Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2000/01:23
Onsdagen den 8 november
Kl. 9.00 - 13.59
17.00 - 17.16
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
----------------------------------------------------------------
1 § Aktuell debatt: Östersjöns tillstånd och
framtid
Anf. 1 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Vi ska tala om Östersjön i dag. Öster-
sjön är ett bräckt och bräckligt innanhav, skulle vi
kunna säga - ett innanhav där egentligen inga arter
finns som klarar det bräckta vattnet, men där sådana
som klarar lite lägre salthalter och sådana som klarar
lite högre salthalter kan finnas. Om vi jämför kan vi
se att antalet arter i Stockholms skärgård är ungefär
100, medan det är 2 000 på västkusten.
Ett av skälen till att vi har begärt denna debatt är
det oljeutsläpp som skedde för en månad sedan och
som visar på att oljeproblemet fortfarande existerar i
Östersjön och är mycket relevant. Helcom räknar med
mellan 600 och 700 oljeutsläpp per år. De flesta ser vi
inte. De sker till havs. Vi kan se att transporterna av
inte bara olja utan även andra kemikalier ökar i Ös-
tersjön.
Av 9 miljoner fåglar som övervintrar i södra Ös-
tersjön tror man att så mycket som 10 %, alltså
900 000, dör oljedöden varje år. Detta är naturligtvis
en ekologisk katastrof som vi måste förhindra.
Oljan är också giftig och dödar många andra or-
ganismer. Vi kan se att varken fisket på torsk, ström-
ming eller skarvsill längre är ekologiskt långsiktigt
hållbart. Vi överfiskar. Vi kan se att kadmiumhalten
ökat så mycket som tre gånger i strömming sedan
början på 80-talet. Vi kan se att salthalten i Östersjön
minskar, att övergödningen inte har hejdats, att vi
behöver reducera kvävetillförseln med 65 % och
fosfortillförseln med 80 % och att detta leder till döda
bottnar. En tredjedel av Östersjöns bottnar är nu döda.
I Stockholms skärgård är det 80 %.
Det finns alltså många skäl att diskutera Östersjön
här i dag. Kort sagt kan vi säga att Östersjön är ett
hav i kris. Alla fina ord har inte hjälpt, utan nu måste
det komma till åtgärder.
Men det finns också positiva saker. Forskarna sä-
ger att det numera finns stor kunskap om hur Öster-
sjöns ekosystem fungerar och vad som krävs för att
minska människans påverkan på dess miljö. Men
finns den politiska viljan att återskapa det näringsfat-
tiga och giftfria hav vi en gång hade? Hoppas att
denna debatt ger svaren.
Anf. 2 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag besökte i slutet av augusti månad
samtliga mina tre kolleger i de baltiska länderna. Vi
talade naturligtvis väldigt mycket om Östersjön och
oljefrågan, men också om utsläppen av närsalter. Jag
avslutade besöket med ett midnattsbad i Pärnu i Est-
land. Med den svaga månens blänk i vattenytan i
mörkret kände jag hur sommarens värme fortfarande
fanns kvar i vattnet. Jag upplevde ganska starkt hur
Östersjön, i stället för att vara ett hav som har delat
människor, nu är ett hav som förenar människor på
båda sidor. Jag upplevde också väldigt starkt behovet
av att, nu när järnridån är riven, ta krafttag för att
rädda miljön i detta bräckliga och vackra europeiska
innanhav, som är så känsligt för miljöpåverkan.
Jag instämmer i Gudrun Lindvalls beskrivning av
de problem vi står inför. Vi har övergödning som
fortsätter, trots minskningar av utsläppen av såväl
kväve som fosfor både från avlopp och från jordbruk.
Problemet i dag är inte bara bestående av övergöd-
ningen, utan också av minskad tillförsel av syrerikt
och salt vatten under de senaste åren. Det påminner
oss också om att klimatfrågan även här kommer att
spela en viktig roll. Ökad nederbörd innebär sötare
vatten i Östersjön. Klimatförändringar kommer också
att påverka det mycket känsliga tilloppet av saltvatten
genom Öresund och Bälten.
Det har kommit larmrapporter om bottendöden
och miljögifter. Vi har fortfarande höga halter av
långlivade miljögifter, och det finns fortfarande halter
av gifter som vi har förbjudit och tagit ur bruk för
flera decennier sedan.
Vad gäller oljeutsläppen hade vi en ökning mellan
1990 och 1995 och såvitt man kan bedöma en viss
minskning därefter, men det är fortfarande självklart
alltför stora och alltför många oljeutsläpp. Det är klart
att detta problem symboliseras allra bäst av fåglarnas
utsatthet. Runt Gotland har vi ungefär 90 % av Nord-
europas totala bestånd av alfåglar, som varje vinter
utsätts för oljeutsläppen.
Låt mig använda resten av min tid i denna inled-
ning till att redovisa mitt och regeringens handlings-
program för att komma åt dessa problem.
För det första har vi när det gäller luftnedfall av
övergödande ämnen en bra internationell grund att stå
på dels genom det s.k. Göteborgsprotokollet, som
innebär att samtliga europeiska länder kommer att
minska utsläppen av kväve väsentligen under de
närmaste åren, dels genom det s.k. takdirekivet inom
EU, som innebär motsvarande minskningar och i
vissa fall ännu större minskningar för EU-länderna.
Miljömålskommittén föreslog för det andra
minskning av ammoniakutsläppen. Det förslaget
håller vi nu på att bearbeta för att kunna lägga fram
en proposition om någon månad till riksdagen.
För det tredje arbetar vi i Östersjösamarbetet med
gemensamma åtgärder som ytterligare kommer att
minska utsläppen från alla länder - utsläpp från jord-
bruk, från industri och från avlopp. Vi driver från
svensk sida ett åtgärdsarbete som är inriktat mot regi-
onalt utarbetade mål för kväve och fosfor, och det
innebär krav på minskning i vissa kustområden med
mer än 50 %.
Vi stöder för det fjärde Östersjöländernas inträde i
EU, och det kommer att leda till ytterligare utsläpp-
sminskningar när dessa länder anpassar sig till EU:s
ganska tuffa miljölagstiftning.
Vad gäller utsläpp till vatten är den femte åtgär-
den att fullfölja arbetet med lokala investeringspro-
jekt. Låt mig ta ett exempel. I Roxen, Glan och Brå-
viken finns det ett gemensamt projekt som innebär att
man anlägger våtmarker och gradvis genomför mil-
jöplaner vid jordbruksföretag och därmed minskar
utflödena av kväve och fosfor via Bråviken till Öster-
sjön. Det är ett gemensamt projekt med Linköpings,
Mjölby, Motala, Boxholms och Finspångs kommu-
ner. Det är ett i raden av projekt som vi kan stödja
genom det statliga stödet till lokala investeringsprog-
ram. Det finns motsvarande projekt i Kävlingeån,
Saxån och Braån. Det finns flera exempel också från
västkusten.
För det sjätte föreslår Miljömålskommittén att ut-
släppen ska minska med 25 % jämfört med 1995 till
år 2010. Också det diskuterar vi, och vi ska naturligt-
vis försöka se om vi kan skärpa målsättningen ytterli-
gare.
För det sjunde arbetar vi med att genomföra det
nya ramdirektivet för vatten, där vi förbinder oss att
uppnå vissa miljökvalitetsmål för grundvatten, sjöar
och vattendrag samt kustvatten. Det här kommer att
på ett mycket systematiskt och genomarbetat sätt
påverka kvaliteten i vattnet också i Östersjön.
Jag går över till oljeutsläppen och kommer till
min åttonde punkt på mitt program. HELCOM håller
på att genomföra det som kallas för Östersjöstrategin,
som innebär ett regelsystem där man har obligatorisk
avlämning av avfall i hamn och ett speciellt system
som innebär att fartygen inte behöver betala avgifter
för att bli av med sitt avfall. Det bör rimligen innebä-
ra minskade risker för framtida oljeavfall, även om vi
inte helt kommer att lösa problemen på det här sättet.
Vi har fått bra förslag från Sven-Erik Alhem när
han utredde oljeutsläppsproblemen. Det innebär ett
förenklat och utvidgat straffrättsligt ansvar, något
som vi verkligen har saknat, och effektivare utred-
ningsförfarande. Därmed kan olagliga utsläpp från
identifierade fartyg leda till någon form av åtgärd mot
förorenaren. Det här kommer att innebära betydligt
större möjligheter för oss att komma åt de skurkar
som fortsätter att släppa ut olja i Östersjön.
I de fall lagföring inte kan ske i Sverige är det
viktigt att Sverige gör allt som är möjligt för att
flaggstaten, dvs. den stat där fartyget är registrerat,
kommer att vidta åtgärder. Jag kommer att ta flera
kontakter, och jag har haft flera kontakter, för att
skärpa uppmärksamheten från olika länder på detta
problem.
Nästa punkt handlar om att vi också måste få en
striktare och bättre s.k. hamnstatskontroll. I Sverige
betyder den att det som man kan benämna som lik-
kistor, undermåliga fartyg, får nyttjandeförbud och
därmed håller sig borta från svenska hamnar. Den
kontrollen måste förbättras och bli strängare i hela
Östersjöområdet.
Jag har träffat min ryske kollega, som dessutom är
näringsresursminister, Boris Yatskevitch, och har
diskuterat de miljöhot som de olagliga oljeutsläppen i
Östersjön utgör med honom. Bakgrunden är att olje-
trafiken över Östersjön har fördubblats under de tio år
som har gått sedan järnridån revs. Därvid har man
också tagit fartyg i bruk som egentligen inte skulle
frakta olja i Östersjön och inte heller någon annan-
stans. Jag har följt upp det samtalet med ett brev till
honom där jag har uttryckt min oro för den ökade
miljöpåfrestningen, som en ny oljehamn i Östersjön
kommer att skapa. Jag har också efterlyst hans analy-
ser av miljöeffekterna av den ökade oljetrafiken i
Östersjön.
Nästa punkt handlar om att jag, vid nästa möte i
HELCOM, Helsingforskommissionen, kommer att
begära att man tar upp en diskussion om att vi inte
bara ska fullfölja Östersjöstrategin, som vi har utfor-
mat den hittills, utan också utarbeta planer för att
förstärka den ytterligare i framtiden. Vi måste ha
kraftiga sanktioner, bättre och effektivare övervak-
ning, striktare hamnstatskontroll och ökad informa-
tion till rederierna om Östersjöstrategin och om vår
syn på oljeutsläppen. Jag kommer också att se till att
Sverige spelar en fortsatt aktiv roll inom EU på det
här området, och inom EU sker det just nu ganska
mycket, inte minst till följd av den förskräckliga
Erika-katastrofen för ett år sedan. Det innebär bl.a. att
kommissionen har tagit fram ett särskilt paket med
åtgärder. Inte minst står ett påskyndat införande av
dubbelskrov på fartygen i förgrunden. Vi får inte
glömma att ungefär 70 % av all oljetrafik över Öster-
sjön sker i fartyg med enkla skrov. Och man kan säga
att varje sådant fartyg är ett potentiellt hot om en
miljökatastrof för Östersjön.
När det gäller gifter handlar min nästa punkt om
målet om en giftfri miljö i miljömålsarbetet och om
de nya riktlinjerna för kemikaliepolitiken, som vi nu
arbetar med. Både miljömålsarbetet och kemikaliear-
betet kommer att leda till propositioner inom kort.
Båda de områdena kommer att påverka giftutsläpp till
Östersjön.
Min nästa punkt handlar om kraftiga åtgärder
inom ramen för det som kallas den nordliga dimen-
sionen inom EU:s arbete. Vi kommer som ordföran-
deland nästa halvår att ha möjligheter att intensifiera
arbetet ytterligare.
Anf. 3 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det gäller, miljöministern, att inte ba-
ra ha mål utan att också ha åtgärder för att nå målen.
Vi kan se att vi hade ett mål om att vi skulle reducera
kväveutsläppen till Östersjön med 10 % från 1988.
Resultatet har blivit noll. Det gäller alltså att ha nå-
gonting mer i nästa steg än målen.
Om vi tittar på oljeutsläppen kan vi se att utred-
ningen Att komma åt oljeutsläppen kom i januari
1999. Justitieutskottet var mycket skarp i sin kritik
över att propositionen inte lades fram tidigt, och man
skrev att propositionen måste komma under 1999.
Kommer den 2001, eller när kommer den?
Vi kan titta på fåglarna. Det är riktigt, som miljö-
ministern säger, att ungefär 90 % av alla alfåglar
övervintrar vid Östersjön, men många övervintrar vid
Hoburgs bank, och vi kan se att där finns Östersjöns
E 4. Det finns alltså skäl att försöka ändra rutterna,
och det finns skäl att försöka skydda Hoburgs bank.
Där finns 25 % av alla Europas alfåglar under vintern.
Avser ministern att föreslå den typen av skydd för det
här området?
Sverige har fått dåligt rykte när det gäller fiske-
politiken. Det gäller inte bara att Sverige har varit den
nation som har drivit igenom att man får använda 21
km drivgarn i Östersjön. I alla andra hav har man
begränsat det till 2½ km, därför att man kan se att
man får bifångster - det får man även i Östersjön - av
tumlare och fågel. Sverige har också drivit på att vi
ska hålla höga kvoter för fisket.
Det är dags, vilket även Stefan Edman påpekar,
att Sveriges regering antar en ny fiskepolitik, en fis-
kepolitik som gör att vi inte längre fiskar icke köns-
mogen fisk utan fiskar så att bestånden kan återhämta
sig.
För torsk, strömming och skarpsill ser tyvärr situ-
ationen mycket dyster ut. När det gäller strömming
kan vi se att fisken dessutom är mager, vilket tyder på
att det finns rejäla förändringar i ekosystemet som gör
att den inte längre hittar föda. Dessutom ökar kadmi-
umhalten inte bara i strömming utan framför allt i
abborre och mussla. Det är stora ökningar. När det
gäller abborrar kan vi se att det har varit en ökning
med 23 % de senaste fem åren. Det måste utredas
varför det är så.
Det är dags för en ny svensk fiskepolitik. Det är
också dags att se över om vi verkligen ska ha fiskod-
lingar i Östersjön, eftersom vi vet att fiskodlingar
faktiskt förorenar rejält. På fiskets område saknas det
alltså mycket.
Det är riktigt, som miljöministern säger, att vi har
en utsötning av vattnet i Östersjön. Det kommer sä-
kert att påverka ekosystemet rejält. Detta beror bl.a.
på att det har kommit in dåligt med saltvatten från
havet. Men vi kan se att övergödningen kanske är ett
större problem. Vad det här beror på är svårt att avgö-
ra, men övergödning går att påverka, eftersom Sveri-
ge har en lång kust och det läcker mycket. Nästan
hela Sverige avvattnas till Östersjön. Det är alldeles
självklart.
Det räcker inte med ett mål på minus 25 %, efter-
som man säger att vi måste ha minus 65 % av kvävet
för att komma till rätta med problemen. På det här
området krävs helt andra åtgärder än dem som miljö-
ministern nu redovisade. Stämmer t.ex. politiken att
vi ska minska kostnaderna för handelsgödsel i jord-
bruket när vi kan se att det läcker och att nästan hälf-
ten av kvävet, ungefär 45 %, kommer från jordbru-
ket?
Algblomningen ökar i Östersjön. Det påverkar
också Östersjön rejält. Vi kan se att det kommer nya
arter, men de gamla arterna blir också giftigare. Det
finns alltså alla skäl i världen att se över hur politiken
förs.
Det finns dock någonting positivt. Vi kan se att
antalet havsörnsungar ökar. Det är ungefär 200 per år
nu jämfört med 10 ungar i början av 70-talet. Det
beror framför allt på att många frivilliga krafter har
sett till att avgifta havsörnen under vintern genom att
lägga ut giftfri föda, så att den inte äter av Östersjö-
fisken. Det här visar också att naturen kan återhämta
sig om naturen ges en chans, men i dag ges inte natu-
ren den chansen.
Det räcker inte med mål. Det måste till åtgärder
och ibland tuffa åtgärder. Ibland behövs åtgärder som
innebär att man kommer i konflikt med andra intres-
segrupper. Man måste bestämma sig, miljöministern,
för vad som är viktigt. Ska vi överlämna Östersjön i
balans eller är det viktigare att särintressena just nu
får tjäna pengar? Det är ofta det som det handlar om.
Det finns alltså alla skäl i världen att driva en of-
fensiv politik. Sverige har en mycket lång kustlinje,
och även om vi bara är en tiondel av de 80 miljoner
som bor runt Östersjön släpper svenskarna per capita
ut mycket. Det gör att vi har ett speciellt ansvar.
Vi har andra problem som också måste lösas. Hur
kommer det sig att vi inte kommer till rätta med M 74
hos lax? Hur kommer det sig att sälarna, som i och
för sig har ökat i antal till nästan 10 000, fortfarande
uppvisar så mycket skador? Ungefär hälften av säl-
honorna har livmoderstumörer. Vi kan se att sälarna
numera dör av tarmsår som de normalt ska klara av.
Deras immunförsvar är uppenbarligen försvagat. Det
kommer nya gifter som t.ex. flamskyddsmedel i plast.
Vi får nya förkortningar - PBDE är en sådan, BCPS
är en annan. Det här är nya organiska kemikalier som
blir kvar i Östersjöbäckenet, som inte kommer häri-
från. Det påverkar toppkonsumenterna - säl, tumlare
och örn - men också människan. När ska vi få ett så
rent hav att vi kan äta fisken utan att behöva vara
oroliga?
Nej, miljöministern, de förslag vi hörde handlade
mest om mål. Nu väntar vi i nästa omgång på åtgär-
derna.
Anf. 4 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m):
Fru talman! Östersjön sammanbinder ett stort an-
tal länder med varierande bakgrund när det gäller
såväl politisk som ekonomisk inställning och med
skiftande erfarenheter i t.ex. miljöfrågor. Östersjöns
överlevnad är därför beroende och påverkad av hur
länderna ikring i framtiden kommer att samarbeta.
Östersjöns tillstånd har vi bl.a. hört ministern be-
rätta om, så jag behöver inte upprepa det. Vad som
dock är ganska uppenbart är att Östersjöns mil-
jöproblem inte enbart är ett svenskt problem utan en
angelägenhet för hela norra Europa.
Sverige står för ungefär 12 % av utsläppen av
kväve i Östersjön, vilket kan jämföras med Polen som
står för 27 %. Även om vi i Sverige måste fortsätta att
minska våra utsläpp är det angeläget med ett fortsatt
internationellt samarbete. De mest kostnadseffektiva
åtgärderna för att minska kvävebelastningen på Ös-
tersjön är satsningar på förbättrad kväverening från
kommunala avloppsverk och minskade kväveutsläpp
från jordbrukssektorn, framför allt i de Östersjöländer
som ännu inte är medlemmar i EU. Det är där vi bör
göra våra miljöinvesteringar i första hand.
Östersjön är ur ett oljeutsläppsperspektiv mycket
känslig. Det har vi också hört i dag. Ändå vet vi att
det dagligen förekommer oljeutsläpp i Östersjön.
Inom ramen för Helsingforskommissionen har Öster-
sjöländerna kommit överens om en gemensam strate-
gi för att minska utsläppen av bl.a. olja. Den här Ös-
tersjöstrategin antogs 1996 och trädde i kraft den 1
juli i år.
Trots att Sverige har varit drivande i den här frå-
gan väldigt länge har vi ännu inte uppfyllt alla delar
av överenskommelsen. Trots påpekanden från såväl
Sjöfartsverket som Naturvårdsverket om att tillsynen
av hamnarna som ska ta emot avfallet måste förbätt-
ras är det inte mycket som har hänt. Enligt Östersjö-
strategin ska en myndighet ha huvudansvaret för
tillsynen av mottagningsanläggningarna i hamnarna.
Sjöfartsverket har även uppvaktat regeringen om att
få ett utökat sektorsansvar för att förbättra tillsynen.
Då undrar jag: När, ministern, kommer ett besked om
detta?
Eftersom det inte har skett några oljeutsläpp i
Östersjön på grund av direkta olyckor får vi faktiskt
anta att det är med ren avsikt man har släppt ut oljan.
Med en handling måste ansvar följa, och den som
bryter mot lagar och överenskommelser måste natur-
ligtvis kunna ställas till svars och inför rätta. För två
år sedan presenterades Oljeutsläppsutredningens
betänkande Att komma åt oljeutsläppen. Redan då
diskuterades ansvarsfrågan. Jag upprepar därför den
fråga som också Gudrun ställde: När, ministern,
kommer propositionen med förslag om att vi ska
kunna ställa fartygskaptener inför rätta? Det kan väl
inte vara så att ordförandeskapet nästa år ska få för-
sena detta, alltmedan fartygen rensar sina tankar i
Östersjön.
Övergödningen, som i huvudsak beror på en för
hög kvävebelastning, ger upphov till flera negativa
effekter. För att vi ska komma till rätta med övergöd-
ningen måste åtgärderna kunna anpassas efter varje
avrinningsområdes speciella karaktär.
Vi vet att jordbruket står för ungefär 45 % av
kväveutsläppet i Östersjön och att det svenska jord-
brukets andel är på 5-6 %. Vad som är intressant i
sammanhanget är att vi i dag har samma utlakning av
kväve i kilo per hektar och belastning i ton som för
150 år sedan. Då hade man betydligt fler kvävefällor
som fångade upp kvävet innan det kom ut till Öster-
sjön. Sedan har staten under hundra år bidragit med
miljarder för att torrlägga våtmarker och sjöar och
göra dessa till odlingsmarker. Nu har vi i stället det
omvända: att ge bidrag för att återställa våtmarker.
Även om det är viktigt att komma åt källan är ändå
olika typer av kvävefällor i syfte att öka naturens
egen förmåga att bromsa näringsläckage nödvändiga.
Mycket av våra kunskaper inom jordbruket, såväl
det ekologiska som det konventionella, är till stor
nytta för länderna på andra sidan Östersjön. När det
gäller naturgödsel, som står för ett högt ammoniakut-
släpp, krävs kunskap om användning. För gödsling
med handelsgödsel finns det i dag kunskap som måste
spridas, t.ex. att rätt giva på varje kvadratmeter kan
ges med hjälp av en GPS på traktorn. Vi får inte
komma på efterkälken när det gäller forskning och
utveckling - för inte kan väl ministern vilja att det
svenska jordbruket ska behöva försvinna för att vi
därmed ska klara ett minskat kväveutsläpp i Öster-
sjön.
Något som också har förbryllat, och som även
Gudrun Lindvall tog upp, är att vi på senare tid har
sett en ökad förekomst av kadmium i fisk. Det här
skulle kunna bero på att försurningen gör att naturligt
kadmium frigörs från mineraler för att sedan föras ut i
Östersjön. Därför undrar jag om ministern har för
avsikt att efterforska om denna teori stämmer och om
det i så fall kan bli aktuellt att införa skogskalkning.
Fru talman! Östersjön är ett hav i obalans. Även
om effekterna av det vi gör i dag syns först efter
många år är vårt handlande ändå viktigt. Forskning
och utveckling är viktiga förutsättningar för att hålla
balans och att kunna sätta in rätt åtgärder, liksom ett
aktivt internationellt samarbete. Det vi skulle kunna
göra i Sverige direkt i dag, och här vilar ett stort an-
svar på ministern och regeringen, är att se till att
redan beslutade och överenskomna regler genomförs
och infrias även i Sverige.
Anf. 5 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Östersjön är världens största bräck-
vattenområde. Östersjön är ett känsligt vatten. Ofta
uppstår det syrebrist. Där det på 60- och 70-talet
fanns friska bottnar kan man i dag finna död botten.
Övergödning är ofta en orsak till bottendöden, men
det är bara en av dem. Totalt tar Östersjön årligen via
åar och älvar emot åtskilliga hundra tusen ton kväve
från omgivande landområden. Cirka en tredjedel av
Östersjöns bottenyta är död. I de djupare delarna
söder om Ålands hav är det syrebrist. I Östersjön har
syrebristen även fått kännbara konsekvenser för fis-
ket. Bottenvattnets syrgashalt har områdesvis blivit så
låg att nästan allt högre liv har slagits ut. Syrgasen
har förbrukats och ersatts av giftigt svavelväte. Var-
ken Sverige eller de andra länderna kring Östersjön
har ens kommit i närheten av de mål som man satt
upp för minskning av kvävet ut till Östersjön. Nu
behövs det starkare grepp för att ta hand om nä-
ringsläckaget från jordbruk, avlopp och trafik, inte
bara deklarationer.
Vissa fiskarter, t.ex. Östersjötorsken, riskerar att
helt dö ut av kombinationen överfiske och förore-
ningar, främst av övergödning genom kväve och
fosfor. Grundområden är mycket viktiga uppväxtom-
råden för bl.a. torsk, flatfisk, ål och havsöring. Det
sker ett omfattande nätfiske på grundområdena. I
näten dör och skadas massor av fisk som inte håller
minimimåtten. Det är dags att nu förbjuda allmänt
nätfiske inom grundområden ut till tre meters djup,
inte minst för den vilda laxstammens överlevnads
skull. Det är viktigt att en kartläggning sker av
grundbottnar samt att grundbottnarna skyddas genom
utvidgning av strandskyddet ut i vattnet.
Som jag sade är Östersjötorsken akut hotad. Det
behövs både långsiktiga och kortsiktiga åtgärder för
att nå målet att få en sådan storlek och ålderssam-
mansättning att reproduktionen kan upprätthållas med
någorlunda marginal. Minimimåttet för Östersjötors-
ken måste därför höjas ytterligare. Då hinner den
växa ett år till, vilket ger en betydligt större produk-
tion av yngel. Det behövs verkligen.
På land avsätter vi mark för nationalparker och
naturreservat. Självklart borde vi göra detsamma i vår
marina miljö, inte minst för att skydda lek- och upp-
växtområden för en rad fiskarter och andra arter som
vi har i Östersjön. Vi behöver även större orörda s.k.
referensområden ute i Östersjön, områden som behö-
ver vara orörda för forskningsändamål. Jag skulle
vilja fråga: Är miljöministern beredd att inrätta såda-
na områden?
Det är på sin plats att regeringen tar än större ini-
tiativ för att fullfölja genomförandet av de 21 marina
områden som 1980 prioriterades, men varav endast
ett fåtal hittills har genomförts under de 20 år som har
gått. Är ministern beredd att sätta press på länsstyrel-
serna i dessa frågor? Detta är viktigt om begreppet
Hela Sverige ska leva även ska gälla fiskelägen och
skärgårdar. Det är fråga om både naturens och byg-
dens överlevnad.
Det påstås att gråsälarna i Östersjön har blivit för
många. Men jag tycker att det är för tidigt att uttrycka
det på det sättet. Gråsälen i Östersjön lider av tarmsår
förorsakade av parasiter, tarmsår som många sälar dör
av och som troligen uppstår på grund av att de har ett
försvagat immunsystem. Sälar kontrollerade utanför
England som har samma parasit i tarmarna klarar sig
tack vare att de har ett starkare immunförsvar.
Vilka kemikalier eller vad övrigt som ligger bak-
om försvagningen av immunförsvaret har vi inte
svaret på än. Men lokalt har man tidigare sett att
missbildningar och andra skador förekommit hos fisk
och bottenfauna utanför massaindustrin, i synnerhet
där man blekt massan med klor. Blekerierna släppte
förr ut massor av klorerat organiskt material som bl.a.
innehöll dioxiner.
Nu använder man väteperoxid och perättiksyra
och i samband med dem komplexbildare för att lösa
ut metaller ur fibrerna. Många är nu oroliga för att
dessa s.k. komplexbildare påverkar och förflyttar
tungmetaller ur de gamla sedimenten utanför fabri-
kerna. Det finns en risk att man går in i en återvänds-
gränd igen.
Nu ser vi också bromerade flamskyddsmedel där
vi inte borde hitta dem. Men vi ser även annat, t.ex.
triclosan, ett bakteriedödande ämne som nu blandas
in i kläder och hygienprodukter. Det är ett ämne som
på 70-talet avvecklades från användning på sjukhus,
eftersom miljöriskerna ansågs för stora. Hur länge
anser ni att vi ska fortsätta att släppa ut sådana långli-
vade ämnen i naturen?
Till oljeutsläppen återkommer jag.
Anf. 6 CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Från kristdemokraternas sida väl-
komnar vi denna debatt om tillståndet i Östersjön. Vi
har från vår sida i många år försökt väcka opinion och
få regeringen och riksdagsmajoriteten att fatta hand-
fasta beslut för att stoppa förgiftningen och ned-
smutsningen av vårt innanhav, ett innanhav som allt-
mer liknar ett oljetråg. Enligt en färsk rapport från
Naturvårdsverket är var tionde fågel i Östersjön nu
drabbad av oljeskador. Tänk er det! Var tionde fågel
har oljeskador. Detta samtidigt som vi år efter år
påtalat det helt orimliga i att oljeutsläppen inte för-
hindrats eller när de inträffar inte beivras.
Vi har under årens lopp från kristdemokraternas
sida krävt insatser på flera områden vad gäller för-
ödelsen av Östersjön, men vad jag först vill koncent-
rera mig på är oljeutsläppen, som år efter år fått fort-
sätta utan att det politiska systemet reagerat. Och det
är särskilt intressant att notera att efter över två år då
Miljöpartiet ingått i regeringsunderlaget har fortfa-
rande inget konkret hänt vad gäller just oljeutsläppen.
I december 1997 gjorde riksdagen ett tillkännagi-
vande med krav på att effektivisera det rättsliga förfa-
randet när det gäller att beivra oljeutsläpp i Östersjön.
Nyligen ställde jag en fråga till regeringen om varför
ingenting händer och fick beskedet att ärendet fortfa-
rande bereds.
Vi kristdemokrater har länge krävt byggande av
oljemottagningsanläggningar på andra sidan Öster-
sjön. Att stärka Kustbevakningens och åklagarmyn-
dighetens möjligheter att upptäcka och lagföra miljö-
brottslingar på Östersjön är andra krav som neglige-
rats. Alltmedan nedsmutsningen fortsatt i oförmins-
kad omfattning.
Jag måste i detta sammanhang vända mig till
Miljöpartiet. När ni nu begärt denna debatt, kan ni
tala om varför ni stöder att denna regering får bedriva
saktfärdighetens och oförmågans miljöpolitik? Varför
har ni ingenting gjort eller krävt i alla regeringsför-
handlingar som ni deltar i för att värna Östersjön?
Eller om ni nu har krävt någonting, varför har ingen-
ting hänt? Det skulle vara intressant att få en redovis-
ning. Sitter man vid makten krävs också att man kan
redovisa att man har uträttat någonting. Kan ni det?
Förutom oljeutsläppen utgör bottendöden ett all-
varligt problem för Östersjön. Orenat avloppsvatten
fortsätter att välla ut från många av storstäderna på
andra sidan Östersjön. Våra insatser för att bistå med
uppbyggnaden av reningsverk har varit otillräckliga,
och vi klarar faktiskt inte att rena allt vårt eget av-
loppsvatten på ett helt tillfredsställande sätt. Det finns
mycket att göra.
Vidare har vi fortfarande luftutsläpp och utsläpp
av närsalter, där vi inte förmått få en tillräcklig redu-
cering. Den ökade förbränningen av fossilbränslen
som en följd av stängningen av Barsebäcksreaktorn
leder också till ökat svavelnedfall och givetvis också
en accelererad växthuseffekt. Bromerade flam-
skyddsmedel är en relativt ny företeelse och effekter-
na av dem kan komma att liknas vid effekterna av
PCB-utsläpp. I stället för att se att vi håller på att
komma till rätta med problemen ser vi nya mörka
moln över Östersjön. Så kan det inte fortsätta.
Jag vill därför avsluta med att ställa en fråga till
miljöministern: Kan miljöministern tänka sig att kalla
till särskilda rundabordsförhandlingar med alla riks-
dagens partier för att få enighet och uppslutning bak-
om ett massivt åtgärdsprogram som berör alla de
företeelser som i dag leder till att Östersjön går mot
sotdöden? Då menar jag verkligen snabbförhandling-
ar och snabba beslut. Underlagen finns sedan länge.
Jag tror att svenska folket nu kräver handling i detta
konkreta och synliga område - Östersjön.
Anf. 7 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Östersjön är en stor resurs ur bl.a.
miljö- och rekreationssynpunkt, men också som om-
råde för många människors utkomst, bl.a. turist- och
fiskenäringarna. Detta faktum, som jag talat om tidi-
gare, råder det inget som helst tvivel om.
Östersjöns tillstånd är ämnet för dagens debatt,
och det är ingen ny fråga. Tvärtom har den här frå-
gan levt mycket länge. Då kan man lite uppgivet
fråga sig: Om nu frågan varit aktuell så länge, varför
har ingenting hänt?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det
finns heller inga enkla lösningar, och det finns inte en
enda lösning. Då skulle ju Östersjön ha varit ett väl-
mående hav.
De rapporter om Östersjöns tillstånd som vi har
mottagit den senaste tiden är alarmerande och måste
tas på allvar, precis som rapporterna dessförinnan.
Jag anser att den politiska viljan att gå från ord till
handling tyvärr många gånger saknas i den här för-
samlingen, liksom i många andra länders politiska
församlingar.
Östersjön har ett utsatt läge. Havet är i stort sett
avgränsat från världshavet, vilket gör att gifter an-
samlas utan att spridas och spädas, samtidigt som
genomströmningen av vatten är låg.
Östersjön har på grund av sitt läge en hög naturlig
syrebrist. Den naturliga syrebristen gör havet extra
känsligt för mänsklig påverkan. Därtill är Östersjön
ett bräckvattenhav. I bräckvatten är organismer na-
turligt stressade, vilket gör att vi måste vara extra
vaksamma. I detta läge hanterar vi människor Öster-
sjön enligt mitt tycke på ett mycket oförsiktigt sätt.
Mänskligheten håller på att ta död på Östersjön. Den
utvecklingen måste stoppas.
I dagsläget är cirka en tredjedel av Östersjöns
bottenyta död. Det är inte längre bara de djupaste
delarna av Östersjön som har döda bottnar. Bottendö-
den sträcker sig långt in i bl.a. Stockholms skärgård.
Dessa signaler borde vara en väckarklocka för de
allra flesta. Läget är akut.
Fru talman! Samarbete mellan länderna kring
Östersjön är en absolut förutsättning för att behålla ett
levande innanhav - som Östersjön är. Samarbetet
kring dessa frågor runt Östersjön är inte något nytt.
Vi har t.ex. just hört miljöministern räkna upp en rad
olika projekt för samarbete länder och organisationer
emellan kring Östersjön.
Med resultat i hand kan då konstateras att de sam-
arbetsprojekt som finns inte har löst problemen med
Östersjöns tillstånd - i alla fall inte än. Detta är en
tydlig signal från oss om att samarbetet kring Öster-
sjön måste intensifieras. De baltiska staterna, Ryss-
land och Polen måste få hjälp både från Sverige och
övriga delar av EU. Miljöstödet måste öka. Det of-
fentliga måste knyta allianser med företag och orga-
nisationer för att på allvar ta tag i problemen. Rege-
ringen måste lyfta upp denna fråga på en högre och
bättre nivå på den politiska dagordningen, både i
samarbetet med andra länder kring Östersjön men
också inom den europeiska unionen.
Centerpartiet vill att en nordisk miljöunion skapas
för att de nordiska länderna ska kunna gå före resten
av EU på miljöområdet. Ett utökat samarbete i den
tilltänkta nordiska miljöunionen med de baltiska
staterna, Ryssland, Polen och Tyskland, skulle kunna
vara mycket fruktbart för att minska utsläppen från
bl.a. trafiken som just nu är en stor bov i dramat när
det gäller tillståndet i Östersjön.
Låt mig när jag är inne på trafik- och transport-
systemen peka på det orimliga i att regeringen och
samarbetetspartierna, Vänstern och Miljöpartiet,
tydligen vill belägga biobränsle med energiskatt från
2004. Skrivningen om skatt på biobränsle på s. 35 i
årets finansplan, som alla tre partierna tycks stå bak-
om, är direkt olycklig. Målsättningen är att skapa ett
grönt transportsystem.
Centerpartiet vill ha skattebefrielse på biobräns-
len, vilket gör de miljömässigt bättre alternativen till
fossila bränslen konkurrenskraftiga. Att ta tag i tra-
fikproblemen är en avgörande komponent för att
hejda övergödningen av Östersjön.
Låt mig också säga att för att minska läckaget av
näringsämnen från jordbruket har och kan ett samar-
bete i en nordisk miljöunion spela en viktig roll.
Den s.k. Östersjöstrategin är ett steg på vägen mot
att skydda Östersjön mot olika utsläpp. Det är dock ej
ett tillräckligt steg. Två mycket centrala punkter finns
i vår motion med anledning av regeringens senaste
proposition i frågan. Vi pekar från Centerpartiets håll
på att straffen för dem som begår miljöbrott till havs
måste skärpas. Vidare påpekar vi vikten av att Kust-
bevakningen får tillräckliga resurser för att övervaka
Östersjön och på så sätt stävja miljöbrott innan de
begås och för att kunna spåra dem som begår miljö-
brott.
Fru talman! Det är dags att gå från ord till hand-
ling. Vi måste alla dra vårt strå till stacken för att
rädda Östersjön!
Anf. 8 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag vill först rikta ett tack till Miljö-
partiet för att ni har tagit initiativ till debatten. Det är
en viktig debatt. Hoten mot Östersjön är fortfarande
stora. Vi tycks också vara överens om att det krävs
kraftfulla åtgärder för att mildra hoten, för att för-
hindra att Östersjön blir ett dött hav.
Visst har många viktiga steg tagits i Östersjösta-
terna för att minska utsläppen av föroreningar. Bl.a.
har halterna av en del farliga miljögifter som t.ex.
PCB och DDT minskat. Men man får inte negligera
riskerna. Några av de hotade arterna, havsörn och
gråsäl, har lyckats bygga upp stabila stammar. Men
många svåra och stora problem återstår att lösa.
Vi är 85 miljoner människor som bor kring Öster-
sjön. Samtidigt som de omvälvande förändringarna i
Östeuropa ger möjlighet att förbättra miljösituationen,
skapas nya miljöproblem i de växande ekonomiernas
kölvatten. Några av de mest akuta och allvarliga
problemen - algblomning, miljögifter och övergöd-
ning - visar att balansen är rubbad. Utsläppen från
jordbruk och industrier är lika höga i dag som för tio
år sedan. Om vi ska kunna rädda Östersjön måste
jordbruket minska sina utsläpp.
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU -
CAP - har inte tagit tillräcklig hänsyn till miljön. En
felaktig användning av växtnäring och bekämp-
ningsmedel har skapat problem. Bidragssystemet
måste därför ändras, och nya regler måste utformas så
att vi får förutsättningar för en hållbar resursanvänd-
ning och ett mer miljövänligt europeiskt jordbruk.
Det finns inom EU allmänna miljömål som om-
fattar också jordbruket. Men vi tycker att det är
olyckligt att några separata miljömål för CAP inte har
arbetats fram från kommissionen. Åtgärderna för att
minimera jordbrukets miljöbelastning är otillräckliga.
Därför måste Sverige inom EU verka för att separata
miljömål för jordbruket skapas. När det gäller miljö-
målen är det, enligt miljögarantin, möjligt för varje
nation att ha strängare miljökrav än EU:s lägsta nivå.
Omläggningen av jordbruksstöden inom EU måste
påskyndas.
Vi har tagit upp frågan om sjöfarten i en särskild
motion. Det är glädjande att konstatera att vi här
tycks få ett brett stöd för kraven i vår motion. När det
gäller sjöfarten anser vi att initiativ måste tas inom
ramen för Östersjösamarbetet för att åstadkomma
hårdare krav på sjöfarten. Ett absolut krav måste vara
att ett fartyg inte tillåts lämna hamn innan rengöring
har genomförts. Nuvarande Östersjösamarbete hand-
lar för mycket om formerna för samarbete och för lite
om konkreta åtgärder.
Visst pågår glädjande projekt - inte minst genom
miljöorganisationerna - för att minska utsläppen och
för att bevara den biologiska mångfalden. Det är
något som vi inom Folkpartiet starkt välkomnar. Det
långsiktiga arbetet för att förbättra Östersjöregionen
måste ha som syfte att förbättra naturmiljön, kultur-
miljön och de sociala förhållandena runt Östersjön.
Sekretariatet för Östersjörådet ska koordinera och
initiera insatser för att uppfylla Agenda 21.
För att på bästa sätt kunna intensifiera arbetet
kring Östersjön anser vi att det lokala samarbetet
mellan vänorter måste stärkas. De svenska insatser
som görs i dag handlar om kunskapsöverföring och
samarbete mellan lokala parter och svenska organisa-
tioner och institutioner. Det handlar om investeringar
i bl.a. avloppsanläggningar. Helsingforskonventio-
nen, HELCOM, om skydd för havsmiljön i Östersjö-
regionen tillkom 1974. En del förbättringar har skett,
inte minst i Sverige och Finland.
Från Sveriges sida görs för närvarande - och pla-
neras också - en hel del insatser. Bl.a. ingår Natur-
skyddsföreningen i ett nätverk av 24 olika miljöorga-
nisationer i alla Östersjöstater. Man arbetar för att
förbättra miljön genom påverkan av makthavare,
information, miljöutbildningar och konkreta samar-
betsprojekt.
En av Sveriges största insatser för att sprida kun-
skaper är att samordna Östersjöuniversitetet, som är
ett nätverk för drygt 160 universitet och högskolor
runt Östersjön. Östersjöuniversitetet är beroende av
finansiellt stöd från andra källor än den akademiska
världen, och dess största finansiär tänker upphöra
med stödet av verksamheten.
Fru talman! Jag återkommer till ett par ytterligare
åtgärder som jag ser som nödvändiga för att stärka
Östersjösamarbetet.
Anf. 9 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag är lite förvånad över delar av den
debatt som vi har haft. Jag kände mig riktigt stolt i
morse när jag kunde redovisa ett stort antal konkreta
åtgärder. Sedan har jag fått höra från flera olika talare
att det bara var mål. Det var inga åtgärder alls. Jag får
väl läsa igenom protokollet från den här debatten och
se vad jag verkligen sade. Jag kan uppmana er att
göra sammaledes. Jag tror att ni kommer att se att det
var mer konkret substans än vad det kanske genom-
snittligt är från den här talarstolen.
Eskil Erlandsson frågar varför inget har hänt. I
nästa andedrag sade han att miljöministern kunde
peka på en rad olika projekt. Precis: Det handlar om
en rad olika projekt för att klara de olika problem som
Östersjön är drabbad av.
Caroline Hagström pekade på att det inte gjordes
någonting när det gäller utsläpp på andra sidan Öster-
sjön. Det anknyter väldigt bra till det här med projekt.
Sverige har bidragit till en mängd olika projekt för att
öka reningen av avloppsvatten på andra sidan Öster-
sjön. I avloppsreningsverket i Hapsalo i Estland är det
fosfor minus 88 %, kväve minus 20 % och syretäran-
de ämnen minus 82 %. I Riga är det fosfor minus
81 %, syretärande ämnen minus 64 %, kväve minus
9 %. Det är också Liepãja i Lettland, Daugavpils i
Lettland och Kaunas i Litauen. Vi håller på och job-
bar med stora ambitioner för att nu hjälpa till att lösa
det återstående stora problemet, nämligen S:t Peters-
burgs avloppssituation.
Caroline Hagström sade också att vi nu har en
mängd oljeutsläpp utan att det politiska systemet
reagerar. Det tycker jag är ett lite märkligt uttalande
med tanke på det jag sade inledningsvis. Jag tror att
den enskilda fråga som jag har arbetat mest med
under mina två år som miljöminister är just oljeut-
släppsfrågan. Detta är ett hot mot den biologiska
mångfalden i Östersjön. Det är ett stort hot mot fåg-
larna. Det är dessutom en upprörande utmaning av
rättsmedvetandet i våra länder att man fortsätter med
den här smutsiga hanteringen.
Vi har byggt upp Östersjöstrategin. Vi har mot-
tagningsanläggningar runtom hela Östersjön. Vi inför
det speciella avgiftssystemet. Vi har tagit fram förslag
för betydligt skärpt lagstiftning genom Sven-Erik
Alhems utredning. Den kommer i en proposition till
våren. Orsaken till att den inte har kommit tidigare är
att det är komplicerad juridik. Man har varit tvungen
att komplettera utredningen, och den kompletteringen
har man bedömt det som nödvändigt att remissbe-
handla. Det har gjort att det tagit lite längre tid. För-
delen är att det kommer att bli mycket hög kvalitet på
utredningen. Det här kommer att bli ett bra instru-
ment för att klara de stora återstående problemen.
Kjell-Erik Karlsson - nu får jag hoppa lite grann -
tog upp det här med marina områden. Det är sant att
det arbetet har gått långsamt. Det har berott på att vi
inte bara har slagit olika intressenter i skallen med
skarpa förslag eller beslut från regering eller länssty-
relse. Vi har försökt åstadkomma det nödvändiga
skyddet genom dialog. Det har gått ganska bra. Vi
befinner oss nu väldigt nära en situation där vi t.ex.
kan rädda Kosterrännan, som kanske är det mest
unika svenska undervattensområde vi har.
Kjell-Erik Karlsson nämnde inte att när det var tal
om att bilda ett marint reservat i Kungsbackafjorden
efter ett förslag från länsstyrelsen fällde den borgerli-
ga majoriteten detta förslag med stöd av Vänsterpar-
tiet. Det gällde alltså Kungsbackafjorden. Det kanske
är en liten tanke som Kjell-Erik Karlsson skulle be-
grunda i den fortsatta debatten.
Anf. 10 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det finns en sak som är mycket bra
med den här debatten. Äntligen får vi säga hur det är.
Det har nämligen varit så under många år att det vik-
tigaste har varit att säga att det händer så hemskt
mycket på miljöområdet och att låtsas som att vi alla
är så sams. Men nu får vi säga som det är, att miljön
faktiskt fortfarande påverkas negativt av människan
och att det går åt fel håll.
Jag hade en mängd förslag som jag inte fick några
synpunkter på från miljöministern. Jag ska upprepa
en del. Det är bra att vi nu börjar få mottagningsan-
läggningar i hamnar. Men det krävs också att det
kontrolleras att fartyg som lämnar hamnarna verkli-
gen har lämnat oljespill osv. Kommer de reglerna?
Kommer miljöministern att driva på så att vi får
dubbla skrov? Det är bra att straffbestämmelserna
äntligen skärps. Jag vet att det finns många åklagare
som i dag säger att de nu får börja agera själva, för de
menar att de har väntat för länge på skärpta straffbe-
stämmelser.
Får vi ett skydd av Hoburgs bank för att rädda
många av de flyttfåglar som övervintrar här? Kom-
mer miljöministern att jobba för att ändra de rutter
som i dag går just genom de områden där fåglarna
övervintrar?
Kommer vi att få en ny fiskepolitik? Är det verk-
ligen rimligt att 75 % av det fiske som bedrivs i Ös-
tersjön gäller foderfiske, att vi fiskar icke könsmogen
fisk i små storlekar och att vi har ett fiske på torsk,
skarpsill och strömming som inte är ekologiskt håll-
bart? Får vi en sådan ny fiskepolitik?
Kommer Sverige att börja driva att vi ska förbjuda
21 kilometer långa drivgarn i Östersjön och i stället
gå ned till två och en halv kilometer eftersom det
faktiskt är så att det finns arter även i Östersjön som
hotas av långa drivgarn, t.ex. tumlare och sillgrisslor?
Där har bestånden också minskat, och vi kan se att
många dör i långa nät.
Kommer vi att få ett skydd av de grunda bottnar-
na? När syrgashalten börjar minska på grunda bottnar
kan det börja stå riktigt illa till i ett ekosystem, för det
är där barnkamrarna finns. Där finns många arter som
behövs för livet runtomkring. Kommer miljöminis-
tern att börja driva på för att vi faktiskt får de marina
reservat, t.ex. runt Askö, som behövs för att kunna
garantera att vi kan ha kvar orörda områden?
Det kanske är dags, miljöministern, att börja titta
på dagvattenhantering i Sverige. Man menar att även
om det sker många utsläpp till havs kommer ungefär
90 % av all olja från land via dagvatten. Är det dags
att se över hur vi hanterar dagvatten? Är det kanske
dags att se till att vi får rening av allt dagvatten innan
det går ut i Östersjön?
Kommer vi att få en ny jordbrukspolitik som ser
till att vi minskar utsläppen av insatsmedel? Är det
verkligen rimligt att minska kostnaderna för bekämp-
ningsmedel och handelsgödsel när vi kan se att det
läcker? En forskare visade nyligen att ett av skälen
till algblomningen kanske är vissa bekämpningsme-
del som i mycket låga doser påverkar ekosystemet så
dramatiskt att vissa arter av alg blommar. Det kanske
är dags att se över vilka kemikalier vi har.
Är det verkligen så att regeringen anser att ett av
problemen är att vi har för mycket skarv och säl och
att vi måste införa jakt? Nu har vi stått här och dis-
kuterat i någon timme om hur allvarlig situationen är
i Östersjön, hur allvarlig situationen är bl.a. för säl,
där vi kan se ett minskat immunförsvar. Det visar att
vi fortfarande har kemikalier i Östersjön som gör att
även toppkonsumenterna befinner sig i en mycket
prekär situation. Är det här verkligen en politik som
går ihop?
Till Caroline Hagström vill jag säga att Miljöpar-
tiet än så länge inte har suttit i en regering. Jag är
övertygad om att den dag vi får en regeringspost, en
miljöministerpost, så händer det något. Alla andra
partier här i riksdagen har suttit i regeringar och har
haft större möjligheter än vad vi har haft. Vi samar-
betar med regeringen. Vi trycker på. Det här är ett
sätt. Än så länge skriver vi inte propositionerna. Den
dag vi gör det lovar jag att det kommer att hända mer.
Anf. 11 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m):
Fru talman! Miljöministern inledde med att i
övergripande ordalag redovisa ett handlingsprogram i
punktform. Det föranledde mig att ställa tre frågor,
vilka jag inte fick svar på under ministerns inlägg. En
fråga fick jag förvisso nästan svar på. Det gällde
frågan om förslaget om att man ska kunna ställa far-
tygskaptener till svars och inför rätta när de har gjort
utsläpp. När ministern säger att detta förslag ska
komma under våren, ska jag då tolka ministern så att
det kommer att läggas fram en proposition under det
första halvåret när vi också har ordförandeskapet
inom EU? Det har ju tagit två år, och jag får då tro på
ministerns ord varför det har dröjt så pass länge. Vi
har under den här tiden inte direkt överösts med pro-
positioner om miljöfrågor.
När det gäller tillsynen av hamnarna undrar jag
om ministern kan ge något besked. Skulle Sjöfarts-
verket kunna vara en myndighet som har huvudan-
svaret för att sköta tillsynen, så att fartyg inte lämnar
hamnarna utan att tömt sina tankar och så att hamnar-
nas anläggningar också fungerar? Är det ett besked
som har getts, eller när kommer ett besked att ges om
vilken myndighet som har huvudansvaret?
När det gäller kadmiumfrågan undrar jag: Kom-
mer ministern att undersöka orsaken till att kadmi-
umhalten ökar trots att användningen av kadmium har
minskat kraftigt? Kommer ministern att undersöka
om det t.ex. beror på försurning och om det i så fall
blir aktuellt med skogskalkning?
Avslutningsvis vill jag återigen säga att ett EU-
samarbete är oerhört viktigt för miljön i allmänhet
och för Östersjön i synnerhet. Och våra moderata EU-
parlamentariker har länge drivit frågan om att man
ska kunna destinera miljöstöd till Östersjön. Jag tror
att det är där som vi ska göra de mesta insatserna för
Sveriges del och då även på andra sidan Östersjön.
Anf. 12 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Jag skulle angående marina reservat i
Kungsbacka vilja säga till miljöministern att Vänster-
partiet i Halland är för marina reservat. Men tyvärr
följde inte vår representant vad vi i länet ansåg. Där-
för blev resultatet som det blev.
Vi arbetar vidare och hoppas att överklagningen
ger resultat, så att det blir en förändring, att det blir
ett reservat i Kungsbacka, och inte bara i Kungsbacka
utan även på de andra 20 områden som prioriterades
1980 eller på andra områden som behöver det. Man
behöver gå fortare fram på detta område. Vissa läns-
styrelser jobbar bra med det. Vissa länsstyrelser är
trögare. Det är en fråga om prioriteringar. Man behö-
ver prioritera marina skyddsområden.
Vi har sett uppgifter om att kustbevakningen un-
der 1999 registrerade 224 s.k. illegala oljeutsläpp i
Östersjöns svenska ansvarszon. Då kan man undra:
Finns det legala utsläpp? Jag antar att sådana inte
finns. Men av de upptäckta oljeutsläppen bekämpades
endast ca 10 %, antagligen därför att de andra var så
små att man ansåg att det inte var lönsamt eller att det
var omöjligt. Eftersom de flesta utsläpp troligtvis är
avsiktliga är det viktigt att man upprättar något slags
märkning och härledning av oljan och att man vidtar
stora åtgärder även mot de diffusa utsläppen som
kommer från land i form av oljekolväten. De är fak-
tiskt större än utsläppen från fartygens tankrengöring-
ar och haverier och även medvetna utsläpp från far-
tygstrafiken.
Det gäller också att vi undersöker och gör något åt
de s.k. flodbåtar som går med olja i Östersjön från
den ryska sidan.
Anf. 13 CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Den här debatten har präglats mest av
problembeskrivningar och, som någon sade tidigare,
tal om målsättningar. Jag tycker dock att vi borde
kunna enas om att här faktiskt gå från ord till hand-
ling.
När det gäller just oljeutsläppen har det faktiskt,
ministern, dröjt ganska lång tid. Det är nästan två år
sedan utredningen presenterades. Det är en utredning
på över 600 sidor med många konkreta och bra för-
slag på hur man ska komma till rätta med problemen.
Måhända att det är komplicerat att få ihop någonting,
men det är ju bra att vi fick ett besked på den punk-
ten, att det kommer att läggas fram en proposition på
våren år 2001.
Jag fick dock inte svar på min fråga till miljömi-
nistern om han kan tänka sig att kalla till särskilda
rundabordsförhandlingar med alla partier för att kun-
na gå från just ord till handling. Det skulle vara bra
med ett sådant besked.
Gudrun Lindvall påstår att Miljöpartiet inte sitter i
regeringen och inte kan påverka. Nej, det är möjligt.
Men jag tror att Miljöpartiet faktiskt måste vänja sig
vid att ta ansvar för att just ingenting händer. Miljö-
partiet finns ju de facto med i regeringsunderlaget och
kan väl faktiskt påverka.
Anf. 14 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Att vi står här i Sveriges riksdag och
debatterar Östersjöns tillstånd är i sig ett misslyckan-
de, ett misslyckande i den bemärkelsen att det ju
borde vara självklart för oss alla att vi genom åren
skulle ha skyddat Östersjön och visat respekt för
naturen och vårt ekosystem. I slutändan är det hand-
ling och inte vackra ord i den här kammaren som
kommer att rädda Östersjön, eftersom det behövs
insatser nu. Därav mina frågor till miljöministern:
Är miljöministern beredd att intensifiera det sam-
arbete som i sig finns kring länderna runt Östersjön?
Det är ett samarbete som är bra men som behöver
intensifieras för att vi ska uppnå resultat.
Är miljöministern beredd att ta initiativ för att bil-
da en nordisk miljöunion, så att vi i de nordiska län-
derna kan gå före inom Europeiska unionen och på så
sätt dra med oss de andra länderna runt Östersjön?
Är miljöministern beredd att öka insatserna för att
få fram bättre och större resurser till miljöstöd?
Är miljöministern beredd att ta tillbaka de reso-
nemang som finns på s. 35 i årets finansplan om att
skattebelägga biobränslen? Biobränslen är alternativ
till de fossila bränslen som i sig hjälper till att över-
göda Östersjön.
Är miljöministern beredd att på ett bättre sätt se
till att straffbelägga de miljöbrott som sker på havet?
Är miljöministern slutligen beredd att se till att
kustbevakningen får de resurser som man behöver för
att kunna se till att de saker som i dag inträffar på
bl.a. Östersjön inte kommer att inträffa i framtiden?
Anf. 15 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Den här debatten tycker jag har visat
att det ändå finns skillnader mellan partierna när det
gäller frågorna om att verkligen göra någonting åt de
problem som vi diskuterar.
Högerpartierna har här i talarstolen visserligen
talat om oljeutsläppen. Men när det gäller t.ex.
läckage från jordbruket är det i första hand andra
länder som ska göra någonting.
Jag tycker inte heller att det är korrekt att från ta-
larstolen säga att ingenting händer. Det händer myck-
et. Men mer måste självklart hända.
Några frågor som jag skulle vilja att miljöminis-
tern kommenterar är följande:
Ska Sverige fortsätta att ta ett ansvar för att admi-
nistrera Östersjöuniversitetet?
Ska vi fortsätta att vara pådrivande för att verkli-
gen göra EU till världens bästa miljöorganisation?
Där kommer frågan om östutvidgningen in. Den är
oerhört viktig för att vi ska komma åt dessa problem.
EU måste göra mer för kärnsäkerheten i öst. Där
kan vi vara pådrivande. Marina reservat har nämnts
från talarstolen. Är vi beredda att verka för att tillska-
pa sådana?
Kraftfullare åtgärder för att förändra jordbrukspo-
litiken måste till.
Vi måste se till att Östersjösamarbetet verkligen
börjar handla om åtgärder och inte om formerna för
samarbetet. Är vi beredda att föra upp Östersjöfrågan
högt på den politiska dagordningen under Sveriges
ordförandeskap i EU? Gör EU till världens bästa
miljöorganisation!
Detta var åtta ytterligare åtgärder som jag tycker
måste läggas till miljöministerns 15 punkter.
Anf. 16 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag har fått i stort sett 30 frågor under
denna replikrunda. Jag är ledsen, men jag har inte en
chans i världen att besvara dem alla, särskilt som jag
har besvarat merparten av dem redan i mitt inled-
ningsanförande.
Till Gudrun Lindvall vill jag säga att vi driver frå-
gan om övervakning. Som jag nämnde tidigare driver
jag också frågan om dubbla skrov, inte minst inom
EU-samarbetet.
Jag talar inte om Hoburgs bank, men jag har lagt
ned ganska mycket tid och ansträngningar på att un-
dersöka vilka möjligheter det finns för att åstadkom-
ma det skydd för detta känsliga område som Gudrun
Lindvall och jag är överens om bör till. Men jag har
inte kunnat komma fram, och det hänger ihop med att
det här är internationell lagstiftning som gäller. Vi
arbetar aktivt inom IMO för att påverka den lagstift-
ningen, men det går väldigt trögt. Tyvärr har jag inte
lyckats att hitta en lösning på det här angelägna pro-
blemet, men jag fortsätter att arbeta aktivt med det.
När det gäller grunda bottnar tycker jag att vi ska
ha ett skydd. Det finns flera olika förslag framtagna
genom Miljövårdsberedningen och av min myndighet
Naturvårdsverket som vi nu ska arbeta med. Det är
konkreta och bra förslag som fokuserar på ett angelä-
get problem och som hänger ihop med hela det biolo-
giska livet i det känsliga ekosystem som Östersjön
utgör.
I dag kan jag däremot inte lämna konkreta besked
om vad det blir. Jag antar att Gudrun Lindvall vill ha
ett ord med i laget för att bestämma hur vi ska utfor-
ma en politik på grundval av de förslag som nu finns.
Vi stöder hanteringen av dagvatten genom ganska
många lokala investeringsprojekt. Jag tycker att det är
en viktig angelägenhet. Jag tror att erfarenheterna av
dessa projekt också kan leda fram till en generell
politik för hantering av dagvatten.
Jag tycker att det är en rimlig idé att Sjöfartsver-
ket tar ansvar - jag tror att det var Caroline Hagström
som tog upp den frågan - för oljestationerna. Jag ska
höra med Näringsdepartementet vad det är som gör
att den här frågan inte har fått sin lösning.
Jag är inte särskilt trakterad av den idé som fördes
fram om att vi ska ha rundabordssamtal för att sluta
prata och börja handla. Hela min vardag är fullstän-
digt upptagen från morgon till kväll med att just
handla i enlighet med alla de konkreta redogörelser
som jag har lämnat. Att då sätta sig ned och börja
prata tycker jag vore att vända på den kutting som
Eskil Erlandsson och jag är överens om. Det är klart
att vi ska fortsätta att handla och jag kommer att fort-
sätta att vara högeligen aktiv, inte minst när det gäller
Östersjöfrågorna.
Angående ett intensifierat samarbete i Norden har
vi samarbete på flera olika plan. Vi har det i HEL-
COM och i Agenda 21-samarbetet. Vi har ett mycket
intensivt samarbete inom Nordiska rådet med nära
kontakter med länderna på andra sidan Östersjön. Jag
tror inte att vi behöver ett ytterligare samarbetsorgan.
Vi behöver snarare mer av samordning och mer av
fokusering på de tunga och viktiga frågorna. Jag
redovisade i mitt anförande ett antal sådana initiativ
som jag vill ta inklusive att vi nu när vi har genomfört
Östersjöstrategin för oljehantering måste gå vidare
och skärpa våra åtgärder ytterligare framöver.
Jag instämmer i alla Harald Nordlunds slutsatser.
Jag tror nog att man kan säga att EU redan är värl-
dens bästa miljöorganisation, men EU kan bli mycket
bättre. Därför är det särskilt glädjande att miljön har
fått ett så framträdande plats på EU:s dagordning när
Sverige övertar ordförandeskapet vid årsskiftet.
Anf. 17 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Den här debatten visar med all önsk-
värd tydlighet att vi måste knyta ihop politiken. Vi
måste knyta ihop miljöpolitiken med trafikpolitiken,
med jordbruket, med fisket, med kemikalier, med
klimatförändringarna och med den politiska politiken.
Jag kan notera att miljöministern inte svarade på
några frågor som handlade om jordbruk och fiske.
Det är ett dilemma att ministrarna inom regeringen är
så noga med att hålla på sina respektive revir.
Vi har diskuterat Östersjön här, men vi kunde lika
gärna ha valt ett annat ekosystem. Faktum är att ut-
vecklingen ser negativ ut för många av de svenska
ekosystemen. Det är bra att vi får den här typen av
debatt så att vi visar att miljöfrågorna är precis lika
aktuella nu som de har varit tidigare. Allt tal om för-
bättringar har visat sig inte hålla. Det är det som sker
som är det viktiga, och där går det tyvärr åt fel håll.
Vi från Miljöpartiet anser att det är dags att knyta
ihop politiken. Min blygsamhet förbjuder mig att tala
om vilka framgångar som vi har nått tillsammans med
regeringen, Caroline Hagström, men jag lovar att
återkomma till det i budgetdebatten. Ett exempel är
att en kristdemokrat som numera har lämnat riksda-
gen frågade mig: Vad ska man föreslå nu, ni gör ju
allt? Men vi gör inte alls allt. Det finns mycket kvar,
och jag lovar att komma med flera tips till kristdemo-
kraterna.
Jag vill avsluta med att säga att låt oss hoppas att
man i den rapport om Östersjön som avlämnas varje
år kommer med positiva signaler, inte med signaler
om att halten av miljögifter ökar, att utfiskningen
ökar, att de ekologiska systemen hotas. I denna pen-
ninghysteriska tid är det inte bara en bra börs som vi
ska lämna över till framtiden, utan det är framför allt
en bra miljö. Det är genom att överlämna en bra miljö
som framtidens generationer har möjlighet att klara
ett gott liv på jorden. Låt oss inte glömma det. Det
viktigaste är de stora framtidsfrågorna, inte pengarna.
Anf. 18 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag är mycket orolig, Gudrun Lind-
vall, för situationen i Östersjön när det gäller utfisk-
ning. Jag har den bestämda uppfattningen att vi mer
måste se på Östersjöns biologiska liv, Östersjön som
ekosystem som talar om med vårt lite speciella in-
nespråk. Det gäller alltså att se på sambandet mellan
olika djur och olika växter, att se på villkoren för att
skapa balans i samlivet mellan olika växter och fis-
kar.
Det faktum att jag har blivit speciellt oroad för
tillståndet under de senaste månaderna gjorde att jag
inbjöd de ledande forskarna när det gäller det biolo-
giska tillståndet i både Östersjön och västerhavet till
ett seminarium för tre fyra veckor sedan. Vi hade en
grundlig genomgång av hur situationen ser ut.
För att göra en enkel sammanfattning befinner sig
det biologiska livet i Östersjön i en kris. Det är en kris
inte minst för fiskebeståndet och framför allt när det
gäller torskbeståndets tillbakagång, och problemet är
detsamma i västerhavet. Orsaken till att denna hea-
ring anordnades var att jag ville bilda en egen starka-
re grund för mina fortsatta diskussioner med mina
kolleger i regeringen.
Gudrun Lindvall sade i ett tidigare inlägg att vi
har sett många exempel på att naturen kan återhämta
sig, och det är förvisso sant och det ska vi vara väl-
digt tacksamma för med tanke på hur vi har hanterat
naturen. Men det finns ett väldigt varnande exempel
från den kanadensiska östkusten när det gäller just
torsken. Utfiskningen av torsk ledde till mycket små
bestånd och mycket små torskar.
Nu har man inte fiskat där på 20 år. Men torskbe-
ståndet har fortfarande inte återhämtat sig i dessa
områden som en gång i tiden var de rikaste torskvat-
ten som jordklotet hade att uppvisa. Vi får verkligen
se till att den utvecklingen inte upprepas i Östersjön
eller längs västkusten.
Slutligen: Tack för den här debatten. Jag tycker att
det är viktigt att diskutera dessa stora, tunga och av-
görande miljöfrågor. Jag ser fram emot framtida de-
batter av det här slaget. Jag, som gammal göteborgare
och bohuslänning, skulle naturligtvis uppskatta om vi
någon gång också kunde ha en debatt om västerhavet,
som ju också har problem även om de inte är exakt
likadana som Östersjöns.
Överläggningen var härmed avslutad.
2 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen
Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2000/01:27 Meddelande från kommissionen till rådet,
Europaparlamentet och EKSG:s rådgivande
kommitté, Ekonomiska och sociala kommittén
och Regionkommittén om EKSG-fördragets ut-
gång: Finansiell verksamhet efter 2002
KOM (2000) 518 till näringsutskottet
2000/01:28 Meddelande från kommissionen om den
strukturerade dialogen efter EKSG-fördragets ut-
gång KOM (2000) 508 till näringsutskottet
2000/01:29 Förslag till rådets förordning om vissa
koncessioner i form av gemenskapstullkvoter för
vissa jordbruksprodukter och om anpassning, som
en autonom övergångsåtgärd, av vissa jordbruks-
koncessioner enligt Europaavtalet med republiken
Slovenien KOM (2000) 528 till miljö- och jord-
bruksutskottet
2000/01:30 Förslag till rådets förordning om att be-
myndiga kommissionen att tillåta Finland att be-
vilja stöd för vissa kvantiteter av utsäde av foder-
växter samt, Kommissionens rapport till rådet om
utfallet av de finska stöden för vissa kvantiteter
utsäde och vissa kvantiteter spannmålsutsäde
KOM (2000) 540, KOM (2000) 541 till miljö- och
jordbruksutskottet
2000/01:31 Förslag till rådets förordning om ändring
av förordning (EEG) nr 1907/90 om vissa handel-
snormer för ägg KOM (2000) 522 till miljö- och
jordbruksutskottet
2000/01:32 Förslag till Europaparlamentets och rå-
dets förordning om djurhälsovillkor som skall till-
lämpas vid förflyttningar av sällskapsdjur utan
kommersiellt syfte 11596/00 LIMITE AGRILEG
COD till miljö- och jordbruksutskottet
2000/01:33 Förslag till rådets direktiv om gemen-
skapsåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest
11594/00 LIMITE AGRILEG 131 till miljö- och
jordbruksutskottet
2000/01:34 Förslag till rådets förordning om infor-
mationskampanjer och säljfrämjande för jord-
bruksprodukter på den inre marknaden
KOM (2000) 538 till miljö- och jordbruksutskottet
3 § Anmälan om inkommen uppteckning från
EU-nämndssammanträde
Talmannen anmälde att uppteckningar från EU-
nämndens sammanträde fredagen den 6 oktober in-
kommit.
4 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2000/01:37 till skatteutskottet
Förslag
2000/01:RR8 till trafikutskottet
5 § Konkurrenspolitik för förnyelse och mång-
fald
Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2000/01:NU4
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald (prop.
1999/2000:140 och prop. 2000/01:1 delvis).
Anf. 19 PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Näringsutskottets betänkande NU4
behandlar den särskilda propositionen nr 140 om
konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald samt
avsnitt ur budgetpropositionens utgiftsområde 24 som
gäller näringsliv.
Den ekonomiska historien, inte minst den ekono-
miska historia som behandlar ekonomisk utveckling,
är väldigt mycket historien om en fungerande konkur-
rens och en fungerande utveckling i ekonomin.
De platser som hade marknader, de platser som
hade konkurrenter och mångfald var där den ekono-
miska utvecklingen kom. De områden som hade mera
av monopolverksamheter, planhushållning och andra
begränsningar var de som inte utvecklades särskilt
väl, medan de moderna konsumentstyrda marknadse-
konomierna med en mångfald stark konkurrens har
visat sig överlägsna att producera god välfärd för de
många människorna.
Den svenska ekonomiska historien skiljer sig inte
i förhållande till detta, utan den överensstämmer i
väldigt stor utsträckning med den utveckling som vi
har sett i andra delar av världen. Avregleringen, av-
skaffandet av skråväsendet och införandet av frihan-
deln var det som startade en enastående ekonomisk
utveckling i Sverige från 1870-talet och 50 år framåt
- kanske den snabbaste ekonomiska utvecklingen i
världen.
Vi kan dock säga att vi här i Sverige i dag, vilket
detta område berör, fortfarande har ganska stora be-
gränsningar i konkurrensen. Det finns betydande
förbättringar att göra. Det rör inte minst den s.k. ge-
mensamma sektorn, eller den offentliga sektorn, där
det fortfarande finns regleringar, etableringskontroll
och etableringshinder som bör kunna undanröjas.
Skärpt konkurrens och ökad mångfald skulle öka den
ekonomiska utvecklingen till fördel för det stora
flertalet människor.
Vi kan inte heller acceptera de många inskränk-
ningarna av väldigt mycket av produktion i egen regi
som offentlig sektor fortfarande genomför. Den delen
var ju vanlig även inom privat sektor i historien, men
det har ju gått mot att de stora företagen i stark kon-
kurrens upphandlar nästan varje enskild del som
förekommer i deras produkter. Det gör att varje en-
skild del i en produkt måste vara konkurrenskraftig
för att slutprodukten ska vara fäig på marknaden till
ett bra pris och därmed till fromma för konsumenter-
na. Den principen bör genomföras inom den offentli-
ga sektorn i betydligt högre grad än vad som i dag
sker.
Samma sak gäller vård, sjukhus, läkemedel, om-
sorg och skola. På vissa områden där har konkurrens
släppts fram, men på andra områden råder fortfarande
monopol. Enligt min och mitt partis uppfattning går
den politiska uppgiften inom vissa delar där framför
allt ut på finansiering och kvalitetskontroll av den
produktion som sker i såväl privat som enskild regi.
De aktuella förslagen till direkta förändringar i
konkurrenslagen är tämligen begränsade. Det finns
anledning att erinra om konkurrenslagens två huvud-
rekvisit som är tämligen enkla, nämligen förbudet
mot missbruk av marknadsdominerande ställning och
förbudet mot skadliga konkurrensbegränsningar.
Vissa förenklingar finns, s.k. gruppundantag, där små
företagare tillåts att samarbeta och göra konkurrens-
begränsningar i och med att det anses vara till from-
ma för konsumenterna.
Det finns ytterligare en begränsning, den europe-
iska konkurrensrätten, som till stora delar är identisk
med den svenska. Den tillämpas på all handel som
sker över gränserna och berör mer än ett land. Där-
med kan det finnas vissa konfliktområden mellan
svensk och europeisk konkurrensrätt i enskilda fall.
Vi moderater har tillsammans med några av våra
systerpartier skrivit under en reservation när det gäl-
ler konkurrensskadeavgift. Det är inte så att vi är
emot att man ska kunna göra lindringar i konkurrens-
skadeavgiften för företag eller personer som medver-
kar till att komma åt skadliga konkurrensbegräns-
ningar eller missbruk av marknadsdominerande ställ-
ningar. Vi vill ändå peka på att det finns anledning att
väl utreda hur detta överensstämmer med svensk
rättstradition i och med att vi inte i normalfall har
arbetat med sådana här arbetsmetoder. Men vi är
intresserade av att se ett konkret förslag för att där-
med kunna vara behjälpliga med att åstadkomma en
skarp och väl fungerande konkurrenslagstiftning och
därmed kunna få en konkurrenslag som inte bara
tillämpas via processer utan som framför allt är mo-
raluppbyggande.
Det finns även ett förslag om ett s.k. legalundan-
tag. Det gäller framför allt den s.k. skogskooperatio-
nen, och det har särskilt gällt Södra Skogsägarna i
tidigare rättsprocesser och behandlingar här i riksda-
gen.
Jag vill först notera att Södra Skogsägarna har
vunnit processerna i domstolar om tillämpningen av
konkurrenslagen och att man därmed funnit att det
var förenligt med konkurrenslagen att ha ett samar-
bete mellan små företagare inom skogsnäringen.
Nu har regeringen föreslagit ett legalundantag, att
detta samarbete ska få förekomma utan att man behö-
ver ha något speciellt undantag, utan det ska framgå
direkt av lagstiftningen.
Vi har bara här pekat på att Södra Skogsägarna
och många av skogsägarrörelsens företag har verk-
samheter som är länderöverskridande. Vi tycker att
regeringen borde ha utrett om detta kan komma att stå
i strid med EG-rätten. Vi har trots detta ansett att vi
bör släppa igenom det förslag som regeringen har lagt
fram om legalundantag för skogskooperationen. Vi
motsätter oss därmed inte regeringens förslag, även
om vi tycker att regeringen borde ha utrett det bättre
än vad man har gjort, vilket också har påpekats av
respektive fackmyndighet.
Det finns också ett förslag från regeringen om ett
s.k. legalundantag. Det innebär att taxiföretag med
upp till 30 fordon skulle vara undantagna från kon-
kurrenslagstiftningen. Utskottsmajoriteten har höjt
den siffran till 40 fordon. Vi moderater har i vår re-
servation sagt att det enligt vår uppfattning är fel
metod att säga att upp till 40 taxibilar kan samverka
och att de ska stå utanför konkurrenslagens krav på
konsumentnytta, nämligen förbudet mot skadlig kon-
kurrensbegränsning och missbruk av marknadsdomi-
nerande ställning. Vi tycker att man mer ska tydlig-
göra lagens två huvudrekvisit.
Kan taxiföretag som samarbetar påvisa att de inte
har högre priser eller sämre kvalitet ska de också
kunna samarbeta. Men har de högre priser eller sämre
kvalitet och ingen konkurrens får de också finna sig i
att de blir fällda enligt konkurrenslagen och måste
skapa ett mer konkurrensorienterat system.
Vi tycker heller inte att det är tillfredsställande om
ett antal små taxiföretag slår sig samman till ett stort
bolag i tron och uppfattningen att de därmed ska
komma undan konkurrenslagen. Det tycker vi inte är
ett bra system.
Är priset högre eller kvaliteten sämre än i områ-
den där det finns konkurrens är detta en form av
missbruk av marknadsdominerande ställning. Enligt
vår uppfattning bör även detta vara i strid med kon-
kurrenslagstiftningen, även om det är svårare för
tillämpande myndighet att kunna driva den typen av
mål.
Vi vill därmed ha en förtydligande av lagen för att
bibehålla enkelheten och inte ha särlagstiftningar för
en lång rad olika branscher. Om vi får för mycket av
detta riskerar vi att få en otydlig lag som blir svår att
tillämpa och dessutom ger olikheter i Sverige jämfört
med vad som gäller på alleuropeisk nivå.
I Sverige har vi haft ett legalundantag som har
gällt möjligheten att samarbeta för de små företagen i
detaljhandeln. Det kom ursprungligen till genom
ICA. Små ICA-handlare samarbetade och konkurre-
rade framgångsrikt med de stora andra handlarna
inom detaljhandeln för livsmedel. Det var Hemköp,
Dagab och Kooperativa förbundet.
Det visade sig snarast att det var ICA som hade de
lägsta priserna. Vi upplevde då att det var orimligt att
förbjuda de små företagen att samarbeta för att få låga
priser och kunna konkurrera med de stora giganterna.
Det gällde också ett antal av de andra frivilliga fack-
handelskedjorna.
Små företagare måste enligt vår uppfattning kun-
na få samarbeta och därmed framgångsrikt konkurre-
ra med de stora integrerade företagen och de stora
multinationella koncernerna. Vi har av det skälet
reserverat oss mot borttagande av detta undantag.
Lagstiftningen är inte klar på EU-området, och
man inte vet hur man ska hantera detta område. Sve-
rige har en specifikt unik situation med väldigt många
glesbygdsbutiker som av naturliga skäl får hög mark-
nadsandel. Det finns i praktiken ofta inget alternativ
med undantag för en enstaka butik.
Fru talman! Den konkurrenslagstiftning som leder
till många processer är inte den bästa, utan det är den
som är moralbildande. Det är därför som vi vill slå
vakt om en enkel och tydlig lagstiftning.
De två huvudrekvisiten bör vara vägledande på så
många områden det huvud taget går. De bör omfatta
fler områden. Det gäller även den offentliga sektorn.
Man bör också förtydliga lagen och starkare betona
konsumentintresset. Det bör vara vägledande för
tillämpningen av de två huvudrekvisiten.
Vi moderater står naturligtvis fast vid samtliga de
reservationer vi har undertecknat. Men vi nöjer oss
för enkelhetens skull med att yrka bifall till och vote-
ra på reservation 1.
Anf. 20 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater står självfallet
bakom alla de reservationer vi har undertecknat i
utskottet i föreliggande betänkande. Men för tids
vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reser-
vationerna 1 och 5.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig relativt
dåligt i den s.k. välfärdsligan är vårt höga prisläge i
jämförelse med andra länder. Det har uppstått till
följd av bristande konkurrens, delvis omfattande
regleringar och att vi har ett väldigt högt skattetryck i
Sverige. Vi får som enskilda invånare och konsu-
menter, enkelt uttryckt, förhållandevis lite för våra
intjänade pengar.
I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuse-
ras oftast helt och hållet intresset på ökningstakten i
BNP. Men det är förstås lika viktigt för oss alla vad vi
kan få ut för de pengar som vi använder både för
privat och för offentlig konsumtion. Vi kan konstatera
att den genomsnittliga prisnivån i Sverige för viktiga
hushållsprodukter ligger 20-30 % över genomsnittet i
EU-länderna.
Enbart en god BNP-ökning kommer sannolikt inte
att leda till att Sverige kan stiga särskilt mycket i
välståndsligan sett till köpkraften. En hel del viktiga
avregleringar ligger framför oss. En del har redan
gjorts i Sverige.
Kredit- och valutamarknaden avreglerades i slutet
av 80-talet. Utländska bankers rätt att etablera sig
kom år 1990. Nya telelagen som kom år 1993 öppna-
de många nya möjligheter liksom förändringarna
inom järnvägstrafiken. Elmarknaden avreglerades i en
första etapp år 1996 och för de mindre konsumenter-
na år 1999. Detta har betytt mycket för prisutveck-
lingen på dessa områden. Vi bör förstås gå vidare här.
Inom en del sektorer är fortfarande konkurrensen
bristfällig. Det gäller framför allt på marknader där
hushållen är köpare. Det gäller exempelvis varudist-
ribution, detaljhandel, tjänsteproduktion och inte
minst i offentlig sektor. Byggsektorn är fortfarande
väl reglerad, och importkonkurrensen är väldigt liten
på det området. Det leder till högre priser. Antalet
producenter inom byggsektorn är begränsat både i
entreprenadledet och i byggmaterielindustrin. Det ger
höga kostnader.
Livsmedelssektorn utmärks av att det bara finns
ett fåtal aktörer i distributions- och försäljningsledet
och att jordbrukssektorn är förhållandevis starkt reg-
lerad. Kommunerna har dessutom möjlighet att enligt
plan- och bygglagen begränsa etableringar av livsme-
delsbutiker, vilket i många fall ytterligare begränsar
konkurrensmöjligheterna. Denna möjlighet för kom-
munerna att stoppa etableringar återinfördes av soci-
aldemokraterna efter det att fyrpartiregeringen hade
tagit bort den. Det var ett steg i fel riktning.
Till skillnad från många andra reformförslag som
vi diskuterar här i kammaren kostar förslag på kon-
kurrensområdet ingenting över de offentliga budge-
terna. Tvärtom leder en bättre konkurrenspolitik i
kombination med avregleringar och ökad upphand-
ling inom offentlig sektor till avsevärda kostnads-
minskningar för de offentliga budgeterna. Därmed är
det till nytta för oss alla som enskilda invånare.
Det pris som man får betala för en minskad poli-
tisk styrning, minskad politisk makt och byråkrati är
rimligt för de allra flesta av oss. Det är ett helt okon-
troversiellt pris. Men i den politiska debatten finns
det fortfarande många förespråkare som hävdar att
det är demokratiskt nödvändigt att det offentliga ska
styra och bestämma över i stort sett allt det som anses
viktigt. Det överpris som vi alla har fått betala för den
politiken uppmärksammas alldeles för lite.
I propositionen som ligger till grund för betän-
kandet finns dokumenterat hur konkurrens på olika
marknader har kunnat växa fram på många områden
trots att ett monopolföretag tidigare har varit helt
dominerande. Inom vård, skola och omsorg ser rege-
ringen inte de möjligheterna. I stället motverkar rege-
ringen konkurrens på flera områden. Ett exempel är
att man inte vill avskaffa monopolet inom apoteks-
verksamheten. Ett annat är regeringens rigida mot-
stånd mot privat drivna sjukhus, något som diskutera-
des här i kammaren så sent som i går. Det är uppen-
bart att regeringen här sänder motstridiga signaler.
Fru talman! Kristdemokraterna har en rad olika
förslag på konkreta åtgärder. Bland dem kan man
t.ex. märka att kommunalt och statligt ägande bör
avvecklas på marknader där privata företag konkurre-
rar eller skulle kunna konkurrera och där det inte
finns tydliga sociala eller hälsomässiga restriktioner
som motiverar ett offentligt ägande.
Kommunallagen bör enligt vår uppfattning ändras
så att det blir lättare att få prövat i domstol om kom-
munal näringsverksamhet strider mot lagstiftningen.
Det vet vi är ett stort problem inte minst på mindre
orter. Många företag anser att det är svårt att vara
med och tävla på lika villkor som det offentliga.
Vi tycker att kommunallagen bör ses över i syfte
att göra det lättare för företag att överklaga kommu-
nala beslut om stöd till olika former av företag. Be-
sluten bör också kunna prövas i domstol.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i
den privata sektorn bör förstås identifieras och av-
vecklas. Småföretagardelegationens lista borde na-
turligtvis snarast kunna genomföras.
Konkurrensverket bör få ökade resurser och en
stark fristående roll för att också kunna granska rege-
ringens förslag i ett konkurrensperspektiv.
Som jag antydde tidigare anser vi också att det är
dags att återigen revidera det kommunala planmono-
polet beträffande etableringar av nya butiker.
Lagen om offentlig upphandling måste göras mer
kraftfull i en sammanhållen översyn för att förverkli-
ga principerna om affärsmässighet, konkurrens och
icke-diskriminering.
En fråga som har tilldragit sig ett ganska stort in-
tresse när detta har debatterats eller diskuterats i ut-
skottet har varit den om det s.k. ICA-undantaget.
ICA-handlarna är ju en mängd handlare av varierande
storlek - men många av dem är små - som samverkar
när det gäller varuinköp, övergripande marknadsfö-
ring, butiksfinansiering, konceptutveckling, utbild-
ning och administration. Detta är naturligtvis till
oerhört stor nytta för framför allt de mindre handlar-
na. De skulle ha enormt svårt att hävda sig om de inte
hade denna samverkansmöjlighet.
Nu vill regeringen ändra på detta. Med dagens be-
slut hotas många butiker, framför allt i glesbygden,
där enskilda handlare i samverkan många gånger är
de som upprätthåller en viktig kvarvarande service
just på en viss ort. Försvinner ICA-handlaren så
kommer väldigt mycket annat på de här små orterna
att försvinna, och det kommer att bli ett hårt slag.
Handlarna kommer att få mycket svårt att klara sin
verksamhet. De kommer inte att kunna erbjuda sina
varor till attraktiva priser, och därmed kommer
många konsumenter att söka sig till större tätortsbuti-
ker. De mindre får slå igen.
Det säregna förhållandet råder att om ICA-
handlarna i stället hade varit delar av en gemensam
koncern så hade deras samverkan varit acceptabel ur
lagstiftarens synvinkel, som majoriteten formulerar
det, trots att det samarbetet hade inneburit ett samar-
bete av väsentligt starkare art. Regeringens förslag
innebär, om det genomförs, att ICA-handlarna kom-
mer att diskrimineras i jämförelse med helägda kedjor
som Hemköp och Konsum t.ex. Vari ligger det rimli-
ga här?
Dagens förväntade beslut om att gruppundantaget
ska upphöra kommer knappast att främja en verklig
konkurrens på den stora livsmedelsmarknaden. Det
förefaller som om regeringen i sina överväganden har
förväxlat målet för politiken - en levande konkurrens
- med medlet - en stark lagstiftning.
Det goda riskerar i det här fallet att bli det bästas
fiende. Vart tog konsumentperspektivet vägen i det
här sammanhanget?
En annan fråga som vi har diskuterat mycket har
handlat om beställningscentralerna och taxiverksam-
heten. Utskottets majoritet har velat få upp antalet
maximalt tillåtna fordon i en beställningscentral från
30 till 40 utan att man behöver söka undantag. Vad
blir då resultatet av förslaget? Jag gissar att det på
många orter kommer att bli som i Skellefteå. Taxi
Skellefteå förbjöds samverkan, och i stället köpte
man samtliga taxifordon och anställde de tidigare
enskilda taxiföretagarna. Det blev ett företag. 50, eller
åtminstone ett stort antal, småföretag ersattes och
blev ett större företag. För konsumenterna innebar
inte detta någon förbättring på något sätt. Vad kom-
mer att hända nu i Borås, Halmstad, Sundsvall, Luleå,
Östersund och Uddevalla? Vad kommer att bli kon-
sekvenserna av det beslut som majoriteten vill ge-
nomdriva i dag?
Som Per Westerberg tidigare nämnde här finns det
möjligheter när det gäller förbud mot skadlig samver-
kan att via dagens lagstiftning komma åt det som är
missbruk av dominerande ställning. Ska man ha en
exakt siffra så kommer det att leda till en rad konstiga
och underliga ageranden som inte kommer att vara i
konsumenternas intresse. Detta beklagar jag.
Anf. 21 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Konkurrensfrågorna är utomordent-
ligt viktiga frågor som påverkar en stor del av vår
vardag. Samtidigt som konkurrensen är en viktig
förutsättning för rimliga prisnivåer för oss konsu-
menter så måste vi som beslutsfattare se till att regel-
verken kring konkurrensfrågorna är begripliga och
motiverade samt att de ger berörda branscher rättvisa
och långsiktiga spelregler.
Först har jag en kommentar till samverkansfrå-
gorna inom familjeskogsbruket, där en stor majoritet
står bakom betänkandet i den delen. Skogsägarföre-
ningarnas verksamhet har på ett avgörande sätt bidra-
git till att stärka familjeskogsbruket, vilket har lett till
kraftigt sänkta avverknings- och transportkostnader.
Virkesförsörjningen till industrin har genom före-
ningarnas verksamhet fått rationella lösningar. Den
svenska samverkansmodellen på detta område ses
inom EU som en modell för hur man kan utveckla
resurserna i familjeskogsbruket. Vad gäller EG-rätten
ska enligt förslag Konkurrensverket, Stockholms
tingsrätt och Marknadsdomstolen direkt kunna till-
lämpa EG:s konkurrensregler från kommande års-
skifte, dvs. från 1 januari 2001. Enligt en aktuell
juridisk tolkning står legalundantaget för skogsägar-
föreningarna ej i motsättning till EG-rätten.
Fru talman! Beträffande gruppundantaget för
kedjor i detaljhandeln är utskottsmajoritetens förslag
olyckligt - inte minst för konsumenterna i Småorts-
Sverige och på landsbygden. Inom dessa områden är
ungefär tre fjärdedelar av alla butiker ICA-butiker.
De kommer att drabbas av detta beslut. Det är just
glesbygdsbutikerna och deras kunder som tjänar allra
mest på ICA-samarbetet. Det sker dels genom att de
kan dra nytta av samma inköpskraft som de största
ICA-butikerna, dels genom leveranssamordning med
de stora butikerna i tätorterna. Detta gör det möjligt
för de mindre butikerna att få sina leveranser till
rimliga kostnader. Att som Miljöpartiet förespråkar
ge endast glesbygdsbutikerna ett särskilt undantag
fungerar inte. Det är just sambandet mellan stora och
små ICA-affärer, och mellan glesbygds- och tätorts-
butiker inom ICA som är avgörande.
Att allmänt önska sig en analys över hur dessa fö-
reslagna förändringar påverkar glesbygdens varuför-
sörjning är rätt onödigt. Det går att inse före beslutet.
Det hjälper inte heller vare sig konsumenterna eller
butiksägarna i dessa bygder.
Den högre prisnivå som blir följden av dyrare in-
köp leder i sin tur till förlorad konkurrenskraft mot de
stora butikerna, med stor risk för butiksnedläggningar
som följd. Det kan inte vara till gagn för konsumen-
terna.
Det är enligt min och Centerpartiets mening obe-
gripligt att Miljöpartiet, som säger sig vilja gynna
glesbygden, medverkar till detta beslut. Jag vet att det
finns en rad småbutiker även i Marianne Samuelssons
hemlän. Låt oss i samverkan slå vakt om gällande
regler, just för att de är till gagn för konsumenterna
även i Småorts-Sverige!
Från Centerpartiets sida har vi vid flera tillfällen
påtalat hur viktig lanthandeln är som servicepunkt.
Detta kommer att förstärkas ytterligare när nu post-
och bankkontor läggs ned runtom i landet.
Fru talman! När det gäller taxibranschen är majo-
ritetsförslaget enligt en enig bransch ett dåligt förslag
med besvärande tröskeleffekter, byråkratiskt krångel
och ytterligare administration. Någon förbättring för
konsumenterna kan inte skönjas. Som utskottsordfö-
randen tidigare har framhållit här och med hänvisning
till vår gemensamma reservation borde konkurrensla-
gens två huvudbeståndsdelar - förbud mot konkur-
rensbegränsande samarbete och förbud mot missbruk
av dominerande ställning - vara utgångspunkten för
att beivra samverkansformer inom taxinäringen som
är skadliga ur konkurrenssynpunkt.
Nu visar det sig att Konkurrensverket i sin till-
lämpningen inte har ansett sig kunna tillåta samver-
kan i beställningscentraler i rimlig omfattning. Det är
också därför som vi i vår gemensamma reservation
begär att regeringen skyndsamt ska återkomma till
riksdagen med förslag till de ändringar som erfordras
för att en sådan samverkan ska vara tillåten.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservationerna 5 och 10, men Centerpartiet står
självfallet bakom alla reservationer som vi har un-
dertecknat i utskottets betänkande.
Anf. 22 EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Det är konkurrensen som gör att
marknadsekonomi fungerar, ty det är konkurrensen
som gör att endast de bästa producenterna överlever
och förser konsumenterna med det de vill ha. De här
kloka orden är inte mina egna. De yttrades redan
1776 av nationalekonomen Adam Smith.
Han fortsatte: Vad är det som driver bagaren att
baka ett gott bröd, slaktaren att framställa ett gott kött
eller bryggaren att brygga ett starkt och gott öl? Han
svarade själv: Jo, det är företagare i ständig tävlan
med varandra.
Det har nu gått över 200 år sedan den här brittiska
nationalekonomen i sin bok Nationernas välstånd
konstaterade att konkurrensen är en oöverträffad
metod att nå effektivitet. Den ekonomiska historien
har sedan dess givit honom rätt.
En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand
konsumenterna. Företagens tävlan om att vara bäst
och billigast upprätthåller en ständig press på priser
och kostnader. Men också ur ett mer dynamiskt och
kanske samhällsekonomiskt perspektiv är en väl fun-
gerande konkurrens av mycket stor betydelse. Kon-
kurrensen är kanske den absolut viktigaste drivkraften
till både teknisk och ekonomisk utveckling.
Olika brister i konkurrensen medför naturligtvis
också det motsatta. Konsumenterna får betala onödigt
höga priser, utbud av varor och tjänster blir mindre
varierat och producenterna stimuleras inte till att
utveckla och förbättra kvalitet och produktionsmeto-
der. Den som tror sig ha en ny och bättre idé får kan-
ske aldrig ens chansen.
Fru talman! Låt mig säga några ord om ICA och
det omtalade gruppundantaget. Folkpartiet anser att
det nuvarande gruppundantaget för kedjor i detalj-
handeln bör bibehållas. Vi kanske ska påminna oss
om att när det här undantaget infördes en gång, sked-
de det med hänvisning till just konsumentintresset.
Regeringen anför här inga bärande skäl för att kon-
kurrenstrycket skulle öka om gruppundantaget upp-
hör. Risken är snarare att mångfalden och konkurren-
sen väsentligen kommer att minska på många ställen.
Det nuvarande gruppundantaget har gynnat små-
företag på landsbygden genom att samordning av
upphandling, marknadsföring och administration har
varit möjlig. De enskilda ICA-handlarna utgör unge-
fär 75 % av alla glesbygdsbutiker i vårt land. Utan
möjlighet till samverkan skulle de ha väldigt svårt att
erbjuda sin varor till konkurrenskraftiga priser. Den
här samverkan innebär dock ingen försämrad konkur-
rens, utan ICA-handlarna konkurrerar ju också med
varandra. När gruppundantaget infördes visade
prisjämförelser att ICA-handlarna hade lägst priser.
Ett ytterligare skäl att förlänga det här gruppun-
dantaget är det moderniseringsarbete som pågår inom
EU. Som nämnts är ju inriktningen att nya regler ska
kunna träda i kraft eventuellt redan den 1 januari
2003. Då bortfaller behovet av det gruppundantag för
vertikala avtal som regeringen avser att införa den 1
januari 2001. Enligt Folkpartiets uppfattning förefal-
ler det något irrationellt att slopa ett system som har
fungerat bra och införa ett nytt som man inte vet hur
det kommer att fungera, särskilt som det rör sig om
en så begränsad period som två år.
Riksdagen bör därför uttala att det nuvarande
gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln ska fort-
sätta gälla även efter den 1 juli nästa år. Det grund-
läggande motivet för gruppundantaget är och förblir
konsumentintresset, men det är också viktigt att inte
låta en konkurrenslag försvåra eller t.o.m. förhindra
småföretagsamhet och enbart främja stora koncerner
och att vara anställd. Det tjänar ingen på, allra minst
konsumenterna.
Fru talman! En effektiv konkurrensövervakning är
mycket viktig. Det lagförslag som regeringen här
lägger fram rör konkurrensskadeavgiften och innebär
att när man fastställer den här avgiften ska hänsyn tas
till om företaget eller företagaren i väsentliga mån
underlättar utredningen. Det kan vi i Folkpartiet ac-
ceptera. Men enligt vår mening är regeringen dock
inne på farliga vägar när man vill utreda möjligheten
att ge företag lättnader i den här konkurrensskadeav-
giften om det berörda företaget avslöjar andra före-
tags överträdelser. Vi skulle få ett slags betalda tjalla-
re.
Jag vill hänvisa till vad som föreslagits i Folkpar-
tiets rättspolitiska program om att s.k. kronvittnen,
vilket det egentligen är fråga om här, endast får an-
vändas i mycket begränsad utsträckning inom strikt
angivna ramar och där de misstänkta biträds av för-
svarare. Detta är något helt annat än det angiverisys-
tem som tycks föresväva regeringen. Det här borde
riksdagen klart ta avstånd ifrån redan nu.
Det är också Folkpartiets bedömning att inte hel-
ler regeringen eller statliga myndigheter har sådana
kvalifikationer att bedöma en lämplig företagsstruktur
att dessa bör ges möjlighet att bryta sönder en befint-
lig struktur. Förslaget att reglera styrelseledamotskap
i konkurrerande företag bygger också på en verklig-
hetsfrämmande tilltro till regleringars effekter.
Fru talman! Regeringens förslag om legalundan-
tag för taxisamverkan har fått en något olycklig ut-
formning. Förslaget innebär att enskilda företagare
kan undgå förbudet genom att avstå från att vara egna
företagare och i stället bli anställda. Det kan förväntas
medföra att det blir färre och större aktörer på taxi-
marknaden. Utvecklingen kan bli som i Skellefteå
där, efter ett utslag i Marknadsdomstolen, de tidigare
enskilda taxiföretagen - små åkare - gick samman i
ett nytt större företag. Effekten blev alltså att de be-
rörda taxiägarna övergick från att vara egna företaga-
re till att bli anställda. För konsumenterna blev det
ingen som helst förändring till det bättre.
En gräns av det slag som regeringen föreslår tror
vi innebär besvärande tröskeleffekter. För att behålla
dessa på en i förhållande till den nuvarande
branschstrukturen rimlig nivå bör gränsen i stället
sättas till 100 fordon i väntan på ett bättre heltäckan-
de förslag vad gäller taxi. Regeringen bör därför
återkomma snarast med ett nytt förslag.
Fru talman! Till slut vill jag också gärna säga ett
par ord om EU:s konkurrensregler för små länder.
Det finns en risk att internationellt verksamma före-
tag med sin bas i små EU-länder kan komma att
missgynnas av EG:s konkurrenslagstiftning. Generellt
sett bör avgränsningen av en relevant marknad inte
automatiskt sättas lika med de aktuella nationsgrän-
serna. Oberoende av om det negativa beslutet i t.ex.
Volvo-Scania-affären för ett tag sedan hade varit helt
i enlighet med gällande regler, väcker det ändå frågan
om företag med sin bas i små länder missgynnas
gentemot företag från stora länder.
Internationellt verksamma företag har ofta en
mycket stark ställning på hemmamarknaden. Om
denna hemmamarknad då är liten kan en strukturaffär
vara acceptabel enligt EG-reglerna om den sker i ett
stort land men anses strida helt mot konkurrensreg-
lerna om den sker i ett litet land. Det förefaller inte
rimligt att en omfattande internationell strukturaffär
ska avgöras av koncentrationsgraden på en mycket
liten del av företagets totala marknad. Det finns en
uppenbar risk, anser vi i Folkpartiet, att EG:s konkur-
rensregler utformas utan tillräcklig hänsyn till den
nya situation som uppstår i och med euron och att
reglerna därmed i praktiken missgynnar internatio-
nella företag som har sin bas och sitt ursprung i små
länder som t.ex. Sverige.
Den här aspekten på EG:s konkurrensregler måste
diskuteras mellan medlemsländerna. Riksdagen bör
uppmana regeringen att arbeta för att en sådan dis-
kussion och analys snarast kommer till stånd.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 7, 9 och 11.
Anf. 23 MARIE GRANLUND (s):
Herr talman! En väl fungerande konkurrens är
inget mål i sig utan ett redskap för att nå de andra
samhälleliga mål som vi ställer upp, med så god kva-
litet och till så låga kostnader som möjligt, eller helt
enkelt att ge konsumenterna - medborgarna - så bra
och billiga varor och tjänster som det bara går.
En väl fungerande konkurrens är nödvändig för att
skapa tillräckligt omvandlingstryck i ekonomin som
driver på strukturomvandlingen, så att produktionsre-
surserna utnyttjas på absolut effektivaste sätt. I Sveri-
ge har denna utveckling pågått kontinuerligt. Stora,
mycket medvetna strukturförändringar har gjorts
inom textil- och varvsindustrierna, bara för att nämna
några exempel. I dag är det andra områden som står i
fokus. Jag ska återkomma till dem senare. Jag vill
också påtala något som varit viktigt för konkurren-
strycket i Sverige. Det är den budgetsanering som
regeringen och riksdagen genomfört.
Arbetarrörelsen bär på en stark tradition ända se-
dan slutet på 1800-talet, att värna konsumenternas
intresse gentemot de producenter som gärna använder
en styrkeposition på marknaden till att ta ut för höga
priser. Ett exempel är konsumentkooperationen, som
växte fram ur arbetarrörelsens praktiska arbete för att
minska brukets makt över bruksarbetaren. Därför
föddes ett konkurrerande alternativ till bruksbutiken.
Arbetarrörelsen har ett starkt konsumentperspek-
tiv, som vi i dag knyter an till i vår ambition att mins-
ka hindren för en sund konkurrens. Vi har fortsatt
detta arbete, självklart under delvis annorlunda om-
ständigheter.
För ett litet land som Sverige är det av avgörande
betydelse med en väl fungerande konkurrens också på
den internationella nivån, såväl globalt som inom den
europeiska unionen. Sverige har traditionellt haft en
mycket frihandelsvänlig linje. För ett land som vårt
med stort utrikeshandelsberoende har det varit och
kommer att vara en oerhört viktig förutsättning för
vår välfärd och vårt välstånd. Sverige är mycket på-
drivande i detta arbete.
En väl fungerande konkurrens inom den europeis-
ka marknaden leder till lägre priser för Europas kon-
sumenter. Den viktigaste åtgärden är att förbättra
möjligheterna till marknadstillträde, att öppna de
europeiska marknaderna. Det är särskilt tydligt när
det gäller tele och energi. Det finns stora brister i
ömsesidigt gällande regler som missgynnar svenska
företag jämfört med utländska.
En annan viktig åtgärd är att verka för en reforme-
ring av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Vi driver
också på för att minska olika former av statsstöd som
skadar svensk industri. Det gäller t.ex. att avveckla
varvsstödet i våra konkurrentländer, så att samma
regler som i Sverige ska gälla där.
Herr talman! Det är viktigt att se konkurrensfrå-
gorna i detta vida perspektiv. Det är många olika
faktorer som bidrar till ett gott konkurrensklimat.
Den konkurrenspolitiska propositionen som vi nu
diskuterar har ett brett perspektiv. Utgångspunkten är
att hela tiden sätta konsumenten i centrum - att ge
konsumenten en starkare ställning på marknaden. Det
är därför betydelsefullt att framhålla, som görs i pro-
positionen, vikten av att samordna de konsumentpo-
litiska och konkurrenspolitiska insatserna.
Internationella jämförelser tyder på att konkurren-
sen fortfarande är svag på en del områden i Sverige,
särskilt i tjänstesektorn och där framför allt inom
livsmedel och byggsidan. Det gör att vi inte har den
välfärd vi faktiskt skulle kunna ha. I propositionen tas
upp en rad konkreta åtgärder för att komma till rätta
med problemen. Jag ska ta upp några.
Konkurrensverket kommer att få ökade resurser
för sin verksamhet, något som är oerhört viktigt för
att övervaka konkurrenspolitiken. Den svenska kon-
kurrensmyndigheten kommer också att få behörighet
att tillämpa EG:s konkurrensregler. En särskild utre-
dare kommer att se över om det behövs ytterligare
ändringar i konkurrenslagstiftningen med syfte att
spåra upp och ingripa mot karteller och andra allvar-
liga konkurrensbegränsningar.
Ett område som jag tidigare har nämnt där det rå-
der liten konkurrens är byggområdet. I propositionen
redovisar regeringen sin bedömning att det är angelä-
get att en fungerande europeisk inre marknad på byg-
gområdet utvecklas. Det är därför av stor vikt att
EG:s byggproduktdirektiv utvecklas och att en sådan
marknad snabbt kommer till stånd. Byggkostnadsde-
legationens förslag kommer under hösten att behand-
las här i riksdagen, i en annan proposition.
Så till livsmedelssidan. Priserna har, enligt en
rapport från Konkurrensverket, legat ca 30 % över
genomsnittet inom OECD och drygt 20 % över nivån
inom EU. Det finns många bidragande faktorer som
jordbrukspolitik och ett glest befolkat land. Men
ungefär hälften kan förklaras av den bristande kon-
kurrensen på den svenska marknaden, något som
leder till högre priser. Den stora företagskoncentra-
tionen är här en starkt bidragande faktor.
I Sverige står de tre stora blocken för 90 % av
omsättningen. Sedan 1993 finns ett gruppundantag
för kedjor inom detaljhandeln. Det är viktigt att påtala
att det gäller kedjor inom detaljhandeln och inte
handlar bara om ICA, som det många gånger sägs.
Gruppundantagets utformning har inneburit att så gott
som samtliga frivilliga kedjor, såväl i livsmedelshan-
del som övrig handel, har skydd för sina samarbets-
former.
Blockbildningen i svensk handel utgör en barriär
mot marknadsinträde för nya produkter och företag.
Generella undantagsbestämmelser stärker redan star-
ka kedjors konkurrenskraft och ökar inte effektivite-
ten i livsmedelssektorn, till nytta för just konsumen-
ten.
EU arbetar nu med att ersätta gällande sektoriella
gruppundantag med mer generella paraplyundantag
för samverkan mellan företag. Det kommer fortfaran-
de att finnas en möjlighet till individuell prövning.
Men det är viktigt att vi har klara och stabila spelreg-
ler.
De föregående talarna har ägnat sig åt ren skräm-
selpropaganda. De har sagt att det inte skulle gå att
samverka inom det som framhålls som ICA. Det är
inte sant. De nya reglerna innebär endast att man inte
längre får lov att sätta ett lägsta pris. Vore det inte
rimligt, för att på något sätt komma åt den stora kon-
centrationen på livsmedelssidan? Jag bara undrar.
Regeringen föreslår också ändringar beträffande
taxinäringen. I dag är det problem med konkur-
renslagstiftningen. För närvarande råder stor osäker-
het inom taxibranschen. Förutsägbarheten och möj-
ligheterna till samarbete är ringa. Utskottet vill därför
införa ett legalundantag för att i större utsträckning ge
möjlighet till samverkan i beställningscentraler. Sam-
tidigt som det är viktigt att upprätthålla en effektiv
konkurrens inom taxinäringen är det angeläget att slå
vakt om taxiservicen i glesbygd. Undantaget ska gälla
beställningscentraler som omfattar upp till 40 bilar.
Vi förutsätter också att miljöaspekter och glesbyg-
dens speciella förutsättningar ska beaktas vid indivi-
duella undantag för beställningscentraler som omfat-
tar fler än 40 bilar.
Regeringen har också för avsikt att införa ett
gruppundantag för taxiverksamheten, som inte om-
fattas av det föreslagna legalundantaget. Undantaget
ska gälla samarbete som omfattar upp till 35 % av
den relevanta marknaden. Till detta kommer möjlig-
heterna till individuell prövning. En sådan prövning
måste ha effekten för konsumenterna i fokus.
Under detta moment finns två reservationer. En
reservation kommer från Folkpartiet som i stället vill
ha en gräns på 100 bilar, något som skulle innebära
att nästan en hel bransch skulle undantas från konkur-
rensprövning. Är detta rimligt?
Den andra reservationen, där Moderaterna står i
spetsen, avvisar både ett införande av legalundantag
och gruppundantag. Rättare sagt, man tycker att le-
galundantaget inte är tillräckligt. Det gäller inte till-
räckligt många bilar. Samtidigt vill man inte ha något
legalundantag. I stället säger man att Konkurrensver-
ket ska göra en flexiblare tillämpning. Vad innebär
det i praktiken? Ska det gälla generellt för alla bran-
scher, eller ska det bara gälla för taxi? Speciellt all-
varligt är att man angriper paragrafen i konkurrensla-
gen om förbud mot skadlig samverkan. Att ta bort
denna paragraf skulle innebära ett totalt branschun-
dantag, att taxiföretag får bilda karteller också mellan
beställningscentraler.
Detta strider helt mot regeringens uppfattning att
konkurrenslagen behöver vässas för att göra kartell-
bekämpningen mer effektiv.
Att ändra kriterierna för undantag skulle innebära
att hela konkurrenslagen skulle behöva skrivas om,
vilket inte heller skulle innebära någon EG-
harmonisering.
Herr talman! De borgerliga har, som vi har hört
tidigare, en oerhört dogmatisk inställning till den
offentliga sektorn. Man gömmer sig bakom tal om
konkurrens och effektivitet för att egentligen nå andra
mål, som privatisering och utförsäljning. Att utsätta
offentliga verksamheter för konkurrens blir därmed
ett överordnat mål i sig. Driftsformen blir det centrala
- inte att samhällets resurser används så effektivt och
demokratiskt som möjligt.
Flera undersökningar pekar på att konkurrens är
viktigare för kostnadseffektivitet än om en verksam-
het eller ett företag är privat eller offentligt. Kom-
mun- och landstingspolitiker har till uppgift att värna
sina medborgare och på bästa sätt uppfylla samhälle-
liga mål som god barn- och äldreomsorg och god
sjukvård. I vilken form verksamheten ska drivas vari-
erar självklart. Ibland är den offentliga regin att före-
dra. Andra gånger är det den kooperativa eller privata
lösningen som är den bästa.
Jag vänder mig därför mot den uppfattning som
framskymtar i de borgerliga reservationerna, som
innebär att alla kommunala verksamheter ska överfö-
ras i privat regi eller att alla kommunala bolag ska
säljas ut. Hur kan man veta att det alltid är det bästa i
det enskilda fallet?
Mycket av denna diskussion handlar dessutom om
storstädernas villkor. I glesbygd saknas många gånger
alternativ till den kommunala driften. Det finns helt
enkelt inga privata företag som är intresserade av att
ta över.
Vad som däremot är viktigt är att det finns klara
regler för konkurrensutsättningen i kommuner och
landsting. Upphandlingskommittén, som har att be-
handla dessa frågor, kommer att lämna sitt slutbetän-
kande i mars. Konkurrensrådet kommer också att
lämna en rapport före årets slut om hur man har upp-
levt konkurrensen mellan offentlig och privat sektor.
Herr talman! Reservationerna till näringsutskot-
tets betänkande visar att det inte är konsument- eller
medborgarintresset som styr utan att det finns andra
ideologiska skäl som driver på. Debatten visar hur
partipolitiska konkurrensfrågorna har blivit. Det är
okej att ge sig på den kommunala kompetensen till
förmån för konkurrenslagen i de fall man vill privati-
sera offentliga verksamheter och begränsa kommu-
nernas handlingsutrymme - ideologiskt betingade
privatiseringar som fokuserar mer på produktionsför-
hållandena än på konsumentnyttan. När man däremot
upplever att en konkurrent till konsumentkooperatio-
nen ICA angrips av konkurrensmässiga skäl är det
stopp.
Jag tycker att det är viktigt att vi väljer. Antingen
håller vi en rak linje i konkurrensfrågorna, och då ska
konsumentintresset gå före allt annat i alla samman-
hang, eller så låter vi de partipolitiska hänsynen ta
över, och då är det våra olika visioner om hur sam-
hället ska se ut som ska styra.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på samtliga re-
servationer.
Anf. 24 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag vågar nog säga att vi från bor-
gerlig sida gemensamt står för konsumentperspektivet
och de små företagens möjligheter att konkurrera när
det gäller konkurrenslagstiftningen, till skillnad från
socialdemokratin. Jag kan inte förstå att man ska låta
alla taxicentraler med upp till 40 bilar få missbruka
marknadsdominerande ställning och ha skadliga kon-
kurrensbegränsningar. De står ju utanför lagen. Det
finns inget skydd där. De får göra vad de vill. Det är
ingen bra metod.
Det är därför vi vill utgå från de grundläggande
konsumentintressena. Det är de skadliga konkurrens-
begränsningarna och missbruket av marknadsdomine-
rande ställning som vi förbjuder. Det är därför vi
mycket påtagligt vill säga att det är upp till en be-
ställningscentral med samverkande småföretag att
visa att de inte har högre priser eller sämre kvalitet än
företag på orter där det finns god konkurrens. Det
skulle ge bättre resultat. Det är ett bra förtydligande
av lagen som majoriteten tyvärr motsätter sig.
Jag kan inte se att det är i konsumenternas intresse
att ett stort antal småföretagare i Skellefteå med nuva-
rande tillämpning tvingas gå samman och bilda ett
ganska stort företag, som dessutom blir näst intill
monopolist. Det är inte till någon nytta för konsu-
menterna, men det är det socialdemokratin för närva-
rande står för.
När det sedan kommer till detaljhandelsdelarna
vill jag säga att det är de små företagen som ska sam-
verka mot de stora helintegrerade företagen - de stora
koncernerna och de multinationella företagen. En av
bevekelsegrunderna var ju att små äggproducenter
med en marknadsandel upp till 18 % skulle ha en
chans att samarbeta mot giganten med 60 % mark-
nadsandelar. Det är därför gruppundantaget i detalj-
handeln kom till. De små enskilda företagen skulle
kunna bedriva ett inköpssamarbete och ett distribu-
tionssamarbete för att inte bli utslagna och för att ha
chans att skapa en skarp konkurrens.
Till sist, herr talman, vill jag när det gäller den of-
fentliga sektorn säga att det inte finns något skäl till
monopol där. Socialdemokratin var en hårdnackad
motståndare till uppbrytning av telemonopolet, i
energifrågan m.m. Vi har skapat bra konkurrens, och
konkurrens är positivt.
Anf. 25 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Om jag börjar med gruppundantaget
för detaljhandeln kan jag säga att jag undrar om Per
Westerberg tycker att det är ett problem att tre block
står för 90 % av omsättningen i dag, dvs. att ICA har
43 %, att KF har 23 % och att Dagab har 18 %. Är det
ett problem, och vad ska vi i så fall göra åt detta?
Vi har ingen lagstiftning i Sverige som gör att vi
kan bryta upp företagskoncentrationer, men vi kan i
alla fall göra så mycket som vi kan. Vi kan förbjuda
otillåten samverkan vad det gäller lägsta pris. Det är
vad det innebär - ingenting annat. Jag tycker att det
skulle vara rimligt att införa ett sådant förbud. Det är
en åtgärd för att försöka bryta företagskoncentratio-
nerna. Det är självklart inte allt.
Jag skulle också vilja ta upp taxi. Sverige ser ut på
väldigt olika sätt. Det är storstäder och glesbygd. För
att värna glesbygden tycker vi att det är viktigt att vi
inför ett legalundantag för företag med upp till 40
bilar, så att det fungerar där. Men samtidigt måste
man också ha en regel vad det gäller företag på andra
orter, och därför vill vi att regeringen fastställer ett
gruppundantag för företag med en marknadsandel på
upp till 35 %.
Alternativet som ni förespråkar är att det inte ska
finnas något gruppundantag eller något legalundan-
tag. Man begär i stället att kriterierna i konkurrensla-
gen ska ändras. Då är min fråga om de ska ändras
bara vad det gäller taxi eller om det är generellt. Hur
kommer detta att harmonisera med EU?
Jag ska slutligen också fråga om offentliga sek-
torn. Finns det några verksamheter som Per Wester-
berg tycker inte lämpar sig för marknadsmässig styr-
ning?
Anf. 26 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Först vill jag när det gäller taxide-
larna säga att vi tycker att det finns ett konsumentin-
tresse att ta vara på vad gäller orter med färre än 40
taxibilar, dvs. större delen av Sverige. Det är därför vi
vill ha ett förbud mot missbruk och skadliga begräns-
ningar även där. Vi tycker att det är den preciseringen
- skadliga begränsningar och konsumentskyddet -
som är den grundläggande frågan. Det är till nytta för
de små orterna. Det skapar en förutsägbarhet även för
taxiföretagen.
Sedan vill jag, herr talman, ta upp livsmedels-
blocken. Nej, jag tycker inte att det är bra med de tre
blocken. Men Marie Granlunds och socialdemokra-
ternas attityd är att man ska ge sig på det block som
har visat sig ha de lägsta priserna - små samverkande
köpmän - i stället för att ge sig på de större blocken
som enligt de flesta undersökningarna har de högre
priserna. Det är det som är felet. Det är småföretagar-
fientligt.
Marie Granlund är, med det sättet att resonera,
nöjd om ICA görs till en stor företagskoncern. Då är
allt okej. Det är det inte för mig. Då tycker jag att
man måste tillämpa det andra huvudrekvisitet: miss-
bruk av marknadsdominerande ställning.
Till sist, herr talman, vill jag ta upp offentlig sek-
tor. Jag säger inte att allt ska vara privat, men jag
säger att allt ska gå att utmana. Om någon kan driva
en verksamhet bättre, med bättre kvalitet eller till
bättre pris - helst både-och - ska vi ta till oss de
privata alternativen. Det var precis det som gjordes på
teleområdet och på energiområdet. Jag tror att vi
behöver göra mer på fler områden, till nytta för kon-
sumenten.
Sedan tror jag, herr talman, att det är oerhört vik-
tigt att staten lever upp till sitt grundläggande ansvar,
nämligen kvalitetskontrollen. Det gäller inte minst
inom vård och omsorg och många av de verksamheter
som i dag bedrivs i offentlig regi.
Anf. 27 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Som en följd av Per Westerbergs an-
förande - och även reservationen - kan man konstate-
ra att konkurrenspolitikens viktigaste mål är att pri-
vatisera den offentliga sektorn. Det är utgångspunk-
ten.
När man pratar om andra områden inom den pri-
vata sektorn vill man inte göra någonting. Man vill
inte försöka använda de få medel som vi har för att
bryta den stora koncentrationen inom livsmedelssek-
torn. Det är inte mycket som vi kan göra åt detta, men
vi kan göra något, och det är man inte villig att ställa
upp på.
Det enda som händer när det här gruppundantaget
ersätts av ett nytt gruppundantag i EU är att man inte
tillåter samarbete kring ett lägsta pris. Det vore väl en
bra sak att faktiskt kunna slå fast detta för ett block
som faktiskt har 46 % av omsättningen i dagligvaru-
handeln. Jag tycker att det är oerhört viktigt.
Jag har fortfarande inte fått något svar när det
gäller det här med taxi. Vi tycker att det är viktigt att
det finns en förutsägbarhet och att det här fungerar
även i glesbygden, där det fungerar på ett annat sätt
än vad det gör på den plats som jag själv kommer
från. Därför vill vi ha ett undantag för 40 bilar, så att
man kan planera sin verksamhet och driva den på ett
bra sätt. Detta kommer att gynna konsumenterna.
Men vi vill inte ta bort en hel bransch från prövning.
Det är oerhört viktigt.
Jag förstår fortfarande inte vad det är för kriterier
som ska ändras i konkurrenslagen, som man skriver i
reservationen. Nu har inte Per Westerberg några fler
repliker. Men jag förstår inte detta. Ska detta gälla
bara taxiföretagen, eller ska det gälla alla branscher?
Anf. 28 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Vi i Folkpartiet anser att det är av
största vikt att vi har en bra och stark konkurrenslag-
stiftning. Men vi får inte ha en konkurrenslagstiftning
som ständigt missgynnar små företag och fria företa-
gare på bekostnad av stora koncerner, som blir fallet
vad det gäller både ICA och taxiföretagen.
Men om vi kan lämna det här något har jag en helt
annan fråga. Den gäller EU:s konkurrenslagstiftning.
Tycker Marie Granlund och socialdemokraterna att
det är rimligt att EU:s nuvarande konkurrenslagstift-
ning systematiskt missgynnar små länders konkur-
renskraft? Är det rimligt att Sveriges näringsliv ska
hindras från att växa inom EU men att EU-företag
fritt ska kunna köpa upp svenska företag? Det är
särskilt allvarligt med tanke på ett land just som Sve-
rige, ett litet land med stora duktiga internationella
företag.
Anf. 29 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Jag kan börja med att svara på den
frågan. Nej, vi kan också inse att det är problem med
EU:s konkurrenslagstiftning. Men jag tycker att man
med den reservation som man har skrivit bara slår in
öppna dörrar, eftersom arbetet med att se över det här
redan pågår i Näringsdepartementet.
Vi tycker inte att allting i EU är bra. Vi är ett parti
som inte heller tycker att EU ska bli en federal stat.
Vi tycker nämligen att de enskilda länderna fortfa-
rande ska ha stor påverkan.
Jag vill fråga Eva Flyborg om det här med taxi. Är
det rimligt att man undantar en hel bransch från kon-
kurrensprövning, i och med att man sätter gränsen till
100 bilar?
När det gäller undantaget för kedjor undrar jag om
det inte är rimligt att man försöker göra någonting åt
den stora koncentrationen inom detaljhandeln eller
dagligvaruhandeln.
Anf. 30 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Marie Granlund kan omöjligt mena
att det är ICA:s fel att matpriserna är höga i Sverige.
Det är en lång räcka av händelser som måste analyse-
ras och mycket som måste förändras innan vi kan ha
bättre och lägre matpriser i Sverige.
När det gäller EU och det ställningstagandet tyck-
er jag att det är intressant att höra av Marie Granlund
att arbetet pågår. Innebär det då att Marie Granlund
här i dag är beredd att stödja Folkpartiets krav på att
det omedelbart och noga ska analyseras och diskute-
ras och att Sverige driver den linjen inom EU?
Anf. 31 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Det är väldigt viktigt att det diskute-
ras. Det står också i betänkandet att det här arbetet
pågår i Näringsdepartementet. Vad det kommer att
leda till kan inte jag svara på, eftersom man håller på
att utreda och undersöka det här. Vi får säkert anled-
ning att ta ställning till det framöver.
Det är självklart inte ICA:s fel att man är stor.
Men vi har ju som politiker och samhällsföreträdare
en skyldighet att ordna lagstiftning och andra regler
som gör att det blir den bästa möjliga situationen för
konsumenten och som faktiskt medverkar till att
minska företagskoncentrationer. Det här förslaget om
att slopa gruppundantaget för detaljhandelskedjor är
ett led. Det är en mycket liten sak. Vi är också väl
medvetna om att det handlar om jordbruksregleringar
och andra frågor som vi driver i andra sammanhang.
Men det här är ett litet steg, och jag kan inte förstå
varför man avvisar detta. Det handlar om att förbjuda
samarbete kring ett lägsta pris. Jag tycker att det är
anmärkningsvärt att man inte kan ställa upp på det.
Jag kan nästan misstänka att man inte vågar ta den
här debatten ute.
Anf. 32 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Jag vill begränsa mig till en kom-
mentar till Marie Granlunds inledning. Hon sade att
konkurrenslagstiftningen driver på strukturomvand-
lingen. Jag tror att det är helt sant beträffande detalj-
handeln men tyvärr helt negativt.
Jag ska säga att jag tar min utgångspunkt enbart
från Småortssverige och glesbygden, som jag känner
rätt väl. Jag kan inte se några konsumentfördelar i det
faktum att enskilda livsmedelshandlare som samver-
kar i ett namn diskrimineras jämfört med integrerade
kedjor, som Konsum och Hemköp. Det är den dis-
krimineringen som vi borde kunna få bort.
Det finns, som sagt, inte lika villkor inom livsme-
delssektorn i dag. Vi har försökt förklara det här för
varandra. Jag tror att de föreslagna åtgärderna med
stor sannolikhet kommer att medföra högre priser i de
områden i det här landet som jag närmast hänvisar
till.
Anf. 33 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Det har ju gått väldigt bra för ICA
och också för många andra kedjor. Så det har faktiskt
varit möjligt att verka. Det vi vill göra nu - i enlighet
med EU:s regler - är att ta bort det här gruppundanta-
get vad gäller prissamarbete. Det handlar om att man
inte får lov att sätta ett lägsta pris. Allt annat får man
lov att göra.
Jag undrar vad det kan finnas för invändningar
mot detta. Dessutom kan glesbygden värnas genom
individuella undantag.
Jag skulle vilja fråga Åke Sandström en sak.
Centerpartiet står bakom en av reservationerna om
den offentliga sektorn och avreglering. Jag skulle
bara vilja höra vad det är för verksamheter som står
på listan för nya avregleringar och privatiseringar
framöver. Och hur står det här i överensstämmelse
med Åke Sandströms värnande om glesbygden?
Anf. 34 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Beträffande den offentliga sektorn är
jag mycket klar över att det i många av våra kommu-
ner inte finns företag som kan ta vid, så det behöver
vi inte debattera. Jag är klar över att det finns stora
skillnader i det här landet. I det avseendet har jag
ingen ytterligare kommentar.
Det är bra om vi beträffande detaljhandeln kan få
bevis för att de små enheterna också kan få ha en
samverkan. Däremot tror jag inte att detta i praktiken
kan få samma genomslag som den ordning som vi har
i dag.
Anf. 35 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Vi tycker att det är viktigt att man
gör allt för att minska koncentrationen och för att få
ned priserna. Ett sätt är faktiskt att ändra de samver-
kansformer som finns i dag vad det gäller, återigen,
möjligheterna till samarbete kring att sätta ett lägsta
pris. Det är det enda som finns med i den här propo-
sitionen, som vi behandlar nu, och det tycker vi är ett
viktigt steg. Sedan måste vi fortsätta med jordbruks-
avregleringar och på andra områden. Men det som vi
diskuterar här i dag är detta lilla steg. Jag tycker att
det är beklämmande att man inte kan ställa upp på
detta.
Anf. 36 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Inledningsvis sade Marie Granlund
att fungerande konkurrens inte är ett mål i sig utan ett
medel. Det är bra, tycker jag. Hon sade att konsu-
mentperspektivet ska stå i centrum. Det tycker jag
också är bra.
Men när det kommer till de konkreta fall som vi
nu diskuterar är det inte, som jag ser det, konsument-
perspektivet som sätts i centrum och tillåts vara avgö-
rande. På vilket sätt kommer beslutet om att avskaffa
ICA-undantaget, dvs. att förbjuda visst samarbete
mellan enskilda köpmän, att gynna konsumenterna på
de mindre orterna? På vilket sätt kommer förbudet
mot beställningscentraler över en viss nivå att gynna
taxikonsumenterna i Borås, i Halmstad, i Sundsvall, i
Luleå, i Östersund, i Uddevalla osv.? På vilket sätt
kommer detta att leda till förbättringar för dem?
Min slutsats är att man här har låtit det goda bli
det bästas fiende och att man har hamnat fel utifrån
ett skrivbordsperspektiv.
Marie Granlund sade tidigare, när det gällde re-
servationen om den offentliga sektorn, att det var
dogmatiska partier som formulerat den. Detta säger
representanten för ett parti som så sent som i går
presenterade en proposition som innebär ett förbud
för landstingen att överföra viss verksamhet i privat
ägo, i strid mot det kommunala självstyret. Snacka
om dogmatism!
Anf. 37 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Nu har vi pratat om det här jätte-
många gånger. Att ta bort undantaget för kedjor tror
jag, som sagt, är ett litet steg mot att öka konkurren-
sen. Ökar man konkurrensen blir det också bättre för
konsumenterna där det är alldeles för höga priser i
dag. Jag förstår inte varför ni inte kan ställa upp på
detta. Man får fortfarande lov att samverka när det
gäller distribution. Man får lov att samverka på en rad
olika sätt, men här handlar det just om att man inte
längre får sätta ett lägsta pris. Jag tror faktiskt att
detta kan ha en påverkan så att prisnivån sjunker. Det
kommer inte att vara den avgörande aspekten, men
det är en del av ett mycket komplicerat område som
har varit väldigt reglerat och väldigt koncentrerat.
Vad det gäller taxi och skyddet för konsumenter
tycker jag att man måste se till att landet är väldigt
delat. Vi består av glesbygd, av medelstora städer och
av storstäder. Alltså måste man hitta regler som pas-
sar Sverige som Sverige ser ut. Vi vill då ha ett un-
dantag upp till 40 bilar för att man ska kunna samver-
ka på ett gott sätt på mindre orter i glesbygd utan att
hela tiden behöva söka individuell prövning, som
fallet är i dag. Vi vill också att man ska ha en möjlig-
het att samarbeta, framför allt på större orter, upp till
35 %. Men vi undantar inte en hel bransch från kon-
kurrensprövning. Vi tycker att det är viktigt att det
finns konkurrens, men samtidigt måste man värna om
konsumenterna, om medborgarna. Jag tycker att detta
är fundamentalt.
Kanske Göran Hägglund i stället kan svara på vad
ert förslag egentligen innebär.
Anf. 38 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! För att börja med ICA och taxi blir
ju effekterna av detta att det inte blir tillåtet att sam-
arbeta i beställningscentraler om man har över ett
visst antal fordon, 40 numera, och inte tillåtet med
visst samarbete mellan ICA-handlarna. Men, och här
skulle man väl kunna få ett litet erkännande av Marie
Granlund, det är inte alldeles enkelt att förklara för
den enskilde taxiföraren eller ICA-köpmannen varför
den samverkan som sker mellan enskilda näringsidka-
re är fel och ful och ska förbjudas, men om de till-
sammans skulle bli en koncern i hela Sverige är det
fine. Då är det okej, om de inte går över procentnivån.
Detta är ju väldigt underligt och kan inte heller, tror
jag, ligga i linje med de intentioner som Marie Gran-
lund har.
Vad vårt förslag innebär framgår av reservationen
som finns på s. 56 i betänkandet. Säg att det bedrivs
taxiverksamhet på en ort och man finner att priserna
där är höga. Jag som konsument anmäler och säger att
det är betydligt dyrare i Malmö än i Göteborg, eller
vad det nu kan vara. Då prövas detta av Konkur-
rensverket. Ser man då att konkurrensen har begrän-
sats genom att någon har missbrukat sin dominerande
ställning får man klämma till den verksamheten med
vitesföreläggande. Vad man då åstadkommer är att vi
som lagstiftare beivrar det som är fel - inte, som
lagstiftningen nu kommer att se ut med ert förslag, att
vi beivrar det som inte är fel.
Anf. 39 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Ni argumenterar från två olika ut-
gångspunkter. Det ska alltså vara som det är i dag, för
i dag finns det inte något undantag. Men samtidigt
säger ni att Konkurrensverket bedömer detta lite för
hårt i dag, och då ska man ändra kriterierna. Då har
min fråga till flera av debattörerna under den här
debatten varit: Vad innebär detta konkret? Är detta
bara en ändring av kriterierna som ska gälla taxi, eller
ska det gälla alla branscher? Jag tycker att det skulle
vara väldigt viktigt att veta. Konkurrenslagen kom-
mer att få ett helt annat utseende därefter och inte
harmonisera med EG-rätten. Vi har ju varit väldigt
noga med att försöka korrespondera detta.
Vad det gäller kedjor i detaljhandeln är det nog
ganska lätt att förklara för enskilda konsumenter vad
vi vill - att försöka öka konkurrensen, att få lägre
priser. Enskilda affärer ska inte få lov att samarbeta
och säga att nu ska detta vara det lägsta pris man får
sätta, utan man ska faktiskt få sätta det pris man vill.
Man ska inte behöva sätta ett speciellt pris. Det tycker
jag faktiskt är väldigt lätt att förklara. Jag tror också
att detta kommer att ha återverkningar som gör -
kanske marginellt, men ändå - att vi kan få ned pris-
nivån i Sverige.
Vad det gäller den offentliga och den privata
sektorn är det alldeles riktigt att vi har olika utgångs-
punkter. Vi skiljer på människan som konsument,
som köper saker och ting, och människan som med-
borgare, som har rättigheter. Jag tycker att det är
väldigt viktigt att man som medborgare har tillgång
till vård, skola och omsorg kostnadsfritt och på bästa
sätt. Om vi pratar om sjukhusen var ju den debatten i
går, men visst är det viktigt att pengar som vi alla
hjälper till att samla ihop till våra stora sjukhus inte
bara får sättas på börsen och att det inte är vinsten
som ska styra sjukhusen.
Anf. 40 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Som framgår av den hittillsvarande
diskussionen är detta ett viktigt och intressant betän-
kande som bör få stor påverkan på det svenska nä-
ringslivet. I propositionens andra strecksats om den
allmänna inriktningen av konkurrenspolitiken sägs
med stor tydlighet vad det handlar om: Karteller och
andra konkurrensbegränsningar som skadar konsu-
mentintresset kan inte accepteras. De medel som
staten har att upptäcka och ingripa när företag sätter
konkurrensen ur spel måste bli effektivare.
Globaliseringen av ekonomin, kapitalets fortsatta
koncentration och omregleringen av tidigare statliga
monopol kräver en striktare konkurrenspolitik och
statliga kontrollorgan med stora befogenheter.
Små, privata företag som vill stå fria från storfö-
retag och multinationella företag råkar ofta i svårig-
heter. Ett exempel är Weba, ett litet familjeföretag
utanför Halmstad som har drabbats mycket hårt av
diskutabelt samarbete mellan kooperativt ägda Arla,
som har fullständig kontroll över distributionen till
mjölkproducenterna, och multijätten Unilever. Trots
att test visade att Webas diskmedel var både prisvärt,
mycket effektivt och bäst ur miljösynpunkt tar Arla
bort denna produkt från sitt sortiment. Man motiverar
sitt handlande med att det lilla företaget ville höja
priset på sin produkt. Konsumenterna var dock fortfa-
rande intresserade av att köpa detta diskmedel.
Arlas agerande har skadat familjeföretaget i grun-
den. Jätten Unilever har blivit av med en konkurrent,
och Sveriges mjölkproducenter har förlorat en bra
produkt. De flesta små företag hade gett upp för länge
sedan. Men i det här fallet kämpar mot alla odds det
lilla företaget och driver nu process mot Arla.
Man kan bara ana hur vanligt det är att små före-
tag drabbas av stora företags agerande. Det är bra att
Konkurrensverket agerar mot oligopolet på bensin-
marknaden. Tyvärr har man hittills haft för små möj-
ligheter att syna stora företags konkurrensvidriga
agerande mot de små företagen.
Herr talman! Det finns flera sätt för staten att öka
konkurrensen i olika branscher. Mycket aktuell är
energipolitiken. Energiomställningen och den däri
ingående kärnkraftsavvecklingen handlar utöver
energipolitik om att öka mångfalden i energisystemet
och därmed effektiviteten och konkurrensen. Tack
vare omställningsprogrammet byggs nu mycket in-
tressanta energilösningar runt om i Sverige. Vi har
påbörjat övergången från olja och kärnkraft till
biobränslen, vind och vatten.
I Kungälv har man faktiskt kommit ytterligare ett
snäpp på väg mot ett robust och miljövänligt upp-
värmningssystem. Inom något år kommer hela
Kungälv att värmas huvudsakligen av solvärme och
spillvärme.
Ett fasthållande vid gamla storskaliga energilös-
ningar, som somliga partier har envisats med, skulle
ha hindrat den här utvecklingen. En fortsatt ener-
giomställning ökar mångfalden av energilösningar,
ökar konkurrensen och ger förutsättningar för små-
skaliga, robusta och miljövänliga system.
Herr talman! De borgerliga partierna pratar myck-
et och vackert om behovet och nyttan av ökad kon-
kurrens. Det är väl bra. För moderaterna och kanske
för fler borgerliga partier handlar ökad konkurrens
framför allt om utförsäljning av statliga och kommu-
nala verksamheter. Särskild förkärlek har man till de
kommunala kärnverksamheterna, skola, vård och
omsorg, som man vill knoppa av och göra om till små
privata bolag. De stora sjukhusen vill man börsintro-
ducera.
De borgerliga partierna har varit entusiastiska
konkurrensförespråkare så länge det handlat om tidi-
gare statliga monopol som postmarknad och tele-
marknad. När man läser betänkandet är det emellertid
mycket tydligt att de borgerliga partierna nu börjar
darra på manschetterna. Fokus i konkurrenspolitiken
förs nu över till näringslivet som helhet. Karteller och
andra konkurrensbegränsningar som skadar konsu-
mentintresset kan inte accepteras, heter det i den
allmänna inriktningen av konkurrenspolitiken.
Det svenska näringslivet står inför en mycket ny
situation. Vad händer inom branscher som livsme-
delsproduktion, byggmaterialsektorn, bensinbolagen
och bankerna? Är det exempelvis bra för konkurren-
sen, Per Westerberg, att de fyra storbankerna tänker
köpa Postgirot?
Det är intressant att följa den borgerliga utveck-
lingen från att vara starka konkurrensförespråkare till
att bli skeptiska och direkt avvisande till förslag som
griper in i näringslivets beteende. De borgerliga parti-
erna, den här gången med Folkpartiet i spetsen, oroar
sig över förslaget att utreda möjligheten att ge företag
lättnader i fråga om konkurrensskadeavgifter om det
berörda företaget avslöjar andra företags överträdel-
ser.
Man är också skeptisk till tanken att konkur-
rensmyndigheten skulle ha befogenhet att splittra
stora företag med kraftigt dominerande ställning. Och
man tycker inte att det finns anledning att reglera
styrelseledamotskap i konkurrerande företag.
Just de här punkterna är ganska naturliga om man
ska få till en konkurrens, allra helst om man vet hur
näringslivet fungerar både nationellt och internatio-
nellt.
Herr talman! Det är knappast överraskande att de
borgerliga partierna också sviktar i de två känsliga
frågorna om taxi och detaljhandeln. De här frågorna
har onekligen sina besvärliga sidor. Men det handlar
faktiskt om att öka konkurrensen på de här markna-
derna. Det är självklart att tätbefolkade regioner ska
ha fler konkurrerande beställningscentraler. Det är
inte bra om stora kedjor centralt bestämmer lägsta
pris. Samarbete som gynnar konsumenterna och inte
snedvrider konkurrensen ska även i fortsättningen
naturligtvis vara möjligt.
Konkurrenspolitiken utgår från det faktum att all
kommersiell verksamhet strävar mot en monopolsitu-
ation. Om detta har jag verkligen blivit instruerad av
flera stycken framgångsrika företagare, som mycket
ärligt säger: Det förstår du väl att det är så här det
fungerar. Därför är det naturligtvis nödvändigt att
samhället skaffar sig redskap för att upprätthålla den
sunda konkurrensen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 41 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag uppskattar att en gammal kom-
munist talar om att konkurrens är bra för utveckling-
en. Men jag tycker att han ändå faller i den gamla
fällan att det bara är de stora företagen man slår vakt
om och glömmer de små, trots de olika exemplen från
Halland med tillverkaren av rengöringsmedel.
Det man i praktiken säger när det gäller kedjeun-
dantaget för detaljhandeln är att små företag, trots att
de har lägre priser än de stora koncernerna, ska åläg-
gas förbud och begränsningar. Om de däremot slår
sig samman till en stor koncern går det alldeles ut-
märkt. Därmed blir förslaget som läggs fram av majo-
riteten direkt småföretagarfientligt och jag vågar
faktiskt säga konsumentfientligt, i och med att dessa
företag i de flesta fall visar att de har lägre priser än
de stora giganterna. Jag förstår därför inte varför man
inte vill låta dem samverka på ett bra sätt.
Det är inte så att vi utformar en lagstiftning som
avviker från EU-lagstiftningen. Men som Konkur-
rensverket har sagt inför utskottet har det varit svårare
att bevisa fel i prissättningen. Därför har man valt
lagparagrafridandet och den mer teoretiska hantering-
en, att varje begränsning av konkurrensen är skadlig,
även om det är väldigt små företag som tillsammans
kämpar mot mycket stora koncerner. Jag förstår inte
den synen. Den är småföretagarfientlig, konsumentfi-
entlig, inte bra för utvecklingen i Sverige.
När det gäller den offentliga sektorn ska våra ge-
mensamma medel utnyttjas på effektivaste grund,
oavsett om det är privat eller offentligt. Det ska finnas
en offentlig tillsyn av både det privata och det offent-
liga när det gäller kvalitetskontroller. Det skapar den
bästa lösningen.
Till sist, herr talman, Posten och Postgirot. Det är
nog så att vi flyttar pengarna direkt mellan konton, så
jag tror faktiskt att Postgirot och Bankgirot kommer
att vara ganska ointressanta om några år.
Anf. 42 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! När Per Westerberg fortsätter att ta
upp de problem som han tror finns med i den föränd-
ring som föreslås när det gäller detaljhandelssamar-
betet tror jag faktiskt att det är en överdrift. Det är
alldeles klart att allt samarbete som är bra för konsu-
menten, som på olika sätt kan försvaras, ur miljösyn-
vinkel eller samhällssynvinkel, naturligtvis ska stöt-
tas.
Däremot är det naturligtvis väldigt bra om vi
lyckas få till stånd en ökad konkurrens också mellan
de butiker som finns i det här samarbetet. Det kan
inte vara bra om 40 butiker i Storstockholm har precis
samma prissättning. Då handlar det inte ett dugg om
landsbygden, då handlar det om att få till stånd en
konkurrens i storstad.
När det gäller landsbygden finns alla möjligheter
att också i fortsättningen ha ett mycket utvecklat
samarbete inom denna koncern.
Per Westerberg tog också upp den offentliga sek-
torn, att gemensamma medel ska utnyttjas på effekti-
vast möjliga sätt. Det tycker vi väl allihop, även om
det kan vara lite värre när vi börjar handskas med
människors liv och leverne.
När man läser moderata reservationer och motio-
ner är det så självklart att om det knoppar av och säljs
ut så mycket kärnverksamhet som möjligt i kommu-
nerna blir allt bättre och billigare. Jag vet inte om Per
Westerberg är villig att nyansera lite grann och inte
vara så dogmatiskt inställd på att allt ska säljas.
Anf. 43 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Vi är inte dogmatiska om att allt ska
säljas, men allt ska vara utsatt för alternativ konkur-
rens.
Vi ser hur uppbrytandet av telesektormonopolet
ledde till en enastående ekonomisk utveckling under
90-talet i Sverige, hur avregleringen av energi och el
har varit utomordentligt framgångsrik, liksom avreg-
leringen av posten. Vi tror att det finns mer att göra
inom offentlig sektor. Det självfallet viktigaste av allt
är vård och egen utbildning. Jag säger inte att alla ska
gå till privata sjukhus eller privata skolor, dvs.
friskolor. Jag är helt övertygad om att det kommer att
finnas en efterfrågan på det offentligdrivna. Lennart
Beijer behöver inte vara orolig.
Staten och statsmakten har missat i kvalitetskon-
trollen, alltifrån olika typer av äldreomsorg till barn-
omsorg och sjukhus. Det måste finnas kvalitetskon-
troll i både privat och offentlig vård.
Herr talman! Jag går tillbaka till detaljhandeln.
Varför ger man sig på de småföretagare som samar-
betar som har lägst pris, medan de stora går fria?
Varför vill man tvinga de små att bli en stor koncern,
även när det gäller t.ex. taxi i Skellefteå? Vi ska för-
söka komma till en precisering av motiven för att leda
in rätt rättstillämpning, dvs. komma åt skadliga kon-
kurrensbegränsningar och missbruk av marknadsdo-
minerande ställning av stora företag. Det är viktigt
oavsett om det är offentlig eller privat regi, oavsett
om det är taxi eller små detaljhandlare som samverkar
i glesbygd och i små orter som t.ex. min hemstad
Nyköping.
Anf. 44 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Det är synd när moderaterna så häf-
tigt kritiserar eller vill få ändring på den kommunala
kärnverksamheten, att moderaterna driver frågan så
pass hårt utan att resonera om alternativen. Det vore
bra om även moderata och andra borgerliga företräda-
re i kommunerna lade ned mer energi på att förbättra
den offentliga sektor som finns och försöka uppnå
mycket av det som man tycker saknas. Nu ska man
lösa allt genom att ta ansvaret från verksamheterna
och sälja ut dem - visserligen med de kontrollorgan
som Per Westerberg vill ska fungera.
Det är naturligtvis lite besvärande att när vi har
diskuterat konkurrenspolitik, och vi vet om att mode-
raterna börjar bli konsekventa i frågorna, hamnar en
del problem på bordet som inte löses lika galant och
enkelt. Två sådana problem är dels taxi, dels detalj-
handeln. Ändå måste man ha någon princip, någon-
ting att sträva mot, för att uppnå bättre konkurrens
också vad gäller taxiverksamhet. Det måste vara
riktigt med det som gäller från statliga myndigheter,
nämligen att i större orter och regioner ska det finnas
mer än en beställningscentral. Inriktningen är klar.
Sedan vet vi om att övergångarna kommer att ske på
olika sätt. Jag tror inte att Skellefteålösningen kom-
mer att vara särskilt långvarig.
Anf. 45 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Jag tänkte när jag hörde Lennart
Beijer försvara konkurrenspolitiken och avregleringar
på vissa områden att han skulle kunna uppdatera mig
med ett bristande minne om hur Vänsterpartiet har
ställt sig när det gäller skolpengsreformen, förslaget
till elavregleringen 1994, avregleringen av järnvägs-
trafiken, teleavregleringen, utländska bankers möjlig-
het att etablera sig i Sverige. Detta har spelat en vik-
tig roll för att pressa priserna på många olika områ-
den.
Jag vill gärna ställa samma frågor till Lennart
Beijer som jag ställde till Marie Granlund. På vilket
sätt kommer beslutet om att avskaffa ICA-
undantaget, dvs. att förbjuda samarbete när det gäller
varuinköp, gemensam marknadsföring, butiksfinansi-
ering, konceptutveckling, utbildning och administra-
tion, att gynna konsumenten i t.ex. Hultsfred? På
vilket sätt kommer förbudet mot beställningscentraler
över en viss nivå att gynna konsumenten i t.ex. Kal-
mar?
Lennart Beijer försvarade utifrån en principiell
utgångspunkt, inte utifrån vad de faktiska effekterna
blir för konsumenterna. Det som man tidigare har
talat om är det som ska vara i centrum.
Anf. 46 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Jag tror att Göran Hägglund sade
någonting om skolpeng. Vi har inte kommit så långt i
utvecklingen att vi tycker att skolpengen är en särskilt
bra variant för att få en bra utbildningssituation i
landet. Tvärtom.
Vi var med på avregleringen av el, men vi hade
velat göra på ett annat sätt. Vi hade velat försvara de
kommunala elverken på ett bättre sätt.
Jag kan också erkänna att vi inte har varit några
direkta spjutspetsar när det gäller att avreglera mark-
nader över huvud taget. Däremot inser vi att när
marknaden väl har blivit avreglerad gäller det att den
hanteras på ett riktigt sätt. Då kan man inte stå kvar
och tro att ingenting har hänt. Då måste samtliga
spelare på planen ha samma möjligheter att kunna
agera.
På vilket sätt gynnar förändringen för detaljhan-
deln konsumenterna? Jag tror att om man får ha kvar
samarbetet i alla dess former för att gynna lands-
bygdshandeln, kommer vi att bibehålla en fortsatt
hyfsad situation där. Kan vi få en ökad konkurrens i
butikerna i storstadsområden, kommer det också att
betyda fördelar för konsumenterna. Att taxiföretagen
får samarbeta med upp till 40 bilar utan större pro-
blem, gör att vi äntligen får möjlighet till en ordnad
taxiförsörjning på 85-87 % av den svenska landsbyg-
den. Det här förslaget är kanske inte heller fullfjädrat.
Det kan komma fler diskussioner om taxi. Men det är
ett stort steg framåt för stora delar av landet.
Anf. 47 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Lennart Beijer säger att Vänsterpar-
tiet kanske inte har tillhört spjutspetsarna när det
gäller avregleringen. Det är väl ett understatement
som tål att upprepas. Han säger vidare att de först har
varit emot avregleringarna, men sedan nog ändå tyckt
att de har varit bra. Så blir det säkert även så små-
ningom med skolpengen.
Jag tycker att det man ska sätta i centrum när man
diskuterar lagstiftningen är naturligtvis hur effekterna
blir för den enskilde konsumenten. Här tycker jag
tyvärr att Vänsterpartiet är med och utgör en majoritet
som har satt principen före effekterna. Det är illa för
den enskilde konsumenten, framför allt på landsbyg-
den där det finns en butik och ett långt avstånd till en
betydligt större butik. Det kommer att missgynna
handeln på landsbygden.
På samma sätt tror jag att man lurar sig själv med
taxiverksamheten. Om vi går från en mängd smååkare
till att få ett stort företag har vi faktiskt inte vunnit
någonting. Tvärtom har vi gått ur askan i elden. Det
beklagar jag.
Anf. 48 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Även om det här är en politisk de-
batt, är det inte särskilt bra om ett antal företrädare
för partier i riksdagen så utan nyanser påstår att det
kommer att bli mycket sämre för detaljhandeln i lan-
det. De kan t.o.m. gå så långt att de säger att de små
butikerna på landsbygden försvinner. Då går man för
långt.
I betänkandet är det tydligt att vi står bakom ett
fortsatt samarbete för att klara landsbygdens problem.
Det är viktigt att det sker ett samarbete där konsu-
mentintresset är ledande, med miljöintressen och ett
samhällsintresse.
Däremot måste vi även i det här sammanhanget få
till stånd en bättre konkurrens. Till väldigt stor del
handlar det om precis det som Marie Granlund var
inne på, att det alltså inte får bestämmas några lägsta
priser. Det tror jag faktiskt kommer att leda till en
ökad konkurrens vad gäller detaljhandeln i det här
landet. Likadant är det på taxisidan.
Måhända kan det som sagt var komma andra be-
gränsningar, andra regler för taxisamarbetet. Det här
förslaget innebär att en stor del av Sverige får en
fungerande taxiservice. Övriga delar kommer att
drivas mot fler beställningscentraler. Jag tror inte,
Göran Hägglund, apropå de som nu i en situation har
gått samman och blivit ett företag från att förut ha
varit 50 företag, att en sådan variant kommer att
överleva särskilt länge.
Anf. 49 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Lennart Beijer tog upp en väldigt
viktig fråga om konkurrensskadeavgiften. Vi i Folk-
partiet stöder förslaget att man, om en egen företagare
underlättar utredningen, ska kunna sänka avgiften.
Men att med den här vinklingen av konkurrensskade-
avgiften närma sig ett angiverisamhälle av gammal
god öststatsmodell tycker vi är väldigt olyckligt. Det
kan väl inte heller Lennart Beijer tycka är en särskilt
god modell egentligen. Vi anser att de här s.k. kron-
vittnena bara ska få användas i mycket begränsad
omfattning för grova brott där man också biträds av
en försvarare.
Jag tror att jag därmed har svarat på den frågan.
Då kanske Lennart Beijer kan svara på en annan fråga
som jag har ställt här i dag. Tycker Lennart Beijer att
det är rimligt att EU:s nuvarande konkurrenslagstift-
ning systematiskt missgynnar små länders konkur-
renskraft? Det gäller särskilt ett land som Sverige, ett
litet land och en liten marknad som dock har ganska
många goda, stora, duktiga företag.
Anf. 50 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! När Folkpartiet tar upp frågan om
konkurrensskadeavgiften som ett stort problem är det
ändå lite konstigt när man läser reservationen. Dels
säger man att man är med på att den som hjälper till i
en utredning på något sätt ska kunna komma lite
lindrigare undan vad gäller avgiften. Men att ett så-
dant företag skulle hjälpa till så mycket att man löser
frågan, eller att man gynnas särskilt mycket för att
man väldigt hårt deltar i att lösa kartell - där går
gränsen för Folkpartiet.
Jag kan i och för sig förstå de principiella svårig-
heterna. Det är lite grann att skärpa upp det system
som vi har i dag. Den här biten är väldigt ny. Men det
är väl så att våra konkurrensskyddande myndigheter
dels i Sverige, dels ute i världen har sett att det blir
allt svårare att klara konkurrensen. Det blir allt svåra-
re att komma åt karteller.
Man läser om någon sammankomst på EU-nivå
där kommissionen nu vill ha tillåtelse att också smyga
hem till de privata bostäderna för att leta efter bevis-
material. Det visar väl att det behövs extraordinära
åtgärder här. Därför är det lite märkligt när de bor-
gerliga partierna inte orkar gå med fullt ut när det
gäller konkurrensskadeavgiften.
Vad gäller EU:s nuvarande missgynnande av små
länder kan jag möjligen ha samma synpunkter som
Eva Flyborg. Men detta är EU. Detta är den inre
marknaden. Jag har väl måhända inte varit den störste
förkämpen för denna.
Anf. 51 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Om man "väldigt hårt deltar", sade
Lennart Beijer. Det är egentligen inget annat än att
man just anger och tjallar på andra. Det är en farlig
väg som vi bestämt avråder från och vill varna för.
Inte ska vi ha ett angiverisamhälle med företagare,
småföretagare, som anger varandra för småsaker. Det
tror jag inte på.
Vi anslår dock ökade medel till både Konkur-
rensverket och konkurrensforskningen. Vi har tidiga-
re föreslagit utökade befogenheter för Konkur-
rensverket osv. Ett starkt konkurrensverk är oerhört
viktigt men vi vill inte ha något angiverisamhälle,
Lennart Beijer!
Om vi sedan tittar på EU är jag glad att Lennart
Beijer kan instämma i själva synpunkten. Men då är
det också svårt att se varför man går med på de här
sakerna från regeringens sida. Inte är det så att en
konkurrenslagstiftning är viktigare till sin form än till
sitt innehåll. Att svenska företag drabbas oerhört
mycket hårdare än t.ex. tyska för att vi är ett litet land
- inte kan det vara rimligt, Lennart Beijer?
Anf. 52 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Det är inte fråga om, Eva Flyborg,
att de här företagen ska springa och tjalla om småsa-
ker. Det är ju fortfarande konkurrenslagstiftningen
som gäller. Det handlar om att ett företag som ingår i
exempelvis en kartell kommer på bättre tankar. Det är
klart att om man i ett sådant läge talar om att man
ingår i en kartell innebär detta i sin tur ett angiveri av
övriga. I alla andra brottmål tycker vi nog att det är
ganska bra om den som vet om någonting talar om
detta.
Det är det här som är det nya. Karteller, samarbete
mellan företag på ett felaktigt sätt, ska ses som något
viktigt, som ett stort brott mot den enskilde och mot
samhället. Det är därför de här åtgärderna kanske blir
nödvändiga.
EU-reglerna har ju bestämts på EU-nivå. För Sve-
riges del är det självfallet så att vi vill ha reda på hur
det här ska fungera i framtiden. Det får naturligtvis
inte missgynna små länder. Så långt är vi väl alla
överens, och jag förutsätter att regering och departe-
ment arbetar med den här frågan.
Anf. 53 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Herr talman! Det är intressant, och jag tror också
att det är nyttigt, att få sitta med i en debatt inom ett
ämnesområde som man normalt inte brukar vara med
på. Jag sitter ju inte i utskottet, utan det gör Ingegerd
Saarinen för oss. Hon är på Nordiska rådet och kunde
därför inte delta i den här debatten. Det som fascine-
rar mig är att inom ett sådant här område, som berör
konkurrenspolitiken, blir allt plötsligt så svart och vitt
i debatten. Jag trodde att det bland politiker rådde en
ganska rörande enighet om att det var viktigt med en
väl fungerande konkurrenspolitik, att det var viktigt
att värna konsumenternas rätt och möjligheter på en
marknad. Men när jag lyssnar på debatten låter det
som att det är betydligt viktigare att värna en egen
ståndpunkt i en sakfråga och att hitta skiljaktigheter
än att försöka mötas för att om möjligt hitta bra lös-
ningar på en, som jag ser det, väldigt svår och komp-
licerad fråga.
Vi har ju som ni kanske vet brottats en hel del
med den här frågan i vårt parti. Vi tyckte att den var
oerhört svår. Det var ett komplicerat område, och det
var inte helt enkelt att hitta en bra lösning. Bl.a. har vi
diskuterat taxifrågan fram och tillbaka ett flertal om-
gångar och funderat över vad som blir rätt och fel i en
sådan fråga - och om det finns något rätt eller fel
över huvud taget. Vad vi dock har kommit fram till
var att vi tyckte att det fanns anledning att höja anta-
let bilar. Därmed landade också utskottsmajoriteten
på 40 bilar. Jag tror att det är positivt. Vi hoppas
också att den totala lösningen av det här blir en för-
bättring av konkurrens- och konsumentdelen.
När jag läser i betänkandet kan jag inte låta bli att
hamna på den här reservationen som de borgerliga
partierna står för som berör offentliga monopol. Det
kanske inte är så konstigt eftersom jag tillhör de
kvinnor som har valt att jobba inom offentlig sektor.
Jag tycker att det har varit oerhört positivt.
Jag måste då fundera lite grann över vad ni menar
när ni skriver följande: "Inte minst för de kvinnor
som nu till stor del svarar för den offentliga väl-
färdsproduktionen vore det positivt att övergå från att
vara anställd till att bli egen företagare."
Är ni så helt säkra på att alla kvinnor som väljer
att jobba inom den offentliga sektorn som anställda
verkligen skulle vilja göra det som egna företagare i
stället? Jag tillhör dem som tvekar. Dessutom har jag
följt denna fråga en hel del utifrån vad som hänt i
kommunernas besparingspolitik, då man bl.a. har lagt
ut t.ex. städningen på privata företag. Det är inte så
värst många av de kvinnor som var anställda inom
kommunen och skötte städningen som blev kvar. Det
var inte dessa kvinnor fick jobben när man lade ut det
på entreprenad. Många av dem blev faktiskt arbetslö-
sa. Syftet var faktiskt inte att fler kvinnor skulle få
jobb, utan syftet var faktiskt att man skulle spara
pengar åt kommunen och därmed kunna köpa färre
tjänster. Man kan ta städningen som ett ganska tydligt
exempel på detta. Man kan se hur inte minst barn
med allergier har drabbats av att kommunerna har
minskat servicegraden för att spara pengar. Det kan
vara positivt i många fall, därför att det ger en annan
servicenäring. Men det är inte helt självklart att just
de kvinnor som ni nämner skulle må bättre av att
driva detta i eget företag är de kvinnor som har haft
nytta av detta.
Jag tycker att detta är lite intressant just därför att
jag kommer från den branschen och känner mig lite
berörd av detta påpekande och inte känner mig sär-
skilt klar över att det finns några tydliga enkätunder-
sökningar eller annat som visar att kvinnor som är
anställda inom offentlig sektor hellre vill driva detta i
privata företag. Sedan finns det andra fördelar med
det, som jag sade, och det har vi också tagit med som
en viktig del i det hela. Men jag tycker att just detta
påpekande var lite intressant i detta sammanhang.
Anf. 54 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag kan naturligtvis ha respekt för att
det finns olika syn på taxifrågan. Vi har dock från den
borgerliga sidan velat värna om en enkel lagstiftning
där man utgår från konsumentperspektivet. Det är de
skadliga konkurrensbegränsningarna, missbruken av
de marknadsdominerande ställningarna, som vi är ute
efter. Det är alltså konsumenten som sätts i centrum.
Majoritetens förslag är ju i praktiken att taxiföre-
tag med upp till 40 bilar inte ens behöver motivera sig
i dessa delar. Det tycker jag inte är en bra lösning. Jag
tycker inte heller att den lösning som har varit är bra,
där vi har fått en lång rad processer på ett sätt som jag
inte tror har varit bra ur konsumentsynvinkel heller.
Det är därför som vi vill ha dessa förtydliganden om
skadligheten som en mycket viktig del vid prövning-
en, precis som missbruket.
Herr talman! När det gäller offentlig sektor är det
korrekt att jag kommer från näringslivet, även om jag
är konsument när det gäller offentlig sektor. Jag har
dock en hustru som kommer från offentlig sektor.
Och jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är
framför allt för vårdtagarna som vi har sjukhus i of-
fentlig sektor. Det är för konsumenterna, eleverna,
som vi har skolorna och många andra saker i offentlig
sektor. Men det är bra om det finns alternativa arbets-
givare också. Det gynnar många gånger dem som är
anställda i offentlig sektor. Jag säger inte att det är
svart eller vitt i alla delar, att allt är bra i den ena och
allt är dåligt i den andra. Men det ska finnas alternativ
som man prövar och som kan öka effektiviteten och
ge bättre kvalitet och pris. Samtidigt ska det ske en
kvalitetskontroll. Detta tror jag är bra.
Herr talman! Till sist: När vi privatiserade en stor
del av äldreomsorgen i Nyköping, 60 %, ville de
äldre framför allt komma till den privata omsorgen.
Den togs i stor utsträckning över av personalen med
lägre kostnader och större efterfrågan från de gamla.
Jag tycker att det är ett mycket bra exempel, och det
gav valfrihet med många olika arbetsgivare.
Anf. 55 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! När det gäller taxifrågan sade jag
just att det är en av de frågor som vi har diskuterat
utifrån att vi såg att den inte var helt enkel. Men vi
fann dock att den modell som Per Westerberg före-
träder i detta fall inte innebär en förbättring i nuva-
rande läge. Inte heller i denna debatt har jag funnit att
Per Westerbergs modell är den som jag skulle vilja
rösta för i detta fall. Men visst finns det problem hur
man än gör i denna bransch. Den har varit föremål för
många diskussioner i denna kammare under årens
lopp, just på grund av att det inte är en helt enkel
bransch.
När det gäller offentlig sektor tillhör jag ett parti
som tycker att det är bra att det finns alternativ. Vi
har också värnat om alternativen. Men det var den
dogmatiska synen på kvinnor inom offentlig sektor
som jag vände mig mot, där man utgick från att i
princip alla kvinnor som i dag har anställning inom
offentlig sektor skulle gynnas av en privatisering. Jag
vet att så inte är fallet, därför att det blir en annan
situation. Det var den formuleringen som jag vände
mig mot. Men visst värnar jag också om att det ska
finnas valmöjligheter och alternativa former osv. Det
ska naturligtvis också finnas möjligheter för perso-
nalkooperativ osv. men under former som också gör
att konsumenten, i det här fallet de äldre, har möjlig-
het att få en god vård och omsorg.
Anf. 56 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Den sista preciseringen tycker jag
var bra. Vår uppfattning är ju inte att allt ska privati-
seras. Det går inte i alla delar. Det finns en korrekt-
het, som Åke Sandström påpekade. I vissa kommu-
ner, inte minst i extrem glesbygd, finns det t.ex. inga
alternativa vårdgivare eller andra som vill ge bud. Det
är fråga om att tillåta utmaningar, att låta andra ge
förslag på hur man kanske löser problemen effektiva-
re med högre kvalitet. Det är det som jag vill slå vakt
om, och det är det som jag tror är bra även för an-
ställda, dvs. att kunna byta arbetsgivare när person-
kemin kanske inte stämmer eller att kunna lösa pro-
blemen på ett annat sätt.
Sedan vill jag återgå till taxiföretagen. Vi är lite
envisa här därför att om det är en skadlig konkurrens-
begränsning eller om någon missbrukar sin ställning
om man har 38 bilar, så tycker vi att det är någonting
som inte är bra, och det vill vi inte släppa fritt. Det är
därför som vi vill göra den här preciseringen av lagen
i stället för att lämna ett allmänt undantag för alla
taxiföretag eller samverkansformer med upp till 40
bilar, därför att det omfattar, vilket jag tror att de
flesta i kammaren är medvetna om, en stor del av
Sverige där man har upp till 40 bilar. Det är ett väl-
digt stort antal orter, och det blir få orter kvar där man
kräver konkurrens.
Anf. 57 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! När det gäller taxinäringen har vi,
som jag sade, diskuterat denna fråga. Vi har kommit
fram till att modellen med att undanta 40 bilar är den
som vi tycker verkar vara bäst i detta läge. Vi tycker
inte att den modell som Per Westerberg värnar om i
detta sammanhang var den bästa. Det må vara rätt
eller fel. Det återstår väl att se. Jag tror inte att vi är
helt färdiga med denna fråga, utan den lär nog kom-
ma tillbaka som så många andra frågor gör i det här
huset.
När det gäller offentlig sektor kontra privat sektor
är det också oerhört viktigt att också värna om att vi
har en god offentlig sektor och att den kan upprätt-
hålla en hög kvalitet, så att man kan känna sig trygg
inom det som man faktiskt är med och betalar till som
konsument under årens lopp.
Anf. 58 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Anledningen till att jag begärde re-
plik är frågan om den offentliga sektorn. Jag tycker
att det är viktigt att understryka att det är positivt med
många olika aktörer på den här marknaden, inte minst
för de anställdas del. De kan själva starta företag och
ta över viss verksamhet om de har intresse för det,
och det ska inte motverkas från det offentligas sida.
Anställningsvillkoren skulle också förbättras för dem
som är anställda inom det som i dag är offentlig sek-
tor om det finns flera olika arbetsgivare som konkur-
rerar om arbetskraften. Jag tror att detta är en delför-
klaring till att s.k. kvinnojobb har lägre lönenivåer än
vad man har inom många andra sektorer. Här finns
det utrymme för mer av privat företagande, mer av
personalkooperativ osv. som har visat sig vara former
som har fungerat bra på många håll där det har prö-
vats.
När det gäller taxi- och ICA-frågan har vi i ut-
skottet följt Miljöpartiets våndor. Med anledning av
propositionen väckte Miljöpartiet en motion där man
skrev bl.a. att om gruppundantaget togs bort skulle
det försämra för småbutikernas möjlighet att ge ser-
vice i glesbygd.
Men under ärendets gång har man utan någon som
helst hemställan till regeringen låtit sig övertygas om
att man nog skulle lägga sig. Det är kanske andra
överväganden som har gjort att man har hamnat på
den ståndpunkten, men jag tycker att det är beklagligt
eftersom vi hade kunnat få en majoritet för ett beslut i
en annan riktning och som hade varit bättre för gles-
bygden.
Anf. 59 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Angående det sista vill jag säga att
vi gjorde en annan bedömning av vad som var bättre
för glesbygden. Vi tyckte att det förslag som vi till-
sammans med socialdemokraterna blev överens om
var bättre för glesbygden än det förslag som ni från
borgerligt håll ville få igenom.
När det gäller offentlig sektor är det precis som
Göran Hägglund säger. Det finns en fördel med att
det är fler aktörer. Visst är det så. Men det är också
viktigt - och det tycker jag att Göran Hägglund som
företrädare för ett av de ansvariga partierna i Stock-
holms landsting ska ta till sig - att man som politiker
och ansvarig för offentlig sektor ser till att kvaliteten
kan upprätthållas och att personalen har en bra arbets-
situation. Det är den gruppen som man är arbetsgiva-
re för, och där finns det mycket övrigt att önska, inte
minst när det gäller sjukvården i Stockholm.
Jag har pratat med en hel del sjuksköterskor bl.a.
på Karolinska sjukhuset som är oerhört bekymrade
över vad som håller på att ske. Man försämrar perso-
nalsituationen så att sjuksköterskorna inte vill vara
kvar. Det har man faktiskt ett ansvar för.
Det är klart att det är lättare med en privat aktör
som har ledningsansvaret helt själv än att förlita sig
på politiker som inte vill ha en god offentlig sektor.
Det är precis det som ni säger. Ni vill egentligen
privatisera alltihop. Därmed vill ni gärna se att det
som har byggts upp under många år raseras. Det kan
jag inte ställa upp på.
Vi har ett oerhört stort ansvar, och jag tycker att
också Göran Hägglunds parti borde ha det i det här
fallet.
Anf. 60 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Det var ett angrepp på oss, att vi
skulle vara ute efter att rasera vård och välfärd.
Mycket ska man höra innan öronen trillar av, men det
får man stå ut med.
Självfallet ska vi ha en bra välfärd som gäller alla,
alla som är sjuka, gamla osv. Det har vi alla politiker
ett ansvar för. Jag tror inte att det är någon som är ute
efter att försämra för någon. Sedan har vi olika lös-
ningar. Är det så att man är dogmatiskt inriktad på att
allt ska ske i offentlig regi, tror jag att man är fel ute.
Då kan vi inte få den vård som är bäst för patienterna.
Det behövs mer av valmöjligheter och nya lösningar.
De problem som vi har, som vi och också Mari-
anne Samuelsson uppmärksammar finns inom den
offentliga sektorn. Det behövs fler alternativ som
visar på andra vägar för att man ska kunna lösa dessa
problem.
När det gäller ICA-undantaget skrev Miljöpartiet i
sin motion att det var fel att ta bort gruppundantaget.
Men vad man har fått är en försäkran från utskottets
majoritet att om det visar sig att detta går åt skogen
ska regeringen komma tillbaka till riksdagen med
förslag.
Vi är alla medvetna om med vilken snabbhet riks-
dagens arbetsformer medger att vi arbetar. Skulle det
nu vara så - hemska tanke - att många små ICA-
butiker på landsbygden slås ut hjälper det inte dem
särskilt mycket om vi säger att regeringen kommer att
utvärdera frågan. Man kommer kanske att upprätta
någon PM och remissbehandla ärendet. Så småning-
om kan det föreligga en proposition till riksdagen
som behandlas fyra månader senare. Men då är det
för sent.
Jag tycker att Miljöpartiet har sålt sig alldeles för
billigt i den här frågan utifrån den position som man
hade när man skrev en självständig motion.
Anf. 61 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag tror inte att den här propositionen
utgör något hot mot ICA-butikerna på landsbygden
jämfört med det hot som de lever under från stor-
marknader och när det gäller köptrogenheten från
konsumenterna.
I glesbygden finns det ganska få jobb. De flesta
pendlar till och från någon stad där det ofta finns ett
stort köpcentrum som det är enklare att besöka på väg
hem från jobbet än att åka till närbutiken, vilket utgör
ett oerhört stort hot mot närbutiken. Det kommer vi
nog inte åt vare sig med den modell som ni vill ha
eller med den modell som föreslås i propositionen.
Det hotet kommer att kvarstå om man inte satsar mer
på en levande landsbygd, och det lär vi ju få åter-
komma till.
När det sedan gäller offentlig sektor är det också
en fråga om det som jag betonande, nämligen om
personalpolitik och värnandet om de anställda. Det
kan inte vara rimligt vare sig för personalsituationen
eller för vårdtagarna att man på vårdavdelningar i dag
inte har i stort sett någon fast personal kvar, utan det
kommer in bemanningsföretag med korttidsanställ-
ningar som ska ta hand om vården. Det anser jag inte
vara en kvalitetssäkrad vård.
Det är exakt det som händer bl.a. på Karolinska
sjukhuset i Stockholm, och det här gör mig väldigt
bekymrad. Man borde vara mycket mer mån om att
värna om en bra vård och se till att den byggs ut och
kan behållas på ett bra sätt.
Anf. 62 ROY HANSSON (m):
Herr talman! Jag kommer i detta anförande att
belysa konsekvenser vid avsaknad av eller bristande
konkurrens. Jag kommer uppehålla mig vid flygtrafi-
ken mellan Gotland och Stockholmsområdet som är
ett bra exempel på detta. Det är en trafik där staten
har ägarintresse och därmed har regeringen möjlighet
att agera om viljan finns.
Herr talman! Lite om bakgrunden.
Tidigare var det två flygbolag som upprätthöll tra-
fiken mellan Gotland och Stockholmsområdet. Sky-
ways flög till Arlanda och Flying Enterprice flög till
Bromma.
Staten äger genom Näringsdepartementet 20,1 %
av SAS-gruppen och SAS äger i sin tur 25 % av
Skyways. Sedan en tid äger Skyways hela Flying
Enterprice. Således finns det nu ingen konkurrens om
flygtrafiken mellan Gotland och Stockholmsområdet.
Priset på resan mellan Visby och Stockholm -
från Arlanda eller Bromma - har under hösten höjts
två gånger och kostar nu över 4 000 kr. Vid en kon-
troll nu på morgonen var priset 4 163 kr. Det är en
betydande höjning som har skett på ett år.
Det första som hände vid samgåendet till ett flyg-
bolag var att priset på årskort mer än fördubblades.
Men efter omfattande påtryckningar backade flygbo-
laget något. Jag tycker inte att det är en rimlig prisni-
vå. Självfallet hämmar detta näringslivsutveckling
och möjligheter för resande med flyg till och från
Gotland.
Herr talman! För att råda bot på den bristande
konkurrensen och det orimliga prisläget så är det nu
krafter i gång för att starta ett nytt flygbolag för trafik
till och från Gotland och Stockholmsområdet.
Det pris som diskuteras är rimligt och väsentligt
lägre än det som nu gäller. Vidare kommer resande
att få ytterligare ett alternativ till det enda flygbolag
som nu finns, och det är bra.
Herr talman! Nu börjar bekymren.
När det nya flygbolaget började undersöka möj-
ligheterna visade det sig att det inte gick att få s.k.
slots i Stockholmsområdet. Slots är tider för att starta
och landa. Självfallet går det inte att bedriva flygtra-
fik utan tillgång till start- och landningsmöjligheter.
Konkurrenssituationen, eller bristen på konkur-
rens, på den svenska inrikesflygmarknaden är ett
resultat av SAS dominerande ställning. SAS har på
olika sätt lierat sig med de mindre flygbolagen och
som i fallet Skyways gått in som aktiv ägare. Därtill
ska läggas att Luftfartsverket, en statlig myndighet,
naturligen har omfattande kontakter med det domine-
rande flygbolaget.
Jag tror att alla mer eller mindre instämmer i att vi
inte har en fungerande marknad inom inrikesflyget,
vilket återspeglas bl.a. på biljettpriset.
Konkurrensverket har uppmärksammat detta och
lämnat förslag till regeringen.
Kortfattat innebär förslagen på detta område:
? att man aktivt ska arbeta för en ändring av reg-
lerna för slots-fördelning så att de blir mer dy-
namiska och ger ökat utrymme för konkurrens,
? att man ska ge flygbolag i inrikestrafiken chans
att utveckla trafik i konkurrens med SAS, dels
genom att beakta konkurrensaspekten vid plane-
ring av ökad flygkapacitet, dels genom att villkor
för trafiken på Bromma även fortsättningsvis ut-
formas så att förutsättningarna för konkurrens
kvarstår och slutligen
? att avyttra SAS ägarandel i Skyways.
Dessvärre har regeringen i den proposition som nu
behandlas inte beaktat Konkurrensverkets förslag vad
gäller inrikesflyget.
Jag förutsätter att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med förslag enligt Konkurrensverkets
rekommendationer vad gäller ökad och sund konkur-
rens inom inrikesflyget.
Herr talman! Detta är ett exempel från vardagsli-
vet på hur bristande konkurrens och intressegemen-
skaper negativt kan påverka utvecklingen för en hel
region.
Det är viktigt att det finns verklig konkurrens
inom alla områden, och jag beklagar att en utskotts-
majoritet lite halvhjärtat behandlat denna proposition
- en proposition som inte på något sätt täcker alla
områden.
Med detta instämmer jag i Moderata samlingspar-
tiets tidigare yrkande i föreliggande betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
6 § Riksdagens arbetsformer
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU4
Riksdagens arbetsformer (prop. 2000/01:1 delvis).
Anf. 63 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Det här betänkandet behandlar mo-
tionsyrkanden från såväl årets som förra årets mo-
tionsperiod. Alla tar upp vårt interna arbete här i
riksdagen och arbetet i våra valkretsar. Men det inne-
bär inte att de inte har bäring också på den demokra-
tiska utvecklingen i samhället i stort, tvärtom. Frågor
som har med val att göra, t.ex. riksdagens IT-policy
eller att öppna sammanträden för insyn, bara för att
nämna några, har naturligtvis med möjligheter att
kommunicera med medborgarna att göra. Därmed
ökar möjligheten att påverka det politiska skeendet.
I stort sett är hela utskottet överens. Men vi mode-
rater har två reservationer som, om de hade bifallits,
skulle varit positiva för ett vitalare arbete här i kam-
maren och skulle vitaliserat den politiska debatten
ute i samhället.
I den första reservationen föreslår vi att ledamö-
terna här i salen ska placeras efter partitillhörighet
och inte efter valkrets.
Talman efter talman har, herr talman, försökt och
lagt ned mycket möda på att på olika sätt reformera
kammardebatterna. Att placera ledamöter efter par-
tillhörighet tror vi är en metod att få debatterna liv-
fullare och intressantare. Det är antagligen inte bara
en tillfällighet att en klar majoritet av parlamentsle-
damöter runtom i världen enligt en undersökning är
grupperade efter politisk uppfattning. Bara 7 av 54
tillfrågade länder hade valkretsindelning som grund
för placering, och då rörde det sig i en del fall om
kommunistiska öststater där partitillhörighet inte var
ett användbart placeringskriterium.
Man kan antagligen härleda dagens ordning till
historien. Då uppfattades riksdagsledamöter främst
som företrädare för sin valkrets. Men i dag är ju par-
titillhörigheten en viktigare indelningsgrund än val-
kretsen. I kommun och landsting och också i Europa-
parlamentet är man placerade partivis.
Vi tror att en platsfördelning här i plenisalen efter
partitillhörighet skulle ge debatterna större livlighet
och åskådlighet. Skillnaden i närvaro mellan olika
partigrupper skulle bli tydlig. Det skulle också bli
enklare att se hur olika partier röstade vid voteringar.
I debatten skulle vi få en mer tät verksamhet, och de
som deltar i en debatt skulle inte, som nu, sitta ut-
spridda som russin i en kaka - dessutom en ganska
snål russinmängd.
Denna förändring fordrar inga ombyggnader och
ingen ny apparatur och kan därför genomföras genast,
och det tycker jag att vi ska göra. Jag yrkar alltså
bifall till reservation 1.
Den andra reservationen rör sig inom samma hä-
rad, nämligen att öka intresset för politik. Den be-
handlar utskottens möjligheter att själva få besluta om
sina arbetsformer. Utskotten skulle t.ex. kunna öppna
vissa av sina sammanträden för allmänheten. Där
skulle också den nya tekniken, t.ex. IT och Internet,
kunna användas för att öka insynen i utskottens arbe-
te.
Vi menar att en försöksverksamhet med denna in-
riktning skulle vitalisera arbetet här i riksdagen och
samtidigt öka medborgarnas insyn i och förhopp-
ningsvis också intresse för den politiska beslutspro-
cessen. Jag yrkar bifall också till reservation nr 3.
Anf. 64 KENNETH KVIST (v):
Herr talman! Intresset för riksdagens arbetsformer
tycks ju vara enastående när vi debatterar inför denna
tomma sal. Jag borde kanske inte kritisera dessa ar-
betsformer eftersom det brukar heta att hälsan tiger
still. Man kanske inte finner det mödan värt att vara
närvarande. Men kanske säger det något om våra
arbetsformer att debatterna om desamma lockar så få
deltagare och åhörare.
Enligt regeringsformens första kapitel ska riksda-
gen vara folkets främsta företrädare. Det framgår
också att riksdagen ska bestämma över lagar, statens
inkomster och utgifter, utse regeringsbildare och
utöva kontrollmakt gentemot regeringen.
Förutsättningarna för riksdagens arbete är stadda i
förändring. De mest dramatiska är en följd av EU-
medlemskapet. Riksdagen är på de områden som
omfattas av EU-rätten inte längre ensam lagstiftare
och är dessutom delvis reducerad till ett transport-
kompani i en del andra frågor där Sverige bundit upp
sig inom EU.
Systemet medför en överflyttning av makt från
riksdagen till EU-organ men kanske framför allt till
regeringen. Riksdagen måste därför för demokratins
skull ställa sig uppgiften att hävda sin position. Det är
riksdagens ledamöter, vilka är direkt valda företräda-
re för väljarna, som enligt vår grundlag ska vara fol-
kets främsta företrädare. Denna ställning måste för-
svaras och återerövras, inte minst när Sverige har gått
med i en så elitistiskt konstruerad organisation som
EU.
Herr talman! Arbetsformerna i riksdagen påverkar
allmänt den roll som riksdagen kan spela i och för
samhällets utveckling. Naturligtvis är det inte bara
formerna som påverkar. Politikens innehåll är ju alltid
det avgörande. Men arbetsformerna är ett återkom-
mande diskussionstema och bör vara så. De är före-
mål för mer eller mindre fortlöpande översyn av det
som numera kallas riksdagsstyrelsen och också av
våra eminenta talmän.
När vi betraktar våra arbetsformer finner vi att
vissa är mycket bra, det är inte tu tal om det. Vi har
en bra beredning av de flesta ärenden. Men vi kan
också konstatera att en del onödig tidsspillan går till
dubbelarbete och upprepningar som egentligen inte
gör någon glad. Mycket av riksdagens tid ägnas t.ex.
till att år efter år behandla närmast identiska motioner
och motionsyrkanden utan att det hänt så mycket i
själva saken eller att riksdagens majoritetsförhållan-
den på minsta sätt förändrats.
Därför måste frågan prövas hur vi utan att krympa
ledamöternas initiativrätt kan göra denna mer reell.
Att upprepa ett motionskrav i ett ärende år från år
utan att frågan har kommit i ett nytt läge är ofta ett
skeninitiativ. Möjligtvis kan det ge något litet pluspo-
äng i någon tabell över aktivitet i lokalpressen eller
något sådant. Men det är ett skeninitiativ som kräver
tid och resurser.
Även om det förekommer att vissa utskott ibland
schablonbehandlar dessa ständigt och ofta återkom-
mande upprepade motionerna är heller inte denna
schablonbehandling bra för systemet och för riksda-
gen som ett organ för att ta en tätposition i samhälls-
debatten. Vi får alltså ägna mycket tid åt det som på
detta vis blir ett idisslande eller ett slags ritualfrågor.
Samtidigt är riksdagens tid för att utvärdera om be-
sluten blev det som avsågs alltför knapp. Vi får alltför
sällan omfattande och framtidsinriktade debatter.
Jag kan ta ett annat exempel där vi borde tänka
över våra arbetsformer. Det är de s.k. särskilda äm-
nesdebatterna. Det är i och för sig ett alldeles utmärkt
institut som har inrättats. Partier kan begära särskilda
debatter i ett ämne, och alla partier deltar i dessa. Om
man som företrädare för ett parti som inte anhängig-
gjort ett ärende för debatt ska delta i debatten får man
göra en deklaration om partiets ståndpunkt i sex mi-
nuter, och sedan har man två minuter för en liten
kommentar därutöver. Den formen möjliggör knap-
past vare sig meningsfull polemik eller dialog i det
politiska samtalet. Därmed blir det lätt en sorts ritual-
diskussioner.
Herr talman! Se till systemet med frågestunderna.
Enligt min mening ska det vara en rättighet för en
ledamot av riksdagen att ställa en fråga till en rege-
ringsföreträdare. Men så som frågestunderna nu ser ut
sker det på nåder. Vi har visserligen rätt att ställa
skriftliga frågor och i huvudsak rätt att få interpella-
tioner besvarade, vilket i sig är bra. Men när det gäl-
ler frågestunden är det de som har lite tur, reser sig
upp lite flitigare än andra, eller vad det kan bero på,
som får ordet. Sedan är svaren också av mycket skif-
tande karaktär beroende på om ministern har hunnit
att läsa på eller memorera det ämne som frågeställa-
ren tar upp. Det kanske blir en mer TV-mässig show.
Men det har sällan blivit några meningsfyllda politis-
ka dialoger på det viset.
Kanske skulle vissa rituella debatter, motionsskri-
vande och behandlingar kunna minskas och ersättas
av mer analytiska diskussioner och mer öppna poli-
tiska samtal om de stora framtidsfrågorna. I motion
K336 har vi några vänsterpartister tagit upp de frå-
gorna och ställer en del förslag till talmännens och
riksdagsstyrelsens begrundande. Då vi förmodar att
dessa frågor säkert kommer att diskuteras inom ra-
men för det arbete som bedrivs för att utveckla riks-
dagens arbetsformer har vi inte skrivit någon reserva-
tion för motionen, utan vi har velat peka på några
saker vi tar upp i debatten.
Herr talman! Vi har dock en reservation. För att
jämställdheten ska göra ytterligare framsteg krävs vad
som kallas för mainstreaming-arbete. Detta engelska
eller amerikanska ord stammar ur det förhållandet att
huvudfåran, the mainstream, i det politiska och stats-
vetenskapliga tänkandet utgår från männen som
norm. Den politiska debatthuvudfåran kännetecknas
av att kvinnornas villkor förtigs, att kvinnor utsätts
för härskarmekanismer som uteslutning, utestäng-
ning, marginalisering eller trivialisering.
Politiska teorier men också analyser är ofta skriv-
na av män, för män och om män. Att "mainstreama"
kvinnofrågorna är därför att ge kvinnoperspektivet
dess rättmätiga plats i den politiska debattens huvud-
fåra. Ett sådant arbete bedrivs i samhället, och inte
minst i regeringen. Det är en lovvärd ambition. Rege-
ringen har ställt upp jämställdhet som ett prioriterat
mål. Något som i och för sig inte heller motsäger vad
riksdagen gör.
Även om en hel del återstår att göra i samman-
hanget sker en hel del positivt. Ministrar, verkschefer
och handläggare utbildas t.ex. i jämställdhetsfrågor.
Även kommittéhandboken, som ska tjäna som ett
riktmärke i utredningsarbetet, lyfter fram jämställd-
hetsperspektivet på ett förtjänstfullt sätt.
Även om frågan också hålls vid liv i riksdagen
tycks vi ändå här ligga något efter regeringen i detta
avseende. Ännu så länge är det bara arbetsmarknads-
utskottet som måste behandla jämställdheten på sitt
område. Det innebär att andra utskott faktiskt kan
bortse från olika förslags olika konsekvenser för män
och kvinnor.
Vi vet att kvinnor är mer beroende av t.ex. social-
försäkringar än män. Kvinnligt företagande har inte
samma stöd som männens. Pensionssystemet slår
könsmässigt olika. Situationen för kvinnliga och
manliga interner inom fångvården är olika, osv. Allt-
för sällan lyfts dessa olikheter fram.
I motion 1999/2000K265 tas dessa frågor upp. Jag
menar att motionärerna har helt rätt och att riksdags-
styrelsen och riksdagskommittén bör beakta de för-
slag som där framförs. Man ska skapa en formalise-
rad plikt för utskotten att beakta kvinnofrågan och
kvinnoaspekterna.
Utskottets majoritet avstyrker detta modesta för-
slag med hänvisning till det allmänna programstad-
gandet i RF:s 1 kap. att den offentliga makten ska
utövas med respekt för alla människors lika värde och
att det allmänna ska tillförsäkra män och kvinnor lika
rättigheter.
Detta vällovliga och allmänna stadgande är ingen
lösning på problemet. Det krävs ett mer precist for-
mellt instrument för att lyfta frågorna. Det visar erfa-
renheterna och de brister som trots allmänna deklara-
tioner finns i det faktiska arbetet för jämställdhet
mellan könen.
Även om utskotten sannolikt, som majoriteten ut-
går ifrån, arbetar med de allmänna stadgarna för ögo-
nen blir de konkreta konsekvenserna av olika förslag
alldeles för sällan synliggjorda med mindre att de
aktivt tas upp, analyseras och explicit redovisas.
Praktiken - även konstitutionsutskottets och min
egen - visar att frågan om jämställdhet och om s.k.
mainstreaming av kvinnans situation måste lyftas upp
på ett mer konkret sätt.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation
nr 2 till betänkandet.
Anf. 65 PÄR AXEL SAHLBERG (s):
Herr talman! Jag tror att det är frågor som ligger
oss väldigt nära när vi resonerar om hur våra egna
arbetsförhållanden är - inte så mycket av någon sorts
riksdagsledamotsegoistiska skäl, utan just för den roll
vi har att utföra i denna demokratins högborg. Vi vet
ju att den just nu sjuder av aktivitet, även om det inte
var så många i kammaren när den här debatten börja-
de.
Många av de motioner som är ihopsamlade i be-
tänkandet är sådana som jag tror mer och mer kom-
mer att tas om hand av såväl riksdagsstyrelsen som
rådet för ledamotsnära frågor. Den organisation som
vi har är ju ny. Därför vet vi inte riktigt exakt vilka
initiativ som kommer att tas i olika sammanhang,
men jag tror att det är angeläget att betona att vi ut-
över beslut som går via ett betänkande från ett utskott
också har dessa interna organ som bearbetar just de
här frågorna. Detta gör också att när vi nu har gått
igenom de motioner som är behandlade här så hänvi-
sas en hel del av dem till ett löpande arbete som sker i
dessa organ.
Frågan om riksdagens arbetsår tror jag alltid
kommer att vara aktuell. Ibland finns det en överbe-
toning av det arbete som riksdagsledamöterna utför i
det här huset. Men vi har ju också i och med vårt
uppdrag ett särskilt ansvar för att såväl i sakfrågor
som i demokratins frågor i allmänhet föra dialogen
både - och i huvudsak - inom vårt eget land, men
också med internationella kontakter. Jag tror därför
att det är viktigt att vi fortsätter att slipa verktygen så
att vi blir effektiva såväl i arbetet här i huset som i
valkretsar och ute i landet.
Detta för mig till nästa punkt på dagordningen
bland de betänkandeförslag och reservationer som
finns. Det handlar om ledamöternas placering här i
plenisalen. Detta har debatterats, och det har funnits
modeller för att bygga om plenisalen för att skapa en
större närhet. Många av oss är väl rätt så glada i det
brittiska systemet, där man har en mycket större när-
het mellan bänkarna, en mycket intensivare debatt
och även flera burop osv. Jag vet inte om det är nå-
gonting som passar oss i vårt sammanhang, men visst
känns den här salen lite ödslig emellanåt. Jag tror
dock att det är den typen av radikala grepp som skulle
krävas, och inte diskussioner om att placera om oss i
partigrupper.
Jag är lite förvånad att man i reservationen när det
gäller placeringen i plenisalen anför som ett argument
att vi skulle upphäva den nu gällande geografiska
sittningen med hänvisning till att vi nu har rikslistor,
som gör att anknytningen till valkretsen försämras, är
annorlunda eller hur man nu vill beskriva det. Jag tror
att det leder oss alldeles fel. Det representativa sys-
temet bygger nämligen på att det är från olika miljöer
som vi kommer tillsammans här i Sveriges riksdag
och arbetar med de frågor som ligger på riksdagens
bord. Det innebär ju inte att vi bara representerar våra
valkretsar och de människor som har valt oss och som
bor i våra hemlän och valkretsområden. Men att för-
söka argumentera för en förändrad sittning i plenisa-
len med hänvisning till att det lokala sambandet
skulle vara upplöst - det tror jag leder tanken alldeles
fel.
Kenneth Kvist har varit inne på en del resone-
mang om såväl debatter här i kammaren som motio-
nerna och motionsbehandlingen. Det tror jag att vi
kommer att komma tillbaka till på olika sätt.
När det sedan gäller utskottens arbete så finns det
en reservation om att öppna utskotten. Jag tycker att
det är värt en mer reflekterande och analyserande
debatt, och jag tänker inte föra så mycket av den här
och nu. Ibland när vi är ute på våra korståg för att tala
om öppenheten och hur viktig den är i demokratin får
vi frågan tillbaka till oss om hur öppen vår riksdag
och våra utskott är. Jag är inte säker på att lösningen
är att öppna riksdagens utskott i allmänhet. Däremot
tror jag att det är alldeles utmärkt att mer och mer av
utfrågningar och hearingar kan pågå i utskottens
arbete. Men detta måste hela tiden vägas mot det
politiska hantverk som sker av kompromisser och
även torgförande av åsikter och debatter. Jag yrkar
avslag på de reservationer som föreligger.
Jag tror att jag nöjer mig med att till slut ta upp en
enda ytterligare fråga. Det gäller registrering av le-
damöters ekonomiska intressen. Under sommaren
dök det upp en debatt om hur detta register skulle
hanteras, och vad det är de ledamöter egentligen
kommunicerar som väljer att inte låta sina intressen
där registreras. Frågan om ifall detta borde vara ett
obligatoriskt register tas upp i en motion.
Utskottet pekar på att det var sagt redan när regist-
ret infördes att det fanns ett behov av att också utvär-
dera hur det fungerar och vad det innehåller. Den
passningen spelar vi också från utskottet till veder-
börliga i de övriga organen i riksdagen. Men vi gör
också en modernisering, så att de kyrkokommunala
uppdragen nu inte längre hör till den sfär av uppdrag
som redovisas. Det förslaget lägger vi alltså också
fram.
I övrigt tycker jag att de frågor som här aktualise-
ras är värda vidare bearbetning. Jag räknar med att
såväl rådet för ledamotsnära frågor som riksdagssty-
relsen kreativt och aktivt kommer att jobba vidare
med detta.
Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan i
betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 66 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Att det vore stimulerande med en
förändring av arbetet här i kammaren är vi enligt
utsagor alla överens om. Väldigt många förslag har
diskuterats. De allra flesta innebär stora förändringar
och höga kostnader. Att byta placeringar här i kam-
maren efter nästa val kostar ingenting.
I dag representerar vi alla hela riket och vårt parti
- inte i första hand vår valkrets. Om man tittar på
beteckningen efter Pär Axel Sahlberg ser man att den
i dag inte är Halland, utan ett s inom parentes. Därför
är det naturligt, eftersom vi i första hand representerar
landet och våra partigrupper, att också sitta partivis.
Jag vill fråga Pär Axel Sahlberg vad han har - annat
än historiska och konservativa skäl - emot detta för-
slag.
Anf. 67 PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tror för det första att frågan inte
riktigt skapar den dynamik och kreativitet som vi
hoppas på och avser. Jag delar därmed Inger Renés
åsikt om att det är större typer av insatser som behö-
ver göras.
För det andra delar jag däremot definitivt inte
ståndpunkten att det är rätt att säga att vi i första hand
representerar riket och partiet, och först i senare hand
valkretsen. Inte minst i och med inslaget av person-
val, som kombineras med partivalet, så tror jag att
den lokala anknytningen är oerhört viktig.
Om det är av nostalgiska, historiska eller konser-
vativa skäl som det känns lite speciellt att sitta på
Hallandsbänken vet inte jag, men jag tycker att det
har sitt värde.
Anf. 68 INGER RENÉ (s) replik:
Herr talman! Jag tycker också att det har ett värde
att representera min valkrets, Bohuslän. Men jag gör
det oavsett vilken stol jag sitter på.
Pär Axel Sahlberg talade om att han skulle kunna
tänka sig radikala steg. Då är jag ganska nyfiken på
att få höra vad det är för radikala steg som han tänker
på när det gäller att vitalisera arbetet här i kammaren.
När har de framförts? I vilken form? Och hur kan vi
behandla de radikala stegen så att vi får en föränd-
ring? Det vore inte minst till hjälp för vår talman,
som oavbrutet efterfrågar möjligheter att vitalisera
debatten här.
Sedan är jag glad över att Pär Axel Sahlberg i
stort - så tror jag det uttrycktes - är positiv till reser-
vation nr 3 som handlar om att öka insynen i arbetet i
våra utskott. Då undrar jag också på vilket sätt Pär
Axel Sahlberg avser att utveckla denna positivitet så
att vi kommer till ett resultat.
Anf. 69 PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det är viktigt att vi hjälper talmännen.
När Inger René nämnde detta om hur vi kan hjälpa
talmännen tänkte jag på att i dag får talmännen ropa
efter intensitet i kammaren. Om vi hade haft det brit-
tiska systemet skulle de slagit klubban i bordet och
ropat: Order! Order! Det kanske är så att budskapen
visserligen är lite olika, men jobbet kvarstår för tal-
männen.
Jag tror därför att Westminstersystemet skulle va-
ra ganska spännande att införa, men jag tycker kanske
att det vill till att man kan motivera att lägga så
mycket pengar på det. Jag skulle vara mer intresserad
av ett slags närhet i plenisalen än av att vi nödvän-
digtvis sitter utspridda efter partifärg.
Jag tror inte att debatten är avslutad, Inger René.
Den kommer att fortsätta.
När det gäller öppenheten i utskotten tycker jag
kanske att konstitutionsutskottet, som nu lägger fram
det här betänkandet, är ett utmärkt exempel. Jag vet
inte hur många timmar vi hade offentliga utskotts-
sammanträden och hearingar under våren, med det
var nog rekord. Det gick dessutom långt in på som-
maren. Jag tror att andra utskott kan jobba lite mer
som KU gör med den öppenheten. Däremot tror jag
inte att det löser den här typen av problem att TV-
sända från normala utskottssammanträden.
Anf. 70 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Pär Axel Sahlberg förbigår det jag
sade om mainstreaming av kvinno- och jämställdhets-
frågorna med tystnad. Jag kan ju tolka det på lite
olika sätt. I bästa fall kan jag tolka det så att Pär Axel
Sahlberg, som den analytiska person han är, något
blygs över den svaga argumentation som utskotts-
majoriteten har när den yrkar avslag på vår motion
och därmed på reservationen. Men debatten i den
frågan får väl föras vidare. Var så säker! Vi kommer
inte att nöja oss med att frågan bemöts med tystnad
utan hålla frågan levande till dess att vi vinner fram-
gång.
Sedan vill jag bara understryka en annan sak som
Pär Axel Sahlberg tar upp, nämligen den motion som
jag själv har varit med om att väcka om att göra re-
gistreringen av ledamöters åtaganden och ekonomis-
ka intressen obligatorisk. Det är ju rimligt att det
kommer till en utvärdering. Jag vill bara understryka
att det är viktigt att den utvärderingen görs snart, så
att vi därmed kan få en bakgrund till att analysera
denna fråga. Principiellt anser jag att frågan om re-
gistrering av eventuella ekonomiska sidintressen osv.
bör vara obligatorisk - någonting som alla ledamöter
i riksdagen bör åläggas att delta i.
Anf. 71 PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det vore möjligen intressant att höra
en alternativ förklaring till varför jag inte tog upp
frågan. Det lät som om Kenneth Kvist tänkte rabbla
upp några stycken, men vi fick bara höra den första.
Jag har inte någon avvikande mening från den
betoning som jag tyckte Kenneth Kvist på ett utmärkt
sätt gjorde härifrån talarstolen av vikten av jämställd-
hetsfrågorna som ett slags grundton i vår analys och
politiska bearbetning. Också på den punkten, liksom
när det gäller diskussionen kring registret, delar jag
synen att det bör utvärderas snabbt.
Däremot kan jag kanske inte riktigt förstå Ken-
neth Kvists stora vurm för den här motionen när det
gäller mainstreaming och jämställdhetsfrågor. När jag
läser den, och möjligen stöter min fot något, tycker
jag att betoningen av en formell plattform möjligen
kan leda tanken lite fel. Ibland har vi en viss benä-
genhet att hamna i ett slags utanverk och regelsystem
som ser bra ut på papperet. Jag är mer intresserad av
att det här fungerar i reell politik. Där tror jag att det
finns en stor samsyn mellan Kenneth Kvist och mig
och också mellan många andra ledamöter här i riks-
dagen. Vi måste fortsätta att bearbeta och fördjupa de
här frågorna. Men att tro att vi löser det genom ett
tillstyrkande av just den här motionen är nog att tro
både Kenneth Kvist och möjligen motionärerna Ulla
Hoffmann m.fl. om för mycket.
Anf. 72 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Så kom frågan upp ändå. Det var ju
meningen. Jag tror att vi är ganska överens. Åtmins-
tone hoppas jag det. Det finns väl inget som motsäger
det.
Det är bra med vissa regler och formella instru-
ment som understöder positiva ting. Den här motio-
nen är inte så formulerad att den anvisar en väg. Den
vill att Riksdagskommittén - när den skrivs heter den
ju någonting annat - eller riksdagsstyrelsen utreder
och uppmärksammar den här frågan i lämplig form
för att skapa ett incitament till utskotten att ta upp
kvinnofrågorna och jämställdhetsfrågorna. Jag tror att
Pär Axel Sahlberg och jag är helt överens om att så
bör ske bättre.
Anf. 73 PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tror också att vi är överens. Om
Kenneth Kvist bevakar det formella, vill jag gärna
bevaka det reella.
Anf. 74 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Vi debatterar nu ett betänkande från
konstitutionsutskottet som handlar om riksdagens
arbetsformer. En huvudfråga tycks vara hur vi ska
sitta i kammaren. Inte ger det här betänkandet uttryck
för särskilt mycket nytänkande.
Kenneth Kvist berörde flera frågeställningar. En
gällde upprepandet av motioner, och han sade att vi
inte borde få göra det. Jag tror att det är viktigt att vi
får göra det. Jag tror att det är viktigt att tiden får
verka. I fjol avslog man min motion om att avskaffa
den nuvarande allmänna motionstiden. Jag har noterat
att tiden börjar bli lite mer mogen nu. När jag nästa år
för tredje gången återkommer med motionen är det
kanske dags för bifall. Jag tror att det är viktigt att vi
får göra detta.
Jag håller inte heller med Kenneth Kvist om hur
han ser på frågestunderna. Det är en av de få föränd-
ringar som har vitaliserat riksdagsdebatterna. Jag
tycker att vi ska se positivt på detta. Det kan gå att
förbättra.
Däremot håller jag med honom när det gäller de
extra begärda debatterna. De kan bli mer livfulla
genom att vi får replikrätt. Det tror jag är en viktig
förändring.
Fru talman! Vidare vill jag snabbt beröra tre frå-
geställningar. Det gäller Europaparlamentarikernas
deltagande i riksdagsdebatter, den allmänna motions-
tiden och ett särskilt miljöutskott.
Det är viktigt att vi kan hitta vägar för att föra EU-
politiken närmare svenska medborgare och politiker.
Det är min förhoppning att Riksdagskommittén
kommer fram till att folkpartiförslaget om Europa-
parlamentarikernas deltagande i riksdagsdebatterna
bör behandlas positivt.
Efter två år som riksdagsledamot är jag fortfaran-
de förvånad över att vi är så angelägna om att hålla
fast vid den nuvarande ordningen med motionstid.
Jag är ombud för väljarna. Jag är inte representant för
systemet. När jag den 6 oktober möter en medborgare
och konstaterar att jag är beredd att agera i en viss
fråga, den ligger i linje med min folkpartistiska ideo-
logi, ska jag svara: Tyvärr, du får vänta ett år. På det
sättet kan jag inte spela rollen som ombud för med-
borgarna. Vi måste avskaffa detta. Jag tror att det är
dags att göra det nästa år.
Det tredje som jag ville beröra gäller miljö- och
jordbruksutskottet. Det bör delas upp.
Regeringen skriver i budgetpropositionen bl.a.:
"Regeringens samordning av miljöpolitiken och
ekologiskt hållbar utveckling har sin utgångspunkt i
detta utgiftsområde samtidigt som åtgärder för en god
miljö i stor utsträckning också finansieras inom ra-
men för andra utgiftsområden." Främst gäller det
utgiftsområdena internationellt bistånd, kultur, medi-
er, trossamfund och fritid osv.
Regeringen har med sin skrivning starkt argu-
menterat för att bereda natur- och miljöfrågor fristå-
ende från såväl bostads- och kulturfrågor som jord-
bruks- och skogsfrågor. Varför ska vissa näringsfrå-
gor behandlas tillsammans med natur- och miljöfrå-
gor och andra inte?
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
2 och 3.
Anf. 75 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Om Harald Nordlund bara har suttit
två år i riksdagen är det möjligt att han inte har upp-
täckt att motioner kommer igen gång efter gång. Jag
har visserligen bara varit ledamot i sex år, men jag
har arbetat som politisk sekreterare sedan 70-talet.
Jag kan säga att teorin om att droppen urholkar stenen
tyvärr inte stämmer på flertalet av de motionsinitiativ
som tas. Många gånger tar man initiativ till en mo-
tion, får en blänkare i lokaltidningen och följer sedan
inte ens upp den egna motionen, som om den inte
vore allvarligt menad. Andra gånger upprepas motio-
nen mekaniskt, mer eller mindre med samma text och
samma motiv år efter år. Det läggs ned möda och
debattid. Den debatten tenderar att bli retrospektiv. I
stället kunde vi fördjupa oss i nya frågeställningar
och förhållanden och rikta blickarna framåt.
Jag menar inte att man ska ta bort motionsrätten.
Men den borde kanske begränsas till att ett motion-
syrkande får upprepas två gånger under en mandatpe-
riod när riksdagen har samma politiska sammansätt-
ning, om ingenting särskilt inträffat. Det är en skälig
och rimlig utveckling. Då kan riksdagen få tid och
utrymme för ett mera konstruktivt arbete. Man kan
t.ex. införa ökad motionsrätt vid händelse av större
vikt. Vi är också helt överens om att vi vill ha mer
livfulla särskilda debatter, framför allt i framtidsin-
riktade men även andra brännande, politiska frågor.
Anf. 76 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Det sistnämnda vill jag instämma i.
Onödigt upprepande av motioner har sin grund i
det faktum att motionstiden är begränsad. Det handlar
alltför mycket om att prestera ett visst antal motioner
och inte om att spela rollen som medborgarnas om-
bud.
Om vi tar bort allmänna motionstiden och betonar
att vi är ombud för medborgarna tror jag att vi kom-
mer bort från ett onödigt upprepande av motioner. Jag
tror att det har sin grund i någonting annat, nämligen
ordningen med motionstiden.
Anf. 77 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Jag håller med om att den allmänna
motionstiden i dess nuvarande form kan diskuteras.
Det ligger nästan i förslaget, att den ska reduceras på
något sätt. Å andra sidan innebär den allmänna mo-
tionstiden motionsrätt i anslutning till en proposition,
nämligen budgetpropositionen. Den tar upp hela det
politiska området. Därför har envar ledamot möjlig-
het att motionera med anledning av denna proposi-
tion. Därför är det svårt att inskränka motionsrätten
med anledning av budgetpropositionen. Den är mer
eller mindre allomfattande, och det innebär att det blir
en motionstid.
Det finns en problematik kring motionsrätten. Det
blir en stress för ledamöterna. De ska samla pluspo-
äng genom antalet motioner. Det blir att man slänger
in det man slängde in i fjol. Vi kan se i utskott efter
utskott att man slänger in en motion innan fjolårets
motion är färdigbehandlad. Plötsligt ligger det två
motioner med precis samma yrkande på riksdagens
bord. Det förekommer t.o.m. att man lägger fram
motioner trots att en utredning behandlar ärendet, en
utredning där motionären själv sitter med. Ändå mo-
tionerar han och kräver en utredning som redan är
tillsatt. Det finns en slentrian, att man gång på gång
upprepar motioner. Det tar av utskottspersonalens,
utskottens och kammarens tid, tid som vi skulle kun-
na använda till betydligt mer konstruktiva samtal. Det
tror jag att vi är helt överens om. Sedan får vi till-
sammans klura ut en bra väg för att nå det vi båda
åsyftar.
Anf. 78 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Vi har begränsade möjligheter att
motionera med anledning av budgetpropositionen. Vi
kan inte motionera i alla frågor med anledning av
den.
Det har tidigare - inte i denna debatt - angivits
administrativa och organisatoriska skäl till att man
inte skulle avskaffa allmänna motionstiden. Då är vi
farligt ute. Vi måste bort ifrån argumentet administ-
rativa skäl för en förändring så att vi bättre kan spela
ombudets roll. Jag är glad att det inte har nämnts i
denna debatt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
7 § Penningtvätt
Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU3
Penningtvätt (prop. 1999/2000:145).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 11 §.)
8 § Redovisning av fördelningen av medel från
Allmänna arvsfonden under budgetåret 1999 och
Riksdagens revisorers förslag angående Allmänna
arvsfonden
Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU2
Redovisning av fördelningen av medel från Allmänna
arvsfonden under budgetåret 1999 och Riksdagens
revisorers förslag angående Allmänna arvsfonden
(skr. 1999/2000:125 och förs. 1999/2000:RR9).
Anf. 79 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Socialutskottets betänkande nr 2 be-
handlar redovisning av fördelning av medel från
Allmänna arvsfonden och Riksdagens revisorers
förslag angående Allmänna arvsfonden. Jag vill helt
kort enbart redovisa det tillkännagivande som detta
betänkande innehåller.
Ett enigt utskott anser att Riksdagens revisorers
rapport ger stöd för att flera olika frågeställningar i
anslutning till Allmänna arvsfonden och Arvsfonds-
delegationen bör bli föremål för ytterligare utredning.
Utskottet föreslår därför att man ska tillsätta en utred-
ning som ska få i uppdrag att ge en allsidig belysning
av de frågeställningar som finns samt, om det behövs,
också föreslå förändringar. Utskottets förslag till
riksdagen är att vi ska göra detta tillkännagivande till
regeringen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i soci-
alutskottets betänkande 2.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
9 § Personlig assistans till personer över 65
år
Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU3
Personlig assistans till personer över 65 år (prop.
2000/01:5).
Anf. 80 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Socialutskottets betänkande nr 3 är ett
efterlängtat betänkande, som har efterlysts i utskottet
i varje fall under de två senaste åren, då jag har delta-
git. Jag tror även att det varit så några år dessförin-
nan.
Gränsen vid 65 år för rätten till personlig assistans
har inneburit orättvisor och orimliga konsekvenser för
personer med svåra handikapp i och med att de upp-
når 65-årsåldern. Den har också skapat en onödig och
orimlig oro för många personer, med en osäkerhet om
framtiden åren innan de fyller 65 år. Dessutom har
65-årsgränsen inneburit administrativa och andra
bekymmer i den kommunala verksamheten och i
diskussionerna mellan kommunerna och försäkrings-
kassan.
Från moderat sida har vi i flera år krävt att 65-
årsgränsen ska tas bort. Också andra partier har fram-
fört samma krav.
Inför risken - så upplever jag det - att regeringen
av en majoritet i riksdagen skulle tvingas att ändra
bestämmelserna valde regeringen till slut att lägga
fram ett förslag om att avskaffa 65-årsgränsen. Man
har annonserat detta en tid, men utan någon speciell
motivering har det enligt vår uppfattning dröjt allde-
les för länge. Det känns mycket tydligt att regering-
ens förslag kommer motvilligt - inte bara därför att
man har skjutit på frågan i flera år, utan också på
grund av delar av innehållet i propositionen och även,
vill jag säga, i utskottsmajoritetens betänkande.
Enligt förslaget ska assistansbehovet kunna om-
prövas även efter det att någon fyllt 65 år om det,
nota bene, bedöms att behovet har minskat. Det är
naturligtvis inte orimligt. Om behovet av assistans
skulle minska, t.ex. på grund av en framgångsrik
rehabilitering, nya effektiva mediciner eller nya tek-
niska hjälpmedel, är det naturligtvis möjligt att också
behovet av assistansinsatser minskar.
Men den vanligaste situationen är ändå motsatsen,
dvs. att funktionshindren förvärras med tiden och att
behovet av assistans därför ökar. När den situationen
uppstår ska det ökade behovet enligt propositionen
inte tillgodoses genom LSS utan genom den kommu-
nala hemtjänsten, med allt vad det innebär av diskus-
sioner mellan två olika huvudmän och med olika
personer ansvariga för olika delar av insatser riktade
till enskilda handikappade.
Regeringens motivering till detta är att det annars
skulle bli omöjliga gränsdragningsproblem mellan
kommunen och försäkringskassan och också svårig-
heter att bedöma vilka behov som är relaterade till
handikappet och vilka behov som är åldersrelaterade.
Jag har försökt att ytterligare sätta mig in i den
frågan. Självklart är det så att också funktionshindra-
de drabbas av normalt åldersbetingade behov. Men
till skillnad från de flesta av oss andra drabbas flerta-
let svårt funktionshindrade därutöver av tids- eller
åldersbetingade förändringar av sitt funktionshinder,
och ibland också av handikappens art.
Jag har talat med ett antal olika experter på reha-
bilitering och behandling av olika typer av svåra
funktionshinder. Alla bekräftar den uppfattning jag
tidigare haft, nämligen att tids- och åldersbetingade
förändringar av olika former av funktionshinder -
framför allt funktionshinder som orsakas av medi-
cinska orsaker - i allmänhet inte bara kan skiljas ut
från vad som är normalt åldersbetingade förändringar
utan också i mycket hög grad kan förutses. Påståendet
i propositionen är alltså felaktigt.
De gränsdragningsproblem som majoriteten talar
om finns redan i dag, men beror framför allt på det
delade ansvaret mellan kommunerna och försäkrings-
kassan. Det är därför vi moderater har föreslagit att
hela betalningsansvaret för assistansersättningen ska
återgå till staten.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservatio-
nen. Vi anser att assistansen, så länge man tillhör
personkretsen för personlig assistans, fullt ut ska ges
inom ramen för LSS både före och efter 65 års ålder.
Anf. 81 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna tillhör de partier
som i flera år har motionerat om att 65-årsgränsen för
LSS skulle avskaffas. Därför hälsar vi också med
glädje att regeringen har kommit med förslag om att
65-årsgränsen ska upphöra när det gäller den insatsen.
Jag vill på en gång yrka bifall till reservationen.
Vi har också åsikten att reglerna ska gälla fullt ut
om man tillhör personkretsen för LSS, oavsett ålders-
gränsen.
Man kan också diskutera om 65-årsgränsen
egentligen är riktig. Vi försöker ju förskjuta pen-
sionsåldern till 67 år. Så frisk är man att man kan
jobba till dess. Många säger t.o.m. lite elakt att pen-
sionssystemet förutsätter att man jobbar till dess att
man är 90 år. Ska man kunna jobba till dess att man
är 90 ska man kanske kunna anses vara rätt frisk.
Åldersgränsen blir ganska flytande.
Vi är glada för att förslaget har kommit om att 65-
årsgränsen slopas, men vi anser alltså att reglerna ska
gälla fullt ut både före och efter om man är berättigad
till assistans.
Anf. 82 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Reformen om personlig assistans är
en reform som infördes med Centerpartiet i rege-
ringsställning. Reformen har blivit en mycket upp-
skattad insats, som inneburit en ökad frihet och en
större möjlighet till ett självständigt och tryggare liv
för funktionshindrade. Livskvaliteten har på ett
mycket påtagligt sätt förbättrats. Assistansreformen
har även inneburit ökad trygghet och avlastning för
de anhöriga. Stödet är ju utformat så, att det har kun-
nat anpassas mycket väl till den enskildes behov.
Beslutet i dag om att funktionshindrade som innan
de fyllt 65 år haft assistans ska få behålla assistans
och ersättning även efter 65-årsdagen är efterlängtat.
"Äntligen!", är det många som säger, och så även jag.
När jag har mött funktionshindrade och anhöriga har
det varit ett mycket berättigat krav, och det tillgodo-
ses nu äntligen.
Centerpartiet motionerade i samband med natio-
nella handlingsplanen för äldrepolitiken riksdagsåret
1997/98 om den ändring som vi i dag är på väg att
fatta beslut kring. Även om jag tycker att regeringen
har skjutit denna fråga framför sig alldeles för lång
tid är ändå ordspråket "bättre sent än aldrig" befogat.
Jag vill å Centerpartiets vägnar yrka bifall till
hemställan i socialutskottets betänkande med undan-
tag beträffande rätten till utökat antal assistanstimmar
efter det att man har fyllt 65 år. Där yrkar även jag
bifall till fyrpartireservationen, där Centerpartiet ingår
som en reservant. I övrigt yrkar jag alltså bifall till
hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 83 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Detta är en efterlängtad proposition
för alla som har eller har haft rätten till personlig
assistent. Det är också för Folkpartiets del en efter-
längtad proposition. Vi har länge krävt att man ska få
behålla den personliga assistenten även efter 65 års
ålder.
Tyvärr har propositionen en stor skönhetsfläck.
Antalet assistanstimmar får inte utökas dagen efter
det att man har fyllt 65 år. Anledningen till detta är att
det är svårt att avgöra vad som hör ihop med funk-
tionshindret och vad som kan betecknas som följder
av åldrandet, anges det i propositionen.
Detta är djupt olyckligt. När man som svårt funk-
tionshindrad äntligen kan känna sig trygg och säker
på att man får ha kvar den hjälp man kanske har haft i
flera år ska en eventuell försämring av hälsotillstån-
det ändå betyda ett ingrepp i det privata livet. Ytterli-
gare personer ska komma in och bistå. Detta bäddar
för problem inte bara för den som är funktionshindrad
utan naturligtvis också för den personal som ska bi-
stå. Vad är min uppgift? Vad är någon annans upp-
gift? Fler personer ska komma och gå i den funk-
tionshindrades hem. Ytterligare tvister kan komma att
uppstå mellan försäkringskassan och kommunen.
För den enskildes skull vore det allra bästa om
timmarna för den personliga assistansen kunde utök-
as. Och som en följd av detta borde det, enligt Folk-
partiets uppfattning, vara naturligt att försäkringskas-
san tar över ansvaret. Det har vi länge krävt, inte bara
för dem som är över 65 år utan för alla. Det är alltså
ett återställande av den ursprungliga handikapprefor-
men.
Det var ett misstag av regeringen att ge kommu-
nerna ansvaret för de första 20 timmarna. Detta har
enbart lett till problem. De två huvudmännen har
försökt att bolla över ansvaret till varandra. Det miss-
gynnar de svårt funktionshindrade i allra högsta grad.
I en vardag som kan vara besvärlig ändå tvingas de i
många fall att strida med två parter. Det är åtminstone
en för mycket. Det här handlar inte om pengar, efter-
som kostnadsökningen för staten torde vara margi-
nell. Det handlar om trygghet för människor som utan
egen förskyllan har hamnat i en besvärlig och arbet-
sam situation.
Fru talman! Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemo-
kraterna och Centerpartiet har i det här betänkandet
en reservation gentemot majoritetens bifall till propo-
sitionen, som handlar just om att man också ska kun-
na få utökad tid efter 65 års ålder. Jag yrkar härmed
bifall till den reservationen.
Anf. 84 CATHERINE PERSSON (s):
Fru talman! Det handlar om personlig assistans till
personer över 65 år. Som tidigare har nämnts här är
det ett efterlängtat tillägg. Det är också betydelsefullt
i den lagstiftning som nu gäller angående personlig
assistans. Det är ett tillägg som äntligen kommer.
Betänkandet SoU3 behandlar just propositionen
Personlig assistans till personer över 65 år samt fem
motionsyrkanden.
Enligt lagen om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade, LSS, ges personer som tillhör lagens
personkrets rätt till personlig assistans om behov av
stöd finns. Rätt till assistansersättning, enligt lagen
om assistansersättning, har den enskilde när de
grundläggande behoven överstiger 20 timmar i veck-
an. Och syftet är just att ge den enskilde ett självstän-
digt och oberoende liv.
Rätten till personlig assistans har nu funnits i
drygt sex år. Under den här tiden har assistansrefor-
men inneburit många positiva inslag i vardagen för
dem med omfattande funktionshinder. Den har inne-
burit ökad valfrihet, större inflytande och bättre liv-
skvalitet, helt enkelt bättre förutsättningar för ett
värdigt vardagsliv.
I dag är det ca 8 000 personer som har personlig
assistans. Hittills har dock rätten till personlig assi-
stans och assistansersättning gällt personer som inte
har fyllt 65 år. Jag är därför glad, i likhet med tidigare
talare, över att regeringen nu föreslår att insatser
enligt 9 § 2 mom. LSS och assistansersättningen
bibehålls av en person som har beviljats respektive
uppbär en sådan förmån innan han eller hon fyller 65
år eller inkommer med en ansökan senast dagen före
65-årsdagen och därefter beviljas sådan insats eller
ersättning.
Propositionen innebär också att personer som före
den 1 januari 2001 har beviljats nämnda insatser eller
assistansersättning som sedan har upphört på grund
av att han eller hon har fyllt 65 år har rätt att efter ny
ansökan återfå insatsen eller ersättningen tidigast
fr.o.m. den 1 januari 2001. Omfattningen av insatser-
na eller ersättningen ska grundas på det beslut som
gällde närmast före 65-årsdagen, och ansökan ska ha
inkommit senast den 31 december 2002.
Regeringen föreslår också att antalet assi-
stanstimmar inte får utökas efter det att den insats-
eller assistansberättigade har fyllt 65 år. Och två-
årsomprövning av assistansersättning ska heller inte
göras för personer som är äldre än 65 år.
Fru talman! I några motioner tas frågan om tak för
insatsens omfattning upp. Bedömningen av den en-
skildes behov av insatser ska alltid göras med ut-
gångspunkt i vad som anses vara normalt för personer
i samma ålder. Enligt nuvarande regler ska insatser
enligt LSS endast ges till personer med ett funktions-
hinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande.
I takt med stigande ålder ökar behovet av hjälp
med t.ex. städning, inköp och personlig hygien. Det
kan då uppstå gränsdragningsproblem med att avgöra
huruvida ett ökat stödbehov har uppstått på grund av
normalt åldrande eller på grund av att den sjukdom
som har föranlett funktionshindret har förvärrats. Mot
den bakgrunden ställer sig utskottet bakom regering-
ens förslag och avstyrker motionerna.
Slutligen föreslås det i propositionen att proviso-
riska beslut om ersättning enligt LASS som är gyn-
nande efter delegation får fattas av tjänstemän vid
försäkringskassan. Samtliga lagändringar och föränd-
ringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.
I en motion tar man upp det angelägna i personlig
underrättelse om lagändringen till dem som tidigare
har mist rätten till personlig assistans och assistanser-
sättning på grund av att de har fyllt 65 år. Normalt
sett förväntas människor själva hålla sig à jour med
gällande lagstiftning och ta del av allmän informa-
tion. Utskottet delar dock motionärens uppfattning att
det i nu förevarande sammanhang är motiverat med
en riktad informationsinsats. Utskottet har också
erfarit att samtliga ca 600 personer som berörs av de
aktuella övergångsreglerna skriftligen kommer att
informeras om dessa regler av Riksförsäkringsverket.
Motionen får härmed anses vara tillgodosedd.
Fru talman! Sammanfattningsvis ställer sig soci-
alutskottet bakom regeringens förslag. Jag yrkar här-
med bifall till utskottets hemställan och avslag på
samtliga reservationer och motioner.
Anf. 85 LENA OLSSON (v):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i det här betänkandet. Det är, precis som
alla andra har tagit upp, med stor glädje som vi yrkar
bifall till just det här som handlar om att personer
med personlig assistans i fortsättningen även får be-
hålla den efter sin 65-årsdag.
Betänkandet grundar sig på en samarbetsproposi-
tion mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och
Miljöpartiet.
Det här är en fråga som Vänsterpartiet har drivit
väldigt länge. Motivet har ju varit, som också har
framgått av andra talare här, att det inte är rättvist att
ta bort den personliga assistansen bara för att man
fyller 65 år. Det har ju inneburit en trygghet för de
funktionshindrade att ha samma personer hos sig,
personer som känner de funktionshindrade och har
varit hos dem under en lång tid. Det är därför väldigt
positivt att vi kan lägga fram det här betänkandet.
Jag tänker också på reservationen. Där finns
många angelägna bitar om utökning. Vi tycker att vi
nu ska följa den här utvecklingen inom området. Vi
ställer oss inte främmande för att utveckla reformen i
framtiden, men i dagsläget tar vi dessa steg. Tack!
Anf. 86 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara ställa en kort fråga till
Lena Olsson. Hon inledde sitt anförande med att tala
om att Vänstern liksom över partier har drivit den här
frågan väldigt länge. Hur kommer det sig då att vi
inte fick stöd för vårt yrkande om ett tillkännagivande
i den här riktningen redan förra året?
Anf. 87 LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! När man har ett samarbete med sam-
arbetspartierna får man gehör för vissa krav. När det
gäller andra krav tar det lite längre tid. Men jag säger
precis som Kenneth Johansson: bättre sent än aldrig.
Anf. 88 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill instämma i lyckönskningarna
till att Vänsterpartiet nu lyckades få socialdemokra-
terna att acceptera att den här förändringen är nöd-
vändig.
Anf. 89 THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet.
Även jag är glad att vi äntligen har fått den här
förändringen till stånd. Det är ett förslag som Miljö-
partiet har motionerat om i flera år, ett förslag som
medför att funktionshindrade med personlig assistans
får behålla sin assistans även efter fyllda 65 år.
Under åren har det varit många som oroat sig in-
för 65-årsdagen. De har varit oroade över att förlora
sin assistans och få ett försämrat liv. Det är ju inte så
många år sedan de fick den här möjligheten, och den
förbättrade deras liv väsentligt.
Jag tycker att det är synd att förslaget inte också
innehåller en möjlighet att få utökad assistans efter 65
år. Samma regel borde gälla för alla som har ett be-
hov av personlig assistans, oavsett ålder.
Vissa grupper inom handikapprörelsen har be-
gripligt nog jublat över det här förslaget och uttalat
att de ser det som ett första steg i en viktig riktning.
Efter vad jag har hört har de inte vågat bråka för
mycket om möjligheten att utöka timmarna även efter
65-årsgränsen. De har sagt sig vara rädda att den här
reformen då kanske skulle fördröjas. Därför har de
även sagt till mig: Bråka inte så mycket om den biten,
utan återkom med den längre fram!
Vissa andra grupper inom handikapprörelsen har
däremot varit väldigt besvikna över att denna möjlig-
het till utökad tid inte finns med och också kritiskt
uttalat det. Jag förstår dem. Jag skulle själv gärna ha
ställt mig bakom den reservation som finns, men
eftersom det här är en ekonomisk fråga och det i
budgetöverenskommelsen inte finns utrymme för den
ökade kostnad detta skulle medföra har jag själv inte
haft möjlighet att lägga fram ett liknande förslag. Jag
anser dock att det finns möjlighet att återkomma till
den frågan i kommande budgetsammanhang.
Lars Elindersson tog upp att han anser att betal-
ningsansvaret för personlig assistans borde återgå till
staten. Jag tycker faktiskt att det är en fråga man kan
diskutera. Det finns nu en stor orättvisa mellan olika
kommuner. Många små kommuner har väldiga besvär
ekonomiskt med detta. Jag tycker alltså att det är värt
att diskutera den frågan.
Kerstin Heinemann tog upp problemet med två
huvudmän. Det ingår också i den här frågan. Det är
alltid besvärligt med två huvudmän som försöker
knuffa kostnaderna till varandra.
Jag yrkar som sagt bifall till hemställan i betän-
kandet.
Anf. 90 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Om nu inte handikapporganisationer-
na vågade bråka mer tycker jag kanske att Miljöparti-
et hade behövt bråka lite mer så att vi hade sluppit
den här orättvisan med att man inte kan få utökade
timmar. Det innebär kanske en extra kostnad för
kommunerna, när de nu ska ta över vissa bitar av det
här, så jag tror nog att kostnaden i och för sig inte
borde vara ett hinder.
Sedan kan jag konstatera att Miljöpartiet antyder
att man också tycker att ansvaret för assistenttimmar-
na borde återgå till staten. Jag ser därför fram emot
att vi och Moderaterna, som också yrkade på detta,
får stöd av Miljöpartiet när frågan kommer upp nästa
gång.
Anf. 91 THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Nu vet ju inte Kerstin Heinemann hur
pass mycket vi diskuterade den här frågan. Den var
uppe till en allvarlig och rätt långvarig diskussion; det
kan jag säga. Vissa av handikappgrupperna var då i
kontakt med mig och sade: Bråka inte så mycket i den
frågan. De var nämligen rädda att detta skulle skjutas
upp, och för dem var det viktigaste av allt att detta
kom från årsskiftet.
Anf. 92 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Jag tycker att det är ganska allvarligt
när man är rädd att framföra berättigade krav därför
att man tror att regeringen i så fall ska straffa en ge-
nom att dra tillbaka förslaget. Då finns det egentligen
ännu större anledning för samarbetspartierna att bråka
på regeringen för att få igenom de här sakerna, som är
väldigt angelägna - både för funktionshindrade och,
som jag förstår, även för Miljöpartiet.
Anf. 93 THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det här är
en viktig fråga. Det finns möjlighet att återkomma till
den.
Anf. 94 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Thomas är ju en vänlig person, så jag
förstår att han inte vill vara en bråkstake. Men jag kan
inte förstå varför man nödvändigtvis ska behöva
uppfattas som en bråkstake för att man stöder ett
reservationsyrkande. Ni hade fortfarande kunnat
stödja vårt yrkande. Men jag får väl liksom Kerstin
Heinemann nöja mig med att se fram emot den fort-
satta hanteringen av den här frågan. Vi kommer att
återkomma med detta och andra yrkanden om förbätt-
ringar av assistansreformen.
Anf. 95 THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Men som jag sade, Lars Elindersson,
är det ju så att vi har en ekonomisk överenskommel-
se. Stöd för reservationen kan faktiskt medföra extra
kostnader. Därför finns inte den möjligheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
10 § Avtal om visst kostnadsansvar för insatser
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade
Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU4
Avtal om visst kostnadsansvar för insatser enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (prop. 2000/01:6).
Anf. 96 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Det här betänkandet gäller i grunden
rätten för funktionshindrade att välja bostadsort och
därmed också mellan olika former av vård och be-
handlingsalternativ. Vi delar utskottsmajoritetens och
regeringens uppfattning att hemkommunen ska ha
ansvaret för att tillgodose funktionshindrades behov
av särskilt boende och särskilda insatser enligt LSS.
Men vi tycker inte att det är rimligt att rätten att välja
olika former av boende och insatser ska begränsas av
vilken kommun man är mantalsskriven i.
Vi anser att som det är nu, och även med det här
förslaget, kommer den enskildes frihet att välja att
bosätta sig i en annan kommun att begränsas av den
tidigare hemkommunens vilja att teckna avtal med
den nya hemkommunen eller med ett annat, enskilt
alternativ för vård och boende. Vi yrkar därför att
regeringen ska återkomma till riksdagen med ett
förslag som säkrar att de som får stöd enligt LSS
också garanteras reella möjligheter att söka boende-
och vårdformer i andra kommuner. Vi tycker att en
rimlig princip är att betalningsansvaret kvarstår under
en begränsad tid för den tidigare hemkommunen för
att därefter övergå till den nya hemkommunen.
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 2.
Anf. 97 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Folkpartiet liberalerna yrkar avslag på
denna propositionen. I och för sig är det bra att rege-
ringen lägger fram ett förslag som ska reglera kost-
nadsansvaret för personer med insatser i särskilt bo-
ende enligt LSS när personen har sitt boende i annan
kommun än hemkommunen. Det har varit problem
med kostnadsansvaret, och det är naturligtvis viktigt
att detta regleras. Det handlar om personer som har
ovanliga diagnoser och är i behov av särskilda insat-
ser som det kan vara mycket svårt för mindre kom-
muner att tillgodose. Att ekonomiska hinder eller
bristande kompetens i en kommun ska hindra den
enskilde från att få den hjälp och det stöd man har rätt
till kan vi inte acceptera.
Även om utskottet i princip tillstyrker propositio-
nen lägger man till att man inte är helt säker på att de
avtal som nu föreslås kunna tecknas kommer att fun-
gera utan noterar att regeringen noggrant måste följa
utvecklingen av tecknade avtal och vilka effekter
dessa får för den enskilde. Socialstyrelsen och läns-
styrelserna ska också under åren 2001 och 2002 göra
en utvärdering av effekterna.
Fru talman! Inte minst på grund av dessa av rege-
ringen och utskottet uttalade farhågorna anser Folk-
partiet att det är befogat att avslå propositionen. Vi
förordar i stället ett system med handikappeng. Det är
en fortsättning på den frihetsreform som rätten till
personlig assistans innebar.
En reform med handikappeng är ytterligare ett
stort steg framåt för att säkra att även de personer
som har en ovanlig diagnos eller komplicerade funk-
tionshinder får tillgång till de lösningar som finns vad
gäller boende och annan kompetens oavsett vilken
kommun de bor i. Att kunna flytta är naturligtvis
också fråga om en valfrihet för den enskilde.
Vi är självfallet medvetna om att en övergång till
en handikappeng inte kan genomföras på några må-
nader, utan vi har i vår motion begärt att regeringen
skyndsamt utformar övergångsregler under den tid
det tar innan en handikappeng kan införas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
som innebär avslag på propositionen och förordar i
stället ett system med handikappeng.
Anf. 98 CATHERINE PERSSON (s):
Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens
proposition Avtal om visst kostnadsansvar för insat-
ser enligt lagen om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade.
Bakgrunden är att regeringen i propositionen Vis-
sa kommunalekonomiska frågor föreslår att statsbi-
drag bör införas för kommuner med höga kostnader
för verksamhet enligt lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade, LSS. För särskilt dyra insat-
ser föreslås att ett extra statsbidrag införs. I den pro-
positionen behandlas även frågan om en utvidgad rätt
för kommunerna att träffa avtal om kostnadsansvar
för personer som är eller kommer att bli folkbokförda
i annan kommun. Då regeringen funnit att denna
fråga inte blivit tillräckligt belyst i nämnd proposition
återkom regeringen med den proposition som vi nu
behandlat i det här betänkandet.
I budgetpropositionen föreslås, som en över-
gångslösning 2001 och 2002 i avvaktan på en lång-
siktigt hållbar lösning, statsbidrag till kommuner för
att kompensera för höga kostnader för LSS. Det före-
slås också möjlighet för kommuner att söka extra
statsbidrag för särskilt kostnadskrävande insatser
enligt LSS.
I proposition om avtal om visst kostnadsansvar för
insatser enligt LSS föreslås att kommunerna ges möj-
lighet att om synnerliga skäl föreligger träffa avtal om
nytt eller i vissa fall bibehållet kostnadsansvar för
insatser enligt 9 § LSS i en annan kommun än hem-
kommunen för en enskild person som genom insatser
enligt 9 § 8 eller 9 mom. blivit folkbokförd i den
andra kommunen. Då ska jag säga att 9 § 8 och 9
mom. avser boende i familjehem eller bostad med
särskild service för barn eller ungdomar som behöver
bo utanför föräldrahemmet och bostad med särskild
service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad
för vuxna.
Sådana avtal får träffas med en annan kommun än
hemkommunen eller en enskild vårdgivare i en annan
kommun. Syftet är att underlätta för personer med
t.ex. ovanlig diagnos eller komplicerade funktions-
hinder att få tillgång till anpassade boendelösningar
och särskild kompetens som ibland kan vara svårt att
tillhandahålla i t.ex. små kommuner.
Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 januari
2001.
Fru talman! Socialutskottet anser i likhet med re-
geringen att boendesituationen i första hand ska lösas
i den kommun där den enskilde är bosatt. I de fall den
enskilde själv väljer att flytta till en annan kommun
ska ansvaret övergå till den nya kommunen.
Konstateras kan dock att det i dag finns drygt
1 000 personer för vilka beslut om insatsen Särskilt
boende enligt LSS fattas av en annan kommun än där
det särskilda boendet är beläget och där den kommun
personen flyttat från svarar för kostnaden. Utskottet
utgår från att flertalet av dessa personer får insatsen
Särskilt boende i en annan kommun på grund av
svårigheter av olika skäl att bygga upp verksamheter
på hemorten. Avtal om kostnadsansvar kan således
vara motiverat av särskilda skäl för att erbjuda den
funktionshindrade adekvat boendeform.
Regeringen föreslår att det ska föreligga synnerli-
ga skäl för att avtal om kostnadsansvar ska vara till-
lämpliga.
Fru talman! Socialutskottet anser dock att
tillämpningsområdet för den föreslagna paragrafen
kan komma att inskränkas på ett icke avsett sätt om
det ställs krav på synnerliga skäl för paragrafens
tillämpning. Utskottet anser därför att ett krav på
särskilda skäl bättre motsvarar det avsedda tillämp-
ningsområdet, vilket således föreslås bli lydelsen i
LSS 17 a §.
Utskottet anser också att det finns skäl att utgå
från att de avtal som löper i dag inom det aktuella
området fortsättningsvis kommer att rymmas inom
lagens tillämpningsområde.
Vidare noterar utskottet att regeringen noggrant
kommer att följa utvecklingen av tecknade avtal och
vilka effekter dessa får för den enskilde.
När det gäller moderaternas reservation om bibe-
hållet kostnadsansvar för hemkommunen kan det
konstateras att det pågår ett arbete i en utredning med
uppgift att överväga olika långsiktiga lösningar för
utjämning av LSS-kostnader.
Till sist vill jag med anledning av det tidigare tala-
re sagt betona att individen har möjlighet att flytta
oberoende av avtal. Men det här möjliggör ersättning
för kommunerna sins emellan.
Jag måste också säga att jag inte blev helt på det
klara med vad moderaterna avser i sitt inlägg, där
man säger att kostnaderna för individen i fråga initialt
ska ligga på hemkommunen. Sedan ska de överföras
på den nya kommunen. Samtidigt föreslår ni ett stat-
ligt finansieringsansvar. Det hänger inte riktigt ihop.
Till sist, fru talman, yrkar jag mot bakgrund av det
jag har sagt bifall till utskottets hemställan och såle-
des avslag på reservationerna.
Anf. 99 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Apropå den senaste frågan är det ett
riktigt konstaterande Catherine Persson gör. Vår
uppfattning är att köra tillbaka ansvaret på staten. Om
vi skulle få gehör för vårt yrkande behövs det ingen
sådan här reglering. Men i nuläget, med det nuvaran-
de kommunala kostnadsansvaret, anser vi att det är
det enklaste sättet att reglera detta. Det är därför vi
har lagt fram det här förslaget. Men det är riktigt att
om vi får gehör för ett överförande av hela kostnads-
ansvaret till staten behöver man inte ha den här typen
av reglering.
Anf. 100 CATHERINE PERSSON (s):
Fru talman! Jag måste säga att jag är något förvå-
nad över er inställning. Jag har full respekt för att en
del kommuner i dag har bekymmer med att finansiera
en del av den här verksamheten. Samtidigt minns jag
också tiden som kommunpolitiker med den tidigare
ordningen, när det var ständiga gränsdragnings-
problem mellan 19 och 21 timmar vid 20-
timmarsgränsen.
Visst kan jag ha full respekt för att det här inte är
enkelt och att det kan finnas skäl för att göra på olika
sätt i framtiden för att hantera de här problemen på
bästa vis. Men jag blev trots allt förvånad, för det är
inte så otroligt länge sedan vi fattade beslut om en
nationell handlingsplan för handikappolitiken som i
huvudsak innebar att handikapperspektivet ska ge-
nomsyra alla samhällssektorer. Vi ska skapa ett till-
gängligt samhälle och förbättra bemötandet.
För mig blir det oerhört märkligt om vi säger att
de här människorna är för besvärliga så dem får sta-
ten ta hand om. Utgångspunkten var att alla bor i en
kommun, oberoende av om man har funktionshinder
eller inte. Sedan måste vi se till att på bästa sätt lösa
finansieringssituationen för alla människor i en kom-
mun. Endast om vi på grund av höga kostnader full-
ständigt misslyckas med att hitta någon form av ut-
jämningssystem anser jag att vi ska skilja ut detta från
basen som då är kommunen.
Anf. 101 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Jag har ingenting emot att föra en
allmän debatt om LSS och LSS-reformen. Den har vi
fört vid ett antal tillfällen de senaste åren. Men jag
skulle föreslå att vi återkommer till den debatten när
vi senare diskuterar budgeten.
I den här sakfrågan, om regleringen av kostnader
mellan olika kommuner, har vi olika uppfattningar.
Vi har också uppfattningar om kostnadsansvaret. Men
den debatten kan vi spara tills huvudfrågan kommer
upp.
Anf. 102 CATHERINE PERSSON (s):
Fru talman! Jag uppfattar det som att ni har olika
uppfattning beroende på vilken debatt vi deltar i.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 13.59 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
11 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde
NU4 Konkurrenspolitik för förnyelse och mång-
fald
Mom. 1 (konkurrenspolitikens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
154 för utskottet
124 för res. 1
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 1 m, 34 v, 14 mp
För res. 1: 61 m, 37 kd, 14 c, 12 fp
Frånvarande: 26 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Mom. 5 (gruppundantag för kedjor i detaljhandeln)
1. utskottet
2. res. 5 (m, kd, c, fp)
Votering:
154 för utskottet
124 för res. 5
1 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 14 mp
För res. 5: 61 m, 37 kd, 14 c, 12 fp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 25 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Mom. 8 (EG:s konkurrensregler för små länder)
1. utskottet
2. res. 7 (m, kd, c, fp)
Votering:
154 för utskottet
125 för res. 7
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 14 mp
För res. 7: 62 m, 37 kd, 14 c, 12 fp
Frånvarande: 25 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Mom. 9 (konkurrensskadeavgift)
1. utskottet
2. res. 9 (fp)
Votering:
172 för utskottet
13 för res. 9
92 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 4 m, 33 v, 14 c, 1 fp, 14 mp
För res. 9: 2 m, 11 fp
Avstod: 55 m, 37 kd
Frånvarande: 25 s, 21 m, 10 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Harald Nordlund (fp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 10 (taxisamverkan)
1. utskottet
2. res. 10 (m, kd, c)
3. res. 11 (fp)
Förberedande votering:
121 för res. 10
13 för res. 11
145 avstod
70 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Kenth Högström (s) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
153 för utskottet
114 för res. 10
12 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 13 mp
För res. 10: 62 m, 37 kd, 14 c, 1 mp
Avstod: 12 fp
Frånvarande: 25 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU4 Riksdagens arbetsformer
Mom. 3 (ledamöternas placering i plenisalen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd)
Votering:
181 för utskottet
97 för res. 1
1 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 1 m, 34 v, 1 kd, 14 c, 12 fp, 13
mp
För res. 1: 60 m, 36 kd, 1 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 25 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Mom. 9 (beredningen av vissa frågor i riksdagsorga-
nisationen)
1. utskottet
2. res. 2 (v, fp, mp)
Votering:
217 för utskottet
58 för res. 2
1 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 62 m, 35 kd, 14 c, 1 fp
För res. 2: 34 v, 10 fp, 14 mp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 26 s, 20 m, 9 v, 6 kd, 4 c, 6 fp, 2 mp
Mom. 10 (öppna utskottssammanträden)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd)
Votering:
201 för utskottet
73 för res. 3
1 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 104 s, 1 m, 34 v, 35 kd, 14 c, 1 fp, 12
mp
För res. 3: 61 m, 11 fp, 1 mp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 27 s, 20 m, 9 v, 6 kd, 4 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU3 Penningtvätt
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU2 Redovisning av fördelningen av medel från
Allmänna arvsfonden under budgetåret 1999 och
Riksdagens revisorers förslag angående Allmänna
arvsfonden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU3 Personlig assistans till personer över 65 år
Mom. 1 (insatsens omfattning m.m.)
1. utskottet
2. res. (m, kd, c, fp)
Votering:
155 för utskottet
124 för res.
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 1 kd, 14 mp
För res.: 62 m, 36 kd, 14 c, 12 fp
Frånvarande: 25 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Mom. 2 och 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU4 Avtal om visst kostnadsansvar för insatser
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
264 för utskottet
14 för res. 1
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 60 m, 34 v, 37 kd, 14 c, 14 mp
För res. 1: 2 m, 12 fp
Frånvarande: 26 s, 20 m, 9 v, 5 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
Catharina Hagen och Henrik Westman (båda m)
anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.
Mom. 2 (bibehållet kostnadsansvar m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
211 för utskottet
62 för res. 2
5 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 34 v, 36 kd, 14 c, 7 fp, 14 mp
För res. 2: 62 m
Avstod: 5 fp
Frånvarande: 25 s, 20 m, 9 v, 6 kd, 4 c, 5 fp, 2 mp
12 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 7 november
2000/01:91 av Leif Carlson (m) till socialminister
Lars Engqvist
Stöd till barn och föräldrar
2000/01:92 av Birgitta Sellén (c) till justitieminister
Thomas Bodström
Droganvändandet i Sverige
2000/01:93 av Cecilia Magnusson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisen och brottsligheten mot barn
2000/01:94 av Gunnel Wallin (c) till justitieminister
Thomas Bodström
Polisverksamheten
den 8 november
2000/01:95 av Ulla-Britt Hagström (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
IT och jämställdhet
2000/01:96 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
EU:s immigrationsregler
2000/01:97 av Ewa Thalén Finné (m) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Verksamheten vid Lunds universitets historiska mu-
seum
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 14 november.
13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 7 november
2000/01:173 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Hemkunskap och konsumentkunskap i grundskolan
2000/01:174 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Friskolor
2000/01:175 av Tasso Stafilidis (v) till kulturminister
Marita Ulvskog
Pris- och löneomräkning
2000/01:176 av Jonas Ringqvist (v) till finansminister
Bosse Ringholm
Relevant miljöklassning av drivmedel
2000/01:177 av Jonas Ringqvist (v) till finansminister
Bosse Ringholm
Gröna certifikat för introduktion av förnybara driv-
medel
2000/01:178 av Andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till statsrådet Maj-Inger Klingvall
Situationen i Bolivia
2000/01:179 av Jan Erik Ågren (kd) till miljöminister
Kjell Larsson
Etanol
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 14 november.
14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 8 november
2000/01:115 av Birger Schlaug (mp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Trädgårdsnäringen
2000/01:146 av Kent Härstedt (s) till statsrådet Britta
Lejon
E-demokrati
2000/01:147 av Maria Larsson (kd) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Gemensam annonsplats för kvalificerade yrkesutbild-
ningar
2000/01:152 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Stress i skolan
2000/01:153 av Bengt-Ola Ryttar (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Premiepensionsfonders förvaltningskostnader
2000/01:156 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Optionsavtal
2000/01:161 av Sten Tolgfors (m) till finansminister
Bosse Ringholm
Offentlig sektor och tillväxt
2000/01:166 av Rolf Olsson (v) till socialminister
Lars Engqvist
Läkemedelsbiverkningar
2000/01:168 av Lena Ek (c) till statsrådet Ingela
Thalén
Kvaliteten i informationen om premiepensionsfonder
2000/01:169 av tredje vice talman Rose-Marie Freb-
ran (kd) till finansminister Bosse Ringholm
Fördröjt svar
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 14 november.
15 § Kammaren åtskildes kl. 17.16.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 22 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 68
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl.. 13.59 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.