Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2000/01:123
Tisdagen den 12 juni
Kl. 10.00 - 16.28
18.00 - 19.57
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
----------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 6 juni.
2 § Meddelande om riksmötet 2001/02
Andre vice talmannen meddelade att riksmötet
2001/02 skulle inledas med upprop tisdagen den
18 september kl. 11 00. Öppnandet skulle äga rum
kl. 14.00 samma dag.
3 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.
Andre vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2000/01:156 Förslag till Europaparlamentets och
rådets direktiv om rapporteringsformaliteter för
fartyg som ankommer till eller avgår från gemen-
skapshamnar KOM (2001) 46 till trafikutskottet
4 § Hänvisning av ärende till utskott och beslut
om förlängd motionstid
Föredrogs och hänvisades
Proposition
2000/01:136 till socialförsäkringsutskottet
Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till
fredagen den 21 september.
5 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU25
Näringsutskottets betänkande 2000/01:NU11
Konstitutionsutskottets betänkanden 2000/01:KU23
och KU26
Finansutskottets betänkanden 2000/01:FiU29 , FiU27
och FiU28
Justitieutskottets betänkanden 2000/01:JuU26 och
JuU27 samt JuU29-JuU31
Trafikutskottets betänkande 2000/01:TU16
6 § Beslut om utskottsärenden som slutdebatte-
rats den 11 juni
UU9 Utvecklingssamarbetet med Central- och
Östeuropa
Mom. 2 (det övergripande målet för utvecklings-
samarbetet, samarbetets huvudområden och riktlin-
jerna för samarbetet)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
3. res. 2 (fp)
Förberedande votering:
35 för res. 1
16 för res. 2
259 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
261 för utskottet
35 för res. 1
15 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 38 v, 17 c, 14 mp, 1 -
För res. 1: 35 kd
Avstod: 15 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 7 kd, 1 c, 1 fp, 2 mp
Mom. 6 (administrationen av biståndet)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
239 för utskottet
72 för res. 3
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 38 v, 35 kd, 17 c, 15 fp,
14 mp, 1 -
För res. 3: 72 m
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 7 kd, 1 c, 1 fp, 2 mp
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU17 Nytt huvudmannaskap för vårdhögskole-
utbildningar
Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU19 Kärnsäkerhet
Punkt 1 (Prioritering av funktionsvillkor för ett fram-
tida slutförvar)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
259 för utskottet
52 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 74 m, 35 kd, 17 c, 15 fp, 1 -
För res. 1: 38 v, 14 mp
Frånvarande: 14 s, 8 m, 5 v, 7 kd, 1 c, 1 fp, 2 mp
Punkt 4 (Utökning av antalet platser för platsunder-
sökningar)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
259 för utskottet
52 för res. 4
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 74 m, 35 kd, 16 c, 15 fp, 1 -
För res. 4: 38 v, 14 mp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 7 kd, 2 c, 1 fp, 2 mp
Punkt 6 (Behov av en strategisk miljöbedömning)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
298 för utskottet
14 för res. 5
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 74 m, 38 v, 35 kd, 17 c, 15 fp,
1 -
För res. 5: 14 mp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 7 kd, 1 c, 1 fp, 2 mp
Punkt 13 (Konsekvenserna av fri rörlighet på kärnav-
fallsområdet)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
258 för utskottet
52 för res. 10
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 74 m, 35 kd, 17 c, 14 fp, 1 -
För res. 10: 38 v, 14 mp
Frånvarande: 14 s, 8 m, 5 v, 7 kd, 1 c, 2 fp, 2 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
KU21Kommittéberättelse 2001
Kammaren biföll utskottets förslag.
KU25 Riksdagsledamöternas tjänsteresor
Kammaren biföll utskottets förslag.
BoU13 Ändring i läns- och landstingsindelningen
1. utskottet
2. res. (s, v)
Votering:
158 för utskottet
150 för res.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 74 m, 1 v, 35 kd, 17 c, 15 fp,
14 mp, 1 -
För res.: 113 s, 37 v
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 v, 7 kd, 1 c, 1 fp, 2 mp
7 § Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002-
2005
Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2000/01:KrU8
Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002-2005 (prop.
2000/01:94).
Anf. 1 INGER DAVIDSON (kd):
Fru talman! Den senaste tiden har ett av public
service-bolagen, Sveriges Television, varit föremål
för stor uppmärksamhet. Det har stormat rejält internt
i organisationen. Hanteringen av den senaste av bola-
gets direktörer som tvingades avgå gav inte en smick-
rande bild av styrelsen för ett public service-företag,
som borde föregå med gott exempel när det gäller att
förmedla grundläggande värderingar om människo-
värde och medmänsklighet. Det tycker jag att det
finns anledning att beklaga även från riksdagens
talarstol utan att för den skull ta ställning i sakfrågan.
Det är som bekant inte under riksdagens ansvarsom-
råde att tillsätta eller avsätta chefer inom public ser-
vice-bolagen.
Det betänkande som vi nu ska behandla handlar
om det nya fyraåriga sändningstillståndet för Sveriges
Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.
Man hade kunnat önska att diskussionen om tillstån-
det hade föregåtts av lika stor uppmärksamhet som
chefsfrågan, för det skulle behövas en mer genomgri-
pande debatt om vad public service-verskamhet är bra
för. Vad förväntar sig allmänheten av den radio och
TV som står i allmänhetens tjänst? Vad är man be-
redd att betala för framöver? På vilket sätt ska det
märkas att public service-kanalerna inte har samma
uppdrag som reklamkanalerna? Hur tydliga ska riks-
dag och regering vara när uppdraget utformas? Allt
detta är frågor som behöver diskuteras igenom i en tid
då public service-kanalerna inte längre är ensamma
på plan.
Jag vill börja med att deklarera att vi kristdemo-
krater anser att public service, radio och TV i allmän-
hetens tjänst, inte bara har haft utan också inför fram-
tiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I ett de-
mokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och
vårdas. Fler än en röst måste få höras, och respekten
för allas rätt att uttrycka sina åsikter måste upprätt-
hållas.
I den stora förändringsprocess som pågår inom
medieområdet är det också viktigt att det finns kana-
ler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla
genrer, inklusive underhållning, ett utbud som även
språkliga och etniska minoriteter och funktionshind-
rade har möjlighet att ta del av och som människor
oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med.
Public service ska vara en garant för allt detta. Om
det ska vara möjligt krävs att bolagen ligger långt
framme när det gäller den nya digitala tekniken så att
sändningar av hög teknisk kvalitet kan garanteras till
alla hushåll, och det krävs att organisationen är de-
centraliserad och utformad på ett sådant sätt att pro-
gramverksamhet och produktion finns i hela landet. I
en situation då utländskt material dominerar många
kanaler är det lokala perspektivet en styrka i public
service-bolagens programutbud som måste värnas.
Vad kvalitet är går alltid att diskutera, men just
därför måste uppdraget från staten vara så tydligt
utformat att en enskild programidé eller ett inslag i en
nyhetssändning ska kunna stämmas av mot uppdra-
get. Här tycker vi att det finns en del övrigt att önska.
Vi anser t.ex. att varken kravet på relevans eller på
allsidighet har en tillräckligt stark skrivning i betän-
kandet. Därför har vi föreslagit en förtydligande text i
reservation 2, som jag yrkar bifall till.
Ett tydligt public service-uppdrag är alltså viktigt
att ge. Däremot ska utförandet få ske i stor frihet så
länge som villkoren uppfylls. Att binda just dessa
bolag med detaljregler samtidigt som man vill att de
ska stå sig väl i konkurrensen med kanaler som har
fria händer när det gäller uppläggningen av verksam-
heten är kontraproduktivt.
Ett sådant exempel är riktlinjerna i tillståndet när
det gäller utomståendes medverkan. Det sägs att Sve-
riges Radio ska sträva efter en högre grad av utlägg-
ningar medan Sveriges Television inte får öka sina
utläggningar under tillståndsperioden. Sådana frågor
borde företagsledningarna få frihet att fatta egna
beslut om.
Fru talman! När vi diskuterade radio och TV för
drygt ett år sedan hänvisade majoriteten många frågor
till den utredning som pågick då och till den kom-
mande beredningen och propositionen. Det gällde
bl.a. de funktionshindrades möjlighet att ta del av
programutbudet.
Majoriteten förutsatte att propositionen skulle
ställa tillräckligt långtgående krav och att utskottet
därför inte behövde uttala önskemål om det till rege-
ringen. Så blev det nu inte. Propositionen visade sig
vara ganska vag på den här punkten. Desto mer gläd-
jande är det nu att utskottet har kunnat enas om en
betydligt mer långtgående skrivning när det gäller de
textade programmen.
Ett enigt utskott utgår ifrån att andelen textade
förstagångssända program med svenskt ursprung ökar
till minst hälften under den kommande tillståndsperi-
oden. Det är äntligen ett mätbart mål som går att följa
upp och som jag vet att många döva och hörselskada-
de gläder sig åt.
Även när det gäller störande bakgrundsljud har
det gjorts ett förtydligande. Utskottet slår fast att
vederbörlig hänsyn till de publikgrupper som har
svårt att uppfatta talade inslag i radio och TV måste
vägas mot de programansvarigas krav på autenticitet
och absolut konstnärlig frihet.
När det gäller de synskadades behov av en uppläst
textremsa sägs i propositionen och betänkandet att det
ska vara ett mål att kunna erbjuda en sådan service
under tillståndsperioden. Det är ett steg framåt. Men
vi anser att man borde ha gått ännu längre för att göra
SVT och UR mer tillgängliga även för de många
synskadade.
Vi anser att riksdagen skulle ha krävt att SVT och
UR skulle presentera hur de tänker lösa frågan med
uppläst textremsa innan regeringen meddelar sänd-
ningstillstånd för nästa period. Olika tekniska lös-
ningar finns redan och har prövats i mindre skala. Jag
yrkar bifall till reservation nr 6.
Ett ämne som också diskuterades för ett år sedan
var våldsskildringarnas genomslagskraft och public
service-bolagens särskilda ansvar för att minimera
dem. Vi konstaterade då som nu att SVT, som det i
första hand handlar om, i stort har en ansvarsfull och
genomtänkt policy för skildring av våld, men att den
till viss del är otydlig.
Man utgår t.ex. från att grova våldsskildringar får
visas bara om det sker efter 21.00. Men hur kommer
man fram till att de har ett konstnärligt eller socialt
värde som motiverar att de över huvud taget visas?
Risken är stor att toleranströskeln sänks eftersom
utbudet av grovt våld är så mycket mer frekvent i
andra kanaler. Många, inte minst föräldrar, skulle
uppskatta om de kunde lita på att grova, fiktiva vålds-
skildringar och pornografi inte förekommer alls i
public service-kanalerna.
Att nyhetsprogram kan innehålla verkligt våld är
en annan sak. Men de sänds på fasta tider och är lätta-
re att undvika om man vill det. Att programbolagen i
sin policy beslutat att inte följa radio- och TV-lagen
där det framgår att en ljudsignal ska varna för pro-
gram med våldsinslag anser vi fortfarande är oaccep-
tabelt.
Ljudsignalen är ju tänkt att underlätta för föräld-
rarna. Ett muntligt meddelande får förstås inte samma
effekt eftersom det förutsätter att man är alldeles i
närheten av TV-n och har uppmärksamheten riktad
mot vad som sägs. Det hade varit intressant att höra
om statsrådet Marita Ulvskog hade några kommenta-
rer till det här. Vi får väl se om hon dyker upp så att
jag kanske kan få svar på den frågan så småningom.
Vi kristdemokrater har föreslagit några åtgärder
för att stävja våldsutbudet ytterligare. En åtgärd är att
ge Våldsskildringsrådet mer klor än vad det har i dag.
När kommer översynen av rådet? Nu har det gått
ytterligare ett år sedan vi förra gången efterlyste den-
na översyn. Det här hoppas jag också att Marita Ulv-
skog senare i dag kan ge besked om, alltså dels när
översynen kommer, dels hur hon själv ser på Vålds-
skildringsrådets roll.
En annan åtgärd vore att tillsätta en utredning som
får till uppgift att samla in fakta och kunskap som
finns tillgäng i Sverige och internationellt om hur
barn och unga påverkas såväl psykiskt som fysiskt av
det mediala utbud som de tar del av under många
timmar dagligen. Ett sådant underlag skulle behövas
inför kommande sändingstillstånd. Här har vi en
reservation tillsammans med Vänsterpartiet, Folkpar-
tiet och Miljöpartiet om en sådan utredning.
Fru talman! Programföretagens kulturansvar är en
mycket viktig del av public service-uppdraget. Många
programtyper som kan inräknas under kulturansvaret
förekommer bara i public service-kanalerna. I propo-
sitionen konstateras att för många människor är radi-
on och televisionen det enda sättet att regelbundet
komma i kontakt med ett stort antal konstarter som
t.ex. film, teater, konst och musik.
Detsamma gäller för gudstjänster som också är en
viktig del av kulturutbudet. Vi anser att en markering
av detta också behövs inför nästa sändingstillstånd.
Att fler människor besökte en gudstjänst än ett idrott-
sevenemang under 2000, enligt Kulturrådets om-
världsanalys, är knappast något som avspeglas i pro-
gramutbudet i radio och TV i dag.
Fru talman! Public service-företagen finansieras
med hjälp av licensavgifter. Det systemet har fungerat
bra hittills, men det kan komma att behöva omprövas
med tanke på det nya medielandskap som växer fram.
Det blir en fråga för den nya parlamentariska kom-
mitté som ska tillsättas för att förbereda nästkom-
mande tillstånd. En eventuell förändring av avgifts-
systemet kan alltså komma till stånd tidigast 2005.
När det gäller medelstilldelningen föreslår rege-
ringen i propositionen att uppräkningen om 2 % årli-
gen av bolagens medelstilldelning ska betalas ut i sin
helhet bara under förutsättning att Radiotjänst i Kiru-
na - RIKAB - lyckas att minska TV-avgiftsskolket
med minst 25 miljoner per år.
I dag betalar ca 90 % av de betalningsskyldiga sin
avgift. Det är en hög siffra ur ett internationellt per-
spektiv, men den är naturligtvis ändå otillfredsstäl-
lande. Därför satsar de tre programbolagen, som
gemensamt äger RIKAB, åtskilliga miljoner för att
driva in licensmedel. Det går kanske att komma yt-
terligare en bit på väg med hårdare indrivningstag
kombinerat med en morot i form av t.ex. någon
extratjänst, men det är inte säkert att det leder till en
nettointäkt - smakar det så kostar det.
Bolagen riskerar därför att förlora i två ändar,
först ytterligare ekonomiska satsningar på kontroll,
sedan på att ändå inte få ut hela medelsuppräkningen,
om de inte lyckas. Det är en väldigt märklig och oge-
nomtänkt konstruktion som skapar osäkerhet om
vilka ekonomiska ramar som gäller. Därför reserverar
vi oss mot villkorandet av medelstilldelningen.
Fru talman! Underlaget till det betänkande om ra-
dio och TV i allmänhetens tjänst som vi kommer att
besluta om i dag har tyvärr kommit till med ganska
snäva tidsramar - en kort utredning följd av en kort
parlamentarisk beredning och en kort tid för proposi-
tionsskrivande. Det har inneburit att någon djupare
diskussion inte har kunnat föras vare sig om organi-
sationsfrågor eller om innehåll.
Nu har regeringen aviserat att en ny parlamenta-
risk ska tillsättas som ska göra en djupare utredning
av public service i framtiden, och det är nödvändigt
av många skäl. Vi hoppas att den får börja arbeta
ganska omgående så att den kan arbeta långsiktigt
och lägga upp arbetet på ett sådant sätt att alla intres-
serade kan delta i seminarieverksamhet och andra
diskussionsforum.
Det behövs en bred och djup debatt om hur public
service ska värnas och fortsätta att utvecklas. Frågor
som blir viktiga att belysa och utvärdera är teknikut-
vecklingen, finansieringsformen, själva organisatio-
nen med bolagen, styrelserna och stiftelsen samt
Utbildningsradions utvidgade uppgift i ett modernt
kunskapssamhälle. Men det gäller också inte minst
public service-begreppets innehåll och etiska riktlin-
jer för etermedier. Det är en både spännande och
viktig diskussion som jag tror att många med mig ser
fram emot.
Jag yrkar bifall bara till reservationerna nr 2 och
6, men jag står bakom alla våra reservationer.
Anf. 2 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! Om några timmar kommer majorite-
ten i denna riksdag att ha senarelagt svensk public
service-radios och -TV:s inträde i framtiden med fyra
år. Genom att bortse från att mediemiljön, inte minst
rent tekniskt, har förändrats under de senaste åren
leder man in public service-verksamheten i en åter-
vändsgränd. Det av många efterlängtade nytänkandet
överlåter man åt en ny utredning att ägna sig åt, så
först om fyra långa år får riksdagen möjlighet att ange
en ny färdriktning. Jag misstänker att TV-tittarna och
radiolyssnarna då eftertryckligt kommer att ha marke-
rat sin otillfredsställelse med public service-utbudet
genom att ägna alltmer tittartid åt andra kanaler. SVT,
SR och UR ges av kulturutskottets majoritet helt
enkelt inte förutsättningar att vara med och möta
publikens ändrade behov. Inte ens det förslag som
framfördes från moderata företrädare i den beredning
som föregått regeringens proposition om att fastställa
tillståndsperiodens längd till tre år vann gehör. Då
hade åtminstone de nödvändiga förändringarna kun-
nat genomföras något snabbare.
Fru talman! Det moderata alternativet, såsom vi
utvecklat det i våra reservationer, skulle ha inneburit
ett omformulerat public service-uppdrag. Vi anser att
det måste handla om att erbjuda ett komplement till
det övriga medieutbudet, både innehålls- och kvali-
tetsmässigt.
I dag kan man välja mellan ett mycket stort antal
TV- och radiokanaler, distribuerade analogt eller
digitalt och förmedlade via satellit, kabel eller mark-
bundna sändare. Snart är för många familjer radio och
TV via Internet ytterligare ett alternativ som bidrar
till ökade valmöjligheter. Bundenheten vid program-
läggarnas tablåer minskar. Man kan själv välja när
man vill se ett visst program. Man kan t.o.m. kompo-
nera sina egna nyhetsprogram genom att ange vilken
typ av nyheter man är intresserad av. Mediefolket
kallar den pågående tekniska utvecklingen för kon-
vergens, dvs. att olika distributionstekniker flyter
samman och blir sinsemellan utbytbara. Detta kom-
mer att ställa krav på att regelverket anpassas till de
nya förhållandena. Då går det inte längre att ta ut en
statlig TV-apparatavgift av alla som ser på TV via sin
dator.
Vi pekar i en reservation på att grunderna för TV-
avgiftssystemet håller på att rubbas och anser att den
aviserade utredningen bör få i uppdrag att överväga
en skattefinansiering av public service-verksamheten.
Det borde vara möjligt att skapa den nödvändiga
friheten från politisk styrning i ett sådant system på
precis samma sätt som i dag, i varje fall i princip,
gäller för kulturområdet i övrigt.
I det system som i dag tillämpas med riksdagsbe-
slut om vilka resurser de tre public service-företagen
ska få disponera finns alltför tydliga exempel på att
det redan nu förekommer en viss form av politisk
styrning. Vi behöver bara tänka på de regler som
gäller för andelen produktion som ska förläggas utan-
för Stockholm eller regeringens förslag att SVT inte
ska få lägga ut mer produktioner på fristående före-
tag. Den sortens regler skadar påtagligt tilltron till
företagens oberoende.
Fru talman! Hur skulle då det moderata alternati-
vet kunna se ut? Vi tänker oss ett public service-
uppdrag i stället för ett antal public service-företag.
Uppdraget skulle handla om en utveckling mot ökad
kvalitet och fördjupning. Tittar- och lyssnarsiffror
skulle inte vara det primära måttet på måluppfyllelse.
Även små publikgruppers behov ska tillgodoses.
Det finns ingen anledning att med offentliga me-
del finansiera program som de kommersiella kanaler-
na kan producera. Det är en förlegad tanke att publi-
ken tänker i kanaler. Med fjärrkontrollen har tittaren
fått frihet att välja de program som han eller hon vill
se över hela kanalspektrat.
I den nya medievärlden saknar begreppet kanal-
profil betydelse. Att skapa någon form av tittartrohet
är en utopi. Under monopolepoken kunde man möjli-
gen tänka sig att tittaren på väg från middagsbordet
till sin TV-fåtölj ställde in en kanal som sedan fick stå
på tills det var dags att gå och lägga sig. Även om jag
inte kan peka på några vetenskapliga mätningar, kan
jag utifrån mitt eget beteende anta att zappandet i dag
är mycket väletablerat. Det är därför en felaktig slut-
sats att hävda att just public service-kanalerna ska
erbjuda program som täcker alla intresseområden.
En väsentlig del i det nya public service-
uppdraget, såsom vi moderater definierar det, kom-
mer att vara att etablera en nyskapande kraft i det
svenska kultursamhället. Nya samarbetsformer mel-
lan TV- eller radioföretag och läns- och stadsteatrar
kommer att kunna vitalisera svensk teater.
Vi anser också att helt nya organisationsformer
bör skapas för Radiosymfonikerna, Radioteatern och
SVT Drama. De har alla karaktär av nationella kul-
turinstitutioner och bör ges möjlighet att verka på
samma villkor som t.ex. Operan eller Dramaten. Det
skulle kunna skapa en motvikt mot den huvudstads-
dominans som helt naturligt präglar kultursektorn och
ge fler skattebetalare valuta för de pengar som man
sätter av till kulturen.
Vi vill också öka möjligheten för fristående kul-
turskapare, t.ex. kortfilmsproducenter, att nå en ny
publik via public service-uppdraget.
Fru talman! I många år har kulturutskottet uttalat
sig för att public service-företagen måste ta hänsyn
till de publikgrupper som har svårt att fullt ut se eller
höra programmen. Vi ser i utskottets skrivningar en
ökad förståelse för kravet att alltfler TV-program ska
text-TV textas. Däremot är fortfarande, som Inger
Davidson påpekade, ambitionsnivån när det gäller
uppläst textremsa alltför lågt satt. Vi kräver i en re-
servation att regeringen skärper kraven och att i stäl-
let för att detta bör erbjudas under tillståndsperioden
ska uppläst textremsa erbjudas. Den tekniska utveck-
lingen gör att detta inte är något orealistiskt krav.
Fru talman! Sveriges Utbildningsradio, UR, är
enligt vår uppfattning ett främmande inslag i public
service-verksamheten. Vi vill att hela public sevice-
uppdraget inom SVT och SR ska präglas av folkbild-
ningsambitioner och anser att de rena utbildningspro-
grammen med fördel kan överlåtas åt fristående pro-
gramföretag. I ett första skede vill vi att UR:s för-
lagsverksamhet avvecklas och att läromedel, i den
mån de behövs för programverksamheten, ska upp-
handlas.
Det kan, fru talman, inte ha undgått någon att
Moderata samlingspartiet från början motsatte sig den
statliga miljardsatsningen på ett markbundet nät för
digitala TV-sändningar. SVT måste under överskåd-
lig tid erbjuda analoga sändningar i marknätet. För de
digitala sändningarna är kabel, satellit och bredband
tekniskt jämförbara och ekonomiskt överlägsna. Att
då belastas med dubbla sändningskostnader i
marknätet är inte försvarbart. Att i stället, som vi
hoppas, förtydliga sändningsvillkoren så att det fram-
går att de satellitoperatörer som önskar erbjuda sina
tittare tillgång till SVT:s kanaler ska kunna göra detta
utan kostnad, ger ett snabbare genomslag för den
digitala tekniken.
Vi avvisar också förslaget om ett särskilt distribu-
tionskonto, där framför allt SVT kommer att dra på
sig en miljardstor låneskuld under många år framöver
för att klara de dubbla sändningsteknikerna. Det är
uppenbart att detta kommer att inverka menligt på
verksamheten.
Det finns med de lösningar som vi föreslagit ing-
en anledning att nu öka medelstilldelningen till de tre
företagen och därmed inte heller att höja TV-avgiften.
I detta sammanhang hör också vårt förslag om att
sälja Teracom AB hemma. Ett upphävande av de
facto-monopolet och ett uppdrag till public service-
företagen att upphandla sändningstjänster i konkur-
rens skulle skapa ett öppnare etermedielandskap.
Även de företag som ägnar sig åt att paketera digitala
TV-program och tillhandahålla avkodningsutrustning
skulle enligt vårt förslag privatiseras.
Fru talman! Jag vill bara för fullständighetens
skull påpeka att vi också står bakom en trepartireser-
vation där vi efterlyser aktiva insatser från regeringen
för att öka möjligheten för invånarna i de nordiska
länderna att se varandras public service-utbud. I
många år har arbetet med att åstadkomma de nödvän-
diga regeländringarna bedrivits utan att några egentli-
ga framsteg gjorts.
Det är ett beklämmande faktum att Sveriges Radi-
os satsning på digitala sändningar, den s.k. DAB-
radion, har misslyckats. Vi avvisar inte att en utvärde-
ring görs, som regeringen föreslår, men vi vill redan
nu peka på att en anledning till den dåliga uppslut-
ningen från lyssnarna har varit att utbudet styrts av
politiska regler. Den privata radion måste ges möjlig-
het att finnas med i den tekniska utvecklingen, liksom
andra fristående intressenter. Vi pekar i en reservation
på möjligheten att erbjuda invandrarföreningar chan-
sen att producera nätradio, dvs. radiosändningar över
Internet, och föreslår att det ska införas ett produk-
tionsstöd för att underlätta detta. Under alla omstän-
digheter kommer fortsatta sändningar med analog
teknik att behövas under lång tid framöver.
Public service-verksamhetens finansiering genom
TV-avgifter har blivit alltmer föråldrad på grund av
den tekniska utvecklingen. Jag har redan pekat på att
vi vill att skattefinansiering ska utredas som ett bättre
alternativ. En ekonomiskt närmast försumbar men
ändå politiskt viktig finansieringsväg är den spons-
ring som framför allt SVT enligt nuvarande regler
kan ägna sig åt. Granskningsnämndens utslag härom-
dagen där två program fälldes för otillåten sponsring
visar att det finns en gråzon mellan sponsring och
försäljning av visningsrätter. Regeringen måste sna-
rast överväga att förtydliga sponsringsreglerna. Skulle
det visa sig svårt att hitta ett hållbart regelverk måste
alternativet vara att inte tillåta sponsring över huvud
taget.
När det slutligen gäller regeringens förslag om en
fortsatt översyn av public service-verksamheten bör
den överordnade målsättningen vara att lösa frågorna
om företagens roll, självständighet, finansiering och
organisation. Ola Karlsson kommer längre fram i
denna debatt att redovisa de principer som vi anser
ska vara vägledande i detta arbete. Slutligen yrkar jag
bifall till reservation nr 1 under punkt 1.
Anf. 3 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Moderaterna vill ju ha ett väldigt
smalt public service-utbud. Jag kan på ett sätt ha
sympati för det. Då tänker man sig kanske att för-
djupningen och kvaliteten kan bli ännu tydligare.
Men nu visar ju forskare som följer utbudet både i
public service-kanalerna och reklamkanalerna att om
public service håller hög kvalitet på sin underhållning
så påverkar det också utbudet i reklamkanalerna.
Public service sätter alltså en viss standard. Det tyck-
er jag är något väldigt positivt.
Därför tror jag att det är viktigt att public service
också sänder underhållningsprogram av hög kvalitet.
Visst kan man ha synpunkter, inte minst personliga
synpunkter, på vissa av de program som går. Men om
inriktningen ändå är underhållning av hög kvalitet så
bör det här finnas med. Hur ser Jan Backman på det
här sambandet mellan reklamkanalerna och public
service?
Anf. 4 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Över huvud taget tror jag att SVT ge-
nom att sända program av hög kvalitet, oberoende av
genre, bidrar till att sätta en rimlig kvalitetsnivå som
även de kommersiella kanalerna strävar efter att upp-
nå. Om det sedan går att göra de här exakta avväg-
ningarna programtyp för programtyp vet jag inte, men
man kan inte frånta ett företag alla kvalitetsambitio-
ner bara för att det är kommersiellt, det tycker jag nog
inte.
Anf. 5 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Nej det var inte på något sätt det jag
gjorde. Det finns kvalitetsprogram även i de kommer-
siella kanalerna. Jag tycker ändå att den här forsk-
ningen är viktig att belysa eftersom Moderaterna så
väldigt tydligt talar om ett smalt utbud där underhåll-
ningsprogrammen i stort sett försvinner. Är inte då
också risken stor att publiken missar de fördjupande
programmen och de andra program som kanske Jan
Backman hellre vill att de ska se? Det är ju ändå så att
även om man zappar har man preferenser för vissa av
programmen.
Kan alltså Moderaterna på intet sätt tänka sig att
den bredd som finns i dag mellan fakta, fördjupning
och underhållning kan få finnas kvar? Vi tycker att
det är viktigt.
Anf. 6 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Det finns säkert mellanformer. Vi har
ju sett hur SVT har försökt att göra underhållningsin-
slag i samhällsupplysande program för att den vägen
åstadkomma en publik uppmärksamhet som man vill
ha. Så snäva gränser kommer det inte att finnas i
framtiden heller. Nog kommer man att kunna skratta
även åt SVT:s program i Moderaternas public ser-
vice-värld, det tror jag.
Anf. 7 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Till det här betänkandet har det fogats
36 reservationer. Det tycker jag är rätt märkligt. Vad
är det som är så konstigt med det? Det kanske ni
undrar. Jo, det är för att propositionen arbetades fram
av representanter för samtliga riksdagspartier. Den
var så att säga redan kompromissad och klar när den
lades fram på riksdagens bord. Vi var överens. Trots
detta återfinner vi Moderaterna i hela 19 reservatio-
ner. Moderaterna hade två representanter med i grup-
pen, och ingen av dem reserverade sig där.
Då kan man fråga sig: Hur kan man komma över-
ens med Moderaterna i en utredning när det finns så
stora skillnader i hur man ser på radio och TV i all-
mänhetens tjänst - så stor skillnad att man i utskottet
reserverar sig i 19 reservationer? Villkoret som Mo-
deraterna ställde var att redan under denna till-
ståndsperiod tillsätta en parlamentarisk kommitté som
ska göra en översyn av public service-uppdraget och
public service-företagens förutsättningar att uppfylla
sitt uppdrag i en föränderlig mediesituation. Arbetet
skulle vara klart i god tid före kommande till-
ståndsperiod.
Det var deras villkor då. Nu har de andra villkor.
Och vi sitter här med 36 reservationer trots att vi
tidigare var överens. Inte heller Folkpartiet, Kristde-
mokraterna eller Centerpartiet verkar vara särskilt
nöjda med avtalet. De har tolv, nio respektive sex
reservationer.
Fru talman! De nya villkor som Moderaterna för
fram är bl.a. att public service-uppdraget måste kon-
centreras till att enbart vara ett komplement till övrigt
medieutbud såväl innehållsligt som kvalitetsmässigt.
Det ska vara ett mycket smalt, minimalt utbud. Jag
tror att public service så sakteliga kommer att tyna
bort om det blir en verklighet.
Ett annat krav är att sälja ut Utbildningsradion.
Man vill skrota 55 %-målet, och man vill inte att vi
ska lägga oss i vilken omfattning egenproduktionen i
bolagen ska ha. Man vill också korta avtalstiden m.m.
Allt detta gäller det kommande tillståndsvillkoret -
trots att vi tidigare var överens.
Ni har alla hört vad den moderata representanten
tidigare har sagt. Som jag ser det sågade Jan Back-
man totalt sina representanter i den föregående radio-
och TV-beredningen. Jag anser att främst Moderater-
na, Sveriges näst största parti, genom detta ökar på
politikerföraktet. Först gör man upp i en utredning,
sedan bryr man sig inte om detta och anmäler 19
reservationer i utskottet.
Jag tror att väljarna inser hur ofruktbar den poli-
tiska argumentationen är. Alltför ofta talar två eller
flera politiker till varandra utan att höra, utan att för-
söka förstå vad den andre har att säga. Först gör man
upp, sedan gör man ändå som man vill och bryr sig
inte om det man tidigare har gjort upp om.
Fru talman! För Vänsterpartiet är idén med public
service, en radio och television i allmänhetens tjänst,
att verksamheten ska tjäna det gemensammas bästa.
Den ska stå fri gentemot olika politiska och ekono-
miska maktsfärer och andra särintressen. Därav har vi
inte heller enligt tillståndet någon reklam och väldigt
begränsad sponsring.
Man ska också eftersträva hög kvalitet i program-
utbudet. Programmen ska göras tillgängliga och be-
gripliga för alla. Därför har vi målet att hälften av alla
förstagångssända svenskproducerade program ska
vara textade. Programmen ska vara folkbildande och
kritiskt granskande och inge människor lust, kraft och
förmåga att delta i samhälls- och kulturlivet.
En radio och TV i allmänhetens tjänst har en
skyldighet att ge utrymme för dem som annars har
små möjligheter att göra sin röst hörd. Därför har alla
tre programbolag en skyldighet att vara folkbildande.
Public service-företagen ska i sina program rikta sig
till alla människor i landet oavsett ålder, kön och
etnisk eller kulturell tillhörighet. De ska spegla de
olika gruppernas verklighet och möta deras respektive
behov i ett programutbud med både bredd och djup,
vilket är viktigt, annars är det ingen public service.
Därför har vi också krav på en egenproduktion, och
målet är 55 %. Vi har också krav på att det ska vara
en regional organisation. Dessa krav har vi därför att
vi också ska kunna ställa krav på kvalitet och på att
kompetensen upprätthålls, eftersom det krävs erfa-
renhet även för att ställa krav på externa program-
leverantörer. Det är viktigt att man därmed har en stor
egen produktion.
När det gäller särskilt nyheter, samhällsanalys och
kulturutbud har tillståndet förtydligats. En ambition i
fråga om detta tillstånd är att man ska arbeta interak-
tivt så att allmänheten inte bara bli mottagare av pro-
grammen utan även kan påverka innehållet. Och det
kommer den nya tekniken, både vad gäller markbase-
rad digital TV och IT att ge stora möjligheter till.
Vänsterpartiet har i detta fyraåriga tillståndsvill-
kor fått gehör för sin syn på hur public service - en
radio och TV i allmänhetens tjänst - ska se ut.
Tydligt är att främst moderaterna inte delar vår
uppfattning och att de inte kan respektera den över-
enskommelse som partierna tidigare var överens om.
Med deras 19 reservationer har de gjort klart att de
inte vill lyssna och inte vill förstå. De har gjort klart
att de har den sanna sanningen.
Jag tillstyrker förslaget till de villkor och riktlinjer
som ska gälla för de tre public service-företagen.
Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om re-
servation 35 som Vänsterpartiet har gemensamt med
Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och
Folkpartiet och som i sig inte har att göra med själva
tillståndsvillkoret. Vi vill ha en särskild utredning om
mediers påverkan på barn och unga. Barn, särskilt
unga flickor, har ökat sitt TV-tittande under senare år.
Vi kan inte bortse från att detta påverkar deras refe-
rensramar och värderingar. Vi reservanter tycker att
vi måste utreda dessa konsekvenser vidare och vad
det kan komma att innebära att de tittar alltmer på
bl.a. TV och hur det påverkar våra barn och unga.
Hur ser deras bild av verkligheten ut, och vilken för-
måga har de att analysera det utbud som finns i un-
derhållning - såpor, våldsfilmer - men också i våld-
sinriktade datorspel och också den stora tillgång till
t.ex. pornografi som finns på nätet. Vi anser att man
måste ta ett samlat grepp om mediers påverkan på
barnets utveckling både psykiskt och på annat sätt.
Därför bör en sådan utredning göras.
Jag yrkar bifall till reservation 35.
Tack för er uppmärksamhet.
Anf. 8 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Det är intressant att Vänsterpartiet
väljer att fokusera på de moderata reservationerna.
Det kanske också är lite symtomatiskt att hon tillmä-
ter uppgörelser i slutna rum så stor betydelse att de
t.o.m. ska överordnas den offentliga debatten och den
fria motionsrätten i riksdagen.
Räkningen är rätt. Det totala antalet moderata re-
servationer är 19. Av dem handlar fem om finansie-
ringen, som inte ingick i beredningsuppdraget, fem
handlar om distributionsfrågor, en handlar om Tera-
com, som inte heller hörde hit, en handlar om tex-
tremsan, där vi har skärpt skrivningen från ett bör till
ett skall, två handlar om decentralisering och utlägg-
ning, och där har även folkpartister, kristdemokrater
och centerpartister reserverat sig, två handlar om UR,
och en handlar om inriktningen på den kommande
utredningen. Jag tycker att det är en felaktig beskriv-
ning att säga att vi har desavouerat våra utredningsre-
presentanter. Vi har vidareutvecklat deras tankar som
de inte fick inte möjlighet att göra i slutet av bered-
ningen.
Anf. 9 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)
replik:
Fru talman! Jan Backman går här i försvar för sina
19 reservationer. Jag tycker att om man hade tagit den
föregående beredningen på fullaste allvar så skulle
man ha bifogat särskilda yttranden för att ha med det i
processen till den kommande beredningen som ska
tillsättas redan under denna tillståndstid. Moderaterna
har alla möjligheter att i den nya beredningen försöka
få in de krav som de inte hade så stor framgång med i
den tidigare beredningen. Men vi var överens. Vi
verkligen vände och vred på alla våra argument. Och
moderaterna var väldigt delaktiga i denna diskussion.
Jag vill inte på något sätt förringa den offentliga
debatt som vi nu har. Den är viktig. Det är det vikti-
gaste av allt. Men det lades faktiskt ned väldigt
mycket diskussioner i den tidigare beredningen ock-
så. Och det tycker inte jag att moderaterna har visat
respekt för här i dag.
Anf. 10 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Det betänkande som vi debatterar i
kammaren i dag gäller en av de frågor som nog dis-
kuteras mest av allt i vårt samhälle av gemene man.
Det är ett lika kärt samtalsämne att tala om TV-
program som man har sett som att tala om vädret. Det
är därför intressant men också beklämmande att ta del
av den forskningsrapport som medieprofessor Kent
Asp presenterade i DN i går. Den rapporten visar att
andelen som tittar på SVT:s program har minskat
stort bara under de senaste tre åren från 48 % till
38 %. SVT visar för få bra underhållningsprogram
och för få bra faktaprogram, och tittarna går därför
över till de kommersiella TV-kanalerna. Med tanke
på att vårt land består av mycket glesbygd där med-
borgare på vissa orter inte kan se annat än TV 1 och
TV 2 med acceptabel bild, om de inte skaffar para-
boler, så är det tråkigt att medborgarna anser att kva-
liteten är för låg på SVT:s program. Kvalitetskraven
står dock i centrum i den proposition som ligger till
grund för dagens debatt. Och eftersom samstämmig-
heten mellan alla partier var stor under beredningen,
så hoppas jag att vi får en kvalitetshöjning av pro-
grammen och att tittarna därför återvänder.
Jag tror att vi alla här i kammaren är överens om
att alla människor har lika värde. För funktionshind-
rade finns dock mycket att göra innan vi kan slå oss
för bröstet och säga att vi har ett samhälle som är lika
för alla.
I utskottet har vi under beredningen av ärendet om
radio och TV i allmänhetens tjänst lyckats komma en
bit på väg genom att vi har fattat ett enhälligt beslut
om att minst 50 % av SVT:s svenska programutbud
ska vara textat innan avtalsperioden är slut. Jag tycker
att det är glädjande att vi har fattat det beslutet i ut-
skottet.
I propositionen föreslås att personer med funk-
tionshinder successivt ska ges ökade möjligheter att
ta del av nyheter, information och underhållning via
radio och TV. Inget sägs där om debattprogram. För-
hoppningsvis är det en miss, men den är nog så be-
klaglig. Jag förutsätter att regeringen även avser de-
battprogram. Dessa är oerhört viktiga även för hörsel-
skadade. Alla ska kunna ta del av dem vid första
visningen i TV. Det är dagen efter TV-debatterna
som folk diskuterar vad de har hört på TV, och då ska
även hörselskadade ha möjlighet att delta i diskussio-
nen. De ska inte behöva vänta tills den textade repri-
sen kommer flera dagar senare. Vid det laget har vi
hörande redan förträngt debattprogrammet för något
nytt som vi har hört.
Beträffande synskadades möjligheter att ta del av
TV-program är det hjälpmedel på gång, bl.a. Voxit,
som är ett slags "prator", dvs. en pratande apparat
som beskriver det som visas. Detta hjälpmedel måste
snabbt kunna erbjudas med rimliga villkor från
hjälpmedelscentralerna runtom i landet. Det är viktigt
att de synskadade får denna möjlighet. Det är många
gånger så att hjälpmedelscentralerna hjälper gravt
synskadade, men vi har också många med synsvag-
heter som kanske inte får denna hjälp från hjälpme-
delscentraler, men som ändå behöver kunna ta del av
textremsor, osv. Därför är det viktigt att man snabbar
på denna möjlighet.
Bakgrundsljud vid olika referat är andra störande
moment som flera talare före mig har tagit upp och
som är besvärligt för personer med hörselnedsätt-
ningar. Ibland är det naturligtvis oundvikligt med
bakgrundsljud, men det bör inte läggas in som speci-
ella effekter samtidigt som man ska lyssna till repor-
tage eller debatter. I vårt land finns det cirka en mil-
jon med hörselnedsättningar.
Fru talman! En annan fråga som jag vill lyfta är
våldet som visas i TV. Public service har visserligen
den policyn att inte visa våld före kl. 21 vare sig i
nyhetssändningar eller underhållningsprogram. Men
det visas väldigt mycket våld inte minst i barnpro-
gram. Det är då på tid före kl. 21. Det visas i tecknade
filmer och i program med animerade dockor. Barn-
programmen blir våldsammare, och barnen blir in-
skolade i att se våldet som en kul grej.
För mig och Centerpartiet är det ett felaktigt sätt
att skola in våra ungdomar i hur samhället fungerar.
Ser man våldsfilmer där en person sparkas tio gånger
och denna person sedan reser sig som om ingeting har
hänt är det lätt för barn och ungdomar att tro att det
fungerar så även i verkliga livet.
Program med våldsscener bör vi slippa se i public
service-kanalerna. Sådana program kan de kommersi-
ella behålla för sig själva. Public service-kanalernas
programutbud bör i stället förmedla god kultur som
stärker människornas självkänsla och som pekar på
goda exempel och inte på våld. Vi har en reservation
där - reservation 45 - som Charlotta Bjälkebring
pratade ganska mycket om tidigare.
En annan fråga som jag vill lyfta är gudstjänst-
program i TV. Det är gammal god kultur att erbjuda
människor möjlighet att ta del av gudstjänster i TV på
söndagar, och den möjligheten bör kvarstå. De behö-
ver inte ligga på en fast tid, men de bör ligga på sön-
dagar så att de människor som vill ta del av guds-
tjänstprogram har den möjligheten.
Nordiskt TV-samarbete är en annan fråga som är
viktig. Vi behöver stärka det nordiska samarbetet i
många frågor, och då är det naturligt att vi även har
ett gott samarbete inom TV-utbudet. Regeringen bör
därför lägga fram förslag som leder till att de nordis-
ka ländernas public service-kanaler kan ses i alla de
nordiska länderna.
Att arbeta för ökad mångfald är inte bara frågan
om att motverka koncentration utan också om att
stimulera nya aktörer att producera och förmedla
information. Bra exempel på det är öppna kanalerna,
dvs. oberoende och icke kommersiella lokala statio-
ner som sänder i huvudsak samhällsinformation,
utbildning och kultur. Politiken bör inriktas på att ta
till vara den tekniska utvecklingen för att förbättra
villkoren för dessa och andra nya medier.
Fru talman! Centerpartiet tycker att det är väldigt
bra att det sägs i propositionen att 55 % av alla pro-
gram ska produceras utanför storstäderna. Det är bra
att hela landet speglas i nyheter och andra samhälls-
program. Men beträffande den indexuppräkning på
2 % som föreslagits är jag dock lite orolig. Det täcker
inte löneuppräkningarna, och följden blir att lokalsta-
tionerna kommer att tvingas säga upp personal för att
få ekonomin att gå ihop. Jag hoppas att kulturminis-
tern har några kommentarer till det och att jag får
möjlighet att ställa frågan till henne när hon kommer
till debatten.
Lokalradiostationerna skulle också behöva ökade
resurser för att producera bra program av hög kvalitet
men också för att anställa journalister som är duktiga
på webbsidor. Det är viktigt för alla medborgares
möjlighet att ta del av vad som händer. För mig som
jobbar här i Stockholm, t.ex., är det bra att kunna läsa
på webbsidan vad som har hänt, men det är inte minst
bra för hörselskadade som inte kan lyssna till radion.
De har också rätt att få veta vad som händer.
Sist men inte minst: Den snabba utvecklingen
inom hela telekommunikationsområdet och främst
informationstekniken öppnar nya möjligheter för
människor att ta emot och distribuera information.
Genom den globala marknad som man kan välja från
blir det möjligt för individen att sätta samman ett helt
individuellt mediepaket, där lokala nyheter hämtas
från en källa, inrikesnyheterna från en annan och
utrikesnyheterna från ytterligare några källor.
De sociala och demokratiska frågorna behöver
uppmärksammas i samband med denna medieutveck-
ling. Inte minst bör forskning initieras, och en offent-
lig debatt om den framtida medielandskapet behöver
stimuleras.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 36 un-
der punkt 46. Jag står givetvis bakom alla Centerpar-
tiets reservationer, men för att vinna tid yrkar jag
bifall bara till reservation 36.
Anf. 11 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Detta är ett ärende som berör oss alla,
för visst är det så att vi alla varje dag tar del av an-
tingen radio eller TV eller både-och. Enligt en färsk
statistik tillbringar vi i snitt två timmar per dag fram-
för TV:n och ett antal timmar i sällskap med radion,
ibland slölyssnande och ibland mer aktivt lyssnande.
Medietiden ökar hela tiden i våra liv.
Sedan har vi väldigt olika program som vi tar del
av. Det är då det börjar bli intressant, och det är det
som detta betänkande handlar om. Vår radio- och
TV-struktur var länge synnerligen enahanda. Riksda-
gens socialistiska majoritet gjorde länge allt vad den
kunde för att hindra konkurrens och alternativ. Det
var för väl att det så småningom kom en regering som
kunde ta loven av monopolen.
Nu tycks det delvis som att man hakar sig fast vid
TV-licensen som om det inte händer något. Det känns
som att man inte vill se att det som händer verkligen
händer. Det var likadant med reklamen i TV. Man
ville från den dåvarande majoriteten inte se det som
hände och vad det innebar - utlandsbaserade TV-
företag som kunde nå svenska hushåll - utan försökte
hålla fast vid monopol och förbud i det längsta. Jag
ska återkomma till TV-licensen lite senare.
Nu är möjligheterna om inte oändliga så i varje
fall stora till variationer och konkurrens. Det ställer
stora krav på de uppdrag som vi ska ge för de kom-
mande åren. I och för sig ville vi bara ha tre år, men
jag inser att beslutet med stor sannolikhet blir fyra.
Det finns de som tror att vi i Folkpartiet för att vi
vill ha konkurrens, etc., är negativa till public service,
men det är precis tvärtom. Vi tror att konkurrens
utvecklar kvaliteten. Nu kan det finnas enstaka exem-
pel som jävar det påståendet, t.ex. hur man konkurre-
rar med frågeprogram, men som helhet och som prin-
cip är konkurrens för oss kvalitetspådrivande. Vi är
ytterligt angelägna om att public service-funktionen
fungerar och fungerar väl.
Detta begrepp används på många olika sätt. En
definition är en radio och TV i allmänhetens tjänst,
men det kan ha så olika innebörd. Handlar det om att
alla ska få vad de vill? Det torde vara en omöjlighet.
Då får vi se om det finns något annat. Jag tror inte att
det här begreppet låter sig definieras med några få ord
utan behöver en längre förklaring. Tillgänglighet för
funktionshindrade är en del av definitionen, och det
återkommer jag snart till. Produktion av program för
minoritetsgrupper är en annan del. Ansvar för kultur-
program, för bildning och för det svenska språket är
andra delar. Den stora frågan är ju det som redan har
kommit upp i replikskifte som handlar om bred un-
derhållning. Jag inser värdet för både SVT och SR av
att också sända bred underhållning, populära sporte-
venemang m.m. även om det kostar en hel del, men
jag blir lite orolig om man alltför mycket sneglar på
hur tittarsiffrorna utvecklas.
Det är en självklarhet att andelen tittartimmar
minskar med ökad konkurrens. Det är inte så många
år sedan man hade 100 %. Det fanns ju inget alterna-
tiv. Nu har siffrorna sjunkit, som Birgitta Sellén tog
upp, från 48 till 38 % på tre år. En del av den minsk-
ningen hör givetvis ihop med ökad konkurrens. Sedan
spekuleras det en del om det också hör ihop med de
återkommande ledningskriserna, men det är ju svårt
att uttala sig om direkta eller indirekta konsekvenser
av det. Bra är de naturligtvis inte, och en from för-
hoppning är väl att man finner en vettig lösning så
snart som möjligt. Men jag ska gå tillbaka till det här
med tittarsiffrorna. Min slutsats är att man, om man
uppfyller public service-kraven och bl.a. därmed visar
smala program, givetvis tappar tittare. Det ligger i
sakens natur. Jag tror att en enkel definition av smala
program är att få ser dem. Är det många som ser
programmen är de inte längre smala. Det säger sig
självt.
Sedan ska jag gå över till funktionshindrades
möjligheter att ta del av public service och SVT:s,
SR:s och UR:s program. Det är glädjande att notera
med vilken energi som kulturutskottet och dessförin-
nan partierna har tagit sig an de här frågorna kring
funktionshindrade så att de i stor utsträckning ska
kunna tillgodogöra sig radions och TV:ns sändningar.
Vi har en framtida utveckling i sikte genom digi-
talisering som skapar nya möjligheter, men eftersom
det tar ett antal år finns det åtgärder som kan genom-
föras redan nu. Inger Davidson tog upp frågan om
textade program t.ex. En annan punkt gäller bak-
grundsljuden, som inte sällan är så störande att många
hörselskadade missar budskapet. Då försvarar man
bakgrundsljudet med uttryck som "konstnärlighet"
och "autenticitet". Det är ibland tydligen viktigare
med detta än att även hörselskadade ska kunna höra.
Det påminner mig om alla de föredragshållare som
inte vill använda mikrofon. Jag undrar då alltid om
någon över huvud taget behöver höra föredraget ef-
tersom det inte är till för alla. Men jag är glad över att
utskottet har enats i den här frågan och så tydligt
markerar kraven på både SVT och SR. Tyvärr kom vi
inte lika långt när det gällde teckenspråksutbudet. Det
är ändå så att man har ett särskilt ansvar för att döva
och hörselskadade ska få ett ökat utbud av informa-
tion och kultur via teckenspråkliga program. Sänd-
ningstiden för år 2000 uppgick till 1 timme och 25
minuter per vecka. Ni hörde inte fel. Det är alltså
mindre än en och en halv timme av 168 timmar, eller
vad det är, som finns tillgängliga under en vecka. Det
är inte så konstigt att vi från Folkpartiet anser att det
antalet timmar kan utökas och ska utökas, och våra
krav innebär en fördubbling under kommande till-
ståndsperiod. En fördubbling skulle då innebära upp-
emot tre timmar per vecka.
Ytterligare en insats för funktionshindrade är s.k.
syntolkning som innebär att det ges en muntlig be-
skrivning av händelseförloppet för den som är syn-
skadad. I det analoga systemet kräver det en egen
frekvens, och det finns i dag inga praktiska möjlig-
heter att genomföra det. Men när den digitala tekni-
ken mer frekvent har tagits i anspråk anser vi att man
ska göra försök och också genomföra syntolkning.
Sedan gäller det TV-licensen. TV-avgiften funge-
rar hyfsat väl under överskådlig tid som finansiering
av public service. Det sade kulturminister Marita
Ulvskog när hon presenterade regeringens proposi-
tion torsdagen den 22 mars.
Vi i Folkpartiet tycker att TV-licensen är föråld-
rad. Vi anser att det är märkligt att teknikutveckling-
en i det avseendet inte får större återspegling i det nya
avtalet. Det är ändå så att det redan finns möjligheter
att ta del av en del av TV-utbudet via dator. I sinom
tid finns det en mängd andra möjligheter. Hur blir det
då? Ska det bli en registrering även när man köper en
dator och en licensavgift på den, precis som när man
köper en TV? Det är självklart inte möjligt. Därför
borde man ta tag i den här frågan kraftfullt redan nu.
Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt. Jag är
medveten om att det här inte kan genomföras inom ett
år, men det borde åtminstone finnas en mer påtaglig
avisering om en förändring. Visserligen finns det en
utredning tillsatt, om jag är rätt underrättad, för att se
över avgiftsformen, men kulturministerns uttalande
tyder på att någon större vilja till förändring inte
finns. Hur ska man annars tyda uttrycket "överskådlig
tid"? Det kanske kan vara bra att få en definition av
det så småningom. Ett slopande av TV-licensen
skulle också innebära att vi slipper en kontrollfunk-
tion genom att Radiotjänst i Kiruna kan upphöra.
Bara i och med det görs en besparing på ungefär 140
miljoner per år som kan användas till programverk-
samhet. Det är väl ingen som skulle sakna den där
platsuppräkningen, som kommer då och då och som
talar om var det blir skärpt avgiftskontroll. I avvaktan
på slopande av licensen och ett annat finansierings-
system är vårt förslag nu att man inte höjer nuvarande
licens.
När ett nytt tillstånd ska ges är det lätt att försöka
styra i detaljer. Många gånger kommer man faktiskt
på sig själv med att tänka att man skulle vilja ha det
på ett visst sätt. Samtidigt finns det naturligtvis ett
värde i att låta dem som är professionella på området
ha en stor frihet. Det är inte bra med en stark politisk
styrning av det som ska vara oberoende. Det finns
många avskräckande exempel på det i vår omvärld.
En detaljstyrning som vi då reagerar mot i det här
förslaget är att minst 55 % av allmänproduktionen ska
göras utanför Stockholm. Att vi går emot det är ingen
uppmaning till centralisering, utan jag ser det som
viktigast att programmen speglar hela Sverige. Den
här siffran 55 % tycks ibland få egendomliga konsek-
venser genom att man för att uppnå det direktivet
forslar i väg ett antal stockholmare utanför tullarna
för att göra programmen där. Jag tycker att det skulle
vara intressant med en mer allmänt hållen formule-
ring och sedan, givetvis, en noggrann uppföljning av
hur riktlinjerna om speglingen av hela Sverige efter-
levs. Siffran 55 % får för mig annars kanske ett slags
arbetsmarknadspolitisk prägel, och det är ju pro-
graminnehållet som är det väsentliga i det här avse-
endet.
En annan del inom det här avsnittet gäller riktlin-
jerna för utomståendes medverkan i programproduk-
tionen. Det kan inte vara rimligt att statsmakten ska
styra programbolagen på det sättet. Jag tror också att
den här pekfingervisningen får till följd att man
minskar utomstående programföretags medverkan.
Det kan naturligtvis ha en förödande effekt på ett
antal fristående mindre programbolag, och det ska
inte vara statens uppgift att gå fram med pekpinnar
till företagsledningarna inom det här området.
Jag sade att man ibland kommer på sig själv med
att vilja detaljstyra, och politik är ju möjligheternas
konst. Efter att ha predikat mot detaljstyrning måste
jag ändå ta upp det här med gudstjänsterna. Jag är väl
medveten om att riksdagen inte ska gå in i detaljerna i
programsammansättningen, men det finns ändå en del
som har fått många att reagera. Det gäller det här med
gudstjänsterna och den aviserade neddragningen av
dem. Jag tror att det kom som en överraskning att det
blev en så negativ reaktion mot det förslaget. Jag
måste säga att jag har förståelse för den negativa
reaktionen. Inte minst gäller det dem som inte har
möjlighet att ta sig till kyrkorna - både Inger Da-
vidson och Birgitta Sellén har tagit upp och visat på
det här. De har i långliga tider haft radio och TV som
sin möjlighet att uppleva gudstjänsten.
Vi har från riksdagens kristna grupps styrelse
skrivit ett öppet brev undertecknat av samtliga partier
som finns representerade i kammaren. Vi har sedan
också haft en överläggning med religionsradions
representant och fått utbyta argument om det här i
positiv anda. Svaret var väl ungefär det som var för-
väntat, nämligen att det är brist på pengar. Men jag
menar att det samtidigt torde handla om prioritering
inom koncernen.
Vi har i en reservation tillsammans med Kristde-
mokraterna och Centern utvecklat de här synpunkter-
na. Även om den avslås hoppas jag att man inom
SVT och SR tar till sig både vår och många andras
kritik mot att det dras ned på de här programmen.
Slutligen: Jag vet inte hur länge det har kommit
propåer om tillgång till TV-program från och till våra
nordiska grannländer - inte för oss här i Riksdagshu-
set utan för de nordiska folken, för att kunna se var-
andras program. Jag gissar att den här frågan kommer
upp vid i stort sett varje session med Nordiska rådet,
och därtill kommer alla interpellationer och frågor här
i kammaren. Jag undrar: Är det så omöjligt att kom-
ma fram på det här området? Jag ställer den frågan till
socialdemokraterna och hoppas att antingen Åke
Gustavsson eller kulturministern tar upp detta senare.
Finns det verkligen vilja att lösa frågan, eller ska den
dras ännu längre i långbänk med olika skäl till att inte
finna framkomliga vägar? TV har en god förmåga att
hjälpa till med förståelse, både språkligt och kultu-
rellt. Men för att det ska gälla inom Norden är en av
förutsättningarna att det går att se varandras program,
och det inte bara alldeles utmed gränserna.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla de reser-
vationer vi har i det här betänkandet. Hur många de
var har Charlotta Bjälkebring nogsamt berättat. För
tids vinnande yrkar jag dock bifall bara till reserva-
tionerna 17 och 29.
Anf. 12 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Lennart Kollmats lyfter fram frågan
om oberoende. För mig är det väldigt viktigt att pub-
lic service är både publicistiskt och ekonomiskt obe-
roende gentemot staten. Samtidigt säger Lennart
Kollmats att licensavgiften är väldigt omodern och
bör avskaffas. Min fråga blir då: På vilket sätt ska
public service finansieras i framtiden?
Anf. 13 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Tack för att Charlotta Bjälkebring
ställde den frågan, som jag inte tog upp i mitt anfö-
rande. Det är ett ganska långt svar som krävs. Vi vill
inte heller ha en skattefinansiering. Vi är lite oroliga
för den eventuella politiska styrning som kan komma,
och jag är lika angelägen som Charlotta Bjälkebring
om oberoendet. Vi föreslår, och det finns i en av våra
reservationer, fem fristående fonder som ska arbeta
med att köpa upp public service-program. Sedan kan
olika kanaler, reklamfria kanaler men också de kom-
mersiella kanalerna, göra public service-program. Det
är i oerhörd korthet det förslag vi har, med en finansi-
ering som är oberoende av skatten - och också obero-
ende av TV-licensen. Som vi hörde här tidigare är det
ju i dag uppemot 10 % som skolkar från TV-licensen.
Anf. 14 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Jag tror nog att det system som Folk-
partiet förespråkar också kan få väldigt stora problem.
I och för sig kan det TV-licenssystem som vi i dag
har ses som lite omodernt, men jag tror ändå att vi bör
försöka uppmuntra och motivera de licensskolkare
som i dag finns, 7-10 %, att betala. Vi måste få folk
att inse att det är viktigt att betala sin TV-licens för
att få det här breda utbudet som står fritt och obero-
ende, både publicistiskt och ekonomiskt, från staten.
Jag hoppas att vi även i framtiden ska kunna ha kvar
den här finansieringen.
Anf. 15 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag delar Charlotta Bjälkebrings upp-
fattning: Så länge TV-licensen finns hoppas jag också
att så många som möjligt betalar den. Men jag tror att
med den teknikutveckling vi har blir det allt färre som
betalar. Man hittar andra vägar att se TV-
programmen. Det här systemet är ju väldigt beroende
av den teknik vi har och TV-apparaten som sådan.
Registreringen inför TV-licensbetalande sker ju när
man köper TV:n. Men hur gör man då med alla som
ser TV via datorn, t.ex.? Där är det ju inte möjligt att
ha sådana registreringar. Jag tycker att teknikutveck-
lingen springer ifrån TV-licensen som institution.
Anf. 16 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! I en demokrati är det viktigt att opini-
ons- och åsiktsbildningen är fri. Det här förutsätter att
de medier som sprider information kan göra det på ett
kritiskt och allsidigt sätt, att alla åsikter kan komma
till uttryck och att informationen inte underkastas
kommersiella krav. Public services roll i en alltmer
fragmentiserad värld ökar i betydelse. När det kom-
mersiella utbudet av lättillgängliga förklaringar och
förenklingar av verkligheten vräks över oss behöver
vi alternativ som ger bakgrund, fördjupning och ana-
lys. Den nyhetsförmedling som public service står för
ska därför kännetecknas av både djup och bredd och
få lov att ta den tid i anspråk som krävs för att en
kritisk reflexion och ett analytiskt perspektiv ska
kunna utvecklas.
Public services kulturansvar bör också öka. I pro-
positionen sägs nu att det utländska programutbudet
ska spegla olika kulturkretsar och i större omfattning
än i dag innehålla program från olika delar av värl-
den. Även samarbetet med landets olika kulturinsti-
tutioner ska öka. Kulturnyheter har vi fått, både i
Sveriges Radio och i Sveriges Television. Dock anses
de inte så viktiga att det finns ekonomi på Sveriges
Television för att sända dem under sommaren, trots
att propositionen säger att kulturansvaret ska vara ett
prioriterat område i public service-uppdraget.
Den internationella bevakningen behöver fördju-
pas och nyanseras, inte förenklas och utarmas. Här
vill jag också påminna om att en kompetent och allsi-
dig nyhetsbevakning i allra högsta grad är en demo-
kratifråga, en mänsklig rättighet. Den typ av skvaller-
press som utvecklas i England m.fl. länder bör därför
inte smitta av sig till vår nyhetsbevakning. Snabba,
förenklade budskap är lika nedbrytande för det de-
mokratiska intellektet som flottig, näringsfattig fast
food är för kroppen.
Miljöpartiet såg med stor oro på likriktningen
mellan de två separata nyhetskanalerna i allmäntele-
visionen, som successivt ökade under tidigare omor-
ganisation. I nu gällande avtal - för vi har ju inte tagit
dagens beslut ännu - mellan public service-företagen
och staten står att det även fortsättningsvis ska finnas
två separata nyhetsredaktioner inom Sveriges Televi-
sion. Med "separat" torde menas fristående, enskild. I
dagens utbud förekommer samma inslag alltsomof-
tast. Det här anser vi inte överensstämmer med gäl-
lande avtal. När jag anmälde SVT till Gransknings-
nämnden för just brott mot gällande avtal visade det
sig att Granskningsnämnden inte kunde granska an-
mälan därför att kravet på separat sändning inte fanns
inskrivet i sändningstillståndet.
Nu säger SVT självt att det inte finns fog för på-
ståendet att Aktuellt och Rapport skulle vara alltför
lika - vadå alltför lika? Och hur kommer dagens
verklighet att överensstämma med det nya avtal som
vi kommer att besluta om här i eftermiddag? I propo-
sitionen står det att det är av stor vikt att den nya
organisationen med en central nyhets-desk inte ska
leda till att de redaktionella bedömningarna centrali-
seras. Men samma nyhetsinslag visas fortfarande i
Aktuellt och Rapport. Vidare sägs att förekomsten av
flera nyhetsredaktioner - de är ju fler än två i dag -
ska innebära att förutsättningarna för variation ga-
ranteras beträffande urvalet av nyheter. Men för SVT
räcker det tydligen med att de inte är "alltför" lika.
Under kommande tillståndsperiod kommer
Granskningsnämnden att följa och utvärdera hur
förändringarna inom nyhetsorganisationen påverkar
mångfalden i nyhetsutbudet. Jag tycker även att sty-
relsen borde ta sig en allvarlig funderare på hur fort-
sättningen på denna dystra lek med ord ska kunna
leda till att vi åter får olika nyhetsrapporteringar som
det är värt att se på.
Den snabba utvecklingen inom medievärlden in-
nebär också att public services roll ständigt bör prö-
vas. Radions betydelse framöver kommer med all
sannolikhet att öka, som en motreaktion på alla bilder
som ständigt flimrar förbi. Även Utbildningsradions
roll som folkbildare kommer att öka. Därför är det
extra viktigt att öppna för fristående bedömare att
analysera och granska verksamheten. I propositionen
sägs också att offentlig debatt bör stimuleras av pro-
grambolagen själva och att ett fortsatt utredande av
public service behövs. Hur ska statens ansvar för
broadcasting se ut framöver? Ska det finnas sank-
tionsmöjligheter för annat än sponsring och reklam?
Hur ska framtida finansiering se ut när vi stänger av
det analoga nätet och medierna smälter samman allt-
mer?
Ibland krävs det lite mer tydlighet i propositions-
skrivandet om resultatet ska kunna mätas och grans-
kas.
Kulturutskottet har t.ex. valt att under rubriken
Tillgänglighet för funktionshindrade komma med en
konkretisering. Här säger propositionen att andelen
textade program av det totala rikssända utbudet med
svenskt ursprung ska öka påtagligt. Utskottet har valt
att tolka det som att minst hälften av förstagångssän-
da program med svenskt innehåll ska textas under
kommande tillståndsperiod. Minst hälften är mätbart,
och det finns nu möjlighet för Granskningsnämnden
att granska.
Jag går nu över till övriga motioner.
Barn mellan tre och åtta år umgås med någon
form av medier 2 timmar och 42 minuter per dag.
Tyvärr står inte Sveriges Radio, Sveriges Television
och UR för det dominerande inslaget. Här krävs
kraftfulla insatser för att producera svenska barnpro-
gram med hög klass. Jag ser med oro på hur TV-
mediet köper in alltfler tecknade nonsens- och vålds-
serier och förser dem med svenska röster.
Det är under uppväxten vi skaffar oss de flesta av
våra referenser och värderingar, utforskar verklighe-
ten och gör en bild av hur den ser ut och hur den
fungerar. Barndomsåren är en känslig tid. Upplevel-
ser vi har formar oss och bestämmer hur vi ska
handskas med situationer och möten som vuxna.
Nutidens barn möter information och får upplevelser
på helt andra sätt än de som var barn för 10 och 30 år
sedan. Televisionens explosionsartade utveckling
med ständigt fler kanaler och ett alltmer avancerat
innehåll har gått hand i hand med informationstek-
nologins utbud av snabbare kommunikationer, nya
inlärningsmöjligheter, spel och större och mer
komplexa vägar att söka information.
Att den tekniska utvecklingen går framåt är bra i
sig. Yttrandefrihet och demokrati stärks av att det blir
lättare att söka information och sprida åsikter. Samti-
digt bör vi fråga oss vad utvecklingen på medieområ-
det betyder för dem som är barn och unga i dag, vad
medieutvecklingen gör med deras bild av verklighe-
ten och deras förmåga att analysera den. Vi måste
också fråga oss vad det innebär att växa upp med
våldsinriktade dataspel, ett gigantiskt TV-utbud dyg-
net runt och ögonblicklig tillgång till den stora gryta
av information som finns hopblandad på Internet, där
våld, pornografi, rasistpropaganda utgör en mindre
men obehaglig del av helheten. När det mediala ut-
rymmet växer finns det större möjlighet att inom det
skapa slutna rum, dit debatt och kritisk granskning
aldrig når.
Vi saknar också kunskap om vad den förändrade
användningen av kroppen gör med vår hälsa. Det som
noterats är att antalet överviktiga barn ökar. Forskare
börjar slå larm om skelettskador och motoriska rubb-
ningar.
Det finns sex områden som behöver diskuteras.
Det är televisionens utveckling, dataspelen, Internet,
det skrivna språket, videogram och film. Det behövs
mer av både debatt och forskning om det nya medie-
landskapet. Därför är det hög tid att ge en helhetssyn
av den kunskap som finns i Sverige och internatio-
nellt i dag. En utredning behöver tillsättas för att ta ett
samlat grepp om alla de mediala situationer som barn
utsätts för och deras påverkan på barnets utveckling,
psykiskt såväl som fysiskt. Därför yrkar jag bifall till
Miljöpartiets reservation 35 under punkt 45, vilket för
övrigt alla andra partier gör utom Socialdemokraterna
och Moderaterna. Men vi har ju ingen mittenregering.
Till nästa reservation. Den enda icke kommersi-
ella TV-produktionen är i dag Öppna kanalen. Den
erhåller inte något statligt stöd. Drygt en miljon män-
niskor har i dag tillgång till Öppna kanalen och kan
bl.a. se direktsända debatter från EU-parlamentet. I
dag är det i första hand de större kommunerna som
ger bidrag, vilket innebär stora regionala skillnader
som inte är acceptabla. Det är ju viktigt att alla män-
niskor får tillgång till det fria mediet. Vi vill därför att
möjligheten undersöks hur en statligt finansierad
Öppna kanalen kan se ut. Förebilder finns i flera
länder, närmast i Danmark och i Tyskland.
Med det yrkar jag också bifall till reservation 32
under punkt 41.
Det är viktigt att slå fast att teknisk utveckling
aldrig går före kvalitet i public service. Miljöpartiet
vill ha ett starkt och konkurrenskraftigt public service
med bredd, hög kvalitet och modern teknik. I en rikt-
linje för programverksamheten sägs också i proposi-
tionen att programföretaget ska erbjuda ett mångsi-
digt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet
i alla programgenrer. Enligt Granskningsnämndens
alldeles färska rapport konstateras att kanalerna
SVT 1 och SVT 2 fortfarande är breda public service-
kanaler. TV 4 närmar sig däremot mer TV 3 och
TV 5, dvs. deras mångfald minskar. Den här nya
utvecklingstrenden, att det informationsinriktade
utbudet minskar i TV 4, stärker mina och Miljöparti-
ets krav på fria, självständiga och starka nyhetskana-
ler i Sveriges Television.
Slutligen har jag en kommentar till den odemok-
ratiska valbevakningen. De flesta länder har någon
form av skriftliga föreskrifter om hur medierna ska
sköta valbevakning. I många fall är det noggranna
regleringar. Men i Sverige finns inget skrivet eller
reglerat om valbevakning.
Vid genomgång av SVT:s rikssändningar efter
valet 1998 fann Granskningsnämnden att två längre
debatter hållits med samtliga partier, därutöver en
längre duell mellan Göran Persson och Carl Bildt och
en kortare mellan Mona Sahlin och Gudrun Schyman.
Rapport Morgon hade kortare dueller där Socialde-
mokraterna deltog i elva, Moderaterna i nio, Vänstern
och Folkpartiet deltog i fem vardera, Centern och
Kristdemokraterna i tre vardera och Miljöpartiet i två
dueller.
Jag tycker att det är rimligt att ställa större krav på
likformig behandling av partierna inför val. Det går
faktiskt att rätta till, om regeringen vill, vid nästa
sändningstillståndsskrivning. Därför undrar jag om
kulturministern vill agera så att mer jämlika förhål-
landen kan få råda även i Sverige till nästa val.
En liten kommentar till Folkpartiet, som säger att
konkurrens är kvalitet. Det ska jag inte ha någon
invändning mot, men kvalitet kostar, Lennart Koll-
mats, och Folkpartiet vill inte höja licensen i dag.
Även om Folkpartiet precis som Miljöpartiet inser att
dagens licenssystem inte håller i den nya teknikvärl-
den, har vi ingen majoritet för att ändra det i dag. Ska
Folkpartiet då ekonomiskt utarma och sänka public
service genom att i dag agera för att inte höja licensen
för att möjliggöra högre kvalitet?
Anf. 17 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Nej, Ewa Larsson, vi har två förslag.
Ett på lång sikt, som jag nämnde i ett tidigare replik-
skifte, med fonder som enligt våra beräkningar skulle
ge SVT 15-25 % mer till public service-verksamhet
än man har i dag.
Det andra är att vi, också i en reservation, har
skissat på ett annat sätt att förmera pengarna till SVT.
Det handlar om att ställa krav på dem som distribue-
rar TV-programmen. Vi vill alltså ersätta en höjning
av TV-licensen med detta. Vi säger okej till nuvaran-
de TV-licens, men vi har alternativa finansierings-
möjligheter.
Anf. 18 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Ni säger okej. Men ni kan ju inte säga
något annat än okej, för det finns ingen majoritet för
någonting annat heller. Det går inte att förändra nå-
gonting om man inte har majoritet.
Det allvarliga tycker jag är att Folkpartiet säger
nej till höjd licens, eftersom det är det system som har
majoritet i dag, och att Folkpartiet pratar om högre
kvalitet och dessutom vill detaljreglera om kyrkan
ska ha sändningar eller inte. Däremot vill man inte
ställa upp på en höjd licens. Vad är det då man ska ta
bort från public service?
Anf. 19 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Nu förstår jag bättre varför Miljöpar-
tiet är i koalition med Socialdemokraterna. Det är för
att alltid i alla lägen försöka ha majoritet.
Vi lägger fram våra förslag utifrån vår ideologi
och utifrån det vi tycker är rätt. Det är det som detta
alternativa förslag handlar om, dels om fonderna
längre fram, dels om att få in pengar till TV på ett
annat sätt under den kommande sändningsperioden.
Det kanske går bra att läsa den reservationen, Ewa
Larsson. Det skulle underlätta debatten.
Anf. 20 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag har läst den reservationen. Det
finns många intressanta tankar i det Folkpartiet ut-
vecklar. Själv står jag väl inte helt bakom dem.
Det vi är överens om är att licensavgiften inte
håller framöver. Men det är den som gäller i dag. Då
tycker jag att det är anmärkningsvärt att samtidigt
prata om att man vill ha högre kvalitet och inte gå
med på en höjning som möjliggör denna högre kvali-
tet.
Anf. 21 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! Public service är för oss socialdemo-
krater grunden i ett fungerande demokratiskt medie-
samhälle. Public service ska garantera mångfald och
kvalitet. I en konkurrensutsatt mediemarknad är vi
övertygade att det är mer viktigt än någonsin att stär-
ka public service-uppdraget - detta just för att garan-
tera det som public service står för i egentlig mening,
dvs. geografisk spridning, redaktionellt oberoende,
kvalitet och minoritetsansvar. Enbart med ett väl
fungerande public service-uppdrag kan vi garantera
ett medieutbud som kännetecknas av kvalitet och som
alla människor i hela landet kan ta del av. Vi står
alltså för en radio och TV för hela Sverige.
En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har
tagit fram public service-propositionen, som dagens
betänkande i första hand grundar sig på. Vi har i detta
arbete lyckats nå enighet inom nästan samtliga frågor.
Det har vi ansett vara viktigt för att kunna garantera
en trygg och hållbar utveckling för public service-
uppdraget. När propositionen lades på riksdagens
bord stod samtliga riksdagspartier bakom riktlinjerna
för programverksamheten. Finansieringsförslagen
stöds av en majoritet bestående av Socialdemokrater-
na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det visade sig
dock att enigheten för programverksamheten på ett
antal punkter enbart var ett spel för galleriet. Detta
spel står framför allt Moderaterna för.
Teknikutvecklingen går fort, och nya lösningar
måste prövas. Detta ledde till att vi i arbetsgruppen
kom överens om att en parlamentarisk kommitté
måste tillsättas med uppgift att göra en översyn av det
framtida public service-uppdraget i denna ständigt
föränderliga mediesituation. Även om vi i dag står
inför ett avstamp inför kommande tillståndsperiod är
det viktigt att public service-debatten fortsätter, såväl
inom den nya utredningen som i medierna och här i
riksdagen.
Jag vill också understryka vikten av vad som sägs
i utskottets betänkande om den digitalradiokommitté
som ska tillsättas. Den ska enligt propositionen ha
uppgiften att göra en utvärdering av försöket med den
digitala radion och föreslå lösningar inom detta om-
råde. Utan något tillkännagivande, men dock som
något viktigt, säger utskottet att kommittén kan till-
sättas och arbeta skyndsamt. Det har vi nått en bred
enighet om i utskottet. Skälet till detta är att vi så
snabbt som möjligt ska hitta en bra lösning för den
framtida DAB-radion.
Charlotta Bjälkebring hade räknat ut hur många
reservationer som Moderaterna står bakom. Av de 36
var det 19 stycken. Dessbättre står Moderaterna i stor
utsträckning ensamma i sina strävanden att vingklip-
pa public service. När det gäller antalet reservationer
kan man möjligen säga att de har visst understöd av
Folkpartiet, som står bakom 12 stycken.
Moderaterna reserverar sig i betänkandet mot
riktlinjerna för verksamheten - trots, som jag sade
tidigare, enighet under arbetet med propositionen. Det
kan verka något förvirrande. Moderaterna vill att
Sveriges Television enbart ska vara ett komplement
till de kommersiella kanalerna. Public service-
företagen ska enligt Moderaterna enbart sända ett
sådant utbud som de kommersiella kanalerna inte
finner det lönsamt att satsa på.
Det leder till att vi får en rest-TV och till att folk
blir mindre intresserade av att ta del av den verksam-
het som sker och det programutbud som finns hos
public service-företagen. Det i sin tur leder naturligt-
vis till att vi riskerar att betalningsviljan för public
service-företagens verksamhet minskar. Då har vi just
situationen med en rest-TV och också en restradio.
Den socialdemokratiska synen på public service-
utbudet präglas av bredd och djup. För oss är det
viktigt att alla människor kan hitta ett utbud som
passar just dem. I praktiken innebär detta att både
små och stora publikgrupper ska kunna tillgodoses.
I gårdagens Dagens Nyheter hade Kent Asp en
debattartikel under rubriken "Låg kvalitet ger tittar-
flykt från SVT". Asp menar att TV-tittarna sviker
SVT därför att det sänds för få bra underhålls- och
faktaprogram. I det läget är det naturligtvis orimligt
att begränsa SVT:s uppdrag till att vara ett komple-
ment, en rest-TV, till Moderaternas kommersiella
krafter. I stället tror jag att det är viktigt att SVT ar-
betar mer med program som Skärgårdsdoktorn, eller
varför inte Rederiet, och att man anstränger sig än
mer för att fylla upp fakta- och nyhetsprogram med
ett angeläget innehåll. I Moderaternas TV-värld ska
SVT förbjudas att sända t.ex. Expedition Robinson
och, antar jag, också viktiga idrottsevenemang, efter-
som det är program som bör ges som monopol till de
kommersiella TV-bolagen.
Det skulle vara intressant att se hur urvalet ska
fungera. Ska Jan Backman tjänstgöra som en censor
åt Sveriges Television och säga vilka program de inte
får sända därför att TV 3 ska ha dem? Det ska bli
intressant att se hur man från moderat sida har tänkt
sig att lägga upp detta.
Det är viktigt att ha denna bredd och detta djup, så
att folk känner att det är viktiga program som man ser
och därmed känner att man får någonting för pengar-
na när man betalar TV-avgiften. Den uppgiften ska
alla tre public service-företagen kunna fullfölja i
fortsättningen.
Det är tydligt att Moderaterna inte är intresserade
av radio och TV för hela Sverige. För dem är det ett
komplement. Det tyder på en underskattning av dess
värde för många människor. Det är faktiskt så, Jan
Backman, att en tredjedel av Sveriges befolkning inte
kan ta emot fler kanaler än SVT 1, SVT 2 och TV 4.
Ska dessa människor inte få chansen att se de pro-
gram som Jan Backman annars talar så väl om i de
kommersiella TV-kanalerna därför att de inte har den
distributionsteknik som de enligt Jan Backman bör
ha, dvs. parabol eller kabel? Jag tror att mitt resone-
mang i det avseendet är näraliggande Birgitta Selléns.
Det är alltså viktigt att se till att alla människor får
möjlighet att ta del av programmen oavsett vilken
teknik man använder sig av för att ta emot program-
men.
Dagens betänkande innehåller en del förbättringar
för personer med funktionsnedsättningar. Jag ska inte
säga mycket om det utan bara konstatera att här råder
en bred enighet om att kraven på programbolagen ska
förtydligas och stärkas. För att underlätta finansie-
ringen av en del av dessa reformer får också SVT ett
engångsbelopp på 10 miljoner kronor. De bör också
göra större ansträngningar för att åstadkomma en
jämn och hög ljudkvalitet och undvika störande bak-
grundsljud. Det är ett arbete som inte minst Elisabeth
Fleetwood har deltagit i.
Förhoppningen är nu att dessa skrivningar ska
kunna leda till märkbara förbättringar för funktions-
hindrades tillgänglighet till public service-utbudet.
Vi har också lyckats få till stånd krav på program-
bolagen när det gäller utbudet till språkliga och etnis-
ka minoriteter. Inte minst är detta viktigt för de finsk-
språkiga som lyssnar på Sveriges Radio.
Moderaterna reserverar sig mot att minst 55 % av
Sveriges Radios och Sveriges Televisions allmänpro-
duktion ska göras utanför Stockholm. Man hänvisar
till att detta är detaljstyrning. För Socialdemokraterna
handlar det inte om detaljstyrning. Det handlar om att
upprätthålla en decentraliserad organisation och beva-
ra en radio och TV för alla människor i hela landet.
55-procentsmålet är ett viktigt krav i ambitionen att
bibehålla ett utbud som speglar hela landet. För att
säkerställa denna decentraliserade organisation tillför
vi även ett krav om att den andel av resurserna för
allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför
Stockholm ska bibehållas på minst nuvarande nivå.
Dessa krav menar vi är väldigt viktiga för att vi i
framtiden ska kunna bibehålla en radio och TV för
hela svenska folket.
Förtydligandet av Utbildningsradions uppdrag är
en mycket viktig åtgärd. UR ska i större utsträckning
fokusera på produktion av utbildningsprogram. Ut-
skottet säger att UR ska ge särskild stimulans till
etniska och språkliga minoriteter, vilket innebär att
man rimligen bör satsa mer på verksamhet riktad till
de grupperna. Jag önskar för egen del att Utbildnings-
radion, tillsammans med invandrarnas egna organisa-
tioner och folkbildningen gör rejäla satsningar på
språkutbildning bland våra invandrare, så att man
underlättar för invandrargrupper och enskilda invand-
rare att komma in bättre i det svenska samhället.
Den digitala tekniken är fortfarande ett hett de-
battämne, trots att verkligheten nu håller på att köra
över moderaterna på den punkten. Moderaterna envi-
sas med att säga att SVT snarast bör inrikta sig mot
andra digitala plattformar än det digitala marknätet.
Det är viktigt att ha olika tekniker. Det är inte som
moderaterna säger i sin reservation, att miljarder har
kastats ut på det digitala marknätet.
Jag kollade i dag med Teracom, som är det före-
tag som står för investeringarna. Enligt Teracoms
uppgifter har beslut fattats om investeringar i det
digitala marknätet för 641 miljoner kronor. Man ökar
penetrationen av boxarna. Försäljningen går bättre.
Hittills i år har man placerat ungefär 35 000 boxar.
Därmed har man åstadkommit nästintill en fördubb-
ling av den siffra som gällde vid årsskiftet.
Den digitala marksända radion har däremot up-
penbara problem, eftersom lyssnarna ännu inte är
speciellt intresserade av att köpa mottagarutrustning.
Anledningen är att utrustningen är dyr. Det är svårt
att hitta något mervärde, eftersom man enbart kan
lyssna till Sveriges Radios program.
Den parlamentariska digitalkommittén, som nu
snabbt ska påbörja sitt arbete, kommer naturligtvis att
diskutera problemen. Jag kan tänka tanken vad som
skulle hända om man lät ett par rikstäckande, kom-
mersiella kanaler komma in på det digitala marknätet.
Dessa kanaler skulle kunna bidra till det som i nulä-
get saknas för DAB-radion, nämligen mervärdet. Det
är viktigt att vi försöker hitta lösningar genom att föra
en dialog med de kommersiella radioutgivarna.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet står bakom förslaget till finansiering. Lennart
Kollmats förde ett resonemang om finansiering och
ägande. Det är klart att man får tänka vilka tankar
man vill. Det ska man göra. En politiker har dock
möjligen till ädelt syfte att försöka förverkliga sina
tankar. Om man förverkligar Folkpartiets tankar
skulle det leda till att public service-företagen skulle
säljas ut på börsen eller, som det står i reservationen
och för övrigt i Folkpartiets mediepolitiska program,
göras till personalägda företag. Jag tror inte att man
kan ha ett public service-uppdrag där intressena yt-
terst styrs av aktieägarnas förväntningar på vinst på
kapitalet. Det måste vara andra utgångspunkter som
gäller för public service-verksamhet.
Ewa Larsson har rätt när hon säger att det är
märkligt att man inte vill vara med om att höja TV-
avgifterna om man klagar över kvaliteten och därför
vill ha en förändring, i likhet med moderaterna.
Vi står nu inför ett avstamp inför kommande av-
talsperiod för public service-företagen. Det har varit
en lång och livlig debatt. Jag hoppas att den debatten
kan fortsätta. Under tiden som utredningsarbetet
pågår gäller de riktlinjer som riksdagen nu står i be-
grepp att fatta beslut om.
Anf. 22 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Låt mig först påpeka att de moderata
reservationerna inte säger någonting om att inte SVT
skulle vara företrätt i det digitala marknätet. Det vi
har opponerat oss mot är att det har blivit en rege-
ringsfråga, en politisk fråga snarare än en distribu-
tionsteknisk fråga.
Det kunde vara intressant att höra Åke Gustavs-
sons synpunkter på att kravet på att 55 % av pro-
grammen ska produceras utanför Stockholm skulle
vara det som gör att vi får TV-program som intresse-
rar hela folket. Jag tycker att Lennart Kollmats för-
klarade ganska tydligt att det måste finnas andra me-
toder för att nå fram till att SVT känner ett ansvar för
hela folket än att ange ett procenttal.
Det blir lite bakvänt. Det är jag som försvarar mig
mot den som står i talarstolen. Det finns ingenstans i
de moderata reservationerna något påstående om att
SVT skulle svika de tittare som i dag inte kan ta emot
annat än markbundna sändningar och ge dem det
utbud de har rätt att kräva eller det utbud det finns
anledning att erbjuda dem. Vi vill under överskådlig
tid ha kvar de analoga sändningarna i marknätet. Allt
analogt blir därmed tillgängligt för dem som så öns-
kar.
Rest-TV-begreppet låter så negativt. Är det inte
bättre att kalla det komplement-TV? Utöver allt det
som erbjuds finns det nischer, kvalitetsaspekter, som
tillgodoses av public service inom ramen för ett pub-
lic service-uppdrag, av public service-företagen eller
på annat sätt.
Anf. 23 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Man kan naturligtvis diskutera siffran
55 %. När den tillkom låg andelen produktion ute i
landet lägre än den gör nu. Vi har satt upp ett utvärde-
ringsbart mål som det är viktigt att följa.
Utan att vara alltför raljant kan man säga att siff-
ran 55 % är uttryck för en viss generositet mot den
produktion som sker i Stockholm, sett mot befolk-
ningsunderlaget. Stockholm är garanterat betydligt
mer produktion än vad som svarar mot befolknings-
underlaget.
I dag är en tredjedel av svenska folket hänvisad
till marknätet. De har inget alternativ. För dem är
kabel-TV oftast inget alternativ, av den enkla anled-
ningen att man inte kan ha en kabel till en enstaka
fastighet. Därför kommer det också i framtiden att
vara nödvändigt att ha terrestra sändningar. Det
kommer i framtiden inte att finnas analoga sändning-
ar, av flera skäl. Det är dels av kvalitetsskäl, dels av
kostnadsskäl. Konsekvensen av ert resonemang är att
en tredjedel av svenska folket lämnas åt sitt öde, i det
avseendet.
Rest-TV låter negativt. Det är negativt. Det är
precis det ni vill ha. Det som de kommersiella TV-
bolagen säger nej till ska hänvisas till Sveriges Tele-
vision. SVT ska inte få sända VM-finaler i fotboll
eller andra breda evenemang. Det ska de kommersi-
ella kanalerna ta hand om. Om man menar allvar med
fri konkurrens borde väl public service få vara med
och tävla om de evenemangen, Jan Backman.
Anf. 24 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Åke Gustavsson talar om att public
service-produktionen i Stockholm skulle vara pro-
portionell mot befolkningsunderlaget. Vore det inte
bättre om den vore proportionell mot produktionsre-
surser, produktionskompetens och produktionskapa-
citet? Det fanns en rolig artikel i SVT:s personaltid-
ning häromdagen, där Göteborgsteknikerna klagade
på att de inte hade fått sköta en utsändning av SM-
finalen i handboll. I stället hade man dragit upp med
en buss från Malmö till Göteborg. Om det hade ut-
spelats i Stockholm hade bussen kanske fått åka från
Malmö till Stockholm. Då hade det blivit produktion
utanför Stockholm av det.
Det är en chimär att tro att man på det sättet kan
styra SVT:s produktionsfördelning.
Anf. 25 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det får gärna vara proportionellt mot
resurser, kompetens och kapacitet. Det är just det som
är det yttersta syftet. Genom att man säkrar de 55 %
säkrar man också att resurser, kompetens och kapa-
citet kan finnas runtom i landet. Jag kan naturligtvis
inte diskutera enskildheter om OB-bussar och annat.
Men hela tanken är att vi ska ha teknik, resurser och
kreativt arbete runtom i landet.
Jag har, Jan Backman, ägnat ganska mycket tid åt
att tala med enskilda medarbetare framför allt på
Sveriges Television. Jag har också ägnat mig mycket
åt att diskutera med människor i allmänhet runtom i
Sverige. För alla har det - med något undantag, ska
jag erkänna - varit väldigt viktigt att vi har detta mål.
Skriver man det allmänt, som den tidigare TV-
ledningen ville att vi skulle göra, blir det ett mål som
inte är utvärderingsbart. Det måste vara utvärderings-
bart så att vi har möjlighet att ge en reaktion om man
inte har uppfyllt det mål som är fastställt.
Vi ska akta oss för att ställa en rad olika detalj-
krav och liknande på public service-företagen. Det
tror jag vi är ganska överens om. I stället för allmän-
na svepande formuleringar som kan tolkas ungefär
hur som helst är det väl rimligare att ha krav som kan
utvärderas. Har man uppfyllt kravet, eller har man
inte uppfyllt kravet?
Anf. 26 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga om
funktionshindrade. Det står i propositionen att funk-
tionshindrade successivt ska ges ökade möjligheter att
ta del av nyheter, information och underhållning via
radio och TV. Vi har lyckligt och väl sagt att minst
50 % av de svenskproducerade programmen ska
textas.
Nu undrar jag varför det inte gick att få in ordet
"debatter" i detta mål? Den frågan lyfte jag i utskot-
tet. Jag fick till svar att vi inte kan ändra proposi-
tionstexten, och det är okej. Men utskottet borde ha
kunnat ta en annan ställning och kompletterat med
"debatter".
Hur kommer det t.ex. att bli vid valrörelsen? Hur
pass många debatter kommer de hörselskadade att
kunna ta del av? Det är bara en del. Sedan har vi
oändligt många andra debattprogram av intresse även
för hörselskadade.
Anf. 27 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill inte svara exakt i detalj på
detta. Jag tycker allmänt att det är viktigt att männi-
skor får möjlighet att kunna ta del också av debatt-
program.
I förhållande till de public service-beslut som jag
har varit med om att fatta tidigare här i riksdagen -
jag har suttit här några år, som bekant - har jag aldrig
tidigare varit med om att man har tagit ett så avgö-
rande och så klart definierat steg för att öka tillgäng-
ligheten för handikappgruppen att kunna ta del av
public service-utbudet.
Det tycker jag är bra och viktigt. Den skrivning
som utskottet har gjort, och som också Birgitta Sellén
står bakom, är ett väldigt stort steg framåt i det avse-
endet. Det gäller trots att vi i samband med tidigare
beslut har bidragit till att öka satsningarna så att syn-
och hörselskadade ska kunna få en större tillgänglig-
het till programmen.
Anf. 28 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag är väldigt glad över höjningen
och att vi verkligen tillmötesgår funktionshindrade så
långt som möjligt. Det jag oroar mig för är att det
trots allt är lite knapert med resurserna.
När man från SVT:s sida ska prioritera vad man
ska texta, vad gör man då? Jo, man nagelfar riktlin-
jerna. Jag befarar då att risken kan finnas att man
säger: Jaha, det står inget om debatter. Alltså kan vi
vara snåla med textning av dem. Ser inte Åke Gus-
tavsson någon fara i det?
Anf. 29 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt att det finns. Men jag
vill återigen inte försöka att peka med hela handen för
Sveriges Television och säga vad man ska göra.
Det jag nöjer mig med att konstatera här och nu är
att med det förslag vi om en stund ska fatta beslut om
sker det en extra avsättning av 10 miljoner kronor för
att underlätta finansieringen av reformer för att låta
handikappade grupper få bättre tillgänglighet i dessa
avseenden.
En del mindre saker kan man göra för att under-
lätta inte minst för hörselskadade. Det gäller exem-
pelvis bakgrundsljud i radions och också i TV:s sänd-
ningar. Det är en kontroversiell fråga som kommer
upp med jämna mellanrum, eftersom det också hand-
lar om konstnärlig frihet och sådant.
Personligen tycker jag att man ska ägna det en
större uppmärksamhet än vad man har gjort hittills.
Det framgår på den här punkten också av utskottets
betänkande.
Anf. 30 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag håller med Åke Gustavsson om
att alla i hela landet var man än bor ska garanteras
tillgång till public service. Det är oerhört viktigt.
Runtom i hela landet sitter det funktionshindrade av
olika slag. Jag vill stanna kvar en stund vid den
punkten.
Under många år - det sade Åke Gustavsson själv
alldeles nyss - har det fattats luddiga beslut i den här
frågan i kulturutskottet. Det har varit beslut som inte
har kunnat mätas. Nu har vi för första gången fattat
ett beslut som går att mäta när det gäller de hörsel-
skadades tillgång till textade program. Mer än hälften
ska textas under perioden.
Det är en stor framgång. Samtidigt kan jag känna
med dem som fortfarande om fyra år kanske bara har
hälften av programmen textade. När det gäller de
synskadade kom vi inte ens så långt. Där har vi fort-
farande en luddig formulering om att målet ska vara
att man ska kunna få en textremsa uppläst. Det är
ganska lätt att avfärda det och säga: Tyvärr, vi upp-
nådde inte målet.
Vi kristdemokrater ville gå längre. Moderaterna
ville att man skulle ändra till "skall", och vi kristde-
mokrater sade att vi tyckte att regeringen skulle begä-
ra att få veta från programbolagen hur de tänkte ge-
nomföra detta, eftersom det finns lite olika tekniker
för det. Jag vill höra varför socialdemokraterna och
majoriteten inte kunde tänka sig att gå med på det.
Anf. 31 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det har för det första under den nu
gällande tillståndsperioden, som utskottet konstaterar
i sitt betänkandet, skett en ökning av text-TV-
textning, för att ta det exemplet. Det innebär att också
de synskadade ska kunna ta del av programmen. Det
har alltså allmänt sett skett en successiv ökning.
Det andra gäller just de synskadade. Det pågår för
närvarande, enligt vad jag har inhämtat, överlägg-
ningar mellan de synskadades egen organisation,
Synskadades Riksförbund, och Sveriges Television
om vilken teknik man ska använda sig av och hur
man ska göra för att komma fram på denna punkt.
Jag har ganska hyggligt förtroende för att man ska
kunna lösa det på ett bra sätt. Med de signaler som
riksdagen nu ger i det avseendet och med de resurser
som vi avsätter är jag ganska förhoppningsfull att det
ska kunna gå att komma fram till en lösning.
Däremot finns här en mängd olika tekniker. Man
säger: Ni ska använda er av den tekniken eller den
tekniken. Voxit och annat har diskuterats här. Jag
anser mig inte vara kompetent att uttala mig vare sig
som privatperson eller riksdagsman om hur man ska
göra det mer exakt. Det tror jag heller inte Inger Da-
vidson anser sig vara.
Jag tror att vi ganska hyggligt kan överlåta det åt
de handikappades egna organisationer och åt public
service-företagen att sköta detta med de riktlinjer som
vi nu kommer att ge från riksdagens sida i dessa av-
seenden.
Anf. 32 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Att överläggningarna pågår stärker
mig snarast i min uppfattning att man borde ha krävt
att de också kommer fram till vilken teknik som ska
användas. Det ska varken Åke Gustavsson eller jag
tala om. Det är alldeles riktigt. Men det hade varit att
ge det en push. När sändningstillståndet ges ska vi
också veta hur det förslag ser ut som man tänker
använda sig av och ha det på bordet. Då hade man
haft en möjlighet att komma framåt under sändning-
sperioden.
Vi har stora krav på oss från internationella över-
enskommelser när det gäller tillgängliggörande av allt
i samhället för de funktionshindrade. De kraven
minskar inte, utan de ökar för varje år. Det finns
fastlagda årtal när tillgängligheten ska vara möjlig för
de funktionshindrade. Public service är ju ett väldigt
viktigt område. Vi måste ta ett ansvar här så att vi
verkligen bygger upp det här. För det är ju inte så att
man fastställer ett årtal när det ska vara färdigt och
sedan väntar till det sista året utan det måste vara ett
pågående arbete hela tiden.
Det har skett förändringar och förbättringar, men
det har gått alldeles för långsamt. Därför är det så
viktigt att vi trycker på i den här frågan.
Anf. 33 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Detta är knappast någon polemik - vi
är ganska överens.
Kraven när det gäller att möta de funktionshindra-
des behov ökar självfallet. Det ska de också göra, och
behoven ska också tillgodoses. Hela skrivningen i
propositionen och den skärpning som utskottet sedan
har gjort på de här punkterna visar att vi alla är med-
vetna om detta. Jag är därför ganska förhoppningsfull
när det gäller att komma fram här.
Att vi ska skriva in i betänkandet att man ska
komma överens om vilken teknik som ska användas
är väl näst intill ett goddag-yxskaft-svar därför att om
man ska kunna öka tillgängligheten så måste man
använda sig av en viss teknik. Och varken Inger Da-
vidson eller jag vet vilken teknik som är den bästa.
Därför är det självklart att man får lösa detta själv
utan att vi säger: Detta ska ni komma överens om!
Det är närmast en självklarhet.
Anf. 34 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Målsättningen för framtida tillgäng-
lighet och utbud måste när det gäller public service
självfallet vara 100 %. Men det krävs mycket mer än
10 miljoner kronor som engångsinsats för att förbättra
för de funktionshindrade. Detta är därför också en
viktig budgetfråga.
Jag vill påminna Åke Gustavsson om att huvud-
kritiken mot Expedition: Robinson inte har gällt och
inte gäller att det är ett nöjesprogram, utan att kon-
ceptet går ut på att hylla individualisten och välja bort
den som inte duger. Solidaritet är ett ord som inte
existerar i serien. Det är alltså ett typiskt kommersi-
ellt koncept.
Anf. 35 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det vet jag inte direkt. Det kanske
man kan tycka, och Ewa Larsson tycker visst det. Jag
tillhör den möjliga minoritet här i kammaren som
tycker att det är ett rätt så intressant underhållspro-
gram. Jag tittar på det med viss behållning. Man be-
höver ju inte ta allting som om det skulle vara någon
dokumentärhistoria i något avseende. Dessutom tyck-
er svenska folket att detta är ett bra program, i varje
fall i den meningen att det är det enskilda program
som har de högsta tittarsiffrorna.
Nu ska jag inte ge mig in i polemik med Jan
Backman, men poängen är att om Moderaterna får
igenom sin politik så skulle man förbjuda Sveriges
Television att sända denna typ av program - och det
är en orimlighet. Jag vill inte åta mig att tala om för
SVT vilka program de ska och inte ska få sända. Men
jag förstår att det finns andra som är duktiga på att
göra det.
Anf. 36 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Tittarsiffror - ska vi gå på dem, Åke
Gustavsson? Är det de som ska styra? Jag tycker inte
det, och jag tycker att typiska kommersiella koncept
kan hålla sig i de kommersiella kanalerna. Därför är
det också så viktigt att den utredning som vi hoppas
att kulturministern nu ska ge svar på när den ska
tillsättas kan fortsätta diskussionen. Vad är public
services roll i framtiden egentligen? Hur ska Sveriges
broadcasting se ut?
Anf. 37 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Ja, jag tycker faktiskt att vi ska titta
på tittarsiffrorna. Jag tycker att det är alarmerande när
Sveriges Television har tittarsiffror som på kort tid
går ned ifrån 48 % till 38 %, och jag är inte säker på
att de har planat ut ännu. Fortsätter en sådan utveck-
ling så marginaliseras public service. Tittarsiffrorna
är ett av de kriterier som vi ska titta på när vi tittar på
programsättningar och vilken ställning som public
service-företagen har i det svenska samhället.
Ska vi nonchalera tittarsiffrorna så nonchalerar vi
också public services tittares och lyssnares intressen
och behov - och det är väl det största sveket mot den
svenska allmänheten.
Anf. 38 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Tack, Åke Gustavsson, för dina ord
om tankerätt och tankefrihet - även om man inte blir i
majoritet när vi ska gå till beslut.
Nu har jag hört från flera håll här att TV-licensen
blir otidsenlig inom en kort framtid. Folkpartiet har
tagit upp ett alternativ till TV-licensen. Skattefinansi-
ering finns naturligtvis som ett alternativ, men det är
vi inte så intresserade av. Vi tycker att det finns risk
för en stark politisk styrning, och därför har vi pekat
på detta med några oberoende, självständiga fonder
som ska handla upp och jobba med public service-
utbudet. Det är det som är vår idé och vår vision för
framtiden. Det skulle också göra att det blir en bespa-
ring på 140 miljoner kronor på RIKAB i Kiruna.
Även om det inte är så mycket pengar i det här sam-
manhanget så är det ändå 140 miljoner kronor.
Jag är intresserad av vad Åke Gustavsson har för
alternativ till TV-licensen nu när den är tekniskt
otidsenlig.
Anf. 39 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har aldrig sagt att den är tekniskt
otidsenlig. Det är mycket möjligt att den är en modell
som vi kan fortsätta att arbeta med och utveckla, men
jag är inte säker på att det är på det sättet.
Vad jag däremot vet är att det just på denna punkt
pågår en översyn av lagen om TV-avgift. Dess resul-
tat kommer att vara klart inom mindre än ett år.
Jag är glad över att Folkpartiet nu tycks överge
frågan om skattefinansiering. Jag har haft nöjet att
debattera med folkpartistiska riksdagsledamöter som
hårt har drivit detta krav och velat att staten ska ta
över hela finansieringen.
När det gäller Radiotjänst i Kiruna AB, RIKAB,
så tror jag att ni gör ett tankefel. Det är inte kostnads-
fritt att hantera dessa fonder. Det är inte kostnadsfritt
att ställa innehållsproduktion och distribution till
förfogande på radio- och TV-området. Att administ-
rera, förvalta och ta in de 140 miljoner kronorna är
faktiskt ett ganska effektivt användningssätt av peng-
arna. Jag såg en mätning någon gång som visade att
RIKAB i förhållande till vad det kostar är betydligt
effektivare än Riksskatteverket när det gäller att ta in
pengar. Jag ser alltså inte detta som något större pro-
blem.
Däremot kan kanske Lennart Kollmats när han
kommer tillbaka i sin motreplik förklara varför man
ska sälja ut public service på börsen.
Anf. 40 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Om RIKAB har en uppgift i att ta in
TV-licenser, och den uppgiften och även behovet av
att kontrollera det hela försvinner så är det rimligen
en besparing. Vad man sedan använder de 140 miljo-
nerna till är en annan sak, men vi hoppas att de i så
stor utsträckning som möjligt används till program-
verksamhet. Uppgiften att ta in avgifterna, och inte
minst också kontrollerna, försvinner ju. Det är vi väl
ändå helt överens om?
Fortfarande är det så att den tekniska utvecklingen
går ifrån formen med TV-licens eftersom den är
knuten till TV-apparaten, och TV-apparaten har tap-
pat sitt monopol på att visa TV-bilder. I det läget letar
vi alternativ. Vi hade mycket riktigt ett tag skattefi-
nansieringen som ett alternativ. Det fanns t.o.m. en
motion om skattefinansiering från en enskild folkpar-
tist som behandlas i detta betänkande. Men vi har
jobbat vidare på detta, för vi ser att den tekniska ut-
vecklingen går fort och vi vill ha ett teknikneutralt
system. Det är därför vi har tagit fram förslaget om
fonderna.
Anf. 41 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det är klart att man spar pengarna om
man lägger ned verksamheten - det är riktigt. Men
jag menar att man får andra utgifter i stället, så själva
nettoeffekten blir inte så stor. Det kan mycket väl
tänkas att det blir avsevärt mycket dyrare att hantera
något annat system - vilket man nu kommer fram till.
Därför ber jag om ursäkt, Lennart Kollmats, men
jag kan inte vara så tvärsäker. Även om det strider
mot min natur så är jag lite mer ödmjuk i varje fall i
denna fråga, och vill titta på de olika lösningar som
finns som på bästa sätt tillgodoser effektivitet, integ-
ritet och självfallet också möjligheten att underlätta
en fristående verksamhet för public service-företagen.
Jag tror att den utredning som nu ska tillsättas när
det gäller public services framtid får anledning att
ingående och noga titta också på denna fråga. Vi kan
därför möjligen återkomma med det grälet vid en
senare tidpunkt.
Anf. 42 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Radio- och TV-utbudet har ökat
mycket kraftigt under 1990-talet. Det ökade utbudet
har dock inte lett till någon nämnvärd ökning av
mångfalden. Vi har fått mer av samma sort i stället.
För ett stort antal programtyper är också public ser-
vice-företagen fortfarande den enda eller den domine-
rande programkällan.
Samtidigt finns det stora begränsningar i tillgäng-
ligheten till det ökade radio- och TV-utbudet. Trots
tio-femton år med satellit- och kabel-TV har drygt en
tredjedel av svenska folket fortfarande endast tillgång
till det som sänds via marknätet, dvs. SVT:s båda
kanaler och TV 4. Fortfarande, trots att vi har sett
oroande tecken den allra senaste tiden, ligger också
public service-företagens lyssnar- och tittarsiffror
väldigt högt. Det är fortfarande svenska folkets radio
och television. 61 % av befolkningen tittar på SVT:s
sändningar en genomsnittlig dag år 2000. 60 % av
befolkningen lyssnar på Sveriges Radios sändningar
en genomsnittlig dag år 2000. Vi får väl se hur hel-
årssiffrorna för 2001 och 2002 kommer att se ut, men
jag tror att tillfälliga doppningar inte är något som vi
ska ta som utgångspunkt för våra diskussioner. Vi
måste ha en långsiktighet och en överblick.
De här uppgifterna är några av dem som vi hade
som utgångspunkt när regeringen gav en särskild
utredare i uppdrag att förbereda det arbete som sedan
Public service-beredningen har ägnat massor av tid
och engagemang åt att arbeta vidare med. Det har
resulterat i en uppgörelse som sedan i sin tur har
blivit den proposition som vi diskuterar i dag. Det har
alltså varit ett gigantiskt grupparbete i vilket samtliga
riksdagspartier har deltagit med stor energi.
Den viktigaste grunden för radio- och TV-företag
i allmänhetens tjänst är det publicistiska oberoendet
och integriteten, och det har alla talat om här i kam-
maren i dag. Det uttrycks i propositionen på följande
sätt: Att kunna stå fria från såväl staten som olika
ekonomiska, politiska och andra intressen och makts-
färer i samhället.
Här skiljer sig public service från annan radio och
television och får en möjlighet att utgöra en motkraft
både mot den starka kommersialisering som leder till
utslätning och mot ökad maktkoncentration på me-
dieområdet. Public service har alla förutsättningar att
vara en viktig kraft för mångfald i en demokrati. På
denna punkt är dagens proposition fullständigt glas-
klar. Public service ska vara självständig. Den ska var
fri från reklam. Den ska stå för ett brett utbud av god
kvalitet. Här ska finnas allt, och nu exemplifierar jag
bara. Jag gör ingen egen topplista. Här ska finnas allt
från Allsång på Skansen till Robinson, eller Fredag,
om det är så nästa helgunderhållning kommer att
heta. Det ska finnas kulturnyheter, drama, Rapport,
sportsändningar, Godmorgon världen, Myror i bral-
lan, Ring så spelar vi, Mosaik eller dokumentärer av
Tom Alandh - de där som får oss att vakna mitt i
natten därför att de berör oss så starkt under så lång
tid, och de finns bara i public service.
Med denna proposition har vi, enligt min mening,
ställt kyrkan mitt i byn. Public service-definitionen är
glasklar, och finansieringen är glasklar. Jag kan näm-
na att enligt prognoserna kommer företagen att få 5-
6 % mer år 2002 jämfört med 2001.
Även om jag naturligtvis helt sympatiserar med
Lennart Kollmats beskrivning av Folkpartiets stånd-
punkt, att det är ett public service-intresserat och
public service-stödjande parti, måste jag i likhet med
andra här i kammaren ställa mig lite frågande till att
Folkpartiet inte anser att public service-företagen ska
ha dessa ökade resurser för att kunna göra allt detta
som vi kräver av dem. Det gäller bl.a. de funktions-
hindrades möjligheter och andra delar av uppdraget.
Vad skulle t.ex. en börsnotering innebära för integri-
teten? Jag är glad att frågan om att göra public ser-
vice-finansiering till en del av statsbudgeten har för-
svunnit. Men jag är lite förvånad över Folkpartiets
andra förslag.
Vi har också förtydligat själva public service-
uppdraget i denna proposition, dvs. den decentralise-
rade organisationen, kravet när det gäller barn och
unga, när det gäller kulturansvaret, när det gäller de
funktionshindrade och utläggningen av produktioner,
och det är faktiskt en viktig kärnfråga. Detta i grun-
den näringspolitiska uppdrag som vi har lagt på pub-
lic service-företagen får icke leda till att företagens
egna kunskaper och resurser utarmas på ett sådant sätt
att de faktiskt inte kan fungera som ett public service-
företag längre. Public service får icke, som vissa
kommersiella TV-företag, bli företag som förpackar
inköpt material. Public service ska också ha ett eget
bultande hjärta - en egen produktion.
Jag menar att den här public service-propositionen
ger en klarhet och en förutsägbarhet för de public
service-företagsledningar som nu under fyra år för-
hoppningsvis, med dessa riktlinjer som underlag, ska
kunna göra minst lika bra public service som vi har i
dag och helst ännu bättre. Denna förutsägbarhet har
varit väldigt viktig. Jag ska ärligt säga att jag tycker
att det hade varit bra om de hade fått en femårig peri-
od att arbeta under. Jag tycker att det är väldigt vik-
tigt att tydligheten inte blir så långtgående att den blir
klåfingrig. Däremot måste det finnas klara vägled-
ningar och klara riktlinjer. Det är vårt uppdrag, och
vårt enda tillfälle att ge detta uppdrag är när vi beslu-
tar om denna proposition.
För public service-verksamhetens skull är det
mycket viktigt att det råder bred politisk enighet om
de riktlinjer som ska gälla under nästa tillståndsperi-
od. Som har sagts tidigare i kammaren stod samtliga
partier bakom public service-riktlinjerna. Alla partier
var med på den breda definitionen av public service-
uppdraget, dvs. att här ska finnas både de allra mest
brett samlande publika programmen och de smala och
djupa - det som vi upplever är public service. Här
fanns också en uppslutning kring det digitala
marknätet från samtliga partier.
Det är självfallet så att de andra partierna, inte
minst mitt eget, valde att sälja ut saker som var vikti-
ga för dem för att åstadkomma denna enighet. Det är
ju så. Man kompromissar, man ger och man tar. Där-
för har naturligtvis flera partier gett upp viktiga frågor
och kompromissat på ett antal punkter för att nå den
här enigheten även med moderaterna i Public service-
beredningen. Nu finns inte den enigheten. Antingen
kan man säga att det var en läpparnas bekännelse,
som någon sade här tidigare, från moderaterna i Pub-
lic service-beredningen eller så kan man säga att
moderaterna i riksdagen fullständigt hänsynslöst har
kört över sina egna nominerade representanter i Pub-
lic service-beredningen.
Jag tycker att det är olyckligt. Vi är nu tillbaka i
det läge där moderaterna står för den gamla höger-
linjen i public service-frågan. Det ska vara någonting
mycket smalt. Man ska sälja ut en public service-
kanal när det gäller t.ex. televisionen. Därmed riske-
rar man naturligtvis en finansiering av public service.
Därmed kommer man också ganska snart att få upp-
leva att public service icke längre existerar.
Vid det nyligen avslutade informella kulturminis-
termötet i Falun diskuterades public service-
verksamhetens roll särskilt. Samsynen mellan Euro-
pas medlemsländer oberoende av politiska majoriteter
var påfallande. En fortsatt framgångsrik public ser-
vice-radio och -television med ett brett och varierat
programutbud bedöms vara av mycket stor vikt för
yttrandefrihet och mångfald i demokratiska länder.
Jag är glad över att utskottet har avvisat sådana tankar
som förs fram av moderater i motioner med anledning
av propositionen. Det är livsviktigt att denna syn på
medieverksamhet inte får genomslag i Sverige.
Och, som sagt var, att riksdagen skulle sätta upp
pekpinnar för vilken sorts program som är lämpliga
eller olämpliga i public service-företagen vore enligt
min mening en mycket olämplig form av politisk
styrning. Jag tror och jag hoppas att de moderater
som demonstrerat att de har denna inställning kom-
mer att fortsätta att vara isolerade på denna punkt.
Samtidigt måste jag säga att jag känner en viss oro för
att det moderata agerandet kommer att sätta sina spår
i det fortsatta utredningsarbetet som kommer att
handla om DAB-radion och andra frågor som berör
public service. Det beklagar jag.
Jag var glad över samsynen. Jag var glad över att
det var ett fullständigt enigt förslag från Public ser-
vice-beredningen, och jag beklagar att moderaterna
valt att kliva av och kliva ned i det vanliga högerspå-
ret.
Vad gäller public service känner jag stor glädje
över att det finns en sådan tydlighet, att det finns en
sådan möjlighet för TV- och radioföretagens ledning-
ar att under fyra år framåt med stor förutsägbarhet
göra bra program och se till att det fortsätter att vara
en radio och television i allmänhetens tjänst som
dessutom samlar många engagerade tittare.
Anf. 43 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Häromkvällen när jag satte på TV:n
för att titta på Aktuellt kom det en trailer för filmen
The Shining. Det var en liten pojke som fanns med i
en mycket otäck scen som jag som vuxen hajade till
för och som jag förstår att små barn skulle bli mycket
skrämda av.
Det här är ett exempel på att trots att vi i åratal har
diskuterat våldsskildringar och trots att public ser-
vice-kanalerna ligger på en, vill jag säga, hög nivå
och har en medvetenhet om det här problemet, före-
kommer det i dag för mycket våld även i de kanaler-
na.
Det här oroar många, framför allt föräldrar som
inte har möjlighet att se alla program tillsammans
med sina barn. Nu talar jag om det fiktiva våldet, inte
nyhetsvåldet. Det tycker jag är en sak för sig.
Nu har radio- och TV-lagen en bestämmelse som
säger att man ska varna med en ljudsignal om det
kommer program med våldsinslag. Men policyn i
Sveriges Television är att man i stället talar om det
här muntligt. Man talar också om i public service-
redovisningen att man har valt att tolka det så att man
kan göra det muntligt.
Det här hjälper inte alls föräldrar på samma sätt.
Det förutsätter att man är koncentrerad mot TV:n och
lyssnar på vad som sägs. Om det däremot kommer en
speciell signal hajar man naturligtvis till.
Jag undrar om statsrådet har några synpunkter på
den policy som SVT har när det gäller att varna för
våldsinslag.
Jag undrar också över Våldsskildringsrådet. Det
kom till en gång i tiden efter en upphetsad debatt
angående våldsinslagen men för en ganska tynande
tillvaro. Man har själv begärt en översyn som man
väntar på sedan minst ett par år tillbaka. Händer det
någonting med Våldsskildringsrådet?
Anf. 44 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Det är precis som Inger Davidson sä-
ger. Både Granskningsnämnden och Våldsskildrings-
rådet har visat att public service skiljer ut sig drama-
tiskt från de kommersiella kanalerna när det gäller
våldsinnehållet, våldsmängden i programutbudet i
stort. Public service ligger betydligt lägre, och dess-
utom fortsätter siffrorna att sjunka.
Det innebär inte att det inte finns många obehag-
liga våldsskildringar också i public service. Man har
ansträngt sig t.ex. genom att flytta barnprogrammen
till en annan kanal för att de inte ska ligga i närheten
av nyhetsprogrammen. Man följer, som jag tycker det
verkar, radio- och TV-lagen när det gäller tidpunkter
och även trailers. Men visst sker det säkert övertramp
och misstag.
Frågan om signal eller muntlig varning vill jag
inte närmare gå in på här. Men rent allmänt tror jag
att vi kommer att lägga ned stor möda på den här
typen av frågor under det närmaste året. Vi har ju i
EU-sammanhang varit pådrivande när det gäller barns
och ungas ställning i det nya medielandskapet och när
det gäller frågor om hur man påverkas och om hur
barn exploateras och kan vara oskyddade.
Vi håller på med en översyn av hela detta område
i Kulturdepartementet. Vi bereder i samband med
detta också frågan kring Våldsskildringsrådet, så jag
tror att jag kommer att få anledning att återkomma till
riksdagen med frågor kring detta ämne framöver.
Anf. 45 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Det är bra att vi är aktiva i EU-
sammanhang, och jag har också följt med i det. Där
diskuterar man olika tekniska lösningar som ska
komma föräldrarna till hjälp. Det är chips och allt
möjligt så att man ska kunna påverka vilket program-
utbud ens egna barn får se. Men då är det viktigt att vi
också gör det här hemma. Jag förstår inte riktigt var-
för kulturministern inte vill kommentera det här med
ljudsignalen eftersom det nu har funnits i radio- och
TV-lagen i ett antal år att så ska ske.
Risken är stor att toleranströskeln för våld hela ti-
den ökar. Man kan bara gå till sig själv och se det.
Vissa saker skrattar man nästan åt som man tyckte
var fruktansvärda. Det blir en tillvänjning vid ett ökat
våld. Eftersom många av de andra kanalerna nästan
frossar i det är det klart att också public service på-
verkas av det.
Därför tycker jag att det känns viktigt med marke-
ringar. Vi har inte gjort någon ny markering den här
gången. I propositionen finns det ingen ny markering
angående våldsutbudet, utan det är samma som fanns
tidigare. Efter det arbete som Marita Ulvskog har
varit pådrivande i inom EU tycker jag att det borde ha
kunnat komma någonting mera här. Inte minst tycker
jag att det här med Våldsskildringsrådets uppgift hade
kunnat komma fram för länge sedan. Man skulle
kunna bidra till att kanalisera den oro som finns och
också komma den till mötes på ett helt annat sätt än
man har möjlighet att göra i dag.
Anf. 46 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Det är precis som Inger Davidson sä-
ger, att toleranströskeln säkert har ökat. Samtidigt -
återigen - minskar våldsinslagen i åtminstone kvan-
titativa termer i just public service.
Anledningen till att vi har haft en koncentration
på EU-initiativen har naturligtvis haft att göra med
vårt ordförandeskap. Sverige befinner sig jämfört
med de flesta andra länder på en god nivå när det
gäller att hålla undan det värsta från just barn och
unga.
Vi har höga ambitioner på detta område. Det på-
går ett arbete internt i Kulturdepartementet som berör
även Våldsskildringsrådet. Jag hoppas att jag så snart
som möjligt ska kunna återkomma till riksdagen i
denna sak. Jag vill inte göra det i det här samman-
hanget.
Anf. 47 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Tyvärr finns det inget krav på en
jämlik valbevakning i det nya avtalet. Jag får själv ta
till mig att jag inte har fört upp den frågan; det är
försumligt.
Vad vi fick reda på när kulturutskottet inbjöd
Granskningsnämnden för att berätta lite om sina möj-
ligheter att granska och om vad de har granskat är att
de små partierna grovt missgynnades vid SVT:s riks-
sändningar inför valet 1998. Jag tog också upp olika
exempel under den debatten.
Det här går nu att rätta till trots att vi inte har tagit
upp det i propositionen. Är kulturministern beredd att
verka för att det blir en mer jämlik valbevakning och
att skriva in det i det nya sändningstillståndet? En
liten viljeinriktning efterlyser jag här.
Sedan undrar jag över en annan sak. SVT beskri-
ver att det inte finns fog för påståendet att Aktuellt
och Rapport är alltför lika. Lugnar det kulturminis-
tern? Det lugnar inte mig, för vad är egentligen
"alltför lika"?
Med den nya centrala nyhets-desken skulle det
inte få innebära en centraliserad redaktionell bedöm-
ning, säger vi i propositionen. Men samma nyheter är
ändå samma nyheter.
Anf. 48 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag tror att det skulle vara olämpligt
om vi gick in och försökte detaljstyra TV:s och radi-
ons programverksamhet på ett sådant sätt att vi skulle
ge oss in i just valbevakningen. Det allmänna upp-
draget till public service är, som jag tolkar det, att här
ska det ske en bevakning som fullt ut tillgodoser
tittarnas behov. Hur man väljer att göra det, vilka
exakta bedömningar man gör, tror jag inte att vi ska
styra på annat sätt än med dessa allmänna formule-
ringar.
Då Granskningsnämnden har gjort sina studier
och funnit den obalans som Ewa Larsson beskriver
påverkar det självfallet i sin tur dem som har att fatta
besluten om valbevakningen på Sveriges Television,
Sveriges Radio och Utbildningsradion. Jag tror att det
är den vägen vi måste gå. Jag vill inte ge mig in på att
börja formulera exakta krav på den här punkten - det
ligger i uppdraget.
När det sedan gäller nyhetsprogrammen har jag
inte i detalj följt debatten, dvs. argumentationen från
företagens sida. Däremot är vi väldigt tydliga i propo-
sitionen kring behovet och vikten av mångfald beträf-
fande nyhetssändningar och nyhetsarbetet. Vi säger
att det ska vara olika nyhetsprogram. Där är vi ganska
ingripande därför att det är viktigt att slå vakt om
mångfalden. Vi deklarerar att det inte räcker med en
nyhetsredaktion.
Anf. 49 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vill informera kulturministern om
att Granskningsnämnden gjorde sin granskning av
valvakan just på grund av en anmälan från Miljöpar-
tiet. Annars hade den granskningen inte kommit fram.
Så ska det väl inte behöva vara. Jag efterlyser absolut
inte några exakta krav, utan som jag sade har de flesta
länder någon form av föreskrifter av hur medier ska
sköta valbevakning. I många fall är de noggranna och
detaljerade, t.ex. i Frankrike, men det har jag inte
efterlyst.
I Sverige finns ingenting reglerat om just valbe-
vakning. Det tycker vi är olyckligt eftersom man kan
se att det är väldigt ojämlikt. Jag tycker att det är
rimligt att ställa större krav på likformig behandling
av partier inför val. Det hade jag hoppats att Marita
Ulvskog också skulle tycka, eller åtminstone ge en
hint om att det här kan vara någonting att fundera på.
Anf. 50 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag menar att det i det allmänna upp-
draget är väldigt tydligt att public service-företagen
ska se till att uppdraget om tittarnas behov av fullödig
information ska uppfyllas. Jag tror att Gransknings-
nämndens rapport kommer att påverka redaktionerna
när de väl gör upp planerna för valbevakningen.
Samtidigt kan jag som en lite personlig reflexion säga
att jag tror att vi alla, oberoende av vilket parti vi
representerar, upplever att vi är orättvist behandlade i
valrörelserna.
I fråga om nyhetsredaktionerna glömde jag i mitt
förra svar att säga att det i propositionen väldigt tyd-
ligt för den nya tillståndsperioden uttrycks att ny-
hetsorganisationen på TV mycket snart ska följas upp
av Granskningsnämnden. Det tror jag är viktigt för
oss eftersom denna sak engagerar oss i alla partier
som är representerade i Public service-beredningen.
Självfallet gäller det också regeringen.
Anf. 51 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag återkommer till det som vi allde-
les nyss talade om, nämligen våldet. Våldet minskar
kvantitativt, säger kulturministern. Hon säger också
att vi i dag kan se mer av samma sak i TV. Jag vill
nog säga att det är fråga om lite mer än så, som jag
ser det, vad gäller våldet. Då tänker jag på barnpro-
grammen.
Tyvärr ökar våldet i barnprogrammen. Dessutom
plockas klichéer och metaforer från vuxenfilmer på
ett oförklarligt sätt. Därmed blir det svårt t.o.m. för
barnen att förstå hur det hela hänger ihop. Jag skulle
gärna vilja höra kulturministerns synpunkter på detta
med att våldsscenerna ökar i barnprogrammen.
En annan fråga som jag funderar över gäller fi-
nansieringen. Man räknar upp index med 2 % men
det leder till att lokalstationerna inte har ekonomi för
att behålla all sin personal eftersom lönelyften är
högre. I en förlängning kan det innebära att man inte
når upp till 55-procentsmålet. Då kommer man kan-
ske till det som Lennart Kollmats var inne på - att
folk från centralorterna måste skickas ut för att göra
program. Hur ser kulturministern på lokalstationernas
möjligheter att fullfölja sina uppdrag?
Anf. 52 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Barnprogrammen är nästan de enda
programmen på TV som jag numera hinner se. Jag
håller fullständigt med om dessa klichéer och om
kommersialiseringen och den våldstillvänjning som
finns. Det finns ju mycket våld - särskilt i tecknade
barnprogram - men samtidigt finns det mycket som
är väldigt bra, och mycket av det återfinns i public
service.
Jag tror att det kommer att krävas stor uppmärk-
samhet från oss. Men det handlar inte bara om televi-
sion utan också om andra medier - allt från TV-spel
till Internet. Det är därför som vi hade en bred ansats
under vårt EU-seminarium här i Stockholm i februari.
Vi kommer att jobba vidare med detta på hemmaplan
och naturligtvis i de fall vi kan ha nytta av det även
jobba med andra EU-medlemsländer och europeiska
länder, t.ex. när det gäller TV-direktivets utformning.
När det gäller uppräkningen av public service-
pengarna finns det ju särskilda pengar utöver index.
Jag tror att med de starka skrivningar som finns kring
den regionala och decentraliserade organisationen
kommer problem inte att uppstå. Men samtidigt måste
vi vara medvetna om att om vi vill ha starka och
integra public service-företag, då är det inte vi som
har politiska uppdrag som alltför detaljerat ska gå in i
exakt hur man väljer att organisera sitt arbete. Där-
emot är vi väldigt tydliga i propositionen när det
gäller behovet också av en decentraliserad organisa-
tion.
Anf. 53 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det var just tecknade barnprogram
som jag tänkte på. Det sade jag i mitt inledningsanfö-
rande, men då var inte ministern här och hörde. Jag
var lite otydlig i min fråga, men det var bra att mi-
nistern uppmärksammade att det just gällde barnpro-
grammen.
Det gläder mig att man jobbar vidare med det här.
Jag hoppas att det kan leda till resultat på sikt.
Återigen när det gäller lokalstationerna är det bara
att konstatera att det är ekonomiska problem. Jag
kommer personligen från en ort som är relativt stor,
Sundsvall. Där säger lokalradion att de måste säga
upp en person, de kommer att ha svårigheter med att
leva upp till den uppsatta procentsatsen. Dessutom
finns inte heller möjligheter att ute i landet köpa av
andra producenter, för det finns inte sådana produ-
center som gör program som man kan köpa, som det
talas om i propositionen. Då vållar det problem. Ska
man säga upp en person och säga: Starta ett konkurre-
rande företag som gör film så att vi kan köpa från
dig? Det kan alltså bli problem ute i verkligheten.
Anf. 54 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag är lite förvånad, för jag har just
från Sundsvall hört tolkningar av det ekonomiska
innehållet i public service-propositionen som inte
stämmer med min bild. Sveriges Radio har fått sär-
skilt mycket pengar genom det kvalitetsstöd som har
varit rätt begränsat tidigare. Jag kan naturligtvis inte
bedöma om det är rätt att säga upp en tjänst på en
lokal station. Men sammantaget måste jag säga att
Sveriges Radios ledning är oerhört positiv till det
tillskott som de har fått. De ser inga problem med
utvecklingen av den lokala och regionala organisatio-
nen.
Anf. 55 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag delar kul-
turministerns syn att det är väl värt att se på SVT och
lyssna på Sveriges Radios sändningar oberoende
egentligen av andelen tittare och lyssnare. Medierna
ökar ju, så antalet tittare och lyssnare har inte minskat
på samma sätt som andelen. Det är bra att hålla dessa
isär.
Jag håller också med om att allt det som kulturmi-
nistern räknar upp ska finnas med. Sedan är det fråga
om proportioner och inte minst om prioriteringar.
Jag skulle vilja ställa en fråga om produktionsut-
läggningar. Nu vill man inte ställa krav som man
hade tidigare på en ökning av produktionsutläggning-
ar inom SVT. Det är bra, men jag tycker att man
borde ha satt punkt där och inte i stället komma med
ett nytt krav, dvs. att nu får ni inte öka, och på det
sättet ändå ha med en detaljstyrning.
Det viktigaste är väl ändå målet och inte medlen.
De fristående produktionsbolagen tycker jag är medel
för att nå målet om bra public service. Jag har upp-
fattat att det i propositionen mer framställs som ett
mål. Det här handlar om kompetens i upphandlingen.
För den skull är det också bra att det finns kompetens
inom SVT, och det håller jag helt med om. Men frå-
gan är om man ska hålla på att styra och säga att det
inte får öka.
Det är den ena frågan.
Den andra är mycket kort och gäller nordisk TV.
Finns det viljan att ha ett utbyte av public service-
program mellan de nordiska länderna? Om den viljan
finns, har kulturministern någon tidsplan för en lös-
ning?
Anf. 56 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag letar förtvivlat i mina papper, jag
förstod att den frågan skulle komma. Men låt mig
börja med frågan om utläggning av produktionen.
Jag tror att det finns en liten nyansskillnad på just
den punkten mellan Lennart Kollmats och majoriteten
i Public service-beredningen och i regeringen. Det
var en viktig fråga när vi gick från en monopol-TV-
situation att se till att det också skapades fristående
produktionsbolag för att snabbt öka mångfalden, så
att det skulle finnas många som producerade pro-
gram. För en del var detta dessutom ett slags regio-
nalpolitisk, näringspolitisk fråga.
Med den snabba tillväxten av den kommersiella
televisionen har vi nått en punkt där det enligt min
mening är så att public service är på väg att ta detta
näringspolitiska uppdrag med ett så stort allvar - det
är vad vi har krävt av dem, de har bara följt våra krav
- att det finns en risk för att de egna produktionsre-
surserna blir utarmade och att vi får en väldig likfor-
mighet när det gäller vissa programgenrer i public
service och i kommersiell television där det inte finns
det säregna avtryck som public service åtminstone
ska eftersträva. Det gör ingenting om det ser likadant
ut i vissa genrer, men man får inte tappa den egna
kunskapen och t.o.m. själva produktionsapparaten
inom public service. Det är detta som vi markerar i
den här propositionen. Som Lennart Kollmats kanske
har noterat har vi inte gjort den noteringen när det
gäller radio, eftersom det där finns behov av fler
fristående bolag eller frilansare som gör egna pro-
duktioner. Jag återkommer till det nordiska.
Anf. 57 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Kulturministern noterade själv att hon
inte hann svara på den andra frågan, men jag hoppas
att hon återkommer.
Jag hoppas nu bara att det man skriver i proposi-
tionen, och det lär bli riksdagens beslut, att program-
utläggningen inte får öka via SVT, inte får till följd
att det börjar svänga tillbaka så att det minskar. Det
står det ingenting om. Det bästa hade varit om det
inte hade stått någonting över huvud taget utan att
man hade satt punkt, som jag sade innan, eftersom vi
inte längre ställer krav på en ökning.
Jag är skyldig kulturministern svar på en fråga
som hon ställde. Det gällde vårt finansieringsförslag.
Vi ser alltså ingen framtid i TV-licensen, och vi ser
ingen framtid via skattefinansiering. Därför skissar vi
på andra förslag för att se var vi har en framtid. Jag
blir förvånad över att så fort kulturministern hör ordet
börs - det gäller inte bara kulturministern utan även
andra ministrar - ser hon rött. Man behöver inte vara
så orolig för folkaktier, för de ägs av folket. Sedan är
bara förhoppningen att om den här delen av vårt för-
slag - vi har alternativ - skulle antas får vi hoppas att
det går bättre med det än med den folkaktie som för
ett år sedan kom ut. Ett alternativ är att personalen tar
över bolaget.
Det här är framtidsvisioner som vi har. Det är bra
att de utsätts för både kritik och kommentarer. Vi är
som alltid öppna för diskussion för att garantera till-
gång till en oberoende och bra public service till alla i
Sverige.
Anf. 58 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag återkommer till den nordiska frå-
gan. Det är inte så att den digitala tekniken medför att
de möjligheter som finns i dag att se grannlands-TV
försvinner. Redan i dag finns det dessutom ett mycket
omfattande samarbete, som Lennart Kollmats väl
känner till, mellan de nordiska public service-
företagen när det gäller gemensam programproduk-
tion, programinköp, överföring och försäljning av
nordiska program till icke nordiska länder genom att
producera barnprogram. Man har ett eget samarbete
som heter Nordmagi, och inom det tekniska området
arbetar man tillsammans med de nordiska telebolagen
inom någonting som heter Nordig med att utarbeta en
gemensam nordisk standard för digitala mottagarap-
parater. Samarbetet inom det nordiska TV-området
finns och kommer att fortsätta.
En fråga när det gäller den digitala utvecklingen
handlar naturligtvis om upphovsrätten, om rättighe-
terna. En fråga är om de nordiska public service-
kanalerna har ekonomiska möjligheter att klarera
rättigheter för sändning i flera länder med hänsyn till
att bolagen är finansierade genom licensmedel. Vem
ska betala för detta? Det är den här typen av kompli-
cerade knäckfrågor som vi får arbeta vidare med och
som vi kommer att arbeta vidare med på nordisk
basis. Men tekniken är ingen fiende när det gäller
nordisk television och grannlands-TV. Däremot finns
det andra frågor som följer med teknikutvecklingen
som vi ser komplexiteten i, men allt är möjligt, ing-
enting är omöjligt.
Anf. 59 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Vid en av utskottets utfrågningar av
programledningarna framgick det att stora delar av
SVT:s filmer hade skickats till Italien för att arkiveras
där. Jag tycker att detta är anmärkningsvärt, eftersom
det rör sig om explosiva och farliga transporter.
Nitratfilmer är ju, som sagt, väldigt explosiva.
Det är väldigt konstigt också därför att svenska
folket borde ha en närhet till sin historia även när det
gäller de rörliga bilderna. Vi har ju betalat produktio-
nen av filmerna via våra licensmedel. Då borde det
också vara rimligt att det här kulturarvet stannade
inom Sveriges gränser.
Jag undrar om kulturministern anser att det finns
skäl att skärpa kraven när det gäller public service-
bolagens vård av filmer och tillgänglighet till arkiv-
materialen med anledning av det här som har skett.
Anf. 60 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag ska direkt säga att detta med den
italienska resan som Charlotta L Bjälkebring beskri-
ver är en nyhet för mig. Jag vet ingenting om detta.
Däremot har Sveriges Televisions ledning varit väl-
digt tydlig i olika samtal som jag har haft med den
när det gäller värdet av detta filmarv.
Sveriges Television sitter ju på en guldgruva. I
den digitala framtiden kommer det att vara en viktig
del av det innehåll som public service kan sända ut,
eftersom det kommer att finnas gott om utrymme i
marknätet.
Jag utgår ifrån att man med den grundsynen, att
detta är en värdefull tillgång, också anstränger sig för
att vårda och ta hand om filmarvet på bästa sätt. Men
jag får informera mig mer på den punkten, för det här
var nytt för mig.
Anf. 61 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Jag tackar för att kulturministern ska
informera sig mer om detta. Jag håller med om att
filmarvet verkligen är en guldgruva. Men det faktum
att man har skickat stora mängder film till Italien
visar ändå att SVT har ett problem med att vårda och
arkivera filmerna i Sverige.
Om jag inte missminner mig har det gjorts en ut-
redning om ett statligt svenskt filmarkiv. Det finns ett
förslag om att ett sådant skulle ligga i Grängesberg.
Har kulturminister någon uppfattning om det? Kan
det tänkas komma ett sådant förslag i framtiden?
Anf. 62 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Det finns en utredning som har tittat
vidare på den icke fiktiva filmen, alltså det som inte
är spelfilm, och om man skulle kunna använda det
gamla gruvområdet i Grängesberg för att en film-
vårdsverksamhet successivt och organiskt skulle få
växa fram där. Redan i dag bedrivs en del verksamhet
genom det kulturarvs-IT som Kulturdepartementet
och Arbetsmarknadsdepartementet driver gemensamt.
Det sker i Grängesberg, och det är ett femtontal per-
soner som är verksamma där redan i dag.
Vi undersöker möjligheten att i någon form så
småningom utöka verksamheten. Exakt vad som
skulle finnas där i så fall - om det handlar om SVT:s
filmer, om Svenska Filminstitutets filmer, länsmusé-
ernas filmer eller någon annan typ av film - kan jag
inte svara på i dag. Men det är en fråga som vi bere-
der och som en särskild utredare har tittat närmare på.
Men det finns en del oklara frågor även på detta om-
råde som måste få en lösning innan vi kan komma
fram till ett definitivt beslut.
Anf. 63 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Kulturministern säger när hon beskri-
ver public service-verksamheten att här ska finnas
allt. Hon säger också att kyrkan ska stå mitt i byn,
vilket kanske var ett mindre lämpligt påpekande med
tanke på all kritik som har framförts här tidigare un-
der debatten om gudstjänsterna i SVT.
Men min fråga är: Blir SVT bättre på att produce-
ra nyhetskultur och samhällsprogram om man samti-
digt producerar underhållning?
Den 29 maj skrev en krönikör i Dagens Nyheter
att han betraktade SVT på underhållningsområdet
som TV-branschens andratidning. Det var han som
formulerade den här frågan.
Min andra fråga gäller frihet från reklam som
också kulturministern var inne på. Kommer regering-
en att noga sätta sig in i Granskningsnämndens utslag
för två veckor sedan beträffande UR-programmen
Torped och Mat, vad är det? och se till att vi får tyd-
ligare sponsorsregler så att inte sådana här överträdel-
ser kan förekomma i framtiden?
Hur stämmer det här med att ministern tidigare i
debatten sade att TV-avgiften på något sätt skulle
fungera som en garant för oberoendet? Erfarenheterna
visar ju att det här har uppstått ett beroendeförhållan-
de.
Dessutom har Granskningsnämnden varit väldigt
skarp i sitt påpekande att UR har vägrat att lämna ut
det material som radio- och TV-lagen och sändnings-
tillståndet anger att man ska göra för att Gransk-
ningsnämnden ska kunna utföra sin uppgift.
Anf. 64 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Det som är Sveriges Televisions och
alla public service-företags uppdrag är ju att vara i
allmänhetens tjänst. Eftersom en tredjedel av hushål-
len bara har tillgång till marksänd television är det
naturligtvis viktigt att public service kan erbjuda ett
väldigt brett utbud, alltifrån underhållning och sport
till djuplodande diskussionsprogram, kultur, drama,
religionsprogram och annat. Självfallet måste det vara
så om man ska vara ett public service-företag.
Jag delar också den uppfattning som har kommit
fram i debatten här och på andra håll att det finns en
stimulans - sådana är i alla fall erfarenheterna från
andra länder - att har man en kvalificerad, bred pub-
lic service-verksamhet konkurrerar man med de
kommersiella kanalerna om kvalitet, dvs., kvaliteten
på de kommersiella kanalernas utbud har en tendens
att bli högre om också public service också publicerar
underhållningsprogram.
Jag tror att public service breda uppdrag är en för-
utsättning för att vi ska ha ett medieutbud totalt som
har en hög kvalitet och som främjar en yttrandefrihet
som berör alla människor.
När det gäller sponsorsreglerna har public service-
företagen i dag nästan 6 miljarder per år att disponera.
Sponsringsintäkterna ligger på 19-20 miljoner kronor
per år. Om man vid något enstaka tillfälle kliver över
gränsen för vad sponsorsreglerna tillåter är det väldigt
bra att Granskningsnämnden reagerar, och det påver-
kar naturligtvis också de bedömningar som görs inom
public service-företagen. Men det betyder inte att
reglerna behöver förändras. Vi förändrar ju inte en
lagregel i t.ex. brottsbalken så fort någon bryter mot
den. Det är inte lagen som det är fel på. Däremot är vi
alla människor, och ibland kan man göra en felaktig
bedömning.
Granskningsnämnden har reagerat, och det kom-
mer säkert att få betydelse. Sponsringen ska finnas
kvar i den mycket ringa omfattning som den har i
dag. Det är ingenting som jag tycker att man behöver
hetsa upp sig för. Det är en förutsättning för att kunna
vara med och sända ut stora EBU-evenemang. Det är
också en förutsättning för att public service ska kunna
fortsätta att sända mycket stora, viktiga idrottsevene-
mang.
Anf. 65 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! I det här fallet var det två UR-
debattprogram, det ena om ungdomars sommararbete
och det andra om mat- och djurhållning i olika per-
spektiv, så just här var det inte svenska allmänhetens
idrottsintresse som gynnades.
Redan i inledningen av den här debatten påpekade
jag just sponsorsintäkternas ekonomiskt ringa bety-
delse. Däremot är beroendeskapandet och ifrågasät-
tandet av oberoendet, tycker jag, det som är den vik-
tiga effekten av att det fortfarande finns otydligheter i
sponsringsreglerna.
När det gäller konkurrensen behöver ju inte kon-
kurrens med kvalitet betyda att man också konkurre-
rar med programformat och innehåll, utan man kan ju
konkurrera med bra debattprogram och på det viset få
många tittare.
Däremot delar jag uppfattningen att så länge en
tredjedel av svenska folket inte kan se andra än de
analoga sändningarna måste de analoga sändningarna
fortsätta i oförändrad omfattning.
Anf. 66 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Jan Backman om att
det är väldigt viktigt att man inte som tittare får upp-
leva att programutbudet påverkas av sponsorer och
andra. Jag är övertygad om att Granskningsnämndens
utlåtanden och beslut är viktiga underlag för framtida
beslut inom Utbildningsradion och säkert också inom
andra delar av public service. Men jag tror inte att det
handlar om otydlighet i sponsorsreglerna. De tycker
jag är mycket entydiga.
Anf. 67 PAAVO VALLIUS (s):
Fru talman! Frågan om minoriteternas tillgänglig-
het till public service-företagens programutbud är
mycket viktig. Det är glädjande att den parlamenta-
riska kommittén, som har arbetat fram propositionen
som dagens betänkande baseras på, har tagit denna
fråga på allvar.
I december 1999 beslutade Sveriges riksdag att ge
finskan, meänkieli, samiskan, romani chib och jid-
disch status av nationella minoritetsspråk. Nationella
minoriteter och minoritetsspråk berikar vårt land och
bidrar till att utveckla Sverige i flera avseenden, inte
minst kulturellt. För att dessa olika kulturer ska beva-
ras och frodas även i Sverige krävs det att dessa språk
får utrymme i medierna.
De kommersiella kanalerna är inte intresserade av
att sända program på minoritetsspråk. Denna verk-
samhet anses nämligen inte vara tillräckligt lönsam
för dessa konkurrensutsatta medieföretag. Därmed får
public service-företagen Sveriges Radio, Sveriges
Television och Utbildningsradion ett större ansvar för
att ett bra programutbud finns tillgängligt för dessa
grupper. Ett viktigt inslag i public service-uppdraget
är att sända program för olika intressen och minori-
teter. Detta är en självklar del i uppdraget för radio
och TV i allmänhetens tjänst.
Vi har här i riksdagen ett visst inflytande över in-
riktningen på dessa tre public service-företags pro-
gramverksamhet, och för oss socialdemokrater är det
självklart att ta ansvar för att stärka de etniska och
språkliga minoriteternas intressen.
Ledord för den socialdemokratiska public service-
politiken är en radio och TV för hela Sverige. Detta
innebär att utbudet ska vara tillgängligt i samtliga
delar av landet. Det innebär också att ett utbud ska
finnas för alla människor, inte minst för våra minori-
tetsgrupper. Detta är en demokratisk rättighet.
I Sverige finns ungefär 250 000 sverigefinnar som
är i stort behov av att etermedierna sänder finsksprå-
kiga program av olika slag. För att den finskspråkiga
minoriteten inte ska förlora kontakten med moders-
målet och den finska kulturen är det viktigt att public
service-företagen tillhandahåller ett programutbud på
finska språket. Frågan är speciellt viktig i ett läge då
programföretagen under ett antal år har minskat re-
surserna för program för olika minoriteter. Kritiken är
främst riktad mot Sveriges Radio, vars resurser för de
finskspråkiga sändningarna har minskat påtagligt
sedan 1996. För socialdemokraterna är det mycket
viktigt att de finskspråkiga gruppernas status återupp-
rättas i public service-utbudet.
Fru talman! I dag känns det glädjande att stå här i
kammaren och tala om krav på programutbud för
etniska och språkliga minoriteter, då betänkandet
innebär en skärpning av kraven på programbolagen.
Detta är resultatet av ett gott arbete som den parla-
mentariska arbetsgruppen har gjort och som föregicks
av Anders Ljunggrens utredning. Propositionen visar
att vi inte accepterar att programbolagen inte lever
upp till kraven i sändningstillstånden.
Beslutet som vi fattar i dag innebär att de samlade
resurserna för etniska och språkliga minoriteter ska
öka under nästa tillståndsperiod. Speciellt gäller detta
programresurserna för de finska sändningarna. Sveri-
ges Radio är nu ålagd att säkerställa en ökad tillgäng-
lighet för den finskspråkiga gruppen och att återupp-
rätta de finskspråkiga programmens status inom pro-
gramutbudet. Detta är oerhört viktigt för den stora
grupp sverigefinnar som bor och lever i Sverige.
Fru talman! Jag vill uttrycka min glädje över att vi
i Sverige är på god väg att förstå de språkliga och
etniska minoriteternas betydelse för både samhälle
och kultur och hur oerhört viktigt det är att minorite-
terna får utrymme att leva vidare och frodas även i
vårt land.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 68 OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Det är få områden som förändrats lika
dramatiskt och genomgripande som etermedierna
gjort under de senaste 15 åren, från att tittarna då
endast erbjöds statsmonopolets två kanaler till dagens
mycket stora utbud. Inom TV redovisar kvällstid-
ningarnas TV-bilagor ca 90 kanaler enkelt tillgängli-
ga här i Sverige. Det möjliga utbudet för de med bra
parabolmottagare är flera hundratals olika TV-
kanaler.
Om det är få områden som genomgått samma
omvälvande förändringar är det också få områden
som sett så påtagliga försök från socialdemokratin
och regeringen att förneka förändringen. Låt allt för-
bli vid det gamla, är budskapet från regeringen. Att
världen förändras och medievärlden förändras snab-
bare än det mesta får inte rubba regeringens cirklar,
som nu också utgår ur kammaren. Sådan har attityden
varit under många år då det enda som varit säkert är
att utvecklingen sprungit ifrån de statsägda radio- och
televisionsbolagen.
Det är ett antal förändringar som i grunden ändrar
vilkkoren för såväl public service-uppdraget som
villkoren för de statliga programföretagen.
Den viktigaste förändringen är det dramatiskt
ökade utbudet av program. Maktkoncentrationen med
endast ett sändande TV-bolag har brutits. Maktkon-
centrationen kvarstår dock på radioområdet, där vi
fortfarande bara har ett rikstäckande bolag. Vi har
gått från enfald till mångfald i utbudet.
Även övergången från analog till digital teknik
innebär stora förändringar. Den leder till mängder av
kanaler med ökad tillgänglighet. Teknikövergången
innebär också stora möjligheter till besparingar vad
gäller produktion, distribution och lagring. Med In-
ternettekniken blir hundratals, kanske tusentals, ka-
naler tillgängliga för dem som har bra uppkopplings-
möjligheter. Vi går från broadcasting till simulcas-
ting.
Övergången till digital teknik innebär att TV- och
datatjänster kan växa ihop. Det blir möjligt att med
behållning se TV på datorn respektive datorprodukter
på TV:n. Med Internettekniken får vi sannolikt se en
framväxt av tillgängliga programarkiv hos kanalerna.
Det innebär att vi själva kommer att kunna välja vilka
program och tjänster vi vill hämta hem från de olika
kanalerna, när vi vill titta på dem och om vi vill se
dem på datorskärmen eller i TV-rutan. Kanalbegrep-
pet minskar i betydelse. Vi får en kraftig individuali-
sering av tittandet. Vi går från prime time till any
time.
Fru talman! Det tidigare public service-uppdraget
handlade om att ett statligt radio- och TV-monopol
skulle erbjuda ett fritt programutbud för att tillfreds-
ställa de flesta. Nu står det offentligt finansierade
utbudet i Sveriges Television, Sveriges Radio och
Utbildningsradion för en liten del av utbudet på me-
diemarknaden. Det innebär att frågorna för staten och
för ansvariga politiker förändras och att nya frågor
ställs som kräver sina svar.
Den ena frågan gäller vilken programverksamhet
som bör finansieras gemensamt. Det gäller dess om-
fattning, innehåll, organisation och finansiering. Den
andra frågan gäller utvecklingen av de tre befintliga
programföretaget SVT, SR och UR. De representerar
stora tillgångar när det gäller kunnande och kreativi-
tet hos personalen, men också många års nedlagda
investeringar i teknik och fasta anläggningar. De här
företagen måste få goda möjligheter att utvecklas i
den nya mediemiljön, något som avgörs av det ut-
rymme som företagen själva får att ta till vara och
vidareutveckla.
Frågan om public service-uppdraget handlar dess-
utom mycket om huruvida man ska vara ett komple-
ment eller en konkurrent. När de kommersiella kana-
lerna startar program som Vem vill bli miljonär? tar
det inte lång tid innan Sveriges Television startar
konkurrenten Vinna eller försvinna. Det finns dess-
utom två varianter, dels programserien, dels dokuså-
pan om SVT:s ledning. Ett annat färskt exempel är
TV4:s program Äntligen hemma, som i SVT:s tapp-
ning heter Gör det själv.
När kulturministern tidigare sade att kvaliteten på
program har en tendens att bli högre om Sveriges
Television också gör samma program kan man ju
undra om kvaliteten på Vem vill bli miljonär? höjdes
av att Sveriges Television började sända Vinna eller
försvinna. Man kan också ställa sig frågan vad det är
som gör att en amerikansk långfilm är public service
när den sänds i Sveriges Television men en kommer-
siell produkt när den sänds i en annan kanal. Jag
menar att det inte är rimligt och inte kan försvaras att
skatte- eller licenspengar används för att göra pro-
gram där syftet är att konkurrera med andra kanaler.
Det kan bara försvaras att tvinga folk att betala för ett
kompletterande utbud innehållsmässigt och kvali-
tetsmässigt.
För oss moderater är det självklart att public ser-
vice-uppdraget eller, som det borde heta, statens upp-
drag inom etermedier, måste ändras när utbudet,
efterfrågan och konkurrensen med andra medier änd-
ras. Ny teknik, nya konkurrensförhållanden och änd-
rade tittar- och lyssnarvanor hos publiken betyder att
vad som är public service under ett skede kanske är
något helt annat i en annan tid.
När den tekniska utvecklingen ger lika goda vill-
kor för mångfald och konkurrens inom etermedierna
som inom tryckta medier finns det ingen anledning att
bevara den offentliga kontrollen vare sig av tekniska
eller moraliska skäl. Det är i stället dags att låta det
demokratiska samhällets grundläggande principer om
mediernas mångfald och oberoende gälla även inom
eter- och kabelmedierna. Utgångspunkten är att me-
dierna ska stå fria från staten.
Samma principer måste också ligga till grund
inom radio och TV. Public service kan inte ses som
ett allmänt inslag i mediestrukturen. Det kan bara
motiveras om andra aktörer inte kan fullfölja uppgif-
ter som staten finner omistliga. För oss handlar public
service-begreppet om en programverksamhet som når
hela landet, som har ett allmänintresse men som inte
skulle komma till stånd på den vanliga mediemarkna-
den. Public service-programmen ska komma alla till
del. De måste präglas av högsta kvalitet, och de ska
ses som ett komplement till den fria mediestrukturen.
Till public service-uppdraget kan höra mer om-
fattande kulturprogram, program för minoriteter,
nyhetsförmedling i den mån delar av landet inte täcks
av andra m.m. Det ligger i sakens natur att public
service-uppdraget kontinuerligt måste prövas och
omprövas.
Med det här synsättet blir public service-uppgiften
mer begränsad än i dag. Den ställer inte krav på stat-
liga företag av den typ och omfattning som finns i
dagens Sveriges Radio och Sveriges Television. De
här företagen kan därför säljas helt eller delvis. Den
public service-verksamhet som är motiverad bör
produceras efter upphandling eller entreprenad. Det
öppnar möjligheten för många att medverka och re-
ducerar behovet av egna produktionsresurser ägda av
staten.
Sändningen av public service-produktionen kan
ske på flera sätt. En möjlighet kan vara att den sker
inom ramen för andra företags radio- och TV-
program. Ett sådant alternativ gör det möjligt att
inordna public service-produktionen i ett mer mång-
facetterat sammanhang. Public service-ansvaret
skulle på så sätt komma att utvecklas till ett stöd för
viss kvalitetsproduktion, och staten skulle inte behöva
äga något sändningsbolag alls. En annan möjlighet är
att sända public service-programmen i speciella ka-
naler. Det skulle göra det tydligt vilka program staten
stöder, och i gengäld skulle staten med det alternati-
vet sannolikt tvingas finansiera en större del av pro-
duktionen på egen hand.
Fru talman! Sveriges Television och Sveriges Ra-
dio står inför stora utmaningar och krav på föränd-
ringar. Ska de utvecklas till starka medieföretag krävs
det resurstillskott både för att klara teknikutveckling
och för att få möjlighet att köpa in program som t.ex.
sport. Möjligheten att skapa allianser med andra me-
dieföretag blir viktigare, liksom möjligheten att dist-
ribuera material i nya former, t.ex. över Internet.
Deras roll i dag som helstatliga public service-företag
blockerar effektivt många av utvecklingsvägarna.
Likheterna med Telia är stora. Det statliga ägandet
hämmar utvecklingen för företagen.
Frågorna "hur tar staten som ägare vara på de vär-
den som ligger i dagens företag?" och "hur skapas
utvecklingsmöjligheter för företagen?" blir lika rele-
vanta som frågan om vad som ska betalas med skatte-
eller licenspengar.
Med en renodling av public service-uppdraget och
en särskiljning från dagens programföretag skapas
bättre förutsättningar för företagen. Med en privatise-
ring av hela eller delar av Sveriges Television, Sveri-
ges Radio och Utbildningsradion ges dessa ett nytt
brett ägande med förutsättningar att agera på den
förändrade mediemarknaden. Därigenom öppnas
möjligheten att konkurrera på likvärdiga villkor med
andra medieföretag utan den tvångströja som dagens
statliga ägande ger. Nya finansieringsformer, nya
distributionsformer, möjlighet till betaltjänster och
allianser med andra mediebolag klaras bäst genom ett
nytt ägande. Inte minst skulle möjligheten till ett
engagerat, kunnigt och intresserat ägande stärka fö-
retagen avsevärt.
Fru talman! De viktiga framtidsfrågor som inte
kunnat hanteras vare sig i beredningen eller i propo-
sitionen måste nu hanteras snabbt både för att vi ska
få ett nytt och modernt public service-uppdrag och för
att ge programföretagen förutsättningar att utvecklas
och agera på den föränderliga mediemarknaden.
Fru talman! Avslutningsvis instämmer jag i de yr-
kanden som tidigare har framförts av Jan Backman.
Anf. 69 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Här fick vi på ett något mer aggres-
sivt sätt än från Jan Backman klarhet i den moderata
mediepolitiken.
Först och främst säger Ola Karlsson att socialde-
mokraterna och regeringen förnekar förändring i den
tekniska utvecklingen. Det är precis tvärtom. Vi för-
söker ta tag i förändringarna och försöker anpassa
public service-företagen till de förändringar som sker.
Då framstår Ola Karlsson som den stora bromsklos-
sen. När man från Teracoms sida försöker att satsa på
en utveckling i det terrestra digitala nätet, då framstår
Ola Karlsson som den främste profeten och talar om
hur dåligt det är med denna satsning. Han talar om
stolpar i marken som förstör det mesta, trots att han
inser att en tredjedel av svenska folket kan se bara
terrestra sändningar och trots att han inser att den
analoga tekniken är på väg ut. Ola Karlsson framstår
här som den främste förespråkaren för den rest-TV
som vi alla avvisar. Han klär det i vackra ord och
kallar det för komplement-TV. Han vill reducera
public service till någonting som ska sända sådant
som de kommersiella TV-bolagen har tackat nej till.
Jag har en fråga till Ola Karlsson. Ola Karlsson
har tillsammans med Olof Ehrencrona i berednings-
arbetet företrätt Moderata samlingspartiet, och vi har
lyckats nå en enig skrivning. I sitt anförande nu tar
Ola Karlsson avstånd från nästan allting som han har
sagt i denna beredning. Om Ola Karlsson var dr Je-
kyll i beredningen, så är han det inte i talarstolen.
Anf. 70 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Det är mycket intressant att höra att
Åke Gustavsson anger det digitala marknätet som
framtiden för public service-företagen. Vi har ju sett
statens satsningar, där staten har betalat abonnemang-
en på Stenbecks kanaler, betalat för att människor ska
kunna se TV 3, Kanal 8 och ZTV. Vi tycker inte att
det är en statlig uppgift att betala abonnemang för
privatpersoner så att de ska kunna se Stenbecks ka-
naler.
Vi ser också vad Teracom och dess bolag ägnar
sig åt, nämligen att subventionera ut dekodrar på
marknaden. Och det är klart att försäljningen tar fart
om man som Boxer gör, går med en bunt dekodrar till
radio- och TV-handlarna och säger: Du får de här
dekodrarna gratis om du säljer dem för 95 kr. Dess-
utom ger vi dig en hundralapp ungefär för varje de-
koder som du lyckas sälja.
Boxer skänker alltså inte bara bort dekodrarna
utan skänker dessutom bort 100 kr för varje dekoder
som radiohandlaren lyckas kränga ut.
Jag och vi tycker inte att detta är en uppgift för
statliga bolag att ägna sig åt.
Beträffande frågan om beredningsgruppen så är
det sant att vi moderater var beredda att gå mycket
långt, bl.a. för att uppnå ett fortsatt utredande som
skulle kunna lösa och hantera de viktiga ohanterade
frågorna i beredningsunderlaget. Vi var överens i
beredningsgruppen om att det fanns ett antal frågor
som måste hanteras som inte hanteras i denna propo-
sition. Vi var beredda att gå mycket långt under förut-
sättning att vi fick en kort tillståndsperiod på maxi-
malt tre år. När propositionen presenterades visade
det sig att den majoritet som fanns i beredningen för
ett treårigt tillstånd var försvunnen. Då kunde vi inte
längre ställa upp.
Anf. 71 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Den historieskrivning som Ola Karls-
son ger är inte korrekt. Det fanns ingen majoritet i
beredningen för en tillståndsperiod på tre år. Det var
ingen socialdemokrat som stod för det. Jag tror t.o.m.
att det var så att det fanns andra partier som ville ha
en längre tillståndsperiod än de fyra år som kom att
bli beslutet. Så det som Ola Karlsson säger i detta
avseende är helt enkelt inte sant.
När det sedan gäller det digitala marknätet så på-
går det ett krig där mellan Viasat och Boxer, som för
övrigt är delägt av ett försäkringsbolag. Det handlar
om marknadsföring och om att etablera sig på mark-
naden. Inte en enda statlig skattekrona har gått in i
detta. Det är en investering från Teracoms sida.
Jag är glad att höra att ni var beredda att gå myck-
et långt i beredningen. Ni gjorde faktiskt det. Men ni
har inte följt upp det i riksdagen senare.
I min förra replik glömde jag att säga någonting
om DAB-en. Ola Karlsson säger att det är rikstäckan-
de. Det är enbart ett bolag, nämligen Sveriges Radio,
som sänder det. Det är riktigt. Om Ola Karlsson hade
lyssnat på mitt anförande så hade han hört att jag där
försökte markera att jag tror att man ska titta ordent-
ligt på om man också ska öppna för rikstäckande
kommersiella sändningar i DAB-nätet.
Jag konstaterar nu, Ola Karlsson, att det var dr Je-
kyll som satt i utredningen. Det är inte dr Jekyll som
talar från talarstolen.
Anf. 72 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Det är lätt att gå till Aftonbladets de-
battartiklar där de tre socialdemokratiska ledamöterna
skrev om treåriga tillståndsperioder. Vi var två mode-
rater i beredningsgruppen som argumenterade för
maximalt tre år. Det fanns företrädare för andra parti-
er som också argumenterade för tre år. Det fanns en
bred majoritet i beredningen för tre år. När detta stod
klart för ordföranden i beredningen så lyftes frågan
ut, och man skyllde på att tillståndsperiodens längd
måste förhandlas med Finansdepartementet. Det visa-
de sig ju att det inte var så. Det var för att Kulturde-
partementet ville ha en längre tillståndsperiod som
man lyfte ut frågan ur beredningen.
Sedan är det intressant att höra att subventione-
ringen av Stenbecks kanaler är en viktig fråga för att
de statliga bolagen ska kunna konkurrera. Likaså att
man skänker bort dekodrar. Vi tycker inte att det är
statliga uppgifter.
Sedan är det bra och glädjande att vi nu kan höra
att socialdemokraternas åttaåriga hetsjakt på den
kommersiella radion nu verkar vara över. De inser att
den behövs i radioutbudet för att utveckla det. Skälet
till att den inte har funnits med i den digitala radion
har varit orimliga villkor från regeringen och lagstif-
taren. De har ställt upp sådana villkor att det inte har
varit kommersiellt intressant för dess bolag att vara
med. Det har lett till att Sveriges Radio har fått betala
70 miljoner kronor om året för att nå mindre än 500
lyssnare med de digitala sändningarna. Det har kostat
för företagen, det har kostat för staten, och det har
kostat alldeles för mycket.
Anf. 73 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag har inga yrkanden att göra.
I detta betänkande behandlas förutom regeringens
proposition om radio och TV i allmänhetens tjänst
även 13 motioner med anledning av propositionen
samt 28 motioner från allmänna motionstiden. En av
dessa motioner, Kr221, är undertecknad av mig, och
det är den jag vill tala för här i dag. Jag vill också
uppmärksamma kammarens ledamöter på att två
motioner från Blekinges socialdemokratiska ledamö-
ter, väckta med samma syfte som min motion, be-
handlas och tillika med min motion avstyrks av ut-
skottet i betänkandet.
"Den som innehar en TV-mottagare skall betala
TV-avgift för mottagaren till Radiotjänst i Kiruna
Aktiebolag." Så inspirerande låter den första paragra-
fen i lagen om TV-avgift från 1989. Lagen slår fast
att man betalar efter innehav, inte efter kvalitet på
mottagningen. Runtom i landet finns tusentals männi-
skor som inte har tillräckligt bra mottagningsförhål-
landen för att kunna se svensk television utan att
betala dyra pengar för ett abonnemang på en satellit-
kanal. De kan dessutom inte se sina regionala nyhe-
ter.
Om dessa människor handlar min motion. I östra
Blekinge finns flera samhällen med dåliga mottag-
ningsförhållanden. I Kristianopel som gränsar till
Småland kan man visserligen se Smålandsnytt men
inte Sydnytt som omfattar nyheter från Blekinge.
Hela 15 föreningar i Kristianopel har i många år upp-
vaktat Sveriges Television om saken. En mycket stor
nonchalans har visats från SVT:s sida.
Kulturministern har givit sitt stöd till SVT. Nu har
ministern tyvärr lämnat kammaren. Jag hade hoppats
få några svar från henne. Men kanske kan socialde-
mokraternas representant Åke Gustavsson vara vänlig
att svara på varför dessa motioner över huvud taget
inte har kommenterats i debatten från majoritetens
sida.
Vad tror socialdemokraterna att människor tycker
om att betala 1 668 kr utan att få valuta för pengarna?
Dessutom föreslås en höjning till nästa år till 1 740 kr
för TV-avgiften.
Eftersom dessa människor - för övrigt hela svens-
ka folket - under hela senaste året bevittnat den
ledarbyteskarusell som pågått inom SVT och som
förmodligen kostat stora pengar för licensbetalarna
finns det ingen som helst förståelse för att inte flera
slavsändare har byggts i glesbygden. Enligt uppgifter
jag fått skulle problemet i östra Blekinge kunnat av-
hjälpas med en slavsändare för 400 000 kr. Det kan
handla om så mycket som 1 500 personer som berörs
i denna del av landet.
Fru talman! I går såg vi på nyheterna att det före-
slås att den som drabbas av elavbrott ska få ersätt-
ning. Det låter väl rimligt. Om man abonnerar på
kabel-TV eller satellit men inte kan se de utlovade
programmen har man naturligtvis rätt att få pengarna
tillbaka. Får man inte det går man till Konsumentom-
budsmannen. Men om man inte kan se Sveriges Tele-
visions program med hygglig kvalitet eller sina egna
regionala nyhetsprogram har man ingenstans att vän-
da sig. Det är bara att betala ändå. Det är väl knappast
rimligt? Jag tycker att det liknar skandal att ingen i
ansvarig ställning bryr sig om dessa frågor.
Min fråga till Åke Gustavsson, om han är vänlig
att svara, blir hur länge till människorna i östra Ble-
kinge ska vänta. De har skrivit brev och insändare i
över sju års tid. Det minsta man kan begära är ett svar
från regeringspartiet.
Anf. 74 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Jag vågar påstå att det i dag inte finns
någon institution eller någon sorts arbete som har så
stor betydelse för demokratin som etermedierna. Jag
har varit med inifrån i totalitära system, och jag vet
hur mycket det faktum att TV och radio är riktigt
oberoende har betytt i de länder som har hunnit de-
mokratisera sig. Kom ihåg skandalen i Prag för några
månader sedan. Kom ihåg de stora massdemonstra-
tioner som tjeckerna satte i gång. De visste vad de
gjorde. Det är oerhört viktigt att hålla dessa medier
ifrån politisk manipulation.
Då kan jag absolut inte förstå hur man kan be-
trakta etermedierna - de som står fristående - som ett
komplement. De är inte ett komplement. De är rygg-
raden i en sund kommunikation mellan invånare och
alla ansvariga i samhället. Men jag kan inte heller helt
passivt se på otydligheten i de fristående mediernas
situation i dag. Det är inte en otydlighet som föds ur
illvilja eller ur någon politisk konspiration, utan den
är en rest av en gammal ordning utsatt för otroliga
påfrestningar på grund av teknisk utveckling.
Då vill jag en gång till förklara vad Folkpartiet
vill med ekonomiskt oberoende public service. Idén
är faktisk socialdemokratisk. Det var Harry Schein
som en gång i tiden placerade hela filmkulturen och
hela filmproduktionen i Sverige utanför de två stora
påverkanssfärerna. Varken den kommersiella påver-
kan eller den politiska påverkan kunde under ett antal
år nå den svenska filmen, som då hade en fantastisk
framgångsrik period. Harry Schein skapade en myck-
et hållbar modell.
Vad vi vill göra är att gå vidare. Det kräver väl-
digt mycket jobb att verkligen finansiera dessa oer-
hört starka fristående fonder.
Sedan skulle det vara bra om vi när vi diskuterar
dessa mycket viktiga framtidsfrågor låter bli de enkla
grova anklagelserna. Man frågar varför vi vill sälja
public service på börsen som om LO och TCO inte
hade enorma belopp på börsen och som om börsen
själva existens skulle innebära ett slags demonisk
närvaro i den underbara icke-ekonomiska fulländade
värld som inte behöver ekonomi som fungerar effek-
tivt.
Det var det första. Det är oerhört viktigt med full-
ständigt ekonomiskt oberoende. Hur detta ska kon-
strueras kommer vi fram till genom mycket långsik-
tigt och djupgående politiskt arbete. Jag hoppas på
möjligheten att vi tillsammans ska jobba med ett
sådant uppdrag. Det står faktiskt i den proposition
som vi kom överens om att just sådana frågor ska
diskuteras i den nya parlamentariska kommittén.
En gång till vill jag också understryka några andra
enkla tankar. Oberoende betyder varken kaos, otyd-
lighet eller godtycke. Oberoende och kvalitet kräver
respekt för några mycket viktiga principer. Demokrati
utan respekt för minoriteter existerar icke. När vi talar
om minoriteter i dessa sammanhang gäller det lika
mycket funktionshindrade som etniska minoriteter
som glesbygdens befolkning som konstnärliga och
kulturella särarter som aldrig någonsin kommer att
vända sig till en majoritet av publiken men som är
fullständigt berättigade därför att de driver tänkandet
och handlingen vidare. Det är för respekten för dessa
principer som vi politiker måste vara med i diskus-
sionen.
Det har sagts här t.ex. att det vore väldigt bra om
Utbildningsradion skulle samarbeta med invandraror-
ganisationerna. Det är en jättetrevlig tanke. Det är
bara det att invandrarorganisationerna är så fattiga att
de aldrig någonsin kommer att betraktas som samar-
betspartner för Utbildningsradion. Så länge som vi
har så lite pengar för invandrarorganisationerna kan
vi inte tala om en aktiv roll för dem, varken i kulturen
eller i andra sammanhang, i den sociala debatten, i
den politiska debatten. Då ska vi inte heller vara för-
vånade över bristen på deltagande i det socialpolitiska
livet när det gäller invandrarna.
Bland de principer som vi måste slåss för finns
självklart också religionsfriheten. Då måste det finnas
plats för religionsutövning i public service. Detta var
så uppenbart självklart för oss i beredningsgruppen
att vi inte ens tänkte på det. Det var kanske ett miss-
tag. Det behövde kanske påpekas en gång till. En
sådan självklarhet kan också bli en bortglömd förete-
else. Då är det inte bra.
Jag ska avsluta mitt anförande med att påminna
om att vi inte kunde lösa problemen. Problemen är för
stora. Vi står inför ett teknikskifte som vi inte vet hur
det kommer att gå till. Ingen vet det. Det betyder att
vi under en rätt så lång tid måste leva med dubbel
distribution, analog och digital, och att vi inte har rätt
att stänga den analoga distributionen för att forcera
fram den digitala utvecklingen. Detta skulle helt en-
kelt vara grymt mot en stor del av publiken. Men
samtidigt måste vi på alla möjliga sätt stödja den
tekniska utvecklingen.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi står inför
en ny utredning som kommer att gå på djupet, och jag
hoppas att vi kan gå in i detta utan dogmatism och
utan att demonisera den ena eller den andra möjlig-
heten i den analys som kommer. Tack, fru talman!
Anf. 75 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan i väldigt långa stycken hålla
med Ana Maria Narti, framför allt när det gäller mar-
keringen av att verksamheten i våra tunga etermedier
i public service inte får reduceras till något komple-
ment eller en rest, utan den är faktiskt ryggraden.
Däremot har jag, om vi nu ska gå in i en ny utred-
ning utan dogmatism och utan att demonisera, lite
svårare att följa med när man från Folkpartiets sida
har bundit sig på några ganska viktiga punkter. Det
handlar då om att sätta public service-företagen på
börsen. Om det ska handla om aktier på börsen så har
de som köper aktier ett intresse av att placera kapital
där och vill ha avkastning på sitt kapital, men det är
inte detta som är grunden för ett public service-
företags uppgift. Det är en vidare uppgift. Det är
någonting för hela folket, som Ana Maria själv all-
deles riktigt sade. Då får inte vinstintresset vara det
som är avgörande.
Jag ska gärna med stor öppenhet följa den här dis-
kussionen i den utredning som nu ska tillsättas, men
jag tror att man ska akta sig för att låsa sig som Folk-
partiet faktiskt har gjort i en reservation när det gäller
att sätta Sveriges Television på börsen.
Anf. 76 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Jag ser inte någon fara i en folkaktie.
Jag kan inte tänka mig att folkets ägande är en fara.
Det är vad jag menar när jag säger att vi ska försöka
samarbeta utan dogmatism.
Anf. 77 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! På den punkten har vi uppenbarligen
olika uppfattningar. Jag får väl återkomma till den
diskussionen.
Jag glömde att ta med en punkt i Ana Marias re-
sonemang. I sak tror jag att vi är överens om att det är
viktigt att invandrarna har möjlighet att komma in i
det svenska samhället och att Utbildningsradion har
en viktig roll i det avseendet. Ana Maria säger att
invandrarorganisationerna är så fattiga att de aldrig
betraktas som en samarbetspartner till Utbildningsra-
dion. Jag vet inte om så är fallet, om Utbildningsradi-
on ser på det så. Men om Utbildningsradion ser på det
på det sättet tycker jag faktiskt att det är ganska all-
varligt.
Dessutom har jag, när jag har sett det här samar-
betet framför mig, också sett ett samarbete med folk-
bildningsorganisationerna, som ju har till uppgift att
arbeta väldigt mycket med den typen av frågor. Jag
vet faktiskt att många av invandrarna är medlemmar i
en folkbildningsorganisation. Så jag är inte så negativ
till möjligheten. Jag tror att den finns, och jag tycker
faktiskt att det vore välgörande om Utbildningsradion
försökte ta sig an den uppgiften. Vi har också i ut-
skottets betänkande gett en öppning åt det hållet på
den punkten.
Anf. 78 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Ja visst vore det jättebra om Utbild-
ningsradion tog det här på allvar. Det vore bra om
väldigt många andra starka aktörer i samhället tog
samarbete med invandrare på riktigt allvar, men det
är inte så. Det sitter i ryggraden på majoritetssamhäl-
let att man ska ta hand om invandrarna, alltså att man
ska lösa problemen för invandrarna uppifrån och
utifrån. Vi har inte tid nu i den här diskussionen, men
jag kan räkna fram tusen sådana exempel för Åke
Gustavsson om han är någorlunda nyfiken på det här.
Så länge som summan av alla stödpengar som går
till invandrarorganisationerna är 20 miljoner per år
medan hundratals miljoner går till storstadssatsningen
och AMS äter miljard efter miljard under förutsätt-
ning att man tar hand om invandrarna kan inte in-
vandrarna bli aktiva deltagare i samhällslivet. Tack!
Anf. 79 JAN BJÖRKMAN (s):
Fru talman! Jag tänkte ta upp samma område som
Johnny Gylling redan har berört.
Under flera år har hushåll i östra Blekinge fört en
hård kamp för den självklara rätten att få tillgång till
sina regionala TV-sändningar. Under de senaste tre
åren har deras kamp också varit min. Det som för alla
oss andra är en vardagstillvaro, dvs. att vi via Sveri-
ges Televisions regionala sändningar kan följa med i
vad som händer i den egna regionen, är på grund av
sändningsförhållandena inte möjligt för dessa hushåll.
Jag har därför liksom många i Östra Blekinge fört
samtal med Teracom, med Sveriges Television i
Malmö och med ledningen för Sveriges Television i
Stockholm. Namninsamlingar har gjorts i området,
och jag har överlämnat dessa namnlistor till styrelsen
för Sveriges Television via dåvarande ordföranden
Anna-Greta Leijon.
Kravet var enkelt, nämligen att man skulle få till-
gång till de regionala nyhetssändningarna och de
regionala TV-sändningarna. Självklart är lösningen
på detta problem i första hand en fråga för ledningen
för Sveriges Television och inte för riksdagen; det är
jag medveten om. Det är också därför som hushållen i
östra Blekinge, liksom jag, i första hand har riktat
kraven mot Sveriges Television.
Förra sommaren, efter flera års kamp, menade jag
ändå att frågan borde lyftas på nationell nivå och
ställde en fråga till kulturministern, som i svaret hän-
visade till den proposition som vi i dag behandlar.
Varför är då detta krav så viktigt? Jag kan se flera
skäl till det men ska nu bara nämna tre.
För det första har de här hushållen, enligt min
mening, via licensavgiften betalat för att få tillgång
till Sveriges Televisions utbud.
För det andra är det en rättvisefråga. Alla vi andra
har ju redan tillgång till denna service som en själv-
klarhet.
För det tredje är detta en viktig demokratifråga,
dvs. att man har tillgång till nyhets- och samhällsin-
formation på samma villkor som alla andra.
Är detta problem då svårt att avhjälpa? Här måste
man konstatera att svaret är nej. Blekinge är ett platt,
om än trevligt, och tillgängligt område, så några tek-
niska hinder finns inte. Detta bekräftas också av de
tekniker som jag har varit i kontakt med.
Är det då dyrt? Även där är svaret nej. Beroende
på vilken teknisk metod man väljer rör det sig om
några hundra tusen och uppåt - ett belopp som väl
som investering näppeligen motsvarar mer än fri-
märkskassan på ett företag och en koncern som Sve-
riges Television.
Men varför kommer då inte denna lilla insats till
stånd? Uppenbarligen beror det på ett beslut som
fattats i mitten av 90-talet och som innebär att man
inte gör fler investeringar i den analoga tekniken i
väntan på den digitala. Men det som händer i det
läget är att hushållen i östra Blekinge blir utan sina
regionala TV-sändningar - inte bara ett år, inte bara
två år utan flera år. Och ännu har vi inte sett slutet på
denna historia.
Jag menar att Sveriges Television som ett public
service-företag borde ha intresse av att inte bara pro-
ducera och distribuera program utan också se till att
licensbetalarna faktiskt får förutsättningar att ta emot
programmen. Det är därför detta sist och slutligen blir
ett nationellt ansvar. Därför borde vi här och nu ta ett
ansvar för att inte bara de nationella sändningarna ska
ha kvalitetsmått och kvalitetskrav när det gäller till-
gången till dessa sändningar utan att det på samma
sätt ställs krav på de regionala sändningarna.
Här kan man dock med stort beklagande konstate-
ra att varken kulturministern i sin proposition eller
kulturutskottet i sitt betänkande vågar ställa de kra-
ven. Skälen till det tycker jag är svåra att förstå, och
de som får sitta emellan är hushållen, i det här fallet i
östra Blekinge.
Utskottet påpekar i sitt betänkande, i samband
med behandlandet av min och de socialdemokratiska
ledamöternas motion liksom Kristdemokraternas
Johnny Gyllings motion, att man utgår ifrån att frågan
uppmärksammas i samband med utbyggnaden av det
digitala marknätet. Låt mig då säga att utskottets
tilltro till Sveriges Televisions uppmärksamhet när
det gäller regionala sändningar möjligen är större än
min efter de senaste årens erfarenheter.
Skulle inte Sveriges Television med det snaraste
leva upp till de förväntningar som kulturutskottet -
och därmed så småningom också riksdagen, antar jag
- nu ställer med anledning av diskussionen om de
regionala TV-sändningarna lovar jag att återkomma i
denna kammare i detta ärende.
Anf. 80 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Den historieskrivning som Jan
Björkman ger har jag inga synpunkter på. Liksom Jan
Björkman vill jag bara konstatera att detta är en sak
som operativt ligger på Sveriges Televisions ledning,
och om man ska ha den här utbyggnaden får man
lägga en beställning på Teracom. Låt mig som en
personlig reflexion säga att om det handlar om några
hundra tusen är jag ungefär lika förvånad som Jan
Björkman över att det inte har hänt någonting. Det
var det ena jag ville ha sagt.
Sedan kan jag möjligen säga som smålänning att
det inte är så dumt att se på Smålandsnytt, men jag
förstår att man vill se på Sydnytt om man bor i Ble-
kinge. Om man som TV-tittare är mycket angelägen
om att nu kunna se Sydnytt är det enda råd jag kan ge
att man skaffar en digital terrester TV-box. Då kan
man se de mycket omfattande sändningar som SVT
Syd har. Det gäller som sagt om man är mycket an-
gelägen om att få detta nu. Men när det gäller huvud-
formuleringen är jag liksom Jan Björkman något
förvånad, om det bara rör sig om de här pengarna,
över att det inte har hänt någonting.
Sedan har ju också utskottet, som antyddes, skrivit
att utskottet självklart förutsätter att frågan om till-
gången till regionala sändningar i respektive region
uppmärksammas i utbyggnaden av det digitala nätet.
Anf. 81 JAN BJÖRKMAN (s) replik:
Fru talman! Jag är överens med Åke Gustavsson
om att det absolut inte är något fel på Småland. Det är
heller inget fel på Smålandsnytt, tvärtom. Problemet
med dagens uppdelning är att det är Sydnytt som
bevakar Blekinge, via bara en enda journalist. Det är
en väldigt klen resurs. Även om det är en duktig jour-
nalist är det bara en. Men den bevakningen sker inte
via Smålandsnytt, och det är därför det blir ett pro-
blem. Det hade kanske blivit problem för resten av
länet om man hade gjort tvärtom, och därför tror jag
att det enklaste är att man löser den här lilla, enkla
frågan. Sedan kan man med den digitala tekniken i
dag tydligen titta på Smålandsnytt i alla fall, om man
skulle vara intresserad av det.
Sedan har det varit min inriktning under de tre år
jag har jobbat med denna fråga att det är en fråga för
ledningen för Sveriges Television. Men när det inte
går att lösa det den vägen blir det en policyfråga. Ska
man ha rätt till sina regionala TV-sändningar som
man betalar för, eller ska man inte ha det? Jag tycker
att det är i samband med att man omförhandlar avtalet
mellan staten och televisionen som man kan ställa de
kraven, och inte bara på de nationella sändningarna.
Där har vi ju den typen av krav i dag, men vi har det
inte på de regionala. Jag förstår inte det.
Det hade inte gjort något om Sveriges Television
hade varit intresserat av att tittarna skulle se pro-
grammen och inte bara skickat ut dem. Då hade den
frågan löst sig i alla fall. Men nu är man inte det.
Blekinge är inte precis baksidan av Kebnekaise eller
de österrikiska bergen, utan det är ett ganska platt
landskap. Dessutom är det Sveriges mest tätbefolkade
utanför storstadsområdena. Då tycker jag att det är
rimligt att medborgarna i hela min valkrets får se sina
regionala TV-sändningar.
Sedan hoppas jag att Åke Gustavsson, som jag vet
är en stor Blekingevän, får rätt i att de förhoppningar
som kulturutskottet nu ställer till Sveriges Television
och dess ledning infrias - även om jag hade haft stör-
re förtroende för Åke Gustavsson än för Sveriges
Televisions ledning.
Anf. 82 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Att både delta i dagens mycket långa
och omfångsrika debatt om public service och samti-
digt försöka bevaka det mandat man har i en utred-
ning några våningar härifrån har sina sidor. Jag vill
dock tacka kanslisekretariatet för att man förvarnat
mig i tid om jag nu hade ordet. I vart fall hann jag
lyssna på rätt mycket av inledningen av den här de-
batten, och den har varit väldigt klargörande.
Jag har haft det stora nöjet att få representera mitt
parti, tillsammans med bl.a. Åke Gustavsson, i den
beredning som har arbetat fram de nya riktlinjerna för
en fri, opartisk och stark radio och television i all-
mänhetens tjänst för nästkommande fyra års till-
ståndsperiod. Det har varit utomordentligt intressant.
Engagerat arbete har lagts ned av samtliga elva par-
lamentariker och ett hängivet sekretariat. Det har varit
många möten, även många stimulerande möten med
andra människor och experter.
Därför är det med stor förvåning jag tar del av ut-
skottets betänkandetext. Jag känner inte igen mig i
den splittring som utskottet uppvisar.
Jag har också försökt att i dag lyssna in varför
främst Moderaterna och Folkpartiet har avvikit så
dramatiskt i förhållande till de texter som vi gemen-
samt arbetade fram i beredningen. Jag är otroligt
förvånad över att Ola Karlsson, Olof Ehrenkrona och
Ana Maria Narti har låtit sig köras över på det sätt
som man uppenbarligen har.
Jag har naturligtvis inte deltagit i kulturutskottets
inre arbete och bedömningar. Men jag kan ändå läsa
och dra slutsatser av den lästa texten. Så många avvi-
kande meningar trodde jag över huvud taget inte
fanns ens om avgiftsfrågan lämnas därhän. Den hade
vi inte rätt att diskutera.
I vart fall, fru talman, har själva beredningsarbetet
varit otroligt stimulerande och givande. Det har varit
ett givande och tagande mellan olika positioner och
mellan olika partiers företrädare. Jag tyckte att vi
kom till en mycket bra slutprodukt, det som så små-
ningom blev en proposition som är betitlad Radio och
TV i allmänhetens tjänst.
Det är också så att radio och TV inte bara är TV.
Av debatten att döma talade de flesta i dag om televi-
sionen. Det är egentligen bara vid några få tillfällen
som radion har lyfts fram, bl.a. i Åke Gustavssons
utmärkta inledningsanförande.
Men radio är det mest utnyttjade mediet i Sverige,
åtminstone om man räknar i tid som enskilda perso-
ner nyttjar medier. Det finns ingenting att jämföra
med. Radion är nämligen tillgänglig närsomhelst och
varsomhelst. Man kan ha den med sig, bära den på
sig. Man kan ha den i bilen. Man kan ha den ute på
gräsmattan. Man kan ha den på badstranden. Man kan
ha den lite varstans. Den är enkel.
Radion når hela Sverige. Det finns inte ra-
dioskugga någonstans, vad jag vet. Därför är det
mycket tråkigt att radion alltid kommer i skuggan av
televisionen när public service, det engelska uttrycket
för radio och TV i allmänhetens tjänst, diskuteras.
I dag fattar vi dock ett beslut i denna kammare,
förhoppningsvis vid 16-tiden, om att i alla fall få till
stånd en digitalradiokommitté, som utskottet mycket
starkt skriver, som regeringen har föreslagit och som
är liktydigt med min motion i ärendet. Den kommit-
tén får till uppdrag att försöka värdera de radiosänd-
ningar som digitaliserad distributionsteknik har haft
ett antal år på sig med och föreslå nya riktlinjer för
radion framöver.
Åke Gustavsson sade i sitt inledningsanförande,
och jag har förstått det av texten, att denna kommitté
ska tillsättas skyndsamt och den ska arbeta skynd-
samt. De här två understrukna skyndsamheterna är
viktiga, därför att det är en fråga om tid där det gäller
att försöka jaga i fatt erfarenheter som har gjorts, att
försöka jaga i fatt internationella erfarenheter och
staka ut väg för en ny radiosändningsmöjlighet över
hela landet.
Många säger att den digitala radiotekniken är att
likna vid en kalkon, dvs. den flaxar men flyger inte.
Så sade man om mobiltelefonin också 1970-1971.
Den kostade flera månadslöner för vanligt folk. De
hade inte möjlighet att köpa den över huvud taget.
Den vägde mellan sju och tio kilo och den var pakete-
rad i stora tjänstebilar. Det tog 25 år innan mobiltele-
fonin fick ett sådant genombrott att den blev var mans
egendom. Det är ett antal år sedan. Och vi har varit
med om tre tekniksprång inom distributionstekniken,
från NMT till de nuvarande frekvenserna och kanske
nu till 3G-tekniken.
Det tar tid. Teknikgenombrott är ingenting som
man bara knäpper med fingrarna så kommer det över
en natt, utan det är målmedvetenhet, forskning, tek-
niska genombrott, försöksverksamheter och framför
allt att man penetrerar var marknaden finns, var kon-
sumenterna finns, var köpkraften finns någonstans.
Utan de här samverkande parametrarna får man inte
teknikgenombrott. Uppenbarligen finns det i vart fall
i dag ingen annan känd teknik än den digitala som
möjliggör minskat frekvensbehov, ökade möjligheter
att säkerställa fler röster i etern.
I London t.ex. berättas det nu att BBC tillsam-
mans med den kommersiella lokalradion har öppnat
tre multiplexer med ett tjugotal kanaler som sänder i
London med hög säkerhet och hög kvalitet. Jag me-
nar att de erfarenheterna måste hämtas hem för att
möjliggöra för beslutsfattarna i en kommande riksdag
att fatta beslut för radions utveckling.
Det är också väldigt viktigt, och nu vänder jag
mig till kulturutskottets vice ordförande som jag ser i
kammaren, utskottets ordförande har nyss lämnat den,
att ni försöker övertyga departementet om att den
kommitté som ska tillsättas leds av en person som har
stark integritet, stor erfarenhet av både public service
och annan publicistisk verksamhet, så att den får
kraftfulla redskap, och naturligtvis ska den vara par-
lamentariskt utsedd. Jag utgår från att kommunikatio-
nen mellan utskott och departement är av den arten
att detta går att ordna redan i sommar.
Jag ser fram emot att det jobb som då startar kan
leda till en radio som är mer mångfasetterad och når
ännu fler medborgare med högre kvalitet än vad som
är fallet i dag. Då ska vi veta att vi har en bra radio i
dag. Fyra utomordentliga kanaler. Oavsett om man
vill lyssna på Dagens Eko i P1, radiosymfonikernas
konsert från Berwaldhallen i P2, Rally och Spanarna
på fredagseftermiddagarna i P3 eller Efter tre i radi-
ons program 4, för att inte prata om alla regionala
sändningar, eller om man vill lyssna på den kommer-
siella lokalradion, har radion en enorm möjlighet att
tillfredsställa fler lyssnargrupper. Man kan diversifie-
ra, nischa in sig och nå fler, och fler skulle bli nöjda.
Vi skulle kunna ha 24 radiokanaler i det digitala
sändningsnätet om den digitala radion får den ut-
veckling som jag hoppas och tror att den får.
Fru talman! Det har varit en trevlig debatt att
lyssna på. Det var ett fantastiskt intressant bered-
ningsarbete. Jag får vända mig till flera ledamöter
som var med och tacka för det nästan ett år som vi
jobbade tillsammans. Jag är bara otroligt förvånad
över att Moderaterna och Folkpartiet inte höll ända ut
och stod för de texter som vi var överens om.
Anf. 83 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka Kenth Högström
för hans brinnande kärlek till radion. Jag är också
radioälskare, men jag hann inte framföra det i mitt
anförande.
Jag tycker att det finns en fara i dag att uppmärk-
samheten koncentreras alldeles för mycket på TV,
och vi glömmer bort att den kommunikationskanal
som enklast och billigast slår alla är radion och att vi
måste värna om den. Tack för det!
Sedan vill jag försäkra att jag inte har blivit över-
körd. Vårt medieprogram var mycket väl känt medan
vi arbetade med beredningen. Det avser en framtid.
Det vi kom överens om var den kommande till-
ståndsperioden. Vissa av oss ville göra den kortare än
den är. Men vi har inte bundit oss för all framtid. Vi
tror i Folkpartiet att frågan om en fullständigt obero-
ende ekonomi för etermedierna är så viktig att den
markeringen också behövdes i det här betänkandet.
Anf. 84 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag är inte så säker på att den repliken
var till mig, men låt oss fortsätta dialogen, Ana Maria
Narti, kring de gemensamma intressen vi har om
radions framtid. Låt oss också ta i beaktande det som
har sagts tidigare i dag, att redan nu befintlig teknik,
webben och datorn, skulle möjliggöra ett ökat lyss-
nande eller seende i TV, och att man därigenom un-
derminerar avgiftssystemet. Låt oss anta att det är så.
Några har sagt så, t.ex. Ola Karlsson och Jan Back-
man.
Över 65 % av svenska folket lyssnar dagligen på
radio, främst Sveriges radio. Om bara en av dem
skulle lyssna över datorn, och datorn vore kopplad
via modem i hemmet, skulle teleräkningen för detta
sluta på över 20 000 kr. Vi måste vara lite försiktiga
när vi säger att datortekniken, webbtekniken, och de
teleledningar som nu grävs ned över hela landet, är
lösningen på problemet med distributionen. Detta ska
ju ändå betalas. Det ska betalas av den enskilde, som
momentant tar ned lyssnandet eller seendet. Det är
inget alternativ. Tekniken med rundradio på det ter-
restra nätet är utan varje jämförelse överlägsen och
billigast och kommer enligt alla som har satt sig in i
det tekniska att vara så under en lång tid.
Om man har tolv reservationer, Ana Maria Narti, i
förhållande till den text man själv har varit med och
producerat, då har man någonstans blivit överkörd.
Åtminstone skulle jag uppleva det så. Om jag skulle
bereda en textmassa som jag lämnar över till min
minister, som gör en proposition av detta, och jag
sedan kommer till utskottet och blir avklädd på punkt
efter punkt, så att jag vid tolv tillfällen - i moderater-
nas fall 19 tillfällen - får knäböja, måste jag fråga
mig vad jag har haft för mandat. Själv skulle jag över
huvud taget överväga mandatet.
Slutligen, Ana Maria Narti, har vi frågan om obe-
roende, säkerställd finansiering för public service-
företagen. Ja, låt oss fortsätta samtalet om detta. Jag
har inte hört vare sig Ana Maria Nartis företrädare
Kollmats eller henne själv skissera hur dessa fonder
skulle byggas upp. Vem ska finansiera dem?
Anf. 85 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Det är uppenbart att vi har en helt an-
nan syn på vad det innebär att bli eller inte bli över-
körd. Jag känner mig inte överkörd. Där kan denna
diskussion stanna. Vi har viktigare saker att diskutera
än detta som påminner om mobbning i ett klassrum.
Det viktiga är att vi har arbetat bra tillsammans.
Jag tillhör inte teknikfanatikerna. Jag är oerhört osä-
ker på vad konvergensen kommer eller inte kommer
att betyda och hur det hela kommer att utvecklas, av
den enkla anledningen att jag var med redan på den
tiden när många av de människor som i dag sysslar
med medier inte ens var födda. Då sade man till oss
att det nu fanns biografer och att teatern skulle för-
svinna. Sedan sade man att nu fanns TV:n och att
biograferna skulle försvinna, osv. Saker och ting har
inte förändrats så som man då spådde.
Jag har haft en viss roll i det medieprogram som
vi har presenterat, nämligen att dämpa teknikgalop-
pen. Vi vet inte hur den här galoppen kommer att
fortsätta, vad som kommer att komma ut ur den. Vi
vet inte ens hur prisutvecklingen på den tekniska
marknaden kommer att se ut. Så länge som vi inte har
alla dessa saker i handen kan vi inte binda oss. Vad vi
bjuder till genom vårt program, och genom våra re-
servationer, är en djupare fundering och en djupare
analys just över osäkerheten som nu skapas.
Anf. 86 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! På en punkt är Ana Maria Narti och
jag helt ense, nämligen att det råder osäkerhet över
vart den tekniska utvecklingen tar vägen och hur den
ska kunna analyseras.
Vi känner en stark osäkerhet över hur snabbt kon-
vergensen går, dvs. hur medier smälter samman och
går in i varandra. Men, en sak vet vi: Ju osäkrare vi
känner oss om detta, ju tryggare måste vi känna oss
över det faktum att det terrestra nätet med markbund-
na sändningar fungerar alldeles utmärkt i dag, både
analogt och digitalt - tekniskt sett. Då har vi ett nät
att stå på. Vi vet att det är det effektivaste, rationel-
laste, kostnadseffektivaste sättet att nå hela Sverige,
både med radio och med TV. Där är själva basen och
grunden. Där vill vi lägga public service, och där vill
vi bjuda in kommersiella aktörer. I så måtto är vi
överens. Det är väl bara moderaterna som inte tycker
riktigt så.
Men hur ska detta finansieras långsiktigt, Ana
Maria Narti? Någon måste betala. Vi har föreslagit att
tittarna fortsätter att betala via särskilda avgifter. Så
länge inget annat bättre system är känt får det gälla.
Då måste också avgiften höjas.
Tony Blair och Labourledningen tog strid på den
punkten i valet i Storbritannien häromdagen. Man
vann en förkrossande seger. En av de frågor man gick
till val på var just avgiftshöjningen till public service
för att säkra BBC:s utomordentliga integritet.
Hur ska fonderna finansieras, som vi talar om?
Via börsen? Nej, knappast. Ni skulle från början ha
en fond. Vem ska betala fonden? Någon ska fondera
kapitalet. Det måste väl vara svenska folket i någon
mening?
Anf. 87 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Kenth Högström sade bl.a. att radion
når hela Sverige. Det gör faktiskt också vår TV. Det
är sant tekniskt, men det är inte sant när det gäller
individerna. Det är faktiskt en miljon människor i
Sverige som har svårt att följa vad som sägs både i
radio och TV, bl.a. på grund av det bakgrundsljud
som vi har yttrat oss om i utskottet. Låt mig läsa ur
några insändare.
Den första: Hej och tack för trevliga program!
Tyvärr förstörs de ofta av skräniga musikinslag. Min
man har dålig hörsel, och när musiken dränker alla
andra ljud tappar han lusten att titta. Samma sak
drabbar alla de tusentals personer som har tinnitus
och andra hörselproblem.
Nästa brev: Måste ni alltid lägga denna starka
bakgrundsmusik till olika program? Vi är så många
som stängs ute från möjligheterna att förstå pro-
grammen.
Nummer tre: Varför måste det vara pianoklink i
bakgrunden över helgmålsbönen? Det tar över, och
jag som är hörselskadad hör inte vad som sägs. Det
var säkert ett fint program, men jag hörde inte vad
han sade.
Nummer fyra: Intervjun med finansminister Ring-
holm i 17-sändningen ackompanjerades av så hög
musik att det knappt gick att uppfatta vad han sade.
Varför dränker ni det talade ordet i nästan alla pro-
gramtyper?
Åke Gustavsson sade i hans inledande anförande
att han aldrig har varit med om så avgörande steg till
förmån för tillgängligheten. Det är rätt. Jag instäm-
mer i det. Nu är det desto viktigare för våra mediefö-
retag att de verkligen observerar vad utskottet önskar.
Det står följande i klartext: "Enligt utskottets uppfatt-
ning är det självklart att en radio och TV i allmänhe-
tens tjänst i sin produktion beaktar de svårigheter som
personer med hörselnedsättning kan ha när det gäller
att uppfatta talade inslag i program i radio och TV".
Sedan skriver vi med en stark formulering: "Utskottet
förutsätter att programföretagen intensifierar sina
ansträngningar för att åstadkomma en jämn och hög
ljudkvalitet och - i så stor utsträckning som möjligt -
undvika störande bakgrundsljud av olika slag".
Jag förutsätter att utskottet kontinuerligt och snart
kontrollerar att företagen verkligen följer denna am-
bition, som utskottet i total enighet har uttryckt här.
Det kan inte vara så att t.o.m. denna miljon män-
niskor, som kanske är mer beroende av medier som
radio och TV, ska undanhållas den information, den
förströelse och vad det nu är av olika slag, t.ex. guds-
tjänster och annat, som man kan få - just den miljon
som kanske hör till dem som är mest beroende därav.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)
8 § Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU15
Kemikaliestrategi för Giftfri miljö (prop.
2000/01:65).
Anf. 88 PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Moderata samlingspartiet har yrkat
avslag på de fem delmålen i regeringens proposition
om en framtida kemikaliestrategi. Att vi har gjort det
beror inte på att vi anser att regeringens analys och
långsiktiga strategi om kemikalier är i grunden fel. Vi
kan ha en del synpunkter på detaljer, men i stort in-
stämmer vi i propositionens förslag till åtgärder. Jag
vill betona detta. Vi har samma grundinställning till
en framtida kemikaliestrategi som regeringen. Det är
inte detta som vårt avslagsyrkande bygger på.
Efter det att regeringen antog sin kemikaliepropo-
sition den 1 februari i år kom Europeiska gemenska-
pens kommission med en s.k. vitbok - en vitbok om
en framtida strategi för kemikaliepolitiken inom EU -
i mitten av februari. Denna vitbok antogs slutligen
den 27 februari.
I vitboken tar kommissionen i princip upp samma
frågeställningar som regeringen. Det finns dock avgö-
rande skillnader i de två dokumenten. Framför allt
gäller det tidsaspekten för införandet av nya begräns-
ningar. Men EU har även en annan vinkel på hur vi
ska fasa ut och hantera kemikalier i framtiden. Jag
anser att regeringen borde haft insikt i kommissio-
nens arbete med kemikaliestrategin och därmed vän-
tat med att fastställa bindande nationella delmål.
Regeringens proposition är i stort en bra skrivelse
- att ha som ett förhandlingsdokument mot EU. Den
uppfyller en mycket ambitiös position, och jag hade
gärna ställt upp på en sådan ordning.
Jag hälsar miljöministern välkommen. Det är
trevligt att se miljöministern här i debatten.
Konsekvensen av regeringens förslag blir dock att
vi inför regler som inte kommer att harmoniera med
EU:s tidsplan eller övrig kemikaliestrategi. Situatio-
nen kan bli problematisk för Sverige, som kan ställas
inför att antingen bryta mot våra egna mål eller att få
en konflikt med EU.
Ett sätt att komma runt problematiken hade varit
att i delmålen byta ut ordet skall mot det mjukare
ordet bör. Vi hade då uppnått att visa vår vilja men
ändå kunna erhålla en EU-harmonisering. Utskottet
var dock inte villigt att gå denna väg, vilket jag be-
klagar. Moderata samlingspartiet har då ingen annan
utväg än att yrka avslag på propositionen. Sverige har
inte mycket att miljömässigt vinna på regeringens
förslag, och vi vill inte medverka till att stå bakom en
politik som kan få vanskliga konsekvenser såväl mot
svensk lagstiftning som mot svensk industri och fö-
retagsamhet.
Fru talman! Omkring 100 000 olika ämnen är re-
gistrerade på EU-marknaden. 10 000 av dessa salu-
förs i större mängder än 10 ton och 20 000 i mängder
på 1-10 ton. Av dessa 30 000 ämnen som totalt an-
vänds svarar 1 000 ämnen för 90 % av den totala
volymen av kemikalier. Av de 11 000 kemiska ämnen
som används i Sverige är det enbart 300-400 som
tillverkas i Sverige. Handeln med kemikalier och
varor som innehåller kemikalier är i allra högsta grad
global.
För att kunna genomföra produktförändringar
krävs ett internationellt samarbete. Sverige vinner
föga på att ha en nationell lagstiftning som inte är
harmoniserad med omvärlden. Jag anser att vi ska ha
mycket ambitiösa miljömål, men dessa ska framför
allt drivas i det internationella förhandlingsarbetet
och vara starkt underbyggda av forskning och fakta.
Fru talman! Regeringen har satt som delmål att
senast år 2010 ska det finnas uppgifter på alla avsikt-
ligt framställda eller utvunna kemiska ämnen som
hanteras på marknaden. För högvolymämnen eller
särskilt farliga ämnen ska uppgifter finnas tidigare.
Senast år 2020 ska det även finnas uppgifter om oav-
siktligt framställda och utvunna kemiska ämnen.
Kommissionen föreslår att existerande och nya
ämnen i framtiden, efter infasning av existerande
ämnen fram till 2012, ska omfattas av samma förfa-
rande i ett och samma system. Det är hårda krav, men
troligen har det här en mer realistisk tidsaspekt.
Regeringen och EU har lagt ett ökat ansvar på in-
dustrin. Detta synsätt delar jag. Däremot måste in-
dustrin få en rimlig tid på sig att komplettera de test
av det stora antal existerande ämnen som det här
gäller. I dag finns inte den testkapacitet som behövs,
och det kommer troligen inte att vara praktiskt möj-
ligt för industrin att genomföra alla de test som krävs.
Varför ger inte regeringen industrin den tidsfrist
som harmonierar med EU? Miljön vinner inte på
orealistiska krav. Kemikaliearbete ska enligt mitt
förmenande bedrivas långsiktigt och med ett förtro-
endefullt samarbete såväl mot inhemsk industri som
internationellt.
I detta sammanhang hälsar jag med stor tillfreds-
ställelse både EU:s och den svenska inställningen till
att minska eller avstå från djurförsök samt att använ-
da metoder som gör att försöksdjur ej tillfogas lidan-
de.
Fru talman! Vad blir då konsekvenserna av att alla
ämnen ska ha uppgifter tillgängliga senast år 2010?
Det får enligt mitt förmenande konsekvensen att om
Sverige ensidigt inför detta krav så kommer alla äm-
nen och beredningar som innehåller ämnen utan dessa
uppgifter att förbjudas i Sverige, men de kan fritt
användas om de är producerade i EU eller utanför
EU. Det blir alltså endast svensk produktion och
import som stoppas.
Jag har en känsla av att regeringen inte har en
aning om vilka resurser som skulle åtgå för att fast-
lägga vilka alla dessa ämnen är och sedan undersöka
deras egenskaper. Det gäller uppgifter på ca 11 000
ämnen som används i Sverige eller på de ca 30 000
ämnen som används inom EU. Det finns varken test-
laboratorier eller riskbedömningsresurser som kom-
mer att klara en genomgång av så många ämnen på
mindre än tio års tid. Att dessutom införa krav på
uppgifter om egenskaper för alla oavsiktligt produce-
rade ämnen till år 2020 verkar något befängt.
Att forcera tidsgränser för att uppfylla kunskaps-
målet fyller inget reellt miljömässigt syfte. Snarare
skapar det problem för både efterlevnad och tillsyn.
Vårt förslag är att senast år 2010 bör det finnas upp-
gifter om egenskaperna. Denna mjukare skrivning
skulle både ge industrin rimliga förutsättningar att
leva upp till delmålet och innebära att vi ger en klar
signal om riksdagens miljöambition.
Fru talman! Regeringens delmål 2 är även det
villkorat med att senast år 2010 ska varor vara för-
sedda med hälso- och miljöinformation om de farliga
ämnen som ingår.
Åter blir det varor på den svenska marknaden som
drabbas. Svenska tillverkare av bilar, båtar, byggma-
terial, datorutrustning, telefoner etc. får problem med
att sälja sina produkter då det blir allvarliga svårig-
heter att få fram information om importerade delar.
Svenska tillverkare av varor är beroende av råvaror
och komponenter som kommer utifrån och kan inte,
hur gärna de än vill, ensamma ställa krav på den
information som krävs. Varor producerade i alla and-
ra länder kommer även att få samma krav och kom-
mer att förbjudas att säljas i Sverige. Detta är orealis-
tiskt och kommer att komma i konflikt med den fria
marknaden och WTO-regler. Det är en annan tyngd
bakom kraven om EU står för dem.
Kommissionens förslag känns för mig mer in-
siktsfullt och realistiskt. Där poängterar man vikten
av information till allmänheten, vilken synpunkt jag
till fullo instämmer i, men avstår från villkorat datum
och informationssystem för innehåll i varor.
Fru talman! Delmål 3 handlar om utfasning av
farliga ämnen. Det är ett angeläget och bra delmål.
Här ställer även regeringen krav på att fasa ut ämnen
med en tidsangivning.
Vad händer om Sverige fasar ut CMR-ämnen,
persistenta och bioackumulerade ämnen, kadmium,
kvicksilver och bly på egen hand? Regeringen före-
slår ju att det ska gälla från vissa datum, oberoende
av EU eller andra länder. Konsekvenserna blir svåra
utan att hälsa eller miljö på något sätt förbättras. T.ex.
kommer från år 2010 bilar med blybatterier inte att
kunna tillverkas i eller importeras till Sverige.
Vidare kommer inga tvättmedel baserade på
svenska råvaror att kunna tillverkas, men samma sorts
tvättmedel kommer att kunna säljas på den gemen-
samma EU-marknaden och även importeras. Ut-
gångsvaran är ett cancerframkallande ämne, etenoxid,
som i sig är cancerframkallande. Men det omvandlas
till icke cancerframkallande råvara i tvättmedlet.
Fru talman! Etenoxid framställs ur eten. Det är en
stor mellanprodukt och används till en mängd viktiga
kemiska produkter. I Stenungssund tillverkas ca
70 000 ton etenoxid om året. Etenoxid används för att
bilda olika långa etenoxidkedjor, som sedan får rea-
gera med cellulosa. Den modifierade cellulosapro-
dukten, EHEC, används bl.a. i vattenburna färger och
andra byggmaterial.
EHEC bedöms ha en mycket låg akut giftighet.
Miljödata visar att den inte ska klassificeras som
miljöfarlig. Etenoxid används främst i tensider, som
har många olika användningsområden. Bryggerier
behöver tensider för att tvätta flaskorna och smörja de
löpande banden. Inom textilindustrierna behövs ten-
sider för att tråden ska glida bättre genom maskiner-
na. I färgindustrin behövs tensider till vattenlösliga
färger och i ett asfaltverk används tensiderna för att
bitumen ska fastna på gruset man blandar i.
Ett giftigt cancerframkallande ämne har alltså
omvandlats till en miljöanpassad vardagsprodukt som
används i alla våra hem och som har bidragit till en
avsevärt bättre arbetsmiljö. Ska ett sådant ämne för-
bjudas i Sverige? Enligt regeringen, ja.
Fru talman! Den svenska plastindustrin kommer
också att få svårigheter med användningen av cancer-
framkallande utgångsmaterial som vinylklorid. Vida-
re kommer inga vägar att kunna asfalteras med
svensktillverkad asfalt som avger cancerframkallande
PAH, polyaromatiska hydrokarboner, vid tillverk-
ningen men inte vid användning som bitumen för
asfaltering. Det skulle vidare kunna innebära att ingen
vedeldning skulle tillåtas i hemmen eller sommarstu-
gorna därför att cancerframkallande toxiska dioxiner
bildas.
Jag har här velat påvisa hur en rigid och katego-
risk lagstiftning kan slå mot det svenska samhället.
Fru talman! Jag vill säga några ord om delmålen 4
och 5. Delmål 4 har fått en något lustig formulering.
Där anges att hälso- och miljöriskerna vid framställ-
ning och användning av kemiska ämnen ska minska
fortlöpande fram till år 2010. Jag ställer då frågan:
Vad händer sedan? Ska risker därefter vara accep-
tabla? Jag förmodar att det inte är regeringens avsikt.
Detta blir ännu ett exempel på hur en politisk detalj-
styrning får en olycklig utformning. För min del är
det en självklarhet att arbetet med att minimera risker
är en ständigt pågående process. I detta ligger att
skapa ett förtroendefullt samarbete mellan myndig-
heter och tillverkare och importörer.
I delmål 5 föreslås att det senast år 2010 ska fin-
nas riktvärden för minst 100 utvalda ämnen som inte
omfattas av delmål 3. Riktvärdena är nationella och
finns inte med i EU:s vitbok. Kostnaderna är svåra att
överblicka och mycket resurser kommer att gå åt för
att utreda hanteringen av riktvärden. Ambitionen är
säkert lovvärd och kan bli ett verktyg för att minska
utsläppen av farliga ämnen till vatten.
Fru talman! Kemikalier och kemiska processer
och produkter är en del i vår vardag och en förutsätt-
ning för det liv vi har valt att leva. Den kemikaliepo-
litik som nu diskuteras innebär att farliga ämnen ska
fasas ut. En bokstavstolkning av detta kan innebära
att all användning av dessa kemikalier ska upphöra,
oavsett om den slutliga konsumentprodukten inne-
håller ämnet i fråga eller ej, utan enbart om ämnet
används eller omvandlas i processen för att tillverka
slutprodukten.
Det går inte att bortse från att det finns farliga
ämnen i vår omvärld och att kunskapen om många är
bristfällig. Det är därför nödvändigt att vi lär oss mer
om kemikalier och deras påverkan på miljö och män-
niskor. Arbetet med detta fordrar dock information
och ett förtroendefullt samspel med alla aktörer på
marknaden. Lagstiftning och överambitiösa åtgärder
kan leda till att begränsade resurser används fel. En
isolerad svensk kemikaliepolitik blir inte heller ef-
fektiv med hänsyn till att miljöproblemen är alltmer
globala. Energin bör därför enligt mitt förmenande
koncentreras till det internationella samarbetet.
Den myndighet som har det största ansvaret för
arbetet med regeringens mål om giftfri miljö är Ke-
mikalieinspektionen. Alltfler uppgifter läggs på denna
myndighet. Medel för att genomföra regeringens
ambitioner lyser dock med sin frånvaro. Menar rege-
ringen allvar med sitt miljöarbete på kemikalieområ-
det fordras också att inspektionen tillförs resurser att
klara arbetsuppgifterna. Jag har påpekat detta vid ett
flertal tillfällen. Nu är kemikalieutredningen avslutad.
Jag förutsätter att inspektionen får det tillskott som
behövs för att genomföra sina åligganden.
Fru talman! Moderata samlingspartiet delar i stort
de intentioner regeringen har med en långsiktig ke-
mikaliepolitik. Vi anser dock att regeringsförslaget
har sådana brister i en verklighetsförankrad syn på det
internationella kemikaliearbetet att det vore bättre att
ha regeringens proposition som en grund för en
svensk position i EU-förhandlingarna senare i höst än
att nu fastställa bindande svenska delmål som i
slutändan troligen inte harmonierar med EU:s ambi-
tioner.
Jag yrkar därför på att riksdagen avslår regering-
ens fem delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri
miljö och bifaller reservation 1.
Anf. 89 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Människans uppfinningsrikedom på
kemikalieområdet är grundläggande för vår moderna
livsstil och för all del även vårt välstånd. Medaljen
har emellertid en baksida. Utvecklingen har många
gånger skett utan en tanke på kemikaliernas vidare
öden i naturen. De flesta av de ämnen vi använder
sprids förr eller senare, med vind eller vatten. De kan
i vissa fall förflyttas långa avstånd, kanske t.o.m. över
hela jordens yta.
Fettlösliga och långlivade ämnen lagras i närings-
kedjor och hamnar ibland i våra egna livsmedel. Livet
igenom samlar vi på så sätt på oss ett förråd av tung-
metaller och långlivade naturfrämmande ämnen i vår
vävnad. Redan det ofödda barnet får del av de natur-
främmande ämnena genom mammans blod.
Konsekvenserna av den globala kemikaliesprid-
ningen är i stort sett okända. Hittills har vi kunnat
utläsa effekter framför allt inom djurvärlden. Ämnen
har visat sig ha förmåga att påverka livets mest käns-
liga process. De kan framkalla cancer, försvaga im-
munförsvar och ge upphov till allergier och andra
sjukdomar. Vissa av dem påverkar hormonsystem
med konsekvenser för t.ex. intelligens och fertilitet.
Effekter har visat sig uppstå även vid extremt låga
halter, i synnerhet under ömtåliga skeden i livet.
Även människan påverkas således. Mest utsatt är
naturligtvis den ömtåliga människan, barnet.
Det är angeläget med en verkningsfull och lång-
siktig kemikaliepolitik som skyddar människan och
naturen. Vi måste avgifta kretsloppen.
Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen
att nyproducerade varor så långt det är möjligt ska
vara fria från cancerframkallande, arvsmassepåver-
kande och fortplantningsstörande ämnen senast år
2007 om varorna är avsedda att användas på ett så-
dant sätt att de kommer ut i kretsloppet.
Med tanke på de effekter, fru talman, som dessa
ämnen kan ha för både människor och djur tycker jag
att det är befogat med en offensivare målsättning för
just arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande
ämnen. Ju tidigare vi kan få bort de ämnena från
spridning i kretsloppet dess bättre.
Speciellt som dessa ämnen redan finns i samhället
är varje minskning och minimering viktig. Det är med
tanke på farligheten befogat att ändra målsättningen
för utfasningen av arvsmassepåverkande och fort-
plantingsstörande ämnen i nyproducerade varor. År-
talet bör sättas tidigare än vad som är fallet i rege-
ringens proposition. Vårt förslag därvidlag är år 2005.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till vår
reservation nr 2.
Så över till en helt annan sak, nämligen amalga-
met. Propositionen tar inte upp problematiken med
amalgam i samhället trots att amalgam såvitt känt har
stora hälso- och miljökonsekvenser. Det är ett av de
stora användningsområdena för kvicksilver, som i sig
är farligt.
Jag och Centerpartiet anser att det är förvånande
att det inte tas upp på ett bättre och tydligare sätt i
propositionen. Kvicksilverhanteringen i den svenska
tandvården, för att ta det som exempel, uppgår till
knappt 1 ton per år. Det är mycket det.
Amalgam är den dominerande källan till utsläpp
av kvicksilver i Sverige. Det sker främst i form av
utsläpp till luften och avloppet. Det är därför av yt-
tersta vikt att kvicksilvret i tandvården ur miljö- och
hälsosynpunkt hanteras som annat kvicksilver i sam-
hället. Så är inte fallet i dag.
Jag skulle med detta vilja ställa frågan till berörd
utskottsföreträdare: Varför behandlas inte den frågan
på ett bättre och mer seriöst sätt i föreliggande betän-
kande?
Anf. 90 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag brukar ibland kritisera att vi upp-
repar ärenden. Men i det här fallet tror jag att det är
bra att vi får diskutera frågan vid flera tillfällen. I dag
får vi diskutera kemikaliepolitiken. Vi har möjlighet
att återkomma till frågan i samband med att vi ska
behandla miljömålen. Det är bra att vi inom en gans-
ka kort tidsrymd får upprepa frågeställningarna.
Regeringens förslag är ett hyggligt radikalt för-
slag, och i allt väsentligt ställer jag mig bakom det.
Jag vill ändå peka på några frågeställningar. Det är
för det första viktigt att betona vilka de övergripande
beslutsprinciperna ska vara i kemikaliepolitiken, och
det är viktigt att vi följer en försiktighetsprincip. För
det andra är principen att förorenaren betalar viktig,
och för det tredje är det viktigt att utredningsansvaret
ska gälla alla kemiska ämnen.
Strategier för hur EU:s kemikalieregler ska refor-
meras och hur Sverige ska kunna utveckla sitt natio-
nella lagutrymme måste också ingå. Ambitionen att
skapa en giftfri miljö, som är tydligt uttryck i rege-
ringens förslag, kommer att kräva mycket stora insat-
ser från alla aktörer i samhället. Grundlig vetenskap-
lig information ska vara en viktig mekanism i arbetet
med att identifiera hot så tidigt som möjligt. Det kan
leda till en ännu mer radikal kemikaliepolitik.
En inte alltför radikal miljöpolitik demonstreras i
en av reservationerna. Jag citerar: "Sverige bör av-
vakta resultatet av det pågående arbetet med att ut-
forma en kemikaliestrategi för EU innan beslut om
delmål för att uppnå målet Giftfri miljö fattas." Det är
inte en framåtsyftande och radikal kemikaliepolitik.
Tänk om vi på alla områden inom miljöpolitiken
skulle säga: Vi ska inte gå före. Vi ska invänta alla
andra. Vi ska inte lägga ambitionen eller målen högre
än vad andra gör. Det är tvärtom. Vi ska visa vägen.
Den som vill visa vägen måste självklart också visa
att man har högre målsättningar. Jag tycker att det är
minst sagt bedrövligt att vi över huvud taget ska be-
höva föra diskussionen om att vi inte ska gå före. Vi
ska självklart gå före.
Fru talman! Jag vill vidare kommentera den aktu-
ella frågan om amalgam och kvicksilverförbud. Till-
sammans med Centern har vi i reservation 6 pekat på
att Sverige bör i EU omedelbart anmäla - alltså inte i
avvaktan på någonting annat - ett generellt förbud
mot kvicksilver. Jag yrkar med detta bifall till reser-
vation 6.
Anf. 91 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Vi kunde under våren läsa hur man
hittat flamskyddsmedel i pilgrimsfalk. Det kanske
egentligen inte är så förvånande. Det har kommit
ganska många uppgifter genom åren där man hittat
olika kemikalier i olika växter och djur. Men i det här
fallet var det ganska sensationellt. Man hade tidigare
inte trott att bromerade flamskyddsmedel kunde anri-
kas i näringskedjan.
Här hade vi ytterligare ett exempel på en kemika-
lie som kan hittas i en toppkonsument, pilgrimsfal-
ken. Man kunde också visa att i äggen hos pilgrims-
falkar i vilda naturen var halterna fyra gånger högre
än i pilgrimsfalksägg hos fåglar som hade uppfötts i
fångenskap under kontrollerade förhållanden.
Slutsatsen måste bara bli att vi här ånyo har ett
ämne som kan utgöra en stora fara för den biologiska
mångfalden i naturen och slutligen också för männi-
skan. Studier visar att bromerade flamskyddsmedel
kan ge levertumörer och påverka skelett hos foster.
Det är den typ av kemikalier som inte hör hemma i ett
långsiktigt hållbart samhälle.
Vi kunde också i våras att man hittat ett nytt ke-
miskt ämne förkortat PFOS, perkloroktansulfonat,
också det innehållande en halogen, nämligen fluor.
Fluor, klor, brom och jod, lärde man sig i kemin, är
halogener. Det är grundämnen som ofta är mycket
reaktiva.
Man har visat att detta ämne är en väldigt stabil
förening. Än så länge har man inte sett några effekter
i naturen. Men man räknar med att de kommer. Det är
ett ämne som används enormt mycket i alltifrån hår-
schampo till textilier och brandsläckare.
Det här är två exempel på hur vi använder kemi-
kalier på ett totalt huvudlöst sätt. Ett annat exempel är
bekämpningsmedel, som faktiskt har till uppgift att
vara giftiga för naturen. Det är deras uppgift. De ska
döda liv. Biocid betyder livsdödare. Vi kan se hur
användningen av bekämpningsmedel ökar i det
svenska lantbruket i dag trots att arealen med ekolo-
gisk odling ökar. Det här innebär alltså både en total
ökning och en stor ökning per hektar av de åkrar som
fortfarande besprutas.
Vi har 100 fall av förgiftningar på grund av be-
kämpningsmedel varje år i Sverige. Detta är alltså
inte heller ofarligt för människan. Man har genom
åren kunnat se en högre frekvens av cancer hos män-
niskor som hanterar bekämpningsmedel än hos den
övriga befolkningen.
Det är dags att tänka om. Från Miljöpartiets sida
har vi sagt gång på gång: Vi måste avgifta samhället!
Detta är en av de absolut största utmaningarna in-
för framtiden tillsammans med klimatförändringarna.
Vi måste se till att vi avgiftar samhället.
Det finns ingen anledning att här stå och tala om
alla studier som visar att vi har en högre frekvens av
cancer, en minskad produktion av spermier osv. även
hos människan där man inte hittar någon annan för-
klaring än kemikalier. Vi vet att det är så här, och
som Patrik Norinder säger har vi tydligen valt det här
samhället. Jag tror att vi är många som inte har valt
det här samhället, och som önskar att de som väljer åt
oss kunde hitta alternativ till många av de ämnen som
man i dag använder väldigt lättvindigt och utan att
tänka till.
För några år sedan kom ett förbud mot triklorety-
len. Det gick inte, sa industrin. Men när kravet ställ-
des så visade det sig i ett fall, som gällde rengöring av
kretskort, att det gick lika bra att använda het vat-
tenånga som kemikalier. Många gånger är det så här.
Man använder kemikalier slentrianmässigt därför att
man tror att det inte finns några alternativ.
Jag skulle önska precis tvärtom mot det som Pat-
rik Norinder anför - att industrin inte tittar på vad
som är tillåtet i andra länder och därmed säger att
man ska använda kemikalierna. I stället borde indust-
rin försöka gå före och använda detta som ett argu-
ment i marknadsföringen i framtiden. Detta är en
diskussion som kommer att föras över världen. Om
Sverige och svensk industri vågar gå före kan vi inte
bara avgifta det här samhället, utan vi kan också få
ekonomiska fördelar av att visa att det går att komma
ifrån kemiska ämnen.
Ibland lönar det sig faktiskt dessutom rätt mycket.
I de allra flesta fall lönar det sig att komma ifrån
kemikalier.
Den proposition som vi nu har framför oss be-
möttes mycket positivt när den kom t.ex. av Natur-
skyddsföreningen, som ansåg att det var en framåt-
syftande och offensiv kemikaliepolitik som vi lade
grunden till. Propositionen är en samarbetsproposi-
tion mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöparti-
et.
Utskottet uppvaktades av Kemikalieinspektionen.
När man lyssnar på dess chef så inser man att det
finns en viss uppgivenhet bland dem som håller på
med kemikalier. Det väller in kemikalier, och man
hinner aldrig kontrollera dem.
Den kemikaliepolitik som vi nu har lagt fram är
som vi alla vet mycket beroende av att det finns en
vilja inom EU att ta tag i problematiken. Tyvärr är ju
EU, som vi känner till, ett krämarprojekt där indust-
rins intressen går i första rummet - inte människans
eller naturens. Det finns en stor risk att EU som van-
ligt slår till bromsen och att det går mycket långsamt.
Det som vi här i Sverige har försökt lägga grunden till
är en kemikaliepolitik som visar hur man skulle kun-
na göra om man var befriad från denna union, som
Sverige tyvärr är medlem i.
Det som vi gör här är mycket viktigt. Vi slår fast -
vilket borde vara en självklarhet - att man ska veta
vad det är för ämnen som man släpper ut på markna-
den. Det är egentligen ganska genant att man ska
behöva skriva det i en proposition, men det är faktiskt
så illa. Man vet inte vilka effekter de ämnen som man
släpper ut har. Man vet inte om det är giftiga, man vet
inte hur de reagerar på olika sätt och framför allt har
man ingen aning om hur de reagerar tillsammans med
andra ämnen. Det som krävs här är alltså att man har
en information om ämnen. Visst är detta genant år
2001! Men så dåligt är det ställt.
Vi slår också fast - vilket är mycket viktigt - att
man inte ska testa kemikalie för kemikalie. Då kom-
mer man nämligen aldrig fram. Tyvärr är det den
linjen som EU väljer. Man ska i stället titta på vilka
egenskaper ämnen har, och utifrån ett antal egenska-
per säga: Har ämnena de här egenskaperna så ska de
fasas ut.
I delmål tre radar vi upp de egenskaperna. Det
gäller cancerframkallande, arvsmassepåverkande och
fortplantningsstörande ämnen. De ska vara borta år
2007. Naturligtvis vill Miljöpartiet att vi skulle ha
gått längre - vi vill att vi ska börja fasa ut. Vi tycker
att den kemikaliepolitik som inleddes med Birgitta
Dahl var bra. Tyvärr har den avstannat i och med
medlemskapet i EU. EU är alltså ett stort problem
här.
Men om vi kan se till att åtminstone nyproducera-
de varor som är cancerogena, mutagena och repro-
toxiska börjar fasas ut så har vi kommit en bit på väg.
På samma sätt är det med de persistenta, långliva-
de, ämnena och med de bioackumulerande ämnena.
De hör inte hemma i ett långsiktigt ekologiskt hållbart
samhälle eftersom de är farliga för naturen och för
människan. De ska bort, och de bör vara borta senast
2005.
Det är också viktigt att vi ger oss på kvicksilver,
kadmium och bly. Det är ämnen som vi vet är mycket
skadliga. Det är också genant att vi inte har kommit
längre med det här, utan fortfarande diskuterar denna
typ av mycket farliga grundämnen. Det finns en
enormt stor användning av dessa fast vi vet att de är
farliga. De påverkar levern, de påverkar reproduktio-
nen och de är bioackumulerande.
Detta får alltså ses som ett första litet steg på vä-
gen. Från Miljöpartiets sida har vi varit oerhört an-
gelägna om att vi inte nu när vi ska bygga upp kun-
skapen använder de typer av djurförsök som man
alltid har använt. Om man skulle göra det så skulle
nämligen 14 miljoner djur få sätta livet till - egentli-
gen i onödan eftersom vi har kommit längre än så i
dag. Det finns andra metoder att se om kemikalier är
farliga eller inte. Man kan använda screening, in
vitro-metoden och andra typer av metoder som inte
orsakar lidande och död för försöksdjur men som ger
lika god information och dessutom snabbare. Här
gäller det nämligen att komma snabbt fram till kun-
skapen.
Vi i Miljöpartiet är mycket glada för att vi har fått
in sådana skrivningar i propositionen. Vi är också
mycket glada över att detta är någonting som drivs i
EU. Vi måste se till att vi inte dödar utan skapar liv
med den politik som vi för.
En fråga som har diskuterats mycket i samband
med propositionen är amalgam. Jag skulle önska att
vi hade kommit längre. Det tycks ha gått troll i frågan
för regeringen. Jag hoppas att miljöministern kan
kommentera hur det kommer sig att det har gått så
pass mycket troll i amalgamfrågan.
Det finns en mängd beslut som säger att vi ska fa-
sa ut amalgam ur Sverige, men likt förbaskat kommer
vi inte fram. Det finns kvar! Det används 975 kilo
kvicksilver varje år i Sverige för att göra amalgam.
Det ska jämföras med 150 kilo när det gäller belys-
ningsarmatur. Vi kan också se att en av de största
miljöskandalerna vi har haft här i Stockholm inträffa-
de när ett företag som gjorde amalgam råkade få ett
litet fel på sitt avloppssystem. Det vällde ut kvicksil-
ver i avloppsreningsnätet!
Kvicksilver hör inte heller hemma i ett ekologiskt
hållbart samhälle, och amalgam är en del av denna
stora värld. Miljöpartiet anser att det borde ha klar-
gjorts betydligt bättre i propositionen att det förbud
som gäller för all användning av kvicksilver för 2003
också gäller amalgam. Egentligen borde amalgam ha
fasats ut tidigare. Det har ju sagts i en proposition att
amalgam för barn- och ungdomstandvården borde
avvecklas till den 1 juni 1995 och för vuxentandvår-
den till 1997. Så varför har det inte hänt? Vad är det
för starka ekonomiska intressen, både i USA och i
EU, som hela tiden lyckas stoppa ett amalgamförbud?
I dag ligger denna fråga mitt emellan två depar-
tement i och med att EU har lagt in den i ett direktiv
som handlar om medicintekniska produkter och som
inte hanteras av Miljödepartementet utan av Social-
departementet.
Från Miljöpartiets sida har vi valt att inte reserve-
ra oss när det gäller amalgamet eftersom det nu,
återigen, pågår en utredning som ska se om vi kan bli
av med kvicksilvret i ett miljöperspektiv, dvs. det
kvicksilver som blir amalgam - en medicinteknisk
produkt.
Jag hoppas att miljöministern kan lyfta fram den
här frågan och ge ett klarläggande om när ett svenskt
amalgamförbud kommer. Naturligtvis bör Sverige gå
före när det gäller kemikalier, och naturligtvis har
Sverige ett ansvar för detta. Andra länder gör ju inte
som man säger, utan som man gör. Vi i Miljöpartiet
anser att propositionen i och för sig är ett bra första
steg, men vi anser definitivt också att Sverige ska
våga gå före för att börja fasa ut de ämnen som vi i
propositionen säger att vi inte vill ha kvar. Vi måste
verkligen visa att det mycket väl går att skapa en
ekologiskt hållbar utveckling i ett kemiskt avgiftat
samhälle.
Jag och Miljöpartiet står naturligtvis bakom de re-
servationer vi har, men för tids vinnande yrkar jag
bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 92 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Miljöpartiet har en allmänt fientlig in-
ställning till EU, men det vore bra om Gudrun Lind-
vall i alla fall kunde ge ett litet erkännande åt den
kemikaliepolitik som EU för. Jag förmodar att Gud-
run Lindvall är väl bekant med vitboken och det
kommissionen föreslår där. Det är väl ungefär samma
saker som den svenska regeringen föreslår.
Gudrun Lindvall tog upp exemplet med att man
har funnit bromerade flamskyddsmedel hos pilgrims-
falkar. Det är ett tydligt exempel på hur ämnen förs
genom luft och vatten och hur kemiska ämnen sprids
över landgränser. Det hjälper inte att enskilda länder
för en mycket restriktiv politik. Vi måste hjälpas åt
allihop. Den gemensamma EU-politiken är till gagn
för oss alla. Det lilla erkännande skulle väl i alla fall
Gudrun Lindvall kunna ge.
Det blir ett alltmer internationellt flöde av varor,
ämnen och kemikalier. Om vi ska kunna föra en mil-
jöanpassad politik måste vi samarbeta internationellt.
Det första steget - det som vi med kraft kan göra - är
att finna en bra kemikaliepolitik inom EU. Det måste
vara en kemikaliepolitik som är realistisk. Det kan
ligga mycket i vad Gudrun Lindvall säger om att man
ska gå före, men ett enskilt land får inte föra en orea-
listisk politik som man inte vinner respekt för i andra
länder. Jag tycker att de positioner som regeringen
har är mycket bra och att vi ska föra fram dem i ett
EU-sammanhang. Men att gå alltför långt blir kontra-
produktivt.
Ett litet erkännande vore på sin plats, Gudrun
Lindvall.
Anf. 93 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är ganska beklämmande att höra
den här lilleputtdiskussionen som vi har haft i miljö-
politiken ganska länge. Jag trodde att vi hade kommit
ifrån den. Den säger att man inte ska göra någonting
innan alla andra också gör någonting. Det är ingen idé
att jag gör någonting - alla måste göra det gemen-
samt. Men så är det naturligtvis inte. Moderaterna
brukar tro på egna initiativ. Ni brukar tycka att Sveri-
ge är ett land som ska ta egna initiativ, på samma sätt
som ni brukar säga att individen ska ta sitt ansvar.
Det är bra att ta ansvar. Det är bra att gå före.
När gäller EU-kommissionens förslag vill jag läsa
högt ur det pressmeddelande som Naturskyddsföre-
ningen kom med och vars andemening vi i Miljöpar-
tiet delar. Man skriver: "EU-kommissionens förslag
till europeisk kemikaliestrategi riskerar att slå knock-
out på Sveriges nya offensiva kemikaliepolitik redan i
första ronden." Man skriver vidare: "Den kemikalie-
proposition som regeringen med stöd av Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet presenterade den 1 februari i år
var offensiv och föreslog omfattande reformer. - - -
EU-kommissionen har lagt ribban för sin kemikalie-
politik betydligt lägre än vad Sverige gjort." Vidare
skriver man: "Kommissionens förslag däremot ger
inget klart besked om vilka kemikalier som kommer
att fasas ut utan bygger på tillståndsprocesser."
Det är den stora skillnaden. I det svenska förslaget
tittar vi på vissa egenskaper. Det räcker att ett ämne
har egenskaperna för att det ska slås ut. Men i EU går
man ämne för ämne, och det fungerar inte.
Det är inte så att handeln och flödet av varor har
börjat i år. Vi har haft ett flöde av varor i många årti-
onden. Det har tidigare funnits ämnen som har varit
oacceptabla som vi har fasat ut. Vi måste börja fasa ut
igen. Många industrier i EU i dag säger att vi ska titta
på Asien och att så länge Asien tillåter vissa saker
kan vi inte förbjuda dem. Den här typen av lilleputt-
diskussion gör att vi ger kommande generationer en
stor börda att bära och stora åtaganden för att komma
till rätta med den kemikalisering som vi ger i arv till
dem.
Anf. 94 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Jag hade hoppats att Gudrun Lindvall
skulle ha kunnat ge några erkännande ord till att det
förs en bra diskussion inom EU i alla fall. Men det
sitter tydligen mycket långt inne för Miljöpartiet att
göra det.
Vad vinner vi på att flytta problemen någon an-
nanstans? Om vi har en rigid lagstiftning i Sverige
som förhindrar tillverkning och produktion i Sverige
flyttar naturligtvis produktionen någon annanstans.
Vad har Gudrun Lindvall vunnit på att göra det? Vore
det inte bättre om vi gemensamt försöker finna vägar
så att vi kan få en bra miljöanpassad produktion fram-
för allt inom EU? Sedan får vi försöka påverka så
många som möjligt att införa detta. Det kommer att ta
lång tid. Miljöarbetet är långsiktigt. Det är på det
viset vi ska samarbeta. Men med Gudrun Lindvalls
och Miljöpartiets inställning når vi inte fram i miljö-
arbetet. Vi flyttar bara problemen.
Gudrun Lindvall kallar detta lilleputtdiskussioner.
Jag tycker att det är lite vanvördigt. Vi för en realis-
tisk politik. Jag vill stå för den realistiska politiken
och inte för en politik som vi inte kan stå upp för.
Med regeringens förslag kommer vi troligen inte ens
att kunna klara delmålen.
Anf. 95 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om Patrik Norinder är
medveten om hur verkligheten ser ut. Åk gärna mot
Södertälje! Det står en stor skylt där som säger att
Sveriges största kemikalieindustri satsar som aldrig
förr och avser att nyanställa ungefär 1 500 personer.
Det är Astra - en riktigt stor kemikalieindustri som
har fått riktigt hårda miljökrav på sig. De flyttar inte.
Om man säger en lögn tillräckligt många gånger
finns det folk som tror att det är en sanning. Men
sanningen är att kemiska industrier kräver mycket
kompetens för att kunna drivas. Den kompetensen
bygger man inte upp i ett ögonblick. Den kompeten-
sen skapar man under årtionden. Man flyttar inte så
lätt. Jag har suttit som ordförande i miljö- och hälso-
skyddsnämnden i Södertälje och sett till att Astra har
fått rejäla miljökrav på sig. De har accepterat dem
eftersom de vet att den kompetens de har är så posi-
tiv. Därför flyttar de inte. Den största arbetsplatsen i
EU utanför Berlin är faktiskt Södertälje och Astra. De
bygger ut som aldrig förr.
Anf. 96 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Efter Gudrun Lindvalls anförande,
som jag inom parentes måste säga för en gångs skull
var hyggligt bra, skulle jag vilja fråga varför Gudrun
Lindvall har valt att avstå från att yrka bifall till de
reservationer som jag har och som tar upp de saker
som Gudrun Lindvall har använt sig av i sitt anföran-
de. Det handlar om uppbyggnaden av arvsmassepå-
verkande och fortplantningsstörande ämnen i human-
kroppar och amalgamproblematiken. Varför har Gud-
run Lindvall avstått från att yrka bifall till de förslag
som hon talar så varmt för i talarstolen när hon hade
chansen?
Anf. 97 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Av ungefär samma skäl som gjorde
att Centerpartiet för några år sedan var ett av de få
partier som avstod från att yrka bifall till ett vallstöd
inom jordbruket, Eskil Erlandsson. Det gjorde ni
faktiskt. Det hade kunnat bli en majoritet om ni inte
hade gjort det. Ni hade nämligen en uppgörelse med
regeringen. Ni hade jobbat som sjutton för att komma
fram. Vi har jobbat som sjutton för att komma fram i
många frågor. Vi har flyttat positionerna framåt. Vi
skulle vilja ha detta ännu bättre på en lång rad punk-
ter. Jag tänker inte tala om alla dem. Jag är nöjd med
det resultat som vi har uppnått tillsammans med rege-
ringen.
På en punkt är jag inte nöjd, och det gäller amal-
gam. Det beror på att den frågan är så komplicerad.
Den ligger i dag inte riktigt på Miljödepartementet.
Skälet till att vi har valt att inte reservera oss, med
mycket stor tvekan kan jag säga, är att man i dag ser
över om det finns en möjlighet att förbjuda kvicksil-
ver i amalgam av miljöskäl. I så fall, vilket vi förut-
sätter, kommer det här förbudet att träda i kraft sam-
tidigt som alla andra kvicksilverförbud träder i kraft,
nämligen år 2003.
Det som återstår nu är att se till att vi lyckas baxa
den där unionen ett steg till så att den börjar inse att
man inte kan hantera varje enskild kemikalie för sig.
Man måste titta på egenskaperna. Vi måste få en
annan syn på kemiska ämnen. Där tror jag att vi ge-
mensamt i Sverige har ett stort jobb. Jag tror att även
amalgamfrågan kommer att hanteras i det samman-
hanget. Det är förklaringen.
Anf. 98 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tvingas konstatera att trots en
uppgörelse har Gudrun Lindvall utövat något slags
tryck så att hon har fått rättigheter att reservera sig på
någon punkt, men inte på de punkter hon tar upp i sitt
anförande. Jag tycker att detta är mycket märkligt.
Hade Gudrun Lindvall yrkat bifall till de reserva-
tioner jag har om det som Gudrun har pratat om i sitt
anförande hade förändringstrycket ökat på de områ-
den där både Gudrun Lindvall och jag tycker att det
är angeläget att vi ökar trycket.
Anf. 99 CARINA OHLSSON (s):
Fru talman! Kemikalier spelar en viktig roll i da-
gens samhälle, och kemiska produkter används i
många sammanhang, t.ex. i läkemedel, bekämp-
ningsmedel, tvätt- och rengöringsmedel och målar-
färger. Kemiska ämnen ingår också i varor såsom
kläder, möbler, datorer och naturligtvis mycket annat.
I Sverige förekommer drygt 11 000 ämnen i de ca
60 000 kemiska produkter som tillverkas i eller im-
porteras till landet. Ytterligare ämnen kommer in i
Sverige via importerade varor som inte är kemiska
produkter. Samtidigt som kemikalierna har bidragit
till vårt välstånd har de också vållat hälso- och mil-
jömässiga problem. En volymmässigt stor andel av de
kemiska ämnen som hanteras i samhället har farliga
egenskaper i något avseende. Människa och miljö kan
exponeras för dessa ämnen när ämnena används i
kemiska produkter eller genom att ämnena läcker ut
från varor.
Ämnen med farliga egenskaper kan vara avsiktligt
tillverkade, men de kan även uppkomma oavsiktligt,
t.ex. som ett resultat av nedbrytning av andra ämnen
eller i samband med industriprocesser eller förbrän-
ning. Kunskaperna om oavsiktligt bildade ämnen är
ännu mindre än kunskaperna om de avsiktligt bildade.
Dessa problem måste vi naturligtvis ta tag i. Det
är därför vi i dag behandlar ett av de 15 miljökvali-
tetsmål som vi våren 1999 antog här i riksdagen uti-
från regeringens förslag i propositionen Svenska mil-
jömål, nämligen miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de fem
delmålen - som jag återkommer till ett och ett - och
att samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Fru talman! Det övergripande syftet med mil-
jökvalitetsmålen är att till nästa generation kunna
överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen
är lösta. Målet Giftfri miljö innebär att miljön ska
vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller
utvunnits av samhället och som kan hota människors
hälsa eller den biologiska mångfalden.
Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöe-
genskaper är grundläggande för allt säkerhetsarbete
på kemikalieområdet, och därmed också en förutsätt-
ning för att skydda den biologiska mångfalden och
människors hälsa. Sådan kunskap är också en förut-
sättning för att kunna bedöma vilka ämnen som om-
fattas, och ska omfattas, av lagstiftning samt av fast-
ställda riktlinjer för kemikaliepolitiken.
I det av riksdagen antagna målet Giftfri miljö sä-
ger man i det första delmålet att det senast 2010 ska
finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt
framställda eller utvunna kemiska ämnen som hante-
ras på marknaden. För ämnen som hanteras i högre
volymer och för övriga ämnen som t.ex. efter inle-
dande översiktliga tester bedöms som särskilt farliga
ska uppgifter om egenskaperna finnas tillgängliga
tidigare än 2010. Samma krav på uppgifter ska då
gälla för såväl nya som existerande ämnen. Senast
2020 ska det även så långt möjligt finnas uppgifter
om egenskaperna hos alla oavsiktligt framställda och
utvunna kemiska ämnen.
I likhet med regeringen anser utskottet att rimliga
tidpunkter för krav på information kan vara 2005 för
ämnen i höga volymer och 2009 för ämnen i medel-
höga volymer. Delmålet behöver dock nås senast
2010.
Skälen till detta är att delmålet också har stor be-
tydelse för möjligheterna att nå övriga delmål. Så
länge som kunskap saknas om ämnenas egenskaper
finns det risk för att ämnena hanteras felaktigt och
därmed orsakar skador. Det är viktigt att Sverige både
nationellt och inom EU kraftfullt verkar för att man
inte använder så mycket djurförsök i testmetoderna,
eftersom det naturligtvis är en hel del kemikaliegrup-
per som kommer att testas.
I det andra delmålet står det att varor senast 2010
ska vara försedda med hälso- och miljöinformation
om de farliga ämnen som ingår.
Enligt det tredje delmålet ska vid utfasning av
farliga ämnen följande gälla.
Nyproducerade varor ska så långt det är möjligt
vara fria från
- cancerframkallande, arvsmassepåverkande och
fortplantningsstörande ämnen senast 2007, om va-
rorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att
de kommer ut i kretsloppet,
- nya organiska ämnen som är långlivade, dvs.
persistenta, och bioackumulerande ämnen så snart
som möjligt, dock senast 2005,
- övriga organiska ämnen som är mycket långlivade
och mycket bioackumulerande senast 2010,
- övriga organiska ämnen som är långlivade och
bioackumulerande senast 2015,
- kvicksilver senast år 2003, samt kadmium och bly
senast 2010.
De ämnen som jag här har räknat upp ska inte
heller användas i produktionsprocesser om inte före-
taget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till
skada. Redan befintliga varor som innehåller ämnen
med dessa egenskaper eller kvicksilver, kadmium
samt bly ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena
inte läcker ut i miljön.
Delmålet avser även ämnen som ger upphov till
ämnen med dessa egenskaper, inklusive de som bil-
dats oavsiktligt.
Delmålet bör kompletteras till att omfatta även
hormonstörande, allergiframkallande och nervska-
dande ämnen, ämnen som är skadliga för immunsys-
temet samt andra ämnen som bedöms innebära mot-
svarande risker för människor. Strategier för genom-
förandet av delmålet och en precisering av kriterier
för utfasningen av dessa farliga ämnen bör vara
framtagna senast 2005.
Delmålet innebär ett förändrat sätt att se på frågan
om vilket underlag som krävs för att vidta åtgärder
mot farliga ämnen. I dag är den gängse synen inom
EU att fullständiga riskbedömningar krävs för att
vidta begränsningsåtgärder mot ämnen. Innebörden
av delmålet är att för effekter som är särskilt allvarli-
ga ska kännedom om ämnenas inneboende hälso- och
miljöfarlighet räcka som underlag för att fasa ut äm-
net. Fullständiga riskbedömningar ska alltså inte
behövas. På så vis kan takten i riskbegränsningsarbe-
tet ökas avsevärt i förhållande till dagens läge, och
åtgärder kommer att kunna vidtas mot de farligaste
ämnena inom rimlig tid.
I delmålet har de olika ämneskategorierna delats
upp och närmare preciseringar gjorts beträffande när
olika delar av målet bör vara uppfyllda. Årtalen har
valts så att industrin ges skälig tid för omställning. De
ekonomiska konsekvenserna minskar om utfasningen
av ämnena i huvudsak kan ske i takt med övrig pro-
duktutveckling.
Fru talman! För att nå delmål 3 arbetar regeringen
inom EU för att regler införs som förbjuder använd-
ningen av de ämnen som omfattas av delmålet. På
nationell nivå bör de riktlinjer som kommer till ut-
tryck i delmålet vara vägledande för företagens arbete
fram till dess att bindande regler införs inom EU.
Regeringen verkar för en global utfasning av de äm-
nen som omfattas av delmålet som t.ex. i antagandet
av Stockholmskonventionen, den första globala mil-
jökonventionen om farliga kemikalier.
I det fjärde delmålet sägs att hälso- och miljöris-
kerna vid framställning och användning av kemiska
ämnen ska minska fortlöpande fram till 2010 enligt
indikatorer och nyckeltal som ska fastställas av be-
rörda myndigheter. Under samma tid ska förekomsten
och användningen av kemiska ämnen som försvårar
återvinning av material minska. Delmålet avser äm-
nen som inte omfattas av delmål 3.
Enligt det femte delmålet ska det för de 100 ut-
valda kemiska ämnen som inte omfattas av delmål 3
senast år 2010 finnas riktvärden fastlagda av berörda
myndigheter. Riktvärden ska ange vilka halter som
får förekomma i miljön eller vilka halter människor
högst får utsättas eller exponeras för.
Syftet är att riktvärdena på sikt ska fastställas som
miljökvalitetsnormer. Här bör Kemikalieinspektionen
och Naturvårdsverket ges huvudansvaret för att ut-
veckla riktvärdena. Andra myndigheter bör involve-
ras i arbetet efter behov. Företagen måste arbeta för
att riktvärdena inte ska överskridas.
Fru talman! Nu kommer jag till det som jag per-
sonligen tycker är väldigt bra med det förslag som vi i
dag ska anta, och det är att man vid all riskbedömning
av kemikalier ska utgå från de känsligaste individerna
- barn och andra känsliga grupper, t.ex. personer med
speciella sjukdomar. Barn är av flera skäl mer utsatta
än vuxna. De har låg kroppsvikt, och deras immun-
försvar och övriga kroppsliga försvarsmekanismer är
inte färdigutvecklade. Därför är barn mer känsliga för
miljöpåverkan.
Barn kommer också på helt andra sätt i direkt
kontakt med mark och föremål som gör att intaget
eller påverkan av föroreningar eller farliga substanser
kan bli mycket omfattande. De allra minsta småtting-
arna stoppar, som ni vet, allting i munnen. De utfors-
kar sin omgivning genom att smaka och suga på sa-
ker. De lite äldre undersöker skåp och lådor och ger
sig gärna ut på upptäcktsfärd till garaget eller till
förrådet. De har en oändlig nyfikenhet men ingen
erfarenhet och kan inte skilja på farligt och ofarligt.
Barnen är beroende av våra omsorger eftersom de
är just barn, inte vuxna i miniatyr. Eftersom det kan ta
en livstid innan hälsoeffekter uppträder eller kan
kopplas till kemikaliepåverkan är det synnerligen
viktigt att försiktighetsprincipen tillämpas när det
gäller bl.a. kemikaliers effekter på barn och andra
känsliga grupper.
Moderaternas reservationer går ut på att vi inte
ska ta några initiativ alls utan bara vänta och se vad
miljöministrarna, kommissionen och Europaparla-
mentet kommer fram till. Det tycker vi socialdemo-
krater är en alldeles för passiv hållning. Vi måste
våga sätta ned foten i dessa så viktiga frågor för oss
och, framför allt, för kommande generationer - för
barnen, som jag nyss talade om.
Nästan dagligen får vi rapporter om att våra allra
minsta får i sig långlivade bioackumulerande kemi-
kalier via bröstmjölken, att gravida och ammande
kvinnor ska vara försiktiga och i stort sett inte alls äta
fisk samt att man hittar höga halter av bromerade
flamskyddsmedel, som Gudrun Lindvall tidigare tog
upp, i pilgrimsfalkar - ämnen som, om vi hade anta-
git dessa mål tidigare, skulle ha fasats ut eftersom de
är just långlivade, s.k. persistenta, och bioackumule-
rande och är att jämföra med DDT och PCB.
När man tittar på Moderaternas och Centerns re-
servationer och jämför dessa kan man fundera på var
det borgerliga alternativet finns. Här verkar det inte
finnas. Moderaternas inställning är att bara avvakta
och inte göra någonting. Centern säger sig vilja gå
raskare framåt och tycker att det förslag som vi nu
diskuterar inte alls är så radikalt. Det hörde vi även
från Folkpartiet, så det skulle vara intressant att få en
synpunkt i det avseendet.
Anf. 100 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Jag kan inte undvika att lämna några
kommentarer till Carina Ohlsson, som tycks lida av
politikersjukdomen selektiv hörsel som tyvärr före-
kommer alltför ofta.
I mitt inledningsanförande poängterade jag, och
t.o.m. upprepade, att jag i grunden delar regeringens
uppfattning om den långsiktiga kemikaliepolitiken.
Jag sade att jag vill att vi ska ha den som en position
inför de framtida förhandlingarna. Detta poängterade
jag verkligen, och det borde Carina Ohlsson ha upp-
fattat.
Däremot anser jag att det var fel att fastställa
svenska delmål på det här stadiet. Troligen kommer
ju Europaparlamentet att diskutera de här frågorna i
höst. Varför kunde man inte vänta med fastställandet
och se hur våra positioner hade varit i det läget?
Jag och Moderata samlingspartiet har en mycket
realistisk miljöpolitik. Vi har nog en lika stark miljö-
politik som regeringen i det här fallet men det tycks
Carina Ohlsson bortse från.
Anf. 101 CARINA OHLSSON (s) replik:
Fru talman! Patrik Norinder, man kan alltid säga
att man tycker att ett förslag är bra. Men sedan säger
man: Å andra sidan vill vi inte anta det nu, utan vi ska
avvakta. Man vågar inte - det var just det jag sade -
sätta ned foten utan väntar för att se vad andra kom-
mer fram till.
Patrik Norinder påpekar också att vi inte kan göra
någonting själva här i Sverige, utan vi måste ha ett
harmoniserat förslag i hela EU. Men det är precis
samma argument som den tyska industrin har. Man
säger där: Nej, vi kan inte besluta om detta inom EU,
för då är vi inte konkurrenskraftiga gentemot länder
utanför EU. Jag tycker att det är samma sätt att dis-
kutera och att hantera frågorna. Man måste, tycker
jag, våga sätta ned foten och tala om var man står.
Det måste vi kunna göra även här i vårt nationella
parlament. Vi kan inte bara hänvisa till EU:s arena
eller till den globala arenan.
Anf. 102 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Jag sade att det här har inte med att
våga sätta ned foten att göra, utan det har att göra
med att driva en realistisk kemikaliepolitik och en
realistisk miljöpolitik.
Vad vinner vi på att förhindra svenska företag el-
ler svenska importörer att handla och tillverka varor?
Självklart blir konsekvenserna att tillverkningen av de
varor som efterfrågas på marknaden flyttas någon
annanstans. Detta är inte acceptabelt. Miljöpolitiken
vinner ingenting på det, utan vi ska kraftfullt driva de
svenska positionerna inom EU och försöka få med
oss EU. Men att Sverige självt går före i fråga om en
lagstiftning som är så rigorös att det står "skall vara
utfasade" när inte omvärlden har det är inte realis-
tiskt. Detta har alltså ingenting att göra med att sätta
ned foten, utan det har att göra med att driva en orea-
listisk kemikaliepolitik.
Anf. 103 CARINA OHLSSON (s) replik:
Fru talman! Nu är det så att Patrik Norinder inte
har monopol på vad som är den rätta verklighetsupp-
fattningen och vad som är det realistiska. Vi anser att
detta är det realistiska förslaget. Något land ska våga
gå före, och så är det i alla frågor. I miljöfrågorna är
det väldigt viktigt.
De som redan som små barn får de här långlivade
och bioackumulerande ämnena i sig kan ju inte svara
och säga vad de tycker är det bästa för deras del.
Däremot kan företagen självfallet säga sin åsikt. Nå-
gonstans får man hitta en avvägning däremellan. Jag
anser fortfarande att något land någon gång måste
våga gå före och inte bara avvakta, som Moderaterna
föreslår.
Anf. 104 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Kemikaliepolitiken har varit ett starkt
prioriterat område för mig som miljöminister och för
den svenska regeringen, och då inte bara under denna
mandatperiod utan sedan lång tid tillbaka - inte minst
under den tid då Birgitta Dahl var miljöminister. Man
kan t.o.m. säga att kemikaliepolitiken lite grann är det
som födde den moderna miljöpolitiken genom de
olika larmsignaler om kemikaliernas biologiska ef-
fekter och om kemikaliernas effekter på hälsan som
nådde mänskligheten på 60-talet. Kemikaliepolitiken
har varit, och kommer att förbli, en oerhört viktig del
av miljöpolitiken.
Som belysts i debatten är det en oerhört stor
mängd olika kemikalier som vi använder. Samtidigt
har vi en oerhört stor okunskap om de kemikalier som
vi använder. Jag ser det som nu händer som ett stort
genombrott för en annan syn på kemikalier än vi haft
tidigare. Det handlar om att betrakta inneboende
egenskaper hos kemikalier snarare än varje kemikalie
för sig, som Gudrun Lindvall var inne på.
Det handlar om att titta på persistens, bioacku-
mulerbarhet, som kriterier för att vi ska försöka göra
oss av med kemikalier. Det handlar också om att
bredda det globala perspektivet.
Vi har hört väldigt mycket här i dag om den pro-
position som regeringen har lagt fram. Jag menar att
det är en bra proposition, förhandlad i ett gott samar-
bete mellan regeringen och våra samverkanspartier.
Jag tycker att Carina Ohlsson har presenterat pro-
positionen väldigt bra, så jag ska i huvudsak uppe-
hålla mig vid ett mer internationellt perspektiv. Det
perspektivet har ju funnits med här också under de-
batten, men på ett ganska fruktlöst - för att inte säga
sterilt - sätt.
Det är märkligt att notera att det skiljer så mycket
även i ett betänkande där så väldigt många står bak-
om de grundläggande slutsatserna som det gör mellan
moderaternas Patrik Norinder och andra debattörer.
Vi kan naturligtvis inte föra en framåtsyftande,
progressiv miljöpolitik genom att alltid vänta på att
andra länder ska ta initiativ och gå före. Vi har oer-
hört positiva exempel på att man inte behöver lida
den skada som Patrik Norinder pekar på om man
försöker att vara progressiv och om man försöker att
anföra marschen mot ett giftfritt samhälle eller mot
ett samhälle där vi har klarat miljöproblemen.
Vi förhandlade fram ett stort antal undantag till
förmån för våra tuffare miljökrav på kemikaliean-
vändning när vi blev medlemmar i EU. Vi lyckades
behålla dessa undantag när de nu sågs över fyra år
efter medlemskapet. I den mån vi inte har lyckats att
höja resten av EU upp till våra tidigare nivåer har vi
t.o.m. tillsammans med andra EU-länder höjt nivåer-
na ytterligare utöver de tidigare svenska nivåerna.
Vi har alltså spelat en viktig roll när det gäller att
radikalisera EU:s kemikaliepolitik. Det är precis den
rollen som jag anser att vi ska spela nu också och som
vi faktiskt spelar.
Patrik Norinder talade mycket om kommissionens
vitbok och jämförde den med propositionen. Proble-
met för Patrik Norinder är att vitboken på sätt och vis
är överspelad i dag. Förra veckan fattade miljörådet
beslut om rådsslutsatser om kemikaliepolitiken med
utgångspunkt i vitboken, slutsatser som lyckades föra
vitbokens innehåll en bra bit i riktning mot det inne-
håll som vi diskuterar i dag. Det är ett utmärkt exem-
pel på hur vi har lagt fram det som vi vill se som
kemikaliepolitik. Vi har använt det i det internatio-
nella arbetet för att få med oss andra länders rege-
ringar och för att komma fram till en betydligt bättre
EU-ståndpunkt än vad vi annars skulle ha gjort.
Det gäller inte bara kemikaliestrategin, utan det
gäller också det direktiv om elektronikprodukter som
vi beslutade om under miljörådet i förra veckan. Det
innebär att vi har lyckats se till att samtliga PBDE:er
- alltså en grupp av bromerade flamskyddsmedel -
står kvar som utfasningsämnen i direktivet om be-
gränsning av farliga ämnen i elektroniska produkter,
vilket det var strid omkring.
Vi har fått genomslag för svenska kvicksilverreg-
ler. De delar som inte har slagit igenom får fortsätta
att gälla.
Behovet av att fasa ut ytterligare ämnen ska ses
över. Undantagna användningsområden blir tidsbe-
gränsade genom att de kontinuerligt ses över.
Vi fattade också beslut om rådsslutsatser när det
gäller en integrerad produktpolicy under samma mil-
jörådsmöte som också kommer att få en stor betydel-
se för den framtida kemikalieanvändningen i pro-
dukter.
Jag vill säga, utan att på något sätt förhäva mig
eller Sverige, att allt detta är ett resultat av en aktiv
svensk kemikaliepolitik inom EU. Vi skulle aldrig ha
kunnat vara så framgångsrika som vi faktiskt har varit
på det här området, om vi inte hade vågat att gå före
på hemmaplan, vilket vi faktiskt har gjort, på det här
viktiga området.
Detta om EU. Men jag vill också gärna säga några
ord om det globala kemikaliearbete som också är en
väldigt viktig arena. Vi hade ett undertecknandemöte
när det gällde Stockholmskonventionen, alltså den
nya globala miljökonventionen om persistenta och
organiska förorenare, det s.k. smutsiga dussinet, dvs.
de värsta av kemikalierna som har en global betydelse
och som dessutom har sådana egenskaper att de i
regel ansamlar sig där det är kallt, dvs. nära polerna,
vilket innebär att djur och människor drabbas även
om de befinner sig hundratals mil från den plats där
utsläppen en gång har skett.
Stockholmskonventionen är oerhört viktig. Jag är
naturligtvis väldigt stolt över att Stockholm, vår hu-
vudstad, har fått låna ut namnet till denna viktiga
konvention. Men det är bara en del av de ansträng-
ningar som vi gör globalt.
Den andra delen fattade vi beslut om i samband
med UNEP:s General Council-möte i Nairobi i febru-
ari. Då försökte man att etablera en global kemikali-
estrategi. Vi börjar nu med att se över spridnings-
mönster och möjligheter att komma åt den stora
spridningen av kvicksilver runtom i världen. Vi har
följt upp detta med en uppmaning till alla länder om
att fasa ut bly ur bensinen. Jag hoppas att vi kan full-
följa detta genom att angripa andra tungmetaller, t.ex.
kadmium, som också tillhör de globala förorenarna
bland tungmetallerna.
Här kommer vi också att driva arbetet framöver
för att få ett globalt genomslag i dessa viktiga frågor
och för att kunna vidga det globala angreppssättet, för
att kunna föra in nya ämnen i Stockholmskonventio-
nen. De farliga ämnena är långt ifrån uttömda med de
tolv som nu omfattas av den. Vi arbetar för att föra in
nya ämnen genom att utvidga den globala kemikali-
estrategin till andra metaller än kvicksilver och bly.
Så måste vi fortsätta att arbeta. Det faktum att
Sverige på det här området har kommit så långt inne-
bär inte att vi kan slå oss för bröstet och skryta med
det, utan det innebär också ett ansvar att försöka att
behålla ledningen till nytta för miljön och till nytta
för hälsan hos människor runtom i världen.
Jag vill avsluta med att säga att den uppgift som
jag tycker är allra viktigast nu för kemikaliepolitiken
är att verkligen hitta möjligheter att komma åt, fasa ut
och mota de bromerade flamskyddsmedlen. Där har
jag uppfattningen att arbetet har gått alldeles för trögt.
Jag är ganska säker på att vi vet mer om riskerna med
bromerade flamskyddsmedel i dag än vad vi visste
om riskerna med PCB när det en gång förbjöds.
Man kan ju undra vad det är som gör det så svårt
att komma fram när det gäller bromerade flam-
skyddsmedel, om det är det faktum att det finns oer-
hört stora ekonomiska intressen bakom bromerade
flamskyddsmedel eller om det finns andra faktorer.
Min starka ambition är att fortsätta att arbeta för att få
bort bromerade flamskyddsmedel.
Vi ska fortsätta att satsa på forskning och fortsätta
att ta initiativ inom EU och globalt för att komma åt
den här gruppen av medel. Vi ska inte nöja oss med
att halten av dessa ämnen i bröstmjölk fördubblas vart
femte år, utan vi ska se till att vi kan klara detta stora
och viktiga problem.
Anf. 105 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! En sådan här debatt handlar ju oftast
om skiljaktigheter mellan opposition och regering.
Jag försökte i inledningen av mitt anförande - miljö-
ministern var inte här då - att poängtera framför allt
att vi har samma grundinställning som regeringen,
men att vi skiljer oss åt när det gäller fastställandet av
delmålen.
Jag är säker på att regeringen var medveten om att
vitboken skulle komma när regeringen lade fram sin
proposition. Jag undrar då: Varför kunde man inte
avvakta något? Varför lade man fram propositionen
just vid det här tillfället?
Varför kunde man inte avvakta ytterligare till i
höst? Om jag förstår det rätt kommer parlamentet att
behandla den här frågan i höst, och då har vi bättre
möjligheter att fastställa de svenska delmålen. Där-
emot ska vi inte ge avkall på vår position och vår
ambition.
Om miljöministern känner stolthet över den
svenska positionen, känner jag en stolthet över att i
många år fått delta i Kemikalieinspektionens styrelse-
arbete. Där har jag delvis också varit drivande i det
internationella arbetet. Kemikalieinspektionen har en
mycket stark tjänstemannatradition och mycket kom-
petenta medarbetare som har fört Sveriges talan och
blivit erkända över hela världen för sin kompetens,
och den ska vi driva vidare och använda.
Men att skapa delmål och fastställa dem så tydligt
i det här läget var det som jag tyckte var felaktigt. Jag
skulle vilja ha en förklaring av miljöministern till
varför man inte under så kort tid kunde avvakta.
Anf. 106 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag instämmer i Patrik Norinders lov-
ord över Kemikalieinspektionen, och i det fall myn-
dighetens skicklighet beror på Patrik Norinders plats i
styrelsen tackar jag väl Patrik Norinder också.
Jo, visst visste vi om att vitboken var på gång,
men vi har ju verkat i flera år för att verkligen kunna
arbeta med kemikaliepolitiken som ordförandeland i
EU. Vi har påverkat genom debatter tidigare och
genom kontakter med kommissionen så att vi fick en
vitbok. Det faktum att vi fick en vitbok med så pass
radikalt innehåll är också det till stor del, tror jag att
man kan säga, en följd av Sveriges och några andra
medlemsländers insatser. Vi visste alltså mycket väl
att den var på gång. Vi ville också visa mina kolleger
och de andra medlemsstaterna vad som går att göra,
så det var mycket medvetet att vi då ville lägga fram
kemikaliepropositionen. Jag såg till att den omedel-
bart blev översatt till engelska och att den kunde
spridas till alla medlemsländer. Det var ett led i våra
ansträngningar för att driva fram en bättre kemikalie-
politik inom EU, och vi har varit ganska framgångs-
rika i det avseendet.
Sedan frågar Patrik Norinder på nytt och på nytt
varför vi inte avvaktar. Men att avvakta innebär att
man väntar på någon annan. Och varför ska då inte
den andra avvakta och vänta på ytterligare någon
annan? Våra erfarenheter av miljöpolitik, Patrik
Norinder, ända sedan Stockholmskonferensen 1972
och våra ambitioner är inte av det slaget. Våra ambi-
tioner är att vara ledande, att gå före, att försöka få
med oss andra, att visa att problemen går att lösa, att
visa att industrin inte behöver förlora på att ligga
långt framme när det gäller att möta nya krav på mil-
jöhänsyn.
Anf. 107 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Vi får avvakta och se vad som kom-
mer att hända och vad de svenska delmålen får för
konsekvenser. Den här debatten kan vi återkomma
till.
Jag har också en viss förståelse för att delmålen
blev lite strängare med de samarbetspartner som
regeringen har, när Miljöpartiet och Vänstern driver
en politik som ligger långt utanför verkligheten.
Anf. 108 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Nu fick Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet beröm också från moderaterna. Nu börjar det osa
katt här i kammaren.
Anf. 109 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort. När
tror miljöministern att vi kan se kvicksilver och
amalgam som en historisk parentes i Sverige?
Anf. 110 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag vill inte ange något årtal. Gudrun
vet att vi har varit väldigt noga med att i den här pro-
positionen och i miljömålspropositionen verkligen
känna att vi har på fötterna när vi etablerar de nya
tidtabellerna för de nya gränsvärdena. Vi ska veta att
det här är någonting som vi kan komma att göra. Det
kommer att kräva mycket av oss. Det kommer att
kräva insatser av olika slag, men detta ska vara rim-
ligt och möjligt att göra.
Jag kan inte ange någon tidpunkt när det gäller
amalgamfrågan. Däremot lovar jag Gudrun Lindvall
att vi ska jobba hårt med frågan. Jag håller med Gud-
run och andra i kammaren som har diskuterat amal-
gam i dag om att detta är ett viktigt problem och att vi
ska intensifiera våra ansträngningar för att komma åt
det.
Anf. 111 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det var ett ganska svävande svar. Jag
hade naturligtvis önskat att det hade varit mer precist.
Framställningen orsakar stora miljöproblem. Vi
kan se att hanteringen i tandläkeriet orsakar stora
miljöproblem. Vi kan också se att det i andra sam-
manhang blir stora problem, t.ex. i krematorier. 975
kilo kvicksilver per år som tillförs i form av amalgam
är ett stort miljöproblem, förutom det hälsoproblem
som det naturligtvis också är för många människor
som inte tål amalgam.
När vi kan se beslut som återkommer gång på
gång där man säger att amalgamet ska fasas ut och
ingenting händer i verkligheten, så förstår jag den
irritation, ilska och uppgivenhet som börjar finnas hos
många av dem som kämpar för ett amalgamförbud.
Jag skulle verkligen önska att regeringen satte sig ned
utan prestige och utan skrankor mellan departementen
för att se till att få denna fråga löst. Åk ned till EU
och kräv ett nationellt svenskt förbud mot amalgam
så att vi får den här frågan ur världen någon gång! Vi
är ju alla överens om att kvicksilver inte hör hemma i
ett långsiktigt ekologiskt hållbart samhälle. Det hör
heller inte hemma i ett samhälle där vi vill att det ska
vara friska människor.
Tyvärr ökar användningen av amalgam i dag,
även inom barn- och ungdomstandvården.
Anf. 112 Miljöminister KJELL LARSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag instämmer i Gudrun Lindvalls be-
skrivning. Jag har sagt att regeringen kommer att
intensifiera arbetet med detta. Vi kommer också att
verka gentemot EU för att åstadkomma en öppning i
det avseendet.
Jag hoppas att vi kan fortsätta att samarbeta, kan-
ske även i den här frågan för att komma framåt. Jag
tror inte att vi har några delade uppfattningar i sak.
Vad jag däremot har sagt är att jag inte på lösa grun-
der nu vill kasta ur mig något årtal för när detta ska
ha åstadkommits. Jag vill visa mer respekt för sakfrå-
gan än så.
(forts. 10 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.56 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 16.00 då
voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.
9 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats vid dagens sammanträde
KrU8 Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002-
2005
Punkt 1 (Ett mångsidigt utbud av hög kvalitet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
77 för res. 1
38 för res. 2
193 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
203 för utskottet
76 för res. 1
36 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 38 v, 16 c, 15 fp, 15 mp
För res. 1: 75 m, 1 -
Avstod: 36 kd
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Punkt 7 (Uppläst textremsa)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
200 för utskottet
37 för res. 6
78 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 37 v, 14 c, 15 fp, 15 mp
För res. 6: 37 kd
Avstod: 75 m, 2 c, 1 -
Frånvarande: 12 s, 7 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Punkt 28 (Nordiskt TV-samarbete)
1. utskottet
2. res. 17 (m, c, fp)
Votering:
171 för utskottet
109 för res. 17
36 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 38 v, 14 mp
För res. 17: 75 m, 1 kd, 16 c, 15 fp, 1 mp, 1 -
Avstod: 36 kd
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Punkt 38 (Inriktningen av en fortsatt översyn av radio
och TV i allmänhetens tjänst, m.m.)
1. utskottet
2. res. 29 (fp)
Votering:
224 för utskottet
16 för res. 29
75 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 1 m, 38 v, 36 kd, 16 c, 14 mp
För res. 29: 1 m, 15 fp
Avstod: 73 m, 1 kd, 1 -
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 2 mp
Liselotte Wågö (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.
Punkt 41 (Öppna kanaler)
1. utskottet
2. res. 32 (mp)
Votering:
285 för utskottet
15 för res. 32
16 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 75 m, 38 v, 37 kd, 15 fp, 1 -
För res. 32: 15 mp
Avstod: 16 c
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Punkt 45 (Utredning om mediers påverkan på barn
och unga)
1. utskottet
2. res. 35 (kd, v, c, fp, mp)
Votering:
193 för utskottet
122 för res. 35
1 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 75 m
För res. 35: 38 v, 37 kd, 16 c, 15 fp, 15 mp, 1 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Punkt 46 (Forskning om sociala och demokratiska
frågor)
1. utskottet
2. res. 36 (c)
Votering:
300 för utskottet
16 för res. 36
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 75 m, 38 v, 37 kd, 15 fp, 15 mp,
1 -
För res. 36: 16 c
Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 1 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
10 § (forts. från 8 §) Kemikaliestrategi för Giftfri
miljö (forts. MJU15)
Anf. 113 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Kvicksilver är ett av de giftigaste äm-
nen vi känner till. Till skillnad från PCB, DDT och
andra gifter bryts det aldrig ned i naturen. Fyra gram
kvicksilver - så mycket som ryms i en tesked - är
tillräckligt för att förgifta en mindre sjö och göra
fisken oätlig. Det kvicksilver som hittills samlats in
lagras nu hos SAKAB i väntan på slutförvaring i
berggrund. För att kvicksilvret inte ska komma ut på
världsmarknaden gäller exportförbud.
I propositionen om kemikaliestrategi för Giftfri
miljö föreslår regeringen att kvicksilveranvändningen
i nyproducerade varor ska upphöra år 2003. Det är ett
bra förslag utom när det gäller ett område. Tandvår-
den är fortfarande en fredad zon. Förbud mot an-
vändningen av kvicksilver inom tandvården diskute-
ras inte i propositionen. Ändå använder tandvården
ett helt ton kvicksilver varje år. När 4 gram kan för-
gifta en sjö innebär definitivt 1 000 kilo nytt kvicksil-
ver i kretsloppet varje år miljöproblem som raserar
vägen mot ett giftfritt samhälle.
Att amalgamet inte finns med kan inte bero på
glömska. Kemikalieutredningen, som ligger till grund
för propositionen, är mycket tydlig om amalgamet.
När det gäller utsläpp av kvicksilver till miljön i Sve-
rige är amalgamet numera den dominerande källan.
1995 kom en tredjedel av kvicksilverutsläppen till
luft från krematorier, dvs. från amalgam i de avlidnas
tänder. Amalgam är även den största källan till kvick-
silver i slam.
Utredningen föreslår därför att Sverige ska an-
mäla ett generellt förbud mot kvicksilver till EU och
vidare att Sverige, i den mån ett förbud anses strida
mot EU-gemensamma regler, bör åberopa miljöga-
ranti. Sverige bör inte undvika att anmäla ett totalför-
bud för kvicksilver av skälet att det möjligen kan leda
till en prövning i EG-domstolen. Det är först när en
fråga förs till domstol som full klarhet kan nås i hur
stort utrymme som ges inom miljögarantin. Eftersom
kvicksilver är ett av de ämnen vars skadliga effekt är
mest väldokumenterad är det särskilt lämpligt att få
frågan prövad just vad gäller kvicksilver.
Kjell Larsson och Carina Ohlsson har här tidigare
talat sig varma för att få gå före i miljöfrågorna. Var-
för inte göra det när det gäller amalgamet? Det för-
slaget har miljöministern valt att helt bortse från, och
Miljöpartiet och Vänstern har varit knäpptysta i frå-
gan. Vi hörde lite grann i argumentationen här, men
varför har Miljöpartiet inte gjort någonting? Varför
har Vänsterpartiet inte agerat? Ni skulle kunna ha
gjort det.
Sveriges riksdag beslutade 1994 att amalgamet
skulle avvecklas till 1997, men inträdet i EU hindrade
de planerna. Många av oss som hade jobbat med det
tyckte redan 1994 att det var sent.
Eftersom amalgam klassas som en medicinteknisk
produkt tillämpas inte miljöreglerna, men påverkan
på naturen är naturligtvis densamma vare sig kvick-
silverutsläppen kommer från en termometer eller från
en amalgamfyllning.
Den s.k. medicintekniska produkten amalgam be-
står till hälften av kvicksilver. Resten är en blandning
av koppar, tenn och silver. Materialet blandas först
när patienten sitter i tandläkarstolen. Därför kan den-
talföretagen helt utan restriktioner skicka rent kvick-
silver till tandläkarmottagningarna som om det vore
vilken vara som helst, och de gör det också - t.ex. via
posten. Ett helt ton kvicksilver distribueras alltså på
detta ganska vårdslösa sätt varje år i vårt land och
sätts in i munnen på medborgarna.
Först när amalgamet blivit avfall gäller ett annat
regelverk. Det amalgam som blir över vid behand-
lingen och alltså inte får plats i tanden på patienten
blir miljöfarligt avfall. Då gäller plötsligt miljölag-
stiftningen.
I en broschyr från Miljöförvaltningen i Stockholm
kan man läsa följande: Hämtning, transport och
överlämnande till avfallshanteringsbolaget får endast
ske av en transportör som har fått Länsstyrelsens
tillstånd att transportera farligt avfall. Eget eller and-
ras kvicksilverhaltiga avfall får således inte transpor-
teras utan tillstånd av länsstyrelsen.
Hur förklarar miljöministern och Carina Ohlsson
detta för medborgarna och för oss här i kammaren?
Kvicksilver som transporteras till en tandläkarmot-
tagning hanteras som vilken vara som helst, medan
kvicksilver som transporteras därifrån bara får hante-
ras av godkända transportörer. Var finns logiken i
detta?
Lika ologisk blir tillämpningen av exportförbudet.
Allt överblivet kvicksilver omfattas av förbudet och
lagras i landet för framtida bergförvar. Men om
kvicksilvret ska sättas in i tänder på människor i and-
ra länder är det fritt fram för export. Kemikaliein-
spektionen har gett dentalföretagen en obegränsad
dispens för att exportera kvicksilver till amalgam, och
dispensen gäller t.o.m. år 2006.
Regeringens förslag i propositionen att kvicksil-
veranvändningen i nyproducerade varor ska upphöra
år 2003 saknar helt trovärdighet när vi vet att dental-
företagen får fortsätta att producera kvicksilver för
export ända fram t.o.m. år 2006, och det i obegränsa-
de mängder. 1999 och 2000 uppgick den årliga
kvicksilverexporten i dentala material till 4,3 ton per
år. Detta måste miljöministern naturligtvis känna till.
Hur tänker ni försvara detta inför medborgarna,
Carina Ohlsson? Hur ska Miljöpartiet och Vänster-
partiet inför nästa val förklara för sina väljare att man
hittills har stött en sådan politik?
En annan politik låg inom räckhåll vid arbetet
med propositionen. Kemikalieutredningen visade ju
på en framkomlig väg, nämligen att anmäla ett förbud
till EU och eventuellt senare försvara den svenska
politiken i EG-domstolen.
Sverige har speciella geologiska och geografiska
förhållanden om gör vårt land mer känsligt för kvick-
silverutsläpp än andra länder i EU. Bl.a. har vi redan
tusentals sjöar där fisken inte kan ätas utan restriktio-
ner. Detta borde inte vara svårt att förklara för EG-
domstolen.
Ett förbud borde inte heller innebära problem för
tandvården. Det finns numera en rad goda ersätt-
ningsmaterial för amalgamet, och tandläkarna måste
precis som andra yrkesutövare lära sig nya arbets-
metoder när samhället förändras. En stor grupp tand-
läkare har inte använt amalgam på många år.
En av anledningarna till att tandvården vill använ-
da amalgam är att det anses som ett billigt material,
och det är det också. Att köpa ett halvt kilo kvicksil-
ver hos ett dentalföretag kostar 456 kr. Jag måste
upprepa detta. 456 kr kostar det att köpa 500 gram
kvicksilver. Att omhändertagandet sedan kommer att
innebära stora kostnader för samhället ingår inte i
kalkylen.
Inom miljöpolitiken i dag talar man ofta om att vi
måste internalisera de externa kostnaderna. Om det
skulle göras för amalgam skulle vi få en helt annan
prisbild. Att återta ett kilo kvicksilver i ett krematori-
um beräknades t.ex. för många år sedan kosta 50 000
kr. Nu är det förmodligen mer.
I gårdagens nummer av Västerbottens-Kuriren
finns ett lysande exempel. Umeå kommun har börjat
undersöka de föroreningar som 30 års verksamhet vid
tandläkarhögskolan lämnat efter sig. I 300 meter
avloppsrör har man hittat två kilo kvicksilver. Det
kommer att kosta 2 miljoner kronor att sanera. Var-
ken kommunen eller tandläkarhögskolan vill betala
utan försöker lasta kostnaden på staten. Att sanera
avloppsrören i Umeå skulle alltså kosta en halv mil-
jon kronor per halvkilo. Lägg det till de 456 kronor-
na! Det blir en helt annan kostnadsbild. Vi får en
annan bild av vad amalgamanvändningen kostar.
Många patienter med dålig ekonomi väljer i dag
amalgam för att det är ett billigt material, men räknar
man in de externa kostnaderna finner man att valet av
amalgam medför en enorm ekonomisk subvention
från samhället till kvicksilveranvändningen inom
tandvården. De pengarna borde ju användas till att
subventionera fyllningar utan gifter.
Vi har i många år från Centerpartiets sida krävt
förbud mot amalgamanvändning. Dagens beslut
måste inkludera att även amalgam avskaffas senast
2003 för att hindra att ännu större kostnader och nya
miljöskador drabbar kommande generationer.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla reser-
vationer där Centerpartiet är med, men jag yrkar för
tids vinnande endast bifall till reservation nr 6.
Anf. 114 CARINA OHLSSON (s) replik:
Fru talman! Marianne Andersson tar upp proble-
met med kvicksilver och amalgam. Det är bara att
hålla med och säga att det är ett stort problem. Det
kan man inte bortse från. Arbetet med att avveckla
användningen av amalgam har pågått under flera år,
precis som Marianne också redovisade. Regeringen
aviserade i budgetpropositionen år 1999 sin avsikt att
vidta nödvändiga åtgärder för att kunna införa ett
förbud mot användningen.
Regeringen bedömde att ett förbud mot amalgam
skulle kunna införas mot bakgrund av ett föreslaget
tillägg till EU-direktivet om medicintekniska pro-
dukter. Nu lyckades inte det. Därför undersöks nu
möjligheterna att förbjuda amalgam av miljöskäl.
Detta undersöker alltså regeringen.
Marianne säger att det står ingenting i propositio-
nen om amalgam, amalgamanvändande och problem
med det. Däremot har vi beskrivit det i betänkandet. I
utskottets betänkande finns detta med, och där finns
också den här meningen: "Utskottet förutsätter att
detta arbete slutförs senast år 2003." Vi har alltså satt
ett årtal från utskottets sida. Man ska undersöka om
man ska kunna förbjuda det här på grund av miljö-
skäl. Det var det som jag antog att Marianne i det
sista skedet menade, eftersom hon ur miljösynpunkt
beskrev problemen med avfallen.
Anf. 115 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det där handlar ju om att undersöka
möjligheterna, Carina Ohlsson. Det ska vara klart till
2003. Jag tycker att det är en ganska lång tid.
Det finns andra möjligheter. Jag tyckte att det var
så intressant att lyssna till Kjell Larsson tidigare. Han
talade med glöd om att vi måste våga gå före i miljö-
politiken och om att man måste visa vägen. Vi har
haft en debatt i den här kammaren som i alla fall jag i
16 år har deltagit i, och vi har krävt förbud mot amal-
gam. Vi hade ett beslut en gång i riksdagen. Det hän-
der ju så lite. Jag ska inte säga att det inte händer
någonting. Jag vet att det finns en diskussion, men det
händer oerhört lite. Man har inte haft kraften och
modet att verkligen fatta beslut, gå före och se till att
det blir testat i domstol i så fall. Vi måste ju göra
detta någon gång. Nu ska vi sitta här till år 2003 bara
för att ta reda på om det går innan vi fattar något
beslut. Jag tycker alltså att det går alldeles för lång-
samt. Det finns egentligen inga argument. De argu-
ment som kommer är väldigt svaga, måste jag säga.
Det här har vi jobbat med så länge. Vi vet hur farligt
det är.
Jag skulle också vilja fråga Carina Ohlsson om
det som jag redovisade när det gäller transporterna.
Man kan beställa kvicksilver och få ett postpaket. Ett
halvt kilo kvicksilver kan förgifta massor av vatten
utan kontroll egentligen. Men när det sedan blir avfall
får inte vem som helst transportera det. Titta på den
logiken!
Anf. 116 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Det som detta betänkande i huvudsak
bygger på är Socialdemokraternas, Vänsterpartiets
och Miljöpartiets samarbetsproposition Kemikaliest-
rategi för Giftfri miljö. Samarbetet med framtagandet
av propositionen har varit ett positivt samarbete som
har satt sin prägel på propositionen. Propositionen är
en utveckling av vårt miljömål om en giftfri miljö och
utformar dess delmål. Det har blivit bra.
I dag finns över 100 000 kemiska ämnen registre-
rade inom EU. Varje år tillkommer mellan 500 och
1 000 nya ämnen. Av de 2 500 ämnen som man an-
vänder mest har man bara säkra kunskaper om en
sjundedel. För tio år sedan började EU riskvärdera
130 kemikalier. Hittills har bara ett fåtal ämnen ut-
värderats. Därför är det viktigt att Sverige nu går före
EU och ändrar synen på kemikalier i grunden.
I fortsättningen blir det tillverkarnas ansvar att vi-
sa att de kemiska ämnen som de tänkt tillverka eller
använda inte är farliga. Därför ser vi det som positivt
att all riskbedömning av kemikalier ska utgå från de
känsligaste individerna, barn och andra känsliga
grupper, t.ex. personer med speciella sjukdomar.
Detta är bra formulerat i propositionen.
Fru talman! I detta betänkande behandlas även en
v-motion om kvicksilver. Kvicksilver är en giftig,
lättflyktig metall som inte bryts ned utan anrikas i
naturen. Den är oerhört giftig. Många riktigt giftiga
substanser som människan släpper ut mäts i gram,
men kvicksilverutsläppen handlar om många ton.
I dag har ett flertal myndigheter ansvar för av-
vecklingen av kvicksilver inom olika sakområden.
Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Socialsty-
relsen och Läkemedelsverket delar på huvudansvaret.
En del uppgifter om den kommersiella hanteringen av
kvicksilver är hemliga. Denna uppdelning gör det
svårt att få en fullständig och heltäckande bild av hur
avvecklingen av kvicksilver utvecklas.
Avvecklingen av amalgam, kvicksilverhaltigt
tandvårdsmaterial, tycks ha gått i stå. Det nu existe-
rande EU-direktivet om medicintekniska produkter är
det som skapar problem för oss när det gäller av-
vecklingen av kvicksilverhaltigt tandvårdsmaterial. I
betänkandet framgår det att regeringen nu undersöker
möjligheten att förbjuda amalgam av miljöskäl. Ut-
skottet förutsätter i betänkandet att det här arbetet ska
ha slutförts senast 2003.
Nu används ca 975 kilo kvicksilver per år till
tandvårdsmaterial. Det är viktigt att vi får stopp på
kvicksilverspridningen i vårt samhälle, oavsett om vi
använder kvicksilvret i tandvården, lysröret eller
batteriet.
En amalgamfyllning, vanligen minst 2 gram
amalgam, innehåller lika mycket kvicksilver som 200
lysrör eller lågenergilampor, enligt Miljöförvaltning-
en i Stockholm. Så visst bör vi lägga krut på att fasa
ut de 975 kilo kvicksilver som vi stoppar in i tänderna
per år. Det motsvarar per år troligen ca 195 miljoner
lysrörs innehåll av kvicksilver.
Avslutningsvis vill Vänsterpartiet som ett klarläg-
gande och en precisering framhålla att det i delmål 3 i
propositionen framgår att nyproducerade varor så
långt det är möjligt ska vara fria från kvicksilver
senast 2003. Redan befintliga varor som innehåller
kvicksilver ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena
inte läcker ut i miljön. Vänsterpartiet menar att skriv-
ningen i propositionen om att utfasningen av kvick-
silver ur nyproducerade varor ska ske senast 2003
inkluderar kvicksilverhaltigt tandvårdsmaterial. Där-
med har vi ställt upp på propositionen och betänkan-
det och avstått från att reservera oss i denna del.
Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet
MJU15.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.28 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
10 § (forts.) Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
(forts. MJU15)
Anf. 117 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! I april 1999 antog riksdagen 15 mil-
jömål att uppnås inom en generation, med undantaget
att miljömålet Begränsad klimatpåverkan skulle upp-
nås inom två generationer. Kristdemokraterna till-
styrkte.
Den proposition som här debatteras, Kemikaliest-
rategi för Giftfri miljö, avhandlar fem av de sex del-
målen för miljömålet Giftfri miljö.
Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning
när det gäller inriktningen av de delmål propositionen
behandlar. Delmålen måste rimligen ha samma tids-
ram som miljömålen. Det är bra att tidsramen nu
anges så att färden mot dessa mål kan påbörjas omgå-
ende och med så hög fart som möjligt.
Den nationella politiken och EU-politiken hänger
nära samman, som vi har hört förut här. Nationella
åtgärder får inte alltid avsedd effekt om inte motsva-
rande beslut fattas på EU-nivå. Harmonisering är
nödvändig. Det känns därför uppmuntrande att ta del
av EU-kommissionens förslag till vitbok för kemika-
lier och arbetet med EU:s sjätte miljöprogram.
Stora skillnader i miljökrav kan påverka konkur-
rensförmågan. Föga är vunnet om svenska företag på
grund av höga miljökrav utkonkurreras av utländska
företag med lägre miljökrav. De EU-inriktade strate-
gier som beskrivs i propositionen är därför oerhört
viktiga.
Regeringen lägger ett mycket stort ansvar på in-
dustrin och näringslivet för genomförandet av propo-
sitionens kemikaliestrategi. Industri och näringsliv tar
också gärna detta ansvar, har jag förstått.
Regeringen föreslår bl.a. att tillverkare själva ska
testa sina produkter. Enligt regeringen kommer före-
tagens kostnader för testen att vara tämligen begrän-
sade. Vi kristdemokrater vill dock fästa uppmärk-
samheten på att det rör sig om ett stort antal produkter
som ska undersökas på relativt kort tid. Rent praktiskt
kan det visa sig vara svårt för aktörerna att uppfylla
uppställda tidskrav.
Kristdemokraterna vill därför betona statens an-
svar. Det går inte att bortse från att staten drabbas av
kostnader när nationen ska nå miljömålen. Exempel-
vis förefaller alternativ i stor utsträckning saknas till
djurtest för toxikologiska bedömningar, i varje fall i
nuläget.
Regeringen konstaterar vidare att genomförandet
av delmålen, nationellt och inom EU, kräver bety-
dande insatser av svenska myndigheter. Detta gäller i
synnerhet Kemikalieinspektionen, som har huvudan-
svaret för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Möjlig-
heten att uppfylla de uppställda målen inom utsatt tid
är beroende av vilka resurser berörda myndigheter
ges.
Det är en brist att regeringen inte gör någon be-
dömning av propositionens statsfinansiella konsek-
venser. Detta framstår som underligt jämfört med
propositionen Svenska miljömål - delmål och åt-
gärdsstrategier, där det för varje miljömål finns ett
avsnitt om statsfinansiella konsekvenser.
Kristdemokraterna tillstyrker tidsplanen för kemi-
kaliestrategin. Samtidigt är det svårt att bedöma för-
utsättningarna för att producenter i samverkan med
myndigheter ska kunna hålla tidsramarna när rege-
ringen inte redovisar hur stora resurser man från sta-
tens sida är beredd att satsa. Detta framgår inte heller
av 2001 års ekonomiska vårproposition. Riksdagens
ställningstagande till regeringens tidsplan för utfas-
ningen av farliga ämnen görs därmed på osäkra grun-
der.
Kristdemokraterna har därför fogat till betänkan-
det ett särskilt yttrande men tillstyrker annars försla-
get om kemikaliestrategi.
Anf. 118 MARGARETA CEDER-
FELT (m):
Fru talman! Jag har lyssnat på den debatt som har
förts här i kammaren och tycker att den har varit
väldigt intressant att ta del av. Jag står bakom de
uttalanden som den moderate företrädaren Patrik
Norinder har gjort, men jag har valt att fokusera på ett
ämne. Det gäller kvicksilvret.
Jag lyssnade också på vad miljöministern sade om
hur viktig miljön är för människors hälsa och att
regeringen nu ska beakta hur kemikaliernas egenska-
per påverkar hälsan och miljön. I detta sammanhang
vill jag lyfta upp kvicksilvret.
Om jag inte minns fel cirkulerade det för ett år se-
dan några tvålar i handeln som drogs tillbaka just
därför att de var skadliga för hälsan. Samma resone-
mang kan naturligtvis appliceras på det kvicksilver
som finns i munnen, dvs. i amalgamet. Metallbiolo-
giskt centrum i Uppsala har gjort studier som visar att
det finns ett samband mellan halten av kvicksilver i
blodet och amalgam. Dessa studier visar också att vid
amalgamsanering sjunker halten av kvicksilver i
blodet.
Med anledning av det jag nu sagt anser jag att det
är viktigt att det kvicksilver som finns inom tandvår-
den behandlas på samma sätt som kvicksilvret i mil-
jön. Därför hoppas jag att regeringen kommer att
beakta detta vid framtida propositioner.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
11 § Miljölagstiftningen
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU16
Miljölagstiftningen.
Anf. 119 LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Vi ska nu debattera frågor som hand-
lar om miljölagstiftningen, framför allt frågor som rör
miljöbalken men också miljöklassning av olika
bränslen.
En av grunderna i den moderata miljöpolitiken
handlar om teknikutveckling. Vi har sett många ex-
empel i den moderna historien på hur ekonomisk
tillväxt och starka företag kan utveckla allt miljövän-
ligare tekniker.
Den bästa miljöpolitiken är den som förs av en-
skilda medborgare eller företag. Den svenska allmän-
heten och många företag som verkar i Sverige är
duktiga på att ta sin del av ansvaret. Endast om vi har
bärkraftiga företag som har råd att lägga om sina
tekniker, och om vi har ett företagsvänligt klimat så
att nya intressanta företag med nya idéer kan växa
och utvecklas, kan vi lyckas med våra miljöpolitiska
mål.
Det är viktigt att vi för en dialog med näringslivet
för att komma framåt. Fordonsbränslefrågorna är ett
sådant område där dialogen är viktig. Det har fram-
kommit i denna dialog att det kanske inte står riktigt
rätt till med miljöklassningen av dessa bränslen. Är
detta sant är det mycket illa om våra lagar och regler
är hinder i vägen för att utveckla nya och bättre
bränslen. Det är därför mycket glädjande att vi i ut-
skottet har kunnat ena oss kring ett tillkännagivande
till regeringen om en översyn av miljöklassningen av
bensin. Denna översyn bör genomföras utan dröjsmål.
Fru talman! Det är också glädjande att det i detta
betänkande finns skrivningar från ett enat utskott om
utgångspunkter för det fortsatta miljöarbetet. Utskot-
tet har uttryckt, i enlighet med en partimotion från oss
moderater, att man "fullt ut" bör "använda marknads-
krafterna och de marknadsekonomiska verktygen
samt enskilda människors engagemang". Detta sig-
nalerar en omläggning av de mera tillväxtovänliga
partiernas politik. Men det kanske är för mycket att
hoppas på. Dessa partiers agerande antar jag kommer
att fortsätta att präglas av ovanifrånperspektiv, regler,
skatter, förbud och mera lagstiftning.
Fru talman! Jag älskar att äga. Jag äger inget sär-
skilt just nu. Jag äger ingen bil. Jag äger inget hus,
ingen lägenhet. Förvisso en gammal cykel, som jag
med egna händer har renoverat, och en del annat.
Men jag älskar min rätt att äga.
Ägandet kan ibland få en negativ klang. Egoism,
pryltokighet och andra mera negativa ord används
ibland i samhällsdebatten om ägande. Och visst kan
man ibland ha sina materialistiska drömmar om vad
man skulle vilja ha.
Men för mig är ägande en grundläggande demo-
kratisk rättighet. Att äga något kan vara ett sätt att
utveckla sina egna drömmar. Dessa drömmar kan
rymmas i ett hus, i en bit jordbruksmark eller i ett
företag. Något för mig som individ att känna trygghet
i, att vårda ömt, att utveckla mig själv genom.
Länder som inte beviljar ägande eller förvägrar
vissa människor det på grund av etnisk tillhörighet,
fattigdom eller kön är inga demokratier. Sverige är en
demokrati och vi har en grundläggande äganderätt.
Jag hoppas förvisso att vårt lands äganderätt kan
stärkas på många sätt, att den ska grundlagsfästas på
ett tydligt sätt, att den ska bli djupare än den är i dag.
Fru talman! De moderata reservationerna handlar
i mångt och mycket om en stärkt äganderätt. Förutom
att vi anser den vara en grundläggande demokratisk
rättighet kan vi även se samhälleliga vinster med en
stark äganderätt. Det man äger och förvaltar sköter
man oftast mycket bättre än det man hyr eller lånar.
Det är en annan grundläggande moderat princip för
miljön, just därför att i ägandet ryms allt det som jag
tidigare har nämnt. Man kan inte vara vidare smart
om man förstör det man själv äger.
Vi vill se över miljöbalken i alla de delar där den
riskerar att hämma äganderätten. Vi är medvetna om
att det just nu finns en utredning som ser över balken,
men vi vill skicka med en del rekommendationer till
den och be den skynda på lite, för det brådskar.
Med miljöbalkens införande har följt massor av
problem kring omfattande byråkrati i samband med
tillståndsprövningar och ändringar av tillståndspröva-
de anläggningar. Vissa företagare drabbas av höga
tillsynsavgifter genom såväl miljöbalken och djur-
skyddslagen som livsmedelslagen. Det kan ibland
handla om märkliga hanteringar av sanktionsavgifter.
Ett exempel från verkligheten är en lantbrukare som
drabbades av en ladugårdsbrand. När han sedan
byggde upp en modern anläggning som tillgodosåg
alla byggnads- och djurskyddskrav missade han att
skicka in vissa av ansökningspapperen i tid. Då ut-
dömde kommunen 150 000 kr i sanktionsavgift. Det
finns flera sådana exempel. Det förstår väl de flesta
att det inte finns någon rimlighet i denna hantering av
småföretagare. Detta måste snabbutredas och åtgärdas
snarast.
En annan mer grundläggande sak är att Lagrådet
vid balkens införande menade att balken ibland står i
direkt strid med grundlagen. Detta i kombination med
tillämpningen av allmänna hänsynsregeln kan medfö-
ra intrång i pågående markanvändning utan att mark-
ägaren får rätt till ersättning.
Vi har kritik mot att en kommersiell användning
av allemansrätten kränker markägare. Vi har kritik
mot att det generella strandskyddet begränsar mark-
ägarens användning av marken på ett orimligt sätt.
Dessa saker har vi påpekat många gånger tidigare i
kammaren. Jag kan bara hänvisa till det som sagts
tidigare.
Viss mark bör skyddas. Vi moderater vill instifta
en fond för biologisk mångfald som ska finansiera
inköp av skyddsvärd skog. Men vi vill ha till stånd en
mer skälig ersättning till markägaren när reservat och
liknande införs på någons mark. Vi vill att myndig-
heterna ska förbättra sin information till berörda
markägare. Det klagas på långa väntetider och hand-
läggningstider av sådana ärenden. Det leder till osä-
kerhet om vad som gäller och vad som ska hända för
enskilda markägare. Ibland skickar våra myndigheter
ut personal för att inventera privat mark utan att
föranmäla sitt besök. Så kan vi inte ha det i ett rätts-
säkert land. Vi måste tydligare respektera det privata
ägandets rättigheter. Vi moderater har ett stort antal
förslag till hur vi ska stärka enskilda människors
rättigheter.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till den mo-
derata reservationen 1.
Anf. 120 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! I det här betänkandet, som är benämnt
Miljölagstiftning, behandlas en mängd skilda saker.
Jag tänkte emellertid bara uppehålla mig vid en sak i
mitt anförande, även om det i sig skulle kunna disku-
teras mycket kring det som står i betänkandet. Men på
något sätt tycker jag att flera av de frågor som är
behandlade i detsamma har debatterats i samband
med betänkanden som har handlat om sådant som har
närmare anknytning till de sakerna.
Det jag tänkte uppehålla mig kring, fru talman, är
fosfor. Betydande mängder avloppsslam produceras
oavbrutet i våra reningsverk. Det gör de därför att
varje person i Sverige producerar ungefär 100 kilo
slam varje år. I dessa 100 kilo slam finns ungefär ett
kilo fosfor.
Inriktningen hittills, aviserad av såväl den här
kammaren som regeringen och Naturvårdsverket, har
varit att slammet ska återanvändas i jordbruket om de
angivna kvalitetskriterierna kan uppnås. Varför är
detta viktigt? Jo, det är det av det skälet att av alla
växtnäringsämnen intar fosfor på något sätt en nyck-
elposition, såväl i odlingen som i det kretslopp som
borde finnas mellan stad och land. Där handlar det
väldigt mycket om att hushålla med ändliga naturre-
surser.
Detta kretslopp är nödvändigt därför att fosforn
mer än många andra växtnäringsämnen är en ändlig
och icke förnybar resurs. Man räknar för att ta några
siffror med att världens brytbara fosforreserver räcker
i kanske 100 år till med nuvarande förbrukning. I
diskussionen om en långsiktigt hållbar samhällsut-
veckling intar därför frågan om hushållning med
fosfor en central roll, tycker jag.
Kväveföreningar, som är en annan sak som be-
hövs för att det ska växa bra och en odling vara fram-
gångsrik, är inte en ändlig resurs. Den är därför inte
på samma sätt i behov av att tas om hand i det här
sammanhanget och på sätt som vi föreslår i vår mo-
tion då det gäller att ta hand om saker i våra avlopps-
reningsverk.
Vad är då att göra? I vår motion har vi tagit fram
några saker som vi tycker att regeringen med det
snaraste bör ta initiativ till.
Vi tycker för det första att regeringen bör ta initi-
ativ till en internationell fosforkonvention som upp-
märksammar den av mig relaterade problematiken
kring att fosfor är en ändlig resurs som riskerar att "ta
slut".
För det andra tycker vi att regeringen borde initie-
ra den här frågan, och det med skyndsamhet, inom
EU. Detta därför att inom den europeiska unionen är
fosfor en bristresurs redan i dag. Vi har mycket få
brytbara tillgångar inom den europeiska unionens yta.
För det tredje bör regeringen och framför allt dess
myndigheter ta initiativ till överläggningar med
kommunerna, de som i praktisk handling sköter det
mesta av vår reningsverksamhet i landet. Man bör ta
initiativ som förhoppningsvis leder till att det sker en
kursändring vad gäller slamhanteringen till gagn för
oss alla.
För det fjärde borde vi, dvs. kammaren, riksdagen,
självklart i samarbete med sittande regering, försöka
att åstadkomma ett förslag som innebär att vi får
ekonomiska styrmedel som prioriterar återvinning av
fosfor, i stället för att som nu fortsätta att använda
jungfrulig fosfor.
Jag undrar, Ingemar Josefsson, varför ni inte med
kunskap om hur läget är har tagit fasta på det vi nu
för andra året i rad tar upp i en motion på ett bättre
sätt än vad ni har gjort i det utskottsbetänkande som
har presenterats för kammaren i dag. Varför ser ni
inte mer seriöst på problemen?
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 9.
Anf. 121 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Miljöbalken och äganderättsskyddet,
allemansrätten, ersättning till markägare, samråd med
markägare, beslut om strandskydd, miljöklassning
och alternativa bränslen är angelägna frågor som vi
har tillfälle att diskutera här och nu.
Det pågår nu en översyn av miljöbalken. Vi får
anledning att återkomma till den diskussionen.
I fråga om miljöklassning och alternativa bränslen
arbetar regeringen nu med att ta fram en strategi för
utveckling och introduktion av alternativa bränslen på
kort och på lång sikt. Det arbetet måste också inklu-
dera frågan om miljöklassning av vissa drivmedel.
Problemen i dag för alternativa drivmedel har del-
vis en koppling till EU-direktiv, men kanske i ännu
högre grad till de svenska lagar som går utöver direk-
tiven. Ett exempel på det är koldioxidskatten på
drivmedel. Sverige skulle kunna ta bort större delen
av skatten på de flesta förnybara drivmedlen utan att
bryta mot någon överenskommelse inom EU. Om ett
drivmedel för uppvärmning görs mer miljövänligt än
dagens fossila drivmedel förändras inte skatten i dag
till förmån för det miljövänliga alternativet. Om en
ambitiös bilist övergår till att använda vätgas som är
producerad ur solenergi i stället för t.ex. bensin beta-
lar han fortfarande full koldioxidskatt, trots att vätgas
inte innehåller kol och råvaran är förnybar. För att
stimulera medborgarna att övergå från fossila bräns-
len till mer miljövänliga bränslen krävs förändringar i
första hand av svenska lagar och skatter, i andra hand
av EU-direktiv.
Allemansrätten, liksom strandskyddet, återkom-
mer ständigt i våra debatter. Några vill inskränka
allemansrätten. Den socialliberala inställningen är att
vi ska vara rädda om vår allemansrätt. För att kunna
göra det är det avgörande att allemansrätten inte
missbrukas. Kommersiellt organiserad verksamhet på
annans mark ska ligga utanför vad allemansrätten
tillåter.
Det finns ett missförstånd vad gäller strandskyd-
det, som visar sig varje gång vi diskuterar frågan.
Några säger att besluten ska fattas regionalt - lokalt
säger andra. Men besluten fattas i dag i princip lokalt
och regionalt. Problemet är att genom lokala beslut
har ett stort antal avsteg från de generella strand-
skyddsreglerna tagits. Det är ett förhållande som
miljöministern har uppmärksammat, och nu övervä-
ger han förändringar som kan förhindra att olämpliga
avsteg görs.
Högerpartierna - där har också Centern hakat på -
vill helt upphäva strandskyddet och införa en generell
rätt att bebygga stränder. För en borgerlig vänster är
detta uttryck för bristande känsla för naturen och
naturvärdena.
I en reservation tas avsättning av mark som ska
skyddas upp. Man anser att frågan om samråd med
markägaren är viktig. Anledningen till att jag inte
ställer mig bakom den reservationen är att den skyl-
digheten redan finns. Samrådsskyldigheten finns i
dag, varför en reservation i den frågan är onödig.
Viljan att medverka till att skydda viss natur är
stor i Sverige - hos enskilda mark- och skogsägare
och hos företag. Det är viktigt för att lyckas med de
ytterligare nödvändiga avsättningarna att markägaren
får en skälig ersättning. Det är därför som jag vill
yrka bifall till reservation 4.
Anf. 122 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Harald Nordlund tar återigen upp frå-
gan om strandskydd i debatten. Jag vill påtala följan-
de för Harald Nordlund. Som jag ser det innebär en
förändring av bestämmelserna kring strandskyddet
utvecklingsmöjligheter för andra delar i landet än det
område som Harald Nordlund kommer från och det
område vi nu befinner oss i. Det är områden som är i
behov av en stark utveckling.
Vidare värnar jag och vill utveckla det kommu-
nala självstyret. Jag tror att av folket valda medborga-
re kan avgöra hur de vill se utvecklingen i det område
som de har att framleva sitt liv i, likväl som jag är
övertygad om att de gemensamma intressena väl kan
tas till vara i den kommunala översiktsplaneringen
där staten har något slags skydd för de allmänna än-
damålen att ta till om de lokala politikerna skulle
välja att vilja frångå det vi alla vill skydda och värna.
Jag tycker att Harald Nordlund bör ändra inställ-
ning, dvs. ge alla delar av landet möjligheter att ut-
vecklas. En sådan sak är att förändra lagstiftningen
kring det strandskydd vi har i dag.
Anf. 123 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! För allas information: Harald Nord-
lund har sina rötter i en liten by i Norrbotten vid
Bottenviken. Det är inte mitt hemvist Uppsala som
vägleder mig här utan det är mitt intresse av att värna
värdefull natur.
Jag vänder mig mot och kritiserar här att ni tre
partier vill upphäva strandskyddet. Det är vad ni
säger i er reservation. Jag är förvånad över att Cen-
tern hakar på den reservationen. Den visar på en
mycket stark brist på känsla för naturvärdena.
Besluten ligger i dag nära människorna. Det är be-
sluten som möjliggör avsteg från de generella be-
stämmelserna. Det är bra. Ett bekymmer är att ett
mycket stort antal dispenser har beviljats. Det är
dispenser som Naturvårdsverket inte har hunnit
granska. Det är inte ett bekymmer att det finns möj-
lighet att lokalt och regionalt göra avsteg.
Anf. 124 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag får läsa innantill från det särskilda
yttrande som vi har avgivit där det i sista stycket står
följande:
"Utgångspunkten för lagstiftningen skall vara den
motsatta mot i dag. Vi anser att det skall finnas en
generell rätt att bygga på mark nära stränder och
vattendrag. En kommun skall dock kunna begränsa
denna rätt, men endast där så kan motiveras med
hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att ga-
rantera allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv.
Detta skall då ske genom antagande av detaljplan. Då
ges de bästa förutsättningarna för en god samman-
vägning av olika intressen."
Detta innebär inte att vi släpper det fritt, Harald
Nordlund, utan vi för ju ned beslutskompetensen till
dem som lever i områden som berörs. Vi utvecklar
det kommunala självstyret, samtidigt som vi ger en
utvecklingsmöjlighet för de svaga områdena i landet,
som tyvärr är alltför stora.
Anf. 125 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Mycket riktigt! Det som Eskil Er-
landsson nu läser upp innebär att man upphäver nuva-
rande strandskyddsbestämmelser och inför en gene-
rell rätt att bebygga. Avsteg från den generella rätten
att bygga ska kunna ske, sägs i det särskilda yttrandet,
men utgångspunkten ska vara att man alltid ska kunna
bygga. Det kallar jag att upphäva strandskyddsbe-
stämmelserna.
Anf. 126 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Ett borttagande av det generella
strandskyddet leder inte till anarki, Harald Nordlund.
Det finns fortfarande lagar som styr detta. Plan- och
bygglagen, det vanliga planförfarande som kommu-
nerna hanterar och alla andra byggfrågor där det inte
finns någon form av statliga restriktioner löser detta.
Jag är övertygad om att kommunerna i många fall gör
bättre bedömningar än staten av vad som är lokalt
skyddsvärt.
Jag vill också, i likhet med Centern, säga att det
här är ett sätt att ge möjlighet till utveckling på lands-
bygden.
Jag tror att det här återigen är ett typiskt exempel
där Folkpartiet utkristalliserar sig självt som ett ren-
odlat stadsparti. I städerna är detta inget problem.
Rika stadsbor har alltid möjlighet att köpa befintliga
tomter vid vattnet. Det här är ett stad-land-perspektiv
som man inte får glömma bort.
De tre saker som vi vill göra med detta är att möj-
liggöra utveckling i harmoni med naturvärden, stärka
äganderätten och föra ned beslut som fattas bäst på
lägsta möjliga nivå, vilket i EU-sammanhang kallas
subsidiaritetsprincipen.
Anf. 127 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Men vi vill inte upphäva nuvarande
bestämmelser, som möjliggör att man lokalt gör av-
steg från strandskyddsbestämmelserna. Det handlar
inte om att vara stadsvän, utan det handlar om att
värna om naturen.
Självfallet är förhållandena olika i olika delar av
landet, och det är därför det är så viktigt att vi fort-
sätter att ha den här möjligheten att lokalt och regio-
nalt göra avsteg.
Självfallet tar Naturvårdsverket den typen av hän-
syn också. Men det är väldigt viktigt att vi för natu-
rens skull har kvar de generella strandskyddsbestäm-
melserna - från vilka man ska kunna göra avsteg i
särskilda fall.
Det ni pläderar för är att helt upphäva strand-
skyddsbestämmelserna. Jag tycker att det visar på en
okänsla för naturvärdena. Jag är inte förvånad över att
de två högerpartierna gör det, men jag är oerhört
förvånad över att Centern hakar på.
Anf. 128 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Då vill jag ganska rakt fråga Harald
Nordlund: Vill Harald Nordlund underkänna allt det
miljöarbete som sker på lokal nivå? Det är lite grann
det som han säger, dvs. att vi ska från statens sida
lägga regleringar därför att våra kommunpolitiker i
byggnadsnämnder och liknande nämnder inte klarar
att sätta gränser för vad som är bra och skyddsvärda
naturvärden och vad som inte är det.
Jag har noterat att Folkpartiet brukar kalla sig
Folkpartiet liberalerna. Jag har noterat att Harald
Nordlund brukar kalla sig själv socialliberal, med
ordet social understruket. Kanske är det detta vi ser
exempel på när det gäller förhållandet till äganderät-
ten just nu.
Anf. 129 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är ju just att man lokalt har kun-
skapen och att man ska kunna använda den lokala
kunskapen för att kunna göra avsteg som är poängen i
nuvarande ordning. Det som ni vill göra är att helt
upphäva bestämmelserna. Om man lokalt ska ta initi-
ativ för att skydda i särskilda fall tycker inte jag att
det är att värna om naturen.
Anf. 130 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Jag står givetvis bakom våra reserva-
tioner, men jag yrkar inte bifall till dem, för tids vin-
nande.
Jag är mycket glad över ett av förslagen i det här
betänkandet, nämligen förslaget om bifall till min
motion om miljöklassning av drivmedel. Det är väl-
digt roligt.
"Utskottet föreslår att regeringen utan dröjsmål
genomför en översyn av miljöklassningen av bensin
och dieselolja och kriterierna för de olika miljöklas-
serna. Översynen bör inriktas på ett system som ej
missgynnar utvecklingen av alternativa eller mer
miljövänliga drivmedel. I den mån gällande bestäm-
melser inom EU motverkar en sådan utveckling för-
utsätter utskottet att regeringen verkar för en föränd-
ring av detta regelverk."
Detta är ett mycket positivt och glädjande förslag
av utskottet.
Nuvarande bestämmelser om densitet och kok-
punkt har inte miljörelevans. De är utformade efter de
drivmedel som finns, bl.a. den miljöklass 1-diesel
som finns på marknaden. Jag har t.o.m. inhämtat att
ett av skälen för det här är att det företag som gör
miljöklass 1-diesel har gjort väldigt stora investering-
ar för att utveckla den, och de här investeringarna
måste få betala sig. Jag tycker att det är upprörande
om det är på det viset. Kriterierna ska naturligtvis ha
miljömässig relevans, för annars hindrar de nya driv-
medel som kan vara miljömässigt bättre - de kanske
t.o.m. kan vara förnybara.
Jag är glad åt detta embryo till att få konkurrens
på drivmedelsområdet, denna inledning till att ändra
saker och ting.
Det finns en massa andra märkligheter på drivme-
delsområdet som också behöver ändras, som utskottet
inte har haft att ta ställning till nu. Det är framför allt
att koldioxidneutrala drivmedel måste betala koldi-
oxidskatt. Det är en absurd regel. Den styrs av mine-
raloljedirektivet.
Det finns två sorters undantag från detta. Det är
det generella undantaget, 8.4-undantaget för biogas.
Det innebär att metan som framställs inom biologiska
processer har undantag. Jag tycker inte heller att det
låter speciellt konkurrensneutralt som regel. Varför
just biogas? Jag gillar biogas, men det är dock en
drivhusgas som är 20 gånger så potent som koldioxid.
Varför specificera just till att endast biogas ska ha
undantag och inte, som Harald Nordlund var inne på,
t.ex. vätgas producerad från solenergi? De borde
kunna ha samma undantag, om man utformar den här
regeln mer generellt.
Den andra möjligheten till dispens är pilotpro-
jektsdispenser. De har praktiskt taget inte delats ut
sedan 1997. Det man kan notera är att i huvudsak
stora företag har fått pilotprojektdispenser. Små fö-
retag har nekats dispens. Det är inte heller bra. Det är
inte alls konkurrensneutralt.
Det stora felet är att koldioxidneutrala drivmedel
koldioxidbeskattas. Det styrs i och för sig från mine-
raloljedirektivet. Man kan dock gå runt det på olika
sätt. Jag menar att regeringen borde försöka göra det.
Hittills har regeringen inte ansträngt sig. Vi har för-
sökt påverka regeringen att göra det, men vi har hit-
tills inte haft någon framgång. Det är tråkigt.
Man skulle kunna anse att mineraloljedirektivet
bara ska appliceras på mineraloljor, att olja gjord på
raps eller biomassa naturligtvis inte ska betraktas som
mineralolja. Det är onaturligt. Den omdefinitionen
borde vara naturlig att verka för i EU.
En annan variant är att göra en teknisk omdefini-
tion av mineraloljorna inom mineraloljedirektivet, att
inte försöka gå utanför och säga att biologiskt basera-
de oljor inte ska ingå. Antingen tar man bort de för-
nybara oljorna eller också gör man en ny definition
inom direktivet. Det senare kan man också göra.
En tredje möjlighet är att utvidga undantaget till
att gälla förnybara eller koldioxidneutrala drivmedel
och inte bara de specifika produkter som regeringen
nu anger som undantag. Jag tror inte att det är omöj-
ligt att påverka EU i den riktningen. Det pågår ett
ambitiöst arbete i EU. Man vill främja t.ex. förnybar
el och jobbar på flera andra sätt framåt med ambitio-
ner. Jag tror inte att man skulle mötas av kalla handen
om man försökte göra något åt drivmedlen. Alla inser
ju att de är ett stort problem.
Regeringen har inte gjort något åt det än. I stället
reserverar man området för sina vänner bland storfö-
retagen och för sig själv att styra. Det är inte bra. Det
verkar som om regeringen är fast förvissad att man
måste fixa drivmedel, bilmotorer, bilar, infrastruktur
för tankning av bilar osv. på en gång under statligt
överinseende och kontroll. Dessutom får det inte
drabba skatteintäkterna på ett oplanerat sätt. Det är
också ett stort intresse. Med de ambitionerna och den
inriktningen kommer vi inte att få någon utveckling.
En loj och räddhågad inställning gör att utvecklingen
kommer att gå mycket långsamt.
Fordonstrafiken i världen ökar explosionsartat och
växthuseffekten med den. Med växthuseffektens
ökning kommer nya sjukdomar och nya ekologiska
katastrofer, så vi har inte råd att vänta. Det finns inget
förnuft i att vänta på att oljebolagen och bilindustrin
ska ta fram förnybara drivmedel. Det kommer de inte
att göra förrän de själva tjänar på det.
Regeringen måste skapa konkurrensneutrala reg-
ler på drivmedelsområdet. Det är det viktigaste rege-
ringen över huvud taget kan göra för att främja för-
nybara drivmedel.
Jag vill också ta upp reservation 7 från Miljöparti-
et, Skärpning av strandskyddsbestämmelserna. Under
den gångna sommarens översvämningar blev det
tydligt att många hus hade byggts i så låga lägen att
översvämningar kunde förväntas vid en ganska blyg-
sam höjning av vattenståndet i älvar och andra vat-
tendrag. Uppenbarligen räcker inte dagens strand-
skydd för att motverka den typen av problem. Att vi
dessutom kan förvänta oss större klimatvariationer
och klimatförändringar och därmed regn och över-
svämningar i framtiden gör det inte lättare. Vi måste
titta på problemet. Det skulle vara bra om regeringen
gjorde en översyn t.ex. i samband med kartläggning-
en av strandskyddet som Naturvårdsverket har fått i
uppdrag att göra.
Anf. 131 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Jag vill påpeka att det betänkande vi
talar om omfattar 58 motionsyrkanden från den all-
männa motionstiden som tar upp miljölagstiftningen
och en del andra frågor. Utskottet yrkar avslag på
samtliga motioner som gäller miljölagstiftningen med
hänvisning bl.a. till att Miljöbalkskommittén har i
uppdrag att se över miljöbalken i flera viktiga avse-
enden. Jag vill också passa på att yrka bifall till ut-
skottets hela förslag.
I anslutning till betänkandet har vi också behand-
lat miljöklassning av vissa fordonsbränslen. Utskottet
föreslår ett tillkännagivande som i korthet innebär att
regeringen bör se över miljöklassningen av bensin
och dieselolja så att utvecklingen av alternativa
bränslen inte missgynnas. Ska vi vara ärliga så är det
den delen av betänkandet som är intressantast. De
andra frågorna har vi diskuterat flera gånger i kam-
maren.
Jag koncentrerar mig till att börja med på tillkän-
nagivandet.
Vi i utskottet vill uppmärksamma det problem
som uppstår när gammal och ny teknik bryts mot
varandra. Lagstiftningen har i stora delar utformats
för att klara krav som gällt tidigare då man haft en
äldre teknik. Utskottet vill driva på för att få en snabb
anpassning av lagstiftningen som så lite som möjligt
styrs av bränslevalet men ger en styrka i miljön. Den
ska ta hänsyn till miljön i stället för bränslevalet och
på det sättet inte missgynna de alternativa bränslena.
Det innebär inte att utskottet är omedvetet om vad
som har gjorts på området.
Jag vill tala om för dem som lyssnar att utskottet
också har noterat och hänvisar till att regeringen vid-
tagit och planerar att vidta åtgärder på ett flertal om-
råden för att minska användningen av fossila bränslen
och motverka problemen med föroreningar från
transporter och drivmedel. Miljöministern har redovi-
sat för riksdagen att regeringen avser att utarbeta en
strategi för utveckling och introduktion av alternativa
bränslen på kort och lång sikt. Regeringen har ingått
ett avtal om ett sexårigt samverkansprogram med
bilindustrin om forskning och utveckling av mil-
jövänligare bilar.
I skattelagstiftningen underlättas introduktionen
av el- och hybridbilar genom en femårig befrielse
från fordonsskatten. Biogasen är skattebefriad genom
att Sverige har erhållit det s.k. 8.4-undantaget från
mineraloljedirektivet. Miljöministern har också redo-
visat behovet av forskning, utveckling och demonst-
ration för att sänka kostnaderna för alternativa driv-
medel och öka effektiviteten i tillverkningsprocesser-
na.
Regeringen driver också frågan om mer mil-
jövänliga drivmedel inom EU. Bl.a. inriktas arbetet
på att nästa revidering av det s.k. Auto/oil-direktivet
ska innebära möjligheter till högre inblandning av
etanol i bensin inom ramen för vad som är tekniskt
acceptabelt. I föregående debatt i dag om en kemika-
liestrategi för giftfri miljö redovisades att regeringen
inom EU kommer att verka för fortsatta förändringar
av sammansättningen av bränslen. Regeringen avser
att uppdra åt Naturvårdsverket att tillsammans med
Kemikalieinspektionen och Energimyndigheten utre-
da frågan om förändringar av användningen och
sammansättningen av petroleumbaserade bränslen i
syfte att få fram underlag för fortsatt agerande inom
EU och nationellt.
Det kan också tilläggas att regeringen i vårpropo-
sitionen föreslår en rad åtgärder för att öka takten i
den ekologiska omställningen. Omställningen av
energisystemet intensifieras genom prioriterade sats-
ningar på ny teknik, t.ex. i form av nya samver-
kansprogram med näringslivet avseende vindkraft,
elproduktion och biogas för fordonsbränslen.
Regeringen avser att snarast fastlägga en strategi
för hur skattenedsättning för alternativa drivmedel,
dvs. andra drivmedel än bensin och diesel, ska ske. I
de svenska delmålen har vi åtgärdsstrategier som
regeringen redovisar, vilka vi har diskuterat i dag.
Man tar upp friskare luft, bara naturlig försurning, en
strategi för en effektivare energianvändning och
transporter.
Det kommer också att ställa krav på dessa områ-
den och kommer ytterligare att ha betydelse på just
dessa områden. Vårt tillkännagivande här ligger i
linje med det regeringen jobbar med. Jag tycker ändå
att det är tillfredsställande att vi har gjort det tillsam-
mans och att vi markerar att det nya som måste kom-
ma innebär lagstiftning.
Den ska inte vara baserad på att det är en viss tek-
nik eller ett visst bränsle utan ska ge en stimulans för
att man ska få fram de olika alternativen. Det är bra
att vi är överens på den punkten.
Låt mig sedan ta upp några av de diskussioner
som har varit. Jag förstår faktiskt inte Lars Lindblad
helt och hållet när han säger: Jag älskar min rätt att
äga. Att äga är en frihet. Att äga kan för en människa
vara en frihet som också innebär en ofrihet för andra.
Det är precis det vi talar om.
Det Lars Lindblad talar om är att han vill ge en
ofrihet för alla som hävdvunnet i detta land har kun-
nat utnyttja allemansrätten. Han vill ha ett ägande
som innebär att vi andra inte kan utnyttja får hävd-
vunna rätt att röra oss i naturen.
Ett ägande från en sida kan innebära ordentliga
inskränkningar för någon annan. Lars Lindblad sade:
Jag älskar ägandet. Det lät mer som ett ägarbegär,
ägandet där man har allting men inte utnyttjar det.
Ägandet är någonting annat. Ägandet ska innebära en
produktion. Det ska bli något resultat av ägandet.
Det är inte som småbarn som spelar med stenku-
lor och den ena lyckas få ihop hur mycket som helst
och känner att han älskar sin kulhög, framför den
andra som inte fick något. Det är det ägandet som står
framför mig när jag hör talaren prata på detta område.
Det gläder mig när jag i dag kan konstatera att
bakom reservationen om just allemansrätten som Lars
Lindblad tar upp står i dagsläget bara Moderaterna. I
den förra diskussionen för några månader sedan var
samma reservation undertecknad också av Kristde-
mokraterna och Centerpartiet. Men den här gången -
reservationerna är nästan likalydande - är Moderater-
na ensamma. Det betyder väl ändå att det har gått åt
rätt håll i den delen.
När det gäller strandrätten har Harald Nordlund så
väl talat om de frågorna. Jag instämmer helt och hål-
let i hans beskrivning i den delen. Dock vill jag säga
att när Lars Lindblad säger att det kanske är en stad-
och en landsfråga är det inte helt rätt.
Också städerna måste bry sig om det. Att Stock-
holm är en stad vid vatten vet vi alla. Men alla vet
inte om att av de 15 mil stränder som Stockholm har
är 10 mil tillgängliga. Det är det som gör att vi upple-
ver att det är en stad vid vattnet. Därför kan detta att
se till att människorna kan komma till stränderna
också vara en fråga för oss i storstäderna.
Fru talman! Min talartid är ute. Men jag såg att
det var några talare som ville prata med mig. Då får
jag chansen att komma igen, och jag tar den chansen.
Anf. 132 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Det förvånar mig inte så mycket att
jag och en socialdemokrat har olika syn på vad ägan-
de är. Jag förstår att det finns synen att kapitalet har
förtryckt dem som inte har ägt i historiska tider. Det
är just därför som ett spritt ägande är oerhört viktigt.
Jag talar inte bara om ett ägande för starka, utan
jag tala om ett ägande för enskilda individer svaga
som starka som ger en möjlighet att kunna utveckla
sig själv. I USA talar man om empowerment. Det
finns egentligen inget bra uttryck på svenska, men det
finns socialdemokrater som talat om egenmakt. Det
tycker jag är ett hyfsat ord för detta. Det förvånade
mig mer att jag och Harald Nordlund hade en skild
syn på ägande.
När det gäller allemansrätten kan jag förstå de
människor som tycker att politik kan bli lite tjatigt
ibland, och framför allt för dem som envisas med att
läsa miljö- och jordbruksutskottets debatter. Jag tyck-
er att jag gång på gång i denna kammare har försökt
att förklara varför vi har de synpunkter vi har kring
allemansrätten.
Låt mig för förhoppningsvis sista gången slå fast
att Moderaterna inte är emot allemansrätten och inte
vill inskränka allemansrätten. Vad vi vill inskränka är
möjligheten för kommersiella krafter att utnyttja
enskilda markägares mark i kommersiella syften utan
att markägaren har något att säga till om.
Det är precis detta det handlar om. Jag hoppas att
det är sista gången jag behöver förklara detta. Det
börjar att bli lite tjatigt, fru talman.
Anf. 133 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med en fråga. Vad me-
nar Lars Lindblad med kommersiella krafter? Vad är
det? Är det scouterna när de ska ut? Eller är det när
man har hyrt kanadensaren och inte har sin egen? När
kommer kommersiella krafter in?
Lars Lindblad säger att han gång på gång i kam-
maren har försökt att förklara. Det har i så fall inte
varit speciellt framgångsrikt. Förra gången han för-
sökte förklara det var också Centern och kd med. Då
är det väl bara bra att argumentera på det sättet så att
vi blir fler som förstår att det är ett angrepp på alle-
mansrätten.
Innan Lars Lindblad kom in i utskottet behandlade
vi frågan om miljöbalken. Vi hade då en hearing där
Carl Axel Petri, som var justitieminister i en borgerlig
regeringen, tog upp regeringsformen och grundlagar-
na. Det har Lars Lindblad varit inne på tidigare.
Carl Axel Petri säger: "Det gäller 2 kap. 18 § re-
geringsformen. Jag var faktiskt ordförande i Fri- och
rättighetsutredningen som lade fram förslag till den.
Hela den politiska kompromiss som låg till grund för
detta var att man skulle grundlagsfästa den äganderätt
som redan fanns men inte utvidgades. Därom var alla
ense. Då var det en fråga om hur ordalagen skulle
avfattas."
Den som drev detta arbete ansåg inte att det var
någon förändring som skedde vid det tillfället. Det ni
moderater gör gång efter gång är ju att påstå att det då
skedde en förändring. Men er egen justitieminister,
som ledde den utredning ni tillsatte, han delade inte
den uppfattningen. Det kan vara dags att också slippa
få höra det fler gånger.
Anf. 134 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag tror visst att det finns behov av att
fördjupa äganderätten på många vis.
Vad gäller allemansrätten vill jag göra det klart att
det inte handlar om man har hyrt en kanot eller något
liknande. Det finns exempel på att man har bedrivit
rafting - dvs. flodbåtar med stor åverkan på privata
markägares mark - utan markägarens vetskap, eller
åtminstone utan att markägaren har haft möjlighet att
kunna påverka det.
Det är det vi vill komma åt med detta. Det handlar
om rent missutnyttjande av naturen utan att den som
äger och förvaltar naturen har möjlighet att kunna
påverka det. Det är inte så stora inskränkningar som
Ingemar Josefsson vill låta påskina utan en liten juste-
ring av en allemansrätt som annars är någonting posi-
tivt.
Anf. 135 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Nu kommer vi snart att bli överens
allihop. Om gränsen går vid stora flodbåtar börjar vi
hamna på något ställe där lagstiftaren i miljöbalken
har tänkt sig att man måste ha tillstånd för att göra
det. Då är det inget problem. Miljöbalken tar upp de
problem som måste anmälas och där man måste ha
tillstånd. Om nu kd och Centern har hoppat av, och ni
moderater nu är vid stora flodbåtar, är snart den här
frågan helt utagerad. Då kommer vi att klara det.
Anf. 136 JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Betänkandet handlar om allt möjligt,
men det som jag framför allt vill ta upp här är det
tillkännagivande som ett enigt utskott föreslår. Efter
det tänkte jag komma tillbaka med några kommentar
till det som har sagts i debatten.
Vi föreslår alltså ett tillkännagivande till regering-
en om miljöklassningen av drivmedel. Orsaken är att
vi har förstått att dagens system för miljöklassning
innebär ett problem för företag som vill introducera
förnybara alternativ till bensin och diesel.
Det svenska systemet med miljöklassning infördes
relativt tidigt och har gjort att vi i Sverige har varit
världsledande vad gäller utvecklingen av drivmedel
med bättre miljöegenskaper. Detta har bidragit till att
utsläppen av vissa miljöskadliga ämnen från den
svenska trafiken har kunnat minskas.
Nästa steg som vi nu måste ta är att också ställa
om transportsystemet från fossila drivmedel till för-
nybara alternativ. Koldioxidutsläppen från trafiken är
en av de största utmaningarna vi har att ta oss an i
klimatpolitiken. Det är därför självklart att den mil-
jöklassning som vi har inte ska missgynna framväx-
ten av de förnybara drivmedel som så väl behöver
utvecklas och introduceras.
Att justera miljöklassningen är ändå bara en liten
del av det som behöver göras för att introducera för-
nybara alternativ. I betänkandet tas också skattened-
sättningar för förnybara drivmedel upp. Sådana ned-
sättningar kan i dag, med mineraloljedirektivet som
grund, göras på två sätt. Antingen kan det ske genom
ett generellt undantag för förnybara drivmedel eller
genom riktade dispenser till vissa projekt som bidrar
till teknikutveckling av nya drivmedel.
I den ekonomiska vårpropositionen i år säger re-
geringen att man under sommaren ska återkomma
med ett förslag till hur skattenedsättningen för förny-
bara drivmedel ska utformas.
Enligt min uppfattning behövs både pilotprojekt-
dispenser och en generell skattenedsättning. Det är
helt orimligt såsom det är i dag - att förnybara driv-
medel belastas med koldioxidskatt.
Ett generellt undantag från åtminstone koldiox-
idskatt för förnybara drivmedel bör därför införas så
snart som möjligt enligt min uppfattning. Det innebär
ungefär 1 ½ kr per liter för alternativ till bensin och
2 kr per liter för alternativ till diesel.
Samtidigt kommer det därutöver att behövas sär-
skilda skatteundantag för pilotprojekt som utvecklar
ny teknik för drivmedel och för att få i gång produk-
tionen.
Vi bör också undersöka möjligheten att införa
andra styrmedel. Skatterabatter är bra, men de garan-
terar inte en introduktion av förnybara drivmedel. Vi
behöver därför undersöka möjligheterna att kombine-
ra de ekonomiska styrmedlen med juridiska styrme-
del.
Med hjälp av gröna certifikat skulle vi kunna
kvotera in de förnybara drivmedlen på marknaden på
samma sätt som man planerar att göra med förnybar
elproduktion. Detta kan vara ett kostnadseffektivt
styrmedel som dessutom ger en säker introduktion av
förnybara drivmedel och skapar en stabil och trygg
marknad för dem som vill producera alternativen.
Det är dags att påbörja utfasningen av de fossila
drivmedlen och ersätta dem med förnybara alternativ.
Med den kombination av styrmedel som jag har tagit
upp här skulle det vara möjligt att kraftigt öka ande-
len förnybara drivmedel. Målsättningen till år 2005
borde vara att minst 5 % av drivmedlen är förnybara.
Med redan tillämpad teknik är det tekniskt fullt möj-
ligt. Till år 2010 skulle vi kunna nå betydligt längre.
Jag har lite kommentarer till det som har sagts.
Lars Lindblad tog upp ett litet stycke i betänkan-
det om att vi ska använda marknadskrafterna och de
marknadsekonomiska verktygen samt enskilda män-
niskors engagemang. Han verkade förvånad över att
en vänsterpartist kunde stå bakom det. Jag står gärna
bakom att vi ska använda marknadskrafterna - det är
väl väldigt bra. Men för att vi ska kunna göra det på
ett effektivt och bra sätt och för att nå dit vi vill så
behöver vi ha ett politiskt regelverk som styr hur
marknadskrafterna ska kunna arbeta.
Det exempel som jag har tagit upp när det gäller
förnybara drivmedel tycker jag är ett alldeles utmärkt
exempel på hur vi skapar ett politiskt regelverk och
en ram för hur marknadskrafterna på ett bra sätt ska
kunna arbeta för att vi ska få en introduktion av för-
nybara drivmedel. Det är politik och marknad i en
alldeles utomordentlig förening.
Jag vill också kommentera det som Eskil tog upp
om fosfor. Jag delar den oro som han framför här när
det gäller fosfor och jag är själv bekymrad över pro-
blematiken. Samtidigt har vi i dag en begränsad kun-
skap dels om system för att hitta en återföring av
fosfor, dels om hur fosfor beter sig i marken. Så länge
kunskapen är så begränsad tror jag att det är svårt att
driva frågan internationellt. Jag delar alltså oron. Vi
behöver arbeta vidare med fosforfrågan framför allt
när det gäller kunskapsuppbyggnad och systemut-
veckling.
Strandskyddet är en nationell angelägenhet, och
det är viktigt att vi slår vakt om det. Framför allt
gäller det i de områden där det finns ett hårt exploate-
ringstryck. Det är där som strandskyddet är särskilt
angeläget. Sedan finns det regionala skillnader - det
får man väl erkänna. Eskil tar upp glesbygdens förut-
sättningar. Där kan jag tänka mig att man i den över-
syn som regeringen nu har gett Naturvårdsverket i
uppdrag att göra även ser på hur man kan ta hänsyn
till de regionala skillnaderna. Men det är en annan
utgångspunkt än den som har framförts här i dag från
borgerliga partier om att man ska ta bort strandskyd-
det. Vi behöver förstärka strandskyddet i en del om-
råden. I andra områden kan det finnas skäl att inte
vara lika strikt, men det behövs definitivt fortfarande
en nationell lag om strandskydd.
Anf. 137 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Den rad av förslag och uppslag som
Jonas Ringqvist tar upp kan mycket väl komma med i
det påpekande som vi nu gör, och den kan också
arbetas in i den klimatproposition som ska komma till
hösten. Jag tar därför inte ställning till varje enskilt
förslag, utan mycket av detta är viktigt.
Flera talare har nu också påpekat vad som sker på
bilsidan och i utvecklingen i världen i övrigt. Jag såg
ett TT-meddelande häromdagen där president Putin
gick ut och sade att hans mål var att öka bilarnas antal
i Ryssland från 25 miljoner i dag till 45 miljoner om
fyra år. Och det är bara i Ryssland! Det finns ju också
andra länder, t.ex. Kina och Indien, som kommer att
få en utveckling. Klarar vi inte bränslefrågan då så
kommer det naturligtvis inte att fungera. Det är alltså
helt nödvändigt.
Jonas tar upp frågan om fosfor, och Eskil var ock-
så inne på den. Jag vill bara påpeka att det är en
mycket positiv skrivning till motionen i betänkandet.
Därför är det nästan överdrivet att ha en reservation
på den delen. Vi hänvisar också till att vi har varit
positiva en gång tidigare när vi behandlade en motion
från Centerpartiet i den här delen. Vi har praktiskt
taget lagt ut oss som på en matta inför motionen, så
det hade inte behövts en reservation.
Anf. 138 JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag uppfattade inte att Ingemar Jo-
sefsson gick i polemik med mig här.
Jag instämmer naturligtvis i det som han säger.
Det är också min avsikt att se till att detta med förny-
bara drivmedel verkligen finns med i klimatproposi-
tionen. Det är en av de viktiga delarna i klimatpropo-
sitionen. Vägtrafikens utveckling över huvud taget är
en av de frågor som vi verkligen måste hantera och
som är komplicerade och svåra.
Anf. 139 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Detta betänkande betingas av motio-
ner från den allmänna motionstiden, som vi hörde. I
en kristdemokratisk motion tas upp att bredbandsut-
byggnaden kan medföra miljöproblem.
Bredbandsutbyggnaden kan ju komma många
grupper till nytta, men samtidigt framhålls i motionen
att man behöver ha kontroll över det som grävs ned i
markerna. I gällande lagstiftning finns inga heltäck-
ande regler om miljöprövning eller dylikt av bred-
bandskablar. Det kan på sikt medföra miljöproblem
om man använder för miljön skadliga material. Vi
anser att en översyn och samordning av gällande
regler för nedgrävning av bredbandskablar bör ge-
nomföras för att förhindra allvarliga skador på miljön.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till vår reser-
vation 8.
Jag vill också påpeka att Kristdemokraterna ge-
nom missförstånd har kommit att stå bakom det sär-
skilda gemensamma yttrandet om strandskydd, dvs.
nr 1. Vi avsåg det särskilda yttrande som jag nu ska
redovisa, och jag redovisar det för att få det till proto-
kollet.
I betänkandet redogör utskottet för beslutsfattan-
det beträffande dispensansökan när det gäller undan-
tag från eller utvidgning av strandskydd. Dispens i
enskilda fall från strandskyddsbestämmelserna kan
lämnas av länsstyrelsen om det finns särskilda skäl.
Naturvårdsverket kan förordna att en kommun ska ha
denna befogenhet i stället för länsstyrelsen. Länssty-
relsen får delegera rätten att besluta om dispenser till
kommunen. Vi anser att det är en fördel att lokal
kännedom finns med vid beslutsfattandet.
Regeringen gav den 26 april 2001 Naturvårdsver-
ket i uppdrag att kartlägga hur strandskyddsbestäm-
melserna utfallit. Man ska bl.a. undersöka i vilken
utsträckning länsstyrelserna delegerat beslutsbefo-
genheter och tillsynsansvar till kommunerna, hur
länsstyrelserna tillämpat bestämmelserna om utvidg-
ning av respektive undantag från strandskyddsbe-
stämmelserna inom vissa områden samt hur länssty-
relser och kommuner tillämpat bestämmelserna i
7 kap. miljöbalken om dispensärenden, komplement-
byggnader samt tillsyn.
Utskottet antyder att tillämpningen varit för gene-
rös och att den borde vara mycket mer restriktiv.
Kristdemokraterna tycker att tillämpningen har varit
för restriktiv. Vi anser att det är viktigt att strand-
skyddsbestämmelserna tillämpas flexibelt, framför
allt i skärgården. Befolkningen i skärgården måste
kunna försörja sig även som företagare. Behov finns
t.ex. av komplementbyggnader. En flexibel tillämp-
ning av bestämmelserna hindrar inte tillträde för
allmänheten till stränderna. En rätt utförd lätt explo-
atering av en otillgänglig strand kan snarare öka möj-
ligheten till tillträde för allmänheten.
Detta var det yttrande som vi hade avsett. Vi anser
alltså inte att man ska slopa det generella strandskyd-
det.
Sedan har vi några särskilda yttranden till. Ett
handlar om kommunala miljöledningssystem. Vi vill
att det, liksom för små och medelstora företag, även
ska finnas möjlighet till statlig finansiering och del-
finansiering för införande av miljöledningssystem för
kommuner.
Vi har också ett särskilt yttrande om långsiktiga
mål för miljövänliga bränslen. Vi har efterlyst lång-
siktighet. Det som vi har belyst här förut när det gäl-
ler de här olika bränslena har präglats av kortsiktig-
het. Vår önskan uppfylls delvis av det här tillkänna-
givandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
12 § Vissa avfallsfrågor
Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU21
Vissa avfallsfrågor.
Anf. 140 LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Avfallsfrågorna utgör en central del
av miljöpolitiken. I miljödebatten brukar avfallet
betecknas som ett av de största problemen. Faktum är
dock att restprodukter och avfall egentligen är en
naturlig del av samhället. Givetvis finns det såväl
miljömässiga som ekonomiska fördelar med arbetet
att minimera avfallsmängderna. Miljöarbetet måste
målmedvetet gå i den riktningen. I många fall är kri-
tiken egentligen riktad mot konsumtionssamhället.
Kritiken mot avfallet som sådant saknar ofta miljö-
mässig grund. Att människor har valfrihet och att vi
har tillgång till de produkter vi önskar är en del av ett
utvecklat välfärdssamhälle.
Kritik riktas ofta mot förpackningar. Man menar
att förpackningar leder till ökade avfallsmängder och
därmed hotar miljön. Det är inte så enkelt som det
låter. Förpackningstekniken bidrar till att minska
mängden förstörda produkter och därmed till att
minska avfallet. Upp till hälften av alla livsmedel
förstörs i utvecklingsländerna och i östra Europa. I
dessa länder framställs i allmänhet tillräckligt med
livsmedel, men en stor del förstörs bl.a. genom an-
grepp av skadedjur och mögel vid lagring och genom
dålig förpacknings- och distributionsteknik. FN:s
världslivsmedelsråd, WFC, räknar med att 30-50 %
av alla livsmedel i de här länderna förstörs. I indust-
riländerna är motsvarande siffra bara 2-3 %. Alltför
enkla lösningar på miljöproblem leder ibland till en
sämre miljö. Det får vi akta oss för. I många fall är
väl utvecklade förpackningar en ren miljövinst.
Kretsloppet har av regeringen framställts som ett
mål i sig. Vi menar att kretsloppet ska ses som ett
medel att nå uppställda mål. Allt som produceras
återförs in i en kedja av återanvändning. Detta är
eftersträvansvärt. Problemet är bara att det visat sig
att kretsloppstänkandet inte i alla lägen ger den bästa
tänkbara miljön.
Långa transporter från pappersinsamlingar till
återvinningsstationer, enskilda hushåll som tvingas ta
bilen för att lämna flaskor och burkar och hushåll
som tvingas diska mjölkförpackningar och liknande
kan leda till en större miljöbelastning än om vi inte
återvann dessa produkter.
Dessutom har det visat sig att hushållsavfallet lig-
ger allt längre i soprummen, vilket leder till ökade
problem i närmiljön. Bakterier, skadedjur och mögel
växer i ökad omfattning nära våra hem.
Det behövs en öppen och ärlig debatt om krets-
loppstillämpningen. Dagens system innehåller många
problem som måste lösas. Visst är det så att strävan
ska gå i en riktning mot maximal återvinning. Men
det får inte gå orimligt långt. Vi är inte negativa till
kretsloppet som princip, med det får aldrig bli ett
självändamål. Miljöns bästa måste sättas i det första
rummet, och ibland är inte kretsloppet som modell
det bästa för miljön.
Riksdagens revisorer uppmanade i en rapport från
juni 1999 till en samhällsekonomisk analys av produ-
centansvaret för förpackningar. Naturvårdsverket
föreslog i september samma år att man skulle genom-
föra en bredare samhällsekonomisk analys av olika
alternativa system för att samla in och ta hand om
uttjänta varor.
Vi lyckades förmå regeringen att utreda detta. Ty-
värr tillsatte regeringen en enmansutredare att hantera
detta. Det hade troligen varit lämpligare med en par-
lamentarisk utredning i en sådan viktig fråga, men nu
får vi dock leva med detta. Jag får nöja mig med att
det är just utredaren Sinikka Bohlin som kommer att
debattera det här i dag för Socialdemokraterna.
Fru talman! Min avsikt med mitt inlägg i debatten
här var att redogöra för den reservation som Modera-
terna har lagt. Med hänvisning till detta vill jag yrka
bifall till den moderata reservationen 3.
Anf. 141 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! En uthållig utveckling måste bygga
på biologiska grunder och ett effektivt nyttjande av
naturliga system. Genom att återanvända varor, åter-
vinna material och tänka i funktioner kan kretsloppet
slutas på ett bättre och annorlunda sätt än vad som är
fallet i dag. Konsumtion som skadar miljön måste
successivt minskas. Det är en utmaning för Sverige
och för övriga västvärlden att gå före och visa att en
hållbar livsstil går att förena med en hög levnadsstan-
dard, för det vill vi ju alla ha.
Vi har tidigare i dag diskuterat kemikaliepolitiken.
Då vill jag konstatera att i ett ekologiskt uthålligt
samhälle finns inte längre någon oro för att kemikali-
er hotar människor eller natur. Det har då åter blivit
självklart att man kan dricka vatten, äta mat och an-
das luft utan att för den skull behöva riskera sin hälsa.
Men i dag känns den visionen faktiskt ganska avläg-
sen. Människan är ju, enligt mitt sätt att se det, sna-
rast på väg att undergräva de grundläggande förut-
sättningarna för ett liv på jorden.
Centerpartiet för en miljöpolitik där naturen bru-
kas utan att förbrukas. I första hand bör avfall undvi-
kas. I andra hand bör det återanvändas eller återvin-
nas. Som tredje alternativ bör det energiutvinnas.
Vissa material måste omhändertas för destruktion på
ett säkert sätt. Materialåtervinning bör prioriteras
framför energiutvinning när detta är miljömässigt
motiverat.
För att behålla vår levnadsstandard i framtiden
och ha ett uttag av naturresurser som är hållbart,
måste resurseffektiviseringen öka dramatiskt. Vi
måste få ut mer nytta av varje insatt resurs.
Framgång eller ej på detta område bygger i stort
på människors engagemang. För att få med den en-
skilde individen i kretsloppsarbetet är det viktigt att
det är enkelt att agera miljömässigt. Då måste sådana
saker som tillgänglighet till miljöstationer för att
lämna avfall och service hos miljöbolag för omhän-
dertagande av avfall vara god. För att ytterligare driva
på kretsloppsarbetet finns det anledning att se över
och skärpa de återvinningsmål som är uppsatta. Cen-
terpartiet anser dessutom att den översyn som måste
göras på det här området måste ta hänsyn till regio-
nala aspekter och långa transportavstånd, ty skärpta
miljömål och återvinningsmål får inte innebära en
högre miljöbelastning.
Jag vill med anledning av det anförda, fru talman,
yrka bifall till reservation 2.
Anf. 142 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Också i den här frågan pågår en sär-
skild utredning, som vi ser fram emot att så småning-
om få ta del av och debattera.
Det främsta syftet med avfallspolitiken måste vara
att minimera mängden avfall. Det avfall som ändå
uppstår ska i första hand återanvändas. I andra hand
ska materialet återvinnas. Först i tredje hand ska man
utvinna energi ur avfallet. Och endast om inte någon
av de här vägarna är möjliga ska avfallet deponeras.
En grundprincip måste vara att avfall ska tas om hand
så nära källan som möjligt.
För att man ska nå målet om en reduktion av av-
fallet är det viktigt att producentansvaret utformas så
att det ansvaret uppmuntrar till minskning av mäng-
den avfall och leder till produkter som är lätta att
återanvända och till produkter som har komponenter
som lätt kan separeras för att återanvändas.
Ett problem med det nuvarande producentansvaret
via materialbolag som ansvarar för insamling och tar
betalt av tillverkarna i relation till deras marknadsan-
delar är att det inte ger tillräcklig stimulans för den
enskilde tillverkaren att minska den totala mängden
förpackningar. Därför är det viktigt att producen-
tansvaret noggrant utvärderas och också vidareut-
vecklas. Dagens producentansvar kräver kvantitativa
och mätbara mål, mål som är tidsbestämda. Det krä-
ver att ansvaret successivt skärps.
En samhällsekonomisk analys av systemet med
producentansvar måste mynna ut i eventuella juste-
ringar i avgifter och regelverk så att kostnader mot-
svaras av miljövinster. Med hjälp av ekonomiska
styrmedel kan den totala volymen material i kretslop-
pet minskas. Jag menar att det finns anledning att
utöka producentansvaret till att omfatta ännu fler
produkter, exempelvis plaster.
Det individuella ansvaret för olika producenter
måste så långt som möjligt stimuleras. Ett sätt att
åstadkomma det, som vi pekar på, är att införa krets-
loppsförsäkringar för en rad produkter, t.ex. bilar,
vitvaror, datorer och elektroniska produkter.
Det är bra att utredaren även har fått i uppgift att titta
på den här delen i form av, vad jag förstår, något slag
av tilläggsdirektiv.
En sådan kretsloppsförsäkring menar vi borde
kunna tecknas av den enskilde producenten med ett
försäkringsbolag, ett bolag som tar ansvar för att
produkten återvinns enligt de lagar som finns. Den
premie som försäkringsbolaget kräver för det här
kommer att återspegla bl.a. hur återvinningsbar ex-
empelvis bilen är. Varje bil belastas med den verkliga
kostnaden för återvinningen och på det sättet får ock-
så den enskilde producenten ett incitament att tillver-
ka bilar med hög återvinningsgrad. Konkurrensen
mellan försäkringsbolag kommer att leda till lägsta
möjliga återvinningskostnad och konkurrensen mel-
lan producenter till en ständig jakt på miljöskadliga
komponenter för att pressa kostnader.
I de fall då individuellt producentansvar inte är
praktiskt möjligt att nå upp till måste kollektiva arra-
gemang införas. Pantsystem är ibland att föredra.
Pant på batterier är någonting som man enkelt borde
kunna införa.
I debatten om avfallspolitiken tror jag det är vik-
tigt - och det har jag sagt förr i debatter här i kamma-
ren - att vi från politiskt håll är tydliga när det gäller
att tala om vad vi vill. Varje gång vi uttalar en tvekan
om huruvida vi är inne på rätt väg, varje gång vi an-
tyder att vi kanske skulle bränna mer än vi gör i dag i
stället för att återvinna och återanvända skapar vi, tror
jag, stora problem.
Det finns medborgare som i dag känner tveksam-
het av olika skäl. Det är jobbigt att lägga om sitt sätt
att hantera avfall på. Varje gång vi uttalar detta sår vi
tveksamhet hos dessa medborgare och hos andra
medborgare. Det är viktigt att vi från politiskt håll är
tydliga när det gäller att tala om att vi bara har en väg
att vandra: minska mängden avfall, återanvända,
återvinna.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 143 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 5 under punkt 10, för att inte glömma det.
Under flera år har jag här i kammaren motionerat
om att regeringen måste ta problemet med förgift-
ningen av vår åkerjord på mycket större allvar och
hantera problemet långsiktigt. Även i år återkommer
jag med en liknande motion. Det finns nämligen inga
tecken som tyder på en förbättring av situationen,
tvärtom. Med de senaste rönen är frågan mer aktuell
än någonsin och kräver skyndsam handling, menar
jag. Naturvårdsverket har av regeringen nu fått i upp-
drag att utreda om det finns skäl att skärpa gränsvär-
dena för metaller i avloppsslammet som används i
jordbruket.
Vad jag kan läsa i betänkandet finns det ingen tids-
gräns för när man ska vara färdig med utredningen.
Slammet som i dag används till att gödsla åkrarna
innehåller alldeles för höga halter av kadmium. Det är
ett problem som måste åtgärdas. Om slam över huvud
taget ska användas som gödselmedel och inte spridas
enbart av kortsiktiga kvittblivningsskäl, så att säga,
måste det givetvis vara fritt från tungmetaller och
miljögifter. Det ska inte kunna konkurreras ut av
konstgödsel som absolut inte hör hemma i ett ekolo-
giskt inriktat jordbruk, bl.a. på grund av kadmiumhalt
och innehåll av ändligt fosfor.
En rad nya rapporter visar att befolkningen nu be-
räknas ha njurstörningar i stor omfattning. För närva-
rande räknar man med att det är ca 10 000 personer.
Detta märks genom läckage av äggvita och förlust av
kalcium. Riskgrupperna är i första hand kvinnor med
låga järndepåer. Men det är också sådana människor
som jag, som är vegetarianer och äter mycket grönsa-
ker.
I det svenska slamberget finns det 350 kilo kad-
mium, och slammet sprids på mark nära tätorterna på
några procent av åkerarealen - inte därför att jordbru-
ket betraktar det som idealiskt gödselmedel utan just
därför att kommunen har problem med att bli av med
slammet.
Huvuddelen av allt kadmium i slammet eroderar
emellertid på alla möjliga sätt från samhällskroppen.
Man räknar med att ca 5 000 ton kadmium finns i
samhällskroppen och hamnar i slammet genom av-
loppssystemet - från rör och lödningar, disk- och
tvättmaskiner och kläder som tvättas och från varm-
vattenberedare, skurvatten, förzinkade järndetaljer,
såsom beslag, spikar, skruvar m.m. T.o.m. kranvatt-
nets egen halt av metaller räcker för att spoliera möj-
ligheterna att upprätta ett kretslopp utan förstörelse av
miljö och hälsa.
Naturvårdsverket har angett att kadmiummängden
från just kranvatten är cirka tre gånger större än den
som kommer från urin och avföring. Slutsatsen blir
då helt klar: Slammet från vårt avloppsnät kan aldrig
inpassas i ett uthålligt kretslopp. I stället är det fråga
om ett "ohjälpligt systemfel", menar jag.
Andra metaller, såsom koppar och zink, är också
väldigt farliga. Dessutom har vi silver. Silver är ju en
metall som man, liksom när det gäller wolfram, plati-
na och uran, inte har gjort några särskilda mätningar
på. Men man vet att silverhalten i åkerjorden bör ha
dubblerats på mindre än tio år, och det är väldigt
oroande eftersom silver är extremt toxiskt för mikro-
organismerna i åkern. Detta bekräftar Naturvårdsver-
ket i en undersökning som man har gjort.
Förhoppningen att metallhalterna i framtiden
kommer att sjunka har jag ingen grund för. I stället
ser problemen ut att förvärras.
Vad kan vi då göra? Ja, om vi vill fortsätta en
framgångsrik kamp mot spridningen av koppar, zink,
silver, wolfram, platina, uran och, inte minst, den
ökande kadmiumhalten i våra njurar är det nödvän-
digt att styra bort det giftiga slammet från åkrarna. I
stället måste våra näringsämnen källsepareras från
annat avloppsvatten. Då sjunker kadmiumhalten
kraftigt, och näringsämnena kan inpassas i ett krets-
lopp värt namnet. Källsortering är allra viktigast.
Bästa sättet att slippa rena är att aldrig blanda. Blan-
dar man inte näringsämnen i urin med avloppsvatten
finns det inga miljögifter att vara rädd för.
Enligt produktvalsprincipen ska vi alltid välja det
gödselmedel som är renast och som bl.a. ger det
minsta bidraget när det gäller kadmiumökningen i
åkermark och njurar. I ett ekologiskt inriktat jordbruk
är det här inget större problem eftersom där används
de naturliga metoderna att gödsla, vilket också un-
derlättas av balans mellan spannmålsproduktion och
djurhållning.
I Miljödepartementets egen utredning om kadmi-
um konstateras att slam innehåller 66 milligram kad-
mium per kilo fosfor jämfört med 5 milligram kadmi-
um per kilo fosfor för handelsgödsel. Det är en myck-
et olycklig utveckling om konstgödsel just på grund
av t.ex. lägre kadmiumhalt är att föredra framför
naturlig näring i kretsloppet.
För att få en ekologiskt anpassad inriktning borde
man därför släppa fokus på att slammet från våra
reningsverk långsiktigt ska användas i vårt jordbruk.
Näringen till åkern är inte detsamma som slammet till
åkern.
Till dess att vi har antagit en långsiktigt hållbar
hållning till problemet är det självklart bättre att de-
ponera eller bränna rötslammet än att föra ut det på
åkrarna.
Försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen
måste gälla. Jag menar att det är hög tid att införa
kadmiumskatt också på avloppsslammet, som hittills
varit befriat.
När det gäller EU vet vi att där finns inga be-
gränsningar för kadmium i gödsel. Om EU-länderna,
av vilka Sverige är ett, inte enas om nya regler löper
Sveriges förbud mot kadmium i handelsgödsel ut år
2002. Det är en helt felaktig signal i så fall redan nu
om man inte har för avsikt att kunna komma överens.
Jag vet inte om miljögarantin över huvud taget går att
använda men det är självklart att man i så fall måste
ta till den. Sverige har ju sedan 1982 haft ett förbud
mot kadmium i produkter. Men Livsmedelsverket
t.ex. har inga fastställda gränser, utan man har re-
kommendationer där.
Jag tycker att detta är en oerhört viktig fråga.
Trots att Naturvårdsverket ska göra en utredning,
vilket majoriteten hänvisar till i betänkandet, finns det
ingen särskild tidsgräns. Om det finns skäl, säger
man. Men vi vet att det finns hundra tusen skäl att
snabbt få en förändring i slampolitiken och framför
allt att hitta de rätta lösningarna när det gäller
källsortering. Vi kan helt enkelt inte hålla på så här.
Därför yrkar jag bifall till reservation 5. Jag menar
att frågan är så viktig att den får vi bara inte längre
låta rinna mellan fingrarna.
Anf. 144 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Vissa avfallsfrågor kan diskuteras i
tre olika dimensioner: rakt ned eller rakt upp eller
också gäller det rotation eller kretslopp.
2 miljoner ton brännbart avfall om året måste tas
om hand på annat sätt när det blir förbjudet att depo-
nera avfallet. Nästan hela den mängden utgörs av
matavfall. På sikt kan biologisk behandling bli aktu-
ell. Men vad göra just nu - bränna eller trots allt de-
ponera? Det är en fråga som just nu flitigt diskuteras i
landets kommuner. Eller också kan man, som krets-
loppstidningen Återvinningen gjorde, formulera frå-
gan så här: Tipp, gas eller brasa?
Detta är ingen ny frågeställning. Avfallet - eller
soporna, som vi förut sade - gick tidigare raka vägen
till tippar, alltså rakt ned-perspektivet. Men snart blir
det förbjudet att deponera brännbart avfall på deponi-
er. Då har vi hittat en ny metod, rakt upp. Med andra
ord: Nu ska vi göra brasa av allt; allt ska brännas.
Flera kommuner står nu inför beslutet att investera
stora pengar i förbränningsanläggningar. Men väldigt
få talar om återanvändning och återvinning. Risken
finns att vi, om vi väljer den enklaste vägen, rakt upp,
bygger in oss i en teknik med förbränning och glöm-
mer bort det roterande systemet - kretsloppet - var vi
kan utnyttja avfallet som en returråvara.
Tanken med deponeringsförbud är väldigt god. Så
mycket material som möjligt ska in i olika kretslopp
och inte ligga på tippar där det organiska dessutom
alstrar metangas - en påspädning av växthuseffekten.
I miljöbalkens hänsynsregler finns krav på att man
i första hand ska återanvända eller återvinna. Miljö-
balken och också annan lagstiftning, t.ex. lagen om
producentansvar för förpackningar, innehåller krav på
att sortera ut. Redan i dag går en tredjedel av hus-
hållsavfallet till återvinning - 40 % om man lägger på
det som komposteras eller rötas i dag.
Redan nu diskuteras eventuella dispenser från de-
poneringsförbudet men meningen var inte att dispen-
serna skulle lösa kapacitetsbristen på ca 2 miljoner
ton avfall, utan dispenserna var tänkta som undantag
vid speciella regionala förhållanden.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen
att utreda ett hållbart omhändertagande av avfall. Det
finns, som sagt, tecken på en ensidig satsning på
förbränning i stället för åtgärder högre upp i avfalls-
hierarkin. Utredningen ska se över avfallsplanerna
nationellt, regionalt och kommunvis, och den ska
vara klar den 1 november.
Om vi till detta lägger utredningarna om skatter
på avfall och översynen av producentansvaret kan vi
kanske nästa år ha en mer heltäckande och nyanserad
bild av hela avfallsområdet. Vi behöver då inte dis-
kutera en detalj i taget.
I detta sammanhang, som när det gäller alla miljö-
frågor, är det individuella ansvaret viktigt. Som kon-
sumenter av varor har vi alla som individer också ett
ansvar för det avfall som vi genererar. Det är alldeles
för lätt att tro att någon annan ska ta det ansvaret. Det
är naturligtvis viktigt att vi konsumenter har tilltro till
olika återvinningssystem och att vi upplever det me-
ningsfullt att delta i återvinningen.
Vad gäller producentansvaret klarar Sverige de
europeiska återvinningsmålen för förpackningar. Man
kan konstatera att producentansvaret i grunden är
baserat på en miljööverenskommelse, reglerad i lag.
I miljööverenskommelser kan en relativt stor
mängd oklarheter accepteras under förutsättning att
målen uppnås och att allt fungerar. Målen har vi nått,
men det finns vissa problem såsom s.k. fripassagera-
re, tillsynen och nedskräpningen. Bristerna och oklar-
heterna bör i första hand leda till en förnyad diskus-
sion om vad producenternas åtaganden innebär för
service, täckningsgrad och information.
Alla materialbolag måste känna tryck från om-
världen för att förbättra de brister som fortfarande
finns på vissa håll. Det kan gälla t.ex. investeringar i
nya behållare och ett betydligt mer långtgående an-
svar för renhållningen än vad som gäller i dag. Man
skulle kanske kunna kräva någon sorts kvalitetssäk-
ring av materialbolagen.
Fru talman! Avfallshantering var förr ett kvitt-
blivningsproblem, en fråga om att få bort avfallet ur
vår syn. Numera är avfallsfrågan integrerad i sam-
hället, från industri och produktion till den personliga
sfären i hemmet. En integrerad systemsyn på avfalls-
hanteringen är nödvändig för att bygga upp det ut-
hålliga samhälle som vi alla talar om.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 145 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Sinikka Bohlin uttrycker oro över den
utveckling som vi nu ser mot en ökad förbränning av
avfall i kommunerna. Sinikka Bohlin säger helt riktigt
att man förbereder en utökad sopförbränning på en
mängd orter i landet.
Förklaringen till detta torde vara att vi från poli-
tiskt håll har gett signaler om att det här är en riktig
utveckling. Vi har lagt skatt på deponering av avfall
och så småningom införs det ett förbud mot depone-
ring av avfall, men det är ingen skatt på förbränning
av avfall.
Det är klart att den typen av signaler gör att vi får
den här utvecklingen. Min fråga är: När kan vi få se
ett förslag till politiska beslut som hejdar denna
olyckliga utveckling när det gäller förbränning av
avfall?
Anf. 146 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Den ensamutredare som ansvarar för
att se över avfallsskattefrågan - i den utredningen
ingår också skatt på förbränning - ska vara klar med
sin utredning i december i år. I november kommer
Naturvårdsverket med sin utredning om den biologis-
ka delen och i december presenteras utredningen om
producentansvaret.
Förhoppningsvis kan man nästa vår se helheten
när det gäller hur man ser på förbränning. Det finns
redan ett förbud mot deponering av avfall, för bränn-
bart och organiskt avfall. Då kan man se över hela
avfallsfrågan.
Anf. 147 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att dessa ställningstaganden
kommer så sent att många kommuner då redan har
låst fast sig ännu hårdare i ett system med förbrän-
ning av avfall. Det är därför viktigt att man redan nu
- även om beslutet ännu inte är fattat - måste ge
politiska signaler om att det inte kommer att vara
lönsamt att förbränna sopor. Dessa signaler måste
komma omgående innan man låser fast sig alltför
mycket i det här systemet.
Anf. 148 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Det som Harald Nordlund sade om
tydlighet tidigare i sitt anförande är väldigt viktigt.
Man måste mycket tydligt och klart tala om att pro-
ducentansvaret är bra, eftersom det innebär ett rote-
rande system med återanvändande och återvinning.
Det är ju ett system som till viss del ifrågasätts i dag i
samhället. Många tycker kanske att de måste arbeta
lite för mycket med att återvinna de förpackningar
som de själva har släpat hem.
En förpackning har en funktion, som Harald
Nordlund själv sade. Tyvärr kommer inte antalet
förpackningar att minska på grund av vår livsstil och
demografin i samhället. Det blir fler ensamhushåll
och fler äldre personer som köper mer mat i förpack-
ningar.
Men man kan ställa krav på förpackningar, att de
ska vara lätta att återvinna och lätta att återanvända.
De ska också vara lätta att transportera. På det viset
kanske miljökonsekvenserna i samhället blir mindre.
Anf. 149 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag vill fråga Sinikka Bohlin om det
som jag tog upp i mitt huvudanförande om regering-
ens uppdrag till Naturvårdsverket, att man ska utreda
frågan om miljö- och hälsoskyddskrav när det gäller
avloppsslam. När blir den utredningen färdig? Den
ska ju mynna ut i en aktionsplan.
I betänkandet står det att regeringen senast 2005
ska återkomma med delmål för frågor som har att
göra med fosfor i åkermark. Är det på något sätt
kopplat så att Naturvårdsverkets utredning inte behö-
ver vara färdig förrän regeringen ska lägga fram sitt
förslag om delmålen? Har Sinikka Bohlin något svar
på den frågan?
Anf. 150 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Om Per Lager hade läst hela betän-
kandet hade han insett att allt som man har lagt på
Naturvårdsverket bygger på den miljömålsproposition
som är en samarbetsproposition mellan Miljöpartiet,
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Där tar man
just upp kretsloppet, slamfrågorna och speciellt fos-
forfrågan.
Det uppdrag som Naturvårdsverket har fått är en
uppföljning av de diskussioner som finns i proposi-
tionen om hur vi ska gå till väga. Då kopplar jag
dessa årtal till nästa redovisning som kommer att ske
inför riksdagen. Naturvårdsverkets arbete måste alltså
vara klart innan man lägger fram nya förslag inför
riksdagen.
Anf. 151 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Då ska Naturvårdsverkets utredning
tydligen vara klar 2005.
Jag har en annan fråga som handlar om det som
jag tog upp om EU:s brist på begränsningar för kad-
mium.
Om inte EU-länderna enas om nya regler löper
Sveriges undantag ut 2002 när det gäller kadmium.
Hur hanterar vi det? Vad gör vi då? Har Sinikka
Bohlin något svar på detta? Kan vi använda miljöga-
rantin? Är den värd namnet i ett sådant fall? Inte ska
vi väl backa från det krav som vi haft sedan 1982 för
kadmium?
Anf. 152 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Fru talman! Vi har inte hanterat den frågan i det
här betänkandet. För min del blir det då ett individu-
ellt tänkande, och jag tycker att frågan är så pass
viktig att vi borde kunna prova om miljögarantin kan
tillämpas. Vi kan inte backa i miljöfrågor.
Vi har i dag haft en debatt om kemikaliefrågan.
Som ett enskilt land har vi försökt att gå lite före
andra länder. För min del tycker jag att det skulle bli
ganska galet om man går före i vissa frågor och back-
ar i andra frågor. Det blir lite grann vals, två steg
framåt och ett bakåt, så hellre framåt än bakåt.
Anf. 153 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar ett
antal motioner om avfallshantering av olika slag.
Utskottet har tidigare, som framgår av betänkandet,
tagit initiativ till revisorernas granskning av produ-
centansvaret. Granskningen har lett till att en bred
översyn av producentansvaret görs av en utredning
som ska presentera sitt resultat senast i december.
Mycket kritik har från olika håll framförts mot hur
insamlingen av material som ingår under producen-
tansvaret fungerat i praktiken. Ansvarsfrågor på in-
samlingsställen samt samhällsekonomiska effekter på
särskilt förpackningsområdet har ibland ifrågasatts.
Här är det viktigt att framhålla att utskottet har
slagit fast i betänkandet att det är viktigt att värna om
allmänhetens positiva inställning till källsortering,
likaså att skärpta återvinningsmål inte ska innebära
högre miljöbelastning.
Utredaren kommer att genomföra en bred översyn
av såväl de miljörelaterade som de samhällsekono-
miska effekterna av det införda producentansvaret.
Här kan vi även nämna att Naturvårdsverket har fått i
uppgift att se över och analysera behovet av styrme-
del och verktyg för att uppnå målen med den miljöo-
rienterade produktpolitiken.
Det är positivt att det kommer att införas högt
uppställda miljökrav på deponier. Alltför många
deponier har problem med sin lakvattenhantering
samt deponigas.
Ännu positivare hade det varit om regeringen ha-
de haft lite bättre framförhållning när man ska överfö-
ra deponidirektivet till nationell lagstiftning. Det är
alltför ofta som vi får uppleva att regeringen har för
dålig framförhållning. Det kan i sin tur riskera att de
myndigheter och verk som ska ta fram förslagen
kommer i tidsnöd, och det kan inte vara särskilt bra
när det gäller att få ett bra och korrekt regelverk.
Naturvårdsverket utfärdar den 27 juni i år före-
skrifter för deponering, och man har haft kort tid på
sig. Regeringens förordning träder i kraft den 16 juli i
år. Det är snabba ryck, men olyckliga ryck. Framför
allt behövs det alltså en bättre framförhållning, och
den vill vi ha från regeringens håll.
När det gäller avfallsfrågor måste kraft sättas in
för att förhindra eller minimera uppkomsten av avfall.
Den inriktning som vi nu upplever i många delar av
vårt avlånga land - jag menar då inriktningen på
sopförbränning av avfall - är inget långsiktigt bär-
kraftigt eller hållbart system. Inriktningen att inom
fem år fördubbla förbränningen är inte en del av en
hållbar utveckling.
Vetenskapsmän har identifierat mer än 200 giftiga
ämnen i förbränningsanläggningarnas utsläpp till
luften samt i askan. Studier i Japan har visat att bar-
nadödligheten är 40-70 % högre än genomsnittet i
områden som är belägna kring eller i vindriktningen
från förbränningsanläggningar.
Det är tydligen mycket lönsamt för avfallsbolagen
att elda sopor - man får betalt i två ändar - men det är
absolut inte lönsamt för miljön. Tänk på termodyna-
mikens lagar! Inget försvinner, gifterna finns kvar,
men på annan plats och i annan form.
Många av frågorna som tas upp i de motioner som
behandlas i detta betänkande behandlas redan i olika
utredningar eller i miljömålspropositionen.
Så, fru talman, vill jag slutligen yrka bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet MJU21.
Anf. 154 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Det här betänkandet har rubricerats
Vissa avfallsfrågor. Det grundar sig på motioner från
allmänna motionstiden. Kristdemokraterna har väckt
en av motionerna. Den handlar om opantbara dryck-
esburkar, ett problem som vi kristdemokrater också
tidigare påtalat. I huvudsak är dessa opantbara burkar
liktydigt med importerade stålburkar.
Det finns fyra kategorier av dryckesburkar i me-
tall i Sverige: inhemska pantburkar av aluminium,
importerade pantburkar av aluminium, t.ex. ölburkar
importerade direkt av bryggerier, turistimporterade
aluminiumburkar och slutligen importerade stålbur-
kar.
Endast de EAN-kodade aluminiumburkarna om-
fattas av det svenska systemet. I princip är det likty-
digt med inhemska pantburkar av aluminium. AB
Svenska Returpack hanterar insamling och återvin-
ning av dessa burkar. Pantlösa turistimporterade bur-
kar tas dock ofta emot i affärerna, eftersom alla alu-
miniumburkar berättigar till en s.k. hanteringsersätt-
ning, som hittills har varit 13 öre per räknad burk.
Övriga burkar insamlas via Svenska Metallkretsen
AB och läggs i därför avsedda behållare på återvin-
ningsstationerna. Returpack uppskattar att ca 5 % av
handeln med dryckesburkar utgörs av stålburkar,
motsvarande 50 miljoner burkar per år.
För stålburkar lämnas ingen ersättning. De är i
stället belagda med sedvanlig förpackningsavgift. AB
Svenska Returpack anser att en omfattande svarthan-
del bedrivs med stålburkar. Varken förpackningsav-
gift eller moms betalas.
Oftast kan man som kund inte med öga eller hand
avgöra om dryckesburken är av stål eller aluminium.
Om det visar sig vara en opantbar stålburk, finns
risken att man som kund gör sig av med burken i
soporna eller i naturen. Vi kristdemokrater har därför
påtalat vikten av att kunden ändå kan lämna burken i
affären. Återvinningsstationerna bör förstås vara
lättillgängliga, välfungerande och välskötta.
Kristdemokraterna utgår från att även problemet
med opantbara burkar ingår i översynen av produ-
centansvaret. Därför har vi valt att säga vår mening i
ett särskilt yttrande till betänkandet. Vi har alltså inte
någon reservation.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 juni.)
13 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkande
2000/01:FiU20 Riktlinjer för den ekonomiska politi-
ken, utgiftstak, m.m.
14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 12 juni
2000/01:1378 av Harald Nordlund (fp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Översyn av skogsvårdslagen
2000/01:1379 av Harald Nordlund (fp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Utformningen av producentansvaret
2000/01:1380 av Harald Nordlund (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Bilvrak m.m. i naturen
2000/01:1381 av Eva Flyborg (fp) till näringsminister
Björn Rosengren
EU-toppmötet
2000/01:1382 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till
statsrådet Mona Sahlin
Arbete mot diskriminering
2000/01:1383 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Politisk asyl i Sverige
2000/01:1384 av Berit Jóhannesson (v) till utrikes-
minister Anna Lindh
Sveriges policy för minor
2000/01:1385 av Ewa Larsson (mp) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Samverkan mellan kvinnoorganisationer
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 18 september.
15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit
den 12 juni
2000/01:1301 av Martin Nilsson (s) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Åtgärder mot överbud i den ekonomiska politiken
2000/01:1324 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Otrygghetstalen
2000/01:1325 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Häktessituationen
2000/01:1327 av Lars Elinderson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Skydd av personuppgifter
2000/01:1330 av Åke Sandström (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Jordbruket i norra Sverige
2000/01:1358 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Insyn på fängelser
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 18 september.
16 § Kammaren åtskildes kl. 19.57.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 7 § anf. 25 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 79 (del-
vis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 16.28 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.