Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:119

Fredagen den 1 juni

Kl. 09.00 - 15.50

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2000/01:119
--------------------------------------------------------------------------------

1 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.
Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemorior från Europeiska kommissionen in-
kommit och överlämnats till utskott:
2000/01:148 Rådsbeslut om associering av utomeu-
ropeiska länder och territorier (ULT) till Europe-
iska gemenskapen KOM (2000) 732 och
KOM (2001) 92 till utrikesutskottet
2000/01:149 Initiativ till rambeslut om verkställighet
i Europeiska unionen av beslut om frysning av
tillgångar eller bevismaterial COPEN 1 (5126/01)
COPEN 81 ADD 1 (13986/00) till justitieutskottet

2 § En begränsad översyn av socialförsäkrings-
registerlagen

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
2000/01:SfU14
En begränsad översyn av socialförsäkringsregisterla-
gen (prop. 2000/01:69).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 8 §.)

3 § Sjukersättning och aktivitetsersättning i
stället för förtidspension

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
2000/01:SfU15
Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för
förtidspension (prop. 2000/01:96).

Anf. 1 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! I dag behandlas regeringens förslag
om sjuk- och aktivitetsersättning, som ska ersätta de
tidigare reglerna om förtidspension och sjukbidrag.
Det är ett stort framsteg att människor som drab-
bas av långvarig sjukdom och av så svåra funktions-
hinder att de med nuvarande medicinsk teknik inte
kan vinna full hälsa erhåller sin grund- och inkomst-
trygghet från sjukförsäkringssystemet. Den som är
långvarigt sjuk kan med de snabba medicinska fram-
steg som sker i dag, och som kommer att ske ännu
mer i morgon, få tillbaka sin hälsa delvis eller helt. Vi
får i alla fall hoppas det. Att som vi gjort förtidspen-
sionera unga människor med svåra funktionshinder i
16-årsåldern är olyckligt. Propositionen visar på en
ny väg: vårdbidrag till 19 år och sedan aktivitetser-
sättning, vilket kan betyda både studier och andra
aktiviteter som skapar större möjligheter att utvecklas
och nå livstillfredsställelse i stället för passivitet.
Sjukersättningen utgår antingen som en inkom-
strelaterad ersättning för dem som haft inkomster
eller som ett grundskydd i form av garantiersättning.
Sjuk- och aktivitetsersättningen är åldersrelaterad
på garantinivån fram till 30-årsåldern. Den utgår med
2,10 prisbasbelopp för personer som inte fyllt 21 år.
Garantiersättningen ökar sedan med 0,05 prisbasbe-
lopp för varje tvåårsintervall upp till 30-årsåldern. I
åldrarna 30-64 år ska garantiersättningen vara 2,40
basbelopp. Att sjuk- och aktivitetsersättningen ger en
inkomstutveckling skapar naturliga förhållanden även
för dem som har haft otur och blivit svårt handikap-
pade och som får sin inkomst från aktivitetsersätt-
ningen.
Moderata samlingspartiet har tyckt att förslaget i
stort sett är bra. Men någonting som är bra kan alltid
göras bättre. Vi har vissa förslag till förbättringar i
våra motioner. Ett av dessa förslag är tillgodosett av
utskottet. Det är bra. Vi har sagt att de olika aktivite-
terna inte ska trappas av för abrupt när en person
närmar sig 30-årsåldern. Att ha en uppgift är viktigt.
Det är bra att vi är eniga på denna punkt.
När det gäller aktivitetsersättningen anser vi mo-
derater vidare att den enskildes inflytande över val av
aktiviteter bör vidgas. Det är viktigt med individuella
lösningar. Längst på den vägen når man naturligtvis
om man låter den enskilde själv få förfoga över de
särskilda medel som erfordras för att kunna delta i de
verksamheter han eller hon önskar. Vi vill således ge
även funktionshindrade och svårt sjuka större valfri-
het i enlighet med reservation 9.
I reservation 1, till vilken jag yrkar bifall, påpekar
vi att unga människor som varit funktionshindrade
mycket tidigt måste få sina ekonomiska behov be-
dömda i ett sammanhang. De ska alltid ha tillräckliga
medel för ett tillfredsställande liv. De ska aldrig be-
höva söka socialbidrag. Här kunde man tillämpa
någon modell som liknar den vi har för pensionärer,
SBTP-modellen. Jag tycker att det sättet att se på
svårt funktionshindrades ekonomi borde kunna till-
lämpas även här. Jag beklagar att vi inte nått full
enighet i denna fråga. Det gör vi säkert i framtiden.
I reservation 14 är vi moderater och utskottet inte
eniga om motiveringen gällande förmånstaket i sjuk-
försäkringen. Den frågan kommer vi säkerligen till-
baka till många gånger. Vi moderater har dock redan
nu klart och tydligt velat ange hur vi ser på förmån-
staket och indexeringsmodeller och även på de frågor
om indexering som i framtiden måste lösas vad gäller
den här propositionen. Här har man ju skjutit upp det
problemet på framtiden. Vi har bara velat uttala vad
vi tycker i denna sak.

Anf. 2 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Det nu aktuella betänkandet har flera
positiva delar. Kristdemokraterna noterar med till-
fredsställelse att de nya begrepp som lanseras också
ska innefatta konkreta förbättringar för människor
som drabbas av långvarig sjukdom. Inte minst tycker
vi att det är viktigt för de som är yngre än 30 år att de
får aktivitetsersättning, vilket innebär större trygghet
för de som önskar fortsätta sina studier på grundsko-
le- och gymnasienivå samt att systemet blir pensions-
grundande.
Beräkningen av antagandepoäng blir framöver
grundad på de tre bästa årens bruttoinkomst som
tjänats in under en given ramtid på fem till åtta år.
Det är bra, och det är även ett sunt försäkringstänkan-
de. Det bör vara till fördel för samtliga parter.
Vad som däremot inte är bra med den inkomstre-
laterade sjukersättningen är att regeringen och ut-
skottsmajoriteten envist fortsätter med att sjukersätt-
ning ska betalas ut till 75 %, 50 % och 25 %, i stället
för fria procentsatser över 25-procentsnivån.
Kristdemokraterna har i reservation 6 lyft fram
denna punkt. Vi gör det efter att folk från såväl norr
som söder i vårt land hört av sig med önskemål om
att själva tillsammans med läkare och försäkringskas-
sa få bestämma vilken nivå man ska kunna vara sjuk-
skriven på. Vi har mötts av familjer där förslag på
sjukskrivning skulle kunna anpassas till 60 %, mot-
svarande ungefär tre arbetsdagar. Det skulle vara
praktiskt med tanke på resor till och från arbetet. Men
efter flera försök är försäkringskassan fast bestämd
att inte acceptera någon annan nivå än föreslagna
50 % eller 75 %. Detta blir inte fulla dagar. Jag und-
rar därför vad det är som hindrar att man tillåter den
sjukskrivne att erhålla ersättning på andra procentsat-
ser än de fasta kvartsnivåerna.
Utskottets motivering att det skulle åsamka för-
säkringskassan ett merarbete har jag ytterst svårt att
förstå. Vari ligger skillnaden mellan att mata in 60 %
i stället för 50 % i datasystemet? Det borde inte vålla
några problem när vi nu långt om länge får ny dato-
rutrustning till försäkringskassorna.
Är det inte viktigare att vi ställer upp för indivi-
den? Har inte den enskilde tillräckligt att bry sig om
vid sjukskrivning och sjukdom, utan att vi även ska
lägga på denna börda att tvingas till arbetsresor och
inte få fullfölja fulla arbetsdagar? Vari ligger känslan
för den enskilde personen i utskottets ställningstagan-
de?
För tids vinnande, herr talman, yrkar jag bifall en-
dast till reservation 6 under punkt 3 men står själv-
klart bakom samtliga kristdemokratiska reservationer
i detta betänkande.
Utskottet skriver under punkt 6 Aktiviteter att för
att aktiviteter ska ge goda resultat måste den enskilde
vara motiverad att genomföra dessa. Det är enligt min
mening en märklig formulering. Självklart ska man
vara motiverad för att lyckas med det man företar sig,
men finns det något bättre sätt att motivera människor
än att låta medbestämmandet råda? Det förvånar mig
att utskottet inte kan ge sitt erkännande av vad som
anförs i reservationerna 9 och 10, där det med all
önskvärd tydlighet framgår att individen ska vara
med i beslutet.
Jag tvekar inte om att lyfta fram värdet av och
förtroendet till att den enskilde personen blir motive-
rad genom ett aktivt deltagande i beslutet och därmed
når fram till bästa resultat. Jag skulle vilja fråga Göte
Wahlström: Var är förtroendet för individen? Varför
kan man inte tillåta ett personligt engagemang i stället
för att lista upp en massa uppgifter?
Jag slutar här med tanke på tidsaspekten.

Anf. 3 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Centerpartiet delar i stort förslagen i
regeringens proposition Sjukersättning och aktivitet-
sersättning i stället för förtidspension. Vi välkomnar
särskilt förslaget att ingen person under 30 års ålder
ska förtidspensioneras.
Det är viktigt att vi inte låser in personer i social-
försäkringssystem utan tar till vara de resurser som
varje person har. Ett hållbart samhälle bygger på
enskilda människors ansvarstagande och inneboende
kraft.
Välfärdssystemen i Sverige är väl utbyggda, men
ändå finns det orättvisor i fördelningen av välfärden.
Trygghetssystemens utformning bygger på att man
har kvalificerat sig in i systemet.
Principen om grundtrygghet bör gälla genomgå-
ende i trygghetssystemen. Det bör lika för alla männi-
skor finnas en garanterad lägsta ersättningsnivå. Ut-
över denna bör det finnas en inkomstrelaterad del,
vars storlek är baserad på vars och ens inkomst. Sys-
tem som utgår från den enskildes anställningsförhål-
lande leder till att grupper som inte lyckats ta sig in
på arbetsmarknaden hamnar utanför den generella
tryggheten. Ingen ska behöva kvalificera sig in i ett
system med grundtrygghet.
Centerpartiet anser att regeringens förslag har en
för låg garantinivå. Vi anser att ersättningen ska ligga
på en nivå som ger förutsättningar för den försäkrade
att klara sig utan ytterligare försörjningsstöd.
Herr talman! Centerpartiet har tidigare motionerat
om att vi inte ska förtidspensionera någon under 30
års ålder och ser därför med stor tillfredsställelse att
regeringen nu kommer med förslag om att ingen ska
pensioneras före 30. Det är bra att det i stället för
passivt utbetalande av pension nu i stället kommer ett
system med sjukersättning och aktivitetsersättning.
Här vill vi poängtera att det är viktigt att den enskilde
vid omprövning av aktivitetsersättning får ett värdigt
bemötande och känner sig delaktig i processen.
Försäkringskassans beslut om aktivitetsersättning
måste fattas i nära samarbete med den enskilde, detta
för att den enskilda människan ska ha möjlighet att ha
makten över sitt eget liv och över de aktiviteter, den
rehabilitering, hon ska delta i. Det är viktigt att det
utarbetas individuella planer och att den enskilde har
stor delaktighet vid upprättandet av dessa.
Centerpartiet vill, som jag tidigare nämnt, att väl-
färden ska omfatta alla samhällsmedborgare och
garantera grundläggande ekonomisk trygghet för alla.
Regeringens förslag att en person ska vara försäkrad
vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och
senare för att ha rätt till sjukersättning eller aktivitet-
sersättning i form av garantiersättning är inte tillräck-
ligt, då det utesluter grupper som kommer till Sverige
med en nedsatt arbetsförmåga. Exempel på sådana
grupper kan vara flyktingar från krigsdrabbade områ-
den eller invandrade svenska medborgare.
Vi vill att konsekvenserna av regeringens förslag
för dessa grupper ska utredas ytterligare och att rege-
ringen ska komma med förslag som inkluderar även
dem i ersättningen.
Herr talman! För att inte förlänga debatten i
kammaren denna vackra dag hänvisar jag i övrigt till
vår motion och mina reservationer i detta betänkande
men yrkar bifall endast till reservation nr 3.

Anf. 4 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag är förstås glad över yrkandet om
bifall till vår reservation nr 3, men jag är inte riktigt
säker på att det var så som Birgitta avsåg. Det får vi
väl återkomma till.
Vi diskuterar nu en stor och väsentlig del av våra
socialförsäkringar, nämligen hur vi ska hantera er-
sättningen för människor som under längre perioder
av medicinska skäl inte kan yrkesarbeta. Det förslag
som vi i dag har att ta ställning till kan sägas vara ett
utflöde av den stora ålderspensionsreformen, där ett
av de tunga inslagen var att skilja ut ålderspensione-
ringen från det som vi brukar kalla förtidspensione-
ring eller sjukpensionering.
Man kan tänka sig två alternativ för att göra detta,
antingen att införa en mera självständig ersättning för
den gamla förtidspensioneringen eller att lägga sam-
man den med sjukförsäkringen. Vi har för vår del
under de år som har gått under samtalen om ålder-
spensionsreformen tyckt att väldigt mycket talar för
att lägga ihop de korta och de långa sjukfallen med
det som tidigare kallades förtidspensionering. Det
förslag som nu föreligger innehåller en tung och vä-
sentlig del som innebär att vi i vårt land inte längre
ska förtidspensionera 16-åringar. Man ska inte behö-
va starta vuxenlivet med en förtidspension eller sjuk-
pension. I stället får vi nu en aktivitetsersättning upp
till 30-årsåldern.
Vi tycker från Folkpartiets sida att det är bra att
man fullföljer uppdelningen av ålderspensionssys-
temet i det som tidigare kallades förtidspension. Vi
tycker att det är synd att man inte gått hela vägen och
mera lagt samman den med sjukförsäkringen. Vi
tycker att det är utmärkt att man får en aktivitetser-
sättning i stället för den förtidspensionering som
funnits mellan 16 och 30.
Vi har i olika sammanhang föreslagit en större
hantering av de svenska socialförsäkringarna. Vi har
förespråkat att man borde se till att ha tre tydliga
socialförsäkringar: för det första en pensionsförsäk-
ring i form av det nya pensionssystemet, för det andra
en sjukersättning både för korta och för långa sjuk-
fall, som i värsta fall är en pensionering fram till
ålderspensionen, och för det tredje en arbetslöshets-
försäkring som blir en allmän socialförsäkring som
gäller alla i vårt land.
Vi har tyckt att dessa socialförsäkringar i huvud-
sak borde finansieras med egenavgifter. Undantag
härifrån skulle vara fördelningspolitiska inslag som
ska betalas med allmänna skattemedel. Vi håller na-
turligtvis fast vid den träffade uppgörelsen om pen-
sionsreformen med uppdelning i hälften egenavgift
och hälften arbetsgivaravgift, men vi skulle gärna se
en tydligare egenavgiftsmarkering än den som för
närvarande finns.
Vi har strukit under behovet av raka rör. Vi har
noterat att de olika försäkringarna skulle behöva
fonder och att med bortseende från pensionssystemet,
som behöver stora fonder under lång tid, skulle man
för de andra försäkringarna ha fonder som pendlar
omkring ett slags nollresultat över tiden. Alla skulle
inspekteras av Finansinspektionen för betonande av
självständigheten från statsbudgeten och socialförsäk-
ringarna. Vi är för vår del övertygade om att tilltron
till de svenska socialförsäkringarna skulle öka med en
reform som ger försäkringar som det finns tydliga
avgifter till och som har tydliga förmåner med ett
klart samband.
Herr talman! Vi har utvecklat en del av dessa tan-
kar i reservation nr 3, som jag härmed yrkar bifall till.
Jag stöder förstås båda de reservationer som vi har
avgivit men nöjer mig för tids vinnande med bifall till
denna reservation.
Frågan hur taken i de olika försäkringarna ska se
ut är mycket viktig och dessutom just nu rätt mycket
debatterad. I en moderat reservation nämns tanken att
man ska ha löneindexerade i stället för prisindexerade
tak, dvs. samma konstruktion som finns i det nya
pensionssystemet, som innebär att vi efter 40 år av
prisindexering övergått till en löneindexering. Det är
också Folkpartiets uppfattning, men eftersom de som
står bakom reservationen väl inte - åtminstone än så
länge - har samma uppfattning som vi om behovet av
att höja taken över huvud taget, stöder vi förstås inte
det förslaget.
I samband med att vi presenterade några av de
idéerna sommaren 1997, idéer som självklart kan
vidareutvecklas och förbättras, inviterade vi övriga
partier att delta i en bred diskussion och i bästa fall en
bred uppgörelse om formerna för de framtida social-
försäkringarna. Vår partiledare Lars Leijonborg skrev
brev till sina sex kolleger. Det fanns väl ett visst in-
tresse här och var och en del vänliga kommentarer
om tankegångarna. Men ändå har det som bekant inte
blivit någonting av det ännu.
Vi tror således att det vore bra med en bred upp-
görelse. Vi tycker att man precis som i samband med
reformeringen av ålderspensionssystemet skulle in-
vitera alla partier i riksdagen att delta, så får man
under resans gång se om alla kan bli överens eller om
några kan bli det, och att man i botten skulle lägga
principerna från den stora ålderspensionsreformen.
Vi har som sagt inte fått några positiva besked om
detta ännu. Därför passar jag på, herr talman, att ställa
frågan till socialdemokraternas företrädare i den här
debatten om man från socialdemokratiskt håll nu när
vi nästan är klara med den stora ålderspensionsrefor-
men är beredd att göra ett liknande försök med de
övriga socialförsäkringarna.

Anf. 5 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Delar av det som finns i reservation
3 kanske jag kan ställa mig bakom. Men jag beklagar,
jag hade skrivit fel nummer i mitt anförande. Det ska
vara nr 2. Jag yrkar alltså i stället bifall till reserva-
tion nr 2.

Anf. 6 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag ser fram emot fortsatta diskus-
sioner i framtiden.

Anf. 7 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Herr talman, kammarkamrater och åhörare! Jag
har tagit mig friheten att anmäla mig för tio minuter
på talarlistan eftersom jag tycker att det är ett viktigt
ämne. Jag tänker börja med en inledning som kanske
låter lite tråkig. Det är en sammanfattning, och jag
vill ha det i protokollet så att det sedan ska vara lätt
att läsa vad det handlar om.
Förslagen i propositionen, som avses träda i kraft
den 1 januari 2003, är till stor del en konsekvens av
ett nytt ålderspensionssystem. Den som i dag har
förtidspension och sjukbidrag ska inte längre vara en
del av det allmänna pensionssystemet utan kommer i
stället att tillhöra sjukförsäkringssystemet.
Av det följer att begreppet förtidspension tas bort
och ersättning vid långvarig eller varaktig medicinskt
grundad arbetsoförmåga benämns sjukersättning.
Ersättningen till den vars arbetsförmåga är nedsatt
minst ett år, men inte varaktigt, benämns tidsbegrän-
sad sjukersättning.
Beroende på arbetsoförmågans nedsättning läm-
nas hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels sjukersätt-
ning. Försäkrade som är yngre än 30 år föreslås få
aktivitetsersättning som ska kunna utges tidigast från
den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år och kunna
beviljas för längst tre år i taget. Hel, tre fjärdedels,
halv eller en fjärdedels aktivitetsersättning lämnas
beroende på arbetsförmågans nedsättning.
Just aktivitetsdelen hälsas med stor glädje av
många handikapporganisationer. Första gången jag
såg något skrivet om detta från regeringen reagerade
jag rätt häftigt. Jag tyckte att det var ytterligare ett
utslag av att det vara fult att uppbära förmåner och att
det enda som var värt något var att komma ut i arbete,
även det har varit svårt och det har varit arbeten som
ofta inte funnits.
Jag har förstått att många är glada över proposi-
tionen. Det har som många sagt här i salen varit ett
stort missnöje över att många unga människor slentri-
anmässigt har kunnat bli förtidspensionerade. Handi-
kapporganisationer har länge tryckt på för att få en
ändring och är glada över det nu. Mycket återstår att
förbättra, men ändå är det bäst att förslagen i betän-
kandet går igenom.
Personer med funktionshinder har ofta problem
när de ska etablera sig på arbetsmarknaden. Den
öppna arbetslösheten är inte det stora problemet utan
snarare den höga andel som förtidspensionerats och
den låga sysselsättningsgraden. Många personer med
funktionshinder kommer aldrig in på arbetsmarkna-
den vilket i sin tur får konsekvenser av många slag.
Alla har rätt till ett arbete. Det är en mänsklig rät-
tighet. Funktionshindret är ytterst sällan något pro-
blem i sig, utan problemet ligger ofta i omgivningens
ovilja och i negativa attityder. Med stimulans på olika
sätt kan funktionshindrade människor i många fall
hitta vägar in i arbetslivet eller till nya intresseområ-
den och en ökad livskvalitet.
Därför menar Miljöpartiet att det inte är ar-
betslinjen i sig som är det viktigaste, utan det är rätten
till ett arbete som passar varje persons möjligheter
och förmågor som är det primära. Det kan också
finnas personer som lider så pass av att pressas till ett
förvärvsarbete att ersättning utan aktivitet kan vara
fullt berättigat.
I propositionsförslaget framgår att planer för den
enskilde ska utformas tillsammans med försäkrings-
kassan, och det är försäkringskassan som beslutar
vilken aktivitet det blir. Om en person inte vill delta i
det som försäkringskassan tycker är lämpligt avstängs
hon eller han från ersättning.
Med kunniga handläggare som har gott om tid be-
höver inte den regeln vara så farlig. Men tyvärr ser
inte verkligheten riktigt ut så. För att Miljöpartiet ska
kunna acceptera aktivitetsgarantin helt ut behöver den
likt LSS, lagen om särskilt stöd, utformas som en
rättighet till hjälp från försäkringskassan till aktivitet
utifrån egna behov, kunskaper och intresse.
Rätt att erbjudas praktikplats är en viktig del i det.
Om en arbetsgivare lärt känna en person under prak-
tik har den lättare att kunna erbjuda möjlig plats sena-
re, inse vilka hjälpmedel som behövs och som går att
få tillgång till, osv.
Vi vill alltså vända på perspektivet. Försäkrings-
kassan ska vara skyldig att hjälpa den enskilde när
den enskilde vill det. Skyldigheten ska ligga hos
försäkringskassan och inte hos den enskilda personen.
Tilläggas bör att försäkringskassan måste få resurser
och utbildning för det.
För den som aldrig arbetat finns ett grundskydd i
form av garantiersättning både för dem som får sju-
kersättning och för dem som får aktivitetsersättning. I
övrigt finns en inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning för personer under 30 år. Liksom
flera andra har sagt här anser vi att nivån på ersätt-
ningen är för låg. Jag har skrivit ett särskilt yttrande
om det, eftersom det har budgetpåverkan, och jag
avser att återkomma i eventuella förhandlingar fram-
över om de nivåerna.
Det finns regler för aktivitetsersättningen som gör
det krångligt och kränkande för den funktionshindra-
de medborgaren. Det är att aktivitetsersättning ska
kunna lämnas ut under längst tre år i taget för dem
som är upp till 30 år, att garantiersättning inte ger
pensionsrätt och att studieavbrott endast godkänns om
avbrottet går att direkt härleda till själva funktions-
hindret. Sociala eller psykologiska pålagringar räknas
alltså inte, och aktivitetsersättning gäller inte för
högskolestudier.
När det gäller högskolestudier har det i olika
sammanhang konstaterats att ungdomar med fuk-
tionshinder är mindre benägna att gå vidare till hög-
skolestudier. Att det är så kan ha flera orsaker. En
förklaring kan vara att de tvekar eftersom de är osäk-
ra på om de kan klara att genomföra en flerårig hög-
skoleutbildning. En annan orsak kan vara oro över att
de inte klarar normal studietakt och att de av det skä-
let får högre studielån.
De kan också känna sig osäkra på om de verkligen
får ett arbete efter avslutade studier. Arbetslösheten
bland ungdomar med funktionshinder är avsevärt
högre än för dem som lever utan funktionshinder. Det
gör sammantaget att det finns goda skäl att de ska
kunna ha aktivitetsersättning medan de studerar på
högskolan.
Vad gäller sjukersättning i stället för förtidspen-
sion finns även här snäva regler som Miljöpartiet
kritiserar. Det gäller bl.a. den låga nivån och att ga-
rantiersättningen är alltför beroende av försäkringstid.
För att garantiersättning ska kunna betalas ut krävs
sammanlagt minst tre års försäkringstid, och för rätt
till oavkortad garantiersättning krävs att försäkrings-
tiden uppgår till minst 40 år. Det tycker vi är för
långt.
På det stora hela saknas i propositionen resone-
mang om helhetssynen, funktionsnedsättningens art,
hjälpmedel som behövs, svårigheter i och med handi-
kappet, andra försörjningsmöjligheter, osv. Hela
problematiken är mycket medicinskt centrerad, eller
snarare totalt medicinskt centrerad.
Det finns många funktionsnedsättningar som inte
är medicinska. De kan vara psykologiska eller socia-
la.
Slutligen anser vi att varje omprövning i stället för
kontroll borde vara en utvärdering av såväl försäk-
ringstagande som myndighet. Detta är någonting som
många handikapporganisationer har påpekat.
Vi måste nu tillsammans fortsätta att följa upp de
här frågorna. Vi politiker måste tillsammans med
berörda arbeta vidare på förbättringar. Men det är bra
att det över huvud taget kommer till stånd en föränd-
ring.
Vi i Miljöpartiet yrkar bifall till reservation 4,
men ställer oss bakom alla våra reservationer.

Anf. 8 GÖTE WAHLSTRÖM (s):
Herr talman! I det betänkande som vi nu ska be-
handla, SfU15, behandlas sjukersättning och aktivi-
tetsersättning i stället för förtidspension, jämte mo-
tioner som väckts med anledning av propositionen
samt några motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden. Jag vill inleda med att yrka bifall till för-
slaget i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Propositionen kan ses som en del i reformeringen
av ålderspensionssystemet och en del i processen för
att ge ökade förutsättningar för stora grupper att kän-
na större närhet till hela samhällslivet. I stället för att
enbart utbetala ekonomiskt stöd till den enskilde
individen ska landets försäkringskassor aktivt stödja
och skapa förutsättningar för att ge hjälp till aktivite-
ter som stärker den enskilde. Begreppen förtidspen-
sion och sjukbidrag utmönstras, och ersättningen vid
långvarig och varaktig medicinskt grundad arbetso-
förmåga benämns sjukersättning respektive tidsbe-
gränsad sjukersättning.
För personer mellan 19 och 29 år föreslås att er-
sättningen benämns aktivitetsersättning. För den
gruppen ska försäkringskassorna vara skyldiga att
erbjuda den som beviljas aktivitetsersättning möjlig-
het att delta i aktiviteter. Dessa aktiviteter kan utgöras
av utbildningsinslag för att ge dem som önskar möj-
lighet att slutföra grund- och gymnasieutbildning.
För att skapa en helhet i systemet föreslås juste-
ringar vad gäller vissa åldersgränser inom ramen för
ersättningssystemet. Sjuksersättningssystemet om-
fattar både en inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning och ett grundskydd i form av
garantiersättning. Garantiersättningen föreslås vara
åldersrelaterad för personer mellan 19 och 30 år.
Därefter ska garantinivån utgöras av 2,40 prisbasbe-
lopp.
Reformen ska träda i kraft den 1 januari år 2003.
Övergången mellan systemen ska för den som i
dag uppbär förtidspension ske genom en engångsin-
sats. För att skapa helhet i systemet förväntas rege-
ringen att återkomma med förslag vad gäller såväl det
samlade bostadsstödet som försörjningsstödet till
grupper som på grund av kort försäkringstid i Sverige
får låg garantiersättning. Det gäller också studiefrågor
kopplade till rehabiliteringsåtgärder samt samordning
av skatte- och avgiftssystem.
Övergången från nuvarande förtidspension till
sjuk- och aktivitetsersättning beräknas för den enskil-
de inte medföra några ekonomiskt drastiska föränd-
ringar. Mindre höjning respektive sänkning av ersätt-
ningsnivåerna kan dock förekomma. Avgörande för
ersättningen kan vara kommunalskatt och civilstånd
och förhållandet att man efter fastställt ersättnings-
belopp förändrar sin situation och boendeort.
Den tekniska framräkningen av ersättningen ska
göras på ett sådant sätt att det mest förmånliga för-
hållandet ska gälla för den enskilde.
I utskottets behandling kan konstateras att betän-
kandet har en bred förankring. Betänkandet har, som
jag tidigare har nämnt, till en del sin grund i det re-
formerade pensionssystemet som i sig självt har en
stark uppslutning bakom sig.
Synen på att ge den långtidssjukskrivna en möj-
lighet till ett aktivare liv genom stöd från försäkrings-
kassan är också central för hela utskottet.
Med anledning av betänkandet har dock ett antal
reservationer och särskilda yttranden avlämnats. Jag
ska i korthet försöka belysa utskottsmajoritetens syn
på några av reservationerna.
Moderata samlingspartiet påtalar i en reservation
att det kan finnas brister i den sammanlänkning av
ersättningar från de olika system som finns, och att
enskilda härigenom kan komma i kläm. Utskottsma-
joriteten ser detta förhållande, men konstaterar att det
skyddsnät som byggts upp väl täcker in problemati-
ken. De yttersta skyddsnäten ska endast i undantags-
fall behöva nyttjas. I 2000/01:SfU1 belyste utskotts-
majoriteten situationen, och konstaterade då att sam-
hällsutvecklingen ställer krav på en kontinuerlig ut-
veckling och förnyelseprocess vad gäller trygghets-
systemen.
Jag konstaterar med glädje Moderaternas under
senare år väckta intresse för välfärdssamhället och
trygghetssystemen. Tyvärr tvingas jag dock konstate-
ra att det i störst utsträckning är de på socialförsäk-
ringsområdet aktiva moderaterna som intagit denna
ställning. Den tanke om systemskifte av nyliberal
karaktär som finns hos stora delar av moderatpoliti-
kerna i landet i övrigt ger uttryck för en annan syn på
välfärdssamhället.
Centerpartiet skriver i en reservation om principen
för grundtrygghet. Utskottet har tidigare behandlat
denna fråga, och med stor majoritet avvisat förslag
om grundtrygghet enligt Centerns modell.
Folkpartiet skriver i sin reservation nr 3 om beho-
vet av en bred uppgörelse mellan partierna om en
socialförsäkringsreform. Förslaget bygger på en tanke
om tre "riktiga" försäkringar: sjuk-, pensions- och
arbetslöshetsförsäkring. Dessa ska vara obligatoriska
men fristående från statens budget. I reservationen
utvecklas förslaget ytterligare. I betänkandet klargör
utskottsmajoriteten för samspelet mellan olika delar
av trygghetssystemet. Utskottsmajoriteten ser i dag
inte förutsättningar för den socialförsäkringsreform
som Folkpartiet föreslår.
Miljöpartiet vill i sin reservation utveckla grun-
derna för nedsättningen av arbetsförmågan. Ut-
skottsmajoriteten konstaterar att problematiseringen
och synen på grunderna för nedsättning av arbetsför-
mågan samt reservationens övriga delar ej behandlats
i propositionen.
Kristdemokraterna vill genom sin reservation in-
föra ett system med flytande procentsats mellan 25
och 100 % vad gäller ersättning från systemet i stället
för dagens hel, tre fjärdedels, halv och en fjärdedels
sjukpenning. Utskottet konstaterar i betänkandet att
en sådan ordning skulle innebära svårigheter vid
själva bedömningen av graden av nedsättning i ar-
betsförmågan och dessutom medföra stort merarbete
för försäkringskassorna.
Miljöpartiet påtalar i sin reservation sin syn på
den nyprövning som ska ske vart tredje år vad gäller
aktivitetsersättning. Utskottet ser den uppföljning och
nyprövning som ska ske vart tredje år som en för den
enskilde positiv och offensiv handling. I betänkandet
framgår vidare att den nyprövning som ska ske görs
på ett sätt som inte skapar onödig oro för den enskil-
de.
I två reservationer belyses frågan om innehållet
och formerna för aktiviteter inom ramen för aktivi-
tetsstödet. Utskottet konstaterar att formerna för akti-
viteterna ska utformas i mycket nära anslutning till
den enskilde och så att den enskilde kan få stöd i sina
ställningstaganden. Förslagen i propositionen anser
utskottsmajoriteten väl tillgodoser de yrkanden som
framförs i motioner och i reservationerna.
Slutligen skriver Kristdemokraterna i en reserva-
tion att försäkringskassorna genom förändringen
kommer att ha behov av såväl resurser som kompe-
tensutveckling vad gäller personalen. Den arbetsbe-
lastning och det behov av kompetensutveckling som i
dag gäller på landets försäkringskassor har på olika
sätt påtalats för utskottet. Det är för utskottet känt att
eftersläpningen av den teknikutveckling som plane-
rats för kassorna medfört problem. Det fortfarande
ökande ohälsotalet medför en mycket hård arbetsbe-
lastning på kassorna - en belastning som innebär att
även kassorna får förhöjda ohälsotal. Förhållandet
inger naturligtvis viss oro. Utskottet utgår dock ifrån
att regeringen, som anges i propositionen, återkom-
mer i frågan så snart som möjligt.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till för-
slaget i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 9 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Det gläder mig att Göte Wahlström
tog upp och resonerade lite grann om vår reservation
nr 3 som är en principiell reservation där vi utvecklar
hur ett framtida socialförsäkringssystem skulle kunna
se ut. Där nämner vi också att vi tycker att det vore
bra med en bred uppgörelse om detta. Jag nämnde
också i mitt anförande att regeringen skulle kunna
bjuda in de övriga partierna till överläggningar för att
se om vi skulle kunna få till stånd några sådana.
Jag har lite svårt att förstå skälen till att det här
avvisas från socialdemokratiskt håll såväl i ut-
skottstexten som nu i Göte Wahlströms svar. Jag har
många gånger undrat varför man har varit så skeptis-
ka mot detta. Samtidigt har vi sett att det som gjordes
på ålderspensionssidan gav ett resultat som såväl
Socialdemokraterna som vi i Folkpartiet och de tre
andra partierna som står bakom detta känner sig rätt
nöjda med. Metoden att resonera om det gemensamt
för att se om man kan komma fram till något skulle ju
kunna vara någonting.
Herr talman! Ibland har jag trott att det har att gö-
ra med att Socialdemokraterna inte vill resonera om
arbetslöshetsförsäkringen som en socialförsäkring där
alla ska vara med. Och ibland har jag trott att det har
att göra med att man inte kan tänka sig att den skulle
vara självständig från statsbudgeten och att det är
Finansdepartementets direktiv som gäller på den här
punkten.
Det skäl som anförs i utskottsbetänkandet är, så-
vitt jag förstår, framför allt samspelet mellan försäk-
ringarna, dvs. tanken att det kan vara så att om ar-
betslösheten stiger snabbt, som i början av 90-talet,
kanske sjukförsäkringskostnaderna minskar. Jag har
lite svårt att förstå det resonemanget. Det vore intres-
sant att höra Göte Wahlström utveckla varför det
skulle tala emot att ha tre självständiga försäkringar.

Anf. 10 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! I utskottsbetänkandet har vi försökt
att visa på den situation som i dag råder och de kon-
sekvenser som en förändring skulle innebära. Folk-
partiets förslag är på inget sätt nytt. Vi behandlade
frågan i samband med SfU1 för inte alltför länge
sedan. I den diskussionen påtalade Bo Könberg själv
den vana som han och Folkpartiet har av ganska
långa handläggningstider och beredningar av en hel
del ärenden.
Frågan är som sagt var inte ny. Vi känner den.
Den finns naturligtvis med i en process. Men vi är
kanske vana vid långa handläggningstider och långa
beredningstider. Folkpartiet kanske kan leva efter
principen att spottar man tillräckligt länge på stenen
så blir den till slut blöt. Vi får väl se om resultatet
någon gång blir att vi möts i utskottet och för diskus-
sionen.

Anf. 11 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag trodde ju inte att jag skulle bli
genomskådad så snabbt. Det handlar förstås om att
jag spottar på stenen i förhoppningen att den till slut
ska bli blöt. Det brukar ju ta lite tid när man har att
göra med socialdemokrater, men jag har inte gett upp
hoppet.

Anf. 12 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vår erfarenhet av Folkpartiet i såväl
oppositions- som majoritetsställning är ju inte den, att
det är de hastiga beslutens parti vi diskuterar med.

Anf. 13 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Göte Wahlström talar om att försäk-
ringskassan ska stärka den enskilde och se till den
individ som har drabbats av sjukdom. Jag tolkar det
så att försäkringskassan ska ge stöd och hjälp i den
aktuella situationen. Jag vill därför fråga Göte Wahl-
ström, som företräder utskottsmajoriteten, vilka pro-
blem han ser med att en försäkringskassetjänsteman
arbetar efter fria procentsatser när det gäller sjuk-
skrivning i stället för kvarter av den aktuella sjuk-
skrivningen. Jag tycker att detta är lite patetiskt när vi
nu har gått in i en datorvärld. Man borde i stället
kunna ta hela arbetsdagar. Då handlar det plötsligt om
femtedelar av en normal arbetsvecka, dvs. 20, 40, 60
och 80 %. Det borde vara betydligt enklare för en
sjukdomsdrabbad person att få stöd från försäkrings-
kassan.
Jag har flera exempel på personer som har fått den
här rekommendationen från såväl läkare som försäk-
ringskassa. De skulle gärna se att man fick arbeta tre
dagar, men systemet omöjliggör detta. Min fråga är:
Glömmer utskottsmajoriteten bort individen? Ser man
inte alls att det finns en människa bakom personnum-
ret?

Anf. 14 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vi har försökt att belysa detta i be-
tänkandet. Det är möjligt att det är kortfattat, men vi
har ändå belyst problemet. Det handlar inte bara om
kassapersonalens handläggning, utan det handlar
också om att läkarnas bedömning av nedsättningen av
arbetsförmågan måste vara med i den bedömningen.
Som vi ser det i dagsläget uppstår det då problem
med att hantera en flytande skala. Det kanske är så att
vi vid något tillfälle i framtiden får göra en annorlun-
da bedömning, men utskottsmajoriteten ser i dag inte
några förutsättningar för att göra den bedömning som
Kristdemokraterna framför i reservationen.

Anf. 15 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Det ligger nästan ett löjets skimmer
över det här svaret. Nu har vi möjlighet att göra den
här förändringen. Vi har frågan uppe till debatt och
behandling. Då ger man bara svaret att detta tänker
man göra i framtiden. Det kommer att vila en skam
över oss som fattar beslut om detta.
Jag vill återigen lyfta fram frågan. Ska vi inte se
till individen? Ska vi inte se till människan som finns
bakom personnumret?
Jag frågade också Göte Wahlström om förtroendet
för individen, och då tänker jag på de här olika akti-
viteterna. Det vore bra att också få en kommentar till
om vi ska se med förtröstan på individens möjlighet
att själv få vara med och påverka vilka insatser som
ska ske.
Göte Wahlström tar upp detta med försäkrings-
kassornas tuffa situation. Men man borde ändå lyfta
fram möjligheten att titta på individens situation och
se till personens egna behov och önskemål, såväl i
bedömningen av aktiviteter som när det gäller pro-
centsatserna.

Anf. 16 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag förstår att Kenneth Lantz inte
var med vid beredningen och behandlingen av ären-
det i utskottet. I betänkandet framgår det ganska klart
att kassorna ska sätta personen och individen i cent-
rum. Man ska i nära samarbete med individen hitta de
lösningar som är bäst.
Jag sade också i mitt anförande att det ska ske en
offensiv och väldigt positiv behandling av individen.
Därigenom upplever jag att vi på ett fullgott sätt till-
mötesgår de synpunkter som Kristdemokraterna
framför i sin reservation och sitt resonemang.
Kenneth Lantz sade att det vilar ett löjets skimmer
över diskussion om att något ska beslutas i framtiden.
Jag sade inte att det ska beslutas i framtiden. Jag sade
att vi kan titta på hur detta kan bedömas i ett framtida
ställningstagande. Men just nu ser vi problemen för
såväl kassorna som de handläggande läkarna, när det
gäller att göra de bedömningar som Kristdemokrater-
na framför i sin reservation, som så stora att vi inte
ser några möjligheter att tillmötesgå den reservation
och det synsätt som Kristdemokraterna framför.

Anf. 17 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag var med vid behandlingen av
ärendet i utskottet, men har vissa farhågor i alla fall.
Det står nu t.ex. att man inte ska behöva känna oro.
Dialogen mellan försäkringstagare och försäkrings-
kassa ska ske i mycket nära samarbete osv. De här
farhågorna är ingenting som jag har hittat på, utan jag
har fått höra detta från funktionshindrade människor
som jag har träffat och från handikapporganisationer.
Därför känns det mycket nödvändigt att de sätts på
pränt. Detta är någonting som man måste jobba vida-
re med.
De som jag pratade med sade också att de var väl-
digt glada över att det här förslaget kom. De ville för
allt i världen att man skulle stödja det, men det finns
mycket övrigt att önska.
Många människor i den här situationen har erfa-
renheter av omprövningar och kontroller. Man skulle
vara mycket mer nöjd om hela kontrollsystemet blev
något slags uppföljning hos alla parter i stället. Det
skulle helt sonika vara en uppföljning av hur det har
gått, vad har inte gått bra och hur kan vi göra i stället.

Anf. 18 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Denna vecka har vi haft en lång dis-
kussion i olika forum om att läsa material på olika
sätt. Man kan naturligtvis läsa betänkandet på ett
positivt sätt och på ett negativt sätt. Mitt och majori-
tetens sätt att läsa det är, som framgått av debatten,
positivt. Vi ser detta som ett offensivt och bra fram-
steg när det gäller att möta denna grupp av männi-
skor.
Utskottsmajoriteten och Miljöpartiet har tydligen
olika syn på professionalismen hos kassornas hand-
läggare. Jag tror att vi genom utbildningsinsatser och
genom den kompetens som redan i dag finns hos
kassornas handläggare kan möta detta och se det som
just det positiva inslaget för att hjälpa människor att
möta samhället på ett betydligt bättre sätt än man
kanske tidigare har haft möjlighet till.

Anf. 19 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag vill på intet sätt göra ned försäk-
ringskassans personal. Det var inte alls meningen.
Vad jag menar är att man behöver mer resurser på
försäkringskassorna för att hinna med detta och föra
denna dialog på ett väldigt bra sätt.
Sedan kan man läsa betänkanden på ett positivt
eller på ett negativt sätt. Och detta ser väldigt positivt
ut när man läser det. Men det finns ju också erfaren-
heter av att det ibland är väldligt stor skillnad mellan
hur bra det står att det är och hur det blir i verklighe-
ten. Och jag känner mig faktiskt skyldig att påpeka
dessa saker så att vi tillsammans sedan kan hjälpas åt
att se till att det verkligen blir så bra som det står att
det ska bli.

Anf. 20 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vi har tagit emot dessa synpunkter
och signaler från Miljöpartiet. De är naturligtvis med
vid bedömningen när det gäller att ge signaler såväl
ut till kassorna som till de berörda individerna, de
personer som ska komma i åtnjutande av den möjlig-
het som betänkandet ger.
Efter att vi har fattat beslut om detta ärende i dag
får vi se till att vi tillsammans för ut detta budskap på
ett positivt sätt och möter dessa människors oro på
det sätt som Kerstin-Maria Stalin framför. Och det
tror jag att vi tillsammans kan göra och just visa på
den offensiva handling som vi ser att betänkandet och
propositionen utgör.

Anf. 21 CLAES STOCKHAUS (v):
Herr talman! Detta betänkande behandlar rege-
ringens proposition Sjukersättning och aktivitetser-
sättning i stället för förtidspension. Det handlar om
nya regler för beräkning av ersättning till personer
som drabbas av långvarig eller varaktig medicinskt
grundad nedsättning av sin arbetsförmåga. Precis som
har sagts här tidigare så föreslås det för dem som är
yngre än 30 år en aktivitetsersättning. Det är tänkt att
dessa ersättningar framgent ska tillhöra sjukförsäk-
ringssystemet.
Först ska jag säga att vi i Vänsterpartiet står bak-
om detta betänkande. Men fullt ut nöjda är vi inte.
Därför har vi ett särskilt yttrande i betänkandet. I
detta särskilda yttrande lyfter vi fram principen att en
allmän försäkring ska omfatta hela befolkningen. Jag
återkommer till detta lite senare.
Jag tänker nu gå in på ett avsnitt i betänkandet
som heter "Tidsbegränsad aktivitetsersättning och
aktiviteter". Det är viktigt att försäkringen vid långva-
rigt nedsatt arbetsförmåga verkar för att aktivitet och
inte passivitet lyfts fram. Detta främjas genom försla-
get om aktivitetsersättning för personer upp till 30 år,
likaså genom förslaget om att unga personer som
behöver förlängd skolgång på grund av ett fysiskt
eller psykiskt funktionshinder ska kunna få hel ersätt-
ning t.o.m. gymnasienivå utan att arbetsförmågan
prövas.
Vi kommer då till frågan: Vad händer efter gym-
nasiet? Hur många som är i den här situationen vågar
gå vidare med eftergymnasiala studier? För oss i
Vänsterpartiet är det en viktig fråga som måste redas
ut. Vi nöjer oss dock i dag med att vi i utskottsmajo-
riteten tydligt uttalar att utskottet förutsätter att rege-
ringen kommer att bereda denna fråga vidare och
återkomma med förslag.
Jag ska då gå över till att tala om det särskilda ytt-
randet. Vi tar där upp frågan om kravet på aktuell
försäkring vid försäkringsfallet samt försäkringstid i
Sverige. Det leder till att personer med utländsk här-
komst som inte uppfyller dessa krav inte kommer att
få någon eller endast en mycket låg garantiersättning.
Denna garantiersättning är alltså annars grundskyddet
i det föreslagna sjukersättningssystemet för dem som
inte har haft några förvärvsinkomster eller som har
haft låga sådana innan arbetsförmågan blir nedsatt.
I sammanhanget är det intressant att titta på en del
remissinstansers svar under just detta avsnitt. Det är
inte vilka som helst som har svarat. Det är ganska
tunga remissinstanser.
Jag ska börja med Integrationsverket som anser att
det är märkligt att EU-medborgare som är bosatta i
Sverige ska ha större rätt till ersättning än invandrade
svenska medborgare.
Socialstyrelsen anser att principen om en allmän
försäkring som omfattar hela befolkningen även ska
gälla ersättning till dem som har långvarig eller var-
aktig nedsättning av arbetsförmågan.
Handikappombudsmannen för fram att det är
principiellt fel att de som får en nedsättning av arbets-
förmågan före ankomsten till Sverige inte har rätt till
den garanterade nivån.
Handikappförbundens samarbetsorgan och flera
andra handikapporganisationer är också kritiska.
Integrationsverket, Socialstyrelsen, Handi-
kappombudsmannen, HSO m.fl. är alltså kritiska i
detta fall. Detta måste vi ta fasta på ordentligt.
Men avser regeringen att återkomma med förslag
till lösning i denna del? Vi från Vänsterpartiet vill
ändå här varna för att det kan bli en utveckling där
särskilda behovsprövade system skapas för invandra-
de personer och då med låga ersättningsnivåer. De lär
ju knappast bli högre.
Vänsterpartiet anser återigen att principen om en
allmän försäkring ska omfatta hela befolkningen. Jag
ska kortfattat komma in på att det i och för sig inte
bara är den här ersättningen som i slutändan är avgö-
rande för individen utan alla regelsystem som kan
komma i fråga och hur de samverkar.
De reformerade reglerna för bostadstillägg för
pensionärer kommer att påverka resultatet för dem
som omfattas av sjukersättning och aktivitetsersätt-
ning. Dessa regler har regeringen tagit fram inom
Genomförandegruppen, vilket innebär att innehållet
har varit okänt för oss i Vänsterpartiet när vi har för-
handlat om frågan om sjukersättning och aktivitetser-
sättning. Det är en problematik som vi har tagit upp i
andra sammanhang också, att vi är med och svarar för
helheten men inte kan påverka delar i denna.
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet väntar med in-
tresse på förslag från regeringens sida om hur man
ska lösa frågan för invandrade personer som inte blir
kvalificerade.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan-
de.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 8 §.)

4 § Omskärelse av pojkar

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU17
Omskärelse av pojkar (prop. 2000/01:81).

Anf. 22 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Regeringens förslag som behandlas i
detta betänkande handlar om en reglering av hur
omskärelse av pojkar ska utföras. Men huvudfrågan
borde egentligen vara om omskärelse av pojkar över
huvud taget ska förekomma. Men regeringen tar inte
ställning till detta.
Viktiga frågeställningar som jag nu här vill tala
om är: Ska vi ha en total anpassning efter religioner
och sedvänjor, eller ska vi se till barnens bästa och
barnkonventionen? Jag tycker att dessa frågeställ-
ningar borde ha tagits upp i inledningen till betänkan-
det.
Jag anser att barn har samma rätt som vuxna till
egen religionsfrihet och kroppslig integritet. Det är en
egen individ. Det är alltså inte barnen som man har
tagit hänsyn till i första hand utan de vuxnas religi-
onsfrihet och sedvänjor. Jag anser att vi ska se till
barnens bästa och barnkonventionen som säger att
barn ska skyddas mot våld och övergrepp och att alla
stater avskaffa traditionella sedvänjor som kan skada
barn.
Herr talman! Omskärelse är ett smärtsamt in-
grepp. Det gör ont såväl under ingreppet som under
läkningsprocessen. Dessutom är ingreppet irrepara-
belt.
I regeringens och utskottets förslag tas ställning
för religion och sedvänja, men man vill inte att smär-
tan ska vara så stor och föreslår därför smärtlindring.
Tanken över huvud taget att religion ska räcka för
att riksdagen ska godkänna ett kirurgiskt ingrepp på
försvarslösa är egentligen både principiellt och sakligt
upprörande. Barnen kan inte välja. De kan välja reli-
gion som ungdomar och vuxna, de kan ta sig in i och
ut ur kulturella mönster, de kan ta konsekvenserna av
sin tro och de kulturella mönster de ställer sig bakom.
Det kan inte barn.
Jag tycker att det borde vara självklart att vänta
med ingreppet till barnet blir vuxet och självt kan
bestämma. Det är svårt att försvara ett smärtsamt
kirurgiskt ingrepp som sker på en viss människa utan
dennes samtycke.
Det smärtsamma ska som sagt nu åtgärdas så att
pojkar ska omfattas av smärtlindring. Pojkar på två
månader ska dessutom få en legitimerad läkare som
utför ingreppet, men det ska räcka med en kontroll av
lekmännen som utför ingreppet före två månader. Det
anses tillräckligt. Men att gossebarn under två måna-
der ska undantas är Miljöpartiet helt emot. Just på så
små barn är det tvärtom oerhört viktigt att en legiti-
merad läkare utför både rätt bedövning och själva
ingreppet. Komplikationer vid smärthanteringen är
inte ovanliga på små barn. Lagförslaget i denna del är
en total eftergift åt religiösa krav.
Jag inser, herr talman, att det i dagsläget är svårt
att införa ett förbud, eftersom handlingen är oerhört
symboliskt laddad, men min önskan är att omskärelse
på sikt kommer att försvinna genom diskussion och
genom att ytterligare steg tas för att minska fenome-
net. Attitydförändringar kan ske genom att man visar
på problem och nytta. Att ta bort en bit hud som i
naturens skapelse är mycket ändamålsenlig och skyd-
dar en mycket ömtålig del av kroppen för att markera
grupptillhörighet på barn måste ifrågasättas.
Återkommande diskussioner kan ge anledning till
ett nytt lagförslag, hoppas jag, när utvärderingen och
regeringens redovisning kommer att behandlas. Det
är först om fyra år, men det kanske tar så lång tid för
att kunna diskutera just attitydförändringar. Nästa
steg i ett lagförslag blir förhoppningsvis en ålders-
gräns för omskärelse, där barnets inställning är avgö-
rande och efter det att adekvat information om bief-
fekter klargörs. Hur påverkas t.ex. sexualiteten? Det
räcker alltså inte med information enbart om själva
ingreppet, utan det måste ges också om de framtida
konsekvenserna för den enskilde.
Herr talman! Inte ens baskravet för verksamheten
att ingreppet sker under betryggande och kontrollera-
de former av legitimerade läkare uppfylls i detta för-
slag. Att utelämna de allra minsta barnen till lekmän
och inte garantera den bästa möjliga medicinska be-
handling kan Miljöpartiet inte godta.
Jag bifaller reservationen, som innebär avslag på
propositionen under punkt 1.

Anf. 23 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! "Det är beklagligt att vissa föräldrar
låter omskära sina pojkar. Men det är bättre att pojkar
omskärs i sterila miljöer av erfarna fackmän och med
bedövning, än att ingreppet sker i ett badrum och
utförs av någon svartjobbande kvacksalvare med
orena instrument."
Orden är inte mina. Det var Thomas Gür som ut-
tryckte sin syn på detta ämne i går i Finanstidningen.
Hans ord kan sägas symbolisera de känslor och fun-
deringar som många uttryckt under de senaste dagar-
nas diskussion kring omskärelse av pojkar. Thomas
Gür har inte varit ensam om att tycka till. Åsikter har
framförts i alla medier, men det har hela tiden stått
klart att det vi kallar sakkunskapen inte är enig i den-
na fråga. Närmast har detta kunnat avläsas i Läkartid-
ningen, där debatten har pågått under ett decennium.
Om man bortser från de starka känslor för eller
emot som framförs i ett antal av artiklarna i Läkartid-
ningen har det också funnits ett resonerande kring
vilka insatser som skulle krävas - för barnets, poj-
kens, skull. Det har handlat om att undvika att omskä-
relsen utförs av någon utan kompetens, om behovet
av hygieniska ingrepp och smärtlindring men också
om att lyssna till barnets åsikt eller problemet när
föräldrarna inte är överens om att ingreppet ska ske.
Sverige har ingen lagstiftning kring omskärelse av
pojkar, men efter en mycket omdiskuterad dom i
september 1997 väcktes kraven på att något borde
göras. Det var Högsta domstolen som ogillade ett åtal
för misshandel mot en annan man som omskurit sex
pojkar.
I samband med den allmänna motionstiden sam-
ma år lades flera motioner i ämnet. Görel Thurdin
motionerade om tillsättandet av en arbetsgrupp, Bar-
bro Westerholm om smärtlindring och Yvonne Ru-
waida om rätt till manlig omskärelse inom hälso- och
sjukvården. Med hänvisning till pågående arbete
inom Socialstyrelsen och Statens medicinsk-etiska
råd avslog riksdagen samtliga motioner.
Rädda Barnen tillskrev justitieministern och före-
slog en översyn av lagstiftningen. I november 1998
beslutade regeringen så att tillsätta en arbetsgrupp för
att se över hur omskärelse av pojkar bör regleras. I
regeringens beslut sägs att det saknas anledning att
förbjuda omskärelse av pojkar men att det bör kunna
krävas att ingreppet sker under betryggande former
när det gäller såväl hygien som bedövning och i en-
lighet med vad som kan anses vara barnets bästa.
Den interdepartementala arbetsgruppen lade fram
sin promemoria i januari förra året och föreslog en ny
lag om omskärelse av pojkar "i syfte att skapa garan-
tier för att omskärelsen äger rum på ett betryggande
sätt i enlighet med vad respekten för barnets bästa
kräver. Vi vill betona att vi inte ser någon motsättning
mellan de religiöst och kulturellt betingade aspekter-
na och respekten för barnets bästa."
Jag vill gärna stanna upp där en stund och titta
närmare på aspekten "barnets bästa". Barnkonventio-
nen har en oerhört stark ställning i vårt land. Då me-
nar jag inte bara i lagstiftningen och den offentliga
verksamheten utan hos var och en av oss. I denna
kammare har vi inte heller tvekat att ta strid för bar-
nets rätt när så varit påkallat. Därför anser jag det
viktigt att slå fast några punkter.
1. Manlig omskärelse var inte föremål för diskus-
sion i samband med framtagandet av barnkon-
ventionen.
2. Barnkommittén i Genève har aldrig tagit upp
frågan. Den har till uppgift att granska efterlev-
naden i de stater som har ratificerat konventio-
nen.
3. Den svenska barnkommittén, som tillsattes via
krav här i riksdagen, har inte heller gjort några
överväganden på området. Den redogör för den
dåvarande situationen men ställer inga krav.
4. Inga krav på förbud har väckts i motion eller
fråga här i riksdagen - inte heller i samband med
denna proposition.
Det är denna samsyn som legat till grund för ar-
betet med den här frågan. Jag vill därför passa på och
tacka mina kolleger i övriga partier i utskottet för ett
konstruktivt samarbete. Med barnets bästa för ögonen
har vi granskat propositionen och motioner och gjort
de förbättringar som vi ansett nödvändiga.
Det handlar om att smärtlindring alltid måste ges.
Detta ska ombesörjas av legitimerad läkare eller sjuk-
sköterska. Här fanns en oklarhet i propositionen som
vi nu tagit bort.
Vi anser inte att det ska lagregleras om särskild
kompetens för läkare för att få utföra omskärelsen.
Samma kompetens måste krävas som för ingrepp som
sker av medicinska skäl, men att det inte ska regleras
i lag utan skötas inom hälso- och sjukvården.
Vi föreslår också att regeringen ska ges i uppdrag
att efter fyra år återkomma till riksdagen med en bred
redovisning av erfarenheterna av lagregleringen. Här
har ju, bl.a. i en motion och av professor Yngve Ho-
fvander, framförts synpunkter om en tillfällig lag-
stiftning.
Jag anser att det är ett viktigt steg vi tagit när nu
riksdagens partier enats om att begära denna redovis-
ning och på så vis möjliggöra en utvärdering av lag-
stiftningen. Vi ska stifta lagar som står i samklang
med rättsuppfattningen i det omgivande samhället.
Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall
till förslaget i betänkandet och avslag på reservatio-
nen. Samtidigt kan jag konstatera att under de sex
minuter som har talat har det omskurits ungefär 140
pojkar runtom på vår jord.

Anf. 24 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Som det har sagts föreslår regering-
en i den föreliggande propositionen en reglering av
sådana omskärelser av pojkar som inte är medicinskt
betingad. I botten finns naturligtvis diskussionen om
omskärelse som företeelse.
Det här är ett område där principer och värdering-
ar ställs mot varandra. Känslor väcks, och det är lätt
att ta till överord och fälla onyanserade påståenden.
Jag omfattar den medicinska etiken men också religi-
onsfriheten och respekten för andra människors tro,
även om jag inte riktigt förstår den.
Jag tycker att det är rätt och riktigt att ta religiöst
och etiskt betingade hänsyn, likaväl som det är viktigt
att ta hänsyn till den enskilda individen som riskerar
att utsättas för smärta och komplikationer på grund av
ett ingrepp som inte är betingat av medicinska skäl
utan sker på frisk vävnad. Det är en grannlaga uppgift
att finna en acceptabel balans i vårt förhållningssätt.
Omskärelse av pojkar är något som har förekom-
mit i olika kulturer i flera tusen år av olika skäl såväl
religiösa som kulturella. I Sverige har det aldrig varit
en del av vare sig kultur eller religion, men visst har
man känt till företeelsen, om inte annat så från Bi-
beln. Omfattningen har varit liten och så att säga
exklusiv, vilket har medfört att det inte har funnits
något starkare allmänt engagemang i frågan.
Fram till helt nyligen har det ansetts självklart att
föräldrarna har haft en total beslutsrätt över barnen,
och deras beslut har inte kunnat ifrågasättas.
Någon reglering av verksamhet som pågått så
länge i världen och som har berört oss så lite har inte
ansetts nödvändig. Till detta kommer att man har haft
mycket oklara uppfattningar om barns förmåga att
känna smärta. Inte förrän under de senaste åren har
forskningen kunnat påvisa att även mycket små barn
förvisso kan känna smärta och att smärtan sätter out-
plånliga spår.
Samtidigt har de senaste årens befolkningsföränd-
ringar medfört att ingreppet har blivit mycket vanli-
gare, och man har kunnat konstatera att det är långt
ifrån komplikationsfritt. Barnets rättigheter har upp-
märksammats alltmer och den spänning som finns
mellan dessa aspekter och rätten till sin religion och
rätten att få växa upp i sin kulturkrets har gjort att
frågan om omskärelse har lyfts fram i ljuset. Det har
blivit uppenbart att någon form av reglering av verk-
samheten måste ske för att tillvarata barnets rätt att
slippa onödig smärta och tvingas på ett ingrepp som
inte kan göras ogjort, samtidigt som rätten till religi-
onsfrihet inte träds för när. Det är, som jag tidigare
sade, en mycket vansklig uppgift.
Det är medicinskt grundläggande att opåkallade
ingrepp i frisk vävnad som inte medför någon hälso-
vinst för personen inte ska göras. Man tillfogar då
smärta utan anledning. Risk för komplikationer finns
alltid, även med dödlig utgång. Möjligheten att senare
i livet ångra sig finns inte. Jag har själv av de skälen
haft mycket stora problem med att acceptera omskä-
relse av pojkar som inte är stora nog att välja själva.
Men mot det står att det finns uppgifter om hälso-
vinster, även om de i dag starkt ifrågasätts. Risken för
s.k. köksbordskirurgi utan minsta garantier för kvali-
tet och smärtlindring är uppenbar. Vikten av religiös
och kulturull identitet kan inte nog uppskattas liksom
nödvändigheten av att respektera andras åsikter, även
om jag inte delar dem.
Samtidigt måste man fråga sig: Är det föräldrar-
nas rätt till religionsfrihet som nu värnas i stället för
barnets rätt?
Det finns alltså skäl att välkomna en reglering
samtidigt som vi måste inse att vi i dag inte kan säga
om den ens med riksdagens kompletteringar och
skärpningar fått en lämplig utformning. Tillvaratar
den verkligen barnens intressen? Vad mer finns att
vänta i diskussionen om eventuella hälsovinster?
Säkras smärtlindring och upplevs respekten för reli-
giösa och kulturella traditioner som acceptabel?
Med tanke på svårigheterna att konstruera en bra
reglering inom ett område där så mycket spänningar
finns ville vi moderater att lagen skulle tidsbegränsas.
Då skulle en omfattande diskussion som underlag för
ett nytt ställningstagande bli nödvändig. Nu blev
resultatet av utskottets arbete att riksdagen föreslås ge
regeringen till känna att en omfattande utvärdering
ska ske inom fyra år för att utröna om förändringar i
regleringen måste göras, och det kan jag acceptera.
Under denna tid förutsätter jag att en betydligt
livligare debatt kommer att föras ute i samhället där
frågan om hur barnkonventionens krav att alla lag-
stiftningsåtgärder ska vidtas för att skydda barn mot
alla former av psykiskt eller fysiskt våld, skada eller
övergrepp ska vägas mot samma konventions inled-
ning där det framhålls att vederbörlig hänsyn ska tas
till vikten av varje folks traditioner och kulturella
värden. Sannolikt sker också rätt stora och snabba
åsiktsförändringar som berör synen på barn och synen
på vad som är verkligt viktigt ur religiös och kulturell
synpunkt inom de berörda grupperna. Uppföljningen
av riksdagens beslut är alltså mycket viktig.
Med tanke på att riksdagen också har fattat beslut
om prioriteringsriktlinjer i vården är det också viktigt
att man här följer upp även hur dessa efterlevs. Det är
ju inte fråga om ett ingrepp som kan hänföras till
hälso- och sjukvård, utan det är i högsta grad en an-
gelägenhet utanför det som andra skattebetalare kan
finna det rimligt att finansiera. Utan tvivel medför
också det ökade antalet samt att kraven på att smärt-
lindring skärps, vilket jag återkommer till, att re-
sursåtgången blir rätt stor. Det finns alltså många skäl
till att noga följa utvecklingen under de närmaste
åren.
Herr talman! Även om regeringens förslag att
rättsligt reglera sådan omskärelse som det nu är fråga
om var välkommet har utskottet ansett det vara nöd-
vändigt att skärpa förslaget på ett par områden. Vi
menar att det finns några punkter där precisering och
en mer skärpt lagstiftning behövs.
Det gäller till att börja med informationen som
måste vara mycket tydlig till båda parter så att man
verkligen har informerat om beslutet. Det gäller även
det som händer i framtiden, vilket ska ingå i den
information som ska ges. Det är också väldigt viktigt
att göra klart att så fort ett barns vilja på något sätt
kan anas måste denna respekteras.
Det gäller också, och inte minst, att smärtlindring
ska ske. Här lämnas inte någon mån för att glida på
detta och acceptera otillräcklig sådan med motivering
att barnen nog inte känner så mycket, att det går så
fort osv. Ingreppet är smärtsamt. Smärtlindring ska
ske för alla barn, och den ska, för att bl.a. minska
risken för komplikationer och för att den ska under
tillsyn, ske av hälso- och sjukvårdspersonal med
kompetens för detta, och det gäller även för den
minsta barnen.
Under sådana förhållanden har vi funnit det för-
svarligt att en särskild omskärare med speciell och
dokumenterbar kunskap kan utföra själva ingreppet
på de mycket små barnen då ingreppet är minst, då
läkningen är bäst och då risken för komplikationer är
minst. För de allra minsta barnen är risken minst, och
därför är detta ett i dag försvarligt ställningstagande.
Herr talman! Jag tror att vi har lyckats skapa en så
pass väl avvägd reglering inom ett mycket känsligt
område som det i dag är möjligt att åstadkomma.
Mycket väsentliga principer står här delvis mot var-
andra, och ingen är självklart rätt, ingen lösning är
den odisputabelt korrekta. Här krävs att vi erkänner
att det finns, inte bara rätt och fel utan ibland är inget
alldeles rätt eller helt fel.
Jag hoppas på en djupgående debatt i samhället
präglad av tolerans, lyhördhet och respekt för pro-
blemen framöver och att många deltar i den debatten,
så att vi om fyra år har ett underlag för ett ännu bättre
beslut.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkan-
det.

Anf. 25 ROLF OLSSON (v):
Herr talman! Det finns i dag, som framhållits,
ingen särskild rättslig reglering av omskärelser av
pojkar, dvs. sådana omskärelser som inte är medi-
cinskt betingade. Det är en klart otillfredsställande
situation, inte minst mot bakgrund av att dessa in-
grepp ökat i vårt land under senare år. Socialstyrelsen
uppskattar att uppemot 3 000 pojkar omskäres varje
år i Sverige.
Det nu föreliggande förslaget anger bl.a. under
vilka förutsättningar en omskärelse får utföras, vem
som får utföra ingreppet och straffbestämmelser för
den som utför ingreppet utan att vara behörig. Det är
väsentliga markeringar.
Socialutskottet har i ett brett arbete över parti-
gränserna ytterligare preciserat lagförslaget på viktiga
punkter. I förslaget finns nu inskrivet att den obliga-
toriska smärtlindringen ska ombesörjas av legitime-
rad läkare eller legitimerad sjuksköterska. Vidare
finns ett tillkännagivande om att regeringen ska följa
lagens tillämpning under fyra år och snarast därefter
återkomma till riksdagen med en bred redovisning av
erfarenheterna av lagregleringen. En internationell
jämförelse bör också följa med denna redovisning,
enligt tillkännagivandet.
Lagförslaget utgör en avvägning mellan viktiga
grundläggande principer och rättigheter som inte låter
sig förenas på ett enkelt sätt i detta fall. Det berör
religionsfriheten, det berör FN:s barnkonvention och
det berör också viktiga medicinsk-etiska spörsmål.
Det är Vänsterpartiets uppfattning att det nu förelig-
gande förslaget går att förena med dessa viktiga prin-
ciper.
Men för Vänsterpartiets del är det viktigt att fast-
slå att detta lagförslag ska ses som början på en pro-
cess som kan vända utvecklingen. Traditioner och
sedvänjor kan förändras, former och utövande kan
modifieras av en aktiv och öppen samhällsdebatt med
sakliga argument, och en sådan debatt har nu börjas
föras på allvar. Det är en debatt som vi i Vänsterpar-
tiet välkomnar. Det är därvid oerhört viktigt att sträva
efter att alla får komma till tals och att tid ges så att
processen får verka. Vi ska också ha i minnet att
denna debatt och kritiska granskning av omskärelser
pågår i många länder runt vår jord. Tillkännagivandet
i betänkandet om att regeringen ska återkomma till
riksdagen med en bred rapport efter fyra år borgar för
att frågan kommer att fortsätta att diskuteras och vara
föremål för nya överväganden. Det är mycket viktigt.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet.

Anf. 26 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! När jag tog del av regeringens för-
slag, när propositionen kom i slutet på mars, tror jag
att det var, kände jag en stor vånda. Jag kände ånyo
att det finns vissa frågor som vi beslutar om här i
riksdagen som är svårare än andra. Jag kände att jag
närmade mig den här mycket, mycket svåra frågan
med stor ödmjukhet.
Precis som Leif Carlson så riktigt sade, är det så
svårt när man ska väga två saker emot varandra. Nu
är det förvisso så att socialutskottets verksamhetsom-
råde inte omfattar religionsfriheten, som är en grund-
lag, utan det är en fråga för konstitutionsutskottet.
Därför, herr talman, är anledningen till att den här
frågan hamnade hos oss i socialutskottet att den just
rör ett ingrepp.
Vi har fått en hel del brev och telefonsamtal om
den här frågan, och jag har stor respekt för var och en
av åsikterna, oavsett vilka man har. Men när mo-
tionstiden pågick kunde man bara konstatera att det
inte fanns någon motion som ville förbjuda omskärel-
se i Sverige.
I den kristdemokratiska motionen var vi noga med
att ta upp smärtlindringen. Vi krävde att man skulle
försäkra sig om adekvat smärtlindring. Vi tycker att
det är precis lika viktigt oavsett hur gammal en pojke
är. Och jag är glad, herr talman, att vi i utskottet har
fått fram ett betänkande som garanterar detta.
Jag vill också gärna säga att jag tycker att det är
oerhört bra att efter fyra år få en bred utvärdering av
förslaget. Jag tror att vi behöver det. Jag tror också att
svenska folket behöver lite tid för att samtala i sådana
här frågor och försöka förstå. Vi ska med all respekt
försöka se till att vi kommer så rätt som det över
huvud taget är möjligt.
Jag vill, herr talman, yrka bifall till utskottets
hemställan i socialutskottets betänkande.
Jag kan känna en viss glädje över att man nu har
fört frågan för de här barnen framåt, dvs. att man nu
garanterar smärtlindring, att ingreppet sker på ett
riktigt sätt i sterila miljöer och att det bara är legiti-
merade läkare plus de som har fått Socialstyrelsens
godkännande som får utföra ingreppet.
Jag vill också uttrycka en viss besvikelse över
Miljöpartiet, vilket som enda reservant faktiskt av-
styrker propositionen. Det tycker jag är synd. Det
betyder att omskärelse skulle kunna ske på 2 000-
3 000 pojkar i det här landet helt utan lagreglering.
Men jag är glad att det finns en bred majoritet för
betänkandet.

Anf. 27 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Anledningen till att vi avstyrker pro-
positionen är att vi vill att regeringen ska återkomma
med ett förslag som ger just de minsta barnen ett
skydd. Som jag sade kan vi inte ställa upp på att om-
skärelse av pojkar som är under två månader kan
utföras även i en icke steril miljö, för det behöver ju
inte ske på sjukhus. Många läkare säger att just
smärtlindringen är det moment som är kritiskt när det
gäller så små barn. Därför kan vi inte ställa oss bak-
om förslaget. Men vi vill att det ska vara en reglering
och att man ska återkomma med ett förslag som ger
ett skydd för just de minsta barnen.

Anf. 28 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Konsekvensen när man avstyrker
propositionen blir trots allt att omskärelser sker utan
lagreglering, och i den reservation som finns avstyrks
likväl hela propositionen.

Anf. 29 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Som jag sade vill vi ha en reglering,
men vi vill att man ska återkomma därför att regle-
ringen inte är fullständig när dessa små barn uteläm-
nas. Jag tycker att Chatrine Pålsson kan ta till sig att
vi inte vill utelämna dessa små barn på det vis som
man har gjort i betänkandet och i propositionen.

Anf. 30 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Reservationstexten handlar faktiskt
om att propositionen avstyrks, Kia Andreasson. An-
nars skulle man enbart utifrån den här synpunkten
velat att regeringen återkommer, men nu avstyrker
man propositionen på alla punkter, vilket betyder
ingen reglering.

Anf. 31 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Frågan om omskärelse av pojkar har
debatterats flitigt under senare tid. Det är en fråga
som är svår, komplex och som väcker känslor. Jag
tror att många upplever någon form av konflikt mel-
lan barns hälsa och välbefinnande kontra kulturella
och religiösa värden, så även jag.
I Sverige omskärs ca 3 000 pojkar per år. Det
finns sannolikt ett mörkertal när det gäller ingrepp
som sker utan myndigheternas eller sjukvårdens kän-
nedom.
Centerpartiet ställer sig bakom utskottsmajorite-
tens förslag i dess helhet. Vi anser att det är riktigt
med en lag och reglering av omskärelse av pojkar
som inte är medicinskt betingad. Smärtlindring blir
obligatorisk och ingreppet får utföras endast av legi-
timerad läkare eller, i vissa fall, av personer med
särskilt tillstånd av Socialstyrelsen. Trots de tvek-
samheter som kan anföras anser Centerpartiet vid en
samlad bedömning att förslaget motiveras av att den
medicinska säkerheten ökar och av att smärtlindring
säkras.
Socialutskottets majoritet, som jag och Center-
partiet tillhör i denna fråga, har gjort viktiga skärp-
ningar och förbättringar av regeringens förslag. Från
Centerpartiet motionerade vi t.ex. om att alla pojkar
oavsett ålder ska ges samma rätt till ett tryggt, smärt-
fritt kirurgiskt ingrepp. Utskottets skärpning, innebä-
rande att omskärelse inte ska få utföras utan smärt-
lindring samt att smärtlindringen ska ombesörjas av
legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska, är
bra. Tillsammans med resten av innehållet i ut-
skottstexten betyder det att Centerpartiets motions-
krav har tillgodosetts. Även övriga förslag och skriv-
ningar i utskottsbetänkandet känns så långt jag kan
bedöma genomarbetade. Det är bra att vi har uppnått
en enighet, i varje fall i det närmaste, mellan partier-
na.
Det är viktigt att noga följa effekterna av den fö-
reslagna lagstiftningen. Därför är det som utskottet
säger om att regeringen efter fyra år ska återkomma
till riksdagen med en bred redovisning av erfarenhe-
terna av lagregleringen ett bra förslag.
Statens medicinsk-etiska råd är en av flera instan-
ser som i sina remissvar framfört värdefulla syn-
punkter på detta ärende. Bl.a. har de diskuterat att det
behövs fortsatt samhällsdialog om möjligheterna till
förändringar av formerna för omskärelse, åtminstone
på längre sikt. Med full respekt för kulturella och
religiösa värden och intressen kan det inte vara fel att
stimulera dialog - och dialog betyder självfallet att
alla berörda ska delta.
Till sist, herr talman, vill jag yrka bifall till försla-
get i utskottets betänkande i dess helhet.

Anf. 32 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Propositionen om omskärelse av
pojkar har enligt min mening fått en mycket noggrann
behandling i socialutskottet. Strävan har också varit
att vi skulle bli så eniga som möjligt. Det här är ett
svårt område att fatta politiska beslut omkring. Samt-
liga partier utom Miljöpartiet står ju också bakom
betänkandet.
Det var många olika aspekter som behövde vägas
in i den här frågan. Propositionen handlar i viss mån,
men inte direkt, om religionsfrihet. I första hand
handlar det om att skydda de små pojkarna, alltså de
som är under två månader. Det är det som det handlar
om i huvudsak. Det är enligt Folkpartiets uppfattning
bra att omskärelse av pojkar nu blir lagreglerad. Soci-
alutskottet har också gjort ett antal förändringar i
förhållande till propositionen som ytterligare förstär-
ker säkerheten när det gäller omskärelse.
I propositionen fanns endast något vagt inskrivet
om smärtlindring. Det nu föreliggande betänkandet
tillförsäkrar även de små pojkarna, under två måna-
der, en adekvat bedövning som ska utföras av legiti-
merad personal, läkare eller sjuksköterska. Bedöv-
ningen, som består av en spruta med lokalbedöv-
ningsmedel, är inte helt enkel att lägga. Därför är det
viktigt att legitimerad sjuksköterska eller läkare ger
injektionen. Jag utgår från att man t.ex. inom den
judiska församlingen kommer att anlita en van person
för det här.
Även när det gäller de personer som utan att vara
läkare ska få utföra omskärelse på de små pojkarna
har utskottet skärpt förslaget så att den person som
ska ha en speciell kompetens och noggrant ha lärt sig
att utföra omskärelsen också ska kunna dokumentera
sina kunskaper. Vi vet att de som gör det i dag har en
utbildning, men det är viktigt att man också kan do-
kumentera denna. Det föreslås en särskild bestäm-
melse i lagen enligt vilken regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om de här personernas kompetens.
Herr talman! Dessutom innehåller den föreslagna
lagen regler om information, samtycke, tillsyn och
straffansvar för den som utför omskärelse utan att
vara behörig. Det är bra.
Den senaste tiden har vi ju, som flera har talat om,
fått en diskussion omkring omskärelse, om den ska
förbjudas eller inte. Det är inte frågan om förbud eller
inte som är uppe i dag, men det här är en diskussion
som jag utgår från kommer att fortsätta. Jag tycker att
det är viktigt att diskussionen också förs bland de
grupper i vårt samhälle där omskärelse är en del av
religionen eller kulturen.
Vi anser inte att det i dag finns anledning att för-
bjuda omskärelse. Med hänsyn till de förslag som nu
föreligger anser vi också att omskärelse, genom lag-
regleringen och de speciella regler som ska gälla,
kommer att kunna ske på ett mer betryggande sätt än
tidigare. Vi har också förslaget om en utvärdering
efter fyra år, som naturligtvis kommer att ligga till
grund för ett eventuellt framtida ställningstagande.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 33 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vill tydliggöra varför Miljöparti-
et, som Kerstin Heinemann sade, inte står bakom. Det
är på grund av det som jag har sagt tidigare, att de
små barnen inte omfattas. Det var en diskussion i
utskottet. Vårt förslag handlar om denna del. Vi är för
en reglering. Utskottet ansåg dock att man inte kunde
göra en sådan reservation. Då måste man avslå hela
betänkandet. Det ville inte vi, men i denna tvist fann
utskottet att vi i stället skulle avslå hela. Det står
också i betänkandet på s. 7 att det är i den delen som
Miljöpartiet är emot, alltså just att de minsta barnen
inte omfattas av att legitimerade läkare ska utföra det
här.

Anf. 34 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag antar att Kia Andreassons replik
mer var en replik på Chatrine Pålsson än på mig ef-
tersom jag bara sade att ni inte var med i det enhälliga
betänkandet. Men då kan jag passa på att säga att jag
tycker att Kia Andreasson kanske har läst betänkan-
det lite dåligt när hon framför det här att bedövningen
inte sker under bra former. Jag är övertygad om att
både legitimerade läkare och legitimerade sjuksköter-
skor, med den legitimation och den vana som de har,
när de utför den här lokalbedövningen kommer att se
till att det sker under sterila och betryggande former.

Anf. 35 TASSO STAFILIDIS (v):
Herr talman! Jag vill börja med att referera till vad
en omskuren och kränkt man anförde på TV i morse.
Han känner sig kränkt, kränkt av sina föräldrar och
kränkt av samhället som inte skyddat hans mänskliga
rättigheter som barn. Han beskriver det lagförslag
som vi debatterar i dag som överilat, dåligt under-
byggt och dåligt utrett. Lagförslaget har i praktiken
givit vika för religiösa och puritanska traditioner. Han
hävdar att begreppet religionsfrihet tydligt och kanske
avsiktligt misstolkats eller vantolkats. Han säger:
Smärtan är inte huvudsaken. Utseendet är inte huvud-
saken. Det är rätten att själv få välja som är huvudsa-
ken. Barnet har inte den fria viljan. Ingreppet kan
aldrig göras ogjort. Att få sin förhud avskuren bär
man med sig hela livet som en märkning, en ofrivillig
märkning.
Herr talman! I praktiken överlåter socialutskottet
ansvaret för detta ingrepp på den enskilde pojken om
han nu inte skulle vilja utsätta sig för en omskärelse
där förhuden skärs bort från pojkens penis. Om poj-
ken inte protesterar, sätter sig emot eller på något
annat synligt och tydligt sätt visar att han inte vill få
förhuden bortskuren genomförs ingreppet eller om-
skärelsen efter föräldrarnas och traditionernas öns-
kemål. Det försvarslösa skrikande barnet, ett barn
som inte har bett om att bli stympat, får sin förhud på
penis avskuren.
Men, herr talman, vad händer om pojken inte vill
men ändå inte vågar säga ifrån? Och för all del påpe-
kar både regeringen och socialutskottet mycket riktigt
att mycket små barn av naturliga skäl inte kan ge
uttryck för en egen vilja.
Detta förefaller mig vara ett stort avsteg från den
praxis som annars tillämpas utifrån principen om
barnets bästa, grundat bl.a. på FN:s konvention om
barnets rättigheter.
Jag trodde att vi i denna kammare och lagstift-
ningen främst ska skydda barn från just sådana situa-
tioner som en omskärelse i praktiken innebär, alltså
enligt barnkonventionens artikel 24 vidta alla effekti-
va och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditio-
nella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa, eller
som i artikel 19, där det står att vi via lagstiftningen
ska skydda barn mot alla former av fysiskt och psy-
kiskt våld, skada eller övergrepp.
Herr talman! Vems ärenden går socialutskottet
och regeringen i detta förslag? Ja, inte är det barnens!
Och jag frågar mig varför. Kanske har utskottet ett
bättre svar och ett uns till motivering för sitt avslag på
motion So44, skriven av mig själv med flera, där vi
begär att en åldersgräns på 18 år införs då den unge
mannen själv får bestämma över ett kirurgiskt in-
grepp av detta slag på sin egen kropp. Vi har även lyft
upp en gräns vid 16 års ålder då en pojke får anses ha
nått en sådan mognad att han är kapabel att inse inne-
börden i ingreppet och själv kunna medverka till ett
beslut. Detta måste sjukvården försäkra sig om vid
enskilt samtal med den berörde pojken, då det däref-
ter även krävs tillstånd från vårdnadshavare.
I praktiken finns det, herr talman, i motsats till det
Chatrine Pålsson sade, ett förslag i detta betänkande
på förbud mot omskärelse på pojkar. Min uppfattning
är att vi genom att inte totalförbjuda omskärelse av
pojkar bryter vi mot bl.a. barnkonventionen. Förvisso
är utskottets förslag bättre än regeringens proposition,
men jag förstår inte varför det ska krävas fyra år in-
nan en utvärdering ska genomföras.
Min största farhåga, eller det jag reagerat starkast
över - ja, herr talman, det jag så att säga saknar mest
av allt - är vart förhuden har tagit vägen. Ingenstans
har jag kunnat utläsa någon målinriktning att man på
sikt ska försöka få bort omskärelse av pojkar under
18 år. Varför? Kan någon vänlig ledamot i socialut-
skottet förklara detta för mig? Ska det för all framtid
vara så att vissa barn, små pojkar, automatiskt föds
till att utsättas för en omskärelse där pojkarnas förhud
skärs bort?
Vem tar ansvar för detta ingrepp när pojkarna bli-
vit unga män och känner djup ånger och förtvivlan
över hur de har behandlats och vad de har utsatts för
utan att själva ha förmått stå emot? Jag förstår att
detta lagförslag innebär att lagstiftaren tvår sina hän-
der, men det är socialutskottet, ja, vi ledamöter av
Sveriges riksdag, som i slutändan bär ansvaret men
som på grund av omständigheter som jag inte förstår
överlåter ansvaret och skulden på den pojke som
redan utsatts för något han inte kunnat påverka.
Herr talman! Jag har i viss mån, på kort sikt, för-
ståelse för lagförslaget med tanke på just barnen,
nämligen att på ett relativt sätt skydda barnen från
den smärta de utsätts för vid en omskärelse genom
smärtlindring och att ingreppet enbart får genomföras
av läkare, såvida barnet inte är under två månader
gammalt, då även andra, av Socialstyrelsen godkän-
da, tyvärr tydligen får genomföra detta kirurgiska
ingrepp. Syftet är dock att även här skydda barnen
genom att ingreppet ska ske så säkert som möjligt.
Men ingenstans står det något om att detta är en tem-
porär lösning, en akut åtgärd, i väntan på en attityd-
förändring till omskärelse.
Herr talman! Jag ser det här förslaget som en akut
åtgärd, och flera av ledamöterna i socialutskottet har
just påpekat detta i sina anföranden. Men det står
ingenting om det här i betänkandet. Varför? Ingen-
stans efterlyser socialutskottet en attitydförändring.
Ingenstans föreslår socialutskottet en informa-
tionskampanj mot att barn utsätts för könsstympande
ingrepp - ingenstans. Varför, herr talman? Ska vi se
detta förslag som pojkars rättighet att få förhuden
avskuren? Jag vill fråga er ledamöter i socialutskottet
om det är på detta vis som ni har gjort era bedöm-
ningar och avväganden.
Eftersom utskottet inte heller har valt att motivera
sitt avslag på motion So44, som alltså är den enda
motion där det krävs ett förbud mot omskärelse såvi-
da man inte har fyllt 16 eller 18 år, skulle jag kunna
se det som att utskottet egentligen instämmer i kravet
på åldersgräns men kanske inte vågar eller förmår
argumentera emot. Det har jag också uppfattat i flera
inlägg från talarstolen i dag. Och eftersom ingen här i
kammaren än så länge har begärt replik kan jag inte
heller annat än tolka det så att ledamöterna här i
kammaren håller med mig men av olika anledningar
inte förmår argumentera emot. Är det så, ledamöter i
socialutskottet? Vart tog principen om barnets bästa
vägen?
Herr talman! Jag har absolut ingenting emot om-
skurna män eller att män omskär sig. Jag är den förste
att förespråka mäns rätt att själva avgöra om de vill
ha kvar sin förhud eller ej av diverse olika anledning-
ar och skäl. Men jag är emot att barn utsätts för in-
grepp där de själva inte kan fatta beslut. Det är inget
annat än övergrepp, övergrepp på barn.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till
motion So44 med kravet på åldersgräns för omskärel-
se av pojkar som inte är medicinskt motiverad och i
praktiken ett förbud mot omskärelse av pojkar.
Herr talman! Smärtan är inte huvudsaken. Utse-
endet är inte huvudsaken. Inte ens den sterila och
säkra miljön vid omskärelse är huvudsaken. Det är
barnets rätt som är huvudsaken, barnets rätt att själv
få välja. Det är huvudsaken.

Anf. 36 ULLA HOFFMANN (v):
Herr talman! Omskärelse väcker starka reaktioner,
vilket visas av att den debatt som har förts har varit
mycket upprörd. En del debattörer hävdar att barnet
måste få välja själv och att omskärelse är ett brott mot
de mänskliga rättigheterna. Låt mig redan nu säga att
jag delar den uppfattningen. Religiösa samfund å
andra sidan hävdar sin rätt att omskära små pojkar,
eftersom de då ingår i ett förbund med Gud eller
Profeten. Under religionsfrihetens täckmantel kräver
de att få fortsätta dessa övergrepp på nyfödda eller
små pojkar - som om att skära bort en del, en viktig
del, av ett barns penis skulle vara att jämställa med
nattvarden, som överrabbin emeritus i judiska för-
samlingen hävdar.
Det är också intressant att notera hur många de-
battörer har uttryckt sig. Man talar om barnens rätt till
förbund med Gud eller Profeten. Man säger att man
har ett behov av att känna igen en jude eller en mus-
lim. Men detta är tydligen ett behov som endast finns
på den manliga sidan. Jag må vara okunnig på detta
område, men jag har svårt att föreställa mig att det
första två män gör för att känna igen varandra är att
dra ned byxorna. Och om det skulle vara så två män
bekantar sig med varandra, hur ska man då veta om
det är en jude, en kristen eller en muslim, eftersom
omskärelsen görs på samma sätt?
Det har hävdats av en professor i barnmedicin att
den medicinska aspekten inte är viktigast, utan att
barn har rätt till en kulturell identitet. Jag tar inte
ställning till om den kulturella identiteten är väl så
viktig som den medicinska, men jag förstår inte reso-
nemanget. Om den kulturella identiteten innebär ett
övergrepp på ett barn, är vi då beredda att acceptera
det? Alldeles klart och tydligt är det för vissa läkare
helt okej att utföra traumatiska kirurgiska ingrepp på
helt friska barn, och läkaretiken tycks som bortblåst.
Dessutom påstår en professor att smärtan endast
varar i 30 sekunder. Men om smärtan varar i ett par
veckor på en vuxen, varför skulle den då bara vara i
30 sekunder på ett barn? Självklart är detta nonsens.
Det är lika mycket nonsens som att hävda att barnet
inte skulle komma ihåg övergreppet. Tillräckligt
många vuxna män har vittnat om hur de upplevt om-
skärelsen som ett övergrepp och vilka spår den har
satt i dem för resten av livet för att omskärelse ska
totalförbjudas.
En judisk man uttrycker det så här: Jag känner
verkligen att de har tagit något ifrån mig. Vad han
uttryckte var inte bara att man hade skurit bort en del
av honom utan att man hade gjort det på en så känslig
del av kroppen utan någon medicinsk orsak. Man
hade framför allt skurit bort en del av hans könsorgan
utan att fråga honom.
I artikel 24 i barnkonventionen står att konven-
tionsstaterna ska vidta alla effektiva och lämpliga
åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor
som är skadliga för barns hälsa. I artikel 19 står att vi
lagstiftningsvägen ska skydda barn mot alla former
av fysiskt och psykiskt våld, skada eller övergrepp.
Min uppfattning är att vi genom att inte totalförbjuda
omskärelse av pojkar bryter mot barnkonventionen.
Religionsfriheten är viktig, och den ska försvaras.
Var och en av oss ska ha rätt att tillhöra ett religiöst
samfund och praktisera vår tro. Men omskärelse av
pojkar handlar inte om religion, lika lite som bortgif-
tande av 12-åriga flickor gör det. Jag har all respekt
för vad som står i Bibeln - det står inte något om
omskärelse i Koranen - men vi ska inte glömma att
Bibeln skrevs under en helt annan verklighet än den
vi lever i i dag. Att efterlevnaden av Bibeln kan för-
ändras vet vi. Vi lever i dag inte efter alla de påbud
som står där, eftersom vi vet bättre genom forskning
och t.ex. genom att den kvinnosyn som avspeglas i
Bibeln och Koranen har förändrats under årens lopp.
Självklart går traditionella sedvänjor eller religiö-
sa riter att förändra. Det handlar endast om medve-
tandegrad när det gäller vad de kan innebära. Över-
rabbinen emeritus säger i en debattartikel att han, om
han bara får bevisat för sig att omskärelse är stymp-
ning, kommer att ställa upp och försöka motverka en
tretusenårig historia. Det tycker jag låter positivt,
eftersom det kan innebära att förbundet med Gud kan
ta sig andra uttryck än att skära bort en del av en
pojkes penis.
Inledningsvis berättade jag att jag anser att om-
skärelse av pojkar ska totalförbjudas eftersom det
enligt min mening är ett brott mot barnkonventionen
och eftersom vi sätter barnkonventionen framför
denna traditionella sedvänja. Jag yrkar därför bifall
till motion So44 av Tasso Stafilidis. I motionen säger
vi att det ska finnas en åldersgräns på 18 år vid man-
lig omskärelse som inte är medicinskt motiverad.
Man skulle kunna ställa sig frågan varför jag då
inte yrkar bifall till Miljöpartiets avslagsyrkande. Låt
mig säga att socialutskottets betänkande är bättre
eftersom Miljöpartiets avslagsyrkande innebär att
omskärelsen kan fortsätta på samma sätt som i dag,
dvs. utan krav på smärtlindring eller hygieniska för-
hållanden och utan några krav på den som utför in-
greppet. Kia Andreasson säger visserligen att utskot-
tet sagt att Miljöpartiet måste avslå förslaget för att
kunna lägga fram sin reservation, men alternativet
hade varit att Miljöpartiet hade skrivit ett eget lagför-
slag i en reservation.
Herr talman! Jag vill också slutligen framföra att
jag tycker att utskottet har gjort ett mycket seriöst
arbete, även om jag anser att man kunde ha gått läng-
re. Vi har kommit så pass långt i Sverige att vi inte
borde acceptera att övergrepp på småpojkar genom-
förs under religionsfrihetens täckmantel.

Anf. 37 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Mycket av det Ulla Hoffmann och
även tidigare talare sagt kan jag i sak hålla med om
och ha förståelse för. Det sker utifrån vår kultursyn,
vår rationella syn och den västerländska uppfattning-
en om hur man tar ställning. Men jag kan inte hålla
med när det gäller det nedlåtande sätt som man ändå
har mot människor som har en annan tro. Tidsaspek-
ten är avgörande för hur deras religiösa upplevelse
och deras religiösa förbund med sin gud ska ingås.
Jag förstår inte deras syn, men jag respekterar den
ändå därför att jag tycker att det är en del av vår väs-
terländska idéfilosofi och vår tradition att respektera
andra åsikter och så långt som möjligt ta hänsyn till
dem. Vi ska övertyga dem i öppen debatt om att det
kan lösas på annat sätt och att det inte är ett rimligt
förhållningssätt.
Därför är de fyra åren viktiga. Vi ska föra den de-
batten, så att förändringsförslagen kan komma från de
religiösa och kulturella grupperna själva när de har
insett att vi i sak har en riktig argumentering. Men jag
är inte villig att ägna mig åt någon form av kulturim-
perialism där jag talar om att vi alltid har rätt, att vi i
alla sammanhang vet vad som är bäst och att vi för-
mår väga hur barn upplever det mot hur familjen
upplever det. Vi anser i vår individuella fixering att
man alltid ska få avgöra själv, men andra tycker kan-
ske i stället att samhörigheten i gruppen och familjen
väger över. De enskilda tycker kanske faktiskt det.
Vi ska övertyga dem i diskussion under dessa år,
men vi ska inte med lagstiftning tvinga fram någon-
ting och sätta oss på andra människors värderingar
och trosuppfattningar förrän de själva har funnit att
det kanske är bra att ändra sig. Jag vill ha större re-
spekt för andra människor. Jag delar i sak uppfatt-
ningen att vi ska komma till en annan lösning, men
det får ta den tid det tar.

Anf. 38 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag hoppades att det hade framgått
ganska klart av mitt inlägg att jag inte anser att detta
handlar om religion. Jag anser att man tar religionen
som en täckmantel för att kunna göra vissa saker. Vi
har samma fenomen vad gäller t.ex. könsstypmning-
en. Den betraktades under en viss period som en
religiös företeelse. Längre fram har vi sagt att det
handlar om kultur och traditionella sedvänjor. Vi har
för ett litet slag sedan tagit bort den dubbla straffbar-
heten därför att vi har ansett att detta övergrepp inte
ska få begås.
Jag kan inte se varför man inte skulle kunna ge
samma skydd här. Nu vill jag inte jämföra köns-
stympning med omskärelse av pojkar, eftersom det
inte är samma typ av ingrepp och inte heller har
samma bakgrund. Men jag kan inte se varför vi inte
ska sätta barnkonventionen framför detta att man i
religionsfrihetens namn försöker göra sådana saker.
Det är rätt intressant. Leif Carlson talar om grup-
pen och familjen. Så har det också varit. Man pratar
om familjens rätt. Man pratar om omskärelse som ett
förbund med Gud. Men i en familj finns det ofta
flickor. När jag har frågat hur flickorna ska kunna
ingå detta förbund med Gud och hur de ska kunna
visa sin kulturella identitet har svaret ibland blivit att
de har slöjor. Då skulle man kunna säga att det hade
varit enklare att använda detta yttre attribut än att
omskära pojkar, dvs. göra detta ingrepp i pojkarnas
penis.

Anf. 39 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Det är just detta vi kan acceptera -
det rationella. Man gör en annan symbolhandling. Jag
tycker att vi sätter oss på ärligt religiösa människor
för vilka detta är viktigt när vi säger att de gör detta
som en täckmantel. Jag tror inte att de gör det för att
de vill skada barnen eller av någon annan anledning.
Jag tror att de gör det av en djup religiös övertygelse
som jag visserligen inte delar men som jag har re-
spekt för. Att då säga att man har religionsfriheten
som täckmantel tycker jag faktiskt är rätt oförskämt
mot djupt religiösa människor.
Jag tycker alltså att vi ska övertyga i diskussion.
Vi ska inte utgå från inställningen att detta är någon-
ting som vi kan sätta oss över därför att det inte har
någon djup innebörd utan är hyckleri. Det är inte
värdigt.
Jag menar att vi ska övertyga i diskussion under
åren och få grupperna att själva inse att det går att
göra med symboliska handlingar och på ett annat sätt
än vad man gör i dag. Då har vi vunnit slaget. Men vi
vinner inte någon framgång med att helt enkelt chika-
nera djupt kända värderingar och djupt kända religiö-
sa övertygelser.

Anf. 40 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Låt oss konstatera att jag inte har sagt
någonting om att det inte är viktigt att vi ska försöka
att i argumentation övertyga människor om att man
inte ska omskära barn, om att man inte ska skära bort
delar av ett barns könsorgan. Det gäller oavsett om
det är en kvinna eller en man. Lämna könsorganen i
fred! Det är det som måste vara budskapet till vilken
människa det än är.
Tasso Stafilidis har också tagit upp att diskussio-
nen om hur den här informationskampanjen ska gå till
saknas i betänkandet. Hur ska vi fortsätta att arbeta?
Det är bara att hoppas på att vi i dag t.ex. har lyckats
provocera på ett sådant sätt att den här diskussionen
kommer att fortsätta.
Sedan måste jag erkänna att jag blir lite brydd när
Leif Carlson säger att jag är oförskämd mot troende
människor. Jag tycker inte att det har framgått av det
som jag har sagt att jag försöker vara oförskämd mot
någon, allrahelst inte i denna kammare. Men jag
skulle vilja vända på det och säga att det lagförslag
som nu läggs fram, som inte innebär ett totalförbud,
är oförskämt mot de män som klart har gett uttryck
för att de känner att man har tagit något ifrån dem när
man har skurit bort en del av deras penis. Det handlar
kanske inte, precis som Tasso Stafilidis sade, om
ingreppet i sak utan om det faktum att man skär bort
en del av en människas könsorgan utan att fråga per-
sonen i fråga.

Anf. 41 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Jag kommer att ta upp en helt annan
aspekt på den här frågan. Jag tycker inte att man ska
ha speciallagar av den här typen. Vi har en generell
lagstiftning som beivrar felaktiga ingrepp av det här
slaget. Det räcker. Vill man påverka religion osv. ska
det ske genom samtal; det ska ske underifrån.
Jag borde ha skrivit en motion om att vi inte ska
ha den här typen av lagstiftning. Och jag borde ha
sagt likadant i många andra ärenden. Det är klåfing-
righet.
Nu står jag inför ett dilemma. Hur ska jag rösta?
Röstar jag med utskottet säger jag ja till lagstiftning,
men jag tycker att det är en fel attityd till lagstiftning.
Att rösta för reservationen är fullkomligt uteslutet.
Man har visat på en väldigt stor intolerans, även om
man har förklätt det med andra ord. Vad jag får göra i
och med min röstförklaring är att avstå, och jag avstår
för att man använder lagstiftningen på ett sätt som
inte är förknippat med den ursprungliga västerländska
synen på the rule of law.

Anf. 42 PÄR-AXEL SAHLBERG (s):
Fru talman! Det moderna västerländska samhället
bygger på många viktiga principer. Individens rätt att
fatta sina egna beslut är en sådan viktig princip, och
jag delar denna grundsyn, men det är självfallet en
villfarelse att denna individens rätt uppstår i ett värde-
ringsneutralt rum. Familjen och övriga vuxenvärlden
är ju sådana kollektiva rum där de här värderingarna
tar form, och mot bakgrund av de här värderingarna
tar sedan den unge spjärn ibland, och oftast, för att
tradera och bära dem vidare, ibland för att ta avstånd
från dem.
Jag tycker att socialutskottet i det här ärendet har
balanserat den nu aktuella frågan, som gäller det
medicinska ingreppet, såväl som de värderingar som
rör religionsfrihet och respekt för människor. Man har
gjort ett mycket bra ställningstagande. Jag stöder det
till alla delar.
Men det som motiverade mig att ta till orda i den
här debatten är inte betänkandet i sig utan debatten
här i den här kammaren i dag och det som vi har hört
utanför den här kammaren under den här processen
och även tidigare. Det handlar om respekten för män-
niskor. Jag saknar den här grundläggande respekten.
Det innebär inte att man inte i olika frågor kan dis-
kutera de olika uttryck för kulturella och religiösa
traditioner som finns, men den grundläggande re-
spekten måste finnas där.
Ulla Hoffmann och andra har talat i termer av att
den här traditionen sker under religionsfrihetens
täckmantel och påstår att det här inte handlar om
religion. Då har ju hon och andra brutit mot den
grundläggande princip som säger att vi ska ha respekt
för hur människors värderingar har växt fram. Det
innebär inte att vi bara ska ta allt för god fisk och
säga att så här är det, och så här ska det få vara. De-
batten kan få förekomma, men den måste grundläg-
gas i respekt. Man måste kanske ändå påminna om att
vi står här i Sveriges riksdag år 2001 och diskuterar
en tradition som är åtminstone 4 000 år gammal,
sannolikt ännu äldre. Den hänger i huvudsak samman
med två världsvida religioner och har dessutom kultu-
rell spridning i Afrika och andra delar av världen och
har haft det under lång tid. Skulle vi nu plötsligt år
2001 vara så upplysta att vi kan basunera ut rätt bak i
historien att man har haft fel? Det är ju inte respekt-
fullt mot människors sätt att bära och behandla sin
tradition.
Jag tycker att saken kan diskuteras. Jag tycker att
socialutskottet och regeringen i huvudsak har lagt
fram ett förslag som skapar en bra reda i den här
frågan, men respekten för det som hos människor är
grundläggande sedan generationer måste vi ta som
utgångspunkt för ett sådant här samtal. Så ser också
svensk lagstiftning ut, och jag tycker att det är viktigt
att det sägs i den här debatten.

Anf. 43 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Det var många ord som Pär-Axel
Sahlberg kunde ta fram. Bl.a. pratade han om att jag
inte skulle ha respekt. Vad jag förstår anser Pär-Axel
Sahlberg inte att jag har respekt för de människor
som utför detta och de föräldrar som anser att deras
pojkar ska omskäras. Jag skulle vilja vända på det här
lite grann och säga att jag försöker ge uttryck för
respekt för det lilla barnet, respekt för pojkens rätt att
själv få bestämma om sitt könsorgan.
Jag vill också påminna om att den här omskärel-
sen inte alltid bara har handlat om religion, utan det
har också handlat om att man ska förhindra pojkar
från att onanera. Omskärelsen har varit bra mot reu-
matism och mot många andra saker. Så jag menar att
grunderna är helt olika.
Jag vill ha respekt för barnkonventionen och för
de barn som inte har någon möjlighet att själva säga
ifrån. På grund av ett kulturellt tryck tvingas de att
ställas upp på någonting sådant här.
Jag vill också ta upp ett exempel som jag tog upp
tidigare, nämligen könsstympning. Det har tidigare
har setts som en religiös företeelse. Sedan har det
blivit en kulturell företeelse, en traditionell sedvänja
osv. Där har faktiskt Sverige aktivt tagit ställning. Jag
tycker att vi i Sverige kan stifta lagar som ska gälla
här i Sverige. Vi har också rätt att framföra dem, men
jag tycker inte om att bli pådyvlad att jag inte skulle
ha respekt för människor.

Anf. 44 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det är så med många gamla traditio-
ner att man inte alltid riktigt kan veta varifrån de
kommer, och när det gäller omskärelse har det funnits
en debatt, inte minst när det gäller den judiska tradi-
tionen, om att ett hygieniskt perspektiv kanske snara-
re var motivet än det som sedan kom att bli den reli-
giösa symbolen, men om det vet man väldigt lite, och
det är inte det som frågan gäller.
När jag kritiserade bl.a. Ulla Hoffmann för bris-
tande respekt gjorde jag det genom att anföra två
uttalanden från Ulla Hoffmanns inlägg. Det ena var
att omskärelse sker under religionsfrihetens täck-
mantel. Det var det ena uttalandet, som inte repre-
senterar respekt för en tradition som har funnits under
en så lång tid. Det innebär inte att saken inte kan
diskuteras.
Det andra var att Ulla Hoffmann i den här talar-
stolen tvärsäkert kunde stå och säga att detta inte
handlar om religion. Precis det, Ulla Hoffmann, me-
nar jag är ett uttryck för en bristande respekt för män-
niskors värderingar. Själva sakfrågan har Ulla
Hoffmann och alla andra all rätt att diskutera, men då
utifrån en respekt för att människor med historiska,
kulturella eller religiösa skäl motiverar en sak som de
tycker är viktig. Detta ska inte förstås, det vill jag
gärna understryka, som att allting som kan hänvisas
till någon religiös eller annan kulturell auktoritet ska
accepteras i svensk lagstiftning. Men debatten måste
föras utifrån respekten också för människors religiösa
värderingar.

Anf. 45 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! I mitt anförande, Pär-Axel Sahlberg,
sade jag:
"Religionsfriheten är viktig, och den ska försva-
ras. Var och en av oss ska ha rätt att tillhöra ett reli-
giöst samfund och praktisera vår tro. Men omskärelse
av pojkar handlar inte om religion, lika lite som bort-
giftande av 12-åriga flickor gör det."
Detta är ett uttryck för vad jag anser. Jag anser
inte att omskärelse av pojkar eller könsstympning är
en fråga om religion.
Återigen: Jag avvisar det som Pär-Axel Sahlberg
anklagar mig för. Jag anser inte att omskärelse av
pojkar handlar om religion. Jag kan inte påstå det lika
tvärsäkert som Pär-Axel Sahlberg kan säga att det är
religion, för det är så jag uppfattar Pär-Axel Sahlberg
inlägg.
Jag vill bara citera Ulf Carlsson, överläkare från
Kalmar. Han säger: Förbundet med Gud är andligt
och sitter inte i förhuden. Religionsfrihet innebär ej
heller rätt till övergrepp mot barn.

Anf. 46 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Nu har Ulla Hoffmann också från sin
plats sagt just detta: att hon från sin upplysta position
år 2001 bestämmer att detta inte är religion. Jag är
mycket imponerad av Ulla Hoffmanns teologiska
kunskaper, när hon nu går in i en debatt som förts
under kanske 4 000 år och avgör hur den ska hante-
ras.
Jag tycker att det finns anledning att ifrågasätta
allt som människor gör, om det så är i religionens, i
partiets eller i något annats namn. Men det grundläg-
gande måste vara att man utgår från att respektera de
värderingar och de skäl som människor anger som
viktiga. Det är det som kvalificerar respekten. Då kan
vi inte stå här i kammaren och säga: Detta är inte
religion. Det är just i religiös miljö som detta har
fortlevt under dessa tusentals år. Jag tycker att tusen-
åriga traditioner får ifrågasättas, men med respekt för
det som är människors värderingar i sammanhanget.

Anf. 47 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Jag måste inleda med att förtydliga
mitt yrkande så att det blir formellt riktigt. Det ska
lyda så här: Med hänvisning till vad som anförts i
motion So44 yrkar jag att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att det införs en ren 18-
årsgräns för omskärelse av pojkar samt en 16-
årsgräns med den berörde pojkens och föräldrarnas
tillstånd.
Då var det formella avklarat.
Leif Carlson tog tidigare upp frågan om kulturim-
perialism, fru talman. Då kan jag inte låta bli att fun-
dera på en annan diskussion som fördes i televisionen
i morse. Det var integrationsminister Mona Sahlin
och en ung kvinna som diskuterade barnäktenskap.
Statsrådet Mona Sahlin hävdade att vår lagstiftning i
dag är mesig och att vi som lagstiftare inte har vågat
ta tillräckligt avstånd och visa tillräcklig tydlighet
genom att ändra lagen och förhindra barnäktenskap
för barn under 18 år. I dag tillåts barn som är 15 år
om de har utländska rötter att ingå äktenskap, dvs. att
deras äktenskap blir godkänt.
Varför är det okej, Leif Carlson? Är inte det kul-
turimperialism? Mona Sahlin sade att vi har miss-
lyckats genom att inte försöka förändra de attityder
som har funnits kring barnäktenskap. Det ska vi nu gå
till botten med. Varför innehåller inte betänkandet
från socialutskottet något om attitydförändringar, och
varför är det skillnad på frågor och frågor?

Anf. 48 LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Mycket kort: Självklart har frågor
olika tyngd. Vissa kulturella värderingar har betydel-
se men mindre betydelse än andra. Det som är reli-
giöst betingat - vilket detta faktiskt är t.ex. för en stor
del av dem som omfattar den mosaiska tron, där man
verkligen upplever detta djupt - har en helt annan
tyngd, en tyngd som har mångtusenåriga rötter och
som vi måste respektera. Det är i diskussion vi måste
försöka övertyga om detta.
Det är också riktigt att vi i första hand ska överty-
ga i diskussion t.ex. i frågan om barnäktenskap. Men
det är en tradition som inte har den religiösa anknyt-
ningen och den tyngden. Det är så: Allting är inte lika
tungt här i världen. Vissa saker är värda större hänsyn
när man ska försöka ändra något; i andra kan man gå
fram på ett annat sätt. Det är alltså en fråga om att
visa omdöme i olika frågor - försöka lyssna sig till
vad som är tungt och viktigt för en grupp och vad
som kanske är lättare att diskutera igenom och kom-
ma med andra beslut om.

Anf. 49 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Jag har all respekt för det som Leif
Carlson tar upp. Jag instämmer också i det Ulla
Hoffmann sade tidigare om att socialutskottet trots
allt har tagit den här frågan på största allvar. Men jag
tycker ändå att man kunde tyda hans tidigare anfö-
rande som att frågan inte är så enkel som den föreföll
bli när han tog replik på Ulla Hoffmann förut och
anklagade oss för kulturimperialism.
Men jag kan ändå inte låta bli att återigen fråga
mig: Varför finns det inget skrivet i betänkandet om
att man i alla fall på sikt ska ta upp frågan om attityd-
förändringar? Med all respekt för dessa flertusenåriga
traditioner måste vi väl ändå i den här talarstolen
även ta ansvar för de barn som utsätts för detta mot
sin vilja.

Anf. 50 LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Jag tyckte nog att jag gjorde klart i
mitt anförande att jag tyckte att detta var långt ifrån
enkelt. Det är mycket problematiskt och berör mig
själv mycket djupt, då det handlar om motstridiga
principer av vilka jag faktiskt omfattar båda. Allt är
inte enkelt rätt eller fel, utan man får ibland ägna sig
åt mycket djup självprövning och djupa ställningsta-
ganden för att hitta en framkomlig väg. Det tror jag
att jag gjorde väldigt klart.
Sedan säger inte utskottet att vi ska gå ut och in-
formera på ett visst sätt och göra vissa saker. Vi sä-
ger: Nu ska det lämnas tidsrum, för här finns det
debattmöjligheter. Här kan de religiösa föreningarna
själva gå in och föra debatt. Andra debattörer i sam-
hället kan göra det. Det är inte vi som politiker som
ska tala om hur debatten ska föras och hur informa-
tionen ska ges. Jag har tilltro till människors förmåga
att själva ta tag i saker, att själva föra fram viktiga
spörsmål och föra den här debatten så att vi om fyra
år kan göra en utvärdering och då sannolikt finna en
sådan attitydförändring i de grupper detta berör att de
själva är villiga att lägga fram förslag till förändringar
och medverka till sådana. Jag har respekt för männi-
skors förmåga till det. Jag tror inte att vi politiker
behöver gå ut och tala om: Nu ska det göras på det
sättet, nu ska det debatteras si och nu ska det debatte-
ras så!

Anf. 51 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Jag kan inget annat än instämma i allt
det som Leif Carlson säger. Men varför står inte detta
med i betänkandet - just det som Leif Carlson säger
om den framtida debatten, de framtida eventuella
attitydförändringarna osv.? Det är ett stort frågeteck-
en för mig.
Det är också av just den anledningen vi har valt
att yrka bifall till vår motion som kräver en ålders-
gräns.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 8 §.)

5 § Ny socialtjänstlag m.m.

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU18
Ny socialtjänstlag m.m. (prop. 2000/01:80).

Anf. 52 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Det känns nästan som om man har ett
litet behov av att hämta andan när man kommer från
en så djup ideologisk debatt till en relativt saklig och
formaliserad debatt som frågan om en ny social-
tjänstlag.
Det här betänkandet behandlar regeringens förslag
till ny socialtjänstlag och ett antal motioner med an-
ledning av den. Dessutom behandlar betänkandet ett
stort antal motioner från den allmänna motionsperio-
den. Det är därför ett ganska omfattande betänkande.
Tyvärr innehåller förslaget till ny socialtjänstlag i
sak ganska små förändringar. Några av de nyheter
som finns avser en ny lag om behandling av perso-
nuppgifter inom socialtjänstlagen, vissa ändringar av
LVM, LVU och LSU. Regeringen föreslår också att
det ska bli obligatoriskt att upprätta vårdplaner när
barn och unga ska vårdas utanför hemmet, dvs. om-
händertas för vård i familjehem eller i hem för vård
eller boende. Vissa förändringar av tillsynsbestäm-
melserna föreslås också.
Men i huvudsak är förslaget till ny socialtjänstlag
enbart en omredigering och en ny kapitelindelning av
lagen.
Från moderat sida har vi försökt att göra en mer
övergripande bedömning av sociallagarna. Vår ambi-
tion är och har varit att se socialtjänstlagen utifrån
den enskildes utgångspunkt. Vi har utgått från tre
exempel som visar påtagliga brister i sociallagstift-
ningen. Dem vill vi ändra. Det är bl.a.
- inlåsningen i bidragsberoende av människor som i
grunden inte har sociala problem, utan i huvudsak
försörjningsproblem,
- den enskildes rättssäkerhet vid behandling under
socialtjänstlagen,
- tendenser till passivisering och klientisering av
medborgarna,
- tendenser till godtycke i tillämpningen av lagen
och
- den bristande samordningen mellan välfärdssam-
hällets olika delar som vi också upplever begrän-
sar socialtjänstlagen.
Det sägs ganska ofta att socialtjänsten är välfärds-
samhällets yttersta skyddsnät. Och det är naturligtvis
bra. Men fokuseringen på de yttersta konsekvenserna
av sociala problem och svårigheter leder inte sällan
också till att människor direkt eller indirekt förnekas
rätten att ta ansvar för sina egna liv, att bygga sina
egna projekt eller att förverkliga sina egna idéer.
Kombinationen av skatte- och bidragssystemen är
ett påtagligt exempel på detta. Trots upprepade påstå-
enden om de fördelningspolitiska motiven bakom
skatte- och bidragspolitiken är Sverige ett av de län-
der som, om man väger samman världens högsta
skattetryck och de omfattande bidragssystemen, ändå
har de minsta fördelningspolitiska effekterna bland
västvärldens industriländer. Och det är naturligtvis
framför allt skatteeffekterna som slår igenom.
Skatten är låginkomsttagarnas största utgift. Sve-
rige har det högsta skattetrycket för människor med
små och medelstora inkomster. Hushåll med in-
komster under socialbidragsnormen betalar, lågt räk-
nat, över 50 % av sin inkomst i skatter och sociala
avgifter - i kronor och ören fyra-fem gånger så
mycket som det genomsnittliga socialbidraget per
person och år, enligt Socialstyrelsens redovisning.
Men inte ens bidragssystemet leder till utjämning.
Endast 15 % av våra samlade transfereringar går till
de 20 % fattigaste i landet, dvs. inte ens bidragssys-
temet medverkar till en utjämning av levnadsstandar-
den och inkomsten i samhället utan tvärtom. Huvud-
delen av de transfereringar och bidrag som vi fördelar
kommunalt och via nationella system går i stället till
människor med relativt goda bruttoinkomster.
Socialbidraget och andra behovsprövade bidrag är
naturligtvis de som skapar de största s.k. inlåsningsef-
fekterna. Debatten om hur höjda barnbidrag på grund
av bidragsnormens konstruktion leder till sänkta soci-
albidrag är talande för hur socialdemokraterna ser på
systemets inlåsningseffekter och den attityd man har
till människors eget arbete. När ett höjt generellt
bidrag medför sänkta behovsprövade bidrag blir man
mycket upprörd. När samma barnfamiljer får sänkta
bidrag om de ökar sin arbetsinsats eller sänker sina
bostadskostnader reagerar man inte alls.
Socialbidragen är dessutom ett mycket godtyck-
ligt fördelningspolitiskt instrument. Enligt Social-
tjänstutredningen var det 1996 - jag har undersökt om
det finns senare siffror, men uppenbarligen gör det
inte det - enbart en tredjedel av de hushåll som enligt
inkomststatistiken låg under den officiella normen
som någon gång under det året fick socialbidrag. Hela
70 % av de hushåll som hade inkomster under nor-
men antingen avstod från att ansöka om socialbidrag
eller fick sina ansökningar avslagna.
Samtidigt framgår av Socialtjänstutredningens re-
dovisning att mer än 130 000 hushåll med inkomster
över bidragsnormen någon gång under året fick soci-
albidrag.
Enligt vår uppfattning ska bidrag och andra for-
mer av ekonomiskt stöd vara utformade på ett sådant
sätt att det stimulerar människor att aktivt söka för-
bättra sin situation. Det måste vara värt att göra en
extra ansträngning. En ökad arbetsinsats eller andra
åtgärder, t.ex. byte av bostad eller arbete, utbildning
etc. som kan förbättra den sociala eller den ekono-
miska situationen får inte motverkas av
"bidragströsklar" eller andra regressiva inslag i skat-
te- och bidragssystemen, som finns i dag.
En grundläggande princip är att den enskilde har
ansvar för sin försörjning. Det står också i social-
tjänstlagen. Socialbidraget ska fungera som en sista
åtgärd när inga andra alternativ står till buds. Social-
bidraget ska således inte lösa långvariga försörjnings-
problem, utan vara det yttersta skyddsnätet vid kort-
variga och akuta ekonomiska problem.
För ungdomar mellan 20 och 25 år gäller redan i
dag att socialtjänstlagen ger socialnämnden möjlighet
och rätt att kräva att den som har socialbidrag deltar i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet.
Denna möjlighet bör enligt vår uppfattning omfatta
alla personer som har ett mer långsiktigt behov av
ekonomiskt bistånd för sin försörjning.
Varje kommun borde också enligt vår uppfattning
åläggas att inom en viss tid garantera alla arbetsföra
personer tillgång till sysselsättning. Kan inte arbete
erbjudas på den reguljära arbetsmarknaden ska sys-
selsättningen vara en kombination av praktik och
kompetensutveckling för att underlätta övergången
till den reguljära arbetsmarknaden. Det kommer att
stimulera till en mängd nya arbetsformer och ge möj-
lighet för många aktörer att kunna erbjuda sina tjäns-
ter. Det ger dessutom en stor valmöjlighet för den
enskilde och skulle öka träffsäkerheten i systemet.
Den modell vi föreslår bygger på erfarenheter från
den s.k. Farummodellen, som också tillämpas i viss
utsträckning i vissa svenska kommuner. Modellen har
dock inget stöd av den nuvarande socialtjänstlagen,
som tvärtom begränsar möjligheten till ett sådant
synsätt. Det föreslår vi ska ändras.
Personer med låga inkomster och små egna till-
gångar saknar ofta marginaler för akuta händelser och
tillfälliga ekonomiska problem. Akuta, men tillfälliga,
omständigheter som bostadslöshet på grund av skils-
mässa, ekonomiska problem i samband med byte av
arbets- och bostadsort osv., leder därför ofta till att
människor hamnar i tillfälliga ekonomiska kriser utan
möjlighet att lösa dem, som i sin förlängning kan leda
till varaktiga sociala problem. Vi menar därför att
socialbidrag borde kunna lämnas som lån i betydligt
större utsträckning än vad som sker i dagsläget.
Lånemöjligheten bör i första hand kunna använ-
das då en person tillfälligt hamnat i ekonomisk knipa
men däremellan har normala inkomstmöjligheter. Om
personen i fråga sedan passerar ett bestämt lånebe-
lopp och fortfarande behöver stöd ska han eller hon i
stället kunna få socialbidrag på sedvanligt sätt.
Fru talman! Den socialdemokratiska välfärdsmo-
dellen präglas enligt vår uppfattning i hög grad av en
ambition att "ta hand om" människor i stället för att
hjälpa till att bygga upp, dvs. hjälp till självhjälp.
Omhändertagandefilosofin är måhända en välvillig
reaktion på äldre tiders Fattigsverige, som vi ofta får
hänvisningar till i den politiska debatten. Det var
detta Sverige som saknade både resurser och ibland
vilja att bistå människor i akuta och långvariga soci-
ala problem. Alla har vi mött berättelser om hur ar-
betslösa familjeförsörjare, ensamstående mödrar,
funktionshindrade eller missbrukare lämnades där-
hän, utan hjälp till försörjning, bostad, sociala insatser
eller behandling. Det är ett samhälle som naturligtvis
ingen vill ha tillbaka.
En del av historien är också berättelserna om hur
människor under mycket svåra omständigheter fått
hjälp att komma på fötter, för att sedan starta en resa
från social kris till ordnade förhållanden, eller t.o.m.
mycket goda omständigheter och en ledande ställning
i samhället. Inte sällan skedde detta genom en mobili-
sering av "den lilla världens resurser" - det egna
nätverket.
Mycket tyder på att det svenska välfärdssystemets
stela strukturer i hög grad förhindrar en sådan rörelse.
När människor med egen kraft och med omgivning-
ens stöd förhindras att lyckas skapas nya klyftor.
Oberoende rapporter från bl.a. Arbetsmarknadsver-
ket, LO, TCO och Socialstyrelsen har visat hur stöd-
systemen ofta medför att personer på grund av fram-
för allt långtidsarbetslöshet drabbas av ekonomiska
och psykologiska inlåsningseffekter i bidragssystem-
en. Det gäller särskilt personer med funktionshinder,
invandrare och ungdomar utan yrkesutbildning. Man
sitter fast i arbetslöshet och bidragsberoende och inte
sällan fast rent geografiskt på grund av en icke funge-
rande bostadsmarknad. Dessa nya klyftor är resultatet
av en politik som låser in människor, som tar ifrån
dem den värdighet som följer av att kunna försörja
sig på sin egen inkomst och hindrar dem från att för-
bättra sin situation av egen kraft.
Min partikollega Göran Lindblad ska senare när-
mare gå in på vår syn på skatte- och bidragssystem-
ens inlåsningseffekter och dess konsekvenser av seg-
regering, isolering och utanförskap för stora grupper
socialt utsatta människor.
Fru talman! De nära relationerna är grunden för
individens trygghet och utveckling. Det är i "den lilla
världen" människors personlighet formas. Det är
också där den första försvarslinjen mot utanförskap,
segregation och social isolering går. Den gäller inte
minst när barn råkar illa ut eller befinner sig i riskzo-
nen.
Genom den tidigare § 26 i barnavårdslagen kunde
sociala myndigheter i samverkan med familjen och på
ett tidigt stadium inrikta sitt arbete på att hjälpa och
stötta, ofta i förebyggande syfte. Åtgärder vidtogs
sedan stegvis i samråd med familjen, och först som en
sista utväg kunde övervakning och ett omhänderta-
gande bli aktuellt. I dag kommer dessvärre social-
nämndens åtgärder ofta överraskande och inte sällan
för sent. Vi anser därför att denna paragraf ska införas
i den nuvarande socialtjänstlagen.
Moderat politik betonar "den lilla världens" bety-
delse för den sociala tryggheten. Ett sådant förhåll-
ningssätt är, enligt vår uppfattning, särskilt viktigt i
ett samhälle som bygger på valfrihet och mångfald
och som i växande grad präglas av olika kulturella
och etniska inslag.
Vi välkomnar regeringens förslag att återinföra
rätten att överklaga alla biståndsbeslut genom för-
valtningsbesvär. Samtidigt är det nödvändigt att den
återinförda besvärsrätten för alla former av bistånds-
beslut måste följas av preciserade anvisningar så att
domstolsavgörandena uppfattas som rimliga av såväl
medborgare som socialnämnder. Det måste därför
vara lokala förhållanden som ska vara utgångspunk-
ten för prövningen. Vi motsätter oss därför den s.k.
riksnormen.
Fru talman! Jag vill betona behovet av en förbätt-
rad tillsyn. De försök som görs i det nuvarande för-
slaget för att förbättra tillsynen är otillräckliga. Vi
anser att det bör skapas en fristående tillsynsmyndig-
het som handhar tillsynen såväl inom sjukvården som
inom socialtjänsten. Länsstyrelsernas och Socialsty-
relsens tillsynsverksamheter bör bilda en ny myndig-
het som bedriver tillsyn inom vårdens och social-
tjänstens hela område. En sådan myndighet skulle
kunna avhjälpa problemet med Socialstyrelsens i dag
dubbla roller samt gränsdragningen mellan Socialsty-
relsen och länsstyrelserna. Med ett samlat till-
synsansvar ges också bättre förutsättningar för ett
koncentrerat metodarbete och kompetenshöjande
arbete som främjar tillsynsverksamhetens utveckling.
Fru talman! Detta var en sammanfattning av våra
reservationer till socialutskottets betänkande nr 18.
För att vinna tid nöjer jag mig dock med att yrka
bifall till reservation nr 1.

Anf. 53 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman och kära vänner! Kristdemokraterna
anser att socialtjänsten är en oerhört viktig del i hela
välfärden. Den är en nödvändighet om vi vill ha en
välfärd för alla. Däremot är det viktigt att se till att
den verkligen utnyttjas och att alla åtgärder vidtas så
att man slipper att hamna i bidragsberoende. När man
väl behöver samhällets stöd är det viktigt att man
behandlas med respekt.
Kristdemokraterna är också glada för att det i den
här propositionen föreslås att den enskilde ska få
tillbaka sin överklaganderätt. Det handlar om den
enskildes rättigheter.
Fru talman! Det som gav mest massmedial upp-
märksamhet när regeringens proposition lades fram
handlade om de känsliga uppgifterna, t.ex. om poli-
tiska åsikter, religiös övertygelse och sexuell lägg-
ning. Man var rädd för att detta skulle kunna vara till
nackdel för personen.
Vi kristdemokrater krävde i vår motion en ändring
på detta. Vi är oerhört glada för det tillkännagivande
som nu har skett i den riktningen. Vi tror att det är
viktigt. Det är svåra frågor. De kräver en ordentlig
genomlysning. Regeringen får göra ett förtydligande
och återkomma till riksdagen så fort som möjligt.
Därför yrkar jag bifall till den delen av förslaget i
betänkandet.
Jag säger med en gång, så att jag inte missar det,
att jag yrkar bifall till reservationerna 16 och 31 men
står givetvis bakom alla övriga reservationer som
kristdemokraterna är med på.
I reservation 7 har vi utvecklat vår syn när det
gäller ideella skadestånd. Ett ideellt skadestånd beta-
las ut när någon har blivit kränkts i samband med
personskador eller kränkt i den personliga integrite-
ten.
Den omständigheten att ideella skadestånd anses
som inkomst vid beräkning av t.ex. försörjningsstöd
tycker vi är ett problem som måste utredas vidare.
Därför anser vi att regeringen bör se över frågan om
försörjningsstöd, beskattning och ideellt skadestånd
och återkomma till riksdagen med förslag. Vi kan ju
påminna oss om hur det var när de människor som
hade utsatts för tvångssterilisering fick de pengar som
riksdagen hade fattat beslut om. Det blev en stor
diskussion om vad som var rätt och fel därvidlag.
Fru talman! I en annan reservation har vi utveck-
lat tillsynen av organisationen. Det var ett bra yrkan-
de som Folkpartiet hade, som jag särskilt vill tacka
för och som vi är med på. Det är viktigt när vi ändrar
huvudmannaskap och för över verksamhet - som i det
här fallet när äldreomsorgen har förts över till kom-
munerna - att vi ser till att man ändå får samma kva-
litativa tillsyn. Därför föreslår vi att tillsynsansvaret
inom äldreomsorgen läggs på Socialstyrelsen, precis
som det är när landstinget har ansvar över det.
Lars Elinderson utvecklade frågan om den gamla
barnavårdslagen. Det har vi sympati för och det finns
med i reservationen. Det är oerhört viktigt att se att
familjen har den centralaste rollen i en utredning och
att man så tidigt som möjligt är mån om att göra en
utredning. Det tror vi ibland är avgörande för resul-
tatet.
Frågan om anhöriga finns också med. I den utred-
ning som jag tror att Inger Lundberg gjorde ville hon
lyfta fram att kommunen ska ge anhöriga stöd. Nu
skriver man i propositionen bör, och det tycker vi är
lite tunt. Frågan om anhörigstöd och anhörigas arbete
är viktig. Jag tror att man i den senaste beräkningen
uppskattar att ungefär 60 % av allt arbete för våra
äldre utförs av anhöriga eller närstående helt utan
betalning. Men min partikamrat, Rosita Runegrund,
kommer att lyfta den frågan mer ingående.
Fru talman! En av de allra viktigaste grupperna
som vi har ansvar för att värna om och som ofta har
det oerhört svårt är missbrukarna. Jag är uppriktigt
besviken och ledsen över att Sverige har bland de
högsta dödstalen på grund av narkotikamissbruk i
Europa. Det är en ökning för första gången sedan
1970. Det är ju bra att vi får rapporter och att det förs
statistik. Men det är ännu viktigare vad vi gör åt den
statistik eller de rapporter vi får. Vi tror att det är
viktigt att man bygger upp narkomanvården och att
man utreder och ser till att det finns platser som är
lämpade för rehabilitering av människor som har
hamnat i missbruk. Jag tror att det finns mycket att
göra i dag när det gäller narkotika, alkohol, osv. Det
är våra bröder och systrar, det också, och det är vik-
tigt att vi ser det.
Vi har i en motion också tagit upp problemet med
färdtjänst, som vi blev uppmärksammade på. Det
finns ju i den nya socialtjänstproposition som vi har
fått inte ett ord om färdtjänsten. Det innebär att vi i
praktiken får två olika typer av färdtjänst, en som har
färdtjänstlagen som grund och en som har social-
tjänstlagen som grund. Då blir det ett krångligt förfa-
ringssätt. De två lagarna har olika centrala begrepp.
Färdtjänstlagen bygger på hemkommunens, folkbok-
föringskommunens ansvar, medan socialtjänstlagen
har vistelsekommunen som centralt begrepp. Vi tror
att det hade varit mycket enklare och bättre om man
hade haft en lag som hade reglerat färdtjänsten.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag kommentera
reservation 31. Den kan synas liten, men är oerhört
viktig ur flera perspektiv. Enligt regeringens förslag
till 5 kap. 7 § socialtjänstlagen ska socialnämnden
bl.a. verka för att människor som av fysiska, psykiska
eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin
livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemen-
skap och leva som andra.
Vi anser att även intellektuella funktionshinder
borde finnas med i uppräkningen. Det finns tyvärr
många människor som känner sig oerhört kränkta av
sitt handikapp. För några veckor sedan hade vi en
debatt om vuxenutbildning. De elever som har gått i
särskola får inte rätt till grundläggande vuxenutbild-
ning. Tyvärr fick kristdemokraterna inte heller majo-
ritet för det förslaget. Det är också beklämmande.
Men jag tror, fru talman, att det är dags att vi inklude-
rar alla med funktionshinder i de personer som har
rättigheter.
Det har måhända varit en kultur i Sverige och
även i andra länder att det som inte syns inte finns.
Har man drabbats av en kroppslig åkomma och fått
ett funktionshinder syns det. Men de intellektuella
funktionshindren syns inte. Därför, fru talman, finns
det all anledning att uppmärksamma de människornas
problem.

Anf. 54 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! I en tid när Sverige håller på att kly-
vas socialt behövs en offensiv politik för att minska
klyftorna. Tyvärr ser vi inte mycket av det. Center-
partiet vill som en åtgärd i raden av åtgärder t.ex.
sänka inkomstskatten underifrån för att bryta bidrags-
beroende, minska marginaleffekter i låga inkomst-
skick och göra det lönsammare att arbeta. Våra för-
slag innebär kraftigt sänkt skatt för låg- och medelin-
komsttagare och är mycket fördelaktiga för studenter,
pensionärer och andra grupper. Förutom en direkt
standardhöjning för hushåll med låga inkomster
kommer många människors beroende av bidrag att
minska. Det kommer att innebära att färre behöver
socialbidrag och bostadsbidrag för att klara sin för-
sörjning, men framför allt att dessa människor får en
möjlighet att förbättra sin egen ekonomi när beroen-
det av inkomstprövade bidrag minskar.
Socialtjänsten är en grundläggande central del av
vårt välfärdssystem. Människor ska kunna känna
trygghet i att det finns ett yttersta skyddsnät om man
inte klarar upp sin situation på egen hand eller genom
anhöriga. Samtidigt är det viktigt att socialtjänsten
inte ersätter det civila samhällets uppgifter. Det vikti-
gaste i socialt arbete, oberoende av om det sker inom
den kommunala socialtjänstens ram eller genom fri-
villiga organisationer är att det finns ett skydd för den
enskilde mot övergrepp och hjälp till den enskilde att
stå på egna ben. I dag fungerar socialtjänsten alltför
mycket som en inkomstgarant, och det är inte bra.
Den minskning av socialbidragen som rapporte-
rats på senare tid är naturligtvis mycket bra, av många
skäl, men det måste göras mer, och det måste ske
ännu snabbare. Det är, som jag och Centerpartiet vill
betona, viktigt att vi kommer bort från ett samhälle
där människor tvingas stå med mössan i hand. Vi vill
bygga ett samhälle där människor får växa.
Propositionen Ny socialtjänstlag m.m., som be-
handlas i utskottets betänkande, ligger i många styck-
en helt i linje med Centerpartiets uppfattning. Därför
avser jag att koncentrera resten av mitt inlägg till tre
frågor där Centerpartiet redovisar en annan uppfatt-
ning än utskottsmajoriteten.
Det gäller för det första riksnormen. Centerpartiet
har tidigare ansett och har fortfarande åsikten att varje
kommun ska fastställa sin egen norm. Nivåerna i
socialbidraget ska ha sin utgångspunkt i allmänna
principer i socialtjänstlagen och kostnadsnivåer i
kommunerna. Vi står upp för den kommunala själv-
styrelsen. Det är onekligen i många kommuner så att
riksnormen mera har blivit ett tak än ett golv, precis
som vi varnade för när den infördes. I vissa delar av
landet är normen otillräcklig, och i andra delar kan
den uppfattas som alltför generös.
För det andra framhåller vi återigen vår innova-
tion om en s.k. second opinion i samband med vård-
nadsutredningar, dvs. möjlighet till ytterligare en
social prövning om endera parten anser sig missbe-
dömd. Vi vet att vårdnadsutredningar är och ska vara
av stor betydelse vid vårdnadstvister. De är känsliga
och i många fall integritetskränkande för inblandade
parter. Det är mycket viktigt att det blir rätt, och vi
föreslår därför att frågan om en second opinion på
detta område ska utredas. Vi tar också upp den stora
betydelse som familjehem och stödfamiljer har.
För det tredje tar vi upp frågan om personuppgif-
ter inom socialtjänsten. Centerpartiet finner det
märkligt att regeringen föreslår kraftigt utvidgade
möjligheter till behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten, samtidigt som den i andra samman-
hang hävdar att personuppgiftslagen ger orimliga
effekter med tanke på den enskilda människans rätt
till personligt utrymme och integritet.
Den nu aktuella lagen känns som resultatet av en
något missriktad social ingenjörskonst. Genom att
stärka myndighetsutövningen riskerar man att begå
övergrepp på människors privatsfär. Uppgifter om
den enskildes sexuella läggning och om politisk eller
religiös övertygelse är vanligen inte avgörande för att
socialtjänsten ska kunna genomföra sina utredningar.
Jag står bakom reservation 22, som bygger på en
avvikande mening från konstitutionsutskottet. Där
redovisas att lagen alltför mycket har karaktär av
ramlag och att det behövs tydligare uttryckta gränser
för vilken behandling av personuppgifter som är
tillåten och vilka krav i övrigt som ska ställas på
sådan behandling. Regeringen får med andra ord
bakläxa från Centerpartiet i denna del. Vi önskar att
man återkommer med förslag som bättre skyddar den
personliga integriteten.
Fru talman! Jag yrkar till sist bifall till reservatio-
nerna 4 och 22 men stöder självfallet också övriga
reservationer som Centerpartiet står bakom.

Anf. 55 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Det finns några bra förslag till föränd-
ringar i detta betänkande. Jag vill först ta upp åter-
ställandet av rätten att överklaga biståndsbeslut, som
togs bort den 1 januari 1998. Vi motsatte oss detta då
och har upprepat vårt krav i en motion under allmän-
na motionstiden. Att propositionen och betänkandet
nu ger oss rätt känns bra. Tilläggas bör dock att vi på
senare tid mött ett problem, nämligen att kommuner
beviljat bistånd men sedan inte verkställt besluten. Då
har den enskilde ingen möjlighet att överklaga utebli-
vet bistånd, eftersom bistånd beviljats. Därför anser
vi det viktigt att tillsynsmyndigheterna prioriterar
ärenden där bifall till bistånd föreligger men inte
verkställs. Här behöver man nog fundera över om det
inte behöver införas någon form av sanktion.
För att fortsätta med återställare kan jag konstate-
ra att utskottet biträtt vårt förslag om återställande av
det som stod i socialtjänstlagen före 1998, nämligen
att socialnämnderna ska verka för att äldre människor
får möjlighet att leva och bo självständigt och att ha
en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med
andra. Skälet till att detta togs bort kan synas riktigt,
nämligen att föreställningen om åldringen som passiv
och ömkansvärd och i behov av aktivering och säll-
skap i stor utsträckning reviderats under senare år.
Det stora flertalet äldre behåller hälsan långt upp i
åren, och de är aktiva och vitala. Detta stämmer fort-
farande, men vi har liksom utskottet nu gör konstate-
rat att det finns ålderspensionärer som är ofrivilligt
ensamma och som behöver stöd för att bryta sin en-
samhet och isolering.
Ett sådant beslut innebär naturligtvis inte att män-
niskor ska påtvingas aktiviteter som de inte önskar.
Men när man gång efter annan tvingas konstatera att
många äldre blir sittande i sina bostäder utan möjlig-
het att ens komma ut och än mindre att få kontakt
med andra, måste socialtjänsten även här ta sitt an-
svar. Vi väkomnar naturligtvis biträdandet av vårt
yrkande och kan konstatera att det är ett enigt utskott
som ställt sig bakom detta.
Fru talman! I propositionen uttrycker regeringen
oro över den utveckling som innebär att en del äldre
främst i ordinärt boende nekas hemtjänst med hänvis-
ning till deras ekonomiska situation. Vi anser att
denna oro borde leda till ett förslag från regeringen
som garanterar rätt till hemtjänst även för dessa äldre.
Utskottet delar regeringens och därmed även vår oro
men nöjer sig med att utgå ifrån att regeringen noga
följer utvecklingen även utan något tillkännagivande
från riksdagen. Vi kommer också från Folkpartiet att
noga följa utvecklingen och återkomma om vi måste
konstatera att ingenting händer.
Enligt Socialstyrelsen finns det äldre som på
grund av medelsbrist inte hämtar ut sina läkemedel.
Antalet är visserligen inte stort, men för den enskilde
kan det få stora konsekvenser. Det förekommer också
att äldre av kostnadsskäl inte får den hörapparat som
bäst hjälper dem. Utskottets majoritet hänvisar till att
äldre personer får ett bättre högkostnadsskydd för
tandvården under de närmaste åren och att Handi-
kappombudsmannen nyligen begärt att regeringen ska
se över avgiftsreglerna för hörapparater, vilka varie-
rar kraftigt mellan landstingen, och att regeringen har
för avsikt att tillsätta en utredning om hjälpmedel.
Med detta anses våra yrkanden tillgodosedda. Vi kan
inte nöja oss med det här, utan vi anser att det måste
ske förändringar snabbare än så, och därför har vi
också reserverat oss på denna punkt.
Fru talman! Regeringens förslag till ökad samord-
ning mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna i
deras tillsynfunktion anser Folkpartiet inte räcker för
att skärpa tillsynen av äldreomsorgen. Äldreomsorgen
innehåller i dag dessutom stora inslag av hälso- och
sjukvård. Vi återupprepar därför vårt krav på en
grundläggande strukturreform där tillsynsansvaret
renodlat läggs på Socialstyrelsen och dess regionala
enheter.
Fru talman! Närståendevården ökar, och trycket
på de närstående ökar också. Många av dem som
vårdas av närstående är i dag mycket vårdkrävande.
Avsnittet om stöd för anhöriga och närstående i pro-
positionen är viktigt men otillräckligt. Det som före-
slås är bara små steg i rätt riktning.
Folkpartiet har under ett flertal år motionerat om
ett förbättrat närståendestöd. Det finns ett stort behov
av en omfattande reform för ett förbättrat närstående-
stöd. Detta ska naturligtvis garantera att den vårdade
får en bra vård, men det ska också ge den som vårdar
en ordentlig möjlighet att klara av uppgiften.
I den nu framlagda propositionen återgår rege-
ringen till den tidigare regeln att familjerna har rätt
till insatser som ger en skälig levnadsnivå. Men den
nuvarande bestämmelsen i 5 § socialtjänstlagen har
oförändrad överförts till förslaget till ny socialtjänst-
lag 5 kap. 10 §. Det innebär att avlastning inte kom-
mer att ingå i skälig levnadsnivå. Uttalandena i den
tidigare propositionen gäller fullt ut även om det nya
förslaget antas. Om förslaget antas innebär det inte att
rätten till avlastning återinförs.
Folkpartiet har därför föreslagit att 10 § ändras så
att den börjar med: Socialnämnden skall genom stöd
och avlösning underlätta för dem som vårdar närstå-
ende som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder.
Fru talman! Jag vill därför redan nu yrka bifall till
reservation 16.
Det behövs många olika insatser för att stödja när-
ståendevårdarna. Anhöriga måste få utbildning om
hur de bäst ska sköta sin anhörige. De måste, förutom
avlastning, även få tillgång till stödpersoner. För att
möjliggöra för anhöriga att ta ett omfattande ansvar
för daglig vård av en sjuk närstående måste anställ-
ning som anhörigvårdare medges från kommunen.
Detta måste också vara möjligt även för närstående
som uppnått pensionsåldern. Alternativet med hem-
vårdsbidrag till den sjuke bör också finnas kvar.
Folkpartiet anser också att det är viktigt att Soci-
alstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt metodut-
veckling av hur uppföljning inom området sjukvård i
hemmet kan ske med beaktande av de berörda perso-
nernas integritet.
Vi anser att regeringen bör ta initiativ till en
överläggning med de båda kommunförbunden för att
se över hur ett utökat stöd till dem som vårdar närstå-
ende ska kunna ske. Avlastning och växelvård måste
också fortsätta att byggas ut. Ökade möjligheter att
vara närståendevårdare med ersättning från försäk-
ringskassan är också en viktig del. Det är också vik-
tigt med en utökning av den tid man får ersättningen.
För oss i Folkpartiet är närståendevården en
mycket viktig fråga. Utan de insatser som görs av
närstående skulle det inte gå att klara av vården av
alla som är i behov av vård. För många är också möj-
ligheten att få vårdas i det egna hemmet mycket vär-
defull.
Det är dock oerhört viktigt att poängtera att all
närståendevård måste vara frivillig både från vårda-
rens sida och från den som vårdas. Tyvärr kommer
det ibland rapporter om att kommuner mer eller
mindre tvingar fram att närstående ska sköta vården,
och enligt vår uppfattning får detta absolut inte ske.
Men när man frivilligt tar på sig den här vårduppgif-
ten måste också samhället ge sitt stöd på olika sätt
och i många olika former för att det ska vara möjligt
att ha en god och för alla parter väl fungerande vård.
Fru talman! Folkpartiet har i sin motion fört fram
kritik mot propositionens förslag när det gäller be-
handlingen av personuppgifter inom socialtjänsten.
Det finns flera oklarheter och brister i propositionen
som vi anser kan riskera att hota den enskildes integ-
ritet och rätt till privat sfär.
Socialutskottet har i denna del av propositionen
inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet. Folk-
partiet, Moderaterna och Centerpartiet har i konstitu-
tionsutskottet anmält en avvikande mening som jag
här helt instämmer i. Innebörden är att regeringen i
det förslag som nu föreligger borde ha tagit in fler
regler som reglerar behandlingen av personuppgifter
inom det här integritetskänsliga verksamhetsområdet
och att regeringen därför borde återkomma till riks-
dagen med kompletterande förslag till lagbestämmel-
ser med materiellt innehåll.
Det innebär också att vi yrkar avslag på 7 § första
stycket 2 i lagen om behandling av personuppgifter
inom socialtjänsten.
Fru talman! Förutom att jag tidigare har yrkat bi-
fall till reservation nr 16, vill jag också yrka bifall till
reservation nr 22. Dessutom står jag bakom samtliga
mina övriga reservationer utan att här yrka bifall till
dem.

Anf. 56 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag kommer att lägga tyngdpunkten
på kvalitetsfrågorna inom socialtjänsten. Socialt ar-
bete är ett svårt arbete som har blivit allt svårare att
utföra väl när resurserna minskar. Detta är verklighe-
ten i många kommuner men inte i alla. Jag var själv
aktiv socialarbetare 1980 när den nya socialtjänstre-
formen fastlades. Den innehöll väldigt fina målsätt-
ningar och värderingar som fortfarande gäller för
socialtjänsten. Man tryckte på, och trycker fortfaran-
de på, principen om helhetssyn, frivillighet, det före-
byggande perspektivet och att den enskildes egna
resurser ska tas till vara.
År 1998 genomfördes vissa förändringar som jag
inte alls tyckte var särskilt bra. Nu gör man en liten
återställare, och det är alldeles utmärkt. Det som jag
främst tänkte lägga tyngdpunkten på är rättssäkerhe-
ten. Förslaget om att man kan överklaga är alldeles
utmärkt, men jag vill peka på att det också finns and-
ra saker som går att göra för att öka kvaliteten i soci-
altjänsten.
Flera av Miljöpartiets förslag syftar till utökade
rättigheter för de människor som kommer i kontakt
med socialtjänsten. Socionomer har genom social-
tjänstlagen och sin utbildning goda verktyg för att
göra ett bra jobb och har självfallet en sådan ambi-
tion. Men när trycket är hårt kan det vara svårt att
arbeta enligt dessa intentioner.
Socialarbetaren måste orka stå på sig i väldigt hög
grad gentemot verksamhetschefer med kortsiktig
besparingsiver etc. för att arbetet inte ska bli organi-
serat på ett omöjligt sätt. Socialt arbete kräver alltid
tid, kontinuitet och eftertänksamhet, vilket brukar
vara det första som ryker i slimmade organisationer.
Utökade och preciserade rättigheterna för klienterna
kan på så sätt även vara en hjälp och ett stöd för soci-
alarbetare att kunna utföra sitt jobb på det sätt han
eller hon önskar. Det är helt enkelt så att klienterna
befinner sig i ett väldigt utsatt läge inför socialtjäns-
ten. De som kan försvara dem och se till att de får
sina rättigheter är i allmänhet socialarbetarna. Men
om socialarbetaren inte kan, får, förmår eller orkar
detta blir klienten dubbelt utsatt. Därför är det bra att
klientens rättigheter stärks.
Akademikerförbundet SSR har inrättat ett system
för auktorisation som är öppen för samtliga sociono-
mer, oberoende av facklig tillhörighet att söka. Det
bygger på tanken om ett behov av någon form av
garanti för att socionomer ska ha formell eller teore-
tisk kompetens, praktisk erfarenhet och lämplighet
för direkt patient- och klientarbete. Enligt vår mening
är detta inte tillräckligt, utan det behövs också en
statlig legitimation. Det skulle höja kvaliteten inom
socialtjänsten och skapa ett större förtroende för soci-
alsekreterarna och säkerställa att den som arbetar med
mycket svåra ärenden har just den här grundläggande
utbildningen och erfarenheten av socialt arbete.
Annan sak kan vara möjligheten att få ha med sig
ett medborgarvittne eller en stödperson. Den som
kallas till ett sammanträde hos en socialförvaltning
eller inför rätten känner sig många gånger väldigt
liten, svag och utlämnad. En rätt att ha med sig ett
medborgarvittne eller en stödperson måste tydligt
framgå i lagen, eftersom det i dag förekommer att
stödpersoner avvisas på grund av att socialtjänsten
begärt lyckta dörrar.
Ett annat sätt att höja kvaliteten kan vara att in-
rätta sociala förtroendenämnder. Inom sjukvården har
det länge funnits förtroendenämnder som kallas pati-
entnämnder. Det kan behövas liknande nämnder även
i socialtjänsten. De hjälpsökande eller de som av
någon annan anledning har en kontakt med social-
tjänsten har i dag ingen instans dit de enkelt kan vän-
da sig för att få information om sina rättigheter eller
framföra sina klagomål. En social förtroendenämnd
skulle med all säkerhet även fungera som en viktig
säkerhetsventil.
Vi tar även upp förslag om en social an-
svarsnämnd och en kommitté där man även kan inne-
fatta brukarråd och referensgrupper.
Vi har också ett förslag om att man ska kunna
byta socialsekreterare när förtroende saknas.
Vi har även en hel del andra motioner som jag
tycker skulle vara värda att orda ganska mycket om.
Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reser-
vation 21.

Anf. 57 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s):
Fru talman! Vi behandlar nu socialutskottets be-
tänkande om ny socialtjänstlag med de 49 motionsyr-
kanden som väckts med anledning av propositionen
och ett åttiotal motionsyrkanden om olika social-
tjänstfrågor från förra årets allmänna motionstid.
Förslaget till en ny socialtjänstlag är kapitelindelat
och språkligt moderniserat och är till största delen
oförändrad i sak jämfört med den nuvarande lagen.
Vissa ändringar och tillägg görs förstås, som jag
återkommer till.
Genom 1980 års socialtjänstreform lades grunden
för de målsättningar och värderingar fast som nu
gäller för socialtjänsten. Det gäller principerna om
helhetssyn, frivillighet, det förebyggande perspektivet
och att den enskildes resurser ska tas till vara och sist
men inte minst principen om att individens delaktig-
het och egna ansvar ska beaktas. Dessa principer
ligger fast och ska även framöver ange socialtjänstens
inriktning.
Sedan den enskildes rätt att överklaga beslut om
bistånd inskränktes för ett par år sedan har det på
goda grunder kritiserats. Nu återinförs överklagnings-
rätten och den kommer att gälla alla typer av bi-
ståndsbeslut, vilket får anses naturligt i ett rättssam-
hälle.
En annan förändring tillbaka till vad som gällde
tidigare är att den som inte själv kan tillgodose sina
behov eller få dem tillgodosedda ska ha rätt till bi-
stånd för alla de behov han eller hon kan ha, dvs. att
nu gällande begränsningar tas bort. Biståndet ska
också framöver vara så utformat att det stärker hans
eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Det här är välkomna förändringar både för klienter
och dem som arbetar inom socialtjänsten, som förstås
har sett behoven hos klienterna men tidigare varit
förhindrade att bevilja hjälpen.
Länsstyrelsernas tillsynsarbete kommer att något
förändras genom att de nu ges rätt att inspektera all
socialtjänstverksamhet som står under deras tillsyn,
dvs. även den som bedrivs i kommunal regi. Möjlig-
heterna för länsstyrelserna att ingripa mot missför-
hållanden i kommunal verksamhet utökas också.
Vad gäller hur tillsynen ska organiseras finns, fru
talman, olika ståndpunkter, som vi hört. Utskottets
majoritet har stannat vid att samordningen mellan
länsstyrelserna och Socialstyrelsen ska förstärkas
bl.a. genom att Socialstyrelsen ges en starkare ställ-
ning som tillsynsvägledare för länsstyrelserna. Det är
ett arbete som i praktiken redan har satts i gång.
I 3 kap. 3 § slås fast att insatser inom socialtjäns-
ten ska vara av god kvalitet och att det för arbete med
socialnämndens insatser ska finnas personal med
lämplig utbildning och erfarenhet och att kvaliteten i
verksamheten systematiskt och fortlöpande ska ut-
vecklas och säkras.
Ytterst är det en rättvise- och rättssäkerhetsfråga
för alla som kommer i kontakt med socialtjänsten att
arbetet bedrivs med personal med rätt kompetens och
att arbetet så långt det är möjligt baseras på beprövad
erfarenhet. Därför är det bra med den satsning som nu
görs för att genomföra en särskild strategi kring kun-
skapsutvecklingen inom socialtjänsten där både
forskning och sammanställning av vunna erfarenheter
lyfts fram. Här är det särskilt viktigt att andra huvud-
män liksom olika frivilligorganisationer finns med i
arbetet.
När det gäller vård av barn och unga som är fri-
villigt placerade för vård utanför det egna hemmet
blir det nu obligatoriskt för socialnämnderna att upp-
rätta vårdplaner som den unge, vårdgivaren, föräld-
rarna och socialnämnden undertecknar som en hand-
ling så att alla - inte minst den unge själv - ges bästa
möjliga insikt om den vård som ska ges och att den
följer en genomtänkt handlingsplan där det klart
framgår vad som kan förväntas av alla inblandade
parter. Här betonas att det är viktigt att föräldrarna
och andra för barnet viktiga närstående räknas med. I
vårdplanen ska också framgå vilka åtgärder och insat-
ser andra huvudmän har ansvar för. Det kan t.ex.
handla om barn- och ungdomspsykiatrin, skolan,
förskolan, hälso- och sjukvård och även andra.
Fru talman! Som den mest långtgående åtgärden
för den som har ett sådant missbruk att det allvarligt
hotar hans hälsa och fortsatta utveckling kan tvångs-
vård komma i fråga. För barn och ungdomar kan ett
tvångsomhändertagande också komma i fråga på
grund av andra omständigheter t.ex. i barnets miljö
eller när det allvarligt brister hos föräldrarna att ge
barnet den omsorg det behöver. För ungdomar som
begått allvarliga brott kan det bli fråga om tvångsvård
på institution i stället för fängelse.
Det är inte ovanligt att det utöver kriminalitet fö-
rekommer drogmissbruk bland dessa ungdomar. Må-
let med vården måste vara att personen ges förutsätt-
ningar att fortsätta sitt liv i frihet utan problem med
vare sig droger eller rättvisan. Drogproblem är ofta
ett hinder för en bra utveckling. Av den anledningen
införs nu en skyldighet för den omhändertagne att i
samband med t.ex. permission vara beredd att lämna
prov i de fall det finns anledning att misstänka att han
eller hon har fortsatt att använda droger.
Utskottets betänkande innehåller därför vissa änd-
ringar i LVM och LVU som innebär att en tvångsin-
tagen vid LVM-hem eller särskilt ungdomshem ska
vara beredd att under vissa förutsättningar underkasta
sig blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av
om han eller hon är påverkad av narkotika, alkohol
eller andra otillåtna medel. Syftet med den utökade
kontrollmöjligheten är att anpassa vården så att den
på bästa sätt passar den som vården berör, och då är
det förstås viktigt att veta om missbruket fortfarande
pågår.
Utskottet föreslår en ändring i förhållande till pro-
positionen med innebörd att provtagning ska kunna
ske inte bara inför utan även efter det att den intagne
återkommit till institutionen efter t.ex. en permission.
Det här är en ytterst känslig fråga som handlar om
den enskildes rätt till kroppslig integritet, men ut-
skottet har stannat för att av omsorg om personen i
fråga kunna klarlägga om han eller hon tagit upp
användningen av droger under pågående behandling,
detta för att behandlingen ska kunna anpassas och
fullföljas på ett bra sätt.
Regeringen föreslår att en ny lag om behandling
av personuppgifter inom socialtjänsten införs. Ut-
skottet anser att det finns ett behov av att på detta
mycket integritetskänsliga område som socialtjänsten
är införa en särskild författningsreglering som komp-
letterar personuppgiftslagens bestämmelser och till-
styrker förslaget till den nya lagen.
Socialtjänsten ges därmed möjlighet att behandla
alla kategorier av känsliga personuppgifter. Genom
att lagen om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten har ett vidare tillämpningsområde än
socialtjänstlagen behövs en komplettering när det
gäller möjligheterna att behandla känsliga perso-
nuppgifter. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande
föreslagit en lösning som socialutskottet ansluter sig
till. Med hänsyn till att vissa ytterligare överväganden
av lagteknisk karaktär behöver göras bör regeringen
återkomma med ett lagförslag till riksdagen. Socialut-
skottet föreslår med anledning av det ett tillkännagi-
vande till regeringen.
När det gäller socialnämndens ansvar för äldre
människor har utskottet enats om ett förtydligande
vad gäller äldre människors behov av att ges möjlig-
het att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemen-
skap med andra. Lagtexten har av utskottet ändrats i
jämförelse med propositionen och där lyfts just detta
fram.
Ett förtydligande görs nu vad gäller kommunernas
ansvar att arbeta stödjande för den som utsatts för
brott och dennes anhöriga. Redan sedan några år
tillbaka har genom kvinnofridsbeslutet lagen lyft fram
kommunernas ansvar vad gäller misshandlade kvin-
nors behov av stöd och hjälp för att kunna förändra
sitt liv. Nu sker alltså ytterligare ett förtydligande av
kommunens uppgift när det gäller dem som kan be-
höva stöd och hjälp efter att ha utsatts för brott - men
inte bara brottsoffret självt utan också dennes anhöri-
ga.
Sist vill jag ta upp den aktuella frågan om privati-
sering av socialtjänstens myndighetsutövning.
Justitieombudsmannen har efter prövning kommit
fram till att socialtjänstlagen inte ger kommunerna
utrymme att anlita privata utredare för myndighets-
utövning, såsom har skett i några kommuner. Detta är
ett utomordentligt viktigt besked - både till kommu-
ner och till medborgare. Det är en grundläggande
rättighet för den enskilde att om man utsätts för så
integritetsingripande åtgärder som påtvingade utred-
ningar av en persons eller en familjs sätt att leva, att
behandla sina barn, att reda ut problem med missbruk
eller föräldrars förmåga att samarbeta efter en sepa-
ration och annat ytterst privat som kan komma i fråga
vid dessa utredningar så ska det göras av samhällets
egna organ. Det ska inte överlåtas till försäljning på
en marknad där priset kan bli en avgörande faktor för
vem som ska utföra arbetet. Däremot har socialnämn-
den möjlighet att anlita personer med särskild kom-
petens eller som tillfällig förstärkning när förvalt-
ningen själv inte hinner med. Men då ska de perso-
nerna knytas till myndigheten så att de regler som
omfattar den offentliga myndighetsutövningen också
träder i kraft.
Utskottet ansluter sig alltså till Justitieombuds-
mannens uppfattning och tillstyrker 2 kap. 5 § där det
uttrycks att kommunen får sluta avtal med annan om
att utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten.
Men uppgifter som innefattar myndighetsutövning får
inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till
bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller en enskild
individ.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets
förslag och avslag på reservationerna.

Anf. 58 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag har en kort fråga och ett förtydli-
gande till Elisebeht Markström.
Min fråga gäller tillsynsverksamheten. Social-
tjänstutredningen föreslog i sitt slutbetänkande en
samordning av tillsynen över hälso- och sjukvården
och socialtjänsten. Detta förslag har över huvud taget
inte kommenterats - i varje fall inte vad jag har kun-
nat notera - i vare sig propositionen, majoritetens
skrivning eller betänkandet.
Vi har indirekt anknutit till detta i vårt förslag om
en samlad organisation för all tillsynsverksamhet för
hälso- och sjukvården. Det är en renodling av Social-
styrelsens och länsstyrelsens uppgifter i det hänseen-
det. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till för-
slaget. Vad har Socialdemokraterna, utskottsmajori-
teten och regeringen för uppfattning i det långa lop-
pet? Jag tycker att de argument som framfördes av
Socialtjänstutredningen var ganska starka.
När det gäller privatisering av myndighetsutöv-
ningen skulle jag vilja använda uttrycket "slå in öpp-
na dörrar". Det finns ingen argumentation i något
sammanhang där någon föreslår en privatisering av
myndighetsuppgifter. Däremot finns det en diskus-
sion om var gränsen mellan myndighetsuppgifter och
andra uppgifter går. Här sker det i dag en prövning av
ett antal konkreta fall. Vi får se vad domstolarna
säger och var gränsen går. Men för att inget miss-
förstånd ska råda så vill jag påpeka att varken Mode-
rata samlingspartiet eller något annat parti har före-
slagit någon privatisering av myndighetsuppgifter.

Anf. 59 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller den tillsyn som Lars
Elinderson tar upp så är det riktigt att utskottet tidiga-
re har begärt att regeringen ska återkomma efter att
ha sett över frågan. Regeringen har också återkommit
i och med detta förslag. Man har alltså tittat över det
som fanns som tidigare förslag, men kommit till en
annan slutsats än vad utskottets majoritet då föresprå-
kade. Man får alltså se det så att det förslag som nu
föreligger är det resultat som har kommit ut av rege-
ringens arbete.
Det sitter en särskild utredare och kikar över den
statliga tillsynen, och det finns anledning att invänta
det. Jag tror inte att den modell som vi nu slår fast
kommer att vara den som ska gälla framöver, utan
detta får säkert anpassas över tid allteftersom huvud-
ansvarsområden flyttas över huvudmannagränser. Jag
tror alltså inte att man ska se detta rent statiskt.
Det är klart att det pågår en diskussion om privati-
sering av myndighetsutövning, eftersom man på sina
håll, ofta med moderat biträdande, bedriver verksam-
het som är att betrakta som myndighetsutövning i
privat regi. Det är också därför JO har haft att granska
ett par kommuner efter anmälan. Jag vet också att det
ligger hos domstol för prövning så småningom. Då
lär vi få se var domstolen landar i sin tolkning. Men
jag tycker att med den skrivning som finns nu, i den
nya socialtjänstlagen, torde det vara knepigt att hävda
någonting annat än det jag gjorde alldeles nyss.

Anf. 60 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill avsluta den diskussionen med
att dela den uppfattningen. Men jag vill samtidigt
påpeka att jag upplever detta som en kvasidebatt,
eftersom ingen har föreslagit privatisering av myn-
dighetsuppgifter. Däremot finns det en gränsdragning
som t.ex. omfattar de verksamheter som Elisebeht
Markström själv hänvisade till, nämligen möjligheten
att anlita externa konsulter för vissa utredningsupp-
drag och liknande - också i anslutning till vårdnads-
utredningar. Självfallet ska de personer som gör så-
dana utredningar omfattas av samma tystnadsplikt
och samma regelverk som gäller kommunernas egen
personal. Vore det inte möjligt att göra på det sättet så
skulle många små kommuner ha väldigt svårt att klara
av sin uppgift enligt socialtjänstlagen. Det är så det
fungerar ute i små kommuner, som inte har tillräckli-
ga resurser, i dag.
Jag har lite svårt att tolka vad Elisebeht Mark-
ström sade när det gäller tillsynen. Jag hade förhopp-
ningen att Elisebeht skulle hänvisa till den översyn av
tillsynsorganisationen som regeringen tydligen arbe-
tar med. Men inledningsvis sade hon: Nu är det detta
som gäller. Om jag återgår till det så uppfattar jag det
så att det fortfarande finns en diskussion, och kanske
t.o.m. en öppenhet att diskutera möjligheten till en
samordnad tillsynsverksamhet över all hälso- och
sjukvård och socialtjänst i framtiden. Den frågan är i
varje fall inte avgjord.

Anf. 61 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Nej, det är alldeles riktigt - den frå-
gan är inte avgjord. Det sitter en utredare och tittar på
de här frågorna. Det jag försökte säga var att i den
föränderliga tid som vi lever i så tror inte jag att den
modell som vi just nu lägger fast - vilket vi ju ändå
gör i och med det beslut som vi ska fatta om en stund
här - kommer att vara för evigt. Det kommer säkert
att finnas skäl till förändringar. Om de sedan går i
riktning med hur Lars Elinderson tycker att det bör
vara eller i någon annan riktning kan jag inte svara på
i dag. Men jag tror att det är viktigt att debatten fort-
går.
I vissa kommuner lägger man ut myndighetsutöv-
ning - dock inte i alla. Det är några få kommuner som
har valt att lägga ut viss del av vad som nu kan be-
traktas som myndighetsutövning - åtminstone med
JO:s uttalande i ryggen - på andra än myndigheten
själv. Men även om det finns vissa som gör det så
betyder ju inte det att de gör rätt.

Anf. 62 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi får ofta vittnesmål om närstående
som inte orkar med sina uppgifter. Det händer att de
själva får olika typer av inte minst medicinska pro-
blem som gör att de har det svårt. Samtidigt vet vi att
samhället i dag inte kan klara sig - och antagligen
inte kommer att göra det i framtiden heller - utan att
andra människor och närstående ställer upp och tar
hand om dem som är svårt sjuka i det egna hemmet.
Eftersom de yrkanden som vi har gjort för att för-
bättra situationen för närstående har avvisats av den
socialdemokratiska majoriteten både i det här betän-
kandet och i tidigare skulle jag vilja fråga: Anser
Elisebeht Markström att det stöd som närståendevår-
darna får i dag är tillräckligt?

Anf. 63 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det ser väl olika ut på olika håll och
kanter, men generellt sett så tror jag att svaret måste
bli nej. Man beräknar att anhöriga tar ansvar för en
stor del av äldrevården - åtminstone två tredjedelar.
Det är förstås viktigt att anhörigas vilja att vara del-
aktiga i omsorgen om sina nära och kära uppmuntras,
men det betyder inte att anhöriga ska lämnas ensam-
ma med hela ansvaret.
I den nationella handlingsplanen för hälso- och
sjukvården slås fast att det finns behov av att också
fortsättningsvis stödja anhöriga som vårdar allvarligt
sjuka, äldre och även personer med funktionshinder.
Det arbete som redan har påbörjats kommer att fort-
sätta också de närmaste åren, bl.a. ska delar av de s.k.
försvarspengarna användas just till att utveckla ett
bättre stöd för anhöriga. Det ingår som en del i det
avtal som Landstingsförbundet, Kommunförbundet
och regeringen har tecknat. Vi får se hur landstingen
och kommunerna kommer att välja att arbeta. Också
jag tycker att utbildning, avlastning, möjlighet till
växelvård är några av de delar som behöver utveck-
las.
För närståendepenning, då man vårdar någon som
är svårt sjuk i dag, kan även andra än anhöriga kom-
ma i fråga. När man läste några av reservationerna
kunde man förledas att tro att det fanns starka be-
gränsningar där. Men det har jag kollat upp, och så är
det inte, utan närstående kan vara andra än anhöriga.
Svaret är ja, det behövs säkert, men jag tror inte
att man ska gå fram lagstiftningsvägen, utan det
handlar om ett utvecklingsarbete som måste ske uti-
från de lokala förutsättningarna. Kommunerna har
naturligtvis ett oerhört stort ansvar.

Anf. 64 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Det känns bra att svaret är nej på den
här frågan därför att vi då är överens om att det som
sker inte är tillräckligt. Naturligtvis ligger ansvaret på
kommunen och till viss del på landstinget. Det som vi
har tyckt borde göras är att regeringen tog upp för-
handlingar med de två förbunden för att se hur man
kan förbättra situationen. Det gäller på olika områ-
den.
Det finns problem med att bli godkänd som när-
stående. Jag vet att begreppet har vidgats, men fortfa-
rande sker lite olika typer av bedömningar av vem
som är närstående. I dag har vi också en tidsgräns på
60 dagar. När det gäller hiv/aids har vi 120 dagar. Jag
tycker att det finns fler grupper som skulle behöva ha
rätten till 120 dagars ledighet. Så det finns ett antal
sätt där man genom lagstiftning skulle kunna förbätt-
ra situationen inom närståendevården.

Anf. 65 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Som jag sade tidigare tror jag också
att det finns en rad åtgärder som behöver göras bättre.
Närståendepenningen är kanhända en sådan - att få
fler dagar. Jag är inte så säker på att det räcker. Att
vara vårdare av svårt sjuk anhörig i långa perioder är
minsann en uppgift som är nästintill för tung. Man
behöver naturligtvis en kombination av samhällets
egna insatser och de insatser som de närstående kan
göra. Där är närståendepenningen en del av ett sådant
arbete.
När man har gjort en kartläggning ute i kommu-
nerna av vilka behov som finns har man kommit fram
till att uppsökande verksamhet, fler platser i korttids-
vård, startande av stödgrupper för anhöriga är ytterli-
gare sådana åtgärder som skulle välkomnas för att
underlätta för anhöriga att kunna vara med och ta det
mycket stora och tunga ansvaret.
En del utvecklingsarbete pågår sedan några år till-
baka. Jag tror att det var 7 ½ miljoner kronor som
avsattes 1997 för den här typen av stimulansåtgärder
och ytterligare 300 miljoner kronor för perioden
1998-2000. Nu kommer för framtiden de s.k. för-
svarspengarna.
En del av uppdraget till Landstingsförbundet och
Kommunförbundet är just att utveckla anhörigstödet.
Det finns all anledning att följa de här frågorna också
härifrån.

Anf. 66 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Socialutskottets betänkande nr 18
bygger på en proposition som är utformad i samarbete
mellan regeringen och Vänsterpartiet. I förslaget till
ny socialtjänstlag återfinns också en rad förslag som
Vänsterpartiet drivit genom åren.
Det handlar bl.a. om rätten att överklaga bistånds-
beslut genom förvaltningsbesvär och om att begräns-
ningen av bistånd till akut tandvård upphör så att det
blir möjligt att få bistånd för även annan tandvård. En
rad andra begränsningar upphör också, jag ska åter-
komma till det.
Socialtjänsten är en central del av välfärdspoliti-
ken. Det är det sista skyddsnät som finns i samhället
för människor som under kortare eller längre perioder
i livet hamnar utan möjlighet till egen försörjning.
Det gäller att göra det skyddsnätet starkt och rättssä-
kert så att människor inte faller igenom eller blir
utlämnade till enskilda människors eller organisatio-
ners godtycke. I det perspektivet är både rätten att
överklaga beslut och den utvidgade rätten till bistånd
av central betydelse. Naturligtvis är det viktigaste att
vi gör allt vi kan göra för att förstärka livsvillkoren
för ekonomiskt utsatta människor, att förstärka deras
möjlighet till arbete, till löneinkomster och att öppna
våra generella system så att alltfler omfattas av dem.
Jag tänker då främst på a-kassan, sjukförsäkringssys-
temet och pensionssystemet. Men det kommer alltid
att finnas grupper av människor som under längre
eller kortare tid hamnar utan möjlighet till egen för-
sörjning. Det är viktigt att även dessa grupper omfat-
tas av ett starkt skyddsnät, att de inte blir utlämnade
till godtycke eller gamla tiders välgörenhet.
Den nya socialtjänstlagen bygger på de grundläg-
gande målsättningar och värderingar som fastlades i
1980 års socialtjänstreform, dvs. principen om hel-
hetssyn, frivillighet, det förebyggande perspektivet
och att den enskildes egna resurser ska tas till vara.
Individens delaktighet och egna ansvar ska beaktas.
Socialtjänsten ska präglas av självbestämmande,
kontinuitet, flexibilitet, normalisering, närhet och
valfrihet. Det här är en viktig och en riktig inriktning,
som i dag förstärks med de konkreta förslag som förs
in i den nya lagen.
Låt mig kort beröra några av dessa. Viktigast är
naturligtvis rätten att överklaga biståndsbeslut genom
förvaltningsbesvär. För att man ska kunna förverkliga
en rättighet krävs också att man ska kunna få den
prövad. Jag tror att det här kommer att få stor bety-
delse, inte minst inom missbrukarvården där i dag
alltför många upplever att de nekas behandling eller
erbjuds fel behandlingsform. Viktigt är också att vi
tar bort begränsningen "annat bistånd" i lagen och
ersätter det med "livsföring i övrigt". Det innebär
bl.a. att begränsningen att man enbart hade rätt till
akut tandvård försvinner. Det innebär att man efter
individuell prövning också får rätt till t.ex. hörapparat
eller annat som man behöver för sin livsföring.
I betänkandet öppnas också för att ideella skade-
stånd kan undantas vid biståndsbedömning. Här förs
ett resonemang om att det måste ske en individuell
bedömning och att det kan vara rimligt att ibland
undanta ideella skadestånd, t.ex. när man har fått
skadeståndet på grund av brott och kan ha behov av
kostsamma behandlingar.
I dag finns många olika system inom arbetsmark-
nadspolitiken som riktar sig till ungdomar. Samtidigt
finns ett särskilt tvång för ungdomar som uppbär
socialbidrag att aktivt delta i praktik eller kompetens-
höjande åtgärder. Här aviserar regeringen en översyn
som belyser samspelet, tillämpningen och ansvaret
mellan olika huvudmän samt att man i det samman-
hanget också ska överväga regler med mindre tvång i
socialtjänstlagen när det gäller de här grupperna. Det
är bra, och det är någonting som Vänsterpartiet länge
efterlyst.
Här införs obligatoriska vårdplaner för barn som
placeras utanför hemmet, och här redovisas att Land-
stingsförbundet, Kommunförbundet och regeringen i
den nationella handlingsplanen för hälso- och sjuk-
vården kommit överens om att fortsätta den ekono-
miska satsningen på anhörigstöd.
Här lämnas ett särskilt uppdrag till Socialstyrelsen
att genomföra en strategi för nationellt stöd för kun-
skapsutveckling inom socialtjänsten - mycket viktigt
och nödvändigt. Här konstateras att den del av soci-
altjänsten som innebär myndighetsutövning inte i
något led kan eller ska privatiseras, det är bra.
Här redovisas den förstärkning som gjorts när det
gäller brottsoffers rätt till stöd och hjälp och att soci-
alnämnden särskilt bör beakta att kvinnor som är eller
har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i
hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att
förändra sin situation. Det här är en klar förstärkning
av kvinnors rätt och möjlighet att få hjälp.
Här skrivs in att behandling för spelberoende kan
vara en insats som ligger inom ramen för socialtjäns-
tens ansvar. Utskottet föreslår också en förstärkning i
5 kap. 4 §, nämligen att äldre människor ska ges möj-
lighet till en aktiv och meningsfull tillvaro i gemen-
skap med andra, vilket är en viktig förstärkning.
Just detta med aktiv och meningsfull tillvaro har
tidigare funnits i lagen, men det togs bort i samband
med försämringen av lagen 1998. Då försvann också
många kommunala dagcentraler och andra aktiviteter
och samlingspunkter för äldre. Förhoppningsvis
kommer de nu att återuppstå.
Skyddsnätet stärks alltså för alla, men också för
olika grupper som under perioder behöver bistånd.
Betänkandet innehåller också ändringar i LVM
och LVU, lagen om vård av missbrukare och lagen
om vård av unga. En ändring innebär att tvångsintag-
na vid LVM-hem och särskilda ungdomshem ska
vara skyldiga att under vissa förutsättningar under-
kasta sig provtagningar för att man ska kunna kon-
trollera att han eller hon inte är drogpåverkad. Väns-
terpartiet har i ett särskilt yttrande redovisat sin prin-
cipiella syn, att vi inte anser att barn under 15 år ska
drogtestas. Men vi är beredda att acceptera dessa
tvångsåtgärder inom ramen för en redan beslutad
tvångsvård. Vi vidhåller också vår principiella syn att
drogtester av barn under 15 år inte kan motiveras i
andra sammanhang.
Vidare föreslås en lag om behandling av perso-
nuppgifter inom socialtjänsten. Man har helt enkelt
ett behov av att datorisera akter och sammanställa
saker. Det här är ingen enkel lagstiftning, det har flera
påpekat. Socialtjänsten behandlar en rad känsliga
personuppgifter som av nödvändighet ibland måste
registreras. T.ex. om man har hand om äldre med viss
religiös inriktning som påverkar kost osv. måste det
kanske stå i akten. Men det är viktigt att påpeka att
socialtjänsten får registrera enbart de uppgifter som
krävs i det individuella fallet.
Jag är väldigt glad över att socialutskottet följer
konstitutionsutskottets yttrande. Vi föreslår därför ett
tillkännagivande till regeringen om att man ska åter-
komma till vissa delar när det gäller förstärkningen av
lagen.
När jag sedan tittar på de reservationer som finns
till betänkandet är det ett parti som kraftigt avviker,
och det är moderaterna som i vanlig ordning före-
språkar skattesänkningar, avregleringar och privatise-
ringar. Man menar att detta skulle vara lösningen på
problemet att människor under perioder måste få
bistånd.
Jag delar inte den uppfattningen. Jag tror att även
om vi lyckas med att lyfta fler och fler till lönein-
komst i stället för ekonomiskt bistånd - och det är ju
huvudlinjen - krävs det fortfarande en stark social-
tjänstlag som garanterar människorna ekonomiskt
bistånd, rätt till vård, behandling och omsorg. Det
behövs skatter för att finansiera detta och besvärsrätt
för att hävda dessa rättigheter.
Andra partier lyfter fram förslag i sina reservatio-
ner som jag anser delvis är tillgodosedda. Då handlar
det om tandvård eller om vissa kvalitetsfrågor där det
i dag pågår ett arbete.
Men jag menar också att det kan finnas anledning
att återkomma till vissa frågor som lyfts fram i några
reservationer. Det gäller t.ex. vården av missbrukare.
Det finns all anledning att anta att just missbrukar-
grupperna har mått dåligt av den ekonomiska åt-
stramning som skedde under 90-talet och av neddrag-
ningen inom socialtjänsten.
I dag har vi alltför lite kunskap om detta. Jag an-
ser att vi får avvakta vad uppdraget till Socialstyrel-
sen när det gäller kunskapsutveckling kan åstadkom-
ma. Vi bör också avvakta detta med besvärsrätten när
det gäller att säkra missbrukares rätt till behandling.
En annan fråga som vi också kan behöva åter-
komma till är våldet mot kvinnor och hur vi bäst
stöder de utsatta kvinnorna, deras barn och anhöriga.
Vi har förstärkt motivtexten till socialtjänstlagen,
men det är möjligt att det inte räcker. Det gäller också
besvärsrätten, om man inte får rätt till stöd. Det är
möjligt att vi måste återkomma med fler åtgärder på
det området.
Det är också möjligt att vi måste återkomma när
det gäller stödet till anhöriga. Nu fortsätter den eko-
nomiska satsningen i kommuner och landsting under
ytterligare några år, och sedan får vi ta ställning till
om det behövs ytterligare resurser på det området.
Det krävs också resurser om vi ska utvidga lagstift-
ningen. Det kan finnas fog för detta, men då måste vi
också ha de ekonomiska resurserna.
När det gäller hemlösa pågår det i dag en rad
projekt som behöver slutföras och utvärderas. Men
enligt min uppfattning är detta också en fråga som
man kan behöva återkomma till, om kommunerna
fortsätter att underlåta att ta sitt ansvar.
Fru talman! Det betänkande som riksdagen om en
stund ska ta ställning till förstärker skyddsnätet. Det
är ett bra betänkande. Det löser inte alla problem för
alla grupper, men det är ett steg i att återupprätta den
välfärdspolitik som raserades under stora delar av 90-
talet.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 67 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! I vanlig ordning angriper utskottets
ordförande moderaterna för att vi vill sänka skatterna.
Hon säger att det enda vi föreslår är en sänkning av
skatterna och att vi tror att det löser alla sociala pro-
blem. Då vill jag föreslå att hon läser igenom alla
våra 15 reservationer. Det är bara en av reservatio-
nerna som tar upp den aspekten.
Mot bakgrund av det som Ingrid Burman påstår
vill jag fråga: Finns det inget samband mellan låg-
och medelinkomsttagares behov av inkomstförstärk-
ning i form av socialbidrag och deras skatter? En
majoritet av dem som är fast i socialbidragsberoende
under längre perioder är människor som också har
andra inkomster. Genomsnittet av det som de betalar i
skatt ligger fyra fem gånger högre än de bidrag som
de får genom socialtjänsten.
Finns det inte någon förståelse för synen att
sänkta skatter innebär en välfärdsförbättring för de
människor som har låga inkomster och som i dag
betalar mer än hälften av det som de tjänar i skatter
och sociala avgifter?

Anf. 68 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag sade att den politik som modera-
terna redovisar, inte minst genom Lars Elindersons
inlägg, ledde i sina huvudspår till skattesänkningar,
avregleringar och privatiseringar. Det innebär inte att
jag inte har tagit del av moderaternas övriga reserva-
tioner, för det har jag gjort.
Lars Elinderson säger att om vi sänker skatten för
gruppen socialbidragstagare kommer de att få det
bättre. Där delar jag inte Lars Elindersons uppfatt-
ning.
Lars Elinderson sade att 15 % av skatterna går till
de 20 % fattigaste i form av bidrag. Men då är det
intressant att veta hur mycket de 20 % fattigaste bi-
drar med i den skattedelen. Ja, kanske 3-5 %. Det
sker fortfarande en omfördelning skattevägen från
människor med relativt hyggliga inkomster - som jag
och Lars Elinderson har - till de sämst ställda med
låga inkomster. Det är en fördelning som jag värnar
och står för.
Skulle vi sedan sänka skatter i den omfattning
som moderaterna föreslår - när man räknar med 50 %
på de sämst ställda så inkluderar man moms och
andra saker - så skulle vi också urholka finansiering-
en av de bidrag som faktiskt måste finnas kvar i sam-
hället för de sämst ställdas skull.

Anf. 69 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag ska begränsa mig till två av de
sex frågor om Ingrid Burman tog upp. Den första är
att hon efter genomläsning av alla reservationer på-
står att moderaterna tror att sänkta skatter ska lösa
alla problem. Det står i protokollet. Jag vill bara på-
peka att det inte är så. Men att skatterna är en väsent-
lig del för låg- och medelinkomsttagarnas försörj-
ningssituation kan ingen förneka. Vi ligger i dag
högst i världen, inte när det gäller skatter för högin-
komsttagare men när det gäller skatter för låg- och
medelinkomsttagare. Internationell och svensk statis-
tik kan belägga det som jag också påstod, nämligen
att omfördelningseffekten av skatte- och bidragssys-
temen är borta i dag. Vi har ingen omfördelning till
dem som har lägst inkomster genom de samlade ef-
fekterna av skatte- och bidragssystemen.
Trots det som Ingrid Burman påstod att hon vär-
nar om så var det mer än 10 år, kanske upp emot 15
år, sedan vi lämnade den situationen. I dag har vi en
omfördelning till andra grupper än de sämst ställda.

Anf. 70 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag ska börja med vad som står i
protokollet eller inte. Vad jag har sagt och vad jag
gärna upprepar är att min uppfattning, efter att ha
lyssnat på Lars Elinderson och ha tagit del av inrikt-
ningsreservationen 1 i betänkandet, är att moderater-
na menar att just skattesänkningar ska utgöra den
största delen av lösningen - inte hela lösningen - på
problemet att människor under perioder måste få
bistånd. Det står nu två gånger i protokollet.
När det gäller omfördelningen och den samlade
effekten så är det visst på det sättet att när jag blir
sjuk har jag en mycket högre sjukpenning än den som
har låg inkomst, och det är klart att jag då får mer
tillbaka. Så omfördelning och samlade effekter är en
sak. Men omfördelning när det gäller bidrag till de
allra sämst ställda är en annan sak. Samlade effekter
innebär att det slås ut på hela gruppen individer i
samhället. När jag hör Lars Elindersons inlägg menar
jag att om vi diskuterar socialtjänstlagen och bidrags-
system och stöd för de allra sämst ställda så anser jag
att det ska finnas två huvudstråk som ska gälla. Ett är
att man förmår lyfta människor från bidragssystemen.
Och det gör vi bäst genom arbete och löneinkomster.
Ett annat är att säkra trygghet, rimliga levnadsvillkor
och även starka ekonomiska bistånd under perioder
när människor finns kvar i systemen. Då krävs det
skattefinansiering. Att då gå vägen att sänka skatterna
är att urholka systemen.

Anf. 71 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Ingrid Burman talade också väl om
närståendevården och sade att det finns anledning att
återkomma när det finns resurser och att då förstärka
närståendevården. Jag vill, fru talman, egentligen
bara lämna en kommentar till detta. Att satsa resurser
på närståendevården är i allra högsta grad att minska
kostnaderna för vården. Skulle samhället ta över de
insatser som anhöriga gör i dag skulle nämligen kost-
naderna vara oerhört mycket större för samhället.
Jag ska göra ett litet tillägg. Att vi vill satsa peng-
ar på närståendevården är inte för att spara pengar
utan för att tillmötesgå de många människor som vill
ha den vårdformen.

Anf. 72 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag kan bara återupprepa vad jag sa-
de, att jag tror att det finns all anledning att återkom-
ma till denna fråga. Just nu är det bra att denna över-
enskommelse med Kommun- och Landstingsförbun-
den finns och att man fortsätter att jobba med detta i
kommunerna.
Jag vill också understryka det som föregående ta-
lare sade, nämligen att det också handlar om avlast-
ningsplatser och den typen av insatser.
Det finns skrivningar i socialtjänstlagen om detta.
Och det är min uppfattning att vi får avvakta det ar-
bete som pågår i kommunerna. Men jag är också
medveten om att den dag som vi tar steget fullt ut och
inför en tvingande lagstiftning för kommunerna på
detta område så måste vi också skicka med pengar.
Kerstin Heinemann tog exemplet att man kunde
utöka detta från 60 dagar till 120 dagar. Det är möj-
ligt att vi kommer att hamna där i framtiden. Jag vill i
alla fall inte avvisa det. Men då måste vi självklart
också följa upp detta med budgetmedel.
Jag vet att det pågår en utveckling inom detta om-
råde. Jag är beredd att avvakta den ytterligare innan
vidare steg tas. Men jag kan bara understryka att jag
tror att vi behöver återkomma till frågan i framtiden.

Anf. 73 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Både Ingrid Burman och Elisebeht
Markström var i ett replikskifte inne på att inte bara
dessa saker behövs utan att det också behövs avlast-
ningsplatser. Och det är precis det som vi har skrivit
om i vår motion, nämligen avlastningsplatser, stöd-
personer och mycket mer än ekonomiska bidrag.
Självklart är det så. Det är väldigt många saker som
behövs för att göra det möjligt för närstående att
vårda en nära anhörig.

Anf. 74 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! I den frågan har jag ingen annan upp-
fattning än Kerstin Heinemann. Jag tror att man i
framtiden måste fundera över en rad insatser. Det är
ju också därför som dessa pengar finns reserverade i
avtal mellan regeringen, kommunerna och landsting-
en. Och det pågår olika projekt och händer saker ute i
kommunerna. Det kanske inte sker snabbt nog, och
det är möjligt att lagstiftaren i framtiden kommer att
behöva ingripa. Jag har ingen annan uppfattning när
det gäller behovet av att följa detta område aktivt.

Anf. 75 GÖRAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Debatten här i kammaren i dag har
tydligt visat hur tomhänt, oförstående och idéfattig
regeringen och dess stödpartier står när det gäller att
bryta utanförskap och bidragsberoende. Man intar
egentligen ett systemperspektiv i stället för ett indi-
vidperspektiv.
För den mer konspiratoriskt lagde kanske det vore
lätt att få intrycket att socialutskottets betänkande 18
endast är ett cyniskt försök att bättra på en rämnande
fasad utan vilja att förstå att grunden faktiskt först
måste fixas till innan man kan putsa fasaden.
I sitt inlägg listade Elisebeht Markström ett antal
saker, för att inte säga samtliga åtgärder och förslag
som finns i propositionen och i betänkandet. Inget av
detta står för nytänkande. Inget av detta tar ett indi-
vidperspektiv. I stället är det systemperspektivet som
man hela tiden företräder.
Det förefaller också som om socialdemokraterna
och stödpartierna avsiktligt eller oavsiktligt håller
människor i utanförskap för att kunna hålla i gång en
eländesindustri bestående av välmenande socialarbe-
tare, arbetsförmedlare och projektledare.
Utanförskapet leder till fattigdom eller är en del
av fattigdomsproblematiken. Denna fattigdomsrelate-
rade brist på delaktighet i samhällslivets centrala
arenor blir riktigt djup och allvarlig när den tar sig
form av vad vi kan kalla ett kommunikativt utanför-
skap. Detta utanförskap uppstår när den berörda var-
ken förstår hur dessa centrala samhällsarenor fungerar
eller den uppsättning av värderingar och kulturella
referenspunkter som ger dessa arenor dess samman-
bindande kommunikativa kitt.
Fru talman! Betydande öar av nyfattigdom i kom-
bination med olika grader av kommunikativt eller
djupt utanförskap återfinns faktiskt i dag i nästan alla
stora och medelstora svenska städer. T.o.m. i många
mindre städer är det miljöer som är präglade av dessa
företeelser. Det kan röra sig om upp till 10-15 % av
stadsbefolkningen som lever i ett sådant utanförskap,
beroende på hur man mäter och vilken stad det är
fråga om.
Nyfattigdom och djupt utanförskap finner i dag
sina mest karakteristiska uttryck genom den bostads-
segregation som nästan ofrånkomligen uppkommer
när en betydande del av en stads befolkning lever i
fattigdom och utanförskap.
Välvilliga myndigheter i omhändertagande- och
eländesindustrin befäster detta utanförskap. Senast i
dag publicerades en kritik från Riksrevisionsverket,
som underkänner hela AMS-systemet. Det visar sig,
föga förvånande för en del av oss, att arbetsförmedla-
re som faktiskt har kontakt med företag lyckas för-
medla en del jobb, medan de övriga, de allra flesta,
inte förmedlar några jobb över huvud taget. Dessvärre
visar det sig att de som förmedlar jobb blir färre hela
tiden, för de går över till annan verksamhet och läm-
nar AMS-systemet. Möjligen kommer detta att kol-
lapsa alldeles av sig självt.
SNS publicerade helt nyligen en rapport som heter
Invandrare och myndigheter. Rapporten innehåller
djupintervjuer med 20 invandrade personer. Det visar
sig att ingen av de 20 är positiva till arbetsförmed-
lingen! 17 är direkt negativa. 3 av de 20 är positiva
till de sociala myndigheterna och 13 är direkt negati-
va. Lustigt nog är det 10 som är positiva till polisen,
medan bara 5 är negativa.
När det gäller arbetsmarknadsläget klagar de in-
tervjuade på bristande och felaktig information från
sociala myndigheter och arbetsförmedlingar. Många
har blivit rent fientligt bemötta när de har tagit egna
initiativ och därmed brutit mot eländesindustrins
byråkratiska regler.
Jag har med mig rapporten här och tänker citera
lite grann ur den.
Den första personen som jag refererar till heter
Hooda. Hon flydde från Irak via Iran till Sverige
1991. Hon hade en bakgrund som bokförare och
jobbar i dag som servitris. Mötet med polisen på
Arlanda blev smärtfritt. Det var inga problem. Där-
emot mötte hon på förläggningen en socialsekreterare
med invandrarbakgrund. Hooda säger: "Han var
fruktansvärt obehaglig mot oss arabiska kvinnor."
Kontakten med socialsekreteraren på den ort där
Hooda så småningom blev kommunplacerad fungera-
de inte ett dugg bättre. "Redan från början märktes att
socialsekreteraren inte tänkte hjälpa oss. Socialen var
inte vänlig mot oss." Hooda säger att det verkade som
om socialsekreteraren kunde dra ut deras ögon, att det
kändes så när hon talade med dem. "För varje fråga
som vi ställde sa hon nej, det går inte."
Det första mötet med arbetsförmedlingen fick
Hooda att sväva som på moln. Hon skulle få jobb på
en bank. Det var bara ett fel, att det inte var sant. Hon
fick inte jobb på någon bank. Det var inte avsikten,
och det var fel från början till slut. Så småningom
hittade man en praktikplats, och nu har hon fast an-
ställning. Men trots denna fasta anställning sitter hon
och familjen fast i ett socialbidragsberoende.
Det andra exemplet som jag tar ur rapporten gäller
Hassan. Hassan kom 1990 från Irak. Han flydde hit
med hjälp av smugglare, vilket snart är det enda sättet
att ta sig hit. Han fick ett positivt intryck av polisen
på flygplatsen. Han blev förhörd, vilket fungerade
alldeles utmärkt. Sedan mötte han på en mindre ort
representanter för socialen som meddelade att det
fanns en möblerad lägenhet, och det fungerade väl
hyggligt. Så småningom flyttade han till Malmö,
fortfarande utan arbete och utan att ha fått någon
utbildningskomplettering. Där fick han en provan-
ställning och planerade att bli sin egen. Han skrev ett
projekt som han lämnade till arbetsförmedlingen. Han
säger: "Arbetsförmedlingen gjorde mig som vanligt
besviken och stängde nästan alla öppna dörrar som
jag hade trott fanns." Men med hjälp av ett med-
lemslån från facket började han med import- och
exportverksamhet i egen regi. Han säger: "Fördelen
med att vara egenföretagare är att jag slipper träffa
socialsekreterare och arbetsförmedlare." De flesta
invandrare som Hassan har talat med säger att de som
vill bli egenföretagare blir det för att börja ett normalt
och hederligt liv och slippa den dagliga förnedringen.
Det är naturligtvis bra att många människor blir egen-
företagare, men skälet att man är förnedrad och utsatt
för en eländesindustri är inte något vidare bra skäl.
Arbetsförmedlingen liknas av Hassan vid en
konstgjord papegoja. "Man söker jobb och får direkt
svar att det inte finns och nästan alla arbetsförmedlare
upprepar precis samma sak. Efter några besök hos
arbetsförmedlingen får man besked att: läs SFI. Man
blir förbannad. Man börjar hata svenska språket som
har blivit enda källa för arbetsförmedlingen att hålla
invandrarna upptagna."
Det tredje exemplet är Afshin, som kommer från
Azerbajdzjan i Iran. Han var soldat i kriget mot Irak
och flydde 1986 via Turkiet och kom med FN:s hjälp
till Sverige. Därför behövde han inte utsättas för så
mycket förhör. Han har därför inte haft så mycket
kontakt med polisen och kan därför inte bedöma den.
Under 14 år i Sverige har Afshin inte haft ett riktigt
jobb utan hankat sig fram med beredskapsarbete,
praktikjobb och a-kassa varvat med studier. Han blev
lovad ett jobb, som visade sig vara ett gratisjobb, och
hade ideliga kontakter med arbetsförmedlingen om
saken, men ingen där brydde sig om det. Afshin sä-
ger: "Nej, man ska aldrig lita på arbetsförmedlingen
om man inte vill vilseledas. Jag är fruktansvärt besvi-
ken - - -."
Afshin skulle börja på komvux. Syokonsulenten
hade gett honom rådet att läsa där därför att han be-
hövde göra det för att komma in på högskolan. Det
visade sig vara fel, för syokonsulenten hade inte talat
om för honom att han bara behövde läsa vissa ämnen.
Efter egna insatser har han nu kommit in på högsko-
lan. Han har slösat bort flera år på komvux alldeles i
onödan.
Afshin säger avslutningsvis: Jag är helt övertygad
om att politikerna har gett dem - alltså komvux, soci-
alen och arbetsförmedlingen - i uppdrag att hålla oss
kvar i bidragsberoende för att så småningom ta upp
oss som ett samhällsproblem.
Det är ju förskräckligt när sådana här attityder
sprider sig i samhället.
Det sista exemplet är Bahman. Han kom från Iran
1988. Han har jobbat som läkare i Iran. När han flyd-
de till Sverige ville han naturligtvis fortsätta i yrket,
men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Han
vände sig till arbetsförmedlingen för att få vägled-
ning. Där sade man att det inte gick. Arbetsförmed-
lingens förslag var att han skulle glömma sitt yrke
och göra något annat. Han gav sig inte utan vände sig
själv till Socialstyrelsen och fick veta vad som be-
hövdes för att komplettera sin utbildning. Han har
kompletterat den och arbetar nu som läkare i Sverige.
Fel information, dåliga råd och dålig hantering är
alltså vad som möter många människor i utanförska-
pet.
Herr talman! Vi vill avskaffa eländesindustrin, re-
formera socialtjänsten, skrota AMS och flytta makten
från tjänstemän och politiker till de enskilda männi-
skorna. Det är fel att göra människor till sociala vård-
fall när deras enda brott är att vara fattiga och inlåsta i
ett bidragsberoende.
Vi förordar en avreglering och ett avskaffande av
omhändertagandepolitiken. Det måste bli en självklar
rättighet att ha ett arbete som gör det möjligt att för-
sörja sig själv och sin familj.
Socialbidraget måste återföras till det som en gång
var avsikten, nämligen ett tillfälligt stöd som en yt-
tersta lösning när allt annat fallerat. Kommunerna ska
i stället ges skyldighet och den enskilde rättighet till
kompletterande åtgärder i form av arbete och kom-
petensutveckling.
Herr talman! Skatten är låg- och medelinkomstta-
garnas största utgiftspost, och det har debatterats
tidigare här i dag. I dagens Sverige skapar skatterna
sina egna sociala problem, samtidigt som det sociala
skyddssystemet som skatterna ska betala inte motsva-
rar de krav som människorna har rätt att ställa. De
höga skatterna är därför en av de viktigaste förkla-
ringarna till att så många hushåll har en nettoinkomst
som faktiskt understiger normen för socialbidrag.
Enligt Socialstyrelsen är 35 % av dem som har
socialbidrag samtidigt löntagare. Mer än hälften av
dem som har socialbidrag får upp till 3 500 kr i må-
naden. Med en lägre skatt hade det med stor sanno-
likhet varit många som sluppit gå till socialkontoret.
Det här har utvecklats mer i dagens förstaledare i
Dagens Nyheter, så där kan den intresserade ta del av
det.
Herr talman! De som tvingas köa på socialkonto-
ren måste själva bära en stor del av skattebördan.
Hushåll med en inkomst som motsvarar socialbi-
dragsnormen betalar, lågt räknat, över 50 % av det
som deras arbete genererar. Denna rundgång gör att
många som skulle kunna försörja sig på sitt eget ar-
bete i stället tvingas förlita sig på bidrag.
Sverige måste fort få ett skattesystem som inte
fortsätter att plundra de arbetande fattiga. Problemet
är ju inte att vi beskattar rika. Problemet är att arbe-
tande fattiga brandskattas.
Herr talman! Det är nu hög tid att bryta med den
gamla segregerande inlåsande socialpolitiken och i
stället ge makten tillbaka till människorna.
Vår politik för arbete och egenmakt bygger på fy-
ra steg.
För det första: Var och en som så önskar ska kun-
na få ett arbete.
För det andra: Resultatet av arbete ska trygga den
egna och familjens försörjning i stället för att försvin-
na i en rundgång av skatter och bidrag.
För det tredje: Förutsättningar och stimulans ska
finnas så att man genom utbildning kan förbättra sin
situation.
Då blir det fjärde inte fullt så nödvändigt, därför
att framgång på dessa tre områden innebär att ande-
len som verkligen är i behov av det fjärde steget -
den egentliga socialpolitiken - minimeras. Då kan vi
från samhällets sida koncentrera insatserna kraftfullt
på de personer som verkligen behöver stöd.
Herr talman! Som exemplen i den här SNS-
rapporten visar är det hög tid att avskaffa nuvarande
AMS-system. Politiken måste i stället innebära en
möjlighet till arbete för alla. Det är faktiskt så att
minst 700 000 svenskar i arbetsför ålder i dag saknar
ett arbete. Det är Sveriges överlägset största sociala
problem. Den trygghet och tillfredsställelse som ett
arbete ger i form av förmåga att försörja sig själv kan
inte ersättas av bidrag eller konstlade åtgärder. Fler
jobb förutsätter emellertid företag som anställer. Det
måste därför vara lättare att starta och driva företag.
Regelverk, byråkrati och administration måste för-
enklas.
Avregleringen av arbetsförmedlingen och till-
komsten av fristående rekryterings- och bemannings-
företag m.m. har faktiskt under senare år ökat flexibi-
liteten och rörligheten. Men det här är inte tillräckligt.
Mer måste göras. På motsvarande sätt skulle man
alltså kunna förenkla regelverk, byråkrati och admi-
nistration på hela arbetsmarknaden. Det skulle öka
förutsättningarna för verkliga jobb. Skatter på bolag
och fastigheter, lönebildning och socialförsäkrings-
system, möjligheter att genomgå utbildning och
skatter på arbete och kunskap - allt detta behöver
ändras och allt detta hänger ihop och bildar den över-
gripande miljö som avgör var genomförande av nya
idéer, nytt entreprenörskap och nytt företagande
kommer att äga rum i framtiden.
Herr talman! Sammanfattningsvis är såväl propo-
sitionen som betänkandet ett uttryck för en avsiktlig
eller oavsiktlig önskan att cementera utanförskap,
nyfattigdom och eländesindustri. Låt oss här i kam-
maren i dag faktiskt våga visa den handlingskraft som
människorna i utanförskapet har rätt att kräva av den
här riksdagen. Jag instämmer därför i Lars Elinders-
sons yrkande om bifall till reservation 1.

Anf. 76 ROSITA RUNEGRUND (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 16. Utgångspunkten för oss kristdemo-
krater när det gäller vårt yrkande om § 5 i social-
tjänstlagen är att se och erkänna familjens och de
närståendes roll och funktion i vården av äldre, sjuka
eller funktionshindrade. Stöd för anhöriga som vårdar
är en självklar och viktig del av kristdemokraternas
familje- och omsorgspolitik. Vi vet att utslagningen i
samhället i dag, enligt en uppgift i DN för några da-
gar sedan, kostar 80 miljarder kronor. Vi vet också att
många av dem som drabbas av stress och hets är
kvinnor. Att förebygga utbrändhet är därför ytterliga-
re ett viktigt argument för stödet till de anhöriga.
Faktum är att det fortfarande i huvudsak är kvinnor
som tar det största ansvaret i anhörigvård.
Det har varit väldigt intressant att följa den här
debatten, speciellt replikskiftet mellan Kerstin Hei-
nemann, Elisebeth Marklund och Ingrid Burman. Det
visar att man känner att man inte har gjort tillräckligt.
Som jag uppfattar det skulle det finnas ett stöd just
för reservation 16, att regeringen snarast bör tillsätta
en utredning för att analysera vilka konsekvenser och
kostnader en ändring av socialtjänstlagen skulle inne-
bära.
Det som har framkommit i t.ex. engelska studier
där man har undersökt äldreomsorgen är att den
största mänskliga och ekonomiska vinsten var stöd
just till anhöriga. En del av talarna här säger att
handlingsplanen, de stimulansmedel som nu övergår
till handlingsplanen, till kommuner och landsting, är
en fortsättning av utvecklingen. Men jag är oroad av
de signaler jag får. Visst pågår det en utveckling i
många kommuner, men den avstannar också, tyvärr, i
ett antal kommuner. Jag hade gärna sett att detta med
ett stimulansbidrag hade pågått ytterligare två år.
Herr talman! Det bådar gott. Det finns anledning
att följa frågan. Men vi kristdemokrater anser att man
nu borde ha tagit initiativet och förändrat lagen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 8 §.)

6 § Vissa ändringar i alkohollagen

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2000/01:SoU19
Vissa ändringar i alkohollagen (prop. 2000/01:97).

Anf. 77 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Nyligen visades i ett TV-program
hur mycket sprit man beräknar införs av vanliga
medborgare på sällskapsresor m.m. Om jag inte
minns fel var det ofattbara 50 000 flaskor i veckan.
Till det kommer den organiserade spritsmugglingen
och hembränningen. Enbart i Skåne beslagtogs enligt
tullen 405 050 liter förra året. Tillgängligheten till
sprit för missbrukare och ungdom är följaktligen god
dygnet runt och till låga priser.
Den påverkas inte av att Systembolaget har öppet
si eller så. Det stora alkoholproblemet i Sverige är
svartspriten, inte att det finns för få regleringar som
ingriper i mindre viktiga frågor som ölförsäljning
tillsammans med korvförsäljning, hur mycket vin en
19-åring kan få till söndagmiddagen utan att föräld-
rarna ses som kriminella eller hur köket i en restau-
rang ska utrustas för att ägaren ska få serveringstill-
stånd. När man som regeringen ägnar sig mer åt det
senare och mindre åt det förstnämnda har man inte
förstått förutsättningarna för en god alkoholpolitik.
Men visst, något har ändå hänt. Man tycks inse
nödvändigheten av att öka tillgängligheten för vanligt
folk. Förslaget om lördagsöppet är bra, men inte av
det skäl som läggs fram. Det är inte bra för att det
legitimerar Systembolagets monopol utan för att det
är ett steg på väg mot en alkoholpolitik som kan om-
fattas av den moderna människan.
En sådan politik kräver också att människor kan
disponera sin tid rationellt, köpa vinet när man köper
maten och när butikerna har öppet. Den kräver att
skatten sänks så att priströtta människor inte drivs till
svarthandlarnas försäljning utan kan uppleva sig ha
råd att handla lagligt, något som jag är övertygad om
att människor vill. Det kräver mer resurser till polis
och tull så att sammantaget både riskerna ökar och
vinsten minskar för den kriminella verksamheten.
En sådan politik kräver att petiga och alkoholpo-
litiskt skäligen ointressanta regleringar tas bort och
att ett större förtroende ges till den enskilde samt att
stödet för dem i riskzonen och för de etablerade
missbrukarna ökar. Dit är vägen fortfarande lång,
men steg för steg har socialdemokraterna närmat sig
oss trots att man retoriskt säger att man står fast vid
den traditionella svenska alkoholpolitiken och att vi
moderater mäler oss ut.
Ser man på de senaste årens debatter och på för-
ändringarna i alkoholpolitiken visar fakta något an-
nat. Långsamt närmar ni er oss. Den stora skillnaden
är att vi klart säger att det behövs en ny, tydlig svensk
alkoholpolitik anpassad till dagens samhälle och den
gränslösa värld vi lever i, medan ni gör förändringar
först när den gamla politikens skadeverkningar blir
helt omöjliga att försvara. Därför dröjer fortfarande
en skattesänkning trots att den höga skatten göder
svartbranschen. Därför är ni fortfarande, trots reträt-
ter, oklara om krogars framtida öppethållande trots att
det är uppenbart att man löper risk att gynna svart-
krogar med allt vad det innebär av associerad krimi-
nalitet.
För allt detta blundar regeringen. De vill inte se
det som talar för en omläggning av svensk alkohol-
politik. De reformer som föreslås, t.ex. lördagsöppna
systembolagsbutiker, är i och för sig steg i rätt rikt-
ning. Men förändringarna är inte tillräckligt ambitiösa
och långtgående. De har karaktären av motvilliga
anpassningar snarare än av långsiktiga och hållbara
lösningar på de problem som finns med den förda
alkoholpolitiken.
Herr talman! Det är numera allmänt accepterat att
ungefär hälften av all sprit som svenskarna dricker
inte finns med i den vanliga alkoholstatistiken. Det
kan vara sprit som är illegalt tillverkad, smugglad
eller lagligt införd av privatpersoner. Det införs till
Sverige 213 000 liter oregistrerad öl varje dag 365
dagar om året. Svenska bryggerier varslar eller läggs
ned på grund av en omöjlig konkurrenssituation som
en följd av en orimlig prissituation beroende på en
orimlig beskattning. Vad är det för politik?
Herr talman! Jag säger det igen: Det är svartspri-
ten som är problemet. Det verkliga hotet mot folkhäl-
san ligger i att alltfler köper smuggelsprit och hem-
bränt. Den svarta marknaden har öppet dygnet runt
alla dagar alldeles oavsett vad vi politiker beslutar om
öppettider, lämplighet och serveringstillstånd.
Herr talman! I regeringens proposition föreslås
vissa ändringar i alkohollagen som visar att framsteg
har skett vad beträffar regeringens syn på regleringar
i en modern alkoholpolitik. Jag ska här bara beröra en
del av förslagen.
Jag ser med tillfredsställelse på möjligheten för
sprit-, vin- och starkölsauktioner, liksom möjlighet
för provning av alkoholdrycker. Det finns dock ingen
alkoholpolitisk mening i att begränsa rättigheterna till
Systembolaget, utan partihandlare, auktionsfirmor
men även andra bör ges sådana möjligheter. Likaså
bör de representationsregler som gäller för näringsli-
vet i övrigt också gälla partihandlare.
I alkohollagen regleras bl.a. öppettider för restau-
ranger. Reglerade stängningstider är enligt min me-
ning direkt kontraproduktiva genom att utrymme
skapas för olika former av olaglig klubbverksamhet -
verksamheter som drivs utan möjlighet till varken
polis-, skatte- eller annan myndighetskontroll. De
försök som pågått med möjlighet för klubbar att ha
öppet till kl. 5.00 har givit goda resultat. Omfattning-
en av svartklubbsverksamhet har minskat.
Det var därför med stor förvåning jag noterade att
regeringen avsåg att skärpa lagen så att kommuner
inte längre skulle få bevilja serveringstillstånd till
efter kl. 3.00. Nu blev det inte så. Regeringen tog
intryck av den massiva kritiken bl.a. från moderat håll
mot det tilltänkta förslaget. Dess effekter hade endast
blivit att kriminell verksamhet gynnats på bekostnad
av laglig. Regeringens nu aktuella förslag innebär
alltså en liten förbättring jämfört med vad som tidiga-
re aviserats, men jag anser ändå detta otillräckligt.
Reglerna om restaurangers stängningstider bör av-
skaffas helt. Stängningstiden ska vara en angelägen-
het för respektive restaurangägare. Det finns heller
ingen anledning att i lag reglera när på dagen alko-
holservering får börja.
Som särskilt anmärkningsvärt, herr talman, finner
jag regeringens förslag om att Statens folkhälsoinsti-
tut tillsammans med andra ska påverka människors
tidsvanor m.m. Denna moraliserande inställning är i
dagens samhälle närmast löjeväckande. Vem ska
avgöra när det är läggdags för vuxna människor? Jo,
uppenbarligen ska det nya Statens folkhälsoinstitut,
som vi sagt nej till, få tjänstgöra som moralisk
"folkhälsopolis" med uppdrag att se till att människor
inte är vakna och dricker för sent eller under för
många timmar, för att på så sätt också minska beho-
vet av sena serveringstider. Man tar här ifrån både
den enskilde och branschen det naturliga ansvar de
har för sina respektive verksamheter och ersätter det
med ett överhetens förmynderi.
Dessutom anger regeringen att den i framtiden vill
kunna ge tillståndsmyndigheten möjlighet att med
rättsligt bindande verkan ange det antal serverings-
ställen som maximalt kan tillåtas med sena serve-
ringstider i en kommun. Detta är en häpnadsväckande
regleringsiver.
Herr talman! Regeringen föreslår ingen ändring
av kravet på att det ska finnas kök för allsidig mat-
lagning för att serveringstillstånd ska beviljas. Inte
ens Alkoholutredningens mycket modesta förslag till
anpassning till modern restaurangverksamhet har
accepterats. Jag anser att mattvånget ska slopas helt
och hållet.
Jag anser vidare att det ska vara möjligt att inte
bara servera vin och starköl i foajén till teater eller
konsertlokal under pauser i föreställningen, utan det
ska också gälla spritdrycker. Serveringen ska likaså
kunna få ske såväl före som efter en föreställning.
Herr talman! Vår uppfattning är att de krav alko-
hollagen ställer på restaurangägare ska vara tydliga
och relevanta. Tillstånd ska alltid ges om det inte
finns något som tydligt talar däremot. Bevisbördan
för att någon eventuellt är olämplig ska ligga på
kommunen. Däremot är det viktigt att tillståndet kan
återkallas både snabbt och effektivt i det fall att verk-
samheten inte sköts när den väl har kommit i gång.
Regeringen skärper lagen vad gäller tillsyn över
folkölsförsäljningen. Det är uppenbart att tillsynen
inte har fungerat. Jag vill erinra om att vi motsatte oss
att kommunerna till stor del tog över länsstyrelsernas
tillsynsansvar och att vi senare har pekat på de många
bristerna i den kommunala tillsynen i allmänhet. Det
har på sina håll lokalt hävdats att 60-80 % av alla
butiker säljer folköl till minderåriga. Ett bättre samar-
bete mellan kommuner och handel måste anses utgöra
en nödvändig förutsättning för att ålderskontrollen
ska fungera. Detta måste skärpas.
Regeringen föreslår att förbudet mot att anskaffa
alkoholdrycker till underårig skärps till att omfatta
även att bjuda på sådan dryck om det med hänsyn till
den bjudnes ålder och omständigheterna i övrigt är
uppenbart oförsvarligt. Formuleringen kan medföra
tolkningssvårigheter. Att den inte omfattar att ung-
domar bjuds på vin till en måltid får jag hoppas är
klart liksom att bjudningen inte får ske i berusnings-
syfte. Här inbjuds till tolkningstvister.
Jag anser att problemställningen skulle avsevärt
förenklas om en mer lättfattlig och rimlig åldersgräns
förelåg, och jag har tidigare påtalat att det är ologiskt
att myndighetsåldern är 18 år medan en ung person
inte har rätt att köpa alkohol på Systembolaget förrän
vid 20 års ålder. Det medför att unga människor har
svårt att ta lagstiftningen på allvar. Om myndig-
hetsåldern användes generellt som åldersgräns skulle
problemen med överlämnande av gåva, lån eller att
bjuda på spritdrycker, vin eller starköl avsevärt redu-
ceras. Regeringen bör återkomma med förslag utifrån
dessa synpunkter.
Herr talman! Jag ska inte här onödigt förlänga de-
batten. Våra förslag och synpunkter i övrigt framgår
av våra reservationer. Jag står givetvis bakom alla
dessa, men jag yrkar för tids vinnande bifall bara till
reservationerna 1 och 5.

Anf. 78 ROLF OLSSON (v):
Herr talman! Det alkoholpolitiska betänkande vi i
dag ska debattera och besluta om innehåller i långa
stycken ställningstaganden från en proposition som vi
i Vänsterpartiet står bakom och har varit med och
utformat. Det handlar delvis om förtydliganden och
skärpningar av gällande bestämmelser. För Vänster-
partiet är det i dag inte minst viktigt att kunna kon-
statera att vi kan förelägga riksdagen förslag om en
skärpning av folkölstillsynen som är alldeles nödvän-
dig. Här stadgas om anmälningsplikt för detaljhandel
med eller servering av öl kombinerat med egentillsyn
samt möjlighet för kommunerna att ta ut en till-
synsavgift av dem som säljer eller serverar öl.
Det sistnämnda är viktigt, då det i en stor del av
kommunerna saknas en tillsyn över denna hantering.
Återkommande rapporter pekar på att kontrollen i
många affärer är undermålig och att barn och ungdo-
mar i de lägre tonåren utan problem kan köpa folköl i
stora mängder. Fortfarande gäller att folkölet är den
första kontakten med alkohol för många ungdomar.
Ska vi leva upp till den uttalade ambitionen att ung-
domstiden ska hållas alkohol- och drogfri måste sam-
hället reagera på det utbredda folkölsdrickandet bland
ungdomar. Nu föreliggande förslag om skärpta be-
stämmelser är ett uttryck för detta.
Herr talman! På en avgörande punkt i betänkandet
är Vänsterpartiet inte överens med regeringen, och
det handlar om förslaget att permanent införa lör-
dagsöppet på Systembolaget över hela landet. I en
gemensam reservation från Vänsterpartiet, Kristde-
mokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet avstyrker
vi detta förslag och föreslår i stället en förlängd för-
söksperiod ett år till.
Detta förslag om att nu öppna Systembolaget på
lördagar över hela landet måste sättas in i ett större
alkoholpolitiskt sammanhang. EU-anslutningen från
mitten av 90-talet har på alkoholområdet inneburit
allvarliga försämringar av viktiga grunder i vår fram-
gångsrika alkoholpolitik. Exempel på detta är att vi
häromåret tvingades att successivt höja införselkvo-
terna fram till utgången av 2003, då de slutliga jätte-
lika kvoterna ska gälla. Prisinstrumentet, våra alko-
holskatter, är ständigt utsatt för propåer från EU om
sänkning, och Sverige satte själv den första spiken
med sänkningen av ölskatten 1997. Lördagsöppet är
naturligtvis också ett led i denna anpassning, om än
något mer oprovocerat och hemmasnickrat.
EU:s uttalade inriktning på alkoholområdet är att
näringsintressena ges tydligt företräde framför folk-
hälsohänsynen. Det slår igenom med full kraft, och
Sverige får gång på gång backa. Det beror inte på
bristande förhandlingsskicklighet hos den ena eller
den andra svenska regeringen, anser vi i Vänsterparti-
et. Det beror på att EU-etablissemanget har samma
grundsyn som de mycket mäktiga kapitalintressen
som ser alkoholfrågorna som enbart marknadsfrågor,
där folkhälsohänsynen snarast utgör handelshinder.
De krafterna har, precis som Vänstern sade inför
folkomröstningen, varit övermäktiga i förhandlingar-
na. Detta var vår farhåga vid EU-inträdet, och tyvärr
har våra farhågor besannats. Aldrig någonsin har vi
hört de EU-positiva partierna säga ett ord om att
deras löften om att vi skulle kunna behålla grunden
för vår alkoholpolitik intakt inte alls visat sig hålla
streck för verkligheten. Det var snarast löften skrivna
i vatten.
Vi som är fortsatt EU-kritiska kan dock inte nöja
oss med att konstatera att vi fick rätt. Vi måste fort-
sätta att bedriva ett konstruktivt arbete för att på alla
fronter stå emot en fortsatt utarmning av den interna-
tionellt sett framgångsrika svenska alkoholpolitiken.
Det är helt nödvändigt, men utvecklingen är inte
uppmuntrande. De senaste åren har sakta men säkert
en uppgång av totalkonsumtionen i vårt land kunnat
konstateras, och vi närmar oss sakta de kontinentala
siffrorna. Ökningen är tyvärr märkbar inte minst
bland ungdomar.
Herr talman! Vi måste alltså våga se utvecklingen
i stort på alkoholområdet och väga in konsekvenserna
av varje uppmjukning av verksamma restriktioner.
Det är i detta perspektiv förslaget om att lördagsöpp-
na systembolagsbutikerna permanent över landet ska
ses. De argument som förs fram i betänkandet för
permanent lördagsöppet över hela landet är inte direkt
överväldigande i styrka.
Lördagsöppet sägs vara nödvändigt för att öka le-
gitimiteten för Systembolaget hos allmänheten. I
Vänsterpartiet understryker vi gärna vikten av att
allmänheten har en positiv syn på detaljhandelsmo-
nopolet och att strävan ska vara att uppnå det. Men
forskarnas intervjuer tyder på att det faktiskt finns ett
förtroende för Systembolaget hos en mycket klar
majoritet av de intervjuade.
Vidare sägs som argument att man motverkar
handel med svartsprit genom att öka tillgängligheten
till legal alkohol, och lördagsöppet ska naturligtvis
förstås som ett led i detta. Men om vi tittar på forskar-
rapporten ser vi att de bl.a. har intervjuat människor
som uppgett sig ha köpt svartsprit det senaste året.
För 90 % av dessa hade avståndet ingen betydelse,
och för 80 % hade öppettiderna ingen betydelse.
Därmed torde det vara svårt att rakt av hävda att per-
manent lördagsöppet är en effektiv väg att hejda
svartspriten. De bärande argumenten för lördagsöppet
kan knappast sägas få stöd av forskarrapporten.
Propositionen och betänkandet bygger sitt förslag
om permanent lördagsöppet på en delrapport från
forskarna som dessa lämnat efter tio månaders upp-
följning. Utskottsmajoriteten tolkar denna delrapport
som att det inte skett några förändringar av vikt i
försökslänen. Då finns ändå forskarnas rapport om en
säkerställd nettoökning på 3 % av försäljningen i
försökslänen. Det är ingen försumbar ökning.
Det finns också en konstaterad tydlig ökning av
trafiknykterhetsbrotten i försökslänen. Forskarna
antar att det kan bero på tätare poliskontroller. Det är
ingen stabil grund för att föreslå permanent lör-
dagsöppet.
Regeringen hann inte vänta på tolvmånadersut-
värderingen innan den lade fram sin proposition. Men
om man ändå jämför med tolvmånadersutvärderingen
som släpptes häromdagen, dvs. långt efter det att
regeringen redan bestämt sig, ser man att den statis-
tiskt säkerställda nettoökningen nu är uppe i 3,4 % i
försökslänen. Det ökar alltså något från tiomånaders-
rapporten, och det är naturligtvis oroande siffror som
måste tas på allvar.
Rattfyllerisiffrorna är de samma som i tiomåna-
dersrapporten, och antagandet från forskarna är också
nu att den tydliga ökningen i försökslänen troligen
beror på ökade polisinsatser.
Slutligen konstateras en oroande ökning av antalet
misshandelsfall i de norra försökslänen.
Sammantaget utgör tolvmånadersutvärderingen en
än mindre stabil grund att stå på för att föreslå per-
manent lördagsöppet.
Riskerna med att nu besluta om permanent lör-
dagsöppet är uppenbara när det gäller t.ex. ökning av
misshandel och trafiknykterhetsbrott samt ökning av
alkoholskador till följd av totalkonsumtionsökning.
Sjukvården har man inte ens tittat på i denna forskar-
rapport.
Dessa allvarliga risker ska ställas mot de argu-
ment för lördagsöppet som anges i betänkandet och
som alltså inte har stöd i forskarnas rapport. För
Vänsterpartiets del leder detta självklart till att vi inte
kan stå bakom förslaget om permanent lördagsöppet.
Det är följdriktigt att vi i stället föreslår att försökspe-
rioden fortsätter ett år till och att värderingen fortsät-
ter under denna tid. På detta område är det utomor-
dentligt naturligt att använda sig av försiktighetsprin-
cipen. Forskarnas iakttagelser utgör på många sätt ett
stöd för en sådan hållning. Dessa slutsatser framgår
av reservation 4, som är gemensam för fyra partier.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Anf. 79 LARS GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Det är nu återigen dags att ta ställ-
ning till förslag till förändringar av den svenska alko-
holpolitiken, vilket vi har gjort många gånger under
de senaste åren. Som vi påpekat i vår motion är det
svårt att uttyda var regeringens alkoholpolitik till slut
kommer att landa. Frågan är om regeringen ens vet
själv. Den proposition som detta betänkande gäller
innehåller dock några korrigeringar som vi tycker är
bra, exempelvis tillsyn av folkölsförsäljningen och
arbetet för rökfria restauranger.
När det gäller förslaget om lördagsöppna system-
butiker i hela landet är vi däremot av en helt annan
uppfattning. Redan vid sitt tillträde deklarerade soci-
alminister Lars Engqvist att han tänker införa lör-
dagsöppna systembutiker. Sommaren 1999 lämnades
en proposition till riksdagen med förslag om lör-
dagsöppna systembutiker i sex försökslän under ett
år. Som underlag till förslaget redovisades en under-
sökning, vilken i sin tur visade att 80 % av de tillfrå-
gade inte hade behov av lördagsöppet.
De föreslagna försöken med lördagsöppet skulle
utvärderas efter ett år för ställningstagande. Nu läser
jag ur propositionen: "Försöket med lördagsöppet
kommer att följas löpande och utvärderas efter ett år.
Resultatet av utvärderingen kommer därefter att re-
dovisas för riksdagen som underlag för slutligt ställ-
ningstagande i frågan om lördagsöppet." Det samma
sade socialutskottets majoritet.
Vad har då hänt efter riksdagens beslut? En del-
rapport om försöken lämnades i början av innevaran-
de år som bl.a. visade att konsumtionen ökat med 8 %
i försökslänen, att ett ökat antal rattfylleribrott kunde
konstateras och att det fanns osäkerhet kring utveck-
lingen av kvinnomisshandel. Dessutom framkom att
den största enskilda grupp som utnyttjade lördagsöp-
pet är högkonsumenterna.
Forskarna ansåg dock att underlaget var för dåligt
och att man behövde en längre tid på sig för att kunna
dra några slutsatser.
Trots detta gick det att läsa i Svenska Dagbladet
den 11 mars att socialministern inte anser att några
förändringar i misshandel, rattfylleri eller andra alko-
holrelaterade brott noterats i försökslänen. Soci-
alminsterns vilja att införa lördagsöppet överstiger
således markant respekten för utfallet.
Med denna bakgrund lägger regeringen redan i
slutet av mars fram den proposition som nu behandlas
med förslag om inte bara förlängda försök utan en
permanentning av lördagsöppet i hela landet. Det är
alltså fler månader innan den utvärdering gjorts som
utlovats i propositionen och som riksdagen beslutat
om. Regeringen följer med andra ord inte sin egen
proposition. Det är mycket anmärkningsvärt. Denna
linje har nu också utskottsmajoriteten accepterat och
ställt sig bakom.
Herr talman! Det enda sättet att följa tidigare fat-
tade beslut är att förlänga försöken ett år till och att
en total utvärdering efter minst ett år kan göras, vilket
också både utlovats och beslutats om i denna kamma-
re. Detta har också fyra partier ställt sig bakom i
reservation nr 4.
Till detta kommer forskarnas nyligen presenterade
redovisning av utfallet efter tolv månader, som visar
en klar ökning av antalet misshandelsfall i Nordsveri-
ge liksom en fortsatt ökning av antalet rattfylleribrott.
Nettoökningen av alkoholkonsumtionen i försökslä-
nen är 3,4 %. Andra viktiga uppgifter från exempelvis
sjukvården har inte kunnat inhämtas och vägas in i
redovisningsmaterialet. De nu presenterade uppgif-
terna har inte heller funnits med vid utskottsbehand-
lingen, och de utgör sannerligen inget stöd för försla-
get om lördagsöppna butiker i hela landet.
Därför, herr talman, yrkar jag på att betänkandet
återremitteras till utskottet för vidare beredning. Ut-
skottet kan då pröva tidigare beslut och ta i beaktande
de nya uppgifter om negativa effekter av lördagsöp-
pet i försökslänen som nu redovisats av forskarna.

Anf. 80 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag och Centerpartiet redovisade
nyligen, i samband med behandlingen av Nationell
handlingsplan för att förebygga alkoholskador, våra
förslag och strategier för att minska totalkonsumtio-
nen och begränsa alkoholens medicinska och sociala
skadeverkningar. Min uppfattning är att vi så långt
som möjligt ska slå vakt om den svenska restriktiva
alkoholpolitiken. Trygga uppväxtförhållanden, en god
folkhälsa och en lång medellivslängd gynnas inte av
en ökad alkoholkonsumtion.
Särskilt angeläget är det att få ungdomar att avstå
från alkohol eller skjuta upp debutåldern. En rad
insatser krävs. Det handlar om attityd- och opinions-
insatser, förbyggande insatser, ett aktivt föreningsliv,
en begränsad tillgänglighet, drogfria uppväxtmiljöer,
ett föräldra- och vuxenansvar, en bättre vård och
behandling, punktnykterhet och åtgärder mot svart-
spriten. Det kommunala ansvaret är viktigt, och det
handlar om internationella insatser. Jag kan göra
listan längre men avstår från det nu.
Sedan ska jag gå över till betänkandet. För ung-
domarna är folkölet ett stort problem. Därför är det
verkligen på tiden att regeringen nu kommer med
förslag om skärpta regler för folkölsförsäljning och
bättre förutsättningar för den kommunala tillsynen.
Att det ska vara anmälningsplikt när det gäller kom-
munernas tillsynsenhet och en rätt att ta ut en mindre
avgift är något som vi har föreslagit länge från Cen-
terpartiets sida.
Herr talman! När lördagsstängda systembutiker
infördes för ett antal år sedan vittnade inte minst
många kvinnor om lugn och trygghet åtminstone en
dag i veckan. Den olägenhet lördagsstängt innebär för
vanliga alkoholkonsumenter bör vägas mot den frid
som uppstår i ett hem som är plågat av en hög alko-
holkonsumtion. Det handlar helt enkelt om vardags-
solidaritet. Centerpartiet ställde sig således inte bak-
om regeringens försöksverksamhet med lördagsöppna
systembutiker.
Nu blev det en försöksverksamhet i sex län. En
utvärdering skulle ge underlag för ställningstagande
om en eventuell permanentning och utvidgning över
hela landet. Regeringens iver att få lördagsöppna
systembutiker över hela landet och därmed öka till-
gängligheten av alkohol har gjort att slutsatser dras av
en delrapport. Även efter slutrapporten, som vi nume-
ra har, varnar forskarna själva för att försöksperioden
har varit för kort.
Efter att ha varit verksam i socialtjänsten i ganska
många år och tyvärr ha fått se många tragiska exem-
pel på vad alkoholen ställer till med anser jag att det
närmast är oetiskt och oansvarigt att experimentera
med människoöden på det sätt som nu görs.
Jag ska citera en tidning som skrev så här: "Låt se
vilka frihetskämpar som står beredda att slå upp por-
tarna för att öka alkoholkonsumtionen i de svenska
hemmen". I dag ska det bevisas vilka det är.
Forskarrapporten har redan kommenterats. Det är
en ökad alkoholförsäljning med 3,4 %. Antalet an-
mälda misshandelsfall har ökat i norra Sverige upp-
emot 13 %. Antalet rattfylleribrott har ökat i experi-
mentområdet, mest i Stockholm. Alkoholförsäljning-
en har alltså ökat med 3 % - 3,4 % är det senaste. 3 %
ökad alkoholkonsumtion innebär att rattfylleriet ökar
med drygt 2 %, enligt Vägverkets alkoholexpert.
Vad som är orsakat av vad är inte lätt att säga; det
ska medges. Slutsatser om vad lördagsöppet har ställt
till med är vanskliga att dra. Den korta observations-
tiden gör att de statistiska felmarginalerna kan befaras
vara stora. Min slutsats är dock att försäljningen har
ökat. Därmed ökar tillgängligheten. Därmed ökar
konsumtionen och i slutänden också skadorna. Ökad
belastning på sjukvården redovisas inte, inte heller de
130 miljoner kronor som lördagsöppet tillsammans
med kvällsöppet och nya butiker kostar Systembola-
get. Helheten, där i rättvisans namn även ökad service
med lördagsöppet ska vägas in, är beslutsunderlaget.
Herr talman! Centerpartiet kan inte ställa sig bak-
om att nu permanenta lördagsöppet över hela landet.
Försöket har pågått för kort tid. Risken är uppenbar
med stora mörkertal vad gäller ökad misshandel och
rattfylleri. Att försäljningen har ökat vet vi. Center-
partiets slutsats och förslag är därför att försöket ska
förlängas med ett år för att vi ska få ett säkrare be-
slutsunderlag.
Beträffande Lars Gustafssons återremissyrkande
vill jag säga att jag i och för sig inte har något emot
det, men för att det ska ha någon som helst betydelse
förutsätter det att partier som så gärna vill öppna
systembutikerna runtom i landet på lördagarna och
därmed öka tillgängligheten också i debatten visar ett
intresse för en återremiss. Om de partierna inte gör
det finns det ingen anledning för mig att ställa mig
bakom ett sådant yrkande. Det gör ingen som helst
nytta. Det tynger enbart riksdagens arbete, och det
tror jag inte att vi är betjänta av. I avvaktan på en
sådan eventuell markering från majoritetspartierna
när det gäller lördagsöppet yrkar jag för Centerparti-
ets räkning bifall till reservation nr 4.

Anf. 81 HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Jag hade i går förmånen att delta i en
solidaritetsdebatt. Då handlade det om global solida-
ritet och solidariteten med kommande generationer. I
dag ska jag huvudsakligen uppehålla mig vid solida-
riteten med barn och ungdomar.
Det är mycket lätt för minderåriga att få tag i al-
koholhaltiga drycker. Exempel på det är att under-
sökningar visar att ungefär hälften av de ungdomar
under 18 år som dricker folköl handlar den själv.
Tillgången på hembränd sprit är också god i stora
delar av landet. Undersökningar i mitt eget län tyder
på att en tredjedel av elever i årskurs 9 har druckit
hembränt någon gång under de senaste månaderna.
Av de ungdomar under 18 år som ofta är berusade
uppger 70 % att de dricker starköl på krogen, och
nästan 50 % dricker sprit. Ett effektivt arbete för att
begränsa tillgängligheten till droger för ungdomar är
en av de viktigaste drogförebyggande insatserna.
När mer än en tredjedel av ungdomarna i årskurs
9 dricker hembränd sprit och när det är enkelt för
minderåriga att själva köpa ut klass II-öl är det fråga
om en helt olaglig hantering. Gränsen för folköl, 18
år, verkar mest vara en papperstiger.
I en diskussion om det förebyggande arbetet
måste vi utgå från det faktum att det är så lätt för
minderåriga att få tag i alkohol. Kunskap och infor-
mation om droger är en viktig del av det förebyggan-
de arbetet. Tyvärr har vi för dålig kunskap om i vil-
ken grad informationsspridningen påverkar attityder-
na. Vad vi däremot vet är att det finns ett klart och
enkelt samband mellan tillgänglighet och konsumtion
av alkohol, speciellt i ungdomsgrupperna.
Ett klart och tydligt budskap när det gäller ålders-
gränsen för folköl, ett budskap som också motsvaras
av en faktisk verklighet där det är svårt för barn och
ungdomar att få tag på folköl, kommer att minska
konsumtionen och riskdrickandet bland ungdomarna.
För det är ju lagstiftarens avsikt att skydda barn och
ungdomar när man sätter åldersgränsen till 18 år för
folköl.
Lagstiftningen är i dag satt ur spel. Den fungerar
inte. Det alkoholpolitiskt mest verksamma medel som
finns har urholkats när det gäller folköl. Det har med-
fört att folköl har blivit en mycket vanlig ungdoms-
dryck. Alkoholhalten i en burk klass II-öl motsvarar
faktiskt alkoholhalten i en 3 ½ centiliters snaps.
Lagsökning bör genomföras och måste genomfö-
ras där olaglig försäljning förekommer. Samverkan
mellan polis och kommun är en förutsättning.
När det gäller hembränd sprit till ungdomar måste
den frågan tas på större allvar än i dag. Det finns
landsomfattande undersökningar gjorda när det gäller
ungdomar i årskurs 9 där det framgår att konsumtio-
nen för varje år stiger med 3 %. I den senaste riksun-
dersökningen har siffran stabiliserats något, men
andelen elever i årskurs 9 som prövat att dricka hem-
bränt under den senaste tolvmånadersperioden ligger
fortfarande på runt 40 % för pojkarna och ungefär
detsamma för flickorna.
Tyvärr ligger det ofta en form av bygderomantik
och skogsstjärnehumor över den här frågan. I verk-
ligheten kan det ofta handla om något helt annat: om
akut alkoholförgiftade ungdomar i nedre tonåren.
Vi skulle behöva en mer detaljerad kartläggning
av situationen i dag. Vi behöver särskilda resurser för
spaning och andra riktade polisiära insatser mot till-
verkning och försäljning av hembränt.
Sedan 1995 har ju kommunerna beslutanderätten
över serveringstillstånd och också därmed följande
tillsynsansvar över hur tillstånden efterföljs. Det
innebär att kommunerna har fått ett alkoholpolitiskt
instrument som ger dem en god möjlighet till över-
blick över situationen. I flera kommuner sker en sam-
verkan mellan polis, socialtjänst, hälsovårdsmyndig-
heter och andra i de här frågorna. De möjligheter som
kommunerna har fått när det gäller tillsynen måste
utnyttjas fullt ut. Mot bakgrund av att en mycket stor
andel av ungdomarna under 18 år uppger att de har
blivit serverade alkohol på krogen är detta särskilt
angeläget. I den mån det inte redan i kommunerna
finns särskilt avdelade tjänstemän med möjlighet att
följa upp tips och ägna tillsynsfrågorna stor uppmärk-
samhet bör sådana avdelas.
Vi måste försöka klargöra de samband som finns
mellan ungdomsdrickande och alkoholproblem i
vuxen ålder. Det finns ett sådant samband, men det är
inte helt entydigt. De långtidsundersökningar som
finns visar på ett svagt samband mellan tonårskon-
sumtion och vuxenkonsumtion. En svensk undersök-
ning av en urvalsgrupp på 1 200 ungdomar, som man
följt från 14-16-årsåldern till 26 års ålder, visar inga
säkra samband mellan hög alkoholkonsumtion vid de
båda tillfällena. Däremot visar en mycket omfattande
värnpliktsstudie på ett mycket starkt samband mellan
alkoholkonsumtion vid mönstringstillfället och senare
alkoholism. Detta gäller särskilt om man dessutom
vid mönstringen uppvisade bristande emotionell kon-
troll eller andra psykiska störningar.
Forskningsresultaten på det här området kan vara
svårtolkade när det gäller sambandet mellan ung-
domsdrickande och utvecklande av alkoholism i vux-
en ålder. Dock kan konstateras ett högt samband
mellan tidig debut och senare utvecklat missbruk. I
amerikanska studier fann man att debut efter 15 års
ålder mycket sällan kunde kopplas till hög alkohol-
konsumtion eller kontinuitet av hög konsumtion uppe
i vuxen ålder.
När det gäller det drogförebyggande arbetet med
ungdomar måste det vara viktigt att utgå från de ne-
gativa konsekvenserna på kort sikt. Det är nämligen
mycket svårt att förändra beteenden som får negativa
konsekvenser på lång sikt. I ungdomsåren ser man ju
sig själv som i princip odödlig och har svårt att identi-
fiera sig med utslagna alkoholister.
Det är viktigt att vi satsar på ett förebyggande ar-
bete. Vi borde ha kunskapscentrum i drogfrågor.
Ungdomars delaktighet är dålig i dag; ungdomar har
mycket att ge i det förebyggande arbetet. Utbildning-
en av lärare som ska bedriva ANT-undervisning kan
bli mycket bättre. Utbildningen av ungdomsarbetare i
drogfrågor kan bli bättre, liksom utformandet av
särskilda projekt när det gäller anmälningsskyldighe-
ten enligt socialtjänstlagen. Vi måste ha en samsyn i
kommuner och i närsamhället samt lyfta fram bety-
delsen av samordnade och strategiska insatser när det
gäller genomförande av de drogpolitiska program-
men. Vi måste också observera sambandet mellan
arbetslöshet, ungdom och missbruk.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 82 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Harald Nordlund inledde med att sä-
ga att han talade om solidaritet i går. Min fråga är:
Varför inte ta chansen att tala om vardagssolidaritet i
dag?
Jag för min del tror verkligen att en ökad tillgäng-
lighet, som lördagsöppet innebär, också leder till en
försämrad folkhälsa. Men jag hörde ingen kommentar
från Harald Nordlund om Folkpartiets ställningsta-
gande att förorda lördagsöppna systembolag över hela
landet.
Jag skulle vilja ställa två frågor till Harald Nord-
lund: Hur i all sin dar kan Folkpartiet med sin historia
och bakgrund ställa sig bakom ett sådant förslag? Och
anser Harald Nordlund att beslutsunderlaget verkli-
gen är tillräckligt?

Anf. 83 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Om Kenneth Johansson hade lyssnat
skulle han ha märkt att jag inledde med att säga: I dag
kommer jag också att ägna mig åt att tala om solida-
ritet - solidariteten med barn och ungdomar. Jag
talade också om tillgängligheten och vilken roll till-
gängligheten till alkohol och öl spelar för ungdomar.
Jag har också försökt redovisa ett stort antal åt-
gärder i ett förebyggande arbete för att komma åt
detta problem och minska det. Att jag inte särskilt
uppehållit mig vid frågan om lördagsöppet beror på
att det sambandet och den tillgängligheten inte är vad
det i första hand handlar om. Om vi skulle vidta de
åtgärder som vi från socialliberalt håll menar är nöd-
vändiga för att komma åt det här problemet, existerar
inte det problem som Kenneth Johansson pekar på.

Anf. 84 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt
att Harald Nordlund i den här debatten, där frågan
vara eller icke vara lördagsöppet över hela landet är
en central fråga, inte tar upp den i sitt anförande. Jag
kunde i alla fall inte ta del av det. Här handlar det
enligt min uppfattning verkligen om vardagssolidari-
tet, som inte på något sätt ska ställas emot de mycket
bra idéer och förslag som Harald Nordlund presente-
rade. De är komplement till varandra.
Det behövs väldigt mycket av förebyggande och
andra insatser riktade till barn och ungdomar. Men
det behövs också ett klart och tydligt ställningstagan-
de när det gäller tillgänglighetsfrågor och det rör just
lördagsöppet.
Jag har i mitt anförande redovisat att jag tycker att
beslutsunderlaget är bristfälligt. Frågan skulle mycket
väl tjäna på att få ett år till på sig som försöksverk-
samhet, så att vi vet vad vi gör. Min fråga är: Vet
verkligen Harald Nordlund vad han är beredd att
förorda och rösta för? Vet han vad vi är på väg in i
för någonting?

Anf. 85 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag har valt att ägna mig åt det stora
problemet, nämligen solidariteten med barn och ung-
domar. Jag har också redovisat en mängd åtgärder
som vi menar är nödvändiga i det förebyggande ar-
betet.
Jag skulle mycket väl också ha kunnat uppehålla
mig en bra stund vid frågan om lördagsöppet, men jag
har valt att ta upp det jag menar är de viktiga frågorna
i sammanhanget, solidariteten med barn och ungdo-
mar. Jag kan upprepa dem, men jag tror inte att det
behövs.

Anf. 86 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Herr talman! Harald Nordlund talade i sitt inlägg
om solidariteten. Visst är den viktig och visst är soli-
dariteten egentligen grundbulten i det betänkande
som vi i dag debatterar. Vad jag dock inte riktigt
förstod var hur Harald Nordlund skulle få ihop det
han sade om solidariteten med just de frågor vi nu ska
debattera. Jag trodde att om man pratade om solida-
ritet var det en självklarhet att den solidariteten om-
fattade de barn och de kvinnor som råkar ut för miss-
handel på grund av alkoholens ökade tillgänglighet.
Där är lördagsöppet eller inte en del både i betänkan-
det och i de åtgärder som har vidtagits vid tidigare
tillfällen för att minska just missbruket.
Jag blev något förvånad över Folkpartiet, måste
jag säga, när man pratar solidaritet men glömmer bort
de här grupperna och struntar i konsekvenserna av
lördagsöppet. Jag hade nog förväntat mig att Harald
Nordlund skulle ha sagt att han med detta också stöd-
de den reservation som avgetts av bl.a. Miljöpartiet,
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
när det gäller lördagsöppet. Men så var tydligen inte
fallet.
När jag hörde Harald Nordlund gick mina tankar
en tid tillbaka till när jag jobbade på ett tonårshem. Vi
satt där och pratade om drogproblematiken. Just då
var narkotikafrågorna, särskilt narkotikans lättill-
gänglighet, stora i debatten. Vi pratade naturligtvis
med våra ungdomar om riskerna. Det gick en liten
stund, sedan var det en av flickorna, en 15-årig tjej,
som ilsknade till och sade: Ni vuxna är ena riktiga
idioter. Vi tittade på varandra lite frågande: Ja, ni
talar bara om narkotika, men ni inser inte hur farlig
alkoholen är. Vi lät henne utveckla detta och då sade
hon: Jag ska tala om för er att i de ungdomsgäng som
jag har hållit till i under årens lopp finns det inte en
enda som har provat narkotika eller hembränt med
mindre än att de har varit påverkade av vanlig inköpt
alkohol, sådant som ni tycker är självklart att alla ska
ha tillgängligt.
Det fick åtminstone mig att tänka till. Just alko-
holen är det oerhört viktigt att vi som politiker arbetar
med utifrån de förebyggande aspekterna. Därmed
tycker jag att det här betänkandet och regeringen har
hamnat helt fel. Jag måste säga att jag tycker att det är
förvånande att man först går ut och säger att vi ska ha
lördagsöppet på prov. Bara det är i det läge som råder
förvånande.
Den andra delen är att när det har gått ett knappt
halvår säger man: Nu har vi tillräcklig insikt, det
spelar ingen roll om det är lördagsöppet, för statisti-
ken säger ingenting om att fler blir misshandlade.
Detta i en tid när vi vet att misshandlade kvinnor inte
vänder sig till polisen för att anmäla sina män och
sambor. På många håll i landet finns det faktiskt inte
ens en öppen polisstation att vända sig till när man
har blivit misshandlad, för den är inte öppen just då.
Det här tycker jag är ett minst sagt dåligt underlag
att bygga ett så här stort beslut på, att vi nu ska ha
möjlighet att ha lördagsöppet över hela landet. Det får
konsekvenser just för de grupper som jag trodde att vi
som beslutsfattare tyckte att det var viktigt att värna
om, de grupper som behöver vårt stöd, vår hjälp och
en klar och tydlig lagstiftning.
Nu är man alltså från regeringens håll och även
från Folkpartiets och Moderaternas villiga att strunta i
de här grupperna för att tillgängligheten ska finnas
och öka, vilket får konsekvenser. Jag är helt överty-
gad om att om vi kan mäta detta kommer vi ganska
snart att se att detta får konsekvenser för just de grup-
per som är de utsatta.
Naturligtvis kommer det också att få konsekven-
ser för samhällsekonomin. Varje år dör 6 000 svens-
kar av alkoholrelaterade orsaker. Var tredje sjukhus-
säng upptas av människor med sjukdomar som i nå-
gon form är alkoholrelaterade. Samhällskostnaderna
är över 100 miljarder per år för vård, produktions-
bortfall och skadegörelse. Detta är inga småsaker. Det
är oerhört stora, viktiga och kostsamma delar som vi
har ett ansvar för och som vi på alla sätt borde se till
att hitta hållbara lösningar på som värnar solidariteten
med de grupper som kanske är mest utsatta för den
här typen av beslut.
Jag måste säga att jag under EU-valrörelsen del-
tog i en mängd debatter just kring socialpolitiken och
alkoholfrågorna. Då fick jag höra att jag var oerhört
dum när jag påstod att det skulle komma att påverka
vår alkoholpolitik, för det var, sade man på ja-sidan,
en socialpolitisk fråga och hade ingenting med EU att
göra.
Nu har detta plötsligt inte längre någon betydelse
utan det har blivit en marknadsfråga, inte en social-
politisk fråga. Därmed blir det tydligen EU-linjen.
Den som kan räkna kan snart räkna ut kostnadsök-
ningen för den typen av beslut. Sett ur ett europeiskt
perspektiv har vi ganska låga kostnader för alkohol-
skador, ändå är de oerhört höga ur ett samhällseko-
nomiskt perspektiv från svensk sida sett. Jag vet inte
hur de partier som vill ha lördagsöppet tänker sig
klara den ökningen. Den kommer väl tillbaka i någon
form, eller så gör man som i många kommuner, dvs.
sparar in på dessa grupper genom att minska på vår-
dinsatser och hjälpinsatser. Denna grupp hörs inte
tydligt eftersom den inte har några företrädare i sam-
hällsdebatten.
Jag vill med detta yrka bifall till reservation 4. Vi
har ytterligare sex reservationer i betänkandet, men
för tids vinnande yrkar jag inte bifall till dem. Natur-
ligtvis stöder vi de reservationer vi har lagt fram.
Något som jag tycker är oerhört viktigt i samman-
hanget är bl.a. rätten att överklaga. Sedan ansvaret för
tillståndsgivningen lades över på kommunerna har det
inte blivit så stora nackdelar, men det behövs en ut-
ökning av möjligheten att överklaga just med tanke
på de sociala aspekterna. Vi hade gärna sett att detta
hade tagits med i betänkandet, för att på så sätt få en
bättre och stärkt alkoholpolitik - vilket behövs för att
agera förebyggande och ta ansvar för de sociala de-
larna.

Anf. 87 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag upprepar till Marianne Samuels-
son vilka åtgärder vi föreslår i ett förebyggande ar-
bete.
Vi slår vakt om Systembolaget. Vi vill ha tydliga-
re ålderskontroll. Vi har också ett program för en
samlad insats för en ökad nykterhet och ökad folkhäl-
sa. Dessutom står vi bakom det förslag som innebär
att konsekvenserna av lördagsöppet i systembolags-
butikerna ska följas löpande. Jag blir förvånad över
att det recept som Marianne Samuelsson redovisar för
det förebyggande arbetet är begränsat till att säga nej
till lördagsöppet.
Miljöpartiet står bakom regeringens politik som
innebär bl.a. färre poliser än vi vill ha. Är det Miljö-
partiets mening, Marianne Samuelsson, att vi ska
stänga Systembolaget?

Anf. 88 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Miljöpartiet vill vidta en mängd fö-
rebyggande åtgärder när det gäller det socialpolitiska
området. I det här betänkandet är den alarmerande
signalen just lördagsöppet. Det har inte varit en till-
räckligt lång period för att över huvud taget kunna
hävda att det inte får några konsekvenser i fråga om
missbruk. Harald Nordlund inledde sitt anförande
med att inrikta sig på frågan om solidaritet, men
glömde solidariteten med bl.a. de kvinnor för vilka
man en gång i tiden stängde systembolagen på lörda-
garna. Det var den gruppen som fick lida av att det
var lördagsöppet. Den stora gruppen som använder
alkohol på ett mer restriktivt sätt klarar i allmänhet att
planera sina inköp. Det är inte så att allting finns
tillgängligt för oss konsumenter på lördagar. Det
finns en mängd saker vi måste planera att handla på
andra tider. Det går naturligtvis att göra med alko-
holdrycker, eftersom de kan lagras.
Vi ser självklart att man måste jobba mer före-
byggande. Där finns hela ungdomsverksamheten med
aktiviteter och information till ungdomar, med trygg-
hetstänkande i samhället där vi har tid med våra barn,
t.ex. utökad föräldraledighet. Det finns en mängd
åtgärder som skulle kunna vidtas för att alla barn ska
ha möjlighet till ökad trygghet i vårt samhälle.

Anf. 89 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Herr talman! Solidariteten med barn och ungdo-
mar handlar om de åtgärder som jag tidigare redovi-
sade. Solidariteten med kvinnor som misshandlas
handlar om de insatser vi föreslår för ökad nykterhet,
för ökad folkhälsa. Det är frågor som vi från socialli-
beralt håll ständigt bevakar. Dessa solidaritetsfrågor
är bland de viktigaste vi har att politiskt ägna oss åt.

Anf. 90 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Jag kan säkert hålla med Harald
Nordlund om en del av de åtgärder som också Folk-
partiet tycker är viktiga. Men jag kan inte hålla med
om att ökad tillgänglighet för alkohol skulle leda till
ökad solidaritet.
Jag refererade till den unga tjejen som talade om
alkoholen som inkörsport till andra droger. Med ökad
tillgänglighet och ökad öppenhet vet vi att inte minst
ungdomar betydligt lättare får tag på alkoholen och
att därmed fler hamnar i riskzonen. En av grundbul-
tarna i den svenska alkoholpolitiken har varit att inte
öka tillgängligheten utan att se till att det finns en viss
begränsning. Regelsystemet har också byggt på det.
Därför är det lite förvånande att Folkpartiet talar
solidaritet men glömmer de verkliga grupperna som i
det här sammanget behöver en bra, restriktiv lagstift-
ning.

Anf. 91 RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! I dag behandlar vi SoU19, Vissa
ändringar i alkohollagen. Jag vill yrka bifall till för-
slaget i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Vi vet alla i denna kammare vilket stort problem
alkoholen är för folkhälsan. Vi vet också att vi måste
ha vissa restriktioner, fastän det är en legal drog. Vi
är alla överens om att situationen har förändrats under
dessa senare år, och det har blivit svårare att använda
de gamla metoderna efter inträdet i EU. Därför är det
viktigt att vi försöker att anpassa oss till den verklig-
het vi lever i i dag.
Ambitionsnivån för den svenska alkoholpolitiken
måste fortsättningsvis vara hög. I handlingsplanen
som vi behandlade för några månader sedan pekade
vi på kommunernas viktiga roll i alkoholpolitiken. Vi
måste på ett mer systematiskt sätt ta till vara kommu-
nernas erfarenhet. Det är klart att vi måste stödja dem
genom lagstiftning och ekonomiska medel.
Alkoholpolitiken måste genomsyra hela samhäl-
let. Det enda sättet att komma till rätta med en över-
konsumtion är att folket har förståelse för de åtgärder
vi vidtar. Därför är information i alla led viktig.
Eftersom alkohol i för stora mängder leder till
folkhälsoproblem måste sjukvården i alla led vara
beredd, uppmärksam, hjälpande och rådande varhelst
man kommer i kontakt med medborgarna. När alko-
holkonsumtionen utmynnar i hälsoproblem eller and-
ra sociala problem måste samhället vara på sin vakt
och beredd att vidta åtgärder.
Vi nämner i betänkandet att vi ser med oro på
krogarnas öppethållande till långt fram på småtim-
marna. En hårdare lagstiftning kunde ha varit ett sätt
att komma till rätta med detta problem. Men eftersom
vi hade kontakt med restaurangbranschen och man
var beredd att aktivera sig för att lösa problemet
tyckte vi att det var jättebra. I den kontakt vi hade
lovade också krögarna att man skulle se till krogköer-
na på natten när det blir bråk.
Folkhälsoinstitutet får i uppgift att tillsammans
med polisen, facken och branschen se till att ordning-
en blir bättre och helst också att kulturmönstren bryts
så att man inte super till fram på småtimmarna, vilket
kanske förekommer i dag.
Systemmonopolet är fortfarande en viktig del i vår
alkoholpolitik. Vi måste här vara på det klara med att
förändringar måste till när det gäller tillgängligheten.
När det gäller den illegala handeln med alko-
holdrycker kan Systemet vara ett sätt att komma till
rätta med problemet. Jag betonar ett sätt. Tull, polis
och lagstiftning måste också till på ett helt annat sätt.
Men tillgängligheten, öppettiderna och närheten till
Systemet har betydelse när man ska angripa svart-
spriten.
Vi måste också vara medvetna om att det även i
denna kammare finns ett hot mot Systembolaget. En
del sitter inte så långt ifrån mig. Därför ska vi inte ge
dem vapen och argument i deras kamp för att avskaf-
fa detta bolag. Därför var det också bra att regeringen
tillsatte en utredning som skulle se över konsekven-
serna av att ha lördagsöppet. I vissa delar av landet
har man, som vi vet, haft öppet på prov för att man
ska ha en jämförelsegrupp.
Man beslutade om ett försök på ett år. Nu har det
året gått och utvärderingen är gjord. Jag påpekar än
en gång att vi var överens om att vi skulle ha ett år,
och det har vi lagt bakom oss. Det visar inga drastiska
händelser där försöken har genomförts. En viss ök-
ning av försäljningen har skett, men inga bevisbara
ökningar av misshandel och liknande har inträffat i
hemmen.
Personligen är jag jätteglad för detta. Ibland får
man nästan för sig att en del är bekymrade för att det
inte har blivit större händelser. Men jag hoppas att det
är en felaktig uppfattning från min sida. Jag personli-
gen är inte så överraskad att det inte har blivit några
drastiska händelser. Varför?
När vi införde lördagsstängt i början av 80-talet
var det ett helt annat samhälle när det gäller tillgång-
en på alkohol. I dag har de vi ville skulle avhålla sig
från alkohol skaffat denna på ett annat sätt. Därige-
nom är det enbart den vanliga Svensson som har
blivit drabbad av att man har lördagsstängt.
Det är inte okänt att när tillgängligheten ökar,
ökar också riskerna för denna grupp att bli drabbad av
alkoholrelaterade sjukdomar. Det slår vi fast redan
när vi säger att vi tror på den s.k. totalkonsumtions-
modellen. Ju fler människor som dricker, desto fler
kan råka illa ut.
Men att bevara systemmonopolet är för många av
oss i denna kammare en mycket viktig sak. Vi vet att
i ett monopol måste man alltid se till att man har en
god service och att man inte går att ifrågasätta.
Många av oss säger att försöksperioden på ett år var
för kort. Det var den säkert. Den var ju ett år. Men vi
är överens om att efter denna tid ska undersökningen
fortsätta, men i andra former. Därför har vi gett i
uppgift till Folkhälsoinstitutet att noga följa denna
fråga. Skulle det vara så att någonting händer är det
denna riksdags skyldighet att vidta de åtgärder som
behövs för att se till att ingen människa far illa.
Utskottet är överens om att förebyggande åtgärder
är av största vikt. Information och upplysning är ett
måste i olika skeenden av livet. Vi vet, och vi tycker
alla, att det är självklart att man ska vara nykter i
trafiken. Jag har också sagt att man ska vara nykter
vid graviditet och att man ska vara nykter på arbets-
platserna.
När det gäller trafiken läser vi dagligen i tidning-
arna att vi har misslyckats. Här måste det till starkare
och kraftigare åtgärder, inte minst från myndigheter-
nas och polisens sida.
Arbetsplatserna kan vi däremot framhålla som ett
bra exempel. Parterna på arbetsmarknaden har tagit
frågan på fullaste allvar. Man har fått fina resultat.
Det är en stor skillnad om vi tittar tio femton år till-
baka i tiden på nykterheten på arbetsplatserna. Det är
bara att applådera, önska dem lycka till och hoppas
att de går vidare i sin strävan.
Att satsa på förebyggande åtgärder för barn och
ungdomar är viktigt. Vi vet att det är stor risk när
alkoholkonsumtionen ökar. Då är alltid ungdomarna
en utsatt grupp.
Vi vet också att lokala insatser har stor påverkan
på ungdomarna. Det kan gälla en aktiv fritid och en
aktiv och bra skola. Det är mycket väsentligt. Men
man kan inte för mycket framhålla också föräldrarnas
och familjernas betydelse. Detta nämns ofta i olika
motioner.
Vi vet att folkölet - det har vi sagt många gånger
från denna talarstol - har varit ett elände. Vi har länge
vädjat till, ja t.o.m. hotat dem som tillhandahåller
denna dryck att man måste ta sitt ansvar gentemot
ungdomen. Nu skärper vi lagstiftningen genom att de
som säljer folköl måste anmäla till kommunerna var
försäljningen sker och genom att kommunerna har
rätt att ta ut en avgift för tillsynen. Vi skärper också
pålagan genom att man ska dra in rätten till försälj-
ning i tolv månader. Vi är medvetna om att denna
skärpning av lagen enbart fungerar om alla hjälper
till.
Det finns de som vill gå hårdare fram och föra in
folkölet på Systemet. Men enligt min mening skulle
det vara lika bra att förbjuda denna dryck. Vad hade
vi nått för resultat? Ingen människa går till System-
bolaget för att köpa öl på 2,8 %. Man skulle få män-
niskor att köpa starkare drycker, och då hade vi ing-
enting uppnått.
Herr talman! Det finns mycket att säga om detta
betänkande. Vi har ju nyss behandlat handlingspla-
nen. Systembolaget och folkölsförsäljningen tycker
jag är det viktigaste i det här betänkandet. Tack för
mig.

Anf. 92 ROLF OLSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ska hålla mig kort. Vi ska ju åt-
minstone inte ha lördagsöppet i riksdagen, utgår jag
från.
Ett motiv för lördagsöppet som anges i betänkan-
det är bl.a. legitimiteten för detaljhandelsmonopolet.
Det är vidare också att det ska ses som en åtgärd mot
svartspriten.
I den forskarrapport som jag uppehöll mig lite vid
i mitt anförande får det här med legitimiteten ett gott
stöd. Enligt forskarna vill 65 % av de intervjuade ha
kvar Systembolaget. Jag menar att det är en bra siffra.
Det är mycket positivt och innebär en relativt större
legitimitet än vad många andra institutioner kan upp-
visa.
Man har intervjuat människor som har inköpt
svartsprit. 80 % av dem säger att öppettiderna på
Systembolaget inte spelar någon roll för dem. Det är
priset som är helt avgörande. Jag utgår från att Rinal-
do Karlsson och jag är helt överens om att vi inte ska
inleda konkurrens med svartspriten när det gäller
priset.
Jag skulle vilja höra en kommentar från Rinaldo
Karlsson. Varför har ni inte tagit hänsyn till de här
delarna av forskarrapporten? Det är ju ändå seriös
forskning det handlar om.

Anf. 93 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har lyssnat på forskarna. Vi har ju
ändå bildat vår uppfattning på det. Men vi måste
också kunna ha uppfattningar utanför den rapport
som har lämnats. Vi är ju fritt tänkande människor.
Jag bygger inte mina argument på gammal
skåpmat. Vi politiker har skyldighet att följa med i de
nya tiderna. Det finns väl ingen som har stått i den
här kammaren så mycket som jag och försvarat Sys-
tembolaget och lördagsstängt utifrån den situation vi
då befann oss i. Det var en helt annan situation.
I dag måste vi ändå se till att vi följer med tiderna.
Systembolaget ska ha en god service genom att ha bra
närhet och öppettider.
Det är inte öppettiderna i sig, antar jag, som är
problemet. Det måste vara alkoholkonsumtionen. Om
man då fördelar ut det över veckorna kan det ändå ha
positiva inslag.
Nu säger en del att Systembolaget har ökat sin
försäljning med 3,4 % i försökslänen. Ja, man skulle
kunna säga så. Jag tror inte att det är riktigt, men jag
säger det ändå. Tänk om det skulle vara så lyckligt att
de 3,4 procenten beror på att man i stället för att köpa
svartsprit har handlat sprit på Systembolaget! Jag
betonar att jag inte har några bevis för det, men jag
tycker att också många andra här använder icke-
bevisade argument.
Jag tycker att vi ska ha kvar Systembolaget. Vi
har också skyldighet att se till att människor blir re-
spekterade, och de vill att det ska finnas en tillgäng-
lighet. Undersökningar säger att de flesta vill ha ett
lördagsöppet systembolag, åtminstone så länge man
inte ställer frågan: Skulle ni vilja ha ett öppet system-
bolag, om er fru fick stryk? Då säger man ju nej. Jag
menar dock att sådana frågeställningar är dåliga.

Anf. 94 ROLF OLSSON (v) replik:
Herr talman! Det är riktigt, Rinaldo Karlsson, att
det har gjort undersökningar
där man till människor ställt följdfrågan: Vill ni ha
öppet på Systembolaget på lördagar om det innebär
mer misshandel? Då säger folk nej. Varken Rinaldo
Karlsson eller jag vet vad den här ökningen med
3,4 % innebär på sikt. Därför föredrar jag försiktig-
hetsprincipen. Jag tycker det är väldigt viktigt att
använda den, inte minst i det här fallet.
Det här inger mig en oro. Jag tycker inte att faran
är över, och jag tror inte heller att Rinaldo Karlsson
kan påstå det. Varför, Rinaldo Karlsson, är det så
bråttom att man inte skulle kunna förlänga försökspe-
rioden ett år? Varför kunde man inte ens invänta
tolvmånadersrapporten? Vad är det som stressar? Är
det det folkliga trycket? Det möter t.ex. inte jag i
Västsverige, där jag bor. Där finns inte det folkliga
trycket på ett lördagsöppet systembolag.
Jag tycker att det vore klokare att använda försik-
tighetsprincipen. Det är väldigt viktiga värden som
står på spel.

Anf. 95 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Nej, det är möjligt att Rolf Olsson
inte känner det trycket i den del av landet där han bor.
Eftersom ni där har löst situationen på ett annat sätt
kanske ni inte möter sådana krav. Om vi i Sveriges
riksdag har sagt att vi ska ha en försöksperiod om ett
år och nu ett år har gått och vi har gjort en utvärde-
ring utan att något pekar på att det har hänt något som
inte ligger inom felmarginalen, tycker jag inte att det
är att visa respekt för människorna att säga att vi ska
fortsätta ytterligare år, för då kanske det ändå händer
någonting.
Jag vill betona att Folkhälsoinstitutet ska följa
denna fråga. Jag tror att det där finns kloka männi-
skor, som vidtar åtgärder om de ser att det blir några
tokerier.
Jag menar också att tiderna har förändrats. Det är
inte många år sedan som vi var emot lördagsöppet i
livsmedelsaffärerna, men på den punkten har vi änd-
rat oss.

Anf. 96 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Med tanke på vad Rinaldo Karlsson
här har sagt, den attitydförändring som jag tycker mig
finna och de förändringar i alkohollagen som social-
demokraterna sent omsider vidtagit undrar jag om
socialdemokraterna nu insett betydelsen av en ny
alkoholpolitik anpassad till dagens och morgonda-
gens människor, arbetsmarknad och samhälle i stort.
Eller tänker ni fortsätta som hittills, verbalt prisa den
gamla politiken och bara reagera med anpassningar
långt efter det att förändringar skett?
För att förkorta debatten räcker det med ett ja om
ni ser behovet av en ny alkoholpolitik och ett nej om
ni vill fortsätta med att prisa den gamla politiken och
reagera först när det har hänt väldigt mycket.

Anf. 97 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi vill inte ha någon ny alkoholpoli-
tik, men vi vill ha en förändrad alkoholpolitik. Jag
måste säga att den som inte någon gång förändrat sig
är ledamoten Carlson - han som sitter där i bänken,
inte jag som står här i talarstolen. Han har haft samma
argument i 20-25 år. Jag känner till moderaternas
synpunkter. Jag tänker då inte bara på alkoholpoliti-
ken utan också på den förhatliga inställning som man
har till ett statligt monopol som Systembolaget.
När tiderna har ändrats tycker jag att det är vår
skyldighet att ta ställning på helt annat sätt i dessa
frågor. Vi kan inte säga att vi ska använda samma
medicin för att bota nya sjukdomar. Åtminstone vi
socialdemokrater är föränderliga.

Anf. 98 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Det var varken ett klart ja eller klart
nej utan något mitt emellan. Jag tolkar ändå konten-
tan av detta så att vi visserligen konsekvent under
lång tid har drivit en politik därför att vi har sett be-
hovet av åtgärder. Ni har sagt att det inte behövs
åtgärder, men så har det skett förändringar och ni har
blivit överkörda. Då har ni reagerat med några små
åtgärder.
Så har det fortgått. Varje förändring av alkoholla-
gen har föregåtts av att vi har framhållit att den be-
hövs därför att utvecklingen kräver det. Ni har sagt att
det inte behövs utan det gamla är bäst, och så har ni
fått ändra er.
Såvitt jag förstår det som Rinaldo Karlsson säger
avser ni även fortsättningsvis att låta er släpas bak-
länges in i framtiden och reflexmässigt genomföra
några förändringar när verkligheten har kört över er
ett par, tre gånger. Då säger ni: Titta, vi är föränderli-
ga! Verkligheten har ändrats. Men det har skett för
länge sedan, och då står vi där med en redan etablerad
kriminell verksamhet, i värsta fall med kriminella
krogar och allt det som kommer på grund av lång-
samheten. Ni vill inte erkänna att det behövs en ny
samlad alkoholpolitik och inte lite sprattlande reflexer
när verkligheten har passerat som ett stort tåg över er.

Anf. 99 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag känner mig lite förskräckt efter-
som jag och Leif Carlson är i samma ålder och han så
totalt har tappat minnet. Låt oss se tillbaka i tiden. Vi
har haft en väldigt bra alkoholpolitik, som har gett
mycket goda resultat under många herrans år. Ni har
alltid haft samma politik och skrikit på samma sätt
här i riksdagen. Det framgår av protokollen sedan 25-
30 år tillbaka. Det är precis samma visa.
Vår politik har gett bra resultat. Vi har den bästa
folkhälsan i hela Europa på grund av att vi har haft en
restriktiv alkoholpolitik. Vi kommer också fortsätt-
ningsvis att slåss för en restriktiv alkoholpolitik, men
vi kommer inte att vara så dumma att vi inte ändrar
oss när vi är tvungna till det för att nå resultat.
Att döma av en del attityder till Systembolaget
som en del här gett uttryck för skulle jag kunna tänka
mig att Systembolaget kunde vara borta om fem år.
Man skulle kanske vända sig till EU, älta om dålig
service osv. och ge er moderater vatten på er kvarn.
Jag måste säga att jag inte unnar er det. Jag kommer
inte att medverka till detta, utan jag är för Systembo-
laget.

Anf. 100 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Rinaldo Karlsson kan vrida sig hur
mycket som helst i sin argumentering, men faktum är
att resultaten från de försökslän med lördagsöppet
som vi har tagit del av pekar på större alkoholförsälj-
ning, ökad misshandel och förhöjt rattfylleri. Man har
inte studerat vilka effekter det får på sjukvården. Det
är sannolikt ett mycket stort mörkertal som det på
denna korta tid inte finns en chans att få en uppfatt-
ning om.
Jag skulle vilja upprepa den fråga som Rolf Ols-
son ställde: Vad är det som är så farligt med att gå
med på en förlängd försöksverksamhet? Det får inte
gå prestige i det här. Det måste vara bättre att veta
vad man gör än att inte veta det. Vilka skulle nack-
delarna vara?
Rinaldo Karlsson säger att vi tog ett beslut för ett
år sedan. Herre Gud! Det går att ompröva beslut, och
vi kan i år ta ett nytt beslut. Vad är så problematiskt
med att ta fram ett beslutsunderlag, så att Rinaldo
Karlsson och vi övriga de facto vet vad vi gör?

Anf. 101 RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det har nu gått ett år, och det finns
ingenting som visar på att i varje fall några större
förändringar har inträffat. Det är klart att folk eventu-
ellt kan dricka lite grann mer, men det som vi skulle
titta på var händelserna kring drickandet, t.ex. miss-
handel i hemmet o.d. Det har inte skett några föränd-
ringar där.
Det verkar som om en del vill vänta ut att det ändå
händer någon katastrof, så att vi kan säga nej till
lördagsöppet. Låt oss se framtiden an. Riksdagen är
suverän att ändra det som vi nu gör. Blir det katastrof
får vi ta upp frågan om två, tre år, men jag hoppas
och tror att det inte kommer att hända något sådant.
Jag tycker inte heller att ni ska bortse från det som
händer vid sidan av Systembolaget. Det är ganska
känt att det florerar mycket drickande av alkohol som
inte kommer från Systembolaget. Kan vi se till att
någon promille till tar vägen via Systemet, så att vi
kan följa konsumtionsmönstret här i Sverige, tycker
jag att det är bra. Det är möjligt att ni skulle vilja
vänta hur länge som helst, men det vill inte vi. Vi
respekterar det lämnade beskedet till människorna om
ett år. Vi vet också att vi har medborgarna med oss
ute i landet, bortsett från deras besked på tokiga frå-
gor om ifall någon skulle bli ihjälslagen på grund av
lördagsöppet på Systembolaget.

Anf. 102 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Vi vet att det inte har hänt något, sä-
ger Rinaldo Karlsson, men det är ju det som vi inte
vet. Forskarna säger att de har haft alldeles för kort
tid på sig för att kunna ta ställning till det.
Vi vet att det är 13 % mer misshandel i länen i
norr. Det står i forskarrapporten. Men vi vet inte om
man kan åberopa lördagsöppet för det. Vi vet inte det.
Det vet inte heller Rinaldo Karlsson.
Om man är lite mer ansvarsfull när det gäller att
experimentera med enskilda människors öden, vilket
detta faktiskt kan handla om, ska man tänka efter
före. Jag tycker att beslutsunderlaget skulle tjäna på
att det fick gå ett år till.
Det är bättre att veta vad vi gör än att göra saker
mot bättre vetande.

Anf. 103 RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att man ska vara lite för-
siktig innan man utmålar att vi som har en annan åsikt
över huvud taget inte tar hänsyn till individerna ute i
samhället. Vi värnar precis lika mycket om dem.
Skulle det vara en sådan katastrof som en del sä-
ger här i kammaren ska vi inte nöja oss med lördags-
stängt. Varför ska vi bara ha stängt på lördagarna?
Det kan hända att fredagen är lika farlig. Varför ska
vi hålla oss till lördagarna om det är ett sådant jätte-
problem?
Nu snackar vi om några timmar på lördagarna där
man köper ut inför veckan, och det har inte hänt nå-
got drastiskt. När det inte har gjort det vill jag inte
vara förmyndare för människor. Våra väljare kan reda
sig ganska bra själva.

Anf. 104 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på social-
demokraternas alkoholpolitik. Den ska vara restriktiv,
och sedan ska man gå moderaterna till mötes när det
gäller lördagsöppet. Det behövs en katastrof för att
man ska ändra tillbaka. Jag tycker inte att det håller i
ett socialt inriktat samhälle.
Det ska bli intressant att se om Socialdemokrater-
na tänker luta sig på Moderaterna när det gäller att få
ekonomiska resurser till de eventuella kostnadsök-
ningar det innebär för samhället eller om det då är
bättre att luta sig på Vänstern och Miljöpartiet för att
klara de förebyggande insatserna.
När det gäller just lördagsöppet undrar jag lite
grann om statistiken. Nyligen kom det en rapport som
hette Slagen dam. Det var en rapport om en nästintill
katastrofal situation och hur misshandel av kvinnor
var oerhört vanlig. Den byggde inte på bara polisrap-
porteringar, utan den byggde på att man hade gjort en
bredare undersökning. Det var då man fick fram de
alarmerande siffrorna.
Förslaget om lördagsöppet bygger uppenbarligen
bara på polisrapportering över brott. Det innebär att
väldigt många slagna kvinnor som inte rapporterar
brotten naturligtvis inte finns med i statistiken. Det
vanligaste är att de inte rapporterar.
Jag skulle vilja veta hur man från socialdemokra-
tiskt håll kan hävda att det inte är någon som helst
förändring, att de inte innebär några risker och att det
dessutom innebär att man fortfarande har en restriktiv
alkoholpolitik.

Anf. 105 RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill inte bli missuppfattad. Jag
trodde att vi alla visste att alkoholen är ett jättestort
samhällsproblem och ett folkhälsoproblem. Jag sade
det i början.
Det är klart att det är problem kring alkoholen. Vi
vet många som far väldigt illa ute i samhället. Det
trodde jag låg till grunden för allting.
Men vad vi resonerar om i dag är om alla männi-
skor skulle fara mycket mer illa för att vi har öppet
några timmar till på lördagarna. Det var vad jag tala-
de om. Jag vill inte att människor ska fara illa.
Vad vi resonerar om här är en legal drog som är
accepterad sedan hundratals år tillbaka. Ingen vill väl
förbjuda den, eller törs i varje fall säga det. Vi ska
vidta de åtgärder som behövs.
Den rapport som nu finns pekar i varje fall inte på
några drastiska händelser. Det gläder mig. Är det
ingen annan som är glad?

Anf. 106 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Vidta de åtgärder som behövs, säger
Rinaldo Karlsson. Jag tycker inte att den åtgärd som
man nu vidtar behövs. Jag tycker inte att det behövs
lördagsöppet.
Alkoholen är en dryck som mycket väl går att
handla och lagra för konsumtion vid de tillfällen man
vill använda sig av den. Därför är det inte en behövlig
åtgärd.
Jag skulle vilja gå tillbaka till det Rinaldo Karls-
son sade om att nykterheten i trafiken inte hade gått
ned. Det är väldigt oroväckande att signaler blir fel-
aktiga när man säljer öl på bensinstationer i samband
med att människor åker bil och handlar.
Det ger en signal om att kopplingen mellan alko-
hol och trafik inte är så farlig som vi vet att den är.
Det är lite bekymmersamt att man inte tar det riktigt
på allvar. Det borde vara en del av den förebyggande
åtgärden att se till att ha restriktivare regler för var du
kan köpa ölen.
Tankställen ska inte innebära en koppling mellan
öl, bensin och bilåkande. Ibland är det t.o.m. så att
man i stort sett bara behöver sälja chips för att få
möjlighet att sälja ölen.

Anf. 107 RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Vi måste på något sätt återupprätta
individerna och inse att de har ett mänskligt beteende.
Jag tror att de flesta människor ändå vet att alkohol
och bilkörning inte hör ihop. Det tror jag att alla kan
vara överens om.
Om vi säljer öl på bensinstationerna innebär det
inte att du ska dricka öl och köra bil. Lite grann måste
man respektera att individerna har ett tänkande. Vi
nedvärderar individerna, och det vill inte jag medver-
ka till.

Anf. 108 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag kommer också att återkomma till
den tjatiga frågan om lördagsöppet. Jag måste få
citera vad jag läste i dag i tidningen Nya Dagen. Gab-
riel Romanus, tidigare vd på Systembolaget och en av
dem som föreslagit lördagsöppet, är kritisk mot att
lördagsöppet införs utan tillräcklig kunskap. Han
anser att man borde förlänga försöken, eftersom
brottsstatistiken är osäker.
Han säger: "Det är ju ingen direkt panik att införa
lördagsöppet. Och om man skulle börja ha lördagsöp-
pet i hela landet skulle det vara svårt att få förståelse
för en stängning igen". Jag läser vidare: "Men jag har
hela tiden hävdat att man ska se till att fullfölja expe-
rimenten och inte göra någonting förhastat. Jag tycker
att det här är lite förhastat." Det tycker tydligen inte
Rinaldo Karlsson.

Anf. 109 RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Nej, jag tycker inte att det är för-
hastat. Tyckte vi det skulle vi inte ha godkänt försla-
get. Vi tycker att det är väl avvägt eftersom vi inte
såg några större situationer.
När man diskuterar alkoholpolitik över huvud ta-
get kan man vara dubbelbottnad, ungefär som kd. Här
vill kd att man ska få servera vin på lantgårdar där
man t.ex. har ost, får och grisar. Jag vet inte som man
ska ge det till dem eller om man ska dricka det själv.
Då är det plötsligt så liberalt, och i nästa steg vill kd
totalförbjuda.
Någon ordning får det ändå vara i denna riksdag.

Anf. 110 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Man kan också vara ovanligt korkad,
Rinaldo Karlsson.
På tal om det är lördagsöppet och vårt alkoholpo-
litiska program gjort för att vi ska minska misshan-
deln. Det är inte gjort för att vi ska öka den.
Om det då finns signaler som visar på att det i det
här försöket finns en ganska klar tendens och att
misshandeln riskerar att öka ska vi inte utsätta oss för
lördagsöppet förrän vi är riktigt säkra på att vi kan
jobba för en minskning.
Jag vet att Rinaldo Karlsson är så pass klok att
han vill verka för en minskning av alla dessa saker
och att vi alla ska kunna hantera alkoholen på ett
korrekt sätt. Men då ska vi inte gå i direkt motsatt
riktning och ha för bråttom. Det var vad jag försökte
säga, Rinaldo Karlsson.
Rinaldo Karlsson kan tillsammans med sina kol-
leger rösta på reservation 4 och ändra situationen så
att vi kan rätta till det här med en gång.

Anf. 111 RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Vi brukar vara ganska överens i den
här kammaren när det gäller alkoholpolitik. Det är
klart att man har sina funderingar. Ingen vet hur
framtiden ser ut. Men samtidigt måste man se till att
man lever i tiden, dvs. i dag, och inte bara i framtiden
och alltid avvakta.
Jag vet inte vad ni har för kontakt med väljarna.
Men enligt vad jag tycker och ser tycker många att
det ska vara mer frihet när det inte blir några stora
drastiska förändringar.
Vill ni vara förmyndare över människorna alla
timmar på dygnet må det vara. Men jag ställer inte
upp på det.

Anf. 112 YVONNE OSCARSSON (v):
Herr talman! Jag brukar ofta tycka att det är trev-
ligt med lite rolig stämning i den här kammaren, och
det tycker jag i dag också. Men jag vill ändå försöka
föra tillbaka debatten till en - i alla fall för mig -
allvarlig nivå.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation 4 an-
gående lördagsöppet.
Jag tycker att man borde ha väntat lite längre med
försöken för att utreda det hela på ett bättre sätt. Ri-
naldo Karlsson säger att vi inte ska vara förmyndare
över dem som kan klara sig själva. Det håller jag med
om, och det tror jag att alla i hela den här kammaren
och i hela Sverige håller med om. För de människor
som kan klara sig själva behöver man inte ha några
restriktioner.
För mig handlar detta i stället om de människor
som kanske inte kan försvara sig själva och inte kan
stå emot att gå och handla alkohol på lördagen för att
Systembolaget har öppet. Jag tänker på dem som har
alkoholproblem. Jag tänker på de kvinnor som lever
med män som kanske inte misshandlar dem - det
handlar alltså inte om brottslighet, som det har pratats
om här - utan som dricker så att kvinnorna blir psy-
kiskt kränkta, kanske är rädda och tvingas leva i
hemmet på grund av att mannen annars blir jättearg.
De hålls inom hemmets stängda dörrar ytterligare en
dag i veckan. De här kvinnorna lever i den här situa-
tionen under veckans alla andra dagar, och nu kan
detta innebära att det förlängs med en dag till.
Jag tänker också på de barn som får vara med om
att mamma eller pappa, eller båda, dricker för myck-
et. Det är hundratusentals barn.
Sedan tänker jag också på de barn som lockas,
och ser till att få alkohol köpt åt sig. Det innebär
naturligtvis langning.
Herr talman! Jag har svårt att förstå att det är så
fruktansvärt viktigt för en del politiker med lör-
dagsöppet på Systembolaget, trots att det inte är så
viktigt för konsumenterna. Det pratas om att det inte
är så viktigt i Göteborg. Där jag bor, i Mellansverige,
är det inte alls viktigt för människor med lördagsöp-
pet. Jag förstår alltså inte i vilka delar av landet det
kan vara så oerhört viktigt.
Jag tror att det finns många andra områden där
människor tycker att det är mycket viktigare att det
finns tillgänglighet på lördagar till viss service. Jag
tänker på tandläkare, distriktsläkare, försäkringskas-
sa, socialtjänst, bank, skatteförvaltningar, Patent- och
registreringsverket, försäkringsbolag, arbetsförmed-
ling, pastorsexpedition, sjukvård som inte är jour-
eller akutverksamhet, begravningsbyrå, advokater,
mäklare, bilprovning, fackexpeditioner, bibliotek på
mindre orter, CSN, skolexpeditioner, bostadsbolag
och kommunförvaltningar. En del av de här ställena
har öppet på vissa orter, men på många mindre orter
finns det inte alls möjlighet att träffa människor på de
här myndigheterna.
Vi som är verksamma inom Vänsterpartiet vill
lägga till ytterligare en sak som vi tycker är fruktans-
värt viktig, nämligen lördagsöppna polisstationer.

Anf. 113 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Alkoholpolitiken är central i den
breda folkliga debatten, i det politiska ledet och inte
minst på det kommersiella planet. Det avspeglas
också i det antal motioner med bortemot 60 yrkanden
som framförts från riksdagens alla partier.
Regeringens proposition är en blandning, där en
del åtgärder ges plustecken. Det finns en större
stramhet när det gäller en del av serveringstillstån-
dens utformning, men den pluspoängen tas tillbaka
med råge med tanke på hur regeringen hanterar frå-
gan om t.ex. nattöppna krogar. Det är bra att rege-
ringen ställer större krav på dem som har utskänk-
ningstillstånd. Numera är det en betydande yrkes-
grupp, med tanke på att det skett en nästintill för-
dubbling av utskänkningstillstånd under de senaste
åren.
Brottslig verksamhet ska vara självständig grund
för återkallelse av serveringstillstånd - det är också
en rimlig slutsats.
Man ska inte heller dra omkring med sin
korvvagn lastad med öl eller blanda sina glasstrutar
med alkoholutbud. Det ter sig högst rimligt.
Men i övrigt präglas regeringens förslag - både
detta och senare tiders propositioner - av en undfal-
lenhet mot hela raden av smarta och aggressiva lob-
byister, det politiska lättsinnet eller en oförskämd
EU-kommissionär som i införselfrågan hunsade den
svenska regeringen.
I den senare delen ska vi komma ihåg att ökning-
en av tillåtna privata öl- och vinkvantiteter inte är
uppe i fulla nivåer. Spritkranen har ännu inte öppnats
i den förändring som Sverige har gått med på. Spritin-
förseln ska ju tiodubblas på drygt två år. Vad det
kommer att innebära socialpolitiskt och ekonomiskt
kan vi bara känna bävan inför.
Det är bra att utskottet konstaterar att den anpass-
ning som Sverige gör inte är oproblematisk. Man
fortsätter med att skriva att höjda införselkvoter
kommer att ge problem om inte åtgärder vidtas. Det
följs också av uppfattningen att man hyser oro för att
alkoholskadorna kommer att bli fler genom att total-
konsumtionen sannolikt kommer att öka under de
närmaste åren. Utskottet slår fast att dessa negativa
effekter av en sådan anpassning kraftfull måste mot-
verkas.
Jag tycker att det är välgörande, herr talman, att
utskottet så tydligt bekänner sig till den s.k. totalkon-
sumtionsmodellen. Det är ett koncept som slår fast att
en ökning av konsumtionen medför att skadorna ökar
i accelererande takt. Utskottet förordar också att det
behövs en begränsning av tillgänglighet till och
marknadsföring av alkoholdryckerna. Ändå måste
man konstatera att utskottets respekt och vördnad för
regeringen tar överhanden, och man reser inte det
krav som den egna argumentationen borde ha gett
anledning till. Man rättar inte regeringen, som talar
med två tungor. Den säger ett, men gör ett annat!
Under maj månad har den rapport kommit som
var avsedd att ligga till grund för riksdagens ställ-
ningstagande i fråga om lördagsöppet i systembuti-
kerna. Det innebär att såväl socialutskottet som riks-
dagen nu får ta ställning till ett regeringsförslag som
inte bygger på en fullständig utvärdering av den fast-
ställda försöksperioden. Tolvmånadersrapporten
bekräftar den negativa utvecklingen av alkoholkon-
sumtionen med en statistiskt säkerställd ökning på
3,4 % i försökslänen.
Utskottets talesman Rinaldo Karlsson sade sig va-
ra glad över att det inte är värre. Om vår socialmini-
ster inte hade lagt fram propositionen så tror jag
knappast att Rinaldo Karlsson hade krävt en sådan
här förändring, herr talman! Därtill är han alltför
socialpolitiskt klok.
Min poäng är närmast att varje del som regeringen
föreslår förändringar i kanske inte är så dramatisk,
men summan av det drar åt fel håll. Brådskan i lör-
dagsöppetfrågan är dessutom ett klart stilbrott mot
socialdemokratisk tradition. I regel vill ju regeringen
utreda utredningarna.
I dagarna har det kommit ut en bok med rubriken
Kris i alkoholfrågan. I den har sex stycken författare
förenat sig om ett budskap där man påstår att den
svenska alkoholpolitiken har försvagats, och att yt-
terligare försvagning hotar. Man säger att risken är
stor att alkoholskadorna kommer att öka kraftigt, och
man reser frågan: Vad kan göras för att undvika en
försämrad folkhälsa och en social katastrof? Det är
skarpa ord från dessa författare, med erfarenhet från
vetenskap, politik, socialpolitisk administration osv.
Bland författarna finner man två tidigare statsråd, en
alkoholpolitisk vetenskapsman och två personer inom
Socialstyrelsen med expertkunskap om alkohol. En
av dem var för övrigt Socialstyrelsens chef under ett
antal år.
De gör en intressant tillbakablick på vad Sverige
har ställt upp på i internationella sammanhang och
vad vi har gjort - eller rättare sagt inte gjort - då
regeringen har kommit hem efter avslutade konferen-
ser.
Världshälsoorganisationen antog en plan i början
på 1980-talet som bar den uppfordrande rubriken
Hälsa för alla år 2000. Man pekade där på alkohol-
frågans vikt och på att alkoholkonsumtionen skulle
sänkas med 25 %. Den svenska regeringen ställde sig
bakom detta, och riksdagen upprepade detta 25-
procentsmål flera gånger.
Senare kom WHO:s Europaregion med den första
alkoholpolitiska handlingsplanen. Det var 1992. Alla
medlemsstaterna, då 45 stycken, var representerade
genom sina regeringar. Denna plan blev ett viktigt
dokument, både i den svenska debatten och i Sveriges
dialog med EU eftersom unionens medlemmar hade
ställt sig bakom den.
I planen sägs vidare att utöver information om al-
koholens skadeverkningar så bör politiken innehålla
lagstiftning. Man säger också att den alkoholpolitik
som har visat sig vara effektiv innehåller sådana
handfasta saker som åldersgräns, dryckesskatter och
kontroll över alkoholens tillgänglighet. Planen stöder
att länder med ambitiös alkoholpolitik ska få behålla
den, och det pekas särskilt på risker som ligger i att
dryckesskatterna harmoniseras. Den resolution ge-
nom vilken planen antogs uppmanar medlemsstaterna
att se över sin alkoholpolitik så att den i stort sett
ligger i linje med planen.
Tre år senare, i december 1995, hölls den första
europeiska ministerkonferensen om alkohol i Paris.
Det byggde i stort sett på samma saker som planen
1992, men man uttryckte sig möjligen mer pregnant
om t.ex. etiska principer, mål och strategier.
På hösten 1999 var det dags för plan nummer två
avseende perioden 2000-2005, dvs. den period vi nu
är inne i. Man påpekade att den sänkning av alkohol-
skatter som har ägt rum i en del länder som en del av
harmoniseringen inom EU ökar risken för alkohol-
skador. Medlemsstaterna rekommenderas att utveckla
en skattepolitik som säkerställer ett högt realpris på
alkohol och även att begränsa alkoholens tillgänglig-
het. Att kontrollera antalet försäljningsställen, hålla
på åldersgränser, bekämpa smuggling och göra skat-
tepolitiken effektiv är andra vitala delar i denna bear-
betade nya plan.
Planen antogs enhälligt av alla staterna, som då
föreslogs se över sin alkoholpolitik för att uppnå de
resultat som planen anger. Man uppmanades att
minska den genomsnittliga alkoholkonsumtionen och
förebygga alkoholrelaterade olyckor samt att upp-
märksamma genusperspektivet i alkoholfrågan.
Fru talman! Finns det någon som tror att den
svenska regeringens delvis hemsnickrade alkoholpo-
litik kan uppfylla de krav som man högtidligt ställt
sig bakom på internationella konferenser. Jag tillåter
mig att räknas in i tvivlarnas skara.
Den slapphet som präglar regeringens alkoholpo-
litik får sitt genomslag på många områden. Detta är
inte vägen att uppnå en förbättrad folknykterhet och
därmed en bättre folkhälsa. Försöket med lördagsöp-
pet visar att det har skett en ökning i försökslänen.
Rattfylleriet är också högre där än tidigare.
Utskottet säger att det finns skäl att befara att ef-
fekterna av den nu ökande alkoholkonsumtionen i
samhället med stor sannolikhet kommer att drabba
just ungdomar. Man understryker också vikten av att
barn och ungdomar får tillgång till en alkoholfri fri-
tid, något som finns anledning att betvivla i dessa
dagar.
Regeringens förslag nu, och tidigare, innebär att
man rent verbalt finns med ganska långt i tidigare
åtaganden, men i den konkreta åtgärdslistan blir det
mest utredningar, översyner och uppräkningar av ett
antal instanser som ska förverkliga intentionerna.
I det internationella scenariot har vi den senaste
WHO-konferensen här i Stockholm i samband med
Sveriges ordförandeskap i EU. Det var ett mycket
kvalificerat möte med rader av experter. Den nya
WHO-chefen, förra norska statsministern Gro Harlem
Brundtland, gick till hård attack mot dagens alkohol-
politik i Europa. På konferensen påmindes det om att
bara i Europa dör 55 000 ungdomar årligen på grund
av alkoholbruk. Samtidigt blev det hög aktivitet i
Europas alla regeringar och i olika myndighetsled då
ett femtiotal personer ansågs ha avlidit på grund av
BSE, dvs. galna ko-sjukan. Men när tusen gånger fler
ungdomar avlider på grund av sitt alkoholbruk är det
inte många som höjer på ögonbrynen. Tala om brist
på proportioner!
I betänkandet finns också ett antal reservationer.
Jag blir förskräckt, rentav beklämd, när jag läser de
moderata reservationerna. Två tredjedelar av betän-
kandet upptas av deras yrkanden, och alla går i prin-
cip i samma riktning. Man vill göra alkoholen mer
tillgänglig och billigare. Man närmast avslår konkreta
politiska insatser mot alkoholbruket. Det är väl att
Moderata samlingspartiet inte utövar det politiska
inflytandet i denna fråga. Jag är glad över att övriga
sex partier här i riksdagen har en helt annan linje,
med tanke på att den svenska alkoholpolitiken både
historiskt och vetenskapligt kan styrkas ha varit
framgångsrik. Folkhälsan är bättre än vad den skulle
ha varit om vi hade följt de tongångar som moderater
framfört här i dag, och Leif Carlsons inlägg styrker
min kritik.
Fru talman! Till sist vill jag yrka bifall till de för-
slag i betänkandet och regeringens proposition som
kan anses styrka folkhälsan genom att minska alko-
holkonsumtionen. Jag stöder de reservationer som har
samma inriktning eller som går på en mer hälsofräm-
jande linje, och då tänker jag särskilt på reservatio-
nerna 2 och 4.

Anf. 114 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s):
Fru talman! Jag ska begränsa mitt inlägg till frå-
gan om lördagsöppet eller ej. Vi har diskuterat tiden i
dag och om man är med tiden eller inte. När vi tittar
på den del i betänkandet som handlar om lördagsöp-
pet tycker jag att det finns anledning att säga: Ur led
är tiden. Öppna systembolagsbutiker på lördagarna
minskar minsann inte alkoholkonsumtionen. I stället
stiger den nu. Det leder inte heller till att vi får färre
alkoholskador. Det minskar inte antalet socialt ut-
slagna. Det blir inte heller färre misshandelsfall, och
det blir inte mindre övergrepp eller våld.
Nu måste det fattas alkoholpolitiska beslut som
minskar alkoholkonsumtionen, skadorna, utslagning-
en, misshandeln, våldet och övergreppen.
Varför ska vi då i dag fatta ett beslut om att öppna
systembolagsbutikerna på lördagar? Argumentet är
tydligen att öka legitimiteten hos Systembolaget och
på så sätt minska svartspriten. Legitimiteten hos Sys-
tembolaget är mycket hög. Det finns ett brett sorti-
ment och en god service på Systembolaget. Om man
tittar internationellt är vi världsledande när det gäller
att ha denna service och denna bredd i sortimentet.
Det finns inget kraftfullt medborgartryck för att
förbättra Systembolagets service genom att öppna
butikerna på lördagar. Lördagsöppet är knappast
något verksamt medel för att minska svartspriten. Här
behövs det helt andra åtgärder.
När beslutet om en försöksverksamhet fattades
här i kammaren var jag en av dem som ansåg att detta
var onödigt och ett dåligt beslut. Vi har en bred kun-
skap och breda erfarenheter av lördagsöppet. Vi här i
kammaren har också ansett att lördagsstängt förbätt-
rar det alkoholpolitiska läget och håller tillbaka en
ökning av misshandel och våld i samhället. Den nu
bedrivna försöksverksamheten har inte gett oss några
andra insikter, varför förslaget bör avvisas.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till mo-
tion So58 vad avser yrkandet under punkt 1 om lör-
dagsöppna systembolagsbutiker.

I detta anförande instämde Ingemar Josefsson (s).

Anf. 115 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Det känns lite ansvarsfullt att vara sist
anmälde talare i det här ämnet, eftersom det beror på
hur länge jag håller på när vi får åka hem och ha
pingstledigt. Jag ska definitivt begränsa mig till de
fem minuter som jag har anmält.
Jag vill gärna säga att trots en del profetior och
uttalanden måste man konstatera att den svenska
alkoholpolitiken, såsom den har förts under 1900-
talet och fram tills nu, har varit framgångsrik. Vi har
en mindre omfattning av skadorna och en nyktrare
trafik än de flesta jämförbara länder ute i Europa.
Trots detta är en av huvudteserna från dem som
nu opponerar sig mot den svenska alkoholpolitiken
att vi ska europeisera den svenska alkoholpolitiken
och anpassa oss till Europavanorna. Såvitt jag kan
bedöma, och jag får stöd av all vetenskap och beprö-
vad erfarenhet, kommer en sådan anpassning också
att leda till en anpassning beträffande omfattningen
av skadorna. Och det finns väl egentligen ingen som
vill ha det på det sättet.
Bekymret i den svenska alkoholpolitiska debatten
i dag är ju att så få bekänner sig till att restriktioner
och begränsningar faktiskt är till nytta och så många
blir lockade av den lobbyverksamhet som alkoholka-
pitalet ägnar sig åt. De säger att det inte finns något
samband mellan konsumtionen och skadorna och att
all alkoholpolitik ska inriktas mot skadorna. Den
svenska, av riksdagen beslutade, alkoholpolitiken -
och den var ju alla partier eniga om under ganska
lång tid - bygger ju på den s.k. totalkonsumtionsteo-
rin, nämligen att ju högre alkoholkonsumtionen är,
desto mer skador får vi.
Det finns ingen vetenskap som hittills har gendri-
vit den tesen. Det har gjorts många försök, men den
gäller alltfort. Det är väl ingen tvekan om att det var
ett bra beslut i slutet av 70-talet, 1977, när riksdagen
bestämde sig för det här sambandet, så att politiken
kunde baseras på de erfarenheterna.
Beslutet om lördagsstängt var också en följd av de
dystra sociala erfarenheter som svenska folket hade
av den mellanölsperiod som började i mitten av 60-
talet och som i varje fall vi som har varit med några
år i gamet kan konstatera var en olycka för många
människor i det här landet.
Fru talman! Den här kommersialiseringen har nu
vunnit insteg på flera områden. Vi har genom EU-
anslutningen tvingats ge upp en del av våra alkohol-
monopol som vi tidigare hade, partihandelsmonopolet
bl.a. och en del andra. Det har kunnat vara uthärdligt i
sig eftersom vi tillsammans, utan moderaterna, ändå
har lyckats bevara det statliga monopolet för System-
bolaget. Trots att experterna på EG-rätt och annat i
god tid dömde ut Systembolaget och sade att det inte
kommer att vara tillåtet i EU, lyckades vi ändå genom
gemensamma ansträngningar och partiledarinsatser få
domstolen att förstå vad den här frågan handlade om
sett ur svensk synpunkt. Och vi kunde alltså klara
monopolet.
Fru talman! Jag vill gärna säga att jag känner en
viss uppgivenhet kring alkoholpolitiken en sådan här
dag. Jag vill inte påstå att lördagsöppet kommer att
innebära en stor turning point i den här frågan, men
det känns som en viss uppgivenhet. Det är väl ingen
tvekan om att de som driver de här frågorna hårdast
också får vara de som måste ta ansvaret för vilka
följder ett sådant här beslut kan få.
Allra sist, fru talman, vill jag - och det är möjligt
att jag behöver ta i anspråk några sekunder av
pingstledigheten - säga att ibland blir man lite förvå-
nad. De vanliga kommersiella lagarna är väl att ju
mer man har öppet i en butik och har hyggligt med
kunder, desto mer säljer man. Nu tycks tesen vara att
Systembolaget ska vara öppet under längre tid, men
man ska egentligen inte sälja mer. Jag hörde en före-
trädare för Systembolaget säga det i någon morgon-
sändning. Man ska alltså ha öppet under längre tid,
men man ska inte sälja mer. Frågan är om det är en
ny ekonomisk lag som håller på att ta form i det här
sammanhanget.
Dessutom skulle jag vilja tillåta mig att säga att
tesen om att det här ska angripa svartspritkonsumtio-
nen är lovvärd och angelägen, men frågan är - efter-
som man under den här försöksperioden inte har ökat
försäljningen i någon större omfattning - om det har
angripit svartspritkonsumtionen, eller är detta bara ett
humbugresonemang som syftar till att i praktiken få
öppna systembutikerna och öka möjligheterna till
inköp där. Jag ställer mig lite tveksam till en del av de
resonemang som nu förs.
Allra sist ska jag säga att jag stöder de två punkter
i betänkandet där min och Nils-Erik Söderqvists mo-
tion har tillstyrkts. Men jag ska också deklarera att
jag avser att stödja reservation 4 i omröstningen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 8 §.)

7 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 31 maj

TU15 Lag om vägtrafikregister, m.m.
Punkt 1 ( Reglerna för cabotage)
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
217 för utskottet
66 för res.
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna
För utskottet: 110 s, 35 v, 35 kd, 15 c, 12 fp, 10 mp
För res.: 66 m
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

TU17 Förändring av aktiestrukturen i SAS
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Statens ägarengagemang i SAS)
1. utskottet
2. res. (m, kd c, fp)
Votering:
155 för utskottet
128 för res.
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 35 v, 10 mp
För res.: 66 m, 35 kd, 15 c, 12 fp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU10 Förlängd giltighetstid för vissa bestämmel-
ser om kommunala bostadsföretag
Punkt 1 (Förlängd giltighetstid för vissa bestämmel-
ser om kommunala bostadsföretag)
1. utskottet
2. res. (m, kd, c, fp)
Votering:
154 för utskottet
129 för res.
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 34 v, 10 mp
För res.: 66 m, 1 v, 35 kd, 15 c, 12 fp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

BoU12 Den bostadsbidragsgrundande inkomsten
för 2001 m.m.
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Bostadsbidragens utformning efter 2001)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 4 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

8 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats vid dagens sammanträde

SFU14 En begränsad översyn av socialförsäk-
ringsregisterlagen
Kammaren biföll utskottets förslag.

SfU15 Sjukersättning och aktivitetsersättning i
stället för förtidspension
Punkt 1 (Principer för socialförsäkringarna)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 2 med acklamation.
Förberedande votering 2:
66 för res. 1
15 för res. 2
202 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
144 för utskottet
66 för res. 1
73 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 32 v, 3 kd
För res. 1: 66 m
Avstod: 1 s, 3 v, 32 kd, 15 c, 12 fp, 10 mp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -
Lisbeth Calner (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.
Per Landgren (kd) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 3 (Inkomstrelaterad sjukersättning)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
247 för utskottet
35 för res. 6
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 66 m, 35 v, 15 c, 12 fp, 10 mp
För res. 6: 35 kd
Frånvarande: 22 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU17 Omskärelse av pojkar
Punkt 1 (Avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
249 för utskottet
10 för res.
20 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 54 m, 29 v, 35 kd, 14 c, 11 fp
För res.: 1 m, 9 mp
Avstod: 4 s, 8 m, 5 v, 1 c, 1 fp, 1 mp
Frånvarande: 21 s, 19 m, 9 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Punkt 7 (Åldersgränser)
Yrkanden:
1. utskottet
2. under överläggningen särskilt framställt yrkande
(v)
Votering:
247 för utskottet
14 för yrk.
20 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 57 m, 26 v, 34 kd, 14 c, 11 fp
För yrk.: 1 m, 5 v, 8 mp
Avstod: 5 s, 6 m, 4 v, 1 kd, 1 c, 1 fp, 2 mp
Frånvarande: 21 s, 18 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU18 Ny socialtjänstlag m.m.
Mom. 1 (allmänna utgångspunkter för socialtjänsten)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
217 för utskottet
66 för res. 1
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 35 v, 35 kd, 15 c, 12 fp, 10 mp
För res. 1: 66 m
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Mom. 5 (riksnormen)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, c)
Votering:
168 för utskottet
114 för res. 4
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 1 m, 34 v, 1 kd, 12 fp, 10 mp
För res. 4: 65 m, 34 kd, 15 c
Frånvarande: 21 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -
Lennart Hedqvist anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Mom. 22 (5 kap. 10 § förslaget till socialtjänstlag)
1. utskottet
2. res. 16 (kd, fp, mp)
Votering:
227 för utskottet
55 för res. 16
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 65 m, 35 v, 15 c, 1 fp, 1 mp
För res. 16: 35 kd, 11 fp, 9 mp
Frånvarande: 21 s, 17 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -
Lars Ångström (mp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 26 (vissa kvalitetsfrågor)
1. utskottet
2. res. 21 i motsvarande del (mp)
Votering:
223 för utskottet
10 för res. 21
50 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 66 m, 35 v, 12 fp
För res. 21: 10 mp
Avstod: 35 kd, 15 c
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Mom. 40 (behandling av personuppgifter inom soci-
altjänsten)
1. utskottet
2. res. 22 (m, c, fp)
Votering:
189 för utskottet
93 för res. 22
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 35 v, 35 kd, 9 mp
För res. 22: 66 m, 15 c, 12 fp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 7 mp,
1 -

Mom. 54 (människor med funktionshinder)
1. utskottet
2. res. 31 (kd)
Votering:
248 för utskottet
35 för res. 31
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 66 m, 35 v, 15 c, 12 fp, 10 mp
För res. 31: 35 kd
Frånvarande: 21 s, 16 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU19 Vissa ändringar i alkohollagen
Återförvisningsyrkande (kd)
Proposition ställdes först beträffande det under över-
läggningen framställda yrkandet om återförvisning av
ärendet till utskottet för ytterligare beredning.
För bifall räckte att minst en tredjedel av de röstande
anslöt sig till detta.
Votering:
236 för avslag
46 för bifall
67 frånvarande
Kammaren hade avslagit återförvisningsyrkandet av
ärendet för ytterligare beredning.
Partivis fördelning av rösterna:
För avslag: 110 s, 65 m, 35 v, 15 c, 11 fp
För bifall: 35 kd, 1 fp, 10 mp
Frånvarande: 21 s, 17 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Mom. 1 (inriktningen på den svenska alkoholpolitiken
m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
Förberedande votering:
65 för res. 1
13 för res. 2
203 avstod
68 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
200 för utskottet
65 för res. 1
16 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 34 v, 32 kd, 15 c, 9 mp
För res. 1: 65 m
Avstod: 1 v, 3 kd, 12 fp
Frånvarande: 21 s, 17 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 7 mp,
1 -

Mom. 5 (lördagsöppet)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter i fråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 4 (v, kd, c, mp)
3. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. So58 yrk 1 (s)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 4 med acklamation.
Huvudvotering:
178 för utskottet
96 för res. 4
7 avstod
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 101 s, 63 m, 4 v, 1 c 9 fp
För res. 4 5 s, 1 m, 31 v, 35 kd, 13 c, 3 fp, 8 mp
Avstod: 4 s, 1 m, 1 c, 1 mp
Frånvarande: 21 s, 17 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 7 mp,
1 -
Gunnar Axén (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 5 (m)
Votering:
118 för utskottet
65 för res. 5
97 avstod
69 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 4 v, 9 fp
För res. 5: 65 m
Avstod: 4 s, 31 v, 35 kd, 15 c, 3 fp, 9 mp
Frånvarande: 22 s, 17 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 7 mp,
1 -

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skrivelse
2000/01:131 AP-fondernas verksamhet år 2000

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 1 juni

2000/01:1320 av Ewa Thalén Finné (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Skatteavtalet och Öresundsregionen
2000/01:1321 av Beatrice Ask (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Kommentarmaterial om utvecklingssamtal
2000/01:1322 av Margareta Cederfelt (m) till soci-
alminister Lars Engqvist
Pensionsavgångar inom hälso- och sjukvården
2000/01:1323 av Lena Olsson (v) till socialminister
Lars Engqvist
Utsatta kvinnor
2000/01:1324 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Otrygghetstalen
2000/01:1325 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Häktessituationen

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll onsdagen den 6 juni.

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 1 juni

2000/01:1270 av Carina Hägg (s) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Sexuella övergrepp i barnäktenskap
2000/01:1288 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Bostäder eller orörd mark
2000/01:1294 av Ewa Larsson (mp) till miljöminister
Kjell Larsson
Skydd för Järvafältet

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll onsdagen den 6 juni.

12 § Kammaren åtskildes kl. 15.50.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 39 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 75
(delvis),
av förste vice talmannen därefter 6 § anf. 113 (delvis)
och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Innehållsförteckning

1