
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2000/01:27</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 15 november</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 13.01</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>17.00 - 17.19</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>------------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 9 november.
2 §  Utökning av antalet extra suppleanter i
lagutskottet</pre><pre>Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, på begäran av Kristdemo-
kraternas riksdagsgrupp, tillstyrkt att antalet supple-
anter i lagutskottet skulle utökas från 19 till 20.</pre><pre>Kammaren medgav denna utökning.</pre><pre>3 §  Val av extra suppleant i lagutskottet</pre><pre>Företogs val av extra suppleant i lagutskottet.</pre><pre>Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till</pre><pre>suppleant i lagutskottet
Amanda Agestav (kd)</pre><pre>4 §  Anmälan om inkomna uppteckningar från
EU-nämndssammanträde</pre><pre>Talmannen anmälde att uppteckningar från EU-
nämndens sammanträde fredagen den 13 oktober
inkommit.</pre><pre>5 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Motioner
2000/01:Sk16 till skatteutskottet
2000/01:Fi5-Fi7 till finansutskottet
2000/01:Sk17-Sk23 till skatteutskottet</pre><pre>6 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SfU5
Konstitutionsutskottets betänkanden 2000/01:KU3,
KU6 och KU7</pre><pre>7 §  Offentlig upphandling i informationssam-
hället, m.m.</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU8
Offentlig upphandling i informationssamhället, m.m.
(prop. 1999/2000:128).</pre><pre>Anf.  1  GUNNAR AXÉN (m):
Fru talman! Detta ärende och detta betänkande
handlar om den offentliga upphandlingen. Varje år
upphandlar den offentliga sektorn varor och tjänster
för ca 400 miljarder kronor. Det motsvarar närmare
en fjärdedel av Sverige bruttonationalprodukt. Av de
här upphandlingarna utgör halva volymen tjänster, en
fjärdedel bygg- och anläggningsarbeten och en fem-
tedel varor. Omfattningen av den offentliga upphand-
lingen ökar, och nio av tio kommunalpolitiker uppger
i en färsk undersökning gjord av Demoskop att de
förväntar sig att användningen av entreprenader inom
kommunsektorn kommer att öka. En effektiv och väl
fungerande konkurrensupphandling kan därför spara
väsentliga summor pengar åt skattebetalarna.
Nämnden för offentlig upphandling har utvärderat
effekterna av lagen om offentlig upphandling och
kommit fram till att den bidragit till en årlig nettobe-
sparing på 3 300 miljoner kronor med bibehållen
kvalitet på de tjänster och varor som har upphandlats.
Nämnden för offentlig upphandling anser dock att det
finns en betydande besparingspotential på ytterligare
15-20 miljarder kronor. Detta belyser hur viktigt det
är med en väl fungerande konkurrensupphandling och
att en större del av den offentliga sektorn utsätts för
konkurrens.
Upphandlingskommitténs delbetänkande har re-
missbehandlats och regeringen har lagt fram vissa av
kommitténs förslag i den proposition som behandlas i
betänkandet. Det är därför högst uppseendeväckande
att regeringen avstår från att lägga fram flera av de
viktigaste förslagen som kommittén presenterat. Re-
geringens saktfärdighet vad beträffar förslag om en
skärpt lagstiftning med effektiva sanktionsmöjlighe-
ter, vidgade möjligheter att överklaga felaktiga beslut,
talerätt för branschorganisationer och en ny myndig-
het för tillsyn av lagens efterlevnad kostar skattebe-
talarna flera miljarder kronor årligen.
I min hemstad Norrköping förlorade kommunin-
vånarna så sent som i förra veckan 9 miljoner kronor
då kommunen beslutade att diskriminera en privat
anbudsgivare till förmån för den egna, dyrare, kom-
munala verksamheten. Det är sådant som händer varje
dag runtom i landet med dagens lagstiftning och obe-
fintliga sanktionsmöjligheter. Därmed kommer slöse-
riet med skattemedel att fortgå.
Drygt hälften av anmälningarna till Konkur-
rensverket riktar sig mot kommuner, landsting och
statliga organ. En del handlar om hur kommuner och
landsting gynnar sina egna förvaltningar och bolag
vid upphandlingar. En allt större del gäller den of-
fentliga sektorns ohämmade expansion på den öppna
marknaden - hur skattesubventionerade kommunala
bolag med dumpade priser konkurrerar ut privata
småföretagare. Konkurrensverkets möjlighet att in-
gripa med hjälp av konkurrenslagen är i det närmaste
obefintlig. Konkurrenslagen gäller endast för företag
och är inte tillämplig för den offentliga sektorns kon-
kurrenssnedvridning. Det finns stora brister i konkur-
rensneutraliteten mellan offentlig näringsverksamhet
och privata bolag. Dessa brister kan och måste åtgär-
das genom skärpta krav på upphandlingar, redovis-
ningar och affärsmässighet.
Upphandlingskommittén har föreslagit att en ny
myndighet bildas genom en sammanslagning av
Nämnden för offentlig upphandling och Konkur-
rensverket till ett konkurrens- och upphandlingsverk.
I kombination med skärpt lagstiftning, bättre sank-
tionsmöjligheter och nödvändiga resurser skulle ett
sådant verk kunna bli ett effektivt verktyg för att
skapa konkurrensneutralitet mellan privat och offent-
lig sektor, samt en effektiv offentlig upphandling.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag om
detta.
Vidare anser vi att det framtida konkurrens- och
upphandlingsverket ska ges möjlighet att föra talan
om s.k. marknadsskadeavgift vid länsrätt och att
branschorganisationerna ska få talerätt i upphand-
lingsmål. Upphandlingskommittén har utrett även
dessa frågor, och förslagen har remissbehandlats. I
motsats till regeringen anser vi att dessa frågor där-
med utretts tillräckligt noggrant och att riksdagen är
redo att fatta beslut om dessa lagändringar.
I sin proposition föreslår regeringen en ny upp-
handlingsform som kallas för urvalsupphandling. Vi
tillstyrker denna nya upphandlingsform, men vill
understryka att den lämnar utrymme för ett visst
godtycke. För att motverka detta bör krav ställas på
att förfarandet motiveras av synnerliga skäl. Det bör
också ställas krav på annonsering och på att hela
upphandlingsprocessen dokumenteras.
Offentlig verksamhet har ofta inte anpassat sin
kostnadsredovisning till vad som krävs i en konkur-
renssituation. Det är därför vanligt att olika verksam-
heter drivs integrerat inom samma förvaltning eller
bolag. Risken är då påtaglig att den konkurrensutsatta
delen av verksamheten subventioneras av den icke
konkurrensutsatta delen.
I vissa fall tycks myndigheternas agerande främst
syfta till att öka deras egna intäkter. Det gäller t.ex.
när kommunala aktörer säljer tjänster på den konkur-
rensutsatta marknaden utan att låta den del av verk-
samheten som tillhandahålls av kommunen eller
landstinget utsättas för konkurrens.
Det finns flera åtgärder som kan och bör vidtas för
att råda bot på dessa felaktigheter. Först och främst
bör en lagstadgad utmaningsrätt införas i lagen om
offentlig upphandling. Den ska innehålla en skyldig-
het för kommunen att upphandla en verksamhet, med
undantag för myndighetsutövning, i konkurrens när
en företagare så begär. Enskilda företag ges på detta
sätt en möjlighet att utmana den offentliga sektorns
verksamheter. Förutom att det blir ökad effektivitet
och bättre hushållning med skattebetalarnas pengar
öppnas stora möjligheter för fri företagsamhet inom
det som tidigare varit offentliga monopol.
Vidare bör inte skattesubventionering av offentlig
näringsverksamhet få förekomma över huvud taget.
En lag om konkurrensneutralitet vid offentlig pris-
sättning bör införas, med krav på att offentlig nä-
ringsverksamhet redovisas skild från annan verksam-
het. I lagen om offentlig upphandling bör det dess-
utom införas en regel som gör offentlig näringsverk-
samhet olaglig om den inte beslutas om formellt av
riksdag, kommunfullmäktige eller landstingsfullmäk-
tige.
För att till fullo utnyttja upphandlingens bespa-
ringspotential bör det vidare på sikt tillkomma en
lagreglering som kräver att all verksamhet som inte är
myndighetsutövning eller som finansieras med olika
former av pengsystem ska upphandlas i konkurrens.
Genom de anförda förslagen till förändringar kan
vi både åstadkomma en offentlig upphandling som
leder till bättre hushållning med skattemedel och ett
bättre klimat för företagande. Regeringens oförmåga
att presentera förslag om hur den offentliga upphand-
lingen ska kunna förbättras kostar skattebetalarna
flera miljarder kronor per år.
Jag instämmer därmed i samtliga de reservationer
som vi moderater ställt oss bakom i utskottet, men för
tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservatio-
nerna 2, 5, 9 och 10.</pre><pre>Anf.  2  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Vad är egentligen målet för offentlig
upphandling? Jag tror inte att någon i kammaren, på
läktaren eller framför TV:n vid skrivbordet misstyck-
er om jag säger att målet för all offentlig verksamhet i
sin helhet betraktat är det gemensamma bästa. Om
målet för all offentlig verksamhet är det gemensam-
ma bästa borde också målet för offentlig upphandling
vara detsamma.
För att uppnå detta mål måste det offentliga hus-
hålla med sina resurser och försöka få bästa möjliga
resultat av varenda insats. För att klara detta krävs att
t.ex. varor och tjänster som det offentliga finansierar
och som köps eller görs, köps och görs så bra som
möjligt för så liten kostnad som möjligt. Det är ett
gott förvaltarskap av de gemensamma resurserna,
t.ex. medborgarnas skattepengar.
I lagen om offentlig upphandling finns i § 4 hu-
vudregeln om affärsmässighet. Där står följande:
"Upphandling skall göras med utnyttjande av de
konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt
genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssö-
kande och anbud skall behandlas utan ovidkommande
hänsyn." Det handlar alltså om affärsmässighet, om
konkurrens och om icke-diskriminering.
Som mål har vi alltså, och jag rekapitulerar: Det
gemensamma bästa och hushållning med gemen-
samma resurser. Detta saknar jag för övrigt i lagtex-
ten.
Medlen är inte mål i sig utan medel. De är: af-
färsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering.
Fru talman! Nu skulle jag vilja fråga Bengt Sil-
fverstrand om han håller med om min beskrivning av
mål och medel. Om så är fallet, undrar jag på vilket
sätt urvalsupphandling och förenklad upphandling
med anbudsinfordran från endast en leverantör bidrar
till att målen med offentlig upphandling uppfylls.
Med handen på hjärtat - och nu ser jag att Sven-
Erik Österberg också är här - undrar jag om inte
Bengt Silfverstrand och Upphandlingskommitténs
ordförande egentligen kunde tillstå sin förvåning över
att regeringen ändå gjorde så lite av kommitténs be-
tänkande. Det fanns ju ett majoritetsförslag som vi
har hört, om ett konkurrens- och upphandlingsverk,
om sanktionsmedel i form av en marknadsskadeav-
gift, talerätt för branschorganisationer etc. Det verkar
helt enkelt som om inte Finansdepartementets politis-
ka ledning ser målet klart. Man ser inte potentialen
för offentlig upphandling. En korrekt upphandling
efter alla konstens regler är ju inte bara affärsmässig,
som jag har sagt, utan den är ju till för det gemen-
samma bästa.
Nog kändes det märkligt i somras när biträdande
näringsminister Sahlin den 3 juni gick ut i Dagens
Industri och läxade upp kommuner för brister i den
offentliga upphandlingen samtidigt som hennes kol-
lega på Finansdepartementet bara några dagar tidigare
presterat en fattig proposition i samma ämne. Propo-
sitionen bakom detta betänkande är ju, som vi har
hört, innehållsmässigt så svag att man tvingas kon-
statera att den politiska styrningen varit liten, om inte
obefintlig.
Bakom lagförslaget finns ju, som vi tidigare hörde
i Axéns inlägg, gemensamma förslag men också tre
gedigna förarbeten dels från den statliga upphand-
lingskommittén, dels från Statskontoret samt dels från
en internutredning på Finansdepartementet. Proposi-
tionen fångar nu enbart upp konstruktiva förslag från
de två senare interna utredningarna om elektronisk
upphandling. Av Upphandlingskommitténs tunga och
brett förankrade förslag blev intet.
Det sägs i propositionstexten att de viktiga försla-
gen från Upphandlingskommittén behöver beredas
ytterligare. Men vad är det som behöver beredas
ytterligare? Är det möjligen intresse och energi från
Finansdepartementet?
Nu finns det en bred enighet om behovet av en ef-
fektiv statlig tillsyn över offentlig upphandling. Vi
har tidigare hört om det samlade värdet. Vi brukar ju
inleda i stort sett varje debatt här med att nämna det -
400 miljarder kronor, 20 % av BNP etc. Inte minst av
den anledningen är det av stor betydelse att stats-
makterna skapar ett varaktigt och stabilt institutionellt
och legalt ramverk. Det ska borga för öppenhet, kon-
kurrens, affärsmässighet och objektivet som det står i
EU-förordningen, men också för målen om det ge-
mensamma bästa.
Det är alltså uppenbart att nuvarande ordning inte
är tillfredsställande. Den kritik som har framförts kan
säkert förklaras av begränsade resurser för NOU, en
inte fullt så lämplig myndighetsstruktur och avsaknad
av sanktionsmöjligheter.
Ett huvudproblem med upphandlingslagen är att
den alltför ofta inte följs. Den kritiken besvarade
Mona Sahlin i nämnda artikel med att det troligen
kommer ett vitesförslag till hösten. Ett genomarbetat
förslag med kloka synpunkter från ett stort antal re-
missinstanser ledde inte till detta. Det är att beklaga.
Man kan ju undra om inte Sahlin kände till det osv.
Nu är hon inte här av förklarliga skäl.
En förstärkning av lagen om offentlig upphand-
ling och av tillsynsorganisationen är nödvändig, men
den kan dröja länge. Detta drabbar ytterst medborgar-
na, eftersom det inte gagnar det gemensamma bästa
som borde vara en ledstjärna för allt i denna kamma-
re. Detta bär två departement och deras chefer ansva-
ret för, eftersom skattepengarna inte förvaltas opti-
malt.
Jag återkommer till bifallsyrkandena. Jag måste
höra med herr Axén vad han yrkade bifall till.</pre><pre>Anf.  3  LENA EK (c):
Fru talman! Ledamöter och kära åhörare! Dagens
debatt om offentlig upphandling blir väldigt lätt
mycket teknisk och teoretisk och på det viset kanske
ointressant för den som lyssnar. Men för de företag
runtom i Sverige som ska försöka sälja produkter,
överleva och kunna klara arbetstillfällena för de an-
ställda är upphandlingsreglerna ofantligt viktiga. Det
är också jätteviktigt för kommuninvånarna och invå-
narna i landstingen hur skattepengarna används och
vilken effektivitet som finns. Det är viktigt för de
anställda i det offentliga att man kan förutse ungefär
hur uppdragen går. Det är också viktigt att man har en
stabilitet i användningen av de här reglerna.
Hur fungerar det i dag? I dag är detta en skräck
för många på grund av oklara regler och mycket by-
råkrati samtidigt som det finns ganska starka sanktio-
ner.
På den kommunala sidan är det alltid en av de
frågor som tas upp när man träffar fritidspolitiker runt
om i landet. Hur gör man med detta? Vad betyder det
här? Varför kan vi inte göra på det här viset? De här
reglerna slår väldigt konstigt.
Förutom att hela systemet är krångligt och svår-
hanterligt är det ibland resultatet av upphandling och
reglernas utformning som stöter människor. Det
handlar om att man inte kan upphandla så miljövän-
ligt som man kanske vill.
I Östergötland hade tidningen Östgöta Correspon-
denten för en tid sedan en stor artikel över en hel sida
som handlade om skolmaten i skolorna i Linköpings
kommun. Man hade tittat på varifrån de olika
maträtterna och det som barnen åt kom. Transportvä-
garna var hemska. Pannkakorna hade åkt 150 mil, om
jag inte minns fel, och det i ett län som traditionellt
brukar betraktas som ett starkt jordbrukslän med en
stark livsmedelsindustri. Sådana funktioner av den
offentliga upphandlingen stöter både kommuninvåna-
re, de anställda som ska sköta det och företag. Det
finns andra exempel runt om i landet där man inte har
kunnat upphandla så miljövänligt som man vill.
Ett annat stort område som stöter och gör männi-
skor upprörda handlar om möjligheten att kunna dela
upphandlingar. Det handlar om att kunna göra det på
ett sådant sätt att många små företag kan vara med
och tävla om större upphandlingar eller de stora
summor som det ju handlar om i de här samman-
hangen. Det är väldigt stötande. Det är känsligt. Som
upphandlingsreglerna fungerar nu driver de mot
mycket stora upphandlingar som bara mycket stora
företag kan hantera. Det innebär ju i förlängningen att
vi slår ut småföretag runt om i våra svenska kommu-
ner samtidigt som vi på andra områden i myndighe-
terna och i andra debatter i den här riksdagen debatte-
rar hur vi ska göra för att klara arbetstillfällena i de
små kommunerna långt bort.
Den här dubbelheten är för en person som bor i en
sådan kommun väldigt konstig. Man undrar om inte
vi i riksdagen faktiskt kan tänka på helheten, på allti-
hop samtidigt. Man undrar om vi verkligen måste
fokusera på detaljer som gör att vi inte ser effekterna
på andra områden.
Det här är några av anledningarna till att det är
jätteviktigt att vi ser över reglerna och funktionssätten
när det gäller offentlig upphandling.
Ytterligare en anledning är ju att det rör sig om
stora summor, som har nämnts tidigare i den här
talarstolen. Det rör sig om 400 miljarder per år, 23 %
av BNP. Det är alldeles självklart marknadspåver-
kande. Det är viktigt att vi inte stör marknadens
funktionssätt genom att krångla till upphandlingen i
onödan. Det är viktigt att vi också ser till att det är
möjligt att spara i den offentliga sektorn för att peng-
ar inte ska gå till administration och till tid för att
tolka regler i upphandlingssystemet utan till det som
är viktigast: vård, skola och omsorg.
Jag blir lite bekymrad. Jag tror att de områden
som jag har tagit upp liksom möjligheten att överkla-
ga är viktiga för enskilda företag. Det är viktigt hur
det här går till. Som liten företagare vågar man ibland
inte överklaga en upphandling av rädsla för att bli
utpekad, bli ovän med de som sitter i kommunen och
sköter detta.
De här områdena måste vi hantera så att upp-
handlingen kan fungera praktiskt och att det kan fun-
gera för företag och kommuninvånare.
Vi har i Centerpartiet sagt att det hade varit bättre
att invänta sittande utredning. Det är ju inte särskilt
många månader tills resultatet kommer. Då hade man
kunnat ta alltihop i ett paket så att man på ett bättre
sätt hade kunnat förutse hur systemet kommer att
fungera efter regeländringarna. Jag tycker att det är
synd att det inte är gjort.
I det här sammanhanget är det också synd att re-
geringen när man nu har bestämt sig för att besluta
om delar av det inte har gjort något åt toppen på py-
ramiden, att man inte försökt förenkla genom att slå
samman de myndigheter som hanterar olika delar av
systemet. Vi hade önskat att det hade varit möjligt.
Ett annat område som jag gärna vill ta upp i den
här debatten är att reglerna och sättet för upphandling
faktiskt måste moderniseras. Nu håller vi på att bygga
upp ett system av administration runt de här frågorna
i alla kommuner, i alla landsting och i alla myndig-
heter som är resurskrävande. Det är väldigt många
människor i Sverige i dag som jobbar med offentlig
upphandling. Vi måste försöka motverka att byråkra-
tidelen i detta sväller. Vi måste försöka använda den
moderna tekniken som är upphandlad enligt konstens
regler och som finns på skrivborden hos de kommu-
nala tjänstemännen eller i landstingen för att förenkla
och förbättra.
Då kommer vi in på frågan om elektronisk upp-
handling, där regeringens ambition är alldeles för låg.
Det måste vara mycket tydliga mekanismer som pe-
kar mot att den nya tekniken ska användas på det här
området för att spara i byråkratin. Målet tycker jag
ska vara att upphandling i allra största utsträckning
ska ske endast elektroniskt i framtiden.
Det innebär att den här frågan måste drivas inom
det europeiska samarbetet men också i Sverige. Det
måste finnas en elektronisk databas, en anslagstavla
där man kan lägga in upphandlingarna. Precis som
Sverige offentligt har sett till att Post- och Inrikes
Tidning har funnits för annonsering i alla år borde
man ha en anslagstavla med motsvarande funktion i
systemet. Det måste finnas en elektronisk an-
slagstavla för elektronisk upphandling för att inte
byråkratin och pappershögarna ska växa handläggar-
na över huvudet när det gäller offentlig upphandling.
Här finns alltså mycket att göra. Det är synd att
regeringen bara har tagit ett halvt kliv framåt. Det är
synd att man inte har tagit ett helhetsgrepp.
Jag står självfallet bakom alla Centerpartiets yr-
kanden, men jag vill här, fru talman, yrka bifall till
reservation 4, Upphandling under tröskelvärdena, och
reservation 10.</pre><pre>Anf.  4  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Värderade kolleger! Kära läsare av
riksdagsprotokollet! Frågan om offentlig upphandling
kan ju, som mina kolleger tidigare har påtalat, kanske
uppfattas som lite tråkig. Det är lätt att hålla med om
det. Men i grunden handlar det om något helt annat
än regler för upphandling under tröskelvärden. Det
handlar om synen på den kommunala och statliga
verksamheten, den offentliga verksamheten. Det
handlar om hur vi ser till att man får valuta för skat-
tepengarna.
Genom att mer använda sig av upphandling i
stället för egen regi kan man mycket aktivt bidra till
att öppna upp för nyföretagande. Man kan se till att
driva verksamhetsutvecklingen på ett helt annat sätt
och framför allt se till att människor får valuta för
sina skattepengar.
Det här är bland mycket annat en viktig kvinno-
fråga. Jag tänkte uppehålla mig lite vid det, för jag
tycker att många av de andra viktiga frågorna redan
har nämnts här.
I dag är det ju så att kvinnor generellt har lägre
löner än vad män har, vilket betyder att de har mindre
pengar att betala skatt med. Det betyder att kvinnor
kanske i ännu högre grad än män är intresserade av
att man inte behöver ta ut mer skatt än nödvändigt
och att man får valuta för skattepengarna. Det är
också så att kvinnor i dag i det samhälle som präglas
av bristande jämställdhet är mer beroende än män av
offentliga tjänster som t.ex. vård, skola och barnom-
sorg.
Det betyder att när man inte får valuta för skatte-
pengarna och när välfärdstjänsterna inte är så bra som
de skulle kunna vara drabbar det kvinnor mer än vad
det drabbar män i dagens samhälle. Det betyder att
det är ett allmänt kvinnointresse att se till att man kan
driva verksamhetsutvecklingen och att man kan få
mer valuta för skattepengarna - i ännu högre grad än
vad det är ett intresse för män.
Det är också så att kvinnor i dag på den könsupp-
delade arbetsmarknaden i stor utsträckning finns
inom de yrkesområden som ligger under den offentli-
ga sektorn där konkurrensen och mångfalden är allt-
för bristande. Att genom entreprenadupphandlingar
öka mångfalden är också ett sätt att bidra till att kvin-
nor kan få fler olika arbetsgivare att välja emellan.
Genom den konkurrens som då uppstår kan man få
möjligheter till en bättre löneutveckling och över
huvud till de bättre arbetsvillkor som det ofta innebär
att jobba i en mer decentraliserad organisation.
Verkligheten ute på fältet visar att kvinnor får
högre löner när de offentliga tjänsterna blir konkur-
rensutsatta, och det är mycket bra.
Det här betyder alltså att den majoritet som i dag
styr landet, s, v och mp, och som har sagt att de sam-
arbetar om bl.a. jämställdhetsfrågorna, i det här avse-
endet enligt min uppfattning inte bara har tappat tem-
po utan över huvud taget aldrig har fått upp något
tempo.
Fru talman! Frågan om offentlig upphandling tan-
gerar till stor del nästa debatt om kommunal ekonomi
i största allmänhet, men jag tänker ändå försöka sor-
tera upp begreppen i detta sammanhang. Genom att i
stor utsträckning använda upphandling i stället för att
driva verksamhet i egen regi skapar man bra villkor
för småföretagare. Man skapar en större marknad.
Varför ska man då göra det? Enligt klassisk mark-
nadsteori är det inte för att gynna producenterna, utan
det är faktiskt till för att gynna konsumenterna, och
konsumenterna som utnyttjar den kommunala servi-
cen är skattebetalare. Att genom upphandling skapa
bra villkor för småföretagarna är ett medel att gynna
skattebetalare och kunder, och jag tycker därför att
det är en plikt för oss politiker att klara den uppgiften.
Vi har i dag en ganska bra lag, även om den kan
förbättras, men man behöver också se till att över-
vakningen fungerar. Jag tillhör den grupp i denna
kammare som är besviken över att regeringen är så
sen när det gäller att få till stånd en förändring av
övervakningen. Vi har från de borgerliga partierna ett
gemensamt motförslag om att regeringen nu skulle
kunna komma till skott med att se till att Konsument-
verket får lite mera klös.
Det är också väldigt viktigt att man kan få till
stånd en förändring av hur talerätten fungerar. Det är
nästan omöjligt att kräva att ett litet företag, som
kanske för sin överlevnad är beroende av att den stora
kunden, kommunen, kan överväga att köpa också
nästa gång, ska ha råd eller möjlighet att föra talan
om det tycker att upphandlingen har skett på fel sätt.
Detta är allmänt bekant och omvittnat, och det vore
på sin plats att snabbt  se till att någon annan instans,
nämligen branschorganisationen, skulle kunna föra
talan.
Jag tycker att en annan viktig del i det fortsatta
arbetet skulle vara att finna former för avknoppning.
Historiskt har de som har velat jobba med förskolor,
sjukhem, skolor o.d. egentligen bara haft möjlighet att
arbeta inom offentlig sektor. Att få till stånd en bred
flora av företagare som på entreprenad, med kund-
valsmodeller eller på andra sätt jobbar inom de här
branscherna kräver en transformering av systemet.
Man kan inte bara växa upp vid sidan av, eftersom
systemen i dag är relativt väl utbyggda. Det gäller att
hitta bra former som inte bara ligger inom lagens
råmärken utan också inom lagens avsikter.
Hur man ska komma fram till detta är kanske inte
i alla lägen helt klart. Vi har i vår reservation skrivit
att vi tycker att man bör fundera på att företag som
knoppas av under en begränsad tid ska kunna undan-
tas från upphandling, så att de får en chans att kasta
loss från kommunen eller landstinget. Det kan också
finnas många andra idéer. Något som ytterligare
skulle hjälpa upp det här är att man delar upp anbu-
den i mindre enheter, vilket Lena Ek var inne på. Det
skulle då bli möjligt för en småföretagare, inte bara
för de stora drakarna, att lämna in anbud.
Det är också viktigt att det ställs för upphandling-
en relevanta krav och i lagstiftningen klargörs på
vilket sätt man har rätt att ställa miljökrav, som också
ska vara relevanta.
Allt det här och mycket till behöver man gå vidare
med för att den offentliga upphandlingen ska kunna
fungera mycket bättre. Det är viktigt för att driva på
möjligheterna till verksamhetsutveckling och för att
vi ska få valuta för skattepengarna. Det är också vik-
tigt för att vi ska kunna få rättvisa löner och bättre
arbetsvillkor för kvinnor.
Därför, fru talman, står jag fast vid alla mina re-
servationer. Jag nöjer mig dock med att yrka bifall till
reservation nr 2.</pre><pre>Anf.  5  BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Den offentliga upphandlingen har de-
batterats flitigt under de senaste åren. Medan diskus-
sionen i ett inledande skede i huvudsak begränsade
sig till frågor om affärsmässighet, rätt pris och bespa-
ringsmöjligheter har perspektivet nu glädjande nog
vidgats till att omfatta också samhälleliga mål, mil-
jökrav, antidiskrimineringsregler, jämställdhet m.m.
Det samhällsekonomiska intresset av en väl fun-
gerande offentlig upphandling är naturligtvis bety-
dande, och det kan i stort finnas en samstämmighet i
synen mellan de olika partierna mot bakgrunden av
den ökande omfattning som denna upphandling nu-
mera har. Vi har fått olika uppgifter, men enligt de
senast tillgängliga skulle upphandlingsvolymen upp-
gå till ca 400 miljarder kronor per år. Det motsvarar
nästan en fjärdedel av hela BNP. I detta ligger själv-
klart betydande möjligheter att uppnå besparingar i de
offentliga utgifterna.
Regeringen tillkallade 1998 en särskild utred-
ningsman för att se över organisationen av Nämnden
för offentlig upphandling. Fr.o.m. maj 1999 ser en
parlamentarisk utredning, Upphandlingskommittén,
över dessa frågor. Den ska avlämna sitt slutbetänkan-
de i december månad. Vi kan konstatera att vi då har
anledning att återkomma till dessa frågor. Alla pro-
blem behöver inte lösas i dag.
Informationssamhällets snabba utveckling präglar
i hög grad det betänkande som vi nu behandlar, vilket
i sin tur bygger på regeringens proposition Offentlig
upphandling i informationssamhället. Upphandlande
enheter föreslås få möjlighet att tillåta att anbud och
anbudsdansökningar lämnas genom elektronisk över-
föring eller på annat sätt. Vidare föreslås att telefo-
nitjänster oavsett värde ska omfattas av upphand-
lingsreglerna. En ny upphandlingsform för upphand-
ling under tröskelvärdena, urvalsupphandling, är ett
annat förslag. Slutligen föreslås att en enhet som
använder förenklad upphandling - med några begrän-
sade undantag - alltid ska annonsera upphandlingen i
en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig eller
annonsera på annat sätt som leder till effektiv konkur-
rens. Svaret till Per Landgren är alltså mycket enkelt.
Det finns betryggande möjligheter att tillgodose de
önskemål och målsättningar som Per Landgren givit
uttryck för.
Det är alltså både viktigt och möjligt att redan nu
fatta beslut på dessa delområden, där vi har ett fullö-
digt beslutsunderlag. I andra avseenden, t.ex. vad
gäller de framtida tillsynsuppgifterna, krävs ytterliga-
re beredning, samtidigt som det är logiskt och natur-
ligt att avvakta Upphandlingskommitténs slutbetän-
kande i frågor som exempelvis avser det svenska
arbetet med upphandlingsfrågor inom den europeiska
unionen, miljöhänsyn, möjligheter att upphandla
lokalt samt att ta in s.k. antidiskrimineringsregler i
upphandlingsavtalet.
Eftersom det här rör sig om ett antal enkla och
praktiska förändringar av lagen om offentlig upp-
handling, förenklingar som inte minst är till gagn för
de mindre företagen, framstår Centerpartiets yrkande
om avslag på propositionen som något av en logisk
kullerbytta.
I 1 kap. lagen om offentlig upphandling finns ge-
mensamma regler och definitioner som i princip gäl-
ler för såväl de direktivstyrda upphandlingarna över
tröskelvärdena enligt 2-5 kap. som de icke direktiv-
styrda upphandlingarna under tröskelvärdena enligt
6 kap. Man kan konstatera att upphandlingen enligt
6 kap. sammantaget är mer omfattande än den upp-
handlidng som sker enligt de direktivstyrda reglerna.
Det görs ca 200 000 förenklade upphandlingar årligen
enligt de bestämmelserna. Därtill kommer ett bety-
dande antal direktupphandlingar.
Mot bakgrund av de höga sammanlagda värden
som upphandlingar under tröskelvärdena represente-
rar bör de upphandlingarna enligt vår uppfattning
också fortsättningsvis regleras i lagen om offentlig
upphandling. Det finns därför inga skäl till att s.k. B-
tjänster under tröskelvärdena ska undantas från lagen.
Däremot kan det finnas anledning att närmare över-
väga omfattningen av regelverket, varför Upphand-
lingskommitténs nära förestående slutbetänkande i
detta avseende bör avvaktas.
Slutligen återkommer några "gamla skivbekanta",
dvs. borgerliga motioner som kräver en särskild lag
om konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning.
Man vill ha en lag med krav på att offentlig närings-
verksamhet ska redovisas skild från annan verksam-
het. De borgerliga motionärerna vill samtidigt att det
ska införas en regel som gör offentlig näringsverk-
samhet olaglig om den inte beslutas formellt av sta-
ten, kommuner eller landsting.
De sakliga skälen för förslagen är mycket svaga.
Det har inte kommit någonting nytt i argumentering-
en. Redan nu finns regleringar om konkurrensneutra-
litet i lagen om offentlig upphandling. Sedan 1998
finns dessutom ett särskilt råd för konkurrens på lika
villkor mellan privat och offentlig sektor. I detta råd
ingår representanter för både offentlig och privat
verksamhet. I Regeringskansliet arbetar dessutom en
grupp med att göra probleminventering beträffande
förutsättningarna för rättslig prövning när kommunal
och privat näringsverksamhet möts. Det finns än en
gång anledning att understryka det självklara i att
kommunerna ska kunna bedriva verksamhet i egen
regi om de så önskar.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i dess helhet och avslag på samtliga reserva-
tioner.</pre><pre>Anf.  6  GUNNAR AXÉN (m) replik:
Fru talman! Nämnden för offentlig upphandling
anser att det går att spara upp till 20 000 miljoner
kronor för den offentliga sektorn genom en skärpt
lagstiftning, bättre tillsyn och sanktionsmöjligheter.
Det motsvarar nästan halva kostnaden för grundsko-
lan. Beloppet 20 000 miljoner kronor motsvarar unge-
fär 50 000 tjänster inom vården.
Anser Bengt Silfverstrand att det är rimligt att re-
geringens saktfärdighet vad gäller att föreslå lagänd-
ringar inom detta område kostar skattebetalarna
20 000 miljoner kronor?
Det skulle sannolikt vara möjligt att öka bespa-
ringarna i den offentliga sektorn för skattebetalarna
långt över den nivån, bl.a. genom de förslag som
Bengt Silfverstrand nämnde i slutet av sitt anförande.
Vi från de borgerliga partierna vill gå längre i kraven
på offentlig upphandling. Det skulle vara intressant
att veta om Bengt Silfverstrand anser att det är rimligt
att regeringens saktfärdighet kostar skattebetalarna så
pass mycket.
Fru talman! I hastigheten yrkade jag tidigare av
misstag bifall till reservation nr 5. Jag tar tillbaka det
yrkandet.</pre><pre>Anf.  7  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Jag anser att det är rimligt att ta till
vara alla möjligheter för en ännu effektivare offentlig
upphandling än den vi har i dag. Bl.a. är det viktigt att
avvakta de förslag från Upphandlingskommittén som
nu är nära förestående. Det gäller exempelvis en
utvidgning av möjligheterna att upphandla lokalt, så
att Lena Eks pannkakor i fortsättningen inte behöver
åka 120 mil.</pre><pre>Anf.  8  GUNNAR AXÉN (m) replik:
Fru talman! Det finns ingenting som hindrar att
regeringen i dag lägger fram förslag om de frågor
som Upphandlingskommittén har redovisat i sitt del-
betänkande. Där finns en lång rad förslag som inne-
bär bättre tillsyn, översyn, skärpt lagstiftning och
sanktionsmöjligheter för att åstadkomma en bättre
och effektivare offentlig upphandling. Vi skulle redan
i dag kunna åstadkomma betydande besparingar för
skattebetalarna om regeringen visade lite handlings-
kraft i frågan.</pre><pre>Anf.  9  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Det finns ingenting som hindrar myn-
digheter, kommuner osv. att med utgångspunkt i de
regler som gäller åstadkomma ännu större besparing-
ar än i dag. De förslag som Gunnar Axén efterlyser
finns i det slutbetänkande som kommer att redovisas
om bara någon månad. Då är det rimligt att avvakta
de förslagen, precis som i andra sammanhang. Det
pågår också ett beredningsarbete i Regeringskansliet.
Vi kan räkna med att vi får möjlighet att ta ställning
till de förslagen under nästa år. Det finns ingen an-
ledning att fatta beslut på så dåligt underlag som man
fortfarande har, innan utredningen har redovisat sina
slutförslag.</pre><pre>Anf.  10  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Nu gäller inte längre december. Det
senaste budet är mars. Då är Sverige ordförande i EU.
Dessutom blir det remisstid, så det kan skjutas på
framtiden. Det är inte bra. Då förlorar man tid och
resurser.
Jag hörde inget annat än att Bengt Silfverstrand
instämde i min beskrivning av målen för upphand-
lingen och medlen affärsmässighet, konkurrens och
icke-diskriminering. Målet är det gemensamma bästa.
Vad exakt i förslaget om förenklad upphandling leder
fram till målet, enligt Bengt Silfverstrand? Där kan
man gå förbi just konkurrensen. Man åsidosätter ett
medel. Ändå tycks Bengt Silfverstrand mena att målet
det gemensamma bästa uppfylls. Vad exakt främjar
målet? Det är rimligt att lagstiftningen ska främja
målet.</pre><pre>Anf.  11  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Man kan uppnå besparingar och bätt-
re hushållning med resurser på olika sätt. Ett sätt är
att öka konkurrensen. Vi är överens om att det kan
vara en bra metod. Det har lett till vissa konkreta
positiva resultat. Ett annat sätt att åstadkomma bespa-
ringar och bättre hushållning med knappa resurser är
effektivisering av systemet, exempelvis så som nu
sker i och med förslaget om urvalsupphandling och
förenklad upphandling. Då tillgodoser man kraven på
rättssäkerhet och eliminerar möjligheterna till god-
tycke genom att exempelvis vid urvalsupphandlingar
se till att det är ett oeftergivligt krav att den upp-
handlande enheten annonserar sin ansökningsinbju-
dan. Det är ett klart och rakt svar på Per Landgrens
fråga.</pre><pre>Anf.  12  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Det blir en effektivisering genom att
man går vid sidan av konkurrensen. Bengt Silfver-
strands argumentering är fortfarande oklar.
Jag har fått en snäll påminnelse om att jag ska yr-
ka bifall till reservation 8, som jag har skrivit på min
lapp. Den handlar precis om det. Hur kan man uppnå
målet genom att åsidosätta medel som ska leda till
målet?</pre><pre>Anf.  13  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Man åsidosätter inte utan man be-
gränsar, i ett läge där det finns en uppsjö av ansök-
ningar. Det finns väl analyserat. Det går inte att säga
att ett alltför stort antal anbud leder till bättre konkur-
rens, konkurrensneutralitet eller högre effektivitet.
Det är dock oerhört viktigt att alla får samma möjlig-
het. Det får de genom att ansökningsinbjudan annon-
seras offentligt.
Slutligen vill jag notera att Per Landgren har be-
gåvat kammaren med ännu ett klassiskt uttryck. Han
står sedan tidigare för "vi hakar på" när det gäller
moderaterna. Nu har vi i dag fått höra "jag ska höra
med herr Axén". När kommer sammanslagningen
mellan Moderaterna och Kristdemokraterna?</pre><pre>Anf.  14  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Den attityd som Bengt Silfverstrand
visar, som representant för hela majoriteten, är slåen-
de. Jag hoppas att alla andra noterar det. Ni försvårar
den förnyelse som skulle kunna leda till att människor
får mer valuta för skattepengarna genom att verksam-
heterna blir billigare. Men att räkna kronor är inte det
enda. Det handlar också om kvalitet, att man ska få
mer för sina skattepengar. Ett sätt att få högre kvalitet
är att verksamheterna utvecklas. Ett annat sätt är den
olikhet som leder till att var och en kan hitta det man
gillar.
Ni samarbetar med partier som påstår sig vara fe-
ministiska. I ert nya partiprogramsförslag sägs att ni
också ska bli feministiska. Ändå är ni totalt kallsinni-
ga till den stora och viktiga utveckling som handlar
om kvinnors villkor på jobbet - bättre lön, fler ar-
betsgivare att välja mellan och den förbättrade ar-
betsorganisation som mångfald och småskalighet kan
innebära. Jag tycker att det är slående. Jag hoppas att
de som lyssnar på debatten tar till sig det.
Det som också är slående är er passivitet att ta tag
i de förslag som kommittén har lagt fram för länge
sedan. Den ansåg tydligen förslagen så viktiga att den
ville lägga fram ett delbetänkande. Ni sänder olika
signaler både med vad ni gör och med vad ni inte gör.
Den signal ni sänder är en fruktansvärd passivitet.</pre><pre>Anf.  15  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Vi tar till vara alla de möjligheter till
utveckling som föreligger. Det betänkande som be-
handlas i dag är ett klart steg i den riktningen, och det
kommer ytterligare.
De jämställdhetsaspekter som Karin Pilsäter nu
talar om och som är oerhört viktiga kommer Upp-
handlingskommittén också inom sitt fögderi att be-
handla. Det kommer naturligtvis ytterligare förslag
som vi har anledning att ta ställning till.
Sedan försöker Karin Pilsäter göra en enkel po-
äng. Det låter nästan som att kvinnor skulle vara
diskriminerade av den offentliga sektor vi har i dag.
De som tjänar mest på att vi har en stark offentlig
sektor är just kvinnorna.
Det handlar självklart om att vi ska hushålla bättre
med de skattepengar vi har i dag. På den punkten är
vi överens. Men kom inte och påstå att de förslag som
nu läggs fram, eller de förslag som vi inte har sett
men som kommer inom kort, på något sätt skulle
missgynna kvinnorna.
Det är precis tvärtom. Kvinnorna är den grupp i
samhället som är mest betjänt av en stark och dyna-
misk offentlig sektor.</pre><pre>Anf.  16  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Bengt Silfverstrand
inte lyssnade så noga på vad jag sade, eftersom det
var precis det jag sade i mitt inlägg. Problemet är att
ni gör för lite.
Ni ser det som ett framtida mål att kvinnor fortfa-
rande ska vara beroende av den offentliga sektorn och
inte kunna ha den makt över sina egna liv som män-
nen i alla tider har tyckt varit självklar för deras del.
Vad vi är ute efter är att ni ska gå lite mer på of-
fensiven och se till att kvinnor kan få fler olika ar-
betsgivare att välja mellan så att de inte är beroende
av politiker som arbetsgivare. De betalar uppenbarli-
gen usla löner och kan inte se till att arbetsorganisa-
tionen fungerar.
Ni gör för lite. Det är inte alls entydigt några för-
bättringar utan det är i många fall försämringar. Det
är de signaler ni sänder. Om vi tittar lite runtomkring
frågorna handlar det om förbud mot privata sjukhus
och att försvåra för friskolor.
Vad sänder ni för signaler i de frågorna? Ni talar
om antidiskrimineringsregler. Vad är det som är vik-
tigt för kvinnor? Det är att man får en utveckling av
arbetsmarknaden. Det handlar inte om att det ska sitta
kommunala tjänstemän och kräva att enmanskonsul-
ter ska skriva jämställdhetsplaner om sig själva för att
kunna få vara med på en upphandling. Det försämrar
för kvinnor att kunna få anbud.
Ni talar om lokal protektionism. På vilket sätt
skulle det gynna skattebetalarna, oavsett om de är
kvinnor eller män? Ni sänder signaler om att man ska
kunna ställa miljökrav. Det kanske mer är protektio-
nistiska krav än miljökrav som går att leva upp till
och är relevanta för produkten. De signalerna är ock-
så viktiga.
Era signaler handlar inte om att det ska bli en
mångfald i ett kvinnligt småföretagande. Det ska
fortfarande vara politiker som ska få ännu större möj-
ligheter att sitta och peka, peta och bestämma precis
hur allt ska vara.</pre><pre>Anf.  17  BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! I sitt senaste inlägg hävdar Karin Pil-
säter att kvinnor skulle vara diskriminerade av att ha
politiker som arbetsgivare, dvs. den offentliga sek-
torn.
Nu har Karin Pilsäters förslag och metoder prö-
vats i Stockholm, i Västra Götaland och i Region
Skåne. Där har man avknoppat och privatiserat of-
fentlig verksamhet som ett självändamål.
Det återstår för Karin Pilsäter och Folkpartiet -
och hela den borgerliga gruppen, skulle jag vilja säga
- att bevisa att kvinnornas jämställdhet och frihet har
ökat i Västra Götaland, Region Skåne och Stock-
holms län.
Är det inte precis tvärtom, dvs. att en utarmad of-
fentlig sektor i första hand har drabbat kvinnorna?</pre><pre>Anf.  18  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Jag tänker göra några mycket korta
kommentarer. Som Per Landgren sade är jag ordfö-
rande i Upphandlingskommittén, som nu håller på
med sitt slutbetänkande. Som också har sagts här har
vi fått en förlängning till den 1 mars för att mer noga
kunna penetrera några frågor.
Jag ska kommentera några saker som har dykt upp
i dagens debatt och som det kanske kan vara intres-
sant för ledamöterna och också åhörarna att höra mer
om. Det har talats mycket om regler, regelstyrning
och rättvisa för leverantörer osv. och att det gäller att
få en ordentlig behandling vid offentlig upphandling.
De här frågorna har diskuterats mycket i kommit-
tén. De fanns med i diskussionerna inför delbetän-
kandet och de finns också med i nuvarande diskus-
sion. Hur kan man få ett system på marknaden som
fungerar bättre och där man slipper domstolsförhand-
lingar med talerätt och sådana saker, som i och för sig
är en sak för sig? Det finns ett resonemang som är
intressant, men jag vet inte var kommittén slutgiltigt
kommer att hamna.
Det förs en diskussion om ett upphandlingsråd
som skulle vara sammansatt dels av leverantörer, dels
av upphandlare. Staten kan kanske ha en viss roll i
det. Där kan man lite mer på tu man hand diskutera
hur upphandlingsförfarande, tvister och sådant skulle
kunna lösas. Jag tycker att det är en intressant del i
den svenska samhällsbilden. Det gäller att försöka
lösa tvisterna innan de går så långt att det blir ett
domstolsförfarande.
Det var någon här som sade att offentlig upp-
handling kanske uppfattas som något tråkigt. När man
jobbar nära med dessa frågor är det oerhört intressant.
Dessutom är det väldigt stora resurser som berörs,
som också har nämnts här. Det man kan säga om den
offentliga upphandlingen är att alla kanske inte riktigt
tar upphandlingen riktigt på allvar på det sätt som
man skulle önska överallt.
I många kommuner är upphandling inte en priori-
terad del. Upphandlingsansvarige eller upphandlings-
avdelningen har många gånger en undanskymd tillva-
ro. Statusen skulle kanske höjas lite grann på upp-
handlingen. Det handlar ändå om väldigt stora resur-
ser som totalt hanteras. Där skulle kanske ett upp-
handlingsråd kunna vara ett led att komma på rätt
väg.
Det har hänt ganska mycket under de senaste åren.
Det har än mer blivit fokus på frågorna. Under den
allmänna motionstiden nu senast strömmade det in
alltfler motioner om detta ämne. Dessa områden är
oerhört komplicerade. Vi har en ganska bestämd
uppfattning om hur vi skulle vilja ha det i Sverige.
Men vi har också en gemensamhetsrätt som är väldigt
omfattande på just detta område.
Ett område där Sverige har kommit mycket långt
gäller miljöhänsyn vid offentlig upphandling. Det var
någon som sade att den svenska regeringen har tagit
ganska god tid på sig och att det tar lång tid att kom-
ma fram. Kommissionen är inte mycket bättre på det
området. Den lovade att den skulle komma med ett
tolkningsmeddelande tidigt detta år. Det skulle lösa
en del av de frågor som kommittén ska behandla. Det
tolkningsmeddelandet har fortfarande inte kommit.
Jag hoppas för allt i världen att det verkligen
kommer innan kommittén ska lägga fram sitt huvud-
betänkande. Det utgör grunden för vilken nationell
lagstiftning vi skulle kunna ha på det här området. Vi
skulle kunna ta ett steg framåt och bättre få in miljön
i offentlig upphandling än som har varit fallet hittills.</pre><pre>Anf.  19  GUNNAR AXÉN (m) replik:
Fru talman! Det är nu ett år sedan Upphandlings-
kommittén med Sven-Erik Österberg som ordförande
lade fram sitt delbetänkande. Det är ett delbetänkande
som innehåller flera goda förslag till hur den offentli-
ga upphandlingen skulle kunna förbättras. De förbätt-
ringarna skulle kunna leda till betydande besparingar
för den offentliga sektorn och för skattebetalarna.
Vi hörde nyligen i tidigare inlägg Sven-Erik Ös-
terbergs partikollega Bengt Silfverstrand säga att man
ännu inte kunde fatta beslut på ett så dåligt underlag
som man fortfarande har. Jag antar att han då syftade
på Upphandlingskommitténs delbetänkande, eftersom
det var motivet för att man inte skulle kunna lägga
fram lagförslag som förbättrar den offentliga upp-
handlingen. Jag undrar om Sven-Erik Österberg in-
stämmer i sin partikollegas recension av delbetänkan-
det.
Min andra fråga till Sven-Erik Österberg är: När
kommer förslagen från regeringen? Utredningen har
ju nu fått förlängd tid, till mars, när det gäller att
komma med sitt slutbetänkande i frågorna. Kommer
det att ta två år från det att delbetänkandet är lagt till
dess att vi kan förvänta oss några förslag från rege-
ringen? Är det rimligt med tanke på de miljarder som
skattebetalarna årligen förlorar på saktfärdigheten
från majoritetens sida?</pre><pre>Anf.  20  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! När det gäller den första frågan kan
jag säga att jag inte i min vildaste fantasi kan tänka
mig att Bengt Silfverstrand skulle tycka att delbetän-
kandet är dåligt i sig. Det måste i så fall vara en miss-
uppfattning från Gunnar Axéns sida.
Däremot kan det väl vara så att många av de frå-
gor som finns i delbetänkandet hänger ihop med slut-
resultatet i huvudbetänkandet, och det är också den
information som jag har diskuterat med regeringen på
det här området. Därför finns det skäl att återkomma
när det gäller en rad frågor där det här i dag har
kommit kritik från ledamöterna. De har undrat varför
man inte har kommit framåt. Det är regeringens ab-
soluta mening att man också ska ta med den delen när
detta kommer ihop med huvudbetänkandet. På så sätt
kan man väl säga att underlaget, isolerat, i sig kan
vara för smalt.
Frågan om tidsaspekten och när det här ska kom-
ma kan jag faktiskt inte svara riktigt på. Min huvud-
uppgift är att leverera det här till den 1 mars, och det
ska vi klara av. Sedan vidtar naturligtvis i vanlig
ordning en remissomgång på tre månader, och så
småningom ska det väl också bli en proposition. Men
jag kan instämma med dem som har sagt att det na-
turligtvis är viktigt att vi kommer framåt och får en
bra lagstiftning som täcker upp det här, så att vi får en
effektiv offentlig upphandling. Jag kan hålla med de
talare som tidigare har sagt det.</pre><pre>Anf.  21  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Sven-Erik Österberg, som ordförande,
hörde ju min argumentering när det gäller mål och
medel. Om nu målet är det gemensammas bästa och
detta ska uppnås genom affärsmässighet, konkurrens,
objektivitet och icke-diskriminering vill jag ställa en
fråga till Sven-Erik Österberg.
Jag ställer frågan så här: Ser Sven-Erik Österberg
någon som helst risk att medlen för t.ex. konkurrens
kan förbigås vid urvalsupphandling och förenklad
upphandling med anbudsinfordran från endast en
leverantör? Ser kommitténs ordförande någon risk att
den här lagstiftningen kan göra att medlen inte leder
till det önskade målet?</pre><pre>Anf.  22  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! En bred diskussion i kommittén
handlade ju faktiskt om att det finns en rad olika krav
när det gäller vilka mål man ska kunna ha med en
offentlig upphandling. Det är antidiskriminerings-
klausuler. Det är samhällspolitiska mål. Det kan vara
miljömål och annat.
Man kan ganska lätt konstatera att allt det här
vägs in i förhållande till den rena affärsmässigheten,
som åtminstone i näringslivsbegrepp handlar om best
value for money, som man säger utomlands, dvs. var
man får mest för pengarna. Det är klart att allt som
man lägger till blir en balans mot det här med vad ett
maximalt gott pris kan vara. Men det kan också fin-
nas, och det finns, ett värde när det handlar om skat-
tebetalarnas pengar som handlar om att andra mål är
viktiga att uppnå. De är kanske minst lika viktiga som
just vad varje krona är värd. Om det t.ex. finns anti-
diskrimineringsdelar i det här och man får ett mer
harmoniskt samhälle så spar man också pengar.
Jag vet att det är ett mycket komplicerat resone-
mang i det läge som är, men kommittén har en ganska
försiktig inställning när det gäller det här. Man får ju
inte lägga till så många avvikande saker att man tar
bort huvudkärnan när det gäller offentlig upphand-
ling, nämligen att priset naturligtvis är oerhört viktigt.
Det är naturligtvis det viktigaste i det här. Men man
kan heller inte tycka att det är fel att man också läg-
ger in andra mål, men det här måste hanteras på ett
vettigt sätt.
När det gäller direktupphandling och sådant ska
man ha klart för sig att det är samma lagstiftning som
gäller. Det är bara det att beställaren får ett förenklat
regelverk som han kan hantera lite friare, men i grund
och botten är det samma regler som gäller vid för-
enklad upphandling som gäller vid annan upphand-
ling. Det är kanske någonting för det kommunala
självstyret, fullmäktigegruppen, att bevaka hur di-
rektupphandlingen går till i den egna kommunen.
Man kan ha en diskussion där också. I princip är det
samma regler som gäller. Det är bara det att man har
fått lite större förtroende när det gäller att hantera det
här på ett enklare sätt, eftersom det handlar om mind-
re volymer pengar.</pre><pre>Anf.  23  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! En ödmjukhet är ju klädsam, och en
sådan tycker jag att ordföranden visar. Jag tänker bara
på att det handlar om att följa upp det här noggrant
för att se att inte lagstiftningen på något sätt sanktio-
nerar någon typ av missbruk, så att man går vid sidan
av de här medlen för att uppnå målen. Det kan ju
faktiskt hända att man av rena förenklingsskäl och
utan att tänka på att man kan pressa kostnader och
faktiskt vinna kvalitet på något sätt tar den nya lag-
stiftningen till intäkt för att låta bli, och enligt myn-
digheternas eller statens sida blir det snarare ett ut-
rymme för godtycke. Det är ju väldigt viktigt att följa
upp det här, så att inte lagstiftningen missbrukas.</pre><pre>Anf.  24  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Per Landgren och jag kan vara över-
ens om att godtycke är någonting som inte får finnas
när det gäller sådant här eftersom det också handlar
också om rättssäkerhet i fråga om leverantören, som
ska veta att man blir schyst behandlad när man har
lämnat in ett anbud och att det finns en process där de
delar som är i det här hanteras.
Jag tycker ansvaret finns även om det är en di-
rektupphandling, och jag tycker att det kan finnas
skäl att man, när det gäller upphandling under vissa
belopp, har någon form av smidighet för att kunna
hantera det här. Det kan slå tillbaka på offentlig upp-
handling i negativ bemärkelse om det blir för krång-
ligt.
Men jag vill än en gång understryka att det är
samma regler som gäller. Det är bara det att man har
ett större förtroende som upphandlare när det gäller
det här. Men det gäller också att följa upp det på ett
bra sätt, och det kan man göra, tycker jag, ute i kom-
munerna på olika sätt, inte minst genom den politiska
församlingen, som också kan diskutera offentlig upp-
handling någon gång i fullmäktige. Det skulle inte
skada.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>8 §  Vissa kommunalekonomiska frågor</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU9
Vissa kommunalekonomiska frågor (prop.
1999/2000:115).</pre><pre>Anf.  25  LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Det här betänkandet, Vissa kommu-
nalekonomiska frågor, innehåller ett stort antal olika
moment. Jag begränsar mig för tids vinnande till att
yrka bifall till reservation 4, även om vi moderater
självklart står bakom samtliga våra reservationer.
Det här betänkandet behandlar bl.a. en liten och
obetydlig ändring av det grundlagsstridiga inom-
kommunala utjämningssystemet. Regeringen försöker
eliminera det mest groteska inslaget, den s.k. pompe-
ripossaeffekten, som innebär att mer än 100 % av en
tillväxt över riksgenomsnittet konfiskeras i vissa fall.
Men regeringen inser uppenbarligen inte att en
beskattning av tillväxt med ca 95 % nästan är lika
skadlig. Systemets konstruktion är nämligen sådan att
tillväxt, var den än förekommer i landet, straffas.
Kommunerna får ta kostnaderna för tillväxten. Men
om tillväxten uppstår får de inte behålla intäkterna.
Vi moderater har pekat på hur vanliga svenska
glesbygds- och industrikommuner drabbas hårt av
detta system. Jag kan peka på kommuner som Malå,
Robertsfors, Valdemarsvik, Tjörn, Leksand, Gnosjö,
Trollhättan, Sandviken och Östhammar. Jag skulle
kunna räkna upp ytterligare ett tjugotal kommuner
som har haft en tillväxt över en procentenhet över
riksgenomsnittet. Hela deras tillväxt har konfiskerats
av det här perversa systemet.
Ofta har en sådan här relativ ökning av skatte-
kraften skett samtidigt som det har förekommit en
befolkningsminskning. Den ökade skattekraften kan
bero på att ungdomar och arbetslösa flyttat från
kommunen. Den kan också bero på att sysselsätt-
ningskvoten har stigit, att fler företag har tillkommit
eller att företag har utökat sin verksamhet. Befolk-
ningsminskningen leder med det här systemet auto-
matiskt till minskade intäkter för kommunen. Men
skattekraftstillväxten får man inte behålla. Det här är
en konstruktion som är precis vad vi har kallat den:
pervers.
Statsministern tillstod, troligtvis som en följd av
att vi moderater har fört den här debatten, i samband
med den kommunalekonomiska mässan i augusti att
det finns mindre goda inslag i utjämningssystemet
som man skulle kunna rätta till. Någon dag senare
sade statsrådet Lövdén samma sak. Jag utgår då från
att man, på grund av det arbete vi moderater har be-
drivit, nu uppmärksammat att det inomkommunala
utjämningssystemet drabbar väldigt många vanliga
svenska kommuner på ett för samhällsekonomin
direkt skadligt sätt. Men fortfarande förekommer det
inte att man t.ex. i riksdagens finansutskott gör några
sådana medgivanden.
Vi moderater har som utgångspunkt att det inom-
kommunala utjämningssystemet bör ersättas av ett
statligt utjämningssystem som ska vara enkelt,
lättöverskådligt och självfallet förenligt med grundla-
gen, till skillnad från dagens inomkommunala. Det
ska framför allt också gynna tillväxt. Men i avvaktan
på att man åstadkommer den förändringen, som väl
tar lite tid att utreda fram, kan man omedelbart göra
sådana förändringar i det inomkommunala utjäm-
ningssystemet att man tar bort de mest tillväxtfientli-
ga inslagen. Det är detta som regeringen borde ha
gjort, i stället för att göra den lilla kosmetiska änd-
ringen att sänka konfiskationsnivån från 102 % till ca
95 % som bäst.
Vi moderater har föreslagit att en kommun som
ökar sin relativa skattekraft utöver riksgenomsnittet
ska få behålla den tillväxten oavsett om det är en
kommun med låg skattekraft, medelskattekraft eller
hög skattekraft. Denna förändring är ekonomiskt i det
här systemet inte särskilt stor, men den skulle spela
stor roll för de enskilda kommunerna och ge ett väl-
digt tydligt incitament till alla att tillväxt belönas var
den än förekommer.
När då utskottet ska beskriva den ordning som vi
har föreslagit säger man att det skulle innebära att
skillnaderna mellan kommunernas skatteinkomster
och därmed förutsättningar att bedriva kommunal
verksamhet skulle öka väsentligt. Jag skulle vilja be
Sonia Karlsson eller Lars-Erik Lövdén att senare i
debatten beskriva hur man kan ta till sådana överord.
Säg att Malå kommun, Valdemarsviks kommun,
Gnosjö kommun - eller för all del Täby kommun
eller Stockholms kommun - som har ökat sin skatte-
kraft utöver riksgenomsnittet skulle få behålla den
relativa ökning som har inträffat just det året. Att
detta skulle innebära att skillnaderna mellan kommu-
nernas skatteinkomster skulle öka väsentligt är ju
direkt felaktigt.
Det är ungefär lika felaktigt när Socialdemokra-
terna i ett brev till de socialdemokratiska gruppledar-
na i landet hävdar att vi moderater vill avskaffa skat-
teutjämningen. Vad vi har föreslagit är att man tar
bort den inomkommunala skatteutjämningen, där
kommuner och landsting betalar till varandra, och
ersätter det med ett statligt utjämningssystem. Skatte-
utjämningen som sådan är ju nödvändig för att kom-
muner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft
ska kunna handha sina uppgifter på ett bra sätt. Om
detta råder det enighet. Men Socialdemokraterna
försöker hävda till sina företrädare ute i landet att vi
här i riksdagen har föreslagit ett avskaffande av ut-
jämningssystemet. Jag skulle vilja att Sonia Karlsson
eller Lars-Erik Lövdén i dag till riksdagens protokoll
tydligt anger att vad man säger i det här brevet är
direkt felaktigt.
Lika felaktigt är det att hävda att vi moderater ge-
nom våra förslag i riksdagen skulle ge sämre ekono-
miska förutsättningar för kommunerna. Den senaste
debatten om den offentliga upphandlingen visar hur
en effektivare offentlig upphandling skulle ge kom-
munerna 10-15 miljarder kronor i ökade resurser. Vi
har också lagt fram en rad andra förslag som skulle
öka tillväxten i landet, vilket direkt skulle komma
kommunerna till del. Tillväxtutvecklingen de senaste
åren under högkonjunkturen har ju åskådligt visat för
landets alla kommuner att det är de samlade skattein-
komsterna som bidrar till en god kommunal utveck-
ling och ger möjligheter att bedriva verksamheten
med ökade inkomster, inte statens handhavande av
statsbidragen.
Fru talman! Det här betänkandet behandlar också
kommunala företag, vilka nu ska in i balanskravet på
avsett sätt. Dessutom behandlas frågor kring den
kommunala redovisningen i anslutning till detta. De
frågorna har med tydlighet visat att det krävs en för-
ändrad lagstiftning beträffande kommunala företag,
att vi får fram en särskild företagsform så länge
kommunala företag över huvud taget finns. Jag tycker
att det är egendomligt att regeringen inte tar tag i de
frågorna, eftersom det just nu breder ut sig en väldig
skatteplaneringsmentalitet ute i kommunerna som är
en direkt följd av oklarheterna beträffande kommu-
nala företag.
Slutligen, fru talman, behandlas i det här betän-
kandet frågor angående finansieringen av LSS. Det
börjar nu komma en bred enighet i olika sammanhang
om att LSS-kostnaderna bör övertas av staten och inte
ligga på det kommunala planet. Här reserverar sig kd,
fp och moderaterna för detta. Det är bra att fp och kd
nu talar klarspråk i den frågan. Kommunförbundets
utredning sade ju detsamma i förra veckan. Det skulle
vara intressant att höra av vilken anledning socialde-
mokraterna står kvar vid ståndpunkten att dessa kost-
nader ska vara kommunala.</pre><pre>Anf.  26  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 10, så har vi det avklarat.
Enligt vår mening är det riktigt att ställa samma
krav om god ekonomisk hushållning på kommunala
bolag som på kommunal förvaltning. Propositionen
lyfter förtjänstfullt fram ett memento med kommu-
nala bolag genom att redovisa ett urval problem och
risker. Det gäller t.ex. omfattningen av kommunernas
bolagsverksamhet inom avreglerade och konkur-
rensutsatta områden. Men samtidigt är regeringen
otydlig i sin hållning till hur och när den vill komma
till rätta med bristande konkurrensneutralitet.
Ungefär en fjärdedel av den totala kommunala
verksamheten som andel av omsättningen bedrivs i
kommunala bolag med tillgångar på över 500 miljar-
der kronor. Ungefär 90 % svarar av detta svarar ener-
gi- och fastighetsbolagen för.
Kommunernas borgensåtaganden för egna företag
uppgick vid utgången av 1998 till ca 184 miljarder
kronor. Under 1998 infriades borgensförbindelser för
259 miljoner kronor. Systemet innebär en konkur-
rensfördel för de kommunala bolagen vid lån, men
naturligtvis också en risk för borgenären på en kon-
kurrensutsatt och avreglerad marknad.
Allt oftare drivs kommunal verksamhet i bolag på
koncernbasis. Ett lagstadgat krav på en god ekono-
misk förvaltning, men framför allt ett utvidgat kom-
munalt balanskrav som innefattar kommunala bolag
skulle kunna uppmuntra och framtvinga en koncent-
ration av resurser. Det skulle å ena sidan kunna häv-
das vara ett tecken på god hushållning. Å andra sidan
kan det leda till bristande neutralitet i en konkurrens-
situation t.ex. när man samordnar och vid upphand-
ling där också egna bolag ingår.
Ytterligare en negativ konsekvens av ett utvidgat
balanskrav kan vara att en nödvändig omstrukturering
av en kommunal verksamhet i förvaltningsform för-
hindras genom transaktioner mellan bolag inom kon-
cernen och mellan bolag och förvaltning. Paradoxalt
nog kan det försvåra tillämpningen av ekonomiskt
sunda principer.
Regeringens proposition framhåller inte tydligt de
här problemen. Konkurrensfördelar för kommunala
företag föreligger då även utan ett utvidgat balan-
skrav. Regeringen ger inte heller något besked om
hur regeringen ämnar arbeta för att konkurrensneut-
ralitet ska kunna uppnås. Vi kanske skulle kunna få
höra en del kommentarer från statsrådet Lövdén sena-
re, fru talman.
Enligt vår mening visar problembilden hur kom-
munal bolagsverksamhet inom konkurrensutsatta
marknader som regel bör ha karaktären av en förbe-
redelse för utförsäljning. När kommunal verksamhet
inte är en myndighetsutövning och när en fungerande
marknad finns eller kan etableras menar vi att det
gemensamma bästa gagnas bättre av konkurrensut-
sättning genom upphandling och försäljning av det
egna bolaget när så är möjligt och lämpligt.
Men sådana beslut hör till den kommunala själv-
styrelsen. Marknadsanpassning och konkurrensutsätt-
ning inom alltfler områden borde mana till försiktig-
het att fortlöpande driva kommunal företagsamhet.
Tidigare talare uppehöll sig länge kring inkom-
stutjämningen. Jag ska göra det något också. Nu är
inte Bengt Silfverstrand här, men man vågar knappt
nämna att det var en moderat som talade då.
I nuvarande modell med en långtgående inom-
kommunal utjämning är incitamenten för tillväxt och
expansion som vi hört inte bara små, de är direkt
kontraproduktiva. Tillväxtkommuner med hög skat-
tekraft riskerar att relativt andra kommuner på grund
av sänkta bidrag förlora ekonomiskt på företagseta-
blering och ökade skatteintäkter.
Med föreliggande proposition avser regeringen att
åtgärda detta missförhållande. Men de föreslagna
ändringarna kommer först och främst alldeles för
sent. Det kan någon hävda vara lätt att säga, men vi
har påpekat detta tidigare. Dessutom är de helt otill-
räckliga.
Företrädare för regeringen har tidigare valt att
negligera problemet, även om erkännanden nu har
kommit av att något är fel. Själva utredningen och
propositionen är ju ett bevis på detta.
Nu måste man också tillstå att de pomperipossa-
liknande effekterna har misskrediterat hela utjäm-
ningssystemet. De har skapat en bild av att vara och
också fungerat tillväxthämmande. Vi anser av princi-
piella skäl att propositionen, egentligen utredningen,
skulle ha varit bredare upplagd. Man skulle ha haft
som direktiv att utreda vad en övergång från inom-
kommunal till statlig inkomstutjämning skulle inne-
bära. En sådan prövning skulle ha varit en god gest
från regeringens sida. Men vi hävdar inte minst av
principiella skäl att en rimlig tolkning av subsidiari-
tetsprincipen är att det inte är kommuner internt som
ska utjämna varandras skillnader, utan att staten ska
gå in där.
Den nuvarande ordningen med inomkommunal
utjämning hävdar vi också går emot grundlagens
intentioner med kommunal självstyrelse, lokalisering-
sprincip och beskattningsrätt. Systemet med inom-
kommunal utjämning leder dessutom till allvarliga
motsättningar mellan kommuner och landsting. Det
blir ett slags dragkamp där regering och riksdag i och
för sig har lagt ett expansionslock på, men det leder
till interna konflikter, nästan ett slags söndra-och-
härska-princip.
När vissa kommuner och landsting betalar stora
summor i avgift och andra får del av bidrag i motsva-
rande utsträckning skapas dessutom möjligheten och
föreställningen att medel från en kommun används
till olika icke lagstadgade verksamheter eller investe-
ringar i en annan kommun. Som jag sade tidigare
anser vi kristdemokrater att det är subsidiaritetsprin-
cipen, som inte alls bara är en närhetsprincip, utan en
stödprincip från nivån ovanför den kommunala sek-
torn, som ska gälla. Det är staten som ska gå in och
stödja kommuner som inte klarar sin försörjning, som
inte klarar sina åligganden. Det är inte andra kommu-
ner som ska göra detta, i synnerhet inte när opåverk-
bara ekonomiska förutsättningar föreligger.
Till frågan om LSS. Vi anser att förslaget om en
övergångslösning med statsbidrag är ett steg i rätt
riktning. Men vi menar att eftersom LSS är statligt
reglerad, men innefattar för kommunerna närmast
opåverkbara faktorer, bör en långsiktigt hållbar ut-
jämning av LSS-kostnaderna åstadkommas genom att
staten tar över finansieringsansvaret. Jag är också
intresserad av att höra kommentarer om detta.
Till sist, fru talman, är det vad gäller kommun-
kontosystemet angeläget att den skattemässiga be-
handlingen snarast blir likformig, oavsett vem som
utför verksamheten. En statlig utredning borde sna-
rast tillsättas för att utreda möjligheterna att undan-
röja de snedvridande effekterna för konkurrens mel-
lan offentlig och privat sektor. En möjlighet som har
påtalats i olika sammanhang är att utvidga
momsplikten till nu undantagna områden, men med
en reducerad skattesats. Sverige bör visserligen, som
den utredning som propositionen går tillbaka på på-
pekar, med kraft arbeta också för en förändring av
EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv. Kanske kan
ministern säga något om detta. Skulle inte det kunna
bli en fråga att ta upp under ordförandeskapshalvåret?
Samtidigt bör den nya utredningen analysera
möjligheten att i enlighet med gällande direktiv, alltså
innan en förändring kommer, föreslå villkor som
skapar skattemässig likformighet för såväl extern som
kommunintern produktion av varor och tjänster.
De här sakerna vill jag som sagt gärna höra något
från ministern om.</pre><pre>Anf.  27  LENA EK (c):
Fru talman, ärade kolleger och åhörare! Jag skulle
vilja göra precis tvärtemot de som hittills har talat.
Jag skulle först vilja säga att Centerpartiet stöder
förslaget till förändringar i lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade, ett förändringsförslag
som innebär ett extra statsbidrag för särskilt kost-
nadskrävande insatser enligt samma lag.
LSS är en lag som har en ofantlig betydelse för att
ge livskvalitet åt handikappade människor. Det är bra
att staten går in och tar ett delansvar i detta arbete,
som ibland kan bli väldigt kostnadskrävande. Men
man måste se att det utgår från människovärde och
livskvalitet för de handikappade. Därför tycker vi att
den här förändringen är väldigt bra. Det finns fler
förändringar man skulle kunna göra, men de hör
hemma i en annan debatt.
Det stora tvisteområdet i betänkande FiU9 handlar
om den kommunala skatteutjämningen. Låt mig di-
rekt deklarera att Centerpartiet tycker att detta system
är bra, därför att det ger en möjlighet att solidariskt
stödja de kommuner som har det ekonomiskt svårt.
Det innebär i sig att de kommunerna har svårt att ge
en god grundservice till sina medborgare. Utgångs-
punkten måste vara att människor runtom i Sverige
ska kunna ha en rätt till likvärdiga villkor när det
gäller vård, skola och omsorg. Där har det kommu-
nala skatteutjämningssystemet en mycket viktig
funktion. Det innebär inte att vi tycker att det är helt
utan krångligheter, att det inte finns saker som bör
förändras. Vi tycker att det är bra att det sker en över-
syn varje år och att man då går åt de knöligheter som
möjligen finns i systemet.
I år tycker vi att det hade varit skäl att se till att
omställningsbidrag för landsting med minskande
befolkning hade varit dels permanent, dels större. Det
är viktigt att det finns en trygghet i vården. Sker det
tvära kast i ett landstings ekonomi eller långsiktig
utarmning genom en avflyttning från det landstinget
är det svårt att upprätthålla en trygghet i vården som
alla svenska medborgare faktiskt har rätt till.
I riksdagsdebatter händer det ibland att man tar till
överord eller kanske blir fränare än vad som egentli-
gen var tänkt. Det är synd.
Lennart Hedquist från moderaterna talar om det
kommunala skatteutjämningssystemet som grund-
lagsstridigt. Det är ju hans åsikt, men det är väldigt
många andra som inte anser att det är grundlagsstri-
digt. Han talar om det kommunala skatteutjämnings-
systemet som en pervers konstruktion. Sedan när blev
solidaritet med utsatta områden och utsatta människor
perverst? Det är faktiskt stötande med ett sådant
språkbruk.
Som exempel tar Lennart Hedquist väldigt gärna
upp min hemkommun Valdemarsvik, som har blivit
en ofta förekommande kommun i debatter här i kam-
maren. Valdemarsvik har genom att många entusias-
ter har engagerat sig lyckats få ned arbetslösheten
från en "värstingnivå" till en "bästingnivå". Det är
något som vi förstås gläder oss mycket åt.
Den tidigare höga arbetslösheten var ett resultat
av ett par stora brukskrascher i kombination med
lågkonjunktur och en alldeles för dålig näringslivs-
struktur. Det är någonting som kommunens invånare
har bestämt sig för att ändra på, och det är på väg att
lyckas. Det har visat sig i arbetslöshetssiffrorna.
Under dessa år har Valdemarsviks kommun varit
en av de kommuner som har tagit emot stora summor
genom det kommunala skatteutjämningssystemet. Det
har hjälpt kommunen att klara skolan, äldreomsorgen
och andra kommunala kärnuppgifter som är ofantligt
viktiga. Det har gett en kvalitet i vård, skola och om-
sorg som har gjort att människor som bor där har
kunnat ha en framtidstro kvar.
Detta system bygger på solidaritet mellan områ-
den med stark tillväxt och områden med mycket låg
tillväxt. Det kan förtjäna att säga att skillnaderna i
Sverige är enormt stora. Om man tittar på bruttoregi-
onalprodukt och sätter ett snittvärde på 100, finns
områden enligt officiell svensk statistik och EU-
statistik som har en årlig tillväxt på bruttoregional-
produkten på faktor 130-137 mot riksgenomsnittet
100. Det finns också områden som har en tillväxt på
71-72. Det är förstås väldigt bekymmersamt och gör i
sig att man behöver arbeta tuffare med regionalpolitik
och näringspolitik. Men för den enskilde kommunin-
vånaren som är beroende av att det fungerar på ålder-
domshemmet, att skolan fungerar osv. är det kommu-
nala skatteutjämningssystemet ett verktyg att klara
detta under svåra tider.
Jag kan inte se att ett solidariskt system är en per-
vers konstruktion. Jag ser inte heller att det är en
fulländad konstruktion. Det finns saker som ska åt-
gärdas. Men den andra sidan av detta är att systemet
inte drabbar kommuner under vissa omständigheter.
Jag tycker att drabba är ett starkt ord. Men det gynnar
kommuner under perioder när det är svårt. Solidari-
teten är i grunden bra.
När man tittar på hur mycket systemet innebär i
pengar, är t.ex. de miljoner som överförs till kommu-
ner och landsting genom försvarsuppgörelsen mellan
Centerpartiet och Socialdemokraterna i grunden
mycket mer pengar än det som förs över genom
skatteutjämningssystemet. Det är också bra att sätta
kronorna i proportion till andra utgifter och inkomster
för kommuner.
Avslutningsvis ber jag att få yrka bifall till reser-
vation 7 och reservation 8, som handlar om vidare
förändringar som bör göras i systemet.</pre><pre>Anf.  28  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Lena Ek polemiserar mot mig som
om jag ville avskaffa skattekraftsutjämningen. Jag
uppehöll mig i mitt anförande vid att det vill inte vi
moderater. Vi vill ha ett statligt utjämningssystem.
Vad finns det för egenvärde för Lena Ek och
Centerpartiet för att förespråka att kommunerna i
strid med grundlagens lydelse ska betala till varand-
ra? Lena Ek kommer i slutet av sitt anförande in på
att det är bra när i stället staten står för bidrag till
kommunerna. Det går onekligen att göra ett utjäm-
ningssystem renodlat statligt, och då får kommuner
och landsting behålla sina skatteinkomster. Sedan kan
man alltid diskutera skattebasen för kommunerna.
I grunden innebär detta att kommuner med för si-
na uppgifter otillräcklig skattekraft ska ha bidrag. Det
är vi överens om. Men Lena Ek, jag har svårt att
förstå varför en kommun som genom egna insatser
har lyckats öka sin skattekraft från ett år till ett annat
ska få den tillväxten konfiskerad. Om Valdemarsvik
genomför strukturförändringar och får en ökad sys-
selsättning så att det börjar gå bra för kommunen,
vore det inte som ett incitament till tillväxt att kom-
munen får en belöning för detta? I dag fungerar ut-
jämningssystemet att det blir en 95-102-procentig
beskattning av den extra tillväxten. Det är det jag
kallar perverst, inte skatteutjämningen i sig.</pre><pre>Anf.  29  LENA EK (c) replik:
Fru talman! En osanning blir inte sannare för att
den upprepas ofta. Så är det med argumentet om
grundlagsstridighet.
Jag kritiserar angreppen mot det solidariska sys-
temet. Jag tycker att det är en riktig tanke att kommu-
ner hjälps åt på det här viset.
När situationen i en kommun förändras från ett
slags kommunalekonomisk depression till ett ljusare
tonläge, som innebär engagemang, hopp inför framti-
den och vilja att förändra hos kommuninvånarna, är
det det som är det viktiga. Människor har nu fått
arbete. Man kan gå runt på de nyetablerade företagen,
och man kan se hur det lyser i fönstren dygnet runt.
När människor arbetar och är lyckliga över att kunna
försörja sig själva finns det mycket positiva saker i
det.
Tillväxt i en kommun handlar inte bara ytterst om
de här skattefrågorna. Samma människor som nu kan
se framtiden an med ett visst hopp om att det ska
ordna sig för dem och deras barn har under de tunga,
mörka åren haft en enorm hjälp av de pengar som har
kommit till kommunen genom skatteutjämningssys-
temet. De är fullständigt medvetna om det, och de
tycker också att det är riktigt med en sådan solidaritet.
Jag tror inte att kommuner slutar arbeta för till-
växt och förändring och en bättre framtid för sina
invånare på grund av dessa faktorer, därför att det
handlar om så oändligt mycket mer, nämligen om
livskvaliteten i kommunen.</pre><pre>Anf.  30  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Mig veterligt är det ingen som har fö-
respråkat att en kommun med otillräcklig skattekraft
för sina uppgifter, som t.ex. Valdemarsvik, skulle ha
behövt gå miste om de här bidragen. Det handlar mer
om konstruktionen av systemet som sådant.
I regel kostar det pengar att åstadkomma tillväxt.
Därför är det egendomligt att den som har åstadkom-
mit tillväxt inte får behålla frukterna av den tillväx-
ten. Det är ju dagens system.
Vi kan särskilt se det i glesbygdskommuner som
samtidigt tappar befolkning. Då minskar intäkterna på
grund av befolkningsminskningen. Men när deras
relativa skattekraft ökar, t.ex. på grund av att arbets-
lösa ungdomar har flyttat ut, får de inte behålla den
relativa skattekraftsökningen. Det är ett i grunden
väldigt konstigt system.
Lena Ek får ursäkta, men vi kommer hela tiden att
säga att det här systemet strider mot den svenska
grundlagens lydelse. Om Lena Ek hävdar att det är en
felaktighet vill jag säga till henne: Kom med en
svensk grundlagsexpert som säger att vi har fel!</pre><pre>Anf.  31  LENA EK (c) replik:
Fru talman! Jag kommer alltid att slåss för att
Lennart Hedquist ska få uttrycka sina åsikter högt och
ljudligt. Det är ett demokratiskt fundament.
När man pratar om att behålla frukterna av tillväxt
betyder det för mig inte innehållet i en statlig regle-
ring, utan det är livskvaliteten i det område där man
har skapat tillväxt och människors villkor i det dagli-
ga livet.
För att avsluta denna debatt, fru talman, vill jag
säga att solidaritet för mig inte är någonting felaktigt,
utan det är någonting fint.</pre><pre>Anf.  32  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Vissa kommunalekonomiska frågor
heter betänkandet. Kommunal ekonomi i största all-
mänhet handlar i grunden om hur man som kommu-
nal politiker förvaltar medborgarnas förtroende och
hur man förvaltar medborgarnas skattepengar. Innan
vi kommer in på de "vissa" frågorna i betänkandet
skulle jag vilja ge några övergripande synpunkter.
Jag tycker att det är en oroande utveckling just nu
som går ut på att man från majoritetens sida på riks-
nivå vill med olika typer av nya regler och lagar
överpröva det förtroende som lokala väljarmajoriteter
har gett sina kommunalpolitiker och överpröva hur de
har sagt till väljarna att de vill förvalta väljarnas
skattepengar. Man vill med olika typer av nya regel-
verk förhindra att de på lokal nivå använder medel
som de har sagt till väljarna att de vill använda för att
uppnå målen.
Man pratar ständigt om olika typer av nya hot mot
friskolorna. Vi har fått en proposition som reglerar
hur akutsjukvården får hanteras. Det finns olika typer
av regelverk både bakåt i tiden och framåt i förslag
när det gäller bostadsbolagen.
Det här är mycket oroande, inte bara ur kommu-
nalekonomisk synpunkt utan framför allt när det
gäller just hur vi ska få en levande lokal demokrati
och få en legitimitet för politikerna och hur politiker-
na ska kunna först förvärva och sedan förvalta med-
borgarnas förtroende om andra politiker sätter sig till
doms över vad deras väljare har sagt.
En annan övergripande synpunkt som jag har är
att jag tycker att det är felaktigt och missledande att
diskussionen om kommunal ekonomi och kommunal
verksamhet på riksnivå handlar alldeles för mycket
om statsbidragen och ökningar i statsbidragen. Trots
allt utgör statsbidragen bara omkring en fjärdedel av
de kommunala budgetarna, medan de egna skattein-
komsterna utgör tre fjärdedelar. När diskussionen då
bara fokuseras på statsbidragen är det den fråga som
till bara en fjärdedel är viktigast som fokuseras, men
inte den fråga som till tre fjärdedelar är viktigast.
Man pratar också alldeles för mycket om nivån på
beloppen och alldeles för lite om innehållet i verk-
samheterna, valutan för skattepengarna. Vi var myck-
et inne på det i det förra betänkandet. Det handlar
mycket om de andra sakerna som jag nämnde, att
man från regeringssidan på olika sätt vill reglera hur
man ger medborgarna valuta för skattepengarna.
Det är två övergripande frågor som jag skulle
önska att vi kunde diskutera mer, men i dag handlar
det mer om vissa konkreta frågeställningar. Den
första som jag vill ta upp handlar om kommunala
bolag.
Det är ingen nyhet att vi i Folkpartiet tycker att
kommunala bolag är ett oskick. De är dåliga för de-
mokratin, dåliga för ekonomin och dåliga för konkur-
rensen mot de privata företagen. Vi tycker att den
verksamhet som bedrivs i de kommunala bolagen
antingen ska läggas ned helt och hållet om det inte
finns någon som är intresserad av att driva dem i
privat regi eller säljas om det finns någon som är
intresserad. Om det finns en sådan verksamhet där
man anser att det är rimligt att det är kommunen som
står för driften ska den återföras i förvaltningsform.
Varför tycker vi det? Jo, det beror på att de kom-
munala bolagen försvårar just insynen och överblick-
en för medborgarna. De bedriver ofta verksamhet på
ett sådant sätt att det skadar ekonomin i kommunen,
och de konkurrerar på ett oschyst sätt ut privata före-
tagare.
Det finns omkring 1 500 kommunala bolag. Det är
allt från stora energibolag och bostadsbolag till all-
sköns hårfrisörer och gym, som vi alla vet. Det är väl
ingen slump att många av skandalerna i den kommu-
nala verksamheten, med alltifrån plastkort till besök
på olämpliga ställen, har skett i samband med att man
är ute och representerar för de här bolagen på olika
sätt. Varför är det inte någon slump? Jo, det beror på
bristande insyn och på att kommunala politiker tror
sig kunna kopiera hur man beter sig i det privata
näringslivet.
De kommunala bolagen ägnar sig i många fall åt
verksamheter som över huvud taget inte ska vara i
kommunens hägn, vilket innebär att de äventyrar
kommuninvånarnas skattepengar men också konkur-
rerar ut tänkbar privat verksamhet. Det senaste ex-
emplet fick vi i går vid en uppvaktning i finansut-
skottet, som det också har stått om i tidningen. Umeå
energiverk ska bygga ett kraftverk i Iran. Man kan
undra vilket intresse medborgarna i Umeå har av att
deras skattepengar äventyras i Iran.
Ett annat viktigt argument mot alla de kommunala
bolagen är att kommunerna leker riktigt stor affär
genom att bilda koncerner och att de dels försvårar
insynen, dels ser till att flytta pengar mellan olika
verksamheter. Men de gör det, vilket är mycket all-
varligt, för att ägna sig åt avancerad skatteplanering.
När Thomas Östros var skatteminister sade han att
han tyckte att det här var ett problem och att han
gärna ville se över det. Men efter det har det tyvärr
kommit helt andra signaler både från majoriteten här i
kammaren och från Finansdepartementet om att man
inte tycker att det är något problem.
Jag tycker att det är ett jätteproblem att man be-
driver den kommunala verksamheten på ett sådant
sätt att man försöker lura staten på mycket stora be-
lopp i skattepengar. Jag tycker givetvis att det är lika
fel när man gör det i privata företag, men där är vi
inte sena att på alla sätt vi kan försöka sätta upp olika
typer av regelverk. Men när det sker inom den kom-
munala eller statliga sektorn är det helt plötsligt okej.
Jag har i min hand ett exempel från Jämtland som
är alldeles färskt. Det är Östersunds kommun som
tillsammans med Vattenfall, Krokom och Åre äger ett
bolag som heter Jämtkraft, där man i syfte att just
skatteplanera ska göra en nyemission av aktier för
Östersunds kommun och ge ut konvertibla skuldebrev
till Vattenfall, Krokom och Åre. Syftet med det är att
Östersund ska kunna öka sin andel till 90 %, så att
man kan låta Jämtkraft gå in i en koncern. Då måste
de andra delägarna i stället få konvertibla skuldebrev.
Sedan regleras detta. Det finns i överenskommel-
sen en paragraf som klargör vad det handlar om,
nämligen följande: När Östersunds kommun rättsli-
gen blivit ägare till moderbolaget Östersunds Rådshus
AB har detta bolag rätt att mottaga ett koncernbidrag
från koncernen Jämtkraft AB. Då får man behåll det
belopp som motsvarar den faktiska skattekostnad som
skulle ha belastat koncernen Jämtkraft AB innan
koncernbidrag lämnats till moderbolaget.
Hela affären är uppenbart enbart ett sätt att undvi-
ka att energibolaget betalar skatt och i stället låta
kommunen lägga rabarber på de pengarna. Jag tycker
att det är mycket olyckligt. Sade jag "olyckligt"? Jag
tycker att det är förfärligt. Jag hoppas verkligen att
statsrådet Lövdén, som nu är här, också tycker det
och är beredd att göra någonting åt dessa frågor.
Fru talman! Tillbaka till individen och utjäm-
ningssystemet. Syftet med det måste vara att skapa
förutsättningar som är någorlunda likvärdiga för
människorna. Då måste man utjämna för sådana fak-
torer som är opåverkbara för kommunerna. Väldigt
mycket av de viktiga verksamheterna ligger inom den
kommunala sektorn med kommunal finansiering. Det
är medborgarna - inte kommunalpolitikerna - som
måste vara i fokus.
Man kan i och för sig fråga sig varför en sjukskö-
terska ska betala mer skatt än hon annars skulle ha
behövt för att pengarna ska gå till verksamheter i
andra kommuner, men jag tycker att en mycket mer
rimlig fråga är varför en sjuksköterska med samma
lön ska få sämre service eller behöva betala högre
skatt därför att hon har fattiga grannar.
Vi står nu mitt uppe i detta, men det gäller framför
allt den fortsatta utvecklingen. Oavsett vilka framsteg
vi kan göra när det gäller den regionala balansen
kommer det att vara så att befolkningssammansätt-
ningen kommunerna emellan kommer att fortsätta att
förskjutas, så att det i vissa avfolkningsregioner blir
en större och större andel gamla människor. Om det
ska kunna bli ett rimligt samhälle i vårt land, där man
inte måste sätta taggtråd runt kommunerna för den
yrkesarbetande befolkningen, måste vi ha ett utjäm-
ningssystem som gör att det går att upprätthålla en
värdig service för dem som blir kvar - för de barnfa-
miljer och de gamla som blir kvar i de bygder som
under olika perioder får mindre och mindre andel
yrkesarbetande.
Moderaterna och kd håller, tycker jag, väldigt
mycket grundlagen framför sig. Det är riktigt att det
finns delade meningar om det. För mig är det ganska
avgörande att Lagrådet säger att det är grundlagsen-
ligt.
Men frågeställningen är vad syftet med föränd-
ringen är. När man hör moderater och kristdemokra-
ter på torget i Täby och på Karlaplan och andra stäl-
len märker man att det inte är någon teknisk justering
de är ute efter. Det är inte så att de vill fördela om
mellan stat och kommun men vill att det i praktiken
ska bli samma resultat. Nej, det handlar om helt andra
frågor. Det ska bli helt andra resultat för de kommu-
ner som i dag betalar in mycket pengar till systemet.
De argumenten hör man väldigt sällan från kristde-
mokrater och moderater på torget i Fittja eller på den
landsbygd där i dag de gamla blir kvar.
Jag tycker att det vore välgörande om debatten
mer kunde handla om vad man faktiskt i sak är ute
efter och lite mindre om eventuella teknikaliteter. Det
tycker jag vore mycket viktigare.
Vi tycker att dagens systemet kraftigt måste om-
arbetas. Det är de opåverkbara faktorerna som ska
utjämnas. Det är de faktorer som är relevanta för den
kommunala verksamheten. Det måste ske med hjälp
av förklarande variabler och inte med hjälp av sådan
variabler som bara råkar uppstå. Jag har förut nämnt
storkarna i Skåne. Det är ingen här som tror på stor-
ken, tror jag. Man måste alltså använda förklarande
variabler.
Tills vidare tycker vi att man, för att något mot-
verka pomperipossaeffekten, kan sänka inkomstut-
jämningsgraden.
Till sist, fru talman, skulle jag vilja säga några få
ord om LSS och vårt sätt att finansiera handikapp-
systemet. Vi tycker att det ska återgå till att vara ett
statligt system. Vi tycker att det för de individer det
gäller är olyckligt att det uppstår en dragkamp mellan
stat och kommun. Vi tycker att det är olyckligt att
individen får en bristande valfrihet i omsorg och
boende, och vi tycker att det är olyckligt att vissa
kommuner kostnadsmässigt drabbas väldigt hårt.
Vi tycker därför att den förändring som finns i
detta förslag är ett bra steg på vägen, men vi vill i
grunden ha ett annat system. Vi tillstyrker tills vidare
den förändring som finns här, men vi vill att LSS ska
återgå till att vara ett statligt system.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2, även
om jag naturligtvis står bakom de andra.</pre><pre>Anf.  33  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om det är så att Karin Pil-
säter inte vet hur Folkpartiets eget förslag slår i detta
hänseende. Hon talar om sänkt utjämningsgrad. Det
är precis det som skulle innebära tydligt minskade
resurser för kommuner som har låg skattekraft. Sän-
ker man utjämningsgraden drabbar det väldigt många
svenska kommuner. Det är därför vi moderater i våra
förslag inte diskuterar i termer av sänkt utjämnings-
grad.
Däremot vill vi ha ett tillväxtvänligt system, som
innebär att man när skattekraften växer får behålla
tillväxten. Men det är något annat. Det är därför vi
moderater kan stå på torgen, som Karin Pilsäter säger,
och ange att vi vill ha ett system som gynnar tillväxt i
hela landet - var den än förekommer.
Tyvärr har det råkat bli så att Folkpartiet väljer att
slå vakt om det inomkommunala systemet men vill
sänka utjämningsgraden, och det tror jag inte är nå-
gonting som man skulle vilja applådera runtom i
landet.</pre><pre>Anf.  34  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Vad moderaterna vill - det sade Len-
nart Hedquist alldeles nyss - är ju att införa ett statligt
system. Denna tillfälliga förändring som ni vill göra
ska för det första betalas någonstans. Baksidan av det
systemet kommer heller aldrig fram. För det andra är
det, som ni ser det, något väldigt tillfälligt. Vad ni i
grunden vill ha är ett statligt system, vars syfte natur-
ligtvis är att ge helt andra resultat än dagens. Det är
inte några tekniska förändringar ni är ute efter som
ska ge samma resultat, utan det är något helt annat ni
är ute efter.
När ni säger att ni vill överföra det på ett statligt
system undrar man hur det ska gå till. Vill ni förstat-
liga kommunalskatten? Är det så det ska gå till? Vil-
ken blir då förändringen för medborgarna?
Kommuner får i dag ut pengar för att kunna täcka
kostnader för t.ex. äldreomsorg eller barnomsorg eller
de högre skolkostnader man har om man har väldigt
många barn med invandrarbakgrund - segregerade
förorter. De kostnaderna kommer man inte att kunna
få ut pengar för i ert system. Ni vill inte förstatliga
kommunalskatten. I stället är det så att ni vill sänka
statsbidragen kraftigt, som betalning för den statliga
skolpengen. Där finns det ingen finansiering att
hämta. Ni vill avskaffa statsskatten. Är det några
andra skatter som i dag går till kommunerna som ni i
stället vill förstatliga? Det skulle i så fall vara ett
klargörande. Men det skulle också innebära att ni inte
skulle kunna dra alla dessa politiska växlar på att de
människor som i dag har väldigt rika grannar skulle
få det så mycket bättre i ett nytt system.</pre><pre>Anf.  35  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Nu ska vi lugna ned debatten lite
grann. Vad det handlar om i ett framtida system är att
vi vill att t.ex. skolan ska vara föremål för en natio-
nell finansiering och inte betalas via kommunalskat-
ten utan via statsskatten. Föräldrarna får då en skol-
peng. Det finns andra uppgifter som också kan föras
över till staten för finansiering där. Vi har i dag
nämnt LSS, men det finns också områden  inom t.ex.
familjepolitiken. Då kan man anpassa det kommande
statliga utjämningssystemet därefter.
Men så länge vi har dagens förhållanden måste ett
statligt utjämningssystem ge tillräckliga bidrag till
kommuner och landsting med för sina uppgifter otill-
räcklig skattekraft. Det är där Folkpartiet har en
mycket svag punkt, när man generellt sänker utjäm-
ningsgraden.
Fråga dem som bor t.ex. i Borgholm vad Borg-
holms kommun skulle förlora på Folkpartiets förslag i
det hänseendet. Folkpartiet skiljer sig från alla övriga
partier här i riksdagen genom att föreslå en sänkt
utjämningsgrad.</pre><pre>Anf.  36  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Som Lennart Hedquist säkert vet fö-
reslår vi också förändringar på kostnadssidan, att man
framför allt ska se inkomst- och kostnadsutjämningen
i ett sammanhang. Det är inte så stor mening att först
utjämna för inkomster som är stora för att sedan
skicka tillbaka pengar på grund av att man har stora
kostnader och tvärtom. Det blir lättare om man ser
förslaget i dess helhet.
Men i grunden tycker jag ändå att invändningen
som ni kommer med blir så platt. Om det bara hand-
lade om att ni var uppjagade över grundlagen, så
skulle ni ju redogöra för hur ni vill strukturera om
systemet. Men det är ju inte så, utan ni vill ju ha ett
annat resultat. Det är väl ändå ganska uppenbart. Nu
säger Lennart Hedquist att ni så att säga vill förstatli-
ga finansieringen av skolan och inte ha den kommu-
nal. Det är klart att man kan komma helt och hållet
undan att behöva ha någon inkomst- och kostnadsut-
jämning om man så att säga förstatligar alla de verk-
samheter som kommunerna har hand om. Men jag har
inte uppfattat att det är det som ni är ute efter. Men
det är klart att om man avskaffar landstingen och för
över sjukvården i något statligt försäkringssystem
osv. på område efter område så behöver man inte
heller någon kommunal utjämning. Men det är ju en
helt annan fråga. Så länge ni anser att kommunerna
ändå ska hand om några verksamheter där grundför-
utsättningarna är olika så måste man också förklara
hur man tänker sig systemet med utjämning. Och i
fråga om detta tycker jag att det råder en del övrigt att
önska från moderat håll.</pre><pre>Anf.  37  SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Lennart Hedquist tyckte att vi skulle
lugna ned debatten. Men det var ju faktiskt Lennart
Hedquist själv som började tala om konfiskation,
grundlagsvidrighet och ett perverst system.
Fru talman! Jag måste säga att jag med intresse
har lyssnat till debatten, och jag har faktiskt en eloge
till både Lena Ek och Karin Pilsäter, vilka jag tycker
på ett mycket friskt och klart sätt har haft en bra dis-
kussion med bl.a. Lennart Hedquist.
Detta rör ju vissa kommunalekonomiska frågor,
men jag skulle lite övergripande vilja tala om hur det
nu ser ut i landet. Om vi tittar på kommuner och
landsting så kan vi naturligtvis säga att det fortfaran-
de finns åtskilliga problem och brister. Men inte på
många år har utvecklingen för kommuner och lands-
ting varit så positiv som den är nu. Och man kan
faktiskt säga att det mesta rör sig i rätt riktning i
Kommunsverige. Och jag vill ge några exempel.
Arbetslösheten minskar, och den minskar snabbt.
Den öppna arbetslösheten har i stort sett halverats
från 8 % 1996, och nu är vi snart nere i 4 %.
Statsbidragen ökar. Nivån har höjts med 20 000
miljoner kronor sedan 1996, och för 2001 föreslår
regeringen en ytterligare höjning med 4 000 miljoner
kronor.
Ännu bättre är det att skatteinkomsterna ökar.
Kommunernas och landstingens skatteinkomster ökar
med ca 22 000 miljoner kronor i år och med ytterliga-
re ca 17 000 miljoner kronor nästa år.
Också den kommunala sysselsättningen ökar på-
tagligt.
Välfärden byggs åter ut, och det börjar äntligen
märkas i många människors vardag. Men vi vill gå
vidare och se till att detta märks i alla människors
vardag.
Men dagens debatt handlar bl.a. om en ändring i
kommunallagen som innebär att regeln om god eko-
nomisk hushållning även ska omfatta kommunala
företag.
Som har nämnts här finns det två reservationer på
den punkten, där man i och för sig godkänner rege-
ringens förslag, men man anser att kommunala bolag
i första hand ska avvecklas.
Finansutskottet anser det rimligt att kommuner
och landsting ska ha frihet att organisera sin verk-
samhet utifrån de lokala förutsättningar som råder.
Och i stort sett fungerar den nuvarande ordningen
bra.
Men jag har en fråga till er som är motståndare till
detta, och det har också hörts från Lennart Hedquist,
Per Landgren och Karin Pilsäter. Det som jag tycker
är konstigt är: Varför talar ni inte i detta sammanhang
om den kommunala självstyrelsen? Varför ska något
som kommunerna faktiskt har kunnat fatta beslut om
sedan mitten av 1800-talet inte längre få avgöras i
kommuner och landsting?
Jag vill också tillägga att allt inte har varit perfekt
i kommunala företag. Men det är det ju inte heller i
privata företag. Och samma regler gäller för både
kommunala och andra bolag, och de ska givetvis
följas.
Ett annat förslag som vi ska ta ställning till gäller
ändringar i systemet för kommunal inkomstutjäm-
ning. Som vi har hört, och som jag tycker att både
Lena Ek och Karin Pilsäter förtjänstfullt har sagt, så
syftar inkomstsutjämning till att ge alla kommuner
och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar
genom att de garanteras en skattekraft som motsvarar
riksgenomsnittet. Det handlar om att alla invånare i
Sverige, från norr till söder, ska kunna få en bra sko-
la, vård och omsorg.
Riksdagen beslutade senast i juni 1999 om föränd-
ringar i utjämningssystemet för kommuner och
landsting. Och då aviserades ett fortsatt utredningsar-
bete angående de negativa marginaleffekter som för
vissa kommuner och landsting kan uppstå inom ut-
jämningssystemet.
Regeringen föreslår nu en förändring som elimi-
nerar de negativa marginaleffekterna i inkomstutjäm-
ningen och samtidigt bibehåller en långtgående ut-
jämning.
Jag måste säga att det verkar som om Lennart
Hedquist inte ens har upptäckt att vi i dag ska debat-
tera ett förslag till förändring. Det är dessa negativa
marginaleffekter som förra gången som vi diskutera-
de detta var det värsta som fanns. Nu har regeringen
lagt fram ett förslag, och nu ska vi undanröja dessa
negativa marginaleffekter, men då är problemet ett
annat. Lennart Hedquist flyttar alltid fokus, och det
beror ju på att ni inte gillar utjämningen i dess helhet.
Det finns fyra reservationer på denna punkt. Det
är Moderaterna och Folkpartiet som avstyrker rege-
ringens förslag.
Kristdemokraterna godtar regeringens förslag men
vill att en ny utredning tillsätts.
Centerpartiet godtar också regeringens förslag
men anser att det finns behov av fortsatt utredning.
För att ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar
för kommuner och landsting så finns det ett utjäm-
ningssystem med höga utjämningsambitioner. Och
inom detta utjämningssystem är det inkomstutjäm-
ningen som är den absolut viktigaste delen för att
man ska nå dessa höga ambitioner.
Utskottet anser att regeringens förslag innebär en
lämplig avvägning mellan - lyssna nu Lennart Hed-
quist - å ena sidan intresset att en kommun eller ett
landsting får behålla en del av skatteinkomsterna från
tillväxt i den egna kommunen som överstiger riksge-
nomsnittet - man får alltså mer än riksgenomsnittet -
och å andra sidan en långtgående utjämning av kom-
munala skatteinkomster.
Lennart Hedquists förslag skulle faktiskt innebära
att skillnaderna mellan kommunernas skatteinkoms-
ter, och därmed förutsättningarna att bedriva kommu-
nal verksamhet, skulle öka väsentligt. Därför avvisar
vi förslaget.
Det är precis det som efterfrågas från Karin Pil-
säter. Moderaternas förslag kostar ju, och någon ska
betala, och det betalas av dem som har en lägre till-
växt.
Vi kan inte heller ställa oss bakom Karin Pilsäters
förslag om att utjämningsgraden ska minskas. Jag får
väl då säga till Karin Pilsäter: Att vara liberal är vis-
serligen, sägs det ibland, att vara kluven. Men varför
ska ni öka klyftorna, vilket det faktiskt innebär om
man skulle minska utjämningsgraden? Och det slår
mot de kommuner som redan har det sämst. I fråga
om detta skulle jag önska att Karin Pilsäter, och även
både Per Landgren och Lennart Hedquist, verkligen
lyssnar till Lena Ek som har förstått vilka negativa
sociala effekter det kan bli om man minskar utjäm-
ningsgraden så kraftigt som ni föreslår.
Att vi har svårt att riktigt klarlägga varför mode-
raterna och Lennart Hedquist kan påstå att de blir
missförstådda beror på att moderaternas förslag är så
luddigt. Men det är precis som sägs, att ert förslag
skulle innebära att det inte blir en rättvis fördelning
och utjämning över landet. De som vinner är exem-
pelvis Danderyd.
Sedan tog Lennart Hedquist upp att Borgholm
skulle förlora med Karin Pilsäters förslag. Ja, det
skulle man göra. Men Borgholm förlorar även med
Lennart Hedquists förslag. Så fundera lite grann på
det Lennart Hedquist.
När det gäller önskemålen om en ny eller fortsatt
utredning, så tillsattes i juni 1999 dels en delegation
med uppgift att följa och utvärdera delar av utjäm-
ningssystemet, dels en expertgrupp för att utreda
möjligheterna att förenkla utjämningssystemet och
göra det mer stabilt.
Utredningarna ska inom kort redovisa sina upp-
drag. Utskottet vill därför inte föreslå ytterligare ut-
redningar. Låt oss i stället på bästa sätt ta till vara
resultatet av de utredningar som redan finns!
Regeringen föreslår också att ett särskilt omställ-
ningsbidrag införs tillfälligt för åren 2001 och 2002
till landsting vars befolkning under en femårsperiod
minskat med mer än 2 %. Bidraget ska utgå med 60
kr per invånare i landstinget för varje procentenhet
med vilken minskningen av befolkningen överstiger
gränsen för 2 %.
Centerpartiet vill avslå regeringens förslag men
här handlar det om att göra en så bra avvägning som
möjligt.
Utskottet konstaterar att en minskande befolkning
innebär vikande skatteintäkter och behov av att
strukturera om verksamheter inom kommuner och
landsting. Det tar dock en viss tid att hinna med att
anpassa kostnaderna för verksamheten till nya förut-
sättningar. Ofta får man under en lång tid släpa på
höga fasta kostnader, t.ex. för lokaler. Utskottet anser
således att nivån på bidraget är väl avvägt.
Till sist, fru talman, föreslås att ett statsbidrag in-
förs för åren 2001 och 2002 som en övergångslösning
för att kompensera kommuner med höga kostnader
för verksamhet enligt lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade, LSS, samt ett extra bidrag
som kommuner med särskilt kostnadskrävande LSS-
insatser ges möjlighet att söka.
Här finns det endast tre reservationer. Moderater-
na avstyrker regeringens förslag. Kristdemokraterna
godtar förslaget men vill att staten tar över finansie-
ringsansvaret på sikt. Folkpartiet godtar också rege-
ringens förslag men vill att kostnaderna för LSS på
sikt förstatligas.
Vad gäller frågan om statligt övertagande av fi-
nansieringsansvaret för LSS framhåller utskottet att
socialtjänstlagen stadgar att kommunen har det yt-
tersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får
det stöd och den hjälp som de behöver.
Jag vill understryka att kommunerna har ett an-
svar för sina invånare, oavsett behov. Vi har ju nyli-
gen beslutat om en handlingsplan för handikappoliti-
ken med inriktningen att funktionshindrade fullt ut
ska integreras och att alla i samhället måste bidra till
detta. Jag menar att det är viktigt att det synsättet får
råda. Alla kommuninvånare är alltså kommunens
ansvar.
Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att
en parlamentarisk utredning ska tillsättas som ska
lägga fram förslag om en permanent nationell utjäm-
ning av LSS-kostnader som kan träda i kraft år 2003.
Med detta yrkar jag bifall till finansutskottets för-
slag och avslag på reservationerna.
Eftersom en del av min talartid återstår vill jag gå
in på det jag inledde med, nämligen detta med att
Lennart Hedquist och moderaterna aldrig blir nöjda.
Trots att vi i dag har ett reviderat förslag är det inte
bra, utan man hittar nya stora negativa saker.
Med moderaternas förslag skulle det bli så att rika
kommuner ska bli rikare och fattiga kommuner ska
bli beroende av staten. Vi tycker inte att detta är bra.
Det viktiga är att vi får den solidaritet som Lena Ek
talade om, dvs. att alla kommuner ska ges möjlighet
att ha god skola, vård och omsorg för sina invånare.
Danderyd kan tas som exempel. Där finns det
nästan 30 000 invånare och nästan 180 % skattekraft.
Det är inte så att man i Danderyd har alla arbetstill-
fällen och företag där så att de som genererar skatte-
kraft gör det i Danderyd. Nej, de jobbar i många and-
ra delar, i andra kommuner, i Stockholmsområdet.
Där jobbar de och tjänar pengar men de skattar för det
i Danderyd.
Här i Stockholm finns det ju en utjämning. Det är
inte konstigare att ha en utjämning i landet i övrigt,
just för att ge alla kommuner samma möjligheter för
sina invånare. Men sedan skiljer det i hur mycket
skatt som tas ut och vilken ytterligare service man vill
ha och ge sina invånare.
Per Landgren, vi behandlar inte kommunkonto-
systemet i dag. Det får vi ta senare.</pre><pre>Anf.  38  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Ett utjämningssystem bör nog inte i
första hand konstrueras utifrån förhållandena i Dan-
deryd, utan det bör vara ett utjämningssystem som
passar hela landet. Det är just därför som det är så
viktigt att få ett statligt utjämningssystem. Det är
staten som ska visa solidaritet. Kommunerna ska inte
utifrån sina skattemedel i strid mot grundlagen börja
skyffla pengar till varandra.
Sonia Karlsson, det är inte så att jag har ändrat fo-
kus. I de debatter som jag under åren deltagit i har jag
hela tiden pekat just på hur man konfiskerar tillväxt,
var den än förekommer - oavsett om det är i Leksand,
Malå, Gnosjö eller Valdemarsvik eller varhelst det
kan vara. Ökar man sin relativa tillväxt konfiskeras
den i stort sett.
Jag tycker inte att ett förslag som innebär att 95 %
i stället för upp till 102 % konfiskeras är särskilt bra.
Man ska, tycker jag, få behålla frukten av en tillväxt -
det är därför som vi har lagt fram vårt förslag - även
inom ramen för det nuvarande utjämningssystemet.
Sonia Karlsson polemiserar kring att förslaget om
att få behålla tillväxt från det ena året till det andra i
sig skulle vara mer dramatiskt än t.ex. det förslag som
Karin Pilsäter och Folkpartiet har lagt fram. Om So-
nia Karlsson inte kan räkna ut effekten har väl Lars-
Erik Lövdén möjligheter att göra det. Då är det tvek-
löst på det sättet att en sänkning av utjämningsgraden
- t.ex. till 90 %, som Folkpartiet föreslagit - innebär
dramatiskt större effekter för exempelvis Borgholm
än vårt förslag, som inte alls specifikt skulle drabba
Borgholm eftersom Borgholm skulle ha sin garante-
rade skattekraftsnivå även med vårt förslag.
Innan Sonia Karlsson uttalar sig bör hon nog stu-
dera verkningarna lite bättre. Gå inte på det som sägs
i cirkulären från er egen partiexpedition och de ta-
beller som påstår att vi moderater skulle vilja avskaf-
fa utjämningssystemet! Vi vill att staten ska svara för
det, alltså att det inte ska vara inomkommunalt.</pre><pre>Anf.  39  SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Nu blev det nästan lite intressant.
Men varifrån ska snälla staten, som så att säga är
någon som ska betala, ta pengarna? Vilka pengar är
det som ska finansiera moderaternas förslag?
Jag ställde inte Karin Pilsäters förslag mot Len-
nart Hedquists - jag vet att det inte är samma sak. Jag
säger också att det är felaktigt att sänka så mycket
som Folkpartiet vill. Lennart Hedquist tog Borgholm
som exempel och då sade jag att med Lennart Hed-
quists förslag kommer inte Borgholm inte väl ut.
Danderyd tjänar ostridigt på ert förslag men Borg-
holm gör inte det. Innan Lennart Hedquist talar så
kraftfullt för sina förslag vore det nog bra om även
moderaterna funderade över hur förslagen i sina delar
slår.
Lennart Hedquist säger - det finns väl några som
inte hört det förut - att det här är grundlagsstridigt.
Nu är jag i varje fall tredje personen som hjälper till
med att tala om detta för Lennart Hedquist. Jag är
mycket tacksam för både Lena Eks och Karin Pilsä-
ters tidigare försök; det är ju inte så lätt. Det är fak-
tiskt så att det här inte är grundlagsstridigt. Både
Lagrådet och konstitutionsutskottet har kommit fram
till det, och riksdagen har fattat beslut. Sedan har det
faktiskt också prövats i Regeringsrätten eftersom
Täby kommun överklagade. Regeringsrätten finner
att detta inte står i strid mot regeringsformens be-
stämmelser om den kommunala beskattningsrätten.
Täby kommuns resningsansökan avvisades.
Grundlagen följs alltså, så det är inget konstigt i
detta.</pre><pre>Anf.  40  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja att Sonia Karlsson
kunde åberopa den grundlagsexpert som hävdar att
det nuvarande utjämningssystemet är förenligt med
grundlagens ordalydelse. Jag är medveten om att s.k.
konstitutionell praxis åberopas men jag anser att man
ska ha en grundlag vars ordalydelse man kan följa.
Då är det hela solklart.
Sonia Karlsson, det är på det sättet att Borgholm
står helt neutralt i förhållande till vårt förslag. Om
Borgholm däremot ökar sin skattekraft mer än riks-
genomsnittet får man, till skillnad från hur det är med
dagens system, behålla det hela, dock inte om rege-
ringens linje fortsatt gäller. Men jag tror att regering-
en är på väg att ändra sig.
Vad är det Göran Persson och även Lars-Erik
Lövdén har sagt? Jo, att en rad kommuner - gles-
bygdskommuner har särskilt åberopats - felaktigt
kommer ur det här systemet. Det felaktiga är just att
när de höjer skattekraften i samband med befolk-
ningsminskning får de inte behålla tillväxten. Det är
ett skönhetsfel att man drabbar de kommunerna dub-
belt upp. Det är det vi moderater har satt fokus på.
Det tycks ha givit en viss effekt på Regeringskansliet,
så vi väntar på att det kommer ett förslag som rättar
till tokerierna.</pre><pre>Anf.  41  SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det är tydligen så att ingen annan är
trovärdig när det gäller grundlagsfrågor än Lennart
Hedquist själv. Han har ju för vana att ställa om sina
frågor, så jag var lite förberedd. Om jag säger nam-
nen som Staffan Magnusson, Leif Ekberg, Leif
Lindstam och hänvisar till Göran Schäder kan Len-
nart Hedquist fundera på de namnen.
Låt oss ta Malå kommun som exempel. Lennart
Hedquist säger att på grund av att arbetslösa och
studerande har flyttat därifrån har skattekraften höjts.
Det är synd att de blir av med allt detta. Nu fungerar
det kanske inte riktigt så i alla kommuner. Det som vi
har sagt när det gäller befolkningsminskning är att det
tar längre tid, och därför har vi föreslagit här i dag att
vi ska hjälpa landstingen lite när det blir en stor be-
folkningsminskning. Nu sitter en delegation och fun-
derar på om man behöver göra mera för de kommu-
ner som drabbas av befolkningsminskning. Man hin-
ner inte lika snabbt få kostymen efter ett minskat
antal människor. Man står med fasta lokaler och an-
nat som kostar pengar. Det är mera den delen som
man avser att titta på.
Jag tycker att Lena Ek i förra debatten juni sade
någonting väldigt bra när hon sade att Valdemarsvik
ökade sin skattekraft därför att det flyttade in en för-
mögen familj i kommunen. Det säger inte så mycket
övrigt, och det är en ganska tillfällig effekt.
Lennart Hedquist har bitit sig fast på marginalen
och klagar när det egentligen är hela systemet som
moderaterna är emot. Borgholm kommer inte bra ut
ens enligt moderaternas nya förslag. Det beror på att
systemet är sådant att inkomstutjämningen räknas ut
på antalet invånare. Det kan ändå bli så att det kan
räknas till godo. Lennart Hedquist får gå hem och
räkna om.</pre><pre>Anf.  42  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! När Sonia Karlsson tog upp föränd-
ringar i kommunallagen frågade hon varför vi inte
talade om kommunal självstyrelse vad gäller kommu-
nala bolag. Det är möjligtvis så att det skrivna inläg-
get kan låsa en eller så hörde inte Sonia Karlsson,
men jag sade just att vid försäljning osv. skulle det
här hamna under den kommunala självstyrelsen när
det är lämpligt och möjligt. Så den kritiken faller för
min del.
Sedan tog Sonia Karlsson upp inkomstutjämning-
en. Om jag minns rätt - och jag tror att jag i detta fall
minns rätt - visade Lagrådet tummen ned i en första
vända när det var en direkt inomkommunal utjäm-
ning. Först när vi gick via staten blev det formellt
riktigt. Det där har gjort att jag brukar säga att den
inomkommunala utjämningen går emot grundlagens
intentioner med den kommunala självstyrelsen, med
lokaliseringsprincip och beskattningsrätt. Man tar inte
upp skatt i en kommun för att kunna bedriva verk-
samhet i en annan kommun.
Det här har ingenting med solidaritet att göra. So-
lidaritet har nämnts här som om solidaritet kunde vara
någonting som man kan lagstifta om och tvinga män-
niskor, eller i det här fallet kommuner, till solidaritet.
Snarare handlar det enligt vår mening om subsidiari-
tet, om en stödprincip som inte som resultat leder till
att det skulle bli en försämrad position för vare sig
Valdemarsvik eller Borgholm. Samtidigt säger vi att
vi inte har ett fullfjädrat förslag som vi vill sjösätta,
utan vi vill ha en utredning som går i den riktningen.
Det tycker jag är rimligt.</pre><pre>Anf.  43  SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag noterade särskilt att Per Landgren
i sitt inlägg sade att man ville att den kommunala
självstyrelsen skulle råda när det gäller kommunala
företag. Jag noterade det som sagt tacksamt.
Egentligen ska man säga att det är positivt att Per
Landgren och tidigare faktiskt även moderaterna har
ett så stort förtroende till staten, pappa staten som ska
klara detta.
Vi har 289 kommuner i landet. Sverige består av
289 kommuner, och man kan inte helt frikoppla dem
från staten, utan de hör ihop. Eftersom det är så olika
förhållanden i dessa 289 kommuner är det rimligt att
det sker en utjämning av tillväxten så att hela landet
får del av att vissa delar har en oerhörd tillväxt och
andra delar har det sämre. Det är där som solidarite-
ten i fördelningen ligger och som tydligen vi kvinnor
förstår men som herrarna har det besvärligt med.</pre><pre>Anf.  44  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag vänder mig mot att använda be-
greppet att lagstifta om någon form av solidaritet. Det
skulle vara en ny sak i så fall. I vår mening handlar
det om subsidiaritet. Det är inte konstigare än att en
överliggande nivå, i det här fallet staten, stöder kom-
munen när kommunen inte klarar av att fullfölja sina
uppgifter. Det gäller att hålla någon typ av reda på de
ideologiska begreppen. Det är alltså subsidiaritets-
principen, inte solidaritetsprincipen, i första hand som
tillämpas.
Jag glömde att säga en sak vad gäller kommun-
kontosystemet. Det är mycket riktigt att betänkandet
inte tar upp detta. Jag fick med en hälsning till mi-
nistern som kanske inte är oväsentlig om vad som ska
tas upp under ordförandeskapsåret.</pre><pre>Anf.  45  SONIA KARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det tycker jag var förutseende av Per
Landgren. Anledningen till att jag inte tänkte kom-
mentera det är att vi inte behandlar det i dag.
Eftersom Per Landgren ändå lite underförstått vill
säga att detta inte följer grundlagen vill jag läsa upp
vad Regeringsrätten sade när man behandlade Täby
kommun: "Regeringsrätten konstaterar att reglerna
om det kommunala självstyret i regeringsformen är
principstadgande som avsiktligt givits en allmän
utformning. Lokaliseringsprincipen i kommunallagen
är vidare inte ovillkorlig utan har genombrutits av
bl.a. lagen om kommunal tjänsteexport. Kommunal
skatteutjämning i en eller annan form har funnits
långt innan den aktuella lagstiftningen tillkom 1995.
Lagen om utjämningsavgift får anses ansluta till den
utarbetade lagstiftningspraxisen. Mot den bakgrunden
står lagen inte i strid med regeringsformens bestäm-
melser om den kommunala beskattningsrätten."</pre><pre>Anf.  46  SIV HOLMA (v):
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer. Jag vill också säga att jag instämmer i
mycket av det som föregående talare har sagt i dessa
frågor.
Om vi menar allvar med att ge det kommunala
självstyret ett reellt innehåll så handlar det om också
att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomis-
ka förutsättningar. Det handlar om solidaritet och
rättvisa. Det handlar om att hela landet ska ges möj-
ligheter att bedriva en likvärdig skola, vård och om-
sorg. Om de ekonomiska resurserna år 1999 hade
stått i paritet med 1992 års resurser, hade kommuner-
na haft nästan 2 000 kr mer per invånare att förfoga
över. Med dagens servicenivå hade i stort sett alla
kommuner haft ekonomisk balans.
Men den ekonomiska verkligheten ser i dag ut
olika för olika kommuner och landsting. Kommun-
förbundets enkät pekar på att i år kommer ett hund-
ratal kommuner inte att klara balanskravet. Nästa år
halveras den siffran. Både stora utflyttningar och
stora inflyttningar belastar ekonomin för kommuner
och landsting men på olika sätt.
Sammantaget anser vi i Vänsterpartiet ändå att det
behövs mer resurser. Men det handlar kanske framför
allt om att säkerställa att de resurser som ges får av-
sedd effekt för att man ska klara av de behov som
finns i den kommunala sektorn.
Från våra utgångspunkter har budgetsamarbetet
tagit viktiga steg i rätt riktning. Vi anser att även detta
betänkande och den proposition som där behandlas är
ett resultat av samarbetet mellan det socialdemokra-
tiska partiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det
innebär att ytterligare steg - visserligen inga stora,
men ändå viktiga - tas för att behålla och utveckla de
solidariska ekonomiska förutsättningarna för att alla
kommuner och landsting ska kunna fungera bättre.
Visst återstår det en hel del att göra, men det får vi
återkomma till vid ett senare tillfälle.
Fru talman! När det gäller balanskravet är det
mycket positivt att kommunala företag i stället får
krav på sig att ha en god ekonomisk hushållning. Vi
välkomnar Lövdéns löfte om att balanskravet i kom-
muner och landsting behöver en uppmjukning. Detta
framgår inte i betänkandet, men det framgick i ett TT-
telegram från den 10 oktober.
Beträffande förändringarna i inkomstutjämnings-
systemet ser vi mycket positivt på att man i förslaget
bibehåller en långtgående utjämning och samtidigt
eliminerar de negativa marginaleffekterna. En kom-
mun eller ett landsting med en tillväxt över rikets
genomsnitt får behålla minst 5 % av skillnaden mel-
lan rikets tillväxt och den egna tillväxten. Det innebär
också att det finns en kompensation i inkomstutjäm-
ningssystemet för inflyttning. Om fler flyttar in i en
kommun och bidrar till skatteunderlaget får kommu-
nen och landstinget behålla en lite större del av denna
tillväxt jämfört med nuvarande system.
Inkomstutjämningssystemet har i debatten belysts
på ett felaktigt sätt, anser jag. Det har anförts som ett
hinder för att skapa tillväxt. Mot detta talar klara
fakta. Arbetslöshetsnivån är lägst i Stockholm och
högst i övre Norrland.
I ett TT-telegram från den 13 november fanns det
ett referat av Merita Nordbankens konjunkturprognos.
Man skriver: "Under hela 90-talet är det Stockholm
som lett den ekonomiska återhämtningen efter
krisåren." Vidare konstateras det: "Bostadsbristen är
sannolikt ett av de viktigaste skälen till den arbets-
kraftsbrist som tycks växa i Stockholm." Bostads-
byggandet ökar visserligen, men från extremt låga
nivåer. "I stället är Skåne och Göteborg på väg att ta
över som landets tillväxtmotorer. Skånes bruttoregi-
onprodukt kommer att växa med hela 5,5 % och ligga
kvar på hög nivå även 2001 och 2002. I Malmö blir
tillväxten ännu högre, sannolikt över 6 %. I Västra
Götaland kommer bruttoregionprodukten att öka med
4,7 % i år."
Med dessa citat vill jag bevisa att inkomstutjäm-
ningssystemet inte är tillväxtfientligt. Stockholms
moderata politiker brukar försvara det låga bostads-
byggandet med att anklaga inkomstutjämningssys-
temet för att dra undan resurser från bostadsbyggan-
det. Samtidigt beslutar samma politiker om skatte-
sänkningar. Förra året handlade det om 40 öre. Nu
kommer Stockholms kommun att genomföra en
sänkning med ytterligare 15 öre. Denna ekvation går
inte ihop. Å ena sidan finns det inte pengar till bostä-
der och å andra sidan finns det pengar till att sänka
skatten.
Kirunas mest kände politiker, gruvarbetaren och
numera kommunalrådet Lars Törnman, brukar säga
att det är med LKAB:s vinster som man har kunnat
bygga infrastrukturen såsom tunnelbanan i Stock-
holm. Visst ligger det någonting i det. Vi norrlän-
ningar är stolta över att ha kunnat bidra till landets
välstånd med vinster från skogen, vattenkraften och
malmen. Vi kan också vara stolta över att våra ung-
domar som flyttar till Stockholm har en god skolut-
bildning som bidrar till den goda tillväxtutvecklingen
i huvudstaden.
För några år sedan såg jag en statistik som visade
att norrbottningarna i genomsnitt bidrar med 30 000
kr mer i exportvärde jämfört med rikets genomsnitts-
siffra. Visst kan vi känna frustration över att det är så
ojämlikt i landet. Norra landsdelen framställs som de
stora bidragsmottagarna och i Stockholm framställer
man sig som den stora bidragsgivaren. I själva verket
handlar det om att alla behövs och kompletterar var-
andra för att utifrån vars och ens förutsättningar vara
med och utveckla landet till att bli ett ännu bättre
samhälle, där ingen ska hamna utanför och marginali-
seras. Alla ska samma människovärde och samma rätt
till en bra skola, vård och omsorg.
Arbetet med utjämningssystemet präglas av att
verkligheten i olika kommuner ser väldigt olika ut.
En bristande förståelse för andra kommuners verklig-
het leder till synpunkter på - och som i Stockholms
fall till regelrätta kampanjer mot - det som uppfattas
som någon form av illvillig utsugningspolitik. Jag ser
med stor oro på dessa kampanjer. Landsdel ställs mot
landsdel. De regionala obalanserna blir inte mindre av
alla kampanjer, tvärtom. Det som Stockholmskam-
panjen inte tar upp är de positiva variablerna i utjäm-
ningssystemet från Stockholmssynpunkt såsom t.ex.
barnomsorgen och framför allt kollektivtrafiken.
Ett åskådningsexempel är kollektivtrafiken. Ett
hushåll i Norrlands glesbygd kan behöva minst två
bilar för att klara transporterna för två vuxna som
arbetar och för att klara transporter till sociala resor,
t.ex. att skjutsa barnen till fritidsaktiviteter, att hälsa
på hos släktingar, att handla mat i affären, för läkar-
besök etc. Någon kollektivtrafik finns inte.
Ett hushåll i storstaden har en helt annan verklig-
het. Där finns det kollektivtrafik till en relativt sett låg
kostnad. Behovet av egen bil är begränsat, och van-
ligtvis räcker det med en bil för att tillgodose de soci-
ala resorna utanför storstadsregionerna. Detta kan
illustreras med att hela 92 % av de totala resekostna-
derna betalades privat i övre Norrland 1992 medan
endast 78 % i Stockholm för samma år. I kostnadsut-
jämningen 2001 illustreras det med att riksgenom-
snittet för kollektivtrafiken ligger på 323 kr. Hela
Stockholm får 608 kr per invånare.
När det gäller omställningsbidraget är det viktigt
att också landstingen får kompensation för befolk-
ningsminskning. Kommunerna har i det nuvarande
systemet en sådan modell. Landstingen befolknings-
kompensation handlar om att man ska ha mer än 2 %
minskning under en femårsperiod. Kompensationen
är på 60 kr per invånare för varje procentenhet utöver
de två procenten. De landsting som blir föremål för
denna kompensation är Västernorrland, Jämtland,
Dalarna, Norrbotten, Värmland, Gävleborg och Kal-
mar. Kompensationen är på 150 miljoner totalt och
för respektive landsting handlar det om 15-30 miljo-
ner.
Beträffande kompensationen för LSS-kostnaderna
ser vi i Vänsterpartiet denna som ett ytterligare steg i
rätt riktning. Det blir en form av högkostnadsskydd
för kommuner med stora kostnader. Alla kommuner
får stå för en grundkostnad på ca 1 500 kr per invåna-
re. Kostnader därutöver finansieras ur en gemensam
pott på 350 miljoner. De kommuner som har extremt
höga kostnader har dessutom möjlighet att ansöka om
ett särskilt statsbidrag.</pre><pre>Anf.  47  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Arbetslösheten sjunker och har gjort
det kraftigt under ett par års tid. Sysselsättningen
ökar. Särskilt under det senaste året har vi sett en
kraftig sysselsättningsuppgång i Sverige. Enligt AMS
ligger nu arbetslösheten strax under 4 %. Det mål
som den socialdemokratiska regeringen formulerade
för några år sedan är alltså uppnått, det mål som, när
det sattes upp, raljerande förkastades och förhånades
av moderaterna i kammaren.
Jag säger detta därför att den minskade arbetslös-
heten och den ökade sysselsättningen är det huvud-
sakliga skälet till att kommuner och landsting nu har
en bättre situation.
Skatteintäkterna ökar nämligen kraftigt till följd
av den ökade sysselsättningen. I år beräknas ökningen
bli 20 miljarder kronor större än 1999. Det ska ställas
mot ökningen av de generella statsbidragen på totalt
20 miljarder under de senaste fyra åren. En bra till-
växt i svensk ekonomi och en hög sysselsättning
gynnar alltså mycket påtagligt en bra utveckling i
kommunsektorn.
Den minskade arbetslösheten är den främsta
grunden till att många kommuner och landsting nu
också kan göra förbättringar inom skola, vård och
omsorg. Och alla kommuner och landsting får genom
inkomstutjämningen del av tillväxten och skatteök-
ningarna.
Den fortsatta ökningen av kommunsektorns skat-
teintäkter understryks också av Kommunförbundets
och Landstingsförbundets prognoser. Förbundens
senaste två prognoser har t.o.m. legat över och betyd-
ligt över de bedömningar som regeringen har gjort i
budgetpropositionen.
Vi kan se resultatet också genom att sysselsätt-
ningen i kommunsektorn ökade under 1998 och
stärktes framför allt under första halvåret 1999. Enligt
den senaste arbetskraftsundersökningen har antalet
sysselsatta i kommunsektorn ökat med närmare
80 000 personer sedan början av 1998 till följd av det
gynnsammare ekonomiska läget i kommunsektorn
som nu medger kvalitetsförbättringar runtom i landet.
Fru talman! Det går bra för Sverige, men det går
inte bra för hela landet. Det har jag understrukit i
anförande efter anförande under de senaste åren. Vi
kan se en framväxande regional obalans som är ytter-
ligt allvarlig och som vi måste ta på djupt allvar när
det gäller att vidta åtgärder och motverka.
Ca 185 kommuner minskar i befolkning i år jäm-
fört med förra året. 12 av 20 landsting tappar befolk-
ning. Och arbetslösheten är, trots den gynnsamma
bild som jag beskrev, fortfarande hög i många delar
av landet. Kraftigt vikande befolkningstal och hög
arbetslöshet leder naturligtvis till stora svårigheter för
kommuner och landsting att upprätthålla bra, grund-
läggande välfärdsservice för sina invånare.
Alla har rätt till en bra vård, en bra skola, en bra
förskola och en bra äldreomsorg, oavsett var i landet
man bor. För mig som socialdemokrat är detta
okompromissbart. Det enda sättet att garantera väl-
färd för nuvarande och kommande generationer är att
befästa solidariteten mellan landets starka och svaga
regioner. Jag vill understryka: att befästa solidariteten
mellan de starka och de svaga regionerna. Jag tycker
kanske att Lennart Hedquist borde fundera lite grann
kring den frågeställningen och den utmaningen.
Det här har betydelse också inom regionerna. Jag
brukar använda Stockholmsregionen som exempel
just på vad solidaritet innebär. Utan solidariteten, ett
långtgående utjämningssystem, skulle Botkyrkas
invånare ha behövt betala 40 kr i skatt för att få sam-
ma service som invånarna i Danderyd hade behövt
betala 20 kr i kommunalskatt för. Det här visar ju att
utjämningssystemet inte bara spelar en roll mellan
Stockholmsregionen och andra delar av landet, utan
det spelar en avgörande roll för lika livsvillkor i
Stockholmsregionen, där förutsättningarna är väldigt
olika i olika delar av regionen.
Det är just av den här anledningen som vi ska ha
ett inomkommunalt utjämningssystem som ska ga-
rantera solidaritet mellan landets starka och svaga
delar även i framtiden. Det är därför vi ska ha en
långtgående utjämning som garanterar alla invånares
rätt till bra skola, vård och omsorg, oavsett var man
råkar bo.
Jag blir häpen av den kampanj som moderaterna
bedriver. Lennart Hedquist försöker att tona ned den
här i kammaren, och jag har ju debatterat med Len-
nart Hedquist tidigare. Men jag bli häpen av den
kampanj som bedrivs från moderat håll, framför allt i
Stockholmsregionen, när jag kan läsa skattefinansie-
rade affischtavlor på tunnelbanestationer och buss-
hållsplatser som talar om för stockholmarna att de får
betala 2 111 kr per invånare till andra delar av landet.
Det är ett uttryck för egoism, självtillräcklighet, att
vara sig själv nog. Solidariteten mellan olika delar av
landet har betydelse för hela Sveriges framtid och
utveckling. Det borde moderaterna fundera en hel del
över och på vad konsekvenserna av den egoistiska
politik som moderaterna i Stockholmsregionen bedri-
ver i sin förlängning innebär.
Grundprinciperna för utjämningssystemet ligger
fast. Det är dock viktigt att vi kontinuerligt arbetar
med uppdatering och utvärdering av systemets olika
delar. Det görs just nu i en expertgrupp och i den
delegation som sitter och arbetar med systemet och
som kommer att lägga fram sina rapporter inom kort.
Per Landgren, jag har inte negligerat problemen i
utjämningssystemet. Jag sade redan när utjämningsut-
redningen presenterade sitt slutbetänkande 1998 att
de negativa marginaleffekterna i systemet skulle
undanröjas. Jag sade också att det inte fick ske på
bekostnad av en långtgående utjämning.
Nu har vi förslaget på riksdagens bord, ett förslag
som innebär att de negativa marginaleffekterna -
pomperipossaeffekten - undanröjs, och som ändå
garanterar en långtgående inkomstutjämning i hela
landet.
Fru talman! Vikande befolkningstal och fortsatt
hög arbetslöshet är exempel på s.k. strukturella fakto-
rer som många orter, kommuner och regioner fortfa-
rande brottas med. När en kommun eller ett landsting
tappar befolkning år efter år ger det naturligtvis stora
konsekvenser för denna kommuns möjligheter att
upprätthålla en bra service. Det är en tidskrävande
process att anpassa sin verksamhet i en kommun eller
ett landsting till vikande befolkningstal och därmed
minskande intäkter.
I systemet för kostnadsutjämning finns det en sär-
skild kompensation till de kommuner som tappar i
befolkning. Någon motsvarande kompensation finns
inte på landstingssidan. Det är därför som regeringen
föreslår ett omställningsbidrag, ett omställningsstöd,
till landsting med stor befolkningsminskning. För
flera av de landsting som är berörda innebär det na-
turligtvis ett väsentligt tillskott för att kunna anpassa
sin verksamhet till en minskande befolkning i en lugn
och acceptabel takt. För Västernorrlands vidkom-
mande innebär det 33 miljoner, för att ta ett exempel.
Fru talman! Riksdagen beslutade för några år se-
dan om ett krav för ekonomisk balans för kommuner
och landsting. Jag vill understryka att det är en viktig
lag. Den fattades mot bakgrund av att varje genera-
tion måste bära ansvar för den service som den själv
beslutar om och inte skjuta över kostnader på kom-
mande generationer.
Balanskravet är viktigt i den kommunala sektorn.
Framför allt är det viktigt i perspektivet av den utma-
ning som de demografiska förändringarna framöver
ställer på offentlig verksamhet. Ordning och reda i
kommunal ekonomi är en förutsättning för att vi ska
kunna möta den utmaningen.
Så gott som alla kommuner och landsting kommer
att nå ekonomisk balans under de kommande åren.
För många innebär arbetet med att uppfylla balan-
skravet många och mycket svåra beslut. Det är ett
tufft arbete som nu pågår runtom i landet och som jag
har den största respekt för.
Regeringen inrättade kommundelegationen förra
året till stöd för de kommuner och landsting som har
svårt att på egen hand uppnå en stabil ekonomisk
situation. Totalt får 4 landsting och 34 kommuner
dela på 1,25 miljarder kronor. Det är mycket pengar
och de har stor betydelse för de kommuner och
landsting som får del av dem.
Jag konstaterar att moderaterna har sagt nej till det
här stödet. Moderaterna har inte bara sagt nej till det
här stödet. De säger också nej till ökningar av gene-
rella statsbidrag nästa år. De säger nej till den speci-
ella skolsatsningen. De säger nej till den speciella
sjukvårdssatsningen.
Moderaternas politik gentemot kommuner och
landsting skulle innebära ett behov av mycket dras-
tiska och kraftfulla nedskärningar i kommunal vård
och omsorg runtom i landet. Det är glädjande att
Moderaterna är någorlunda ensamma om den mycket
brutala politik gentemot kommuner och landsting
som de förespråkar.
Låt mig säga något i anslutning till diskussionen
som har varit om de regionala skillnaderna. Jag tror
att det finns ett behov av att analysera utjämnings-
systemet på det här sättet: Är det ett utjämningssys-
tem som i tillräcklig utsträckning håller för att möta
de problem som finns i regioner som har en stark
befolkningsutflyttning och starka regionala problem?
Vi har startat det arbetet. Jag vill inte säga att det
nödvändigtvis behöver innebära en stor omläggning
av hela utjämningssystemet. Men att vi måste fundera
kring den regionala obalansens konsekvenser för
vården och servicen i de här delarna av landet och se
om våra nuvarande statliga bidrag och utjämnings-
system är tillfyllest för det ändamålet, det tror jag är
nödvändigt. Den analysen har startat. Vad den kom-
mer att ge får vi väl se så småningom.
Kommundelegationens arbete har ju varit en del
av den processen. Då måste vi utvärdera det och se
om det inte finns skäl att vidta ytterligare åtgärder för
att kunna upprätthålla en bra kvalitet på servicen vid
en fortgående befolkningsutflyttning och en fortsatt
framväxande regional obalans.
Fru talman! Regeringen har föreslagit ett hög-
kostnadsskydd och ett särskilt stöd till kommuner
som har merkostnader som en följd av lagen om stöd
och service till funktionshindrade. Människors lika
värde är en grundläggande utgångspunkt för hur sam-
hället ska utformas. Alla människor har kunskaper,
förmågor och erfarenheter som är viktiga för sam-
hället. Därför måste samhället formas på ett sådant
sätt att alla kan medverka i utvecklingen och nå full
delaktighet i samhällets gemenskap.
Människor med funktionshinder utgör givetvis
inget undantag i det avseendet. Personer med funk-
tionshinder är medborgare med samma rättigheter och
skyldigheter som andra medborgare. Kommunerna är
ansvariga för alla sina kommuninvånares välbefin-
nande oavsett om de har funktionshinder eller inte.
Det framgår om inte annat i socialtjänstlagen. Det är
utgångspunkterna för regeringens förslag om ett hög-
kostnadsskydd och ett statsbidrag till kommuner som
har merkostnader till följd av LSS.
Kommunernas kostnader är väldigt ojämnt förde-
lade över landet. Det finns olikheter i utformning och
avtrappning av inomregionala utjämningar för dessa
kostnader. Jag vill deklarera att det här är ett tillfälligt
statsbidrag för att möta de kommuner som har extra
stora kostnader. Regeringens ambition är fortfarande
att skapa en permanent modell för utjämningen av
LSS-kostnaderna. Jag hoppas att vi ska lyckas med
det som så många har gått bet på, nämligen att skapa
ett hållfast och bra system i det avseendet.
Fru talman! En bra vård, skola och omsorg är tre
bärande pelare i människors välfärd och lika förut-
sättningar i livet. I Sverige har vi en modell där
kommuner och landsting är ansvariga för dessa bä-
rande välfärdsverksamheter. Kommunerna och
landstingen har unika förutsättningar som är avgöran-
de för hur en verksamhet ska organiseras för att bäst
passa just deras invånares behov och önskemål. Sta-
ten kan dock inte abdikera från det yttersta ansvaret
för människornas grundläggande service- och om-
sorgsbehov.
En socialdemokratisk regering tar ansvar och ar-
betar för alla människors rätt till välfärd och lika
förutsättningar oavsett var i landet de råkar bo och
oavsett hur gamla de råkar vara och oavsett hur höga
inkomster de råkar ha.</pre><pre>Anf.  48  LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Lars-Erik Lövdén säger att utjäm-
ningssystemet ska befästa solidariteten mellan svaga
och starka regioner. Jag kan inte inse att det är att
befästa någon solidaritet med en kommun i en svag
region - ta Malå, Dorotea, Valdermarsvik eller Orust
- att när en sådan kommun ökar sin relativa skatte-
kraft konfiskeras denna av utjämningssystemet. Ut-
jämningssystemet har så fundamentala brister i det
hänseendet att det straffar tillväxt var det än före-
kommer. Jag tycker att regeringen snarast bör åtgärda
det.
Sedan ondgör sig Lars-Erik Lövdén över att
Stockholms stad har talat om för sina medborgare hur
mycket de får betala till andra kommuner i det inom-
kommunala systemet. Detta är ju hard facts, och det
visar att det är felaktigt med ett inomkommunalt
system. Det leder ju till den här typen av konflikter
mellan kommuner och att man kan visa att man får
betala till andra. Betalar till andra gör man genom ett
solidariskt skattesystem som staten svarar för. Kom-
munerna ska behålla sina skatteinkomster. Det som
har skett i Stockholmsområdet angående de här siff-
rorna visar just hur felaktigt det inomkommunala
systemet är.
Det tredje jag vill ta upp gäller Håbo kommun.
Det är en socialdemokratiskt styrd kommun i Upp-
land med en av landets högsta skattekraft. Den har
alltså nu av regeringen erhållit bidrag ur den s.k.
kommunakuten. Jag tror inte att det är enbart för att
den är socialdemokratiskt styrd utan också på grund
av att tillväxt kostar. Håbo kommun har inte fått be-
hålla sin tillväxt. Däremot har man fått betala orimligt
mycket i det inomkommunala systemet.
Slutligen, fru talman: Sysselsättningsutvecklingen
är fortfarande i dag sämre än vid 90-talets början.
Fortfarande står över en miljon människor ur arbets-
kraften utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är
inget att slå sig för bröstet för i toppen av en hög-
konjunktur. Jag tycker att regeringen är lite arrogant
när man för fram sina sysselsättningssiffror. Det är
egentligen fortfarande ett gott stycke kvar för att vi
ska vara en tillväxtnation.</pre><pre>Anf.  49  Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Vi har naturligtvis mycket kvar att
göra när det gäller arbetslösheten. Men även Lennart
Hedquist måste väl konstatera att det är en remarka-
bel framgång som Sverige har lyckats åstadkomma
när det gäller sysselsättningsökning och arbetslös-
hetsbekämpning. Lennart Hedquists partikamrat Lars
Tobisson raljerade ju över det här när vi satte upp 4-
procentsmålet. Han sade att det är lika omöjligt som
att sälja böckling utomlands. Vi har nått vårt ambitiö-
sa arbetslöshetsmål. Det leder nu också till mycket
kraftiga skatteintäkter i kommunsektorn. Det betyder
egentligen mer än de statsbidragsökningar som vi nu
genomför under kommande år.
Utjämningssystemet har vi diskuterat många
gånger, men Lennart Hedquist förbiser ju systemets
grundläggande uppbyggnad. När vi gick över från
specialdestinerade statsbidrag, ett sjuttiotal som vi
hade i början av 90-talet, till de generella statsbidra-
gen var det ju nödvändigt att införa ett utförligt kost-
nadsutjämningssystem och  inkomstutjämningssys-
tem.
Ser man de här sakerna ihop, som handlar om
statens reglering av de ekonomiska förhållandena till
kommunerna, så är det ju så att Stockholms kommun
får ungefär 3 600 kr per invånare netto om man räk-
nar ihop skattebidragen och tar hänsyn till utjäm-
ningssystemet. Men det talar ni inte om i Stockholms
kommun. Moderaterna, som för den här hätska kam-
panjen mot solidariteten i Sverige, talar inte om att
Stockholmsregionen som helhet från staten får 8
miljarder kronor netto efter utjämning under inneva-
rande år.</pre><pre>Anf.  50  LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Fru talman! Det är bättre om Stockholms kommun
får behålla sina skatteintäkter och betala sin verksam-
het med egna skattemedel än att man först ska betala
ganska mycket till andra kommuner för att därefter få
del av de generella statsbidragen. Det måste vara rätt
att kunna övergå till det system där kommunerna i
största möjliga utsträckning själva finansierar sin
verksamhet. Det är ju tydligen också Kommunför-
bundet inne på. Sedan är det staten som ger bidrag till
kommuner och landsting med för sina uppgifter otill-
räcklig skattekraft. Det är orättfärdigt med ett system
som i strid med regeringsformen tvingar kommunerna
att betala till varandra.
Jag tycker att man just nu bör koncentrera sig på
att se till att vi får ett tillväxtvänligt system. Det ut-
jämningssystem som vi har i dag straffar tillväxt var
den än förekommer. Jag tolkar nu Lars-Erik Lövdén
så att när man ska se hur detta t.ex. slår för glesbyg-
den så bör man framför allt se på den groteska effek-
ten att när skattekraften stiger så minskar intäkterna
på grund av att befolkningen samtidigt har minskat
och att man inte får behålla intäktsökningen.
När det gäller det här med böcklingen så tror jag
att det krävs extraordinära insatser om man ska sälja
böckling. Men uppenbarligen krävs det också extra-
ordinära insatser för regeringen för att få ned den
formella arbetslösheten under 4-procentsgränsen trots
att vi har så många utanför den reguljära arbetsmark-
naden. Jag tycker att regeringen borde ha kunnat
lyckas bättre i toppen av en högkonjunktur.</pre><pre>Anf.  51  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag har inte sett några resultat av Lars
Tobissons ansträngningar att sälja böckling utom-
lands, men det är möjligt att Lennart Hedquist kan
bistå honom i de ansträngningarna.
Vi har lyckats med målet att ta ned arbetslösheten
till 4 %. Det är inget slutmål för socialdemokratin. Vi
ska nu nå sysselsättningsmålet med 80 % av arbets-
kraften sysselsatt, och vi ska fortsätta att bekämpa
den öppna arbetslösheten så att vi når full sysselsätt-
ning i Sverige. Det har nämligen betydelse för våra
möjligheter att finansiera de stora ambitioner vi har
på välfärdsområdet.
Det blir med förlov sagt, Lennart Hedquist, ett
väldigt snävt resonemang att säga att det är en enskild
kommun som genererar tillväxt. Tillväxten av skatte-
underlag i Danderyd är väl inget speciellt som just
Danderyd har genererat, utan det är framgångarna för
Sverige som helhet som genererar tillväxten - låt vara
att den är ojämnt fördelad. Framgångarna för Sverige
som helhet som genererar ökade skatteinkomster bör
också enligt socialdemokratiska utgångspunkter
komma hela Sverige till del.
Jag förstår att Lennart Hedquist har svårt för soli-
daritetsresonemang, men han borde väl ändå betänka
mitt exempel med Danderyd och Botkyrka. Utan ett
långtgående utjämningssystem skulle det krävas en
kommunalskatt i Botkyrka på 40 kr för att kunna
bedriva samma service som det hade erfordrats 20 kr
i kommunalskatt i Danderyd för. Det är solidaritet att
inte ha ett sådant system, Lennart Hedquist. Det är
solidaritet att utjämna och skapa likvärdiga förutsätt-
ningar.</pre><pre>Anf.  52  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag tänkte börja där statsrådet Lövdén
började, nämligen med 4-procentsmålet. Man kan
tycka att det kanske inte har så mycket med det här
att göra, men vi sade faktiskt inte att detta var omöj-
ligt. Vi sade att det var fel, och fel tänkt, att fokusera
på den öppna arbetslösheten i stället för på den totala
arbetslösheten. Det är väldigt bra att man har kommit
så långt, men man har fortfarande siktet ställt lite på
fel fråga.
Det har bl.a. fått till följd att kommuner i dag har
kostnader som de inte skulle behöva ha, och att män-
niskor som skulle behöva hjälp att komma ut på ar-
betsmarknaden hålls kvar i socialbidragsträsket. Det
har nämligen till stor del fungerat så att a-kassan blir
en inträdesbiljett till vägarna ut på arbetsmarknaden.
Man blir inte inskriven, för då ökar man den öppna
arbetslösheten. Kommunerna har inte ansvar för ar-
betsmarknadspolitiken. Vi tror att det hade varit bra
om man både hade haft det synsättet när det gäller
utjämningssystemet och när det gällde formuleringen
av arbetslöshetsmålet.
Jag, som kommer från Botkyrka, tänkte passa på
tillfället att nämna några saker kring det. Lövdén
nämnde Botkyrka, och hur det skulle gå där. Men
Botkyrka är inte alls ett exempel på det som statsrådet
tar upp, utan det är just ett exempel på den enorma
rundgång som finns i utjämningssystemet i dag. Bot-
kyrka får nämligen bara lite grann netto på margina-
len. Man betalar in en massa pengar på inkomstsidan,
och så får man tillbaka en massa pengar på kostnads-
sidan. Man får avdrag och påslag på kostnadssidan,
och netto blir det en liten, liten summa. Botkyrka är i
själva verket en bra illustration för varför man behö-
ver omarbeta systemet i den riktning som vi föreslår.
Fru talman! Jag kan också passa på att informera
statsrådet Lövdén om att också Botkyrka informerar
sina invånare om var deras skattepengar går. Jag vet
inte om det är ett led i den socialdemokratiska kom-
munala ledningens kamp mot utjämningssystemet,
men jag tror inte det.
Till sist, fru talman, skulle jag vilja ställa ytterli-
gare en konkret fråga till statsrådet Lövdén. Hur ser
han på den typ av kommunal skatteplanering som jag
redogjorde för?</pre><pre>Anf.  53  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag tyckte när jag satt och lyssnade på
den tidigare debatten mellan Karin Pilsäter och Len-
nart Hedquist att Karin Pilsäter hade ett mer nyanse-
rat synsätt på utjämningssystemet. Även om jag inte
delar hennes uppfattning om att man ska sänka gra-
den i inkomstutjämningen så tyckte jag ändå att po-
lemiken och diskussionen gav en belysning av att det
finns lite olika synsätt. Jag tyckte att Karin Pilsäter i
stort försvarade grunderna för utjämningssystemet - i
alla fall kostnadsutjämningen.
Nu försvarar Karin Pilsäter den kampanj som
Stockholmsmoderaterna bedriver mot hela utjäm-
ningssystemet. Det är ju en kampanj! Den af-
fischkampanj som jag har mött under den här hösten i
Stockholm har ju inte syftat till något annat än att
skjuta mot grundvalarna för hela utjämningssystemet.
Det har varit moderaternas målsättning. Det syns ju
också i uttalandena. När jag hör Ralph Lédel säga att
skatteutjämningen i själva verket är utformad så att
våra skattebetalare tvingas betala ekonomiskt vansty-
re i andra delar av landet så tycker jag att det är ett
fruktansvärt cyniskt resonemang.
Botkyrka får i inkomstutjämning drygt 2 000 kr
per invånare, Karin Pilsäter. Det är de beräkningar
som gäller för nästa år. Som jag nämnde i mitt exem-
pel är det naturligtvis Danderyd, där inkomsterna är
sjufaldigt högre, som får vara med och betala. Jag
tycker att det är ett uttryck för solidaritet. Det är ett
uttryck för att vi ska hålla ihop landet, och även hålla
ihop inomregionalt och ta ansvar för samma grund-
läggande service i olika delar av Stockholmsregionen
men också i olika delar av landet.</pre><pre>Anf.  54  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Ralph Lédel har alla förutsättningar
att tala för sig själv. Vad jag sade var att jag inte
tycker att det är konstigt att en kommun informerar
sina medborgare om vad man använder skattepengar-
na till. Det sker inte bara i borgerligt styrda kommu-
ner som Stockholm, utan det sker även i socialdemo-
kratiskt styrda kommuner.
Vad man sedan bedriver för sandlådekrig mellan
socialdemokrater på riksplanet och moderater i
Stockholmsområdet för ni kriga om själva. Jag tror att
medborgarna i den här regionen tycker att båda parter
är rätt så patetiska. Det intressanta är att jag tycker att
kommuninvånarna har all rätt i världen att få reda på
vad deras skattepengar används till utan att man från
socialdemokratiskt håll ska kalla det för kampanjer.
Det har de rätt att få reda på oavsett i vilken kommun
de bor.
Jag tror att statsrådet sade fel när han sade att
Botkyrka får så mycket pengar i inkomstutjämning. I
varje fall har det inte varit så under åren bakåt. Det
som man får får man netto från hela systemet, men
det blir väldigt mycket pengar i påslag och avdrag.
Detta beror just på att man i systemet försöker kom-
pensera för alla saker på en gång i stället för att
plocka ut förklarande, opåverkbara och relevanta
faktorer. Det är ju det som är grunden för systemet -
och det är den grunden som vi stöder.
Vi tror att en bättre metod är att man försöker ut-
jämna för totalresultatet i stället för att utjämna för
varje liten faktor för sig, och även utjämna för fakto-
rer som inte är relevanta för den kommunala verk-
samheten. Om man gjorde det så skulle det inte bli så
som det blir nu när man, som flera stycken debattörer
här har gjort, rycker loss inkomstutjämningen för sig.
Vad det handlar om är ju att kommunerna totalt sett
ska få likvärdiga förutsättningar. Har man många
barn och många gamla så har man antagligen lägre
skattekraft på intäktssidan. Men det ska ju kompense-
ras genom att man får kostnadsutjämning för barn-
och äldreomsorg. Det ska inte behöva vara denna
väldiga rundgång i hela systemet.
Jag tycker att det skulle vara bra om statsrådet
kunde svara dels på vad han anser om kommunal
skatteplanering, dels på vad han i grunden anser om
inkomstutjämningssystemet. Är det förklarande opå-
verkbara faktorer som ska utjämnas?</pre><pre>Anf.  55  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det nuvarande utjäm-
ningssystemet på det stora hela taget är ett rättvist och
hållfast system. Men jag har sagt flera gånger att jag
gärna skulle ha sett ett system som var lite enklare
och lite mer lättöverskådligt, inte minst av pedago-
giska skäl. I våras tillsatte vi en expertgrupp som ska
se på möjligheterna att göra förenklingar i systemet.
Den kommer med sitt material i slutet av november
eller början av december.
Jag är inte alltför förhoppningsfull om att vi ska
kunna nå detta. Det finns så många saker att ta hän-
syn till. Det är inte bara antalet barn och antalet äldre.
Det är hur strukturen ser ut i kommunen, t.ex. gles-
bygd eller tätort. Det är andra kostnader som ska
speglas av ett utjämningssystem. Det är inte alldeles
enkelt att åstadkomma ett system som innehåller ett
begränsat antal faktorer som är lättförståeliga och
lättförklarliga. Jag skulle gärna se det, men jag tror att
det blir ganska svårt att komma dithän. Jag brukar
göra en jämförelse. Det var väl inte heller höjden av
klarhet när vi hade ett 70-tal specialdestinerade stats-
bidrag. Det fanns nog inte så många människor i det
här landet eller i kommunerna som hade insikt i den
komplexitet som fanns i det tidigare statsbidragssys-
temet. Men vi får väl se nu när expertgruppen är klar
med sitt arbete i slutet på det här året.</pre><pre>Anf.  56  LENA EK (c):
Fru talman! Statsrådet Lövdén talar om att det är
185 kommuner och 12 landsting som inte klarar sin
ekonomi trots att det är mitt i en högkonjunktur. Man
tappar befolkning, har hög arbetslöshet, låg utbild-
ningsnivå och man kan fortsätta den här uppräkning-
en. Det är klart att det kommunala skatteutjämnings-
systemet är bra för att försöka att ta hand om effek-
terna av den här situationen. Där är vi helt överens.
Centerpartiet tycker att man kunde ta i lite mer när
det gäller de landsting som tappar i befolkning. Där
har man ju ganska tuffa besparingsprogram. Vi kan
t.ex. se hur många förlossningsavdelningar och BB
som läggs ned över landet. Det är en präriebrand just
när det gäller mödravården och förlossningsvården.
Därför hade det varit befogat att ändra den strukturen.
Det är en av de saker som vi vill ha med nästa gång
det kommer korrigeringar i systemet.
Den andra sidan av det hela är ju vad man faktiskt
gör åt den här situationen. Det är faktiskt ett regional-
politiskt misslyckande. De verktyg som behövs för att
de här kommunerna själva ska kunna reda upp sin
verklighet kommer inte fram. I Norrland stängs 50 %
av vägarna tre månader om året för tung trafik. Man
kan ju tänka sig vad det innebär för näringslivet och
arbetstillfällena i de bygderna. Telefontrafiken hackar
och datorerna går ned så fort det regnar, och som vi
vet regnar det mycket i det här landet det här året. Det
beror inte på politiken, men effekterna av regnet
beror ju på politiken. Det går inte att jobba som före-
tagare om datorerna går ned så fort det börjar regna
därför att det går på koppartrådar. Den satsning som
görs på IT är ju en lina ut till varje kommunkontor.
Man måste rikta in sig på orsakerna till att det här
utjämningssystemet behövs.</pre><pre>Anf.  57  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Mot bakgrund av Lena Eks inlägg nu
är jag lite förvånad över att Centerpartiet går emot det
omställningsbidrag som regeringen har föreslagit för
landstingssektorn. Om jag förstår saken rätt, yrkar ni
avslag till det här i kammaren. Ni föreslår i och för
sig att vi borde titta på möjligheterna att hitta ett så-
dant system inom ramen för utjämningssystemet.
Men om vi skulle göra det skulle vi ta från andra
delar av landet och från andra landsting. Dessutom
skulle vi få en kraftig försening av de här bidragen till
landstingen. Att Centerpartiet säger nej till 33 miljo-
ner till Västernorrland, 24 miljoner till Norrbotten, 18
miljoner till Gävleborg, 15 till Kalmar och 28 till
Dalarna är ju resultatet av ert yrkande i kammaren här
i dag. Därför skorrar det kanske lite falskt när ni pra-
tar så väl om situationen på landstingssidan.
Sedan håller jag med Lena Ek om att vi naturligt-
vis inte långsiktigt löser problemen till följd av den
regionala obalansen i de här delarna av landet genom
ökade stöd till kommunerna. Det är ju en skärpning
av regionalpolitiken som måste till. Det handlar om
en fortsatt satsning på de regionala högskolorna med
forskningsresurser, en framgång för tillväxtavtalsar-
betet samt de satsningar vi gör på IT-området. Fram-
för allt handlar det om att vi måste utforma en regio-
nalpolitik, och det kommer ju regeringen att göra på
grundval av den regionalpolitiska utredningens för-
slag. Den avser vi att presentera för riksdagen nästa
år. Det är tunga regionalpolitiska satsningar som
behövs för att motverka den här regionala obalansen.</pre><pre>Anf.  58  LENA EK (c) replik:
Fru talman! Ja, det är regionalpolitiska satsningar
som behövs. Låt oss tala om Norrland. De företagare
som finns där är förtvivlade och skriver protestbrev
efter protestbrev till näringsministern. De kräver
ökade väganslag och en rejäl satsning på detta. De
kräver möjlighet att arbeta med datorer på samma sätt
som i de stora städerna. Den här förhalningen där
man aldrig kommer fram med de här förslagen inne-
bär att man ger de tillväxtområden där tillväxtsiffror-
na redan brinner i väg, där tillväxten redan är hög, ett
extra försprång medan alla andra får starta mycket
senare. De har mycket svårare att nå sina kunder över
dator, över telefon och rent fysisk över vägarna. Det
duger inte att släppa regionalpolitiken på det här viset
och sedan efteråt komma med plåster och piller. Man
måste ju rikta in sig på anledningen och orsaken till
detta.
Jag har talat mig varm för solidariteten i det mel-
lankommunala utjämningssystemet. Där tar kommu-
nerna och kommuninvånarna en stor del av det tunga
ansvaret för att rädda den här situationen. Men statens
större ansvar och mycket större finansiella del väntar
vi ju fortfarande på. Vi väntar och väntar, och det
skjuts upp och skjuts upp. Det finns ju en tragik i
detta som väldigt många människor i de här bygderna
känner hårt och dagligen. Jag beklagar verkligen att
situationen är sådan.</pre><pre>Anf.  59  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Centern och Socialdemokraterna är
överens om den försvarsomställning som vi genomför
och att vi ska växla ut de pengarna till en ökad sjuk-
vårdssatsning. Nu går visserligen Moderaterna emot
detta, men vi är överens om det. Det är ett handfast
statligt stöd för att se till att landstingen får förutsätt-
ningar att klara viktiga åtaganden inom sjukvården,
primärvården, äldreomsorgen och psykiatrin.
Jag är lite förvånad över att Centern är med på
detta med säger nej till omställningsbidraget här i
dag. Centern har ju också varit motståndare till
Kommundelegationens arbete och det stöd som vi
betalar ut den vägen till kommuner och landsting som
har svårigheter att nå ekonomisk balans. Jag tycker
att Centern talar lite med dubbla tungor gentemot
kommun- och landstingssektorn.</pre><pre>Anf.  60  PER LANDGREN (kd):
Fru talman! En majoritet av de remissinstanser
som svarade på utredningen avvisar utredningens
förslag som överensstämmer med regeringens. Utred-
ningen har själv påpekat att man inte kunnat visa i
vilken utsträckning kostnader påverkas och vilka
möjligheter som finns till kostnadsminskningar vid
t.ex. befolkningsminskning osv. Ministern har natur-
ligtvis möjligheter att fånga upp den här samlade
kritiken genom att placera kanske t.o.m. de största
kritikerna i utredningen. Mot bakgrund av detta kan
jag inte begripa annat än att statsrådet Lövdén måste
tillstå att en långtgående utjämning i sig inte är bero-
ende av att systemet är inomkommunalt.
Delar av kritiken skulle jag kunna ta åt mig om
det inte vore så att staten naturligtvis kan sköta en
sådan utjämning som nu kommunerna mer eller
mindre tvingas att göra. Det är ju faktiskt så att kom-
muner och landsting har folkvalda församlingar. Att
tala om att det är solidaritet mellan kommuner och
mellan landsting är egentligen ett sätt att missbruka
ordet solidaritet. Då får jag genast höra att jag inte är
solidarisk. Men det är ett felaktigt sätt att resonera.
Solidaritet kan ju inte vara påtvingad.
Vi är för en långtgående utjämning som är statlig.
Vi ser det som statens uppgift att sköta det, inte
kommuner visavi kommuner och landsting visavi
landsting. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet prin-
cipiellt kommentera detta, lägga undan eventuella
slagord och sköta det rent sakligt.</pre><pre>Anf.  61  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag får kanske ta det jag diskuterade
med Lennart Hedquist en gång till.
Utjämningssystemet ska ses tillsammans med
statsbidragssystemet. Det är nettoeffekterna statsbi-
drag-utjämning som är de intressanta för den enskil-
da kommunen eller det enskilda landstinget.
Det är därför det blir så ohederligt att bedriva den
typ av affischkampanj som den borgerliga majoriteten
i Stockholm har gjort. Det talas om att man får betala
till andra delar av landet. Man får betala 2 100 eller
däromkring. Men det talas inte om nettoeffekten, om
vad Stockholms stad får ut av staten - statsbidrag
reducerat för utjämningssystemet. Det är det som är
det intressanta för Stockholms stad, precis som för
alla andra kommuner och landsting. Det är nettoef-
fekten.
I grunden tror jag att det handlar om ett snävt
egoistiskt synsätt. Här skjuter man Lagrådet och di-
verse andra saker framför sig. Men i grunden handlar
det om att ni attackerar systemet som sådant. Solida-
ritet handlar om att vi ska dela på den tillväxt som
sker ojämnt i landet. Tillväxten i Stockholm eller i
någon annan del av landet genereras inte av den en-
skilda kommunen utan är frukter av hela landets an-
strängningar. Det är det grundläggande synsätt vi har
bakom en långtgående inkomstutjämning.</pre><pre>Anf.  62  PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Oavsett var egoismen finns, hur den
yttrar sig och var särintressena finns är det ingenting
vi kristdemokrater identifierar oss med. Vi säger bara
att vi tror att ett statligt system sköter det här bättre
och undanröjer en massa träta. Man skulle nästan
kunna säga att det system vi har nu undergräver soli-
dariteten och väcker avund och dessutom egoism.
Om staten sköter sitt genom en rätt tillämpad sub-
sidiaritetsprincip, om staten som en nivå ovanför
kommuner och landsting stöttar dem som inte klarar
av att fullgöra sina uppgifter kan det möjligtvis växa
fram en äkta form av solidaritet kommuner och
landsting emellan. Då kan man samarbeta. Staten ska
sköta det. Det ska inte vara påtvingat. Det har inget
med egoism att göra. Det menar jag är ett riktigt sätt
av staten att sköta de här angelägenheterna - en
långtgående utjämning, men den ska inte ske via
diktat, genom att man flyttar pengar mellan kommu-
ner. Det följer inte grundlagens intentioner. Det har
jag sagt tidigare, och det står jag för.</pre><pre>Anf.  63  Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Bara en enkel reflexion. Det är inte ju
något slags allmosor vi här betalar. Det handlar ju om
att den tillväxt, de skatteintäkter som genereras i
Sverige ska komma hela Sverige till del. Det är den
enkla filosofin. Det genereras inte skatteintäkter till
följd av Danderyds kommuns agerande. Det är inte
primärt det. Det är ju en följd av hela landets an-
strängningar. Och då ska vi också dela på det i landet.
Det är ett uttryck för hållfast solidaritet, motsatsen till
lite allmosor här och där.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>9 §  Allmänna pensionsfondens verksamhet
1999</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2000/01:FiU12
Allmänna pensionsfondens verksamhet 1999 (skr.
1999/2000:132).</pre><pre>Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>10 §  Ny smugglingslag</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU2
Ny smugglingslag (prop. 1999/2000:124).</pre><pre>Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>11 §  Internationellt tullsamarbete</pre><pre>Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU2
Internationellt tullsamarbete (prop. 1999/2000:122).</pre><pre>Anf.  64  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande
2000/01:SkU2, Internationellt tullsamarbete, handlar
precis om det som rubriken säger.
Moderaterna tycker att förslaget i stort är bra men
har några synpunkter som är väl så viktiga.
Tullsamarbetskonventioner gör det möjligt att
skärpa kampen mot den organiserade och grova
gränsöverskridande brottsligheten. Det är alldeles
utmärkt. Men frågan är varför utskottsmajoriteten inte
är bredd att ge den svenska tullen och de tullmyndig-
heter från andra länder som den svenska tullen ska
samarbeta med ytterligare verktyg för att kunna utfö-
ra sitt jobb ännu bättre.
Ingen av oss vill att det ska smugglas vare sig
sprit, cigaretter, narkotika eller människor. Varför då
säga nej till att tulltjänstemän från andra länder kan få
använda sig av hemliga utredningar? I TV- och film-
sammanhang kallar man ju det här undercover. På ren
svenska är det under antagen identitet. Varför säga
nej till denna möjlighet?
Jag anser att majoritetens motiv att svenska
tulltjänstemän inte har erfarenhet av detta inte räcker
för att Sverige ska avstå från den här möjligheten,
dvs. att tulltjänstemän från andra länder får arbeta
under antagen identitet.
Svenska polisen använder metoden. I stället för att
säga nej kan vi faktiskt ge svenska tulltjänstemän
utbildning för att klara det här arbetet. Vi vill därför,
fru talman, att Sverige ska säga ja till samarbetsfor-
men hemliga utredningar och inte nej som utskotts-
majoriteten föreslår.
Ytterligare ett verktyg för Tullverket att komma åt
smuggling är att använda sig av kontrollerade leve-
ranser, vilket innebär att en misstänkt eller olaglig
sändning av varor inte beslagtas vid gränsen utan får
fortsätta under övervakning till sin slutdestination.
Innehållet i leveransen kan bytas ut. Syftet med kon-
trollerade leveranser är att identifiera organisationer
och personer som ligger bakom olagligheterna och
naturligtvis skaffa bevis som ska leda till åtal.
Detta förslag fanns med i promemorian som låg
till grund för regeringens proposition. Men efter viss
kritik avstod regeringen från att lägga fram förslaget.
Vi delar Tullverkets uppfattning att en grundläggande
utredning behöver göras innan ett eventuellt beslut
fattas. Vi moderater vill att en sådan utredning ska
tillsättas snarast.
Fru talman! Brottslighet ska alltid bekämpas. Vad
vi här i dag diskuterar är välorganiserad och grov
internationell brottslighet som tyvärr alltför ofta lig-
ger steget före dem som har till uppgift att bekämpa
brottsligheten och värna lagen. Polisen och Tullver-
ket, som det ju handlar om i dag, måste enligt oss
moderater få de verktyg som kan behövas för att ligga
steget före brottslingarna, allt för att kunna utföra sitt
jobb ännu bättre och effektivare än i dag.
Bifall till reservation 1!</pre><pre>Anf.  65  ULLA WESTER (s):
Fru talman! När skatteutskottets ledamöter i våras
gjorde studiebesök hos Världstullorganisationen i
Bryssel fick vi glädjande nog motta mycket beröm å
den svenska tullens vägnar. Vårt tullverk har ju en
lång tradition av internationellt samarbete, och de
positiva erfarenheterna av detta är tydligen ömsesidi-
ga.
Dagens betänkande innehåller ett förslag om ett
ytterligare utvidgat samarbete, nämligen genom an-
slutning till den europeiska tullsamarbetskonventio-
nen, den s.k. Neapel II. Syftet med konventionen är
naturligtvis att genom gemensamt agerande med-
lemsstaterna emellan begränsa den gränsöverskridan-
de grova brottsligheten.
Konventionen innehåller regler om informations-
utbyte, delgivning av handlingar, utredningar och
spaning. Arbetet ska bedrivas inom ett lands gränser
men på begäran av annan medlemsstat. I vissa fall
tillåts tjänstemän själva fortsätta över gräns och agera
även med myndighetsutövning i annat konventions-
land.
Konventionen medger också i vissa fall att en
medlemsstat tillåts välja om den önskar medverka i
en viss gemensam arbetsmetod eller inte. Ett nej till
en metod ska avlämnas i en formaliserad förklaring,
och detta avböjande kan sedan när som helst återkal-
las.
Utskottet är formellt enigt vad gäller anslutningen
till konventionen, men som så ofta väljer ändå mode-
raterna att ställa sig lite vid sidan om och har, som
nämnts, tillfogat två reservationer.
Jag berör först reservation 1, som handlar om en
av samarbetsformerna i konventionen, hemliga utred-
ningar. Denna mycket speciella spaningsmetod är i
allra högsta grad omdiskuterad. Den innebär, som vi
nyss hörde, att tjänstemän arbetar under falsk identi-
tet, dvs. med infiltration, också inom ett annat lands
gränser.
Utskottsmajoriteten har tills vidare valt att tacka
nej till denna metod, och det är mot detta ställnings-
tagande som moderaterna reserverar sig.
I vårt land har polisen befogenhet att arbeta med
infiltration. Att bara en myndighet har denna möjlig-
het har faktiskt sina poänger. Man undviker på så sätt
att myndigheterna kolliderar med varandra i samma
ärende med risk att rikta spaningen fel, t.o.m. mot
varandra.
Grunden till det moderata ställningstagandet tror
jag kan vara moderaternas så ofta framförda önskan
om sammanförande av tull och polis till en enda
myndighet. Som bekant har vi socialdemokrater en
annan åsikt också i den frågan. Vi tycker att det är
utmärkt att var myndighet har sin specialkompetens
och att deras kunskaper också används i samarbete
myndigheterna emellan.
Svensk brottsbekämpning är alltså inte alls i av-
saknad av möjligheter att arbeta med infiltration i en
kriminell organisation. Även fortsättningsvis är det
lämpligt att polisen biträder Tullverket i dessa ären-
den.
De risker som tjänstemännen utsätts för med den
här arbetsmetoden är ett skäl för att begränsa den. Ett
annat mycket tungt vägande skäl är att Tullverket i
dagsläget bedömer att det inte vill prioritera detta
arbetssätt. Man vill tills vidare följa utvecklingen och
koncentrera arbetet på de övriga metoder som kon-
ventionen erbjuder. Jag måste säga att jag helt och
fullt litar på bedömningen från dessa verkliga exper-
ter.
Den dag - om den kommer - då Tullverket efter-
frågar metoden kommer beslutet självklart att över-
vägas på nytt. Just vad gäller den här metoden kan vi
nämligen när som helst ändra vårt ställningstagande
och ansluta oss till samarbetsavtalet även i denna del.
Ett arbetssätt som bedöms vara både effektivare
och mindre farligt kallas kontrollerade leveranser. I
det sammanhanget har moderaterna avgivit sin andra
reservation. Arbetsmetoden innebär att misstänkta
sändningar inte beslagtas vid gränsen utan tillåts
fortsätta.
Det här arbetssättet har använts av Tullverket se-
dan 60-talet, och det har utvecklats genom praxis. Ett
flertal utredningar har genom åren sett över behovet
av en lagreglering, men fram tills nu har lagstöd inte
ansetts vara nödvändigt.
I och med tillträdet till tullsamarbetskonventionen
förändras läget, eftersom fler brott kommer i fråga för
användandet av arbetssättet. Metoden har också kon-
tinuerligt ökat i användning, och regeringen har där-
för återigen aktualiserat frågan om en lagreglering.
Ett sådant uppdrag ingick därför i arbetet vid framta-
gandet av den departementspromemoria som ligger
till grund för propositionen. Det kom förvisso ett
förslag, men detta avvisades av alla de tunga remiss-
instanserna, och frågan måste nu beredas vidare.
Metoden kontrollerade leveranser är obligatorisk
enligt konventionens regler och är alltså inte möjlig
att välja bort på det sätt som jag nämnde var tillåtet
för arbetsformen hemliga utredningar.
Utskottet har därför haft att göra en bedömning
och anta en prioritetsordning som innebär att vi an-
tingen tillträder konventionen nu och snabbt ger Tull-
verket de verktyg som kommer att öka effektiviteten i
kampen mot narkotika och annan tung kriminalitet
eller tills vidare avstår från dessa möjligheter och
tillsätter en utredning i stället. Det senare är vad mo-
deraterna vill göra.
För majoriteten i utskottet var denna prioriterings-
fråga ganska enkel att lösa. Arbetsmetoden kontrolle-
rade leveranser har använts i snart 40 år och är såle-
des väl inarbetad på nationell basis. En arbetsgrupp
med företrädare för Tullverket och åklagarmyndig-
heterna har redan börjat undersöka rättsläget, och
man kan därmed säga att utredningsarbetet i viss mån
redan kommit i gång. Att nu en tid parallellt följa
utvecklingen av arbetsformen även vid internationellt
samarbete möjliggör naturligtvis en högre kvalitet på
det lagförslag som så småningom kommer att lever-
eras - för det kommer ett lagförslag. Regeringen
uttrycker tydligt och dessutom flera gånger i proposi-
tionen att så blir fallet.
Fru talman! Jag ber att få avsluta mitt anförande
med att yrka bifall till skatteutskottets hemställan i
betänkande nr 2 och avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  66  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Först vill jag kontrollera om Ulla
Wester och jag har samma verklighetsuppfattning, att
den organiserade brottsligheten ofta ligger ett steg
före. Man behöver använda okonventionella metoder
för att komma åt den. Vi har talat om möjligheten att
arbeta under falsk identitet. Ulla Wester pekar på att
polisen får göra det. Nu avstår man från att ge tullen
den möjligheten. Men i Rikspolisstyrelsens remissvar
sägs följande: "När tullsamarbetskonventionen med-
ger att hemliga utredningar får användas bör Sverige
inte avvisa denna möjlighet med hänvisning till
tulltjänstemännens bristande kompetens vad gäller
metoden. Tulltjänstemännen bör istället ges möjlighet
att utveckla den kompetens som krävs på området."
Ulla Wester säger att man inte kan ha två myn-
digheter som håller på med samma sak. Polisen, som
gör detta, säger att det är önskvärt att även tullen får
den möjligheten. Varför inte ge tullen detta verktyg?
Vi är överens om att man behöver en del verktyg för
att komma åt den organiserade brottsligheten. Varför
avvisa detta? I och för sig lämnar Ulla Wester en
öppning för att man kan ändra sig. Jag hoppas inner-
ligt att man gör det, när man ser att den organiserade
brottsligheten hela tiden ligger steget före.</pre><pre>Anf.  67  ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Också jag är naturligtvis oroad över
den gränsöverskridande kriminaliteten. Jag uppfattar
Rikspolisstyrelsens remissvar så, att det är möjligt
men inte särskilt önskvärt att två myndigheter kan
arbeta med denna metod.
Jag har tagit del av den moderata företrädarens
anförande och läst både motioner och reservationer.
Men jag finner ingen konsekvens i argumentationen.
Å ena sidan vill moderaterna införa en spaningsmetod
som Tullverket i dagsläget inte vill ha. Det är en
metod som är ytterst kontroversiell och förmodligen
passar bättre i den filmvärld vi hörde nämnas. Meto-
den är riskfylld och hittills helt oprövad i tullsam-
manhang. Å andra sidan vill moderaterna stoppa upp
hela processen med anslutningen till konventionen,
för att de inte kan acceptera en arbetsmetod som
Tullverket har använt i 40 år.
Fru talman! Ett klargörande skulle vara på sin
plats. Det skulle vara befriande.</pre><pre>Anf.  68  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! I förra veckan fick vi ett pressmed-
delande från den svenska tullen om att den håller på
med internationellt samarbete. Precis som Ulla Wes-
ter har jag hört att det som den svenska tullen gör är
mycket uppskattat. Men det är inte det vi ska prata
om. I pressmeddelandet talas det om bekämpningen
av cigarettsmuggling. Man nämner hur stora intäkter
staterna inom EU går miste om. Det är flera miljarder
euro per år som man går miste om, därför att man inte
kommer åt smugglingen. Då behövs en del verktyg.
Vi vill tillsätta en utredning för att få fram en lag-
stiftning om kontrollerade leveranser. Regeringen
säger att man inte lägger fram något förslag om lag-
reglering av det. Vi motsätter oss inte på något sätt
det som sker redan i dag.
Jag hävdar fortfarande att Rikspolisstyrelsens svar
på frågan om flera myndigheter kan använda möjlig-
heten att arbeta under antagen identitet inte är tvety-
digt. Rikspolisstyrelsen skriver i klartext "bör Sverige
inte avvisa denna möjlighet". Det står i klartext att
man tycker att tullen ska få den möjligheten men att
tullen behöver utbilda sina tjänstemän för att klara
det. Jag kan förstå att tullen är tveksam till att lägga
resurser på det. Det beror på att tullens anslag inte är
så stora. Att utbilda kostar pengar. Det gäller kanske
att ge tullen lite mer anslag, så att man klarar av det.</pre><pre>Anf.  69  ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Tullverket kommer att tillföras mer
anslag. Om moderaterna är så överens med majorite-
ten undrar jag varför man har reserverat sig i ärendet.
Om man är så genuint bekymrad över narkotikainför-
sel och annan smuggling måste man rimligen vilja
göra något åt situationen, något mer än att leva i en
filmvärld. Det är ytterst förvånande att moderaterna
prioriterar tillsättandet av en utredning framför aktiv
brottsbekämpning. Det blir följden av deras förslag.
Vi kan inte tillträda konventionen med det moderata
förslaget.
Likaså är det förvånande att de verkliga experter-
nas bedömning, alltså de från Tullverket, inte spelar
någon roll för moderaterna. Vi hör att det handlar om
pengar. Men det handlar om mycket mer. Vi social-
demokrater gör en helt annan bedömning.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>12 §  Förenklad skattedeklaration</pre><pre>Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU4
Förenklad skattedeklaration (prop. 2000/01:7).</pre><pre>Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>13 §  Ändringar i utsädeslagen</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU4
Ändringar i utsädeslagen (prop. 1999/2000:112).</pre><pre>Anf.  70  ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Det är angeläget med en säker hante-
ring av utsäden. Vi lever nu, på ett annat sätt än tidi-
gare, i en globaliserad värld där man handlar länder
emellan med varor och tjänster, bl.a. utsäde. Vi har i
olika länder och världsdelar olika syn på kvaliteten på
utsäde. Sverige och EU har en betydligt mer restriktiv
syn på GMO än man har i t.ex. Nordamerika. Vi i
Centerpartiet är glada över att vi i Sverige och Euro-
peiska unionen har den restriktiva synen. Men efter-
som man i bl.a. Nordamerika har en mer liberal syn
på GMO än vi har i Sverige och EU är det av största
vikt att kontrollen av utsäde som saluförs i Sverige
och EU är god. Det gäller särskilt nu när handeln i
världen har blivit så omfattande.
Vårens och föregående vårs uppmärksammade
rapssådd med GMO-inblandning visade att kontrollen
är bristfällig. I stället måste den vara utomordentligt
skarp. Vi känner knappast till de ekologiska konsek-
venserna av att vi sätter ut genmodifierade organis-
mer i naturen.
Ansvarsfördelningen måste vara helt klar mellan
leverantörer av en vara och samhället, i form av sta-
ten. Det måste vara helt klart vad som händer när
kontrollen är bristfällig. Det har släppts igenom utsä-
de som inte uppfyller de kvalitetskrav som vi rimli-
gen kan ställa i Sverige och Europeiska unionen.
Regeringens proposition ger inte i tillräcklig grad
klarhet. Det är angeläget att ansvarsfördelningen
klargörs innan konsumenter, lantbrukare och naturen
drabbas på ett negativt sätt. Därför vill jag yrka bifall
till reservationen. Samtidigt vill jag ställa en fråga till
majoritetens företrädare Alf Eriksson.
Vi har nu uppmärksammat problemen. Ämnar ni
återkomma och göra något åt detta för konsumenter-
nas och producenternas bästa? Eller ämnar ni lämna
denna fråga som den är, dvs. med en rättsosäkerhet
för dem som kommer att använda dessa varor i fram-
tiden? Vi kan vara säkra på att den typ av olyckshän-
delse som har skett kommer att ske igen.</pre><pre>Anf.  71  ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Det här betänkandet handlar om ett
par mindre förändringar i utsädeslagen. Propositionen
från regeringen anpassar den svenska utsädeslagen till
EU:s nya bestämmelser på området.
Det finns ett övergripande mål för den svenska
växtodlingen: Ett fullgott utsäde ska användas i lan-
det med syfte bl.a. att få till stånd en minimerad an-
vändning av bekämpningsmedel för att på så sätt
främja en effektiv växtodling i landet.
Det innebär att det frö som ska bli våra växter ska
vara så rent som möjligt från ogräs och andra växter
som vi inte vill ha i just den odlingen. Det handlar om
kontroll och certifiering av utsäde.
Regeringen, eller i praktiken Statens utsädeskon-
troll, som har dessa frågor på delegation, har till upp-
gift att kontrollera och certifiera utsäde. Den ändring
det handlar om är att det i nuvarande lagstiftning står
om utsäde som ska släppas ut på marknaden. Den
termen ändras nu till saluföras.
En annan förändring gäller tillsynen. Det innebär
att regeringen eller den man bemyndigar kan utfärda
föreskrifter för besiktningsmän för att kontrollera
både fält och laboratorier som ska analysera utsädet.
I dessa delar finns det ingen oenighet i utskottet,
utan utskottet ställer sig bakom propositionen.
Vi har haft att behandla en följdmotion. Den
kommer från Centerpartiet, som vi har hört. Den
bottnar i en händelse under våren då det importerades
ett parti vårrapsutsäde som misstänktes innehålla
genmodifierade frön.
Utsädeslagstiftningen innehåller inga regler om
genetiskt modifierade organismer. Det är t.o.m. så att
det enligt utsädeslagen är tillåtet med en viss mängd
främmande sorter i fröerna. Den är alltså inte till-
lämplig i det här fallet. Däremot måste den som vill
odla genetiskt modifierade växter ha tillstånd för
detta enligt gentekniklagstiftningen. Det finns också
regler i miljöbalken.
Efter den händelse som skedde i våras har rege-
ringen uppmärksammat frågan. Det kan vara ett svar
till Eskil Erlandsson. Eftersom det sker en omfattande
handel med utsäde måste de regler som tillkommer
gälla för hela EU-området för att reglerna om gene-
tiskt modifierade organismer ska samordnas. I annat
fall skulle reglerna kollidera med den fria handeln.
EU-kommissionen väntas inom kort presentera ett
lagstiftningsförslag på området. Utskottsmajoriteten
vill avvakta detta. Med det yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i betänkandet och avslag på reserva-
tionen.</pre><pre>Anf.  72  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Det är gott och väl att regeringen tyd-
ligen har uppmärksammat frågan. Men min fråga var:
Varför kunde man inte lösa den problematik jag har
talat om i det sammanhang vi nu har för behandling?
Jag tycker att man rimligen borde kunna lyfta in
problematiken i den lagstiftning som är för behand-
ling i dag. Varför ska man vänta? Varför ska man ge
den rättsosäkerhet som jag menar finns på det här
området ytterligare tid?
Vi borde göra någonting åt sakförhållandet nu,
även om jag är medveten om att vi självklart måste ha
gemensamma bestämmelser inom det gemensamma
jordbruksområdet inom EU.</pre><pre>Anf.  73  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Vi är inte alls oense i sakfrågan om
att köparen ska veta att det är vad han vill köpa eller
har beställt som han ska få.
I det aktuella fallet har lagstiftningen visat sig va-
ra tillräcklig. Köparen har i det här fallet inte fått vad
han har beställt, utan köplagen har varit tillämplig.
Dessutom har berörda lantbrukare fått ersättning.
Det är möjligt, Eskil Erlandsson, att det går att
sammanföra en lagstiftning om GMO med lagen om
kontroll av utsäde. Men vi avvaktar tills kommissio-
nen kommit med sitt lagstiftningsförslag som nu är på
gång.
Det har i det här fallet visat sig att det inte är nå-
gon panik på arenan. Det är i dag så pass täckt i den
befintliga lagstiftningen att det klarar sig.</pre><pre>Anf.  74  ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag håller inte med Alf Eriksson när
det gäller ordet panik. Det som har inträffat har de
facto inträffat, och det kommer att inträffa igen, tro
mig, med den handel vi har över gränserna i dag.
Jag menar därför att Alf Eriksson och majoriteten
borde ta tag i frågan med skyndsamhet så att den
rättsosäkerhet som i dag finns på området inte blir
alltför långlivad. Jag hoppas verkligen att Alf Eriks-
son tar med det jag säger till de sina.</pre><pre>Anf.  75  ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Det råder väl inte så stor oklarhet på
området. Jag skulle vilja se den leverantör som med-
vetet levererar den här typen av föroreningar, om jag
uttrycker det så, i sitt utsäde och är beredd att stå för
skammen.
Med andra ord vilar det ett stort ansvar på leve-
rantören att det han säljer också innehåller det han
deklarerar att det ska innehålla. Gör det inte det faller
det under köplagen.
Nu kan jag tillägga att det inte är alldeles enkelt
att kontrollera om ett parti innehåller GMO eller inte.
Det är nämligen så att man måste veta när man ska
kontrollera vad man söker efter. För varje ny genmo-
difiering som görs får man utöka antalet kontroller.
Det är den här delen som komplicerar en lagstiftning
på området.
Jag har stor tillförsikt att vi ska klara den här frå-
gan. Vi kommer säkert att återkomma till frågan när
kommissionen har lagt fram sitt lagstiftningsförslag.</pre><pre>Anf.  76  CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Även vi kristdemokrater anser att det
är av största vikt att hanteringen och kontrollen av
utsäde sker på ett säkert vis, inte minst med tanke på
det som vi har diskuterat här i dag, att det faktiskt har
förekommit genetiskt modifierad raps i några partier
certifierat vårrapsutsäde som har importerats till Sve-
rige.
För att detta inte ska inträffa igen är det av största
vikt att det nu pågående arbetet med att förbättra
samordningen av lagstiftningen på utsädes- respekti-
ve genteknikområdet påskyndas. Naturligtvis ska de
lantbrukare som ovetande sår grödor med GMO-
inblandning hållas ansvars- och skadeslösa. Vi delar
således synpunkterna i reservationen och anser att
även utskottet väl har beaktat dessa i sitt betänkande.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan
om de nu pågående förhandlingarna inom EU som rör
de nya reglerna om just genetiskt modifierade pro-
dukter. Det är förhandlingar som faktiskt nu hotar att
gå i baklås för att bl.a. Sverige vägrar att acceptera ett
offentligt register över GMO-produkter. Detta regis-
ter är naturligtvis viktigt och hänger nära samman
med frågor om just spårbarhet och märkning.
Enligt uppgift vill regeringen i stället avvakta ett
nytt förslag om just spårbarhet och märkning från
EU:s miljökommissionär Margot Wallström med
förhoppning om att förslaget ska presenteras först
våren 2001. Men med anledning av det som har in-
träffat i Sverige med GMO-inblandning i utsäde anser
vi från kristdemokraterna att regeringen i stället
skulle välkomna ett förslag om ett offentligt register.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 13.01 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.</pre><pre>14 §  Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde</pre><pre>FiU8 Offentlig upphandling i informationssam-
hället, m.m.
Mom. 2 (De framtida tillsynsuppgifterna)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
141 för res. 2
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 34 v, 1 fp, 12 mp
För res. 2:     74 m, 38 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande:    11 s, 8 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp
Harald Nordlund (fp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 3 (Upphandling under tröskelvärdena)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
171 för utskottet
32 för res. 4
100 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  122 s, 34 v, 2 kd, 1 fp, 12 mp
För res. 4:     5 m, 11 kd, 15 c, 1 fp
Avstod: 67 m, 21 kd, 12 fp
Frånvarande:    9 s, 10 m, 9 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp
Cecilia Magnusson (m), Per Landgren och Ingemar
Vänerlöv (båda kd) samt Karin Pilsäter (fp) anmälde
att de avsett att avstå från att rösta men markerats  ha
röstat nej.</pre><pre>Mom. 7 (Förenklad upphandling med anbudsinford-
ran från endast en leverantör)
1. utskottet
2. res. 8 (kd, m)
Votering:
198 för utskottet
113 för res. 8
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  121 s, 34 v, 15 c, 15 fp, 13 mp
För res. 8:     75 m, 38 kd
Frånvarande:    10 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 10 (Motionsförslag till ändringar i LOU)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, m, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
143 för res. 9
1 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  120 s, 34 v, 13 mp
För res. 9:     75 m, 38 kd, 15 c, 15 fp
Avstod: 1 s
Frånvarande:    10 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 11 (Verksamhet i offentlig egenregi och obli-
gatorisk upphandling)
1. utskottet
2. res. 10 (m)
Votering:
184 för utskottet
77 för res. 10
51 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  122 s, 34 v, 15 c, 13 mp
För res. 10:    75 m, 1 kd, 1 fp
Avstod: 37 kd, 14 fp
Frånvarande:    9 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>FiU9 Vissa kommunalekonomiska frågor
Mom. 1 (Förändringar i kommunallagen)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
184 för utskottet
15 för res. 2
113 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  122 s, 34 v, 15 c, 13 mp
För res. 2:     15 fp
Avstod: 75 m, 38 kd
Frånvarande:    9 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 3 (Inkomstutjämning för kommuner och lands-
ting)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
3. res. 7 (c)
Förberedande votering:
76 för res. 4
15 för res. 7
221 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4
Huvudvotering:
169 för utskottet
74 för res. 4
68 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  122 s, 34 v, 13 mp
För res. 4:     74 m
Avstod: 38 kd, 15 c, 15 fp
Frånvarande:    9 s, 8 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 4 (Omställningsbidrag till landsting med mins-
kande befolkning)
1. utskottet
2. res. 8 (c)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.</pre><pre>Mom. 5 (Statsbidrag för LSS-kostnader)
1. utskottet
2. res. 10 (kd)
Votering:
184 för utskottet
38 för res. 10
89 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  122 s, 34 v, 1 kd, 14 c, 13 mp
För res. 10:    1 m, 37 kd
Avstod: 74 m, 15 fp
Frånvarande:    9 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 4 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>FiU12 Allmänna pensionsfondens verksamhet
1999
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU2 Ny smugglingslag
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SkU2 Internationellt tullsamarbete
Mom. 2 (hemliga utredningar)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
238 för utskottet
75 för res. 1
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  123 s, 34 v, 38 kd, 15 c, 15 fp, 13 mp
För res. 1:     75 m
Frånvarande:    8 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Mom. 4 och 5 (godkännande av konventionen, m.m.
och lagförslagen)
I dessa moment föreslogs godkännande av avtal vilka
till viss del innefattade överlåtelse av myndighets-
utövning till främmande stat samt överlåtelse av be-
slutanderätt till EG-domstolen.
För bifall härtill krävdes att riksdagens beslut fattades
antingen med tre fjärdedels majoritet eller i den ord-
ning som gällde för stiftande av grundlag.
Av förslaget framgick att lagen önskades bli antagen i
ett enda beslut.
För bifall härtill krävdes således att minst tre fjärde-
delar av de röstande förenade sig om beslutet.
Beslut fattades genom omröstning med omedelbar
rösträkning.
Votering:
312 för bifall
37 frånvarande
Talmannen konstaterade att minst tre fjärdedelar av
de röstande hade röstat ja och kammaren hade således
bifallit utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  122 s, 75 m, 34 v, 38 kd, 15 c, 15 fp,
13 mp
Frånvarande:    9 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SkU4 Förenklad skattedeklaration
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>MJU4 Ändringar i utsädeslagen
Mom. 2 (ansvarsfördelningen vid kontroll av utsäde)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
297 för utskottet
15 för res. 1
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  122 s, 75 m, 34 v, 38 kd, 15 fp, 13
mp
För res. 1:     15 c
Frånvarande:    9 s, 7 m, 9 v, 4 kd, 3 c, 2 fp, 3 mp</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>15 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Skrivelse
2000/01:41 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleöver-
vakning och hemlig kameraövervakning vid för-
undersökning i brottmål under år 1999</pre><pre>16 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 14 november</pre><pre>2000/01:115 av Marie Engström (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Översvämningsdrabbade områden
2000/01:116 av Murad Artin (v) till vice statsminis-
tern Lena Hjelm-Wallén
Sanktioner och bombningar i Irak
2000/01:117 av Murad Artin (v) till vice statsminis-
tern Lena Hjelm-Wallén
Den islamistiska reaktionen i Iran</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 21 november.</pre><pre>17 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 14 november</pre><pre>2000/01:217 av Rigmor Stenmark (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Säkerheten i svenska tunnlar
2000/01:218 av Annelie Enochson (kd) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Statsbidragssystemet
2000/01:219 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Pälsfarmning
2000/01:220 av Birger Schlaug (mp) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Vingåkersverkens framtid</pre><pre>den 15 november</pre><pre>2000/01:221 av Åke Carnerö (kd) till försvarsminis-
ter Björn von Sydow
Förebyggande säkerhetsarbete i Försvarsmakten
2000/01:222 av Håkan Juholt (s) till statsrådet Britta
Lejon
Upphandling till landets skolbespisningar
2000/01:223 av Harald Nordlund (fp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Laxforskningsinstitutet
2000/01:224 av Åke Carnerö (kd) till näringsminister
Björn Rosengren
E 6:an genom Bohuslän</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 21 november.</pre><pre>18 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 15 november</pre><pre>2000/01:155 av Margareta Viklund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Barn på institutioner
2000/01:171 av Thomas Julin (mp) till socialminister
Lars Engqvist
Tobaksreklam
2000/01:172 av Rosita Runegrund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Rättsskydd för personer med demens
2000/01:173 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Hemkunskap och konsumentkunskap i grundskolan
2000/01:174 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Friskolor
2000/01:176 av Jonas Ringqvist (v) till finansminister
Bosse Ringholm
Relevant miljöklassning av drivmedel
2000/01:180 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Rätten att hålla kommunen ansvarig vid mobbning
2000/01:181 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Skolministerns ansvar för skolans arbete mot mobb-
ning
2000/01:182 av Anne-Katrine Dunker (m) till social-
minister Lars Engqvist
Hjälpen till psykiskt sjuka missbrukare
2000/01:185 av Magnus Jacobsson (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Piratkopiering och varumärkesintrång
2000/01:186 av Barbro Hietala Nordlund (s) till
utbildningsminister Thomas Östros
Studiestöd vid teckentolkutbildning
2000/01:188 av Harald Nordlund (fp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Koldioxidskatt på torv
2000/01:189 av Marina Pettersson (s) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Auktorisation av hovslagare
2000/01:192 av Owe Hellberg (v) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Räddningstjänstersättning till Gävle kommun
2000/01:193 av Lena Olsson (v) till socialminister
Lars Engqvist
Stöd till funktionshindrade
2000/01:194 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Flyttningen av SWEDINT
2000/01:195 av Kenneth Lantz (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Samordning av utbildning inför internationella insat-
ser
2000/01:196 av Nils Fredrik Aurelius (m) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Riksintag på hästhållningsutbildning
2000/01:198 av Lars Björkman (m) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Polisens resurser
2000/01:199 av Ingemar Vänerlöv (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Extra resurser till polisen under EU-ordförandeskapet
2000/01:200 av Sonja Fransson (s) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Tilläggsdirektiv till diskrimineringsutredningen
2000/01:201 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Våld och hot inom kriminalvården
2000/01:204 av Inger Davidson (kd) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Döva studenters situation på högskolor och universi-
tet</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 21 november.</pre><pre>19 §  Kammaren åtskildes kl. 17.19.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 36,
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 13.01 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.</pre>