Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:104

Fredagen den 4 maj

Kl. 09.00 - 13.54

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Meddelande om frågestund

Tredje vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden torsdagen den 10 maj kl. 14.00 skulle följan-
de statsråd närvara:
Kulturminister Marita Ulvskog, försvarsminister
Björn von Sydow, socialminister Lars Engqvist, stats-
rådet Lars-Erik Lövdén och justitieminister Thomas
Bodström.
2 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.
Tredje vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemorior om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2000/01:130 Vitbok om kemikaliestrategin KOM
(2001) 88 till miljö- och jordbruksutskottet
2000/01:131 Förslag till Europaparlamentets och
rådets direktiv om ändring av rådets direktiv
80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstater-
nas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid
arbetsgivarens insolvens KOM (2000) 832 till
lagutskottet

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
2000/01:U17-U19 till utrikesutskottet
2000/01:Sk33-Sk37 till skatteutskottet

4 § Migration och asylpolitik

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SfU9
Migration och asylpolitik (skr. 2000/01:4).

Anf. 1 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Det grundläggande för svenska de-
mokratiska partier och för de allra flesta svenska
medborgare är att det finns en vilja och ett åtagande
att sörja för skydd åt förföljda människor. En flyk-
tingpolitik ska utformas så att den ger skydd åt så
många människor som möjligt som behöver trygghet
och skydd mot förföljelse av olika slag. Men det
säger sig självt att Sverige ensamt inte kan ge alla
världens skyddsbehövande uppehållstillstånd inom
landets gränser. Flyktingpolitiken måste därför ha en
vidare räckvidd än den nationella asylpolitiken.
Till Sverige kommer bara en minimal bråkdel av
världens flyktingar för att söka asyl. Av de asylsö-
kande har endast en mindre del verkliga asylskäl. De
flesta - och det är nog ett faktum - köper en resa till
väst av en smugglare i hopp om att få ett bättre liv
rent allmänt. Papper och identiteter är ofta oklara.
Alla som söker asyl är således inte flyktingar, även
om massmedierna tycks tro det.
De som flyr från krig och miljökatastrofer kan få
uppehållstillstånd som övriga skyddsbehövande. När
världssamfundet eller EU avser att ingripa för att
upprätta fred har vi möjlighet att ge tillfälliga uppe-
hållstillstånd i samverkan med andra länder. Men när
fredsinsatserna har gjorts och skyddsbehov inte läng-
re föreligger kan återvändande ske. Men självfallet
ska asylprövning ske i varje enskilt fall, om asyl söks
av enskilda människor.
Fru talman! När jag i år, liksom under tidigare år,
läser de olika partiernas motioner och yrkanden slås
jag av att de präglas av ett slags moralism. I reserva-
tion efter reservation krävs det mer generositet och
mer humanism i alla möjliga sammanhang. Det finns
dock ingen riktig analys av vad detta innebär. Vad
innebär egentligen uttrycket mer humansim?
Jag frågar mig själv, om jag som företrädare för
mitt parti är inhuman och ogenerös som inte alltid
håller med. Det blir något av en moralisk fråga för
mig och naturligtvis för många andra. För min egen
del kommer dessa frågor upp när jag som ordförande
för en biståndsorganisation besöker flyktingläger i
norra Irak, där jag försöker medverka till att bygga
bostäder, ordna avlopp, rent vatten och rent allmänt
försöker bidra till ett värdigt liv för dessa utsatta
flyktingar. Skulle mina ställningstaganden i flykting-
politiken här på hemmaplan vara oförenliga med min
verksamhet där nere?
Den flyktingpolitiska debatten verkar nästan bara
handla om vad som sker inom Sveriges gränser. Det
är inte bara här som man ska visa humanitet, men så
verkar det ju nästan. Jag vet att många andra riks-
dagsledamöter har liknande erfarenheter som jag. Var
finns perspektivet på helheten i debatten här hemma?
Vad är möjligt och rimligt? Var ligger balanspunk-
ten? Hur använder vi resurserna för flyktingarbete
sett i ett större sammanhang? För mig är asylpolitiken
mycket viktig, men ännu viktigare är insatserna för
flyktingar där de faktiskt finns. Hjälp och skydd
måste ändå huvudsakligen ges på plats eller i närom-
rådet, och Sverige måste bidra med stöd.
Inom ramen för EU-samarbetet kan Sverige bidra
till förebyggande insatser, både militära sådana, när
sådana krävs, och humanitära, så att ett återvändande
kan möjliggöras. Ett bra exempel är Kosovo, där en
stor insats gjordes av världssamfundet för att möjlig-
göra ett återvändande för de människor som flydde
hals över huvud. Fler än 900 000 människor har åter-
vänt till Kosovo därför att landet är befriat från en
förtryckare, och man kan nu hjälpa till att bygga upp
sitt hemland igen.
Fru talman! Alla som söker asyl här ska naturligt-
vis få en individuell och rättssäker prövning av sina
asylskäl och sitt skyddsbehov. Denna prövning ska
grundas på allmänna humanitära principer i enlighet
med internationella konventioner och vår egen utlän-
ningslagstiftning. Rättssäkerhet och likabehandling
över tiden måste vara utgångspunkten när varje indi-
vids ansökan prövas. Kollektiva undantag leder till
förvirring och osäkerhet samtidigt som det urholkar
asylrätten. Detta, fru talman, är den moderata stånd-
punkten.
Denna ståndpunkt leder också till att de som inte
har skyddsbehov ska lämna landet. De som inte läm-
nar landet frivilligt ska avvisas, och det är Migra-
tionsverkets och ytterst polisens uppgift att se till att
avvisning sker. Jag vågar påstå att polisen inte prio-
riterar detta tillräckligt och att Migrationsverket inte
alltid följer upp att avvisningar sker.
Avvisningar ska så långt möjligt ske under värdi-
ga former och i frivillighet. En samverkan mellan
polisen och Migrationsverket måste bli mer effektiv
och också grundas på ett etiskt förhållningssätt.
Lika oacceptabelt är det att arrangera s.k. fällor -
om nu sådana har förekommit - som att erfara att
människor som har fått ett avvisningsbeslut kan vistas
nästan öppet i åratal utan att avvisning sker, något
som dessvärre förekommer.
Sverige har problem med långa handläggningsti-
der. Invandrarverket och Utlänningsnämnden skulle
behöva mer resurser för att kunna förkorta asylpro-
cessen. Det uppstår ofta humanitära skäl under hand-
läggningstiden, och i slutändan är det andra faktorer
än åberopade asylskäl som blir föremål för övervä-
ganden.
Enligt vårpropositionen tycks regeringen inte ta
detta förhållande på allvar. Handläggningstiden på
Migrationsverket är 10-11 månader och lika långa i
Utlänningsnämnden. Mer personal och mer pengar
behövs. I vår alternativbudget tillskjuter vi mer peng-
ar så att asyl- och tillståndsprocessen kan förkortas.
Detta ensamt är den största enskilda humanitära in-
satsen som nu kan göras, och det kan påbörjas ome-
delbart från den 1 juli.
Jag har mycket svårt att förstå regeringens inställ-
ning i denna fråga. På grund av mycket hög arbets-
belastning på Migrationsverket och Utlänningsnämn-
den blir också arbetsförhållandena svåra. Jag kan bara
uttrycka min beundran för personalen, som trots stän-
digt ifrågasättande och opinionsmässig motvind gör
mycket goda arbetsinsatser med hög kvalitet.
För mer än två år sedan överlämnades ett betän-
kande om ny processordning till förra invandrarmi-
nistern. Jag kan förstå att det behövs noggranna över-
väganden innan en proposition läggs fram. Vi tycker
från moderat sida dock att regeringen har tagit väl
god tid på sig och snart borde komma med förslag till
riksdagen om en ny processordning. Vi moderater
kan studera varje förslag konstruktivt om det kan
bidra till en snabbare handläggning med förbättrad
rättssäkerhet jämfört med nuläget. Att en tvåpartspro-
cess är en förutsättning tycks alla vara överens om.
Fru talman! Den migrationspolitik som trädde i
kraft 1997 antogs av en bred majoritet av Socialde-
mokraterna, Centern och Moderaterna. Därefter har
kompletteringar gjorts som har stötts av oss modera-
ter, ofta efter att parlamentariska utredningar har
skett. Huvudsakligen anser vi att dagens lagstiftning
är bra, men inget tillstånd är statiskt. Utveckling och
förändring sker ständigt. Vi kan se sådana föränd-
ringar komma. Parentetiskt kan nämnas att vi redan
kan se i praxis att en utveckling i mer generös anda
har ägt rum. Inte minst har barnkonventionen fått
större genomslag.
I EU-arbetet står asyl- och migrationsfrågorna
högt på dagordningen - helt i enlighet med det åta-
gande som blev resultatet av Amsterdamtraktaten. På
en rad områden arbetas det med olika direktiv. Där
kan vi räkna med politiska beslut, i vissa fall kanske
under svenskt ordförandeskap. Ett tydligt ramverk för
EU byggs nu upp, och Sverige måste räkna med att
de direktiv som man blir överens om kommer att
påverka svensk lagstiftning.
Även om direktiven utformas så att de medger
egen lagstiftning utöver direktivens minimiregler
kommer vi på sikt inte att vare sig vilja eller kunna
avvika nämnvärt. Vi har liksom satt oss i en båt, och
nu får vi ro tillsammans med de andra länderna. Ge-
mensam asylpolitik, familjeåterföreningsdirektiv,
direktiv angående massflykt, modernisering av Dub-
linkonventionen, villkor för ökad rörlighet för tredje-
landsmedborgare och deras rätt att arbeta och ökat
praktiskt samarbete för att bekämpa flyktingsmugg-
ling är exempel på sådant som vi successivt måste
arbeta in i vår egen lagstiftning.
Jag vågar med bestämdhet påstå att varje migra-
tionsminister oavsett vilken regering som kan komma
att bildas kommer att erfara att utrymmet för egna
önskemål och en annorlunda politik inte, för att ut-
trycka sig lite fint, är kompatibelt med vare sig verk-
ligheten eller EU:s på sikt tvingande direktiv.
Jag är ändå, fru talman, övertygad om att vår lag-
stiftning är tämligen modern och framåtsyftande, och
därför kan Sverige spela en relativt vårt lands storlek
konstruktiv roll. Åtskilliga andra länder ute i Europa
behöver göra långt större förändringar i sin lagstift-
ning än vi. Men vi ska för den sakens skull inte tro att
EU kommer att anamma det som vi står för i alla
delar. Vi får räkna med både önskade och oönskade
förändringar.
Principerna för hur man ska se på det europeiska
samarbetet i flyktingpolitiken har vi beskrivit i vår
reservation 6, vilken jag härmed yrkar bifall till.
Jag har haft god anledning att följa debatten om
amnesti för flyktingar, något som har drivits av ett
visst ungdomsförbund men också i motioner här i
riksdagen. Amnesti, fru talman, är ingen bra idé. Det
skulle innebära helt fel signaler. Det skulle urholka
och devalvera asylprocessens legitimitet. De som har
fått avvisningsbeslut ska lämna landet. Något annat
kan inte gälla. Finns det avvisningshinder ska verk-
ställighet inte ske, men det får bedömas från fall till
fall.
En amnesti föder förhoppningar om fler amnestier
längre fram och fungerar som en magnet för fler
asylsökande till Sverige. Därmed ökar smugglarnas
aktiviteter. Resultatet blir en slags fri invandring - låt
vara med en viss fördröjning. Att tala om amnesti är
en falsk och kortsiktig humanism. I länder med en
ineffektiv och krånglig asylprocess eller där kontrol-
len av illegal invandring är dålig har amnesti ibland
givits för att lösa akuta problem.
Fru talman! Det finns en fempartireservation, jag
kommer inte ihåg under vilken punkt, angående
asylsökande från Kosovo. Denna fråga behandlades
ju särskilt i socialförsäkringsutskottet nyligen med
anledning av ett utskottsinitiativ. Om reservationen i
dag skulle bifallas uppstår en förvirring om vad som
är riksdagens roll respektive regeringens roll - inklu-
sive dess myndigheter. Dessutom skulle ju faktiskt
inte ett sådant tillkännagivande vara bindande för
regeringen. Varje kosovoalban får en individuell
prövning. Rättssäkerhet och konsekvens i ställnings-
taganden vad gäller asylfrågor måste ses som ett
långsiktigt åtagande. Det leder oss moderater till att
inte bifalla den reservationen.
Tillfälliga uppehållstillstånd är, som jag sade tidi-
gare, just tillkomna för att kunna lösa akuta problem
där man räknar med att fredsinsatser kommer att äga
rum. När sådana har genomförts ska man återvända,
men självfallet ska också en asylprövning i varje
enskilt fall kunna ske om så önskas.
Fru talman! Sverige är inte Amerika på Karl-
Oskars och Kristinas tid. Fri arbetskraftsinvandring
skulle, som framhålls i en motion från Per Bill, kräva
ett helt annat välfärdssystem. Visst önskar vi mode-
rater mindre av omhändertagande och mer av person-
ligt ansvar och makt över våra liv, men de sociala
trygghetssystemen måste finnas i botten som en ga-
ranti för anständighet och ett värdigt liv. De som
ägnar sig år radikalliberala lösningar får nog inga
stora massor med sig.
Om en fri arbetskraftsinvandring ska tillåtas måste
en rad frågor förknippade med detta analyseras. Kan
man bara komma till Sverige och söka arbete utan
restriktioner? Vad händer om man inte kan försörja
sig? Får man ta med sig sin familj och övriga anhöri-
ga? Ska dessa slängas ut om försörjningen uteblir?
Vem avgör om man inte kan försörja sig? Och vad
händer om man inte kan eller vill återvända till hem-
landet om försörjning inte kan ske?
Fri arbetskraftsinvandring inom EU kan upprätt-
hållas genom ett tydligt regelverk och genom sociala
förmåner som medlemsländerna omfattar solidariskt.
Även i ett läge med reglerad invandring men fri ar-
betskraftsinvandring inom EU borde det dock finnas
utrymme för större öppenhet vad gäller möjligheten
för medborgare från andra länder i världen att få
arbets- och uppehållstillstånd. I dag är myndigheterna
ytterst snåla med detta.
Om man skulle öka arbetskraftsinvandringen på
ett reglerat sätt står det inte i motsatsställning till att
de som redan finns här ska få jobb eller till att alla de
som är långtidssjukskrivna eller står utanför arbets-
marknaden får en bättre chans att komma tillbaka till
arbetsmarknaden. Det finns ingen motsatsställning.
Som avslutning vill jag säga följande: Vi står
bakom de principer som lades fast 1996 i den migra-
tionspolitiska propositionen och som riksdagen har
beslutat om. Det är viktigt att en asyl- och invand-
ringspolitik har en bred, folklig uppslutning. Basala
humanitära principer och internationella åtaganden är
väl förankrade hos människor i Sverige.
Vi har i dag inget populistiskt parti i Sverige som
på allvar kan rida på missnöje och fördomar. Vi har
ingen debatt med populistiska övertoner, något som
man har i många andra länder både i Norden och
övriga Europa. Ny demokrati tog vi alla fighten med,
och det partiet blev gudskelov en sommarsvala. Men
att Ny demokrati kunde äntra den politiska scenen
och vinna framgångar visar att vi inte är vaccinerade
för alltid mot partier som skickligt kan manipulera
den intolerans och främlingsfientlighet som dessvärre
inte heller vi är förskonade från. Helheten måste
upplevas som rimligt schyst. Balansen mellan idea-
lism och realism måste vara tydlig. Vi i Sverige kan
inte profilera oss markant jämfört med andra europe-
iska länder. Vi ligger redan i framkant. I EU kan vi
påverka och ska också göra det.
Men, fru talman, vanliga medborgare har anled-
ning att bli upprörda om handläggningstiderna blir
orimligt långa och om det av den anledningen uppstår
humanitära tragedier. Därför är det regeringens an-
svar att Migrationsverket och Utlänningsnämnden nu
ges bra arbetsmöjligheter så att ärendena i full skala
kan avgöras snabbare. Det går att förena humanitet
och rättssäkerhet med effektivitet, ordning och reda.
Jag vill alltså än en gång yrka bifall till reserva-
tion 6 under punkt 5 och står givetvis även bakom
övriga moderata reservationer.

Anf. 2 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Vänsterpartiet är i dagens debatt re-
presenterat av mig, Sven-Erik Sjöstrand och Kalle
Larsson. Vi kommer att beröra olika frågor och olika
aspekter av den svenska flyktingpolitiken. Låt mig
redan nu säga att jag står bakom det som Kalle Lars-
son och Sven-Erik Sjöstrand kommer att säga i sina
anföranden.
Innan jag går in på mitt huvudanförande vill jag
säga några ord om Migrationsverket. 1997 tog
Migrationsverket över ansvaret för av- och utvisning-
ar från polisen. Samarbetet är oklart, men det får inte
vara på det sättet att handläggarna aktivt ringer poli-
sen när de får besök av en gömd flykting. Jag tycker
att det är bra att generaldirektören nu har tagit itu med
detta och ska försöka bringa någon som helst klarhet i
hur förhållandet och samarbetet mellan polisen och
Migrationsverket ska se ut.
Men detta visar också på det motsägelsefulla i
Migrationsverkets uppdrag. Man har positiva beslut,
man har negativa beslut, och man har också avvis-
ningsbeslut som man ska fullfölja. Det är självklart
att detta blir svårt för personalen. Det blir ett motsä-
gelsefullt uppdrag även för personalen. Hela situatio-
nen på Migrationsverket visar på bristen på pengar.
För att vi ska kunna minska handläggningstiderna till
det som är sagt, nämligen sex månader, så måste
Migrationsverket få mer pengar. Det gäller naturligt-
vis även Utlänningsnämnden, eftersom Utlännings-
nämnden också sitter som en propp. Jag beklagar att
vi inte har lyckats komma längre i årets vårbudget-
förhandlingar när det gäller dessa krav, men vi hop-
pas på höstbudgeten.
NIPU sade att Utlänningsnämnden ska läggas ned,
och kommittén var enhällig. Och vi väntar nu på en
proposition om nedläggning av Utlänningsnämnden
och en övergång till förvaltningsdomstolar. I det
sammanhanget tycker jag att regeringen borde passa
på att ompröva Migrationsverkets uppgifter och se till
att Migrationsverkets uppgifter renodlas till enbart
positiva beslut och att de negativa besluten utsätts för
prövning i förvaltningsdomstolar.
Fru talman! Den 11 mars i år bekräftades domen,
stening till döds, mot Maryam Ayoobi, en trebarns-
mor från Iran. Maryam anklagades för otrohet. Jag är
övertygad om att kammarens ledamöter vet hur
steningen går till, kvinnan grävs ner till midjan och
därefter får hon ta emot en störtskur av stenar. Inte
någon sten får vara så stor att den dödar, det är de
små stenarna som ska göra jobbet.
I ett svar till mig den 5 april i år bekräftar utri-
kesministern att regeringen har kännedom om att
stening är en barbarisk straffmetod i Iran. Trots denna
vetskap skickas kvinnor som söker asyl i Sverige
tillbaka till Iran med hänvisning till att de kan söka
inre flyktalternativ eller att man inte vet om de verk-
ligen är utstötta av familjen. Den åttonde fällningen
av Sverige för brott mot tortyrkonventionen gäller en
kvinna från Iran, där våra invandringsmyndigheter
inte tog hennes fruktan för att bli stenad till döds på
allvar. Utlänningsnämnden har, tack vare lekmännen i
nämnden, låtit två kvinnor från Iran få uppehållstill-
stånd av humanitära skäl med tanke på hur det irans-
ka samhället behandlar kvinnor. Vore det då inte dags
att även Migrationsverket tar dessa kvinnors fruktan
på allvar?
Jag vill påminna om att även kvinnor har okränk-
bara rättigheter. Vi vet att kvinnor mördas, sy-
rabränns, stenas eller mördas i ett alltför stort antal
länder i världen. Vi måste ta dessa kvinnor på allvar
och ge dessa förföljda och utsatta kvinnor som söker
en fristad i Sverige uppehållstillstånd.
Redan när paragrafen om rätt till skydd för den
som känner uppenbar fruktan för förföljelse på grund
av kön eller homosexualitet kom till 1997 ansåg
Vänsterpartiet att det enda riktiga var att vidga tolk-
ningen av Genèvekonventionen så att den omfattade
även kvinnors och homosexuellas asylskäl. Genom
att placera t.ex. kvinnors asylskäl i en särskild para-
graf där de inte kommer i åtnjutande av samma rät-
tigheter som dem som omfattas av Genèvekonventio-
nen bryter Sverige mot FN-konventionen för avskaf-
fande av all diskriminering av kvinnor genom att man
har sämre villkor. Detta gäller t.ex. rätt till familjeå-
terförening, kvalifikationstiden för svenskt medbor-
garskap och rätt till resedokument. Vänsterpartiet har
därför begärt att FN-kommittén ska granska denna
lagstiftning och även Sveriges inställning till arrange-
rade äktenskap, där den praxis som tillämpas innebär
att myndigheterna inte på samma sätt som vid andra
äktenskap undersöker seriositeten. I artikel 16 b i
konventionen stadgas att Sverige ska säkerställa
kvinnors rätt att fritt välja make.
I en interpellationsdebatt för inte så länge sedan
framförde statsrådet Klingvall att regeringen nu är
beredd att ändra inställning och ansåg att även Sveri-
ge ska sälla sig till de länder som redan har denna
vidgade tolkning av Genèvekonventionen. Det är
förstås mycket bra. Detta tillsammans med att det
utarbetas riktlinjer för hur invandringsmyndigheterna
bättre ska ta till vara kvinnors skyddsbehov låter som
om många års enträget arbete från Vänsterpartiet nu
skördar viss frukt.
Fru talman! "Alla åtgärder som reglerar utlän-
ningars inresa och vistelse i EU-länderna måste be-
dömas mot bakgrund av vår vilja att bibehålla och
stärka asylrätten samt att främja människors möjlig-
het att fritt röra sig mellan länder." Detta svarade
statsrådet Klingvall på min fråga om Sverige tänkte
använda sig av sin vetorätt för att stoppa det franska
förslaget om böter för dem som transporterar flyk-
tingar in till ett EU-land.
Det franska förslaget innehåller flera olika delar
bl.a. hårda straff för människosmugglare och för dem
som gömmer de flyktingar som lyckats komma in-
nanför Schengenmurarna. Den som protesterar mot
den överstatliga inhumana flyktingpolitik som håller
på att formas i EU-länderna och gömmer flyktingar
kan riskera att dömas till höga straff, likaväl som den
som hjälper en flykting över gränsen till ett EU-land.
Det verkar som om det som Raoul Wallenberg stod
för är som bortglömt. Bortglömda är även de danska
fiskare som under andra världskriget för stora pengar
smugglade judiska flyktingar till Sverige. Männi-
skosmugglare är ofta en människas sista livlina att
kunna fly från tortyr, krig eller förföljelse.
För att göra det möjligt för dagens s.k. EU-
medborgare att fritt röra sig mellan de olika med-
lemsstaterna anser EU-länderna sig nödgade att byg-
ga höga murar kring de 15 medlemsländerna för att
förhindra att människor tar sig in i området. De med
"riktiga" asylskäl ska förstås få sin sak prövad i en-
lighet med Genèvekonventionen som det står i
Schengenregelverket. Men hur ska den som har
"riktiga" asylskäl kunna utnyttja sin asylrätt enligt
Genèvekonventionen med alla de kontrollmekanismer
som nu införs?
Det finns väl inte någon, mer än kanske EU:s
flyktingministrar, som på allvar tror att Schengenmu-
rarna kommer att hindra människor från att fly från
tortyr, krig, förföljelse och den "ekonomiska rens-
ning" som följer på den globala kapitalistiska världs-
ordningen. Det är bara det att det nu kommer att bli
dyrare och oändligt mycket farligare för den skydds-
behövande.
I kölvattnet av Schengen förs också en obehaglig
debatt om den egentliga huvudfrågan, nämligen vilka
som ska betraktas som "riktiga" flyktingar och där-
med också vilka som ska ha rätt att få vistas i EU-
området och röra sig fritt. I olika sammanhang fram-
förs att de flesta som tar sig till Sverige är
"ekonomiska" flyktingar, dvs. människor som kom-
mer till Sverige för att skaffa en bättre framtid för sig
och sina barn. Föraktfullt hävdas att dessa människor
inte har riktiga asylskäl, som om svält och den rika
västvärldens utsugning av t.ex. den afrikanska konti-
nenten inte skulle vara asylskäl nog. I Sudan arbetar
bl.a. Lundin Oil tillsammans med regimen, som i sin
tur bränt byar, dödat civilbefolkningen och jagat
andra på flykt, för att bana väg för oljeborrningen.
Om människor som flytt undan denna brändajorden-
taktik lyckas ta sig till EU:s gränser, hur ska de då
behandlas? Är de "riktiga" flyktingar?
Syftet med Schengen är inte något annat än att
stänga människor ute och påminner om det vita Syd-
afrikas höga murar med glasskärvor och taggtråd.
Under täckmantel av en human och solidarisk flyk-
tingpolitik och under täckmantel av fri rörlighet för
den som väl är innanför Schengens höga murar med-
verkar Sverige till byggandet av Fästning Europa. Det
är ett högt pris vi betalar för den fria rörligheten för
ett fåtal. Den svenska regeringen borde därför använ-
da sin vetorätt och därmed se till att det franska för-
slaget inte genomförs. När jag ser alla reservationer
kring EU:s flyktingpolitik kan jag inte annat än ställa
mig frågan: Vad tänkte ni som ställde er bakom
Schengenavtalet? Hur kan det komma sig att ni inte
förutsåg att detta skulle hända? När vi motionerade
om att Sverige skulle ha ett undantag vad gäller
transportörsansvaret, dvs. vi ansåg att Sverige skulle
förbehålla sig rätten att i framtiden behålla det trans-
portörsansvar som vi har i dag, varför stöttade ni inte
den reservationen? Detta ska inte tolkas som att jag är
negativ till de reservationer som Vänsterpartiet i
många stycken ställer sig bakom. Jag tycker att det är
bra att så många partier vill ha en generös, solidarisk
och human flyktingpolitik. Men det kommer att bli
betydligt svårare nu att få till stånd en sådan politik.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservationerna 18 och 19.

Anf. 3 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det finns två saker i Ulla Hoffmanns
anförande som jag vill ta upp. Det ena är att jag bara
vill konstatera att Vänsterpartiet är ett anti-EU-parti.
Därmed kan man också ta ut svängarna när det gäller
Schengen och de effekter som man beskriver där,
vare sig de är riktiga eller inte. Jag lämnar detta.
Jag vill egentligen fråga Ulla Hoffmann om peng-
arna till Migrationsverket och Utlänningsnämnden.
Ulla Hoffmann antyder att hon inte sitter på stolar.
Egentligen skulle hon gärna ha velat ha mera pengar
och har kämpat för det men inte lyckats. Då kan man
konstatera två saker. Antingen har Vänsterpartiet
gjort en felaktig prioritering i sina förhandlingar eller
har man varit en dålig förhandlare. Det är de två slut-
satser jag skulle kunna dra.
Men nu står man bakom budgetförslaget, och då
får man också ta ansvar för de långa handläggningsti-
derna och de problem som Utlänningsnämnden och
Migrationsverket har. Man har inte gett mera pengar,
och då ska man inte sitta på dubbla stolar utan ta ett
solidariskt ansvar med regeringen när det gäller an-
slagen och arbetsförhållandena på Migrationsverket.
Detta bör Ulla Hoffmann tydligt tala om för kamma-
ren och för dem som i övrigt lyssnar.
Ulla Hoffmann är i dag ansvarig för att arbetsför-
hållandena på Migrationsverket är väldigt tuffa. Man
är också ansvarig för de långa handläggningstiderna.

Anf. 4 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Gustaf von Essen vill att jag ska klar-
göra om Vänsterpartiet har haft dåliga förhandlare
eller om vi har haft dåliga budgetunderlag. Vi har haft
varken det ena eller det andra. Vi har bra budgetun-
derlag, vi har också bra förhandlare som har drivit
frågan om mer pengar till Migrationsverket, det som
utlovas i vårbudgeten. Vi ville att vi skulle ta ett
krafttag att under ett par års tid arbeta ned handlägg-
ningstiderna så att det blir sex månader, beroende
förstås på att vi dessutom som arbetsgivare har ett
ansvar för personalen som arbetar där.
Jag upplever inte att jag sitter på dubbla stolar.
Jag kan erkänna att vi inte nådde hela vägen fram,
men jag kan också säga att vi fick ingenom att
Migrationsverket får mer pengar i vårbudgeten. En-
ligt uppgift från generaldirektören räcker dessa peng-
ar det här året ut. Men det betyder förstås inte att vi
ska släppa, utan vi måste driva på, vi måste försöka få
med oss de andra partier som vi samarbetar med. Vi
måste jobba för att få mer pengar till Migrationsver-
ket och Utlänningsnämnden för att få ned handlägg-
ningstiderna.
För att göra det klart en gång för alla, Gustaf von
Essen: Jag står bakom vårbudgeten och de pengar
som kommer där till Migrationsverket. Det är nog
mer än vad moderaterna hade i sin budget för resten.

Anf. 5 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det sista stämmer inte. Vi hade större
anslag till asylprocessen redan förra året och skulle
därmed ha haft en högre nivå nu. Vi anslår mer peng-
ar än vad ni gör.
Jag kan bara säga följande. Ulla Hoffmann är så-
ledes ansvarig för arbetsförhållandena på Migra-
tionsverket och för att handläggningstiderna är så
långa som de är. Något annat gäller inte om man ska
vara politiskt hederlig. Att man inte nådde ända fram,
att man ville men inte kunde kan möjligen vara en
tröst för en själv, men fakta talar: Migrationsverkets
anslag är otillräckliga, ni har inte bidragit till att för-
bättra deras arbetsförhållanden eller att korta hand-
läggningstiderna.

Anf. 6 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Ja, Gustaf von Essen, om det känns
bättre kan jag säga - jag tror att jag sade det i min
förra replik - att jag är ansvarig för förhållandena på
Migrationsverket. Jag tar mitt ansvar, och jag tycker
att det är viktigt att göra det. På samma sätt är jag
ansvarig för situationen på försäkringskassorna då ju
staten är arbetsgivare för dessa människor. Det är hur
vi i socialförsäkringsutskottet arbetar med dessa frå-
gor som är avgörande för personalen på de statliga
myndigheterna. I socialförsäkringsutskottet sitter
också Gustaf von Essen. Det är riksdagen som ansva-
rar för att förhållandena på de statliga myndigheterna
är sådana att personer kan arbeta där. Jag tar på mig
det fulla ansvaret för situationen på Migrationsverket.
Jag jobbar så hårt jag någonsin kan för att det ska bli
bättre. Men det handlar också om att försöka få med
sig så många som möjligt. Det handlar om att Gustaf
von Essen i socialförsäkringsutskottet, när vi tar initi-
ativ, när vi lägger nya uppdrag på Migrationsverket,
med kraft driver att det också ska skickas mer pengar
till Migrationsverket.

Anf. 7 MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till re-
servation 13 under punkt 10 och reservation 32 under
punkt 27. För övrigt står jag självfallet bakom samtli-
ga kristdemokratiska reservationer.
Sverige har av tradition haft en generös inställning
till flyktingar. Denna grundläggande attityd har under
tider av ekonomiska påfrestningar satts på prov. Där-
för är det viktigt att regeringen och riksdagen bidrar
till att upprätthålla viljan till insatser för människor på
flykt.
Vi kristdemokrater anser att Sverige bäst kan ver-
ka för en generös flyktingpolitik genom att samarbeta
med andra stater. I och med Schengensamarbetet
öppnas våra gränser inom EU. Vi vill understryka att
de villkor som gäller för inresa till länder inom
Schengenområdet inte får utnyttjas som verktyg för
att stänga asylsökande ute.
Sverige bör utnyttja den tid som är kvar av Sveri-
ge ordförandeskap till att bana väg för humanare och
mer solidarisk flyktingpolitik och motverka tendenser
som stänger Europa för dem som behöver skydd här.
Regeringen bör inom EU verka för att de regler om
transportörsansvar som nu finns inom medlemsstater-
na avvecklas och att ingen ny reglering som skärper
transportörsansvaret införs.
Fru talman! Kristdemokraterna har lagt en motion
i höstas som innehåller en hel del om migration och
asylpolitik. Bl.a. finns i motionen frågan om Kosovo-
flyktingar. Denna motion behandlas i dag nästan i sin
helhet.
I en flyktingsituation ska man alltid i första hand
satsa på närområdet. Det innebär även omvänt, att de
flyktingar som befinner sig i Kosovos närområde bör
få en chans att återvända innan de flyktingar som
befinner sig i Sverige återvänder. Dessutom har
många av de flyktingar som nu ska avvisas varit ut-
satta för svåra övergrepp i Kosovo, t.ex. våldtäkter,
eller varit vittnen till fasansfulla händelser. Bland
dessa vittnen finns många barn.
Vi vuxna har lätt att i denna diskussion glömma
alla dessa barn från Kosovo som mår väldigt dåligt.
De befinner sig på flykt under långa perioder. Många
av barnen är födda i Sverige och behärskar svenska
språket bättre än sitt modersmål. Även om man säger
att man i alla beslut ska ta hänsyn till barnens bästa
har man inte gjort det när man har beslutat om alla
avvisningar som har skett och sker fortfarande till
Kosovo.
Vi anser att situationen i Kosovo kan fortfarande
beskrivas som instabil. Rättsväsendet har stora bris-
ter, vårdmöjligheterna är mycket begränsade, brotts-
ligheten ökar, avsaknaden av bostäder är omfattande,
skolan fungerar inte som den ska. Därför vill vi att
flyktingar från Kosovo som befinner sig i Sverige bör
beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige.
Fru talman! Den svenska viseringspolitiken vad
gäller släktbesök måste göras mer generös. Anhöriga
och närstående bör inte förvägras att besöka sina
släktingar. Även de olika rutiner som ambassaderna
har måste utredas och samma krav ställas på den
sökande oavsett vilket land man söker ifrån. Vänteti-
derna för att få göra en intervju på ambassaden är
väldigt långa i vissa länder. Det kan ta upp till mellan
sex och åtta månader, och hela hanteringen från den
dag man lämnar in en ansökan kan ta upp till två år.
En annan del av ambassadhanteringen är anknyt-
ningsfall. Där kan det ta upp till åtta månader innan
man kan göra en intervju och ytterligare några måna-
der innan Migrationsverket fattar sitt beslut.
Den s.k. sista-länken-bestämmelsen bör återinfö-
ras. Det är inte nödvändigt att i detta avseende in-
vänta resultatet av Anhörigkommitténs arbete.
Fru talman! Myndigheternas behandling av ansö-
kan om uppehållstillstånd drar ofta ut på tiden. Det är
viktigt att resurserna sätts in tidigt i en asylprocess för
att myndigheterna ska kunna komma fram till kor-
rekta beslut. Snabbare handläggning innebär även att
resurser som i dag till stor del läggs på sjukvård och
boende skulle kunna frigöras och i sin tur kunna läg-
gas på snabbare handläggning.
I NIPU:s slutbetänkande föreslås i en fyrpartire-
servation att förfarandet i utlänningsärenden ska ge
betydligt större utrymme för tvåpartsprocess. Migra-
tionsverket ska utreda ärenden och fatta bifallsbeslut.
I övriga fall ska en domstol fatta besluten. Vill man
överklaga det beslutet ska man kunna gå vidare till en
högre instans utan prövningstillstånd. Förslaget var
att första instans är länsrätten, och sedan kan man
överklaga vidare till kammarrätten.
Fru talman! Tillgången på auktoriserade tolkar är
varierande beroende på vilket språk tolkningen gäller.
Ett krav måste vara att myndigheter och institutioner i
första hand efterfrågar auktoriserade tolkar. Rättssä-
kerheten hotas och känslig information kan komma i
fel händer och skada den asylsökande. Barn får inte
fungera som tolkar. Till asylsökande kvinnor som har
varit utsatta för sexuella övergrepp eller som på grund
av det våld de utsatts för är rädda för män ska utses
kvinnliga tolkar och offentliga biträden.
Sist men inte minst gäller det barnen som hamnar
i asylprocessen. Barn bör ses som individer med egna
rättigheter. Det är olyckligt att barn alltför sällan får
komma till tals i asylprocessen. Ensamma flykting-
barns situation måste uppmärksammas och diskute-
ras. Många av dessa barn mår väldigt dåligt, och de
får vänta länge innan de får sitt första beslut. Det vore
önskvärt att kunna hitta familjer som de kan bo hos.
Barnens bästa måste alltid komma före allt annat.
Tack för ordet.

Anf. 8 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! I dag debatterar vi SfU:s betänkande
9 Migration och asylpolitik där vi behandlar rege-
ringens skrivelse 2000/01:4 med samma rubrik.
Regeringens skrivelse redovisar den svenska
migrationspolitiken mot bakgrund av migrations- och
flyktingsituationen i världen. Där redogörs också för
Sveriges roll i Europasamarbetet och det internatio-
nella samarbetet i övrigt samt Sveriges migrations-
och besöksutbyte med andra länder. Detta är tredje
gången jag deltar i en debatt här i riksdagen med
anledning av regeringens skrivelser inom detta områ-
de. Under de här åren har det hänt väldigt mycket
inom området.
Migrations- och asylpolitiken berör väldigt många
människor. Att det också berör oss i utskottet kan
man förstå när det i detta betänkande finns 43 reser-
vationer och 2 särskilda yttranden.
Hösten 1999 hade jag förmånen att vara med vid
svenska delegationen i FN några veckor, och där fick
jag se och uppleva hur man hanterar dessa angelägna
frågor. När man följt verksamheten där och fått in-
blick i det fredsarbete som bedrivs därifrån får man
en ödmjuk inställning till alla problem som på olika
sätt påverkar människor som lever i länder som drab-
bas av krig eller andra katastrofer.
Fru talman! Utlänningslagstiftningen som inför-
des den 1 januari 1997 har i stora drag fungerat som
man har förväntat sig. Centerpartiet har stått bakom
många av besluten inom detta område. Men vi lever i
ett föränderligt samhället och i en föränderlig tid. Vi
måste vara beredda att utvärdera och ompröva tidiga-
re fattade beslut.
Det finns en fråga som en tid varit brännande ak-
tuell under våren. Det är frågan om de kosovoalbaner
som nu befinner sig här i vårt land ska få uppehålls-
tillstånd här eller tvingas återvända till sitt forna
hemland.
Jag ska inte hänvisa till olika ömmande fall som
lyfts fram i massmedierna. Men jag ska berätta om
några av de brev jag fått och några av de kontakter
som olika personer har tagit med mig.
En lärare från en mindre ort i Norrland beskriver
hur en familj med många barn funnit sig väl tillrätta.
Barnen har fungerat bra i skolan, och de har snabbt
lärt sig svenska språket. Trots de olika grymma upp-
levelser de har med sig har familjen fungerat bra.
Olika organisationer och verksamheter på orten har
bildat ett nätverk av kontaktpersoner runt den här
familjen. När beslutet att de inte beviljats uppehålls-
tillstånd kom märkte läraren direkt hur barnen börja-
de må dåligt, tappade koncentrationsförmågan och
blev inbundna och svåra att nå fram till.
Från flera kommuner och mindre orter i mitt nä-
rområde har flera personer som direkt varit i kontakt
med de flyktingar som placerats där berättat liknande
historier om flyktingar som börjat känna trygghet, fått
god kontakt med grannar och fungerar bra i det
svenska samhället.
Jag har fått frågan av många svenskar som de
kommit i kontakt med och som blivit närmare be-
kanta med dessa flyktingar: Varför kan de inte få
stanna? Vi har tomma lägenheter, och det finns ar-
betsplatser som kan erbjuda arbete.
Fru talman! Jag har i tidigare debatter hämtat citat
direkt ur Centerpartiets partiprogram, och det ska jag
göra också i dag.
"Alla människors lika värde och rättigheter är ut-
gångspunkten för allt samhällsarbete. Det innebär att
oavsett från vilket land en människa kommer ska hon
i Sverige behandlas som en medmänniska på samma
villkor som övriga svenskar. Målet ska vara att varje
människa får rätt att bosätta sig i vilket land som helst
oavsett hennes ursprung.
Sverige ska tillämpa en generös och human in-
vandrar- och flyktingpolitik. Invandrare och flykting-
ar ska ges möjlighet till arbete och ha samma ekono-
miska och sociala rättigheter och skyldigheter som
övriga svenskar. Flyktingbarnens och de äldsta flyk-
tingarnas behov bör särskilt tillgodoses."
Även om vårt partiprogram nu har några år på
nacken och vi håller på att utarbeta ett nytt partipro-
gram har vi inte förändrat våra åsikter inom detta
område.
Fru talman! Under de år, 1999 och 2000, som
skrivelsen behandlar har många miljoner människor
varit på flykt både inom och utanför sina hemländers
gränser. Vi som lever i Sverige har många gånger
svårt att sätta oss in i och förstå dessa människors
livssituation. Många av dessa personer har fått lämna
allt, ibland med några få ägodelar, och ge sig iväg
utan att ofta veta var de ska eller hur de kommer att få
det. Vi har alla i olika nyhetsprogram i TV kunnat
följa flyktingströmmar från olika länder på vårt jord-
klot. Vi har sett och hört om hur många familjer har
splittrats. De vet inte var deras anhöriga finns eller
ens om de lever.
Med detta på våra näthinnor är det viktigt att vi i
vårt land, med den goda levnadsstandard som de
flesta svenskar har, bedriver en human och generös
men också rättvis flyktingpolitik.
Jag tycker inte att det är generöst och humant att
tvinga hem de personer jag tidigare talat om. Tvinga
personer vars högsta önskan är att få stanna här hem
till det land varifrån de bär med sig fruktansvärda
minnen och upplevelser. Tvinga dem hem till ett land
där bristen på bostäder och arbetstillfällen fortfarande
är stora. Tvinga dem hem till ett land där möjligheten
att få den sjukvårdshjälp de behöver för att bearbeta
sina svåra upplevelser är minimal.
De personer som väljer att ta sig hit till Sverige
eller som kommer hit enligt det kvotsystem för flyk-
tingar som finns ska behandlas på ett värdigt sätt. De
måste få den sjukvård de behöver, och barn och ung-
domar ska ha samma rättigheter till undervisning som
våra svenska barn.
Det som vi borde bli bättre på i Sverige är att se
invandrare och flyktingar som en resurs. Vi borde
mycket bättre än vad vi gör i dag ta till vara den yr-
keskompetens som många av våra invandrare har.
Alltför ofta har dessa personer mycket svårt att kom-
ma ut i arbetslivet trots att de många gånger har både
hög utbildning och lång yrkeserfarenhet.
Att passivt bara vänta och vänta på att få uppe-
hållstillstånd för den som så önskar är inte bra för
någon, utan vistelsen här i Sverige måste innehålla en
meningsfull sysselsättning som kan resultera i att de
som kommer hit mycket snabbare än i dag kommer ut
i arbetslivet.
Fru talman! När det gäller Sveriges samarbete bå-
de inom FN och dess olika organ så är Sverige en av
de stora biståndsgivarna i FN och andra organisatio-
ners verksamhet för att skydda och bistå världens
flyktingar.
Men vi får inte slå oss till ro med att vi är bra och
att vi gör stora insatser ute i världen. Vi måste också
arbeta för att vi ska ha ett öppet land där människor
som kommer hit känner sig välkomna.
När FN:s generalsekreterare Kofi Annan i januari
talade i ett möte här i Stockholm framförde han kritik
mot Sverige och EU för den politiska utvecklingen på
toleransens område. Kofi Annan vädjade till Göran
Persson som ordförande i EU att åstadkomma en
förändring så att Europa inte förlorar sina internatio-
nella åtaganden.
Vi har med detta i en reservation, där vi skriver:
Under det svenska ordförandeskapet har regeringen
ett betydande inflytande på utvecklingen av den ge-
mensamma asyl- och flyktingpolitiken som håller på
att ta form inom EU. Sverige bör utnyttja återstoden
av sitt ordförandeskap till att bana väg för en huma-
nare och mer solidarisk flyktingpolitik och motverka
tendenser som stänger Europa för den som behöver
skydd där.
Fru talman! Jag har märkt att attityden bland
många svenskar blivit ödmjukare inför frågor som
berör flyktingar och invandrare när man på nära håll,
hemma i soffan framför TV:n, följt många människor
på flykt och sett alla dessa olika människoöden. Då
har förståelsen ökat för att även vi måste vara med
och ta emot en del av dessa personer här i vårt land.
Men vi ser tyvärr också motsatsen. Brutalitet och
främlingsfientlighet ökar. Det som skrämmer mig
mest är att det ofta är ungdomsgäng som står för den
hårdnande attityden.
En stor uppgift är därför att på bred front redan i
skolan informera om och skapa möjlighet till nära
kontakt mellan svenska barn och barn som kommit
hit till oss från andra länder.
Till sist, fru talman, vill jag för tids vinnande yrka
bifall endast till reservationerna 3, 7 och 13. Men jag
står givetvis bakom även våra övriga reservationer.

Anf. 9 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag kan sympatisera med mycket av
det som Birgitta Carlsson säger på en rad olika områ-
den.
Men saken är ju den att Birgitta Carlsson och
hennes parti var med 1996 och antog den nuvarande
utlänningslagstiftningen med dess riktlinjer, bestäm-
melser och lagtexter. Står man bakom en linje så
tycker jag att man också måste upprätthålla den. All-
män fattigdom och elände ute i världen är i sig inte
asylgrundande. Det kan man tycka olika saker om,
och vi har försökt att säga att det i första hand är
insatser i närområdet i länderna i fråga, utvecklings-
hjälp och vad det nu kan vara, som måste lösa detta.
För att få svenskt uppehållstillstånd räcker det alltså
inte med att bara åberopa att man kommer från ett
land där det råder allmän fattigdom och elände.
900 000 kosovoalbaner har återvänt, och fler än
så. Många av dem har säkerligen traumatiska upple-
velser. Såsom det ser ut i dag i Kosovo har man inte
rätt till uppehållstillstånd eller asyl här om det inte
föreligger särskilda omständigheter, exempelvis att
man tillhör en minoritet i Kosovo, att det är fråga om
blandäktenskap eller vad det nu kan vara. Det är inte
heller troligt att serber skulle bli tvungna att återvän-
da till Kosovo om de sökte asyl här.
Var finns konsekvensen mellan Centerns ställ-
ningstagande 1996 och dess ställningstagande 2001?

Anf. 10 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Det är rätt som Gustaf von Essen sä-
ger - vi stod bakom detta. Jag nämnde också det i
mitt anförande.
Men vi lever i ett föränderligt samhälle. Alla poli-
tiska partier måste vara beredda att kunna förändra
sin politik när olika händelser inträffar som gör att
man får omvärdera de tidigare beslut som man har
fattat.
Jag är också väl medveten om att det inte enbart
kan bero på fattigdom om människor ska få stanna
här eller inte. Men oerhört många av de personer som
finns här hos oss i dag har svåra traumatiska händel-
ser bakom sig. De har inte fått den hjälp och stöttning
de har behövt under den tid de har funnits här, och de
är i stort behov av hjälp och vård. Vi vet om att det
finns brister i möjligheten för dem att få hjälp när de
kommer hem. Jag har inte siffrorna med mig här och
nu, men jag läste alldeles nyligen om hur många
psykologer och andra personer det fanns som kunde
hjälpa alla dessa människor där. Det finns ingen möj-
lighet i världen att alla kan få den stöttning och hjälp
som de behöver.
Dessutom har många av dessa barn fötts här i Sve-
rige, som någon nämnde här tidigare. De behärskar
det svenska språket och de finns på orter och platser
där det finns både bostäder och arbetstillfällen. Efter-
som vi på många områden redan i dag faktiskt har
arbetskraftsbrist så tycker jag att det är dumt att vi
inte utnyttjar och använder detta tillfälle, och låter de
människorna som vill stanna få möjligheten att stanna
kvar i Sverige likaväl som att vi ska åka ut till andra
länder för att locka till oss människor som ska kom-
ma hit för att fylla de tomma platser som finns.

Anf. 11 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! För några veckor sedan avvisades en
flyktingfamilj från Kosovo efter att ha vistats en läng-
re tid på flyktingförläggningen i Hallstahammar.
Flera familjemedlemmar hade mycket svåra upple-
velser från kriget i Kosovo bakom sig. Särskilt drab-
bat var ett av barnen i familjen, en knappt vuxen
kvinna som var svårt traumatiserad efter de fasans-
fulla upplevelser som hon hade varit utsatt för. Hon
hade fått en remiss till barn- och ungdomspsykiatrin i
Uppsala på grund av de allvarliga symtom hon uppvi-
sade. Men remissen försvann på Migrationsverket
och upptäcktes några timmar efter det att familjen
avvisats från vårt land.
I förra veckan greps en flykting från Kosovo av
polis sedan han kommit till flyktingförläggningen för
att hämta sin dagpenning. Polisen kom efter det att
personal från Migrationsverket ringt och tipsat om
hans ankomst till flyktingförläggningen. Än en gång
var Migrationsverket med om att gillra en fälla för att
kunna genomföra verkställigheten av ett beslut. I
måndags avvisades flyktingen från Sverige. Kvar i
landet finns nu mannens hustru och parets tvååriga
dotter. En familjesplittring var därmed genomförd.
Mannen kom hit som flykting för snart två och ett
halvt år sedan. Den lilla flickan är född här.
"Svensk flyktingpolitik är human", brukar vi få
höra från den socialdemokratiska regeringen. Jag
menar att dessa två fall, och många andra, tyder på
motsatsen.
Fru talman! Situationen i Kosovo och i angrän-
sande områden i Makedonien och Serbien är inte alls
så lugn och fridfull som svenska regeringsföreträdare
försöker låta påskina. Striderna fortsätter i Makedoni-
en, alldeles invid gränsen till Kosovo. Natten till i går
stupade enligt TT två makedoniska soldater under en
eldstrid i ett samhälle i norra Makedonien. Är det
rimligt att vi skickar flyktingar till ett krigsdrabbat
område - ett område som vi själva samtidigt skickar
stridsberedda soldater till?
Det finns starka skäl för att de flyktingar från Ko-
sovo som fått avvisningsbeslut men som fortfarande
finns kvar i landet ska få stanna. Det politiska läget i
Kosovo och i de angränsande områden är fortfarande
mycket instabilt.
Många av dem som ska avvisas har varit utsatta
för svåra övergrepp i Kosovo, t.ex. våldtäkter, eller
har varit vittnen till fasansfulla händelser. Läkarutlå-
tanden vittnar om att flera flyktingar lider av s.k.
posttraumatiska stressyndrom, vilket är en mycket
allvarlig diagnos.
Bland dessa finns många barn. Det är barn som
har sett hur människor har mördats och stympats mitt
framför ögonen på dem. De lider förstås svårt psy-
kiskt av de upplevelserna. De drömmer mardrömmar
och har svårt att sova. Jag har flera fallbeskrivningar
här som bekräftar det som jag nu har sagt.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden har att
ta hänsyn till principen om barnens bästa. Detta ska
ske enligt FN:s barnkonvention. Det finns tyvärr
starka skäl att tvivla på om Sverige gjort så i de här
fallen. Portalparagrafen med den närmast till intet
förpliktande formuleringen om barnens bästa har
visat sig ha ringa betydelse. Barnen skulle ges ett
starkare skydd om barnkonventionens viktigare stad-
ganden införlivades i den svenska utlänningslagen.
Fru talman! Flyktingpolitiken har hårdnat både i
Sverige och i Europa. Sedan den svenska flyktingpo-
litiken lades om i december 1996 i en pakt mellan
främst socialdemokrater och moderater har möjlig-
heten att få flyktingskydd och uppehållstillstånd i vårt
land minskat. Hanteringen av asylärendena präglas
allt oftare av bristande rättssäkerhet och godtycke.
Det är en nästan enstämmig bedömning från männi-
skor som arbetar med flyktingfrågor att så är fallet.
I utlänningslagen nämns humanitära skäl som ett
skäl att få stanna i vårt land. Det låter betryggande,
men bara för den som tror att dessa ord betyder det
som vanliga människor lägger i dem. I själva verket
är det inte alls så. Vid en utfrågning i socialförsäk-
ringsutskottet gjorde generaldirektören i Utlännings-
nämnden en analys som visade det som många flyk-
tingexperter vetat hela tiden. Lagens ord betyder
något helt annat och mycket snävare än vad orden
betyder i vanligt språkbruk. Alla som sysslar med det
vet väl detta. Jag tror inte heller att vare sig statsrådet,
någon företrädare för majoriteten i utskottet eller för
Moderaterna kommer att hävda annat i den debatt
som vi nu har än att humanitära skäl betyder något
helt annat än vad vanligt folk menar.
I sitt inledningsanförande ställde Gustaf von Es-
sen retoriskt frågan om det bara var på det här områ-
det, dvs. det som vi diskuterar i dag, nämligen flyk-
tingpolitik, som det skulle visas humanitet. Jag tror
att det var formulerat som kritik mot dem av oss som
förespråkar en mer humanitär flyktingpolitik, dvs. de
fem partier som står bakom detta och även delar av
Gustaf von Essens eget parti. Vi ska självfallet inte
visa humanitet bara inom flyktingpolitiken. Vi ska
visa det när vi bygger upp vårt land och när vi försö-
ker hjälpa fattiga länder i vår värld.
Av Gustaf von Essens polemiska formuleringar
skulle man möjligen kunna tro att Moderaterna har
gått i spetsen för att satsa mycket pengar på fattiga
folk på andra områden. Då blir man lite förvånad när
man år efter år, och så sent som denna vecka, har sett
att Moderaterna förespråkar en kraftig minskning av
det svenska biståndet. Det skulle vara intressant att
höra Gustaf von Essens kommentar till frågan om
man visar humanitet om man satsar på bistånd eller
om det är något annat område som han syftar lite mer
direkt på.
Eftersom jag ändå är inne på Gustaf von Essens
inledningsanförande vill jag ta upp en annan punkt
som det skulle vara intressant att få höra mer om
under dagens debatt, eventuellt i en replikväxling
omedelbart efter detta. Det gäller ett resonemang som
han för. Jag har sett det i pressen tidigare, men inte
riktigt velat bli övertygad om att han menar det på
fullt allvar. Nu låter det väl som så, eftersom han
upprepar det frivilligt i sitt inledningsanförande. Det
gäller tankegången att hans parti ska inta en stånd-
punkt som kanske inte är den ståndpunkt man riktigt
står bakom i avsikt att förhindra att det dyker upp ett
annat parti som skulle framföra den ståndpunkten.
Det skulle nog kunna vara värdefullt både för kam-
maren och för den allmänna debatten i vårt land att få
höra mer om den tankegången.
Fru talman! Den restriktiva flyktingpolitiken kriti-
seras från alltfler håll. Bakom den står inte längre tre i
huvudsak eniga partier med två tredjedelar av riksda-
gen bakom sig, utan enbart två delvis delade partier.
Sedan en tid tillbaka upprätthålls den restriktiva flyk-
tingpolitiken enbart av en järnaxel mellan socialde-
mokrater och moderater. När det knakar i den axeln
så brister politiken. Det var det som skedde i fjol när
regeringen med enbart stöd av Moderaterna försökte
att genomföra en ny politik för massflyktssituationer.
När stödet inom Moderaterna vacklade fick statsrådet
Klingvall dra tillbaka propositionen, och någon ny
har inte synts till. Och stödet inom Moderaterna fort-
sätter att knaka. Den här gången gäller det vårens
avvisningar av kosovoalbaner. Ett antal moderata
riksdagsledamöter har skrivit under ett upprop där de
vädjar att besluten om avvisning ska omprövas.
I vårt utskott, socialförsäkringsutskottet, har vid
två tillfällen den senaste tiden frågan om ett utskottsi-
nitiativ för att bromsa avvisningar diskuterats. I de
två omröstningar vi har haft har fem partier samt en
av de moderata ledamöterna stött förslaget om ett
initiativ. Den ena omröstningen utföll med åtta-åtta
och ordförandens utslagsröst, och den andra med nio-
åtta.
Men det är inte enbart inom det ena av de två par-
tierna bakom den restriktiva flyktingpolitiken som
stödet knakar. Även inom socialdemokratin finns det
naturligtvis de som inte känner sig tillfreds med den
flyktingpolitik som statsrådet Klingvall företräder.
Det mest spektakulära exemplet hittills är en in-
tervju för en vecka sedan med Socialdemokraternas
partisekreterare Lars Stjernkvist. I Göteborgs-Posten
säger han om flyktingpolitiken att han har en känsla
av att "det blivit för strängt". Om kritiken att utrym-
met för humanitära skäl har begränsats säger han "att
kritiken inte går att avfärda". Sedan avrundas inter-
vjun med några mer rutinmässiga angrepp på oss som
företräder partier som vill ändra politiken i den rikt-
ning som Stjernkvist själv uppenbarligen är inne på.
Tuffare än så kan det nog inte bli för det ansvariga
statsrådet än att i en het debatt om politiken få kritik
av den egna partisekreteraren och höra honom mer
instämma i kritikernas verklighetsbild än i den egna.
Stjernkvists kritik blir inte mindre allvarlig av att han
tidigare sysslat med angränsade frågor som generaldi-
rektör i Integrationsverket. Men statsrådet framhär-
dar. I en kommentar till intervjun vidhåller hon att det
är kritikerna och den egna partisekreteraren, och inte
hon, som har den felaktiga verklighetsbilden.
Fru talman! Sedan knappt två månader har det
stått klart att stödet inom Moderaterna för den förda
politiken är avsevärt svagare än vad någon utomstå-
ende trott. Det nämnda uppropet är det tydligaste
exemplet. Men även tongångarna i det moderata för-
slaget till partiprogram från januari uppfattar jag som
pekande i liberal riktning.
Detta och försöken från olika håll att få en ändring
i avvisningen av kosovoalbanerna har förstås oroat de
krafter inom socialdemokratin som vill slå vakt om
den restriktiva flyktingpolitik som en riksdagsmajo-
ritet drev igenom i december 1996. Hur störda man är
framgår tydligt av all den kritik som riktats mot oss
som velat få en ändring till stånd. Jag ska något berö-
ra de vanligaste kritikpunkterna.
Det har sagts att vi som står bakom förslag till
initiativ från utskottet gör detta av populistiska skäl,
dvs. för att fiska röster. Det är nog första gången på
många år som det i något europeiskt land har hävdats
att det är de som vill ha en mer human flyktingpolitik
som fiskar röster. Motsatsen är som bekant det vanli-
ga. Statsrådet Klingvall är välkommen att studera den
brevskörd jag fått den senaste tiden. Där finns gläd-
jande nog många uppmuntrande brev, men det är inte
de som dominerar och sällan de som är mest intensi-
va.
Ett annat argument har varit att vi från de fem
partierna väcker falska förhoppningar hos de flyk-
tingar som hotas av avvisning. Underförstått är då att
de här avvisningarna kör vi socialdemokrater ändå
igenom med Moderaternas hjälp. Så kan det vara,
men det vet vi först efter omröstningen på onsdag.
Men menar verkligen Socialdemokraterna och delar
av Moderaterna att försök att ändra politik inte ska få
göras i en demokrati annat än om man är säker på att
vinna den avgörande riksdagsvoteringen?
Gjorde vi fel, vi som arbetade för att funktions-
hindrade skulle få behålla sin personliga assistent
även efter 65-årsdagen? Gör vi fel, vi som arbetar för
att återställa änkepensionerna till den nivå de hade
fram till nedmonteringen våren 1997? Gjorde vi fel,
vi som arbetade för, och fortsätter att arbeta för, att
vårdköerna till angelägna och ibland livsviktiga ope-
rationer ska kortas?
Det är självklart att varje regering, och speciellt en
minoritetsregering, föredrar att slippa kritik och opi-
nionsbildning mot den egna politiken, men ur allmän
demokratisk synvinkel vore det bra om Socialdemo-
kraterna en gång till funderade på om argumentet
passar i en demokrati.
Ett tredje argument har varit att riksdagen inte får
blanda sig i politiken genom att uppmana regeringen
att använda den s.k. förordningsmakten för att i första
hand de som väntar på beslut ska ges rätt att stanna
om de inte begått brott. Den genomgång som gjorts
av utskottets kansli, efter hörande av bl.a. konstitu-
tionsutskottets expertis visar att denna invändning är
felaktig och väl varit det åtminstone sedan vi fick den
nuvarande grundlagen för ett kvartssekel sedan. Hade
1809 års grundlag fortfarande gällt så vore saken
kanske annorlunda. Riksdagen kan uppmana rege-
ringen att använda förordningsmakten, även om det
vore ett ännu tydligare besked om riksdagen stiftade
en särskild lag. Så är rättsläget.
Även detta kommenterades av Gustaf von Essen i
hans inledningsanförande. Han var då inne på att det
skulle bli förvirring om riksdagen blandade sig i de
här frågorna. Och så slutade han med att konstatera
att det inte skulle vara bindande om Sveriges riksdag
uttalade att man ville få en ändring till stånd.
Den parlamentariska diskussionen kan och bör fö-
ras. Men det vore nog inte så lämpligt för en regering,
allra minst för en minoritetsregering, om man skulle
gå på tvärs mot ett tillkännagivande från en riks-
dagsmajoritet. Det är ju liksom lite grann det som är
poängen med parlamentarismen. Det är inte heller
någon helt ny uppfinning, så det borde vara väl för-
ankrat från allas sida att det faktiskt är riksdagen som
bestämmer i en demokrati.
Men de som redan fått beslut som vunnit laga
kraft, får de någon glädje av en regeringsförordning?
Ja, sannolikt, men först efter en ny ansökan. En sådan
skulle rimligen behandlas annorlunda av berörda
myndigheter om regeringen efter riksdagsuppdrag
genom förordning ser till att de som väntar på beslut
fått positiva beslut.
Det fjärde och hittills mest häpnadsväckande ar-
gumentet mot oss som vill stoppa avvisningarna står
statsrådet Klingvalls statssekreterare Gun-Britt An-
dersson för. Enligt ett TT-telegram förra torsdagen
skulle försöken att få riksdagen att ändra politiken
vara "utomparlamentariska metoder". Makthavare har
många gånger i historien varit irriterade på oppositio-
nen, men det är nog första gången som ett förslag till
parlamentsbeslut kritiserats för att vara utomparla-
mentariskt. Något mer inomparlamentariskt än ett
riksdagsbeslut är väl svårt att tänka sig.
För att sammanfatta i denna del: De många i vårt
land som vill se en humanitär flyktingpolitik är enligt
statsrådet, statssekreteraren och utskottsordföranden
röstfiskande, oansvariga, okonstitutionella och utom-
parlamentariska. Och allt detta för att vi vill att hårt
drabbade människor ska få stanna i vårt land.
Fru talman! De senaste åren har det framförts en
omfattande kritik, såväl nationell som internationell,
mot Utlänningsnämnden och Migrationsverket för
bristande rättssäkerhet i utlänningsärenden och för
långa handläggningstider. Sverige har vid ett flertal
tillfällen ådragit sig internationell kritik av bl.a. FN:s
kommitté mot tortyr för att det skulle innebära brott
mot FN:s konvention mot tortyr att verkställa beslut
fattade av dessa myndigheter.
När det gäller asylprocessen vill jag konstatera att
det inte går att acceptera en myndighetsutövning med
sådana brister i rättssäkerheten.
I den nuvarande lagstiftningen är det tillåtet att
ändra beslutsmotiveringen från beslut av Migra-
tionsverket till beslut i Utlänningsnämnden. Utlän-
ningsnämnden kan ha helt nya avslagsmotiveringar
än de som gavs av Migrationsverket utan att den
asylsökande fått möjlighet att bemöta dessa.
En annan kritik som vi riktar mot utlänningslag-
stiftningen är att lagstiftarna har försökt åstadkomma
särlösningar för utlänningsrätten. I stället för att ären-
det avgörs av en neutral och opartisk domstol är det
nu samma myndighet, Migrationsverket, som utreder
och prövar den sökandes asylskäl. Vi och många
andra föreslår större förändringar. Återigen försöker
regeringen hitta särlösningar på utlänningsrättens
område. Det har som redan konstaterats i debatten
dröjt med detta. I praktiken förefaller det endast vara
fråga om att regeringen byter namnskylt på fasaden
utanför Utlänningsnämnden. Så får det inte vara. En
ny processordning brådskar. Vi vill gärna se ett ge-
nomförande av den i den s.k. NIPU-utredningens
förslag med den justeringen att tvåpartsprocessen ska
gälla redan från första instans.
Fru talman! Jag har berört några tunga frågor som
tas upp i dagens betänkande. Något senare i dagens
debatt kommer min partivän Staffan Werme att ta upp
några andra viktiga flyktingfrågor, främst hanteringen
på EU-nivå, transportöransvaret och arbetskraftsin-
vandringen.
Jag och övriga folkpartister står förstås bakom de
många reservationer vi lämnat till utskottet. Men av
praktiska skäl och för tids vinnande väljer jag nu att
yrka bifall till reservation nr 13 om asylsökande från
Kosovo, reservation nr 18 om transportöransvaret,
reservation nr 34 om instans- och processordningen
samt reservation nr 36 om barnkonventionen.
Fru talman! På många sätt globaliseras vår värld.
Det är till helt övervägande del positivt. Till denna
globalisering måste också höra att den restriktiva
flyktingpolitik som alltför många länder i dag bedri-
ver ersätts med en öppnare och mer humanitär politik.
Riksdagen har möjlighet att påbörja avvecklingen av
1996 års flyktingpolitik redan i den omröstning som
nästa vecka följer på denna debatt. Det sker då genom
att bifalla några av de reservationer som går i den
riktningen. Tydligast gäller det reservationen om
kosovoalbanernas möjlighet att stanna i vårt land. Ett
bifall skulle hjälpa över tusen människor som nu
vistas i vårt land och många fler under åren som
kommer.

Anf. 12 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Bo Könberg underkänner rakt över
utlänningsmyndigheternas kompetens och den rätts-
säkerhet som finns i den processen.
Ändå har nära 1 800 kosovoalbaner fått uppe-
hållstillstånd. Har de också i sådana fall fått uppe-
hållstillstånd på helt felaktiga grunder eftersom Bo
Könberg helt underkänner den rättsprocess som dessa
myndigheter utövar? Svara på den frågan först.
Fredsbevarande insatser, FN-insatser bekostas och
de står vi bakom. Men de kanske inte ligger på just
Sidas budget.
Att ett parti till höger om moderaterna skulle upp-
stå på grund av att vi skulle gå in i något slags mittfå-
ra tror jag inte på. Jag har heller inte gett uttryck för
det i någon debatt. Däremot ska vi vara tydliga, lång-
siktiga och konsekventa. Vi ska förena realism och
humanism och känna att svenska folket har förtroen-
de för dess myndigheter och den långsiktiga politiken
så att spelreglerna blir klara. Då slipper vi de popu-
listiska partierna. Till denna konsekvens och långsik-
tighet bidrar inte Folkpartiet.
När det gäller kritiken mot Lars Stjernkvist och
Maj-Inger Klingvall minns jag med viss bävan - och
det kanske Bo Könberg minns med ännu större bävan
- hur ni i ert parti gav er på Friggebo när hon var
invandrarminister. Hon fick till slut acceptera verk-
ligheten och införa visum för bosnier, det som ni var
så hemskt mycket emot.
Jag får ta en sak till i nästa replik.

Anf. 13 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag är glad att Gustaf von Essen för-
sökte svara på de frågor jag ställde. Det är ju poängen
med en debatt att man försöker göra det.
Jag uppfattade flera tidningsuttalanden och t.o.m.,
tror jag, artiklar skrivna av Gustaf von Essen liksom
hans inlägg i dag som att moderaterna enligt hans
mening något heroiskt tog på sig rollen att inta stånd-
punkter som han inte var så bekväm med i avsikt att
förhindra någonting ännu värre, nämligen att det blev
ett högerpopulistiskt parti. Om det inte är så det ska
tolkas tycker jag att det är bra. Min respekt för och
min omsorg om moderaterna är sådan att jag inte
skulle vilja att man tvingades fullfölja en sådan roll.
Det kan ju inte vara något vidare trivsamt att ägna sig
åt.
När det gällde min fråga om biståndsmedel talade
Gustaf von Essen om att man ska visa humanitet på
andra håll. Det var ju det som låg i hans yttrande.
Med det blev jag inte riktigt lika nöjd. Om jag förstod
det svaret rätt bekräftade Gustaf von Essen att det är
så att moderaterna har avsevärt mindre i bistånd nästa
år till fattiga folk - det han kallar Sidas budget. Om
jag minns rätt är det så mycket som 2 ½ miljard kro-
nor som tas bort från moderat håll det första året. Det
kan ju inte vara på det området som Gustaf - under-
förstått - menade att moderaterna satsar sin humanitet
i stället för att inte fullt ut göra det på det här områ-
det. Jag skulle gärna vilja höra en avslutande kom-
mentar på den punkten.
Sedan menade jag inte att jag underkänner allt
som görs av utlänningsnämnd och migrationsverk.
Problemet är dock att man uppenbarligen tolkar de
lagar som bl.a. Gustaf von Essen har varit med om att
driva igenom i riksdagen på ett sådant sätt att det vi
vanliga människor menar med humanitära skäl inte
kan tillämpas. Den kritiken riktar jag mot dem som
driver igenom den politiken i denna riksdag och mot
dem som står för den i den svenska regeringen. Bara
om jag har mycket klara belägg riktar jag den mot
tjänstemännen i fråga.
Kryp inte bakom dem, utan stå för den lagstiftning
som ett antal tjänstemän tolkar på det vis de gör!

Anf. 14 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! När det gäller fredsbevarande insatser
sade jag i mitt inledningsanförande att det är ett av de
viktigaste inslagen när det gäller den flyktingpolitik i
sin helhet som vi måste bedriva. Det är också precis i
enlighet med de riktlinjer vi antog 1996, så det före-
ligger inga som helst problem för mig att försvara den
biten.
Bo Könberg skriver att utredningarna är så brist-
fälliga att de som efter lagakraftvunnet avvisningsbe-
slut gömmer sig bör beviljas uppehållstillstånd i Sve-
rige. Man underkänner allt det där. Är de så bristfälli-
ga även för dem som får uppehållstillstånd att vi
egentligen kanske måste ompröva det också? Min
fråga var om det är en så bristfällig hantering över
huvud taget i Utlänningsnämnden och i Migra-
tionsverket. Att man underkänner de här två myndig-
heterna och använder dem som spottkopp, som Bo
Könberg faktiskt delvis gör, tycker jag är bekläm-
mande.
Jag kan vidare lugna Bo Könberg på en punkt, så
att han slipper spinna vidare på den. Moderaternas
position när det gäller Kosovoreservationen är glas-
klar. Det finns en partilinje, och vi kommer inte att
stödja den reservationen. Detta är den moderata
ståndpunkten.

Anf. 15 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag hade uppenbarligen tolkat mode-
raterna huvudsak rätt. De har i storleksordningen 2 ½
miljarder kronor mindre i bistånd för kommande år.
De har också pengar på några andra ställen, men
nettot är 2 ½ miljarder mindre. Vi har från Folkparti-
ets sida en annan uppfattning och vill visa humanitet
genom en högre biståndsnivå än denna.
Jag hoppas förstås att Gustaf von Essen har fel i
sitt klara ställningstagande att Moderata samlingspar-
tiets ledamöter med några undantag kommer att gå
emot Kosovoreservationen. Samtidigt måste jag ju
medge att han förmodligen har större insikt i läget
hos moderaterna än vad jag har.
Vad vi alla kan konstatera är att Moderata sam-
lingspartiet i denna debatt företräds av tre personer,
som står för tre olika linjer. En av dessa linjer ligger
nära den som Folkpartiet liberalerna arbetar för, och
det gör oss glada. Det är min förhoppning att Gustaf
von Essen har fel i sin prognos för vad som ska hända
nästa vecka. Jag hoppas det förstås inte för egen del
utan för de kosovoalbaner som vistas i vårt land och
som skulle se fram emot ett positivt beslut.
Vad sedan gäller själva hanteringen av ärendena
vill jag säga att vi har tittat på några av dessa, och vi
tycker oss se väldigt mycket av standardformulering-
ar i dem. Jag vet att Gustaf von Essen just nu inte har
någon ytterligare replik, men jag skulle vilja veta har
man resonerar i konkreta fall där psykiskt sjuka per-
soner med tunga intyg avvisas från vårt land till ett
område där det totalt finns kanske ett tjugotal psykiat-
rer. Är detta förenligt med en svensk lag som bygger
på humanitära skäl?
Det finns säkert kritik att rikta mot en och annan
tjänsteman i vårt land - alla gör vi fel - men den
kritik som vi vill föra fram gäller framför allt dem
som driver igenom den nuvarande flyktingpolitiken
här i kammaren och dem som förvaltar den på rege-
ringsnivå.

Anf. 16 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman, ärade åhörare och riksdagskamrater!
Jag vill börja med att be om ursäkt till stenograferna
för att jag som vanligt inte har något maskinskrivet
manuskript. Jag kommer hela tiden fortlöpande på
saker när jag hör meddebattörerna prata, och då blir
anförandet mer spontant. Jag hoppas det ska gå bra
ändå.
Jag har med mig det senaste numret av tidningen
Vi. I den finns ett skakande bildreportage om hur det
går till vid Schengenområdets gränskontroller. Där
finns en stor bild på en flicka och hennes pappa, som
väntar på att bli förhörda. De ingår i en grupp av
kosovoalbaner som överraskats i skogen av den tyska
gränspolisen när de försökte ta sig in i Tyskland via
Tjeckien. Alla flyktingar som fångas registreras med
ett nummer på handen. Vad tänker man på när man
får veta det? Dessutom kroppsvisiteras de, och det
gäller även barn. Det är fråga om människor som
tidigare har varit med om mycket dramatiska situa-
tioner.
Att lämna sitt land är ett stort steg. Trots politiska
förföljelser, etnisk rensning och andra katastrofer
väljer många människor ändå att in i det sista stanna
kvar i sitt land. Många fler än man kan tro vill också
återvända till sitt land så snart det finns minsta indi-
kation på att det är möjligt att göra det. Så var det
också med kosovoalbanerna här. Många åkte hem
mycket tidigare än de hade behövt. T.o.m. när de
hade varnats för minor och andra faror åkte de hem.
Så stark är önskan att komma tillbaka. Men när man
protesterar mot att sändas hem finns det faktiskt orsa-
ker.
En migrationspolitik består av de principer, regler
och avtal som reglerar personers resor och flyttning
mellan stater. Den svenska migrationspolitiken bör
ses som en helhet som omfattar flykting-, invand-
rings- och återvändandepolitik, och den ingår i sin tur
i utrikes-, säkerhets- och biståndspolitiken. Detta står
att läsa i regeringens skrivelse som vi behandlar här i
dag.
Miljöpartiet har reagerat mot det som där står om
målen. För det första har man plockat bort målet att
verksamheten ska präglas av rättssäkerhet, humanitet
och respekt för individens mänskliga rättigheter.
Detta har man satt utanför målen och kallar det ett
medel. I stället har man satt in att det ska ske en har-
monisering av migrationspolitiken. Vi menar att rätts-
säkerheten ska komma först. Först sedan ska det
föreskrivas att handläggningen ska ske i ordnade
former, så att kaos inte uppstår. Därefter ska det fast-
läggas att asylrätten ska värnas.
Genèvekonventionen är den grundläggande och
mest betydelsefulla konvention som rör flyktingar
och invandrare. Det är den konventionen som vår
svenska lagstiftning bygger på. Hörnstenen i svensk
flyktingpolitik är asylrätten. Asylprocessen måste
präglas av en hög grad av rättssäkerhet, ökade möj-
ligheter till muntlig förhandling samt kortare hand-
läggningstider. Jag vill även här säga att det behövs
mer resurser till Migrationsverket.
Gustaf von Essen hör kanske inte på mig så noga
just nu, men jag vill motverka att han hoppar på ock-
så mig för det som gäller resurserna. Jag vill även
undvika att han ska framhålla att jag tillhör ett samar-
betsparti och att det är Ulla Hoffmanns och mitt fel
att handläggningstiderna på Migrationsverket nu är
för korta. Gustaf von Essen efterlyser en helhetssyn
men uppehåller sig sedan till den milda grad vid
handläggningstiderna. Det är inte bara handlägg-
ningstiderna som har betydelse för vår behandling av
flyktingarna, utan det har i allra högsta grad en bety-
delse hur man från regeringens håll ser på det hela.
Det är regeringen som talar om för sitt verk hurdan
synen på flyktingarna ska vara. Det gäller alltså inte
bara handläggningstiderna. Men jag tycker också att
man ska ha mer resurser, och jag vill fortsätta att
kämpa för det.
I lagstiftningen anges vilka kategorier som ska ha
principiell rätt till skydd i Sverige. Det är fråga om
flyktingar och därutöver om tre andra kategorier. Det
gäller dem som känner välgrundad fruktan för att
straffas med döden eller med kroppsstraff eller att
utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förned-
rande behandling eller bestraffning. Det gäller också
dem som på grund av en yttre eller inre väpnad kon-
flikt behöver skydd eller som på grund av miljöka-
tastrofer inte kan återvända till sitt hemland. Dess-
utom gäller det dem som på grund av sitt kön eller
homosexualitet känner välgrundad fruktan.
Jag undrar om det är på grund av att det föreskrivs
en principiell rätt som lagen inte alltid följs. Inte
heller det har med Migrationsverkets resurser att
göra, utan det har mer att göra med tolkningen och
synen på saken.
Inte heller beträffande förföljelse på grund av
sexuell läggning har Migrationsverket eller Utlän-
ningsnämnden alltid tillämpat lagen. Miljöpartiet
anser att regeringen bör uppmärksamma berörda
myndigheter på behovet av att följa lagen.
Jag vill också ta upp lite om ord och begrepp som
man använder i migrationspolitiken. Jag har hakat
upp mig lite på begreppen "återvandring" och
"återvändande". Jag har också sett ordet
"avlägsnande" användas, och det låter väldigt läskigt.
Det låter nästan som att man vill att personer ska
försvinna.
Man använder termen "återvandring" när det
handlar om personer som har uppehållstillstånd i
Sverige och som väljer att flytta tillbaka till hemlan-
det, men man talar om "återvändande" vare sig detta
är frivilligt eller inte, dvs. även för personer som
nekas asyl eller uppehållstillstånd. Jag vill lyfta fram
och uppmärksamma detta språkbruk, för det tål att
tittas på. Ordet "återvändande" låter som något väl-
digt snällt, frivilligt och oskyldigt. Ordet
"avlägsnande" tycker jag som sagt är gräsligt.
Vi vill i det här sammanhanget också påpeka vik-
ten av att UD och berörda myndigheter noga tar reda
på vilka förhållanden den enskilda personen återvän-
der till. Man tar mycket sällan reda på vad som hän-
der med människor när man utvisar dem. Vi får t.ex.
veta att Migrationsverket har en person i Kosovo,
men det görs alldeles för lite, och man har inte heller
resurser att ta reda på vad som sker. Ifall det finns en
vilja att göra det vet jag inte.
Så kommer jag till Schengensamarbetet, den
sorgliga historia som faktiskt också hör till helheten.
Det är ju inte bara Sverige som det nu handlar om.
Jag vill starkt hävda att Schengen inskränker asylrät-
ten och effektiviserar en redan stenhård gränsbevak-
ning. Man utdömer höga bötesstraff för flygbolag och
rederier som transporterar invandrare till Europa.
Flera flyktingdebattörer och frivilligorganisationer
har länge varnat för den här utvecklingen. Den ille-
gala vägen är snart den enda möjligheten att ta sig till
ett land för att få söka asyl, och metoderna att ta sig
in i Europa blir alltmer desperata.
Förra veckan, tror jag det var, hade jag en inter-
pellationsdebatt med statsrådet Klingvall. Då hade jag
ett förslag om att man skulle kunna införa en över-
enskommelse i Schengen om ett humanitärt visum, så
att människor skulle kunna få komma in i ett land och
där söka asyl. Det här förslaget avvisades på det be-
stämdaste. Det avvisades så till den milda grad att det
inte ens fanns någon möjlighet att undersöka hur det
var med det här, trots att det finns i andra länder. Jag
blev kränkt i den debatten för statsrådet hade en fråga
tillbaka till mig. Hon ville att jag skulle ta reda på hur
man skulle administrera det här, att jag skulle berätta
för regeringen hur man skulle kunna administrera och
ordna ett humanitärt visum på ambassaderna ute i
landet. Det kändes som en väldigt omvänd interpella-
tionsdebatt. Jag var ledsen för det.
Vi är kritiska till Dublinkonventionen som säger
att man, om man kommer till ett land, inte kan söka
asyl i ett annat land. Och vi är kritiska till de här
avtalen, som finns mellan länderna, som alltså inne-
bär att man omedelbart blir skickad till det land som
det land som man kommer till har avtal med.
Till sist vill jag uppehålla mig vid barnen. Vi har
två motioner som handlar om barnen i det här sam-
manhanget. Det är Ett samhälle för barnen och så är
det en med anledning av den här skrivelsen. Enligt
barnkonventionens andra artikel, principen om icke-
diskriminering, ska alla barn inom landet ha lika
rättigheter. Tyvärr har det inte varit så. Asylbarnen
hade inte samma sociala förmåner och inte heller
samma skolförmåner. Nu har det gudskelov börjat bli
bättre, och jag är jätteglad för det. Det har kanske
blivit det till en följd av att den olycksaliga mass-
flyktspropositionen drogs tillbaka och att frågorna
lyftes väldigt högt och väldigt tydligt. Det är bra.
Men vi vill också, som många andra här har gjort,
påpeka att asylsökande barn och invandrarbarn har ett
stort behov av såväl medicinskt som psykologiskt
omhändertagande. Och vi måste understryka vikten
av ett tydligt barnperspektiv, att det utvecklas, och att
arbetet med det regelbundet ska följas upp med kon-
kreta åtgärder för att förbättra de asylsökande barnens
villkor, och jag poängterar då "konkreta".
Då är jag klar och vill bara avsluta med att yrka
bifall till reservation 4 under punkt 2 och reservation
37 under punkt 29. Men jag står naturligtvis bakom
alla mina reservationer och de reservationer som jag
är med på tillsammans med andra partier.

Anf. 17 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Med stor respekt för vad Stalin här
anförde måste jag ändå ställa frågan om hur det går
ihop med finansieringsfrågorna. Dessvärre kan man
tala fint och ha alla möjliga olika önskemål. Man kan
vilja värna om att grupper ska få stanna kvar som
egentligen inte ska vara kvar, och man kan önska sig
en rad olika saker. Men det finns ju ingen finansiering
i Miljöpartiets allmänna önskelista. Man har ju inte
lyckats övertyga regeringen om att man behöver mer
pengar.
Den första frågan handlar ju om att få ned hand-
läggningstiderna. Det är det konkreta som man nu
måste arbeta med. Det konkreta arbetet handlar om
att få ned handläggningstiderna. Det kostar pengar,
och det behöver anställas personal. Det kan finnas en
brist på personal; det kan vara svårt att snabbt få tag i
personal. Men som jag sade i mitt inlägg är ändå den
viktigaste enskilda humanitära insatsen man kan göra
just nu att sätta till mera pengar för att få ned hand-
läggningstiderna.
Varken ni eller Vänsterpartiet tycks ha lyckats
med att åstadkomma någon förskjutning i den frågan
när det gäller förhandlingarna med regeringen. Det
ser jag som att ni därmed faktiskt accepterar situatio-
nen som den är i dag. Jag menar att det inte stämmer
överens med vad Kerstin-Maria säger i sitt inlägg.
Man vill snarast göra alla möjliga saker ytterligare.
Jag måste be om att få en förklaring till det, så att det
känns som att det finns en konsistens.

Anf. 18 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Då fick jag den frågan i alla fall. Det
var ju bra.
Det är skickligt av Gustaf von Essen att ensidigt
uppehålla sig vid det här: Hur är finansieringen? Hur
är handläggningen på Migrationsverket? Han kallar
då allt det andra som jag pratar om för några slags
önskningar. Men som jag sade handlar det om hand-
läggningstiderna på Migrationsverket. Det är viktigt,
och jag hoppas att Gustaf von Essen tror på Ulla
Hoffmann och mig när vi säger att vi ska verka för att
det ska bli mera pengar dit. Men det handlar ytterst
om Sveriges och regeringens syn på flyktingar och
invandrare.
Hur värnar vi asylrätten? Vi gör inte det. Vad har
vi för respekt för Genèvekonventionen? Vad har vi
för respekt för mänskliga rättigheter? Det är inte
handläggarna på Migrationsverket som har hittat på
det här med att vi ska ha en harmonisering eller att vi
ska vara med i Schengen t.ex., utan det här har att
göra med Sveriges, regeringens och Migrationsver-
kets - som är regeringens hand - syn på frågan. Det
handlar om syn och attityder. Det har inte med hand-
läggningstider att göra.
Jag fick höra om ett exempel i morse. Det gällde
en syster till en man från Iran som finns här i Sverige
och som måste genomgå en transplantation. Systern
kan ge honom sin ena njure. Systern får inte komma
hit för att göra det. Det har inte med handläggningsti-
den att göra. Det har med någonting helt annat att
göra. Men vi ska jobba för mer pengar till Migra-
tionsverket för det behövs också.

Anf. 19 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag kan ge Kerstin-Maria rätt i att
man ska skilja mellan olika saker, och om man vill
lägga om politiken behöver det i sig inte kosta mera
pengar. Det kan jag hålla med om. Det kan man ha
olika uppfattningar om och värdera lite fram och
tillbaka. Men vad det är fråga om nu, handfast, är
handläggningstiderna på Migrationsverket och Utlän-
ningsnämnden. Om man inte kan leva upp till de mål
som regeringen själv har satt upp, nämligen sex må-
nader på Migrationsverket, blir det just humanitära
underskott och humanitära tragedier för människor
som går och väntar och får en sämre och sämre psy-
kisk status. Därför är det oerhört viktigt att man på-
skyndar handläggningstiderna. Det tror jag att alla är
överens om. Och de flesta som jag möter bland vanli-
ga människor säger samma sak.
Det andra är, Kerstin-Maria Stalin, Schengen.
Schengen kan man naturligtvis önska bort. Miljöpar-
tiet var kanske emot det, men nu är vi där. Vi har
skrivit på konventionen. Nu måste vi vara med och
påverka steg för steg, så att Schengenkonventionen
får en tillämpning som är så rimlig, praktisk och ef-
fektiv som möjligt, och humanitära principer måste
råda. Det här sker nog också, men det är ett långt och
tungt arbete, och det kan vi inte tänka bort. Jag tror
att Kerstin-Maria förstår att man liksom inte kan
vrida klockan tillbaka, utan nu är man där man är, och
nu gäller det att se framåt. Hur ska vi tackla detta
fortsättningsvis?

Anf. 20 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Det är klart att jag inte tänker bort
det. Det var väl ändå lågt.
Tyvärr är det många som har röstat för Schengen,
och så har vi gått med på att vara med där. Men då
kan vi faktiskt försöka att urholka stenen med droppar
som gör att vi kanske, i bästa fall, kan påverka lite.
Det gick ju med massflyktspropositionen. Det gick ju
att förbättra förhållandena för dem som enligt den här
bestämmelsen var här och väntade på att få veta om
de skulle få stanna kvar eller åka hem. Det gick att
börja ge dem bättre sociala möjligheter eller bättre
skolmöjligheter.
Vi måste vara kritiska. Vi kan inte bara säga: Ja-
ha, nu är Schengen infört, då är det väl bra, då ska vi
inte säga någonting om det. Det är absolut absurt! Vi
ska lyfta fram så många berättelser och så många
insikter vi får, så att det syns vad detta är.

Anf. 21 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Den här debatten skulle egentligen
handla om regeringens skrivelse om migration och
asylpolitik för i huvudsak 1999 och första halvåret
2000 men handlar nu om den svenska flyktingpoliti-
ken över huvud taget. Det kan naturligtvis bero dels
på den stora mängden motioner från den allmänna
motionstiden, dels på den senaste tidens händelser.
Detta är inte så konstigt. Flyktingpolitiken väcker
starka känslor och åsikter. Den engagerar, oroar och
väcker debatt - på arbetsplatser, på föreningsmöten,
på tidningarnas ledar- och insändarsidor. Flyktingpo-
litik är svårt. Den rymmer svåra ställningstaganden
och svåra gränsdragningar.
Sverige har liksom andra länder en reglerad in-
vandring. Det betyder att alla inte kan få stanna i
Sverige. Om detta har det funnits en politisk enighet
under många år i den här riksdagen. Men efter att ha
lyssnat i dag tycker jag att det verkar som om Centern
och Folkpartiet håller på att glida över till en fri in-
vandring. Folkpartiets Bo Könberg skriver ofta om en
human flyktingpolitik men använder hela sin talartid
till att kritisera andra partiers politik.
Fru talman! Till utskottets betänkande finns det 43
reservationer och två särskilda yttranden. Jag yrkar
avslag på dem alla. Flera av reservationerna behand-
lar frågor som är under arbete i Anhörigkommittén,
så dem avstår jag från att kommentera. Sedan finns
det reservationer om ämnen som vi har diskuterat
åtskilliga gånger här i kammaren. Dem tänkte jag
också avstå från att lämna synpunkter på.
Riksdagen har redan 1996 beslutat att den svenska
migrationspolitiken ska vara human, tydlig och kon-
sekvent. Detta förutsätter en helhetssyn. I denna hel-
hetssyn ska förutom respekten för de mänskliga rät-
tigheterna också ingå en internationell och global
samverkan, förebyggande insatser, en aktiv migra-
tionspolitik i EU och en återvandringspolitik.
Sverige ska under sitt ordförandeskap verka för en
fortsatt utveckling av en EU-gemensam politik på det
asyl- och migrationspolitiska området där humanitet,
solidaritet och respekt för asylrätten ska utgöra grun-
derna och också arbeta för goda villkor för mottagan-
de av asylsökande. Invandrares integration och rättig-
heter ska också under ordförandeskapet ges särskild
prioritet. De rättigheter tredjelandsmedborgare har
inom EU i dag varierar från medlemsstat till med-
lemsstat. Det är angeläget att inom EU:s ramar på-
börja arbetet med att ge invandrare rättigheter som
ligger i nivå med vad andra EU-medborgare har.
Den information som socialförsäkringsutskottet
fortlöpande får från UD visar också att Sverige ligger
väl framme när det gäller arbetet med de migrations-
politiska frågorna. Jag överlåter dock med varm hand
åt migrationsministern att ytterligare informera om
EU-arbetet.
Tre reservationer handlar om arbetskraftsinvand-
ring. Jag tror att det är viktigt att vi startar diskussio-
nen om hur vi ska klara jobben i framtiden utifrån vår
demografiska utveckling. Vi har en ökad medellivs-
längd, pensionärernas antal ökar och vi har låga fö-
delsetal. Vi har fortfarande arbetslöshet här i landet
men även arbetskraftsbrist inom några sektorer. Vi
har många människor med utländsk bakgrund som
har svårt att komma in på vår arbetsmarknad. Vi har
EU:s arbetsmarknad, med ca 500 miljoner människor.
Behöver vi då en arbetskraftsinvandring? Ja, det är
möjligt. Men hur ska den i så fall se ut?
Jag tror att vi behöver en noggrann och seriös
analys och diskussion om detta. Arbetskraftsinvand-
ringen får inte vara ett gästarbetarsystem eller medfö-
ra att vi får ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden.
Vi kan inte heller ha ett socialförsäkringssystem för
svenska medborgare och ett för invandrad arbetskraft.
Det är inte så enkelt som att bara släppa invand-
ringen fri, att bara öppna gränserna och tro att allt
ordnar sig, som en del tycks tänka. Jag ser det som en
bra början att regeringen har gett Migrationsverket
och Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att lämna
förslag på vad som kan göras inom gällande lagstift-
ning för att bättre kunna tillgodose de ökade behoven
av arbetskraft. De båda myndigheterna har nu lämnat
en skrivelse till regeringen med förslag på åtgärder.
Åtgärderna gäller både insatser och regeländringar
som skulle underlätta dels för arbetslösa i Sverige att
få arbete, dels för Sverige att få hit arbetskraft från
andra länder. AMS och Migrationsverket anser också
att det behövs en total översyn kring arbetskraftsin-
vandringen.
Fru talman! När det gäller barnkonventionen an-
ser Centern och Folkpartiet att portalparagrafen inte
är tillräcklig utan begär att barnkonventionen ska
införlivas i vår utlänningslagstiftning.
Skälet till att barnkonventionen inte inkorporeras i
svensk lagstiftning är bl.a. att konventionen innehål-
ler många relativt vaga formuleringar och ett inte
obetydligt inslag av målsättningsartiklar som siktar
till ett gradvist genomförande och är svåra att tolka
för domstolar och myndigheter.
Barnkonventionen kan sägas ge uttryck för fyra
huvudprinciper
1. hänsyn till barnets bästa
2. vikten av att lyssna till barnet när det berörs
3. barnets liv och utveckling
4. barnets rätt att utan diskriminering åtnjuta sina
rättigheter.
Vi har många gånger diskuterat barnkonventionen
och inte minst den s.k. portalparagrafen. Utskotts-
majoriteten har bl.a. sagt att portalparagrafen ska ha
en stark och meningsfull innebörd. Det gäller såväl
vid en bedömning av om det finns humanitära skäl
för uppehållstillstånd som vid hela asylprocessen.
En arbetsgrupp inom UD som följt upp den
migrationspolitiska propositionen har angående por-
talparagrafen sagt att den bör ses som en anvisning
om vad som ska beaktas vid bedömning och hand-
läggning. Bestämmelsen är inte en grund för tillstånd
och anger inte hur frågan om uppehållstillstånd ska
bedömas i sak. Handläggare vid Migrationsverket
anser dock att bestämmelsen gjort dem mera medvet-
na om att de måste ha ett mer aktivt förhållningssätt
till ärenden som gäller barn. Vi har också i lagen
infört att om det inte är direkt olämpligt ska barn
höras när det gäller ansökan om uppehållstillstånd.
Bestämmelsen har påverkat det dagliga arbetet
genom en ökad uppmärksamhet på och medvetenhet
om barns behov vid utredning av asylärenden. Som
slutsats säger dock arbetsgruppen att det kan ifråga-
sättas om effekten av portalparagrafen ska beskrivas i
antal uppehållstillstånd.
Miljöpartiet vill i en reservation som gäller gömda
barn att de barnen bör ges amnesti och därmed få
uppehållstillstånd i Sverige. Många barnfamiljer får
avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd för att de
enligt våra lagar inte har tillräckliga skäl för att få
stanna. De flesta finner sig i beslutet och lämnar lan-
det. Några vägrar och går under jorden, dvs. gömmer
sig. Barnen är inte skyldiga till det som inträffar, utan
det är föräldrarna som fattar beslutet och som har
ansvaret för sina barn. Jag har svårt att se varför
människor som bryter mot våra lagar ska belönas med
uppehållstillstånd.
Folkpartiet har också en reservation som gäller
uppehållstillstånd för gömda personer. Där säger
Folkpartiet: "När det gäller gömda flyktingar kan
konstateras att utredningarna hos utlänningsmyndig-
heterna är så bristfälliga att de som efter ett lagakraft-
vunnet beslut gömmer sig bör beviljas uppehållstill-
stånd i Sverige."
Hur ska jag tolka detta? Migrationsverket och
Utlänningsnämnden är enligt Folkpartiet inkompe-
tenta, klarar inte sitt arbete, gör ett dåligt jobb.
Jag tycker att det är allvarligt när ett politiskt parti
med partiledaren i spetsen i en motion inkompetens-
förklarar våra myndigheter. Det här tycker jag kräver
en förklaring av Folkpartiets inställning till Migra-
tionsverket och Utlänningsnämnden. Det är svåra
ställningstaganden och bedömningar som Migra-
tionsverkets och Utlänningsnämndens personal måste
göra. Jag tycker att den personal som arbetar på myn-
digheterna är värd respekt för sitt svåra arbete.
Till slut vill jag kommentera den reservation från
Folkpartiet, kd, Centern, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet som gäller kosovoalbaner.
I den krigssituation som rådde i Kosovo våren
1999 flydde drygt 1 miljon människor från sina hem,
de flesta till grannländerna Makedonien och Albani-
en, där stora tältläger upprättades och fylldes till
bristningsgränsen.
För att inte äventyra möjligheten att ge omedel-
bart skydd vädjade UNHCR till bl.a. EU:s länder om
hjälp med evakuering från lägren i Makedonien. Den
vädjan hörsammades av 29 länder. Migrationsverket
fick i uppdrag att i samverkan med UNHCR evakuera
upp till 5 000 personer till Sverige. En strävan var att
hålla samman familjer och personer som kom från
samma geografiska område i Kosovo. Detta också för
att underlätta när de skulle återvända hem. Alla var
medvetna om att uppehållstillståndet var tillfälligt och
gällde så länge kriget pågick.
När kriget upphörde i juni hade totalt 87 000
människor evakuerats, därav 3 697 personer till Sve-
rige. I Sverige fanns också ca 3 500 personer från
Kosovo som tagit sig hit på egen hand och som också
fick tillfälligt uppehållstillstånd. Totalt ca 7 000 ko-
sovoalbaner omfattades av förordningen om tillfälligt
uppehållstillstånd.
När uppehållstillstånden gick ut återvände ca
2 700 till sitt hemland. I slutet av december beslutade
regeringen att ingen skulle tvingas återvända till Ko-
sovo under vintern. Den 15 mars gick den tidsfristen
ut.
Av de 7 000 valde 4 000 att söka asyl och av des-
sa har nu ungefär 1 700 fått permanent uppehållstill-
stånd. De hade alltså skäl att få stanna i Sverige. Ca
800 har nu fått avslag på sin ansökan både av Migra-
tionsverket och Utlänningsnämnden och resten väntar
på besked. Alla ansökningar har prövats individuellt.
Det är inte svårt att förstå den tveksamhet och den
oro som många känner inför att återvända till ett land
som har sargats av kriget. Men FN:s flyktingkommis-
sariat och UNMIK gör den bedömningen att det inte
finns något generellt skyddsbehov för människor från
Kosovo, utan det går att återvända hem. Många från
flyktinglägren i Albanien och Makedonien återvände
genast hem vid krigsslutet.
Tanken bakom tillfälliga uppehållstillstånd i
massflyktssituationer är att skapa en beredskap för att
snabbt ge många människor skydd i en akut krissitu-
ation. Tillfälligt skydd innebär att totalt fler männi-
skor ska kunna beredas skydd. Det handlar om ett
tidsbegränsat åtagande, och flyktingarna ska återvän-
da hem när förhållandena i hemlandet tillåter det.
Folkpartiets, kd:s, Centerns, Vänsterpartiets och
Miljöpartiets massmediala utspel har fått den olyckli-
ga följden att många kosovoalbaner som var beredda
att åka hem nu har gått under jorden, med allt vad det
innebär. De har gömt sig inte bara en gång, utan två
gånger. Första gången när det s.k. initiativet kom.
Andra gången inför den här debatten och beslutet i
nästa vecka.
Riksdagen har gett regeringen möjligheter att
hjälpa människor i en massflyktssituation genom att
ge tillfälligt skydd. Vad menar de här partierna att
Sverige ska göra i en krissituation? Vad vill ni ha i
stället? Frågan är om ni vill att Sverige ska kunna
hjälpa många människor, eller om Sverige ska vägra
nästa gång UNHCR vädjar om hjälp?
I denna reservation föreslår ni att kosovoalbaner-
na ska beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige. Är
det ytterligare förlängning av de tillfälliga uppehålls-
tillstånden eller är det permanenta uppehållstillstånd
som menas?
Fru talman! Med detta vill jag yrka avslag på
samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till hand-
lingarna.

Anf. 22 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det var många frågor som togs upp i
anförandet. Inget fel i det, men alla hinner man inte
kommentera i en replik.
I all korthet, Folkpartiet har inte pläderat för fri
invandring. För en liberal är det klart att visionen av
hur en värld ska se ut på mycket lång sikt är att män-
niskor kan röra sig fritt. Men vi har inte pläderat för
det och gör det inte heller i dagens debatt, vilket den
uppmärksamme lyssnaren kunde iaktta.
Maud Björnemalm argumenterade mot att barn-
konventionen skulle inkorporeras i delar utöver por-
talparagrafen. Jag har närmast en fråga där. Hur ser
Maud Björnemalm på dagsläget, där det uppenbarli-
gen är så att Sverige i flera fall, jag nämnde några i
mitt anförande, agerar på ett sådant sätt att det blir
familjesplittring? Strider det mot det som nu står i
lagen? Skulle det bli annorlunda om man följde vår
reservation på den punkten?
Nästa punkt jag tänkte ta upp gällde att vi kritise-
rar myndigheterna. Vi tycker att det nuvarande sys-
temet är fel. Vi tycker att vi skulle ha ett helt annor-
lunda system. Därför har vi tyckt att man i ett sam-
manhang nu skulle kunna göra den här insatsen för
dem som just nu gömmer sig.
Till sist Kosovofrågan. Maud Björnemalm kon-
staterar att ett antal personer som får stanna har haft
skäl. Men personer i vår riksdagsgrupp och från andra
riksdagsgrupper har stött på ett antal fall som gjort att
man tycker att vad som menas med humanitära skäl
uppenbarligen tolkas väldigt snävt, som jag nämnde i
mitt inledningsanförande.
Det är väl så Maud Björnemalm, att mängder av
de människor som nu får avslag är personer som vi
borde kunna se annorlunda på än man gör i den prak-
tiska handläggningen. Eller försvarar Maud Björne-
malm alla beslut som är fattade?

Anf. 23 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! När det gäller familjesplittring vill jag
säga att det är klart att man vill hålla samman famil-
jerna. Barn och vårdnadshavare ska inte skiljas åt.
Sedan är det ofta så att familjen gömmer sig, och
ärendet är då överlämnat till polisen, som har att
verkställa den avvisning som ska ske. Ofta påträffar
polisen en person i familjen och den personen avvisas
då. Det är ingenting som hindrar att den övriga fa-
miljen, som gömmer sig, också sluter upp och lämnar
landet.
När det sedan gäller antalet fall och de skäl som
Bo Könberg är tveksam till, har vi alltså utbildade
handläggare på Migrationsverket och Utlännings-
nämnden som prövar varje enskilt fall individuellt.
Med vilken kompetens kan man som politiker anse att
de här utredningarna är dåliga? Vilken utbildning har
vi som politiker för att kunna bedöma de utredningar
som handläggare hos Migrationsverket och Utlän-
ningsnämnden gör?
Det är riktigt att det som utlänningsmyndigheterna
menar med humanitära skäl inte är detsamma som vi i
dagligt tal menar med humanitära skäl. Jag vill bara
påminna Bo Könberg om att det var en folkpartistisk
invandrarminister som lade ribban i Utlänningsnämn-
den genom praxis när det gällde de humanitära skä-
len.

Anf. 24 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Nu bekräftade Maud Björnemalm det
jag hävdade i min inledning, nämligen att med huma-
nitära skäl menas inte det som vi i vanliga fall menar.
Maud Björnemalm angriper mig och andra som
har blivit upprörda och oroade över konkreta avvis-
ningsbeslut och undrar vad vi har för specialkompe-
tens för att vara det. Jag ska inte tala för någon annan
än mig själv. Det är klart att jag inte har någon speci-
ell kompetens på detta område, annat än att jag själv
och kamrater har träffat människor som uppenbarli-
gen har mycket allvarliga psykiska problem. Ett fall
redogjorde jag för i min inledning. Det är personer
som har haft en remiss för att få behandling för all-
varliga traumatiska problem som avvisas. Då räcker
det för mig att konstatera att jag vill inte att det ska
vara så i vårt land.
Jag behöver ingen annan kompetens än att kon-
statera detta, och jag föreslår att vi har en annan han-
teringsordning. Vi har sedan debatterna 1996 drivit en
annan flyktingpolitik än den Maud Björnemalm står
för. Vi har försökt följa upp den med ett antal förslag
som nu finns i det här sammanhanget.
Det som förvånar mig är att Maud Björnemalm är
så övertygad om att de beslut som fattas är de rätta.
Det är möjligt att de är det, och det som det då i första
hand handlar om är förstås att vi i den här kammaren
ska ändra de lagar vi har i landet så att våra tjänste-
män agerar på ett annorlunda sätt efter de lagarna.

Anf. 25 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt att Bo Könberg har ta-
lat med Migrationsverkets och Utlänningsnämndens
tjänstemän - det vet inte jag. Men om Bo Könberg
inte har gjort det kan jag rekommendera honom att
göra det och också ta upp en diskussion med dem när
det gäller de humanitära skälen. Jag tycker att det är
ett bättre sätt att gå till väga än att i en reservation
anse att personalen är inkompetent.

Anf. 26 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Av ett vittne vid en avvisning fick jag
veta att polisen yttrade sig så här: Tror du att du ska
ha något slags Kosovorabatt kanske? Då känner jag
det här att attityder silar nedåt. Det är alltså väldigt
viktigt vilka attityder riksdag och regering har inför
Migrationsverket.
Jag märker i Maud Björnemalms anförande en li-
ten glidning från förra migrationsdebatten, som jag
har läst på. Då säger Maud Björnemalm så här: Vår
flyktingpolitik ska vara generös, solidarisk och hu-
man. Nu har det ändrats lite grann, precis som målen
har ändrats lite. Nu heter det "human, tydlig och
konsekvent". Det är lite skillnad på de två uttrycken.
Jag vill återkomma till det här med vilka signaler som
regeringen ger.
Jag vill också nämna de gömda barnen. Det finns
väl ingen som gömmer sig för att det är så himla
roligt eller för att man ska vara dum på något sätt,
utan man gömmer sig ju därför att det är väldigt be-
svärliga förhållanden.

Anf. 27 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Man gömmer sig för att man inte vill
lämna Sverige. Man gömmer sig för att man vill vara
kvar i Sverige. Så är det. Det är inte barnen som ska
anklagas för det, utan det är, som jag sade tidigare,
föräldrarna som tar beslutet och som har ansvaret för
sina barn.
När det gäller vad polisen har sagt och attityder,
kan varken regering, riksdag eller våra utlänning-
smyndigheter ta ansvar för de dumheter som en en-
skild person säger.

Anf. 28 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Och varför vill man vara kvar i Sveri-
ge? Jo, det är därför att man känner att man inte kan
åka tillbaka.
Jag vill också anknyta lite till det Bo Könberg sä-
ger om vår kompetens. Jag tog väldigt stort intryck av
det som UD berättade om de förhållanden som dessa
människor nu återvänder till. Det som kanske gjorde
mest intryck på mig var mineringen. Man sade att det
fortfarande finns väldigt mycket minor kvar. Vi frå-
gade om det och fick veta att "så och så" många mi-
nor har desarmerats. Vi frågade vad det säger om hur
många som är kvar. Det visste man inte, bara hur
många som hade oskadliggjorts, men att det finns
många minor kvar och att man då berättar för famil-
jerna hur de ska bära sig åt.
Jag kände då: Hur i all sin dar ska man våga släp-
pa ut sitt barn och tala om för det barnet att "så här
ska du göra för att undvika att trampa på en mina"?
Det är en sådan där liten orsak som gör att det känns
att man inte kan skicka tillbaka folk till det här. Då
känns det väldigt konstigt att vi gör det bara för något
slags populism, för att få komma i tidningen eller
någonting. Det känns väldigt tråkigt.

Anf. 29 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Visst - det finns minor kvar. Det
finns minor kvar i Bosnien också trots att kriget där
tog slut för många år sedan. I ett land som har härjats
av krig ser det inte ut som det gör i Sverige, och det
är klart att det kan kännas svårt för många att åter-
vända.
Men om nu FN:s flyktingskommissariat och
UNMIK, som finns på plats i Kosovo, personal från
Sida och frivilligorganisationerna som arbetar där
nere säger att det går bra att återvända, är det ju
konstigt att de kosovoalbaner som finns i Sverige inte
ska kunna återvända till sitt hemland när andra ko-
sovoalbaner som har funnits i andra länder under
kriget återvänder till Kosovo. Omedelbart efter krigs-
slutet återvände 900 000 människor från flyktingläg-
ren i Makedonien och Albanien. Vad är det som är så
speciellt med dem som vistas i Sverige att de inte ska
kunna återvända hem?
De som gömmer sig vill inte återvända till sitt
hemland, utan de vill vara kvar i Sverige. Det kan
naturligtvis finnas olika orsaker till att man inte vill
återvända hem. Många har gjort sig av med sina till-
gångar hemma för att få pengar till resan i Sverige
därför att man har trott att det skulle vara lätt att få
stanna i Sverige och lätt att få arbete. Men vi har en
reglerad invandring, och det betyder att alla inte kan
få stanna - alla som vill får inte stanna.

Anf. 30 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm kritiserar Center-
partiet för att vi för en human och generös flykting-
politik. Det var det jag lyfte fram i mitt anförande.
Jag sade däremot inte att vi vill ha en fri invandring.
Vi tror inte heller att ett litet land som Sverige skulle
klara av det. Det hänger också samman med
Schengenavtal och annat. Det skulle inte gå.
Men nu är vi i en situation där det finns familjer
som har otäcka upplevelser bakom sig. Jag har läst
flera fallbeskrivningar, där såväl psykologer och
psykoterapeuter som sjuksköterskor har gjort bedöm-
ningen att dessa personer eller familjer absolut inte är
i skick att återvända hem till ett land där de inte kan
få den hjälp som de behöver för att komma tillbaka
till en dräglig tillvaro. Det är bl.a. det som ligger till
grund för vårt ställningstagande nu i den situation
som vi befinner oss i.

Anf. 31 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Då är det bra. Jag fick det intrycket av
Birgitta Carlssons anförande att man var på glid mot
en fri invandring.
När det gäller kosovoalbaner är det klart att män-
niskor som har varit med om krig, som har upplevt
krigets fasor, som kanske själva varit med och som
sett hemska saker blir påverkade och inte mår särskilt
bra.
Vi har haft 4 000 människor som har sökt asyl
från Kosovo. Migrationsverket i första hand, och
Utlänningsnämnden i andra hand, har noga prövat
dessa ansökningar utifrån de individuella skäl som
finns. Man har funnit att ungefär 1 700 människor har
skäl att stanna och att ungefär 800 till dags dato inte
har skäl att stanna.
Då måste man kunna lita på att våra myndigheter,
som har prövat dessa skäl, har gjort en riktig bedöm-
ning och vägt samman allt. Det är naturligtvis svåra
ställningstaganden och svåra gränsdragningar, men vi
har själva beslutat om att vi ska ha dessa myndigheter
som bestämmer efter våra lagar och regler vilka som
ska få stanna här i landet.

Anf. 32 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm beskyller oss som
kommer att yrka på att Kosovoflyktingarna ska få
stanna här eller få fortsatt uppehållstillstånd för att ha
gjort ett massmedialt utspel. Jag vill klargöra att det
inte är något utspel som vi gör just nu. Det är en be-
handling, precis som man gör med alla andra motio-
ner. Det är en motion från i höstas som vi behandlar
på vanligt sätt. Jag förstår inte varför man kallar det
för massmedialt utspel och säger att politiker ger
flyktingar falska förhoppningar. Det råkar samman-
falla i tid med att flyktingar skulle utvisas och att de
gömde sig. Jag tycker att det är oförsiktigt att anklaga
fem partier som står bakom ett yrkande precis som
alla andra yrkanden som behandlas på vanligt sätt.
Det är en annan sak att man ifrågasätter kompe-
tensen och undrar om Migrationsverket har fattat
beslut på felaktiga grunder. De flesta som har fått
avslag på sina asylansökningar har fått nästan samma
svar. Det betyder att det finns ett svar för alla. Man
har inte gjort någon individuell prövning. Det vi krä-
ver är att man ska visa humanitet och att man ska
pröva skälen en gång till.

Anf. 33 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Jag kallar det för ett massmedialt ut-
spel därför att jag tycker att det är det. Den tisdag
som utskottet skulle ha sammanträde kunde man på
morgonen läsa i en av våra stora dagstidningar att det
hade gjorts ett folkpartistiskt utspel om att kosovoal-
banerna nu skulle få stanna i Sverige, för det fanns
det en majoritet för i utskottet. Nu skulle dessa partier
ta ett initiativ.
Vi kom till utskottet. Det fanns inget initiativ. Det
som vi då röstade om var huruvida vi skulle ha ett
extra sammanträde senare under veckan, vilket ut-
skottet avslog.
Sedan kom initiativet, som avslogs av utskottet.
Sedan kunde man läsa ett TT-meddelande om att
frågan skulle debatteras i dag och att beslutet skulle
komma följande onsdag. Det läser man i tidningen.
Nu tror man att man ska få en majoritet för bifall
till denna reservation.
Jag kallar faktiskt det för ett massmedialt utspel.

Anf. 34 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag håller absolut inte med Maud
Björnemalm. Det är inget massmedialt utspel. Det är
en behandling av en motion som ligger sedan i höstas.
Det är en behandling som behandlingen av vilken
motion som helst. Det råkar sammanfalla i tid med att
väldigt många flyktingar ska avvisas, men jag tycker
att det är fel att säga att det är ett massmedialt utspel.
Det fanns ett initiativ, och det avslogs av utskot-
tet. Det är en annan sak att behandla en motion och
att ärendet ska gå vidare till kammaren. Vi visste inte
när vi väckte vår motion att vi skulle få fyra partier
med oss som skulle tillstyrka den. Vi vet att det finns
en och annan som kan tillstyrka den. Det är därför det
blir en annan situation. Det är inget massmedialt
utspel.

Anf. 35 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Vi har uppenbarligen olika åsikter,
Magda Ayoub och jag, om huruvida det var ett
massmedialt utspel eller inte.
Jag har inte fått svar på min fråga om det är till-
fälliga uppehållstillstånd även i fortsättningen eller
om det är permanenta uppehållstillstånd som kosovo-
albanerna ska ha enligt den reservation som dessa
partier har skrivit.

Anf. 36 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! I Sverige råder bred enighet om att
migrationspolitiken ska präglas av respekt för asyl-
rätten, humanitet och rättssäkerhet. Likaså är vi eniga
om att invandringen till Sverige ska vara reglerad. Vi
har ett nationellt ansvar för en sådan politik, men
även ett gemensamt europeiskt och globalt ansvar.
Den långsiktiga visionen är en värld med fri rör-
lighet över gränserna, men vi är inte där ännu. Vi
kommer under överskådlig tid att behöva reglera
invandringen till Sverige och andra EU-länder. Glo-
baliseringen tydliggör skillnaden mellan rika och
fattiga länder, och en oreglerad invandring skulle
utsätta både invandrings- och utvandringsländer för
påfrestningar som samhällena kan ha svårt att hante-
ra. Man kan inte lösa problem med fattigdom och
bristande framtidstro i världen genom migrationspo-
litik.
För det behövs en kraftfull politik för internatio-
nell solidaritet där flyktingpolitiken utgör en del. Vi
måste förverkliga åtagandet om att halvera fattigdo-
men i världen till 2015. Vi måste stärka respekten för
de mänskliga rättigheterna och fördjupa demokrati
genom internationellt samarbete. Vi måste inte minst
stärka insatserna för att förebygga och lösa väpnade
konflikter.
Omkring 10 % av Sveriges bistånd går till flyk-
tingrelaterade insatser. I den mest engagerade svens-
ka debatten i flyktingfrågor verkar det som om denna
internationella dimension inte fanns.
Att bryta upp från sitt hemland och ta sig till ett
annat land är ett stort steg och förenat med stora svå-
righeter och otrygghet för den enskilde, oavsett om
hon eller han flyr undan förföljelse eller vill komma
bort från fattigdom och elände. När de kommer hit
ska de bemötas med respekt och en asylprocess som
inger trygghet. De ska veta att de får en rättvis be-
dömning utifrån en tydlig och förutsägbar lagstift-
ning. Människor som söker skydd i Sverige undan
förtryck och förföljelse eller som har andra skydds-
behov eller starka humanitära skäl får uppehållstill-
stånd i vårt land med allt vad det innebär av rättighe-
ter och skyldigheter.
De som saknar tillräckliga skäl enligt vår lagstift-
ning ska däremot återvända. Det är viktigt för trovär-
digheten att de som får avslag på sina ansökningar
återvänder. Om det riktiga i detta ifrågasätts kan
effekten bli att man i praktiken undergräver en flyk-
tingpolitik som måste präglas av förutsägbarhet och
rättssäkerhet.
Vi kan alla engagera oss starkt för enskilda perso-
ner som vi lärt känna och som ska återvända till för
oss okända förhållanden och till sämre levnadsstan-
dard än vi är vana vid. Men om man i varje enskilt
fall motsätter sig att personer återvänder måste man
också, för att vara intellektuellt hederlig, försvara en
fri och oreglerad invandring redan i dag, med alla de
konsekvenser det kan ha inte minst för det välfärds-
samhälle vi har men också naturligtvis vad gäller
social dumpning, ökade löneklyftor osv.
Fru talman! Asylrätten är en hörnsten i vår svens-
ka flyktingpolitik. Människor som flyr undan förföl-
jelse garanteras skydd i Sverige och andra EU-länder.
Denna grundläggande asylrättsliga princip bygger på
FN:s flyktingkonvention. Det fångar dock inte upp
alla de tänkbara situationer då en människa kan vara i
behov av skydd. Sverige har därför, i likhet med
många andra länder, kompletterat lagstiftningen med
andra skyddsgrunder. Vi garanterar också skydd till
personer som riskerar tortyr, dödsstraff eller omänsk-
lig behandling, som flyr undan väpnade konflikter
eller miljökatastrofer eller undan förföljelse på grund
av kön eller homosexualitet.
Sverige är att de få länder i världen som har fört in
hänsynen till barnets bästa i utlänningslagen. Portal-
paragrafen i utlänningslagen är en viktig markering
och ger tyngd åt barnets perspektiv. Den har haft
betydelse både för beslut om uppehållstillstånd och i
mottagande av barn i asylprocessen.
Vi har en lagstiftning som står sig väl i ett inter-
nationellt perspektiv. Men världen förändras, och det
krävs därför en fortlöpande översyn av reglernas
effekter. Migrationspolitiken är således i ständig
förändring. Reformer har genomförts och flera är på
gång. Låt mig nämna några:
· Skyddet för personer som riskerar förföljelse på
grund av kön eller homosexualitet har aktualise-
rats under det gångna året. Migrationsverket och
Utlänningsnämnden har gjort en översyn och ut-
vecklat riktlinjer för kvinnor i asylprocessen. FN:s
flyktingkommissariat anser numera att flyk-
tingstatus kan ges till personer som riskerar för-
följelse på grund av kön. De globala konsultatio-
ner om asylrätten som under året leds av flyk-
tingskommissariatet ska ta upp frågan om köns-
relaterad förföljelse. Mot denna bakgrund anser
jag att det finns anledning att se över utlänning-
slagens bestämmelse om skydd undan förföljelse
på grund av kön eller homosexualitet i syfte att
jämställa olika grupper av förföljda.
· Arbetet med att befästa rättssäkerheten fortsätter.
Den s.k. NIPU-utredningen har utrett hur vi kan
stärka legitimiteten inte minst i överprövningen av
asylärenden. I fråga om en ny instansordning i
utlänningsärenden har regeringen att ta ställning
till två huvudalternativ, nämligen förvaltnings-
domstolar eller en specialdomstol. De centrala
momenten i reformen är att tvåpartsförfarande ska
införas och ökad öppenhet skapas. Frågan bereds
fortfarande i Regeringskansliet, och jag har för
avsikt att komma med ett förslag till riksdagen
under hösten.
· Inom mottagandet av asylsökande pågår en stän-
dig metodutveckling. Regeringen har nyligen fö-
reslagit att asylsökande barn ska få samma rätt till
förskola, grund- och gymnasieskola samt särskola
som barn bosatta i Sverige. Det är viktigt för
barns utveckling att de får full skolgång även un-
der tiden de väntar på besked om uppehållstill-
stånd.
· Anhöriginvandringen står för ca 50 % av den
totala invandringen till Sverige. Anhörigutred-
ningen kommer under året att lämna förslag om
nya regler för framför allt äldre anhörigas möjlig-
heter till uppehållstillstånd alternativt längre vise-
ringar.
· Såväl i Sverige som inom EU diskuteras förutsätt-
ningar för ökad arbetskraftsinvandring. Det finns
starka ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och
demografiska skäl att diskutera denna fråga när-
mare. Migrationsverket och Arbetsmarknadssty-
relsen har nyligen - på regeringens uppdrag - sett
över gällande praxis och lämnat förslag på hur
man ytterligare kan öka flexibiliteten i regelver-
ket.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden har den
svåra uppgiften att i det enskilda fallet avgöra om en
sökande ska få ja eller nej. Den enskildes berättelse är
en central utgångspunkt, och de humanitära skälen
beaktas i vår sammanhållna asylprocess. Statistiken
över avgjorda ärenden visar, i motsats till vad många
verkar tro, att Migrationsverket och Utlänningsnämn-
den också i ett mycket stort antal fall har låtit asylsö-
kande som saknat skyddsbehov stanna av just sådana
humanitära skäl. Samtidigt är det stora antalet uppe-
hållstillstånd av humanitära skäl något som visar
behovet av fortsatta insatser för att korta handlägg-
ningstiderna. I många fall uppstår ju de humanitära
skälen under en längre tids vistelse i Sverige. Det är
något som vi är ytterst angelägna om att komma ifrån.
För att kunna fullfölja sitt uppdrag och klara hel-
hetsansvaret behöver myndigheterna tillräckliga re-
surser både för den löpande handläggningen och för
att kunna utveckla metoder och förhållningssätt i sitt
arbete. Jag har här med förvåning noterat att de tre
borgerliga partier vars företrädare nu orsakar både
Migrationsverket och polisen stora merkostnader
genom sitt agerande i fråga om kosovoalbanernas
återvändande, bygger sina budgetalternativ på att
stora besparingar kan göras inom migrationspolitiken.
De medel man är beredd att anslå på området svarar
verkligen inte upp mot de reservationer som är fogade
till dagens betänkande och de debattinlägg som har
gjorts i dag. Det är både inkonsekvent och orealis-
tiskt.
Fru talman! Till Sverige kommer 40 000-50 000
invandrare per år. Det innebär att Sverige har en stör-
re invandring per capita än t.ex. USA. Men vi har
också en stor utvandring, både av svenska medborga-
re som ger sig ut i världen för att arbeta, studera eller
bilda familj, och av invandrare med permanenta up-
pehållstillstånd här som återvänder till sina ursprung-
liga hemländer. Nettoinvandringen har under de se-
naste åren varit 10 000-20 000 per år, vilket med en
liten marginal uppväger den befolkningsminskning vi
annars skulle ha haft.
Antalet asylsökande ökade förra året till ca 16 000
- att jämföra med de 12 000 som kom hit året dess-
förinnan. De största grupperna bland de asylsökande
var under det gångna året personer från Bosnien och
Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, varav
många från Kosovo, samt personer från Irak.
Återvändandet till Kosovo har varit i fokus inte
minst under den senaste tiden. Många av dem som
fick tillfälligt skydd i Sverige i samband med krisen
under försommaren 1999 återvände snabbt frivilligt.
Andra - ca 4 000 personer - valde att söka asyl. Av
dem har en stor andel redan beviljats permanenta
uppehållstillstånd - nästan uteslutande av humanitära
skäl. De som har befunnits sakna både skyddsbehov
och tillräckliga humanitära skäl ska återvända. Dessa
kosovoalbaner återvänder nu till ett Kosovo där de
med internationellt skydd och stöd har möjlighet att
bygga upp sitt land.
Kosovo är en av de allra största biståndsmottagar-
na i världen per capita. Barn går i skolan och sjuka får
vård. Bostäder repareras och nya byggs, även om en
viss bostadsbrist fortfarande råder. Bostadsfrågan är
enligt FN-administrationen i Kosovo inget hinder för
att ta emot de sammanlagt 40 000 människor som
väntas återvända från länder i Europa under det när-
maste halvåret. Mycket återstår att göra i Kosovo, och
att återvända till sitt hemland efter ett krig är natur-
ligtvis svårt. Men de kosovoalbaner som nu ska åter-
vända löper ingen risk för förföljelse. Det är därför
rimligt att de som saknar både skyddsbehov och hu-
manitära skäl också återvänder till Kosovo. Detta är
viktigt också för trovärdigheten i vårt arbete på euro-
peisk nivå för att få till stånd en solidarisk ordning för
tillfälligt skydd i krissituationer.
Fru talman! Genom vårt inträde i Schengen-
samarbetet den 25 mars i år uppfyller vi nu den fjärde
friheten inom EU, dvs. den fria rörligheten för perso-
ner. Förutom att vi river gränserna mellan våra länder
och utvidgar ett gemensamt område innebär Scheng-
ensamarbetet även att invandrare som bor i våra län-
der nu får samma rätt som EU-medborgare att resa i
EU.
Sverige uppfyllde väl alla nödvändiga krav för att
få delta i Schengensamarbetet, men det ställdes krav
på oss att införa ekonomiska sanktioner som en del av
transportörsansvaret. En parlamentarisk utredning har
därför fått i uppdrag att se på hur vi ska leva upp till
Schengenkonventionens regler om transportörsansvar
fullt ut. Jag anser att det transportörsansvar som vi
har haft i 50 år egentligen räcker. Men nu har vi fått
dessa krav på oss. Då gäller det att se på hur vi kan
utforma regler som är acceptabla. För mig handlar det
framför allt om att kunna undanta alla dem som be-
viljas asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder
samt att kraven enbart ska gälla att upptäcka uppen-
bart förfalskade resehandlingar.
Fru talman! Inom Amsterdamfördragets kapitel
om frihet, rättvisa och säkerhet leder Sverige det här
halvåret det omfattande arbetet med att harmonisera
den europeiska asyl- och migrationspolitiken. Min
ambition har varit och är fortsatt att driva EU-arbetet
med öppenhet inte minst gentemot riksdagen och
Europaparlamentet.
Under det svenska ordförandeskapet har även
kandidatländerna alltmer integrerats i EU:s asyl- och
migrationsarbete. Förutom ett särskilt ministermöte
med kandidatländerna har vi i trojkaformat och bila-
teralt fört särskilda diskussioner med bl.a. de baltiska
länderna, Polen, Ungern och Turkiet.
Asylfrågan har stått i fokus i EU-förhandlingarna
under det svenska ordförandeskapet. Vi har positivt
erfarit att vår genomarbetade nationella asyllagstift-
ning stärker vår position på ett internationellt plan i
arbetet för en gemensam europeisk asylpolitik som
måste omfatta både flyktingar och andra skyddsbehö-
vande.
Som grund för den europeiska asylagendan inled-
des det svenska ordförandeskapet med en bredare
policydiskussion på ministernivå i Stockholm i febru-
ari i år, i vilken även FN:s flyktingkommissarie del-
tog, i syfte att stärka samarbetet mellan EU och FN.
Vi kunde då samla den europeiska kretsen om en
uppföljning av Tammerfors-slutsatsernas tillämpning,
dvs. att den europeiska asylrätten ska vila på en full-
ständig och allomfattande tillämpning av Genève-
konventionen.
Stockholmsmötet följdes upp av ett EU-
seminarium om Barn i krig och på flykt i Norrköping
i mars i år med fokus på att stärka de asylsökande
barnens situation, och jag ser det som en framgång att
vi där enades om att på basis av barnkonventionen
integrera barnrättsfrågor i kommande asyldirektiv
inom EU. Även här kan jag konstatera att protalpara-
grafen om barnets bästa i vår nationella lagstiftning
innebär att barnets bästa ska vägas in i alla led av
asylprocessen, att den ska ses som en modell för den
europeiska asylrätten.
De svenska EU-förhandlingarna drivs med mål-
sättningen att nå fram till gemensamma miniminor-
mer på så hög nivå som möjligt. Härigenom kan flera
europeiska länders asylsystem stärkas. Målet för
kandidatländerna sätts därmed också högt.
Längst på agendan har förslaget om tillfälligt
skydd i massflyktssituationer framskridit, och jag
hoppas att kunna nå fram till en politisk överens-
kommelse i denna fråga under ministerrådsmötet i
slutet av månaden. Som ordförande har vår övergri-
pande målsättning med ett EU-direktiv på detta om-
råde varit att skapa en ordning som medger omedel-
bara insatser för att ge skydd åt skyddsbehövande vid
massinströmning, samtidigt som den individuella
asylrätten inte åsidosätts. Allt pekar på att denna
målsättning kommer att uppnås och varje skyddsbe-
hövande som mottas i ett EU-land kommer att kunna
få lämna in en asylansökan och få den prövad senast
när det tillfälliga skyddet upphör.
Villkoren för mottagande av asylsökande med
särskild fokus på barn och andra utsatta grupper är en
annan svensk EU-prioritering. Mottagandereglerna
skiljer sig avsevärt åt i ett europeiskt perspektiv var-
för en harmonisering på hög nivå är av stor vikt för
att få en likvärdig behandling, oavsett i vilken med-
lemsstat ansökan sker. Vi har inlett behandlingen av
ett sådant direktiv under det svenska ordförandeska-
pet.
Vi ser också över Dublinkonventionen som avgör
vilket medlemsland som ska ansvara för prövningen
av en asylansökan. För svensk del har konventionen
fungerat relativt väl, men den har vissa svagheter,
framför allt när det gäller svarstider och möjligheter
till familjesammanhållning.
Kommissionen väntas inom kort även presentera
de centrala förslagen om en gemensam flyktingdefi-
nition och kompletterande skydd.
Migrationsfrågorna spelar också en växande roll i
EU-samarbetet. Regeringen har inom detta område
lagt särskild vikt vid gemensamma regler för familje-
återförening. Även rättigheter för varaktigt bosatta
invandrare i EU-länderna som ännu inte är medborga-
re är av stor vikt, och min utgångspunkt är att upp-
rätthålla principen om lika rättigheter. Detta gäller
bl.a. dessa tredje lands medborgares rätt att söka
arbete i ett annat EU-land.
Jag har under det svenska ordförandeskapet även
drivit frågan om att det inom EU utarbetas jämförbar
statistik och gemensamma analyser på migrationsom-
rådet. Riktlinjer om det fortsatta statistikarbetet inom
EU kommer att antas vid det kommande minister-
mötet i maj baserat på ett antal förslag som utarbetats
vid ett expertseminarium.
Högnivågruppen för asyl- och migration arbetar
integrerat med EU:s övriga politikområden i linje
med det svenska helhetsperspektivet. Under det
svenska ordförandeskapet har en dialog mellan EU
och de länder som omfattas av högnivågruppens
aktionsplaner samt internationella organisationer
genomförts.
Baserat på Europaparlamentets beslut att finansie-
ra högnivågruppens arbete och de prioriteringar som
fastslagits i nämnda dialog inleds nu ett genomföran-
de av en rad projekt i ursprungs- och transitländer i
syfte att förebygga flyktingskap och stärka de migra-
tionspolitiska rättsordningarna. Som exempel vill jag
nämna ett regionalt program på västra Balkan som
Sida utarbetat med IOM för att förebygga handel med
kvinnor samt söka upp och återintegrera de som redan
har fastnat i de kriminella nätverkens verksamhet.
Ett annat program avser insatser för att förebygga
smuggling och handel med ensamma barn i Östafrika.
I stabilitetspakten inleds nu ett omfattande samar-
bete för att utveckla en migrationspolitisk rättsord-
ning i länderna på västra Balkan. Detta är en central
insats i kampen mot brottslighet på migrationsområ-
det och människohandel.
Fru talman! Inte minst asylpolitiken har en tydlig
global dimension. I år firar FN:s flyktingkonvention
50 år. Med anledning av detta har FN:s flyktingkom-
missariat initierat en global konsultationsprocess om
asylrätten.
Syftet är dels att bekräfta asylrättens grunder, dels
att se om och hur den kan utvecklas ytterligare. Den
svenska regeringen välkomnar denna process, vars
final äger rum i Genève den 12 december i år.
Det är viktigt att vi även fortsättningsvis ser på
asyl- och migrationspolitiken utifrån ett globalt per-
spektiv. När människor tvingas att lämna sina hem-
länder - vare sig det är av politiska, sociala eller
ekonomiska skäl - så är de grundläggande orsakerna
problem som vi har ett gemensamt ansvar för. I EU:s
arbete med landstrategier för Ryssland, Ukraina och
de regionala programmen inom Medelhavssamarbe-
tet, Cotounou-avtalet med framför allt de afrikanska
länderna samt inom den transatlantiska dialogen in-
tegreras och stärks också migrationsdialogen.
Fru talman! Frågor som rör asyl och migration
engagerar. I Sverige tar sig detta uttryck i krav på en
generös flyktingpolitik och för att enskilda ska få
stanna. I flera andra länder i Europa flyttar i stället
främlingsfientliga grupper fram positionerna. De
känslor som migrationspolitiken väcker måste tas på
allvar och diskuteras. Det är bara så som vi kan forma
en samhällsutveckling i Europa som präglas av soli-
daritet och humanitet.
Migrationspolitiken har tydliga ideologiska di-
mensioner. Den socialdemokratiska regeringen står
upp för alla människors lika värde och bejakar mång-
fald i samhället.
Invandringen till Sverige bidrar till ett mer mång-
fasetterat och dynamiskt samhälle. Och flyktingpoli-
tiken är uttryck för en solidaritet och humanitet som
aldrig kan vika för främlingsfientliga påtryckningar.

Anf. 37 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Flyktingpolitiken handlar mycket om
värderingar, och det har vi diskuterat en hel del i dag.
Det är uppenbart att det finns skilda värderingar mel-
lan t.ex. Folkpartiet och socialdemokraterna när det
gäller flyktingpolitiken. Men denna debatt handlar
också om en verklighetsbild, dvs. hur vi uppfattar
verkligen. Det är alldeles uppenbart att vi skiljer oss
åt även där, å ena sidan Folkpartiet och flera andra
partier här i riksdagen, många i vårt land och å andra
sidan statsrådet och socialdemokraterna.
I mitt inledningsanförande nämnde jag att till de
som har en annan verklighetsbild än statsrådet hör
den socialdemokratiske partisekreteraren Stjernkvist
som i en intervju för en vecka sedan tyckte att man
inte skulle avfärda den bild som finns av att vi avvisar
folk på ett inhumant sätt - för att sammanfatta det
hela. Det skulle vara intressant att höra statsrådets
kommentar till det som partisekreteraren i hennes
parti säger på den punkten.
Min andra fråga gäller det som har uppmärksam-
mats mycket på senare tid, nämligen: Är det så att
svenska myndigheter - i praktiken Migrationsverket -
uppträder på ett sådant sätt att man gillrar fällor? I
utskottet fick vi klart för oss häromdagen att kombi-
nationen av det som Migrationsverket hade gjort i det
ena fallet och det som polisen hade gjort i andra fall
hade konstruerat en fälla för den enskilde. I ett annat
fall förefaller - av tidningsuppgifter under helgen att
döma - som om verkets personal själv har haft en
aktivare roll. Det skulle vara värdefullt för kammaren
att få höra vad statsrådet har för syn på det.
För det tredje blev jag lite förvånad över ett av
angreppen på oss som handlade om att vi hade ansla-
git för lite pengar till invandrarpolitiken. Faktum är
att vi har anslagit mera pengar till Invandrarverket för
att man ska kunna få ned de handläggningstider, som
bl.a. Gustaf von Essen har talat om flera gånger i dag,
i akt och mening att få fram beslut snabbare. Det
leder, enligt Migrationsverkets egna bedömningar, till
att man totalt sett sparar pengar. Där är bilden den att
den socialdemokratiska regeringen, trots påstötningar
från några av stödpartierna, inte vill satsa de pengar
som behövs för att man ska få en mer humanitär
hantering för de enskilda med snabbare handläggning
och totalt sett samhällsekonomiska besparingar. För
mig lät det som ett mycket underligt avstamp för en
attack på andra när man har det ansvaret.

Anf. 38 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Jag har bara läst Folkpartiets budget-
förslag, och där framgår det väldigt tydligt att det
görs kraftiga neddragningar på pengarna till det här
området. Man vill dra ned med över 1 miljard fram
till 2004.
Då måste jag naturligtvis ställa mig frågan: Vilken
konsekvens finns det mellan de vackra ord om huma-
nitet, som Bo Könberg har använt sig av i de inlägg
som han har gjort här i kammaren, och den faktiska
verkligheten att det inte finns pengar att genomföra,
såvitt jag kan förstå, den politik som Könberg talar
för. Hur ska kommunerna klara integrationen av fler
människor med Folkpartiets politik? Hur ska man
över huvud taget klara en uppenbarligen generösare
bedömning än den som Bo Könberg anser finns i dag
med kraftigt minskade medel? Det är väl rätt själv-
klart att man ställer en sådan fråga till Folkpartiet.
Över huvud taget tycker jag att det skulle vara
väldigt intressant att föra en debatt med Folkpartiet
om flyktingpolitiken och migrationspolitiken som
Folkpartiet ser den i framtiden. I den debatt som nu
pågår får vi veta oerhört lite om vad det egentligen är
som Folkpartiet vill åstadkomma när det gäller
migrationspolitiken i framtiden.
Det är faktiskt så, Bo Könberg, att de siffror som
vi har över bifallna asylansökningar ligger mellan
65 % och 70 %. Av alla som har sökt asyl i Sverige är
det så många som får stanna, och hälften av dem får
stanna av humanitära skäl. Så vi har ju ett underlag,
en verklighet, som vi verkligen kan fortsätta en dis-
kussion omkring när det gäller hur framtiden ska se
ut.

Anf. 39 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Ja, det är möjligt att fru statsråd har
tittat på vår budget, men hon har uppenbarligen inte
läst mycket i den i så fall, för som jag redogjorde för i
min förra replik har vi lyssnat på vad man har sagt
från verkets sida, nämligen att människor får vänta
alldeles för länge i vårt land på beslut därför att man
inte har resurser att ta hand om dem och att detta
sammantaget leder till ökade kostnader för vårt land.
En som utvecklat detta flera gånger i dag är Gustaf
von Essen, som ju statsrådet brukar lyssna på i andra
sammanhang.
Det kan väl inte vara någon nackdel att man sätter
in pengar tidigare och att man blir både mer humani-
tär och mer ekonomisk - en uppfattning som jag tror
att många fler delar men av någon anledning inte
regeringen.
Sedan fick jag inget svar på frågan om verklig-
hetsbilden. Är det så att det på något vis stör statsrå-
det att hennes egen partisekreterare tycks ha en verk-
lighetsbild som mer liknar min än hennes?
Sedan ser jag fram emot det som statsrådet initie-
rade, nämligen att föra en debatt med Folkpartiet om
vad vi vill i flyktingpolitiken. Den debatten försöker
vi att föra i alla möjliga sammanhang. I dag för vi den
i kammaren. Det finns en stor mängd reservationer
där vi utvecklar vad vi tycker, så det går alldeles
utmärkt att diskutera det här och i vilket annat sam-
manhang som helst. Jag ser fram emot att en sådan
debatt ordnas, om statsrådet vill göra det, så snart
som möjligt.

Anf. 40 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Jag svarade på frågan om verklig-
hetsbilden. Verklighetsbilden är den att 65-75 % av
alla dem som söker asyl i Sverige får permanent up-
pehållstillstånd. Så ser verkligheten ut. Det tas oer-
hört stor hänsyn till just humanitära skäl eftersom
över hälften av dessa människor får stanna av just
humanitära skäl.
Det som jag mår väldigt dåligt av i den senaste
diskussionen är att Folkpartiet har använt sig av en
utsatt grupp som slagträ i en politisk debatt. Därför
vädjar jag till Folkpartiet att vi i stället ska föra en
debatt om grunderna i en framtida migrationspolitik.
Sedan tillbaks till detta med resurserna. Det är
sant att Folkpartiet vill anslå ytterligare miljoner till
Migrationsverket. Men det var inte det som var min
poäng, utan poängen var att man anslår mycket mind-
re pengar till mottagningssystemet. Då kan jag inte
tolka det på något annat sätt än att med mer pengar
till Migrationsverket ska ärendena avgöras snabbare
och färre ska få stanna, eftersom kostnaderna för att
integrera personer som har fått uppehållstillstånd
minskar så kraftigt i Folkpartiets budget.

Anf. 41 TALMANNEN:
Jag konstaterar att Bo Könberg inte har rätt till
ytterligare replik i detta replikskifte.

Anf. 42 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag har två frågor till statsrådet.
Jag skulle tycka att det vore bra om statsrådet
kunde klargöra de svenska ansträngningarna - det här
gäller förföljelse på grund av kön och homosexualitet
- för att få FN:s flyktingkommissarie att även omfatta
förföljelse på grund av homosexualitet i den översyn
som jag förstår ska ske. Vid två tillfällen har jag hört
statsrådet nämna bara förföljelse på grund av kön och
tappa detta med homosexualitet. Jag vill då också
säga att könsrelaterad förföljelse inte inbegriper ho-
mosexualitet.
Den andra frågan rör kosovoalbanerna. Statsrådet
har riktat djup kritik mot de fem partier som anser att
kosovoalbanerna ska få stanna. Argument har anförts
om att UNHCR generellt anser att det är helt okej att
återvända till Kosovo. Det står också i den rapport
som UNHCR har gett ut i mars 2001. Men där står
det också att det finns personer med speciellt skydds-
behov, nämligen människor som har blivit svårt
traumatiserade. Man menar att det i den kategorin
finns människor som har blivit torterade och som har
blivit vittnen till övergrepp och också människor som
är offer för sexuella övergrepp. Jag måste erkänna att
av de handlingar och ärenden som jag har läst visar
de flesta att det handlar om människor som antingen
har bevittnat att magen har skurits upp på någon, att
de har bevittnat sexuella övergrepp eller att de är
svårt traumatiserade. Trots detta har de alltså fått
avslag på sina ansökningar.
Då skulle jag vilja veta: På vilket sätt anser stats-
rådet att man har tagit hänsyn till hela det dokument
som UNHCR har skickat ut vad gäller situationen i
Kosovo?

Anf. 43 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Situationen i Kosovo är något som vi
i den svenska regeringen har följt under långt tid. Inte
minst när den stora krisen uppstod lyssnade självklart
Sverige och flera andra länder på vädjandena från FN
om att gå in och göra den stora humanitära evakue-
ringen. Vi har fortsatt att lyssna på rapporterna och
omdömena om läget nere i Kosovo.
De som har svåra problem - t.ex. de som är svårt
traumatiserade, de som kommer från minoritetsområ-
den, de som är gifta över de etniska gränserna osv. -
tillhör ju de grupper som har fått stanna i Sverige.
Av de beslut som hittills har fattats - nu är det ju
flera hundra som inte har fått sina slutliga beslut - har
nära hälften fått permanent uppehållstillstånd i Sveri-
ge, och väldigt många av dem just av humanitära
skäl.
Jag vill bara peka på ett vägledande beslut som ju
fattades av Utlänningsnämnden förra året och just
detta att även livssituationen ska vägas in i beslutet.
Det var i stor nämnd som Utlänningsnämden då be-
slutade om kosovoalbanska familjer och barn i käns-
lig ålder som var i behov av behandling efter krigs-
upplevelser. För att de skulle få adekvat behandling,
vilket de inte kunde få annat än i begränsad omfatt-
ning i hemlandet, fick de stanna. Här har man verkli-
gen vägt in flera av de viktiga hälsofaktorer som Ulla
Hoffmann pekar på.

Anf. 44 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Bo Könberg har tidigare tagit upp att
det som lagtexten kallar för humanitära skäl och det
som vi som vanliga människor anser vara humanitära
skäl inte stämmer överens. Som jag sade tidigare har
jag läst ärenden där det handlar om människor som är
svårt traumatiserade, om unga flickor som har sett
magar sprättas upp och foster lyftas ur. Om inte det är
svårt traumatiserande kan jag egentligen inte tänka på
vad de människor har utsatts för som har fått lov att
stanna här.
I de ärenden som vi i en stor grupp här i riksdagen
har tittat på har de flesta enligt vår uppfattning varit
med om svårt traumatiserande händelser och fått
avslag ganska så schabloniserat - det finns ingen fara,
det går att återvända. Man konstaterar visserligen att
folk mår dåligt, men att de säkert kan återvända.
Jag skulle faktiskt trots statsrådets svar vilja hävda
att det har varit en schablonisering när det gäller
avslagen och att det finns alla skäl i världen att ändra
på den inställning som vi har när det gäller att skicka
tillbaka människor till Kosovo.
Jag fick inget svar när det gäller det här med för-
följelse på grund av homosexualitet. Jag tror att det är
angeläget att statsrådet klargör den frågan.

Anf. 45 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Låt mig först bara understryka att alla
de som söker asyl i Sverige får sina asylansökningar
individuellt prövade. Alla skäl ska vägas in, och man
gör det i en sammanhållen asylprocess. Det gäller
också dem som har kommit från Kosovo och som har
sökt asyl i Sverige. Hittills har nästan hälften av dem
som har sökt asyl fått permanent uppehållstillstånd i
vårt land. Fortfarande är det flera hundra av dem som
inte har fått sitt slutliga avgörande.
Vissa ärenden har också avgjorts i stor nämnd i
Utlänningsnämnden, där de politiska partierna ju är
representerade som lekmän. Därmed säkrar man
också ett lekmannainflytande i dessa de allra svåraste
avgörandena, som ofta handlar om just humanitära
skäl.
Sedan gäller det frågan om kön och homosexua-
litet. På den punkten ska jag vara väldigt tydlig. Det
handlar om både kön och homosexualitet. Det gäller
de nuvarande regler som vi har, där ju framför allt
könsdelen har granskats av Migrationsverket och
Utlänningsnämnden på uppdrag av regeringen. Det
har i alla fall lett mig till uppfattningen att vi ska se
över de nuvarande reglerna och deras tillämpning.
Det ska också ses i ljuset av det arbete som pågår
både inom EU och som en del av de globala konsul-
tationer som flyktingkommissariatet är ansvarigt för.

Anf. 46 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag vill ta upp detta med humanitära
skäl. Att det till slut blir så hög bifallsprocent på
humanitära skäl beror, fru statsråd, till mycket stor
del på de långa handläggningstiderna. Som ledamot i
Utlänningsnämnden tycker jag att man alldeles för
ofta stöter på ärenden som är alltför gamla. De har
gått igenom processen under alldeles för lång tid -
två tre år i vissa fall. Då är det klart att det har upp-
stått humanitär skäl. Då kan det mycket väl före-
komma, och förekommer också ofta, att man beviljar
uppehållstillstånd av humanitära skäl trots att från
början varit s.k. asylärenden.
Då är jag tillbaka vid frågan: När tänker regering-
en se till att Migrationsverket och Utlänningsnämn-
den kan leva upp till de mål som statsrådet själv har
lagt fast för dem i regleringsbrev, nämligen sex må-
naders handläggningstid? När ska detta inträffa och
hur ska det gå till?
Även om statsrådet och jag kan vara överens om
en hel del inom politikområdet är vi inte överens om
finansieringen av den verksamhet som Migra-
tionsverket nu har att arbeta med. Vi måste förkorta
handläggningstiderna i både första instans och andra
instans för att människor i Sverige inte ska behöva gå
ned sig, vänta och få en psykisk belastning. I stället
ska de få sina ärenden någorlunda snabbt avgjorda
och veta att det är ja till asyl eller nej till asyl och är
det nej så ska man lämna landet.
Det här är det oerhört viktigt att vi får ordning på,
och jag ger mig inte. Det finns faktiskt en outtalad
majoritet i den här kammaren för ökat anslag till
Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Det är
bara det att man är bunden av olika utgiftstak och
överenskommelser hit och dit, men jag har förstått att
alla egentligen vill att det här ska ske. Varför kan inte
regeringen ta sig samman?

Anf. 47 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Jag var t.o.m. så tydlig att jag sade i
mitt anförande att en del av de här humanitära skälen
uppstår under väntetiden. Det är en situation som jag
uppfattar att vi alla är överens om att vi vill komma
bort från.
Förra årets extra medel till Migrationsverket gjor-
de att man faktiskt på ett år avgjorde 17 000 ärenden.
De extra medel som Migrationsverket hade att arbeta
med fick väldigt god effekt. I år har man också fått
extra medel, men på grund av att vi hade en ökning
förra året med över 4 000 ytterligare asylsökande
räcker de inte till. Därför har regeringen och samar-
betspartierna anslagit ytterligare medel för inneva-
rande år just för att man ska kunna avgöra ytterligare
ärenden. Sedan får vi naturligtvis ta upp en ny diskus-
sion inför budgetpropositionen i höst, inför nästa år,
och också då göra en bedömning av situationen.

Anf. 48 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Javisst, en bedömning av situationen
har regeringen sysslat med en längre tid, och alltid
gjort stora underskattningar av medelsbehovet och av
antalet asylsökande som skulle komma till Sverige.
Men man kan inte pressa ett verk och dess personal
på det sätt som nu sker. Den enorma ansträngning
som gjordes i slutet av förra året för att beta av de här
ärendena var beundransvärd.
Så vill jag gå över till något annat. Det gäller NI-
PU och processordningen. Vi har ju hoppats på ett
förslag, och också fått en antydan om att det kommer
ett sådant i höst. Då kan jag bara säga att från mode-
rat håll är vi öppna för olika lösningar bara de upp-
fyller de krav som vi har ställt, nämligen tvåpartspro-
cess, muntliga förhandlingar och en ordentlig instan-
sordning. I fråga om huruvida det ska vara en speci-
aldomstol eller något annat är vi inte prestigebundna,
men jag har ingenting emot att man hamnar på ett
förslag som innebär att man väljer förvaltningsdom-
stolsmodellen.
Men detta är vi inte bundna av än. Vi hoppas på
ett bra förslag och framför allt på att detta kommer så
snart som möjligt. Jag tror i likhet med andra att vi på
sikt behöver förbättra processordningen för att öka
rättssäkerheten men inte heller får glömma bort ef-
fektiviteten och snabbheten.

Anf. 49 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Låt mig bara på nytt kommentera det
här med handläggningstiderna. Att jag betonade detta
med en bedömning av situationen beror naturligtvis
på att vi snabbt kan hamna i förändrade lägen. Bara
det som hände under slutet av förra året, då vi under
årets sista månader fick en kraftig ökning av antalet
asylansökningar, måste naturligtvis tas i beaktande
när vi ska ta ställning till resurstilldelningen för det
kommande året osv.
Jag vill samtidigt också instämma i det som Gus-
taf von Essen sade om att det var en beundransvärd
gärning. Det var det. Man har alltså arbetat oerhört
intensivt på Migrationsverket och gjort ett fantastiskt
arbete för att klara av så många beslut.

Anf. 50 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag delar statsrådet Maj-Inger Kling-
valls åsikt att vi inte kan lösa fattigdomsproblemen i
världen genom migrationspolitiken. Statsrådet näm-
ner också att man stärker barnens ställning. Det stäl-
ler jag mig väldigt undrande inför. Det finns familjer
som inte har fått en rättvis prövning i sina asylären-
den. Det finns fallbeskrivningar där man beskriver att
inga av barnen har intervjuats av de svenska myndig-
heterna trots att det i utlänningslagens 11 kap. 1 §
står: "Vid bedömningen av frågor om tillstånd enligt
denna lag skall det, om det inte är olämpligt, klarläg-
gas vad barn som berörs av ett beslut i ärendet har att
anföra och det skall tas den hänsyn till det anförda
som barnets ålder och mognad motiverar."
I de beskrivningar som jag har fått har det också
beskrivits att UNHCR har skrivit ett papper om Ko-
sovo i mars 2001. De yrkar att värdländerna ger fort-
satt skydd för traumatiserade personer. Det var ju
också det som Ulla Hoffmann nämnde tidigare.
När Migrationsverket och Utlänningsnämnden har
fattat beslut i ärendet har de inte tagit hänsyn till
UNHCR:s önskemål att vänta med att sända tillbaka
dessa familjer tills man kan garantera individuell
hjälp för dem i Kosovo. Enligt andra uppgifter har det
också visat sig att det trots den stora mängd som nu
återsänds inte finns mer än 22 psykiatriker och två
psykologer att tillgå. Behovet är betydligt större än
så.

Anf. 51 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Jag utgår från att Birgitta Carlsson
har tagit del av Migrationsverkets rapport beträffande
hur man ska utveckla sina metoder och sitt förhåll-
ningssätt när det gäller att ta hänsyn till barnets bästa
i hela asylprocessen. Denna rapport presenterades ju i
mars. Där handlar det bl.a. om att man ska förbättra
utredningarna, att ge anvisningar till handläggarna
om när och hur barn ska höras och också att förbättra
inte minst beslutsmotiveringarna så att det klart fram-
går hur barnets intressen har tillgodosetts i detta slut-
liga beslut.
I höst kommer också Migrationsverket att starta
en omfattande utbildningsverksamhet för att allt det
som man nu har tagit fram i denna rapport som un-
derlag och som riktlinjer verkligen ska användas i
verkligheten.
Detta är alltså det allmänna, och jag tror att det är
väldigt viktigt att det pågår ett ständigt utvecklingsar-
bete när det gäller barnen i asylprocessen.
Beträffande Kosovobarnen vill jag på nytt ändå
referera till det vägledande beslut som fattades av
Utlänningsnämnden förra året, där man just vägde in
detta med barn i känslig ålder, barn i behov av be-
handling på grund av tidigare upplevelser och också
att möjligheterna till en sådan behandling i hemlandet
var begränsade. Det var utgångspunkten för att det
blev ett beslut om uppehållstillstånd i Sverige. Detta
är ett sådant vägledande beslut som Utlänningsnämn-
den har fattat när det just gäller barn och som jag
utgår från har en vägledande betydelse för fortsatta
ärenden.

Anf. 52 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Det kommer en rapport i mars, men
bevisligen är det mängder av beslut som är fattade där
man inte har tagit hänsyn till detta. Här beskrivs
nämligen familjer som har barn i sådana åldrar att
man verkligen borde lyssna på dem, barn som har
varit utsatta för hemska händelser. Och både psyko-
loger och psykoterapeuter har gjort en klar bedöm-
ning av att dessa barn är i verkligt stort behov av
hjälp, men de har inte fått den här hos oss.
Jag tycker inte heller att vi har fått besked om hu-
ruvida statsrådet tycker att det är rätt att man hanterar
frågor på det sätt som man ändå gjorde då man nästan
har gillrat fällor för invandrare som har kommit. Man
har då ringt polisen som har kommit och hämtat dem.
Därigenom har man splittrat familjer med allt vad det
innebär för de familjer där delar av familjen finns
kvar här i Sverige men där man, i dessa fall, har åter-
sänt papporna.

Anf. 53 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Låt mig bara säga att jag inte vet vil-
ka ärenden som Birgitta Carlsson refererar till. Jag
svarar naturligtvis utifrån den politik som jag står för
och de beslut som Utlänningsnämnden och Migra-
tionsverket har fattat, där varje asylansökan har fått
en individuell prövning. Det är ju det som är grunden
i asylpolitiken - alla ska få sina individuella skäl väl
prövade. Det gäller både vuxna och barn.
När det sedan gäller Migrationsverket och det som
har hänt där är det nu, såvitt jag har förstått, i dag
föremål för diskussioner i verkets ledning för att man
ska utröna vad som egentligen har hänt. Även JO
håller på att utreda ett av dessa ärenden. Det som är
viktigt för de samverkande myndigheterna är ju att så
att säga se hur detta samarbete ska se ut och var grän-
serna går i samarbetet. Detta är rätt så svåra frågor,
men det är naturligtvis oerhört viktigt att myndighe-
terna omedelbart har reagerat på dessa rapporter. De
enskilda händelserna har beskrivits av medierna. Och
om det har gått till på det sätt som har beskrivits av
medierna så är det naturligtvis någonting som man
måste reagera mot. Så får det inte gå till. Man får inte
luras. Det måste vara en schyst och öppen attityd från
våra myndigheters sida.

Anf. 54 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag kommenterade Maud Björne-
malms beskrivning av migrationspolitiken och tyckte
att det var en glidning till det sämre från min syn-
punkt sett. Sedan säger statsrådet att migrationspoliti-
ken präglas av respekt, humanitet och rättssäkerhet,
vilket jag tycker är en glidning tillbaka. Och det är
jag i och för sig glad över. Men jag undrar om det är
en glidning tillbaka som består.
Sedan får jag intrycket att statsrådet menar att
detta att vara human är lika med oreglerad invand-
ring. Då undrar jag: Kan man inte vara human även
med en reglerad invandring?
Vi ska naturligtvis se flyktingpolitiken ur ett glo-
balt perspektiv. Men varför måste vi då vara så hårda
och betrakta människor vid Schengengränsen som
presumtiva brottslingar? Varför ska brist på handling-
ar eller förfalskade handlingar bedömas på ett så
grymt sätt? Det behöver inte handla om brottslighet.
Det kanske bara handlar om att man inte har fått med
sig sina handlingar.
Jag har ytterligare en fråga om att använda en ut-
satt grupp som slagträ. Kosovoalbanerna är en utsatt
grupp. Att försvara en utsatt grupp, varför är det lika
med att använda den som slagträ? Jag förstår inte det.
Att detta är en utsatt grupp, varifrån får statsrådet det
när hon ändå stöder avvisningarna? Det låter väldigt
konstigt.

Anf. 55 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Jag kanske inte riktigt förstod den
första synpunkten från Kerstin-Maria Stalin. Vi har
en reglerad invandring i vårt land. Det finns en myck-
et stor uppslutning kring att vi ska ha en sådan ord-
ning. Vi visar också stor humanitet med den reglerade
invandringen och med de beslut som fattas. Jag har
sagt det några gånger under debatten. 65-75 % av alla
som har sökt asyl i Sverige får ett permanent uppe-
hållstillstånd. Och majoriteten av dem får det av just
humanitära skäl. Det är att visa humanitet, trots att vi
har en reglerad invandring. När det gäller rätten till
asyl så är den nämligen fundamental och absolut.
Därför är det också en absolut rätt att söka asyl vid
EU:s gräns. Där ska dörren alltid stå öppen för
asylsökande att söka asyl, därför att behovet av skydd
är det grundläggande. Denna absoluta rätt att söka
asyl ska vi värna och vara oerhört rädda om.
Beträffande kosovoalbanerna och att de är en ut-
satt grupp så är det självklart på det sättet att männi-
skor som lämnar sina hemländer och som beger sig
till ett annat land, oavsett vilket skäl de har för att
göra detta, naturligtvis upplever det som i många
stycken svårt. Jag tycker inte heller att man ska ba-
gatellisera återvändandet. Det är också en process
som inte är helt lätt för alla. Men det handlar ju mer
om att se till att vi kan ge rätt stöd vid återvändandet,
att vi kan ge rätt stöd när de kommer tillbaka till sitt
land där det nu råder fredliga förhållanden och där de
etniska kosovoalbanerna har chans att med vår hjälp
bygga upp sitt land.

Anf. 56 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det är lite konstigt att
mäta humanitet i procent och säga att eftersom det är
så många som har fått tillåtelse att stanna av humani-
tära skäl så är vi alltså humana. Av dem som inte får
stanna så kan man ju också tycka att det är flera som
skulle behöva stanna av humanitära skäl. Jag tycker
att detta är ett lite märkligt sätt att mäta detta i pro-
cent på detta sätt.
Några saker kommer jag att stryka under i proto-
kollet sedan, bl.a.: Vid Schengengränsen ska dörren
alltid stå öppen för att man ska kunna söka asyl.
Detta ska jag sätta upp på väggen.

Anf. 57 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Man kan naturligtvis fundera mycket
över detta med humanitära skäl och humanitet. Men
jag tycker att måttet hur många beviljade asylansök-
ningar vi har i vårt land ändå är ett tal som på något
sätt står för sig självt.

Anf. 58 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig vid hand-
läggningstiderna, inte bara hos Migrationsverket. Jag
tog upp frågan vid frågestunden i går, och jag gör det
i dag igen.
Vi har fått väldigt många samtal som handlar om
visumansökan och anknytningsfall. Det tar upp till tio
elva månader att få sin ansökan behandlad ifall om
visum. Jag har exempel på ett extremt fall. Från den
dag man har lämnat in sin ansökan hos en ambassad i
ett land tills man har fått ett svar från Migrationsver-
ket har det tagit upp till två år. Det är orimligt att
behöva vänta på ett visum i två års tid. Likadant har
jag fått otroligt många samtal och mejl från personer
som redan är bosatta här, är svenska medborgare,
svenskar som gifter sig med personer från andra län-
der och som får vänta väldigt länge, först hos ambas-
saden och sedan ytterligare hos Migrationsverket.
Tänker statsrådet Maj-Inger Klingvall göra något
åt det? Det är olika behandling hos olika svenska
ambassader. Jag tycker att det ska vara lika behand-
ling för alla som söker oavsett från vilket land man
gör det.

Anf. 59 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Migrationsverket har det samman-
hållna ansvaret när det gäller både viseringar, uppe-
hållstillstånd och asyl för hela processen. På det sättet
ska man sätta den enskilda människan i centrum men
också kunna garantera rättssäkerheten och en effektiv
resursanvändning.
Det som konkret nu händer hos våra utlandsmyn-
digheter är att vi har medel i budgeten för i år för att
förstärka handläggarstödet både kompetensmässigt
och när det gäller den moderna tekniken så att man
kan använda ett väldigt gott datastöd. Min förhopp-
ning är att vi med de nya resurserna och med IT-
stödet ska kunna få ned handläggningstiderna.

Anf. 60 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Tack för svaret, statsrådet. Jag tänkte
bara kolla: Vad är en rimlig handläggningstid? Väl-
digt många anser att även sex månader är en väldigt
lång tid, tre månader är också en väldigt lång tid.
Väldigt många får vänta utanför ambassaden. Jag
hörde nyligen att man i ett land fick vänta i fem tim-
mar innan man kom genom en dörr till en ambassad.
Det är helt orimligt. Å andra sidan får man kanske
betala för sig innan man kommer fram på något sätt.
Något som skrämmer mig är att personalen i det
land man kommer ifrån utgör ett hinder. Gör man
något åt det? Följer man det och ger man information
i de länderna för den personal som finns där? Jag tror
inte att proppen ligger hos den svenska personalen,
däremot hos inhemsk personal.

Anf. 61 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis svårt att ange nå-
gon fix tid. Självklart finns det ett uttalat önskemål
om att sådana här handlingar ska hanteras så snabbt
som möjligt, i synnerhet som det ofta i fråga om vi-
sumansökningar handlar om saker som ska hända
inom den nära framtiden. Man kanske ska åka och
hälsa på, det kan vara ett affärsmöte osv. Då finns det
ett tryck på att det inte får ta för lång tid. Sedan kan
det i vissa fall vara svårt att få ett underlag som är
tillfyllest för att man ska kunna fatta beslut. Då blir
det en längre tidsutdräkt. Allmänt sett finns det ett
uttalat önskemål att det ska vara en rimlig tid.
Jag tror att det med det handläggarstöd som vi nu
ska utveckla är möjligt att nå detta. Den svenska
personalen är ansvarig för handläggningen.

Anf. 62 GÖRAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Det förefaller som om en stor majo-
ritet av talarna här i dag har varit överens om att be-
jaka den ökande globaliseringen. Det tycker jag är
bra. Då borde faktiskt Sverige ha en öppen och gene-
rös invandringspolitik så att alla som vill skapa sig en
framtid här är välkomna.
Flyktingar bör erhålla en generös bedömning vid
prövning där den enskildes rättssäkerhet står i cent-
rum. Alla som på egen hand kan försörja sig i landet
bör beviljas arbets- och uppehållstillstånd. Regering-
en bör lägga fram förslag om en fri arbetskraftsin-
vandring.
Födelsetalen för Sverige och resten av den euro-
peiska unionen är förskräckande låga. För mig före-
faller det därför märkligt att så mycket kraft och
energi används för att reglera och försvåra invand-
ring.
I stället för att lägga kraft och energi på att hindra
människor att komma hit borde regeringen initiera en
marknadsföringskampanj som faktiskt gör Sverige
känt som ett bra land att flytta till. Det här förutsätter
naturligtvis en ny invandringspolitik.
I stället för att lägga kraft och energi på att hålla
ofta välutbildade människor kvar i ett socialbidrags-
beroende borde regeringen initiera en politik som
sätter arbetslinjen i högsätet.
I stället för att lägga kraft och energi på att snacka
om solidaritet borde regeringen visa verklig solidari-
tet med de värst utsatta genom att låta alla som kan
och vill arbeta bidra till sin egen och andras välfärd.
På så sätt kommer ekonomin att växa, och gå ges
utrymme att hjälpa dem som bäst behöver hjälp.
I ett öppet och avreglerat system är invandraren
en tillgång. I ett slutet och reglerat system är invand-
ringen en kostnad. Redan i dag kan vi i Sverige note-
ra kompetens- och arbetskraftsbrist.
En ny invandringspolitik måste bygga på öppna
gränser, fria individers val och ett förtroende för att
människor som kommer hit kan klara sin egen för-
sörjning. För att framtiden ska bli dynamisk krävs
förändringar, inte bara på ytan utan också rejäla sys-
temförändringar.
Jag har i en motion Sf618 motionerat om att uni-
versitet och högskolor ska få ge uppehållstillstånd till
studenter och forskare på egen hand utan att det ska
passera Migrationsverket. Det här skulle naturligtvis
göra gott åt balanserna på Migrationsverket med alla
långa handläggningstider. Den avstyrks naturligtvis,
och jag tänker inte slösa med tiden genom att yrka på
den. Jag återkommer i senare sammanhang.
Fru talman! Sverige tar sett över några år emot allt
färre flyktingar. Minskningen beror bl.a. på att allt
färre flyktingar lyckas ta sig till Sverige. Det här
beror i sin tur inte på att världens flyktingar har blivit
färre, utan i stället har bl.a. visumtvånget gjort det
hart när omöjligt att på legal väg ta sig till Sverige för
att söka asyl. Visumtvånget har gjort att människor
inte ens har en chans att få sin ska prövad.
Den avgörande skärpningen av flyktingpolitiken
har inte kommit lagvägen utan genom en alltmer
restriktiv tillämpning från Migrationsverket och Ut-
länningsnämnden. Vi fick inte något ordentligt svar
av statsrådet här tidigare när det gäller åsiktsskillna-
den mellan statsrådet Klingvall och partisekreteraren
Stjernqvist i fråga om verklighetsbilden. Statsrådet
diskuterade procenttal och antalet beviljade ansök-
ningar osv. När allt färre kommer hit är procenttalen
mindre och mindre intressanta. Det är de enskilda
individerna som räknas. Man måste också se till hur
svåra och viktiga skälen är för asyl. Det går inte att
räkna bara i siffror.
Enligt Rikspolisstyrelsens siffror från i höstas var
1 650 flyktingar efterlysta och gömda i Sverige. An-
tagligen är mörkertalet stort, och i dag är det säkert
flera.
Det har tidigare i debatten påståtts att själva dis-
kussionen om bl.a. kosovoalbanerna skulle leda till
att människor fick falska förhoppningar och därför
gömde sig. I Danmark har man inte haft någon sådan
diskussion som vi har haft i Sverige. Där har man haft
utveckling, nämligen att människor inför avvisning
har gömt sig. Det är helt andra mekanismer. Man är
på flykt från någonting, och man stannar inte bara
därför att man tycker att Sverige är särskilt mysigt
utan man är rädd och vågar inte återvända.
Flyktingarnas enda brott är drömmen om ett bättre
liv i ett nytt land. Det gäller de flyktingar som göm-
mer sig. De har fallit offer för den alltmer cyniska
flyktingpolitiken. En flyktingpolitik måste bygga på
respekt för individen, en flyktingpolitik måste vara
rättsäker och öppen och en flyktingpolitik får inte
innehålla listiga fällor gillrade av myndigheterna.
Fru talman! Vi är många som väntar på den utlo-
vade propositionen om en ny processordning. Jag
utgår från att regeringen där tar stor hänsyn till och
följer NIPU:s förslag.
En ny flyktingpolitik måste också innehålla möj-
ligheter till arbete och egenförsörjning fr.o.m. första
dagen på förläggningen. Det är ovärdigt att göra duk-
tiga och företagsamma människor till passiva bi-
dragstagare. Det är ovärdigt att människor inte ges
möjlighet att arbeta inom det område de här utbild-
ning för. Det är också ovärdigt att inte medge en
snabb och fullgod svenskundervisning.
Fru talman! Det har knappast kunnat undgå någon
att debatten under de förlidna veckorna mycket
handlat om flykting- och asylfrågor. Det har sin upp-
rinnelse i att det temporära uppehållstillståndet för
kosovoalbanerna gick ut den 15 mars.
Under det senaste halvåret har jag försökt fördju-
pa mig och skaffa ny kunskap angående migrations-,
asyl- och flyktingfrågor. Det mest slående intrycket
efter många förda samtal och många lästa akter är att
konstellationen Migrationsverket-Utlänningsnämn-
den inte fungerar som det från början var tänkt.
Ett stort antal människor utvisas trots att de varit
utsatta för övergrepp eller bevittnat övergrepp.
Många skickas tillbaka trots att de har medicinska
tillstånd som inte kan behandlas i hemlandet. Sam-
mantaget förefaller det som att praxis har blivit
mycket hårdare. Praxis är en fråga för regeringen.
Dessutom har det blivit uppenbart att de orimliga
reglerna som förhindrar människor från att arbets-
kraftsinvandra när de erbjuds riktiga jobb måste änd-
ras. Jag är alldeles övertygad om att Migrationsver-
kets balans av obehandlade ärenden avsevärt skulle
minska om vi medgav arbetskraftsinvandring. Det
skulle alltså innebära en avlastning.
Vi är många som har engagerat oss just för ko-
sovoalbanernas sak. Men jag vill dock framhålla att
situationen är lika för övriga flyktingar. En enskild
kurd eller en enskild somalier är naturligtvis lika
behjärtansvärd som en Kosovoflykting. Det handlar
alltså inte om olika etniska eller nationella minoriteter
utan fastmer om enskilda individer med olika öden
och olika erfarenheter som rättssäkerhet och humant
bör få sin sak prövad.
Fru talman! Jag kommer inte här att yrka någon-
ting. Men jag vill redan nu deklarera att jag vid om-
röstningen nästa vecka kommer att stödja reservation
13. Jag vill dock betona att reservationen inte är sär-
skilt bra formulerad. Det har många orsaker, bl.a. rent
formella.
Vad jag egentligen önskar är ett förlängt tillfälligt
uppehållstillstånd för de människor det gäller som ger
en tidsfrist. Denna tidsfrist bör då utnyttjas för att
kunna ge en ny individuell prövning. Det är alltså inte
fråga om någon generell amnesti.
Reservationen är dock den enda i ärendet, och
därför är det den som vi har att ta ställning till. Reser-
vationen innebär ett tillkännagivande till regeringen.
Det är naturligtvis säkert och tryggt att luta sig mot
formalia och konstatera att riksdagen ingenting kan
göra.
Orsaken till att vi är rätt många här i riksdagen
som har engagerat oss för just kosovoalbanernas sak
är att deras situation blev tydlig när det tillfälliga
uppehållstillståndet gick ut. Reservationen är trots allt
en ganska tydlig signal till regeringen.

Anf. 63 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Göran Lindblad förespråkar en fri in-
vandring. Människor som kan arbeta och försörja sig
själva är välkomna hit till Sverige.
Det är inte bara att säga att vi ska ha en fri invand-
ring. Det behövs mycket för att klara av det. Eftersom
Göran Lindblad under en lång tid har funderat på
dessa frågor vore det intressant att höra hur han tän-
ker sig att det ska vara för dem som kommer hit med
den fria invandringen.
Hur tänker sig Göran Lindblad att socialförsäk-
ringssystemen skulle fungera? Ska dessa människor
få del av våra socialförsäkringssystem, eller ska de få
fixa det för sig själva? Hur blir det då med asylrätten?
Ska den finnas kvar enligt Göran Lindblads intentio-
ner, eller ska rätten och möjligheten att söka asyl i
Sverige också försvinna?
Om en asylsökande har vistats i Sverige i fyra
månader, Göran Lindblad, har den asylsökande rätt
att arbeta. Men det är inte någon arbetsförmedling
eller någon flyktingförläggning som skaffar arbete åt
den asylsökande, utan det får man göra själv. Man har
alltså möjligheter att arbeta under asylsökningstiden.
Jag nöjer mig med det så länge.

Anf. 64 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag sade fri arbetskraftsinvandring.
Jag talade inte om en totalt fri invandring. Även om
jag i det långa perspektivet vill se en totalt fri rörlig-
het över gränserna i världen är det en arbetskraftsin-
vandring vi nu talar om. Vi talar om en fri arbets-
kraftsinvandring där människor har en chans att för-
sörja sig genom sitt eget arbete, och det tycker jag är
självklart.
Om man skulle gå ett steg längre och t.o.m. tillåta
människor att komma in även om de inte har något
erbjudande om arbete kanske man får snegla på sys-
tem för andra länder som innebär att det finns en
karens innan de fullt ut omfattas av socialförsäkrings-
systemen. Det kan vara ett år, fem år eller var man
väljer att landa. Det går naturligtvis att lösa praktiskt
om viljan finns.
Sedan tar Maud Björnemalm upp asylrätten. Jag
förstår inte vad den har med det här att göra. Själv-
klart ska asylrätten finnas kvar. Jag är t.o.m. angelä-
gen om att vi förstärker rätten till asyl. I dag håller
den på att urholkas fullständigt genom att ingen har
möjlighet att komma hit för att söka asyl. Där borde
vi faktiskt kunna bli överens.
Rätten till arbete är bara en formell rättigheter.
Det görs ingenting. I stället skulle man satsa lite re-
surser på att se till att människor fick en chans att få
ett verkligt jobb att försörja sig på och bidra redan när
de sitter på flyktingförläggningen.

Anf. 65 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Ingen människa har möjlighet att
komma hit och söka asyl, säger Göran Lindblad. Vi
hade faktiskt 20 000 människor som sökte asyl. Vår
Schengenmedverkan innebär inte att människor inte
kan söka asyl. Det går bra att göra det när man kom-
mer vid gränsen. Ingen människa har egentligen rätt
att själv välja asylland. Man ska söka asyl i det första
land man kommer där man kan känna sig trygg.

Anf. 66 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Det var för mig ett lite obegripligt
inlägg. Jag har inte sagt någonting emot Schenge-
navtalet. Jag tycker att Schengensamarbetet i grunden
är bra, men det finns saker som vi behöver ändra på.
Vi kan nog bli alldeles överens om Maud Björne-
malm och jag att asylrätten ska vara absolut.

Anf. 67 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! När vi pratar migrationspolitik här i
riksdagen upplever åtminstone jag att det är en djup
klyfta mellan ord och handling. För att exemplifiera
detta kommer jag i mitt inlägg att fokusera mycket på
Kosovo.
För ungefär två år sedan pågick Natobombningar i
full styrka med anledning av kriget i Kosovo. Situa-
tionen såg mycket mörk ut, och människors lidande
var mycket omfattande och djupt kränkande sett ur
perspektivet mänskliga rättigheter och folkrätt.
Vid krigets slut uppvisades en bild av stor för-
ödelse i både Serbien och Kosovo. I Kosovo var un-
gefär 80 % av bebyggelsen förstörd. Efter kriget kom
ca 1 miljon människor tillbaka till sitt land. De flesta
hade inget hem eller bostad att komma till. Förödel-
sen var stor och de mänskliga tragedierna otaliga.
Tyvärr lät den humanitära hjälpen vänta på sig,
detta trots EU-ländernas försäkringar och löften om
hjälp. Många människor har därför under vintrarna
fått bo i tält, och många har fått bo hos släktingar och
vänner som i många fall öppnat sina hem till brist-
ningsgränsen för att hjälpa de bostadslösa.
För ca 1 år sedan var rapporterna att Kosovo är så
nära kaos som det någonsin kan komma. Även om
antalet mord hade minskat var det fortfarande 2-8
mord per vecka. Pristinas överbefolkning innebar att
sophögarna växte till oanade proportioner. Vägarna
var förstörda.
Det spända läget mellan framför allt kosovoalba-
ner och serber exploderar ibland med våldsam kraft.
Rättsväsendet måste byggas upp helt från början. För
försoning och bestående fred på Balkan är det nöd-
vändigt att begångna brott uppdagas och att de skyl-
diga straffas. En viktig del i försoningsarbetet är
också förståelse och accepterande av etnisk olikhet.
Situationen i Kosovo i dag är inte mycket bättre.
Enligt de rapporter som jag har fått från många orga-
nisationer och från flyktingadvokater som har stor
kunskap om situationen i Kosovo fungerar inte det
civila samhället där. Arbetslösheten är otroligt hög.
De siffror som jag har hört visar att arbetslösheten är
ca 70 %. Det är fortfarande stora problem med bostä-
der, vägar, el, vatten m.m. Kriminaliteten har snarare
ökat än avtagit.
Det är en hård verklighet som väntar de kosovoal-
baner som utvisas från Sverige till Kosovo. Framför
allt drabbas de kvinnor som har utsatts för övergrepp.
Den 20 mars i år rapporterade organisationen
Kvinna till Kvinna att det då inte fanns en enda psy-
kolog i Kosovo med utbildning för att ta hand om
kvinnor utsatta för våldtäkt. Situationen har troligen
inte ändrat sig.
Många av dem som nu riskerar att bli avvisade till
Europas oroligaste hörn har redan i flera år levt som
internflyktingar. Om de avvisas kommer de med stor
sannolikhet att i slutskedet hamna i överfulla flyk-
tingläger eller i sönderskjutna hus i Kosovo. Många
av dessa är barn.
Är det så Sverige tar hänsyn till barnens bästa? Är
det detta som betecknar vår humana flyktingpolitik?
Ingen kan i dag säga att säkerhetsläget är lugnt på
Balkan utan att intill bristningsgränsen töja på san-
ningen.
Några av de flyktingadvokater som jag har pratat
med säger att de svenska myndigheterna helt tycks
frångå FN-organens uppgifter om situationen. Avvis-
ningsbesluten tycks i stället grundas på toppstyrda
diktat. I många av de avvisningsbeslut som jag har
läst tycks det övervägande skälet till beslutet vara att
förhållandena i Kosovo - som man brukar säga -
markant har förändrats sedan det internationella sam-
fundet under 1999 intervenerade militärt och civilt i
provinsen.
Man hör också argumentet att andra länder inom
EU sänder tillbaka sina Kosovoflyktingar, och då
måste ju Sverige också göra det! Då undrar jag om
Sverige som ordförande i EU egentligen har någon
egen mening. Det verkar som om Sverige på grund av
feghet inte vill stöta sig med de stora, mer flyktingfi-
entliga, nationerna.
Ordförandeskapet är kanske viktigare än en hu-
man flyktingpolitik. Några kan ju offras på EU-altaret
- och i detta fall är det det vanliga, fattiga, plågade
folket. Sveriges linje tycks vara att det är bättre att
hålla sig väl med de andra rika och privilegierade
länderna inom EU. Varför inte i stället lyssna på de
utsatta flyktingfamiljerna och börja visa lite empati?
Kan man i ett land som Sverige, som talar om so-
lidaritet, broderskap och demokrati, som talar högt
om barnens rätt i samhället och som hävdar att vi
följer FN-deklarationerna ändå neka dessa människor
en human och värdig behandling, och kallsinnigt
skicka tillbaka familjerna - barn och gamla - till ett
liv kanske på gatan?
För många av dessa människor är det bara lite mer
än två år sedan som de drevs ut ur sina hem med hot
och våld. Många familjer gömde sig i skogen under
ett par månader, och levde på vad man kunde hitta
där. Man drack vatten från diken och åt vad man fann
på marken. Vilken svensk har varit utsatt för något
liknande? Hur kan det kännas att se sin by brännas
ned och att se släkt, vänner eller bekanta mördas och
lemlästas? Förstår myndigheterna egentligen hur barn
mår efter att ha sett hur en förövare skär halsen av en
släkting, under tvång bevittnat hur förövare våldtar
kvinnor eller efter att ha blivit vitte till hur några män
bränns inne i ett hus?
Tyvärr är det inte många som verkar bry sig. Jag
tycker att det är en skam att behandla människor på
detta sätt.
Det är också en skam när personal på flyktingför-
läggningar gillrar fällor för utvisningshotade flyk-
tingar. Det är en skam när polisen kommer in på
förvaret på Malmös flyktingförläggning för att utvisa
personer klockan fyra på natten. Sker detta av rädsla
för att medierna ska skriva om det? Kan man göra så?
Kan man skilja familjer åt på detta grymma sätt, utan
att de som avvisas har möjlighet att prata med sina
älskade barn eller sin älskade fru?
Ja, det tycks gå i Sverige. Jag skäms verkligen
över detta. Är det en human flyktingpolitik? Är det
inte snarare grova brott mot de mänskliga rättigheter-
na? Är det att beteckna som ett respektfullt återvän-
dande?
Bo Könberg berättade tidigare om en vän till mig
som blev utvisad i måndags. Att prata med en utvisad
vän klockan sju på morgonen, som precis ska på
planet från Kastrup, och sedan förklara för hustrun
och dottern vad som har hänt - det är inte lätt. Dagen
innan, på söndagen, besökte jag förvaret i Malmö för
att prata med vännen och med personalen. På förvaret
i Malmö får man 30 minuters besökstid. Besöket
måste anmälas en dag innan. Och glöm inte legitima-
tionen - för då kommer man inte in! Jag vill också
berätta att förvaret i Malmö verkligen behöver rustas
upp. Sämre besöksrum har jag aldrig varit i.
Precis som min utskottsansvariga, Ulla Hoffmann,
vill jag säga att hela situationen på Migrationsverket
visar på brist på pengar. För att få ned handlägg-
ningstiderna och för att kunna förbättra aktiviteterna
för t.ex. barnen ute på flyktingmottagningarna fordras
mer resurser. Det fordras också mer resurser för att
den i regel mycket lojala och duktiga personalen ska
känna sig ännu mer motiverad.
Många som har forskat i hur det ser ut nere i Ko-
sovo och som har besökt Kosovo har blivit belamrade
med rapporter från hjälporganisationer och kontakter
som alla entydigt säger: Hjälpen når inte ut! Organi-
sationerna klarar det inte. Det finns inga riktigt funge-
rande flyktingförläggningar. Det finns inga eller
mycket få medicinska hjälpmedel.
Ändå verkar Maj-Inger Klingvall tycka att de som
ska återvända kan göra det utan problem, och att det
blir sörjt för dem i hemlandet. Vem ska försörja den-
na stora flyktinggrupp? Antalet internflyktingar är
enormt, och många av länderna runt Kosovo är
mycket fattigare. Är det inte rimligare att dessa när-
liggande länder i första hand får hjälp med flykting-
strömmarna och att de som bor närmast i första hand
får återvända? För Sverige som är ett rikt och välbär-
gat land bör det vara en droppe i havet att hjälpa de ca
1 000 kosovoalbanerna.
Dessutom visar det sig nu att det politiska läget i
angränsande områden i Serbien och Makedonien har
blivit mycket instabilt. Väpnade strider pågår på
många håll, och situationen kan komma att förvärras.
Fru talman! Om den svenska migrationsverksam-
heten ska präglas av rättssäkerhet, humanitet och
respekt för individens mänskliga rättigheter bör vi
låta Kosovoflyktingarna få stanna.
Jag yrkar därför bifall till reservation 13. Jag står
givetvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer,
men för tids vinnande yrkar jag alltså bifall bara till
denna reservation.

Anf. 68 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Vi har nu hört Sven-Erik Sjöstrands
uppfattning om situationen i Kosovo.
Jag har en övergripande fråga att ställa till Sven-
Erik Sjöstrand: Hur ska Sverige ställa sig till en mass-
flyktsituation i framtiden, när UNHCR kanske vädjar
till EU:s länder att ta emot människor i en massflykt-
situation som kan bero på väpnade konflikter eller
miljökatastrofer? Ska Sverige kunna ta emot dem
med tillfälliga uppehållstillstånd, eller anser Sven-
Erik Sjöstrand att de utan vidare ska få permanent
uppehållstillstånd?

Anf. 69 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Jag ska först på ett enkel sätt förklara
att jag inte tror att man bara kan ta emot människor
och säga: Ni får permanent uppehållstillstånd.
En massflyktsituation är en alldeles speciell situa-
tion. Då måste man naturligtvis analysera läget. Men
det viktiga är också att analysera situationen efter det
att de två åren har gått ut, om man nu har ett tillfälligt
skydd på t.ex. två år. Många av oss som debatterar
Kosovo ser att många av de flyktinggrupper av ko-
sovoalbaner som finns i landet har haft traumatiska
upplevelser, som kolleger till mig också har sagt.
Det finns en oerhört stor social oro i Kosovo i
dag. Fattigdomen och kriminaliteten är stor. Läget är
inte det bästa för att skicka ned barn till Kosovo. Av
bl.a. det skälet tycker jag att man ska arbeta för att de
kosovoalbaner som finns här ska få stanna.

Anf. 70 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Jag tycker inte riktigt att jag fick svar
på min fråga. Situationen var ju den att UNHCR
vädjade att bl.a. EU:s länder skulle ta emot de flyk-
tingar som fanns i Makedonien. Orsaken var att Ma-
kedonien stängde sina gränser mot Kosovo. Man
utövade praktiskt taget utpressning på EU:s länder
eftersom man inte ville ha så många kosovoalbaner i
Makedonien. Man var rädd för sin egen situation. Då
stängde man gränserna och begärde att UNHCR
skulle se till att Europas länder evakuerade 90 000
personer så att man kunde öppna gränsen och släppa
in de kosovoalbaner som fanns utanför den makedo-
niska gränsen.
Då undrar jag om Sverige ska ställa upp i den si-
tuationen och ta emot ett antal människor på tillfälliga
uppehålltillstånd. Eller ska det vara ett långt asylpro-
cessförfarande innan Sverige kan bestämma sig för
hur man ska göra? Det vore mycket intressant att höra
vad Sven-Erik Sjöstrand har att säga i den frågan.

Anf. 71 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Maud Björnemalm har redogjort för
läget. Jag och många i mitt parti välkomnar att Sveri-
ge ställde upp bakom UNHCR och tog emot bl.a.
kosovoalbaner. Det fattades ett beslut om att vi skulle
ta emot 5 000 flyktingar från Kosovoområdet. 90 000
flyktingar skulle tas emot av de 29 nationer som
ställde upp på detta. Det var väldigt viktigt i den här
akuta situationen.
När sådana här akuta situationer uppstår tycker
jag verkligen att vi måste höja vår ribba och visa vår
solidaritet. Det är det viktigaste. När det uppkommer
massflyktssituationer måste man, som jag sade tidiga-
re, analysera läget. Om man ger tillfälligt skydd
måste man naturligtvis analysera hur läget är efter
några år. Om läget är mycket stabilt, om länderna har
utvecklats, om fattigdomen och kriminaliteten har
gått ned finns det kanske möjligheter att återvända.
Men i Kosovo i dag finns en arbetslöshet på 70 %.
Boendesituationen är inte bra. Den sociala situationen
är väldigt dålig. Därför tycker jag att man kan vädja
att dessa människor ska få stanna i Sverige.

Anf. 72 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det är riktigt som Maud Björnemalm
sade att UNHCR begärde en humanitär evakuering.
Den skedde. De fredsbevarande trupperna gick in och
säkrade läget. 900 000 personer återvände. Många av
dem var sannolikt också traumatiserade och hade haft
väldigt besvärliga upplevelser.
Nu beskriver Sven-Erik Sjöstrand situationen i
Kosovo som så mörk att vi kanske egentligen logiskt
borde göra en ny humanitär evakuering eftersom det
finns så många människor som far så illa och läget är
så dåligt där. Då skulle jag vilja ställa en fråga. Om
det på olika sätt kom ytterligare 4 000-5 000 personer
från Kosovo och sökte asyl här, skulle de också om-
fattas av det här tillkännagivandet som ni vill att vi
ska rösta om? Skulle även de få stanna automatiskt
just därför att de kommer från Kosovo?
Logiken bjuder ju att om det är så risigt att åka dit
är det lika risigt att vistas där. Då bör man också
kunna få åka ut och få uppehållstillstånd i Sverige.

Anf. 73 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att verkar som om Gustaf
von Essen försöker att få mig i en fälla här. Jag ska
vara väldigt försiktig och säga att jag ser att bilden är
mörk i Kosovo. Samtidigt finns det 349 organisatio-
ner representerade i Kosovo. En del har en person
där, och en del flera. Det finns militär närvarande i
Kosovo. Men, vad jag har förstått, har inte återupp-
byggnaden gått bra. Den sociala situationen är inte
bra. Väldigt många har gått igenom traumatiska sa-
ker.
Det kan absolut inte vara lätt att vara med om ett
krig. Jag har inte själv inte varit med om det. Jag vet
inte riktigt hur man upplever det. Däremot har jag
pratat med väldigt många. Jag har lärt känna barn på
2-3 år som har upplevt de här sakerna. De har också
varit med om väldigt svåra upplevelser. Alla de män-
niskor som har varit på flykt undan krig har också
haft svåra upplevelser.
Situationen i Kosovo gäller också flyktingström-
marna i grannländerna. Jag tycker att man bör upp-
märksamma att vi som ett rikt land kanske har större
möjligheter att hålla kvar flyktingarna från Kosovo
här i Sverige och i första hand låta dem som finns i
grannländerna återvända till Kosovo. I så fall under-
lättar vi för de allra fattigaste grannländerna.

Anf. 74 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! De som kom till Albanien och Make-
donien har ju redan återvänt. Fler än 900 000 har
redan återvänt och sysslar nu med att bygga upp lan-
det. En radioreporter på Sveriges Radio, jag tror att
han heter Kjell-Albin Abrahamsson, beskrev Kosovo
som en enda stor byggarbetsplats. Det sker saker där
med hjälp av frivilligorganisationer.
Om UNHCR begär att vi ska ta emot flyktingar
genom en humanitär evakuering, tycker de samtidigt
att det är bra om samma personer kan återvända. Det
var ju det som var hela meningen med den humanitä-
ra evakueringen. UNHCR:s synsätt är ju att männi-
skor ska återvända till sina hemländer, bygga upp
dem och skapa sig en framtid i sina egna hemländer.
Det är hela folkrättens väsen som de uttrycker på det
här sättet.
Sedan kan det ändå vara så att enskilda personer
kan ha skäl att få stanna här i Sverige efter individuell
prövning. Men såsom Sven-Erik Sjöstrand beskriver
läget i Kosovo borde, om man ska vara logisk, väldigt
många familjer kunna kvalificera sig för att få uppe-
hållstillstånd i Sverige bara de kommer hit.

Anf. 75 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) re-
plik:
Fru talman! Det är nog så att många människor
borde vara kvalificerade för att få en fristad här i
Sverige när man ser på situationen i Kosovo. Det är
sant, som väldigt många ledamöter här har sagt, att
man har gått igenom traumatiska saker. Det gäller det
exempel som jag redogjorde för tidigare om en familj
som flydde när frun var höggravid. Hon födde en
dotter när de hade varit två dagar i Sverige. Det är en
familj som utvisas. Man splittrar familjen. Det är inte
heller humant.
Jag tror att det finns många inte bara i Kosovo,
utan också i Bosnien som behöver hjälp. Det är tack-
samt att Sverige kan hjälpa så många som möjligt.

Anf. 76 STAFFAN WERME (fp):
Fru talman! Det är med stort bekymmer jag ser på
utvecklingen av den gemensamma asyl- och flykting-
politiken i EU. Det är framför allt oroande att den
svenska regeringen, trots alla vackra ord, är på väg att
lägga sig platt för kraven på en hårdare europeisk
flyktingpolitik.
När europeiska socialdemokrater som Storbritan-
niens Jack Straw och italienaren Giuliano Amati
kräver högre murar runt EU för asylsökande tycks
regeringens försäkringar på hemmaplan väga lätt.
Straws och Amatis behov av att blidka flyktingfient-
liga krafter på sina hemmaplaner väger uppenbarligen
tyngre.
Vi vet att det finns flyktingfientliga krafter i
många europeiska länder. Vi vet att flyktingfientliga
partier gång efter annan poppar upp som otäcka ogräs
i EU-ländernas demokratiska rabatter. Vi vet att allt-
för många rika EU-länder tar emot alltför få männi-
skor som trots allt orkar fly från sina hemländer för
ett hopp om en bättre framtid eller framtid i en fredlig
del av världen.
Då kan man välja att lägga sig platt och acceptera
spelets gång. Eller också kan man sticka huvudet i
sanden och hoppas att stormen drar förbi. Eller också
kan man ställa sig upp och ropa för en bättre värld,
mot de krafter som försöker bryta ned den. Sverige
har en lång tradition av att våga ropa. Vår röst får inte
tystna!
Fru talman! Det finns ett harmlöst ord: transpor-
törsansvar. Det låter väl ganska tryggt. Transpor-
törsansvar. Den som transporterar ska ha ett ansvar
för transporten.
Men bakom detta harmlösa ord ligger ännu en
mur runt den europeiska unionen. Transportörsansva-
ret innebär med nuvarande förslag att det är trans-
portören - flygbolaget, rederiet eller bussåkeriet -
som ska bedöma om någon passagerare är illegal
flykting - illegal flykting, smaka på de orden! - på
väg till EU. En prövning som svenska myndigheter
har haft månader och år på sig att genomföra på plats
i Sverige med alla resurser ska nu tas om hand av
privata transportbolag och vara färdigt kanske på
någon timme.
Om transportbolaget misslyckas riskerar man bö-
ter. Sverige och övriga EU-länder slipper pröva asy-
lansökningar. För flyktingarna, illegala eller ej, blir
det bara svårare att söka sig till den trygghet alla
egentligen borde ha rätt till. Genèvekonventionens
intentioner, som innebär att alla har rätt att få sina
asylskäl prövade i rättssäker ordning, ställs åt sidan.
Folkpartiet liberalerna kan inte ställa upp på att
ytterligare skärpa den nuvarande regleringen när det
gäller transportörsansvar. Det är de partier som är och
har varit positiva till EU som bär huvudansvaret för
att EU:s gränser förblir öppna och på sikt också blir
ännu öppnare.
Fru talman! Samtidigt som man på EU-nivå för-
söker nå en överenskommelse om transportörsansva-
ret pågår en parlamentarisk utredning här i Sverige
med syfte att se över frågan. Man måste verkligen
fråga sig vilken funktion utredningen egentligen fyl-
ler när frågan i praktiken kommer att avgöras av EU:s
flyktingministrar. Ska den bara konfirmera det fattade
beslutet? Det vore bra med ett klargörande här.
Avsikten med att skärpa transportörsansvaret sägs
vara att försöka komma åt den tilltagande flykting-
smugglingen till Europa. Flyktingsmugglingen har
lett till flera uppmärksammade mänskliga tragedier.
Utöver de kända fallen finns säkert många fler. Mör-
kertalet är antagligen stort.
Vad är skälet till att människor i dag vågar satsa
inte bara alla sina ofta små besparingar, utan också
riskera sina liv för att komma till Europa? Det är
uppenbart att den ökande flyktingsmugglingen i hu-
vudsak är ett resultat av att EU:s medlemsstater med
olika skärpta procedurregler gjort det allt svårare för
människor att få sin asylfråga prövad. Ingen kan söka
asyl utan att först ha kommit innanför våra gränser.
Men samtidigt stoppar visumtvång den som har
skyddsbehov från att komma in. Att söka asyl blir
därmed närmast omöjligt - ett slags moment 22 i det
verkliga livet.
När flyktingministrarna träffas är det en självklar
utgångspunkt att flyktingar bara utgör ett problem.
Men i andra delar av EU-systemet är tongångarna allt
oftare annorlunda. Där talas det om att EU behöver en
invandring av betydande omfattning för att klara den
framtida välfärden.
Det finns t.ex. siffror som pekar på att Sverige
kommer att behöva flera hundra tusen nya svenskar.
De behövs som lärare, som sjuksköterskor och som
datatekniker. Då kan vi välja. Antingen väljer vi att
låta de fattiga länderna lägga sina små resurser på att
utbilda sina duktigaste män och kvinnor, och sedan
erbjuder vi dem välbetalda jobb. Då dränerar vi de
fattiga länderna på deras bästa arbetskraft och de
resurser de lagt ned på att orka utbilda dem.
Eller också ser vi på problemet med den globala
solidaritetens glasögon. Då skapar vi redan i dag
möjligheter för människor att komma till Sverige så
att vi, som ännu är bland världens rikaste länder, ska
kunna ta av våra stora resurser för att utbilda dem till
det arbete vi behöver i Sverige. Och tänk om någon
efter något år återvänder till sitt hemland för att ar-
beta där - vilken vinst för världen!
Alla som vill stanna i Europa kommer troligtvis
aldrig att få göra det även om det finns uppgifter som
pekar på att Europa behöver miljoner nya européer de
kommande åren. Men det är helt oacceptabelt, grän-
sande till vansinne, att driva en politik som driver
människor in i lönnutrymmen och containers.
Fru talman! I dag och på onsdag kan Sveriges
parlament visa att det fortfarande finns länder som
med kraft driver på för en öppnare och människovän-
ligare värld. Vi kan göra det genom att ta ett litet steg
och ge några kosovoalbanska flyktingar hopp om en
framtid. Vi kan välja att inte bygga på muren runt det
rika Europa. Kanske är det bara detta enda lilla steg
som några av oss orkar ta i dag. Men varje steg i rätt
riktning, om än så litet, är ändå ett steg framåt.

Anf. 77 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! "När det gäller den svenska asylpoli-
tiken vidhåller utskottet att den präglas av humanitet
och generositet."
Så står det att läsa i dagens betänkande. Med ut-
skottet ska man då förstå utskottets majoritet - främst
socialdemokraterna och numera de flesta av modera-
terna. Från de övriga fem partierna finns starkt kritis-
ka reservationer, i många fall gemensamma över
partigränserna.
Det kan man i något fall tycka är lite nyvaket efter
det att en del krafter i Sveriges riksdag tidigare har
stött politiken men nu ändrat sig. Men det är ändå
välkommet. Man kan också tycka - och det nämndes
av föregående talare - att det möjligen står i viss
kontrast till det överväldigande bifallet till medlem-
skapet i den europeiska unionen. Men det är ändock
glädjande att vi kan hitta ett slags bred opposition i
dessa frågor.
Vi är helt enkelt många som inte instämmer i be-
skrivningen av den svenska asylpolitiken som human,
som generös. Och många asylsökande kan själva
instämma i vårt instämmande. I mitt anförande ska
jag ta upp några exempel. Jag vill också tala om att
jag till fullo instämmer i vad Ulla Hoffmann och
Sven-Erik Sjöstrand tidigare i debatten har sagt.
Fru talman! Fästning Europa byggs vidare, med
utskottsmajoritetens goda minne. När kryphålen i
fästningsmurarna täpps till kanske en och annan tror
sig kunna känna sig trygg inne i värmen. Men utanför
ställs människor som behöver vår hjälp och som nu
hänvisas till människosmugglare. Rättssäkerheten
kräver att varje fall prövas individuellt. Men just detta
verkar man alltför ofta glömma bort. Det är inte minst
uppenbart när det gäller de människor som nu avvisas
till Kosovo. Människor med olika bakgrund, olika
livsöden och olika skyddsbehov buntas ihop och
skickas iväg, många gånger till en osäker tillvaro och
till en del av världen som präglas av allt annat än
stabilitet.
Låt mig ur mängden av ärenden - eller egentligen
snarare människoöden - lyfta fram bara ett exempel.
En familj ska utvisas till ett av de mest våldsdrabbade
områdena i Kosovo. I överklagandet till Utlännings-
nämnden refereras ett psykologuttalande:
"Ångestnivån är hög med överväldigande rapportera-
de känslor av skräck som ej kan bemästras. Patienten
är just nu oförmögen att ta initiativ till de enklaste
aktiviteter. Hon rapporterar också svåra minnesstör-
ningar" - - - "Vid samtliga besök har patienten be-
skrivit ständig huvudvärk och ständiga fysiska smär-
tor. Det dominerande intrycket är en blek, skrämd
kvinna som klagar över smärta och skräck och har
svårt att sätta ord på det hon tänker och känner."
Lite längre ned uttalar nämndens majoritet:
"Nämnden finner att de åberopade humanitära om-
ständigheterna inte är tillräckligt starka för att uppe-
hållstillstånd skall kunna beviljas på denna grund.
Inte heller föreligger andra skäl att bevilja familjen
uppehållstillstånd. Överklagandet skall således av-
slås." Det sistnämnda är en formulering som återfinns
i fall efter fall.
Sjuka får vård, sade statsrådet Klingvall i sitt an-
förande. Tillåt mig tveka när det gäller exempelvis
den kvinna vars fall jag nu refererat. Hon och hennes
familj skickas tillbaka till en verklighet där det enligt
Världshälsoorganisationen i hela Kosovo finns 22
psykiatriker och 2 psykologer. Hur troligt är det att
hon där kommer att få hjälp att bearbeta sina upple-
velser - även om hon i övrigt mot förmodan kan leva
ett tryggt liv?
Fru talman! Det är förstås inte riksdagens uppgift
att fatta beslut utifrån enskilda fall; därom är jag fullt
medveten. Men om vi som beslutsfattare inte inser att
svensk flyktingpolitik i dag inte bara är fina ord om
generositet och humanitet utan också summan av alla
beslut, är det ett problem. Och om vi inte ser det
mönster av inhumanitet och bristande generositet som
i dag framträder ur denna summa av beslut, har vi
tappat perspektivet.
Ett annat exempel är Afghanistan. Vi är säkert
överens här i kammaren om att situationen i Afghani-
stan är allt annat än trygg och säker. Man kan tydligt
se det systematiska i förtrycket vad gäller hur kvinnor
behandlas, även om de självfallet inte är ensamma om
att drabbas. Regimen i Afghanistan försöker tvinga
kvinnor tillbaka till medeltiden. Kvinnor tillåts inte
arbeta eller ens visa sig offentligt utan sällskap av en
manlig släkting. Det har gått så långt att begreppet
"brott mot mänskliga rättigheter" inte räcker till för
att beskriva situationen. På ett liknande sätt förtrycks
och förföljs oppositionella, journalister och författare.
Den senaste tidens oroligheter har också upp-
märksammats internationellt, och många länder tar i
dag emot flyktingar från Afghanistan och ger dem
permanenta uppehållstillstånd. Så har också skett i ett
antal fall i Sverige, och det är förstås utmärkt. Det
betyder att man börjat inse allvaret i situationen i
Afghanistan.
Men i ett antal fall har flyktingar också fått avslag
med en allmän hänvisning till att de har haft sådana
positioner i den tidigare regimen att de har begått
brott mot mänskligheten och därför kan undantas från
Genèvekonventionen. Låt mig börja med att säga att
vi inom Vänsterpartiet tycker att det är bra att möjlig-
heten till undantag från Genèvekonventionen av dessa
skäl finns. Det är inte rimligt att den som personligen
eller genom direkt ordergivning har medverkat till
brott mot mänskligheten hur som helst kan räkna med
asyl i Sverige.
Men när det gäller de afghanska flyktingarna
handlar det om högst summariska prövningar, i det
närmaste utan bevisföring, och det kan inte vara rim-
ligt. Jag har tagit del av vissa av de ärenden det gäller
och kan konstatera att det är svårt att se på vilket sätt
man lyckats göra det som UNHCR i sina riktlinjer för
tolkningen anger. UNHCR menar att man måste kun-
na påvisa att de personer som undantas har haft nära
eller direkt ansvar för själva brotten.
Detta är alltså ytterligare ett exempel på den
schablonmässiga behandling som ansökningar om
asyl i dag ibland får. Vi menar, i likhet med flera
andra partier, att en ny instans- och processprövning
måste införas, som ger bättre garantier för en indivi-
duell och rättssäker prövning.
Utan att yrka bifall till samtliga Vänsterpartiets
reservationer - det har gjorts av tidigare talare - vill
jag meddela att jag självfallet står bakom dessa reser-
vationer.
Fru talman! Ord och handling bör stämma över-
ens, inte minst i Sveriges riksdag. Vi behandlade här i
kammaren den 6 april en handlingsplan som rege-
ringen författat mot bl.a. rasism och främlingsfient-
lighet. Det är en viktig och angelägen kamp för oss
alla att föra, men låt mig samtidigt konstatera att talet
om kamp mot rasism ekar tomt, om den svenska
regeringen samtidigt inte i grunden omprövar sin
flyktingpolitik. Hur kan främlingsfientligheten på
allvar bekämpas, om man stänger gränserna för så
många av dem som behöver vår hjälp? Hur kan man
kräva solidaritet av sina medmänniskor, om man inte
ens förmår att lyssna till de berättelser som människor
som flyr sitt land för att söka en fristad i Sverige har
att berätta, utan avfärdar dem med schablonmässiga
bedömningar?
Fru talman! Avslutningsvis: I samma riktning som
utskottsmajoriteten men längst av alla går moderater-
nas Sten Andersson. Han vill stänga gränserna helt
och inte släppa någon över bron. I en motion påstås
att Sverige inte bör besluta om ytterligare invandring
innan de som tidigare har fått asyl kan försörja sig av
egen kraft. Det finns bara ett ord för det: främlingsfi-
entlighet.

Anf. 78 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet har motsatt sig infö-
randet av Schengensamarbetet, och det gör väl att
dess företrädare på ett fritt sätt kan kritisera de förete-
elser som är förknippade med Schengen. Schengen-
samarbetet innebär ju en fri rörlighet i området för
alla, medborgare och andra, som har uppehållstill-
stånd där. Detta har många önskat länge. Som det var
tidigare fick de faktiskt söka visum så snart de skulle
fara till Danmark eller till Tyskland. Det behöver de
inte längre. Därför är Schengensamarbetet utomor-
dentligt värdefullt både för EU:s invånare och för
tredjelandsmedborgare.
Det gäller därutöver att Schengen grundas på de
principer som vi har varit överens om i avtalet stater-
na emellan, nämligen att Genèvekonventionen och
andra humanitära principer ska tillämpas. Detta ska
naturligtvis upprätthållas.
Den visumlista som Schengen har upprättat är
lång, och jag tror inte det finns något parti här som
inte tycker att vi inte borde försöka arbeta för att
successivt korta visumlistan allteftersom tiden går
och man ser att det är möjligt. Det här är alltså nog
egentligen inte så kontroversiellt. Vad gäller flykting-
ars möjligheter att söka asyl i Schengenland vill jag
säga att det också kan vara så att man kan söka och få
flyktingstatus i det land som man faktiskt befinner sig
i eller i det första nära asyllandet. För afghaner är det
i första hand Pakistan, där det finns jättelika flyk-
tingläger där man lever under trygghet om också
många gånger under svåra förhållanden.
Jag tror att vi så småningom kanske kommer att
försöka öka kvotuttagningar för flyktingar i andra
delar av världen, där UNHCR så rekommenderar.

Anf. 79 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Även om jag är lite osäker på var i
Gustaf von Essens anförande frågan uppstod kan jag
ändå konstatera att det gjordes ett antal kommentarer
till Schengensamarbetet som jag kan komplettera med
våra synpunkter.
Som Gustaf von Essen och kammarens ledamöter
i övrigt inte kan vara ovetande om är vi starkt kritiska
till hela den överstatlighet som finns inom flykting-
politiken i EU i dag. Det handlar enligt vår beskriv-
ning kanske lite generaliserande men ändock om ett
sätt för det rika Västeuropa att stänga sig inne och
försöka hindra människor från att komma till vår del
av världen.
Detta är möjligen begripligt om man bara ser till
hur människor här ska få det bättre, men vi har i vårt
parti en lång tradition av internationell solidaritet och
ser därför i första hand till hur människor i hela värl-
den ska kunna få bättre liv och kunna säkra sin tillva-
ro så att man inte riskerar förföljelse, krig eller tortyr.
Därför är vi starkt kritiska till Schengensamarbetet.
Jag vill dock påpeka att vi är kreativt och konstruktivt
kritiska och inte bara säger nej till själva samarbetet
och avtalet, utan vi försöker också gå in konkret i
olika situationer och lägga fram förslag till hur Sveri-
ge nu som en nation som har undertecknat avtalet ska
kunna agera för att svensk flyktingpolitik trots allt ska
upprätthålla något uns av värdighet och generositet.

Anf. 80 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! De europeiska länder som har valt att
samarbeta på en rad olika områden har sagt sig att det
även på detta område är viktigt att vi får en gemen-
sam europeisk asylpolitik, en gemensam europeisk
invandringspolitik och en gemensam politik för tred-
jelandsmedborgares möjligheter att vistas, arbeta och
röra sig fritt i området. Detta arbete ska inte under-
skattas. Det kommer stegvis och gradvis att leda fram
till bättre förhållanden för de berörda människorna.
Det är en självklarhet att humanitära regler och en
humanitär ribba måste ställas upp. Det arbetet pågår
också.
Jag vågar påstå att det här med Fästning Europa är
ett slags torgmötesuttryck som har spritt sig. Jag kan
inte förstå hur man över huvud taget kan resonera på
det sättet. Inget land vill väl ha människor som
smugglas in i landet, framför allt inte människor som
faktiskt inte av flyktingskäl utan bara rent allmänt vill
komma till Europa för att få ett bättre liv. Det är inte
asylgrundande omständigheter att just bara önska
detta. Sedan kan man skaffa sig en invandringspoli-
tik. Det är ungefär som Kalle Larsson själv indikerar,
att man på sikt kanske måste göra det möjligt för fler
att komma därför att vi har demografiska problem.
Men det är en politik som vi måste diskutera tillsam-
mans med de andra länderna, och vi måste gemen-
samt hitta en bra linje. Det gagnar ändå människor
mycket bättre än att bara öppna gränsbommarna.

Anf. 81 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Till att börja med vill jag markera
skillnaden mellan samarbete och överstatlighet. Den
är rätt väsentlig, inte minst i de här frågorna.
Samarbete innebär just att man tillsammans
kommer överens om viktiga saker, och varje land
behåller sitt eget självbestämmande över sin lagstift-
ning och sin politik. Det är den typen av samarbete
som Vänsterpartiet har förespråkat länge och som vi
också vill ska gälla på så många områden som möjligt
även inom EU-samarbetet. Överstatlighet handlar om
att en majoritet av nationer eller snarare av röster i
något sammanhang kan tvinga ett land att föra en
annan politik än vad det egentligen har lust med.
Problemet med EU:s utveckling nu är just att vi
ser överstatlighet inom asylpolitiken. Det får bekym-
mersamma konsekvenser menar Vänsterpartiet, och
vi kritiserar därför just de sakerna, som vi har ägnat
hela den här debatten åt. Vi menar att transpor-
törsansvaret är ett exempel på Fästning Europa. Man
gör det alltså oerhört mycket svårare för människor
att ta sig hit, och de som ändå behöver fly hänvisas
just till de människosmugglare som alla påstår sig
inte vilja främja. Det finns helt enkelt ingen annan att
vända sig till. Människosmugglare är de som lyckas
med uppgiften att åtminstone få människor över grän-
sen. Den här typen av politik bygger murar. Om det
kallas torgmötestal att tala om Fästning Europa och
att tala om hur verkligheten ser ut, så låt oss ha torg-
möte i Sveriges riksdag lite oftare.

Anf. 82 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag ska inleda med Kalle Larsson.
Han påstod i klartext att jag var ett skolexempel på
främlingsfientlighet. Han refererade tydligen till en
motion som jag har väckt som behandlas i utskottet.
Om den har missuppfattats så till den milda grad av
Kalle Larsson ber jag om ursäkt för min förmåga att
formulera mig på svenska språket.
Jag har skrivit en motion. Där säger jag att i en
framtid, kanske inte så långt fram, ska t.ex. enskilda,
företag eller organisationer kunna ge stöd till en män-
niska som kommer från länder utanför EU och som
vill söka jobb i Sverige. I samma motion skriver jag
att man kanske först borde se till att skapa jobb till de
många - det handlar väl om 100 000 människor -
som i dag har fått asyl i Sverige men som inte har fått
jobb. Jag tror inte att jag har skrivit att vi skulle neka
att ta emot flyktingar baserat på Genèvekonventio-
nen. Om jag har gjort det, Kalle Larsson, ber jag om
ursäkt. Om jag inte har gjort det borde Kalle Larsson
be mig om ursäkt.
Fru talman! För att ingen ska missuppfatta mig
vill jag säga att jag anser att Sveriges flyktingpolitik
är så nära ett haveri som man kan komma. Det är inte
fel på våra ambitioner. Vi har haft en god vilja, men
vi har varit för naiva. Vi har nämligen saknat den
kompetens och den kunskap som krävs för att man på
relativt kort sikt ska kunna bevilja asyler åt så många
människor som vi har gjort. Man kan bara gå runt och
titta i en del förorter runt våra storstäder. Då ser man
människor som år efter år har cementerats i betong-
getton. De har cementerats i arbetslöshet. Vi ser re-
sultat från skolor i de områdena. Barnen har tyvärr i
alltför många fall inte förmåga att tillgodogöra sig
den utbildning som krävs för att de senare som vuxna
ska kunna fungera i det svenska samhället. Jag anser
att det är ett misslyckande. Andra har givetvis tolk-
ningsrätt åt andra hållet.
Fru talman! Jag har tyvärr inte kunnat lyssna på
hela den här debatten av olika skäl. Något som jag
kommer att säga här kanske andra redan har sagt i
dag. Men man får generellt uppfattningen, när man
lyssnar på den här debatten, att Sverige är det absolut
sämsta landet i hela världen för flyktingar. Det är
kanske en något överdriven negativ generalisering,
men man får uppfattningen att allt bara är eländes
elände. Men faktum är att Sverige är det land i snart
sagt hela världen som per capita, alltså per invånare,
från 1985 till dags dato har beviljat flest asyler. Jag
tror inte att det finns något land, inte i Europa och
inte utanför Europa, som med samma beräknings-
grund har beviljat fler asyler. Det är möjligt att fram-
för allt fem partier i riksdagen tycker att vi har en usel
politik, men ett antal asylbeviljade har i alla fall en
annan uppfattning. I deras fall är Sverige fortfarande
ett land som det är hyggligt populärt att söka asyl i.
Sedan måste jag säga, när jag lyssnar på den här
debatten, att det är en framgång att ett parti som inte
för så länge sedan hade nära kontakter med en ideo-
logi vars motto var att stänga gränserna, inte för in-
vandring utifrån utan för att de som bodde där inte
skulle flytta ut, i dag börjar prata om humanitet. Det
ser jag som en framgång och som ett bevis på att alla
kan omvända sig.
Fru talman! När det gäller den politik som vi har
bedrivit i Sverige har man kritiserat Migrationsverket
och Integrationsverket, och ibland bedriver man nå-
got som jag tycker är en kvällstidningsjournalistik.
Det finns många exempel på det. Människor som har
lyckats uppegga ett intresse från en tidning för sitt fall
lyckas kanske tack vare det att få till stånd en utgång i
den riktning som passar den enskilda individen.
Jag ska bara ta upp ett exempel av många. I fjol
höstas var det löpsedlar från de flesta tidningar i Sve-
rige om en person som, i och för sig på tveksamma
grunder, hade fått ett pass därför att polisen trodde att
han var svensk medborgare, vilket han inte var. Sedan
kom han tillbaka hit till Sverige och ville förlänga sitt
pass. Det som man inte berättade men som nu har
kommit fram var att han, när han kom till Sverige,
skattskrev sig i Sverige. Då skrev han att han var
ogift, och han hade för avsikt att bo många år i Sveri-
ge. Det var inget prat om att han hade familj och barn
i Florida och var restaurangägare där.
Det här upprörde även ett antal riksdagsledamöter.
Jag tycker att man bör dra lärdom av detta. Man ska
lyssna på bägge sidor innan man går ut och orsakar
ageranden som får framför allt kvällstidningar att
använda rubriker som användes när andra världskri-
get tog slut - då berättigat. Det finns alltid två sidor
av en sak, och ingenting är alltid svart eller vitt.
I dagarna har vi nåtts av budskapet att fyra myn-
digheter och Kommunförbundet, tror jag, gått ut och
sagt att man ska ha en mer individuell prövning av
asylsökande. Det tycker jag är bra. Men jag tror,
precis som Gustaf von Essen påpekade, att det allra
viktigaste i dag är att se till att de onormalt långa
ansökningstiderna kortas. Asylprocessen måste ta
kortare tid än vad den gör i dag. Jag förstår de
mänskliga tragedier som skapas när man i princip kan
överklaga in absurdum med förhoppningen att bara
jag är riktigt ihärdig och får tag i en bra advokat kan-
ske jag får lov att stanna i Sverige.
Vi ska ha asylbehandlingar som är rättssäkra. De
ska inte kränka individen. Alla papper ska på bordet.
Men de måste gå betydligt snabbare än vad de gör i
dag.
Fru talman! Nu har det pratats om invandrarpoli-
tik. Det finns väl en del människor som tycker att vi
skulle ha ett helt öppet Sverige. Det tror jag också att
vi får - på sikt. Men vi får det varken i dag, nästa år
eller om fem år, av flera skäl. Det första är att EU inte
skulle acceptera att Sverige ensidigt införde en helt fri
invandring. Men det viktigaste är att det inte finns
något land i hela världen med en helt fri invandring,
inte heller något större parti som i sitt land driver den
frågan. Då bör det inte förvåna om det finns de i Sve-
rige som tycker att det kan finnas anledning att lugna
ned sig lite grann innan man ställer dessa krav. Men
på sikt, när världen blir mer jämlik, inser jag värdet
av att ha en full rörlighet över våra gränser.
Det innebär inte att Sverige är stängt. Runt 400
miljoner EU-medborgare har i dag rätt att komma till
Sverige och jobba, ifall de kan få jobb. Det finns
ingenting som hindrar dem.
Fru talman! Det finns en annan fråga som man
inte riktigt kan springa ifrån i det här sammanhanget.
Det har ju kommit invändningar mot att människor
ska få lov att flytta vart de vill och söka jobb osv.,
även om jag givetvis anser att det är rätt. Men samti-
digt ligger det en faktor i den andra vågskålen. Vi har
i dag människor som bor i länder som är mycket
fattiga. I den mån det finns välutbildade människor i
de länderna förstår jag att dessa söker sig till väst-
världen för att skapa sig en bättre social och ekono-
misk situation. Men samtidigt kan ingen komma ifrån
att detta är ett problem, för vad händer då med de
länder som i dag är fattiga? Om de dräneras på män-
niskor med utbildning och kompetens kommer de
garanterat att hamna i händerna på diktatorer eller
religiösa fanatiker. Jag tror inte att det är en utveck-
ling som någon av oss vill ha. Frågan är alltså inte
helt lätt.
Kosovo har vi pratat om här i dag. Jag som alla
andra får ju lita på olika auktoriteter. Jag förstår att
både FN:s och UNHCR:s uppfattning nu har devalve-
rats å det grövsta. Vad de tycker har ingen betydelse.
Att 900 000 har flyttat tillbaka till Kosovo har heller
ingen betydelse.
Vi moderater hade i går ett gruppsammanträde.
Jag tror att jag utan att göra våld på någon sekretess
kan referera till en auktoritet - inte en självutnämnd
utan en som många människor utanför vårt parti be-
traktar som en auktoritet i flykting- och krisfrågor,
nämligen Carl Bildt. Han ansåg inte - och jag tror
inte att någon sekretess hindrar mig att berätta detta
offentligt - att det var fel att sända tillbaka dessa
kosovoalbaner, med undantag för dem som beviljats
asyl i Sverige på grund av att de är serber, romer eller
hör till någon annan minoritet och därför kan riskera
att hamna i problem.
Sedan måste jag säga att den här reservationen är
skriven i en annan situation än den som gäller i dag.
Den är förmodligen skriven i september i fjol. I dag
pågår i Kosovo en av de största hjälpinsatser som
någon gång har inträffat. Det var också någon som
sade att Kosovo i dag kanske var världens största
byggarbetsplats. Det är någonting på gång. Man
måste ha skydd av FN, men det är väl inget. Det är
väl bättre att FN är där än att det blir bråk.
Fru talman! Ska vi nu av humanitära skäl bevilja
dessa några tusen kosovoalbaner rätt att permanent få
stanna i Sverige? Jag sade permanent, eftersom det i
dag har varit lite olika uppfattningar när man pratat
om den här reservationen. Någon har sagt att det bara
gäller tillfälliga uppehållstillstånd. Någon annan,
nämligen Sven-Erik Sjöstrand, sade för en stund
sedan att de skulle få stanna. "Stanna" måste för mig
innebära att det gäller så länge den enskilde själv vill.
Det hade varit bra om reservanterna vetat vad reser-
vationen får för konsekvenser.
Inom det parti jag representerar har vi haft en de-
batt. En del har pratat om spricka och kris och andra
sådana ord. Det är 10-15 personer som kommer att
rösta med reservationen på onsdag. Jag tror inte att
det är någon kris eller katastrof. Vi är ett stort parti
med 1,1-1,2 miljoner väljare. Det är klart att riks-
dagsgruppen då får lov att ha en uppfattning som
stämmer överens med vad våra väljare tycker. Och vi
har fri röstning i den här frågan på onsdag. Det är
ingen partipiska. Det enda Moderata samlingspartiets
gruppstadga kräver är att om man avser att rösta emot
partiet ska man anmäla det före voteringen. Jag tyck-
er att det är ett vettigt krav. Sedan får man rösta hur
man vill. Här viner faktiskt ingen partipiska.
Sedan, fru talman, ska jag bara säga något kort om
integration. Jag anser att den i dag har misslyckats
eftersom vi är för flata i Sverige. När du kommer till
Sverige ska i huvudsak svensk lagstiftning gälla -
inte någon form av annan religion utan svensk lag-
stiftning. Så gäller i alla andra länder, vart du än
kommer. Jag kan inte komma till Saudiarabien, till
USA eller till Rwanda och säga: Jag är svensk, jag
ska leva efter svenska regler, jag struntar i er lagstift-
ning. Det kan jag inte göra. Det måste vara en själv-
klar utgångspunkt för alla människor.
Att man inte ska få lov att sjunga den svenska na-
tionalsången utan att en skolrektor börjar få ångest
därför att det kan störa en del av eleverna tycker jag
också är en unik svensk sjukdom.
I fjol var Integrationsverkets generaldirektör And-
reas Carlgren bekymrad över att om en svensk pappa
blev irriterad över att hans dotter umgicks med en
afrikan så kallades det för rasism. Jag tror inte att det
är rasism utan oförstånd och en ovilja att förstå. Det
är ju dottern själv och ingen annan som ska avgöra
vem hon vill umgås med. Men jag har aldrig hört
Carlgren eller någon annan från den här talarstolen
säga något om det förhållandet då t.ex. en muslimsk
flicka vill umgås med en etnisk svensk. Det är i
mycket få fall då detta fungerar, men det förhållandet
kritiserar vi aldrig.
Häromdagen blev jag kontaktad av en moderat
kommunalpolitiker i Malmö som berättade att hans
syster hade ett företag som sysslade med telefonför-
säljning. Hon ville anmäla till den lokala arbetsmark-
nadsinstitutionen i Malmö att hon sökte arbetskraft.
Hennes krav var att den sökande skulle prata bra
svenska. Den annonsen vägrade AMS att ta in.
Vart är vi på väg? Om man ska vara telefonför-
säljare i Sverige tycker jag att det är rimligt att en
företagare ska kunna kräva att personen ska kunna
kommunicera på svenska. Kan han eller hon inte det
blir det så klart ingen lön, den personen kan inte sälja
någonting.
Fru talman! Jag vet att jag har dragit över tiden.
Men till sist vill jag säga att jag hyr en lägenhet hos
ett kommunalt bostadsföretag i Malmö. Där uppstod
ett litet problem när det gällde återvinning av sopor.
Man kastade på fel sätt och lade saker utanför behål-
larna. Det bor många människor med många olika
språk där jag bor, så jag frågade: Kan man inte sätta
upp en skylt om att man måste göra si eller så? Då
fick jag till svar, och jag hoppas att detta inte är re-
presentativt: Vi kan inte skriva det på det eller det
språket, därför att då anser hela den folkgruppen sig
kränkt.
Är det så vi ska bedriva integrationspolitik så för-
står jag att problemen finns. Problemen är inte in-
vandrarna, problemen är att vi inte har vågat visa den,
kalla det gärna fasthet som man visar mot flyktingar
och invandrare i andra länder.
Jag skulle ändå gärna vilja veta, vilka länder i Eu-
ropa är egentligen sämre än Sverige avseende flyk-
tingpolitik?

Anf. 83 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill påpeka att Sten Andersson har överskridit
den anmälda talartiden med drygt 90 %. Det är inte
tillrådligt att fler beter sig på det sättet.

Anf. 84 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Låt mig börja med att citera helt kort
ur Sten Anderssons motion, som jag förstås har läst
och tagit del av innan den här debatten: "Det finns
också goda skäl att, innan vi tillåter ytterligare in-
vandring, låta dem som redan finns här komma in i
samhället och kunna skapa egen försörjning."
Jag uppfattar det som en formulering som är ska
vi säga tveksam när det gäller synen på möjligheten
att också söka asyl. Men det är klart att om Sten An-
dersson vill ytterligare tydliggöra sin syn på detta står
det honom fritt att göra det här. Ett sätt att göra det
kan vara att svara på frågan: Vad skiljer principiellt
sett Sten Anderssons syn på dessa frågor från låt säga
Sverigedemokraterna?

Anf. 85 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Den sista frågan kan Kalle Larsson
ställa till Sverigedemokraterna. Jag kan inte deras
politik av klart förståeliga skäl.
Det viktigaste var påståendet om min motion och
att jag genom den var främlingsfientlig. I det Kalle
Larsson citerar finns inte ett ord där jag säger att vi
inte ska ta emot flyktingar. Jag pratar om arbets-
kraftsinvandring, inte om flyktingar. Flyktingar som
har skäl baserade på en moderniserad Genèvekon-
vention ska givetvis ha rätt att söka och t.o.m. erhålla
asyl i Sverige. Det trodde jag att även Kalle Larsson
kunde begripa.

Anf. 86 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag är medveten om skillnaden mel-
lan att söka asyl och att invandra. Det är inte där
frågan ligger egentligen.
Men jag ser en systematik i hur Sten Andersson
uttrycker sig, vilka frågor han väljer att ta upp. Det
här är ett sätt att beskriva som jag också återfinner
hos många främlingsfientliga organisationer. Därmed
inte sagt att Sten Andersson nödvändigtvis behöver
ha de åsikterna själv. Jag gav honom just därför chan-
sen att klargöra skiljelinjerna mellan honom och en
av de mest framträdande främlingsfientliga organisa-
tioner som finns.
Det finns förstås också andra exempel. Sten An-
dersson begär en redovisning av de totala kostnaderna
och intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken. Det är
ett annat känt krav från främlingsfientliga krafter. Jag
ger Sten Andersson en chans till att redogöra för den
klara och tydliga skiljelinjen mellan det han själv står
för och det främlingsfientliga krafter i det här landet
står för.

Anf. 87 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag är en generös natur, Kalle Lars-
son. Kalle Larsson får analysera det jag har sagt eller
gjort hur han vill. Jag känner ju mig själv. Jag går inte
och tittar efter hur andra partier agerar eller uppträ-
der.
Däremot står jag faktiskt för att det i en demokrati
är medborgarnas rättighet att få reda på vad olika
politikområden kostar. Om det skulle vara främlings-
fientligt får jag väl leva med det också.
Jag noterar ändå en halv reträtt avseende min mo-
tion.

Anf. 88 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt kommentera något
när Sten Andersson talade. Men när han undrade över
den motion som vi kristdemokrater väckte redan i
höstas vill jag förklara att det var två yrkanden. Det
ena gick ut på att man skulle bevilja permanent uppe-
hållstillstånd för de flyktingar från Kosovo som kom
före 1999. Enligt det andra yrkandet skulle man be-
vilja förlängt tillfälligt uppehållstillstånd upp till två
månader.
När man nu klumpat ihop båda grupperna och be-
traktar dem som en enda grupp blev det ett yrkande
som låg mitt emellan de två tidigare yrkandena. Det
var ett klargörande.
Jag vill också understryka att den motionen väck-
tes redan i höstas och inte är något som har kommit
till nu. Jag tror inte att Sten Andersson har kommen-
terat det. Men de andra gjorde det.
Den andra kommentaren jag vill göra gäller den
passlösa flyktingen, iraniern, som jag har engagerat
mig i. Det är klart att man gör det när man läser i
tidningar om det som händer den person som befinner
sig här. Det är de uppgifterna man går efter, liksom
de uppgifter man får från flyktingen själv. Men
kommer det andra uppgifter får man ta reda på vad
som gäller. Det har jag gjort också. Redan i går kon-
taktade jag honom och ska fortsätta samtalen och
kolla om de uppgifter som stått i tidningarna i dag
och i går stämmer med det han har sagt eller inte har
sagt.
Två saker till vill jag ta upp. Jag tycker absolut att
man ska sjunga sin nationalsång om man vill det. Det
är ingen som hindrar det. Det finns ingen lag som
säger att vi ska hindra svenska medborgare att sjunga
sin nationalsång. Det gör alla andra. Jag uppskattar att
man gör det. Vifta med flaggan också!
Muslimska flickor som träffar svenskar, var finns
sambandet?

Anf. 89 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag behöver inte kommentera det vi
är överens om, det skulle ta lite tid.
Men vad gäller reservationen om kosovoalbanerna
vidhåller jag det jag sagt tidigare. Jag tycker att det är
ett solklart bevis när så många kosovoalbaner har
återvänt till det land som fem partier i Sveriges riks-
dag i dag säger att man i praktiken inte kan återvända
till. Jag läste en artikel häromdagen som måste vara
det grövsta övertrampet hittills i flyktingdebatten. Där
kunde man uppfatta att den situation som hemvän-
dande kosovoalbaner återvände till var att likställa
med Hitlers dödsfabriker. Den uppfattningen har, rätt
eller fel, många läsare fått.
I alla fall kan jag få besked om vad det egentligen
är som gäller. Vill de som röstar på reservationen på
onsdag morgon ha ett permanent uppehållstillstånd
eller innebär reservationen att man vill ha ett förlängt
tillfälligt uppehållstillstånd? Det kan i alla fall vara
rätt intressant för människor utanför detta hus att
känna till.

Anf. 90 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Det klargörande jag kan göra är att ett
fortsatt uppehållstillstånd kan betyda att man får en
ny behandling och det kan vara grunden till att man
får ett positivt svar. Det är liksom humanitära skäl
och inte asylskäl som har legat till grund tidigare.
Det är väldigt klart att det är fråga om individuell
behandling av humanitära skäl. Det är också det som
vi har krävt i initiativet, men det gick inte igenom. Nu
är jag glad att det är fri röstning bland moderaterna,
och kanske också bland socialdemokraterna. Det är
önskvärt att vi får en uppslutning kring det här.
Sten Andersson nämnde muslimska flickor och
svenska män. Menar Sten Andersson verkligen att de
som har olika religioner inte får träffa varandra? Vi
har faktiskt religionsfrihet, och man har frihet att
välja att träffa någon som har en annan religion. Å
andra sidan måste vi hela tiden anpassa oss till de
regler som finns här. Det är svenska lagar och svens-
ka regler som gäller. Jag förstår inte riktigt kommen-
taren kring de frågorna. Jag skulle vilja ha ett klargö-
rande om det.

Anf. 91 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag hoppas att jag kan ge det på den
korta tiden. Jag pratade om muslimska flickor. Jag
har hört att folk som går på restaurang eller pub i
Sverige ofta ser muslimska män som sitter där men
mycket sällan muslimska kvinnor. Då kan man fråga
sig: Vill de inte gå dit, eller är de inte tillåtna att gå
dit? Jag vet inte. Men det är konstigt att den ena hal-
van av gruppen får gå ut och göra i princip vad de
vill, men den andra halvan får inte göra det. Jag vet
inte varför. Jag bara noterar att det är så.
Tolkningen av motionen är svävande. Det som nu
har sagts här stämmer inte med det som sades av
Sven-Erik Sjöstrand från Vänsterpartiet. Han pratade
om att det gäller att stanna, att det inte gäller indivi-
der utan att alla kollektivt skulle få stanna. På något
annat sätt kan man inte tolka det han sade. Det hade
varit behövligt och en Gudi behaglig gärning för den
här debattens klargörande om vi blev överens om vad
reservanterna egentligen vill. Man kan inte använda
alla tre alternativen - det är omöjligt.

Anf. 92 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Det har varit en lång debatt, inte bara
här i kammaren utan också tidigare i massmedierna,
och den har centrerats kring kosovoalbaner och till-
fälligt uppehållstillstånd. Jag önskar att vi i debatten
hade varit mer intresserade av t.o.m. juridiska detaljer
och frågeställningar om hur man skapar tillfredsstäl-
lande förhållanden även på längre sikt och inte bara
gör det som känns rätt just nu. Så har det kanske inte
alltid varit.
Jag måste säga att utskottets behandling har varit
föredömlig. Vi har gått igenom alla problem som det
utskottsinitiativ som har varit mycket uppmärksam-
mat skulle leda till i vår lagstiftning. Vi har haft före-
dömliga föredragningar av FN:s flyktingkommissarie.
Utrikesdepartementets specialister har inte bara en
gång utan ett par gånger redovisat hur förhållandena
är i Kosovo, Bosnien och Makedonien osv. Dessa
föredragningar skulle jag vilja säga var både kunniga
och nyanserade.
Tillfälligt uppehållstillstånd är en nödåtgärd. Det
måste vi veta. Men alternativet, om man inte har
denna nödåtgärd, är antagligen att inte kunna göra
någonting alls. Därför tror jag att det är väldigt viktigt
att vi tar på oss det svåra beslutet att säga att detta är
en nödåtgärd, och det kan inte generellt leda till per-
manenta uppehållstillstånd. Vanlig asylprövning
förekommer.
Att återvända till Kosovo är - det ska vi inte
hymla om - att återvända till något som är oerhört
mycket fattigare än Sverige. Men det är inte kärn-
punkten. De fick komma hit för att de skulle skyddas
i en våldssituation, och det är någonting helt annat. I
dag är albanerna i majoritet i de flesta områdena.
Natos närvaro är stor. EU, det internationella sam-
fundet och inte minst Sverige har gett mycket stor
ekonomisk hjälp. Carl Bildt, som har redogjort för
förhållandena som han såg dem i Kosovo, ansåg
också att skyddsbehovet inte är detsamma nu utom
för vissa minoritetsgrupper. Vi vet att det är romer,
serber osv., och de har också fått asyl. Vi ska komma
ihåg siffrorna i de här fallen.
Flyktingpolitik skapar starka känslor, och det ser
vi inte bara i Sverige utan i hela EU. Det skapar dess-
värre också, om vi inte är försiktiga, motsättningar
och splittring. Den gångna månadens debatt, och
framför allt tonläget, har kanske inte varit helt bra. Vi
bör alla fundera på hur man ska kunna göra det bättre.
Jag tror inte att man svepande ska kritisera myndig-
heter. Finns det missförhållanden har vi organ som tar
hand om dem. Vi ser att det görs polisanmälan, och
man tar snabbt reda på det.
En kärnfråga har vi inte tagit upp, och det gäller
egentligen om vi släpper det här med tillfälligt uppe-
hållstillstånd och säger att alla ska få stanna. Då har
vi tagit ett prejudikat, och vi måste fråga i framtiden:
Hur påverkar det våra trygghetssystem? Kan vi ha
kvar dem eller måste vi ändra dem? Måste vi sänka
förmånsnivåerna? Denna fråga bör vi inte diskutera i
dag, men vi bör tänka på den för framtiden.

Anf. 93 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det finns säkert mycket vi har anled-
ning att tänka på och mycket som vi inte hinner dis-
kutera i dag. Jag uppfattar ändå det allra sista som
Margit Gennser var inne på om trygghetssystemen
som en antydan om att det bara skulle finnas två
tänkbara sätt att föra flyktingpolitiken. Det är anting-
en det som görs i dag, med stöd av socialdemokrater
och de flesta moderater, eller i det närmaste totalt fri
invandring. Så onyanserat tror jag inte att Margit
Gennser ser på det. Jag känner henne från andra
sammanhang och vet att hennes kapacitet är avsevärt
större än att hon bara ser det svart och vitt. Men efter-
som det var snubblande nära i formuleringen vill jag
ställa frågan om det inte är så att det finns en möjlig-
het att ha en mer humanitär flyktingpolitik än den vi
har i Sverige i dag utan att ha en fullständigt fri in-
vandring. Jag tror att svaret är givet, men jag ställer
frågan ändå.
Vad gäller de initiativ som man har försökt ta un-
der våren men som tyvärr har stoppats om att se till
att de kosovoalbaner som finns i vårt land får möjlig-
het att stanna kvar, har det ju varit fråga om - i första
omgången när vi diskuterade det - att regeringen
skulle använda sig av den förordningsmakt som finns
i den utlänningslagstiftning som det fattades beslut
om hösten 1996. Efter en lång redovisning med ar-
gument för och emot om det var rimligt att ha den här
makten hos regeringen landar man på att den finns.
Den har också använts, exempelvis våren 1998 av
statsrådet Schori i ett sammanhang där man utfärdade
permanenta uppehållstillstånd för personer som fun-
nits länge i Sverige och där besluten hade upphört att
ha laga kraft, men hänvisar också till de fall där de
inom en framtid skulle träda ur laga kraft. Att möjlig-
heterna finns inom svensk lagstiftning är vi kanske
också överens om, men jag frågar för säkerhets skull.

Anf. 94 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Såvitt jag förstår är det egentligen två
nyckelfrågor som vi har haft problem med. Den ena
är, vilket var ursprunget, att man ville ha ett generellt
uppehållstillstånd för bl.a. de 650, men vi hade pro-
blem med beslut med laga kraft. Hade man gjort det
hade man satt prejudikat, och då hade vi sannolikt
inte kunnat använda det här institutet i framtiden.
Den andra frågan gäller diskussionen om man har
gjort rätt bedömning av vilka som har asylskäl. Vi har
två instanser, och vi har regler. Det är naturligtvis så
att man i vissa fall gör fel, men jag skulle tro att det i
de flesta fall nog har gjorts ganska bra.
Jag tror - det har man hört i debatten - att vi gör
dramatiseringar, osv. Det är tyvärr ett väldigt subjek-
tivt begrepp.
Här kan vi naturligtvis ha olika åsikter, men som
jag sade tror jag inte att vi har råd med fri flyktingin-
vandring för framtiden om vi ska ha den typ av väl-
färdssystem vi har. Här har vi en knäckfråga.

Anf. 95 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! En av mina två frågor var den om
Margit Gennser och jag var överens om att det finns
en annan flyktingpolitik än dagens som är mer huma-
nitär men som inte innebär en fullständigt fri invand-
ring. Jag fick inte riktigt svar på den frågan, om jag
uppfattade det hela rätt.
Vad gäller om myndigheterna gör rätt bedömning
eller inte är det självklart - det är vi också överens
om - att människor gör fel. Det gäller även dem som
arbetar med denna typ av frågor. Det som oroar
många från de fem partierna och några av Margit
Gennsers egna partivänner är att de beslut som sedan
fattas för många förefaller strida mot vad vi tycker är
humanitärt. Om det i sin tur beror på att den lagstift-
ning som har genomförts i vårt land och den praxis
som har byggts upp är sådan eller på att tjänstemän är
osedvanligt stränga kan vara svårt att säga i det en-
skilda fallet. Jag föredrar nästan jämt att peka ut dem
som stiftar lagar och hålla dem som ansvariga för
detta.
Men i det konkreta fallet finns det uppenbarligen
bra många människor som nu tvingas lämna vårt land
och som många av oss skulle vilja fick stanna kvar,
och det är det som konflikten under våren har gällt.

Anf. 96 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Beslut har fattats. De måste ligga fast.
Jag tror egentligen inte att man kan ändra dem, och
man borde inte ändra dem retroaktivt, för då hade vi
fått prejudikat, som jag sade.
Problemet är egentligen vilken långsiktig politik
vi ska ha. Där har vi faktiskt öppnat för en annan sak
i de moderata reservationerna, dvs. en friare arbets-
kraftsinvandring. Vi ska komma ihåg att dessa saker
är lite grann som kommunicerande kärl.
Det gäller inte kosovoalbanerna. Där är det fak-
tiskt så att de har kommit hit för skyddsbehovet, och
skyddsbehovet bedöms inte längre som så viktigt.
Men vi får säkert väldigt många frågor att diskute-
ra i utskottet. Jag tycker att debatten och det material
vi har fått i utskottet har fört frågan framåt. Jag tror
att vi på ett annat sätt måste tolerera olika åsikter. Jag
tror att debatten måste komma tidigare.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 maj.)

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärds-
strategier

Motioner
med anledning av prop. 2000/01:100 2001 års eko-
nomiska vårproposition
2000/01:K10 av Göran Lennmarker m.fl. (m, kd, c,
fp)
2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)
2000/01:Fi18 av Alf Svensson m.fl. (kd)
2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c)
2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
2000/01:Fi21 av Knut Billing m.fl. (m)
2000/01:Fi22 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
2000/01:Fi23 av Margit Gennser m.fl. (m)
2000/01:Fi24 av Bo Lundgren m.fl. (m)
2000/01:Fi25 av Tom Heyman och Lars Björkman
(m)
2000/01:Fi26 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m)
2000/01:Fi27 av Lennart Hedquist (m)
2000/01:Fi28 av Per Unckel m.fl. (m)
2000/01:Fi29 av Mats Odell m.fl. (kd)
2000/01:Fi30 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
2000/01:Fi31 av Henrik Landerholm m.fl. (m)
2000/01:Fi32 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)
2000/01:Fi33 av Bo Lundgren m.fl. (m)

med anledning av skr. 2000/01:101 Årsredovisning
för staten 2000
2000/01:Fi34 av Siv Holma m.fl. (v)

med anledning av skr. 2000/01:102 Utvecklingen
inom den kommunala sektorn
2000/01:Fi35 av Per Landgren m.fl. (kd)
2000/01:Fi36 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
2000/01:Fi37 av Karin Pilsäter och Staffan Werme
(fp)
2000/01:Fi38 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

Näringsutskottets betänkande
2000/01:NU10 Vissa EU-frågor

Finansutskottets betänkande
2000/01:FiU24 Riksdagens revisorers årsredovisning
för 2000

Utrikesutskottets betänkande
2000/01:UU13 Nordiskt samarbete

Trafikutskottets betänkande
2000/01:TU12 Körkortsfrågor

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU17 Söderåsens nationalpark

6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 4 maj

2000/01:1152 av Bengt Silfverstrand (s) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Friskolor
2000/01:1153 av Barbro Feltzing (mp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Övervakningskameror i taxibilar
2000/01:1154 av Carl-Axel Johansson (m) till soci-
alminister Lars Engqvist
Sjuka människors rätt till fri rörlighet inom Schenge-
nområdet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 8 maj.

7 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 4 maj

2000/01:1103 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till
utrikesminister Anna Lindh
Situationen i Etiopien
2000/01:1123 av Tuve Skånberg (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Religionsfrihet i Kazakstan

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 8 maj.

8 § Kammaren åtskildes kl. 13.54.

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 22 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 77 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.