaker till det
minskade valdeltagandet. Men vi vet också att det
inte beror på att människors intresse för eller kunskap
om politik minskar. Tvärtom! Människor blir mer och
mer intresserade av politiska frågor, dessutom mer
och mer kunniga i politiska frågor.
Den slutsats jag drar av detta är att politiken bör
bli mer politisk, inte mindre. Allmänna val till riks-
dag, landsting, kommuner och Europaparlamentet bör
handla om politiska program, om framtidens lösning-
ar och de bör också handla om bedömningar av vad
de politiska partierna har uträttat. Detta är grunden
för mitt partis kritiska hållning till personvalstanken
som sådan. Vi står fast vid den kompromiss som
ligger till grund för det valsystem vi i dag har, i grun-
den ett partival med ett begränsat personvalsinslag.
Vi tror att det ligger ett egenvärde i att ha en bred
parlamentarisk konsensus, majoritet, kring politikens
och demokratins spelregler. Jag är lite oroad för att
den vilja till denna strävan efter konsensus i valfrå-
gorna håller på att något naggas i kanten.
Nåväl. Jag ska avsluta detta anförande med att
med bortseende från reservation nr 4, där jag yrkar
bifall till reservationen, i övrigt yrka bifall till ut-
skottets hemställanspunkter.

Anf. 170 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Mats Einarsson uttrycker här farhågor
för vilka följderna kan bli med personvalssystemet.
Han sade bl.a. att intresset kan flyttas från innehållet
till personen. Han sade att politiker som är duktiga på
att värva personröster väljs in. Det är naturligtvis
riktigt. Det är definitionsmässigt korrekt. Men, de
politikerna kan möjligtvis inte vara så insatta i pro-
grammet.
Vad har vi för garanti för att de politiker som väljs
in enligt det gamla systemet med partilistor skulle
vara bärare av dessa insikter av detta ideologiska djup
som Mats Einarsson befarar kan försvinna genom
personval? Är partiledningar eller partistämmor all-
deles självklart bättre lämpade att fastställa vilka som
ska komma in i riksdagen än väljarna på valdagen?
Vi måste studera alternativet. Det går att rent allmänt
ha farhågor för att det sker en delvis negativ mediali-
sering av politiken, men det måste finnas ett alterna-
tiv om man ifrågasätter personvalssystemet.
Vilket är det skarpa, logiska argumentet för att
spärren till riksdagsval ska vara 8 % och till kommu-
nal- och landstingsval endast 5 %?

Anf. 171 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det fanns naturligtvis ingen garanti i
det gamla systemet för att endast de allra mest kom-
petenta politikerna valdes. En snabb empirisk under-
sökning skulle leda till ett annat resultat. Det är na-
turligtvis inte så.
Men jag tror - inte i det valsystem vi nu har - att i
ett utpräglat personvalssystem kommer partierna att
förr eller senare frestas att laborera med och fundera
på om denna person går hem i stugorna. Gör han eller
hon sig bra i TV, etc.? Partierna kommer att avstå
från att föra fram kandidater som de i och för sig är
övertygade om är kompetenta men som kanske inte är
lika starka röstmagneter. Detta är till förfång, till
skada, för det politiska systemet.
Har man bättre möjligheter att bedöma dessa
kompetenser inom partierna än i en valrörelse? Jo, jag
tror faktiskt att man har det. I partiarbetet visas natur-
ligtvis på olika sätt vilka olika kompetenser som finns
i ett parti. En del människor - och sådana ska vi vara
rädda om - är utåtriktade, verbala, de som kanske är
röstmagneter. Andra har andra kompetenser. Jag tror
att det politiska systemet behöver alla dessa olika
kompetenser. Jag är rädd för att ett utpräglat person-
valssystem skulle skapa en smalare bas för rekryte-
ring av politiker.
Sedan var det frågan om 8-procents- och 5-
procentsspärren. Jag var inte med när den fastställdes.
Det är klart att det ligger ett visst mått av godtycke i
siffrorna. De är framförhandlade. Jag kan inte heller
redogöra för några skarpa, logiska argument för att
det ska vara 8 % där och 5 % där. Jag menar dock att
om man sänker 8-procentsspärren till 5-procentsnivån
även i riksdagsvalet, innebär detta ett litet, men dock,
förstärkande av personvalsinslaget. Därför röstar jag
emot ett sådant förslag.

Anf. 172 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Fru talman! Mats Einarsson säger här att i ett ren-
odlat personvalssystem kan partierna frestas att välja
bort tråkigare kandidater som kanske är duktiga och
kunniga och i stället plocka fram andra. Men själva
poängen med personvalssystemet är att ge mera av
inflytande till väljarna på valdagen. Jag tycker inte att
jag har fått något svar på vilken garantin är för att
partierna skulle vara bättre att plocka fram kandida-
terna till riksdagen än väljarna på valdagen. Risken
för ytlighet och medialisering måste finnas redan nu,
särskilt som Mats Einarsson säger att partierna kan
frestas att se på sådana synpunkter.
Jag noterar att Mats Einarsson egentligen inte
tycker om personvalssystemet alls. Då är det möjligen
hedervärt att hålla en ingången överenskommelse.
Men det är väl inte speciellt imponerande att först
ingå en överenskommelse och sedan inte visa sig tro
på den.
Jag noterar slutligen att det inte fanns något gott
argument - det sade Mats Einarsson själv ärligt nog -
för att det ska vara olika höga spärrar till kommunal-
val och riksdagsval.

Anf. 173 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Ett annat alternativ är att höja till 8 %
i kommunalvalen också. Jag har inte velat föra fram
det förslaget, men det hade varit lika logiskt.
Nej, det finns inga som helst garantier för någon-
ting. Det är klart att det redan i dagens system - även
i det gamla systemet utan något personvalsinslag över
huvud taget - finns en påtaglig risk för och tendens
mot medialisering, mot personfixering. Det beror på
en mängd olika orsaker och självfallet inte enbart och
främst genom personvalsinslaget. Just därför att den-
na tendens finns ska man vara försiktig att i valsys-
temet bygga in sådant som förstärker denna tendens.

Anf. 174 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! I likhet med Mats Einarsson tillhör
jag också dem som inte skulle ha blivit invald i par-
lamentet om vi hade haft ett renodlat personvalssys-
tem. Det hade varit synd för parlamentet!
Jag tror dock att Alice Åström och Kenneth Kvist
har fel i det särskilda yttrandet. Överenskommelsen är
betydligt äldre än från 1997. Vallagen fastställdes
1997. Jag tror att överenskommelsen gjordes redan
1993.
I överenskommelsen om personvalet ingicks en
kompromiss. Personvalsspärren blev 5 % i alla andra
val än i riksdagsvalet. Där blev den 8 %. I den här
överenskommelsen som gällde för 1998 års val ingick
en översyn där spärren i riksdagsvalet skulle kunna
justeras nedåt. Dessvärre har den utredning som har
granskat frågan inte lyckats uppnå en majoritet för en
sådan förändring. Det finns förstås på sina håll ett
genuint motstånd mot personvalsinslaget, och den
rigiditeten har stoppat en justering av personvalsspär-
ren i riksdagsvalet. I vår reservation nr 1, som också
stöds av Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet,
har vi pekat på vissa fördelar med en sänkt spärr. Det
finns dessutom ett kongruenskrav. Varför ska just
riksdagsvalet ha en speciell personvalsspärr? Den
debatten har Aurelius och Einarsson fört tidigare.
Men den frågan är faktiskt väl värd ett svar av ut-
skottsmajoriteten. Varför ska något speciellt gälla för
just riksdagsvalet. I EU-valet och i de kommunala
valen har vi en spärr på 5 %.
Jag tror för min del inte på ett renodlat person-
valssystem. Den linje som vi driver är ett partival
med personvalsinslag. Det förklarar också varför vi
inte har velat gå längre i enlighet med reservation 2.
Jag vill alltså yrka bifall till reservation 1.
Vår reservation 4 har Mats Einarsson varit inne
på. Den handlar om kommunala utjämningsmandat.
Det är ett gammalt kristdemokratiskt krav. Det är bra
att Vänsterpartiet stöder den tanken. Men jag blev lite
fundersam när jag såg att stöd uteblev från de mindre
partierna. Det kanske inte hade varit helt fel för något
parti i Stockholms stad om det hade funnits några
sådana utjämningsmandat.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att notera en an-
nan synpunkt, som även Nils Fredrik Aurelius var
inne på tidigare, och som vi är överens om i utskottet.
Kristdemokraternas nomineringssätt i riksdagsvalet
1998 har ju föranlett Rådet för utvärdering av 1998
års val att föreslå att det skrivs in i vallagen att man
inte bör kandidera i mer än en valkrets. Även demo-
kratiminister Britta Lejon har så att säga varit i de
svängarna.
Fru talman! Jag tillhörde inte entusiasterna inför
den nomineringsprocess som vi i vårt parti genom-
förde i riksdagsvalet 1998. Den ståndpunkten är för
övrigt väl känd bland mina partikamrater. Men det är
en helt annan sak att genom lagstiftning ingripa i den
fria nomineringsrätten, som egentligen är garanterad i
regeringsformen 3:7. En sådan inskränkning motsät-
ter jag mig bestämt. Dessutom var rådets förslag om
bör-lagstiftningen något innovativ, om man uttrycker
sig försiktigt, men dock inte särskilt väl genomtänkt.
Alla innovationer är dessvärre inte bra innovationer.
Men utskottet skickar ju genom sina skrivningar
tydliga signaler om dessa förhållanden, och det tycker
jag är mycket bra.

Anf. 175 PER LAGER (mp):
Fru talman! I detta betänkande om valfrågor har
Miljöpartiet en reservation med anledning av ett sär-
skilt yrkande från en partimotion vad gäller kam-
panjbidrag till politiker. Vi anser att inslaget av per-
sonval i valsystemet också ökar riskerna för missbruk
när det gäller kampanjbidrag till politiker. I Sverige
har vi inte ens de minimibestämmelser om offentlig
redovisning och bidragstak som gäller i t.ex. USA.
Det tycks råda ett slags naiv tro på att regler är obe-
hövliga eftersom inga större oegentligheter hittills har
uppdagats. Men regelverk behövs, fru talman, utöver
den i och för sig positiva överenskommelse som
gjorts mellan partierna. Hur valkampanjer finansieras
är en så viktig fråga att det behövs ett regelverk, reg-
ler om redovisning och öppenhet. Jag yrkar därför
bifall till reservation 3 i betänkandet.
Miljöpartiet anser också att det behövs en ändring
i lagen vad gäller rösträtt. Alla invandrare måste
behandlas lika, menar vi. Det finns nämligen en EU-
förordning om att EU-invandrare ska få rösträtt efter
en månads bosättning, medan andra invandrare ska
vara tvungna att ha varit bosatta i Sverige i tre år i
enlighet med nationell lagstiftning. Denna åtskillnad
anser vi utgör en ren diskriminering och bör inte
accepteras i svensk lagstiftning. Men eftersom den
här frågan är föremål för särskilt studium i utredning-
en om medborgarskapskrav är jag beredd att avvakta
utredningens betänkande, och därför yrkar jag inte
bifall till motion Sf640.
Frågan om gemensamma valsedlar som också tas
upp i detta betänkande och som Miljöpartiet har skri-
vit en reservation om kommer Barbro Feltzing senare,
hoppas jag, att ta upp här i kammaren.

Anf. 176 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i detta betänkande och avslag på samtliga
reservationer. Som en del andra har varit inne på är
det svårt att gå förbi den dagliga debatt som nu förs
om analysen av valet i USA och hur framför allt röst-
sammanräkningen fördröjs och om osäkerheten om
vem som egentligen ska bli vald till USA:s president.
Det finns mycket som man kan fundera över i fråga
om detta. Och jag tror att det finns anledning att ock-
så ta lite lärdom av detta.
En sak är naturligtvis att det när det gäller vårt
valsystem finns många som argumenterar för föränd-
ringar därför att man tror att det ska bli bättre. Min
spontana reaktion är nog att det ska väldigt mycket
till och noga övervägas om man över huvud taget ska
ändra i ett valsystem på grund av att människor vän-
jer sig vid hur ett system fungerar och vet vad det är
som gäller från val till val och att osäkerheten natur-
ligtvis blir mindre.
Vi har hört talas om människor som har deltagit i
valet och sedan efteråt har insett att de har röstat fel
på grund av otydligt utformade valsedlar och annat.
De som liksom Miljöpartiet hävdar att det ska va-
ra gemensamma valsedlar och tror att det skulle vara
något revolutionerande i miljöhänseende, att vi skulle
spara papper, måste fundera noga över hur ett sådant
system skulle uppfattas av väljarna och hur lätt det
kanske blir fel på något sätt. Jag tror att vi ska vara
rädda om den tradition som vi har och värna om den
så att det blir så lite otydlighet som möjligt och så
stor tydlighet och vana som möjligt för dem som ska
gå och rösta.
Sedan har vi den traditionella debatten om det är
5 % eller 8 % som ska gälla vid personval. Svaret är
detsamma varje gång, och det känns som om man
upprepar samma gamla argument. Varför det en gång
i tiden blev en kompromiss om 8 % respektive 5 % i
fråga om personval hör historien till. Vi tycker att det
är en fördel, vilket Mats Einarsson var inne på, att
samtliga partier ändå är överens om hur ett valsystem
ska fungera. Det är inte säkert att detta gynnar saken.
De som tycker att det är ett för litet inslag av person-
val måste koncentrera sig mer, tycker jag, på att ar-
gumentera för att människor ska ta ställning - att
kandidaterna gör sig mer kända och att vi får en ut-
veckling som går åt det hållet att fler och fler lägger
sin personröst. Om det blir mer etablerat är det myck-
et mer värt än om man råkar ha 5 % eller 8 % av
rösterna enligt reglerna för personvalsspärren.
Fru talman! Jag ska inte på något sätt försöka
hindra denna debatt från att avslutas före middagsup-
pehållet, därför vill jag i och med detta avsluta de-
batten för min del.

Anf. 177 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Jag ska tala lite grann om gemen-
samma valsedlar. För att genomföra ett val krävs det
väldigt stora resurser. Partikampanjerna blir större
och större för varje val med fler resor och mer re-
klam. Staten står för den kostnad som det innebär att
trycka valsedlar. Varje valår tillverkas en mängd
valsedlar. Det används så många som 650 miljoner
valsedlar varje gång. För att tillverka dessa valsedlar
har man beräknat att det går åt 20 000 tallar. Dessa
valsedlar transporteras och distribueras av energikrä-
vande fordon, och detta är ett enormt resursslöseri. Vi
vet att varje parti skickar ut valsedlar i flera omgång-
ar. Valsedlar delas ut utanför och inne i vallokalerna,
och i postlokalerna ligger buntar med valsedlar. Varje
partiorganisation transporterar också valsedlar ut till
de olika regionerna. Detta innebär ofta ett stort arbete
för partirepresentanterna.
Jag föreslår i min motion ett införande av gemen-
sam valsedel för alla partier till riksdags-, landstings-
respektive kommunalval. En sådan valsedel skulle
innehålla samtliga partiers beteckningar och listor.
Intill varje partibeteckning och kandidatnamn ska
finnas utrymme för väljarna att göra en markering.
I den kommitté som sysslat med valundersök-
ningar har man tittat på detta med gemensam valse-
del. Det vore alltså mycket bra om man på det här
sättet kunde spara in på valsedlar. Valsedeln är tänkt
att tillverkas i ett exemplar för varje person med rätt
att rösta. Valsedlarna ska finnas tillgängliga och delas
ut i vallokalen till den enskilde väljaren.
I Sverige finns det 5,5 miljoner röstberättigade.
Om antalet valsedlar minskades till 1 per person
skulle det bli en minskning från 650 miljoner till 5,5
miljoner valsedlar per val.
Fru talman! Genom att ha en sådan här valsedel
med alla partier och kandidater har Belgien, Holland,
Schweiz, Luxemburg, Tyskland och vårt grannland
Danmark kommit till rätta med problemet.
För tids vinnande avslutar jag mitt anförande här.
Jag har inget bifallsyrkande men jag tycker att man
skulle kunna titta på det här med gemensam valsedel,
just som ett sätt att spara resurser.

Anf. 178 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! I efterdyningarna av det amerikanska
presidentvalet ser vi hur viktig dagens diskussion är.
Riksdagen måste ständigt ägna uppmärksamhet åt att
säkra både ett högt valdeltagande och ett valsystem
som har en bred acceptans bland väljare och politiska
partier.
Därför är jag glad över att det verkar vara tydligt
att Sverige får en särskild valmyndighet men jag vill
föra fram några synpunkter på lokaliseringen. Först
vill jag dock markera den oro som många av oss
känner över att valdeltagandet har minskat på senare
år och ge några synpunkter på hur vi kan bidra till ett
ökat valdeltagande.
Sverige har fortfarande ett högt valdeltagande
men det finns oroande tecken i tiden. Jag skulle vilja
ge tre bilder från verkligheten.
I en valrörelse för ett antal år sedan träffade jag på
ett företag en kille som efterlyste rätten att rösta på
betald arbetstid - folk har ju så mycket annat att göra
på fritiden. Jag blir inte ofta arg i en valrörelse men
då kände jag att det kokade i mig. Värderar vi röst-
rätten så lågt att vi inte är beredda att offra något för
den?
I 1998 års valrörelse valarbetade Örebro arbetare-
kommuns ordförande Eva Marcusdotter och jag i ett
av Örebros bostadsområden. Det var sent på efter-
middagen på valdagen. Kanske mötte vi hundra per-
soner - många unga - som knappast visste att det var
val den söndagen. De hade ingen aning om var de
hade röstkorten, att de fick rösta utan korten eller var
de skulle rösta. Det var inga dumhuvuden. De hade
uppfattningar om mycket men de tyckte inte att valet
angick dem. Kanske fick vi i väg hälften av dem till
vallokalen. Säkert röstade några av dem på andra
partier än vårt men det var så viktigt att de visade vad
de ville - att valet angår dem och att de med stolthet
kan känna att de är med och tar ansvar för demokra-
tin.
Flera av oss har också träffat alltför många ung-
domar som har det väldigt bra - som tjänar bra och är
trygga inför framtiden och som kanske jobbar i de
nya stora tillväxtföretagen. Men flera av dem vänder
politiken ryggen. De tycker inte att de har ansvar för
demokratin. Detta är farligt och en svulst i vårt sam-
hälle.
Fru talman! De här bilderna bekräftas av Demo-
kratiutredningen. Det är inte längre självklart för alla
att ta ansvar för demokratin. I stort sett alla svenskar
bekänner sig till demokratins principer men några
känner sig utanför, känner att deras röst inte har något
värde. Andra bara struntar i valet och tycker att de-
mokratin inte är deras ansvar. Detta är farligt. Vi har
ett gemensamt ansvar för att bekämpa utanförskapet.
Vi har också ansvar för att vårda synen att ansvaret
för demokratin är en moralisk plikt för varje medbor-
gare.
Det handlar om förhållningssätt hos envar av oss
- hos oss som föräldrar, hos medierna, hos skolan,
hos våra myndigheter och hos det demokratiska före-
ningslivet.
I en motion i samband med allmänna motionsti-
den har jag föreslagit att alla ungdomar ska få ett brev
på sin 18-årsdag där de påminns om att de nu har ett
ansvar för att helt och fullt delta i arbetet i det demo-
kratiska samhället. Det handlar om både rätten och
den demokratiska skyldigheten att delta i allmänna
val och om att de har rätt att ställa upp på olika för-
troendeuppdrag i det allmännas tjänst. Detsamma
gäller invandrare som blir röstberättigade.
Självklart är inte enstaka brev eller påminnelser
avgörande men jag tror att det har ett värde att sam-
hället ger de unga en tydlig bild av det ansvar som de
har. Motionen behandlas inte här men eftersom den
ingår i samma sammanhang som debatten här vill jag
vädja om att utskottet ordentligt tittar på den.
Det finns också allvarliga tendenser till att myn-
digheterna har blivit slappare i synen på allmänna val.
Nog var det mer uppmärksamhet kring valen när vi
var unga, vare sig det handlade om blåsorkestrar på
valdagen eller det handlade om antalet postkontor
som höll öppet eller om röstkort som inte var så oan-
senliga som dagens - risken är ju stor att de hamnar i
pappersåtervinningen. Och nog är det illa att många
kommuner i EU-valet av kostnadsskäl drog ned på
antalet vallokaler, med motiveringen att det ändå inte
är så många som röstar.
Det handlar också om sådant som att blanka röster
ska redovisas, som Marietta de Pourbaix-Lundin tar
upp i sin motion. En liknande motion avlämnade vi
från Örebros socialdemokrater förra gången det var
motionstid. Det är allvarligt att RSV, delvis av eko-
nomiska skäl, avstår från att räkna blankrösterna. Att
rösta blankt är någonting annat än att på valdagen
stanna hemma på soffan. Därför är jag glad över
utskottets starka skrivning med anledning av motio-
nen.
Sedan till frågan om valmyndigheten. Det är en
viktig markering från statsmakterna att inrätta myn-
digheten. Det kan ha varit praktiskt att ha valfrågorna
hos RSV men det är, precis som myndigheten själv
säger, en verksamhet som är apart för myndigheten.
Vi behöver en myndighet som har ett självständigt
ansvar för att fokusera och ansvara just för valfrågor-
na.
Jag tror att det är viktigt att myndigheten får en
ordentlig nystart. Det kan ju inte bara handla om att
plocka in en enhet från RSV i Kammarkollegiets
lokaler.
Fru talman! Det känns, med förlov sagt, inte som
att det är en spännande förändring i en tid där det
finns tecken på en begynnande kris, inte minst i ung-
domens syn på valhandlingen. Detta är ett viktigt skäl
till att jag har föreslagit att myndigheten förläggs till
Örebro. Örebro har en stark tradition på demokra-
tiområdet. Kommunen präglas av en vital demokrati-
debatt. De demokratidagar som årligen anordnas i
Örebro möts av stort intresse i hela landet.
För en tid sedan bedömdes Örebro universitet ha
högsta klass på sin statsvetenskapliga undervisning.
Demokratiforskningen vid universitetet möts av stor
respekt både nationellt och internationellt.
En myndighet som förläggs till en plats som Öre-
bro som inte är nedlusad av statliga myndigheter
borde också ha större möjligheter att verkligen synas
och få en ordentlig profil än en liten myndighet som
drunknar i Stockholmsbruset.
Örebro har ett mycket bra läge i landet med goda
kontakter med Stockholm, inte minst sedan nya delar
av E 18 och E 20 färdigställts och genom Mälar- och
Svealandsbanorna. Det känns, fru talman, lite grann
som den obotfärdiges förhinder när utredaren menar
att transportfrågorna skulle kunna vara ett absolut
hinder för att förlägga myndigheten utanför Stock-
holm.
Örebro är också attraktivt för en lokalisering och
tävlar i charm med Stockholms innerstad. I Örebro
finns historiska traditioner som knyter an både till
riksdag och till andra delar av Sveriges konstitutio-
nella historia.
Jag har respekt för att riksdagen inte nu tar ställ-
ning i lokaliseringsfrågan men jag vädjar till statsrå-
det Lejon om att alternativet Örebro ges en ordentlig
chans innan regeringen tar ställning.
Det finns också skäl att påminna om att de regio-
nalpolitiska riktlinjerna från riksdagen är tydliga. Vi
ska alltid pröva alternativ till lokalisering till Stock-
holm när nya myndigheter inrättas. Det vinner både
Stockholm och övriga landet på.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 179 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Jag vill ta upp en sak som kan be-
tecknas som en liten obetydlig struntsak men som kan
ställa till det för enskilda personer. Det kan faktiskt
vara så att ens främsta medborgerliga rättighet - att
rösta i allmänna val - åsidosätts.
I min motion 1999/2000:K256 tar jag upp pro-
blematiken med att det i vallagen föreskrivs att om
osäkerhet råder om väljarnas identitet bör han kunna
legitimera sig. Detta gäller också i än högre grad vid
poströstning.
Enligt uppgift har det förekommit i Sverige att
person nekats rösta av valförrättare som känt osäker-
het om uppvisad legitimation verkligen gäller. Om
detta har drabbat någon, om så bara en enda, menar
jag att det är en för mycket.
Det verkar som om KU missförstått min motion
och tror att jag är ute efter krav på legitimation i val-
lokal. Så är icke fallet. Jag är ute efter att specifika-
tion bör inskrivas i vallagen på vilken sorts legitima-
tion som är giltig. Detta anges i termer av att
"sedvanlig legitimation på postkontor" ska uppfylla
detta krav.
Jag har frågat ett antal personer om de vet vilken
legitimation som är godkänd på postkontor. Ingen har
kunnat svara, och förmodligen vet inte heller särskilt
många valförrättare vad som gäller. För att undanröja
detta problem hade det varit enkelt att i vallagen föra
in att körkort, den nya sortens pass samt ID-kort med
SIS-stämpel på är en giltig legitimationshandling.
Jag beklagar att KU avstyrkt motionen, och detta
uppenbarligen enhälligt, varför jag inte finner det
meningsfullt att yrka bifall till motionen.
Min förhoppning är att denna fråga kan tas upp
och beredas i den valtekniska utredning som nu ar-
betar. Jag ämnar återkomma med motion i detta avse-
ende.

Anf. 180 MARIANNE BEYER (fp):
Fru talman! Det svenska valsystemet, som i prak-
tiken länge omöjliggjorde för väljarna att påverka
ordningen för inval på de av partierna fastställda
listorna, är, som vi i Folkpartiet ser det, en bidragande
orsak till klyftan mellan väljare och valda. Folkpartiet
har därför länge arbetat för att de svenska valen ska få
ett inslag av personval.
Den ordning som tidigare på försök tillämpats i
några kommuner och vid valet till EU-parlamentet
har nu införts och tillämpats i de senaste valen. Kon-
struktionen med spärrar på 8 % till EU-parlamentet
och riksdagen och 5 % till de övriga politiska för-
samlingarna var en kompromiss mellan våra mer
långtgående krav och den negativa inställning som
främst Socialdemokraterna och Vänstern stod för.
Inte desto mindre såg vi det som ett betydande fram-
steg.
Många förutspådde att personvalet skulle bli ett
fiasko. Nu kan vi konstatera att så har det inte blivit.
Det är ingen här i riksdagen heller som har sagt det.
Trots de informationsproblem som följer med varje
nyordning visade det sig att flera kandidater genom
de avlämnade kryssen lyckades komma in i de olika
församlingarna trots sina placeringar på listorna. De
farhågor som yppats om att personvalet skulle miss-
gynna kvinnliga kandidater har inte besannats.
Det står med andra ord ganska klart att redan det
begränsade personvalet har bidragit till att vitalisera
det politiska livet. Det kan jag personligen vittna om.
Vi i Bohuslän hade en mycket aktiv valdebatt både
inom partiet och med de andra partierna runtomkring.
Mycket av detta berodde på att man kände ett större
engagemang.
Effekten av det nuvarande mer begränsade sys-
temet är att personer ibland blir valda trots att andra
kandidater från samma parti har fått fler kryss. Som
exempel kan nämnas det senaste valet till EU-
parlamentet. Där är det i fyra fall som fel personer ur
valsynpunkt är i parlamentet. Hade man bara räknat
kryss hade man haft en annan sammansättning och
fler kvinnor och yngre, men valsystemet prioriterade
alltså de partinominerade.
Nu är det dags att gå vidare. Nu är det dags att
renodla personvalet. Folkpartiet anser att spärrgrän-
serna helt bör tas bort i samtliga val. De personer som
väljs in i fullmäktigeförsamlingar i kommuner,
landsting och regioner, i riksdagen och EU-
parlamentet ska vara helt beroende av hur många
kryss de har fått.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 2.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 november.)

13 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 15 november

2000/01:118 av Rolf Gunnarsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Situationen inom polisväsendet
2000/01:119 av Ulla-Britt Hagström (kd) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Trafficking
2000/01:120 av Ulla-Britt Hagström (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Demokratisk fostran
2000/01:121 av Birgitta Sellén (c) till näringsminister
Björn Rosengren
Sandöbrons framtid
2000/01:122 av Sten Andersson (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Integrationspolitik

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 21 november.

14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 15 november

2000/01:225 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Alternativa spaningsmetoder
2000/01:226 av Runar Patriksson (fp) till försvars-
minister Björn von Sydow
Översvämningarna i Arvika
2000/01:227 av Stig Sandström (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Bullerstörningar vid flygaktiviteter
2000/01:228 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Mänskliga rättigheter i Turkiet
2000/01:229 av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Assyrianer/syrianer i Turkiet
2000/01:230 av Birger Schlaug (mp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Poliskostnader under Sveriges ordförandeskap i EU
2000/01:231 av Åke Sandström (c) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Elektrifieringen på landsbygden
2000/01:232 av Per-Richard Molén (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Öresundsbron
2000/01:233 av Henrik S Järrel (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Reseskatt
2000/01:234 av Ola Sundell (m) till statsrådet Ulrica
Messing
Det statliga ägandet av skog
2000/01:235 av Ola Sundell (m) till statsrådet Ulrica
Messing
Regionalpolitiken

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 21 november.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 16 november

2000/01:170 av Ann-Kristine Johansson (s) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Regler för EU-moped
2000/01:175 av Tasso Stafilidis (v) till kulturminister
Marita Ulvskog
Pris- och löneomräkning
2000/01:177 av Jonas Ringqvist (v) till finansminister
Bosse Ringholm
Gröna certifikat för introduktion av förnybara driv-
medel
2000/01:187 av Amanda Agestav (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Säkerheten vid dammar
2000/01:203 av Stig Eriksson (v) till näringsminister
Björn Rosengren
Kvarkentrafiken
2000/01:208 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Subventionering av kommersiella TV-kanaler
2000/01:209 av Jan Backman (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Stiftelsen Arbetets museums stadgar

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 21 november.

16 § Kammaren åtskildes kl. 18.05.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.53,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 136
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.