Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 mars 2001
Lena Hjelm- Wallén
Ingela Thalén
(Socialdepartementet)
Prop.
2000/01:96
I propositionen läggs fram förslag om nya regler för beräkning av ersätt-
ning till personer som drabbats av långvarig eller varaktig medicinskt
grundad nedsättning av arbetsförmågan. Förslagen, som avses träda i
kraft den 1 januari 2003, är till stor del en konsekvens av att ett nytt
ålderspensionssystem har införts. Pensionsförmånerna folkpension och
allmän tilläggspension (ATP) kommer därmed att upphöra. Det som i
dag är förtidspension och sjukbidrag skall inte längre vara en del av den
allmänna pensioneringen utan kommer i stället att tillhöra sjukförsäk-
ringssystemet. Av detta följer också att begreppet förtidspension
utmönstras och att ersättningen vid långvarig eller varaktig medicinskt
grundad arbetsoförmåga benämns sjukersättning. Ersättningen till den
vars arbetsförmåga är nedsatt minst ett år men inte varaktigt benämns
tidsbegränsad sjukersättning. Beroende på arbetsförmågans nedsättning
lämnas hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning.
Försäkrade som är yngre än 30 år föreslås fa aktivitetsersättning som
skall kunna utges tidigast från den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år
och kunna beviljas för längst tre år i taget. Hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels aktivitetsersättning lämnas beroende på arbetsförmågans
nedsättning. Vidare föreslås att försäkrade med funktionshinder i åld-
rarna 19-29 år skall ha rätt till hel aktivitetsersättning utan någon pröv-
ning av arbetsförmågan så länge studier bedrivs på grundskole- eller
gymnasienivå. Den övre åldersgränsen för rätt till vårdbidrag och den
nedre gränsen för rätt till handikappersättning höjs till halvårsskiftet det
år den försäkrade fyller 19 år.
Sjukersättningssystemet omfattar både ett standardskydd enligt in-
komstbortfallsprincipen i form av inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning och ett grundskydd i form av garantiersättning för
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 96
dem som inte har haft några förvärvsinkomster eller haft låga sådana
innan arbetsförmågan blev nedsatt av medicinska skäl.
Den inkomstrelaterade ersättningen skall beräknas på basis av en an-
tagandeinkomst. Denna föreslås bli grundad på genomsnittet av de tre
högsta bruttoårsinkomstcma som intjänats under en given period, s.k.
ramtid, som är mellan fem och åtta år beroende på den försäkrades ålder.
För de försäkrade som skall uppbära aktivitetsersättning, gäller att an-
tagandeinkomsten - om detta är fördelaktigare - far grundas på genom-
snittet av de två högsta bruttoårsinkomstema under en ramtid på tre år.
Den inkomstrelaterade ersättningen skall utgöra 64 procent av antagan-
deinkomsten.
Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning före-
slås vara åldersrelaterad fram till 30 års ålder. Garantinivån skall vara
densamma för gifta och ogifta och uppgå till 2,10 prisbasbclopp per år
för en person som inte fyllt 21 år. Därefter höjs nivån med 0,05 pris-
basbclopp för varje tvåårsintcrvall upp till 30 års ålder. För personer i
åldrarna 30-64 år skall garantinivån vara 2,40 prisbasbclopp.
Personer som när sjukersättningssystemet träder i kraft den 1 januari
2003 uppbär förtidspension föreslås få denna omvandlad till inkomst-
relaterad sjukersättning respektive garantiersättning genom en engångs-
insats. Efter omvandlingen skall den försäkrade i princip få oförändrad
nettoersättning. Detta sker genom att ett justeringsbelopp beräknas och
sedan används för att öka eller minska den bruttoersättning som har
beräknats enligt de nya reglerna. Beräkningen av justcringsbcloppct utgår
från förhållandena under den sista månaden med ersättning enligt
nuvarande regler. Det innebär att då gällande kommunalskattesats och
civilstånd läggs till grund för beräkningen som därefter fryses, dvs.
senare ändringar i dessa avseenden tillåts inte påverka ersättningens
storlek.
Den utbetalda inkomstrelaterade ersättningen skall utgöra pensions-
grundande inkomst för ålderspension. Ålderspensionsrätt skall dock
tillgodoräknas på hela antagandeinkomsten, efter avdrag för ett belopp
som motsvarar allmän pensionsavgift. Mellanskillnaden tillgodoräknas
som pensionsgrundande belopp. Vid partiell försäkringsförmån beräknas
ålderspensionsrätten på motsvarande andel av antagandcinkomsten.
Prop. 2000/01:96
Prop. 2000/01:96
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................7
2 Lagtext..............................................................................................8
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring................................................................8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1755) om
särskilda insatser för personer med tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag.........................................40
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag................................41
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.........................................44
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift.......................................................52
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om
statlig ålderspensionsavgift..............................................53
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.......................................................54
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:465) om
ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.....55
2.9 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)........................................................................ 57
2.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1969:205)
om pensionstillskott..........................................................61
3 Ärendet och dess beredning............................................................62
4 Nuvarande bestämmelser................................................................63
4.1 Allmänt.............................................................................63
4.2 Folkpension och pensionstillskott....................................64
4.3 Tilläggspension - ATP.....................................................65
4.4 Vårdbidrag och handikappersättning...............................66
4.5 Särskilt grundavdrag för folkpensionärer - SGA.............67
4.6 Försäkringstillhörighet.....................................................67
5 Allmänna utgångspunkter...............................................................68
5.1 Riksdagsbeslut m.m.........................................................68
5.2 Stimulans till arbete och ett aktivt liv...............................70
5.3 Samhällsutvecklingen m.m..............................................70
5.4 Namnfrågan m.m..............................................................72
5.5 Bostadsstödet....................................................................72
6 Grundläggande bestämmelser.........................................................73
6.1 Bibehållen tidsbegränsad ersättning.................................73
6.2 Den skyddade personkretsen............................................75
6.2.1 Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitets-
ersättning ..........................................................................75
6.2.2 Garantiersättning..............................................................78
6.3 Tidsbegränsad aktivitetsersättning i åldrarna
19-29 år..........................................................................80
6.4
Aktivitetsersättning vid viss utbildning på gnind-
skole- eller gymnasienivå................................................82
7 Aktiviteter.......................................................................................85
8 Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning..............89
8.1 Inledning...........................................................................89
8.2 Antagandeinkomsten........................................................91
8.3 Ramtidens längd...............................................................96
8.4 Ersättningsnivån.............................................................100
8.5 Avräkning av utländska förmåner mot
inkomstrelaterad ersättning............................................102
9 Garantiersättning...........................................................................102
9.1 Allmänna utgångspunkter för valet av grundskydds-
modell............................................................................. 102
9.2 Försäkringstid.................................................................106
9.2.1 Kvalifikationskrav.......................................................... 106
9.2.2 Beräkning av försäkringstid...........................................108
9.3 Garantinivån...................................................................111
9.3.1 En åldersberoende garantinivå.......................................111
9.3.2 En enhetlig garantinivå...................................................112
9.3.3 Garantinivåns storlek...................................................... 114
9.3.4 Beräkning av garantiersättning.......................................116
10 Vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning vid
förvärvsarbete...............................................................................119
11 Höjda åldersgränser för vårdbidrag och handikappersättning...... 122
12 Omvandling av förtidspension till förmån enligt
sjukersättningssystemet................................................................124
12.1 Inledning......................................................................... 124
12.2 Särskilda regler för försäkrade i åldern 16-29 år...........125
12.3 Omvandling av förtidspensioner och sjukbidrag
som en engångsinsats.....................................................126
12.4 Beräkning av antagandeinkomst och inkomstrelaterad
sjukersättning..................................................................127
12.5 Beräkning av garantiersättning.......................................128
12.6 Beräkning av justeringsbclopp.......................................129
12.7 Särskilda omvandlingsrcglcr för dem som inte är
oinskränkt skattskyldiga i Sverige.................................. 137
12.8 Omvandling av avkortade och reducerade
förtidspensioner..............................................................138
12.9 Samordning med arbetsskadelivränta.............................140
12.10 Förändringar efter omvandlingen...................................141
13 Åldcrspensionsrätt........................................................................143
13.1 Inledning......................................................................... 143
13.2 Åldcrspensionsrätt grundad på inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning..........................144
13.3 Åldcrspensionsrätt grundad på garantiersättning........... 147
13.4 Åldcrspensionsrätt efter omvandling av
förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning........ 148
13.5 Åldcrspensionsrätt då ersättning inte betalas ut.............148
Prop. 2000/01:96
13.6 Tidpunkt för uttag av ålderspension...............................149
13.7 Finansiering av åldcrspensionsrätt grundad på
sjukersättning eller aktivitetsersättning..........................150
14 Samordning av sjukersättning eller aktivitetsersättning
med andra förmåner...................................................................... 151
14.1 Inledning.........................................................................151
14.2 Samordning med arbetsskadelivräntor...........................151
14.3 Samordning med yrkesskadelivräntor............................153
15 Index ering.....................................................................................155
16 Förslagens konsekvenser..............................................................155
16.1 Ekonomiska konsekvenser.............................................155
16.1.1 Inledning......................................................................... 155
16.1.2 Konsekvenser för den offentliga sektorns finanser........157
16.1.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde..................162
16.2 Konsekvenser för jämställdheten...................................165
16.3 Konsekvenser för kommuner och landsting...................165
16.4 Administrativa konsekvenser.........................................166
17 Internationella förhållanden..........................................................167
17.1 Allmänt...........................................................................167
17.2 Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitets-
ersättning ........................................................................170
17.3 Garantiersättning............................................................173
18 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.................................175
18.1 Ikraftträdande.................................................................175
18.2 Övergångsbestämmelser.................................................176
19 F örfattningskommentar....................... .........................................177
19.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.....................................................178
19.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1755) om
särskilda insatser för personer med tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag.......................................195
19.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag..............................196
19.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.......................................197
19.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift.....................................................200
19.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:676) om
statlig ålderspensionsavgift............................................200
19.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.....................................................201
19.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:465) om
ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring... 201
19.9 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)......................................................................202
19.10 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1969:205) om pensionstillskott.....................................204
Prop. 2000/01:96
Bilaga 1 Sammanfattning av Ds 2000:39..........................................205
Bilaga 2 Remissinstanser Ds 2000:39...............................................210
Bilaga 3 Sammanfattning av Ds 2000:40.......................................... 211
Bilaga 4 Remissinstanser Ds 2000:40...............................................214
Bilaga 5 Härledning av förhöjd bruttoersättning med anledning
av slopandet av det särskilda grundavdraget......................215
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag...............................................217
Bilaga 7 Lagrådets yttrande...............................................................271
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001....... 276
Prop. 2000/01:96
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för per-
soner med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag,
4. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,
5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
6. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensions-
avgift,
7. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
8. lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring,
9. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799), och
10. lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Prop. 2000/01:96
Prop. 2000/01:96
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring'
dels att 5 kap.. 7 kap. 3 a §, 10 kap., 11 kap., 13 kap. och 16 kap. 12 §
skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 5 kap., 11 kap. och 16 kap. skall utgå,
dels att rubrikerna till 7 och 16 kap., rubriken närmast före 17 kap.
samt I kap 1 §, 3 kap. 3, 5, 5 c. 7 och 13 §§, 4 kap. 9 §, 7 kap. 1, 2, 3 b
och 4 §§, 16 kap. 1, 2, 4-7, 7 b-9 och 14-18 §§, 17 kap. 1 och 2 §§,
18 kap. 17 §. 20 kap. 3 § och 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 7 kap. 5-7 §§ med
nya rubriker närmast före 5 och 7 §§, samt två nya kapitel, 8 och 9 kap.,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den allmänna försäkringen be-
står av sjukförsäkring, folkpen-
sionering och försäkring för
tilläggspension.
Till sjukförsäkringen hör frågor
om rehabilitering.
Till den allmänna försäkringen
är anslutna frivillig sjukpenning-
försäkring och frivillig pensions-
försäkring.
Den allmänna försäkringen be-
står av sjukförsäkring.
Till sjukförsäkringen hör frågor
om rehabilitering.
Till den allmänna försäkringen
är anslutna frivillig sjukpenning-
försäkring och frivillig pensions-
försäkring.
1 I.agen omtryckt 19X2:120.
Senaste lydelse av
5 kap. 1 § 2000:775
5 kap. 3 § 2000:774
5 kap. 4 § 1998:704
5 kap. 5 § 1992:1277
5 kap. 6 § 1999:800
5 kap. 7 § 1998:704
5 kap. 9 § 1992:1277
5 kap. 16 § 1992:1277
5 kap. 15 S 2000:774
7 kap. 3 a § 2000:774
10 kap. 1 § 2000:774
10 kap. 2 § 2000:774
10 kap.3 § 1993:743
11 kap. 1 § 1998:677
13 kap. 1 § 1995:508
13 kap. 2 § 2000:774
13 kap. 3 § 2000:774
13 kap. 4 § 2000:774.
2 Senaste lydelse 1991:1040.
Prop. 2000/01:96
En försäkrad, som uppbär hel
förtidspension eller hel särskild
efterlevandepension enligt denna
lag eller uppburit sådan pension
under månaden närmast före den
då han börjat uppbära hel ålders-
pension, har inte rätt till sjukpen-
ning. För tid efter ingången av den
månad då den försäkrade fyllt 70
år eller dessförinnan böljat upp-
bära hel ålderspension enligt
denna lag får sjukpenning utgå för
högst 180 dagar.
3§J
En försäkrad, som uppbär hel
sjukersättning eller hel aktivitets-
ersättning enligt denna lag eller
hel särskild efterlevandepension
enligt lagen (2000:462) om in-
förande av lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn eller uppburit
sådan ersättning eller pension
under månaden närmast före den
då han eller hon har börjat uppbära
hel ålderspension, har inte rätt till
sjukpenning. För tid efter in-
gången av den månad då den för-
säkrade har fyllt 70 år eller dess-
förinnan har böljat uppbära hel
ålderspension enligt denna lag får
sjukpenning utges för högst 180
dagar.
5§4
Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads till-
hörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundan-
de inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så
snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av be-
slutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att
hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäk-
ringen skall omprövas
a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension enligt
denna lag beviljas den försäkrade
eller redan utgående sådan pension
ändras med hänsyn till ändring i
den försäkrades arbetsförmåga
eller, vid särskild efterlevandepen-
sion, förmåga eller möjlighet att
bereda sig inkomst genom arbete,
b) när sjukersättning eller akti-
vitetsersättning enligt denna lag
eller särskild efterlevandepension
enligt lagen (2000:462) om in-
förande av lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn beviljas den
försäkrade eller sådan ersättning
eller pension som redan utges änd-
ras med hänsyn till ändring i den
försäkrades arbetsförmåga eller,
vid särskild efterlevandepension,
förmåga eller möjlighet att bereda
sig inkomst genom arbete,
3 Senaste lydelse 1988:881.
4 Senaste lydelse 2000:1400.
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden,
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt
e) när ett beslut om vilandeför-
klaring av förtidspension enligt
16 kap. 16 eller 17 § upphör.
Prop. 2000/01:96
c) när ett beslut om vilandcför-
klaring av sjukersättning eller ak-
tivitetsersättning enligt 16 kap. 16
eller 17 § upphör.
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då
anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande in-
komst som ändrats enligt första stycket a far dock läggas till grund för
ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som
inträffar i anslutning till att försäkringskassan fatt kännedom om in-
komständringen.
Under tid som anges under 1-6 far, om inte första stycket b. c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggmndande inkomsten sänkas lägst
till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då
känt till samtliga forhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
I. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer,
3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och far aktivitetsstöd
eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fast-
ställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av bam, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §
föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Mot-
svarande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mot-
tagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har
förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller deltar i ett arbets-
marknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd skall försäkringskassan,
vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjuk-
penninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den
inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas fa under denna tid.
Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är
hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av
enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifråga-
varande förvärvsarbete under den aktuella tiden.
För en försäkrad som far sådan behandling eller rehabilitering som av-
ses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid far livränta enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under
den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenning-
grundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst
av eget arbete som den försäkrade kan antas fa under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1,
10
sjukpenningen beräknas på den sjukpenninggmndande inkomst som
följer av första-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjuk-
penning beräknad på den sjukpenninggmndande inkomsten enligt fjärde
stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6
när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej
omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av
sådant förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.
Prop. 2000/01:96
Vid utgången av en period då en
försäkrad helt eller delvis har haft
förtidspension enligt denna lag
skall den sjukpenninggmndande
inkomsten motsvara den sjukpen-
ninggmndandeinkomst som den
försäkrade skulle ha varit berät-
tigad till omedelbart före en eller
flera sådana perioder eller vad som
löneutvecklingen inom yrkesom-
rådet därefter föranleder.
5c§5
i Vid utgången av en period då en
' försäkrad helt eller delvis har upp-
; burit sjukersättning eller aktivi-
: tetsersättning enligt denna lag
skall den sjukpenninggmndande
i inkomsten motsvara den sjukpen-
ninggmndandeinkomst som den
försäkrade skulle ha varit be-
i rättigad till omedelbart före en
eller flera sådana perioder eller
vad som löneutvecklingen inom
yrkesområdet därefter föranleder.
Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder
och till den del den försäkrade är arbetslös och beredd att anta erbjudet
arbete i en omfattning som svarar mot närmast föregående förvärvs-
arbete.
7§6
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbets-
förmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom före-
ligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och
liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt
arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts
och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om ar-
betsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar
utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre
grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. 1 annat fall utges en
fjärdedels sjukpenning.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall,
om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt
beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra
sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt er-
bjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver
avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbets-
tid en viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst mot-
svarande mån den dagen.
5 Senaste lydelse 1997:562.
6 Senaste lydelse 1996:1542.
11
Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete
eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbets-
förmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja
sig genom sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap.
Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade
inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom
annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden,
skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas
om den försäkrade efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan för-
sörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekomman-
de på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är till-
gängligt för den försäkrade.
Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbetsför-
mågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades
bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra lik-
nande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning
enligt fjärde och femte styckena skall göras i förhållande till högst ett
heltidsarbete.
Prop. 2000/01:96
Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vil-
ken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsförmågan
anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att
vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.
Om den försäkrade uppbär för-
tidspension eller särskild efter-
levandepension enligt denna lag,
skall vid prövning av den försäk-
rades rätt till sjukpenning bedöm-
ningen av hans arbetsförmåga ske
med bortseende från den nedsätt-
ning av förmågan eller möjlig-
heten att bereda sig inkomst
genom arbete som ligger till grund
för utgående pension.
Om den försäkrade uppbär sjuk-
ersättning eller aktivitetsersättning
enligt denna lag eller särskild
efterlevandepension enligt lagen
(2000:462) om införande av lagen
(2000:461) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn,
skall vid prövning av den försäk-
rades rätt till sjukpenning bedöm-
ningen av hans eller hennes arbets-
förmåga ske med bortseende från
den nedsättning av förmågan eller
möjligheten att bereda sig inkomst
genom arbete som ligger till grund
för den sjukersättning, aktivitets-
ersättning eller pension som utges.
13 §7
Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna för-
säkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall
avgöra ett ärende avseende den försäkrade. Denna försäkringskassa får
dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med
undantag av frågor som avses i 5 §.
Bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i
fråga om förtidspension tillämpas
även där den försäkrade skulle ha
erhållit sådan pension, om han
Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§ i
fråga om sjukersättning och ak-
tivitetsersättning tillämpas även
där den försäkrade skulle ha fått
7 Senaste lydelse 1999:800.
12
hade haft rätt till folkpension en- sådan ersättning i form av
ligt bestämmelserna i 5 kap. garantiersättning om han eller hon
hade haft rätt till sådan ersättning
enligt bestämmelserna om försäk-
ringstid i 9 kap.
Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga,
efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, er-
hållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, far den allmänna försäk-
ringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.
Prop. 2000/01:96
9§8
Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket
anses uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning,
men skulle ha varit det om kassan känt till samtliga förhållanden.
När det skall bestämmas om När det skall bestämmas om
villkoret om försäkring för viss
sjukpenning enligt 6 § andra
stycket är uppfyllt för en försäkrad
som avses i 3 kap. 5 b § skall bort-
ses från tiden för utlandsvistelsen.
När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som upp-
burit förtidspension skall sjukpen-
ninggrundande inkomst beräknad
enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt
hela den tid som föräldern upp-
burit förtidspension.
villkoret om försäkring för viss
sjukpenning enligt 6 § andra
stycket är uppfyllt för en försäkrad
som avses i 3 kap. 5 b § skall bort-
ses från tiden för utlandsvistelsen.
När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som upp-
burit sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning skall sjukpenning-
grundande inkomst beräknad en-
ligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela
den tid som föräldern uppburit
sådan ersättning.
7 kap. Om förtidspension 1 kap. Allmänna bestämmelser
om sjukersättning och aktivitets-
ersättning
Rätt till folkpension i form av
förtidspension har försäkrad, som
fyllt sexton år, för tid före den
månad, då han fyller sextiofem år,
om hans arbetsförmåga på grund
av sjukdom eller annan nedsätt-
ning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt
med minst en fjärdedel och ned-
sättningen kan anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbets-
förmågan inte anses varaktig men
1 §9
försäkrad vars arbetsför-
måga är nedsatt med minst en
fjärdedel på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestations-
förmågan har enligt bestämmel-
serna i detta kapitel rätt till sjuk-
ersättning eller aktivitetsersätt-
ning, om nedsättningen kan antas
bestå under minst ett år.
En försäkrad som på grund av
funktionshinder ännu inte har av-
8 Senaste lydelse 1999:800.
9 Senaste lydelse 1992:1702.
13
lam den antas bli bestående avse-
värd tid, har den försäkrade rätt
till folkpension i form av sjuk-
bidrag. Sådant bidrag skall vara
begränsat till viss tid; och skall i
övrigt vad som är föreskrivet om
förtidspension enligt Jörsta stycket
gälla beträffande sjukbidrag.
Försäkrad, vars arbetsförmåga
är helt eller i det närmaste helt
nedsatt, erhåller hel förtidspen-
sion.
Försäkrad, vars arbetsförmåga
inte är nedsatt i sådan grad men
med minst tre fjärdedelar, erhåller
tre fj ä rd cd cl s förtidspension.
Är den försäkrades arbetsför-
måga nedsatt i mindre grad men
med minst hälften, utges halv för-
tidspension.
slutat sin skolgång på grundskole-
nivå och gymnasial nivå har enligt
vad som närmare anges i 7 § rätt
till aktivitetsersättning under den
tid skolgången varar oavsett om
arbetsförmågan är nedsatt eller
inte.
Sjukersättning kan tidigast utges
från och med den månad då den
försäkrade fyller 30 år och längst
till och med månaden före den
månad då han eller hon fyller 65
år.
Kan arbetsförmågan anses var-
aktigt nedsatt skall sjukersättning
utges tills vidare. Kan arbetsför-
mågan antas nedsatt under en be-
gränsad tid skall sjukersättning
utges för viss tid (tidsbegränsad
sjukersättning). Vad som i övrigt i
denna lag eller annan författning
sägs om sjukersättning gäller även
tidsbegränsad sjukersättning om
inte annat anges.
Aktivitetsersättning kan tidigast
utges från och med juli månad det
år då den försäkrade fyller 19 år
och längst till och med månaden
före den månad då han eller hon
fyller 30 år.
Aktivitetsersättning utges alltid
för viss tid, som inte får vara
längre än tre år.
2 §io
Försäkrad, vars arbetsförmåga
är helt eller i det närmaste helt
nedsatt, får hel sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
Försäkrad, vars arbetsförmåga
inte är nedsatt i sådan grad men
med minst tre fjärdedelar, får tre
fjärdedels sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
Är den försäkrades arbetsför-
måga nedsatt i mindre grad men
med minst hälften, utges halv
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning.
Prop. 2000/01:96
"'Senaste lydelse 1998:283.
14
I övriga fall utges en fjärdedels
förtidspension.
3
Försäkringskassan skall, när det
kan anses nödvändigt för bedöm-
ningen av om rätt till förtidspen-
sion föreligger, begära att den för-
säkrade genomgår undersökning
av viss läkare eller genomgår an-
nan utredning såsom arbetspröv-
ning eller arbetsträning, för be-
dömning av den försäkrades medi-
cinska tillstånd, arbetsförmågan
och behovet av och möjligheterna
till rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt
för bedömning av rätt till förtids-
pension, skall försäkringskassan
även
1. infordra utlåtande av viss
läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den för-
säkrade, den försäkrades arbetsgi-
vare, läkare eller någon annan som
kan antas kunna lämna nödvändiga
uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade
efter sådan åtgärd som avses i
3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller
delvis kan försörja sig själv genom
arbete.
Försäkringskassan skall i sam-
band med beslut om förtidspension
också bedöma om förnyad utred-
ning av arbetsförmågan skall göras
efter viss tid.
Försäkringskassan kan även
under tid som pension utges vidta
åtgärder enligt första och andra
styckena. Innan beslut fattas om
medicinsk utredning enligt första
eller andra stycket skall försäk-
ringsläkarens bedömning inhäm-
tas.
Senaste lydelse 1996:1063.
11
I övriga fall utges en fjärdedels
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning.
Prop. 2000/01:96
Försäkringskassan skall, när det
kan anses nödvändigt för bedöm-
ningen av om rätt till sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning före-
ligger, begära att den försäkrade
genomgår undersökning av viss
läkare eller genomgår annan ut-
redning såsom arbetsprövning
eller arbetsträning, för bedömning
av den försäkrades medicinska
tillstånd, arbetsförmågan och be-
hovet av och möjligheterna till
rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt
för bedömning av rätt till sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning,
skall försäkringskassan även
1. begära in utlåtande av viss
läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den för-
säkrade, den försäkrades arbets-
givare, läkare eller någon annan
som kan antas kunna lämna nöd-
vändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade
efter sådan åtgärd som avses i
3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller
delvis kan försöija sig själv genom
arbete.
Försäkringskassan skall i sam-
band med beslut om sjukersättning
eller aktivitetsersättning också be-
döma om förnyad utredning av
arbetsförmågan skall göras efter
viss tid.
Försäkringskassan kan även
under tid som sjukersättning eller
aktivitetsersättning utges vidta åt-
gärder enligt första och andra
styckena. Innan beslut fattas om
medicinsk utredning enligt första
eller andra stycket skall försäk-
ringsläkarens bedömning inhämtas.
15
För kostnader som den enskilde
har med anledning av sådan utred-
ning som avses i första och andra
styckena lämnas ersättning i enlig-
het med vad regeringen eller, efter
regeringen bemyndigande. Riks-
försäkringsverket föreskriver.
Hel fortidspension utgör, om
inte annat följer av vad i andra
stycket sägs, för år räknat 90
procent av basbeloppet eller, för
gift försäkrad, 72,5 procent av
basbeloppet.
Om förtidspension utges för tid
efter det att ålderspension med
stöd av 12 kap. 3 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension upphört att utges,
skall förtidspensionen minskas
med motsvarande tillämpning av
6 kap. 3 och 4 §§ denna lag i
paragrafernas lydelse före den
1 januari 2001.
För kostnader som den enskilde
har med anledning av sådan utred-
ning som avses i första och andra
styckena lämnas ersättning i enlig-
het med vad regeringen eller, efter
regeringen bemyndigande. Riks-
försäkringsverket föreskriver.
§'2
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning utges i form av
1. inkomstrelaterad ersättning
enligt 8 kap. samt
2. garantiersättning enligt
9 kap.
Prop. 2000/01:96
Särskilda bestämmelser om ak-
tivitetsersättning
Försäkringskassan skall, i sam-
band med ett beslut om att bevilja
en försäkrad aktivitetsersättning,
undersöka om han eller hon under
den tid ersättningen skall utges
kan delta i aktiviteter som kan
antas ha en gynnsam inverkan på
hans eller hennes sjukdomstill-
stånd eller fysiska eller psykiska
prestationsförmåga.
Om den försäkrade bedöms
kunna delta i aktiviteter skall för-
säkringskassan i samråd med
honom eller henne utarbeta en
plan för sådana aktiviteter. För-
säkringskassan skal! därvid i möj-
ligaste mån tillgodose den försäk-
rades önskemål.
12 Senaste lydelse 2000:774.
16
Försäkringskassan skall verka Prop. 2000/01:96
för att de planerade aktiviteterna
kommer till stånd. Försäkrings-
kassan skall också samordna de
insatser som behövs och se till att
åtgärder vidtas för att underlätta
för den försäkrade att delta i akti-
viteterna.
Som aktiviteter enligt denna
paragraf avses inte sådana åt-
gärder som anges i 3 b §.
6§
Särskild ersättning kan utges för
kostnader som uppstår för den
försäkrade med anledning av de
aktiviteter som han eller hon del-
tar i. Ytterligare föreskrifter om
sådan ersättning meddelas av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Aktivitetsersättning vid utbildning
på grundskolenivå och gymnasial
nivå
7§
En försäkrad som på grund av
funktionshinder ännu inte har av-
slutat utbildning på grundskole-
nivå och gymnasial nivå vid in-
gången av juli månad det år då
han eller hon fyller 19 år har rätt
till hel aktivitetsersättning under
den tid skolgången varar.
Vid prövning av rätten till akti-
vitetsersättning enligt första stycket
bortses från vad som i detta
kapitel sägs om arbetsförmågans
nedsättning.
17
8 kapf Om inkomstrelaterad
sjukersättning och inkomstrelate-
rad aktivitetsersättning
Om rätten till ersättning
l§
Rätt till inkomstrelaterad sjuk-
ersättning eller aktivitetsersättning
har en försäkrad som avses i
7 kap. om det för honom eller
henne har fastställts pensions-
grundande inkomst enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension för minst ett år
under en viss tidsperiod (ramtid)
närmast före det år då för-
säkringsfallet inträffat.
Om ramtid
2§
Ramtiden är, om inte annat
följer av 8 §,
5 år för den som uppnår 53 års
eller högre ålder det år då
försäkringsfallet inträffar,
6 år för den som uppnår 50 men
inte 53 års ålder det år då
försäkringsfallet inträffar,
7 år för den som uppnår 47 men
inte 50 års ålder det år då
försäkringsfallet inträffar, samt
8 år för den som uppnår 46 års
eller lägre ålder det år då
försäkringsfallet inträffar.
Om antagandeinkomst
3 §
Inkomstrelaterad sjukersättning
och aktivitetsersättning beräknas
på grundval av en antagandein-
komst som beräknas enligt 4-8 §§.
Antagandeinkomsten anknyts till
prisbasbeloppet för det år då er-
sättningen skall börja utges och
omräknas vid förändringar av detta.
11 Tidigare 8 kap. upphävt genom 2000:461.
Prop. 2000/01:96
18
4§
Antagandeinkomsten beräknas
med ledning av den försäkrades
bruttoårsinkomster inom ramtiden.
Med bruttoårsinkomst avses,
med den begränsning som anges i
5§,
1. pensionsgrundande inkomst
enligt 2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
med tillägg för debiterade all-
männa pensionsavgifter för re-
spektive år, samt
2. pensionsgrundande belopp
som tillgodoräknats med anled-
ning av sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning.
5§
Vid beräkning av bruttoårs-
inkomst bortses från pensions-
grundande inkomster och pen-
sionsgrundande belopp som sam-
mantagna överstiger 7,5 gånger
det för inkomståret gällande pris-
basbeloppet.
6§
Bruttoårsinkomsten räknas om
med hänsyn till förändringar i
prisbasbeloppet genom att brutto-
årsinkomsten multipliceras med
kvoten av prisbasbeloppet för det
år sjukersättningen eller aktivi-
tetsersättningen skall börja utges
och prisbasbeloppet för det år
bruttoårsinkomsten hänför sig till.
7§
Antagandeinkomsten utgör
genomsnittet av de tre högsta en-
ligt 6 § omräknade bruttoårs-
inkomsterna inom ramtiden.
Om endast en eller två brutto-
årsinkomster kan tillgodoräknas
inom ramtiden upptas vid beräk-
ning av antagandeinkomst enligt
första stycket två respektive en
bruttoårsinkomst med noll kronor.
Prop. 2000/01:96
19
Vid beräkning av inkomstrelate-
rad aktivitetsersättning får, om det
medför en högre antagandein-
komst, vid tillämpning av 7 § i
stället användas de två högsta en-
ligt § omräknade bruttoårsin-
komsterna inom en ramtid av tre
år.
Om, vid tillämpning av första
stycket, endast en bruttoårs-
inkomst kan tillgodoräknas inom
ramtiden upptas vid beräkning av
antagandeinkomsten en brutto-
årsinkomst med noll kronor.
Om, vid beräkning av antagan-
deinkomst enligt denna paragraf
den försäkrade kan tillgodoräknas
en bruttoårsinkomst året före det
år då försäkringsfallet inträffar
men denna är lägre än den sjuk-
penninggrundande inkomst enligt
3 kap. som den försäkrade har vid
tidpunkten för försäkringsfallet
eller den inkomst som då skulle ha
utgjort hans eller hennes sjukpen-
ninggrundande inkomst om försäk-
ringskassan hade känt till samtliga
förhållanden, får den sjukpenning-
grundande inkomsten i stället ut-
göra bruttoårsinkomst.
Om ersättning
Ifel inkomstrelaterad sjuker-
sättning och aktivitetsersättning
utges för år räknat med 64 procent
av den försäkrades antagande-
inkomst.
Partiell inkomstrelaterad sjuk-
ersättning och aktivitetsersättning
utges för år räknat med så stor
andel av hel sådan ersättning som
motsvarar den andel av sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
som den försäkrade har rätt till
enligt 7 kap. 2 § andra - fjärde
styckena.
Prop. 2000/01:96
20
W
Från inkomstrelaterad sjuker-
sättning och aktivitetsersättning
skall avräknas sådana förmåner
som utges till den försäkrade en-
ligt utländsk lagstiftning och som
motsvarar sjukersättning eller ak-
tivitetsersättning eller som utgör
pension vid invaliditet.
9 kap14. Om sjukersättning och
aktivitetsersättning i form av
garantiersättning
Om rätten till ersättning
i§
Rätt till sjukersättning och akti-
vitetsersättning i form av garanti-
ersättning har en försäkrad som
avses i 7 kap. och som saknar in-
komstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 8 kap.
eller vars inkomstrelaterade er-
sättning enligt samma kapitel
understiger en viss nivå (garanti-
nivå). Garantiersättningen är be-
roende av försäkringstid.
Om försäkringstid
2§
Försäkringstid för rätt till
garantiersättning tillgodoräknas
en försäkrad
1. enligt 3-5 §§ under tiden från
och med det år då han eller hon
fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet (faktisk försäk-
ringstid),
2. enligt 6 § för tiden därefter
till och med det år då han eller
hon fyller 64 år (framtida försäk-
ringstid), och
3. enligt 7 om försäkringsfallet
har inträffat före 18 års ålder.
Faktisk försäkringstid och
framtida försäkringstid sätts ned
var för sig till närmaste antal hela
Prop. 2000/01:96
14 Tidigare 9 kap. upphävt genom 2000:774.
21
månader. Den sammanlagda för-
säkringstiden utgör summan av
faktisk försäkringstid och framtida
försäkringstid. Denna skall sättas
ned till närmaste antal hela år.
3§
Som faktisk försäkringstid räk-
nas
1. tid under vilken en person an-
ses ha varit bosatt i Sverige enligt
2 kap. socialförsäkringslagen
(1999:799),
2. tid under vilken en person
före tidpunkten för bosättning
enligt 1 oavbrutet har vistats i
Sverige efter att ha ansökt om
uppehållstillstånd.
4§
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
tillämpning av 3 kap. 2 eller 3 §
utlänningslagen (1989:529) skal!
som faktisk försäkringstid även
tillgodoräknas tid då han eller hon
har varit bosatt i sitt tidigare
hemland från och med det år då
han eller hon fyllde 16 år till tid-
punkten då han eller hon först an-
kom till Sverige. Därvid skall en
så stor andel av tiden i hemlandet
tillgodoräknas som svarar mot
förhållandet mellan den tid under
vilken den försäkrade har varit
bosatt i Sverige från den första
ankomsten till landet till och med
året Jöre försäkringsfallet och hela
tidsrymden från det att den försäk-
rade första gången kom till landet
till och med året före försäkrings-
fallet. Vid beräkning enligt detta
stycke bortses Jrån tid för vilken
den försäkrade, vid bosättning i
Sverige, har rätt till sådan ersätt-
ning från det andra landet och
som inte enligt 11 § andra stycket
skall ligga till grundJör beräkning
av garantiersättning.
Med tid för bosättning i hem-
landet likställs tid under vilken
Prop. 2000/01:96
22
den försäkrade före den första Prop. 2000/01:96
ankomsten till Sverige befunnit sig
1 annat land där han eller hon be-
retts en tillfällig fristad.
5§
Vid beräkning av faktisk försäk-
ringstid för en person som enligt
2 kap. 4 § socialförsäkringslagen
(1999:799) anses bosatt i Sverige
även under vistelse utomlands
skall bortses från tid för vilken den
utsände, vid bosättning i Sverige,
har rätt till sådan ersättning från
det andra landet som inte enligt
11 § andra stycket skall ligga till
grund for beräkning av garantier-
sättning.
6§
Om den faktiska försäkrings-
tiden enligt 3-5 §§ utgör minst
fyra femtedelar av tiden från och
med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet räknas hela tiden
därefter till och med det år den
försäkrade fyller 64 år som fram-
tida försäkringstid.
Om den faktiska försäkrings-
tiden utgör mindre än fyra femte-
delar av tiden från och med det år
då den försäkrade fyller 16 år till
och med året före försäkringsfallet
skall som framtida försäkringstid
räknas en så stor andel av tiden
från och med året för för-
säkringsfallet till och med det år
då den försäkrade fyller 64 år som
motsvarar förhållandet mellan den
faktiska försäkringstiden och fyra
femtedelar av tiden från och med
det år den försäkrade fyllde 16 år
till och med året före försäk-
ringsfallet.
7§
Om försäkringsfallet har in-
träffat före ingången av det år då
den försäkrade fyllde 18 år, får
försäkringstid i stället för vad som
23
följer av 6 § tillgodoräknas enligt
andra och tredje styckena.
För en försäkrad som är svensk
medborgare skall som försäk-
ringstid tillgodoräknas tiden från
och med det år då han eller hon
fyllde 16 år till och med det år då
han eller hon uppnår 64 års ålder,
llänsyn skall dock inte tas till tid
då den försäkrade efter fyllda 16
år inte har uppfyllt förutsätt-
ningarna för tillgodoräknande av
försäkringstid enligt 3-5 §§.
För en försäkrad som är ut-
ländsk medborgare skall vad som
sägs i andra stycket gälla under
förutsättning att han eller hon är
bosatt i Sverige sedan minst fem
år.
Om garantinivå
Garantinivån för hel sjukersätt-
ning motsvarar för år räknat 2,40
gånger prisbasbeloppet.
9§
Garantinivån för hel aktivitets-
ersättning motsvarar för år räknat
2,10 gånger prisbasbeloppet till
och med månaden före den månad
då den försäkrade fyller 21 år,
2,15 gånger prisbasbeloppet
från och med den månad då den
försäkrade fyller 21 år till och med
månaden före den månad då han
eller hon fyller 23 år,
2,20 gånger prisbasbeloppet
från och med den månad då den
försäkrade fyller 23 år till och med
månaden före den månad då han
eller hon fyller 25 år,
2,25 gånger prisbasbeloppet
från och med den månad då den
försäkrade fyller 25 år till och med
månaden före den månad då han
eller hon fyller 27 år,
2,30 gånger prisbasbeloppet
från och med den månad då den
försäkrade fyller 27 år till och med
Prop. 2000/01:96
24
månaden före den månad då han
eller hon fyller 29 år, samt
2,35 gånger prisbasbeloppet
från och med den månad då den
försäkrade fyller 29 år till och med
månaden före den månad då han
eller hon fyller 30 år.
Om beräkning
10§
Garantiersättning utges endast
till den som kan tillgodoräknas en
försäkringstid om minst tre år.
11 §
Till grund för beräkning av
garantiersättning skall ligga den
inkomstrelaterade sjukersättning
eller aktivitetsersättning enligt
8 kap. som den försäkrade har rätt
till för det år som garantiersätt-
ningen avser, före reducering med
livränta enligt 17 kap. 2 §.
Med inkomstrelaterad sjuker-
sättning och aktivitetsersättning
avses i detta kapitel även sådana
utländska förmåner som enligt
8 kap. 10 § skall avräknas från in-
komstrelaterad ersättning, dock
inte om de är att likställa med
garantiersättning enligt detta
kapitel.
12 §
För den som saknar inkomst-
relaterad sjukersättning eller akti-
vitetsersättning utgör årlig hel
garantiersättning ett belopp mot-
svarande garantinivån.
För den vars inkomstrelaterade
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning för år räknat understiger
garantinivån utgör årlig garanti-
ersättning ett belopp motsvarande
skillnaden mellan garantinivån
och den årliga inkomstrelaterade
ersättningen enligt 11 §.
Beräkning enligt andra stycket
görs efter det att garantinivån av-
kortats enligt 13 §.
Prop. 2000/01:96
25
För den som inte kan tillgodo-
räknas 40 års försäkringstid skall
garantinivån enligt 8 eller 9 § av-
kortas till så stor andel av denna
som svarar mot förhållandet
mellan det antal år för vilka för-
säkringstid kan tillgodoräknas och
talet 40.
14 §
Prop. 2000/01:96
16 kap. Om utgivande av pension
m.m.
Den som önskar pension skall
göra ansökan hos allmän försäk-
ringskassa i enlighet med vad
regeringen förordnar.
Uppbär en försäkrad sjukpen-
ning eller ersättning för sjukhus-
vård eller rchabiliteringspenning
enligt denna lag, får försäkrings-
kassan tillerkänna honom förtids-
pension utan hinder av att han inte
gjort ansökan därom. Detsamma
skall gälla då en försäkrad uppbär
sjukpenning, ersättning för sjuk-
husvård eller livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens för-
ordnande.
Uppbär en försäkrad sjukbidrag,
far den tid för vilken förmånen
Garantiersättning till den som
har rätt till partiell sjukersättning
eller aktivitetsersättning enligt
7 kap. 2 § utgör en så stor andel
av hel garantiersättning beräknad
enligt 10-13 §§ som svarar mot
den grad av sjukersättning eller
aktivitetsersättning den försäkrade
har rätt till.
16 kap. Om utbetalning av sjuk-
ersättning och aktivitetsersätt-
ning, m.m.
§15
Den som önskar sjukersättning
eller aktivitetsersättning skall göra
ansökan hos allmän försäkrings-
kassa i enlighet med vad rege-
ringen förordnar.
Uppbär en försäkrad sjukpen-
ning eller ersättning för sjukhus-
vård eller rchabiliteringspenning
enligt denna lag, far försäkrings-
kassan tillerkänna honom eller
henne sjukersättning eller aklivi-
tetsersättning utan hinder av att
han eller hon inte gjort ansökan
därom. Detsamma skall gälla då en
försäkrad uppbär sjukpenning,
ersättning för sjukhusvård eller
livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utges
enligt annan författning eller på
grund av regeringens förordnande.
Uppbär en försäkrad tidsbegrän-
sad sjukersättning eller aktivitets-
15 Senaste lydelse 2000:775.
26
skall utges förlängas utan att an-
sökan har gjorts. Motsvarande
gäller i fråga om särskild efter-
levandepension som tillerkänts en
efterlevande för begränsad tid.
För kostnader för läkarunder-
sökning och läkarutlåtande vid
ansökan om förtidspension eller
särskild efterlevandepension skall
ersättning lämnas i enlighet med
vad regeringen eller, efter reger-
ingens bemyndigande, Riksförsäk-
ringsverket föreskriver.
Som villkor för rätt till förtids-
pension far anges att den försäk-
rade skall under högst 30 dagar
vara intagen på visst sjukhus, vis-
tas på vårdinrättning för försäk-
ringsmedicinsk utredning eller
underkasta sig undersökning av
viss läkare. Motsvarande gäller i
fråga om särskild efterlevande-
pension. För kostnader som upp-
står med anledning av ett sådant
villkor skall ersättning lämnas i
enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
I fråga om rätt till förtidspension
gäller även vissa bestämmelser om
utredning i 7 kap. 3 b §.
ersättning, far den tid för vilken
förmånen skall utges förlängas
utan att ansökan har gjorts.
För kostnader för läkarunder-
sökning och läkarutlåtande vid
ansökan om sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall ersättning
lämnas i enlighet med vad rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Riksförsäkrings-
verket föreskriver.
§!6
Som villkor för rätt till sjuker-
sättning och aktivitetsersättning
far anges att den försäkrade skall
under högst 30 dagar vara intagen
på visst sjukhus, vistas på vårdin-
rättning för försäkringsmedicinsk
utredning eller genomgå under-
sökning av viss läkare. För kost-
nader som uppstår med anledning
av ett sådant villkor skall ersätt-
ning lämnas i enlighet med vad
regeringen förordnar.
I fråga om rätt till sjukersättning
och aktivitetsersättning gäller även
vissa bestämmelser om utredning i
7 kap. 3 b §.
Prop. 2000/01:96
Pension skall betalas ut
månadsvis. Om årspensionen upp-
går till högst 2 400 kronor skall
dock, om det inte finns särskilda
skäl, utbetalning ske i efterskott en
eller två gånger per år. Efter över-
enskommelse med den pensions-
berättigade får utbetalning även i
annat fall ske en eller två gånger
per år.
Vid beräkning av pensionsbe-
lopp för månad skall den årspen-
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning skall betalas ut månads-
vis. Om det årliga beloppet av
sådana förmåner uppgår till högst
2 400 kronor skall dock, om det
inte finns särskilda skäl, utbetal-
ning ske i efterskott en eller två
gånger per år. Efter överens-
kommelse med den försäkrade får
utbetalning även i annat fall ske en
eller två gånger per år.
Vid beräkning av »ww/sbelopp
för sjukersättning och aktivitetser-
16 Senaste lydelse 2000:774.
17 Senaste lydelse 2000:774.
27
sion, som beräkningen grundar sig
på, avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med
tolv. Är årspensionsbeloppet lägre
än tolv kronor, bortfaller pensio-
nen för den månad som beräk-
ningen avser. Vid tillämpning av
vad nu sagts skall samtliga den
pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner anses som en
pension. Avrundning skall i första
hand göras på folkpension enligt 7
eller 8 kap.
Förtidspension utges från och
med den månad då rätt till pensio-
nen inträtt. I fall som avses i 1 §
andra stycket utges dock förtids-
pension från och med månaden
näst efter den då beslutet om pen-
sion meddelats.
Efterlevandepension utges från
och med den månad då den för-
säkrade avlidit eller, om han eller
hon vid sin död uppbar förtidspen-
sion eller ålderspension enligt
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension, från och
med månaden näst efter den då
dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till efterlevande-
pension vid annan tidpunkt än som
avses i andra stycket, skall pensio-
nen betalas ut för tid från och med
den månad då rätten inträtt.
Pension far inte betalas ut för
längre tid tillbaka än tre månader
eller i fråga om barnpension, två år
före ansökningsmånaden.
Det belopp som först förfaller
til! betalning efter beslut om barn-
pension enligt 14 kap. 2 § skall
minskas med vad som utbetalats i
omställningspension enligt 14 kap.
4 § eller särskild efterlevandepen-
sion enligt 14 kap. 5 § för den lid
som barnpensionsbeloppet avser
sättning skall det årliga belopp,
som beräkningen grundar sig på,
avrundas till närmaste hela krontal
som är jämnt delbart med tolv. Är
t/tV årliga beloppet av sjukersätt-
ning och aktivitetsersättning lägre
än tolv kronor, bortfaller ersätt-
ningen för den månad som beräk-
ningen avser. Avrundning skall i
första hand göras på garantiersätt-
ning enligt 9 kap.
5§18
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning utges från och med den
månad då rätt till förmånen inträtt.
I fall som avses i 1 § andra stycket
utges dock sjukersättning och ak-
tivitetsersättning från och med
månaden efter den då beslutet om
förmånen meddelats.
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning får inte betalas ut för
längre tid tillbaka än tre månader
före ansökningsmånaden.
Is Senaste lydelse 2000:774.
Prop. 2000/01:96
28
utöver vad som skulle ha utgetts
om beslutet om barnpension före-
legat vid utbetalningen av om-
ställningspensionen eller den sär-
skilda efterlevandepensionen.
I
Ändring av pension skall gälla
från och med månaden näst efter
den varunder anledning till änd-
ringen uppkommit.
Vad som föreskrivs i 1 § första,
andra och fjärde styckena samt 2 §
gäller även i fråga om ökning av
pension. I fall då ökningen kräver
ansökan av den pensionsberättiga-
de tillämpas 5 § femte stycket.
Vad som sägs i denna paragraf
skall inte tillämpas i fråga om änd-
ring av pension i anledning av för-
ändring av basbeloppet.
Prop. 2000/01:96
§'9..
Ändring av sjukersättning och
aktivitetsersättning skall gälla från
och med månaden efter den under
vilken anledning till ändringen
uppkommit.
Vad som föreskrivs i 1 § första,
andra och fjärde styckena samt 2 §
gäller även i fråga om ökning av
sjukersättning och aktivitetsersätt-
ning. I fall då ökningen kräver
ansökan av den som är berättigad
till sådan ersättning tillämpas 5 §
andra stycket.
Vad som sägs i denna paragraf
skall inte tillämpas i fråga om änd-
ring av sjukersättning och aktivi-
tetsersättning i anledning av för-
ändring av prisbasbeloppet.
Om arbetsförmågan väsentligt
förbättras för en försäkrad som
uppbär förtidspension, skall pen-
sionen dras in eller minskas med
hänsyn till förbättringen. En för-
säkrad som regelbundet och under
en längre tid har uppvisat en ar-
betsförmåga som han eller hon
antogs sakna när beslutet om för-
tidspension fattades skall därvid,
om inte annat framkommer, antas
ha en väsentligt förbättrad arbets-
förmåga.
Sådan pension som omfattas av
ett beslut enligt 15 § eller som har
vilandeförklarats enligt 16 § far
inte dras in eller minskas på gnind
av att den försäkrade under den tid
och i den omfattning som anges i
beslutet genom förvärvsarbete har
Om arbetsförmågan väsentligt
förbättras för en försäkrad som
uppbär sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning, skall förmånen dras
in eller minskas med hänsyn till
förbättringen. En försäkrad som
regelbundet och under en längre
tid har uppvisat en arbetsförmåga
som han eller hon antogs sakna när
beslutet om sjukersättning eller
aktivitetsersättning fattades skall
därvid, om inte annat framkom-
mer, antas ha en väsentligt förbätt-
rad arbetsförmåga.
Sådan sjukersättning eller akti-
vitetsersättning som omfattas av
ett beslut enligt 15 § eller som har
vilandeförklarats enligt 16 § får
inte dras in eller minskas på grund
av att den försäkrade under den tid
och i den omfattning som anges i
19 Senaste lydelse 1988:881.
20 Senaste lydelse 1999:1363.
29
uppvisat en väsentligt förbättrad beslutet genom förvärvsarbete har Prop. 2000/01:96
arbetsförmåga. uppvisat en väsentligt förbättrad
arbetsförmåga.
Aktivitetsersättning får inte dras
in eller minskas på grund av att
den försäkrade deltar i sådan akti-
vitet som avses i 7 kap. 5
7b
En försäkrad som förvärvsar-
betar med utnyttjande av en ar-
betsförmåga som han eller hon
antogs sakna när beslutet om för-
tidspension fattades har inte rätt att
uppbära förtidspension för samma
tid och i den omfattning som för-
värvsarbetet utförs. Detta gäller
doek inte sådan förtidspension
som omfattas av ett beslut enligt
15 §.
§21
En försäkrad som förvärvsarbe-
tar med utnyttjande av en arbets-
förmåga som han eller hon antogs
sakna när beslutet om sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning fat-
tades har inte rätt att uppbära så-
dan ersättning för samma tid och i
den omfattning som förvärvsarbe-
tet utförs. Detta gäller dock inte
sådan sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning som omfattas av ett
beslut enligt 15 §.
Den som uppbär förtidspension
enligt 7 kap. I § eller 13 kap. I §
är skyldig att utan oskäligt dröjs-
mål anmäla till allmän försäk-
ringskassa om han eller hon börjar
förvärvsarbeta, börjar förvärvs-
arbeta i större omfattning än tidi-
gare, fortsätter att förvärvsarbeta
efter tid som avses i 15-17 §§ eller
om hans eller hennes arbetsför-
måga väsentligt förbättras utan att
han eller hon börjar förvärvs-
arbeta, börjar förvärvsarbeta i
större utsträckning än tidigare eller
fortsätter att förvärvsarbeta efter
tid som avses i 15-17 §§. Mot-
svarande skall gälla den som upp-
bär efterlevandepension, om för-
hållandena ändras så att rätten till
pensionen påverkas. År den för-
säkrade omyndig, åvilar anmäl-
ningsskyldigheten förmyndaren.
Om den försäkrade har en god
man eller förvaltare enligt föräld-
rabalkcn, har denne motsvarande
8 §22
Den som uppbär sjukersättning
eller aktivitetsersättning är skyldig
att utan oskäligt dröjsmål anmäla
till allmän försäkringskassa om
han eller hon börjar förvärvs-
arbeta, börjar förvärvsarbeta i
större omfattning än tidigare eller
fortsätter att förvärvsarbeta efter
tid som avses i 15-17 §§, eller om
hans eller hennes arbetsförmåga
väsentligt förbättras utan att han
eller hon börjar förvärvsarbeta,
börjar förvärvsarbeta i större ut-
sträckning än tidigare eller fort-
sätter att förvärvsarbeta efter tid
som avses i 15-17 §§. Om den
försäkrade har en god man eller
förvaltare enligt föräldrabalken,
har denne motsvarande skyldighet
att göra anmälan, om det kan anses
ingå i uppdraget.
21 Senaste lydelse 1999:1363.
22 Senaste lydelse 2000:774.
30
skyldighet att göra anmälan, om
det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan som avses i
första stycket utan giltigt skäl, far
pensionen dras in för viss tid eller
tills vidare.
Pension utges, om inte något
annat är särskilt föreskrivet, till
och med den månad då den pen-
sionsberättigade avlidit eller rätten
till förmånen annars upphört.
Omställningspension och sär-
skild efterlevandepension utges
längst till och med månaden före
den då den efterlevande fyller 65
år.
9§23
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning utges, om inte något annat
är särskilt föreskrivet, till och med
den månad då den försäkrade av-
lidit eller rätten till förmånen an-
nars upphört.
Försäkringskassan får efter an-
sökan av den försäkrade besluta att
dennes förtidspension i den om-
fattning som anges i 15 och 16 §§
skall betalas ut eller förklaras
vilande under tid som den försäk-
rade förvärvsarbetar med utnytt-
jande av en arbetsförmåga som
han eller hon antogs sakna när
beslutet om förtidspension fatta-
des. Ett sådant beslut får endast
fattas om den försäkrade under
minst tolv månader omedelbart
dessförinnan har uppburit förtids-
pension.
Förtidspension som har för-
klarats vilande skall inte betalas ut
för den tid som vilandeför-
klaringen avser.
Vilandeförklaring får avse hel
förtidspension eller en sådan kvot-
del av pension som anges i 7 kap.
2 §. Vid bedömning av hur stor del
av pensionen som skall vilande-
förklaras skall beaktas omfatt-
ningen av det förvärvsarbete som
Prop. 2000/01:96
Underlåts anmälan som avses i
första stycket utan giltigt skäl, får
sjukersättningen eller aktivitetser-
sättningen dras in för viss tid eller
tills vidare.
14 §24
Försäkringskassan får efter an-
sökan av den försäkrade besluta att
dennes sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning i den omfattning
som anges i 15 och 16 §§ skall
betalas ut eller förklaras vilande
under tid som den försäkrade för-
värvsarbetar med utnyttjande av en
arbetsförmåga som han eller hon
antogs sakna när beslutet om för-
månen fattades. Ett sådant beslut
får endast fattas om den försäkrade
under minst tolv månader omedel-
bart dessförinnan har uppburit
sjukersättning eller aktivitets-
ersättning.
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning som har förklarats vilande
skall inte betalas ut för den tid som
vilandeförklaringen avser.
Vilandeförklaring får avse hel
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning eller en sådan kvotdel
därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid
bedömning av hur stor del av för-
månen som skall vilandeförklaras
skall beaktas omfattningen av det
23 Senaste lydelse 2000:774.
24 Senaste lydelse 1999:1363.
31
den försäkrade avser att utföra.
Försäkringskassan far besluta att
den försäkrade under en period om
tolv månader far förvärvsarbeta
högst tre månader utan att utbetal-
ningen av förtidspensionen
minskas med hänsyn till förvärvs-
arbetet.
Försäkringskassan far förklara
förtidspensionen vilande för tid
efter den period som har bestämts i
beslut enligt 15 §. Om något beslut
enligt 15 § inte har fattats far för-
säkringskassan i stället besluta att
förtidspensionen skall förklaras
vilande från och med den månad
som anges i ansökan.
Förtidspensionen får vilande-
förklaras enligt första stycket
under högst tolv månader, dock
längst till utgången av tolfte
månaden från och med den första
månad som beslutet enligt 15 §
omfattar. Om något beslut enligt
15 § inte har fattats får förtidspen-
sionen vilandeförklaras längst till
utgången av tolfte månaden från
och med den första månad som
beslutet omfattar.
För tid efter den period med
vilande förtidspension som har
bestämts enligt 16 § eller för tid
efter utgången av tolfte månaden
förvärvsarbete som den försäkrade
avser att utföra.
§25
Försäkringskassan far besluta att
den försäkrade under en period om
tolv månader far förvärvsarbeta
högst tre månader utan att utbetal-
ningen av sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen minskas
med hänsyn till förvärvsarbetet.
Försäkringskassan far förklara
sjukersättningen eller aktivitetser-
sättningen vilande för tid efter den
period som har bestämts i beslut
enligt 15 §. Om något beslut enligt
15 § inte har fattats far försäk-
ringskassan i stället besluta att
sjukersättningen eller aktivitetser-
sättningen skall förklaras vilande
från och med den månad som an-
ges i ansökan.
Sjukersättningen far vilandeför-
klaras enligt första stycket under
högst tolv månader, dock längst
till utgången av tolfte månaden
från och med den första månad
som beslutet enligt 15 § omfattar.
Om något beslut enligt 15 § inte
har fattats far sjukersättningen
vilandeförklaras längst till ut-
gången av tolfte månaden från och
med den första månad som be-
slutet omfattar.
Aktivitetsersättningen får vilan-
deförklaras enligt första stycket
längst till utgången av den period
som beslutet om aktivitetsersätt-
ning omfattar.
§27
För tid efter den period med
vilande sjukersättning som har
bestämts enligt 16 § eller för tid
efter utgången av tolfte månaden
Prop. 2000/01:96
25 Senaste lydelse 1999:1363.
26 Senaste lydelse 1999:1363.
27 Senaste lydelse 1999:1363.
32
från och med den första månad
som ett beslut enligt 15 § omfattar
får försäkringskassan, på ansökan
av den försäkrade, förklara för-
tidspensionen vilande under högst
24 månader. Därvid skall bestäm-
melserna i 14 § andra och tredje
styckena tillämpas.
från och med den första månad
som ett beslut enligt 15 § omfattar
får försäkringskassan, på ansökan
av den försäkrade, förklara sjuker-
sättningen vilande under högst 24
månader. Därvid skall bestämmel-
serna i 14 § andra och tredje
styckena tillämpas.
Prop. 2000/01:96
18 S28
Ett beslut om vilandeförklaring
enligt 16 eller 17 § skall upphävas
om den försäkrade begär det.
Försäkringskassan får utan att
den försäkrade har begärt det upp-
häva ett beslut om vilandeför-
klaring om den försäkrade insjuk-
nar och beräknas bli långvarigt
sjuk. Detsamma gäller om den
försäkrade har vilande förtidspen-
sion enligt 16 § och helt eller del-
vis avbryter det arbetsförsök som
legat till grund för beslutet om
vilandeförklaring för att i stället
uppbära föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning eller havande-
skapspenning.
Ett beslut om vilandeförklaring
enligt 16 eller 17 § skall upphävas
om den försäkrade begär det.
Försäkringskassan får utan att
den försäkrade har begärt det upp-
häva ett beslut om vilandeför-
klaring om den försäkrade insjuk-
nar och beräknas bli långvarigt
sjuk. Detsamma gäller om den
försäkrade har vilande sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning en-
ligt 16 § och helt eller delvis av-
bryter det arbetsförsök som legat
till grund för beslutet om vilande-
förklaring för att i stället uppbära
föräldrapenning, tillfällig föräldra-
penning eller havandeskapspen-
ning.
Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning be-
talats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och
beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för
samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva
ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det belopp som över-
stiger vad som skulle ha utgetts för perioden om beslut om båda ersätt-
ningarna hade förelegat samtidigt.
Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt
bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:000) utan villkor om återbetalning
får socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad
periodisk ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad
socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes samt hans makes
28 Senaste lydelse 1999:1363.
29 Lydelse enligt prop. 2000/01:80.
33
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 96
och minderåriga bams försörjning för den tid som den retroaktiva ersätt-
ningen avser.
I fråga om minskning av pen-
sion då livränta utgår enligt äldre
lagstiftning om yrkesskador gäller
Prop. 2000/01:96
2 §•
Äger pensionsberättigad rätt till
livränta på grund av obligatorisk
försäkring jämlikt lagen om för-
säkring Jör olycksfall i arbete,
lagen om försäkring Jör vissa
yrkessjukdomar eller lagen om
yrkesskadeförsäkring eller äger
han jämlikt annan lag eller sär-
skild författning eller enligt
regeringens förordnande rätt till
livränta, som bestämmes av eller
utbetalas från Riksförsäkrings-
verket, minskas honom eljest till-
kommande pension enligt vad
nedan stadgas. Motsvarande skall
äga tillämpning i fåll då livränta
utgår enligt utländsk lagstiftning
om yrkesskadeförsäkring. Medför
skada, för vilken livränta börjat
utgivas, återigen sjukdom som
berättigar till sjukpenning, skall
det anses som om livränta utginge
under sjukdomstiden. Har livränta
eller de! därav eller livränta för
viss tid utbytts mot ett engångsbe-
lopp, skall anses som om livränta
utginge eller den utgående liv-
räntan vore förhöjd med belopp
som enligt de vid utbytet tillämpa-
de försäkringstekniska grunderna
svarar mot engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension
i Jörm av förtidspension minskas
med tre fjärdedelar av den liv-
ränta som den pensionsberättiga-
de för samma tid har rätt till så-
som skadad. A vdrag på annan
förtidspension än hel sådan får
dock göras endast om skadan in-
träffat före den tidpunkt från
vilken pensionen utges. A vdrag på
I fråga om minskning av sjuker-
sättning då livränta utges enligt
äldre lagstiftning om yrkesskador
gäller 2 §.
Inkomstrelaterad sjukersättning
och sjukersättning i form av
garantiersättning skall minskas
enligt vad som sägs i andra stycket
om den försäkrade har rätt till
livränta på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller
annan lag eller särskild författning
eller enligt regeringens förordnan-
de har rätt till annan livränta, som
bestäms av eller betalas ut av
Riksförsäkringsverket. Motsvaran-
de skall gälla i fall då livränta
utges enligt utländsk lagstiftning
om yrkesskadeförsäkring. Minsk-
ning skall däremot inte ske på
grund av livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller annan livränta som
bestäms med tillämpning av den
lagen. Medför en skada för vilken
livränta har börjat utges återigen
sjukdom som berättigar till sjuk-
penning, skall det anses som om
livränta utgavs under sjukdoms-
tiden. Har livränta eller del därav
eller livränta för viss tid bytts ut
mot ett engångsbelopp, skall det
vid beräkning enligt andra stycket
anses som om den livränta som
utges har höjts med ett belopp som
svarar mot engångsbeloppet enligt
de försäkringstekniska grunder
som tillämpas vid utbytet.
Summan av inkomstrelaterad
sjukersättning och garantiersätt-
ning skall minskas med tre fjärde-
delar av varje livränta vars års-
helopp överstiger en sjättedel av
prisbasbeloppet och som den sjuk-
Senaste lydelse 2000:774.
34
tilläggspension får göras endast
om den pensionsberättigade kun-
nat tillgodoräkna sig pensions-
poäng för minst ett år vid den tid-
punkt då skadan inträffat.
Folkpension och tilläggspension
i form av efterlevandepension
minskas med tre fjärdedelar av
den livränta som den pensions-
berättigade för samma tid har rätt
till såsom efterlevande. Avdrag på
tilläggspension får dock göras
endast om den avlidne kunnat till-
godoräkna sig pensionspoäng för
minst ett år vid den tidpunkt då
skadan inträffat.
Minskning enligt denna para-
graf skall i första hand göras på
tilläggspension. Utan hinder av
vad som föreskrivs i paragrafen
skall folkpension i form av förtids-
pension eller barnpension alltid
utges med minst en fjärdedel av
det belopp som annars skulle ha
utgetts.
I fråga om samordning av pen-
sion med livränta som utgår enligt
eller eljest bestämmes med
tillämpning av lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring före-
skriv es i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 §
sagda lag.
17 §3
En socialförsäkringsnämnd skall
avgöra ärenden om rätt till förtids-
pension och särskild efterlevande-
pension, dock inte när det gäller
förutsättningarna för rätt till pen-
sion enligt 5 kap.
Socialförsäkringsnämnden skall
även avgöra ärenden om vilande-
förklaring av förtidspension enligt
16 kap. när det samtidigt med pen-
sionen utgetts sådan livränta som
samordnats med pensionen enligt
6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
ersättningsberättigade har rätt till
som skadad. Minskning skall där-
vid i första hand göras på garanti-
ersättningen. Sammanlagd sjuker-
sättning skall dock aldrig, på
grund av bestämmelserna i denna
paragraf, för månad räknat under-
stiga 5 procent av prisbasbe-
loppet.
Prop. 2000/01:96
Senaste lydelse 2000:774.
socialförsäkringsnämnd skall
avgöra ärenden om rätt till sjuker-
sättning och aktivitetsersättning,
dock inte när det gäller förutsätt-
ningarna för rätt till sådan ersätt-
ning enligt bestämmelserna om
försäkringstid i 9 kap.
Socialförsäkringsnämnden skall
även avgöra ärenden om vilande-
förklaring av sjukersättning och
aktivitetsersättning enligt 16 kap.
när det samtidigt med den ersätt-
ningen utgetts sådan livränta som
samordnats med ersättningen en-
35
arbetsskadeförsäkring. Socialför-
säkringsnämndcn skall dessutom
avgöra ärenden om rätt till för-
måner enligt vad som föreskrivs i
andra författningar.
Prop. 2000/01:96
ligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring. Social-
försäkringsnämnden skall dess-
utom avgöra ärenden om rätt till
förmåner enligt vad som föreskrivs
i andra författningar.
Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas,
skall nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkrings-
kassan skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en
tjänsteman vid försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol.
Vägrar en försäkrad utan giltig
anledning att genomgå sådan be-
handling, utredning eller rehabili-
tering som avses i 3 kap. 7 b och
8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4,
5 och 7 §§ far sjukpenning, sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
helt eller delvis tills vidare förväg-
ras honom eller henne, under för-
utsättning att han eller hon erinrats
om denna påföljd.
3 F
Ersättning enligt denna lag far dras in eller sättas ned, om den som är
berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har
dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller
särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap.
Ǥ;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt-
ning.
Vägrar en försäkrad utan giltig
anledning att genomgå sådan be-
handling, utredning eller rehabili-
tering som avses i 3 kap. 7 b och
8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4,
5 och 7 §§ får sjukpenning eller
förtidspension helt eller delvis tills
vidare förvägras honom, under
förutsättning att han erinrats om
denna påföljd. Motsvarande skall
gälla i fråga om särskild efter-
levandepension, om den efter-
levande utan giltig anledning väg-
rar att följa ett villkor som upp-
ställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall
underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller
vägrar att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller
sättas ned om omständigheterna motiverar det.
12 Senaste lydelse 1997:275.
36
21 kap.
Den som är bosatt här i landet, men inte är försäkrad för en sjukpen-
ning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket 2, uppgår till 60
kronor, skall från och med den månad då han eller hon fyller sexton år
kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpen-
ning eller sjukpenningtillägg.
Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig
för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den
som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjuk-
penningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berät-
tigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och
högst 60 kronor.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning
enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämp-
ning av 5 § sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av
3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällan-
de karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55
år.
Prop. 2000/01:96
Ersättning enligt denna paragraf
utges inte för tid efter ingången av
den månad då den försäkrade
böljar uppbära hel förtidspension
enligt denna lag eller hel ålders-
pension enligt lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.
Ersättning enligt denna paragraf
utges inte för tid efter ingången av
den månad då den försäkrade
börjar uppbära hel sjukersättning
eller aktivitetsersättning enligt
denna lag eller hel ålderspension
enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i denna
lag gäller också, om inte annat följer av punkterna 2-15, i fall då rätten
till sjukersättning eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som
inträffat före ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som
avser tid före ikraftträdandet.
3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomst-
relaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och beräkning av antagan-
deinkomst enligt 8 kap. 4 § skall i förekommande fall pensionsgrundande
belopp med anledning av förtidspension likställas med pensionsgrundan-
de inkomst eller pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning.
4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före år 2003
avses bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 januari 2003.
5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt till för
december månad 2002 och som han eller hon alltjämt i januari månad
2003 skulle haft rätt till om äldre bestämmelser fortfarande hade
tillämpats, skall vid ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av
Senaste lydelse 2000:775.
37
hel sjukersättning respektive hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad
som anges i punkterna 6-14.
Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall omfatta samma
tid som bestämts för sjukbidraget. För en försäkrad som är född år 1984
eller senare och som hade rätt till sjukbidrag för december månad 2002
far tidsbegränsad sjukersättning beviljas även för längre tid än som be-
stämts för sjukbidraget, dock inte längre än till och med juni månad det
år då han eller hon fyller 19 år.
Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa övergångsbe-
stämmelser skall även gälla sjukbidrag.
6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggspen-
sion i form av förtidspension utges därefter inkomstrelaterad sjukersätt-
ning enligt 8 kap. Antagandcinkomstcn skall därvid i stället för vad som
sägs i det kapitlet beräknas enligt punkten 7.
7. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande
prisbasbeloppct och produkten av detta basbelopp och den mcdclpcn-
sionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen.
Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade till-
godoräknats pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandeinkoms-
ten avkortas. Avkortning skall ske med en trettiondel av antagandein-
komsten för varje år som antalet år med pensionspoäng understiger 30.
8. Sjukersättning som avses i punkten 6 och garantiersättning enligt
9 kap. skall efter omvandlingen justeras med ett belopp (justerings-
bclopp) som fastställs som skillnaden mellan det underlag som avses i
punkten 9 eller 13 (beräkningsmässig garantiersättning) och garanti-
ersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett juste-
ringsbclopp som medför avräkning på sjukersättningen skall i första hand
reducera garantiersättningen.
Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justerings-
bclopp som medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbclopp
skall anknytas till prisbasbeloppct och omräknas vid förändringar av
detta.
9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig enligt in-
komstskattclagcn (1999:1229) utgör den beräkningsmässiga garantier-
sättningen skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punk-
ten 11, minskad på det sätt som anges i andra stycket, och summan av
den inkomstrelaterade sjukersättningen, i förekommande fall minskad
enligt 17 kap. 2 §, och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första stycket
skall göras med kvoten av kommunalskattcsatscn enligt punkten 12 och
talet ett minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med
skillnaden mellan grundavdraget enligt 63 kap. 3 § inkomstskattelagcn
för den omvandlade bruttoersättningen och grundavdraget enligt samma
paragraf för den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 10.
10. Den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 9 utgörs av folkpen-
sion i form av förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott, tilläggspension i form av förtidspension och utbe-
tald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i
januari 2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt
Prop. 2000/01:96
38
även sådan utländsk pension som avses i 63 kap. 6 § inkomstskattelagen
(1999:1229) och som skall betalas ut i januari 2003.
11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör sum-
man av den faktiska bruttoersättningen och värdet av det särskilda
grundavdraget enligt 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) i för-
hållande till grundavdraget enligt 3 § samma kapitel.
Värdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till grundavdraget
utgörs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett
minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden
mellan det särskilda grundavdraget och grundavdraget vid den faktiska
bruttoersättningen.
12. Vid beräkning enligt punkterna 9 och 11 skall med kommunal-
skattesats avses den skatte- och avgiftssats som följer av den för den för-
säkrade under inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen.
Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig skattetabell en-
ligt 11 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) för detta inkomstår,
skall den skattesats användas som följer av den skattetabell som hade
varit tillämplig om sådant beslut hade fattats.
13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid om-
vandlingen uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av
dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige utgör skillnaden
mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 14 och summan av
den inkomstrelaterade sjukersättningen och utbetald livränta som be-
stäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om förtidspensionen be-
skattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, summan av den faktiska bruttoersättningen och värdet av den
begränsning i skatteplikten som anges i 5 § 4 den lagen. Detta värde ut-
gör kvoten av skattesatsen i nämnda lag och talet ett minskat med samma
skattesats, multiplicerad med det belopp som inte är skattepliktigt.
För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i
Sverige utgörs den omvandlade bruttoersättningen av den faktiska
bruttoersättningen.
Den faktiska bruttoersättningen utgörs av folkpension i form av för-
tidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstill-
skott samt tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta
som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari
2003 om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande.
15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8 om
- sjukersättning efter omvandlingen skall utges med högre eller lägre
ersättningsgrad än tidigare,
- sjukersättning efter omvandlingen skall samordnas i högre eller lägre
grad med livränta som avses i 17 kap. 2 § eller livränta som bestäms med
tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller
- obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229)
inträder för en försäkrad som avses i punkten 13.
Prop. 2000/01:96
39
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1998:1755) om särskilda
insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag
samt 1-3 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:96
Nuvarande lydelse
För den som far tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall särskilda insatser
göras för att han eller hon skall
kunna fa en anställning motsva-
rande den återstående arbetsför-
mågan.
Den allmänna försäkringskassan
ansvarar för att särskilda insatser
kommer till stånd för att bereda
försäkrade med tre fjärdedels för-
tidspension eller sjukbidrag en
anställning motsvarande den åter-
stående arbetsförmågan.
För den som far tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag och
som bereds en anställning med
lönebidrag eller hos Samhall Ak-
tiebolag motsvarande den återstå-
ende arbetsförmågan, betalas er-
sättning för kostnaderna för an-
ställningen från den allmänna för-
säkringen enligt grunder som
regeringen bestämmer.
Föreslagen lydelse
1 §
För den som far tre fjärdedels
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall sär-
skilda insatser göras för att han
eller hon skall kunna få en anställ-
ning motsvarande den återstående
arbetsförmågan.
§
Den allmänna försäkringskassan
ansvarar för att särskilda insatser
kommer till stånd för att bereda
försäkrade med tre fjärdedels sjuk-
ersättning eller aktivitetsersättning
en anställning motsvarande den
återstående a rbets förmå ga n.
§
För den som far tre fjärdedels
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning och som bereds en an-
ställning med lönebidrag eller hos
Samhall Aktiebolag motsvarande
den återstående arbetsförmågan,
betalas ersättning för kostnaderna
för anställningen från den all-
männa försäkringen enligt grunder
som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande för särskilda insatser som avser tid före
ikraftträdandet.
40
Härigenom föreskrivs att 5, 6, 8, 14 och 17 §§ lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:96
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Rätt till handikappersättning har
den som har fyllt sexton år och
som innan han eller hon har fyllt
65 år för avsevärd tid har fått sin
5§’
Rätt till handikappersättning har
en försäkrad från och med juli
månad det år han eller hon fyller
19 år och som innan han eller hon
funktionsförmåga nedsatt i sådan
omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan,
eller
har fyllt 65 år för avsevärd tid har
fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning att han eller hon
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livs-
föringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda av-
seenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret,
grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det samman-
lagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvs-
arbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen
(1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovspröv-
ning är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65
års ålder.
6§
Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas storlek utgör
handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbe-
loppet.
Handikappersättning kan be- Handikappersättning kan be-
gränsas till viss tid. Behovet av
handikappersättning skall om-
prövas i samband med beslut om
förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och när den som uppbär handi-
kappersättning beviljas ålderspen-
sion enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
eller garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension.
gränsas till viss tid. Behovet av
handikappersättning skall om-
prövas i samband med beslut om
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring och när den
som uppbär handikappersättning
beviljas ålderspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension
enligt lagen (1998:702) om garan-
Senaste lydelse 1999:1412.
41
Omprövning skall också ske när
förhållanden som påverkar be-
hovet av handikappersättning har
ändrats.
För tid före den månad, då hel
förtidspension eller hel ålderspen-
sion börjar utges, utgör handi-
kappersättningen till den som är
blind, för år räknat, 69 procent av
prisbasbeloppct. För tid därefter
utgör ersättningen till den som är
blind 36 procent av prisbasbe-
loppet om inte stödbehovet ger an-
ledning till högre ersättning.
Handikappersättning till den som
36 procent av prisbasbeloppct om
högre ersättning.
En förälder har rätt till vårdbi-
drag för barn som inte har fyllt 16
år om
1. barnet på grund av sjukdom,
utvecklingsstörning eller annat
funktionshinder behöver särskild
tillsyn och vård under minst sex
månader, eller
2. det på grund av barnets sjuk-
dom eller funktionshinder upp-
kommer merkostnader.
Har föräldern flera funktions-
hindrade barn som inte har fyllt 16
år grundas bedömningen av rätten
till vårdbidrag på det samman-
lagda behovet av tillsyn och vård
samt på hur stora merkostnaderna
är.
Handikappersättning utges till
och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidzZ eller
rätten till förmånen annars har
upphörr. Motsvarande gäller för
vårdbidrag, som dock utges längst
till och med månaden före den då
barnet fyller 16 år.
tipension. Omprövning skall också
ske när förhållanden som påverkar
behovet av handikappersättning
har ändrats.
För tid före den månad, då hel
sjukersättning, hel aktivitetsersätt-
ning eller hel ålderspension börjar
utges utgör handikappersättningen
till den som är blind, för år räknat,
69 procent av prisbasbeloppct. För
tid därefter utgör ersättningen till
den som är blind 36 procent av
prisbasbcloppet om inte stödbe-
hovet ger anledning till högre er-
sättning.
är döv eller gravt hörselskadad utgör
inte stödbehovet ger anledning till
Prop. 2000/01:96
8§
En förälder har rätt till vård-
bidrag för barn till och med juni
månad det år då barnet fyller 19
år om
1. barnet på grund av sjukdom,
utvecklingsstörning eller annat
funktionshinder behöver särskild
tillsyn och vård under minst sex
månader, eller
2. det på grund av barnets sjuk-
dom eller funktionshinder upp-
kommer merkostnader.
Har föräldern flera funktions-
hindrade barn som avses i första
stycket gnindas bedömningen av
rätten till vårdbidrag på det sam-
manlagda behovet av tillsyn och
vård samt på hur stora merkostna-
derna är.
14 §
Handikappersättning utges till
och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade avlider eller
rätten till förmånen upphör. Mot-
svarande gäller för vårdbidrag,
som dock utges längst till och med
juni månad det år då barnet fyller
19 år.
42
17
Handikappersättning och vård-
bidrag skall betalas ut månadsvis.
När ersättningsbeloppet beräknas
för månad skall den ersättning för
år räknat från vilken beräkningen
utgår avrundas till närmaste kron-
tal som är jämnt delbart med tolv.
Om den ersättningsberättigade
förutom handikappersättningen
eller vårdbidraget även uppbär
förtidspension eller efterlevande-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, ålderspen-
sion enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
eller garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension
skall samtliga dessa ersättningar
anses som en ersättning vid av-
rundningen. Avrundning skall i
första hand göras på garantipen-
sionen, därefter på folkpensionen
och sedan på handikappersätt-
ningen eller vårdbidraget.
Handikappersättning och vård-
bidrag skall betalas ut månadsvis.
När ersättningsbeloppet beräknas
för månad skall den ersättning för
år räknat från vilken beräkningen
utgår avrundas till närmaste kron-
tal som är jämnt delbart med tolv.
Prop. 2000/01:96
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Den som vid ikraftträdandet uppbär handikappersättning har rätt till
sådan ersättning utan hinder av att kravet i 5 § första stycket nya lydelsen
på viss ålder inte är uppfyllt.
3. Föräldrar har inte rätt till vårdbidrag enligt 8 § nya lydelsen under
tid då barnet uppbär sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning.
43
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
dels att 1 kap. 10 § och 15 kap. 19 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 5 och 17 §§, 3 kap. 1, 4-7 och 19 §§, 4 kap. 1 och 9 §§,
5 kap. 13 §, 6 kap. 16 §, 12 kap. 1 och 2 §§ samt rubriken närmast före
3 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 17 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:96
5§'
Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rchabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på gnind av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som en allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller mot-
svarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostna-
der,
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro-
gram,
11. utbildningsbidrag för doktorander.
13. särskilt utbildningsbidrag,
14. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
15. dagpenning till totalför-
svarspliktiga som tjänstgör cnligt-
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt och till andra som far
dagpenning enligt de grunder som
gäller förtotal försvarspliktiga,
samt
15. dagpenning till totalför-
svarspliktiga som tjänstgör cnligt-
lagen (1994:1809) om totalför-
svarsplikt och till andra som far
dagpenning enligt de grunder som
gäller förtotalförsvarspliktiga,
Senaste lydelse 2000:1405.
44
16. bidrag från Sveriges för-
fattarfond och Konstnärsnämnden
i den utsträckning som regeringen
så föreskriver.
16. bidrag från Sveriges för-
fattarfond och Konstnärsnämnden
i den utsträckning som regeringen
så föreskriver, samt
17. inkomstrelaterad sjukersätt-
ning och inkomstrelaterad aktivi-
tetsersättning enligt 8 kap. lagen
om allmän försäkring.
Prop. 2000/01:96
17 §
Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall
beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensions-
poäng enligt 4 kap. 9 §, har betalats ut av en allmän försäkringskassa
eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande
och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare
beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid
före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt
förtidspension för vilken det skall
beräknas ett pensionsgrundande
belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag
och arfretofcjdelivränta enligt 4
kap. lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestämsmed tillämp-
ning av den lagen, skall det vid
tillämpning av första stycket anses
som om förtidspensionen har be-
talats utföre arbetsskadeXivrånlan.
Beviljas vid samma tidpunkt in-
komstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersätt-
ning enligt 8 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och livränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande livränta
som bestäms med tillämpning av
den lagen, skall det vid tillämp-
ning av första stycket anses som
om sjukersättningen eller aktivi-
tetsersättningen har betalats ut
före livräntan.
17 a §
Utges livränta enligt 4 kap.
lagen (1976:380) om arbetsska-
deförsäkring eller motsvarande
livränta som bestäms med tillämp-
ning av den lagen tillsammans
med sjukersättning eller aktivitets-
ersättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring är livräntan
inte pensionsgrundande till den
del den har samordnats med in-
komstrelaterad sådan ersättning.
45
3
Andra pensionsgnindande be-
lopp iln pensionsgrundande in-
komst är belopp som beräknats på
visst sätt för en försäkrad som har
uppburit förtidspension, för en
försäkrad som har fullgjort plikt-
tjänstgöring, för en försäkrad för-
älder till små barn samt för cn för-
säkrad som har studerat med stu-
diemedel.
Förtidspension
En försäkrad som för någon del
av ett år har uppburit förtidspen-
sion som har beräknats enligt
13 kap. 2 § lagen(l 962:381) om
allmän försäkring, skall tillgodo-
räknas ett pensionsgrundande be-
lopp för det året, om inte annat
följer av 6 eller 7 §. Detta gäller
dock endast för försäkrade som
under det året har fyllt högst 64
år.
Ett pensionsgrundande belopp
enligt 4 § skall, jör varje månad
för vilken förtidspensionen har
uppburits, motsvara en tolftedel av
summan av det för året gällande
förhöjda prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:38!) om allmän för-
sälcringoch produkten av detta
basbelopp och det poängmedeltal
som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
1 §
Andra pensionsgrundande be-
lopp än pensionsgrundande in-
komst är belopp som beräknats på
visst sätt för en försäkrad som har
uppburit inkomstrelaterad sjuker-
sättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning, för en försäk-
rad som har fullgjort plikttjänstgö-
ring, för en försäkrad förälder till
små barn samt för en försäkrad
som har studerat med studiemedel.
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning
4§
En försäkrad som för någon del
av ett år har uppburit inkomstre-
laterad sjukersättning eller in-
komstrelaterad aktivitetsersättning
enligt 8 kap. lagen( 1962:381) om
allmän försäkring, skall tillgodo-
räknas ett pensionsgrundande be-
lopp för det året, om inte annat
följer av 6 eller 7 §.
Bestämmelser om pensions-
grundande inkomst med anledning
av inkomstrelaterad sjukersättning
eller inkomstrelaterad aktivitetser-
sättning finns i 2 kap.
5§
Ett pensionsgrundande belopp
enligt 4 § skall jör hel inkomstre-
laterad sjukersättning och hel in-
komstrelaterad aktivitetsersättning
beräknas enligt följande. Den
antagandeinkomst som ligger till
grund jör den inkomstrelaterade
ersättningen skall minskas med ett
belopp motsvarande 7 procent av
antagandeinkomsten. Det pen-
sionsgrundande beloppet utgör för
varje månad som hel ersättning
uppburits skillnaden mellan en
tolftedel av den minskade an-
tagandeinkomsten och den pen-
Prop. 2000/01:96
2 Senaste lydelse 1999:1408.
46
Har den försäkrade för en
månad uppburit en fjärdedels,
halv, två tredjedels eller tre fjärde-
dels förtidspension skall det pen-
sionsgrnndande beloppet enligt
4 § för den månaden avse mot-
svarande andel av det belopp som
anges i första stycket i denna
paragraf.
Om förtidspensionen med
tillämpning av 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring har varit samordnad med pen-
sionsgnindande livränta skall
följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp
som avses i 5 § eller, om endast en
del av pensionen har varit samord-
nad med livräntan, en andel av det
beloppet som svarar mot den sam-
ordnade delen av pensionen, skall
tillgodoräknas den försäkrade en-
dast om och i den utsträckning det
överstiger den försäkrades livränta
före samordning.
Om en pensionsgrundande er-
sättning har betalats ut av en all-
män försäkringskassa eller en ar-
betslöshetskassa till en försäkrad
och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats för-
tidspension som är samordnad
med den tidigare utbetalade ersätt-
ningen, skall pensionsgrundande
belopp med anledning av förtids-
pensionen inte tillgodoräknas till
den del förtidspensionen avser tid
före den månad då den har betalats
ut.
sionsgrundande inkomsten av
nämnda ersättning efter avdrag
enligt 2 kap. 21 §.
Har den försäkrade för en
månad uppburit en fjärdedels,
halv, två tredjedels eller tre fjärde-
dels sjukersättning eller aktivitets-
ersättning skall vid beräkning en-
ligt första stycket användas så stor
andel av antagandeinkomsten som
svarar mot graden av sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning.
6§
Om sjukersättningen eller akti-
vitetsersättningen med tillämpning
av 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring har varit
samordnad med pensionsgnindan-
de livränta skall följande gälla.
Den del av antagandeinkomsten
som avses i 5 § eller, om endast en
del av sjukersättningen eller akti-
vitetsersättningen har varit sam-
ordnad med livräntan, en andel av
det beloppet som svarar mot den
samordnade delen av sjukersätt-
ningen eller aktivitetsersättningen,
skall tillgodoräknas den försäkrade
som pensionsgrundande belopp
endast om och i den utsträckning
det överstiger den försäkrades liv-
ränta före samordning.
7§
Om en pensionsgrundande er-
sättning har betalats ut av en all-
män försäkringskassa eller en ar-
betslöshetskassa till en försäkrad
och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
som är samordnad med den tidi-
gare utbetalade ersättningen, skall
pensionsgrundande belopp med
anledning av sjukersättningen
eller aktivitetsersättningen inte
tillgodoräknas till den del denna
ersättning avser tid före den
månad då den har betalats ut.
Prop. 2000/01:96
47
Vid beräkning enligt 17 § första
stycket 1 skall summan av den
pensionsgrundande inkomst och
det pensionsgrundande belopp för
förtidspension enligt 4 § som avser
året före barnets födelse räknas om
med hänsyn till förändringar av
prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Den omräknade summan skall
rundas av till närmaste lägre hund-
ratal kronor.
19 §
Vid beräkning enligt 17 § första
stycket 1 skall summan av den
pensionsgnindande inkomst och
det pensionsgrundande belopp för
inkomstrelaterad sjukersättning
eller inkomstrelaterad aktivitetser-
sättning enligt 4 § som avser året
före barnets födelse räknas om
med hänsyn till förändringar av
prisbasbeloppct enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Den omräknade summan skall
rundas av till närmaste lägre hund-
ratal kronor.
Prop. 2000/01:96
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid
sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pensionsgrun-
dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgif-
terna inte har betalats för inkomsterna.
1 §
För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensionsgnin-
dande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte an-
nat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år då
den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension
fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937
eller tidigare.
För varje år för vilket pensions-
grundande inkomst har fastställts
eller Jör vilket en försäkrad har
uppburit förtidspension enligt 13
kap. 2 § lagen (1962:381) om all-
män försäkring skall också, om
inte annat följer av 8 och 9 §§,
pensionspoäng fastställas för den
försäkrade. Pensionspoäng skall
dock inte fastställas för det år då
den försäkrade har avlidit eller för
år efter det då en försäkrad har
För varje år för vilket pensions-
grundande inkomst har fastställts
skall också, om inte annat följer av
8 och 9 §§, pensionspoäng fast-
ställas för den försäkrade. Pen-
sionspoäng skall dock inte fast-
ställas för det år då den försäkrade
haravlidit eller för år efter det då
en försäkrad har fyllt 64 år.
fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit
eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte
heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng
för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket
inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten
avgiftsbetalning.
48
En försäkrad som för någon del
av året har uppburit förtidspen-
sion enligt 13 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
skall, utöver pensionspoäng enligt
8 §, för varje månad för vilken han
eller hon har uppburit sådan pen-
sion tillgodoräknas en tolftedel av
det poängmedeltal som avses i
13 kap. 2 § andra stycket lagen om
allmän försäkring. Har den för-
säkrade uppburit en fjärdedels,
halv, två tredjedels eller tre fjär-
dedels förtidspension skall han
eller hon tillgodoräknas mot-
svarande andel av detta poängme-
deltal. Om pensionen har varit
samordnad med livränta med
tillämpning av 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring skall vad som föreskrivs i
3 kap. 6 § denna lag på mot-
svarande sätt tillämpas på pen-
sionspoäng enligt denna paragraf.
Aven 3 kap. 7 £ denna lag skall på
motsvarande sätt tillämpas vidbe-
stämmande av pensionspoäng.
§
Vid tillämpning av 8 § skall med
pensionsgrundande inkomst lik-
ställas pensionsgrundande belopp
enligt 3 kap. 4 §.
Prop. 2000/01:96
13 §3
Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbehåll-
ning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring en-
ligt 3 kap. 8 §, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn en-
ligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap.
24 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller
hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart
och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive
intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte
utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande in-
komst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och
andra styckena skall bortses från
pensionsgrundande inkomst som
enligt bestämmelserna om bristan-
de eller underlåten avgiftsbetal-
ning i 4 kap. 4 § inte legat till
grund för beräkning av pensions-
Vid bedömning enligt första och
andra styckena skall bortses från
pensionsgrundande inkomst som
enligt bestämmelserna om bristan-
de eller underlåten avgiftsbetal-
ning i 4 kap. 4 § inte legat till
grund för beräkning av pcnsions-
3 Senaste lydelse 1999:1408.
49
rätt. Vidare skall vid bedömning
enligt första och andra styckena
med pensionsgrundande inkomst
likställas pensionsgrundande be-
lopp för förtidspension enligt
3 kap. 4 §.
rätt. Vidare skall vid bedömning
enligt första och andra styckena
med pensionsgrundande inkomst
likställas pensionsgrundande be-
lopp för sjukersättning och aktivi-
tetsersättning enligt 3 kap. 4 §.
Prop. 2000/01:96
För en pensionsberättigad som
är född under något av åren 1911—
1927 skall tilläggspension beräk-
nas som om pensionspoäng kunnat
tillgodoräknas om han eller hon
hade fatt rätt till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring från och
med januari månad det år han eller
hon uppnått 65 års ålder. Detta
gäller dock endast om pensionen
därigenom blir större.
16 §
För en pensionsberättigad som
är född under något av åren 1911—
1927 skall tilläggspension beräk-
nas som om pensionspoäng kunnat
tillgodoräknas om han eller hon
hade fatt rätt till förtidspension
enligt 13 kap. 1 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring, z dess
lydelse före den 1 januari 2003,
från och med januari månad det år
han eller hon uppnått 65 års ålder.
Detta gäller dock endast om
pensionen därigenom blir större.
1 §4
Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan
skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensions-
berättigad som är född under något av åren 1938-1953 och som uppbär
inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan sär-
skild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han
eller hon fått rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till
ålderspension enligt denna lag och
är bosatt i Sverige inte tre månader
före ingången av den månad då
han eller hon fyller 70 år har an-
sökt om uttag av inkomst- eller
tilläggspension, skall den allmänna
försäkringskassan utreda om den
pensionsberättigade vill ta ut
ålderspension. För den som måna-
den före den då han eller hon
fyller 65 år har uppburit förtids-
pension eller särskild efterlevande-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall mot-
svarande gälla, om ansökan om
inkomst- eller tilläggspension en-
ligt denna lag inte har gjorts senast
Om en person som har rätt till
ålderspension enligt denna lag och
är bosatt i Sverige inte tre månader
före ingången av den månad då
han eller hon fyller 70 år har an-
sökt om uttag av inkomst- eller
tilläggspension, skall den allmänna
försäkringskassan utreda om den
pensionsberättigade vill ta ut
ålderspension. För den som måna-
den före den då han eller hon
fyller 65 år har uppburit sjuker-
sättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller särskild
efterlevandepension enligt lagen
(2000:462) om införande av lagen
(2000:461) om efterlevande-
pension och efterlevandestöd till
Senaste lydelse 1999:802.
50
förstnämnda månad.
barn skall motsvarande gälla, om
ansökan om inkomst- eller
tilläggspension enligt denna lag
inte har gjorts senast förstnämnda
månad.
Prop. 2000/01:96
2§
Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in
till den allmänna försäkringskassan.
Har den pensionsberättigade
uppburit förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring omedelbart före 65 års
ålder far inkomst- och tilläggspen-
sion beviljas för högst tre månader
före ansökningsmånaden, dock
tidigast från och med den månad
då den pensionsberättigade fyllde
65 år.
Har den pensionsberättigade
uppburit sjukersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller särskild efterlevande-
pension enligt lagen (2000:462)
om införande av lagen (2000:461)
om efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn omedelbart
före 65 års ålder far inkomst- och
tilläggspension beviljas för högst
tre månader före ansöknings-
månaden, dock tidigast från och
med den månad då den pensions-
berättigade fyllde 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande pensionsrätt för tid före ikraftträdandet.
51
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmän pensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1744) om allmän pensions-
avgift skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Prop. 2000/01:96
Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som
avses i 3 §, om inkomsterna un-
derstiger 27 procent av det för året
gällande prisbasbcloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Föreslagen lydelse
4 §'
Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som
avses i 3 §, om inkomsterna under-
stiger 27 procent av det for året
gällande prisbasbcloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Avgift skall inte heller betalas
på sådan inkomstrelaterad sjuker-
sättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning som anges i
2 kap. 5 § 17 lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Senaste lydelse 2000:1007.
52
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1998:676) om statlig
ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:96
Nuvarande lydelse
Avgiften utgör 18,5 procent av
sådana pensionsgnindande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
Om sådan livränta som avses i
2 § 5 med tillämpning av 6 kap.
1 § lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring har varit samord-
nad med förtidspension eller
efterlevandepension utgör avgiften
18,5 procent av det belopp som på
gnind av samordningen inte be-
talas ut.
Föreslagen lydelse
5§
Avgiften utgör 18,5 procent av
sådana pensionsgnindande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och sådan inkomst-
relaterad sjukersättning och in-
komstrelaterad aktivitetsersättning
som anges i 2 kap. 5 § 17 samma
lag.
6§
Om sådan livränta som avses i
2 § 5 med tillämpning av 6 kap.
1 § lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring har varit sam-
ordnad med efterlevandepension
utgör avgiften 18,5 procent av det
belopp som på grund av samord-
ningen inte betalas ut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
53
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:96
12 §2
Ett beslut om livränta skall omprövas, om ändring av betydelse har
skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. Livränta för för-
fluten tid får dock inte minskas eller dras in.
Ett beslut om vilandeförklaring
av förtidspension enligt 16 kap.
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall också omfatta sådan
livränta som enligt 6 kap. 1 § för-
sta stycket denna lag samordnats
med pensionen.
Ett beslut om vilandeförklaring
av sjukersättning eller aktivitetser-
sättning enligt 16 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall också omfatta sådan livränta
som enligt 6 kap. 1 § första stycket
denna lag samordnats med ersätt-
ningen.
För den tid under vilken en sådan vilandeförklaring gäller skall be-
slutas om livränta beräknad utifrån dels det livränteunderlag som legat
till grund för bestämmande av livräntan före vilandcförklaringen, dels de
inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaring. Vid
bestämmande av livränteunderlaget skall detta omräknas med hänsyn till
de förändringar av prisbasbcloppet som skett sedan livräntan senast fast-
ställdes.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande beträffande ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.
l.agen omtryckt 1993:357.
2 Senaste lydelse 1999:1364.
54
Härigenom föreskrivs i fråga lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring
dels att 6 kap. 1 § lagen i stället för dess lydelse enligt lagen
(2000:465) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (2000:465) om
ändring i nämnda lag skall införas två nya punkter, 5 och 6, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:96
Är någon som har rätt till liv-
ränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt
berättigad till folkpension eller
tilläggspension i form av förtids-
pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller efter-
levandepension enligt lagen
(2000:461) om efterlevandepen-
sion och efterlevandestöd till barn
med anledning av den inkomst-
förlust som har föranlett livräntan,
utges livräntan endast i den mån
den överstiger pensionen.
1§ ..
Är någon som har rätt till liv-
ränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt
berättigad till sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller efterlevandepension enligt
lagen (2000:461) om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
barn med anledning av den in-
komstförlust som har föranlett
livräntan, utges livräntan endast i
den mån den överstiger sjukersätt-
ningen, aktivitetsersättningen eller
pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap.
och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, far livränta
för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt sy-
stem för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten
eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om all-
män försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller
4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som
skulle ha utgivits om föll avgift hade erlagts.
5. Äldre bestämmelser om förtidspension i 6 kap. 1 § tillämpas
fortfarande beträffande ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
6. Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbe-
stämmelserna till lagen (2001:000) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring omvandlats från förtidspension, och livränta enligt
denna lag skall utöver den livränta som överstiger sjukersättningen utges
ett tillägg i form av en bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden
55
mellan den utbetalda sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspen-
sion som skulle ha betalats ut för samma månad om äldre bestämmelser
fortfarande skulle ha varit gällande. Bruttoförhöjningen anknyts till pris-
basbcloppet och omräknas vid förändringar av detta. Om graden av sam-
ordning av livräntan och sjukersättningen förändras efter omvandlingen
bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning skall i övrigt gälla vad
som föreskrivs om garantiersättning i 9 kap. lagen om allmän försäkring.
Prop. 2000/01:96
56
Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringslagen (1999:799)
dels att 3 kap. 1, 2, 4 - 6, 8, 12 och 13 §§ och 4 kap. 2 och 6 §§ skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 8 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:96
3. sjukersättning och aktivitets-
ersättning i form av garantiersätt-
ning, samt
1 §
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som
anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. i fråga om förmåner som
beslutas av de allmänna försäkringskassorna,
2. föräldrapenning på garantinivå,
3. folkpension i form av förtids-
pension och efterlevandepension
beräknad i förhållande till det
antal år som har tillgodoräknats
som bosättningstid i Sverige, samt
4. rehabilitering och särskilt bidrag enligt 22 kap. i fråga om förmåner
som beslutas av de allmänna försäkringskassorna.
2§
Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garan-
tipension, och
12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag.
11. lagen (1998:702) om garan-
tipension,
12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag,
och
13. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn i fråga om
— garantipension till omställ-
ningspension och änkepension,
57
- efterlevandestöd till barn, och
- pension enligt 6 kap. 5 §
första stycket 2 samma lag eller
enligt 4 § andra stycket 2 eller 6 j
tredje stycket 2 lagen (2000:462)
om införande av lagen om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn, beräknad i för-
hållande till det antal år som har
tillgodoräknats som bosättningstid
i Sverige.
Prop. 2000/01:96
Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havandeskapspenning,
2. föräldrapenning över garantinivå och tillfällig föräldrapenning.
3. tilläggspension i form av för-
tidspension och efterlevandepen-
sion,
4. folkpension i form avförtids-
pension och efterlevandepension
beräknad i förhållande till det
antal år för vilka tillgodoräknats
pensionspoäng för tillläggspen-
sion, samt
5. rehabilitering och rehabili-
teringsersättning enligt 22 kap. i
fråga om förmåner som beslutas
av de allmänna försäkrings-
kassorna.
3. inkomslrelaterad sjukersätt-
ning och inkomstrelaterad aktivi-
tetsersättning, samt
4. rehabilitering och rehabili-
teringsersättning enligt 22 kap. i
fråga om förmåner som beslutas
av de allmänna försäkrings-
kassorna.
5 §
Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersätt-
ning och ledighet för närstående-
vård, och
3. lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension.
2. lagen (1988:1465) om ersätt-
ning oeh ledighet för närstående-
vård,
3. lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, och
4. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn i fråga om inkomst-
grundad efterlevandepension och
änkepension med undantag av
sådan pension som avses i 2 § 13.
6§
För arbetstagare gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med den
första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen dock från
och med den dag då arbetet har påbörjats.
58
Försäkringen upphör att gälla tre
månader efter den dag då arbetet
har upphört av någon annan an-
ledning än ledighet för semester,
ferier eller motsvarande uppehåll
(efterskvddstid). Försäkringen
upphör tidigare än som nu sagts
om den enskilde påbörjat arbete i
ett annat land och omfattas av
motsvarande försäkring i det landet
eller om det finns andra särskilda
skäl.
Försäkringen för pensioner eller
skadeersättningar som avses i 4 §
3 och 4 samt 5 § 1 och 3 skall
gälla när rätten till en förmån en-
ligt de lagar som anges där kan
härledas från ett arbete i Sverige.
Detsamma gäller försäkringen för
föräldrapenning över garantinivå
enligt 4 § 2.
Försäkringen för pensioner enligt
fall rätten till förmånen kan härledas
och 13 §§.
Försäkringen upphör att gälla tre
månader, eller för sådana för-
måner som anges i 4 § 3 ett år,
efter den dag då arbetet har upp-
hört av någon annan anledning än
ledighet för semester, ferier eller
motsvarande uppehåll (efter-
skvddstid). Försäkringen upphör
tidigare än som nu sagts om den
enskilde påbörjat arbete i ett annat
land och omfattas av motsvarande
försäkring i det landet eller om det
finns andra särskilda skäl.
8§
Försäkringen för pensioner eller
skadeersättningar som avses i 5 §
1, 3 och 4 skall gälla när rätten till
en förmån enligt de lagar som an-
ges där kan härledas från ett arbete
i Sverige. Detsamma gäller försäk-
ringen för föräldrapenning över
garantinivå enligt 4 § 2.
första stycket skall också gälla i det
från sådan ersättning som anges i 12
Prop. 2000/01:96
En person som har förtidspen-
sion som beräknats enligt 13 kap.
2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring är försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension enligt
lagen (1998:674) om inkomstgrun-
dad ålderspension beräknad på
denna förtidspension.
Den som uppbär någon av
följande förmåner är försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension
enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension och
tilläggspension i form av förtids-
pension och efterlevandepension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring:
12 §
En person som uppbär inkomst-
relaterad sjukersättning eller in-
komstrelaterad aktivitetsersättning
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring är försäkrad för in-
komstgrundad ålderspension enligt
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension beräknad
på denna ersättning.
13 §’
Den som uppbär någon av
följande förmåner är försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension
enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension, in-
komstrelaterad sjukersättning och
inkomstrelaterad aktivitetsersätt-
ning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och inkoms tre-
Senaste lydelse 2000:1403.
59
laterad efterlevandepension enligt
lagen (2000:461) om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till
barn:
1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen
(1998:703) om handikappersättning oeh vårdbidrag,
2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro-
gram,
4. utbildningsbidrag för doktorander,
6. särskilt utbildningsbidrag,
7. ersättning till deltagare i tcckcnspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF).
8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som far dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller
9. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattclagcn (1999:1229)
skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.
Prop. 2000/01:96
2§
Förmåner far utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex
månader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap.
1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så
länge den försäkrades bosättning i
Sverige består enligt 2 kap.
Förmåner enligt 3 kap. 1 § 3
samt 2 § 6, 11 och 13 utges så
länge den försäkrades bosättning i
Sverige består enligt 2 kap.
Pensionsförmåner och skadeer-
sättningar enligt 3 kap. 4 § 3 oeh 4
samt 5 § 1 och 3 utges för tid då
den försäkrade vistas utomlands så
länge rätten till förmånen består.
Detta gäller också i fråga om för-
äldrapenning över garantinivå en-
6§
Förmåner och skadeersättningar
enligt 3 kap. 4 § 3 samt 5 § 1, 3
och 4 utges för tid då den försäk-
rade vistas utomlands så länge
rätten till förmånen består. Detta
gäller också i fråga om föräldra-
penning över garantinivå enligt
3 kap. 4 § 2,
ligt 3 kap. 4 § 2,
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband
med adoption.
8§
Beträffande efterlevandejör-
rnåner skall vad som sägs i detta
kapitel om försäkrad gälla den
försäkrades efterlevande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
60
Härigenom föreskrivs att lagen (1969:205) om pensionstillskott1 skall
upphöra att gälla vid utgången av år 2002. Lagen gäller fortfarande be-
träffande ersättning som avser tid före upphörandet.
Prop. 2000/01:96
1 Senaste lydelse av
1 § 1999:807
2 § 2000:777
2 a § 2000:777
2 b § 2000:777
2c § 1996:1589
3 § 2000:777
4 § 1998:690
5 § 1996:1589
7 § 1974:785.
61
Den 15 maj 1998 beslutade riksdagen om riktlinjer for en reformering av
reglerna om ersättning vid varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga
(prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension, m.m.. bet. 1997/98:SfUl 1.
rskr. 1997/98:237). De antagna riktlinjerna har sin grund i de förslag som
lämnats av Förtidspcnsionsutredningen i betänkandena Ohälsoförsäk-
ringen -Trygghet och aktivitet (SOU 1997:116) och Ohälsoförsäkringen
- Övergångsbestämmelser (SOU 1997:189).
Då regeringen inte till alla delar kunde ställa sig bakom
Förtidspensionsutredningens förslag krävdes ytterligare utredning och
överväganden innan slutliga förslag kunde läggas fram. Mot denna
bakgrund tillsattes en särskild projektgrupp inom Socialdepartementet för
att utarbeta förslag till reformerade regler om ersättning vid medicinskt
grundad långvaraktigt nedsatt arbetsförmåga för försäkrade i åldern 30-
64 år.
En delfråga inom förtidspensioneringen är färdigbehandlad genom att
regeringens förslag, som lämnades i propositionen Vilande förtidspen-
sion (prop. 1999/2000:4), antagits av riksdagen (bet. 1999/2000:SfU5,
rskr. 1999/2000:97). Reglerna om vilande förtidspension trädde i kraft
den 1 januari 2000.
En annan delfråga inom förtidspensioneringen som behandlats är
frågan om att avskaffa det särskilda grundavdraget för folkpensionärer
(SGA) och ersätta detta med en höjd bruttonivå på ersättningen. En
kartläggning och analys har redovisats i departementspromemorian
Förtidspensionssystemet - Skattereglernas effekt på kompensations-
nivåerna (Ds 2000:09) för att inför avskaffandet av SGA visa effekterna
av nuvarande regler på förtidspensionärernas nettoinkomster.
Utredningsarbetet avslutades i juni 2000 i och med att projektgruppen i
departementspromemorian Sjukersättning i stället för förtidspension -
Ersättning och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varaktig medicinskt
grundad nedsättning av arbetsförmågan (Ds 2000:39) lämnade förslag till
nya regler för personer i åldem 30-64 år.
I promemorian har även lämnats en omfattande redovisning av den
antalsmässiga utvecklingen av förtidspensioner och sjukbidrag och s.k.
långa sjukfall på basis av att Statskontoret på uppdrag av regeringen hade
genomfört en analys och bedömning av utvecklingen av långvarig medi-
cinskt grundad arbetsoförmåga. Vidare lämnades en ingående redo-
visning av olika tänkbara indexcringsaltemativ för ersättningarna till dem
som kommer att omfattas av det reformerade förtidspensionssystemet.
En sammanfattning av departementspromemorian Ds 2000:39 finns i
bilaga 1.
Promemorian har rcmissbchandlats och en förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig hos Socialdepartementet (S2000/4481/SF).
Unga försäkrade
Regeringen angav i utredningsdirektiven till Förtidspcnsionsutredningen
(Dir. 1997:9) att i de delar som förslagen avser ungdomar skulle en
Prop. 2000/01:96
62
särskild redovisning lämnas till regeringen. Detta utmynnade i Prop. 2000/01:96
betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och utveckling
(SOU 1998:106).
Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig hos Socialdepartementet (S1998/4836/SF).
På grundval av betänkandet och remissynpunkterna har frågan om
ersättningsreglerna vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan av
medicinska skäl till försäkrade yngre än 30 år varit föremål för ytterligare
utredning och överväganden inom Socialdepartementet.
I departementspromemorian Aktivitetsersättning - Nytt försäkrings-
stöd för unga med långvarig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan (Ds 2000:40) - som också utarbetats inom Social-
departementet - har resultatet av detta beredningsarbete redovisats i form
av förslag om utformningen av ersättningssystemet för personer i åldern
16-29 år med långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom eller
funktionshinder. Förslagen inkluderar även vissa åldersgränsfrågor för
förmånerna vårdbidrag för funktionshindrade barn och handikapp-
ersättning.
En sammanfattning av departementspromemorian Ds 2000:40 finns i
bilaga 3.
Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig hos Socialdepartementet (S2000/4480/SF).
Bostadsstöd
Frågan om bostadsstöd till bl.a. personer som kommer att få ersättning
från det reformerade förtidspensionssystemet bereds inom Socialdeparte-
mentet och en proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen före
sommaren 2001.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 8 februari 2001 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 7. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets
förslag. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren.
Förtidspension utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) till försäkrad i åldern 16-64 år om hans eller hennes ar-
betsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och
nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan
63
inte anses varaktig, men kan den antas bli bestående för avsevärd tid, har
den försäkrade rätt till tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension och
sjukbidrag kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån beroende på arbetsförmågans nedsättning.
Den medicinska faktor som grundar rätt till förtidspension eller sjuk-
bidrag kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd
efter sjukdom. Den kan även vara ett medfött funktionshinder.
Föi-fidspcnsion kan enligt AFL utges från folkpensioneringen och
försäkringen för tilläggspension (ATP). För att minska de ekonomiska
skillnaderna mellan försäkrade som har och de som saknar ATP betalas
pensionstillskott ut till pensionärer med ingen eller låg ATP. Till förtids-
pension kan också utges inkomstprövat bostadstillägg.
Alla pensionsinkomster är i princip skattepliktiga. Skattereglerna är
emellertid gynnsamma för de pensionärer som har låga eller medelhöga
inkomster. Dessa pensionärer far tillgodoräknas ett särskilt grundavdrag
för folkpensionärer (SGA) vid beskattningen. Detta avdrag är så konst-
ruerat att en pensionär inte betalar skatt om inkomsten inte överstiger
nivån för folkpensionen och ett oreducerat pensionstillskott eller mot-
svarande ATP.
1 förtidspensionssystemet garanterar folkpension, pensionstillskott och
SGA en nettoersättning på en viss lägsta nivå.
En person som är försäkrad i Sverige har enligt 5 kap. AFL rätt till
folkpension i form av förtidspension om han eller hon har tillgodoräknats
antingen minst tre bosättningsår i Sverige eller minst tre år med ATP-
poäng. Bestämmelserna i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda, egen företagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen innebär att kravet på
minsta försäkringstid kan uppfyllas genom sammanläggning med för-
säkringstid som härrör från andra länder inom EU/EES-området. Minst
ett år måste dock avse Sverige.
För rätt till oavkortad folkpension krävs antingen 40 bosättningsår
mellan 16 och 64 års ålder eller 30 år med pensionspoäng. Om antalet år
är färre reduceras folkpensionen med 1/40 respektive 1/30 för varje år
som fattas. Folkpensionen beräknas efter den alternativa regel som är
fördelaktigast för den försäkrade.
Folkpension i form av förtidspension utges på grundval av den bosätt-
ningstid som kan tillgodoräknas den pensionsberättigade t.o.m. året före
pcnsionsfallct. Som bosättningstid tillgodoräknas även på visst sätt tiden
därefter t.o.m. det år han eller hon fyller 64 år (framtida bosättningstid).
Utöver tid med faktisk bosättning i Sverige kan en försäkrad dessutom
tillgodoräknas bosättningstid enligt ett relativt stort antal specialregler.
Dessa har tillkommit för att lösa specifika problem som i annat fall hade
funnits för olika grupper.
Folkpensionens ersättningsnivå är beroende av civilstånd och mot-
svarar för en ensamstående försäkrad 90 procent av prisbasbcloppet
(2 768 kr per månad 2001) och för gift försäkrad 72,5 procent av pris-
basbeloppet (2 229 kr per månad 2001). Enligt AFL skall gift pen-
Prop. 2000/01:96
64
sionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make,
likställas med ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder
annat. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad, som
stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsbe-
rättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Av lagen (1994:1117)
om registrerat partnerskap följer att två personer av samma kön som
registrerat partnerskap skall betraktas som makar.
Till en förtidspensionär som helt saknar eller har låg ATP utbetalas
även pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 112,9
procent av prisbasbeloppet (3 472 kr per månad 2001). Pensionstillskott
avräknas krona för krona mot ATP och pension enligt utländsk lag-
stiftning. Den garanterade minimipensionen för en ensamstående förtids-
pensionär utgör därmed 2,029 prisbasbelopp och för en gift förtids-
pensionär 1,854 prisbasbelopp. Till detta kommer de skattefördelar som
SGA medför.
Inkomst av förvärvsarbete och ersättningar som träder i stället för
förvärvsinkomst är pensionsgrundande. Den sammanlagda inkomsten
måste emellertid uppgå till minst 27 procent av det för året gällande
prisbasbeloppet för att pensionsgrundande inkomst skall beräknas. Vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst skall vidare ett belopp av-
räknas som motsvarar den allmänna pensionsavgift (f.n. 7 procent) som
debiteras på inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från förvärvsinkomster
till den del dessa överstiger högst sju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande prisbasbeloppet.
Pensionsgnindande inkomst kan beräknas fr.o.m. det år en person
fyller 16 år t.o.m. det år han eller hon fyller 64 år. För varje år med sådan
inkomst beräknas pensionspoäng. Med ledning av redan intjänade
pensionspoäng beräknas den pensionspoäng som det antas att den för-
säkrade skulle ha fått om han eller hon inte hade förtidspensionerats.
Denna s.k. antagandepoäng ligger sedan till grund för beräkningen av
ATP.
I bestämmelserna om antagandepoäng finns begreppet pensionsfall.
Enligt förarbetena till AFL anses ett pensionsfall ha inträffat vid den
tidpunkt då nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga har nått det
stadium när det gäller grad och varaktighet som förutsätts för rätt till
förtidspension eller sjukbidrag. Pensionsfallsåret är således det år då
arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst en fjärdedel och nedsätt-
ningen kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.
Antagandepoäng beräknas för åren fr.o.m. pensionsfallsåret t.o.m. det
år den försäkrade fyller 64 år under förutsättning att den försäkrade
antingen har en sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för
pensionsfallet, som vid årets början uppgick till lägst det gällande pris-
basbeloppet, eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för
åtminstone två av de fyra senaste åren före pensionsfallsåret.
Antagandepoäng beräknas antingen som medeltalet av de två högsta
poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet eller som
Prop. 2000/01:96
65
3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 96
medeltalet av den bästa hälften av de faktiska poängförvärven under
samtliga år t.o.m. året närmast före pensionsfallet, den s.k. alter-
nativregeln. Den antagandepoäng som ger det för den enskilde mest
gynnsamma utfallet används.
Alla personer som tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrade för
ATP, oberoende av deras nationalitet eller bosättningsland. Det innebär
bl.a. att ATP kan beviljas oberoende av var i världen en person är bosatt.
Den som har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år har rätt till
ATP. När det endast finns ett eller två år med poäng kan man med stöd
av förordningen (EEG) nr 1408/71 lägga samman år med pensionspoäng
med försäkringsperioder som har fullgjorts i ett annat EU/EES-land och
på så sätt komma upp i tre år och fa rätt till ATP. Det krävs 30 år med
pensionspoäng för oreducerad ATP. För att uppfylla 30-årsrcgelns krav
får föräldrar dessutom räkna år då de vårdat barn som är yngre än tre år,
s.k. vårdår. För den som har färre än 30 poängår minskar pensionen
proportionellt med 1/30 för varje år som fattas.
Förtidspension i form av ATP beräknas efter i princip samma regler
som gäller för ålderspension i form av ATP. Pensionen bestäms till pro-
dukten av prisbasbcloppet och 60 procent av medclpoängen. Mcdcl-
poängen är medeltalet av de 15 högsta pensionspoängen inklusive
antagandepoäng eller samtliga poäng inklusive antagandepoäng när
antalet poängår är färre än 15 år.
Vid övergång från sjukbidrag till förtidspension fastställs inte något
nytt pcnsionsfallsår utan det är det år som tillämpats vid beräkningen av
sjukbidraget som används även vid beräkningen av förtidspensionen.
Förtidspension i form av ATP beviljas och betalas ut även vid
bosättning utomlands.
En förälder har enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag rätt till vårdbidrag för funktionshindret barn, om barnet är
under 16 år och på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat
funktionshinder är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex
månader eller det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder
uppkommer merkostnader. För barn som vistas på institution eller enskilt
hem genom samhällets försorg, kan för den tid barnet vistas hemma
under vissa förutsättningar utbetalas s.k. ferievårdbidrag. Vårdbidrag
utbetalas allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkost-
nadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.
Helt vårdbidrag utgör 2,50 prisbasbelopp. Förmånen är skattepliktig och
pensionsgrundande, men viss del av vårdbidraget kan fastställas som
skattefri ersättning för merkostnader.
En försäkrad som fyllt 16 år och som före fyllda 65 år för avsevärd tid
fatt sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon i
sin dagliga livsföring behöver mer tidskrävande hjälp av annan eller för
att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller på
annat sätt behöver vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt
funktionshinder har rätt till handikappersättning. Studier som kan
Prop. 2000/01:96
66
berättiga till studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) likställs i detta
sammanhang med förvärvsarbete.
Handikappersättning kan begränsas till viss tid och utges med belopp
som för år räknat motsvarar 69 procent, 53 procent eller 36 procent av
prisbasbeloppet. Handikappersättning till blinda, döva eller gravt hörsel-
skadade utges alltid med en viss garanterad nivå.
Folkpension, ATP och pensionstillskott utgör skattepliktig förvärvs-
inkomst. Vid skatteberäkningen har den som har haft folkpension under
året rätt till ett särskilt grundavdrag (SGA) som för den med låga
pensionsinkomster leder till lägre skatt än vad som skulle ha gällt om det
vanliga grundavdraget tillämpats.
En förutsättning för rätt till SGA är att den skattskyldige har folk-
pension som uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av den
sammanlagda inkomsten. Som folkpension räknas även pensionstillskott,
ATP som föranlett avräkning av pensionstillskott samt viss utländsk
pension. Som mest kan SGA år 2001 uppgå till 55 900 kronor för en
ogift pensionär och 49 500 kronor för en gift. Dessa belopp motsvarar
summan av hel folkpension och fullt pensionstillskott för en ålders-
pensionär. SGA är dock i många fall betydligt lägre än det maximala
beloppet då det inte får överstiga folkpensionen och pensionstillskottet
eller ATP-pensionen som reducerat pensionstillskottet. Däremot på-
verkas SGA i regel inte av inkomster av förvärvsarbete.
För den som var folkpensionär vid utgången av året före beskatt-
ningsåret reduceras SGA, om summan av den skattskyldiges pensions-
inkomster och eventuell arbetsskadelivränta överstiger de ovan angivna
maximala avdragen på 55 900 respektive 49 500 kronor. Vid beräk-
ningen av pensionssumman skall dock inte pension som utges på grund
av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkringar eller från
pensionssparkonto medräknas.
Den svenska socialförsäkringen har fram till utgången av 2000 byggt på
principen att försäkrade är personer som är bosatta här i landet. Sådan
bosättning gav rätt till bl.a. folkpension. För rätt till vissa andra förmåner
krävdes därutöver också förvärvsarbete. Detta gällde t.ex. sjukpenning
och i princip även ATP. Enligt socialförsäkringslagen (1999:799), som
trädde i kraft den 1 januari 2001, är rätten till socialforsäkringsersättning
beroende av om en person är bosatt i Sverige eller förvärvsarbetar här.
Den som arbetar i Sverige omfattas av den arbetsbaserade försäk-
ringen oberoende av var han eller hon är bosatt. Med arbete i Sverige av-
ses förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Vissa undantagsregler finns.
För en arbetstagare gäller den arbetsbaserade försäkringen från och
med den första dagen av anställningstiden. För andra, dvs. egenföre-
tagare och uppdragstagare, gäller försäkringen från och med den dag ar-
betet har påbörjats.
Prop. 2000/01:96
67
Den arbetsbaserade försäkringen upphör att gälla tre månader efter den Prop. 2000/01:96
dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för
semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäk-
ringen upphör tidigare om den enskilde påbörjat arbete i ett annat land
och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns
andra särskilda skäl.
Om en förmån som omfattas av försäkringen, t.ex. sjukpenning, utges
när försäkringen skall upphöra, fortsätter försäkringen att gälla under den
tid den förmånen eller någon annan arbetsbaserad förmån utges.
Försäkringen fortsätter också att gälla under tid då personen bedriver
vissa studier eller är arbetslös och är beredd att anta erbjudet arbete i en
omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten samt aktivt söker arbete. Vid förvärvsavbrott på grund av
graviditet, föräldraledighet eller total försvarstjänst fortsätter försäkringen
att gälla under i princip motsvarande tid som i dag (s.k. SGI-skyddade
tider). För biståndsarbetare m.fl. gäller särskilda efterskyddsregler.
Den som är bosatt i Sverige enligt socialförsäkringslagcn är försäkrad
för bosätlningshaserade förmåner. En person skall anses vara bosatt här
om han eller hon har sin egentliga hemvist här i landet. Den som kommer
till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år
skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte om särskilda skäl talar
emot det. En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande
anses bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
Särskilda regler gäller för statsanställda, diplomater m.fl., biståndsar-
betare m.fl., utlandsstuderande m.fl. samt deras familjemedlemmar.
Dessa regler innebär att personer som lämnat Sverige under vissa för-
hållanden ändå anses bosatta här.
Har rätten till bosättningsbaserade förmåner upphört, far förmånen
efter ansökan hos försäkringskassan fortsätta att utges om det med hän-
syn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in
förmånen.
Den, som enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 omfattas av
lagstiftningen i en annan stat, är inte försäkrad för sådana förmåner som
motsvaras av förmåner som avses i förordningen. Gemenskapsrätten
inom EU/EES eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater
kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i social-
försäkringslagcn.
Den 1 januari 2001 har samtliga delar av lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension (L1P) och lagen (1998:702) om garantipension
trätt i kraft utom den automatiska balanseringen. Därmed är refor-
meringen av åldcrspensionssystcmct i huvudsak genomförd. Det nya
åldcrspensionssystcmct innebär helt nya principer för såväl beräkning av
förmånerna som finansieringen av dessa. Den inkomstgrundade åldcrs-
68
pensionen kommer - till skillnad från vad som gäller i tilläggs-
pensionssystemet med dess 15/3 O-regel - att baseras på hela
livsinkomsten och beräknas på inkomster från den första kronan. Det
nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott
kommer vidare att ersättas med en garantipension som avräknas mot den
inkomstgrundade pensionen. Garantipensionsnivån är avpassad till att det
särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) samtidigt avskaffats.
Eftersom beräkningen av förtidspension i dag bygger på be-
stämmelserna om tilläggspension (ATP) och folkpension, har det varit
nödvändigt att även föreslå ändringar i reglerna för beräkning av för-
tidspension i ett reformerat system fr.o.m. 2003.
De principer för en reformering av förtidspensionssystemet som
riksdagen antog våren 1998 (prop. 1997/98:111, bet.l997/98:SfUl 1,
rskr. 1997/98:237) utgör den viktigaste utgångspunkten för regeringens
förslag. Regeringen har dock i tre avseenden funnit att det föreligger
mycket starka skäl att frångå de antagna principerna. För det första
föreslås att garantiersättningens storlek liksom i dag skall vara beroende
av tillgodoräknad försäkringstid. I princip innebär detta att gällande
regler om minst 40 års försäkringstid även fortsättningsvis föreslås gälla
för rätt till oavkortad garantiersättning. Den andra avvikelsen är att
tidsbegränsad ersättning skall kunna beviljas även i det reformerade
systemet vid långvarigt men inte varaktigt nedsatt arbetsförmåga. För det
tredje förslås att garantinivån skall vara oberoende av den försäkrades
civilstånd. Skälen till dessa avvikelser kommer att behandlas mer
utförligt under respektive avsnitt.
Enligt riktlinjepropositionen skall den reformerade förtidspensionen
innehålla en väl avvägd balans mellan målen att ge ekonomisk trygghet
och att stimulera till eget arbete. Vidare bör systemet innebära möj-
ligheter för förtidspensionärer att leva ett aktivt liv. Ersättningen skall
inte längre vara en del av pensionssystemet utan ingå i sjukförsäkringen.
Därmed skapas en finansiellt sammanhållen försäkring som innefattar
alla ersättningsfall på grund av sjukdom och annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska arbetsförmågan, oavsett varaktighet. Försäkringen
skall bygga på principen om ersättning för inkomstbortfall och baseras på
en uppskattning av den inkomst den försäkrade skulle ha haft om nedsätt-
ningen av arbetsförmågan inte inträffat. Till grund för uppskattningen
skall inkomsterna åren närmast före försäkringsfallet användas. För den
som före försäkringsfallet saknat eller har haft låga förvärvsinkomster
skall den inkomstrelaterade ersättningen kompletteras med ett grund-
skydd som utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå.
Den garanterade nivån bör säkerställa att alla försäkrade som drabbas av
sjukdom eller funktionshinder tillförsäkras en rimlig levnadsstandard.
Den inkomstrelaterade ersättningen skall finansieras genom sjukförsäk-
ringsavgifter och grundskyddet med allmänna skattemedel. Den inkomst-
relaterade ersättningen skall grunda ålderspensionsrätt. De personer som
vid ikraftträdandet av det nya systemet uppbär förtidspension eller sjuk-
bidrag skall få sina förmåner omvandlade till inkomstrelaterad ersättning
och garantiersättning på ett sådant sätt att det ekonomiska utfallet i
princip blir oförändrat.
Av betydelse för utformningen av det reformerade förtidspensions-
systemets regelverk är också den socialförsäkringslag (1999:799) som
Prop. 2000/01:96
69
trätt i kraft den 1 januari 2001. Enligt denna delas socialförsäkringen in i
en bosättningsbascrad försäkring som avser garantibelopp och bidrag
samt en arbctsbaserad försäkring som avser inkomstförlust.
Även reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen har påverkat det föreslagna
regelverkets utformning.
Som framgår av riktlinjepropositionen skall den reformerade förtids-
pensionen innehålla en väl avvägd balans mellan målen att ge ekonomisk
trygghet och att stimulera till eget arbete. Ett steg att nå målet har tagits i
och med att reglerna om vilande förtidspension trätt i kraft den 1 januari
2000. Reglerna innebär att en försäkrad under viss tid kan göra arbets-
försök utan att han eller hon riskerar att rätten till förtidspension går
förlorad. Regeringen följer noga utvecklingen av denna reform och i
januari 2001 fanns diygt 700 personer med vilande förtidspension
registrerade. Sådana vilanderegler föreslås även bli införda i det
reformerade systemet.
Vidare anges i riktlinjepropositionen att det reformerade systemet bör
innebära möjligheter för förtidspensionärer att leva ett aktivt liv. Det är
mot denna bakgrund regeringens förslag om aktiviteter för de yngre
försäkrade skall ses.
Förslagen i övrigt i denna proposition rör beräkningen av förmånerna i
det reformerade förtidspensionssystemet samt hur de befintliga förtids-
pensionärernas ersättning skall beräknas efter ikraftträdandet av det nya
systemet den 1 januari 2003.
Regeringen ser mycket allvarligt på att sjukfrånvaron och förtids-
pensioneringen har ökat mycket kraftig under de senaste åren. Rege-
ringen har därför inlett en omfattande översyn av orsakerna till den ökade
ohälsan i arbetslivet och en särskild utredare har fatt i uppdrag att
utarbeta förslag till en samlad handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet.
Utgångspunkterna för arbetet skall bl.a. vara att samhällets insatser skall
genomsyras av arbetslinjen, dvs. arbete skall löna sig. Utredaren skall
därför undersöka vilka aktiva åtgärder som kan genomföras för att
undvika sjukdom och skada och för att sjukskrivna och förtids-
pensionerade skall kunna återgå till arbetslivet. Senast den 15 december
2001 skall utredaren redovisa åtgärder på längre sikt.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen inte några ändringar nu av
regelverket i övrigt t.ex. rätten till ersättning, rehabilitering, ansökan om
förmån, anmälnings- och uppgiftsskyldighet, utgivande av ersättning,
beslutsfattande eller processuella regler.
För försäkrade i åldrama 16-29 år med långvarig medicinskt grundad
nedsättning av arbetsförmågan har även andra utgångspunkter påverkat
reformeringen av systemet. Härmed avses inte minst samhällsutvcck-
Prop. 2000/01:96
70
lingen, som för de yngre bl.a. inneburit att skoltiden förlängts. Det har i
sin tur inneburit att inträdet på arbetsmarknaden för de allra flesta
numera sker betydligt senare än vid 16 år, som är den nedre ålders-
gränsen för inträde i dagens förtidspensionssystem.
Försäkringens utformning för de yngre åldersgrupperna har behandlats
under många år av olika utredningar. En utgångspunkt för flera förslag
har varit att habilitering och rehabilitering av yngre funktionshindrade
personer i regel måste ses i ett längre tidsperspektiv. Det har från flera
utredningar framförts oro för att förtidspensionering i unga år av funk-
tionshindrade kan komma i konflikt med samhällets strävan att förbättra
förutsättningarna för dessa att kunna leva ett aktivt liv och ta till vara
möjligheterna till individuell utveckling. Olika utredningar har lagt fram
förslag under både 1980- och 1990-talen bl.a. om höjd ålder för
förtidspension, dock utan att detta resulterat i några förändringar.
I de två departementspromemoriorna Sjukersättning i stället för för-
tidspension och Aktivitetsersättning (Ds 2000:39 respektive Ds 2000:40)
med förslag till hur förmånssystemet vid långvarig eller varaktig
medicinskt grundad arbetsförmåga skall vara utformat, har framhållits
det angelägna i att försäkringen på ett uttalat sätt bejakar och stimulerar
yngre ersättningsberättigade personer att ägna sig åt habiliterande och
rehabiliterande aktiviteter av olika slag. Ett sådant förhållningssätt bör
bidra till att utvecklingsmöjligheterna tas till vara på bästa sätt. Det är
också principiellt viktigt att det görs klart för såväl den enskilde som
samhället i sin helhet att ingen skall behöva bli pensionerad i mycket
unga år, innan omfattande insatser har gjorts för att så långt det är möjligt
ta tillvara kapacitet och utvecklingsmöjligheter bland unga som är svårt
sjuka eller funktionshindrade. Remissvaren på denna punkt stöder ett
sådant synsätt och därmed behovet av att ge försäkringen en annan ut-
formning och inriktning än den nuvarande.
Regeringen ställer sig bakom den principiella uppfattningen, som bl.a.
framförts av flera utredningar, att det är nödvändigt att företa en höjning
av gällande 16-årsgräns för rätt till ersättning vid långvarigt - minst ett år
- nedsatt arbetsförmåga. Detta ställningstagande grundas främst på det
faknim att från dagens försäkringssystem lämnas ersättning i form av
förtidspension och sjukbidrag till unga personer som inte nått upp till den
ålder då långsiktig försöijning genom förvärvsarbete i praktiken normalt
sett förekommer. En viktig utgångspunkt för reformeringen av systemet
är därför att denna nedre gräns flyttas fram till halvårsskiftet det år en
person fyller 19 år. Det är också viktigt att den ersättning som då skall
kunna utges kombineras med en medverkan i olika aktiviteter i syfte att
ta tillvara den enskildes möjligheter till utveckling och arbete under
ungdomsåren. Det leder fram till bedömningen att en särskild ersättning
skall gälla för de yngre åldersgrupperna, att denna ersättning skall var
tidsbegränsad och kunna utbetalas längst till dess en person fyller 30 år.
Socialförsäkringssystemet kan och skall öppna möjligheter för en
positiv utveckling för unga personer, men kan givetvis inte ensamt ta
ansvar för att också realisera målet om aktivitet och självständighet hos
de enskilda individerna. Här krävs helt naturligt att - förutom initiativ av
individerna själva - andra delar av samhället utvecklar de övriga insatser
som behövs för att de ersättningsberättigade i största möjliga utsträck-
Prop. 2000/01:96
71
ning skall kunna ges likvärdiga villkor som gäller för andra att även på
lång sikt kunna leva ett aktivt och självständigt liv.
Sammanfattningsvis leder detta således fram till att regelverket för
personer under 30 år med långvarig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan i vissa avseenden behöver ges en något annorlunda ut-
formning än vad som bör gälla för personer i åldrarna 30-64 år.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna m.m. bör det som i dag är
förtidspension göras till en del av sjukförsäkringen. Mot denna bakgrund
bör begreppet förtidspension utmönstras.
Regeringen föreslår att begreppet sjukersättning används för ersättning
vid medicinskt orsakad långvarig eller varaktig arbetsoförmåga. Den
nuvarande benämningen är förtidspension. Till den vars arbetsförmåga är
nedsatt minst ett år men inte varaktigt utges tidsbegränsad sjukersätt-
ning. Här är den nuvarande beteckningen sjukbidrag.
Två typer av sjukersättning föreslås - dels inkomstrelaterad sjuk-
ersättning, dels sjukersättning i form av garantiersättning.
För försäkrade som vid ikraftträdandet av de nya bcräkningsreglema år
2003. uppbär förtidspension eller sjukbidrag sker en justering av brutto-
ersättningen med anledning av att det särskilda grundavdraget (SGA)
avskaffas. Detta sker genom ett särskilt justeringsbelopp. Den totala
förmånen efter omvandlingen utgörs av inkomstrelaterad ersättning +
garanliersällning +justeringsbelopp.
För försäkrade i åldrarna 19-29 år föreslås att begreppet aktivitets-
ersättning införs i stället för förtidspension och sjukbidrag. Några
remissinstanser har varit tveksamma till benämningen men flera har
framhållit att namnändringen är positiv. 1 konsekvens med vad som
föreslagits för sjukersättning skall det finnas inkomstrelaterad aktivitets-
ersättning och aktivitetsersättning i form av garanti ersättning.
Som en följd av namnbytet föreslås att begreppet pensionsfall skall
bytas ut mot begreppet jorsäkringsfall.
1 det avsnitt som rör internationella förhållanden används det i sådana
sammanhang vedertagna begreppet invaliditetsersättning för att beskriva
ersättningar som utges enligt utländsk lag till personer som är långvarigt
eller varaktigt sjuka eller funktionshindrade.
Denna proposition innehåller inte något förslag om hur bostadsstödet
skall utformas för de personer som kommer att uppbära sjukersättning
eller aktivitetsersättning. I de två departementspromemorior som närmast
ligger till grund för denna proposition (Ds 2000:39 och Ds 2000:40)
redovisades vissa riktlinjer för det framtida bostadsstödet. De synpunkter
som framfördes på dessa riktlinjer vid remissbehandlingen av prome-
moriorna ingår i det underlag som kommer att beaktas vid utarbetandet
av en proposition om det samlade bostadsstödet till pensionärer m.fl..
Prop. 2000/01:96
72
vilken skall redovisas under våren 2001. Därefter avses en proposition Prop. 2000/01:96
kunna föreläggas riksdagen före sommaren 2001.
Regeringens bedömning: I sjukersättningssystemet bör det även
fortsättningsvis finnas en tidsbegränsad ersättning till den vars
arbetsförmåga inte är varaktigt nedsatt men där arbetsoförmågan kan
antas bli bestående minst ett år.
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna
del.
Skälen för regeringens bedömning: En försäkrad vars arbetsförmåga
på gnind av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel kan
beviljas förtidspension om nedsättningen av arbetsförmågan kan anses
varaktig. Kan arbetsförmågan inte anses varaktigt nedsatt, men kan den
antas bli bestående för avsevärd tid, har den försäkrade rätt till
tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension och sjukbidrag utges som hel,
tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån beroende på arbets-
förmågans nedsättning. Den medicinska faktorn som grundar rätt till
förtidspension eller sjukbidrag kan vara en kroppslig eller psykisk sjuk-
dom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Den kan även vara ett medfött
funktionshinder.
Regeringen anser inte att det finns skäl att föreslå några förändringar
beträffande arbetsförmågebedömningen i ovan redovisade bestämmelse
med anledning av den reformering av förtidspensionssystemet som nu är
aktuell.
Förtidspcnsionsutredningen lämnade i betänkande Ohälsoförsäkringen
- Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) förslag till ersättning vid lång-
varig men inte varaktig arbetsoförmåga, den s.k. långtidssjukpenningen.
Efter att förslagen remissbehandlats fann regeringen i riktlinjepropo-
sitionen att även många detalj- och följdfrågor behövde utredas ytter-
ligare, utöver de mer principiella frågorna om utformning av ersättnings-
underlaget till ersättning vid långvarig men inte varaktig arbetsoförmåga
och övergången från vanlig sjukpenning. Regeringen lämnade därför
inga förslag men uttalade att det som i dag är sjukbidrag i framtiden
skulle tillhöra sjukpenningförsäkringen, dvs. förmånen vid långvarig men
inte varaktig medicinskt grundad arbetsoförmåga skulle bli en
dagersättning. Dessutom skulle det liksom i dag finnas ett grundskydd
för den som inte har kvalificerat sig för en inkomstrelaterad ersättning.
Mot bakgrund av den kritik som vissa remissinstanser hade anfört mot
Förtidspensionsutredningens förslag om långtidssjukpenning, skulle det
vid den fortsatta beredningen tas fram förslag till ett annat system för
73
ersättning vid långvarig men inte varaktig medicinskt orsakad arbets-
oförmåga.
Det genomförda utredningsarbetet, som redovisats i departements-
promemorian Sjukersättning istället för förtidspension (Ds 2000:39), har
visat att regelsystemet för den inkomstrelaterade ersättningen skulle bli
tekniskt komplicerat, svåröverskådligt och svårt att förstå, om kravet på
likabehandling av alla försäkrade skulle upprätthållas. Dessutom skulle
systemet kräva en omfattande administration. Utredningen visade också
att det inte var möjligt att inom sjukpenningförsäkringens ram konstruera
ett sådant ersättningssystem. Problemet var att förena de två i grunden
oförenliga systemen - ett där arbetsförmågans nedsättning skall prövas i
princip dag för dag, dvs. sjukpenning, med ett där arbetsförmågans
nedsättning är beroende av en viss varaktighet, dvs. minst ett år.
Dessutom visade utredningen att det inte är helt oproblematiskt att
grunda ersättning under mycket långa perioder enbart på sjukpenning-
grundande inkomst, vilket skulle bli fallet om sjukbidraget togs bort och
ersattes med sjukpenning. Ett underlag för ersättningen som består av
tidigare inkomster bedömdes kunna ge ett mer rättvisande mått på
inkomstbortfallet vid längre ersättningsperioder.
De farhågor som framförts beträffande sjukbidragets s.k. inlåsnings-
effekt borde, enligt uttalanden i departementspromemorian, inte över-
drivas. Frågan om arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser och annan
aktivitet behöver inte vara avhängig av att ersättning utges i form av dag-
ersättning utan sådana insatser kan och bör även kombineras med cn
tidsbegränsad sjukersättning. Införandet av vilande förtidspension har
dessutom öppnat nya möjligheter med ett mer flexibelt system som
underlättar övergången från sjukersättning till arbete.
Ett annat viktigt motiv för att behålla en tidsbegränsad periodiserad
ersättning var, enligt departementspromemorian, att man därigenom löser
komplikationerna i förhållande till angränsande ersättningssystem. Det
gäller bl.a. samordning med livräntor, rätten till fortsatt handikapp-
ersättning samt inte minst till bostadsstöd. Dessa ersättningar låter sig
inte på något enkelt och logiskt sätt förenas med cn ersättning som utges
dag för dag, dvs. sjukpenning.
Mot bakgrund av vad som framkommit vid den fortsatta beredningen
av riktlinjcpropositioncn, bedömer regeringen att övervägande skäl talar
för att behålla en tidsbegränsad ersättningsform för försäkrade vars
medicinskt orsakade arbetsoförmåga kan antas bestå i minst ett år men
inte varaktigt.
Därutöver föreslår regeringen nedan att försäkrade i åldern 19-29 år,
som är långvarigt arbetsoförmögna av medicinska orsaker, skall kunna
beviljas aktivitetsersättning som alltid är tidsbegränsad (avsnitt 6.3).
Prop. 2000/01:96
74
Regeringens förslag: För att en person skall ha rätt till inkomst-
relaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall han eller hon
vara försäkrad för sådan förmån enligt socialförsäkringslagen
(1999:799) vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och senare.
Den som arbetar i Sverige skall vara försäkrad för inkomstrelaterad
sjuk- eller aktivitetsersättning.
Försäkringen för inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning
skall upphöra att gälla ett år efter den dag då arbetet har upphört av
någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller mot-
svarande uppehåll (efterskyddstid).
Den som inte är försäkrad för arbetsbaserade förmåner vid
tidpunkten för försäkringsfallet, men som då far t. ex. vårdbidrag som
inte enbart avser merkostnader, dagpenning från arbetslöshetskassa
och utbildningsbidrag för doktorander skall vara försäkrad för
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget om förlängning av den generella
efterskyddstiden tillstyrks av Riksförsäkringsverket, De Handikappades
Riksförbund och Riksförbundet för hiv-positiva. Statskontoret konstaterar
att cfterskyddstidens längd innebär en försämring jämfört med nuvarande
system. Privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenska Akademikers
Centralorganisation (SACO) avstyrker förslaget med motiveringen att
det måste vara möjligt att bedriva högre studier eller kompetens-
utveckling mer än ett år utan att falla ur försäkringen. Den som är
försäkrad när studierna påbörjas bör också vara fortsatt försäkrad.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de principer som har fastlagts i
riktlinjepropositionen skall förtidspensionen göras till en del av sjuk-
försäkringen. För att förtidspensionens funktion som riskförsäkring skall
gälla, bör i princip ersättningens storlek vara oberoende av hur länge en
individ varit ansluten till försäkringen eller betalat avgifter till försäk-
ringen. Till skillnad från vad som gäller enligt reglerna för tilläggs-
pension (ATP) med antagandepoängsberäkning, bör den antagna in-
komsten, som skall ligga till grund för den inkomstrelaterade ersätt-
ningen, direkt bestämma ersättningens storlek.
De antagna principerna innebär att rätten till inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning blir beroende av aktuell för-
säkring vid tidpunkten för försäkringsfallet och inte av tidigare försäk-
ringstid eller intjänade rättigheter. För rätt till inkomstrelaterad ersättning
krävs dock att den försäkrade tillgodoräknats minst ett år med pensions-
gnindande inkomst eller pensionsgrundande belopp av förtidspension
under ramtiden (avsnitt 8.2). ATP-systemet däremot är en kombination
av inkomstbortfallsförsäkring och intjänad rättighet i form av tillgodo-
räknade pensionspoäng och framtida beräknade inkomst. Till följd av
detta är den som är försäkrad för arbetsbaserade förmåner, eller kan
härleda rätt till ATP från ett tidigare arbete i Sverige, försäkrad för ATP i
Prop. 2000/01:96
75
form av förtidspension, oberoende av var i världen han eller hon är bosatt
eller arbetar.
I och med att ersättningen till långvarigt sjuka eller funktionshindrade
personer skall ingå som en del av sjukförsäkringssystemet, är det logiskt
att byta ut det nuvarande begreppet pensionsfall mot begreppet försäk-
ringsfall. Innebörden är dock avsedd att vara oförändrad. Tidpunkten för
försäkringsfallet infaller därmed då den försäkrades nedsättning av
arbetsförmågan nått den grad och varaktighet som krävs för rätt till sjuk-
ersättning tills vidare eller tidsbegränsat eller till aktivitetsersättning.
Socialförsäkringslagcn indelar socialförsäkringarna i dels cn arbets-
baserad dels en bosättningsbaserad försäkring. Ett grundläggande villkor
för att cn person skall tillhöra den arbetsbaserade försäkringens person-
krets är att han eller hon förvärvsarbetar i Sverige. Den arbetsbaserade
försäkringen avser inkomstförluster. Liksom förtidspension i form av
ATP. sjukpenning m.fl. inkomstbortfallsförsäkringar bör inkomstrela-
terad sjuk- eller aktivitetsersättning bedömas som arbetsbaserade för-
måner, som följaktligen skall upptas i 3 kap. 4 § socialförsäkringslagcn
bland sådana förmåner.
Efterskyddstiden
Under den tid en person förvärvsarbetar i Sverige är han eller hon
försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Enligt huvudregeln i socialförsäk-
ringslagen upphör den arbetsbaserade försäkringen att gälla tre månader
efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledig-
het för semester, ferier eller motsvarande - den generella efterskydds-
tiden. Denna efterskyddstid är behövlig för att en person inte skall ställas
utan försäkringskydd på grund av att han eller hon i samband med byte
av anställning under en kort tid inte är förvärvsverksam (prop.
1997/98:119 Socialförsäkringens personkrets). Däremot har syftet inte
varit att förlänga försäkringsskyddet för den som frivilligt avstår från
förvärvsarbete under längre tid.
Utöver den generella efterskyddstiden gäller den arbetsbaserade
försäkringen även i ett stoTt antal andra fall då en person inte förvärvs-
arbetar. Dels gäller försäkringen så länge som en arbetsbaserad ersättning
utbetalas, dels så länge skyddsbestämmelserna om beräkning av sjuk-
penninggrundande inkomst i 3 kap. 5 § tredje stycket 1-6 AFL är
tillämpliga. Det är då fråga om aktiviteter eller situationer som ansetts
skyddsvärda eller där den enskilde utan egen förskyllan inte förvärvs-
arbetar. Sådana situationer är t.ex. då sjuk- eller föräldrapenning eller
rehabiliteringsersättning utbetalas, under vissa förutsättningar då en
person studerar eller är arbetslös och står till arbetsmarknadens för-
fogande samt vid förvärvsavbrott på grund av graviditet, föräldraledighet
eller plikttjänst. Genom denna bestämmelse far PTK:s och SACO:s
önskemål anses vara tillgodosedda.
Det nu lagda förslaget om krav på aktuell försäkring vid tidpunkten för
försäkringsfallet medför i kombination med kriterierna för att bli och
förbli försäkrad för arbetsbaserade förmåner att försäkringsskyddet i
vissa speciella situationer skulle bli betydligt försämrat i förhållande till
vad som gäller i dagens förtidspensionssystem - om socialförsäkrings-
Prop. 2000/01:96
76
lagens nuvarande efterskyddsregel även skall gälla inkomstrelaterad
sjukersättning och aktivitetsersättning.
Försäkringen för inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersätt-
ning är en renodlad försäkring mot inkomstbortfall vilket emellertid talar
för att efterskyddstiden inte bör vara obegränsad, till skillnad från vad
som är fallet beträffande förtidspension i form av tilläggspension. Ju
längre en person är borta från arbetsmarknaden, desto mindre torde
sannolikheten bli för återgång i arbete inom överskådlig tid. Med hänsyn
till sjukersättningens och aktivitetsersättningens karaktär av långvarig
försörjningskälla menar regeringen dock att det i fråga om dessa ersätt-
ningar är motiverat att frångå bestämmelsen om tre månaders generellt
efterskydd i socialförsäkringslagen och förlänga denna tid till ett år.
Inkomstrelaterad ersättning vid speciella försäkringssituationer
Sammanfattningsvis innebär regeringens ovan redovisade förslag att en
person skall vara försäkrad enligt socialförsäkringslagen för inkomst-
relaterade sjukersättning och aktivitetsersättning vid tidpunkten för för-
säkringsfallet och senare, för att han eller hon skall ha rätt till förmånen.
Vidare föreslås att det inkomstbortfall en person drabbas av med anled-
ning av försäkringsfallet skall uppskattas med ledning av genomsnittet av
hans eller hennes tidigare pensionsgrundande inkomster enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP), dvs. fönitom för-
värvsinkomster och arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner även vissa
ersättningar som är bosättningsbaserade, t.ex. dagpenning från arbets-
löshetskassa, utbildningsbidrag till doktorander och vårdbidrag som inte
enbart avser merkostnader (avsnitt 8.2).
Den som uppbär de i 3 kap. 13 § socialförsäkringslagen uppräknade
bosättningsbaserade förmånerna är genom en undantagsbestämmelse
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och ATP i form av förtids-
pension - enligt huvudregeln krävs att personen är försäkrad för arbets-
baserade förmåner för rätt till inkomstgrundad ersättning. De förmåner
som räknas upp i ovan nämnda bestämmelse motsvaras av de förmåner
som är pensionsgrundande enligt LIP. Det far anses motiverat att dessa
bosättningsbaserade förmåner i viss utsträckning skall kunna utgöra
grunden för rätt till en inkomstrelaterad ersättning även i sjukersätt-
ningssystemet. Regeringen föreslår därför att en person som uppbär
någon av de nämnda förmånerna vid tidpunkten för försäkringsfallet
skall vara försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitets-
ersättning. Däremot bör enbart detta förhållande inte leda till att han eller
hon omfattas av det förlängda försäkringsskyddet om ett år. Detta skydd
gäller bara efter det att ett arbete har upphört.
Prop. 2000/01:96
77
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: För att en person skall ha rätt till sjukersättning
eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning skall han eller hon
vara försäkrad för en sådan förmån enligt socialförsäkringslagen
(1999:799) vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffar och senare.
Den som är bosatt i Sverige skall vara försäkrad för sjukersättning och
aktivitetsersättning i form av garantiersättning.
Promeinnrinrnas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Integrationsverket påpekar att förslagen står i
strid med riktlinjepropositionen. Verket finner det märkligt att EU-
medborgare bosatta i Sverige skall ha större rätt till ersättning än in-
vandrade svenska medborgare. Socialstyrelsen anser att principen om cn
allmän försäkring som omfattar hela befolkningen även skall gälla ersätt-
ning till dem som har långvarig eller varaktig nedsättning av arbets-
förmågan. Handikappombudsmannen framhåller att det är principiellt fel
att de som far en nedsättning av arbetsförmågan före ankomsten till
Sverige inte har rätt till den garanterade nivån. Även Handikapp-
förbundens samar hetsorgan, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn,
Ungdomar och Vuxna och Riksförbundet för hiv-positiva är kritiska till
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: 1 avsnitt 9.1 redogör regeringen för
de skäl som ligger till grund för förslaget att frångå den i riktlinje-
propositionen fastlagda principen att även sjukersättning eller aktivitets-
ersättning i form av garantiersättning skall vara oberoende av försäk-
ringstid. Det nu aktuella förslaget innebär dels ett krav på minst tre års
tillgodoräknad försäkringstid i Sverige för att rätt till garantiersättning
alls skall uppstå, dels ett krav på 40 års tillgodoräknad försäkringstid för
rätt till oavkortad garantiersättning (avsnitt 9.2).
En förutsättning för rätt till ersättning är, enligt försäkringsrättsliga
principer, att försäkringstagaren är försäkrad när risken materialiseras,
dvs. i det här fallet då nedsättningen av personens arbetsförmåga har nått
det stadium i fråga om grad och varaktighet som förutsätts för rätt till
sjukersättning eller aktivitetsersättning. I förtidspensionssystemet fordras
att en person är försäkrad i Sverige för folkpension och ATP vid pen-
sionsfallet för att ha rätt till dessa förmåner. Ett system som inte bygger
på denna grundläggande försäkringsprincip kan, enligt regeringens upp-
fattning, undergräva tilltron till systemets legitimitet. Som redogörs för i
avsnitt 9.1 kan ett sådant system dessutom fa oönskade konsekvenser
både för den enskilde och för staten.
Regeringen anser därför att en nödvändig förutsättning för att en
person skall kunna erhålla och behålla rätten till sjukersättning eller
aktivitetsersättning i form av garantiersättning skall vara att han eller hon
är försäkrad för sådan förmån både vid tidpunkten för försäkringsfallet
och senare. Samma krav som i dag gäller för rätt till folkpension i form
av förtidspension, garantipension i åldcrspensionssystcmct och för
garantipension till vuxna efterlevande föreslås alltså gälla även för
sjukersättningssystemets grundskydd.
Beträffande frågan om EU-medborgares rättsliga ställning i Sverige,
som Integrationsverket tar upp, gäller följande. Svenska medborgares
78
positiva särbehandling i socialförsäkringssammanhang har upphört att
gälla i och med att socialförsäkringslagcn trädde i kraft den 1 januari
2001. Motiveringen till regelförändringen är att det anses vara mer
ändamålsenligt att låta svensk socialförsäkring omfatta dem som har
faktisk anknytning till Sverige, såsom arbete eller bosättning, än dem
som har endast en formell anknytning, såsom medborgarskap. Däremot
har EU-medborgare och andra som omfattas av förordningen (EEG) nr
1408/71 en gynnad ställning i förhållande till personer som inte omfattas
av denna förordning. Detta följer av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen och att EG-reglema därmed skall tillämpas i Sverige och i
konfliktsituationer ha företräde framför nationella svenska regler.
Som tidigare redovisats indelar socialförsäkringslagen socialförsäk-
ringarna i dels en arbetsbaserad, dels en bosättningsbaserad försäkring.
Den arbetsbaserade försäkringen gäller för socialförsäkringsförmåner
som täcker inkomstbortfall. Den bosättningsbaserade försäkringen avser i
princip ersättningar för olika kostnader och rena bidrag. Förmåner som
ges med garantibelopp skall enligt förarbetena (prop. 1997/98:119) också
räknas dit.
Den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitets-
ersättning, eller har sådan ersättning som understiger den fastställda
garantinivån, skall enligt regeringens förslag ha rätt till ersättning i form
av garantiersättning upp till den garanterade nivån. Garantiersättning är
således inte är beroende av den försäkrades tidigare förvärvsarbete eller
förvärvsinkomster. Med hänvisning till detta och till socialförsäkrings-
lagens uppbyggnad, anser regeringen, att garantiersättning bör inordnas
bland de bosättningsbaserade förmånerna i 3 kap. 1 § nämnda lag.
Det nu föreliggande förslaget, att endast den som är försäkrad vid
tidpunkten för försäkringsfallet skall tillhöra den skyddade person-
kretsen, medför att personer som är arbetsoförmögna på grund av sjuk-
dom eller funktionshinder redan när de bosätter sig i Sverige inte har rätt
till garantiersättning.
Såväl regeringen som riksdagen har dock ansett att det är angeläget att
staten tar ansvar för försörjningen av de personer som uppfyller de
medicinska kriterierna och varaktighetskriteriema för rätt till förtids-
pension men som på grund av kraven på viss försäkringstid inte har rätt
till sjuk- eller aktivitetsersättning eller endast en låg sådan (prop.
1997/98:111 och 1997/98:SfUl 1). Regeringen utreder frågan om
ersättning till denna grupp och avser återkomma till riksdagen i frågan.
Av kravet på aktuell försäkring för rätt till garantiersättning följer
också att när en person bosätter sig utomlands upphör i princip rätten till
förmånen. Gemenskapsrätten inom EU/EES eller avtal som Sverige
ingått med andra stater kan dock medföra undantag från denna regel.
Dessutom finns en bestämmelse i socialförsäkringslagen som i vissa fall
kan utöka möjligheten att uppbära garantiersättning vid bosättning
utomlands. Har rätten till bosättningsbaserade förmåner upphört på grund
av att den enskilde inte längre anses bosatt i Sverige, far förmånen efter
ansökan hos försäkringskassan fortsätta att betalas ut, om det med hänsyn
till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in
den. Vid skälighetsbedömningen kan enligt förarbetena (prop.
1997/98:119) bl.a. hälsoskäl beaktas.
Prop. 2000/01:96
79
6.3
Regeringens förslag: Personer i åldrarna 19-29 år som av medieinska
skäl har nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel skall ha rätt till
aktivitetsersättning tidigast fr.o.m. den 1 juli det år 19-årsdagcn
infaller, om nedsättningen kan antas bli bestående under minst ett år.
Ersättningen skall kunna betalas ut under högst tre år i taget, doek
längst t.o.m. månaden före den månad då den försäkrade fyller 30 år.
Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag med undantag för att någon bestämd tidpunkt inte
skall anges för när bedömningen av varaktigheten av arbetsförmågan
skall företas.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig ställer sig
bakom tidsbegränsningen till längst tre år. Socialstyrelsen anser att det är
myeket positivt med cn omprövning vart tredje år varvid den enskildes
situation granskas, men framhåller samtidigt att omprövningen inte far
ske på sådant sätt att den stör kontinuiteten i inledda aktiviteter eller
skapar oro för möjligheterna till en fortsättning. Statskontoret oeh SACO
anser att det i vissa fall borde vara möjligt att kunna besluta om cn
förlängning av ersättningsperioden utan omprövning efter tre år. RFV
och PTK framhåller att den föreslagna utformningen av bestämmelserna
innebär att handläggningstiden hos försäkringskassan kan bli avgörande
för om den försäkrade uppfyller varaktighetskravet på ett års nedsättning
av arbetsförmågan för rätt till aktivitetsersättning.
Skälen för regeringens förslag: Ett särskilt försäkringsstöd föreslås
för personer upp till 30 års ålder med nedsatt arbetsförmåga, oavsett om
det är fråga om medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan eller -
som redovisas i nästa avsnitt - att en ung person på grund av fysiskt eller
psykiskt funktionshinder behöver förlängd skolgång t.o.m. gymnasie-
nivå.
I departementspromemorian Aktivitetsersättning (Ds 2000:40) föreslås
att aktivitetsersättning skall kunna beviljas om nedsättningen av arbets-
förmågan kan antas bli bestående under minst ett år räknat från den
tidpunkt när försäkringskassan gör bedömningen. Regeringen instämmer
i vad RFV och PTK framfört mot att försäkringskassans handläggnings-
tid av ett ärende inte skall fa vara avgörande om rätt till aktivitets-
ersättning föreligger eller inte. Regeringen föreslår därför inte någon
bestämd tidpunkt för när bedömningen av varaktigheten av arbets-
oförmågan skall göras.
Det råder ingen tvekan om att samhällsutvecklingen medfört ett
successivt förändrat synsätt även på socialförsäkringens olika områden,
något som berör alla åldersgrupper. När det gäller den grupp försäkrade
som har ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga, dvs. uppbär
förtidspension/sjukbidrag, är det angeläget att försäkringen verkar för
aktivitet och inte ett passivt förhållningssätt. Detta gäller inte minst yngre
personer som omfattas av denna försäkring.
För att kunna åstadkomma cn förändring för de yngsta åldersgrupperna
krävs enligt regeringens bedömning bl.a. en höjning av gällande 16-
årsgräns för rätt till långvarigt försörjningsstöd av medicinska skäl.
Höjningen skall således avse de åldersgrupper för vilka långsiktig
80
försörjning genom förvärvsarbete i praktiken normalt sett inte före-
kommer.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig över departements-
promemorians förslag delar uppfattningen att nuvarande försäkrings-
skydd till unga försäkrade med långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd
av svåra funktionshinder eller långvariga sjukdomar är otidsenligt och
behöver förändras och då ges en annan utformning.
Mot den bakgrunden föreslås i denna proposition en ny särskild er-
sättningsform för unga personer med långvarig medicinskt grundad ned-
sättning av arbetsförmågan i form av aktivitetsersättning. Denna nya
ersättningsform skall stimulera till aktivitet utan att den ekonomiska
tryggheten påverkas. Med hänsyn till vad som anförts i fråga om att
åldersgränsen för aktivitetsersättningen bör kopplas till den tidpunkt då
förvärvsarbete i praktiken normalt sett förekommer, finner regeringen det
rimligt att denna gräns sätts till den 1 juli det år den försäkrade fyller 19
år. Det är i regel den tidpunkt då den grundläggande skolutbildningen är
avslutad.
För att i möjligaste mån kunna tillvarata den unges möjligheter till
utveckling och arbete i ungdomsåren, har regeringen gjort bedömningen
att aktivitetsersättning bör kunna beviljas längst till dess en försäkrad
fyller 30 år och alltid vara tidsbegränsad till längst tre år. Därefter skall
en förnyad prövning av rätten till ersättningen i förekommande fall ske.
Dessutom föreslår regeringen i det följande (avsnitt 6.4) att försäkrade
i åldern 19-29 år som till följd av funktionshinder inte har avslutat sin
utbildning på grundskole- och gymnasienivå — så länge studierna bedrivs
- skall ha rätt till aktivitetsersättning utan att den enskildes arbets-
förmåga prövas i särskild ordning.
Utmärkande för aktivitetsersättningen är således att den - till skillnad
från sjukersättningen - alltid skall tidsbegränsas. Enligt regeringens, och
även remissinstansernas uppfattning, är det naturligt att ett reformerat
ersättningssystem som skall uppmuntra till aktivitet hos dem som är
ersättningsberättigade måste utgå från en förmån som är tidsbegränsad
och där rätten till förmånen skall prövas på nytt med jämna mellanrum.
Att, som några remissinstanser föreslagit, införa en kompletterande
bestämmelse som gör det möjligt att i vissa situationer besluta om en ny
ersättningsperiod, utan att någon ny prövning av ersättningsrätten företas
skulle, enligt regeringens bedömning, kunna leda till svårigheter i
tillämpningen. Regeringen förutsätter att försäkringskassan vid prövning
av fortsatt rätt till aktivitetsersättning utifrån vaije enskilt fall gör en
bedömning av hur omfattande den förnyade prövningen behöver bli.
Eftersom avsikten är att försäkringskassan skall följa den unge personens
utveckling under perioden med aktivitetsersättning, bör kassan när en
period löper ut ha hunnit bilda sig en uppfattning om huruvida det krävs
kompletterande uppgifter inför ett nytt beslut om aktivitetsersättning.
Det är självfallet angeläget att ersättningsperioden i normalfallet inte
blir alltför lång och att försäkringskassan, när rätten till aktivitetsersätt-
ning tidsmässigt löper ut, granskar vilka aktiviteter som den enskilde
genomgått under ersättningsperioden. Det är också viktigt att försäk-
ringskassan håller kontinuerlig kontakt med berörda kommunala myndig-
heter för bedömning av den enskildes situation och att lämpliga aktivi-
teter vidtas både i nuläget och för framtiden. Detta är nödvändigt för
Prop. 2000/01:96
81
kassans bedömning av om aktivitetsersättning skall beviljas även Prop. 2000/01:96
fortsättningsvis och i så fall i vilken grad samt för hur lång tid.
Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att det är angeläget att
försäkringskassan utför cn ny prövning på ett sätt som inte i onödan stör
den enskilde eller skapar oro inför den framtida möjligheten till er-
sättning.
Regeringens förslag: En försäkrad i åldern 19-29 år som på gnind av
funktionshinder inte har avslutat sin utbildning på grundskole- eller
gymnasienivå har rätt till hel aktivitetsersättning under den tid denna
skolgång varar utan att hans eller hennes arbetsförmåga prövas.
Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer i princip med
regeringens.
Remissinstanserna: Särskolans och specialskolans yrkesvalslärares
intresseförening (SYVI) uppfattar det som cn felsyn att ungdomar som
förväntas kunna gå ut direkt på arbetsmarknaden om de går i
gymnasieskola eller motsvarande längre än till 19 års ålder erbjuds
aktivitetsersättning utan prövning av den framtida arbetsförmågan. Ett
kriterium för beviljande av aktivitetsersättning borde enligt SYVI vara att
vårdbidrag utges för den aktuella personen. Om det inte är möjligt
framhålls att aktivitetsersättning inte skall utbetalas till ungdomar som
fortfarande går i gymnasieskolan eller motsvarande. Alternativt föreslås
att åldersgränsen för aktivitetsersättning höjs till 21 år. dvs. den ålder till
vilken föräldrarnas underhållsskyldighet maximalt kan utsträckas.
Centrala Sttidiestödsnämnden (CSN) stöder förslaget och framhåller att
det krävs en ändring i studiestödslagen så att det framgår att studiemedel
inte tår lämnas eller tas emot under tid då aktivitetsersättning lämnas,
men, framhåller att studiehjälp bör dock kunna lämnas samtidigt som
aktivitetsersättning. RFV anser att orsaken till ett studieavbrott vid
förlängd skolgång inte skall påverka den enskildes rätt till aktivitets-
ersättning när dessa studier åter upptas, eftersom ett sådant resonemang
är onödigt och i värsta fall kan leda till att skolgången inte fullföljs.
Nästan samtliga remissinstanser som kommenterat förslaget anser att det
skall vara möjligt även för personer med långvarig medicinskt grundad
nedsättning av arbetsförmågan att delta i studier på eftergymnasial nivå
med aktivitetsersättning. Detta motiveras med att många funktions-
hindrade ungdomar inte påbörjar högre studier av rädsla för att ta studie-
lån, som de inte vet om de kan betala tillbaka eftersom de är osäkra på att
klara studierna och fa ett arbete efteråt. TCO och PTK anser att det kan
finnas anledning att uppmuntra den aktuella gruppen till eftergymnasiala
studier åtminstone under cn del av studietiden, t.ex. två år.
Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande utbildning är
en förutsättning för alla för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Ett
viktigt syfte med aktivitetsersättningen är att den skall både stimulera
och ge personer med funktionshinder möjlighet att skaffa sig en sådan
grundläggande utbildning. Som redovisats i avsnitt 6.3 föreslås
82
aktivitetsersättningen omfatta utbildning till och med gymnasienivå för
ungdomar tidigast fr.o.m. den 1 juli det år då de fyller 19 år.
Gymnasieskola är den utbildning som är avsedd att påbörjas av
ungdomar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till
och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. För elever i s.k.
Rh-anpassad utbildning gäller att en svårt rörelsehindrad person kan
påbörja utbildningen senast under första halvåret det kalenderår då han
eller hon fyller 21 år.
Enligt 5 kap. skollagen (1985:1100) är en kommun skyldig att erbjuda
utbildning på nationella program, specialutformade program eller
individuellt program för samtliga ungdomar i kommunen som har slutfört
sista årskursen i grundskolan eller motsvarande.
Gymnasieskolan omfattar tre år men utbildningstiden kan förlängas.
Utbildningstiden till och med gymnasieskolan är som regel längre för en
elev med funktionshinder än för andra elever. Utbildning i gymnasie-
skolan för elever med funktionshinder omfattar i regel minst fyra år.
Enligt 9 kap. gymnasieförordningen (1992:394) bör utbildning vid
riksgymnasiema i Örebro för döva eller hörselskadade elever från hela
landet förlängas med ett år. Till detta kommer att utbildningen i
specialskolan omfattar tio år. Det betyder att det inte är meningsfullt eller
ens möjligt att försöka bedöma arbetsförmågan vid halvårsskiftet det år
dessa personer fyller 19 år.
En person med funktionshinder som inte uppnått de färdigheter som
normalt uppnås i grundskolan och som är bosatt i landet har fr.o.m. andra
kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år rätt till grundläggande
vuxenutbildning. En sådan elev som genom studier i grundläggande
vuxenutbildning uppnått färdigheter motsvarande grundskolan är behörig
att delta i gymnasial vuxenutbildning. För personer med funktionshinder
kan också folkhögskolan i en del fall vara en bra form för att inhämta
gymnasieutbildningen.
Regeringen finner det skäligt att aktivitetsersättning utan prövning av
arbetsförmågan kan utges till funktionshindrade personer under hela den
tid som åtgår för att inhämta grundläggande kunskaper t.o.m. gymnasie-
nivå, oavsett i vilken skolform dessa kunskaper inhämtas.
Studiehjälp lämnas till studerande i gymnasieskolan längst t.o.m. första
kalenderhalvåret det år den studerande fyller 20 år. Studiemedel, som
består av studiebidrag och studielån lämnas till studerande på gymnasie-
nivå tidigast fr.o.m. andra kalenderhalvåret det år då den studerande
fyller 20 år. För elever i gymnasiesärskolan lämnas förlängt barnbidrag
istället för studiestöd. Regeringen anser att ungdomar med funktions-
hinder skall ha möjlighet att slutföra utbildning som ger kompetens mot-
svarande gymnasienivån utan att de själva skall behöva svara för sin
försörjning under tid sådan utbildning pågår, dvs. under tid som andra
ungdomar kan ägna sig åt högre studier, förvärvsarbete eller liknande.
Det finns annars en påtaglig risk att sådana elever avstår från att fullfölja
dessa studier för att i stället kunna uppbära ersättning från försäkringen
på annan grund. Regeringen delar alltså inte uppfattningen att det skulle
vara en felsyn att med aktivitetsersättning göra det möjligt för yngre
personer att genomgå utbildning på gymnasienivå utan att den framtida
arbetsförmågan prövas.
Prop. 2000/01:96
83
Regeringen anser således att personer som på grund av funktionshinder
behöver längre tid för utbildning, utan prövning av arbetsförmågan, bör
ha rätt till hel aktivitetsersättning under den avslutande delen av den
grundläggande utbildningen. Med grundläggande utbildning avses grund-
skola, gymnasieskola, särskola, specialskola, riksgymnasiema för döva,
hörselskadade respektive svårt rörelsehindrade, grundläggande vuxen-
utbildning, samt gymnasial vuxenutbildning. Vid bedömning av rätt till
aktivitetsersättning skall det således inte göras en prövning av personens
arbetsförmåga. Det är alltså fråga om ett rent försörjningsstöd under den
förlängda studietiden som kan uppkomma till följd av funktionshindret.
Det är viktigt att det görs en klar åtskillnad mellan sådana för-
längningar av studierna som beror på funktionshinder och sådana som är
cn följd av andra skäl som inte är rent medicinska, t.cx. sociala problem,
skoltrötthet och liknande. Aktivitetsersättning bör således inte utges i
andra fall än där det finns ett klart samband mellan funktionshindret och
behovet av förlängda studier. Detta skulle kunna tala för att aktivitets-
ersättning under grundutbildning endast skulle kunna komma i fråga för
elever i de särskilda skolformerna. En sådan begränsning skulle dock
strida mot den allmänna inriktningen som innebär att även funk-
tionshindrade personer så långt det är möjligt skall kunna studera i de
ordinarie skolformerna. Enligt FN:s standardregler om delaktighet och
jämställdhet för människor med funktionsnedsättning bör utbildningen av
personer med funktionshinder vara cn integrerad del av den ordinarie
utbildningen. Kommunerna har också cn skyldighet att anpassa utbild-
ningen så att den också passar elever med funktionshinder eller
tillhandahålla särskilda stödinsatser så att eleven kan klara utbildningen
inom ramen för den ordinarie utbildningen. Även om den enskilde
individen har rätt att studera i särskild skolform kan han eller hon bedriva
studierna i den ordinarie skolformen på hemorten för att därigenom
vistas i sin hemmiljö och slippa långa resor. Det är således en allmän
inriktning att elever med funktionshinder skall integreras i den ordinarie
skolformen och i mindre utsträckning hänvisas till särskilda skolformer
som i många fall är belägna i annan kommun.
Mot denna bakgrund finner regeringen det inte motiverat att begränsa
rätten till aktivitetsersättning under grundläggande utbildning för elever
som, efter halvårsskiftet det år 19-årsdagcn infaller, går i de i särskilda
skolformer som är organiserade i fler läsår än normalt. I dc fall studierna
bedrivs i dc ordinarie skolformerna krävs emellertid en noggrann
prövning av rätten till aktivitetsersättning i det enskilda fallet. För rätt till
aktivitetsersättning skall vid denna prövning ha framkommit att den
förlängda skolgången har ett konstaterat, direkt samband med ett klart
påvisat funktionshinder.
Ett stort antal remissinstanser har förordat att aktivitetsersättning skall
kunna utges även vid eftergymnasiala studier. Regeringen har förståelse
för dessa synpunkter, men är nu inte beredd till ett ställningstagande
eftersom frågan kräver utredning och en samlad bedömning, inte minst
mot bakgrund av att studiestödssystemet har reformerats.
Prop. 2000/01:96
84
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Försäkringskassan skall, i samband med att den
beslutar om att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning, undersöka om
han eller hon under den tid ersättningen utges kan delta i aktiviteter
som kan antas ha en gynnsam inverkan på sjukdomstillståndet eller
den fysiska eller psykiska prestationsförmågan.
Om den försäkrade kan delta i aktiviteter, skall försäkringskassan i
samråd med honom eller henne utarbeta en plan för sådana aktiviteter
och därvid i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål.
Försäkringskassan skall verka för att de planerade aktiviteterna
kommer till stånd. Kassan skall också samordna de insatser som
behövs samt se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den
försäkrade att delta i aktiviteterna.
Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för den
försäkrade i anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i.
Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer med
regeringens med undantag för att medverkan i aktiviteter enligt prome-
morians förslag skulle vara ett villkor för rätt till aktivitetsersättning.
Remissinstanserna: RFV anser att aktivitetsersättning skall innebära
möjlighet och inte skyldighet för individen och är negativt till att det
skall föreligga krav på individen att medverka till att klarlägga behovet
av eller delta i aktivitet. Handikappombudsmannen, PTK och SACO är
negativa till att försäkringskassan skall besluta om vilka aktiviteter som
är lämpliga för den enskilde. SoS och SISUS är inte negativa till kassans
planerande och samordnande funktion men förutsätter att det görs en
övergripande plan för varje person liknande den individuella plan som
kommunen på begäran av den enskilde är skyldig att upprätta enligt LSS.
SoS förutsätter dessutom att försäkringskassan inrättar någon form av
samrådsorgan att diskutera frågorna i. SISUS ser det som självklart att
den enskilde skall bestämma vilken aktivitet han eller hon vill ägna sig
åt. Statskontoret ser positivt på att försäkringskassan far ett planerings-
och samordningsansvar för aktiviteterna men anser att detta borde bli
aktuellt först i de fall då den ersättningsberättigade inte alls deltar i
aktiviteter som kan anses vara utvecklande. DHR och Förbundet unga
funktionshindrade understryker att den enskilde skall ha ett avgörande
inflytande på val av aktiviteter och anser att det finns en övergripande
risk att det med tiden växer fram en lista med aktiviteter som för-
säkringskassan skall godkänna och framhåller att försäkringskassan, för
att klara sin föreslagna roll, måste tillföras resurser för kompetens-
höjande åtgärder och nyanställning av personal. HSO ser det som
naturligt att försäkringskassan far en nyckelroll. Det förutsätter
emellertid att det finns kompetent personal på kassan, varför resurser be-
höver tillföras för att vidareutbilda och i vissa fall även nyrekrytera
personal. Vidare framhålls behovet av samarbete mellan olika myn-
digheter samt att försäkringskassans handläggare inte far rikta in sig på
den enskildes diagnos och se den som ett mått på vilka aktiviteter som är
lämpliga. Även NHR anser det är naturligt att försäkringskassan
handlägger den enskildes rätt till aktivitetsersättning men vänder sig
85
starkt mot den förstärkta roll som försäkringskassan förslås få vad gäller
rätten att häva den enskildes rätt till ersättning, om det bedöms att den
enskilde inte uppfyller kraven på aktivitet eller inte medverkar till att
klarlägga sina behov av aktiviteter. RBU framhåller att förslaget ger
uttryck för ett starkt myndighetsperspektiv och att försäkringskassan inte
skall ha rollen som samordnande instans. Försäkringskassan skall finnas
med i samverkan, men ett ansvar oeh en modell för samverkan runt unga
med funktionshinder måste skapas mellan aktuella aktörer på såväl
central som rcgional/lokal nivå. FUB framhåller att respekten för den
enskildes självbestämmande och integritet måste vara självklar vid cn
bedömning av vilka aktiviteter som skall ske. Om den försäkrade har en
god man är det viktigt att det tydliggörs att denne görs delaktig i arbetet
med att samordna aktiviteterna. Föreningen JAG anser att det tydligt
måste markeras i reglerna att bedömningen av lämpliga aktiviteter
varsamt måste anpassas till varje individs personliga förutsättningar,
eftersom t.ex. framtida förvärvsarbete för föreningens medlemmar är ett
avlägset mål.
Skälen för regeringens förslag: Sedan några årtionden tillbaka har
det vuxit fram cn ökad insikt i samhället om behovet av cn aktiv tillvaro
för sjuka personer och personer med funktionshinder. Forskningen inom
det medicinska området anger att förvärvsarbete eller annan aktivitet i sig
ofta har en rehabiliterande verkan på sjukdomar eller i vart fall motverkar
cn försämring av den enskildes tillstånd medan ett passivt levnadssätt har
motsatt effekt.
En tillvaro präglad av aktiviteter är på många sätt av stor betydelse för
personer som av medicinska skäl bedöms sakna arbetsförmåga under
överskådlig tid. För personer som i utgångsläget har mycket omfattande
svårigheter i sin dagliga livsföring bör en viss aktivitet kunna betraktas
som ett av kanske många steg i riktning mot ett självständigt och aktivt
liv som i vissa fall kan innebära mer eller mindre omfattande kontakt
med arbetslivet.
Med aktivitet avses sådana verksamheter som kan antas ha en positiv
inverkan på den försäkrades sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska
prestationsförmåga. Aktiviteterna har således till syfte att öka förutsätt-
ningarna för att förbättra arbetsförmågan. Många gånger kan det vara
fråga om habilitering eller rehabilitering i vid bemärkelse, där det inte
nödvändigtvis behöver handla om omedelbart arbetslivsinriktade åt-
gärder. Aktiviteterna kan åtminstone inledningsvis avse att ge stöd för
den enskilde att lära sig hantera sin sjukdom eller funktionshinder i
vardagen. Det kan röra sig om olika typer av medicinska habiliterings-
åtgärder som mer eller mindre är inriktade på att förbättra det medicinska
tillståndet.
Utöver de direkta medicinska konsekvenserna far ofta sjukdomen eller
funktionshindret andra följder som kan ge upphov till ytterligare stöd-
behov. Exempelvis kan förmågan att fungera i samhället i stort ha
utvecklats långsammare än hos andra personer i samma ålder. I vissa fall
kan utvecklingen av individens sociala kompetens ha blivit lidande redan
från skolåldern.
Det kan vara aktuellt att på egen hand eller på annat sätt utveckla olika
förmågor, kunskaper oeh färdigheter, t.ex. genom att delta i föreningsliv,
eller att ägna sig åt någon hobby eller konstnärlig verksamhet. I andra
Prop. 2000/01:96
86
fall kan det vara fråga om att i första hand ägna sig åt sådant som kan
betraktas som mer direkt arbetslivsinriktat, exempelvis grundläggande
utbildning eller olika slag av kontakt med arbetslivet.
Regeringen är väl medveten om att de ungdomar som blir berättigade
till aktivitetsersättning kommer att ba mycket skiftande hälsotillstånd och
därmed utsikter till arbetsförmåga. Det innebär att dessa ungdomar har
mycket olika förutsättningar att kunna försörja sig själva, att få annan
kontakt med arbetslivet eller att ta tillvara sina utvecklingsmöjligheter
genom att t.ex. studera. Det är därför naturligt att perioden med
aktivitetsersättning kommer att se olika ut för många av de unga,
eftersom det är önskvärt att tiden utnyttjas väl och aktiviteterna anpassas
till förutsättningarna för var och en av dessa personer. Flera remissin-
stanser har framfört farhågor för att den enskilde inte skall ha tillräckligt
stort inflytande över valet av passande aktiviteter och att det finns en risk
att valet kommer att ske på ett rutinmässigt sätt.
Regeringen har förståelse för de synpunkter som framförts om att det
inte får ställas krav på att den försäkrade skall medverka till att klarlägga
behovet av eller delta i aktiviteter för att erhålla eller behålla rätten till
aktivitetsersättning. För att aktiviteterna skall ge goda resultat måste den
enskilde vara motiverad att genomföra dessa. Detta talar för att det inte
skall ställas krav på deltagande i aktiviteter för att kunna bli beviljad
aktivitetsersättning. Ett sådant krav skulle enligt regeringens uppfattning
i många fall även kunna leda till svåra bedömningar av om det är rimligt
att begära att den enskilde deltar i aktiviteter. Den enskildes fysiska och
psykiska förutsättningar att delta i aktiviteter måste vara den avgörande
faktorn för ett sådant deltagande.
Mot den bakgrunden anser regeringen att det är ett bättre alternativ att i
stället föreslå en ordning som innebär att försäkringskassan skall vara
skyldig att erbjuda dem som beviljas aktivitetsersättning möjlighet att
delta i aktiviteter.
Det betyder att om den försäkrade önskar utnyttja försäkringskassans
erbjudande skall kassan tillsammans med den försäkrade, utifrån dennes
behov, önskemål och förutsättningar, planera och samordna lämpliga
aktiviteter som personen kan tänka sig att ägna sig åt. Kassan skall så
långt det är möjligt tillgodose den enskildes önskemål om aktiviteter,
dock under förutsättning av att dessa kan antas ha en positiv inverkan på
personens sjukdomstillstånd eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan. Oftast torde det med stor sannolikhet röra
sig om kurser, dagverksamhet, föreningsverksamhet, idrottsaktiviteter
och pryo. Det är därvid nödvändigt att särskilda medel skall kunna utges
för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med de
aktiviteter som försäkringskassan ansett vara lämpliga. Med hänsyn till
de typer av aktiviteter som generellt sett troligen kommer att väljas, bör
de kostnader för den försäkrade som uppstår i samband med aktiviteterna
rimligen vara av liknande slag som sådana särskilda kostnader som kan
uppkomma för den försäkrade i samband med rehabilitering. Eftersom
aktivitetsåtgärder är något annat än rehabilitering kan emellertid inte
uteslutas att även andra typer av kostnader än för t.ex. resor kan
uppkomma för den försäkrade vid dennes deltagande i aktivitetsåtgärder.
Det för dock för långt att i lag utarbeta detaljerade föreskrifter för vilka
typer av kostnader som i detta sammanhang skall anses utgöra kostnad
Prop. 2000/01:96
87
för den försäkrades deltagande i aktiviteten. Närmare föreskrifter bör i
stället lämpligen meddelas av regeringen eller Riksförsäkringsverket.
Frågan om i vilken utsträckning förvärvsarbete skall kunna förekomma
i samband med aktivitetsersättning behandlas i avsnitt 10.
Det bör understrykas att eftersom det är fråga om ett deltagande i
aktiviteter som bygger på frivillighet från den försäkrades sida är det inte
aktuellt att införa några sanktionsbestämmelser om den försäkrade inte
skulle medverka i planerade aktiviteter.
På goda grunder kan det antas att många förmånsberättigade unga
personer som önskar delta i aktiviteter kommer att behöva hjälp och stöd
inte bara med planeringen av sina önskade aktiviteter, utan även vid
kontakterna med berörda myndigheter/organisationer för att aktiviteterna
skall komma till stånd och kunna ske inom rimlig tid. Regeringen ställer
sig bakom förslaget i departementspromemorian att cn särskilt angiven
myndighet eller organisation skall ha det slutliga ansvaret för att planera
och samordna dc aktiviteter som ger den enskilde bästa möjliga stöd i ut-
vecklingsarbetet. Genom att de berörda personerna föreslås fa sin för-
sörjning under denna aktivitetsperiod i form av ersättning från den all-
männa försäkringen talar, enligt regeringens uppfattning, övervägande
skäl för att försäkringskassan tilldelas dessa uppgifter, något som också
många remissinstanser finner naturligt. Oavsett detta skall givetvis varje
berörd myndighet eller organisation ansvara för sina respektive verk-
samhetsområden. Detta innebär t.ex. att kommunerna inte kan frånsäga
sig dc skyldigheter gentemot den enskilde som följer av socialtjänstlagen
eller annan lagstiftning.
Det främsta skälet bakom regeringens bedömning är att det måste ligga
i försäkringens intresse att försäkrade som uppbär aktivitetsersättning
erbjuds och deltar i aktiverings insatser, så att möjligheterna att fa eller
återfå arbetsförmåga tas tillvara på ett så effektivt sätt som möjligt.
Regeringen förutsätter att, som Socialstyrelsen och SISUS förordat, den
plan som försäkringskassan skall utarbeta för cn försäkrads aktiviteter
liknar den som kommunerna på begäran av den enskilde är skyldig att
upprätta enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Försäkringskassan bör också, om den för-
säkrade medger detta och om det inte står i strid med sekretess-
bestämmelser c.dyl., informera kommunen om den individuella plan som
görs. Det kan i anslutning härtill nämnas att försäkringskassan redan nu
har till uppgift att uppmärksamma behovet av och ta initiativ till
rehabilitering för alla försäkrade som uppbär ersättning för inkomst-
bortfall från socialförsäkringen, med undantag för föräldrapenning.
Denna för försäkringskassan nya uppgift förutsätter att det finns
tillräckliga resurser med hög kompetens. Som anges i avsnitt 16.4 har
regeringen för avsikt att återkomma i denna fråga.
Prop. 2000/01:96
88
I de av riksdagen antagna riktlinjerna (prop. 1997/98:11 1 Reformerad
förtidspension m.m., bet.l997/98:SfUl 1, rskr. 1997/98:237) slås fast att
det reformerade systemet inte längre skall vara en del av pensionssyste-
met utan skall ingå som en del i sjukförsäkringssystemet. En grundförut-
sättning för beräkning av inkomstrelaterad ersättning vid långvarig eller
varaktig arbetsoförmåga är den s.k. inkomstbortfallsprincipen. Den in-
komstrelaterade ersättningen skall således baseras på en uppskattning av
den inkomst den försäkrade skulle ha haft om inte nedsättningen av ar-
betsförmågan inträffat. Till grund för denna uppskattning skall inkoms-
terna åren närmast före pensionsfallet användas. I viss utsträckning inne-
bär detta en helt ny principiell inriktning jämfört med nuvarande regler.
I riktlinjepropositionen anges vidare att den inkomstrelaterade ersätt-
ningen vid hel ersättning bör utgöra cirka 65 procent av den uppskattade
inkomsten upp till ett visst tak. Antalet inkomstår som skall ligga till
grund för beräkningen bör vara tillräckligt stort för att ge ett stabilt in-
komstunderlag, som speglar den försäkrades förvärvsförmåga och upp-
nådda inkomststandard. I förhållande till dagens huvudregel för beräk-
ning av antagandepoäng (de två bästa inkomståren av de senaste fyra)
bör antalet årsinkomster som beaktas i inkomstunderlaget vara större.
Det antal inkomstår som används bör dock begränsas så att endast den
aktuella inkomststandarden beaktas. Det bör vidare övervägas på vilket
sätt år med tillfälligt höga eller låga inkomster skall hanteras i beräk-
ningsunderlaget för att dessa inte skall få för stort genomslag på ersätt-
ningens storlek. Den antagna inkomsten bör direkt bestämma den in-
komstrelaterade ersättningens storlek. Ersättningen bör således beräknas
som en given andel av den antagna inkomsten, i stället för att en beräk-
ning görs enligt ålderspensionsmodell där antagen inkomst används för
åren från förtidspensioneringen fram till 65 års ålder.
Förtidspension är, som namnet anger, en form av ålderspension som
den som på grund av medicinska orsaker blivit helt eller delvis arbets-
oförmögen kan få i förtid. Tilläggspension (ATP) i form av förtidspen-
sion beräknas också efter i princip samma regler som gäller för beräkning
av sådan ålderspension (avsnitt 4.3). Det reformerade förtidspensions-
systemet där inkomstbortfallsprincipen skall gälla innebär att försäk-
ringen i viss utsträckning får en helt ny principiell inriktning jämfört med
nuvarande system, som mer kan betecknas som en kompromiss mellan
ett intjänande av pensionsrätt och inkomstbortfallsprincipen. Till skillnad
från ATP-försäkringen blir det reformerade systemet en ren inkomstbort-
fallsförsäkring (riskförsäkring). ATP-försäkringens syfte är således inte
att enbart spegla det inkomstbortfall som förorsakas av den långvariga
eller varaktiga arbetsoförmågan. Beräkningssättet medför att ATP enligt
huvudregeln grundas på de 15 bästa inkomståren av de 30 erforderliga
åren. Det i sin tur får till följd att vissa grupper, främst äldre män som
förvärvsarbetat lång tid, kan sägas vara överkompenserade utifrån ett in-
komstbortfallsperspektiv då ATP:n grundats på gamla inkomster som
Prop. 2000/01:96
89
inte längre kan anses spegla den försäkrades kommande inkomstbortfall.
Vissa andra grupper, främst yngre och kvinnor, bedöms däremot bli gyn-
nade i det föreslagna sjukersättningssystemet i förhållande till ATP-sy-
stemet. Det beror bl.a. på att ersättningen i det nya systemet endast be-
räknas på grundval av dc tre, eller för försäkrade under 30 år, alternativt
dc två högsta bruttoårsinkomstema under cn ramtid som varierar med
den försäkrades ålder.
Det föreslagna inkomstrelaterade sjukersättningssystemet kommer
alltså i högre grad än nuvarande system med förtidspension i form av
ATP att anknyta till den försäkrades faktiska framtida inkomstbortfall
som uppkommer vid medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Den inkomst-
relaterade sjuk- och aktivitetsersättningen kommer till skillnad från ATP
att beräknas på grundval av den försäkrades hela förvärvsinkomst upp till
ett visst tak och inte enbart på den del av inkomsten som överstiger ett
förhöjt prisbasbelopp. Vidare föreslås den inkomstrelaterade sjuk- och
aktivitetsersättningens storlek bli helt och hållet oberoende av försäk-
ringstid, vilket, till skillnad från vad som gäller för ATP, far till följd att
den s.k. 30-dclsberäkningcn slopas. Vidare föreslås ersättningens storlek
bli helt oberoende av den försäkrades civilstånd.
En allmän obligatorisk offentlig försäkring mot bortfall av inkomster
till följd av medicinskt grundad arbetsoförmåga måste av naturliga skäl
grundas på en relativt schabloniserad uppskattning av inkomstbortfall, en
s.k. antagandeinkomst. Möjligheterna att beakta mer individuellt be-
tingade faktorer, som i och för sig i det enskilda fallet skulle kunna sägas
tala för det ena eller andra när det gäller den enskildes faktiska inkomst-
bortfall, är därigenom begränsade. Det som skall utgöra utgångspunkten
för uppskattningen av inkomstbortfallet vid beräkning av sjuk- eller akti-
vitetsersättning är enligt regeringens uppfattning i första hand inkomst-
standarden eller dc tidigare faktiska inkomster av förvärvsarbete som en
person har haft.
I det följande lämnar regeringen först förslag om vilka och hur höga
inkomster som skall ligga till grund för beräkningen av inkomstrelaterad
ersättning samt antalet årsinkomster som skall användas vid beräkningen
(anlagandeinkomsteri). Därefter lämnas förslag om den tid som bestäm-
mer urvalet årsinkomster från vilket man väljer ut dc inkomster som
direkt skall ligga till grund för beräkningen (ramiiden). Förslagen inne-
fattar en avvägning mellan intresset av att uppnå ett så stabilt underlag
som möjligt och intresset av att det inte bör ta alltför lång tid från inträdet
på arbetsmarknaden till att ett fullgott skydd för inkomsten uppnås.
Vidare lämnas förslag om ersättningsnivån, dvs. den andel av antagande-
inkomsten som den inkomstrelaterade ersättningen skall uppgå till.
Prop. 2000/01:96
90
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitets-
ersättning skall beräknas på grundval av en antagandeinkomst. An-
tagandeinkomsten beräknas som genomsnittet av de tre högsta brutto-
årsinkomster som tillgodoräknats den försäkrade under en given
period, som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffar (ram-
tiden).
För rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs att det för den
försäkrade har fastställts pensionsgrundande inkomst för minst ett år
under ramtiden. I förekommande fall kan sådan rätt även grundas på
minst ett år med fastställt pensionsgnindande belopp av förtids-
pension.
Bruttoårsinkomsten utgörs av den pensionsgrundande inkomsten
med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år
samt pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats vid sjuk- eller
aktivitetsersättning respektive förtidspension. Det högsta belopp en
bruttoårsinkomst kan tas upp till vid beräkningen av antagande-
inkomst skall vara 7,5 prisbasbelopp. Bruttoårsinkomsten för respek-
tive år räknas om med hänsyn till förändringen i prisbasbeloppet till
och med det år när ersättningen skall bölja utges.
Kan endast en eller två bruttoårsinkomster tillgodoräknas under
ramtiden skall två respektive en bruttoårsinkomst upptas till 0 kronor.
Vid beräkning av antagandeinkomst för aktivitetsersättning far, om
det är till fördel för den försäkrade, denna istället beräknas på genom-
snittet av de två högsta bruttoårs inkomsterna under ramtiden. För det
sista av åren under ramtiden far den pensionsgrundande inkomsten,
om det är till fördel för den försäkrade, ersättas av den sjukpenning-
grundande inkomst som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för
försäkringsfallet. Kan endast en bruttoårsinkomst tillgodoräknas under
ramtiden skall en bruttoårsinkomst upptas till 0 kronor.
Den inledningsvis fastställda antagandeinkomsten skall tillämpas
vid förändring av ersättningsgraden under pågående ersättningsfall.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens. Regeringen föreslår dessutom att alternativa beräkningsmetoder
skall kunna tillämpas för antagandeinkomstberäkning för aktivitetsersätt-
ning.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget men fö-
reslår att det “okända året” inom ramtiden tas med i bedömningen av rätt
till och beräkning av inkomstrelaterad ersättning först när det blivit känt.
Statskontoret anser att hänsyn inte har tagits till att alla tre ersättnings-
grundande åren kan vara s.k. toppår. Försäkringskasseförbundet och
Svenska Akademikers Centralorganisation (SACO) tillstyrker förslaget
att tre års bruttoårsinkomster skall ingå i antagandeinkomsten. Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) förordar de mellersta fyra årsinkomsterna
i storleksordning inom en ramtid av sex år. För försäkrade yngre än 26 år
bör ersättningen beräknas på farre inkomstår. Nuvarande tak på 7,5 bas-
belopp skall behållas.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i avsnitt 8.1 är en
grundförutsättning för beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning eller
91
aktivitetsersättning ilen s.k. inkomstbortfallsprincipen. Det föreslagna
inkomstrelaterade sjukcrsättningssystcmct kommer därmed i högre grad
än nuvarande förtidspensionssystem att anknyta till den försäkrades fak-
tiska framtida inkomstbortfall som uppkommer vid medicinskt orsakad
arbetsoförmåga. Ett ersättningssystem som bygger på inkomstbortfalls-
principen förutsätter ett mått för uppskattning av just dessa inkomster, cn
s.k. antagandeinkomst. Denna måste av naturliga skäl grundas på cn re-
lativt schabloniserad uppskattning av inkomstbortfall. Möjligheterna att
beakta mer individuellt betingade faktorer, som i och för sig i det en-
skilda fallet skulle kunna sägas tala för det ena eller andra när det gäller
den försäkrades faktiska inkomstbortfall, är därigenom begränsade.
Det är alltså angeläget att finna ett underlag för antagandcinkomstbe-
räkningen som är rättvisande och så stabilt som möjligt och att detta
bygger på objektivt konstaterbara faktorer som begränsar skönsmässig-
heten och främjar likformigheten i tillämpningen. Det som bör utgöra
utgångspunkten för uppskattningen av inkomstbortfallet vid denna be-
räkning är således i första hand inkomststandarden eller dc tidigare fak-
tiska inkomster av förvärvsarbete som den försäkrade har haft. Det mått
eller det sätt för beräkning av antagandeinkomst som förordades i rikt-
linjepropositionen var att grunda förtidspensionen på genomsnittet av
den pensionsgrundande inkomsten under ett antal av åren närmast före
pensionsfallet.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att beräkningen av den an-
tagandeinkomst som skall ligga till grund för inkomstrelaterad sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning skall baseras på dc faktiska inkomster
som ingår i pensionstinderlagcn i åldcrspensionssystcmct, dvs. pensions-
grundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension (LIP) i form av lön, inkomst av näringsverksamhet, sjuk-
penning, arbetslöshetsersättning m.m.
1 avsnitt 1.3 föreslås att den utbetalda inkomstrelaterade sjuk- eller ak-
tivitetsersättningen skall utgöra pensionsgrundande inkomst för ålders-
pension. Vidare föreslås att skillnaden mellan den del av antagandein-
komsten som utgör underlag för beräkningen av ålderspensionsrätt och
den del av utbetald inkomstrelaterad ersättning som ingår i den pensions-
grundande inkomsten skall utgöra pensionsgrundande belopp. Detta be-
lopp tär därmed anses ha cn klar anknytning till tidigare förvärvsin-
komster. Vid beräkningen av antagandeinkomst bör därför även detta
pensionsgrundande belopp tas med. Enligt nuvarande bestämmelser i LIP
tillgodoräknas en försäkrad pensionsgrundande belopp av förtidspension.
Även dessa pensionsgrundande belopp bör ingå i antagandeinkomsten.
En sådan regel tär betydelse för cn försäkrad som uppburit förtidspen-
sion, sjuk- eller aktivitetsersättning under en tid och därefter återfår ar-
betsförmågan. Vid ett återfall i sjukdom och arbetsoförmåga en tid efter
det att den tidigare ersättningen dragits in, måste en ny antagandeinkomst
beräknas. Att inte tillgodoräkna den försäkrade något pensionsgnindande
belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning respektive förtids-
pension under de perioder under ramtiden, då sådan ersättning betalats
ut, skulle ge ett oacceptabelt resultat. Regeringen föreslår därför att vid
beräkningen av antagandeinkomst skall i förekommande fall även ovan
nämnda pensionsgrundande belopp medräknas i antagandeinkomsten.
Prop. 2000/01:96
92
Däremot bör, enligt regeringens uppfattning, de pensionsgrundande
belopp som tillgodoräknas småbarnsföräldrar, dem som fullgör plikt-
tjänst och vissa studerande inte ingå i antagandeinkomsten, då dessa be-
lopp i de flesta fall saknar någon mer påtaglig anknytning till tidigare
förvärvsinkomster. Med den relativt långa ramtid, som föreslås nedan
(avsnitt 8.3), för de åldersgrupper som i regel kan tillgodoräkna sig såda-
na pensionsgrundande belopp, menar regeringen att den inkomstrelate-
rade ersättningen på ett mer rättvisande sätt kommer att anknyta till det
verkliga inkomstbortfall en försäkrad gör när han eller hon blir långvarigt
arbetsoförmögen än om dessa pensionsgrundande belopp skulle ingå i
antagandeinkomsten.
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst avräknas ett belopp
som motsvarar allmän pensionsavgift (f.n. 7 procent) som enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift debiteras på inkomst av anställ-
ning och annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna före
avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,07 förhöjda prisbas-
belopp, vilket i termer av pensionsgnindande inkomst motsvarar 7,5
prisbasbelopp. För att antagandeinkomsten skall kunna spegla den för-
säkrades inkomstbortfall till följd av den långvariga arbetsoförmågan bör
antagandeinkomsten grundas på bruttoårsinkomsten, dvs. pensionsgmn-
dade inkomsten med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter.
För en person som är försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning bör, enligt regeringens uppfattning, krävas att
det har fastställts pensionsgrundande inkomst eller i förekommande fall
pensionsgrundande belopp av förtidspension för minst ett år under ram-
tiden för att rätten till inkomstrelaterad ersättning alls skall inträda.
Om det i ramtiden ingår perioder då den försäkrade har omfattats av
lagstiftningen i annat EU/EES-land torde den s.k. sammanläggningsprin-
cipen i förordning (EEG) nr 1408/71 vara tillämpbar. Detta får i så fall
till följd att även den tid under ramtiden som personen omfattats av cn
annan medlemsstats lagstiftning skall beaktas, när antagandeinkomsten
skall beräknas. Ett år med pensionsgrundande inkomst eller i före-
kommande fall pensionsgrundande belopp av förtidspension måste dock
finnas för att sammanläggning skall vara möjlig. I avsnitt 17 behandlas
denna fråga ytterligare.
Regeringen delar Riksförsäkringsverkets synpunkt beträffande det
”okända året” under ramtiden. Den föreslagna bestämmelsen innebär
därför att år med pensionsgrundande inkomst eller sådana pensionsgrun-
dande belopp som beskrivs ovan som saknas under ramtiden när rätten
till ersättning prövas därför att den ännu inte fastställts, men som senare
visar sig finnas, först då skall tas med i bedömningen av rätten till ersätt-
ning och ersättningens storlek.
Antalet bruttoårsinkomster i antagandeinkomsten
Att beräkna antagandeinkomsten på genomsnittet av de tre eller fyra
högsta bruttoårsinkomstema ger en större stabilitet i inkomstunderlaget i
förhållande till det nuvarande ATP-systemet. Effekterna av år med till-
fälligt höga inkomster, s.k. toppår, minskas på så sätt. Av betydelse i
sammanhanget är även att den utjämnande verkan på s.k. toppårseffekter,
som man får genom att öka antalet inkomster i beräkningen, ökar ju
Prop. 2000/01:96
93
större antal år som medräknas. Samtidigt blir antagandcinkomsten som
regel lägre ju fler inkomster som beaktas vid beräkningen.
Antalet bruttoårsinkomster som skall ligga till grund for antagandein-
komsten skall, enligt regeringens uppfattning, dock inte vara alltför stort.
Att beräkna genomsnittsinkomsten på så många som fyra år skulle inne-
bära att det i princip skulle ta fyra år från inträdet i förvärvslivet innan en
försäkrad uppnår ett fullgott skydd för sin inkomst. Detta blir särskilt
kännbart för yngre försäkrade med mycket kort förvärvsverksam tid före
försäkringsfallet.
Mot bakgrund av uttalandet i riktlinjcpropositioncn och det ovan an-
förda anser regeringen att enligt huvudregeln bör tre bruttoårsinkomster
ligga till grund för beräkningen av antagandcinkomsten. I dc allra flesta
fall far tre årsinkomster anses vara en lämplig avvägning mellan intresset
av ett stabilt underlag och intresset av att tiden innan ett fullgott försäk-
ringsskydd uppnås, inte skall vara för lång. Kan endast en eller två
bruttoårsinkomster tillgodoräknas under ramtiden skall två eller en
bruttoårsinkomst upptas till 0 kronor.
Till skillnad från SAF anser regeringen att det är de tre högsta pen-
sionsgrundandc inkomsterna under ramtiden som skall utgöra underlaget
för antagandeinkomsten. Genom att använda de högsta inkomsterna torde
man i huvudsak uppnå att antagandcinkomsten beräknas på faktiska ar-
betsinkomster och i mindre utsträckning på ersättningar som sjukpen-
ning, arbetslöshetsersättning, föräldrapenning m.m.. Det är företrädesvis
dc arbetsinkomster som cn person har haft som bäst kan anses motsvara
det framtida inkomstbortfallet vid cn eventuell arbetsoförmåga. Generellt
sett är dc årsinkomster som utgörs av arbetsinkomster dessutom dc
högsta för personer som senare drabbas av en minskad arbetsförmåga,
eftersom de sociala ersättningarna så gott som alltid endast utgör en an-
del av den arbetsinkomst dc trätt i stället för. 1 regel är också den högsta
inkomsten den senaste arbetsinkomsten som tjänats in innan cn sjukdom
eller ett funktionshinder börjat inverka på arbetsförmågan. Denna in-
komst kan således i de flesta fall sägas vara mest representativ vid upp-
skattningen av det framtida inkomstbortfallet. Detta gäller särskilt för
yngre personer. Det förhållandet att ett enstaka års arbetsinkomst i vissa
fall kan sägas vara onormalt hög skall, mot bakgrund av det anförda, inte
medföra att den högsta inkomsten inte beaktas vid beräkningen av an-
tagandeinkomsten. Regeringen menar att den s.k. toppårseffekten i stället
skall hanteras genom att antagandcinkomsten beräknas på flera årsin-
komster. Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså att antagande-
inkomsten beräknas som genomsnittet av de tre högsta bruttoårs-
inkomster som tillgodoräknats den försäkrade under cn given period,
som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffar.
Indexering civ inkomster vid beräkning av antagandeinkomst och
inkomsttaket
När antagandeinkomsten skall beräknas anser regeringen att den inkomst
som beaktas bör värdesäkras och därför räknas om med hänsyn till den
ekonomiska utvecklingen mellan det år inkomsten hänför sig till och
försäkringsfallsåret. I nuvarande system sker en sådan omräkning med
utgångspunkt i prisutvecklingen genom anknytningen till prisbasbe-
Prop. 2000/01:96
94
loppet. Som framgår av avsnitt 15 är frågan om hur indexering av
ersättningen skall ske inte slutligt avgjord med förslaget i denna
proposition. I avvaktan på beredningen av denna fråga föreslås därför att
bruttoårsinkomsten för respektive år liksom antagandeinkomsten skall
räknas om med hänsyn till förändringen i prisbasbeloppet till och med
det år när ersättningen skall börja utges.
I ålderspensions- och efterlevandepensionssystemen är det s.k. taket,
dvs. gränsen för hur höga pensionsgrundande inkomster som skall beak-
tas i pensionsunderlaget, fastställt till 7,5 förhöjda prisbasbelopp. Då
sjukersättning och aktivitetsersättning inte skall ingå i pensionssystemet
utan skall vara en del av sjukförsäkringssystemet är det, enligt rege-
ringens uppfattning, naturligt att samma tak skall gälla för dessa ersätt-
ningar som för andra ersättningar från detta system. Regeringen föreslår
därför att taket för hur höga bruttoårsinkomster som skall beaktas vid
antagandeinkomstberäkningen skall vara 7,5 prisbasbelopp.
Försäkrade med aktivitetsersättning
Mycket talar för att flertalet av de försäkrade som kommer att beviljas
aktivitetsersättning, dvs. försäkrade i åldersgruppen 19-29 år, av medi-
cinska skäl inte har haft möjlighet att genom förvärvsarbete bygga upp
ett eget försäkringsskydd. Dessa kommer att omfattas av grundskyddet i
försäkringen, den s.k. garantiersättningen. Det kommer också att finnas
en grupp ungdomar som till följd av t.ex. olycksfall eller sjukdom före 30
års ålder har fått sin arbetsförmåga helt eller delvis nedsatt. En del av
dessa kan förväntas ha hunnit förvärvsarbeta innan arbetsförmågan blev
nedsatt. Härigenom har de kvalificerat sig för en inkomstrelaterad
aktivitetsersättning.
I den aktuella gruppen försäkrade är det i allmänhet fråga om personer
som saknar eller har få år på arbetsmarknaden bakom sig före tidpunkten
för försäkringsfallet. För att det för denna grupp inte skall ta för lång tid
att upparbeta ett gott försäkringsskydd, får det anses motiverat att kunna
anpassa reglerna om antagandeinkomstberäkning till att de flesta har
tjänat in förvärvsinkomster under ett begränsat antal år.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att inkomstunderlaget för an-
tagandeinkomstberäkningen vid aktivitetsersättning skall få begränsas till
genomsnittet av de två högsta bruttoårsinkomstema under ramtiden - om
det är fördelaktigare för den försäkrade än en beräkning enligt huvud-
regeln i sjukersättningssystemet. Om den försäkrade bara tillgodoräknats
en bruttoårsinkomst skall den andra upptas till 0 kronor.
Regeringen anser vidare att det vid tillämpning av den ovan föreslagna
regeln bör vara möjligt - även då om det är fördelaktigare för den försäk-
rade - att den pensionsgrundande inkomsten för det sista året under ram-
tiden får ersättas av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst som
gällde vid tidpunkten för försäkringsfallet. Därigenom kan antagande-
inkomsten bättre komma att spegla det inkomstbortfall den försäkrade
antas få på grund av sin arbetsoförmåga.
De regler som förslås ovan för beräkning av antagandeinkomst vid ak-
tivitetsersättning utgör dock endast altemativregler till huvudregeln som
gäller för sjukersättning. Om detta är fördelaktigast skall således huvud-
regeln att genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomstema under ram-
Prop. 2000/01:96
95
tiden skall utgöra grunden för antagandeinkomsten tillämpas även för
aktivitetsersättningen. Detta för att inte onödigt stora skillnader skall
uppstå vid denna beräkning beroende på om en person blir berättigad till
inkomstrelaterad aktivitetsersättning vid t.ex. 29 års ålder eller till in-
komstrelaterad sjukersättning vid t.ex. 30 års ålder. Det är rimligt att den
beräkningsmetod som föreslås gälla för beräkning av sjukersättning även
skall kunna gälla den som blir berättigad aktivitetsersättning. Regeringen
föreslår därför att antagandeinkomsten skall kunna beräknas som genom-
snittet av de tre högsta bruttoårsinkomstema när detta beräkningssätt är
det mest fördelaktiga för den försäkrade. Genom denna regel över-
bryggas på ett naturligt sätt de skillnader som finns mellan beräknings-
metoderna för aktivitets- och sjukersättning för personer som efter flera
år av förvärvsarbete förlorar sin arbetsförmåga innan dc har fyllt 30 år.
Försämrings- och förbättringsfall
Nuvarande regler i AFL innebär att ett och samma inkomstunderlag
tillämpas under ett och samma pensionsfall oberoende av ändringar av
förtidspensionens ersättningsgrad. Det innebär att när en försäkrad som
uppbär partiell förtidspension blir försämrad och blir beviljad högre er-
sättningsgrad, t.ex. hel förtidspension, beräknas den hela tilläggspensio-
nen på samma mcdclpoäng som den partiella pensionen beräknats på.
När en försäkrad som uppbär t.ex. hel förtidspension blir förbättrad och
därför endast har rätt till partiell förtidspension, gäller motsvarande. 1 dc
flesta fall torde en sådan lösning ge ett rimligt resultat. Regeringen före-
slår därför att motsvarande regel bör gälla i sjukersättningssystemet.
Detta innebär att den inledningsvis fastställda antagandcinkomsten skall
tillämpas vid förändring av ersättningsgraden under pågående sjuk- eller
aktivitctscrsättningsfall.
Regeringens förslag: Längden på ramtiden är beroende av den för-
säkrades ålder det år då försäkringsfallet inträffar. För den vars försäk-
ringsfall inträffar det år han eller hon uppnår en ålder av 53 år eller
högre är ramtiden 5 år. Ramtiden är 6 år när försäkringsfallet inträffar
det år den försäkrade uppnår 50, 51 eller 52 års ålder, 7 år när försäk-
ringsfallet inträffar det år den försäkrade uppnår 47, 48 eller 49 års
ålder och 8 år i dc fall då försäkringsfallet inträffat det år då den för-
säkrade uppnår cn ålder av 46 år eller lägre.
Vid beräkning av antagandeinkomst vid aktivitetsersättning där un-
derlaget grundas på endast två bruttoårsinkomster skall ramtiden vara
tre år.
Prop. 2000/01:96
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Regeringen föreslår dessutom att såväl en kortare som en längre ramtid
skall kunna tillämpas för aktivitetsersättning.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket (RRV) ifrågasätter differentie-
rade ramtider beroende av den försäkrades ålder. Statens Pensionsverk
96
(SPV) anför att med kortare ramtid för äldre finns risk att dessa missgyn-
nas. De föreslagna åldersberoende ramtidema riskerar att inverka menligt
på förståelsen för och acceptansen av sjukersättningsreformen liksom
ambitionen att skapa ett lättadministrerat system. Centrala Studiestöds-
nämnden anser att från studiefinansiell synvinkel är ett alternativ en
ramtid om nio år. Försäkringskasseförbundet, Privattjänstemanna-
kartellen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorga-
nisation och Svenska Akademikers Centralorganisation avstyrker för-
slaget.
Skälen för regeringens förslag: Den övergripande principen för
regeringens förslag i denna proposition är att det nya systemet med
inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättningen skall vara en
ren inkomstbortfalls försäkring. Det medför att de framtida inkomster
som bortfaller till följd av sjukdom eller funktionshinder skall utgöra
utgångspunkt för beräkningen av ersättning. Den inkomstrelaterade er-
sättningen skall således baseras på en uppskattning av den inkomst den
försäkrade skulle ha haft om inte nedsättningen av arbetsförmågan in-
träffat.
Ramtiden bestämmer urvalet bruttoårsinkomster från vilket de in-
komster som direkt skall ligga till grund för beräkningen av antagandein-
komst skall väljas ut. Frågan hur ramtiden bör utformas rymmer flera
aspekter såsom
- hur aktuella de inkomster bör vara som skall ligga till grund för an-
tagandeinkomsten,
- hänsynstagande till de typiska sänkningar av inkomsten som följer
vid långvarig sjukdom, studier, barnledighet, uppbyggnad av närings-
verksamhet, arbetslöshet, m.m., dvs. möjligheten att undanta fler än
ett inkomstår med låga inkomster i ramtiden från de inkomstår som
direkt skall ligga till grund för beräkningen av antagandeinkomsten
samt
- beaktande av den typiska inkomstutvecklingen över livscykeln.
För att de inkomster som beaktas vid antagandeinkomstberäkningen
skall kunna spegla ett framtida inkomstbortfall, bör de vara så aktuella
som möjligt. Utgångspunkten för ramtiden bör därför vara det år då för-
säkringsfallet inträffar. Försäkringsfallsåret är det år då arbetsförmågan
blivit nedsatt i sådan utsträckning som förutsätts för rätt till sjuk- eller
aktivitetsersättning och då nedsättningen kan betraktas som varaktig eller
väntas bli bestående minst ett år. Eftersom arbetsinkomster i allmänhet
saknas under försäkringsfallsåret och den pensionsgrundande inkomsten
för detta år fastställs först under den andra halvan av det efterkommande
året, bör dock försäkringsfallsåret inte ingå i själva ramtiden. Genom att
koppla ramtiden till en bestämd tidpunkt blir antagandeinkomstsberäk-
ningen oberoende av när försäkringskassan fattar beslut om sjuk- eller
aktivitetsersättning. Den enskilda försäkringskassans administration kan
alltså inte påverka när ramtiden börjar.
En betydande andel av dem som i dag beviljas förtidspension eller
sjukbidrag har en tid med sjukpenning före pensioneringen som över-
stiger två år. Att perioden med sjukpenning är så lång som mer än två år
är dock mest framträdande i yngre åldersgrupper. Då det i första hand bör
vara förvärvsinkomster som skall ligga till grund för beräkningen av den
inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen föreslås att
Prop. 2000/01:96
97
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 96
två bruttoårsinkomster skall undantas när antagandeinkomsten fastställs.
Då antagandcinkomsten enligt regeringens förslag ovan skall grundas på
tre årsinkomster och två årsinkomster skall kunna undantas, måste ram-
tiden följaktligen vara fem år.
I yngre åldrar finns av olika skäl såsom studier, vård av små barn, ar-
betslöshet, plikttjänstgöring m.m., många som gör ett uppehåll i eller
tidvis kraftigt reducerar sitt förvärvsarbete och som av den anledningen
under något eller några år helt saknar pensionsgrundande inkomster eller
endast har mycket låga sådana, utan att det för den skull kan sägas vara
representativt för dc framtida inkomstförhållandcna. Förhållandet torde
snarare vara det omvända. Om den yngre personen inte blivit arbets-
oformögen skulle han eller hon med stor sannolikhet ha förvärvsarbetat
oeh ha haft mer normala inkomster efter sådana förvärvsavbrott.
Regeringen anser mot denna bakgrund att även cn tid med andra er-
sättningar än sjukpenning, såsom rehabiliteringspenning, föräldrapen-
ning, studiemedel eller arbetslöshetsersättning m.m. skall fa påverka
ramtidens längd. Utan cn sådan möjlighet skulle yngre personer inte
sällan kunna få sjuk- eller aktivitetsersättning endast i form av garantier-
sättning eller mycket låg inkomstrelaterad ersättning, när.dc drabbas av
långvarig medicinskt orsakad arbetsoförmåga. Det far anses motiverat att
den som blivit sjuk eller ägnat sig åt ovan exemplifierade aktiviteter inte
- utöver att bli arbetsoförmögen - dessutom skall fa sin långvariga för-
sörjning grundad på inkomster som inte kan anses representativa för hans
eller hennes framtida försörjningsförmåga om inte arbetsoförmågan in-
träffat.
När långa perioder med sjukdom eller rehabilitering, eller ovan
nämnda aktiviteter, finns inom ramtiden krävs alltså att denna förlängs,
om antagandcinkomsten skall grundas på förvärvsinkomster. Samtidigt
bör ramtiden inte vara så lång att inkomster som inte längre kan anses
vara representativa för det framtida inkomstbortfallet beaktas. Ju längre
tillbaka i tiden cn inkomst ligger desto mindre kan dess nivå generellt
sett sägas vara representativ för framtida inkomstnivåer. Regeringen
menar att cn lämplig avvägning utifrån dessa olika faktorer är att som
längst undanta fem årsinkomster från beräkningen, dvs. längsta ramtiden
skall omfatta åtta år tillbaka i tiden från försäkringsfallsåret.
I dc allra flesta fall torde resultatet av cn sådan lång ramtid bli att sjuk-
ersättningen eller aktivitetsersättningen beräknas på dc inkomster som
ligger i tiden före ett långt sjukfall. Dessutom medger ramtiden att perio-
der med studier, vård av små barn, näringsverksamhet i uppbyggnads-
skede. arbetslöshet m.m., som egentligen inte är representativa för den
försäkrades förvärvsförmåga, helt eller delvis kan undantas till den del de
tillsammans med sjukpenningperioder inte överstiger fem år.
Enligt regeringens uppfattning finns dock ett starkt argument mot att,
som remissinstanserna anför, införa cn relativt lång ramtid som skall
gälla generellt för alla, oberoende av ålder. I diagrammet nedan redovisas
den genomsnittliga intjänade pensionspoängen 1996, fördelat efter kön
och ålder. Där framgår hur den genomsnittliga inkomstkarriären i nor-
malt förvärvsaktiv ålder ser ut. Inkomsterna stiger bland dc yngsta
åldersgrupperna relativt kraftigt i takt med ökad ålder. Inkomstökningar-
na fortgår sedan, om än i något minskad takt, fram till drygt 50 års ålder.
Därefter sjunker inkomsterna successivt fram till 65 års ålder.
Prop. 2000/01:96
98
Prop. 2000/01:96
Genomsnittlig intjänad ATP-poäng år 1996
Det framgår av de beräkningar som Socialdepartementet låtit göra, att en
ramtid, där det ingår inkomster så långt tillbaka i tiden som 8 - 10 år,
genomsnittligt sett leder till en antagandeinkomst som är missvisande för
dem som beviljas sjukersättning i åldrama över 50 år. Antagande-
inkomsten kommer i dessa fall att spegla ett inkomstläge som inte mot-
svarar den sänkning av de faktiska inkomsterna som genomsnittligt sett
sker från drygt 50 års ålder. Detta talar enligt regeringens uppfattning för
att ramtiden skall konstrueras så att de tidigare mindre representativa
inkomster för äldre försäkrade inte far ett alltför stort genomslag. Sam-
tidigt skall ramtiden inte heller för dessa grupper vara kortare än att
minst två årsinkomster skall kunna undantas från beräkningen, eftersom
det trots allt är vanligt även bland dessa åldersgrupper att förtidspension
föregås av en längre sjukskrivning. Av dem i åldrama 55-59 år som för-
tidspensionerades 1996 utgjorde andelen med en sjukskrivningstid upp
till två år 73 procent och i åldrama 60-64 år 86 procent.
Även när det gäller andra slag av transfereringar än sjukpenning och
andra anledningar till inkomstsänkningar såsom studier, omvårdnad om
små bam, arbetslöshet m.m., torde detta vara betydligt mindre förekom-
mande i de äldre åldersgrupperna än bland yngre försäkrade och motive-
rar således en kortare ramtid för äldre försäkrade.
Regeringen anser att behoven av att kunna bortse från vissa år med
låga inkomster är betydligt mer påtagliga i yngre åldrar än i åldrama från
50 år och uppåt. De sjukskrivningsperioder som föregår en förtidspen-
sion är generellt sett betydligt längre för yngre än för äldre och inkomst-
sänkningar till följd av barnledighet, studier etc. är betydligt mer sällan
förekommande för äldre försäkrade. Det betyder att en lång ramtid i
högre åldrar i många fall mer skulle komma att fungera så att antagan-
deinkomsten blev beräknad på ett antal av de högsta arbetsinkomsterna
än att år med låga inkomster till följd av sjukskrivning etc. skulle
undantas.
Mot denna bakgrund och med beaktande av inkomstbortfallsprincipen
bör den ramtid som skall gälla i äldre åldrar successivt öka ju yngre den
99
försäkrade är. Utifrån tillgänglig statistik över pensionsgrundande in-
komst i olika åldrar och det ovan redovisade resonemanget anser rege-
ringen att den kortaste ramtiden, fem år, skall tillämpas för dem som
under försäkringsfallsåret uppnår en ålder av 53 år eller högre. För att i
någon mån undvika s.k. tröskclcffcktcr bör vidare ökningen av ramtiden
sträckas ut så att längderna på ramtiden mellan den längsta och den kor-
taste, dvs. längderna sex respektive sju år, tillämpas för i vart fall tre
årskullar vardera. Det innebär att den successiva avkortningen av ram-
tiden skall inledas vid 47 års ålder.
För försäkrade som är berättigade till aktivitetsersättning föreslår rege-
ringen i föregående avsnitt att antagandeinkomsten skall kunna beräknas
på genomsnittet av endast två bruttoårsinkomster, om det är fördelak-
tigare för den försäkrade. För att den föreslagna regeln fullt ut skall
kunna fa avsedd effekt - dvs. ge unga personer med endast mycket kort
tid med förvärvsarbete före tidpunkten för försäkringsfall ett gott försäk-
ringsskydd - bör regeln kompletteras med en specialregel för den ramtid
som skall tillämpas i dessa fall. Enligt regeringens uppfattning och enligt
förslaget i departementspromemorian Ds 2000:40, bör ramtiden i detta
fall vara tre år.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att ramtiden skall vara fem år
för dem vars försäkringsfall inträffar det år dc uppnår en ålder av 53 år
eller högre. När försäkringsfallet inträffar i lägre åldrar föreslås ramtiden
variera efter åldern på så sätt att den är sex år när försäkringsfallet inträf-
far det år den försäkrade uppnår 50, 51 eller 52 års ålder, sju år när för-
säkringsfallet inträffar det år den försäkrade uppnår 47, 48 eller 49 års
ålder och åtta år i dc fall då försäkringsfallet inträffat det år då den för-
säkrade uppnår en ålder av 46 år eller lägre. Vid beräkning av antagan-
deinkomst för aktivitetsersättning föreslås en altemativregel där ramtiden
är tre år.
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Hel inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning beräknas som 64 procent av antagandcinkomsten.
Partiell ersättning utges med så stor andel av hel ersättning som
motsvarar andelen av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den
försäkrade har rätt till.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akade-
mikers Centralorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation
anser att ersättningsnivån skall vara 65 procent. De Handikappades
Riksförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Riksförbundet för
hiv-posiliva och Synskadades Riksförbund anser att den föreslagna nivån
är för låg. De Handikappades Riksorganisation och Förbundet unga
funktionshindrade anser att den inkomstrelaterade ersättningen skall ut-
göra minst 75 procent av antagandeinkomsten, medan Neurologsikt
Handikappades Riksförbund och Sveriges Pensionärers Riksförbund för-
ordar att ersättningsgraden skall utgöra 80 respektive 70 procent.
100
Skälen för regeringens förslag: Enligt de av riksdagen antagna rikt-
linjerna skall den inkomstrelaterade ersättningen vid reformerad
förtidspension utgöra cirka 65 procent av den uppskattade inkomsten.
Denna ersättningsnivå är i princip härledd från nuvarande förtids-
pensionssystem. Emellertid är det egentligen inte möjligt att på något
mer generellt sätt göra en sådan jämförelse.
Förtidspension i form av tilläggspension (ATP) beräknas som 60
procent av produkten av prisbasbeloppet och den framräknade medelpen-
sionspoängen som överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Den del av in-
komsten som ligger under denna gräns ersätts genom folkpensionen.
Folkpensionens storlek varierar dock beroende på civilstånd. För gifta
personer med förtidspension motsvarar den 72,5 procent av prisbasbe-
loppet och för ogifta 90 procent av prisbasbeloppet. Detta innebär att
ersättningsnivån, i förhållande till en tänkt inkomst motsvarande den ge-
nomsnittliga förvärvsinkomst som legat till grund för medelpensions-
poängen, varierar beroende på dels civilstånd, dels storleken på medel-
pensionspoängen. Eftersom ”kompensationsgraden” för det första bas-
beloppet i inkomst är högre (72,5 respektive 90 procent) än vad som
gäller den del av inkomsten som är högre än ett förhöjt prisbasbelopp blir
den totala ersättningsnivån - relaterad till den tänkta genomsnitts-
inkomsten - lägre ju högre medelpensionspoängen är. Detta kan konsta-
teras enbart genom analys av reglerna om beräkning av bruttoförmånen i
ATP-systemet. Om motsvarande jämförelse skall göras av nettoutfall,
blir bedömningen synnerligen komplex till följd av reglerna om det sär-
skilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA).
En jämförelse mellan förtidspensionssystemet och förslaget om beräk-
ning av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning försvåras dess-
utom av att inkomstunderlagen beräknas på vitt skilda sätt. Valet av me-
tod att fastställa inkomstunderlagen är i själva verket i många fall betyd-
ligt mer avgörande för ersättningens bruttonivå än själva ersättnings-
nivån. Av detta följer att ersättningsnivån måste fastställas mer utifrån de
kostnadsramar som gäller för systemet för ersättning vid varaktig eller
långvarig nedsättning av arbetsförmågan och fördelningspolitiska av-
väganden än genom en jämförelse av tillämpade procentsatser.
Regeringens utgångspunkt är att inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall innebära en rimlig försäkring mot inkomstbort-
fall. Ersättningsnivån måste därför vara så hög att man kan tala om för-
säkringen som en inkomstbortfallsförsäkring i egentlig mening. I den
nödvändiga analysen ligger även att relatera till brutto- respektive netto-
utfall vid fortsatt förvärvsarbete på samma inkomstnivå som antagande-
inkomsten beräknats till.
Ytterligare en faktor av betydelse är avvägningen i förhållande till de
kollektivavtalsreglerade ersättningar som arbetsmarknadens parter be-
slutat om. Det är således rimligt att ersättningsnivån innebär ett visst ut-
rymme för sådana kompletterande ersättningar.
Sammanfattningsvis torde emellertid en ersättningsnivå kring den i
riktlinjepropositionen angivna siffran ligga linje med det ovan redovisade
resonemanget. En enhetlig ersättningsnivå om 65 procent har emellertid i
de beräkningar som genomförts visat sig ligga något för högt utifrån
nämnda kostnadsramar. Regeringen gör mot denna bakgrund istället be-
dömningen att ersättningsnivån för hel ersättning bör fastställas till 64
Prop. 2000/01:96
101
procent av antagandeinkomsten. Partiell ersättning bör utges med så stor Prop. 2000/01:96
andel som motsvarar den andel av sjuk- eller aktivitetsersättning som den
försäkrade har rätt till.
Regeringens förslag: Invaliditetsförmåner som betalas ut enligt ut-
ländsk lag, såväl inkomstrelaterade förmåner som förmåner som är att
likställa med garantiersättning, skall avräknas mot inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket och Statskontoret till-
styrker förslaget men påpekar att avräkningsregeln ger upphov till både
tolknings- och administrativa problem för försäkringskassorna.
Skälen för regeringens förslag: Den som är försäkrad i Sverige för
inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning vid tidpunkten
för försäkringsfallet kommer enligt det framlagda förslaget att fa oav-
kortad inkomstrelaterad ersättning, dvs. ersättningen blir inte andelsbe-
räknad. En person, som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 och
som före tidpunkten för försäkringsfallet även har förvärvsarbetat och
varit försäkrad i ett eller flera länder inom EU/EES-området, kommer
dessutom att i vissa fall kunna ha rätt till förmån från detta eller dessa
länder. Detsamma kan gälla en försäkrad som har rätt till förmån från
land utanför EU/EES-området.
För att undvika överkompensation föreslår regeringen att den inkomst-
relaterade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen minskas med de
invaliditetsförmåner som en person är berättigad till från andra länder.
Bestämmelserna i förordningen (EEG) nr 1408/71 medför dock att
ersättning antingen kommer att utbetalas endast från Sverige eller
beräknas enligt prorata-tcmporisprincipen. Reglerna vid samordning av
inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning och invaliditets-
förmåner inom EU finns beskrivna i avsnitt 17.
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna (prop. 1997/98:111
Reformerad förtidspension m.m., bet. 1997/98:SfUl 1, rskr. 1997/98:237 )
skall den reformerade förtidspensionen även fortsättningsvis omfatta ett
ekonomiskt skydd för dem som under tiden före pensionsfallet haft låga
eller inga förvärvsinkomster. Detta skydd skall utformas med utgångs-
punkt i cn åldersberoende garantinivå och för dem vars inkomstrelaterade
förtidspension understiger garantinivån utbetalas som en utfyllnad upp
102
till garantinivån. För dem som saknar inkomstrelaterad förtidspension
skall utbetalas en ersättning som motsvarar den garanterade nivån.
För rätt till oavkortad ersättning skall enligt riktlinjepropositionen
krävas aktuell bosättning i Sverige både vid tiden för beviljandet och
senare. Ersättningen skall dock vara oberoende av försäkringstid. En
flyttning från Sverige medför att rätten till ersättning upphör. Beträffande
förtidspension i form av garantibelopp antog regeringen att denna torde
vara en typ av förmån som inte skulle vara exportabel ens inom EU/EES.
Grundskyddet till arbetsoförmögna skulle alltså endast kunna utbetalas
till den som är bosatt i Sverige.
Socialförsäkringsutskottet noterade bl.a. att med de föreslagna reglerna
kommer det inte att vara möjligt att uppbära förtidspension enligt
garantinivån vid bosättning utanför Sverige, såvitt avser EU/EES-
området under förutsättning att Europeiska unionens råd enhälligt
godkänner detta. Vilken den ekonomiska situationen blir i det enskilda
fallet beror då på hur trygghetssystemet är utformat i det nya landet. Ut-
skottet förutsatte att effekterna av detta skulle komma att analyseras i
samband med den fortsatta beredningen av ärendet.
Den analys som socialförsäkringsutskottet efterlyste har genomförts
och visat att ett grundskydd i sjukersättningssystemet som inte görs
beroende av försäkringstid skulle kunna innebära mycket långtgående
åtaganden för Sveriges räkning och leda till resultat som kan ifrågasättas.
Som redovisas i det följande har regeringen funnit starka skäl att frångå
de ovan redovisade av riksdagen fastlagda principerna och föreslår därför
i stället att det nya grundskyddet till långvarigt eller varaktigt
arbetsoförmögna i form av garanti ersättning skall vara beroende av
försäkringstid. Förslaget innebär i korthet att garantiersättningen blir
andelsberäknad för den som inte kan tillgodoräknas minst 40 års försäk-
ringstid i Sverige. Som bakgrund till detta förslag kan en redovisning av
tidigare behandling av frågan om försäkringstid (bosättningstid) vara
motiverad.
Tidigare behandling av frågan om tillgodoräknad
bosättningstid/försäkringstid
Frågan om en socialförsäkringsförmån skall vara beroende av
bosättningstid/försäkringstid eller inte samt om förmånen skall kunna
utbetalas vid bosättning utomlands har varit föremål för överväganden
dels inför ikraftträdandet av EES-avtalet och då i fråga om folkpensionen
dels i samband med ställningstaganden till garantipensionen i ålders-
pensionssystemet och till vuxna efterlevande.
Folkpension i form av förtidspension beräknas enligt två alternativa
regler, antingen i förhållande till det antal år den försäkrade har varit
bosatt i Sverige eller i förhållande till det antal år den försäkrade har
tillgodoräknats pensionspoäng. Reglerna gäller numera med lika villkor
för svenska och utländska medborgare. Dessa regler trädde i kraft den
1 januari 1993, sedan det inför ikraftträdandet av EES-avtalet och an-
passningen till regelverket inom EG konstaterats att de svenska reglerna
för folkpension, såsom de då var utformade, stod i strid med principerna
bakom förordningen (EEG) nr 1408/71.
Prop. 2000/01:96
103
De då gällande kvalifikationsreglerna om viss tids bosättning i Sverige
tor utlänningar hade fått avskaffas i fråga om personer som omfattas av
förordningen (EEG) nr 1408/71. Dessa personer skulle alltså ha fatt rätt
till oreducerad folkpension direkt från och med bosättning här, om övriga
förutsättningar för pensionsrätt då varit uppfyllda. Vidare skulle cn
anpassning av detta slag ha inneburit att de dåvarande begränsningarna
beträffande möjligheterna till export av folkpension skulle ha fatt upp-
hävas. Detta skulle ha lett till att den som en gång beviljats folkpension
skulle ha haft rätt att ta med sig hela pensionen vid flyttning till annat
EU-land. Dessutom skulle alla som är medborgare i något EES-land och
bosatta inom EES-området ha varit berättigade till oreducerad svensk
folkpension under förutsättning att de någon gång under livet varit
bosatta i Sverige.
Av det ovan anförda framgår att cn tillämpning av förordningen (EEG)
nr 1408/71 skulle, om reglerna för folkpensioneringen inte ändrats, ha
lett till mycket långtgående åtaganden för Sveriges räkning och till
resultat som knappast kan anses vara acceptabla. Dc regler om krav på
tillgodoräknad bosättningstid som idag gäller för folkpensioneringen
tillkom således i syfte att undvika dessa konsekvenser samtidigt som cn
anpassning till principerna bakom EG:s regelsystem kom till stånd.
Mot bakgrund av ovan redovisade skäl föreslog regeringen och
beslutade sedermera riksdagen (prop. 1997/98:152, 1997/98:SfU 13, rskr.
1997/98:315) att reglerna för garantipensionen i ålderspensionssystemet i
huvudsak skall motsvara de regler som nu gäller för folkpension i fråga
om tillgodoräknad försäkringstid. I princip samma motivering anfördes
beträffande försäkringstid för garantipension till vuxna efterlevande
(prop. 1999/2000:91). Dessa förmåner blir alltså beroende av viss full-
gjord försäkringstid i Sverige.
Beträffande båda formerna av garantipension konstaterade regeringen i
nämnda propositioner att det torde vara klart att garantipension skall
betraktas som cn trygghetsförmån och därmed falla under tillämpnings-
området för förordningen (EEG) nr 1408/71 snarare än att betraktas som
cn socialhjälpsförmån. Skäl som talar för detta är att garantipensionen är
cn lagfäst rättighet som utges enligt klart avgränsade villkor och inte är
beroende av cn uppskattning av individuella behov. Av detta följer, som
cn följd av cxportabilitetsprincipcn, att garantipensionen skall betalas ut
vid bosättning inom EU/EES-området. Vidare konstaterades att garanti-
pension inte torde kunna hänföras till kategorin sådana särskilda icke
avgiftsfinansierade förmåner som är undantagna från exportskyldighet
inom gemenskapen.
Till skillnad från regeringens uppfattning beträffande grundskyddet i
ålderspensionssystemet och till vuxna efterlevande som redovisas ovan,
anges i riktlinjcpropositionen att förtidspension i form av garantibclopp
är cn typ av förmån som inte bör vara cxportabcl ens inom EU/EES
eftersom garantibclopp torde vara att anse som en s.k. minimiförmån
enligt förordningen (EEG) nr 1408/71. Förmånen torde dock, så som det
nu bedöms, snarare eventuellt kunna inordnas under bestämmelsen för de
särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som inte behöver
exporteras enligt artikel 10 a i förordningen. Enligt denna bestämmelse
skall personer för vilka förordningen gäller erhålla sådana kontant-
förmåner uteslutande i den medlemsstat där de är bosatta och i enlighet
Prop. 2000/01:96
104
med den statens lag, under förutsättning att förmånen är förtecknad i
bilaga II a till förordningen. För att förmånen skall upptas i bilaga II a
fordras ett enhälligt beslut om detta av Europeiska unionens råd.
Regeringens nuvarande ställningstagande
Som angavs inledningsvis har regeringen funnit starka skäl att frångå de
av riksdagen antagna principerna och föreslår därför i stället att det nya
grundskyddet till långvarigt eller varaktigt arbetsoförmögna i form av
garantiersättning skall vara beroende av försäkringstid. Ett skäl att frångå
det tidigare förslaget är de konsekvenser som en sjukersättning eller
aktivitetsersättning i form av garantiersättning, av den typ som föreslås i
riktlinjepropositionen, skulle kunna fa i förhållande till EG-rätten. Effek-
terna bedöms inte bli tillfredsställande vare sig för den enskilde eller för
staten.
Den enskildes rätt till garantiersättning och den totala omfattningen av
svenska statens åtagande när det gäller denna ersättning skulle, som en
följd av reglerna i förordningen (EEG) nr 1408/71, inte vara kända förrän
Europeiska unionens råd fattat beslut i frågan om garantiersättning är att
betrakta som en sådan icke avgiftsfinansierad förmån för vilken det inte
föreligger exportskyldighet. Den omständighet som bedöms mest kritisk
för möjligheten att fa acceptans hos samtliga medlemsstater för att fa
garantiersättning upptagen i bilaga II a till förordningen (EEG) nr
1408/71 antas vara att garantiersättningen inte kommer att vara beroende
av en uppskattning av individuella behov (inkomstprövning).
Om garantiersättning inte skulle bli accepterad som en särskild icke
avgiftsfinansierad förmån enligt artikel 10 a far det givetvis betydelse
både för exportskyldigheten och risken för överkompensation. Som fram-
går av motiven för nuvarande bestämmelser om krav på viss bosättnings-
tid för rätt till oavkortad folkpension och viss försäkringstid för garanti-
pension, skulle en garantiersättning som inte görs beroende av försäk-
ringstid kunna innebära mycket långtgående åtaganden för Sveriges räk-
ning och leda till tveksamma resultat. Ett sådant system skulle bl.a. inne-
bära att en person som endast varit bosatt i Sverige under mycket kort tid
skulle fa rätt till full garantiersättning oberoende av varifrån han eller hon
hade invandrat. Det skulle vidare innebära att en försäkrad som omfattas
av förordningen (EEG) nr 1408/71 skulle ha rätt att fa denna ersättning
utbetald inom hela EU/EES-området.
Om garantiersättning å andra sidan blev undantagen från export-
skyldighet, skulle det medföra att den som beviljats garantiersättning går
miste om denna även när han eller hon flyttar till annat land inom
EU/EES-området. För den som inte omfattas av förordningen eller som
flyttar till ett land utanför detta område blir förhållandet givetvis det
samma. Att förmånen inte skulle exporteras ens inom EU/EES skulle
innebära en radikal förändring mot vad som gäller i dag beträffande
grundskyddet i dagens system. Förtidspension utbetalas till den som bor
utomlands endast om han eller hon dessutom är berättigad till ATP.
Denna begränsning har dock väsentliga undantag. Såväl 30-delsberäknad
som 40-delsberäknad folkpension samt pensionstillskott exporteras i dag
inom EU/EES. Folkpension exporteras även till ett antal andra länder
med vilka Sverige har träffat avtal om social trygghet.
Prop. 2000/01:96
105
Konsekvensen av att garantiersättning inte skulle utbetalas inom Prop. 2000/01:96
EU/EES-området blir att den flyttande står utan grundskydd om han eller
hon inte har rätt till någon förmån i det nya landet. För Sveriges del är
det bara bostadstillägg till pensionärer som i dag räknas som sådana
skattcfinansicradc förmåner som inte exporteras. Denna förmån kan,
enligt regeringens uppfattning, inte anses vara jämförbara med ett grund-
skydd som i många fall utgör den sjukes eller funktionshindrades hela
inkomst under många år.
Ett annat tungt vägande skäl för regeringen att frångå riktlinjerna, oeh i
stället föreslå ett grundskydd i sjukersättningsssystemet som i princip
överensstämmer med dagens regler om förtidspension och reglerna för
rätt till garantipension, är det stora värde som ligger i gemensamma över-
gripande principer i de stora trygghetssystemen inom socialförsäkringen.
Med mer enhetliga förutsättningar för rätt till förmån ökar allmänhetens
möjlighet att förstå och acceptera systemen, samtidigt som administra-
tionen underlättas.
Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår regeringen nu ett för-
säkringssystem för dem som inte har rätt till inkomstrelaterad sjuk- eller
aktivitetsersättning eller endast låg sådan som, till skillnad från vad som
föreslogs i riktlinjepropositionen, innebär att garantiersättningens storlek
blir beroende av försäkringstid och därmed bl.a. exportabel enligt förord-
ningen (EEG) nr 1408/71 inom EU/EES-området.
Regeringens förslag: Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av
garantiersättning skall vara beroende av försäkringstid. För att den
försäkrade skall ha rätt till garanti ersättning skall det krävas att han
eller hon har tillgodoräknats cn försäkringstid om minst tre år.
För att den försäkrade skall ha rätt till oavkortad garantiersättning
skall det krävas att han eller hon kan tillgodoräknas minst 40 års
försäkringstid i Sverige. Är försäkringstiden kortare än 40 år skall
garantinivån avkortas med 1/40 för varje år som saknas.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig har
tagit ställning till förslaget om försäkringstid och förslaget om krav på
aktuell försäkring vid försäkringsfall i ett sammanhang. Integrations-
verket avstyrker förslagen. Verket anse att det förefaller märkligt att EU-
medborgare bosatta i Sverige skall ha större rätt till sjukersätt-
ning/garantiersättning än invandrande svenska medborgare. Social-
styrelsen menar att principen om en allmän försäkring som omfattar hela
befolkningen skall gälla. Kvalifikationsreglerna bör vara sådana att
människor som är långvarigt eller varaktigt sjuka eller funktionshindrade
inte hänvisas att leva på ekonomiskt bistånd (socialbidrag).
Handikappombudsmannen anser att förslaget är principiellt felaktigt. De
Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,
106
Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna och Prop. 2000/01:96
Riksförbundet för hiv-positiva är kritiska till förslaget
Skälen för regeringens förslag: Det huvudsakliga syftet med en
garantiersättning är att tillförsäkra i Sverige bosatta personer, som är
arbetsoförmögna på grund av medicinska orsaker och som saknar eller
har rätt till endast en låg inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning,
ett grundskydd, under förutsättning att de under tiden före försäkrings-
fallet har haft en rimlig anknytning till Sverige. Försäkringsfallet anses
ha inträffat vid den tidpunkt då den försäkrades nedsättning av arbets-
förmågan nått den grad och varaktighet som krävs för rätt till sjuk-
ersättning tills vidare eller tidsbegränsat eller till aktivitetsersättning som
alltid är tidsbegränsad.
I syfte att undvika sådana konsekvenser och oacceptabla resultat som
redogjorts för i avsnitt 9.1, och med hänsyn till att reglerna måste
stämma överens med EG:s regelsystem, anser regeringen att övervägande
skäl talar för att garantiersättningen skall vara beroende av försäkringstid
och att det skall krävas en längre tids anknytning till Sverige för att det
skall föreligga rätt till oavkortad garantiersättning. Reglerna för garanti-
ersättning bör därför i huvudsak motsvara vad som nu gäller för
folkpension i form av förtidspension och för garantipension i ålders- och
efterlevandepensionssystemen. Det medför att för rätt till oavkortad
garantiersättning skall krävas att den försäkrade kan tillgodoräknas 40 års
försäkringstid i Sverige. Vid kortare tid minskas garantiersättningens
garantinivå proportionellt med 1/40 för varje år som saknas. Som
exempel kan nämnas att om den försäkrade kan tillgodoräknas 20 år med
försäkringstid innebär detta att garantiersättningen beräknas genom att
garantinivån avkortas till 20/40 av 2,4 gånger prisbasbeloppet. Den på
detta sätt avkortade garantinivån reduceras därefter med 100 procent av
den inkomstrelaterade sjukersättningen.
I likhet med vad som är fallet beträffande garantipension i ålders-
pensionssystemet och till vuxna efterlevande, bör begreppet för-
säkringstid användas i stället för begreppet bosättningstid.
För att garantiersättning inte skall behöva betalas ut med mycket små
belopp, och med hänsyn till värdet av så enhetliga regler som möjligt för
de olika grundskydden, föreslår regeringen att samma kvalifikationsregel
- minst tre års tillgodoräkad försäkringstid - som gäller för garanti-
pension även skall gälla för att kvalificeras sig för garantiersättning.
Det kan påpekas att den som omfattas av förordningen (EEG) nr
1408/71 som kvalifikationstid far, till följd av den s.k. sammanläggnings-
principen i nämnda förordning, även tillgodoräkna sig försäkringstider
som har fullgjorts i andra EU/EES-länder. För att sammanläggning skall
kunna ske krävs dock att en försäkringstid om minst ett år kan
tillgodoräknas i Sverige.
Den som inte uppfyller kvalifikationskraven på tre års försäkringstid
far enligt förslaget inte rätt till någon garantiersättning. Kravet på 40 års
försäkringstid för rätt till oavkortad garantiersättning medför att en
försäkrad som inte uppfyller detta krav far rätt till endast en avkortad
ersättning. Det kan fa till följd att den som på grund av dessa
kvalifikationsregler blir utan eller far en avkortad försäkringsersättning
kan bli ekonomiskt beroende av sin anhöriga eller av ekonomiskt bistånd
107
från kommunen. Regeringen utreder frågan om ersättning till denna Prop. 2OOO/O1:96
grupp och avser återkomma till riksdagen i frågan.
Regeringens förslag: Som faktisk försäkringstid räknas den tid som
kan tillgodoräknas som försäkringstid i Sverige från och med det år
den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallsåret.
Som försäkringstid skall tillgodoräknas tid under vilken en person
skall anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap. socialförsäk-
ringslagen (1999:799). Som försäkringstid skall även tillgodoräknas
tid under vilken cn person före tidpunkten för bosättningen oavbmtet
har vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.
Flyktingar skall, för tid före ankomsten till Sverige, tillgodoräknas
försäkringstid i hemlandet från och med 16 års ålder i förhållande till
det antal år som de har tillgodoräknats faktisk försäkringstid i Sverige.
Vid beräkningen skall det bortses från tid för vilken den försäkrade,
vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan invaliditetsersättning från
det andra landet som inte skall ligga till grund för beräkningen av
garantiersättning.
Vid beräkning av försäkringstid för en person som enligt 2 kap. 4 §
socialförsäkringslagcn anses bosatt i Sverige även under vistelse
utomlands (biståndsarbetare m.fl.), skall det bortses från tid för vilken
den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan invaliditets-
ersättning från det andra landet som inte skall ligga till grund för be-
räkningen av garantiersättning.
Som försäkringstid skall även kunna tillgodoräknas tid från och med
det år då försäkringsfallet inträffade till och med det år då den
försäkrade fyller 64 år (framtida försäkringstid). För att cn försäkrad
skall få tillgodoräkna sig all framtida försäkringstid skall det krävas att
han eller hon har varit bosatt i Sverige minst fyra femtedelar av den
tid som beräknas från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till
och med året före försäkringsfallet. För den som varit bosatt här
kortare tid än fyra femtedelar av den möjliga tiden skall proportione-
ring göras på visst sätt.
Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år den
försäkrade fyllde 18 år får försäkringstiden i stället beräknas på
följande sätt. Svenska medborgare far räkna alla år mellan 16-64 år
som försäkringstid. Detta gäller under förutsättning att den försäkrade
inte anses har varit bosatt utomlands efter fyllda 16 år fram till
beviljandet av sjuk- eller aktivitetsersättningen. Om han eller hon har
varit bosatt utomlands under nämnda period bortses från dessa år.
För utländska medborgare skall efter fem års bosättning i Sverige
samma beräkning gälla som för svenska medborgare.
Endast hela antal månader med försäkringstid skall beaktas vid
sammanräkningen. Den sammanlagda försäkringstiden för garanti-
ersättning skall sättas ned till närmaste hela antal år.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
108
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler kan
förtidspension utges från och med den månad den försäkrade fyller 16 år.
Som faktisk bosättningstid vid beräkningen av folkpension räknas den tid
som kan tillgodoräknas en försäkrad som bosättningstid i Sverige fr.o.m.
det år han eller hon fyller 16 år t.o.m. året före pensionsfallsåret. Även
vid beräkning av försäkringstid för rätt till garantipension till ålders-
pension börjar sådan tid räknas från 16 års ålder. För tiden mellan 16 och
24 år skall försäkringstid dock tillgodoräknas endast om det for den
försäkrade för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp för förtidspension på minst ett inkomst-
basbelopp.
I avsnitt 6.3 föreslås att den fasta nedre åldersgränsen för rätt till
aktivitetsersättning höjs till den 1 juli det år den försäkrade fyller 19 år.
Trots att detta skulle kunna tala för att höja gränsen då försäkringstid
böljar beräknas till 19 år, föreslår regeringen att 16-årsgränsen skall gälla
även vid beräkning av försäkringstid för sjukersättning eller aktivitets-
ersättning i form av garantiersättning.
Regeringen anser vidare att samma principer som gäller för beräkning
av bosättningstid for rätt till folkpension bör gälla även vid beräkningen
av försäkringstid för rätt till garantiersättning. Detta innebär att den tid då
en person är bosatt i Sverige enligt 2 kap. socialförsäkringslagen
(1999:799) skall tillgodoräknas honom eller henne som försäkringstid för
garantiersättning.
Garantiersättning skall liksom folkpension utbetalas på grundval av
den försäkringstid som kan tillgodoräknas den försäkrade till och med
året före försäkringsfallet. Tidpunkten för ett försäkringsfall infaller då
den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan nått den grad och var-
aktighet som krävs för rätt till sjukersättning tills vidare eller tids-
begränsat eller till aktivitetsersättning.
Som faktisk försäkringstid skall den tid räknas som kan tillgodoräknas
som försäkringstid i Sverige fr.o.m. året den försäkrade fyller 16 år t.o.m.
året före försäkringsfallsåret. En person som beviljats asyl i Sverige
(flykting) skall liksom enligt nuvarande regler, för tid före ankomsten till
Sverige, tillgodoräknas bosättningstid i hemlandet fr.o.m. 16 års ålder i
förhållande till det antal år som han eller hon har tillgodoräknats faktisk
försäkringstid i Sverige. Dock bör personer som beviljats uppehålls-
tillstånd av humanitära skäl inte omfattas av dessa särregler.
Enligt socialförsäkringslagen skall en i Sverige bosatt person som
lämnar landet fortfarande anses bosatt här om utlandsvistelsen kan antas
vara längst ett år. För personer som utsänds från Sverige for arbete i
annat land av ett svenskt trossamfund eller organ som är knutet till ett
sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet finns dock undantagsregler. En biståndsarbetare
anses fortsatt bosatt i Sverige vid utlandsarbetet om utlandsvistelsen kan
antas vara längst fem år.
Vid beräkning av försäkringstid för dessa personer och for flyktingar,
föreslår regeringen att särskilda regler skall tillämpas. De nämnda
grupperna kan under utsändningstiden eller under tiden i hemlandet
eventuellt ha tjänat in rätt till invaliditetsförmån enligt lagstiftningen i det
Prop. 2000/01:96
109
andra landet. Denna utländska förmån kan vara en sådan förmån som
utbetalas även vid bosättning i Sverige. Om förmånen liksom garanti-
ersättningen är av utfyllnadskaraktär kommer den enligt vad som föreslås
i avsnitt 9.3.4 inte att reducera garantiersättningen, dvs. förmånen är en
ersättning som inte är inkomstrelaterad. Dc grupper det är fråga om
kommer i sådana situationer att överkompenseras. För att undvika detta
bör man, enligt regeringens uppfattning, vid beräkning av försäkringstid
bortse från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt
till sådan invaliditetsförmån från det andra landet, som inte reducerar
garantiersättningen.
Folkpensionsförmånen i dagens förtidspensionssystem utbetalas på
grundval av den faktiska bosättningstiden. Dessutom kan under vissa
förutsättningar även bosättningstid för tiden därefter tillgodoräknas - den
framtida bosättningstiden. Som framtida bosättningstid räknas tiden
fr.o.m. pensionsfallsåret t.o.m. året den försäkrade fyller 64 år. Den tid
en person maximalt har kunnat bo i Sverige fr.o.m. 16-årsåret t.o.m. året
före pensionsfallsåret - den möjliga tiden - har betydelse för beräk-
ningen av den framtida bosättningstiden, dvs. tiden fr.o.m. pensions-
fallsårct t.o.m. det 64:c året. För att fö tillgodoräkna sig all framtida
bosättningstid krävs att den försäkrade varit bosatt i Sverige minst fyra
femtedelar av den möjliga tiden. För den som har varit bosatt här kortare
tid görs en proportionering. Den framtida bosättningstiden minskas då i
förhållande till hur många år personen faktiskt har bott i Sverige jämfört
med fyra femtedelar av den möjliga tiden.
Regeringen anser att även i ett framtida system skall det finnas en regel
som ger möjlighet att beakta framtida försäkringstid vid beräkningen av
garantiersättningens storlek. Utan en sådan beräkningsregel skulle man fö
ett system där cn yngre försäkrad får ett grundskydd från ersättnings-
systemet, som i förhållande till vad som gäller för äldre försäkrade kan
vara betydligt lägre just på grund av att försäkringsfallet inträffat i unga
år. En sådan regel kan inte accepteras. Regeringen föreslår därför att
beräkningen av framtida försäkringstid skall ske enligt de principer som
nu gäller för framtida bosättningstid vid beräkningen av folkpension i
form av förtidspension.
Som föreslagits ovan skall faktisk försäkringstid kunna tillgodoräknas
cn försäkrad från och med 16 års ålder till och med försäkringsfallet.
Framtida försäkringstid beräknas som en andel av den faktiska försäk-
ringstiden. En konsekvens av detta beräkningssätt vore, om inte särskilda
bestämmelser fanns, att en försäkrad vars försäkringsfall inträffat före
försäkringstid kunnat börja räknas aldrig skulle kunna få någon försäk-
ringsersättning. För att förhindra cn sådan konsekvens finns i nuvarande
regelsystem en bestämmelse som innebär att om pensionsfallet inträffar
före det år den försäkrade fyller 18 år skall, om han eller hon är svensk
medborgare, hela tiden från och med 16 år till och med 64 år räknas som
försäkringstid. Det medför att dc får oavkortad garantiersättning. För en
utländsk medborgare gäller samma beräkning under förutsättning att han
eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år. Dessa fem år kan även
ligga före 16-årsåret. Regeringen anser att en motsvarande regel bör
införas i sjukersättningssystemet.
Vid sammanräkningen av försäkringstid skall endast hela antal
månader med försäkringstid beaktas. Den sammanlagda försäkringstiden
Prop. 2000/01:96
110
för garantiersättning skall sättas ned till närmaste hela antal år.
Motsvarande gäller i folkpensions- och garantipensionssystemen.
För att de försäkrade inte skall gå miste om ersättning på grund av
övergången från ett förtidspensionssystem till ett system med sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning, föreslår regeringen att för tiden före sjuk-
ersättningssystemet träder i kraft, bör som försäkringstid för garanti-
ersättning tillgodoräknas sådan tid som kunnat tillgodoräknas som bo-
sättningstid enligt nuvarande regler i AFL.
Regeringens förslag: En försäkrad som saknar eller har låg
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning skall ha rätt till
garantiersättning upp till en viss garantinivå. För försäkrade i åldrarna
19-29 år skall garantinivåns storlek vara åldersberoende.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Principen om åldersberoende garantiersättning i
åldrarna 19-29 år accepteras av de allra flesta som yttrat sig under
förutsättning att nivåerna inte blir för låga. Ungdomsstyrelsen anser att
garantinivån bör vara densamma för all oavsett ålder. DHR förordar en
garantiersättning som inbegriper alla ersättning som den försäkrade kan
uppbära utom ersättning för merkostnader som funktionshindret medför.
Skälen för regeringens förslag: Enligt uttalanden i riktlinje-
propositionen skall grundskyddet i det reformerade förtidspensions-
systemet utformas med utgångspunkt i en åldersberoende garantinivå.
I nuvarande folkpensionssystem tillämpas en grundnivå, bestående av
folkpension, pensionstillskott och särskilt gynnsamma skatteregler i form
av SGA. Denna grundnivå är helt oberoende av personens ålder och
motsvarar genom kopplingen till den allmänna prisutvecklingen med
prisbasbeloppet oförändrad köpkraft över tiden. Detta innebär att unga
personer med sjukbidrag eller förtidspension genom dagens system inte
kan få någon real förbättring av ersättningen med stigande ålder såvida
inte grundnivån förbättras genom politiska beslut, något som i praktiken
har inträffat då och då.
Starka skäl talar därför enligt regeringens uppfattning för att
garantinivån - vilket föreslås i bl.a. departementspromemorian
Ds 2000:40 - närmare knyts till de inkomstförhållanden och den levnads-
standard som är normalt eller vanligen förekommande för personer i
motsvarande åldrar och som inte är drabbade av nedsatt arbetsförmåga
till följd av långvarig ohälsa. Det är normalt sett så att inkomst-
förhållandena för yngre personer efter etableringen på arbetsmarknaden
genomgår en snabb utveckling.
Nästan samtliga ungdomar studerar i dag på gymnasium och många
fortsätter sedan att studera vid högskola eller universitet. Studerande har i
allmänhet en relativt måttlig ekonomisk standard. De ungdomar som
tidigt söker sig ut på arbetsmarknaden har ofta svårigheter att få ett fast
arbete och bra löne- och anställningsvillkor. En del av dessa ungdomar
Prop. 2000/01:96
111
blir hänvisade till arbetsmarknadsåtgärder och tillhörande ersättningar
och ibland t.o.m. socialbidrag. Dc genomsnittliga förvärvsinkomsterna
ökar sedan successivt ganska markant upp till ungefär 30-årsåldem.
Med hänsyn till detta anser regeringen att det är rimligt att den
garanterade nivån startar på cn lägre nivå för de allra yngsta, men att den
räknas upp realt med stigande ålder fram till 30 år. Dessutom skall
ersättningen - något som gäller för andra liknande förmåner - följa den
allmänna prisutvecklingen genom kopplingen till prisbasbeloppet.
Genom denna konstruktion blir visserligen begynnelsenivån förhållande-
vis måttlig, men jämnåriga ungdomar har också i regel låga inkomster.
Därefter ökar köpkraften successivt fram till 30 år. Fr.o.m. 30 års ålder
föreslås att garantiersättningens storlek skall vara oberoende av den
försäkrades ålder. Förslag om storleken på garantinivån redovisas i
avsnitt 9.3.3.
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Garantinivån skall vara densamma för gifta och
för ogifta.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig ställer sig
bakom förslaget. TCO ställer sig inte avvisande till förslaget som sådant,
men anser att denna lösning far oacceptabla konsekvenser om inte nya
medel samtidigt tillförs.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits skall
ersättningen vid långvarig eller varaktig medicinskt orsakad arbets-
oförmåga vara en del av sjukförsäkringssystemet och inte längre ingå i
pensionssystemet. Nuvarande sjukförsäkringssystem är neutralt vad
gäller civilstånd. Sjukpenningens storlek bestäms enbart av den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och tar inte hänsyn till om
han eller hon är gift eller ogift eller skall anses vara det enligt någon
särskild regel. Den nu föreslagna sjuk- och aktivitetsersättningen har
också inkomstbortfallsprincipen som grund. Även dessa ersättningars
grundskyddsdel bör enligt riktlinjepropositionen kunna ses som en
ersättning för inkomstbortfall. Grundprincipen inom det reformerade
åldcrspensionssystcmct är däremot att ge ersättning i förhållande till den
försäkrades samlade livsinkomst när det gäller inkomstgrundad
ålderspension. För den som inte har haft några eller endast låga tidigare
förvärvsinkomster utgörs det ekonomiska skyddet av garantipension som
är beroende av ålderspensionärens civilstånd. Garantiersättning till sjuka
eller funktionshindrade och garantipension till ålderspensionärer skiljer
sig alltså åt på så sätt att den förra kan ses som cn ersättning för
inkomstbortfall medan den senare kompenserar den som inte tjänat in
någon ålderspensionsrätt.
En enhetlig ersättningsnivå är cn viktig principiell fråga. Sverige har
haft individrclateradc socialförsäkringsersättningar sedan 1950-talet och
bör så långt det är möjligt fortsätta att verka för denna princip. Denna
princip stöds också av remissinstanserna i fråga om den modell för
112
beräkning av garantiersättning som regeringen föreslår i denna propo-
sition.
Som argument för olika ersättningsnivåer för gifta respektive ogifta
brukar anföras att hushållskostnadema blir lägre per person för ett par
som delar på dessa än för två ensamboende personer. Argumentet om
lägre hushållskostnader kan hävdas i alla situationer då två eller flera
personer delar hushåll, oberoende av civilstånd eller förekomst av
gemensamma barn. Med det system som råder i dag, blir endast personer
i vissa former av sammanboende omfattade av reglerna för lägre ersätt-
ning, medan andra många gånger med lika långvarig och fast förbindelse
blir betraktade som ogifta och därmed omfattade av de förmånligare reg-
lerna. När två personer utan gemensamma barn eller tidigare äktenskap,
två syskon eller förälder och vuxet barn bor tillsammans, blir det inte
aktuellt att betrakta dessa som gifta. Då det numera är vanligt med många
olika samlevnadsformer ter sig de gällande civilståndsreglema många
gånger inkonsekventa, förlegade och svåra att sakligt motivera. Det är
dessutom rimligt att anta att det är betydligt vanligare att yngre personer,
dvs. personer under 65 år, förändrar sitt civilstånd, (inklusive ”AFL-
civilstånd”), kanske många gånger, än att ålderspensionärer gör det.
Ett ytterligare skäl för enhetlig garantinivå är skillnaden i konstruktion
mellan folkpensionssystemet och den föreslagna garantiersättningen. I
nuvarande system uppbär alla folkpension. Utöver folkpension kan den
försäkrade ha rätt till tilläggspension (ATP) samt pensionstillskott som
betalas ut till pensionärer med låg eller ingen ATP. I det nu föreslagna
ersättningssystemet föreslås att den inkomstrelaterade sjuk- och
aktivitetsersättningen skall vara utgångspunkten och om denna under-
stiger garantinivån sker komplettering med garantiersättning upp till
denna nivå. Av detta följer att i nuvarande system behandlas alla för-
säkrade lika i fråga om civilståndets inverkan på ersättningsnivån, efter-
som alla har folkpension. I det kommande systemet skulle endast de gifta
och ogifta med låg eller ingen inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitets-
ersättning vara omfattade av civilståndsregeln. Ett sådant förhållande är
tveksamt utifrån likabehandlingsprincipen eller kan i övrigt anses vara
orättvist.
Sammanfattningsvis talar, enligt regeringens bedömning, övervägande
skäl för att det skall finnas en enhetlig garantinivå i sjuk- och
aktivitetsersättningen, dvs. en nivå som är oberoende av den försäkrades
civilstånd.
Prop. 2000/01:96
113
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: En försäkrad som saknar eller har låg inkomst-
relaterad sjukersättning skall ha rätt till garantiersättning upp till en
garantinivå på 2,4 prisbasbelopp.
En försäkrad, som saknar eller har låg inkomstrelaterad aktivitets-
ersättning skall ha rätt till cn garanti ersättning upp till cn ålders-
beroende garantinivå. Denna nivå skall motsvara 2,10 prisbasbclopp
per år för den som är under 21 år, 2,15 prisbasbclopp för den som är
21 eller 22 år, 2,20 prisbasbelopp för den som är 23 eller 24 år, 2,25
prisbasbclopp för den som är 25 eller 26 år, 2,30 prisbasbclopp för den
som är 27 eller 28 år samt 2,35 prisbasbelopp för den som har fyllt 29
år.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga handikapporganisationer anser att
garantinivåerna är låga eller för låga. Riksförsäkringsverket anser att
garantinivåns storlek är acceptabel. Socialstyrelsen anser att ersätt-
ningarna skall anpassas så att människor inte tvingas söka komplette-
rande ekonomiskt skydd. Ungdomsstyrelsen anser att de föreslagna
nivåerna för dc yngsta bedöms vara så låga att det kan vara svårt att klara
försörjningen. Garantinivån bör vara densamma för alla, dvs. 2,4
prisbasbclopp. Försäkringskasseförbundet finner det både skäligt och
önskvärt med en högre garantinivå för personer i yrkesverksam ålder.
Svenska Arbetsgivareföreningen anser att frågan om garantinivåns
storlek bör avgöras av de politiska partierna i samförstånd.
Skälen för regeringens förslag: Enligt riktlinjcpropositionen skall
den reformerade förtidspensionen kunna utges upp till cn viss högsta
nivå. Den garanterade nivån bör säkerställa att alla som drabbas av
sjukdom eller funktionshinder tillförsäkras cn rimlig levnadsstandard
som i princip täcker alla normala konsumtionsbehov, med undantag för
bostadskostnaden, dvs. i stort motsvara den nivå som tillämpas i
nuvarande system. Ersättningen skall bekostas av statsmedel och den
skall i sin helhet vara skattepliktig på samma sätt som förvärvsinkomster
och inkomstrelaterad förtidspension. Även för försäkrade med långvarig
eller varaktig arbetsoförmåga skall således det särskilda grundavdraget
för folkpensionärer (SGA) tas bort. Garantinivån bör ligga på cn sådan
bruttonivå att inkomsten efter skatt i princip motsvarar nuvarande nivå
inom folkpensionen.
Det är enligt regeringens uppfattning rimligt att det även i framtiden
skall finnas ett högre grundskydd för den som i arbetsför ålder drabbas
av medicinskt orsakad arbetsoförmåga än vad som gäller för
ålderspensionärer. Garantinivån i sjukersättningsförsäkringen bör därför
vara högre än basnivån i garantipensionen.
Vid dc beräkningar som gjorts inom Socialdepartementet för att finna
en lämplig garantinivå har utgångspunkten varit nu gällande civilstånds-
beroende grundskydd, dvs. folkpension och pensionstillskott till förtids-
pensionärer samt kompensation för det borttagna SGA. Värdet av SGA
är i hög grad beroende av vilken kommunalskattesats som gäller för den
försäkrade. Nettovärdet av SGA kan beräknas som kommunal-
skattesatsen multiplicerad med skillnaden mellan SGA och det vanliga
114
grundavdraget. Vid 34 procents kommunalskatt motsvarar folkpension,
PTS och SGA en garantinivå på 2,447 prisbasbelopp för en ogift
försäkrad. Vid en sådan garantinivå är nettovärdet av SGA vid 34
procent kommunalskatt ca 1 350 kronor högre per år än vid 27 procents
kommunalskatt. Även det vanliga grundavdraget varierar vid inkomster i
denna storleksordning. Att utifrån sådana förhållanden överföra en
skatteförmån till en bruttoförmån och samtidigt ändra från en civil-
ståndsberoende till en enhetlig garantinivå leder oundvikligen till vissa
avvikelser från nettoutfallet enligt dagens regler.
Valet av 34 procents kommunalskattesats innebär i sig en kostnads-
ökning för staten jämfört med exempelvis en genomsnittlig kommunal-
skattesats på 30,64 procent. För att om möjligt undvika ytterligare
kostnadsökningar har beräkningar utförts för att undersöka var en
kostnadsneutral enhetlig garantinivå befinner sig i förhållande till de
civilståndsberoende garantinivåema 2,20 respektive 2,44 prisbasbelopp.
Beräkningarna grundas på uppgifter om försäkrade som beviljades
förtidspension på grundskyddsnivå åren 1996 och 1997. Utifrån dessa
uppgifter framräknades därför en kostnadsneutral gemensam nivå för
samtliga försäkrade som beviljades förtidspension på grundskyddsnivå
dessa två år. Denna nivå blev 2,33 prisbasbelopp för båda åren. Den
enhetliga och kostnadsneutrala garantinivån på 2,33 prisbasbelopp är
framräknad utifrån en kommunalskattesats på 34 procent för att i så stor
utsträckning som möjligt kompensera den lägre garantinivån för ogifta
som kostnadsneutralitet skulle innebära.
Med utgångspunkt från genomförda beräkningar har 2,4 prisbasbelopp
- som för 2001 motsvarar ett årsbelopp om 88 560 kronor - bedömts
vara en rimlig garantinivå för sjukersättning i form av garantiersättning.
Vid cn kommunalskattesats om 34 procent motsvarar skillnaden
mellan en garantinivå på 2,447 och den här föreslagna garantinivån på
2,4 prisbasbelopp ett nettobelopp på ca 100 kronor per månad för 2001.
Detta är vad en ogift person som saknar inkomstrelaterad ersättning kan
sägas förlora till följd av den enhetliga garantinivån. Det bör dock under-
strykas att det här är fråga om nybeviljade hela förmåner. Det är därför
inte någon verklig förlust i termer av ett plötsligt försämrat utfall utan
endast en jämförelse av nettoutfall utifrån olika tänkbara garantinivåer
där också hänsyn av naturliga skäl måste tas till systemets totala kost-
nader. Det ovan sagda gäller dessutom endast dem som uppbär enbart
garantiersättning. För dem som far garantiersättning som utfyllnad till
den inkomstrelaterade sjukersättningen blir effekten naturligtvis propor-
tionellt mindre. I fråga om omvandlingen av redan beviljade förtids-
pensioner till sjukersättning skulle däremot en reell nettoförlust komma
till stånd vid ett liknande förfaringssätt och därför har där en annan
lösning valts för att omvandla värdet av SGA till en bruttoförmån.
Både 2,3 och 2,4 prisbasbelopp har övervägts som tänkbar garantinivå.
Med utgångspunkt i att grundskyddsnivån i dagens förtidspensions-
system har ansetts utgöra en sådan nivå att den försäkrade tillförsäkras en
rimlig levnadsstandard bör också garantinivån i det reformerade systemet
ge minst samma nettoutfall för en så stor andel av de försäkrade som
möjligt. Garantinivån bör då bestämmas utifrån förutsättningarna för
ogifta försäkrade med förhållandevis hög kommunalskatt. En enhetlig
garantinivå på 2,30 prisbasbelopp skulle innebära ett nettoutfall som är
Prop. 2000/01:96
115
ca 250 kronor per månad lägre än vad 2,44 prisbasbelopp skulle ha
inneburit vid cn kommunalskattesats om 34 procent.
Vid en sammanvägning av de redovisade faktorerna anser regeringen
att 2.4 prisbasbelopp skall utgöra garantinivå för sjukersättning i det
reformerade systemet. Med denna garantinivå begränsas antalet försäkra-
de som far ett något lägre nettoutfall än dagens grundskyddsnivå och
även storleken av det något lägre utfallet minskas. Mot denna bakgrund
får de nettodifferenser som blir följden av en enhetlig garantinivå anses
uppfylla ambitionerna om en garantinivå som ger ett nettoutfall på i
princip samma nivå som inom folkpensionssystemet.
Det är naturligt att den ovan framräknade garantinivån för sjuker-
sättning på 2.4 prisbasbclopp har varit utgångspunkten vid utformningen
av den åldersrclatcradc garantinivån för aktivitetsersättning för försäkra-
de under 30 år. 1 avsnittet 9.3.1 har regeringen närmare redovisat skälen
för att införa en åldersrelaterad garantinivå för unga personer som be-
viljats aktivitetsersättning. På grund av dessa skäl och med beaktande av
dc samlade kostnaderna för reformeringen av förtidspensionssystemet
anser regeringen att det är rimligt att den garanterade nivån startar på
2,10 prisbasbelopp för dc allra yngsta men att nivån räknas upp realt
vartannat år med 0,05 prisbasbelopp. Det innebär att garantinivån uppgår
till 2,35 prisbasbelopp vid fyllda 29 år. Från och med 30 års ålder utgör
garantinivån för garantiersättning i form av sjukersättning således 2,4
prisbasbclopp.
Flera remissinstanser har framfört att garantinivåema - främst för dc
allra yngsta - är låga eller alltför låga. Regeringen vill dock erinra om att
många av dc unga som blir berättigade till aktivitetsersättning på
garantinivå även kommer att kunna få kompletterande socialförsäkrings-
förmåner - inte bara för sina bostadskostnader - utan även för mer-
kostnader föranledda av sjukdom eller funktionshinder. Det kan dess-
utom i sammanhanget nämnas att den föreslagna begynnelsenivån på
2,10 prisbasbelopp skall jämföras med dc 2,0 reducerade basbelopp
vilket föreslogs av Förtidspcnsionsutredningen.
Regeringens förslag: För den som saknar inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning skall det betalas en årlig
garantiersättning med belopp som motsvarar garantinivån.
För den som har rätt till inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitets-
ersättning som understiger garantinivån uppgår den årliga garanti-
ersättningen till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan garanti-
nivån och den årliga inkomstrelaterade ersättningen. Med inkomst-
relaterad sjuk- eller aktivitetsersättning skall även avses invaliditcts-
förmån som utbetalas enligt utländsk lag och som inte är att likställa
med garantiersättning.
Om den tillgodoräknade försäkringstiden är kortare än 40 år skall
garantiersättningens garantinivå först minskas med hänsyn till antalet
försäkringsår. Därefter görs avräkning mot den inkomstrelaterade
sjuk- eller aktivitetsersättningen inklusive invaliditetsförmån som
utbetalas enligt utländsk lag.
Prop. 2000/01:96
116
Vid partiell sjuk- eller aktivitetsersättning skall garantiersättningen
proportioneras i förhållanden till graden av sådan ersättning som den
försäkrade har rätt till.
Prop. 2000/01:96
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen framhåller att det är rimligt att
ersättningsnivån är medvetet avstämd mot nivån i andra transfererings-
system för att undvika orättvisa och incitament till strömningar mellan
systemen. Svenska kommunförbundet tillstyrker att kollektivavtalade
tilläggsförsäkringar inte skall avräknas mot garantiersättning.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats föreslås att
för en försäkrad som har rätt till en inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitets-
ersättning som understiger garantinivån skall garantiersättning utbetalas
som utfyllnad upp till den garanterade nivån, dvs. uppgå till ett belopp
som motsvarar skillnaden mellan den årliga inkomstrelaterade sjuk- eller
aktivitetsersättningen och garantinivån.
I de fall en försäkrad har rätt till partiell sjuk- eller aktivitetsersättning
är det naturligt att garantiersättningen motsvarar den grad av hel sådan
ersättning som han eller hon har rätt till.
Om en invaliditets förmån, som inte är att jämställa med garantiersätt-
ning utbetalas enligt utländsk lag anser regeringen - för att överkompen-
sation skall undvikas - att denna förmån tillsammans med inkomst-
relaterad sjukersättning skall ingå i det underlag som reducerar garanti-
ersättningen. Den avkortningsmodell som regeringen förordar är att
garantinivån först minskas med hänsyn till bristande försäkringstid, när
denna är kortare än 40 år, och att hela den inkomstrelaterade sjuk- eller
aktivitetsersättningen (inklusive utländsk invaliditetsförmån) därefter
reducerar garantiersättningen.
Förslaget om 40 års försäkringstid för rätt till oavkortad garanti-
ersättning överensstämmer med vad som föreslagits gälla för garanti-
pension till vuxna efterlevande. I prop. 1999/2000:91 Efterlevande-
pensioner och efterlevandestöd till barn hänvisas bl.a. till att den före-
slagna avkortningsmodellen beträffande försäkringstid kan tillämpas
även inom EU/EES-området. Då garantiersättningen i väsentliga avseen-
den liknar garantipensionen till efterlevande, är det rimligt att en av-
kortning av garantiersättningen med hänsyn till bristande försäkringstid
respektive till den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen
görs enligt samma principer som skall gälla för denna garantipension.
Det finns klara fördelar med att tillämpa samma förfarande i båda
systemen.
I nuvarande regelsystem utgör folkpension, pensionstillskott och ATP
skattepliktig inkomst. Ålderspensionärer och förtidspensionärer samt
vuxna personer med efterlevandepension har rätt till särskilt grundavdrag
för folkpensionärer (SGA) vid beskattningen. Som mest kan detta år
2001 uppgå till 55 900 kronor för ogift. SGA innebär i korthet att
förtidspensionärer som saknar ATP eller har en låg sådan endast betalar
skatt på en mindre del av inkomsten. SGA reduceras av folkpension,
ATP, änkepension, kollektivavtalade tilläggsförsäkringar s.k. avtals-
ersättningar och viss utländsk pension, om dessa överstiger en viss nivå.
Vid beräkningen av SGA görs således ingen skillnad mellan allmän
pension och s.k. avtalsersättningar.
117
Kollektivavtalen! tilläggsförsäkring
Anställda som beviljas förtidspension omfattas ofta av kollektivavtalade
förmåner som komplement till den allmänna försäkringen. Inom
exempelvis LO-SAF-området far den som har förtidspension eller sjuk-
bidrag kompletterande avtalsersättning i form av en månadsersättning
bestämd med utgångspunkt i sjukpenninggrundande inkomst. Utöver cn
särskild kompensation för lönedelar över 7.5 prisbasbclopp (taket) gäller
inom den kommunala sektorn motsvarande villkor. För privattjänstemän
utgör beloppet cirka 15 procent av den pensionsgnindande inkomsten.
Ersättning utges även inom vissa avtalsområden för lönedelar över taket.
För statsanställda finns högre ersättningar över taket. Ersättningsnivån
under taket ligger på drygt 20 procent.
Garantiersättning föreslås, som redogjorts för ovan, bli reducerad av
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning och vissa förmåner som
utbetalas enligt utländsk lag. Frågan om avtalsersättning i likhet med
dessa förmåner skall räknas av mot garantiersättning bör enligt rege-
ringens uppfattning ses utifrån dels cn principiell utgångspunkt, dels cn
praktisk.
Av det föreslagna regelverket följer att cn försäkrad som har rätt till cn
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som överstiger garanti-
nivån inte behöver vidkännas någon reducering av denna ersättning på
grund av att han eller hon har rätt till avtalsersättning. En reducering
skulle alltså enbart komma ifråga för dem som är berättigade till garanti-
ersättning. dvs. den lägsta ersättningen. Regeringen anser att en regel
som far sådana konsekvenser inte bör införas. I det reformerade ålders-
pensionssystemet kommer garantipensionen för dem som är födda 1938
eller senare inte att minskas för dem som tillsammans med pensionen
uppbär en avtalsersättning. Det är också regeringens principiella upp-
fattning att avtalsförsäkringar skall anpassas till den allmänna försäk-
ringen och inte tvärt om, och att detta skall gälla även ifråga om garanti-
ersättning.
För den händelse avtalsersättning skulle avräknas mot garantiersättning
skulle även praktiska problem uppkomma. Dessa sammanhänger med att
dc avtalsersättningar som kommer ifråga bestäms först efter det att det
har fattats beslut om sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta inne-
bär att den försäkrade far åläggas cn skyldighet att upplysa om eventuell
avtalsersättning eller att utbetalande organ åtar sig att informera försäk-
ringskassan eller Riksförsäkringsverket om storlek och utbetalning och
det första beslutet om eventuell garantiersättning skulle alltid bli preli-
minärt. Den slutliga garantiersättningen skulle kunna fastställas först där-
efter.
Prop. 2000/01:96
118
10
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Nuvarande regler om vilande förtidspension
skall på motsvarande sätt gälla för sjuk- och aktivitetsersättning.
För en försäkrad som far aktivitetsersättning och som prövar att
förvärvsarbeta skall dock gälla att han eller hon skall kunna fa
aktivitetsersättningen vilande under återstoden av den period som den
beviljats för utan att den då uppvisade arbetsförmågan far läggas till
grund för indragning eller minskning av ersättningen.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: RFV tillstyrker att aktivitetsersättning skall kunna
vara vilande, men avstyrker att den försäkrade skall ha kvar rätten till
denna ersättning under den tid som återstår av ersättningsperioden med
motiveringen att reglerna skall vara så enhetliga som möjligt.
Statskontoret ser positivt på förslaget om vilande aktivitetsersättning,
men anser att kvalificeringsperioden på tolv månader för rätt att pröva att
arbeta blir särskilt olycklig i en tidsbegränsad ersättning, då denna i
praktiken innebär att den som har aktivitetsersättning inledningsvis är
förbjuden att pröva arbete mot betalning samtidigt som vederbörande
uppmanas delta i andra aktiviteter. Arbetsgivarverket ser det som rimligt
att det finns möjlighet till vilande aktivitetsersättning, men ställer sig
frågande till i vilken omfattning de aktuella gruppen verkligen återgår till
arbetslivet. Vidare framhålls att de nuvarande reglerna i lagen om
anställningsskydd (LAS) inte ger tillräckliga möjligheter att anställa
någon för en begränsad tid. En förutsättning för att en arbetsgivare skall
kunna anställa en person med aktivitetsersättning är enligt verkets
uppfattning att anställningen kan tidsbegränsas så att inte arbetsgivaren
blir uppbunden om det skulle visa sig att arbetet inte fungerar av någon
anledning. Därför föreslås att anställd med aktivitetsersättning jämställs
med ålderspensionär. Verket förutsätter också att LAS ändras så att både
sjuk- och aktivitetsersättning jämställs med nuvarande förtidspension/
sjukbidrag enligt 33 § andra stycket LAS. Försäkringskasseförbundet
stöder förslaget men betonar försäkringsgivarens ansvar att följa upp hur
arbetsförsöket faller ut.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog 1999 i prop.
1999/2000:4 Vilande förtidspension att regler om vilade förtidspension
skulle införas. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 2000. Det innebär att
regeringen inte förde fram Förtidspensionsutredningens förslag om en
avräkningsmodell för alla som uppbär förtidspension vid ett eventuellt
förvärvsarbete. Regeringens strävan var att hitta ett system som gör att
den som har förtidspension/sjukbidrag vågar pröva att gå ut i arbetslivet,
samtidigt som systemets legitimitet inte urholkas. Regler om vilande
förtidspension bedömdes vara lätta för den enskilde att förstå och att
kunna se konsekvenserna av. Det är också av stor betydelse att reglerna
är enkla och kan tillämpas på ett enhetligt sätt. Ett viktigt skäl för att inte
föreslå en avräkningsmodell var, enligt propositionen, att den som prövat
att arbeta kan bli återbetalningsskyldig vid avstämning mot den taxerade
119
inkomsten året efter, på grund av att det ofta kan vara svårt att exakt
förutse inkomstens storlek så att rätt belopp avräknas.
Enligt regeringens uppfattning bör motsvarande regler om vilande
ersättning gälla för den nu föreslagna sjukersättningen och garanti-
ersättningen. Detta innebär i korthet att när cn person som uppburit sjuk-
ellcr aktivitetsersättning under ett år anmäler till försäkringskassan att
han eller hon avser att pröva att förvärvsarbeta på hel- eller deltid, skall
kassan kunna besluta om att den sökande far behålla denna ersättning
under högst tre månader samtidigt som personen i fråga arbetar. Om
arbetsförsöket fungerar väl, och den försäkrade som uppburit sjuker-
sättning avser fortsätta att arbeta, skall denna ersättning kunna göras
vilande under resterande del av det första året. Sjukersättningen far inte
dras in på grund av att den försäkrade under detta första år har uppvisat
cn väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Efter dessa tolv månader med
förvärvsarbete skall den försäkrade kunna ha sjukersättningen vilande
under ytterligare 24 månader. För denna tid gäller inte samma begräns-
ning för indragning som gällde för det första året. För cn person som
uppburit aktivitetsersättning under ett år föreslås att den ersättningen
skall kunna vara vilande helt eller delvis under den återstående tiden som
aktivitetsersättningen är beviljad för. Den försäkrade har därmed stora
möjligheter att pröva vad han eller hon i längden förmår att klara av,
samtidigt som rätten att fa tillbaka aktivitetsersättningen hela tiden finns
kvar.
Förslaget skiljer sig i ett viktigt avseende från dc gällande reglerna om
vilande förtidspension. Skillnaden består i under vilken tid en försäkrad
med aktivitetsersättning ovillkorlig har kvar rätten till förmånen vid
förvärvsarbete, dvs. den tid som annars är maximerad till ett år när
ersättningen inte far dras in eller minskas på grund av att den försäkrade
har uppvisat väsentligt förbättrad arbetsförmåga. Denna tid föreslås
således vara hela den tid som återstår till dess rätten till aktivitets-
ersättning löper ut. Med hänsyn till att ersättningen kan beviljas för
längst tre år åt gången, kan det vara fråga om högst två år som den
försäkrade kan pröva att arbeta utan att rätten till aktivitetsersättning
riskerar att gå förlorad. Regeringens motiv för denna generösare regel är
att unga personer, som till följd av svåra funktionshinder och långvariga
sjukdomar i regel aldrig haft ett förvärvsarbete, generellt sett kan vara i
behov av cn längre tid än andra för att pröva ett arbete utan att rätten till
försörjningen från socialförsäkringen riskeras. För att understryka detta
kan nämnas att psykiska funktionshinder numera är den vanligaste or-
saken till förtidspension bland personer mellan 16-29 år.
Ett system med vilande sjuk- och aktivitetsersättning bedöms av
regeringen kunna ge personer med långvarigt nedsatt arbetsförmåga
stimulans till att pröva att arbeta, eftersom förslaget gör detta möjligt
under minst 12 månader utan att rätten till ersättningen ifrågasätts. Den
försäkrade riskerar således att inte stå utan försörjning efter ett arbets-
försök.
Administrativt sett är det som RFV framhållit givetvis angeläget att ha
så enhetliga regler som möjligt för personer som helt eller delvis saknar
arbetsförmåga när de önskar pröva att arbeta, oavsett deras ålder. Den
särregel som föreslås för personer med vilande aktivitetsersättning be-
döms dock inte vara av det slaget att den leder till betungande merarbete.
Prop. 2000/01:96
120
Det är också viktigt att framhålla att förslaget bygger på att försäk-
ringskassan under den tid som aktivitetsersättningen är vilande aktivt
följer upp hur arbetet eller arbetsförsöket utfaller i varje enskilt fall.
Syftet med vilandereglema är att den försäkrade med sjuk- eller
aktivitetsersättning skall våga pröva att arbeta. Därför är det naturligt att
den del av ersättningen som görs vilande svarar mot det arbete som en
person faktiskt utför. Den prövning som försäkringskassan skall göra, i
fråga om hur stor del av aktivitetsersättningen som skall vara vilande
måste således utgå från en bedömning av den försäkrades arbetsförmåga
i det arbete som finns tillgängligt för honom eller henne och som faktiskt
utförs. De regler som gäller vid nybeviljande av ersättningen i fråga om
bedömning av en försäkrads arbetsförmåga skall således inte vara
tillämpliga.
Enligt samma ordning som nu gäller när en person har sin
förtidspension vilande är det enligt regeringen naturligt att en försäkrad,
som kommer att ha sin sjuk- eller aktivitetsersättning vilande skall kunna
fa sjuklön och sjukpenning utbetald på vanligt sätt på den del han eller
hon arbetar. Även föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning föreslås kunna utbetalas under tid med vilande
sjuk-eller aktivitetsersättning. När det gäller föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning vid vilande sjuk- eller
aktivitetsersättning anser regeringen att den försäkrade också skall kunna
uppbära de förmånerna, dock under förutsättning att det rör sig om
enstaka dagar eller kortare perioder. Vid upprepade avbrott i arbetet av
nämnda orsaker bör diskussion ske mellan försäkringskassan och den
försäkrade om hur frånvaron påverkar arbetsförsöket, varefter kassan har
att ta ställning till om sjuk- eller aktivitetsersättningen åter skall betalas
ut. Det bör också erinras om att inkomsterna av arbete kommer att
grunda rätt till ålderspension, varför avgift för ålderspension samt sociala
avgifter skall betalas på dessa inkomster.
Frågan om de s.k. vilandereglema föranleder behov av ändringar i
lagen om anställningsskydd (LAS) behandlades ingående i prop.
1999/2000:4 Vilande förtidspension. Regeringen gjorde då bedömningen
att reglerna i LAS bör kunna gälla oförändrade för försäkrade som
arbetar och har vilande förtidspension. Frågan har på nytt aktualiserats av
Arbetsgivarverket i anledning av förslaget om vilande sjuk- och
aktivitetsersättning. Regeringen har därvid funnit att det nya förslaget om
vilanderegler inte innehåller några mer principiella avvikelser från
gällande godtagna ordning och att någon ändring i LAS således inte är
motiverad.
Prop. 2000/01:96
121
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Rätten till vårdbidrag för föräldrar till barn upp
till 16 års ålder skall utsträckas till att gälla längst till halvårsskiftet det
år den unge fyller 19 år.
Åldersgränsen för rätt till handikappersättning skall höjas i
motsvarande mån och inträder därmed tidigast fr.o.m. andra kalender-
halvåret det år en person fyller 19 år.
Rätt till handikappersättning skall prövas på nytt i samband med
beslut om sjuk- eller aktivitetsersättning.
Promemorians (Ds 2000:40) förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Handikappombudsmannen stöder förslaget av
praktiska skäl. SISUS och Statens institut for handikappfrågor i skolan
anser att det är tveksamt att vårdbidrag skall utges till föräldrarna till
halvårsskiftet det år cn ung person fyller 19 år då frigörelsen från
föräldrarna kan försvåras. I stället förordas myndighetsåldern som övre
gräns för vårdbidrag, Riksförbundet för döva, hörselskadade och
språkstörda barn har inget emot den höjda åldersgränsen för vårdbidrag
men ställer sig frågande till hur det skall hanteras rent praktiskt när för-
äldrar uppbär vårdbidrag för en ungdom som är myndig och framhåller
att en åldersgräns på 18 år hade känts mer naturlig. Föreningen JAG
framhåller att dc unga blir ekonomiskt beroende av föräldrarna fram till
19 års ålder vilket är en oacceptabel försämring. Vidare framhålls att
rätten till vårdbidrag påverkas av rätten till personlig assistans. När ett
barn eller en ungdom beviljas assistansersättning brukar vårdbidraget
minskas eller dras in. Motsvarande koppling finns inte mellan förtids-
pension och personlig assistans. Förslaget kan således medföra en kraftig
ansträngning av familjens ekonomi.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits i de
allmänna utgångspunkterna för reformeringen av systemet, har samhälls-
utvecklingen inneburit - inte minst på utbildnings- och arbets-
marknadsområdena - att åldersgränsen 16 år för rätt till långvarig eller
varaktig försäkringsersättning i form av förtidspension eller sjukbidrag
blivit föråldrad. Det är därför, enligt regeringens uppfattning, naturligt att
den nedre åldersgränsen för sådan långvarig eller varaktig ersättning
flyttas fram till det år en försäkrad fyller 19 år, eftersom det först är i den
åldern som det allmänt sett framstår som sannolikt att en ung person kan
försörja sig långsiktigt genom arbete.
Vårdbidrag är en pensionsgrundande ersättning som utges direkt till
föräldrar som vårdar sina funktionshindrade barn. Vårdbidraget avser
både ersättning för tillsyns- och vårdkostnader till följd av ett barns funk-
tionshinder och ersättning för merkostnader. En höjning av den övre
åldersgränsen för vårdbidrag kan sägas bättre anknyta till det särskilda
vårdnadsansvar som enligt föräldrabalkens regler åvilar föräldrarna fram
till dess barnet blir myndigt vid 18 års ålder. Detta skulle i sig kunna tala
för att rätten till vårdbidrag upphör vid 18 års ålder. Föräldrarnas under-
hållsskyldighet upphör dock inte utan vidare i och med 18-årsdagcn utan
122
förlängs vid viss skolgång. Om vårdbidraget då upphörde utan att ersättas
av någon annan ersättning skulle rätten till ersättning för föräldrarnas
vårdinsatser komma att upphöra i en ålder då de flesta ungdomar med
funktionshinder - liksom övriga ungdomar - alltjämt bor kvar hos
föräldrarna och i många fall har ett kvarstående behov av vårdinsatser
från föräldrarnas sida som det inte kan lämnas någon försäkrings-
ersättning för. En annan konsekvens av detta skulle bli att de ungdomar
som inte är berättigade till förmånen handikappersättning då inte kan få
någon ersättning alls för de merkostnader som de har till följd av sitt
funktionshinder.
Ett mer tilltalande alternativ är, enligt regeringens uppfattning, att den
övre åldersgränsen för vårdbidrag kopplas till höjningen av den nedre
åldersgränsen för aktivitetsersättning. Det skulle innebära att vårdbidrag
utges fram till halvårsskiftet det år en person fyller 19 år. På så sätt
uppstår inte något tidsmässigt glapp i samhällets stöd. Vårdbidraget
kommer emellertid att då utges till föräldrarna till en person som fyllt 18
år och således är myndig. Det faktum att vårdbidrag utges till en förälder,
och inte till den unge, kan tyckas stå i konflikt med frigörelseprocessen
och den självständighet som ungdomar i den åldern bör uppnå. En sådan
ordning liknar dock den faktiska situationen för så gott som alla övriga
ungdomar i motsvarande ålder, eftersom de normalt sett inte förvärvs-
arbetar och således är beroende av sina föräldrar för sin försörjning. Det
kan dessutom konstateras att det är fråga om en ersättning som utges
under en tidsperiod då ungdomar normalt sett studerar, dvs. till och med
halvårsskiftet det år de fyller 19 år. Det innebär därmed endast att
föräldrarna får ersättning under den tid de oftast också har ansvar för den
unges underhåll. Det finns även stora fördelar med att det samlade
behovet av ersättning för vårdinsatser och merkostnader för en familj kan
hanteras i ett sammanhang. Det förhåller sig också givetvis så att för-
äldrarna har skyldighet att ge den unge de insatser och det stöd som vård-
bidraget syftar till. För de unga personer som här avses vilka beviljas
assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning kan
vårdbidraget till skillnad från förtidspensionen, komma att reduceras eller
dras in på grund av reglerna om omprövning av vårdbidrag vid ändrade
förhållanden. Regeringen är medveten om att detta kan påverka familje-
ekonomin, men anser att förslaget om aktivitetsersättning i sin helhet är
övervägande positivt eftersom det ytterst syftar till att ge dessa unga
personer ökade möjligheter till ett aktivare och ett i övrigt bättre liv
genom aktivitetsersättningens inriktning.
Åldersgränsen för vårdbidrag fram till halvårsskiftet det år den unge
fyller 19 år medför också behov av en motsvarande höjning av ålders-
gränsen för rätt till handikappersättning för att inte dessa två ersätt-
ningsformer skall sammanfalla. Alla de merkostnader som kan grunda
rätt till handikappersättning bör därför kunna ersättas genom vårdbidrag i
form av en skattefri merkostnadsdel eller merkostnadsersättning. Detta
leder till slutsatsen att rätt till handikappersättning inte skall föreligga
under tiden från 16 års ålder fram till halvårsskiftet det år en försäkrad
fyller 19 år.
Enligt nuvarande regler gäller att om cn försäkrad uppbär handi-
kappersättning, skall den förmånen prövas på nytt vid beslut om att
bevilja förtidspension. I det system som nu föreslås med sjuk- eller
Prop. 2000/01:96
123
aktivitetsersättning som ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt
arbetsförmåga, är det också motiverat att ha en motsvarande bestäm-
melse som innebär att rätten till handikappersättning skall prövas på nytt
i samband med beslut om sjuk- eller aktivitetsersättning.
I anslutningen till reformeringen av åldcrspensionssystcmct framhölls att
cn viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet var att all ersättning från
såväl det reformerade ålderspensionssystemet som det reformerade
förtidspensionssystemet skall vara skattepliktig. Detta innebär att det
särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA) skall avskaffas.
I det reformerade ålderspensionssystemet har bruttonivån i grund-
skyddet lagts på cn sådan nivå att i princip inte någon ens med högsta
kommunalskatt skall fa cn sänkt nettopension. 1 eftcrlcvandcpcnsions-
systemet har garantinivån utformats så att i huvudsak inte någon
ersättningsberättigad far sin nettopension sänkt vid beskattningen. I båda
dessa system innebär förändringen att de med låg kommunalskatt
kommer att få en höjd nettopension.
Vid utgången av 2000 uppbar cirka 435 000 personer förtidspension
eller sjukbidrag. Valet av metod, för att omvandla dessa förmåner till
förmåner enligt sjukersättningssystemet, är därför av stor betydelse för
såväl dc enskilda försäkrade som det nya systemet. Detta val är dock i
olika avseenden begränsat.
Enligt riktlinjepropositionen skall omvandlingen av förtidspensionerna
göras så att ersättningens nivå behålls i princip oförändrad för alla, dvs.
det skall i princip inte finnas varken någon som får höjd eller någon som
får sänkt nettopension. När väl tidigare förtidspensioner och sjukbidrag
omvandlats till förmåner enligt det reformerade systemet bör dessutom, i
så stor utsträckning som möjligt, samma regler gälla för dessa som för
senare beviljade förmåner. Det förutsätts också att omvandlingen blir en
engångsinsats. Detta är betingat av en strävan att i möjligaste mån
undvika den administrativa belastning som det innebär att ha särskilda
övergångsbestämmelser och två parallella system i framtiden.
Den princip för omvandlingen som regeringen nu föreslår innebär att
cn antagandcinkomst bestäms utifrån underlaget för nuvarande
tilläggspension (ATP). Denna antagandeinkomst ligger sedan till grund
för beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning (se avsnitt 12.2). Ut-
ifrån denna inkomstrelaterade ersättning beräknas därefter eventuell ut-
fyllnad i form av garantiersättning enligt samma regler som föreslås gälla
för nybeviljade sjukersättningar i form av garantiersättning. Det innebär
en ersättning upp till en garantinivå som inte är åldcrsrclaterad, dvs. 2,4
prisbasbelopp för alla. För den som saknar ATP omvandlas folkpension
och pensionstillskott till garantiersättning upp till garantinivån.
För att åstadkomma ett i princip oförändrat ekonomisk utfall av för-
tidspensionerna även efter omvandlingen krävs också cn omvandling av
Prop. 2000/01:96
124
värdet av SGA, dvs. den skatteförmån som skall ersättas med en
beskattningsbar bruttoförmån. Detta sker med hjälp av en beräknings-
modell som bl.a. bygger på relationen mellan SGA och det vanliga
grundavdraget vid inkomstbeskattning och som korrigerar de avvikelser i
det ekonomiska utfallet som uppkommer till följd av skillnader i
utformningen mellan dagens ersättningssystem och det föreslagna nya
ersättningssystemet. Den metod för beräkning av SGA-kompensationen
som föreslås i departementspromemorian Ds 2000:39 är tekniskt kom-
plicerad. Detta uppvägs, enligt regeringens uppfattning, av att syftet med
omvandlingen uppnås. Vid hel sjukersättning uppkommer ett relativt
oförändrat nettoutfall (ca +/- 20 kronor per månad) i förhållande till
folkpension, pensionstillskott, tilläggspension och SGA enligt nuvarande
regler, med bortseende från eventuella kollektivavtalade tilläggsförsäk-
ringar. Detta gäller oavsett vilken kommunalskattesats som gäller för den
försäkrade vid omvandlingstidpunkten.
Uttrycket kommunalskattesats är något ofullständigt eftersom det
numera ingår begravningsavgift och i förekommande fall även kyrko-
avgift i den sammanlagda skatte- och avgiftssats som bestämmer vilken
tabell som är tillämplig i det enskilda fallet. I det följande avses med
uttrycket kommunalskattesats den sammanlagda skatte- och avgifts-
satsen.
Bruttoersättningen efter omvandlingen kommer att variera mellan
försäkrade med i övrigt likartade förhållanden beroende på skillnader i
bl.a. den kommunalskattesats som var aktuell vid omvandlingstillfället.
Omvandlingen är, som nämnts ovan, en engångsinsats som endast görs i
samband med övergången till nya regler. Detta innebär att principen om
ett oförändrat ekonomiskt utfall endast är tillförsäkrad vid omvand-
lingstidpunkten. Om faktorer som skulle ha påverkat en tidigare netto-
ersättning eller som påverkar beskattningen förändras, är det ekonomiska
utfallet för den enskilde inte garanterat. Sådana förändringar kan vara
t.ex. förändringar i ersättningsgraden, i den totala inkomsten, i kom-
munalskattesatsen eller i civilståndet.
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: En försäkrad i åldern 16-29 år skall få
förtidspensionen eller sjukbidraget omvandlade till sjukersättning eller
tidsbegränsad sjukersättning,
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare påpekats skall om-
vandlingen av förtidspensionerna till förmåner enligt sjukersättnings-
systemet göras så att den försäkrades ekonomiska situation skall behållas
i princip oförändrad. Regeringen menar att den som har beviljats förtids-
pension eller sjukbidrag inte heller i andra avseenden bör få försämrade
villkor på grund av systemförändringen.
Det innebär att försäkrade i åldern 16-29 år, som vid utgången av
december 2002 uppbär förtidspension eller sjukbidrag, skall få förmånen
125
omvandlad till en sjukersättning eller en tidsbegränsad sjukersättning.
Förslaget medför att dc regler om åldersrclaterad garantinivå som gäller
för försäkrade i åldersgruppen 19-29 år i sjukersättningssystemet, inte
skall gälla för dem som på detta sätt far sin förtidspension omvandlad till
sjukersättning.
Förslaget medför även att den som har beviljats förtidspension i fort-
sättningen skall ha rätt till sjukersättning tills vidare, dvs. ersättningstiden
skall inte vara begränsad till som längst tre år. Inte heller de regler om
särskilda aktiviteter som föreslås i avsnitt 7 blir tillämpliga för den som
uppbär sjukersättning. Däremot kommer den åldersrclatcrade garanti-
nivån att gälla när tiden för den tidsbegränsade sjukersättningen löper ut.
Regeringens förslag: Omvandling av förtidspension och sjukbidrag
till sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning skall ske vid ett
tillfälle.
Prop. 2000/01:96
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten z Stockholm förutsätter att
omvandlingen i de enskilda fallen sker på ett sådant sätt att problem av
retroaktivitetskaraktär inte uppstår. Riksförsäkringsverket tillstyrker
förslaget liksom Försäkringskassejorbundet (FKF) som förutsätter att de
system som skall användas för omräkningen är noggrant testade innan de
tas i drift. FKF utgår även från att försäkringskassorna tilldelas extra
resurser för utbildning och information.
Skälen för regeringens förslag: Som framhållits i riktlinjcpropo-
sitionen är det av vikt att omvandlingen av förtidspensioner till förmåner
enligt sjukersättningssystemet till så stor del som möjligt blir av
engångskaraktär.
Under förutsättning att åldersfördelningen bland förtidspensionärerna
inte förändras på något avgörande vis fram till införandet av
sjukersättningssystemet 2003, kommer cirka 70 procent av de förmåns-
berättigade att övergå i ålderspension inom en tidsrymd av cirka 15 år.
Redan under den första femårsperioden lämnar drygt 30 procent av
förtidspensionärerna i åldrarna 16-64 år systemet.
Även om dc flesta förtidspensioner som utges vid ikraftträdandet av
det nya ersättningssystemet kan förväntas ha upphört inom en femton-
årsperiod, kan det ändå finnas personer som har förtidspension vid ikraft-
trädandet och som fortfarande har kvar rätt till ersättning år 2051. Att
under en tidsrymd om nära 50 år hantera två parallella system för
ersättning vid långvarig eller varaktig arbetsoförmåga får anses vara
alltför betungande från såväl administrativ som kostnadsmässig syn-
punkt. Omvandlingen av förtidspensioner och sjukbidrag till förmåner
enligt sjukersättningssystemet föreslås därför ske vid ett tillfälle per
person.
Med regeringens förslag, som lämnas i det följande, blir skillnaderna
mellan dc omvandlade förtidspensionerna och nybeviljade sjuk- eller
aktivitetsersättningar mycket begränsade. I princip kommer dc omvand-
126
lade förtidspensionerna att behandlas på samma sätt som nybeviljade
ersättningar, bortsett från att den åldersrelaterade garantinivån för
försäkrade yngre än 30 år inte blir aktuell annat än när en till tids-
begränsad sjukersättning omvandlat sjukbidrag löper ut. Den generella
skillnaden ligger i den justering av ersättningen (i form av justerings-
belopp) som behövs för att åstadkomma ett i princip oförändrat
nettoutfall. Det gäller för vissa förtidspensionärer på grund av att SGA
avskaffas och garantinivån blir oberoende av den försäkrades civilstånd.
Regeringen bedömer att det inte kommer att uppstå några problem av
retroaktivitetskaraktär. Den som ansökt om förtidspension eller
sjukbidrag före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer att,
som närmare redovisas i avsnitt 18.2, fa beslut fattat enligt de regler som
gällde vid ansökningstillfället - oavsett att beslut fattas efter den
1 januari 2003. Därefter kommer den beviljade förtidspensionen eller
sjukbidraget att omvandlas enligt de regler som föreslås för sådana
förmåner beslutade före denna tidpunkt.
Regeringens förslag: En försäkrad som vid ikraftträdandet av
sjukersättningssystemet far förtidspension eller sjukbidrag i form av
tilläggspension (ATP) skall fa denna omvandlad till en inkomst-
relaterad sjukersättning.
Det inkomstunderlag som skall ligga till grund för
antagandeinkomsten bestäms på grundval av den medelpensionspoäng
som använts vid beräkningen av ATP. Antagandeinkomsten utgör
summan av det för år 2003 gällande prisbasbeloppet och produkten av
detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund för
beräkningen av tilläggspensionen.
Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall utgöra 64 procent av
antagandeinkomsten multiplicerad med ersättningsgraden.
Antagandeinkomsten fastställs vid omvandlingstillfället och indexe-
ras därefter enligt samma regler som skall gälla för antagandeinkomst
för nybeviljade sjukersättningar och aktivitetsersättningar.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Privattjänste-
mannakartellen, Tjänstemännens Centralorganisation, Riksförbundet för
hiv-positiva och Sveriges Pensionärers Riksförbund framhåller att det är
mycket viktigt att ersättningen inte blir försämrad. De Handikappades
Riksförbund anser att omvandlingen till sjukersättning skall ske till 75
procent av antagandeinkomsten.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget om beräkning av
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning (avsnitt 8) skiljer sig på
avgörande punkter från reglerna för beräkning av tilläggspension (ATP).
I ATP-systemet beaktas samtliga inkomstår, även år med antagande-
poäng, mellan 16 och 64 års ålder. I regeringens föreslagna system
grundas den inkomstrelaterade ersättningen i stället på de två eller tre
högsta bruttoårsinkomstema inom en ramtid som varierar med den
Prop. 2000/01:96
127
försäkrades ålder. Också grundskyddet i försäkringen ändras - från
nuvarande system med folkpension för samtliga och ett pensionstillskott
för den som saknar eller har låg ATP - till att utgöra en ren utfyllnad av
den inkomstrelaterade förmånen upp till en viss nivå (avsnitt 9).
ATP utgör den del av förtidspensionen som är direkt inkomstrelaterad.
Indirekt är emellertid också folkpensionen inkomstrelaterad, då den inte
bara är en del av grundskyddet utan också utgör en kompensation för det
första prisbasbeloppet av cn försäkrads inkomster, eftersom enbart
inkomster som överstiger ett prisbasbclopp utgör pensionsgrundande in-
komst och därmed ger pensionspoäng. Mcdclpensionspoängcn ökat med
talet ett och multiplicerad med prisbasbeloppet kan därför sägas motsvara
den genomsnittliga årsinkomsten för cn försäkrad. Det torde i princip
motsvara den inkomstförlust som legat till grund för den beviljade
förtidspensionen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att antagande-
inkomsten vid omvandling av förtidspension till inkomstrelaterad sjuk-
ersättning skall utgöra summan av det för år 2003 gällande pris-
basbcloppct och produkten av detta basbelopp och den mcdclpcnsions-
poäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen.
Den inkomstrelaterade ersättningen fastställs därefter genom att den
framräknade antagandeinkomsten multipliceras med 0,64, vilket är den
kompensationsnivå som föreslås gälla i sjukersättningssystemet. För
partiella förmåner multipliceras antagandeinkomsten dessutom med
ersättningsgraden som beror på arbetsförmågans nedsättning.
Den omvandlade förtidspensionen kan, genom att antagandcinkomsten
beräknas på det föreslagna sättet, i fortsättningen hanteras i det närmaste
på samma sätt som cn nybeviljad inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitets-
ersättning.
Regeringens förslag: För den som inte far någon inkomstrelaterad
sjukersättning eller vars inkomstrelaterade ersättning efter omvand-
lingen understiger garantinivån - och som uppfyller förutsättningarna
för rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning i form av garanti ersättning -
skall garantiersättning betalas ut. Den skall betalas med ett belopp
som motsvarar garantinivån för sjukersättning i form av garantiersätt-
ning och beräknas till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den
inkomstrelaterade ersättningen och garantinivån.
Om den försäkrades tillgodoräknade försäkringstid är kortare än 40
år skall först garantinivån avkortas med 1/40 för vart år som fattas,
därefter skall avräkning ske mot inkomstrelaterad ersättning.
Vid partiell förmån skall den på detta sätt beräknade garantiersätt-
ningen proportioneras i forhållande till graden av sjukersättning.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Privattjänste-
mannakartellen, Tjänstemännens Centralorganisation, Riksförbundet för
hiv-positiva och Sveriges Pensionärers Riksförbund framhåller att det är
mycket viktigt att ersättningen inte blir försämrad. De Handikappades
Riksförbund anser att omvandlingen till garantiersättning skall ske till 4,6
Prop. 2000/01:96
128
prisbasbelopp. Handikappförbundens Samarbetsorgan anser att en Prop. 2000/01:96
reformering av systemet borde innebära att man passade på att anpassa
förhållandena så att de som i dag uppbär förtidspension får möjlighet till
bättre ekonomi och faktiskt klara sina grundläggande behov med
garantiersättning.
Skälen för regeringens förslag: De som har förtidspension eller
sjukbidrag vid ikraftträdandet av sjukersättningssystemet skall få sina
folkpensions- och ATP-förmåner omvandlade till inkomstrelaterad sjuk-
ersättning eller inkomstrelaterad tidsbegränsad sjukersättning och even-
tuell garantiersättning.
Som beskrivs i det följande kommer den sammantagna sjukersätt-
ningen att justeras med avseende på bl.a. följderna av att det särskilda
grundavdraget för folkpensionärer (SGA) slopas vid omvandlingstill-
fållet. Den metod för justering av de omvandlade förtidspensionerna som
föreslås där korrigerar alla avvikelser i det ekonomiska utfallet som upp-
kommer till följd av skillnader i utformningen mellan dagens ersätt-
ningssystem och det föreslagna ersättningssystemet, oavsett anledningen
till avvikelsen.
Garantiersättningen kan därför bestämmas utifrån den föreslagna
garantinivån 2,4 prisbasbelopp, enligt samma regler som gäller för
nybeviljad sjukersättning i form av garantiersättning (avsnitt 9.3). För att
ersättningen inte skall sänkas för försäkrade som är yngre än 30 år, skall
den föreslagna åldersrelaterade garantinivån inte tillämpas vid omvand-
lingen av förtidspensionen eller sjukbidraget för dessa försäkrade. Detta
innebär att några särregler för beräkning av garantiersättningen för de
omvandlade ersättningarna inte behöver införas. Däremot skall den som
vid omvandlingen får en tidsbegränsad sjukersättning när tiden för denna
ersättning löper ut omfattas av de nya reglerna om aktivitetsersättning
vilket då kan innebära en lägre garantinivå.
Likaledes kan de bestämmelser som gäller i sjukersättningssystemet
vid avkortning av garantinivån på grund av bristande försäkringstid samt
beräkning av partiella förmåner, tillämpas fullt ut även för omvandlade
förmåner.
I följande avsnitt redovisas de principer för beräkningen av det juste-
ringsbelopp som anpassar den totala nettoersättningen efter omvand-
lingen till det nettoutfall för den totala ersättningen som nuvarande regler
ger.
Regeringens förslag: Vid omvandling av ATP och folkpensions-
förmåner till sjukersättning skall bruttobeloppet av sjukersättningen
anpassas så att den försäkrades nettoersättning blir i princip den-
samma efter som före omvandlingen.
För att åstadkomma en sådan anpassning skall sjukersättningen
adderas med ett framräknat belopp (justeringsbelopp). Justeringsbe-
loppet beräknas som skillnaden mellan en beräkningsmässig garanti-
ersättning, dvs. ett ersättningsunderlag baserat på storleken av den
förtidspension som skulle ha utbetalats för januari 2003 förhöjt med
värdet av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA), och
5 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 96
den garantiersättning som kan beräknas for den försäkrade vid
omvandlingstillfället i januari 2003. Justeringsbeloppet fastställs vid
omvandlingstillfället.
För att fa fram den bcräkningsmässiga garantiersättningen används
cn omvandlad bruttoersättning. Denna utgör summan av den faktiska
bruttoersättningen före omvandlingen och värdet av SGA i förhållande
till det vanliga grundavdraget. Värdet av SGA i förhållande till det
vanliga grundavdraget utgör kvoten av en viss kommunalskattesats
och talet ett minskat med samma kommunalskattesats, därefter multi-
plicerad med skillnaden mellan SGA och grundavdraget vid den
faktiska bruttoersättningen. De ersättningar som skall ingå i den
faktiska bruttoersättningen består av folkpension, pensionstillskott
samt ATP och utbetald arbetsskadeiivränta jämte utländsk pension
som beskattas i Sverige.
Som kommunalskattesats vid beräkningarna används den skattesats
som följer av den för den försäkrade under inkomståret 2002 tillämp-
liga skattetabellen. Om någon tillämplig skattetabell inte har beslutats
for den försäkrade för 2002 används den skattesats som följer av den
skattetabell som hade varit tillämplig om ett sådant beslut skulle ha
fattats.
Den bcräkningsmässiga garantiersättningen utgör skillnaden mellan
den omvandlade bruttoersättningen, minskad på visst sätt och den
inkomstrelaterade sjukersättningen och i förekommande fall utbetald
arbetsskadeiivränta.
Minskningen av bruttoersättningen görs med kvoten av kommunal-
skattesatsen och talet ett minskat med samma kommunalskattcsats,
därefter multiplicerad med förändringen av grundavdraget för den om-
vandlade bruttoersättningen i förhållande till grundavdraget för fak-
tiska bruttoersättningen.
Ett justeringsbelopp som innebär avräkning på sjukersättningen
skall i första hand reducera garantiersättningen.
Det som gäller för garantiersättning skall även gälla för justerings-
belopp som medför höjning av sjukersättningen. Ett sådant justerings-
belopp skall anknytas till prisbasbcloppet och omräknas vid föränd-
ringar av detta.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget men
påpekar att det blir svårt att förklara för den enskilde hur justerings-
bcloppct beräknas samt att det kan bli positivt eller negativt. Stats-
kontoret påpekar att personer som är gifta respektive bor i cn lågskattc-
kommun vid omvandlingstillfället missgynnas om de senare flyttar till cn
kommun med högre kommunalskatt och/eller skiljer sig. Riksskatteverket
anger att det behövs särskilda bestämmelser för hur det fiktiva SGA skall
beräknas för 2003. Privattjänstemannakartellen anser att det är nöd-
vändigt att positivt justeringsbelopp som betalas ut skall ge ålderspen-
sionsrätt.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för regeringens
överväganden är att förtidspensionerna, efter omvandling till ersättning
enligt sjukersättningssystemet, skall ge ett i princip oförändrat nettoutfall
jämfört med vad som är fallet med folkpension, tilläggspension (ATP)
Prop. 2000/01:96
130
och särskilt grundavdrag för folkpensionärer (SGA) enligt nuvarande
regler. Det förslag till omvandlingsmodell, som lämnas i departements-
promemorian Ds 2000:39, uppfyller, enligt regeringens uppfattning, detta
krav. Modellen innebär att bruttovärdet av SGA (i form av justerings-
beloppet) justerar den framräknade sjukersättningen - oavsett vilken
kommunalskattesats som gäller vid omvandlingstidpunkten för den
försäkrade. Det framräknade justeringsbeloppet har alltså som uppgift att
anpassa nettoersättningen efter omvandlingen till den nettoersättning som
den försäkrade får med dagens regler. Justeringsbeloppet har därmed en
central roll i hela omvandlingsmodellen.
Effekten av skilda kommunalskattesatser på det särskilda grundavdraget
(SGA)
SGA innebär en förmånligare beskattning än det vanliga grundavdraget
och storleken av denna skatteförmån är beroende av den kommunalskatt
som är aktuell för den försäkrade. Som kommunalskattesats används den
skattesats som följer av den för den försäkrade under inkomståret 2002
tillämpliga skattetabellen. Om någon sådan inte har beslutats för detta år
används den skattesats som följer av den skattetabell som skulle ha varit
tillämplig för den försäkrade.
När SGA nu föreslås bli ersatt med en bruttoförmån och förtids-
pensionärer därmed kommer att bli beskattade som förvärvsarbetande,
kompliceras detta av att det egentliga värdet av SGA varierar med
kommunalskatten. Hur stor avvikelsen i nettoutfallet blir mellan det nu-
varande systemet och sjukersättningssystemet är alltså direkt avhängigt
av vilken kommunalskatt som används vid jämförelsen.
I den övergångsvisa garantipensionen för personer födda 1937 eller
tidigare har kompensationen för SGA beräknats med utgångspunkt i en
kommunalskatt i nivå med de högsta förekommande kommunalskatterna,
nämligen 34 kronor. År 2000 är den högsta kommunalskatten i landet
33,76 kronor. Då SGA har ett högre värde för den försäkrade ju högre
kommunalskatten är, leder detta till att de allra flesta, dvs. de med en
lägre kommunalskatt än 34 kronor, vid en sådan omvandling blir
överkompenserade i förhållande till det skattemässiga värde SGA hade
för dem.
I riktlinjepropositionen framhålls att ersättningens nivå skall behållas i
princip oförändrad vid omvandlingen av redan beviljade förtids-
pensioner. Beroende på vilken kommunalskatt som används som grund
för beräkningen av SGA-kompensationen uppkommer över- respektive
underkompensation vid jämförelsen mellan nettoutfallen före respektive
efter omvandlingen. I departementspromemorian Ds 2000:39 konstateras
att det var svårt att åstadkomma ett för den enskilde i huvudsak oför-
ändrat ekonomiskt utfall efter omvandlingen, om kompensationen
baserades på högsta förekommande eller en genomsnittlig kommunal-
skatt. Avvikelser i utfallet före och efter omvandlingen blev då ound-
vikliga. Med en för gruppen förtidspensionärer genomsnittlig kommunal-
skatt som grund för beräkningen av SGA-kompensationen torde man
uppnå ett i det närmaste kostnadsneutralt alternativ medan en högre
kommunalskatt skulle innebära kostnadsökningar för sjukersätt-
ningssystemet.
Prop. 2000/01:96
131
I departementspromemorian Ds 2000:39 görs vissa beräkningar för att
bedöma storleken av den eventuella över- eller underkompensation som
uppstår med olika kommunalskatter som utgångspunkt för beräkningen
av SGA-kompensationen. Beräkningarna utgår från ersättningar på
grundskyddsnivå. Den underkompensation som blir resultatet med cn
SGA-kompensation baserad på en genomsnittlig kommunalskatt på
30.64 kronor för en person med hel förmån och cn kommunalskatt på 34
kronor blir i storleksordningen 100-120 kronor per månad. Om den
försäkrade i verkligheten har den lägre kommunalskatten på 27 kronor
uppkommer cn överkompensation med omkring 110-130 kronor per
månad netto. Om man istället utgår från en kommunalskatt på 34 kronor
vid beräkningen av SGA-kompensation för cn förtidspensionär med cn
kommunalskatt på 27 kronor innebär det en överkompensation på i
storleksordningen 220-260 kronor per månad netto. Med hänsyn till
regeringens utgångspunkt, att nettoersättningen skall vara i princip oför-
ändrad efter omvandlingen, kan inte så stor under- respektive över-
kompensation accepteras.
Den omvandlingsmodcll som regeringen föreslår innebär att den
kommunalskatt som gäller för den enskilde försäkrade vid omvand-
lingstidpunkten ingår som cn faktor vid beräkningen av bruttovärdet av
SGA vid omvandlingen. Denna beräkning föreslås dock endast bli
genomförd vid omvandlingstillfället. Förslaget innebär således att ersätt-
ningens storlek inte förändras om den försäkrade efter omvandlingen
flyttar till cn kommun med annan kommunalskatt eller om skatten i den
egna kommunen ändras. Justeringen (i form av justeringsbelopp) för
avskaffandet av SGA fastställs vid ett enda tillfälle och ”fryses” sedan till
denna nivå.
Genom denna konstruktion kommer, som Statskontoret påpekar, per-
soner som är gifta respektive bor i en lågskattekommun vid omvand-
lingstillfället att missgynnas jämfört med dagens regler om de senare
flyttar till cn kommun med högre kommunalskatt och/cllcr skiljer sig.
Det motsatta förhållandet kommer att gälla för den som efter omvand-
lingen får lägre kommunalskatt och/eller gifter sig.
1 riktlinjcpropositioncn anges att, särskilt i fråga om cn sådan lång-
siktig ersättning som förtidspension, det är viktigt att ersättningens nivå
bibehålls i princip oförändrad vid övergången till det nya systemet. Den
omvandlingsmodcll som föreslås i denna proposition bedöms av rege-
ringen tillgodose detta krav, samtidigt som omvandlingen kan genom-
föras inom de givna kostnadsramarna. I riktlinjepropositionen konsta-
teras även att det blir orimligt att under lång tid framöver i varje enskilt
fall göra individuella jämförande beräkningar och, då det nya systemet
resulterar i en högre eller lägre ersättning, genomgående beräkna ersätt-
ningen enligt det för individen mest fördelaktiga alternativet. Övergångs-
bestämmelser med en sådan inriktning skulle kunna bli mycket
kostsamma och dessutom innebära cn mycket stor administrativ uppgift,
eftersom det medför ett kontinuerligt hänsynstagande till såväl nuvarande
som reformerade regler. Den föreslagna omvandlingsmodcllen medför
att sådana omräkningar inte behöver vidtas. Efter omvandlingen kan dc
omvandlade förmånerna handhas på samma sätt som förmåner beviljade
efter ikraftträdandet av sjukersättningssystemet.
Prop. 2000/01:96
132
Kollektivavtalade tilläggsförsäkringar — avtalsersättningar
SGA reduceras med anledning av pensionsinkomster och även kollek-
tivavtalade tilläggsförsäkringar eller s.k. avtalsersättningar. Att avtals-
ersättningar reducerar SGA innebär att det egentliga värdet på SGA, som
vid omvandlingen av förtidspension till sjukersättning skall kompenseras
genom en bruttoförmån, också bestäms av om den försäkrade har en
avtalsersättning. Skatteförmånen reduceras alltså av avtalsersättningar.
Därmed uppkommer den mer principiella frågan i vilken mån även de
offentliga försäkringarna skall påverkas av avtalsersättningar i ett
reformerat ersättningssystem.
Regeringen har föreslagit (avsnitt 8 och 9.3.4) att en försäkrad inte
skall fa vidkännas någon reducering av inkomstrelaterad sjuk- eller
aktivitetsersättning eller sådan ersättning i form av garantiersättning, på
grund av att han eller hon har rätt till avtalsersättning. Regeringen
föreslår mot denna bakgrund att avtalsersättning inte heller skall beaktas
vid beräkningen av ersättningen i samband med omvandlingen av förtids-
pension till sjukersättning.
Förslaget medför att en viss överkompensation uppkommer för vissa
förtidspensionärer och även en viss ökad kostnad för staten. I departe-
mentspromemorian Ds 2000:39 anges att andelen förtidspensionärer med
avtalsersättning kan uppskattas till ungefär hälften. Ett rimligt antagande
är, enligt regeringens uppfattning, att en stor del av dessa har pensions-
inkomster som överstiger de nivåer som ger en utfyllnad med garanti-
ersättning. Vidare får det anses troligt att de förtidspensionärer som om-
fattats av SGA samt har avtalsersättningar är relativt få och att deras
avtalsersättning är relativt låg. Som framgår av den ekonomiska
konsekvensredovisningen (avsnitt 16) föranleder förslaget att inte låta
avtalsersättningen reducera den omvandlade förtidspensionen endast
måttliga kostnadsökningar.
Beräkning av SGA-kompensationen
Den metod som valts för beräkning av SGA-kompensationen, dvs.
omvandling av en skatteförmån till en beskattningsbar bruttoförmån, är
tekniskt komplicerad. Detta uppvägs, enligt regeringens uppfattning, av
att syftet med omvandlingen uppnås. Vid hel sjukersättning eller tids-
begränsad sjukersättning blir resultatet ett relativt oförändrat nettoutfall
(ca +/-20 kronor per månad) i förhållande till folkpension, pensions-
tillskott, ATP och SGA enligt nuvarande regler och med bortseende från
eventuella kollektivavtalade tilläggsförsäkringar. Detta gäller oavsett
vilken kommunalskattesats som gäller för den enskilde. Det förtjänar
också att åter framhållas att denna beräkning kan göras maskinellt och att
förslaget innebär att beräkningen endast görs vid omvandlingstillfället.
I omvandlingen av förtidspension till sjukersättning ingår bl.a. ett
justeringsbelopp. Detta utgör det belopp som svarar mot den samman-
tagna effekten av att SGA slopas för den försäkrade och att garanti-
ersättning, till skillnad från folkpension, till sitt belopp blir oberoende av
civilstånd.
Som ett led i beräkningen av justeringsbeloppet tas en beräknings-
rnässig garantiersättning fram. Denna utgör därmed endast en kom-
Prop. 2000/01:96
133
ponent för beräkningen av justeringsbeloppet och behövs följaktligen
endast vid omvandlingstillfället. Den bcräkningsmässiga garantiersätt-
ningen kan sägas utgöra underlag för en korrigering av den inkomst-
relaterade ersättningen med syfte att uppnå en oförändrad nettoersättning
efter omvandlingen.
Den bcräkningsmässiga garantiersättningen (BGE) kan i formler
beskrivas som
Prop. 2000/01:96
Brutto2 = Brutto 1 + T/( 1-T)) * (SGA - GA 1)
BGE - Brutto2 - (T/(1-T))*(GA2- GA1) - IRE - utbetald
arbetsskadeiivränta
där Brutto 1 står för den faktiska bruttoersättningen enligt nuvarande
förtidspensionssystem inklusive utländsk pension som är skattepliktig i
Sverige (eventuella reduceringar som följd av 30-deis, 40-delsberäkning
eller yrkesskadelivränta inberäknat) samt utbetald arbetsskadeiivränta,
IRE för inkomstrelaterad ersättning efter eventuell samordning med
yrkesskadelivränta (inklusive utländsk pension), SGA för det särskilda
grundavdraget beräknat på Bruttol, GA1 för det vanliga grundavdraget
beräknat på Bruttol, GA2 för det vanliga grundavdraget beräknat på
Brutto2 och T för kommunalskattesatscn angiven som ett andclstal
mellan 0 och I. En härledning av hur försäkringsersättningen omräknas
till ett högre bruttobelopp med anledning av att SGA slopas finns intagen
som bilaga 5.
Framtagandet av den bcräkningsmässiga garantiersättningen sker i två
steg. Först räknas ett tillägg till förtidspensionen fram utifrån differensen
mellan SGA beräknat på pensionsbeloppet (Bruttol) och ett vanligt
grundavdrag på samma belopp. Bruttovärdet av denna differens, dvs.
bruttovärdet av SGA i förhållande till ett vanligt grundavdrag, får man
genom att multiplicera differensen med T/(l—T), där T står för
kommunalskattesatscn uttryckt i ett andclstal mellan 0 och 1. Förtids-
pensionen jämte ett tillägg för SGA-effekten utgör därmed den om-
vandlade bruttoersättningen (Brutto2).
Den bcräkningsmässiga garantiersättningen fastställs alltså till den
omvandlade bruttoersättningen, korrigerad med skillnaden i grundavdrag
och reducerad med den inkomstrelaterade sjukersättningen jämte, i
förekommande fall, utbetald arbetsskadeiivränta.
Därefter beräknas storleken av justeringsbeloppet som utgör skillnaden
mellan den bcräkningsmässiga garantiersättningen och garantiersätt-
ningen i sjukersättningssystemet. Detta belopp, i kombination med den
civilståndsobcroendc garantinivån, utgör SGA-kompensationen för den
enskilde försäkrade och skall för framtiden reglera den sjukersättning
som faktiskt kommer att utges till denne efter omvandlingen av förtids-
pensionen. Då justeringsbeloppet utgör SGA-kompensation, anser
regeringen att detta belopp i alla avseenden skall behandlas på samma
sätt som garantiersättning.
För att värdesäkra dc positiva justeringsbcloppcn bör dessa, enligt
regeringens uppfattning, behandlas på samma sätt som garantiersättning.
Det medför att justeringsbeloppet bör anknytas till prisbasbcloppet och
omräknas vid förändringar av detta.
134
Garantiersättningen efter omvandlingen skall beräknas efter samma
garantinivå på 2,4 prisbasbelopp som gäller för nybeviljade sjukersätt-
ningar. Regeringen föreslår att storleken på justeringsbeloppet sedan
skall ligga fast under den tid sjukersättning utges, förutsatt att den
försäkrades arbetsoförmågan är densamma som vid omvandlingstillfället.
Den totala ersättningen skall således justeras varje år med detta belopp.
Prop. 2000/01:96
Justeringsbelopp = BGE - Garantiersättning vid omvandlingstillfället
med avdrag för livränta
Justeringsbeloppet innebär inte alltid en förhöjning av den totala
sjukersättningen. Justeringsbeloppet kan också bli negativt. Det innebär
att ersättningen även kan komma att justeras nedåt. Att så blir fallet
hänger samman med bl.a. hur den tidigare nettoersättningen förhåller sig
till den nya civilståndsoberoende garantinivå. Den omvandlade
ersättningen kan i vissa fall ge ett för högt belopp i förhållande till värdet
av det slopade SGA. Det innebär att den nya civilståndsoberoende
garantinivån i vissa fall ger en högre kompensation än tidigare ersättning
vid SGA. En justering nedåt av ersättningen (negativt justeringsbelopp)
kan därför bli nödvändig för att uppnå ett i huvudsak oförändrat netto-
utfall i förhållande till den tidigare förtidspensionen. På detta sätt kan
garantiersättningen efter omvandlingen behandlas på samma sätt som
garantiersättningar till försäkrade 30 år och äldre, som beviljas efter
ikraftträdandet.
Ett negativt justeringsbelopp kan också ha sin grund i att beräkningen
av antagandeinkomsten genererat en inkomstrelaterad ersättning som
ligger något högre än summan av ATP, pensionstillskott och folkpension
för en gift förtidspensionär, när ATP beräknats på en medelpensions-
poäng som ligger över en viss nivå. För att inte nettoutfallet efter om-
vandlingen skall överstiga nettoutfallet enligt nuvarande regler justeras
ersättningen i dessa fall nedåt.
Till skillnad från vad som föreslås för de positiva justeringsbeloppen
anser regeringen att de negativa justeringsbeloppen inte bör indexeras.
Det medför att dessa kontinuerligt kommer att förlora i värde.
Sammanfattningsvis innebär den föreslagna beräkningsmetoden att en
eventuell utfyllnad i form av garantiersättning för personer som fått sin
förtidspension omvandlad till sjukersättning beräknas på i princip samma
sätt som gäller vid nybeviljade sjukersättningar. Garantiersättningen
bestäms utifrån garantinivån 2,4 prisbasbelopp och den totala ersätt-
ningen justeras sedan med avseende på effekterna av det slopade SGA
och civilståndsförhållandena vid omvandlingstillfället. Justeringen av
ersättningen avser alltså att i princip behålla ett nettoutfall som motsvarar
förhållandena före omvandlingen.
Partiella försäkringsförmåner
Enligt den kartläggning och analys av SGA som redovisas i
departementspromemorian Ds 2000:09 Förtidspensionssystemet -
Skattereglernas effekt på kompensationsnivåema, varierar kompen-
sationsnivåema i nuvarande förtidspensionssystem betydligt beroende på
135
inkomstnivå, eventuella kollektivavtalade tilläggsförsäkringar, pensions-
grad och civilstånd. Kombinationen partiell förtidspension och arbets-
inkomst kan i vissa fall innebära högre nettoinkomst än helt förvärvs-
arbete. Detta sammanhänger med att SGA inte är proportionellt i för-
hållande till ersättningsgraden utan är lika stort vid hel som vid partiell
förmån och att det i regel inte heller påverkas av eventuella förvärvs-
inkomster som den som har partiell ersättning kan ha.
Förslaget till omvandling av redan beviljade förtidspensioner innebär
att SGA-kompensationen (justeringen av garantiersättningen) bestäms
vid omvandlingstillfället för att sedan behållas så länge arbetsoförmågan
består i samma omfattning. Eftersom det inte är möjligt att beakta de
faktiska förvärvsinkomster som en enskild försäkrad kan tänkas ha under
återstoden av den tid formånen kommer att utges, kan cn kompensation
för avskaffandet av SGA inte grundas på det verkliga förhållandet.
Möjligheten att i stället använda någon form av schabloniserad inkomst
för att anpassa kompensationen för borttagandet av SGA till försäkrade
med förvärvsinkomster vid sidan om cn partiell förmån har övervägts.
Detta har emellertid inte visat sig vara någon framkomlig väg. Beroende
på skillnaden mellan schabloninkomstcn och en faktisk förvärvsinkomst i
det enskilda fallet leder en sådan metod till icke avsedda nettoavvikelser.
Speciellt hårt skulle det drabba dem med låga förtidspensioner och låga
faktiska förvärvsinkomster. Att inte beakta förvärvsinkomster vid
beräkningen av SGA-kompensationen kan likställas med att använda cn
schabloninkomst på 0 kronor. Detta innebär att även då förvärvsinkomst-
er inte beaktas uppstår vissa avvikelser i förhållande till dagens netto-
utfall. Ett högre ncttoutfall blir främst aktuellt vid låga pensionsnivåer i
kombination med låga faktiska förvärvsinkomster, medan det omvända
gäller för lägre nettoutfall. Storleken av ncttoawikelsema ligger för
halva försäkringsförmåner i intcrvallct -150 till +250 kronor per månad.
Det kan utifrån principiella utgångspunkter ifrågasättas om förvärvs-
inkomster skall tillåtas påverka, och i många fali reducera, cn generell,
icke behovsprövad socialförsäkringsförmån som sjukersättning. Det
förhållandet att SGA vid cn kombination av pension och förvärvs-
inkomster påverkar även beskattningen av förvärvsinkomsterna kan,
enligt regeringens uppfattning, inte anses utgöra skäl för att dessa skall
tillåtas få påverka ersättningens storlek i samband med omvandlingen.
Ersättningsgraden har bestämts av arbetsoförmågans omfattning och
påverkas inte av eventuella sidoinkomster. Regeringen anser därför inte
att det finns anledning att välja en annan lösning för partiella förmåner än
för hela vid beräkningen av justeringsbeloppet. Följaktligen bör samma
metod användas för omvandling av partiella som för hela förmåner.
Den förmånliga beskattningen av förvärvsinkomster vid sidan av
partiell förtidspension som finns i dag kommer inte att finnas för dem
som beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning i sjukersättningssystemet, där
ersättningen beskattas på samma sätt som andra förvärvsinkomster. Att
nettoersättningen så långt som möjligt skall vara oförändrad efter
omvandlingen av förtidspension till sjukersättning medför dock att
försäkrade med partiell förtidspension kommer att få tillgodogöra sig
effekterna av den nuvarande förmånliga beskattningen även i sjukersätt-
ningssystemet. Om SGA-rcglema skulle komma att ändras före ikraft-
trädandet av sjukersättningssystemet kan emellertid modellen för om-
Prop. 2000/01:96
136
vandling fortfarande användas, eftersom konstruktionen utgår från Prop. 2000/01:96
relationen mellan SGA och det vanliga grundavdraget.
Regeringens förslag: För den som vid omvandlingen av
förtidspension till sjukersättning är bosatt utomlands och får
förtidspension som beskattas enligt bestämmelserna i lagen
(1991:586) om inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) skall den
beräkningsmässiga garantiersättningen utgöra skillnaden mellan en
omvandlad bruttoersättning och summan av den inkomstrelaterade
sjukersättningen.
Den omvandlade bruttoersättningen utgörs av den faktiska
bruttoersättningen och värdet av det obeskattade pensionsbeloppet
enligt SINK. Värdet av det obeskattade beloppet utgör kvoten mellan
skattesatsen angiven som ett andelstal mellan 0 och 1 och talet ett
minskat med skattesatsen, likaledes angiven som ett andelstal mellan 0
och 1, allt därefter multiplicerat med det belopp som inte är skatte-
pliktigt.
För den som vid omvandlingen har förtidspension, och som på
grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige, skall
den omvandlade bruttoersättningen i stället utgöras den faktiska
bruttoersättningen.
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att beslut om reglerna om
och i vilken mån utlandsboende förtidspensionärer bör kompenseras för
ökad skatt efter omvandlingen till sjukersättning inte bör fattas förrän de
skatteregler som skall gälla för utomlands bosatta från och med 2003 är
kända.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de särskilda beskattningsregler
i SINK som gäller för utlandsboende är förtidspension i form av
folkpension och viss del av pensionstillskottet inte beskattat. Med
folkpension avses också den del av utbetald tilläggspension (ATP) som
medfört minskning av pensionstillskottet. Den ATP som inte reducerat
pensionstillskottet beskattas med en särskild inkomstskatt på 25 procent.
Dessa personer är alltså, till skillnad mot personer som är bosatta i
Sverige, inte oinskränkt skattskyldiga här i landet enligt inkomst-
skattelagen (1999:1229).
När tidigare beviljad förtidspension omvandlas till inkomstrelaterad
sjukersättning och garantiersättning från och med 2003, upphör folk-
pension och pensionstillskott som förmån vid långvarig och varaktigt
nedsatt arbetsförmåga. De nya förmånerna utges enligt lagen om allmän
försäkring och blir därmed i sin helhet skattepliktiga enligt SINK-lagen.
Några ändringar i den lagen är i och för sig inte nödvändiga med
anledning av omvandlingen av förtidspensionerna, så länge utgångspunk-
ten är att den nya ersättningen skall beskattas.
137
Motivet för att skattebefria de utomlands bosatta förtidspensionärerna
för ett belopp som svarar mot grundskyddet var bland många andra skäl
detsamma som föranlett ett förmånligare grundavdrag för här i landet
bosatta förtidspensionärer. För att inte heller de utomlands boende
förtidspensionärerna skall få sin nettopension sänkt, när förtids-
pensionerna omvandlas till sjukersättning bör också dessa kompenseras
för den skatteförmån som bortfaller vid omvandlingen. Eftersom
skattebefrielsen för de utlandsboende är knuten till de faktiskt utgivna
förmånerna, uppkommer inte de effekter som uppstår vid partiella för-
måner i systemet med SGA.
Som redogjorts för ovan (avsnitt 12.6) är den bcräkningsmässiga
garantiersättningen för dc i Sverige bosatta förtidspensionärerna ett led i
beräkningen av justeringsbeloppet och motsvarar i huvudsak garanti-
ersättningen jämte bruttovärdet av SGA. Regeringen anser att brutto-
värdet av skattebefrielsen skall beaktas på samma sätt, när man konstrue-
rar en beräkningsmässig garantiersättning för dc utomlands bosatta
försäkrade. Eftersom dc utomlands bosatta förtidspensionärerna inte har
rätt till något grundavdrag och har en och samma skattesats, påverkar
detta beräkningen av den omvandlade bruttoersättningen. Den omvand-
lade bruttoersättning utgörs då av summan av den faktiska brutto-
ersättningen och bruttovärdet av skattebefrielsen.
Den bcräkningsmässiga garantiersättningen (BGE) kan i formler
beskrivas som
Brutto2 - Bruttol + (T/( 1—T) * det obeskattade beloppet
BGE = Brutto2 - IRE - utbetald arbetsskadeiivränta
Bruttol står för bruttoersättning enligt nuvarande system (eventuella
reduceringar som följd av 30-dcls-, 40-dclsberäkning eller yrkes-
skadelivränta inräknat), IRE står för inkomstrelaterad ersättning och T
för skattesatsen angiven som ett andclstal mellan 0 och 1.
Vissa utomlands boende personer som uppbär förtidspension omfattas
inte av SINK-lagen därför att Sverige har ingått dubbelbeskattningsavtal
med den stat där den pensionsberättigade är bosatt med innebörden att
beskattningen skall ske där. Dessa personer är därmed inte skattskyldiga i
Sverige och någon kompensation för SGA blir därför inte aktuell.
Justeringsbelopp kan trots detta uppstå för den som har rätt till folk-
pension i form av förtidspension, exempelvis på grund av personens
civilstånd. För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är
skattskyldig i Sverige bör den omvandlade bruttoersättningen följaktligen
endast utgöras av den faktiska bruttoersättningen.
Regeringens förslag: När tilläggspensionen (ATP) är avkortad på
grund av att den försäkrade inte kunnat tillgodoräknas tillräckligt
många poängår för oavkortad förmån, skall antagandcinkomsten vid
omvandlingen av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning
reduceras i motsvarande omfattning.
Prop. 2000/01:96
138
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: Förtidspension utges inte alltid med
oavkortat belopp. Förmånen kan reduceras för att den försäkrade inte har
varit bosatt i Sverige under tillräckligt antal år för rätt till oavkortad
folkpension eller tillgodoräknats färre år med pensionspoäng än som
krävs för oavkortad förmån. Den försäkrade kan också jämte förtids-
pension ha yrkesskadelivränta som enligt särskilda regler skall minska
förtidspensionen.
De försäkrade som far sin förtidspension omvandlad till förmån enligt
sjukersättningssystemet kan antingen ha en oavkortad folkpension eller
en 40-delsberäknad eller en 30-delsberäknad folkpension. Garanti-
ersättning föreslås kräva 40 år med tillgodoräknad försäkringstid för rätt
till oavkortad ersättning (avsnitt 9.2). Regeringen anser att även de
försäkrade som far sin förtidspension omvandlad till sjukersättning skall
fa garantinivån 40-delsberäknäd efter omvandlingen, i likhet med dem
som beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning efter att sjukersättnings-
systemet trätt i kraft. Genom att den avkortade folkpensionen kommer att
ingå som en komponent i den bcräkningsmässiga garantiersättningen,
kommer såväl den 30-delsberäknade som den 40-delsberäknade folk-
pensionen att beaktas vid beräkningen av justeringsbeloppet. Effekterna
av skillnaden i utformningen mellan dagens ersättningssystem och det
föreslagna kommer därmed att beaktas vid beräkningen av den totala
ersättningen efter omvandlingen.
Regeringen menar vidare att de förtidspensionärer som inte har 30 år
med tillgodoräknade pensionspoäng, och som därför har haft sin ATP
avkortad, även skall fa antagandeinkomsten avkortad vid omvandlingen
av förtidspensionen till förmån enligt sjukersättningssystemet. Genom att
vid omvandlingstillfället 30-delsberäkna antagandeinkomsten blir
särbestämmelser obehövliga för den inkomstrelaterade ersättningen vid
beräkningen av garantiersättning och justeringsbelopp. Den avkortade
antagandeinkomsten multipliceras därefter med 0,64, på samma sätt som
när det gäller oavkortad antagandeinkomst, för att få fram den
inkomstrelaterade ersättningen.
I den omvandlingsmodcll för beräkning av garantiersättning och
justeringsbelopp som föreslås beaktas samtliga reduktioner som gjorts på
de bruttoersättningar som utbetalats före omvandlingen oavsett orsak.
Den reducering för yrkesskadelivränta som gjorts på pensionstillskottet
och tilläggspensionen kommer därmed att beaktas vid beräkningen av
såväl den omvandlade bruttoersättningen som den faktiska brutto-
ersättningen och den bcräkningsmässiga garantiersättningen. Samma
inverkan har ett avdrag på folkpensionen.
Prop. 2000/01:96
139
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Har den försäkrade vid ikraftträdandet av
sjukersättningssystemet livränta enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring (LAF) som samordnats med förtidspensionen skall
arbetsskadelivräntan efter omvandlingen samordnas med sjuk-
ersättningen. Samordningen skall göras med den andel av ersättningen
som svarar mot den andel av förtidspensionen som före omvandlingen
föranlett samordning.
Arbetsskadelivräntan samordnas med sjukersättning efter korrige-
ring med justeringsbeloppet. Livräntan betalas ut med den del som
överstiger denna ersättning. Därutöver betalas ett belopp ut, en
bruttoförhöjning, som motsvarar skillnaden mellan sjukersättningen
och den beräknade förtidspensionen vid omvandlingstillfället.
Det som gäller för garantiersättning skall även gälla för brutto-
förhöjning. Denna skall anknytas till prisbasbcloppet och omräknas
vid förändringar av detta.
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget.
Landstingsförbundet framhåller att samordning bör göras även i de fall
den enskilde till följd av arbetsskada har invalidiserats till mindre del och
senare efter omplacering i nytt arbete beviljas t.ex. halv sjukersättning till
följd av en icke arbctsrclatcrad sjukdom. Förmånerna bör samordnas till
den del de avser att täcka samma inkomstbortfall.
Skälen för regeringens förslag: Om förtidspension och arbets-
skadclivränta ersätter samma inkomstbortfall samordnas dessa förmåner.
Samordningen med förtidspensionen innebär att livräntan i regel endast
betalas ut med den del som överstiger förtidspensionen. Om arbets-
skadelivräntan endast täcker en del av det inkomstbortfall som ersätts
genom förtidspensionen, sker samordning med en mot inkomstbortfallet
svarande andel av förtidspensionen. Detta innebär att arbetsskade-
livräntan betalas ut med den del som överstiger den andel av förtids-
pensionen som skall samordnas med livräntan. Regeringen föreslår att
motsvarande regler skall gälla i sjukersättningssystemet.
När arbetsskadeiivränta utbetalas samtidigt med förtidspension
påverkar även livräntan storleken av det särskilda grundavdraget för
folkpensionärer (SGA). Detta innebär att livräntan skall beaktas vid
beräkningen av det justeringsbelopp (avsnitt 12.6) som utgör kompen-
sation för det borttagna SGA vid omvandlingen av förtidspensioner till
förmåner enligt sjukersättningssystemet. Arbetsskadelivräntan ingår
därför i den faktiska bruttoersättningen. När den bcräkningsmässiga
garantiersättningen tas fram reducerar följaktligen även arbetsskade-
livräntan den omvandlade bruttoersättningen.
Enligt regeringens uppfattning bör arbetsskadelivräntan även efter
omvandling av förtidspension till sjukersättning samordnas med den
ersättning som kompenserar för samma inkomstbortfall. Eftersom
sjukersättningen till sitt bruttobelopp oftast är högre än den tidigare
förtidspensionen, som en kompensation för att SGA tas bort, innebär
emellertid samordningen att denna förhöjning försvinner genom att
140
livräntan då faktiskt kommer att utbetalas med ett lägre belopp än
tidigare. Det innebär att även en försäkrad som har en arbetsskadeiivränta
som överstiger sjukersättningen berörs av SGA och han eller hon bör
följaktligen kompenseras för effekterna av att SGA slopas. Sådan
kompensation skall då utgöra ett tillägg till livräntan efter samordningen
så att livräntan inte förlorar sitt värde vid samordningen.
Genom att - efter samordningen mellan arbetsskadelivräntan och den
sjukersättning som med hänsyn till justeringsbeloppet kommer att betalas
ut till den enskilde efter omvandlingen - lägga till ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan denna ersättning (inklusive positivt eller
negativt justeringsbelopp) och den beräknade förtidspensionen vid om-
vandlingstillfället, får den försäkrade i princip samma nettoutfall efter
omvandlingen som före denna.
I praktiken innebär det att nettoeffekten av SGA, i förhållande till
förtidspensionen och livräntan, lyfts ut och läggs som en brutto-
förhöjning till den samordnade livräntan. Det får till följd att SGA-effek-
ten för förtidspensionen vid den livränta som utgavs vid omvandlings-
tillfållet utbetalas som en bruttoförmån till livräntan. I och med detta
kommer också de negativa justeringsbelopp, som orsakas av att netto-
utfallet med inkomstrelaterad sjukersättning och eventuell garanti-
ersättning blivit högre än med tidigare förtidspension, att påverka beräk-
ningen av kompensationen för bortfallet av SGA.
Då bruttoförhöjningen, på liknande sätt som justeringsbeloppet, är en
korrigering för det borttagna SGA, föreslår regeringen att även brutto-
förhöjningen skall behandlas på samma sätt som garantiersättning. Det
innebär att denna skall anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid
förändringar av detta.
Det förhållande som Landstingsförbundet påpekar har uppmärk-
sammats av Socialdepartementet. Frågan kommer att aktualiseras i
samband med den nu pågående översynen av arbetsskadeförsäkringen.
Regeringens förslag: Vid minskning eller ökning av graden av
sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning samt vid minskning
eller ökning av graden arbetsskade- eller yrkesskadelivränta skall den
försäkrade fortsättningsvis få sjukersättning eller tidsbegränsad sjuk-
ersättning utan beaktande av det justeringsbelopp respektive den
bruttoförhöjning som betalas ut som ett tillägg till arbetsskadeiivränta.
Förändringar i övrigt i de förhållanden som varit avgörande för
storleken av justeringsbeloppet skall inte föranleda omräkning av detta
belopp.
När en person som inte är oinskränkt skattskyldig i Sverige blir
oinskränkt skattskyldig här i landet skall justeringsbeloppet inte längre
påverka ersättningens storlek.
Prop. 2000/01:96
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: I promemorian föreslås endast
att vid minskning eller ökning av graden av sjukersättning skall den för-
säkrade fortsättningsvis få sjukersättning utan beaktande av justerings-
belopp.
141
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har ovan föreslagit att
omvandlingen av förtidspensioner och sjukbidrag till förmåner enligt
sjukersättningssystemet skall ske vid ett enda tillfälle då även dc framtida
ersättningsnivåerna bestäms. Sjukersättning och tidsbegränsad sjukersätt-
ning fastställs i förhållande till den ersättningsgrad som gällde för den
försäkrades förtidspension eller sjukbidrag. Likaså fastställs ersättningen
med hänsynstagande till eventuell arbetsskade- eller yrkesskadelivränta.
Det framräknade justeringsbelopp och den bruttoförhöjning som betalas
ut som ett tillägg till arbetsskadeiivränta motsvarar värdet av det sär-
skilda grundavdraget för folkpcnsionärcr (SGA) för den förmån som den
försäkrade har vid omvandlingstillfället. Justeringsbeloppet och brutto-
förhöjningen varierar utifrån den kommunalskattesats och det civilstånd
som gällde för den försäkrade vid omvandlingstillfället. Justerings-
beloppet kan innebära såväl höjning som sänkning av ersättningen medan
bruttoförhöjningen, som namnet antyder, alltid är positiv.
Förutsättningarna för rätten till sjukersättning eller tidsbegränsad sjuk-
ersättning kan dock komma att förändras. Om den försäkrades arbets-
förmåga försämras eller förbättras efter omvandlingen kommer
ersättningsgraden att ändras från t.ex. halv till hel eller från hel till halv
förmån. 1 dessa situationer övergår den försäkrade från en ersättnings-
situation till en annan inom socialförsäkringssystemet. Regeringen anser
att det är den ersättning som är knuten till den aktuella ersättnings-
situationen vid omvandlingstidpunkten som bör garanteras den
försäkrade. Utifrån detta principiella synsätt är det inte längre motiverat
att utge kompensation för eller göra avdrag för det borttagna SGA om
ersättningssituationen ändras efter omvandlingen. Vid det nya beslutet
om ersättning bör, enligt regeringens uppfattning, följaktligen denna
beräknas utan justeringsbelopp. Vidare föreslås att detsamma skall gälla
när tidsbegränsad ersättning upphör och därefter utges med en annan
ersättningsgrad för en ny påföljande period.
Om den tidsbegränsade ersättningen däremot avlöses av ytterligare cn
period med samma ersättningsgrad eller om cn tidsbegränsad ersättning
övergår till att utges i form av cn ersättning tills vidare, anser regeringen
att ersättningssituationen kan anses vara oförändrad. Följaktligen bör
justeringsbeloppet i sådant fall även i fortsättningen reglera ersättningens
storlek.
Även i det fall en försäkrad, som efter omvandlingen uppbär
sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning, far höjd eller sänkt
arbetsskade- eller yrkesskadelivränta, menar regeringen att den tidigare
ersättningssituationen kan anses ha upphört. Den försäkrade bör således
få sin ersättning samordnad med arbetsskade- eller yrkesskadelivräntan i
enlighet med dc regler som gäller i sjukersättningssystemet.
Det justeringsbelopp och den bruttoförhöjning som framräknas mot-
svarar, som redovisats tidigare, värdet av SGA för den förmån som den
försäkrade har vid omvandlingstidpunkten. Regeringen anser därför att
det med visst fog kan hävdas att justeringsbeloppet och brutto-
förhöjningen är knutna till förmånens ersättningsgrad. Till skillnad från
dc ovan behandlade förändringar som inträffar efter omvandlingen, gäller
för senare förändringar av kommunalskatt och/eller civilstånd att dessa är
Prop. 2000/01:96
142
beroende av andra faktorer än sådana som har med ersättningsgraden att
göra. Regeringens principiella utgångspunkt är att det är ersättningen i
förhållande till den ersättningssituation som rådde vid omvandlings-
tidpunkten som bör garanteras den försäkrade. Därför bör vare sig den
framräknade antagandeinkomsten, justeringsbeloppet eller bruttoförhöj-
ningen räknas om vid senare förändring av den försäkrades kommunal-
skatt eller civilstånd. Ett annat mycket tungt vägande skäl för denna
ståndpunkt är att ett system där sådana senare förändringar inte påverkar
ersättningens storlek har betydande administrativa fördelar.
I avsnitt 12.7 föreslås särskilda omvandlingsregler för de ersättnings-
berättigade som är bosatta utomlands och som av den anledningen
antingen betalar en enhetlig skatt enligt lagen (1991:586) om inkomst-
skatt för utomlands bosatta (SINK) eller inte alls är skattskyldiga i
Sverige. För dessa personer medför omvandlingen av förtidspension till
sjukersättning att justeringsbeloppet troligen oftast blir negativt och inte
sällan med tämligen stort belopp. När en sådan person flyttar till Sverige
blir han eller hon oinskränkt skattskyldig här i landet enligt inkomst-
skattelagen (1999:1229). Det medför att han eller hon far betala skatt på
en ersättning som är omvandlad utifrån andra förutsättningar än för en
försäkrad som var oinskränkt skattskyldig vid omvandlingen. Enligt
regeringens uppfattning är de skatteeffekter som då uppstår för många
ersättningsberättigade inte rimliga. Regeringen föreslår därför att efter att
personen blivit oinskränkt skattskyldig i Sverige skall sjukersättningen
beräknas utan justeringsbelopp.
Reformeringen av ålderspensionssystemet innebär nya principer för såväl
beräkning som finansiering av ålderspensionsrätt. I ålderspensionssyste-
met tillämpas den så kallade livsinkomstprincipen. Enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) tillgodoräknas den
försäkrade i ålderspensionsrätt årligen ett belopp som motsvarar 18,5
procent av ett pensionsunderlag bestående av den pensionsgrundande
inkomsten och eventuella pensionsgrundande belopp under året. Enligt
de antagna principerna i riktlinjepropositionen skall den förtidspension
som täcker inkomstbortfallet grunda rätt till ålderspension. Vid den när-
mare utformningen av ålderspensionsrätten vid inkomstrelaterad förtids-
pension skall också frågan om ålderspensionsrätten för förtidspensionärer
med garantibelopp behandlas. Reformeringen av ålderspensionssystemet
medför således att regler för ålderspensionsrätt för sjuk- eller aktivitets-
ersättning måste införas.
Prop. 2000/01:96
143
De inkomster oeh soeiala ersättningar som ger rätt till tilläggspension
(ATP), dvs. skattepliktiga förvärvsinkomster liksom exempelvis sjuk-
penning, ger också pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssyste-
met.
1 avvaktan på cn reformering av förtidspensionssystemet gäller enligt
LIP att cn förtidspensionär tillgodoräknas ålderspensionsrätt såsom ett
särskilt pensionsgrundande belopp, beräknat med utgångspunkt i den
antagandepoäng som fastställts för den försäkrade vid beräkningen av
förtidspension i form av ATP enligt 13 kap. 2 § AFL. Pensionsgrundande
belopp tillgodoräknas endast den försäkrade som fyllt högst 64 år.
På dc pensionsgrundande inkomsterna betalar den enskilde allmän
pensionsavgift med 7 procent, enligt lagen (1994:1744) om allmän pen-
sionsavgift. Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgift och egenföretagare
betalar egenavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter med 10,21
procent. För pensionsgnindande social- och arbetslöshetsersättningar
betalar staten statlig ålderspensionsavgift med 10,21 procent enligt lagen
(1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.
Dc pensionsgrundande beloppen finansieras enbart med statlig pen-
sionsavgift och tas ut med 18,5 procent.
Vid beräkning av pensionsgnindande inkomst skall det belopp som ut-
gör allmän pensionsavgift avräknas från inkomst av anställning och annat
förvärvsarbete. Dessa inkomster är pensionsgnindande till den del de
före avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,07 förhöjda pris-
basbclopp. vilket i termer av pensionsgnindande inkomst motsvarar 7,5
förhöjda prisbasbclopp. Till gntnd för avräkningen skall ligga den slutligt
debiterade allmänna pensionsavgiften, som fastställts med ledning av den
årliga taxeringen till statlig inkomstskatt.
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Den som far hel inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning skall tillgodoräknas ålderspensionsrätt på hela
antagandcinkomsten efter avdrag för ett belopp som motsvarar allmän
pensionsavgift (reducerad antagandeinkomst). Vid partiell förmån be-
räknas ålderspensionsrätten på motsvarande andel av den reducerade
antagandcinkomsten. Om rätten till ersättning inträder eller upphör
under året tillgodoräknas den försäkrade ålderspensionsrätt på en
tolftedel av antagandeinkomsten för varje månad som ersättning be-
talats ut under året, dvs. längst till och med månaden före den månad
då den försäkrade fyller 65 år.
Arbetsskadeiivränta som samordnats med inkomstrelaterad sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning är inte ålderspensionsgnindande till
den del den har samordnats med sådan ersättning.
Den utbetalda inkomstrelaterade sjukersättningen eller aktivitetser-
sättningen skall utgöra pensionsgnindande inkomst för ålderspension.
Skillnaden mellan den del av den reducerade antagandcinkomsten som
utgör underlag för beräkning av ålderspensionsrätt och den del av ut-
betald sjukersättning eller aktivitetsersättning som utgör pensions-
grundande inkomst tillgodoräknas som pensionsgrundande belopp.
144
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens. Förslag om ålderspensionsrätt vid arbetsskadeiivränta har till-
kommit.
Remissinstanserna: De remissinstanser som lämnat synpunkter har
tillstyrkt förslaget. Riksskatteverket förordar dock att den inkomstrelate-
rade ersättningen inte räknas in i den pensionsgnindande inkomsten så
länge den inte far hanteras som vilken pensionsgrundande inkomst som
helst och således även vara underlag för allmän pensionsavgift. I stället
bör hela antagandeinkomsten, minus sju procent, anses som ett pensions-
grundande belopp vid beräkningen av ålderspensionsrätt. Privattjänste-
mannakartellen (PTK) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
är kritiska till att den allmänna pensionsavgiften skall dras av innan pen-
sionsrätten beräknas. De med inkomster över 7,5 basbelopp får då inte
pensionsrätt på hela inkomsten.
Skälen för regeringens förslag: Den som drabbas av medicinskt
grundad långvarig eller varaktig arbetsoförmåga bör inte komma i vare
sig bättre eller sämre läge i ålderspensionshänseende än vad som skulle
bli fallet om han eller hon hade fortsatt att arbeta. Regeringen anser där-
för att inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall ut-
göra en försäkring såväl mot inkomstbortfallet under den tid den försäk-
rades arbetsförmåga är långvarigt eller varaktigt nedsatt som mot bort-
fallet av möjligheten att tjäna in ålderspensionsrätt. Av det följer att in-
komstrelaterad ersättning bör grunda ålderspensionsrätt inte enbart på
den utbetalda ersättningen utan även på det framtida antagna inkomst-
bortfallet (antagandeinkomsten).
Pensionsrätten i ålderspensionssystemet grundas huvudsakligen på
pensionsgrundande inkomst. Förtidspension, vård av små barn, plikt-
tjänstgöring och studier med studiemedel skall enligt särskilda regler
också grunda ålderspensionsrätt. Sådan ålderspensionsrätt grundas på
fiktiva inkomster genom särskilt fastställda pensionsgrundande belopp.
Enligt de nuvarande reglerna för förtidspensionärer tillgodoräknas
dessa ålderspensionsrätt vid förtidspension uteslutande genom ett pen-
sionsgnindande belopp. Regler om ålderspensionsrätt på den antagande-
inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning bör dock, enligt regeringens uppfattning, ansluta så
nära som möjligt till den uppbyggnad av regelverket som gäller för
ålderspensionssystemet i övrigt. Regeringen föreslår därför att utbetald
ersättning skall utgöra pensionsgrundande inkomst och inte pensions-
gnindande belopp.
Enligt LIP skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst göras
avdrag för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall be-
tala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensions-
avgift. I prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension m.m. (s 196)
behandlas denna avdragsfråga ingående. Regeringen konstaterade där
inledningsvis att reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst
inte hade anpassats med hänsyn till att det hade införts en allmän pen-
sionsavgift och dessförinnan allmänna egenavgifter. Därigenom hade en
skillnad uppstått mellan hur avgifter enligt lagen om socialavgifter
respektive lagen om allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av
sådan inkomst. Som en allmän utgångspunkt borde gälla att den pen-
sionsgrundande inkomsten, och därmed den pensionsrätt som tillgodo-
Prop. 2000/01:96
145
räknas, skulle vara oberoende av i vilken form olika offentliga åtaganden
finansieras. Valet mellan finansiering med arbetsgivaravgift eller med
allmän pensionsavgift borde sålunda inte påverka den pensionsförmån
som tjänas in. Neutralitet mellan finansiering med arbetsgivar- respektive
allmän pensionsavgift krävde därför att den allmänna pensionsavgiften
drogs ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
I propositionen pekade regeringen även på principiella skäl för att
varken avgifter som den allmänna pensionsavgiften eller arbetsgivarav-
gifter borde inkluderas i den inkomst som grundar ålderspensionsrätt.
Det allmänna inkomstrelaterade pensionssystemet utgör cn försäkring av
inkomsten, i den meningen att ålderspensionen avser att till viss del er-
sätta den förvärvsinkomst som faller bort vid pensioneringen. Allmän
pensionsavgift tas ut på förvärvsinkomster, men inte på pensionsin-
komster. Ett rimligt betraktelsesätt är därför att den inkomstnivå som
försäkras i det allmänna ålderspensionssystemet inte skall inbegripa vare
sig allmän pensionsavgift eller arbetsgivaravgifter.
1 fråga om beräkning av pensionsgrundande inkomst för inkomstrclatc-
rad sjukersättning eller aktivitetsersättning gör sig, enligt regeringens
uppfattning, samma motiv gällande för att göra avdrag för allmän pen-
sionsavgift vid beräkningen som de som redovisas ovan. I avsnitt 13.7
föreslås, av skäl som närmare anges där. att allmän pensionsavgift på
dessa förmåner tills vidare inte skall tas ut. I stället skall, som en proviso-
risk lösning, staten betala statlig ålderspensionsavgift även på denna del
av pensionsrätten på förmånerna. Detta innebär cn avvikelse från den
normala hanteringen av pensionsgrundande inkomster, men innebär inte
någon skillnad i den totala pensionsrätt på förmånerna som den försäk-
rade har rätt till.
Regeringen anser vidare att hela det inkomstbortfall den försäkrade far
vidkännas på grund av sin medicinskt orsakade arbetsoförmåga bör
grunda rätt till ålderspension. Måttet för detta inkomstbortfall i dessa
sammanhang är antagandcinkomsten. I pensionsrättshänseende bör den-
na, för att efterlikna verkliga förhållanden, minskas med ett belopp mot-
svarande allmänna pensionsavgiften, dvs. sju procent av antagande-
inkomsten.
Den pensionsgrundande inkomsten beräknas emellertid, som föreslås
ovan, på den utbetalade sjukersättningen eller aktivitetsersättningen me-
dan inkomstbortfallet avspeglas i den antagandeinkomst som ligger till
grund för den inkomstrelaterade ersättningen.
För att hela inkomstbortfallet skall kunna grunda ålderspensionsrätt
föreslår regeringen därför att ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
pensionsgrundande inkomst och antagandcinkomsten, efter justering för
pensionsavgiften enligt ovan, skall tillgodoräknas den försäkrade som ett
pensionsgrundande belopp.
Vid partiell sjukersättning eller aktivitetsersättning skall ålderspen-
sionsrätten beräknas på motsvarande andel av antagandcinkomsten efter
avdrag för ett belopp motsvarande allmän pensionsavgift (reducerad an-
tagandcinkomst). Om rätt till sådan ersättning inträder eller upphör under
året bör detta på samma sätt fa påverka ålderspensionsrätten. En tolftedel
av underlaget for ålderspensionsrätten skall då tillgodoräknas den försäk-
rade för varje månad som ersättning utbetalats under året.
Prop. 2000/01:96
146
I det nuvarande systemet samordnas förtidspension med vissa liv-
räntor. I fall då förtidspensionen är samordnad med arbetsskadeiivränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall livräntan enligt
LIP vara pensionsgrundande till sitt bruttobelopp. Om förtidspensionen
är helt samordnad med livräntan och antagandeinkomsten är högre än
livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas den överskjutande delen
som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen endast delvis sam-
ordnad med livräntan skall motsvarande gälla den samordnade delen.
Motsvarande ordning bör gälla för pensionsgrundande belopp av sjuker-
sättning och aktivitetsersättning.
Som nämnts ovan bör den utbetalda sjuk- och aktivitetsersättningen
utgöra pensionsgnindande inkomst. I fall av samordning av sådan förmån
med arbetsskadeiivränta, som också utgör pensionsgrundande inkomst,
måste därför en samordning av pensionsrätter göras. Eftersom den pen-
sionsgnindande inkomsten av sjuk- eller aktivitetsersättning motsvarar en
faktiskt utbetald ersättning bör pensionsgrundande inkomst av arbets-
skadeiivränta, till skillnad från dagens regler, tillgodoräknas endast till
den del som den betalas ut efter samordning med sådan ersättning.
Enligt nu gällande regler i LIP tillgodoräknas en försäkrad pensions-
grundande belopp av förtidspension fram till och med 64 års ålder. Enligt
regeringens bedömning i prop. 1997/98:151 bör denna regel endast gälla
fram till dess reformerade regler om förtidspension träder i kraft. Rege-
ringens utgångspunkt var alltså att den valda lösningen var temporär och
inte styrande för den fortsatta beredningen av det framtida förtidspen-
sionssystemet.
En naturlig följd av sjukersättningssystemets (det reformerade förtids-
pensionssystemet) konstruktion är, enligt regeringens uppfattning, att
ålderspensionsrätten knyts till den tid inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning betalas ut och inte till att den försäkrade uppnår
en viss ålder. Eftersom ersättningen kan utges längst till och med måna-
den före den månad då den försäkrade fyller 65 år kommer ålderspen-
sionsrätt att som längst kunna tillgodoräknas till och med denna tidpunkt.
Om rätten till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning
inträder eller upphör under året bör den försäkrade tillgodoräknas ålders-
pensionsrätt på en tolftedel av den reducerade antagandeinkomsten för
varje månad som ersättning betalats ut under året.
Frågan om garantiersättning skall grunda ålderspensionsrätt bereds för
närvarande inom Regeringskansliet och ett ställningstagande beräknas
kunna redovisas i slutet av 2001.
Prop. 2000/01:96
147
Regeringens förslag: Förtidspension som omvandlats till inkomst-
relaterad sjukersättning skall ge ålderspensionsrätt på ett sätt som
svarar mot vad som gäller för nybeviljade sjukersättningar.
Ålderspensionsrätt beräknad på detta sätt tillgodoräknas för tid från
och med ikraftträdandet av dc nya reglerna.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 12 lämnas förslag om den
tekniska omvandlingen av förtidspensioner till inkomstrelaterad sjuker-
sättning och garantiersättning för dem som uppbär förtidspension före
ikraftträdandet av sjukersättningssystemet. Den valda omvandlings-
modcllcn har utarbetats främst med syftet att uppnå för den enskilde för-
säkrade i princip oförändrat nettoutfall vid övergången från förtidspen-
sion till sjukersättning. Beträffande ålderspensionsrätten för dc omvand-
lade förtidspensionerna menar regeringen att dessa i så hög grad som
möjligt skall ge ålderspensionsrätt i en omfattning som kan jämföras med
sjukersättning eller aktivitetsersättningar som beviljas med stöd av dc
nya reglerna.
Mcdclpcnsionspoängcn i förtidspensionssystemet grundas på genom-
snittet av den försäkrades tidigare faktiska och framtida antagna in-
komster. Den antagandcinkomst som vid omvandlingen tagits fram med
hjälp av mcdclpcnsionspoängcn motsvarar i princip den antagandein-
komst som kommer att beräknas enligt de nya reglerna. Enligt rege-
ringens uppfattning bör ålderspensionsrätt för den omvandlade inkomst-
relaterade ersättningen - i likhet med vad som gäller för nybeviljad sjuk-
ersättning - tillgodoräknas den försäkrade på den reducerade antagandc-
inkomsten. Även i övrigt bör vad som i ålderspensionshänseende gäller
för sjukersättning som beviljats efter ikraftträdandet av det nya systemet
gälla för sådan sjukersättning som trätt i stället för förtidspension.
Regeringens förslag: Den som har en beviljad sjukersättning eller
aktivitetsersättning som inte betalas ut därför att förmånen är vilande,
tillgodoräknas inte ålderspensionsrätt på den andel av antagandc-
inkomsten som svarar mot den vilande ersättningen.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft synpunkter i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: Dc regler som gäller för vilande för-
tidspension föreslås i allt väsentligt överföras till sjukersättningssystemet
(avsnitt 10). I de fall sjukersättning eller aktivitetsersättning har för-
klarats vilande skall ersättning inte betalas ut för den tid som vilandcför-
Prop. 2000/01:96
148
klaringen avser. Ersättningen skall kunna vara vilande helt, till tre fjärde-
delar, halvt eller till en fjärdedel.
Under den tid då ersättning inte betalas ut efter ett beslut om vilande-
förklaring, ersätter normalt sett en förvärvsinkomst den tidigare ersätt-
ningen. Förvärvsinkomsten ingår då i den pensionsgrundande inkomsten.
Regeringen menar därför att det inte är motiverat att tillgodoräkna den
försäkrade pensionsgrundande inkomst även på antagandeinkomsten
under tiden sjukersättningen eller aktivitetsersättningen är vilande. Det
samma bör gälla då förvärvsinkomsten understiger den del av antagan-
deinkomsten som svarar mot den vilande ersättningen.
Även i andra fall, då beviljad sjukersättning eller aktivitetsersättning
inte betalas ut, bör den försäkrade inte tillgodoräknas någon ålderspen-
sionsrätt.
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Den som far sjukersättning skall i likhet med
vad som gäller för de förvärvsverksamma ha möjlighet att ta ut
ålderspension från och med 61 års ålder utan att förlora rätten till
sjukersättningen.
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget. Stats-
kontoret finner förslaget principiellt fel. Det delar inte uppfattningen att
det bara i undantagsfall ligger i den enskildes intresse att lyfta ålderspen-
sion samtidigt som sjukersättning.
Skälen för regeringens förslag: En försäkrad som uppbär hel ålders-
pension har inte rätt till förtidspension. Skälet till detta är att förtidspen-
sionen beräknas enligt samma principer som ålderspensionen och att den
i realiteten är en tidigarelagd ålderspension. En försäkrad som uppbär tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels ålderspension har inte rätt till mer än
en fjärdedels, halv respektive tre fjärdedels förtidspension.
Ålderspensionssystemet bygger på livsinkomstprincipen, varför stor-
leken på ålderspensionen är beroende av pensionsbehållningen och del-
ningstalet, dvs. det förväntade antalet återstående levnadsår för den
årskull som den försäkrade tillhör. En ålderspension som tas ut vid den
tidigast möjliga tidpunkten, dvs. vid 61 års ålder, innebär en lägre be-
hållning som skall fördelas på fler år än den ålderspension som tas ut om
den försäkrade har arbetat i fler år och är äldre vid uttaget.
Uttag av inkomstpension och premiepension i ålderspensionssystemet
far ske tidigast från 61 års ålder. Uttag av garantipension far ske tidigast
från 65 års ålder. Det är i detta sammanhang också värt att nämna att
garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpension börjat lyftas
först vid 65-årsmånaden. Detta innebär att den lägre inkomstpension,
som blir följden av ett uttag före 65 års ålder, inte kompenseras med
garantipension.
Frågan om sjukersättning helt eller delvis skall kunna utbetalas jäm-
sides med inkomstpension respektive premiepension från och med 61 års
ålder hänger samman med hur det skulle ha förhållit sig om den försäk-
149
rade inte hade haft sjukersättning utan hade varit förvärvsverksam.
Regeringen menar att den som uppbär sjukersättning så långt som möj-
ligt bör likställas med övriga grupper i samhället. Regeringen föreslår
därför att det skall vara möjligt, även för en försäkrad som uppbär sjuker-
sättning, att välja att ta ut ålderspension från och med 61 års ålder, utan
att han eller hon går miste om den försörjning som täcks genom sjuker-
sättningen. De farhågor som Statskontorets framför skall enligt rege-
ringens uppfattning inte överdrivas. Då konstruktionen av ålderspen-
sionssystemet innebär cn direkt koppling mellan uttag av pension och
behållen ålderspensionsrätt, menar regeringen att det inte annat än i
undantagsfall torde vara förenligt med den enskildes intresse att börja
lyfta ålderspension vid cn tidigare tidpunkt än den då rätten till sjuker-
sättning upphör, dvs. vid 65 års ålder.
Regeringens förslag: Staten skall betala hela avgiften till ålderspen-
sionssystemet genom cn statlig ålderspensionsavgift på 18,5 procent
beräknad på underlaget för ålderspensionsrätten, dvs. antagandcin-
komsten reducerad med ett belopp som motsvarar allmän pensionsav-
gift på detta underlag,
Promemoriornas (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med reger-
ingens.
Skälen för regeringens förslag: En grundprincip i ålderspensions-
systemet är, som framgår ovan (avsnitt 13.1), att den som har förvärvsin-
komster själv skall svara för en del av avgifterna för sin ålderspension.
Avvikelse från den avgiftsstruktur som gäller i det reformerade ålders-
pensionssystemet bör. enligt regeringens uppfattning, i möjligaste mån
undvikas. 1 avsnitt 13.2 föreslås att inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall grunda rätt till ålderspension. Den utbetalda
ersättningen räknas därvid som pensionsgnindande inkomst av anställ-
ning. På sådan inkomst skall allmän pensionsavgift enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift betalas med sju procent av in-
komsten.
1 2000 års budgetproposition anvisades cn metod för att på sikt ge full
kompensation för den allmänna pensionsavgiften. Metoden innebär att
pensionsavgiftens ncttobelastning kompenseras för varje enskild individ.
Fullt genomförd innebär metoden att den allmänna pensionsavgiftens
effekter på såväl det genomsnittliga skatte- och avgiftsuttaget som indi-
videns marginalskatt elimineras utan att uttaget av allmän pensionsavgift
påverkas i något avseende. Den använda tekniken innebär att den en-
skilde krediteras ett belopp motsvarande beskattningsårets pensionsavgift
i form av cn skattereduktion som reducerar hans eller hennes övriga
skatter. Eftersom metoden inte påverkar vare sig allmän pensionsavgift
eller intjänad pensionsrätt är den väl förenlig med pensionsuppgörelsen.
Den år 2000 inledda reformen har fortsatt och för 2001 medför den att
den enskilde ges cn skattereduktion motsvarande 50 procent av den all-
männa pensionsavgiften för beskattningsåret (prop. 2000/01:1 volym 1).
Prop. 2000/01:96
150
Denna reform påverkar utformningen av hur pensionsrätten för sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning bör finansieras. Den föreslagna ersätt-
ningsnivån för dessa ersättningar är beräknad utifrån förutsättningen att
den försäkrade skall betala allmän pensionsavgift och samtidigt kompen-
seras för denna avgift fullt ut genom en skattereduktion.
I avvaktan på att samordningen av skatte- och avgiftssystemet är helt
genomförd föreslår regeringen att staten betalar hela avgiften med 18,5
procent statlig ålderspensionsavgift för ålderspensionsrätt på inkomst-
relaterad sjuk- och aktivitetsersättning. Den försäkrade betalar enligt
denna provisoriska ordning inte någon allmän pensionsavgift på den ut-
betalda ersättningen och erhåller inte heller något däremot svarande
skatteavdrag.
Prop. 2000/01:96
Förtidspension samordnas med vissa andra förmåner, bl.a. livräntor.
Skador som inträffat den 1 juli 1977 eller senare regleras i huvudsak
genom lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd. I fråga om ersättning för
skador som inträffat dessförinnan kan ersättning utges enligt ett trettiotal
äldre författningar. Beträffande ersättning för yrkes- eller arbetsskador
har nämligen som en allmän princip gällt att ersättning för skador som
inträffat under en äldre författnings giltighetstid fortfarande regleras en-
ligt bestämmelserna i denna författning. Till följd av detta utbetalas eller
kan i framtiden komma att utbetalas ersättningar enligt ett stort antal, i de
flesta fall upphävda, författningar om obligatorisk försäkring för yrkes-
skador eller motsvarande. Huvuddelen av dessa är livräntor som utges
enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Samlingsbe-
greppet för de aktuella livräntorna har därför kommit att bli yrkesskade-
livräntor.
I det följande lämnas förslag till hur sjukersättning och aktivitetsersätt-
ning skall samordnas med andra förmåner. Arbetsskadelivräntor är aktu-
ella för samordning med båda dessa ersättningar medan yrkesskadeliv-
räntor, som utges enligt äldre lagstiftning, endast är aktuella för samord-
ning med sjukersättning.
Regeringens förslag: Samordning mellan sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning och arbetsskadelivräntor skall ske på motsvarande sätt
som samordning mellan förtidspension och arbetsskadelivräntor.
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
151
Remissinstanserna: Landstingsförbundet anser att samordning bör
göras även i dc fall den enskilde till följd av arbetsskada har invalidise-
rats till mindre del och senare efter omplacering i nytt arbete beviljas
t.ex. halv sjukersättning till följd av en icke arbetsrelaterad sjukdom.
Förmånerna bör samordnas till den del dc avser att täcka samma in-
komstförlust.
Skälen för regeringens förslag: Den som på grund av cn arbetsskada
har fatt en bestående nedsättning av sin förmåga att skaffa sig inkomst
genom arbete, har enligt LAF rätt till livränta för den inkomstförlust som
uppkommer. Livräntan skall motsvara hela den inkomstförlust som or-
sakats av arbetsskadan. Om inkomsten före skadan är högre än 7,5 pris-
basbelopp kompenseras dock inte hela inkomstförlusten med livränta. En
förutsättning för rätt till livränta är att den försäkrades förmåga att skaffa
sig inkomst genom arbete är nedsatt med minst en femtondel samt att den
årliga inkomstförlusten uppgår till minst en fjärdedel av det basbelopp
som gällde vid ingången av det år då livräntan skall börja betalas. Om en
försäkrad, som på grund av arbetsskada fatt sin förmåga att skaffa sig
inkomst genom arbete nedsatt med mindre än en femtondel, drabbas av
ytterligare cn arbetsskada skall båda skadorna vägas in vid bedömningen
av om rätt till livränta föreligger med hänsyn till femtondelsregeln.
Livränta beräknas med ledning av den försäkrades inkomst före skadan
(livränteunderlag) och utges med så stor del av livränteunderlaget som
motsvarar graden av nedsättning av den försäkrades förmåga att skaffa
sig inkomst genom arbete som förorsakats av arbetsskadan. Inkomst efter
skadan skall motsvara den inkomst av arbete som den försäkrade bedöms
kunna skaffa sig trots arbetsskadan. Årsbcloppct för egenlivränta utgör i
regel skillnaden mellan årsinkomsten före och efter skadan.
Om cn försäkrad samtidigt med egenlivränta enligt LAF har rätt till
förtidspension som helt eller delvis täcker samma inkomstbortfall som
livräntan, skall förmånerna samordnas. Livräntan skall endast betalas ut i
den mån den överstiger den pension som täcker samma inkomstbortfall
som livräntan.
Beviljas förtidspension för en försäkrad som sedan tidigare uppbär liv-
ränta och är rätten till förtidspensionen till viss del avhängig den in-
komstförlust som livräntan avser, skall livräntan samordnas med denna
del av förtidspensionen. Om däremot förtidspension beviljas fören annan
inkomstförlust än den som föranlett livräntan skall samordning mellan
livräntan och pensionen inte ske.
Det förhållande som Landstingsförbundet påpekar har uppmärksam-
mats av Socialdepartementet. Frågan kommer att aktualiseras i samband
med den nu pågående översynen av arbetsskadeförsäkringen.
Samordning mellan förtidspension och arbetsskadeiivränta innebär
alltså att livräntan reduceras av den förtidspension som utges helt eller
delvis i anledning av samma inkomstförlust. Regeringen anser att denna
metod bör behållas. Samordning mellan sjuk- eller aktivitetsersättning
och arbetsskadeiivränta bör alltså ske på sådant sätt att sjukersättningen
eller aktivitetsersättningen reducerar livräntan i de fall ersättningarna ut-
ges helt eller delvis för samma inkomstbortfall.
Motsvarande kommer då också att gälla livräntor som utges enligt
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Prop. 2000/01:96
152
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Ersättning i form av inkomstrelaterad sjuker-
sättning samt sjukersättning i form av garantiersättning för den som
tillsammans med sjukersättning även far yrkesskadelivränta i form av
egenlivränta eller motsvarande ersättningar enligt äldre lagstiftning,
skall minskas med ett belopp som motsvarar tre ijärdedelar av den
yrkesskadelivränta som överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Om den
försäkrade har rätt till flera livräntor skall sådan minskning gälla vaije
livränta för sig. Minskningen skall i första hand göras på garantier-
sättningen och därefter på den inkomstrelaterade ersättningen. Minsk-
ningen får dock inte leda till att den sammanlagda sjukersättningen
kommer att understiga fem procent av prisbasbeloppet per månad.
Motsvarande samordning skall ske mellan sjukersättning och livränta
enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
Promemorians (Ds 2000:39) förslag: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Inga remissinstanser har lämnat synpunkter i
denna del.
Skälen för regeringens förslag: Yrkesskadelivränta kan endast utges
för skador som inträffat före den 1 juli 1977. Därav följer att samord-
ningsreglerna endast blir aktuella i förhållande till sjukersättning och inte
till aktivitetsersättning, då aktivitetsersättning endast kan beviljas försäk-
rade som den 1 januari 2003 inte har fyllt 30 år.
Enligt 17 kap. 2 § AFL samordnas förtidspension med yrkesskadeliv-
räntor. Enligt huvudregeln skall folkpension, pensionstillskott och
tilläggspension (ATP) minskas med tre fjärdedelar av en egenlivränta.
Om den pensionsberättigade uppbär partiell förtidspension får minsk-
ningen av pensionen ske endast om skadan inträffat före den tidpunkt
från vilken pension utges. Avdrag på tilläggspensionen får vidare endast
göras om den pensionsberättigade kunnat tillgodoräkna sig pensions-
poäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffade. Den pen-
sionsberättigade har alltid rätt att behålla en fjärdedel av den folkpension
som ”annars skulle ha utgått”. Minskning av pension skall även ske då
livräntan helt eller delvis bytts ut mot engångsbelopp.
I riktlinjepropositionen uttalas att förtidspension i det reformerade sy-
stemet till den som tillsammans med pensionen uppbär yrkesskadeliv-
ränta i form av egenlivränta eller annan motsvarande ersättning enligt
äldre lagstiftning bör samordnas också enligt de reformerade reglerna.
Dessa bör som så långt möjligt överensstämma med de samordningsreg-
ler som finns i dag.
Vid införandet av AFL ansågs det vara motiverat att vissa livräntetaga-
res minskade möjligheter att tjäna in ATP skulle påverka samordningens
omfattning. Av betydelse i sammanhanget är att yrkesskadelivräntor, till
skillnad från livräntor enligt LAF, inte grundar ålderspensionsrätt. Den
som till följd av en skada som ersätts enligt lagstiftningen om yrkes-
skadeförsäkring fråntagits möjligheten att genom arbete tjäna in in-
komstgrundad pension kan därför komma att få en ålderspension som är
lägre än om han eller hon inte hade skadats. Den princip som i nuvarande
reglering innebär att samordningen mellan yrkesskadelivräntor och för-
153
tidspension inte bör ske fullt ut, dvs. att en del av livräntan undantas från
samordningen med pensionen, har alltjämt giltighet. Regeringen föreslår
därför att samordningen mellan yrkesskadelivräntor och sjukersättning
skall ske med samma andel, tre fjärdedelar, som i det nuvarande syste-
met.
Det är vidare rimligt att undanta den del av yrkesskadeersättningen
från samordning med sjukersättning som utifrån ett modernt synsätt kan
anses hänförlig till lyte och men, på samma sätt som gäller för ersättning
för arbetsskador. I likhet med vad som numera gäller vid samordning
mellan reformerad ålderspension och yrkesskadelivräntor bör det även i
sjukersättningssystemet finnas en regel som innebär att sjukersättningen
endast samordnas med yrkesskadelivräntor som överstiger cn sjättedels
prisbasbclopp.
Enligt nu gällande regler skall yrkesskadelivräntor i första hand sam-
ordnas med ATP, i andra hand med pensionstillskott och i sista hand med
folkpension. Dessa olika pensionsformer ersätts emellertid i sjukersätt-
ningssystemet med inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning
där garantiersättningen är cn grundskyddsförmån. I likhet med vad som
gäller för den reformerade ålderspensionen bör därför yrkesskadeersätt-
ningen i första hand samordnas med garantiersättningen och i andra hand
med den inkomstrelaterade sjukersättningen.
En förtidspensionär är alltid berättigad att behålla minst en fjärdedel av
den folkpension som skulle ha utgetts om inte förmånen samordnats med
yrkesskadelivränta. För att så nära som möjligt ansluta till nuvarande
samordningsregler krävs en motsvarande ”golvregel” för sjukersättning.
Enligt dagens regler fritas som mest cn fjärdedel av hel folkpension och
helt pensionstillskott från samordning. I det föreslagna systemet med
sjukersättning ersätts dagens grundskydd i form av folkpension, pen-
sionstillskott och särskilt grundavdrag för folkpensionärer med garantier-
sättning. Eftersom garantiersättning endast utges till den som saknar eller
har låg inkomstrelaterad sjukersättning och inte utgör cn baspension, är
en "golvregel” av motsvarande slag som gäller enligt dagens regler inte
möjlig att knyta till garantiersättningen. En ”golvregel” för sjukersättning
får därför bestämmas till ett visst belopp och gälla för såväl garantiersätt-
ning som inkomstrelaterad sjukersättning. Med utgångspunkt i den före-
slagna garantinivån och med beaktande av att ersättningen i det före-
slagna systemet till ingen del är beroende av civilstånd föreslår reger-
ingen att fribcloppet bör motsvaras av fem procent av prisbasbcloppet
per månad.
För samordning mellan sjukersättning och yrkesskadelivränta som ut-
gör egenlivränta föreslås således att tre fjärdedelar av den livränta som
överstiger en sjättedels prisbasbelopp skall reducera i första hand garan-
tiersättningen och därefter den inkomstrelaterade sjukersättningen, dock
att sjukersättningen aldrig far minskas i sådan utsträckning att det åter-
stående sammanlagda beloppet av garantiersättning och inkomstrelaterad
sjukersättning for en månad till följd av samordningen kommer att
understiga fem procent av prisbasbcloppet.
Enligt dagens regler får reducering av partiell förtidspension endast ske
om skadan som berättigat till yrkesskadelivränta inträffat före den tid-
punkt från vilken pensionen utges och avdrag på tilläggspension endast
ske om den pensionsberättigade kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng
Prop. 2000/01:96
154
för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat. Eftersom de skador
som avses här har inträffat senast 1977 skall av naturliga skäl inte några
motsvarande regler införas i fråga om sjukersättning, eftersom sådan er-
sättning, enligt det framlagda förslaget, aldrig kan beräknas på grundval
av inkomster som är hänförliga till år som ligger mer än åtta år tillbaka.
Regeringen anser att nu gällande regler, om att samordning skall ske
även i de fall en livränta bytts ut mot ett engångsbelopp, bör gälla även i
fråga om sjukersättning. På samma sätt som sker enligt dagens regler bör
vidare sjukersättning samordnas även med livränta som utges enligt ut-
ländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
Prop. 2000/01:96
Förslagen i denna proposition innehåller inte något slutgiltigt förslag om
hur aktivitets- och sjukersättningen skall anpassas till den ekonomiska
utvecklingen över tiden. Frågan om vilken eller vilka indexeringsmetoder
som kan komma i fråga för beräkningen av dessa förmåner och andra
förmåner inom det s.k. ohälsoområdet bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Ett förslag är att vänta i slutet av 2001. I avvaktan
härpå har enbart prisindexering som indexeringsmetod föreslagits och
tillämpats vid beräkningen av de i propositionen redovisade uppgifterna
om utvecklingen över tiden.
Denna proposition innehåller förslag om nya regler för beräkning av er-
sättning vid varaktig eller långvarig medicinskt orsakad arbetsoförmåga.
Den framtida ersättningen - sjukersättningen eller aktivitetsersättningen
- far en helt annan konstruktion än dagens förtidspension. Utformningen
av reglerna har stor ekonomisk betydelse för den som av medicinska skäl
helt eller delvis förlorat förmågan att försöija sig själv genom eget ar-
bete. Även för de offentliga finanserna har utformningen av reglerna stor
ekonomisk betydelse. I detta avsnitt redovisas de ekonomiska konsek-
venserna för såväl stat och kommun som den enskilde.
Systemet för ersättning vid långvarigt eller varaktigt nedsatt arbets-
förmåga har stor statsfinansiell betydelse. Utgifterna för förtidspensioner
för 2000 uppgick till ca 47,7 miljarder kronor, varav ca 8,7 miljarder
kronor avsåg statliga ålderspensionsavgifter. För 2001 är anslaget beräk-
nat till ca 49,7 miljarder kronor, varav ca 9,2 miljarder kronor utgör
ålderspensionsavgifter. Fr.o.m. 2003 ökar bruttoutgiftema naturligen som
en följd av att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer (SGA)
avskaffas.
Den statsfinansiella ramen för det reformerade förtidspensionssystemet
definierades i den av riksdagen godkända prop. 1997/98:111 Reformerad
155
förtidspension m.m. Ersättningen på individnivå i ett reformerat system
skall enligt propositionen vara i princip oförändrad i förhållande till den
nivå som uppnås i dagens system. I samband med det ekonomiska sane-
ringsprogrammet i mitten av 1990-talet har dock riksdagen ställt sig
bakom vissa förändringar inom nuvarande system när det gäller beräk-
ning av den s.k. antagandepoängen. Avsikten med dessa förändringar är
att på ett riktigare sätt bedöma den förväntade inkomstutvecklingen för
en person om arbetsoförmåga inte hade uppstått. Den av riksdagen be-
slutade förändringen, som innebär en viss successiv utgiftsminskning,
har beaktats i beräkningarna. I riktlinjcpropositioncn (prop. 1997/98:111)
fastställdes inte någon exakt ekonomisk ram, eftersom utgiftssumman är
beroende av bl.a. antalet personer som beviljas ersättning och deras
tidigare förvärvsinkomster. Det angavs dock att det är av största vikt att
den framtida utgiftsutvecklingen kan hållas inom de ramar som ges av
offentliga finanser i balans för att stabilitet skall uppnås i systemet. På
litet längre sikt är regeringens ambition att en bättre hälsa och arbets-
miljö, cn effektiv rehabilitering och samverkan samt en bättre fungerande
arbetsmarknad väsentligt skall reducera behovet av sjuk- och aktivitets-
ersättning och därmed försäkringens kostnader.
De viktigaste faktorerna när det gäller kostnadsutvecklingen för för-
månssystemet för ersättning vid långvarigt eller varaktigt nedsatt arbets-
förmåga kan indelas i tre grupper. Dessa faktorer påverkar antingen an-
talet personer som för ersättning och/eller storleken på den ersättning
som utges.
Systemets egenskaper, t.ex. utformning av kriterier för rätt till ersätt-
ning. tillämpning av regler och praxis, insatser för att förhindra eller be-
gränsa långvarig nedsättning av arbetsförmågan samt reglerna om beräk-
ning av ersättning och indexering av utgående ersättning m.m.
Utvecklingen inom andra områden', såsom förändringen av andra
näraliggande system som ålderspensionssystemet (inkl, avtalsersättningar
och privata pensioner) och arbetslöshetsförsäkringen. Inte bara konstruk-
tionen av systemen kan påverka kostnaderna, utan också den allmänna
utvecklingen inom dessa områden.
Strukturella faktorer, t.ex. den demografiska utvecklingen, sjuklighe-
tens eller ohälsans utveckling och fördelning inom befolkningen samt
inkomstutvecklingen. Hit räknas också attityder eller värderingar i sam-
hället till systemet i sig, vad som är att betrakta som nedsatt arbetsför-
måga etc.
Föreslagna regler om beräkning av inkomstrelaterad sjuk- och aktivi-
tetsersättning. vilka kommer att tillämpas för dem som beviljas ersättning
efter ikraftträdandet av det nya systemet, innebär en relativt kraftig om-
daning i förhållande till nuvarande regler. Införandet av dessa regler
medför i sig cn viss nettoutgiftsminskning för dc offentliga finanserna.
Förtidspension eller sjukbidrag som beviljats före ikraftträdandet av det
nya systemet kommer att omvandlas till inkomstrelaterad sjukersättning.
Den tekniska omvandlingen är en engångsinsats och kommer att innebära
ett i princip oförändrat ncttoutfall för dem som inte uppbär avtalsersätt-
ningar. På kort sikt innebär omvandlingen cn viss ökning av ncttobclast-
ningen för statsfinanserna, eftersom reduceringen av SGA mot avtalser-
sättningar avskaffas.
Prop. 2000/01:96
156
Bnittoutgiftema ökar som följd av att SGA avskaffas och ersätts av en
höjning av bruttoersättningen, dvs. en skatteförmån ersätts med en be-
skattningsbar bruttoförmån. För dem som beviljats förtidspension eller
sjukbidrag före ikraftträdandet innebär den tekniska omvandlingen att
bruttoersättningen höjs så mycket att nettoersättningen förblir i princip
oförändrad. Även när det gäller dem som beviljas ersättning efter ikraft-
trädandet kommer bruttonivån i grundskyddet att anpassas till att SGA
avskaffas.
Trots att bnittoutgiftema ökar innebär förslagen sammantaget en
nettobesparing, bl.a. på grund av att det reformerade systemet inte till
alla delar övertar de skatteffekter som SGA ger upphov till i nuvarande
system. Det reformerade systemet saknar den, i förhållande till hela er-
sättningar, för individen gynnsamma beskattningen av partiella ersätt-
ningar samt det skattemässiga gynnandet av individer med ATP som
överstiger nivån för pensionstillskott.
Både effekten av förslagen och utgiftsutvecklingen för systemet i all-
mänhet är i hög grad beroende av utvecklingen av övriga ovan berörda
faktorer. För flertalet av dessa faktorer är den mer långsiktiga utveck-
lingen mycket svår att bedöma. Även den kortsiktiga utvecklingen är i
vissa fall vansklig att förutsäga. Detta innebär att osäkerheten när det
gäller de redovisade beräkningsresultaten är betydande.
Propositionen innehåller inte några förslag till nya regler för indexe-
ring av förmånerna. De kostnadsjämförelser mellan nuvarande och före-
slagna regler som redovisas är därför genomgående jämförelser enligt
den indexeringsmodell som innebär enbart prisindexering Det är naturligt
eftersom dagens förtidspensionssystem är helt prisindexerat. Det bör
dock understrykas att detta inte är något slutgiltigt ställningstagande i
indexeringsfrågan. Som redovisats i avsnitt 15 är frågan om vilken in-
dexeringsmodell som skall gälla i det nu föreslagna förmånssystemet
under beredning inom Regeringskansliet. Ett förslag är att vänta i slutet
av 2001.
Inom ramen för beredningsarbetet med departementspromemoriorna
inom Socialdepartementet utförde RFV ett omfattande beräkningsarbete.
Beräkningarna har huvudsakligen gjorts i två olika simuleringsmodeller.
I en s.k. statisk modell, har beräkningar gjorts på grundval av de in-
komstförhållanden m.m. som gällt för de individer som beviljats förtids-
pension eller sjukbidrag under åren 1996 och 1997, varvid jämförelser
gjorts mellan utfallen på individ- och gruppnivå enligt nuvarande re-
spektive nya regler. Den andra modellen, en s.k. dynamisk modell, är
konstruerad för mer långsiktig analys, där den framtida utgiftsutveck-
lingen m.m. över tiden uppskattas utifrån vissa antaganden rörande
huvuddelen av de faktorer som berörts ovan.
Prop. 2000/01:96
Den tekniska omvandlingen av beviljade förtidspensioner till sjukersätt-
ning innebär på kort sikt en viss ökning av nettobelastningen på stats-
finanserna, eftersom reduceringen av SGA mot avtalsersättningar slopas.
Denna nettoökning har med hjälp av SCB:s inkomstfördelningsunder-
sökning för 1997 och genom den statiska modellen skattats till cirka 100
157
miljoner kronor per år inledningsvis för att därefter avta. I övrigt är om-
vandlingen kostnadseutral för dc offentliga finanserna vid omvandlings-
tillfället. När antalet personer med ersättning enligt det gamla systemet
minskar blir de sammanlagda utgifterna för systemet lägre.
Dc beräknade effekterna på dc offentliga finanserna med sjuk- och ak-
tivitetsersättning enligt de föreslagna reglerna har gjorts med hjälp av de
inkomstförhållanden m.m. som gällde för dc personer som beviljades
förtidspension under åren 1996 och 1997 i nämnda statiska simulerings-
odcll. Vid ett antagande om att 40 000 personer beviljas ersättning blir
nettoutgiftsminskningen beräknat på dc nybeviljade 1996 cirka 120
miljoner kronor per år och beräknat på nybeviljade 1997 cirka 130 miljo-
ner per år. Utgiftsminskningen per årskull nybeviljade ersättningar kan
alltså uppskattas till cirka 120 miljoner kronor per år. Denna minskning
kommer att ligga kvar och ackumuleras när det reformerade systemet
träder i funktion.
Dc statsfinansiella konsekvenserna av att höja den nedre åldersgränsen
för rätt till ersättning vid långvarig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan från 16 till halvårsskiftet det år en person fyller 19 be-
döms i princip vara kostnadsneutrala. Den utgiftsminskning som den åt-
gärden i sig ger upphov till uppvägs av att den övre gränsen för rätt till
vårdbidrag höjs i motsvarande mån samt att den nedre åldersgränsen för
rätt till handikappersättning också höjs från 16 år till halvårsskiftet det år
en försäkrad fyller 19 år. Sammantaget beräknas således dessa föränd-
ringar innebära i princip oförändrade offentliga kostnader för berörda
personer i åldersgruppen 16-9 år.
Av tabell 16.1 framgår dc sammantagna effekterna i fasta priser fram
till 2005 av föreslagna regeländringar vid en årlig reallönökning på två
procent enligt beräkningar i den dynamiska simuleringsmodellen, med
reservation för den ovan redovisade osäkerheten i den framtida utveck-
lingen.
Prop. 2000/01:96
Tabell 16.1 Offentliga finansiella effekter av reformering av systemet, real-
lönctillviixt 2 %, mdkr, 1999 års priser, jämförelse av nuvarande regler med
reformerade regler.
|
År |
2003 |
2004 |
2005 |
|
Ökning av bruttoersättning |
3,2 |
3,0 |
2,7 |
|
Ökning av skatteinkomster och egenavgifter (prel) |
3,0 |
3,0 |
3.0 |
|
Summa förändrad nettoersättning |
+0,2 |
-0,0 |
-0,3 |
|
M inskade ålderspensionsavgi fter |
-0,1 |
-0,2 |
-0,2 |
|
Summa ■= Effekt på offentliga finanser |
+0,1 |
- 0,2 |
-0,5 |
Av tabellen framgår att det uppkommer en mindre ökning av nettobelast-
ningen på statsfinanserna för 2003 som cn följd av den tekniska om-
vandlingen av beviljade förtidspensioner, men att ncttobclastningcn där-
efter successivt minskar som en följd av att antalet personer som uppbär
ersättning enligt dc äldre reglerna minskar samtidigt som dc nya beräk-
ningsrcglema innebär ett riktigare sätt att bedöma den förväntade in-
komstutvecklingen för cn person som beviljas ersättning.
158
Utgiftsutvecklingen följer av naturliga skäl utvecklingen av antalet er-
sättningsberättigade personer och deras inkomstutveckling relativt väl.
Utgiftsutvecklingen i tre olika scenarier för antalsutvecklingen har be-
räknats för åren 2000-2015. I ett huvudscenario har huvudsakligen de
genomsnittliga risker för män och kvinnor i olika åldrar som gällt under
åren 1997-1999 tillämpats, dock med viss justering med hänvisning till
den senaste utvecklingen av långa sjukfall. Under åren 2002-2004 sänks
riskerna successivt till de nivåer som i genomsnitt gällde åren 1997-1999
vilket innebär att tillströmningen under åren fram t.o.m. 2004 antas
överstiga vad som följer av de risker som gällt under åren 1997-2000.
Med risker avses här i princip den procentuella andelen män och kvinnor
i olika åldersgrupper som beviljats förtidspension eller sjukbidrag de ak-
tuella åren.
Det bör framhållas att dessa risker är mycket osäkra att bedöma för de
närmaste åren, vilket innebär att de långsiktiga utgiftsberäkningama i
nedanstående tabeller innehåller ett betydande mått av osäkerhet. Stor-
leken på en eventuell ökning beror bl.a. på vilka åtgärder som kan
komma att vidtas för att få ner framför allt den långa sjukfrånvaron. De
långsiktiga beräkningarna belyser dock skillnaderna mellan nu gällande
och föreslagna regler i fråga om utgiftsbelastningen för de offentliga
finanserna.
De två alternativen till huvudscenariot utgörs av ett basscenario och ett
negativt scenario och bygger på antaganden om förändrade risker till
följd av varierande utveckling för några av de ovan berörda faktorerna
som påverkar riskerna. Basscenariot innebär den mest positiva utveck-
lingen medan det negativa scenariot innebär den sämsta utvecklingen. I
tabell 16.2 redovisas de antaganden som görs över utvecklingen av an-
talet personer med förtidspension/sjukersättning. I december 2000 fanns
ca 435 000 personer med förtidspension eller sjukbidrag. En närmare
beskrivning av dessa scenarier finns redovisad i Ds 2000:39 bilaga 2.
Tabell 16.2 Utveckling av antalet personer med förtidspension/sjukersättning
2000-2015, olika riskscenarier, tusental
Prop. 2000/01:96
|
År |
Huvudscenario |
Neg.scenario |
Basscenario |
|
2000 |
435 |
435 |
435 |
|
2005 |
453 |
456 |
453 |
|
2010 |
445 |
462 |
442 |
|
2015 |
425 |
453 |
419 |
I tabell 16.3 visas den beräknade utvecklingen av nettoutgiftema för för-
tidspensionerna i nuvarande system (inkl, ålderspensionsavgiftema) vid
en antagen reallöneutveckling på 2 procent per år. Nettoutgiften definie-
ras som utbetald ersättning med avdrag för ökade skatteinkomster och
egenavgifter samt tillägg för statens utgifter för ålderspensionsavgift som
utgår på antagandeinkomsten. I beräkningarna används den genom-
snittliga kommunalskattesatsen i riket för 2000. Utgifterna förväntas öka
i alla tre scenarierna under de närmaste åren fram till omkring 2008. Där-
efter minskar utgifterna i huvudalternativet och i basalternativet.
159
Tabell 16.3 Beräknade nettoutgifter för utvecklingen enligt nuvarande regler
(inkl. Ålderspensionsavgifter) åren 2000-2015, olika scenarier för utveckling
av antalet förtidspensionärer, 2 % rcallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.
|
År |
Huvudscenario |
Neg.scenario |
Basscenario |
|
2000 |
38,8 |
38,8 |
38,8 |
|
2005 |
40,7 |
40,7 |
40,6 |
|
2010 |
41,1 |
42,2 |
40,5 |
|
2015 |
39,4 |
41,6 |
38,4 |
I tabellerna 16.4-16.7 redovisas beräkningar av de finansiella effekterna
för den offentliga sektorn av de forslag om beräkning av ersättning och
ålderspensionsrätt som redovisats i departementspromemoriorna Sjuker-
sättning i stället för förtidspension (Ds 2000:39) och Aktivitetsersättning
(Ds 2000:40) De föreslagna reglerna i sistnämnda promemoria beträffan-
de 16-29-åringar har beaktats på så sätt att reglerna för beräkning av ak-
tivitetsersättning har tillämpats på hela gruppen trots att 16-18-åringar
inte omfattas av dessa. Härigenom blir jämförelser med nuvarande regler
möjliga. Den inkomstrelaterade aktivitetsersättningen har beräknats på
grundval av de två högsta bruttoårsinkomstema inom en ramtid av tre år
före det år försäkringsfallet inträffade. Följande garantinivåer har an-
vänts; för åldrarna 16-20 år 2,10 prisbasbelopp, 21-22 år 2,15 prisbas-
belopp. 23-24 år 2,20 prisbasbclopp, 25-26 år 2,25 prisbasbclopp, 27-28
år 2,30 prisbasbelopp och 29 år 2,35 prisbasbelopp. Samtliga beräkningar
enligt nuvarande och reformerade regler baseras på det s.k. huvudsce-
nariot och på en konstant årligt reallöneökning med två procent.
Andra ersättningar än förtidspension eller sjukersättning som t.ex. bo-
stadstillägg till pensionärer (BTP) ingår inte i beräkningarna.
Dc nya reglerna för beräkning av ersättning innebär att det särskilda
grundavdraget för folkpensionärer (SGA) avskaffas. Dc som uppbär för-
tidspension vid tidpunkten då reformen träder ikraft kommer att kompen-
seras för detta så att nettoersättningen blir i princip oförändrad. En följd
av omvandlingen av förtidspension till sjukersättning är emellertid att
såväl bruttoersättningama som skatteinkomsterna kommer att öka i för-
hållande till vad som gäller med nuvarande regler.
I tabellerna 16.4 och 16.5 redovisas en jämförelse av utvecklingen av
brutto- respektive nettoutgifterna, cxkl. ålderspensionsavgifter. för åren
2000-2015.
En betydande del av utgiftsökningen beror på en förväntad ökning av
antalet ersättningsberättigade under de närmaste åren. Till följd av att
förvärvsinkomsterna stiger ökar även ersättningarna, eftersom dessa till
största delen grundas på tidigare förvärvsinkomster.
Tabell 16.4 Bruttoutgifter för förtidspensioncr/sjukersättningar (cxkl. ålders-
pensionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 % rcallönetillväxt, mdkr,
1999 års priser.
|
Är |
Nuvarande regler |
Reformerade regler |
Diff. Ref.-Nuv. |
|
2000 |
38,2 |
38,2 |
0,0 |
|
2005 |
40,3 |
43,0 |
2,7 |
|
2010 |
40,9 |
42,0 |
1,1 |
|
2015 |
39,4 |
39,5 |
0,1 |
Prop. 2000/01:96
160
Av tabell 16.5 framgår att de reformerade reglerna successivt leder till en Prop. 2000/01:96
något mindre nettobelastning på de offentliga finanserna i förhållande till
nuvarande regler. År 2015 förväntas nettobelastningen enligt reforme-
rade regler vara knappt två miljarder kronor lägre jämfört med nuvarande
regler.
16.5 Nettoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (exkl. ålderspensions-
avgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 % reallönetillväxt, mdkr, 1999
års priser.
|
År |
Nuvarande regler |
Reformerade regler. |
Diff. Ref-Nuv. |
|
2000 |
29,9 |
29,9 |
0,0 |
|
2005 |
31,2 |
30,9 |
-0,3 |
|
2010 |
31,4 |
30,0 |
-1,4 |
|
2015 |
29,9 |
28,0 |
-1,9 |
I tabell 16.6 redovisas bruttoutgiftema för åren 2000-2015 inklusive ut-
gifter för ålderspensionsavgifter. Som framgår av tabellen förväntas
bruttoavgiftema minska från 2010 och framåt.
16.6 Bruttoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (inkl, ålderspen-
sionsavgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 %
reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.
|
År |
Nuvarande regler |
Reformerade regler. |
Diff. Ref.-Nuv |
|
2000 |
47,1 |
47,1 |
0,0 |
|
2005 |
49,7 |
52,2 |
2,5 |
|
2010 |
50,5 |
51,0 |
0,5 |
|
2015 |
48,8 |
48,1 |
-0,7 |
Av tabell 16.7 framgår dels att nettobelastningen för offentlig sektor för-
väntas öka fram till 2005 för att därefter minska, dels att de reformerade
reglerna medför en mindre nettobelastning på de offentliga finanserna
jämfört med nuvarande regler. För 2015 beräknas nettoutgiftema vara
knappt tre miljarder kronor lägre än enligt nuvarande regelverk. Sam-
manfattningsvis innebär propositionens förslag om nya regler för beräk-
ning av sjukersättning att nettoutgiftema för den offentliga sektorn suc-
cessivt förväntas minska fram till 2015.
16.7 Nettoutgifter för förtidspensioner/sjukersättningar (inkl, ålderspensions-
avgifter), åren 2000-2015, huvudscenario, 2 %
reallönetillväxt, mdkr, 1999 års priser.
|
År |
Nuvarande regler |
Reformerade regler |
Diff. Ref.-Nuv. |
|
2000 |
38,8 |
38,8 |
0,0 |
|
2005 |
40,7 |
40,2 |
-0,5 |
|
2010 |
41,1 |
39,1 |
-2,0 |
|
2015 |
39,4 |
36,7 |
-2,7 |
161
6 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 96
Prop. 2000/01:96
Som tidigare redovisats kommer de ekonomiska konsekvenserna för de
försäkrade som vid övergången till det reformerade systemet uppbär för-
tidspension eller sjukbidrag att bli mycket begränsade, dvs. nettoersätt-
ningen kommer att bli i princip oförändrad. I detta avsnitt redovisas där-
för i törsta hand vad dc nya reglerna betyder i ekonomiska termer för
försäkrade som beviljas ersättning efter det att dc nya reglerna trätt i
kraft.
Det nya ersättningssystemet vilar på en delvis annorlunda principiell
grund än det nuvarande. En central utgångspunkt vid utformandet av de
nya reglerna har varit att de på ett mera direkt sätt än nuvarande regler
skall anknyta till det verkliga inkomstbortfall som den enskilde drabbas
av som följd av långvarig eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan.
Utifrån denna utgångspunkt bör analysen av utfallet enligt de nya reg-
lerna i olika individuella ersättningsfall i första hand relateras till nivån
på det inkomstbortfall den enskilde drabbats av. Därvid är den s.k. kom-
pensationsgraden ett centralt analysinstrument. Med kompensationsgrad
avses hur stor andel nettoersättningen utgör av cn tidigare arbetsinkomst
efter skatt. Det är dock ett problem i sig att fastställa just arbetsinkoms-
ten, eftersom många individers arbetsinkomster varierar betydligt under
åren närmast före försäkringsfallet. Det är därför knappast lämpligt att
välja ut arbetsinkomsten under något enstaka år som mätpunkt. Dess-
utom saknas ofta arbetsinkomster helt under åren närmast före försäk-
ringsfallet eftersom individen varit långvarigt sjukskriven. I den följande
framställningen bygger beräkningen av kompensationsgraderna på dc
uppmätta antagandeinkomstema, dvs. den tidigare arbetsinkomsten antas
vara mätt på ett rättvisande sätt genom antagandcinkomsten. Genom-
gående gäller dock att det är nettoinkomster, dvs. inkomster efter skatt,
som jämförs.
Samtidigt är det naturligt att utfallet av de nya reglerna jämförs med
utfallet i nuvarande system även på individnivå. De nya reglerna om be-
räkning av ersättning innebär på flera sätt en kraftig omstöpning i för-
hållande till nuvarande regler. Det innebär dock inte att skillnaden i
ncttoutfall för individen mellan nuvarande regler och nya regler behöver
bli särskilt stor. I många fall ligger respektive utfall relativt nära varand-
ra.
Beräkningar av effekterna vid en övergång från dc nuvarande reglerna
till de nya reglerna visar således att i gruppen nybeviljade förtidspensio-
närer 1996 med hel ersättning uppgår andelen individer med en maximal
förändring på 5 procent uppåt eller nedåt av nettoersättningen till 46
procent. Motsvarande andel vid en maximal förändring på 10 procent
uppåt eller nedåt ligger på 67 procent. Det är enligt samma beräkningar
53 procent som med dc nya reglerna far cn högre ersättning, 46 procent
far lägre ersättning medan cn procent far oförändrad ersättning.
Av kvinnorna beräknas 60 procent fa en högre ersättning vid beräkning
enligt dc nya reglerna och 40 procent en lägre. För männen är mot-
svarande 47 respektive 52 procent, medan en procent beräknas fa oför-
ändrad ersättning.
Totalt sett innebär dc nya reglerna cn sänkning av den genomsnittliga
nettoersättningen för kvinnor respektive män med hel ersättning med 0,8
162
procent enligt beräkningar baserade på gruppen nybeviljade förtidspen-
sionärer 1996. Sänkningen ligger främst på männen betraktade som
grupp medan kvinnorna som grupp i stället far en genomsnittlig höjning
av ersättningen med 2,1 procent. Naturligtvis varierar förändringarna
starkt bland individerna inom grupperna kvinnor respektive män.
I nuvarande system utgör det särskilda grundavdraget för folkpensio-
närer (SGA) en viktig del av grundskyddet. En bärande utgångspunkt
som gällt för förslagets utformning är att den skatteförmån som SGA
innebär skall slopas och ersättas av en höjning av bruttoersättningen, som
medför att nettoersättningen hamnar på i princip motsvarande nivå som
gäller vid folkpension och fullt pensionstillskott. Detta för alltså med sig
att bruttoersättningen, beräknad enligt de nya reglerna, för många indivi-
der kommer att ligga på än högre nivå än vad som är fallet i dag.
Den högsta nivån för pensionstillskott vid förtidspension motsvarar
112,9 procent av prisbasbeloppet. Reglerna om pensionstillskott innebär
att ATP reducerar pensionstillskottet krona för krona ned till 0, dvs. pen-
sionstillskott utges till förtidspensionärer vars medelpoäng för ATP vid
beräkningen av förtidspensionen är som högst cirka 1,9. Höjningen av
bruttoersättningen i grundskyddet som sker genom garantinivån 2,4 pris-
basbelopp för försäkrade 30 år och äldre har fastställts efter denna nivå
(max 1,9) på medelpensionspoängen. SGA har emellertid för individen
gynnande effekt även vid en ATP som betydligt överstiger nivån för pen-
sionstillskott (vid hel förmån i vissa fall upp till cirka 3,7 ATP-poäng och
vid partiell förmån, främst halv och en fjärdedels ersättning, ända upp till
maximala 6,5 ATP-poäng). Det innebär att ett antal individer med en
inkomstrelaterad sjukersättning på motsvarande nivå far ett lägre nettout-
fall än vad som skulle varit fallet enligt nuvarande regler. Ett antal indi-
vider som är gifta och/eller bor i kommuner med genomsnittlig eller låg
kommunalskatt kompenseras samtidigt helt eller delvis för denna effekt
genom att den enhetliga garantinivån i princip motsvarar nettoutfallet för
ogifta personer med relativt hög kommunalskatt.
En av de mest utslagsgivande förändringarna i förhållande till nu-
varande system när det gäller förändring av såväl brutto- som nettobe-
lopp är att endast i tiden relativt närliggande inkomster ligger till grund
för beräkningen av ersättning. Detta påverkar inte utfallet för den vars
nivå på arbetsinkomsterna varit stabil över tiden fram till försäkrings-
fallet. I de fall då den försäkrades inkomster legat högre under tiden före
ramtiden än under denna tid innebär de nya reglerna naturligtvis en sänkt
nivå på ersättningen. Detta ligger emellertid i linje med att ersättningen
skall anknyta till det faktiska inkomstbortfallet och inte till tidigare in-
komster som inte längre är representativa för det inkomstbortfall som den
enskilde drabbas av i anledning av arbetsoförmåga.
Ytterligare en viktig förändring är att den s.k. 30-delsberäkningen av
inkomstrelaterade ersättning slopas. Det innebär framför allt en kraftig
förbättring av ersättningen för dem, främst äldre kvinnor, som inte kan
tillgodoräkna sig 30 år med pensionspoäng i ATP-systemet.
Vidare föreslås att den nya ersättningen till skillnad från folkpensionen
skall vara oberoende av civilstånd. Detta innebär således att kompensa-
tionsgraden i förhållande till inkomstbortfall blir enhetlig för gifta och
ogifta personer. I nuvarande system kompenserar folkpensionen för bort-
fallet av det första basbeloppet i förvärvsinkomst. Eftersom folkpen-
Prop. 2000/01:96
163
sionens storlek varierar beroende på civilstånd har också kompensations-
graden varierat efter civilstånd för i princip alla förtidspensio-
närer/sjukbidragstagare. De allra flesta individer som kommer att upp-
bära sjukersättning kommer dock inte att omfattas av grundskyddet, dvs.
deras inkomstrelaterade sjukersättning kommer att överstiga garanti-
nivån.
När det gäller den inkomstrelaterade ersättningen tillämpas cn enhetlig
ersättningsnivå om 64 procent av antagandeinkomsten. Nivån för den
enhetliga garantinivån som utgör grundskyddet i försäkringen motsvarar
i princip ncttoutfallct tor ogifta förtidspensionärer med pensionstillskott.
Det innebär att garantiersättningen enligt de nya reglerna blir högre för
dem som är gifta än vad som är fallet i nuvarande system, eftersom den
högre nivån för ogifta förtidspensionärer har använts som måttstock vid
fastställande av den generella garantinivån.
Slopandet av SGA medför relativt påtagliga skillnader i fråga om
nettoersättningen för dem som beviljas partiell ersättning enligt dc före-
slagna reglerna. Detta har sin grund i att skatteförmånen SGA i nuvaran-
de regler i många fall över huvud taget inte påverkas av huruvida en för-
mån är hel eller partiell. Vid partiell förmån uppkommer därför i många
fall en mer eller mindre kraftig överkompensation i termer av nettoer-
sättning i förhållande till tidigare arbetsinkomster och i förhållande till
vad som gäller vid hel förmån.
Den höjning av bruttoersättningen som ersätter SGA är utformad så att
hänsyn tas till huruvida sjukersättningen är hel eller partiell och. i före-
kommande fall, vilken nivå på den partiella ersättningen som är aktuell.
Även för dem med partiell förmån kommer bruttoersättningen att höjas i
förhållande till nuvarande regler, men ersättningen kommer att beskattas
såsom arbetsinkomst. Detta medför sänkta ersättningsnivåer vad avser
nettoersättningen för dc allra flesta personer med partiell ersättning i för-
hållande till vad som skulle varit fallet enligt nuvarande regler. En sådan
effekt är dock klart motiverad utifrån synsättet att ersättningen skall an-
knyta till det aktuella inkomstbortfallet. En närmare beskrivning av pro-
blemet med SGA vid partiell förtidspension finns i promemorian
Ds 2000:9 Förtidspensionssystemet Skattereglernas effekt på kompensa-
tionsnivåerna. 1 promemorian visas att SGA medför att partiell förtids-
pension i förening med förvärvsarbete i vissa fall kan medföra lika hög
eller högre nettoinkomst än heltidsarbete med cn inkomst motsvarande
den inkomst som pensionen beräknats utifrån.
De nya reglerna innebär att de i nuvarande system mycket höga kom-
pensationsgraderna vid partiell ersättning kommer att närma sig kompen-
sationsgraderna vid hel ersättning. En närmare uppskattning av vad dc
nya reglerna innebär i termer av sänkt ersättning för individerna är
emellertid mycket svår att göra eftersom utfallet är beroende av vilka
förvärvsinkomster som individer med partiell ersättning har.
Ordningen med reducering av grundskyddet med avta Isförmåner som i
nuvarande system finns i reglerna om SGA föreslås avskaffas. För dem
vars nettoersättning skulle ha sänkts till följd av reducering av SGA med
avtalsförmåncr innebär alltså dc nya reglerna cn högre ersättning. Detta
medför vidare rimligtvis betydligt förbättrade möjligheter för såväl indi-
viden som arbetsmarknadens parter att överblicka behovet av ersätt-
ningar som kompletterar den allmänna obligatoriska försäkringen.
Prop. 2000/01:96
164
Förslagen angående beräkning och fastställande av den antagandein-
komst som läggs till grund för inkomstrelaterad sjukersättning eller akti-
vitetsersättning är i sig könsneutrala. Kvinnor och män har emellertid
genomsnittligt sett olika mönster för förvärvsinkomster dels när det
gäller nivåerna, dels hur inkomsten utvecklar sig över livscykeln. Kvin-
nor har i större utsträckning perioder med låga förvärvsinkomster eller
perioder då sådana inkomster helt saknas. De inkomstskillnader som
existerar i samhället slår följaktligen igenom även beträffande inkomst-
relaterad sjukersättning. Detta förhållande kan emellertid inte lösas inom
socialförsäkringens ram.
Kvinnorna berörs såväl i dagens system som i det föreslagna i betyd-
ligt större utsträckning av grundskyddet i försäkringen. Förslaget om cn
enhetlig garantinivå på 2,4 prisbasbelopp far därför stor betydelse för
gruppen kvinnor. Denna garantinivå innebär att genomsnittet för grund-
skyddet höjs något i förhållande till nuvarande regler eftersom den i prin-
cip motsvarar den högre nivå för folkpension och SGA som i dag gäller
för ogifta personer.
Ett förslag som framför allt gynnar gruppen äldre kvinnor är att den
inkomstrelaterade sjukersättningen föreslås bli oberoende av försäkrings-
tid vilket far till följd att denna, till skillnad från dagens ATP, inte blir
andelsberäknad (3 O-dels beräknad).
I avsnittet 16.1.3 Ekonomiska konsekvenser för den enskilde redovisas
vilka ekonomiska effekter de föreslagna reglerna kan fa för kvinnor
respektive män. Av dessa kan utläsas att de nya reglerna medför att den
relativa skillnaden mellan kvinnors respektive mäns genomsnittliga
nettoersättning minskar.
Förslagen innebär att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer
(SGA) avskaffas för samtliga som uppbär sjukersättning, dvs. det som i
dag utgörs av förtidspension och sjukbidrag. I stället skall bruttoersätt-
ningen höjas så att nettoersättningen för individer med enbart folkpen-
sion och pensionstillskott förblir i princip oförändrad. Den höjning av
bruttoersättningen som blir följden kan de första åren med det reforme-
rade systemet uppskattas till cirka 3,0 miljarder kronor. De ökade brutto-
ersättningarna gör att det kommunala skatteunderlaget ökar. Det kan
dock förutsättas att ökningen av pensionsutgiftema som övergången till
ett helt beskattat grundskydd innebär kommer att finansieras med de
samtidigt ökande skatteinkomsterna. I den ekonomiska vårpropositionen
för 2001 avser regeringen att föreslå att anslagen för förtidspensioner och
det generella statsbidraget till kommuner och landsting beräknings-
tekniskt justeras för detta.
När det gäller de försäkrade som fram till ikraftträdandet av det nya
systemet har beviljats eller kommer att beviljas förtidspension eller sjuk-
bidrag är inriktningen att någon förändring av nettoersättningen i princip
inte skall ske som följd av övergången till det nya systemet. Samtidigt
innebär förslagen totalt sett en viss minskning av nettoutgiften i de
Prop. 2000/01:96
165
offentliga finanserna såvitt avser dem som beviljas ersättning efter det att
dc nya reglerna trätt i kraft. Den årliga nettoutgiftsminskningen kan efter
ikraftträdandet av det nya systemet, bortsett från 2003, uppskattas till
cirka 0.2 miljarder kronor. De huvudsakliga fördelningspolitiska effek-
terna av förslagen innebär emellertid att individer som i nuvarande
system uppbär relativt låga ersättningar genomsnittligt sett kommer att få
en viss höjning av nettoersättningen. Utgiftsminskningen torde därför fa
relativt begränsade verkningar för kommunerna. Som följd av de regler
om tillhörighet till den arbetsbaserade försäkringen för inkomstrelaterad
sjukersättning som föreslås torde doek ett mindre antal individer komma
att sakna rätt till inkomstrelaterad ersättning. Detta är cn skillnad i för-
hållande till nuvarande regler om rätt till ATP som i princip innebär att
den individ som någon gång tjänat in pensionspoäng alltid har rätt till
viss förtidspension i form av ATP. I fråga om flertalet individer som är
bosatta i Sverige och som till följd av de nya reglerna kommer att sakna
rätt till inkomstrelaterad sjukersättning kommer dock grundskyddet i
form av garantiersättning att träda in. För kommunernas del torde effek-
terna av de nya reglerna om försäkringstillhörighet endast vara margi-
nella.
Prop. 2000/01:96
Dc forslag som lämnas i denna proposition medför sannolikt att det be-
höver göras nya investeringar i Riksförsäkringsverkets IT-stöd. Stora
förändringar genomförs i datasystemen bl.a. med anledning av införandet
av det reformerade ålderspensionssystemet. Dessa förändringar bör också
kunna utnyttjas i det reformerade förtidspensionssystemet. Vidare före-
slås omvandlingen av redan beviljade förtidspensioner och sjukbidrag bli
cn engångsinsats som skall kunna göras helt maskinellt. Någon fullstän-
dig analys av dc effekter som förslagen i denna proposition har på IT-
systemen har ännu inte genomförts.
För försäkringskassornas del torde administrationskostnaderna för den
löpande handläggningen av ärenden om sjukersättning inte påverkas på
något mer avgörande sätt med anledning av de föreslagna regeländ-
ringarna. Sannolikt medför dock de bestämmelser som innebär att in-
komstrelaterad sjukersättning görs oberoende av försäkringstid att färre
ärenden kommer att prövas.
När det gäller dc administrativa effekterna av att införa den nya ersätt-
ningsformen aktivitetsersättning, som skall beviljas för högst tre år i
taget, blir dock situationen en annan. Under det första året, dvs. 2003,
blir det fråga om att utreda rätten till sådan ersättning för ca 1 600 perso-
ner i åldrarna 16-29 i stället för förtidspension eller sjukbidrag. Året där-
efter tillkommer lika många etc. Till detta kommer att nya prövningar av
rätten till ersättning skall göras åtminstone vart tredje år. Av förslaget
följer dessutom att försäkringskassan - i de fall den försäkrade så önskar
- skall planera och samordna olika aktiviteter så att möjligheterna till ut-
veckling och arbetsförmåga tas tillvara på bästa sätt mån. Det innebär
även att kassan kontinuerligt behöver följa utvecklingen för dessa per-
soner. Denna nya arbetsuppgift kräver att det finns tillräckliga resurser
166
med hög kompetens, vilket också framhållits av många remissinstanser.
Regeringen avser att återkomma i frågan.
Regeringen förutsätter att RFV noga följer och till regeringen fort-
löpande redovisar hur många personer som är föremål för dessa plane-
rings- och samordningsinsatser samt resultatet av dessa.
Avslutningsvis bör också framhållas att i samband med genomförande-
fasen ökar administrationskostnaderna som en följd av såväl nödvändig-
heten av sedvanliga insatser för utbildning och information som av ök-
ningen av antalet kontakter med allmänheten, andra myndigheter och
övriga samarbetspartners.
Prop. 2000/01:96
Syftet med EU:s regelsystem
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) medför bl.a. att EU:s
regler om samordning av social trygghet skall tillämpas i Sverige. De
grundläggande reglerna om personers fria rörlighet inom unionen finns i
Romfördraget. Enligt fördraget skall all diskriminering på grund av na-
tionalitet vara förbjuden. Rådet skall besluta om sådana åtgärder inom
den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri
rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillför-
säkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att alla
perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs sam-
man för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner. Sådana
bestämmelser finns i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämp-
ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Genom detta regelverk kan personer som flyttar från ett land till ett an-
nat inom unionen för att arbeta få eller behålla ett socialförsäkrings-
skydd. Avsikten med förordningen är att i största möjliga utsträckning
samordna förmåner från de olika länderna. Genom samordning kan det
undvikas att personer som har tjänat in rätt till förmåner i ett land går
miste om dessa om de flyttar till ett annat land. Med samordningsregler
går det också att undvika att personer som flyttar till ett annat medlems-
land får rätt till dubbla förmåner.
Genom EES-avtalet gäller förordningens (EEG) nr 1408/71 regler även
Island, Norge och Liechtenstein. Genom ett avtal mellan EU och
Schweiz kommer förordningens regler även att gälla i förhållande till
Schweiz.
Proratatemporis-principen
Principen gäller för ersättning vid ålderdom och dödsfall (pensionsför-
måner) samt vid invaliditet i vissa fall och avser beräkning av pensionens
storlek när den enskilde till följd av arbete eller bosättning i flera länder
har förvärvat rätt till förmån i mer än ett medlemsland. I ett sådant fall
167
har den enskilde rätt till en proportionellt beräknad förmån från vart och
ett av de länder som han eller hon tjänat in rätt till förmån i.
I praktiken innebär principen att det i varje land görs en beräkning av
det belopp som personen skulle ha haft i pensions- eller invaliditetsför-
mån från det landet om försäkrings- eller bosättningstider i samtliga be-
rörda länder hade fullgjorts där.
Med utgångspunkt från detta teoretiska Jormånsbelopp beräknas sedan
AeX faktiska fdrmånsbeloppet. Detta belopp utgör så stor del av det teore-
tiska beloppet som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den berät-
tigades försäkrings- eller bosättningstid i det aktuella landet före försäk-
ringsfallet och å andra sidan den sammanlagda försäkrings- och/eller bo-
sättningstiden före försäkringsfallet i samtliga medlemsländer. Av för-
ordningen följer att den förmånsberättigade skall ha rätt till den högsta av
den enligt nationella regler beräknade förmånen och förmånen beräknad
efter proratatemporis-principen.
1 enlighet med den principen skall, vid beräkning av en förmån vars
storlek inte är beroende av försäkringstid (förmån i ett land med system
enligt s.k. A-modcll), förmånen som sådan utgöra det teoretiska beloppet.
Den tid som i dessa fall används vid beräkningen är den tid personen har
omfattats av detta lands lagstiftning.
Exportabilitetsprincipen
Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 far kontantförmåner vid bl.a. in-
validitet inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med
anledning av att mottagaren är bosatt inom en annan medlemsstat än den
som ansvarar för betalningen. Detta betyder att kontantförmåner som
någon har förvärvat i ett medlemsland skall kunna betalas ut om den be-
rättigade bor eller flyttar till ett annat medlemsland.
Olika Jorscikringsmodeller
1 förordningen (EEG) nr 1408/71 delas förmåner i samband med invali-
ditet in i två huvudgrupper. Den ena gäller anställda eller egenföretagare
som har omfattats av endast sådan lagstiftning enligt vilken invaliditcts-
förmånemas storlek är oberoende av försäkringsperiodens längd - s.k. A-
modcll eller sjukförsäkringsmodell. Den andra modellen gäller anställda
eller egenföretagare som har omfattats antingen av lagstiftning enligt
vilken invaliditetsförmånemas storlek är beroende av försäkrings- eller
bosättningsperiodemas längd, s.k. B och/eller C-modell eller av lagstift-
ning av både A- och B/C-modcll. För de båda huvudgrupperna gäller
olika regler i dc flesta avseenden. För invaliditetsförmåner av B/C-
modell gäller samma regler som gäller för förmåner vid ålderdom eller
dödsfall, dvs. pensioner.
Det nuvarande svenska förtidspensionssystemet både i form av folk-
pension och tilläggspension (ATP) och det föreslagna systemet för sjuk-
ersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning är av s.k.
B/C modell, medan det föreslagna systemet för inkomstrelaterad ersätt-
ning torde vara av s.k. A-modell.
Prop. 2000/01:96
168
Invaliditetsförmån enligt modell A
Invaliditetsförmåner i denna form är snarare en del av sjukförsäkringen
än en variant av ålderspensioneringen. Detta innebär att förmånen inte är
beroende av försäkringstidens längd utan det avgörande är att personen i
fråga är aktuellt försäkrad vid den tidpunkt då risken materialiseras, dvs.
vid tidpunkten för försäkringsfallet. I vissa länder kan det dessutom
krävas att försäkringen gällt under en viss bestämd tid omedelbart före
försäkringsfallet. Syftet med formånsordningar enligt denna modell är att
ge full kompensation till personer som omfattas av försäkringen vid tid-
punkten för försäkringsfallet. De ger däremot inget skydd for personer
som inte längre omfattas av försäkringen. InvaliditesfÖrmåner enligt
modell A finns bl.a. i Belgien, Frankrike, Spanien, Irland, Storbritannien
och Nederländerna.
Den som i en följd eller växelvis har omfattats av två eller flera med-
lemsstaters lagstiftning och som har fullgjort försäkringsperioder wte-
slutande enligt sådan lagstiftning där invaliditetsförmånens storlek inte är
beroende av försäkringsperiodens längd, har rätt till förmåner enbart från
den stat där han eller hon var försäkrad vid tidpunkten för försäkrings-
fallet. Det innebär att om en försäkrad, utöver att vara försäkrad i Sverige
även har varit försäkrad i ett eller flera länder med system enligt A-
modell (samma som det föreslagna svenska inkomstrelaterade systemet),
t.ex. Frankrike och/eller Belgien, skall Sverige betala ut oavkortad in-
komstrelaterad ersättning. Det andra landet betalar inte något, dvs. pro-
ratatemporis-principen är inte aktuell.
Om en medlemsstats lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosätt-
ningsperioder har fullgjorts för att en person skall kunna förvärva, bibe-
hålla eller återfå en invaliditetsförmån, skall sådana perioder som full-
gjorts i andra medlemsstater beaktas. Denna sammanläggningsmöjlighet
gäller alltså även i länder med invaliditetsförmåner enligt A-modell.
Invaliditetsförmåner enligt modell A skall anges i bilaga IV A till för-
ordningen (EEG) nr 1408/71. För att upptas i bilagan erfordras ett en-
hälligt beslut av Ministerrådet. För närvarande har Sverige ingen förmån
förtecknad i denna bilaga.
Invaliditetsförmån enligt modell B och/eller C
Utmärkande för lagstiftningen enligt system som beaktar tidigare försäk-
ringsperioder (modell B) är att förmånens belopp varierar med försäk-
ringstidens längd. I regel utges förmån, om viss kvalifikationstid är full-
gjord, oberoende av om personen i fråga är aktuellt försäkrad vid försäk-
ringsfallet eller inte. Syftet med formånsordningar enligt denna modell är
att ge kompensation som mer eller mindre står i proportion till erlagda
avgifter.
Modellen med framräkning av försäkringstid (modell C) motsvarar
delvis modell B men innebär även att förmånsrätt kan tillgodoräknas för
framtida försäkringstid. Förmånens storlek är sålunda beroende av både
faktiska försäkringsperioder före tidpunkten för försäkringsfallet och av
tillgodoräknade perioder för tiden mellan försäkringsfallet och viss
senare tidpunkt, t.ex. gränsen för ålderspension.
Prop. 2000/01:96
169
Invaliditetsförmåner enligt modell B och/eller C finns för närvarande i
bl.a. Danmark, Finland, Grekland, Italien, Luxemburg, Portugal,
Tyskland. Sverige och Österrike.
Personer som omfattas av flera medlemsländers försäkringssystem, av
vilka något bestämmer invalidförmånens storlek efter försäkrings- eller
bosättningstidens längd, dvs. modell B eller C, skall erhålla förmåner vid
invaliditet enligt samma regler som enligt förordningen gäller för ålders-
och efterlevandepensioner. Bestämmelsen innebär alltså att ersättningen i
dessa fall skall prorata-beräknas även inom ett land med A-modell.
Byte av regelsystem
1 det nuvarande svenska förtidspensionssystemet är alla personer som har
tillgodoräknats pensionspoäng enligt AFL försäkrade för förtidspension i
form av tilläggspension (ATP). En förutsättning för rätt till ATP är att
personen tillgodoräknats minst tre år med pensionspoäng. För oavkortad
ATP fordras att den försäkrade kan tillgodoräkna sig 30 år med pen-
sionspoäng eller 40 bosättningsår. Är antalet år färre avkortas ATP i
motsvarande mån. Rätten till ersättning är alltså beroende av försäk-
ringstidens längd.
De föreslagna reglerna om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning innebär att endast personer, som enligt reglerna i
socialförsäkringslagcn (1999:799) är aktuellt försäkrade i Sverige för
sådan ersättning vid tidpunkten för försäkringsfallet, är berättigade till
ersättning, om medicinska och övriga förutsättningar är uppfyllda. Er-
sättningens storlek skall endast vara beroende av storleken på den försäk-
rades antagandcinkomst och inte av hur länge han eller hon har varit för-
säkrad. Försäkringsskyddet föreslås således inte bli beroende av tillgodo-
räknad försäkringstid och det finns inte några ”härledda rättigheter” en-
ligt socialförsäkringslagen. Det avgörande för rätten till ersättning är en-
ligt förslaget endast att personen är aktuellt försäkrad i Sverige vid tid-
punkten för försäkringsfallet. Till följd av beräkningsreglemas konstruk-
tion. att antagandcinkomsten beräknas som ett genomsnitt av vissa årsin-
komster. kommer storleken av utbetalad ersättning naturligtvis bli be-
roende av om den försäkrade under minst tre år tjänat in sådan inkomst
som beaktas vid beräkningen. I avsnitt 6.2 behandlas försäkringstil 1-
hörigheten mer ingående och i avsnitt 8.2 beskrivs närmare hur antagan-
deinkomsten beräknas och fastställs. Regeringen föreslår vidare att er-
sättningar vid invaliditet som utges enligt utländsk lagstiftning, både in-
komstrelaterade och ersättningar av grundskyddskaraktär, skall reducera
den inkomstrelaterade ersättningen.
Den föreslagna inkomstrelaterade ersättningen överensstämmer i här
adekvata hänseenden i allt väsentligt med den av Förtidspensionsutrcd-
ningen föreslagna inkomstrelaterade förtidspensionen. Utredningen an-
såg att denna i EG-rättsliga sammanhang borde bedömas som en förmån
enligt den s.k. sjukförsäkringsmodcllen eller modell A, dvs. sådan för-
mån vars storlek är oberoende av försäkringsperiodens längd. Samma
Prop. 2000/01:96
170
slutsats dras i departementspromemorian Sjukersättning istället for för-
tidspension (Ds 2000:39).
Regeringen delar uppfattningen att inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning i ett EG-rättsligt sammanhang torde anses vara
en invaliditetsförmån av A-modell eller sjukförsäkringsmodell.
Sammanläggning
Regeringen föreslår att antagandeinkomsten för beräkning av inkomst-
relaterad ersättning skall grundas på två eller tre bruttoårsinkomster som
en person tjänat in under en viss ramtid. Denna kan som längst sträcker
sig åtta år bakåt i tiden från det år försäkringsfallet inträffade. Under
ramtiden kan det hända att den försäkrade arbetat i ett annat land, t.ex.
kan det ingå perioder då han eller hon har omfattats av lagstiftningen i
annat EU/EES-land.
En av grundprinciperna i förordning (EEG) nr 1408/71 är samman-
läggningsprincipen. Den har till syfte att personer, som flyttar till eller far
arbete i en annan medlemsstat, inte på grund av detta skall gå miste om
rättigheter som de tidigare tjänat in. Principen innebär att en viss tids
försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat skall anses som om
den hade ägt rum i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikationstid är
en förutsättning för att erhålla en viss förmån i den sistnämnda staten.
Sammanläggningsprincipen innebär att den sista delen av försäkrings-
perioden måste ha fullgjorts enligt den lagstiftning enligt vilken för-
månen skall utges, dvs. i Sverige.
För att sammanläggningsprincipen inte skall bli innehållslös bör, enligt
regeringens uppfattning, även den tid under ramtiden som en person om-
fattats av en annan medlemsstats lagstiftning beaktas, när antagande-
inkomsten skall beräknas.
Vid tillämpning av sammanläggningsprincipen har för Sverige i bilaga
VI till förordning (EEG) nr 1408/71 angetts att för rätten till föräldrapen-
ning skall försäkringsperioder som har fullgjorts i annat medlemsland än
Sverige anses baserade på samma genomsnittsinkomster som de svenska
försäkringsperioder med vilka de sammanräknas.
Regeringen menar att en motsvarande regel som för närvarande gäller
för föräldrapenning i bilaga VI kan vara en lämplig lösning för antagan-
deinkomstberäkning för inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitets-
ersättning.
Samordning av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning
och utländska invaliditetsförmåner
Enligt förordningen (EEG) nr 1408/71 gäller att när två eller flera invali-
ditetsförmåner sammanträffar och samtliga är av s.k. A-modell samord-
nas inte dessa utan förmånen utbetalas endast av det land vars lagstift-
ning personen omfattades av när invaliditeten uppstod. Vid samman-
träffande av förmåner där minst en är av modell B eller C skall beräk-
ningen ske enligt proratatemporis-principen. Den ersättningsberättigade
skall då fa det högsta beloppet av den nationellt beräknade och den pro-
rata-beräknade förmånen. Den prorataberäknade förmånen beräknas med
Prop. 2000/01:96
171
utgångspunkt från den tid personen omfattats av det aktuella landets för-
säkring i förhållande till sammanlagd försäkringstid inom EU/EES-om-
rådet.
Den som är aktuellt försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkrings-
fallct kommer, enligt dc föreslagna svenska reglerna, att fa oavkortad
inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning, dvs. den nationellt be-
räknade ersättningen överstiger i dessa fall den prorataberäknade ersätt-
ningen. En person, som dessförinnan även har förvärvsarbetat och varit
försäkrad i ett eller flera länder utanför EU/EES-området, kommer dess-
utom att kunna ha rätt till förmån från detta eller dessa länder. För att
undvika överkompensation föreslås, enligt vad som anges i avsnitt 8.5,
cn avräkningsregel i den svenska lagstiftningen som innebär att den
svenska inkomstrelaterade ersättningen skall minskas med dc invalidi-
tctsförmånsbclopp som personen är berättigad till från andra länder.
Personer som är försäkrade i ett land utanför EU/EES-området vid
försäkringsfallet
En person som är försäkrad i ett land utanför EU/EES vid tidpunkten för
försäkringsfallet kommer inte att ha rätt till någon inkomstrelaterad sjuk-
ellcr aktivitetsersättning från Sverige, oavsett om vederbörande tidigare
arbetat och varit försäkrad länge här i landet. Inkomstrelaterad ersättning
grundas inte på intjänade rättigheter. Ersättningen blir helt avhängig av
vilka regler som gäller i försäkringslandct (och eventuellt något tredje
land om särskilda regler finns om detta).
Export av förmåner
Endast den som är försäkrad i Sverige för de arbetsbaserade förmånerna
inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning har, enligt det i
denna proposition lagda förslaget, rätt att uppbära sådan ersättning.
Enligt 3 kap. 7 § socialförsäkringslagcn (1999:799) gäller den arbets-
baserade försäkringen så länge som cn arbetsbaserad förmån utges (av-
snitt 4.6). Det medför att en försäkrad som blivit beviljad hel inkomst-
relaterad sjuk- eller aktivitetsersättning har rätt att uppbära denna förmån
oberoende av var i världen han eller hon är bosatt, eftersom försäkringen
i Sverige består så länge förmånen utbetalas.
Enligt 3 kap. 16 § socialförsäkringslagen gäller emellertid att den som,
i enlighet med förordningen (EEG) nr 1408/71, omfattas av lagstift-
ningen i cn annan medlemsstat inte är försäkrad för sådana förmåner i
socialförsäkringslagcn som motsvaras av förordningen, t.ex. förmåner
vid invaliditet. Enligt förordningen skall en person som omfattas av
denna bara vara försäkrad i den medlemsstat där han eller hon förvärvs-
arbetar.
Som exempel kan nämnas att den danske medborgare som arbetar i
Sverige och blir beviljad partiell inkomstrelaterad sjukersättning, och
som därefter börjar arbeta deltid i Danmark då blir försäkrad endast i
Danmark. Då han inte längre är försäkrad i Sverige har han enligt dc
svenska reglerna inte rätt att uppbära sin partiella sjukersättning. Inom
EU/EES-området gäller emellertid enligt den s.k. exportablilitetsprin-
Prop. 2000/01:96
172
cipen (avsnitt 17.1) att en invaliditetsförmån som någon som omfattas av
förordningen har förvärvat i ett medlemsland skall kunna betalas ut även
om den berättigade bor eller flyttar till ett annat medlemsland.
Sammanfattningsvis gäller alltså att inkomstrelaterad sjukersättning
eller aktivitetsersättning kan utbetalas till en förmånsberättigad oavsett
var i världen han eller hon är bosatt.
Prop. 2000/01:96
Systemets uppbyggnad och internationella ställning
Regeringen föreslår att endast den som anses bosatt i Sverige enligt
socialförsäkringslagcn både vid tidpunkten för försäkringsfallet och
senare skall ha rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av
garantiersättning.
Garantiersättning skall enligt förslaget vara beroende av tillgodoräknad
försäkringstid. För rätt till garantiersättning fordras minst tre års tillgodo-
räknad försäkringstid och för oavkortad ersättning fordras minst 40 års
försäkringstid inklusive framtida försäkringstid fram till 65 års ålder. Är
tiden kortare reduceras garantiersättningen med 1/40 för vaije år som
fattas. Reglerna för beräkning av försäkringstid föreslås i allt väsentligt
bli utformade enligt de principer som i dag gäller för beräkning av bo-
sättningstid för rätt till folkpension i form av förtidspension.
Garantiersättningen föreslås alltså, såvitt avser kravet på försäkrings-
tid, bli konstruerad på i princip samma sätt som nuvarande folkpension i
form av förtidspension. Det torde medföra att garantiersättning faller in
under tillämpningsområdet för förordningen (EEG) nr 1408/71. Det
gjorda antagandet styrks även av att enligt regeringens bedömning i för-
arbetena till lagen (1998:702) om garantipension, prop. 1997/98:152
Garantipension, m.m., skall garantipension till ålderspension betraktas
som en trygghetsförmån och därmed falla under förordningens tillämp-
ningsområde snarare än att betraktas som en socialhjälpsförmån. Det
gäller garantipension såväl till personer med som till personer utan rätt
till inkomstgrundad ålderspension. Skäl som talar för denna bedömning
är att garantipension är en lagfäst rättighet som utges enligt klart avgrän-
sade villkor och inte är beroende av en uppskattning av individuella be-
hov. Garantipensionen är uppbyggd på i princip samma sätt som folkpen-
sion i form av ålders- eller förtidspension och den i denna proposition
föreslagna garantiersättningen.
Mot bakgrund av ovanstående och då garanti ersättning föreslås bli be-
roende av försäkringstid menar regeringen att garantiersättning torde
komma att inordnas bland de system i förordningen som system enligt
modell B och C.
Sammanräkning av försäkringstid och export av garantiersättning
En person som anses bosatt i Sverige enligt socialförsäkringslagen och
som omfattas av förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer med stöd av
den s.k. sammanläggningsprincipen att kunna tillgodoräkna sig försäk-
ringstid från annat EU/EES-land och på så sätt komma upp i erforderligt
173
antal försäkringsår för rätt till garantiersättning. Ett års bosättning här i
landet kommer doek att fordras för att sammanläggningsregeln skall
kunna tillämpas.
Garantiersättning föreslås alltså enbart kunna utbetalas till försäkrade
som anses bosatta i Sverige. Denna regel kommer inte att kunna upprätt-
hållas inom EU/EES. Enligt exportabilitetsprincipen far en kontantför-
mån inte dras in eller minskas med anledning av att den berättigade är
bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det land som betalar ut
förmånen. Mot denna bakgrund far garantiersättning, på samma sätt som
gäller för folkpension i form av förtidspension och garantipension till
ålderspension, betalas ut även vid bosättning inom EU/EES-området.
Om den som uppbär garantiersättning däremot flyttar från Sverige till
ett land utanför EU/EES-området och försäkringen därmed upphör att
gälla eller till land med vilket Sverige inte har tecknat socialförsäkrings-
avtal, upphör även rätten till förmånen. I detta fall blir rätten till ersätt-
ning alltså helt beroende av bosättning i Sverige.
Beräkning av garantiersätlning enligt proratatemporis-principen
Personer som omfattas av flera medlemsländers försäkringssystem, av
vilka något bestämmer invaliditetsförmånens storlek efter försäkrings-
cller bosättningstidens längd (B och/eller C modell), skall erhålla för-
måner vid invaliditet enligt samma regler som enligt förordningen gäller
för ålders- och efterlevandepensioner, dvs. ersättningen skall prorata-
temporis-beräknas. Det innebär att den som på grund av flyttning till ett
annat medlemsland inte har tjänat in rätt till oavkortad förmån i ett visst
land skall ha rätt att erhålla cn så stor andel av förmånen som svarar mot
intjänandetiden.
Samordning av garantiersättning och utländska invaliditetsförmåner
Garantiersättning är på samma sätt som garantipension till ålderspension
och vuxna efterlevande en utfyllnadsförmån och skall således avräknas
mot inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Enligt vad som
regeringen vidare föreslår, skall garantiersättning även avräknas mot ut-
ländska invaliditetsförmåner som inte är av utfyllnadskaraktär, dvs.
sådana som liknar garantiersättningen. Även garantipension till ålders-
pension och garantipension till vuxna efterlevande skall avräknas mot
utländska pensionsförmåner. Den som omfattas av förordningen (EEG)
nr 1408/71 och som även omfattats av lagstiftning enligt vilken invalidi-
tetsförmånens storlek är beroende av försäkrings- eller bosättningsperio-
dens längd (B och/eller C modell) skall fa förmåner enligt dc bestämmel-
ser i förordningen som gäller för pensioner. Det som sägs nedan beträf-
fande pensioner gäller därmed även en invaliditetsförmån med garantier-
sättningens konstruktion.
Mot bakgrund av vad EG-domstolen uttalat (dom den 22 oktober 1998
i mål C-143/97, Office national des pensions./. Francesco Conti) tolkar
regeringen förordningens bestämmelser så att avtrappning av garantier-
sättning med hänsyn till svensk inkomstrelaterad sjukersättning eller ak-
tivitetsersättning kommer att ske först sedan garantiersättningen prorata-
Prop. 2000/01:96
174
beräknats utifrån garantinivån för denna. Avkortningen av garantinivån
med hänsyn till bristande försäkringstid kommer således att, även i
EU/EES-förhållanden, ske före avtrappningen med hänsyn till inkomst-
relaterad ersättning.
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Bestämmelserna om sjukersättning och aktivi-
tetsersättning skall träda i kraft den 1 januari 2003.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) tillstyrker förslaget.
RFV anser att den kalendertid som återstår från det att propositionen
föreläggs riksdagen till det föreslagna ikraftträdandet 2003 är mycket
kort. Eventuella förseningar äventyrar genomförandet.
Skälen för regeringens förslag: Förtidspensioneringen är den sista
delen av den allmänna pensioneringen i form av folkpension och ATP
som återstår att anpassa till det reformerade ålderspensionssystemet. Den
ursprungliga utgångspunkten var att alla reformerade försäkringssystem
som ingick som delar av folk- och tilläggspensioneringen skulle träda i
kraft samtidigt som det nya ålderspensionssystemet slutligt trädde i kraft,
nämligen den 1 januari 2001. Denna tidsplan visade sig emellertid inte
vara genomförbar. De övriga delarna i det stora reformarbetet på den
allmänna pensioneringens område som har lagreglerats men ännu inte
trätt i kraft är efterlevandepensionerna och garantipensioner för personer
födda 1937 och tidigare. Bägge dessa regelverk skall träda i kraft den
1 januari 2003. Regeringen anser att starka skäl talar för att även det re-
formerade förtidspensionssystemet träder i kraft vid samma tidpunkt.
Därigenom kan all reglering som har sammanhang med folkpensione-
ringen upphöra vid ett och samma tillfälle, vilket har stora administrativa
fördelar. Det är också angeläget att de som i dag har förtidspension i
ålderspensionshänseende så snart som möjligt kan övergå till en beräk-
ning av pensionsrätt som gäller för övriga försäkrade. Ett ikraftträdande
vid den föreslagna tidpunkten innebär samtidigt att berörda myndigheter
och organ ges en skälig förberedelsetid för systembyggande, utbildning
och information.
175
Prop. 2000/01:96
Regeringens förslag: Omvandlingen av förtidspensioner till sjuker-
sättning regleras i övergångsbestämmelser.
För en försäkrad som är född 1984 eller senare och som hade rätt till
sjukbidrag för december 2002 far tidsbegränsad sjukersättning be-
viljas även efter ikraftträdandet, dock inte längre än till och med juni
månad det år då han eller hon fyller 19 år.
Förmåner som beviljas efter ikraftträdandet men där den beviljade
ersättningen till någon del avser tid före denna tidpunkt beräknas en-
ligt äldre bestämmelser.
Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före 2003 avses
bosättningstid enligt 5 kap. AFL i lydelse före den 1 januari 2003.
Promemoriornas förslag: Överensstämmer i behandlade delar med
regeringens, med undantag för att regelverket kring omvandlingen av
förtidspensioner till sjukersättning föreslås återgivet i form av lagtext.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm invänder mot lös-
ningen att införa ett nytt kapitel i lagen (1962:381) om allmän försäkring
när det gäller omvandling av redan beviljad förtidspension till sjukersätt-
ning m.m. Dc bestämmelser som kapitlet kommer att innehålla bör rätte-
ligen återges i form av övergångsbestämmelser.
Skälen för regeringens förslag: 1 avsnitt 12 har ingående redogjorts
för principerna för en omvandling av förtidspensioner och sjukbidrag till
sjukersättning respektive tidsbegränsad sjukersättning. Den modell för
omvandlingen som presenteras där har som utgångspunkt att cn försäk-
rads nettoersättning så långt möjligt skall vara densamma efter som före
omvandlingen. På grund av olika faktorer vid sidan av den egentliga för-
tidspensionen som i dag inverkar på den nettoersättning den försäkrade
far - däribland det särskilda grundavdraget vid beskattningen - blir reg-
lerna till en sådan omvandling av nödvändighet komplicerade. Av for-
mella skäl bör emellertid, såsom Kammarrätten i Stockholm påpekat,
dessa återges i form av övergångsbestämmelser.
För en försäkrad som vid ikraftträdandet inte har fyllt 30 år föreslås i
avsnitt 12.2, att han eller hon trots sin ålder skall fa sin förtidspension
omvandlad till sjukersättning och inte till aktivitetsersättning. Skälet för
detta är att en redan beviljad formån som löper tills vidare inte bör för-
ändras på ett sätt som kan uppfattas som en försämring för den enskilde,
vilket en omvandling till tidsbegränsad aktivitetsersättning skulle kunna
göra. När det gäller försäkrade i den aktuella ålderskategorin, som vid
ikraftträdandet uppbär sjukbidrag gör sig inte samma resonemang
gällande. Dessa bör rimligen fa sjukersättning under den period som det
tidigare beviljade sjukbidraget löper, men därefter bör de vid en ansökan
om förnyad förmån beviljas aktivitetsersättning i enlighet med dc nya
bestämmelserna. Den antagandeinkomst som bestämts med ledning av
det ursprungliga underlaget kommer dock att vara densamma så länge
förmånen beviljas i oavbruten följd. Att så skall vara fallet följer av att cn
antagandcinkomst beräknas med utgångspunkt i pensionsfallet eller för-
säkringsfallet. En särskild fråga som uppkommer i detta sammanhang är
vad som skall ske med de försäkrade som uppbär sjukbidrag och som vid
omvandlingen inte har fyllt 19 år. Det kan nämligen inträffa att den tids-
176
begränsade sjukersättning han eller hon fatt vid omvandlingen löper ut
före den 1 juli det år han eller hon fyller 19 år. Utan någon särskild be-
stämmelse skulle en sådan försäkrad, trots att de medicinska förutsätt-
ningarna för rätt till aktivitetsersättning är uppfyllda, inte ha rätt till ak-
tivitetsersättning på grund av ålderskravet. En sådan konsekvens är enligt
regeringens mening inte acceptabel. Därför bör det finnas en övergångs-
bestämmelse med den innebörden att en sådan försäkrad efter ikraft-
trädandet skall kunna beviljas en ny period av tidsbegränsad sjukersätt-
ning. Dock inte längre än till och med juni månad det år han eller hon
fyller 19 år. Därefter kommer vederbörande att kunna få aktivitetsersätt-
ning.
De olika beräkningsreglema för förtidspension å ena sidan och sjuker-
sättning och aktivitetsersättning å den andra innebär att en och samma
försäkrad kan komma att fa olika storlek på den inkomstrelaterade ersätt-
ningen beroende på vilken beräkningsmetod som används. Det är därför
viktigt av rättssäkerhetsskäl att tydliga regler finns om vilket beräknings-
sätt som skall användas i de försäkringsärenden som avgörs i nära an-
slutning till övergången mellan de båda systemen. En försäkrad kan fa
förtidspension eller de nya förmånerna sjukersättning och aktivitetser-
sättning antingen efter att själv ha ansökt om förmånen eller genom att
försäkringskassan på eget initiativ byter ut t.ex. sjukpenning mot en
sådan förmån. I princip inträder en rätt att uppbära förtidspension eller
sjukersättning och aktivitetsersättning vid pensionsfallet eller försäk-
ringsfallet. Enligt de bestämmelser som reglerar utbetalning av förmåner
i 16 kap. AFL kan sådana förmåner dock inte utbetalas för längre tid till-
baka än tre månader före ansökan. I de s.k. utbytesfallen sker utbetalning
från och med månaden näst efter den då beslutet om förmånen meddela-
des. Av det sagda framgår att en övergångsreglering inte lämpligen kan
utgå vare sig från ansökan eller från tidpunkten för pensionsfallet. Enligt
regeringens mening bör i stället det avgörande för vilket system som
skall tillämpas vid beräkning av förmånens storlek vara om den beviljade
ersättningen till någon del hänför sig till tid före ikraftträdandet. Om så är
fallet bör de gamla bestämmelserna om beräkning av förtidspension
tillämpas oavsett om ansökan kommit in före eller strax efter ikraft-
trädandet. Förmånen kommer därefter omedelbart omvandlas till sjuker-
sättning.
För att försäkringstid för garantiersättning skall kunna tillgodoräknas
före ikraftträdandet bör som sådan tid tillgodoräknas bosättningstid för
folkpension enligt äldre bestämmelser.
Prop. 2000/01:96
De lagstiftningsåtgärder som föreslås i denna proposition berör huvud-
sakligen de centrala områdena inom socialförsäkringslagstiftningen. Det
nya regelverket om sjukersättning och aktivitetsersättning far emellertid
konsekvenser även på andra områden. Oftast gäller det dock så enkla
lagändringar som att byta ut ordet förtidspension mot begreppen för
nämnda ersättningar. På andra områden, som t.ex. skattelagstiftningen,
177
krävs mer genomgripande förändringar. Regeringen bedömer det lämp-
ligast att sådana lagstiftningsåtgärder vidtas i ett annat sammanhang och
då gemensamt med följdändringar i anledning av det reformerade syste-
met för efterlevandepensioner och systemet för övergångsvis garanti-
pension vilka också träder i kraft år 2003.
De nya beräkningsreglerna för ersättning vid långvarig och varaktig
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan har inarbetats i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL). 1 den lagen återfinns regel-
verket rörande sjukförsäkringen, vilken det nya ersättningssystemet före-
slås tillhöra. Sjukförsäkringen är för övrigt den enda gren av den all-
männa försäkringen som alltjämt kommer att regleras i AFL, efter det att
försäkringen för folk- och tilläggspensionering upphör. I avvaktan på cn
större översyn av AFL har i detta sammanhang vissa redaktionella för-
ändringar gjorts för att anpassa AFL till de nya förhållandena. Vissa
rubriker i lagen har tagits bort, nämligen rubrikerna närmast före 5, 11
oeh 16 kap. Dessa rubriker anger avdelningar i AFL som behandlar folk-
och tilläggspension. Genom borttagandet av dessa kommer rubriken
närmast före 2 kap. med lydelsen Andra avdelningen. Sjukförsäkring att
gälla ända fram till 17 kap. Vidare har bestämmelserna om bosättningstid
för rätt till folkpension i 5 kap. omarbetats och flyttats över till 9 kap.
som behandlar garantiersättning. Övriga bestämmelser i 5 kap. har efter
år 2002 inte någon funktion att fylla för förhållanden därefter varför
kapitlet föreslås i sin helhet upphävas. Detsamma gäller 10 kap., som till
sin helhet tas bort på Lagrådets inrådan, samt 11 och 13 kap. Bort-
tagandet av 7 kap. 3 a § föranleds av att någon samordning mellan sjuk-
ersättning och ålderspension inte skall göras på det sätt som enligt denna
bestämmelse görs mellan förtidspension och ålderspension. Även be-
stämmelsen om utbetalning av förtidspension till kommunal myndighet
eller den försäkrades maka m.fl. i 16 kap. 12 § har, som Lagrådet före-
slagit, utgått. De allmänna förutsättningarna för rätt till sjukersättning
och aktivitetsersättning regleras i 7 kap. Det nya regelsystemet kräver
därutöver två nya kapitel med bestämmelser om inkomstrelaterad ersätt-
ning respektive garantiersättning. Dessa bestämmelser har placerats i de
återinförda 8 respektive 9 kap.
1 kap.
1 denna paragraf anges den allmänna försäkringens beståndsdelar. I en-
lighet med tidigare beslutade reformer på socialförsäkringsområdet och
med förslagen i denna proposition kommer sjukförsäkringen att vara den
enda försäkringsgren som regleras i AFL efter år 2002.
3 kap.
Ändringarna i dessa paragrafer innebär i sak att ordet förtidspension er-
sätts med sjukersättning och aktivitetsersättning samt att, i förekomman-
Prop. 2000/01:96
178
de fall, hänvisning görs till lagen (2000:462) om införande av lagen
(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn vad
gäller särskild efterlevandepension. Därtill har vissa språkliga justeringar
gjorts. 3 kap. 7 § har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafens andra stycke innehåller i sin nuvarande lydelse en bestäm-
melse som innebär att om en person inte har rätt till förtidspension endast
på grund av att han eller hon inte uppfyller kraven för rätt till folkpension
enligt 5 kap. så skall vad som sägs om förtidspension i 3 kap. 3, 5 och
8 §§ ändå gälla för honom eller henne.
I paragrafen har hänvisningen till 8 § ändrats till 7 §. Detta utgör
endast en rättelse. I övrigt har detta stycke anpassats till sjukersättningen
och aktivitetsersättningen på så sätt att i den mån 3, 5 och 7 §§ gäller
sådana förmåner skall de paragraferna tillämpas även i de fall den
försäkrade skulle haft rätt till garantiersättning om han eller hon uppfyllt
villkoren om försäkringstid i 9 kap.
4 kap.
?§
Ändringen i paragrafen innebär bara en följdändring med hänsyn till det
nya sjukersättnings- och aktivitetsersättningssystemet.
7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och
aktivitetsersättning
När det gäller de medicinska kvalifikationskraven för rätt till förmånerna
sjukersättning och aktivitetsersättning är någon förändring i förhållande
till vad som gäller för rätt till förtidspension i princip inte avsedd. Av
paragrafens första stycke framgår således att det krävs för rätt till sjuker-
sättning och aktivitetsersättning att den försäkrades arbetsförmåga skall
vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan
nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Nedsätt-
ningen av arbetsförmågan skall kunna antas vara minst ett år. Denna
tidsgräns motsvarar vad som enligt fast praxis anses gälla för rätt till
sjukbidrag som enligt nuvarande regler är den tidsbegränsade formen av
förtidspension. I 3 § detta kapitel anges närmare vad som gäller vid be-
dömningen av arbetsförmågans nedsättning. Den paragrafen gäller i dag
för förtidspension men avses framdeles oförändrad gälla för sjukersätt-
ning och aktivitetsersättning.
Ett avsteg från kravet att arbetsförmågan skall konstateras vara nedsatt
på sätt som angetts i första stycket gäller funktionshindrade elever i de
olika grund- och gymnasieskolformema vilka på grund av sitt funktions-
hinder inte kan fullgöra sin skolgång inom ordinarie tid. Enligt para-
grafens andra stycke behöver för den aktuella gruppen försäkrade inte
någon arbetsförmågebedömning göras för att dessa skall kunna anses
berättigade till aktivitetsersättning. I avsnitt 6.4 har närmare redogjorts
för de överväganden som motiverar införandet av denna särskilda form
av aktivitetsersättning. Ytterligare bestämmelser om aktivitetsersättning i
dessa fall finns i 7 §.
Prop. 2000/01:96
179
I paragrafens tredje stycke anges att sjukersättning kan utges tidigast
från och med den månad den försäkrade fyller 30 år. Denna tidpunkt
korresponderar med den tidpunkt då möjligheten att uppbära aktivitetser-
sättning upphör. Något tidsmässigt glapp skall således inte behöva in-
träda mellan ersättningarna när en försäkrad som uppbär aktivitetsersätt-
ning fyller 30 år. För att fa sjukersättning därefter fordras emellertid att
ansökan görs därom. Den längsta tid cn försäkrad skall kunna uppbära
sjukersättning är, liksom vid förtidspension, till och med månaden före
den då han eller hon fyller 65 år.
Sjukersättning skall, liksom förtidspension, kunna utges antingen tills
vidare eller under cn viss bestämd tid. Detta följer av fjärde stycket. Av-
görande för vilken form av ersättning som beviljas cn försäkrad är den
prognos för varaktigheten av nedsättningen av dennes arbetsförmåga som
kan göras. Kan arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt skall sjukersätt-
ning beviljas tills vidare. Om arbetsförmågan däremot kan antas vara
nedsatt för en begränsad tid, vilken enligt första stycket måste vara minst
ett år, skall sjukersättningen, på samma sätt som nuvarande sjukbidrag, i
stället beviljas för viss tid. För bedömningar av detta slag finns en väl
etablerad praxis. För att i olika sammanhang kunna skilja dc till tidsom-
fattningen olika sjukersättningarna åt benämns den senare tidsbegränsad
sjukersättning. På samma sätt som sjukbidraget förhåller sig till förtids-
pensionen, gäller i övrigt detsamma för tidsbegränsad sjukersättning som
för sjukersättning som beviljas tills vidare. Detta gäller såväl bestäm-
melser i AFL som i andra författningar om inte annat särskilt anges.
Aktivitetsersättning skall enligt femte stycket tidigast kunna utges från
och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år. Vid samma tid-
punkt upphör möjligheten att uppbära vårdbidrag enligt lagen (1998:703)
om handikappersättning och vårdbidrag. Skälen för den i förhållande till
förtidspensionen höjda åldersgränsen finns angivna i avsnitten 6.3 och
11. Aktivitetsersättning kan utges längst till och med månaden före den
månad då den försäkrade fyller 30 år.
Som framgår av sjätte stycket kan aktivitetsersättning inte som sjuker-
sättning utges tills vidare. Den längsta period ersättningen kan beviljas
för är tre år. En följande period av aktivitetsersättning skall, utom i såda-
na sällsynta fall som avses i 16 kap. 1 § tredje stycket, således föregås av
cn ny ansökan. På samma sätt som gäller för sjukbidrag skall rätten till
cn ny period med aktivitetsersättning i princip prövas förutsättningslöst. 1
fall där försäkrade har mycket svåra sjukdomar eller funktionshinder
kommer dock av naturliga skäl denna prövning att ske på ett mer summa-
riskt sätt än i andra fall.
På samma sätt som gäller för förtidspension skall sjukersättning och ak-
tivitetsersättning kunna utges som hel eller partiell förmån. Avgörande
för till vilken omfattning förmånen beviljas är graden av nedsättning av
arbetsförmågan. Sålunda kan sjukersättning och aktivitetsersättning be-
viljas som hel förmån om arbetsförmågan är helt eller i det närmaste helt
nedsatt, som tre fjärdedels förmån vid lägre men minst tre fjärdedels ned-
sättning av arbetsförmågan, som halv förmån om arbetsförmågan är ned-
satt i mindre grad men med minst hälften samt en fjärdedels förmån i
övriga fall. I 1 § första stycket anges att arbetsförmågan måste vara ned-
Prop. 2000/01:96
180
satt med minst en fjärdedel för att en försäkrad överhuvudtaget skall ha Prop. 2000/01:96
rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.
I denna paragraf finns bestämmelser om försäkringskassans utredning
inför beslut i ärenden om förtidspension och under tid som förtidspension
utges. Paragrafen har inte ändrats i något annat avseende än att ordet för-
tidspension bytts ut mot sjukersättning och aktivitetsersättning och att en
mindre språklig justering har gjorts.
I sin nuvarande lydelse anger denna paragraf bl.a. storleken av förmånen
folkpension i form av förtidspension. I den föreslagna lydelsen anges att
sjukersättning och aktivitetsersättning kan utges som inkomstrelaterad
ersättning och garantiersättning. Beräkningsregler för dessa former av
ersättning återfinns i var sitt nytt kapitel, åttonde respektive nionde
kapitlet.
Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning
Sjukersättningen är i allt väsentligt utformad som förtidspensionen vad
gäller de allmänna förutsättningarna för rätten att uppbära förmånen.
Även den aktivitetsersättning som förutsätter en nedsättning av arbets-
förmågan hos den försäkrade innehåller i väsentliga delar samma rek-
visit. Aktivitetsersättningen har emellertid inslag som gör den bättre an-
passad för unga människor än förtidspensionen. De överväganden som
den nya aktivitetsersättningen vilar på redovisas i avsnitt 6.3. Bestäm-
melserna i 5-7 §§ är nya. Dessa paragrafer reglerar vad som gäller spe-
ciellt för aktivitetsersättningen.
Enligt första stycket i denna paragraf skall försäkringskassan i sam-
band med beslutet om aktivitetsersättning undersöka i vad mån den för-
säkrade har förutsättningar att under ersättningstiden delta i aktiviteter.
Med aktiviteter avses sådana verksamheter som kan antas ha en positiv
inverkan på den försäkrades sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska
prestationsförmåga. Aktiviteterna skall alltså kunna antas ha en gynnsam
inverkan på de förhållanden som medför att den försäkrades arbetsför-
måga är nedsatt. Aktiviteterna har med andra ord till syfte att förbättra
förutsättningarna för att förbättra arbetsförmågan. Detta utgör således en
skillnad mot rehabilitering vars syfte är att åstadkomma att den försäk-
rade skall kunna arbeta trots nedsatt arbetsförmåga. En närmare redogö-
relse för vilka aktiviteter som kan vara aktuella lämnas i avsnitt 7.
Har kassan efter en sådan undersökning som avses i första stycket gjort
den bedömningen att förutsättningar finns för den försäkrade att delta i
någon form av aktiviteter, skall en närmare planering av vilka aktiviteter
som är lämpliga för den försäkrade inledas. Denna planering skall ske i
samråd med den försäkrade. Ett samråd syftar till att ge aktiviteterna
större möjligheter att bli framgångsrika, men även till att tillgodose
kravet på respekt för individens integritet och självbestämmande. I före-
kommande fall kan vid ett sådant samråd ytterligare personer komma att
behöva ingå. Det kan t.ex. röra sig om en god man eller någon annan som
181
har god inblick i den försäkrades förhållanden. Vid planeringen av akti-
viteter skall största möjliga hänsyn tas till den försäkrades önskemål.
I paragrafens tredje stycke anges att försäkringskassan har ett ansvar
för att dc planerade aktiviteterna kommer till stånd. Det åligger även kas-
san att samordna dc insatser som behövs och att se till att åtgärder vidtas
för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna. Försäkrings-
kassans ansvar innebär t.ex. att samordning sker av olika aktörers insat-
ser före och under aktiviteterna och att nödvändiga kontakter tas med
myndigheter och andra organ.
Som inledningsvis angetts är ifrågavarande aktiviteter inte rehabilite-
ring. 1 paragrafens fjärde stycke anges att som aktiviteter enligt denna
paragraf avses inte sådana åtgärder som anges i 3 b §.
Enligt denna paragraf kan särskild ersättning utges för kostnader som
uppstår för den försäkrade i samband med deltagande i aktiviteter. Be-
stämmelsen har sin motsvarighet i 22 kap. 10 § vad gäller rehabilitering.
Kostnader som avses här kan vara av liknande slag som ersätts med sär-
skilt bidrag under rehabilitering, dvs. resekostnader, kursavgifter, kost-
nader för studiematerial etc. De aktiviteter som kan komma ifråga är
emellertid av annan art än rehabiliteringsåtgärder. Därför kan i undan-
tagsfall även andra kostnader i samband med aktiviteterna ersättas. Det
kan t.ex. röra sig om andra typer av anmälningsavgifter och arbetsmate-
rial som inte ersätts inom ramen för andra förmånssystem.
Närmare bestämmelser om ersättning för kostnader föreslås kunna
meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå eller gymnasial
nivå
Enligt denna paragraf kan aktivitetsersättning beviljas cn försäkrad som
på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång, utan att
någon prövning av om dennes arbetsförmåga är nedsatt eller inte görs.
Denna form för beviljande av ersättning saknar sin motsvarighet i
förtidspensionssystemet. Ersättning skall endast kunna utges under den
tid den försäkrade behöver för att kunna avsluta sin skolgång på
grundskole- eller gymnasienivå. Detta med beaktande av att studietiden
för en elev med funktionshinder ibland är längre i förhållande till vad
som är att anse som normal tid för avslutande av ifrågavarande studie-
form. Förlängningen kan även komma sig av att eleven på grund av sina
funktionshinder uppskjutit påbörjandet av skolgången. Eftersom aktivi-
tetsersättningen kan utges tidigast från och med juli månad det år den
försäkrade fyller 19 år torde det i de allra flesta fall vara fråga om gym-
nasiestudier. Rätten till denna ersättning är inte beroende av att den för-
säkrade studerar vid någon särskild skolform. De skolformer som kan
komma ifråga på grundskolenivå är grundskola, särskola och special-
skola. På gymnasienivå kan det vara utbildning inom gymnasieskolan,
gymnasicsärskolan eller likvärdig utbildning inom en fristående skola.
Detsamma skall gälla även i sådant fall då t.ex. gymnasiestudierna
avslutas inom den kommunala vuxenutbildningen eller vid folkhögskola
Prop. 2000/01:96
182
som ibland kan vara ett alternativ som föredras av vissa funktions-
hindrade. I det fall ersättningen avser en elev som genomgår sin utbild-
ning i grundskola eller gymnasieskola torde det ofta krävas en mer om-
fattande utredning om att skoltiden är längre just på grund av funk-
tionshindret än för en elev som studerar vid skolformer som i sig riktar
sig till elever med svåra funktionshinder.
Aktivitetsersättning enligt denna paragraf utges alltid som hel förmån.
Detta är en konsekvens av att någon bedömning av graden av nedsätt-
ningen av arbetsförmågan inte skall göras i dessa fall. På det sätt
Lagrådet förordat har lagrådsremissens föreslagna 8 § arbetats in i
förevarande paragraf.
8 kap. Om inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning
Den inkomstrelaterade ersättningen är sjukersättningens och aktivitetser-
sättningens huvudförmån. Denna syftar till att ge den försäkrade ett
skydd mot det bortfall av förvärvsinkomster som blir följden av en lång-
varig eller varaktig medicinskt betingad arbetsoförmåga. För att en för-
säkrad skall ha rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs, utöver att han
eller hon är aktuellt försäkrad för förmånen enligt socialförsäkringslagen
och uppfyller de allmänna rekvisiten för rätt till sjukersättning eller akti-
vitetsersättning som anges i 7 kap., att det för honom eller henne har fast-
ställts pensionsgnindande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension för minst ett av de år som närmast föregått försäk-
ringsfallet. Den tidsperiod som närmast föregår året då försäkringsfallet
inträffar och från vilken inkomster hämtas benämns ram tid. Begreppet
försäkringsfall har i det föreslagna ersättningssystemet samma innebörd
som pensionsfall i förtidspensionssystemet.
Att även den som inom ramtiden har tillgodoräknats pensionsgrundan-
de belopp för förtidspension kvalificerar sig för inkomstrelaterad sjuker-
sättning framgår av övergångsbestämmelserna.
I denna paragraf anges hur lång ramtiden är. För den som uppnår 53 år
eller mer det år försäkringsfallet inträffar är ramtiden 5 år. Detta är den
kortaste ramtiden enligt huvudregeln. I yngre åldrar är ramtiden längre.
Skälen för en differentierad ramtid för olika åldersgrupper har angivits i
avsnitt 8.3. Sålunda är ramtiden 6 år för den som uppnår 50 men inte 53
år under försäkringsfallsåret, 7 år för den som då uppnår 47 men inte 50
år och slutligen 8 år för den som inte uppnår 47 års ålder under försäk-
ringsfallsåret. Denna ramtid gäller för att fastställa om rätt till inkomst-
relaterad ersättning föreligger men också för att beräkna antagandein-
komstens storlek enligt vad som anges i 7 §. Ett undantag gäller dock i
detta avseende vid beräkning av antagandeinkomst för inkomstrelaterad
aktivitetsersättning enligt vad som anges i 8 §.
Det mått som används för att uppskatta det inkomstbortfall den försäk-
rade far vidkännas med anledning av försäkringsfallet benämns antagan-
deinkomst. I denna paragraf anges att den inkomstrelaterade sjuk- och
Prop. 2000/01:96
183
aktivitetsersättningen beräknas på grundval av en sådan antagandein-
komst.
I paragrafens ctndra stycke anges att en beräknad antagandeinkomst
skall vara anknuten till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av
detta. 1 enlighet med vad Lagrådet förordat har bestämmelsen
förtydligats genom att det anges att tidpunkten för när anknytningen till
prisbasbcloppet skall göras är det år då ersättningen skall börja utges.
Som komponenter vid framräkningen av cn antagandcinkomst används
den försäkrades årliga förvärvsinkomster och därmed jämförliga in-
komster under ramtiden. Sådana inkomster benämns enligt förevarande
paragraf bruttoårsinkomster. Bruttoårsinkomst består närmare bestämt av
dels pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension med tillägg för debiterad allmän pensionsavgift,
dels pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats en försäkrad som
uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning. Dock följer av 5 § att
taket för bruttoårsinkomster är 7,5 prisbasbelopp. Att pensionsgrundande
belopp av förtidspension också kan räknas som bruttoårsinkomst framgår
av övergångsbestämmelserna. Anledningen till att debiterade pensions-
avgifter åtcrläggs till dc pensionsgrundande inkomsterna är att brutto-
årsinkomster skall återspegla den försäkrades inkomstförhållanden under
dessa år före avdrag för inkomstskatter och avgifter.
1 denna paragraf anges taket för hur stora bruttoårsinkomster som far an-
vändas vid beräkningen av antagandeinkomst. Inkomster som överstiger
7.5 gånger prisbasbcloppet skall inte medräknas. Detta tak motsvarar det
som i övrig gäller i sjukförsäkringen.
Eftersom bruttoårsinkomstema skall användas för att räkna fram en an-
tagandcinkomst som ett mått för den försäkrades inkomstförlust vid för-
säkringsfallct. bör dessa inkomster räknas om till aktuellt penningvärde.
Detta sker genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av
prisbasbcloppet för det år då sjuk- eller aktivitetsersättningen skall börja
utges och prisbasbcloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till.
Denna paragraf anger huvudregeln för hur antagandcinkomsten framräk-
nas. Antagandcinkomsten utgörs av genomsnittet av dc tre högsta om-
räknade bruttoårsinkomstema under ramtiden. Om det vid denna beräk-
ning endast finns en eller två bruttoårsinkomster under ramtiden kommer
resterande årsinkomst att i beräkningen tas upp med noll kronor.
För beräkning av antagandcinkomst vid aktivitetsersättning har i denna
paragraf inforts cn altcmativrcgcl. Skälet härför är att yngre personer
som drabbas av arbetsoförmåga i större utsträckning än äldre saknar cn
sådan långvarig ctablcring på arbetsmarknaden med flera års inkomster
som ger det bästa utfallet vid tillämpning av huvudregeln. Sålunda inne-
Prop. 2000/01:96
184
bär denna altemativregel att antagandcinkomsten vid aktivitetsersättning Prop. 2000/01:96
far beräknas på de två högsta bruttoårsinkomstema under en ramtid av tre
år om detta innebär en högre antagandeinkomst än huvudregeln skulle
göra för den försäkrade. Finns bara en bruttoårsinkomst under denna
ramtid upptas det andra året med noll kronor. Som ett komplement till
denna altemativregel anges i tredje stycket att om den försäkrade kan
tillgodoräknas bruttoårsinkomst året för försäkringsfallsåret, far den
sjukpenninggrundande inkomsten denne har vid försäkringsfallet, eller
den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrun-
dande inkomst om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden, i
stället användas som bruttoårsinkomst om denna inkomst är högre.
Den inkomsteralterade sjukersättningen och aktivitetsersättningen utges
vid hel förmån för år räknat med 64 procent av antagandeinkomsten.
Partiell förmån motsvarar samma andel av hel förmån som den försäk-
rade har rätt till enligt 7 kap. 2 § andra - fjärde styckena, dvs. tre fjärde-
dels, halv och en fjärdedels förmån.
Utländska förmåner som enligt denna paragraf skall avräknas mot in-
komstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning är sådana invalidi-
tetsförmåner som motsvarar dessa förmåner och pension vid invaliditet,
såväl inkomstrelaterade förmåner som grundskyddsförmåner.
9 kap. Om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av
garantiersättning
Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, för-
kortat garantiersättning, utgör som närmare beskrivits i avsnitt 9 en
utfyllnad av den inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen för
dem som enligt SofL är aktuellt försäkrade för garantiersättning och som
saknar eller endast har en låg inkomstrelaterad ersättning. Den för år räk-
nat beloppsmässiga nivå upp till vilken garantiersättning fyller ut den
inkomstrelaterade sjukersättningen benämns garantinivå.
I likhet med vad som gäller för folkpension i form av förtidspension
och pensionstillskott skall garantiersättningen andelsberäknas i för-
hållande till den försäkrades tidsmässiga anknytning till den svenska för-
säkringen. Avgörande för hur stor andel av en hel garantiersättning som
skall utges är den försäkringstid som kan tillgodoräknas den försäkrade.
Nuvarande bestämmelser om andelsberäkning av folkpension finns i 5
kap. Enligt dessa beräknas folkpension antingen i förhållande till tid för
bosättning i Sverige eller i relation till antalet år för vilka har tillgodo-
räknats pensionspoäng. Garantiersättning skall enbart beräknas i för-
hållande till försäkringstid dvs. i princip samma beräkningssätt som
gäller för bosättningstid i nuvarande 5 kap. Bestämmelserna om försäk-
ringstid har överförts till förevarande kapitel samtidigt som 5 kap. före-
slagits upphävt.
I denna paragraf anges att försäkringstid skall kunna tillgodoräknas
den försäkrade från och med det år då han eller hon fyller 16 år till och
med året före det år då försäkringsfallet inträffar (faktisk försäkringstid)
och för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år
(framtida försäkringstid). Den faktiska försäkringstiden beräknas enligt
3-5 §§ och den framtida försäkringstiden enligt 6 §. I de fall försäkrings-
fallet inträffat före 18 års ålder finns cn alternativ regel för beräkning av
försäkringstid i 7 §.
Såväl faktisk som framtida försäkringstid skall avnindas till närmast
antal hela månader. Den sammanlagda försäkringstiden, dvs. summan av
faktisk och framtida försäkringstid, skall sedan sättas ned till närmast
antal hela år. Detta framgår av paragrafens andra stycke och utgör ingen
skillnad mot dagens bestämmelser om beräkning av bosättningstid.
1 denna paragraf anges vad som räknas som faktisk försäkringstid. Inne-
hållet i paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 6 § a) och b). Enligt
punkten I räknas sådan tid då en person anses ha varit bosatt i Sverige
enligt 2 kap. SofL. Enligt huvudregeln i 1 § sistnämnda kapitel skall cn
person sålunda anses bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga
hemvist här. Vidare skall, om inte synnerliga skäl talar emot det, den som
kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid
än ett år anses bosatt här. Slutligen gäller att den som lämnar landet skall
fortfarande anses bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett
år. Därutöver finns i 2 kap. SofL särskilda bestämmelser för när vissa
personkategorier i andra fall skall anses bosatta i Sverige. Enligt punkten
2 far även tid då en person före bosättningen i Sverige oavbrutet vistats
här efter att ha ansökt om uppehållstillstånd räknas.
4§
Denna paragraf medger att den som beviljas uppehållstillstånd i Sverige
som flykting eller skyddsbehövande i övrigt som försäkringstid även far
tillgodoräkna sig del av tid från det tidigare hemlandet. Bestämmelsen
motsvarar vad som gäller för förtidspension i 5 kap. 7 § AFL.
För biståndsarbetare m.fl. gäller enligt 2 kap. 4 § SofL att de alltjämt an-
ses bosatta i Sverige när dc lämnar landet för arbete för arbetsgivarens
räkning. Som framgår av 3 § ovan får dessa räkna denna tid som försäk-
ringstid. Enligt den nu aktuella paragrafen gäller doek den begränsningen
att om personen i fråga under den tid han eller hon varit utsänd tjänat in
invalidpension i det andra landet far han eller hon inte tillgodoräkna sig
den tiden som försäkringstid. Bestämmelsen motsvarar i princip 3 kap.
4§ lagen (1998:702) om garantipension i dess lydelse fr.o.m. den
1 januari 2003.
Metoden att beräkna framtida försäkringstid för garantiersättning mot-
svarar med några redaktionella ändringar den som gäller för beräkning av
framtida bosättningstid för folkpension i form av förtidspension i 5 kap.
9 § i dess nuvarande lydelse.
Prop. 2000/01:96
186
Faktisk försäkringstid far tillgodoräknas en försäkrad från och med 16-
årsåret till och med försäkringsfallet. Framtida försäkringstid beräknas
som en andel av den faktiska försäkringstiden. En konsekvens av detta
sätt att räkna försäkringstid vore, om ytterligare bestämmelser inte fanns,
att en försäkrad vars försäkringsfall inträffat innan försäkringstid kunnat
börja räknas aldrig skulle kunna få någon sjuk- eller aktivitetsersättning.
För att förhindra en sådan icke önskvärd konsekvens har i denna paragraf
införts en bestämmelse som innebär att om försäkringsfallet inträffat före
det år en försäkrad fyllde 18 år skall, om han eller hon är svensk
medborgare, hela tiden från och med 16 till och med 64 år räknas som
försäkringstid. Hänsyn skall dock inte tas till tid då den försäkrad efter
fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av
försäkringstid enligt 3-5 §§. För utländska medborgare gäller mot-
svarande under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan
minst fem år. Paragrafen som i princip motsvarar nuvarande 5 kap. 10 §
har införts efter Lagrådets granskning. Det innebär att följande
paragrafers numrering har förskjutits i förhållande till lagrådsremissens
förslag.
Garantiersättningen är konstruerad som en utfyllnad till den inkomstre-
laterade ersättningen upp till en viss garantinivå. För försäkrade som har
rätt till sjukersättning motsvarar garantinivån för år räknat 2,4 gånger
prisbasbeloppet.
Garantinivån för aktivitetsersättning, till skillnad för den som gäller sjuk-
ersättning, varierar beroende på den försäkrades ålder. Till och med
månaden före den månad den försäkrade fyller 21 år motsvarar garanti-
nivån 2,10 gånger prisbasbeloppet. Därefter höjs nivån med 0,05 gånger
prisbasbeloppet varje tvåårsintervall upp till 30 års ålder.
Denna bestämmelse motsvarar vad som i dag gäller för folkpension i
form av förtidspension och även för garantipension i det reformerade
ålderspensionssystemet. Den har kommit till för att undvika att andelsbe-
räknad ersättning ges ut med alltför små belopp. Till följd av samman-
läggningsregeln i artikel 45 i förordningen (EEG) nr 1408/71 kommer
den som har försäkringstid från andra länder inom EU/EES dock att få
räkna med den tiden för att uppnå de tre kvalifikationsåren. En förut-
sättning för en sådan sammanläggning är emellertid att den försäkrade
kunnat tillgodoräknas minst ett år med försäkringstid i Sverige.
Till följd av garantiersättningens funktion som utfyllnadsförmån är ut-
gångspunkten för beräkning av denna ersättning sjukersättningens eller
aktivitetsersättningens huvudförmån, den inkomstrelaterade ersättningen.
Denna princip anges i första stycket av förevarande paragraf. Här anges
även att det är den inkomstrelaterade sjukersättningen före samordning
med eventuell yrkesskadelivränta som avses.
Prop. 2000/01:96
187
I paragrafens andra stycke anges att med inkomstrelaterad sjukersättning
oeh aktivitetsersättning likställs i detta sammanhang liknande utländsk
ersättning som inte är av utfyllnadskaraktär. De särskilda frågeställningar
som uppkommer vid beräkning av garantiersättning när den försäkrade
har varit försäkrad enligt flera länders lagstiftningar inom EU/EES redo-
visas i avsnitt 17.
1 denna paragraf anges hur garantiersättningen beräknas. Garantiersätt-
ningen är konstruerad som cn utfyllnad till den inkomstrelaterade ersätt-
ningen upp till en garantinivå. Storleken på garantiersättningen är alltså
beroende av hur stor den inkomstrelaterade ersättningen är såsom denna
anges i 11 §. För den som helt saknar inkomstrelaterad ersättning mot-
svarar hel garantiersättningen garantinivån. Om den försäkrade har rätt
till hel inkomstrelaterad förmån men så låg sådan att den understiger
garantinivån, utgör garantiersättningen ett belopp motsvarande skillnaden
mellan den inkomstrelaterade ersättningen och garantinivån.
I tredje stycket anges i förtydligande syfte att en minskning av garanti-
nivån med inkomstrelaterad ersättning görs först sedan denna avkortats
enligt 13 §.
Paragrafens andra stycke har justerats i språkligt hänseende efter
Lagrådets granskning.
Rätten till garantiersättning är beroende av försäkringstid som beräknas
enligt 2 - 7 §§. I 10 § anges vidare att det krävs minst tre års tillgodoräk-
nad försäkringstid för att garantiersättning skall utges. För att den försäk-
rade skall vara berättigad till oavkortad garantiersättning krävs att antalet
år med försäkringstid som enligt detta kapitel kan tillgodoräknas honom
eller henne uppgår till minst 40. I annat fall görs enligt denna paragraf cn
avkortning av garantinivån till så stor andel som svarar mot förhållandet
mellan det antal år som kan tillgodoräknas den försäkrade och talet 40.
Därefter sker som nämnts under 12 § en reducering med hänsyn till stor-
leken på den inkomstrelaterade ersättningen. Som exempel kan nämnas
att om den försäkrade kan tillgodoräknas 20 år med försäkringstid inne-
bär detta att garantiersättningen beräknas genom att garantinivån avkor-
tas till 20/40 av 2,4 gånger prisbasbcloppet. Den på detta sätt avkortade
garantinivån minskas därefter med 100 procent av den inkomstrelaterade
ersättningen som denna anges i 11 §.
1 paragrafen anges hur beräkningen av garantiersättning sker för den som
har rätt till partiell ersättning enligt 7 kap. 2 §. Beräkningen skall ske så
att det först beräknas vad hel garanti ersättning skulle ha blivit om rätt till
sådan hade förelegat. Därefter sker andelsbcräkningen. Om den försäk-
rade inte kan tillgodoräknas en försäkringstid om 40 år för garanti ersätt-
ning och garantiersättningen därför enligt 13 § skall avkortas i förhållan-
de till antalet 40-dclar, skall sådan avkortning ske först och andclsbcräk-
ningen därefter.
Prop. 2000/01:96
188
16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och aktivitetsersättning
m.m.
I denna paragraf i dess nuvarande lydelse finns bestämmelser om hur en
prövning av en försäkrads rätt till förtidspension och särskild efterlevan-
depension initieras. Det kan ske genom att den försäkrade ansöker om
förmånen. Vidare finns en möjlighet för försäkringskassan att på eget
initiativ byta ut vissa sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension eller
sjukbidrag. Om ett sådant utbyte skett till sjukbidrag ankommer det där-
efter på den försäkrade att ansöka om att fa ytterligare perioder med
sjukbidrag. I tredje stycket finns emellertid en bestämmelse som ger för-
säkringskassan möjlighet att förlänga tiden för sjukbidrag utan att någon
ansökan gjorts. Avsikten med bestämmelsen är att förhindra att det upp-
står en lucka i utbetalningen till den försäkrade när denne t.ex. på grund
av han eller hon saknar sjukdomsinsikt underlåter att ansöka om förnyat
sjukbidrag. Slutligen finns i ljärde stycket en bestämmelse om ersättning
för vissa kostnader för läkarundersökning m.m.
De ändringar som gjorts i paragrafen innebär endast att den i stället för
att gälla pensionsförmåner skall gälla för sjukersättning och aktivitetser-
sättning. Därutöver har bestämmelser som gäller särskild efterlevande-
pension tagits bort, här liksom i flera av de följande paragraferna.
Motsvarande reglering återfinns i stället i lagen (2000:462) om införande
av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till
barn. Dessutom har några språkliga ändringar gjorts.
I denna paragraf anges att som villkor för rätt till förtidspension och sär-
skild efterlevandepension far anges att den försäkrade skall underkasta
sig vissa former av medicinsk utredning m.m. Bestämmelsen komplette-
rar utredningsbestämmelsen i 7 kap. 3 b §. Ändringarna som gjorts i
paragrafen innebär en begreppsmässig anpassning till sjuk- och aktivi-
tetsersättningen som är de enda förmåner bestämmelsen skall vara
tillämplig på.
Paragrafen behandlar vissa bestämmelser om utbetalning av pensions-
förmåner. Bestämmelsen har omarbetats för att gälla sjuk- och aktivitets-
ersättning.
I denna paragraf finns bestämmelser om från när förtidspension och
sjukbidrag jämte vissa andra pensionsförmåner kan utges. Den grund-
läggande principen är att ersättning skall utges från och med den månad
då rätten till förmånen inträtt, dvs. den månad pensionsfallet har inträffat.
I de fall då en sjukförsäkringsförmån på försäkringskassans initiativ bytts
ut mot förtidspension eller sjukbidrag utges emellertid inte ersättningen
förrän månaden näst efter den då beslutet om pension meddelades. I de
fall pensionsärendet initieras genom ansökan kan ersättning betalas ut
tidigast från tre månader före ansökningsmånaden. Dessa bestämmelser
har innehållsmässigt behållits oförändrade med endast en begrepps-
Prop. 2000/01:96
189
mässig anpassning till sjuk- och aktivitetsersättningen som är de enda Prop. 2000/01:96
förmåner paragrafen skall omfatta. Vad som anges i paragrafen om
efterlevandepension har därför också tagits bort.
6§
Paragrafen som reglerar vad som gäller vid ändring av pension har endast
anpassats för att gälla sjuk- och aktivitetsersättning.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om indragning eller minskning
av förtidspension när den försäkrades arbetsförmåga förbättrats. Paragra-
fen har nyligen ändrats genom tillförandet av cn presumtionsregel för
bedömningen av cn sådan förbättring (jmf. prop. 1999/2000:4) samt an-
passats till systemet med vilande förtidspension. Paragrafen har nu an-
passats begreppsmässigt för att gälla sjuk- och aktivitetsersättning.
Vidare har ett nytt tredje stycke införts. I detta anges att aktivitetser-
sättning inte far dras in eller minskas på grund av att den försäkrade del-
tar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 5 §. Denna bestämmelse har in-
förts för att inte riskera att den som deltar i sådana aktiviteter på grund
därav skall kunna anses ha större arbetsförmåga än vad som förutsatts i
beslutet om aktivitetsersättning.
Paragrafen har kommit till i samband med systemet för vilande förtids-
pension, se 14-18 §§. Den har endast anpassats begreppsmässigt för att
gälla sjuk- och aktivitetsersättning.
Paragrafen reglerar skyldigheten för cn försäkrad att utan oskäligt dröjs-
mål anmäla till försäkringskassan om förbättring av arbetsförmågan in-
trätt. Sanktionen mot underlåtenhet av sådan anmälan är indragning eller
nedsättning av förtidspensionen. Paragrafen har ändrats från att gälla
förtidspension till att gälla sjuk- och aktivitetsersättning. Vidare har vad
som sägs om efterlevandepension tagits bort.
Paragrafen har ändrats för att endast gälla för sjuk- och aktivitetsersätt-
ning.
Dessa paragrafer reglerar det nyligen införda systemet för vilande för-
tidspension (jmf. prop. 1999/2000:4). Detta system skall även gälla vid
sjukersättning och aktivitetsersättning. I 16 § har ett tredje stycke införts
med innebörden att aktivitetsersättning kan vilandeförklaras ända till
utgången av perioden med sådan ersättning utan att rätten till ersättning
kan ifrågasättas på grund av att den försäkrade provar på att arbeta. För
sjukersättningens del är motsvarande tidsperiod begränsad till tolv
månader.
190
17 kap. Om sammanträffande av förmåner m.m.
Prop. 2000/01:96
Paragrafen som bl.a. handlar om samordning av förmåner vid retroaktiv
utbetalning anger i sitt tredje stycke att för minskning av förtidspension
med s.k. yrkesskadelivränta gäller 2 §. Ordet förtidspension har bytts ut
mot sjukersättning.
Bestämmelsen motsvarar genom ändringen i huvudsak nuvarande sam-
ordningsbestämmelse som gäller när förtidspension och s.k. yrkes-
skadelivränta utges samtidigt. Samordningen skall ske på så sätt att sjuk-
ersättning i form av inkomstrelaterad ersättning och garantiersättning
minskas med tre Värdedelar av den livränta som överstiger en sjättedels
prisbasbelopp. Reduceringen skall i första hand göras på garantiersätt-
ningen. I likhet med nuvarande regler föreslås en bestämmelse om att
den försäkrade alltid skall ha rätt till ett visst minsta belopp av sjuker-
sättning. Detta belopp bör för att motsvara nuvarande nivå för månad
räknat vara 5 procent av prisbasbeloppet.
Paragrafen behandlar endast samordning mellan sjukersättning och
yrkesskadelivränta. Att någon motsvarande samordning inte kommer i
fråga för aktivitetsersättning beror på att den personkrets som kan upp-
bära sådan ersättning har för låg ålder för att kunna ha omfattats av reg-
lerna i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Denna lag upphörde
att gälla den 1 juli 1977.
I förhållande till lagrådsremissens förslag har även, på Lagrådets in-
rådan, vissa redaktionella förändringar gjorts i förtydligande syfte.
18 kap. Om allmänna försäkringskassor
I paragrafen har, förutom namnändringar, införts en bestämmelse om
garantiersättning av motsvarande innebörd som den som enligt para-
grafen inskränker socialförsäkringsnämnds beslutskompetens i förtids-
pensionsärenden. Således skall nämndens beslut inte omfatta en prövning
av förutsättningarna för och storleken av garantiersättning med tillämp-
ning av reglerna om försäkringstid.
20 kap.
Denna paragraf innehåller en reglering av när ersättning enligt AFL far
dras in eller sättas ned. Paragrafens andra stycke behandlar denna åtgärd
vid en vägran utan giltig anledning att genomgå behandling, utredning
och rehabilitering som, för förtidspensionärer, avses i 7 kap. 3 b §. Sådan
indragning eller nedsättning av pensionen kan i dessa fall göras tills vida-
re. Om den försäkrade därefter ändrar sig och påbörjar den beslutade åt-
gärden kan pensionen börja betalas ut igen. Denna reglering föreslås att i
stället för förtidspension gälla sjuk- och aktivitetsersättning. Därutöver
tas motsvarande bestämmelse om särskild efterlevandepension bort.
191
Ändringen innebär endast att ordet förtidspension byts ut mot sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning.
1. 1 denna punkt anges tidpunkten för ikraftträdandet av dc nya bestäm-
melserna om sjukersättning och aktivitetsersättning. Överväganden kring
ikraftträdandetidpunkten har redovisats i avsnitt 18.1. Vidare anges att de
nya bestämmelserna även skall gälla i fall då rätten till sjukersättning
eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat före
ikraftträdandet, om inte annat följer av övriga övergångsbestämmelser.
Bestämmelsen har bl.a. funktionen att säkerställa att sjuk- eller aktivi-
tetsersättning skall kunna beviljas när pensionsfallet inträffat före ikraft-
trädandet men ansökan eller beslut kommer så sent efter ikraftträdandet
att ersättning inte avser tid före den tidpunkten.
2. Bestämmelsen innebär bl.a. att det är den tid ersättningen avser som
avgör vilka bestämmelser som skall tillämpas. Om någon del av ersätt-
ningen avser tid före januari 2003 skall således förmånen beräknas enligt
dc äldre bestämmelserna om förtidspension.
3. Genom denna bestämmelse kommer pensionsgrundande belopp av
förtidspension som beräknats för en försäkrad före ikraftträdandet kunna
dels ge rätt till inkomstrelaterad ersättning i sig, dels kunna användas vid
beräkning av bruttoårsinkomst. Bestämmelsen tar sikte på fall där en för-
säkrad tidigare under ramtiden uppburit förtidspension men upphört med
detta och för vilken efter ikraftträdandet ett nytt försäkringsfall inträffar.
4. Försäkringstid för garantiersättning motsvaras av äldre bestämmel-
ser om bosättningstid för folkpension. Bestämmelsen anger att för tid för
ikraftträdandet skall med försäkringstid avses sådan bosättningstid.
5. Vid ikraftträdandet av dc nya bestämmelserna kommer det att finnas
ett stort antal, över 400 000, personer som uppbär förtidspension eller
sjukbidrag. 1 avsnitt 12 har redovisats en modell för hur dessa förmåner
skall omvandlas till sjukersättning vid ikraftträdandet. I denna punkt an-
ges den grundläggande principen för denna omvandling. Förtidspension
eller sjukbidrag som cn försäkrad hade rätt att uppbära för december
2002 och som han eller hon alltjämt i januari 2003 skulle haft rätt att
uppbära om äldre bestämmelser fortfarande hade tillämpats, skall vid
ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel sjukersättning
respektive hel tidsbegränsad sjukersättning.
Att samma grad av ersättning skall utges efter omvandlingen som före
innebär bl.a. att de som övergångsvis har två tredjedels förtidspension får
behålla den graden tills en förändring av nedsättningen av arbetsför-
mågan föranleder något annat.
Tidsbegränsad sjukersättning efter omvandling skall omfatta samma
tid som bestämts för sjukbidraget. Förtidspension skali omvandlas till
sjukersättning oavsett den försäkrades ålder. För en försäkrad som är
född 1984 eller senare och som hade rätt att uppbära sjukbidrag för
december 2002 får tidsbegränsad sjukersättning beviljas även för längre
tid än vad som bestämts för sjukbidraget, dock inte längre än till och med
juni månad det år då han eller hon fyller 19 år.
Prop. 2000/01:96
192
I övrigt gäller vad som föreskrivs om förtidspension i övergångs- Prop. 2000/01:96
bestämmelserna även för sjukbidrag.
6. Tilläggspension i form av förtidspension grundas på de inkomster
som den försäkrade har haft före förtidspensioneringen. I regel påverkas
storleken av tilläggspensionen i hög grad av de två högsta inkomsterna
under en tidsrymd om fyra år före pensionsfallet. Även andra inkomster
som kan ligga långt tillbaka i tiden påverkar i regel också beräkningen.
Beräkningen skiljer sig därmed avsevärt från beräkningen av antagande-
inkomsten för sjuk- och aktivitetsersättning. Tilläggspensionen utgör
dock den inkomstrelaterade ersättningen i nuvarande system och skall
därför enligt denna punkt omvandlas till inkomstrelaterad sjukersättning.
7. I denna punkt beskrivs närmare hur omvandlingen av tilläggspen-
sion i form av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning skall gå
till. Den inkomstrelaterade sjukersättningen beräknas på en antagandein-
komst. För omvandlingen av tilläggspensionen inom förtidspensione-
ringen till inkomstrelaterad sjukersättning krävs således att en antagan-
deinkomst fastställs. Därefter kan de omvandlade tilläggspensionerna
fortsättningsvis behandlas på samma sätt som de nybeviljade inkomst-
relaterade sjukersättningarna.
Tilläggspensionen grundas på medeltalet av de femton högsta pen-
sionspoäng eller - om den försäkrade tillgodoräknats endast ett lägre an-
tal - det antal som tillgodoräknats den försäkrade. Medelpensions-
poängen grundas följaktligen på genomsnittet av den försäkrades in-
komster. Pensionspoäng fastställs dock endast på de inkomster som över-
stiger ett prisbasbelopp. Det innebär att ett prisbasbelopp måste läggas
till den inkomst som kan räknas fram med hjälp av medelpensions-
poängen för att den skall kunna sägas motsvara den genomsnittliga in-
komst som bör utgöra antagandeinkomsten efter omvandlingen.
Om den försäkrade inte har tillgodoräknats 30 år med pensionspoäng
skall tilläggspensionen avkortas och utges med så stor andel som svarar
mot antalet år med pensionspoäng. För att anpassa även den inkomst-
relaterade sjukersättningen till denna avkortning måste antagandein-
komsten reduceras i motsvarande omfattning. Antagandeinkomsten redu-
ceras med en andel som svarar mot det antal pensionspoängår som tillgo-
doräknats i förhållande till talet trettio. Genom att på detta sätt reducera
antagandeinkomsten kan denna i fortsättningen ligga till grund för beräk-
ningen av den nya inkomstrelaterade sjukersättningen utan ytterligare
anpassning.
8. Skillnaden i nettoutfallet mellan en inkomstrelaterad sjukersättning
som grundas på en antagandeinkomst beräknad enligt punkten 7 samt, i
förekommande fall, en garantiersättning som beräknas enligt 9 kap. och
förtidspensionen beräknad enligt dagens regler förklaras i huvudsak av
effekterna av den skatteförmån som ligger i det särskilda grundavdraget
(SGA). För att de förtidspensionärer som far sina förtidspensioner
omvandlade till inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning
skall fa samma nettoersättning även efter omvandlingen måste skillnaden
mellan förtidspensionen beräknad enligt dagens regler och den
omvandlade sjukersättningen räknas fram för att korrigera den
sammantagna sjukersättningen efter omvandlingen. Denna korrigering
eller justering görs med hjälp av ett justeringsbelopp. Detta räknas i
princip fram som en skillnad mellan den tidigare utgivna förtids-
7 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 96
pensionen, uppräknad med bruttovärdet av SGA för den enskilde försäk-
rade vid den kommunalskatt som gäller för denne vid omvandlings-
tidpunkten, och den nya sjukersättningen. Beräkningen är komplicerad
och innefattar omvandling av en skatteförmån till en bruttoförmån.
Grundskyddet i det nuvarande ersättningssystemet uppräknat med
bruttovärdet av SGA utgör därvid det omvandlade grundskyddet eller en
beräkningsmässig garantiersättning. Metoden är ingående beskriven i
avsnitt 12.6. Den använda metoden medför också att ersättningsregler
som sammanhänger med utformningen av folkpension och pensions-
tillskott i nuvarande system och som inte kommer att ha någon
motsvarighet i det föreslagna ersättningssystemet påverkar den totala
ersättningen även efter omvandlingen så att nettoersättningen blir
densamma såväl före som efter omvandlingen.
Ett justeringsbelopp som kommer att utgöra ett tillägg till sjukersätt-
ningen behandlas i allt väsentligt som garantiersättning. Detta innebär
bl.a. att det blir cn bosättningsbaserad förmån. Däremot kan det inte re-
duceras mot yrkeskadelivräntan vid omvandlingen eftersom justerings-
bcloppet utgör resultatet av en jämförelse mellan ersättningar från
respektive system.
De negativa justeringsbelopp som uppstår sammanhänger så gott som
uteslutande med dels nivån på kommunalskatten för den enskilde försäk-
rade, dels att den nya enhetliga garantinivån ger högre ersättning än
dagens grundskydd för gifta. Eftersom garantiersättningen utgör en ut-
fyllnad till den inkomstrelaterade sjukersättningen är det naturligt att av-
räkningen sker i första hand på garantiersättningen.
Ett positivt justcringsbelopps reala storlek över tiden behålls
oförändrad genom att beloppet anknyts till prisbasbeloppet och räknas
om vid förändringar av detta. Någon motsvarande indexering föreslås
inte för negativa justeringsbelopp.
9—11. Till grund för framtagandet av den bcräkningsmässiga garantier-
sättningen ligger en bruttoersättning som består av dc förmåner som på-
verkar SGA. dvs. folkpension, pensionstillskott, tilläggspension (med
avdrag för eventuell yrkesskadelivränta) samt utbetald arbetsskadeiiv-
ränta. Denna faktiska bruttoersättning höjs med bruttovärdet av SGA i
förhållande till värdet av det vanliga grundavdraget vid den kommunal-
skatt som gäller eller skall gälla för den försäkrade vid utgången av 2002.
Denna omvandlade bruttoersättning korrigeras därefter med avseende på
skillnaderna i grundavdraget mellan den högre nivå som SGA-kompen-
sationen gett och den ursprungliga nivån.
Den bcräkningsmässiga garantiersättningen är vad som därefter åter-
står sedan den inkomstrelaterade sjukersättning som den försäkrade har
rätt till i det nya systemet och eventuellt förekommande utbetald arbets-
skadeiivränta dragits av.
Yrkesskadelivränta reducerar i det nuvarande systemet i första hand
tilläggspensionen. I det föreslagna systemet kommer yrkesskadelivräntan
att i första hand reducera garantiersättningen. Genom att yrkesskadeiiv-
räntan reducerar tilläggspensionen kommer den att påverka storleken av
SGA-kompensationen, dvs. justeringsbeloppet. Yrkcsskadclivräntans
effekt på SGA före omvandlingen fastställs därmed en gång för alla.
Denna effekt kvarstår även om yrkesskadelivräntan jämkas med avseen-
de på invaliditetsgraden. Eftersom yrkesskadelivräntan efter sådan jämk-
Prop. 2000/01:96
194
ning kommer att påverka sjukersättningens storlek enligt de föreslagna
nya samordningsbestämmelser saknas det anledning att vidta någon änd-
ring av det vid omvandlingen fastställda justeringsbeloppet.
12. I de beräkningar som skall göras enligt punkterna 9-11 ingår
kommunalskattesatsen för inkomståret 2002 som en komponent. Därvid
skall användas den avgifts- och skattesats som följer av den skattetabell
som beslutats tillämplig för den försäkrade detta inkomstår. Har skatte-
myndigheten inte fattat något beslut om tillämplig skattetabell för en för-
säkrad, t.ex. på grund av att han eller hon har F-skattsedel, far man i
stället simulera ett sådant beslut genom att med ledning av folkbok-
föringsuppgifter för den 1 november 2001 bedöma vilken skattetabell
som hade varit tillämplig för den försäkrade.
13-14. Justeringsbeloppet i kombination med den enhetliga garanti-
nivån utgör SGA-kompensationen för den enskilde försäkrade. För för-
säkrade som är bosatta utomlands och far förtidspension som beskattas
enligt bestämmelserna i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta (SINK) kommer någon SGA-kompensation inte ifråga. Med an-
ledning av detta sker beräkningen av den omvandlade bruttoersättningen
på annat sätt för denna grupp försäkrade än för dem som är obegränsat
skattskyldiga enligt inkomstskattelagen. Till summan av de faktiska er-
sättningarna läggs här i stället bruttovärdet av skatteförmånen, dvs.
skattebefrielsen enligt SINK på folkpensionen och en del av pensionstill-
skottet. I övrigt sker beräkningen av justeringsbeloppet på samma sätt
som för dem som är obegränsat skattskyldiga i Sverige. För dem som är
bosatta utomlands och på grund av dubbelbeskattningsavtal inte skall
betala skatt på sina socialförsäkringsförmåner i Sverige innebär omvand-
lingsformeln att den omvandlade bruttoersättningen är samma som
bruttoersättningen. Bestämmelsen i punkten 14 har omformulerats i
enlighet med vad Lagrådet anfört.
15. Justeringen av ersättningar med anledning av omvandlingen syftar
till att ge den försäkrade en så oförändrad nettoersättning efter omvand-
lingen som möjligt. Vid efterföljande händelser som innebär förändringar
av grunderna för den ersättning som den försäkrade uppbär finns inte
längre skäl att justera ersättningen. Således anges i denna punkt att sjuk-
ersättning inte längre skall justeras om ersättningen skall utges med en
annan kompensationsgrad än tidigare, om samordning med yrkesskade-
och arbetsskadeiivränta skall ske i annan omfattning och slutligen om en
försäkrad som beskattas enligt SINK, eller inte beskattas alls i Sverige,
genom hemflyttning blir obegränsat skattskyldig här.
Förslaget innebär att rubriken till lagen samt dess paragrafer (1-3 §§)
anpassas till det reformerad försäkringssystemet genom att orden förtids-
pension och sjukbidrag byts ut mot orden sjukersättning och aktivitets-
ersättning.
Prop. 2000/01:96
195
1 denna paragraf anges dc förutsättningar som skall vara uppfyllda för att
en försäkrad skall ha rätt till handikappersättning. I första stycket har
åldersgränsen för när handikappersättning tidigast kan uppbäras höjts
från 16 år till juli månad det år den försäkrade fyller 19 år. Detta är cn
konsekvens av att vårdbidrag skall kunna utges till och med juni månad
detta år. Tidpunkten för handikappersättningen är också densamma som
den från vilken aktivitetsersättning tidigast kan uppbäras.
Bedömningen av behovet av handikappersättning sker med beaktande av
bl.a. vilka pensionsförmåner som den försäkrade har. Paragrafen har änd-
rats i det avseendet att vad som enligt nuvarande regler gäller förtidspen-
sion framdeles skall gälla för sjukersättning och aktivitetsersättning.
Vårdbidraget utgör cn ersättning till en försäkrad förälder för vård av
bam under 16 år om bamet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning
eller annat funktionshinder under minst sex månader är i behov av vård.
Även merkostnader till följd av barnets sjukdom eller funktionshinder
kan ersättas. Av skäl som utvecklats i avsnitt 11 föreslås att gränsen för
hur länge vårdbidrag kan uppbäras skall höjas till att motsvara den tid-
punkt då rätten för den unge att uppbära aktivitetsersättning inträder, dvs.
vid utgången av juni månad det år då han eller hon fyller 19 år. Även
ändringen i paragrafens andra stycke är en konsekvens av detta.
Ändringen är cn följd av den höjda åldersgränsen för rätt att uppbära
vårdbidrag.
Paragrafen anger hur avrundning skall ske beträffande vissa förmåner när
ersättningsbeloppet för handikappersättning och vårdbidrag beräknas för
viss månad. Paragrafen har ändrats genom att ordet förtidspension bytts
ut mot sjukersättning och aktivitetsersättning. Vad gäller övriga förmåner
som regleras i nuvarande lydelse har dc här tagits bort eftersom
motsvarande avrundningsbestämmelsc finns i var och cn av de för dessa
förmåner aktuella lagarna.
1. Lagen träder i kraft den 1 januari 2003, dvs. samtidigt som de nya be-
stämmelserna om sjukersättning och aktivitetsersättning.
2. Åldersgränsen för rätt att tidigast fa handikappersättning har enligt
5 § lagförslaget höjts från 16 år till juli månad det år den försäkrade
fyller 19 år. Denna övergångsbestämmelse medför att dc som vid ikraft-
trädandet har handikappersättning men inte har uppnått det nya ålders-
Prop. 2000/01:96
196
kravet ändå far behålla förmånen. Bestämmelsen har på inrådan av
Lagrådet gjorts om i förhållande till motsvarande bestämmelse i det till
Lagrådet remitterade förslaget.
3. Enligt denna övergångsbestämmelse kan föräldrar inte heller efter
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna få vårdbidrag om deras barn
får förtidspension eller sjukbidrag som omvandlas till sjukersättning.
Liksom punkten 2 har bestämmelsen omformulerats i enlighet med vad
Lagrådet anfört.
Förtidspension som grundar sig på ATP-poäng ger enligt nuvarande reg-
ler ålderspensionsrätt. Sådan pensionsrätt fastställs årligen som ett pen-
sionsgrundande belopp som beräknas på antagandeinkomsten. I för-
arbetena till lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension anges
att denna ordning utgör ett provisorium i avvaktan på en reformering av
förtidspensioneringen (prop. 1997/98:151, s. 203 ff.). De i denna propo-
sition föreslagna reglerna för beräkning av ålderspensionsrätt för in-
komstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning
anknyter i högre grad till den reformerade ålderspensioneringens syste-
matik än vad nuvarande regler gör i det att den del av ersättningen som
betalas ut till den försäkrade kommer att behandlas som andra inkomster
av anställning. Det innebär att denna utbetalade del utgör pensions-
grundande inkomst. Emellertid måste pensionsrätten på sjuk- och
aktivitetsersättning även fortsättningsvis till viss del beräknas på en fiktiv
inkomst för att den försäkrade skall erhålla en pensionsrätt som svarar
mot de inkomster som bortfallit på grund av försäkringsfallet. Denna del
som framräknas som skillnaden mellan antagandeinkomsten, reducerad
med ett belopp som motsvarar en tänkt pensionsavgift på denna, och den
utbetalda ersättningen utgör ett pensionsgrundande belopp. Till följd av
det förändrade sättet att beräkna ålderspensionsrätt på de aktuella ersätt-
ningarna har även nya regler om samordning av pensionsrätter behövt
införas för de fall då sjuk- eller aktivitetsersättning är samordnad med
livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
1 denna paragraf anges de socialförsäkringsersättningar m.m. som skall
anses vara pensionsgrundande inkomster av anställning. Som närmare
beskrivits i avsnitt 13 föreslås för närvarande att det endast är den in-
komstrelaterade sjuk- och aktivitetsersättningen som skall grunda ålders-
pensionsrätt. Sådan ålderspensionsrätt tillgodoräknas på ett underlag som
utgörs av antagandeinkomsten efter avdrag för vad som på en sådan in-
komst skulle ha betalts som allmän pensionsavgift, dvs. sju procent av
inkomsten. Den utbetalda ersättningen, vilken motsvarar 64 procent av
antagandeinkomsten, utgör pensionsgnindande inkomst. Till paragrafens
uppräkning av förmåner har således inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning lagts. Den del av ålderspensionsrätten som överstiger
Prop. 2000/01:96
197
den faktiskt utbetalda ersättningen utgör en fiktiv inkomst och behandlas Prop. 2000/01:96
som sådan som ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap.
1 dc fall sådan förtidspension som ger pensionsrätt och livränta enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring beviljas samtidigt för för-
fluten tid skall det anses som om förtidspensionen betalats ut före liv-
räntan. Denna samordningsbestämmelse som finns i paragrafens andra
stycke har endast anpassats språkligt för att oförändrad gälla de nya in-
komstrelaterade förmånerna.
Bestämmelsen är ny och innebär att arbetsskadeiivränta som är samord-
nad med inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning inte skall vara
pensionsgrundande till den samordnade delen. Pensionsrätten på denna
del tillgodoräknas ju på den andra ersättningen. I 3 kap. 6 § finns cn mot-
svarande bestämmelse beträffande samordning av pensionsrätter av ar-
bctsskadelivränta och pensionsgrundande belopp av sjuk- eller aktivitets-
ersättning.
3 kap.
Detta kapitel innehåller bestämmelser om andra pensionsgrundande be-
lopp än pensionsgrundande inkomst. Som cn provisorisk lösning i
ålderspensionssystemet har ålderspensionsrätt hittills tillgodoräknats på
ATP-grundad förtidspension som pensionsgrundande belopp. Dc nya
reglerna innebär att inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning utgör
pensionsgrundande inkomst till den del ersättningen betalas ut. Pensions-
rätt tillgodoräknas emellertid på hela antagandeinkomsten minskad med
vad som motsvarar allmän pensionsavgift. Den del av pensionsrätten som
således överstiger den utbetalda ersättningen är en fiktiv inkomst. Som
sådan hänförs den enligt systematiken för ålderspensionssystemet till
pensionsgrundande belopp enligt detta kapitel.
1 sin nuvarande lydelse anges att den som för någon del av ett år har upp-
burit ATP-grundad förtidspension skall tillgodoräknas ett pensionsgrun-
dande belopp om inte annat följer av vissa senare paragrafer. Vidare an-
ges att detta endast gäller för försäkrade som under det året har fyllt
högst 64 år. Ändringen av paragrafen innebär, förutom att den i stället för
förtidspension skall gälla sjuk- och aktivitetsersättning. att den åldcrs-
mässiga begränsningen för tillgodoräknande av pensionsrätt upphör. På
Lagrådets inrådan har av pedagogiska skäl införts ett nytt andra stycke
med cn upplysning om att bestämmelser om pensionsgrundande inkomst
med anledning av förmånerna finns i 2 kap.
Paragrafen har ändrats så att i stället för att ange hur beräkningen av pen-
sionsgrundande belopp för förtidspension skall ske, ange hur cn sådan
beräkning skall göras för inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning.
Beräkningen utgår från vad som utgör den totala pensionsrätten för
198
ersättningen, nämligen antagandeinkomsten minskad med ett belopp
motsvarande den allmänna pensionsavgift som skulle ha belöpt på denna
om den varit en pensionsgrundande inkomst av anställning. Det pen-
sionsgrundande beloppet utgör därefter, för varje månad som ersätt-
ningen uppburits, skillnaden mellan en tolftedel av den på nämnda sätt
minskade antagandeinkomsten och den pensionsgnindande inkomsten av
ersättningen.
I andra stycket anges att vid partiell förmån skall antagandeinkomsten
enligt första stycket proportioneras i relation till graden av ersättning.
Tillsammans med bestämmelserna 2 kap. 17 a § har denna paragraf i sin
ändrade lydelse till funktion att förhindra att en försäkrad får för stor to-
tal ålderspensionsrätt i situationer då livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring är samordnad med inkomstrelaterad sjuk- eller
aktivitetsersättning. En princip för denna samordning av pensionsrätter är
att pensionsgrundande inkomst skall tillgodoräknas före pensionsgrun-
dande belopp. Sålunda innebär den samordningsregel som återges i
denna paragraf att pensionsgrundande belopp av sjuk- eller aktivitetser-
sättning tillgodoräknas endast i den utsträckning det överstiger livräntan
efter samordningen.
Till sin ändrade lydelse kompletterar paragrafen vad som gäller för sam-
ordning av pensionsrätt enligt 2 kap 17 § såvitt avser pensionsgnindande
belopp av sjuk- eller aktivitetsersättning.
Paragrafen har endast ändrats så att ordet förtidspension bytts ut mot in-
komstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning.
4 kap.
Det avsnitt i andra stycket som rör ATP-grundad förtidspension har
tagits bort då det är överflödigt i det nya systemet.
Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om till-
godoräknande av pensionspoäng i anledning av ATP-grundad förtidspen-
sion. Med det nya systemet med sjuk- och aktivitetsersättning har be-
stämmelserna inte längre någon funktion. Paragrafen har ändrats genom
att i stället ange att pensionsgnindande belopp av sjuk- och aktivitetser-
sättning skall likställas med pensionsgrundande inkomst vid beräkning
av pensionspoäng enligt 8 §.
5 kap.
I denna paragraf som behandlar det s.k. förvärvsvillkoret har endast ordet
förtidspension bytts ut mot sjukersättning och aktivitetsersättning.
Prop. 2000/01:96
199
6 kap.
Tillägget i paragrafen är betingat av att bestämmelserna om förtidspen-
sion upphör den 1 januari 2003.
12 kap.
Ändringarna innebär endast att ordet förtidspension byts ut mot sjuker-
sättning och att hänvisningen beträffande särskild efterlevandepension
sker till den lag där denna ersättning kommer att regleras fr.o.m. år 2003.
Den som uppbär sådana inkomster som är pensionsgnindande enligt
2 kap. LIP skall enligt bestämmelserna i denna lag betala allmän
pensionsavgift med 7 procent av inkomsten. Vid beräkning av avgiften
bortses från sådana inkomster till den del summan därav överstiger 8,07
förhöjda prisbasbclopp. Avgiften används till finansiering av inkomst-
och tilläggspension enligt LIP samt tilläggspension i form av ålders-
pension enligt AFL.
1 den nya försäkringen för sjukersättning och aktivitetsersättning är den
inkomstrelaterade ersättningen pensionsgnindande. Den utbetalda ersätt-
ningen utgör därvid pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. 5 § 17 LIP.
Som närmare redogjorts för i avsnitt 13.7 föreslår regeringen emellertid
att staten tills vidare skall betala hela den pensionsavgift som belöper på
den inkomstrelaterade ersättningen genom statlig ålderspensionsavgift.
Den här aktuella paragrafen har därför tillförts ett andra stycke i vilket
anges att allmän pensionsavgift inte skall betalas på sådan ersättning.
Statlig ålderspensionsavgift betalas bl.a. på socialförsäkringsförmåner
som är ålderspensionsgrundande. Avgiften motsvarar för flertalet för-
måner endast den del som annars cn arbetsgivare svarar för enligt social-
avgiftslagen (2000:980). På sådana ersättningar betalar den som uppbär
förmånen allmän pensionsavgift på 7 procent av ersättningen. Statlig
ålderspensionsavgift motsvarar även hela avgiften om 18,5 procent på
pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. LIP och sådan del av arbets-
skadeiivränta som på grund av samordning med förtidspension inte be-
talas ut. 1 det reformerade systemet med sjukersättning och aktivitetser-
sättning kommer staten i enlighet med gällande ordning betala 18,5 pro-
cent av den del av den inkomstrelaterade ersättningen som utgör pen-
sionsgrundandc belopp. Därutöver kommer staten, i enlighet med den
provisoriska ordning för avgifter som redovisas i avsnitt 13.7, att även
Prop. 2000/01:96
200
betala hela avgiften om 18,5 procent på den utbetalda ersättningen. Detta Prop. 2000/01:96
framgår av det tillägg som gjorts i paragrafen.
Arbetsskadeiivränta är enligt nuvarande bestämmelser i LIP pensions-
grundande till sitt bruttobelopp. I de fall livräntan är samordnad med
förtidspension måste emellertid pensionsavgiften på den del som på
grund av samordningen inte betalas ut finansieras helt med statlig
ålderspensionsavgift med 18,5 procent. Detta beror på att förtids-
pensionen enligt gällande regler inte är pensionsgrundande inkomst. I
stället beräknas för den ATP-grundade förtidspensionen ett pensions-
gnindande belopp. Vid samordning med arbetsskadeiivränta tillgodo-
räknas ett sådant belopp emellertid endast till den del det överstiger
livräntan före samordning. I det reformerade systemet med sjukersättning
och aktivitetsersättning utgör emellertid den utbetalda inkomstrelaterade
ersättningen pensionsgrundande inkomst. Enligt en i denna proposition
föreslagen ny paragraf i LIP, 2 kap. 17 a §, samordnas pensionsgrundande
inkomst av arbetsskadeiivränta och sjukersättning eller aktivitets-
ersättning på sådant sätt att livräntan inte är pensionsgnindande till den
del den samordnats med sådan ersättning. Någon avgift skall då inte
heller betalas för den samordnade livräntan varför bestämmelsen om
avgift vid samordning mellan livränta och förtidspension kan tas bort.
4 kap.
I paragrafens andra stycke anges i den nuvarande lydelsen att ett beslut
om vilande förtidspension också skall omfatta sådan livränta som enligt
6 kap. 1 § är samordnad med pensionen. Ändringen i paragrafen innebär
endast att motsvarande skall gälla beträffande livränta som är samordnad
med sjuk- eller aktivitetsersättning.
6 kap.
Samordning av sjuk- och aktivitetsersättning och arbetsskadeiivränta
finns beskriven i avsnitt 14.2. Sådan samordning skall ske efter samma
principer som gäller beträffande samordning av förtidspension och sådan
livränta. Således skall arbetsskadelivräntan endast utges till den del den
överstiger den sjuk- eller aktivitetsersättning som helt eller delvis utges
med anledning av samma inkomstförlust som föranlett livräntan.
201
5. Ändringen träder i kraft den 1 januari 2003, samtidigt som de nya
reglerna om sjuk- och aktivitetsersättning i AFL. För förtidspension som
avser tid före ikraftträdandet skall äldre regler om samordning alltjämt
tillämpas.
6. Förtidspension och sjukbidrag som utges vid utgången av år 2002
kommer enligt det förslag som läggs fram i denna proposition att vid
ikraftträdandet av det nya systemet tekniskt omvandlas till sjukersättning.
Vid denna omvandling kommer det särskilda grundavdrag som för-
tidspensionärer har rätt till vid inkomstbeskattningen att ersättas av cn
högre beskattningsbar bruttoersättning. Detta kan vid omvandlingen i
vissa fall när cn försäkrad har arbetsskadeiivränta som är samordnad med
förtidspensionen innebära att nettoersättningen av livräntan blir lägre än
före omvandlingen. För att komma tillrätta med denna effekt anges i
denna punkt att vid samordning mellan sjukersättning som omvandlats
från förtidspension och arbetsskadeiivränta skall utöver den livränta som
överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av cn bruttoförhöjning
som svarar mot skillnaden mellan den utbetalda sjukersättningen i januari
2003 och den förtidspension som skulle ha betalats ut för samma månad
om äldre bestämmelser fortfarande skulle ha varit gällande. Denna
bruttoförhöjning anknyts till prisbasbeloppct och omräknas vid föränd-
ringar av detta och behandlas även i övrigt som garantiersättning enligt 9
kap. AFL. Om samordningsgraden mellan sjukersättningen och arbets-
skadelivräntan förändras efter omvandlingen bortfaller bruttoförhöj-
ningen.
Utöver de ändringar som föranleds av det nya systemet för sjukersättning
och aktivitetsersättning föreslås här vissa ändringar med anledning av
den reformerade cfterlevandepensioneringen. Dessa sistnämna lagförslag
har tidigare ingått i den lagrådsremiss som föregick prop. 1999/2000:91
Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn.
3 kap.
Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning tillhör,
så som närmare beskrivits i avsnitt 6.2.2, enligt systematiken i denna lag
de bosättningsbaserade förmånerna. I denna paragraf har de därför upp-
tagits i förteckningen över förmåner i AFL som cn person som är bosatt i
Sverige är försäkrad för. Garantiersättning har placerats i punkten 3 i
denna förteckning, som i nuvarande lydelse anger folkpension i form av
förtidspension och efterlevandepension beräknad i förhållande till det
antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.
I denna paragraf upptas andra bosättningsbaserade socialförsäkringsför-
måner än sådana som regleras i AFL. Sist i uppräkningen har lagts till de
Prop. 2000/01:96
202
bosättningsbaserade förmånerna enligt lagen (2000:461) om efterlevan-
depension och efterlevandestöd till barn och lagen (2000:462) om
införande av nämnda lag.
Vidare har punkten 2 i paragrafen tagits bort på grund av att lagen
(1969:205) om pensionstillskott upphävs.
Den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen är, som angetts i
avsnitt 6.2.1, till sin karaktär en arbetsbaserad förmån. Den skall därför
upptas i förteckningen i denna paragraf över sådana förmåner. Punkterna
3 och 4 i paragrafens nuvarande lydelse upptar såväl tilläggspension som
ATP-beräknad folkpension i form av förtidspension och efterlevandepen-
sion. Ingen av dessa förmåner kommer att finnas kvar efter utgången av
2002. De nya inkomstrelaterade förmånerna som ersätter förtidspen-
sionen har placerats i punkten 3 och punkten 4 har utgått.
Efterlevandepensionen regleras fr.o.m. 2003 i en egen lag och tas därför
upp i förteckningen i 5 §.
Till förteckningen i denna paragraf över arbetsbaserade förmåner som
regleras i annan lagstiftning än AFL har lagts de inkomstgrundade för-
månerna i lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn sedan dessa har utgått i 4 §.
Försäkringen för arbetsbaserade förmåner upphör enligt huvudregeln att
gälla tre månader efter den dag då arbetet har upphört av någon annan
anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll.
Denna tidsfrist benämns efterskyddstid. Av skäl som närmare redovisats
i avsnitt 6.2.1 bör efterskyddstiden för inkomstrelaterad sjuk- och aktivi-
tetsersättning i stället vara ett år. Denna bestämmelse har tillförts para-
grafens andra stycke.
Hänvisningarna i paragrafens första stycke har ändrats med anledning av
att den inkomstrelaterade sjukersättningen och aktivitetsersättningen inte
som den ATP-grundade förtidspensionen är förmåner som baseras på
intjänade pensionsrättigheter.
I paragrafens nuvarande lydelse anges att en person är försäkrad för in-
tjänande av ålderspensionsrätt om han eller hon har förtidspension som
har beräknats utifrån antagandepoäng. Det kan förekomma att en person
som aldrig genom arbete varit försäkrad för någon arbetsbaserad förmån,
men som har antagandepoängberäknad förtidspension baserad på pen-
sionspoäng för t.ex. vårdbidrag. Utan denna bestämmelse skulle han eller
hon inte vara försäkrad för intjänande av ålderspensionsrätt. I den änd-
rade lydelsen ger bestämmelsen samma skydd för den som uppbär in-
komstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som grundar sig på mot-
svarande förmåner.
Prop. 2000/01:96
203
Ändringen i denna paragraf innebär att den som inte genom arbete är
försäkrad för arbetsbaserade förmåner vid tidpunkten för försäkrings-
fallct ändå skall vara försäkrad för inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitets-
ersättning om lian eller hon då uppbär någon av de i paragrafen uppräk-
nade förmånerna. För fullständighctcns skull har här även lagts till att det
även gäller försäkring för inkomstrelaterad efterlevandepension.
4 kap.
1 paragrafen har gjorts dels en hänvisningsändring med hänsyn till att
bosättningsbaserade cftcrlcvandeförmåner nu regleras i 3 kap. 2 §, dels
den justeringen att ordet pensionsförmåner bytts ut mot ordet förmåner.
Detta för att paragrafen skall tillämpas även på sjuk- och aktivitets-
ersättning i form av garantiersättning, vilka inte är pensionsförmåner.
Då inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning inte är pensionsför-
måner har paragrafen justerats på samma sätt som 2 §.
I denna paragraf som är ny anges att bestämmelserna i kapitlet även
gäller för dc efterlevande eftersom det är den avlidne som är den för-
säkrade vid cftcrlcvandeförmåner.
Prop. 2000/01:96
Som en konsekvens av att den allmänna pensioneringen i form av folk-
pension och ATP upphör vid utgången av år 2002 kommer inte längre
några bestämmelser om pensionstillskott att behövas. Lagen därom upp-
hävs därför i sin helhet.
204
Sammanfattning av departementspromemorian
Sjukersättning i stället för förtidspension - Ersättning
och ålderspensionsrätt vid långvarig eller varkaktig
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan
Ds 2000:39
Inledning
I departementspromemorian lämnas förslag till reformerade regler för
beräkning av ersättning till den som drabbats av medicinskt grundad
långvarig (minst ett år) eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan.
Utgångspunkten för förslagen är de riktlinjer som riksdagen beslutade på
grundval av prop. 1997/98:111 Reformerad förtidspension m.m. (bet.
1997/98:SfUl 1, rskr. 1997/98:237). Propositionen bygger i sin tur på
Förtidspensionsutredningens förslag i betänkandet Ohälsoförsäkringen -
Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166).
Det reformerade förtidspensionssystemet omfattar såväl ett standard-
skydd enligt inkomstbortfallsprincipen (inkomstrelaterad sjukersättning)
som ett grundskydd för dem som inte har haft några förvärvsinkomster
eller endast låga inkomster före det att den medicinskt grundade
arbetsoförmågan inträffade (sjukersättning i form av garantiersättning).
Personkrets
Sjukersättning skall kunna utges till försäkrade i åldern 30 - 64 år vilkas
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en
fjärdedel och där nedsättningen kan anses varaktig eller kan antas bli
bestående i minst ett år. Det innebär att såväl en ersättning beviljad
tillsvidare som en tidsbegränsad ersättning kommer att finnas även i det
reformerade systemet. För yngre försäkrade föreslås ett nytt försäkrings-
system i Ds 2000:40 Aktivitetsersättning - Nytt försäkringsstöd för unga
med långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan.
Bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799), som träder i kraft
den 1 januari 2001, får konsekvenser för i vilka situationer en person
skall anses försäkrad för sjukersättning. Förslaget innebär att omfatt-
ningen av försäkringen anknyter till försäkringsbegreppen som enligt
socialförsäkringslagen gäller för arbetsbaserade respektive bosätt-
ningsbaserade förmåner. Med hänsyn till den inkomstrelaterade sjuker-
sättningens särskilda karaktär föreslås en längre efterskyddstid (ett år) än
vad som gäller exempelvis för sjukpenning.
Inkomstrelaterad sjukersättning
Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall beräknas på grundval av en
antagandeinkomst. Antagandeinkomsten föreslås bli beräknad som
genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomstema som tjänats in av den
försäkrade under en given period, som närmast föregått det år då försäk-
ringsfallet inträffar (ramtiden). Det högsta belopp en bruttoårsinkomst
Prop. 2000/01:96
Bilaga 1
205
kan upptas till vid beräkningen av antagandeinkomst skall doek vara 7,5
förhöjda prisbasbelopp. Inkomstrelaterad sjukersättning föreslås bli
beräknad som 64 procent av antagandeinkomsten.
Bruttoårsinkomstema utgörs av dc pensionsgrundande inkomsterna
enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med
tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år samt
pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats vid förtidspension resp,
sjukersättning.
Ramtidens längd och möjligheten att undanta fler än ett inkomstår med
låga inkomster är mycket väsentlig för nivån på sjukersättningen. Även
antalet inkomster, som direkt skall ligga till grund för beräkning av
antagandcinkomsten, har stor betydelse. Ramtiden bestämmer urvalet
årsinkomster från vilket de inkomster som skall ligga till grund för be-
räkningen av antagandcinkomst skall väljas ut. Vid ramtidens utformning
har bl.a. hänsyn tagits till, intresset av att de inkomster som ligger till
grund för antagandcinkomsten skall vara så aktuella som möjligt, till de
typiska sänkningar av inkomsten som följer vid långvarig sjukdom,
arbetslöshet, barnledighet, studier, uppbyggnad av näringsverksamhet
m.m. samt till den typiska inkomstutvecklingen över livscykeln.
Mot bakgrund av det ovanstående föreslås längden på ramtiden bli
beroende av den försäkrades ålder det år då försäkringsfallet inträffar.
För dem som detta år är 53 år eller äldre är ramtiden fem år. Ramtiden är
6 år när försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade är 50, 51 eller 52
år, 7 år när försäkringsfallet inträffar det år den försäkrade är 47, 48 eller
49 år och 8 år när försäkringsfallet inträffat det år då den försäkrade är 46
år eller yngre.
En väsentlig skillnad mellan inkomstrelaterad sjukersättning och
dagens förtidspension i form av allmän tilläggspension (ATP) är att
beräkningen av inkomstrelaterad sjukersättning i högre grad kommer att
anknyta till det faktiska framtida inkomstbortfallet än vad ATP gör.
Vidare kommer inkomstrelaterad sjukersättning till skillnad från ATP att
beräknas på grundval av den försäkrades hela förvärvsinkomst upp till ett
visst tak och inte enbart på den del av inkomsten som överstiger ett
förhöjt prisbasbelopp.
En annan väsentlig skillnad mellan de två systemen är att den
inkomstrelaterade sjukersättningens storlek inte blir beroende av hur
länge personen varit försäkrad (försäkringstid) och till skillnad mot ATP
blir den därmed inte heller 30-dels beräknad.
Garantiersättning
Den inkomstrelaterade sjukersättningen skall kompletteras med ett
grundskydd för dem som under tiden före försäkringsfallet haft låga
förvärvsinkomster eller saknat sådana inkomster. Garantiersättning skall
kunna betalas ut upp till en garanterad nivå till den som är bosatt i
Sverige och som är försäkrad för sjukersättning i form av garanti-
ersättning både vid tidpunkten för försäkringsfallet och senare.
Garantinivån för hel sjukersättning föreslås för år räknat motsvara 2,4
prisbasbclopp och vara oberoende av den försäkrades civilstånd. För den
som saknar inkomstrelaterad sjukersättning föreslås den årliga
garantiersättningen vid hel arbetsoförmåga uppgå till ett belopp som
Prop. 2000/01:96
Bilaga 1
206
motsvarar garantinivån. För den som har rätt till inkomstrelaterad Prop. 2000/01:96
sjukersättning som understiger garantinivån föreslås den årliga Bilaga 1
garantiersättningen uppgå till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
den årliga inkomstrelaterade sjukersättningen och garantinivån. Med
inkomstrelaterad sjukersättning bör även avses invaliditetsförmån som
utbetalas med stöd av utländsk lag och som inte är av utfyllnadskaraktär.
För den som har rätt till partiell sjukersättning bör garantiersättningen
motsvara den grad av hel sjukersättning som han eller hon har rätt till.
Garantiersättning föreslås bli beroende av den tid personen har varit
försäkrad i Sverige för sjukersättning i form av garantiersättning
(försäkringstiden). För att garantiersättning skall kunna betalas ut skall
den försäkrade ha tillgodoräknats försäkringstid om sammanlagt minst
tre år. För rätt till oavkortad garantiersättning krävs att försäkringstiden
uppgår till minst 40 år. Är försäkringstiden kortare reduceras garanti-
ersättningen med 1/40 för vaije år som saknas. Samma principer som
gäller för beräkning av bosättningstid för rätt till folkpension i form av
förtidspension föreslås gälla även vid beräkningen av försäkringstid för
rätt till garantiersättning.
Omvandling av förtidspension till inkomstrelaterad sjukersättning och
garantiersättning
Personer som vid ikraftträdandet av det nya systemet uppbär ersättning i
form av förtidspension skall få denna omvandlad till inkomstrelaterad
sjukersättning respektive garantiersättning. Omvandlingen föreslås bli en
engångsinsats och den skall i princip kunna göras maskinellt med hjälp
av de uppgifter som finns i Riksförsäkringsverkets register.
Vid omvandlingen anpassas sjukersättningens bruttobelopp så att den
försäkrade i princip far oförändrad nettoersättning. Förtidspension i form
av ATP görs om till antagandeinkomst med hjälp av den medelpensions-
poäng som använts vid beräkningen av ATP. Antagandeinkomsten
erhålls genom att talet ett läggs till medelpensionspoängen och summan
därefter multipliceras med det prisbasbelopp som fastställts för år 2003.
Den inkomstrelaterade sjukersättningen föreslås utgöra 64 procent av
antagandeinkomsten.
För den vars inkomstrelaterade sjukersättning understiger garantinivån
skall garantiersättningen beräknas till ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan den inkomstrelaterade sjukersättningen och garanti-
nivån (2,4 prisbasbelopp). För den som inte får inkomstrelaterad sjuk-
ersättning beräknas garantiersättningen till ett belopp som svarar mot
garantinivån.
Ett justeringsbelopp reglerar att ersättningen efter skatt blir i princip
oförändrad efter omvandlingen. Beräkningen av justeringsbeloppet utgår
från förhållandena under den sista månaden med ersättning enligt
nuvarande regler. Det innebär bl.a. att den kommunalskattesats och det
civilstånd som gäller vid omvandlingen läggs till grund för beräkningen
och ”fryses”, dvs. senare förändringar i dessa avseenden påverkar inte
ersättningens storlek.
207
Ålderspensionsrätt vid sjukersättning
Den utbetalda inkomstrelaterade sjukersättningen skall utgöra pensions-
grundande inkomst för ålderspension. Den som uppbär hel inkomst-
relaterad sjukersättning skall dock tillgodoräknas ålderspensionsrätt på
hela antagandcinkomsten efter avdrag för ett belopp som motsvarar
allmän pensionsavgift. Vid partiell förmån beräknas ålderspensionsrätten
på motsvarande andel av antagandcinkomsten.
För att hela antagandeinkomsten skall ge rätt till ålderspension skall
skillnaden mellan den del av antagandeinkomsten som utgör underlag för
beräkning av ålderspensionsrätt och den del av utbetald ersättning som
ingår i den pensionsgrundande inkomsten utgöra pensionsgrundande
belopp.
Garantiersättning skall inte grunda rätt till ålderspension. Vid en
sammantagen bedömning har det bedömts att kostnaden för ålders-
pensionsrätt även på garantiersättningen inte ryms inom de ekonomiska
ramarna för ett reformerat förtidspensionssystem.
Ålderspensionsrätt tillgodoräknas den försäkrade fram till dess rätten
till sjukersättning upphör, längst till den månad då den försäkrade fyller
65 år.
Förtidspension som omvandlats till sjukersättning skall ge ålders-
pensionsrätt på ett sätt som svarar mot vad som gäller för nybeviljade
sjukersättningar.
Staten skall betala hela avgiften till ålderspensionssystemet genom cn
statliga ålderspensionsavgift på 18,5 procent beräknad på underlaget för
ålderspensionsrätten i avvaktan på att den skattereform som syftar till en
kompensation för uttag av allmän pensionsavgift genomförs fullt ut.
Tidpunkt för uttag av ålderspension
Den som uppbär sjukersättning föreslås, i likhet med vad som gäller för
dc förvärvsverksamma, ha möjlighet att ta ut ålderspension från och med
61 års ålder utan att förlora rätten till sjukersättningen.
Indexering - anpassning till den ekonomiska utvecklingen över tid
Det lämnas inte några förslag till regler för indexering av beräknings-
underlag eller utgående sjukersättning. Frågan om indexering är av
väsentlig betydelse även för andra socialförsäkringsförmåner och bör
därför behandlas i ett sammanhang i det fortsatta s.k. ohälsoarbetet inom
regeringskansliet. En redogörelse finns för nuvarande indexering i
sjukförsäkrings- och ålderspensionssystemen samt resonemang kring för-
och nackdelar med olika indexeringsaltemativ. Vidare redovisas fem
olika alternativ till indexering i det reformerade förtidspensionssystemet
och dc långsiktiga ekonomiska effekterna av de olika alternativen.
Bostadsstöd till sjukersättning
Det lämnas inga konkreta förslag utan endast vissa riktlinjer för ett
framtida bostadsstöd till personer som kommer att vara berättigade till
Prop. 2000/01:96
Bilaga 1
208
sjukersättning. Bostadsstödet behandlas i samband med den fortsatta
beredningen av BTP-utredningens betänkande Inkomstprövning av
bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52). Enligt riktlinjerna bör en
person som erhåller minst tre fjärdedels sjukersättning vara berättigad till
ett bostadsstöd av BTP-karaktär.
Sjukersättning i ett internationellt perspektiv
Grunden för rätt till inkomstrelaterad sjukersättning är att den som gör
anspråk på ersättning är försäkrad i Sverige för sådan förmån vid
tidpunkten för försäkringsfallet. Ersättningens storlek är inte beroende av
hur länge vederbörande har varit försäkrad i Sverige. Sverige betalar
enligt huvudregeln oreducerad ersättning. För den som är försäkrad i
Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet, och som dessförinnan varit
försäkrad i ett eller flera andra länder, gäller särskilda avräkningsregler
beroende på i vilket eller vilka länder den försäkrade tidigare varit
försäkrad. Olika regler gäller dels vid tidigare försäkring i länder utanför
EU/EES-området, dels inom detta område beroende på vilken typ av
försäkringssystem respektive medlemsland har.
Om personen är försäkrad i ett annat land vid tidpunkten för
försäkringsfallet, kommer han eller hon enligt huvudregeln inte att ha rätt
till någon inkomstrelaterad sjukersättning från Sverige, oavsett om
vederbörande tidigare arbetat och varit försäkrad länge här i landet.
Undantag gäller dock för personer som tidigare varit försäkrade i vissa
EU/EES-länder.
Garantiersättning är på samma sätt som folkpension och garanti-
pension till ålderspension beroende dels av försäkringstid dels av bosätt-
ning i Sverige. Det innebär bl.a. att när en person flyttar från Sverige
upphör rätten till förmånen. Denna regel kan inte upprätthållas inom
EU/EES i förhållande till den som omfattas av förordningen (EEG) nr
1408/71, vilket far till följd att garanti ersättning i sådana fall kommer att
prorata-beräknas och utbetalas vid bosättning inom detta område.
Ikraftträdande
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 1
209
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande
över departementspromemorian Sjukersättning i
stället för förtidspension - Ersättning och
ålderspensionsrätt vid långvarig eller varaktig
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan
(Ds 2000:39)
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Kammarrätten
i Stockholm, Länsrätten i Jönköpings län, Integrationsverket, Riks-
försäkringsverket, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Stats-
kontoret. Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket,
Statens löne- och pensionsverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbetar-
skyddsstyrelscn, Jämställdhctsombudsmannen, Försäkringskasseför-
bundet, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Privat-
tjänstemannakartellen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
Kommunförbundet, Sveriges Akademikers centralorganisation, Tjänste-
männens Centralorganisation, Sveriges Försäkringsförbund, De
Handikappades Riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,
Ncurologiskt Handikappades Riksförbund, Riksförbundet Cystisk Fibros,
Riksförbundet för hiv-positiva. Riksförbundet för social och mental
hälsa. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna,
Synskadades Riksförbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund och
Sveriges pensionärsförbund.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 2
210
Sammanfattning av departementspromemorian
Aktivitetsersättning - Nytt försäkringsstöd för unga
med långvarig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan Ds 2000:40
Inledning
I departementspromemorian presenteras förslag om hur systemet med
ersättning från den allmänna försäkringen till unga personer med
långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan skall kunna
reformeras. Förslaget syftar till att - i högre grad än nuvarande ordning
med sjukpenning, sjukbidrag och förtidspension - tillgodose inte bara
behovet av ekonomisk trygghet utan även leda till aktivitet och
självständighet och ytterst en ökad grad av självförsörjning i denna
grupp. Inom ramen för i stort sett oförändrade försäkringskostnader
föreslås därför att den nuvarande ordningen reformeras på ett sätt som
ger berörda personer ett bättre utgångsläge när de träder in i vuxenlivet.
Den bärande tanken bakom förslagets utformning är att 16-års-gränsen
för förtidspension/sjukbidrag är otidsenlig, samtidigt som den dessutom
har en passiviserande effekt på unga personer med funktionshinder eller
långvariga sjukdomar.
Det otidsenliga består i att åldersgränsen 16 år tillkom under 1960-
talet, då skolgången för de allra flesta upphörde vid den åldern. I dag
fortsätter nästan alla ungdomar att studera på åtminstone gymnasienivå.
Detta i sig talar för att långvarig försäkringsersättning för uteblivna
förvärvsinkomster, beroende på medicinska orsaker, normalt sett skall
kunna betalas ut tidigast från 19 års ålder, dvs. när långsiktig försörjning
i praktiken kan komma i fråga för ungdomar i allmänhet.
Det passiviserande består i att nuvarande system med förtidspension
från 16 års ålder nästan helt saknar inslag som tydligt uppmuntrar till
eller förutsätter egna insatser av den ersättningsberättigade för att kunna
komma ut på arbetsmarknaden. Det innebär i praktiken att systemet har
en uppenbar inlåsningseffekt.
Ny ersättningsform, aktivitetsersättning
Mot den bakgrunden föreslås att en ny form av försäkringsstöd införs vid
långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan. Den bör
benämnas aktivitetsersättning och kunna betalas ut tidigast fr.o.m. den
1 juli det år en person fyller 19 år. Denna ersättning skall kunna lämnas
under längst tre år i taget upp till 30 års ålder. Först därefter kan det bli
fråga om sjukersättning enligt regler som förslås i den parallellt med
denna utarbetade departementspromemorian Sjukersättning i stället för
förtidspension (Ds 2000:39).
Beroende på arbetsförmågans nedsättning lämnas hel, tre fjärdedels,
halv eller en fjärdedels aktivitetsersättning.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 3
211
Inkomstrelaterad aktivitetsersättning
Storleken på aktivitetsersättningen beräknas med utgångspunkt i
inkomsterna under de tre år som föregår det år då rätten till ersättningen
uppkommer. Ersättningen skall utgöra 64 procent av genomsnittet av de
två inkomstmässigt sett bästa av dessa tre år. Om det är mer fördelaktigt
för den enskilde föreslås dessutom att inkomstunderlaget för det sista av
de tre åren tår ersättas av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst
(SGI) som gäller vid beslutet.
G arai 1t i ersät t ni ng
Om en försäkrad saknar eller har en låg inkomstrelaterad aktivitets-
ersättning utges ett utfyllnadsbclopp upp till cn åldcrsrclatcrad garanti-
nivå som skall vara densamma för gifta och ogifta. För att en person skall
ha rätt till inkomstrelaterad aktivitetsersättning krävs att han eller hon är
aktuellt försäkrad för förmånen, dvs. har påbörjat en anställning eller ha
påbörjat verksamhet som t.ex. egenföretagare. För rätt till garantiersätt-
ning krävs att vissa villkor om försäkringstid är uppfyllda. För att någon
sådan ersättning skall kunna utges måste den försäkrade ha tillgodo-
räknats försäkringstid under minst tre år.
När det nya systemet träder i kraft skall denna garantinivå vara 2,10
prisbasbclopp per år för den som inte fyllt 21 år, 2,15 prisbasbclopp för
den som är 21 eller 22 år, 2,20 prisbasbelopp för den som är 23 eller 24
år, 2,25 prisbasbelopp för den som är 25 eller 26 år, 2,30 prisbasbelopp
för den som är 27 eller 28 år samt 2,35 prisbasbclopp för den som är 29
år.
Aktiviteter
Till skillnad från det gällande systemet med förtidspension/sjukbidrag,
som således har ett förhållandevis restriktivt förhållningssätt till aktivitet,
föreslår vi nu en modell med aktivitetsersättning för unga personer som
skall stimulera till aktivitet utan att den ekonomiska tryggheten påverkas.
Om en försäkrad av försäkringskassan - med hänsyn taget till personens
individuella förutsättningar - inte bedöms uppfylla vissa krav på
medverkan i aktivitet, kan rätten till ersättning upphöra.
En viktig förutsättning för att stimulera till aktivitet är att den enskilde
i största möjliga utsträckning skall fa avgöra vilken/vilka slags
aktivitet/aktiviteter han eller hon vill ägna sig åt. Det föreslås dock vara
cn uppgift för försäkringskassan att i samråd med den försäkrade planera
och samordna dc aktiviteter som kan vara aktuella, så att den enskildes
utvecklingsmöjligheter alltid skall kunna tas tillvara. Kassan skall också
ha tillsyn över dc aktiviteter som en försäkrad deltar i.
Vilande aktivitetsersättning
Om cn försäkrad som far aktivitetsersättning önskar pröva att förvärvs-
arbeta skall han eller hon kunna fa behålla ersättningen högst tre månader
under en 12-månadcrspcriod. Om personen fortsätter att arbeta därefter
Prop. 2000/01:96
Bilaga 3
212
skall aktivitetsersättningen kunna vara vilande under återstående delen av Prop. 2000/01:96
beviljandeperioden, utan att rätten till ersättningen går förlorad. Bilaga 3
Aktivitetsersättningen skall kunna vara helt eller delvis vilande.
Förlängd skolgång
En ung försäkrad som på grund av funktionshinder uppfyller villkoren
för aktivitetsersättning skall - utan särskild prövning av arbetsförmågan
- ha rätt till sådan ersättning på lägst garantinivå så länge förlängd
skolgång bedrivs upp t.o.m. gymnasienivå fram till 30 års ålder.
Konsekvensändringar m.m.
Höjningen av den nedre gränsen för rätt till ett långvarigt försörjnings-
stöd i form av aktivitetsersättning från 16 år till halvårsskiftet det år en
person fyller 19 år innebär att övre åldersgränsen för rätt vårdbidrag höjs
i motsvarande mån. En annan konsekvens är att även nedre åldersgränsen
för rätt till handikappersättning höjs från nuvarande 16 år till halvårs-
skiftet det år en ung person fyller 19 år.
Promemorian innehåller också en redovisning av hur ett framtida
bostadsstöd bör utformas för personer som kommer att erhålla aktivitets-
ersättning. Ett detaljerat förslag om hur bostadstillägget till aktivitets-
ersättning skall konstrueras avses behandlas i den fortsatta beredningen
av betänkandet från Utredningen för översyn av systemet för inkomst-
prövning av bostadstillägget till pensionärer (BTB-utredningen) och
resultatet redovisas i en lagrådsremiss om bostadsstöd i slutet av året.
213
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande
över departementspromemorian Aktivitetsersättning -
Nytt försäkringsstöd för unga med långvarig
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan
(Ds 2000:40)
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande: Kammarrätten
i Stockholm, Länsrätten i Jönköpings län, Integrationsverket, Riks-
försäkringsverket, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Statens
institut för särskilt utbildningsstöd. Statens institut for handikappfrågor i
skolan. Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbets-
givarverket, Statens löne- och pensionsverk, Centrala studiestöds-
nämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbctarskyddsstyrelscn, Jämställd-
hetsombudsmannen. Ungdomsstyrelsen, Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering, Försäkringskasseförbundet, Landsorganisationen i
Sverige, Landstingsförbundet, Privattjänstemannakartcllen, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska Kommunförbundet. Sveriges Akade-
mikers centralorganisation. Tjänstemännens Centralorganisation,
Sveriges Försäkringsförbund, De Handikappades Riksförbund,
Handikappförbundens samarbetsorgan, Ncurologiskt Handikappades
Riksförbund, Riksförbundet Cystisk Fibros, Riksförbundet för döva,
hörselskadade och språkstörda barn, Riksförbundet för hiv-positiva,
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. Riksförbundet för
social och mental hälsa, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn,
ungdomar och vuxna, Synskadades Riksförbund, Föreningen JAG,
Förbundet Unga funktionshindrade. Särskolans yrkesvalslärares
intresseförening (SYVI) och Sveriges Pensionärers Riksförbund.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 4
214
I det nya förmånssystemet sker en omräkning av bruttoförmånen, som
föranleds av att det särskilda grundavdraget (SGA) slopas.
Den nya bruttoersättningen ges av följande formel:
Prop. 2000/01:96
Bilaga 5
1. Brutto2 = Brutto 1 + (T/( 1 - T)) * (SGA - GA 1)
2. NYBRUTTO ~ Brutto2 + (T/(l - T))*(GA1 - GA2)
• Bruttol = Bruttoersättningen nuvarande förtidspensioneringssystem
• SGA = Särskilt grundavdrag vid Brutto 1.
• GA1 = Allmänt grundavdrag vid Bruttol
• T=Kommunalskattesatsen uttryckt som andelstal (ett tal mellan 0 och
1)
• Brutto2 = Preliminärt beräknad bruttoersättning, där avskaffandet av
SGA har beaktats.
• GA2 = Allmänt grundavdrag, om bruttoersättningen = Brutto2
• NYBRUTTO = Ny bruttoersättning, där den förändring av
grundavdraget har beaktats, som beror på den höjda brutto förmånen.
I ovanstående ekvationssystem förefaller det som om Brutto2 i formel 2
kan ersättas med formel 1 och därigenom reducera ekvationssystemet till
en formel. Detta går emellertid inte, då man måste bestämma Brutto2
innan GA2 kan beräknas.
Ovanstående formler kan härledas enligt följande:
Utgångspunkten är att inkomst efter skatt skall vara lika vare sig SGA
eller allmänt grundavdrag används.
Vid antagande att bruttoersättningen behöver höjas med X kronor för att
nettoersättningen vid allmänt grundavdrag skall vara lika stor som
nettoersättningen vid särskilt grundavdrag, kan följande likhet ställas
upp.
Bruttol + X- T*(Bruttol + X - SG1) = Bruttol - T*(Bruttol - SGA)
Bruttol bortreduceras i vänster och höger led.
X- T*Bruttol -T*X + T*SG1 = - T*Bruttol + T*SGA
- T*Bruttol bortreduceras i vänster och höger led.
X*(l - T) = T*(SGA - SG1)
X=((T/(1 - T))*(SGA - SG1)
Det vill säga: Bnitto2 = Bruttol + T/( 1 - T) * (SGA - GA1)
215
På detta vis erhålls cn preliminär beräkning av den nya bruttoförmånen.
Emellertid skiljer sig grundavdraget vid Brutto2 (SGA2) från
grundavdraget vid Bruttol (SGA1), varför ytterligare en omräkning bör
göras. På samma sätt som ovan kan för ett tillskott på Y kronor, följande
likhet ställas upp:
Brutto2 + Y - T*(Brutto2 + Y - GA2) - Brutto2 - T*(Brutto2 - GA 1)
Y - T*Brutto2 - T*Y + T*GA2 = - T*Bmtto2 + T*GA1
Y*(l -T)-T*(GA1 -GA2)
Y- - (T/( 1 - T))*(GA2 - GA 1)
Det vill säga: NYBRUTTO - Brutto2 - (T/( 1 - T))*(GA2 - GA1)
Prop. 2000/01:96
Bilaga 5
Principiellt är NYBRUTTO återigen bara en preliminärt beräknad
bruttoersättning, men det slutliga värdet ligger nu så nära det preliminära
värdet att ytterligare en omräkning är onödig.
NYBRUTTO avviker från BGE i Ds 2000:39 och propositionen genom att IRE och
arbetsskadeiivränta inte dras av. Dessa komponenter dras av i prop. for att
garantiersättning och justeringsbelopp skall kunna redovisas på särskilt sätt.
216
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 5 kap., 7 kap. 3 a §, 10 kap 1 §, 11 kap. och 13 kap. skall upp-
höra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap., rubriken närmast före 11 kap. och
rubriken närmast före 16 kap. skall utgå,
dels att rubriken till 7 och 16 kap. samt 3 kap. 3, 5, 5 c, 7 och 13 §§,
4 kap. 9 §, 7 kap. 1, 2, 3 b och 4 §§, 16 kap. 1, 2, 4-7, 7 b-9, 12 och 14-
18 §§, 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 17 §, 20 kap. 3 § och 21 kap. 1 § skall
ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 7 kap. 5-8 §§,
samt två nya kapitel, 8 och 9 kap., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En försäkrad, som uppbär hel
förtidspension eller hel särskild
efterlevandepension enligt denna
lag eller uppburit sådan pension
under månaden närmast före den
då han böljat uppbära hel ålders-
pension, har inte rätt till sjukpen-
ning. För tid efter ingången av den
månad då den försäkrade fyllt 70
år eller dessförinnan börjat upp-
bära hel ålderspension enligt
denna lag far sjukpenning utgå för
högst 180 dagar.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av
5 kap. 1 § 2000:775.
5 kap. 3 § 2000:774.
5 kap. 4 § 1998:704.
5 kap. 5 § 1992:1277.
5 kap. 6 § 1999:800.
5 kap. 7 § 1998:704.
5 kap. 9 § 1992:1277.
5 kap. 10 § 1992:1277.
2 Senaste lydelse 1988:881.
En försäkrad, som uppbär hel
sjukersättning, aktivitetsersättning
eller hel särskild efterlevandepen-
sion enligt denna lag eller uppburit
sådan ersättning eller pension
under månaden närmast före den
då han eller hon har börjat upp-
bära hel ålderspension, har inte rätt
till sjukpenning. För tid efter in-
gången av den månad då den för-
säkrade Zzar fyllt 70 år eller dess-
förinnan har börjat uppbära hel
ålderspension enligt denna lag får
5 kap. 15 § 2000:774.
7 kap. 3 a § 2000:774.
10 kap. 1 § 2000:774.
11 kap. 1 § 1998:677.
13 kap. 1 § 1995:508.
13 kap. 2 § 2000:774.
13 kap. 3 § 2000:774.
13 kap. 4 § 2000:774.
217
sjukpenning utges för högst 180 Prop. 2000/01:96
dagar. Bilaga 6
Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads till-
hörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundan-
de inkomst. För cn försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så
snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av be-
slutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att
hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäk-
ringen skall omprövas
a) när kassan fatt kännedom om att den försäkrades inkomstförhållan-
den eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för
rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,
b) när fortidspension eller sär-
skild efterlevandepension enligt
denna lag beviljas den försäkrade
eller redan utgående sådan pen-
sion ändras med hänsyn till änd-
ring i den försäkrades arbetsför-
måga eller, vid särskild efter-
levandepension, förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete.
b) när sjukersättning, aktivitets-
ersättning eller särskild efter-
levandepension enligt denna lag
beviljas den försäkrade eller sådan
ersättning eller pension som redan
utges ändras med hänsyn till änd-
ring i den försäkrades arbetsför-
måga eller, vid särskild efter-
levandepension, förmåga eller
möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete,
c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- eller inkomstförhållanden.
d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt
c) när ett beslut om vilandeför- e) när ett beslut om vilandcför-
klaring av Jortidspension enligt 16 klaring av sjukersättning eller ak-
kap. 16 eller 17 § upphör. tivitetsersättning enligt 16 kap. 16
eller 17 § upphör.
Ändring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då
anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande in-
komst som ändrats enligt första stycket a far dock läggas till grund för
ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som
inträffar i anslutning till att försäkringskassan fatt kännedom om in-
komständringen.
Under tid som anges under 1-6 far, om inte första stycket b, c eller d är
tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst
till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då
känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiestöd enligt
studiestödslagen (1999:1395), bidrag enligt förordningen (1995:938) om
utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,
3. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmark-
nadsutbildning som beslutats av cn arbetsmarknadsmyndighet.
1 Senaste lydelse 1999:1397.
218
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast
sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,
5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av bam, om den
försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 §
föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Mot-
svarande gäller vid adoption av bam som ej fyllt tio år eller vid mot-
tagande av sådant bam i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har
förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkrings-
kassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av en-
bart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas fa under
denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller
delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas
ha i ifrågavarande förvärvsarbete under utbildningstiden.
För en försäkrad som far sådan behandling eller rehabilitering som av-
ses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid far livränta enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under
den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenning-
grundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst
av eget arbete som den försäkrade kan antas fa under denna tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock
under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte
uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-
tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6
när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej
omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av
sådant förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Vid utgången av en period då
en försäkrad helt eller delvis har
haft förtidspension enligt denna
lag skall den sjukpenninggrundan-
de inkomsten motsvara den sjuk-
penninggrundande inkomst som
den försäkrade skulle ha varit be-
rättigad till omedelbart före en
eller flera sådana perioder eller
vad som löneutvecklingen inom
yrkesområdet därefter föranleder.
c§4
Vid utgången av en period då
en försäkrad helt eller delvis har
haft sjukersättning eller aktivitets-
ersättning enligt denna lag skall
den sjukpenninggrundande in-
komsten motsvara den sjukpen-
ninggrundande inkomst som den
försäkrade skulle ha varit berät-
tigad till omedelbart före en eller
flera sådana perioder eller vad som
löneutvecklingen inom yrkesom-
rådet därefter föranleder
Senaste lydelse 1997:562.
219
Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder
och till den del den försäkrade är arbetslös och beredd att anta erbjudet
arbete i en omfattning som svarar mot närmast föregående förvärvs-
arbete.
Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbets-
förmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom före-
ligger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och
liknande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt
arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts
och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.
Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om ar-
betsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar
utges tre fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre
grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en
fjärdedels sjukpenning.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall,
om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt
beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra
sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt er-
bjuder den anställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver
avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbets-
tid cn viss dag, skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst mot-
svarande mån den dagen.
Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete
eller till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbets-
förmågans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja
sig genom sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap.
Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade
inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom
annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden,
skall vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas
om den försäkrade efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan för-
sörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekomman-
de på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är till-
gängligt för den försäkrade.
Om det finns särskilda skäl för det far vid bedömningen av arbetsför-
mågans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades
bosättningsförhållandcn, utbildning, tidigare verksamhet och andra lik-
nande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning
enligt fjärde och femte styckena skall göras i förhållande till högst ett
heltidsarbete.
Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under
vilken han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsför-
mågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades för-
måga att vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.
Om den försäkrade uppbär for- Om den försäkrade har sjuker-
tidspension eller särskild efter- sättning, aktivitetsersättning eller
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
5 Senaste lydelse 1996:1542.
220
levandepension enligt denna lag,
skall vid prövning av den försäk-
rades rätt till sjukpenning bedöm-
ningen av hans arbetsförmåga ske
med bortseende från den nedsätt-
ning av förmågan eller möjlig-
heten att bereda sig inkomst
genom arbete som ligger till grund
för utgående pension.
särskild efterlevandepension enligt
denna lag, skall vid prövning av
den försäkrades rätt till sjukpen-
ning bedömningen av hans eller
hennes arbetsförmåga ske med
bortseende från den nedsättning av
förmågan eller möjligheten att
bereda sig inkomst genom arbete
som ligger till grund för den sjuk-
ersättning, aktivitetsersättning
eller pension som utges.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
13 §6
Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna för-
säkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall
avgöra ett ärende avseende den försäkrade. Denna försäkringskassa far
dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med
undantag av frågor som avses i 5 §.
Bestämmelserna i 3, 5 och 8 §§ i
fråga om förtidspension tillämpas
även där den försäkrade skulle ha
erhållit sådan pension, om han
hade haft rätt till folkpension en-
ligt bestämmelserna i 5 kap.
Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§
i fråga om sjukersättning och akti-
vitetsersättning tillämpas även där
den försäkrade skulle ha erhållit
sådan ersättning i form av garan-
tiersättning om han eller hon hade
haft rätt till sådan ersättning en-
ligt bestämmelserna om försäk-
ringstid i 9 kap.
Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga,
efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, er-
hållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, far den allmänna försäk-
ringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå. Lag
(1999:800).
4 kap.
Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket
anses uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning,
men skulle ha varit det om kassan känt till samtliga förhållanden.
När det skall bestämmas om När det skall bestämmas om
villkoret om försäkring för viss
sjukpenning enligt 6 § andra
stycket är uppfyllt för en försäkrad
som avses i 3 kap. 5 b § skall bort-
ses från tiden för utlandsvistelsen.
När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som upp-
burit förtidspension skall sjukpen-
ninggrundande inkomst beräknad
villkoret om försäkring för viss
sjukpenning enligt 6 § andra
stycket är uppfyllt för en försäkrad
som avses i 3 kap. 5 b § skall bort-
ses från tiden för utlandsvistelsen.
När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som haft
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning skall sjukpenninggrun-
Senaste lydelse 1999:800.
Senaste lydelse 1999:800.
221
enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt
hela den tid som föräldern upp-
burit förtidspension.
7 kap. Om förtidspension
Rätt till folkpension i form av
förtidspension har försäkrad, som
fyllt sexton år, för tid före den
månad, då han fyller sextiofem år,
om hans arbetsförmåga på grund
av sjukdom eller annan nedsätt-
ning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt
med minst en fjärdedel och ned-
sättningen kan anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbets-
förmågan inte anses varaktig men
kan den antas bli bestående avse-
värd tid, har den försäkrade rätt
till folkpension i form av sjuk-
bidrag. Sådant bidrag skall vara
begränsat till viss tid; och skal! i
övrigt vad som är föreskrivet om
förtidspension enligt första stycket
gälla beträffande sjukbidrag.
dande inkomst beräknad enligt Prop. 2000/01:96
3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den Bilaga 6
tid som föräldern haft sådan er-
sättning.
1 kap. Allmänna bestämmelser
om sjukersättning och
aktivitetsersättning
En försäkrad vars arbetsför-
måga är nedsatt med minst en
fjärdedel på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestations-
förmågan har enligt bestämmel-
serna i detta kapitel rätt till sjuk-
ersättning eller aktivitetsersätt-
ning, om nedsättningen kan antas
bestå under minst ett år.
En försäkrad som på grund av
funktionshinder ännu inte har av-
slutat sin skolgång på grundskole-
nivå eller gymnasial nivå har en-
ligt vad som närmare anges i 8
och 9 §§ rätt till aktivitetsersätt-
ning oavsett om arbetsförmågan
är nedsatt eller inte.
Sjukersättning kan tidigast ut-
ges från och med den månad den
försäkrade fyller 30 år och längst
till och med månaden före den
månad han eller hon fyller 65 år.
Kan arbetsförmågan anses var-
aktigt nedsatt skall sjukersättning
utges tills vidare. Kan arbetsför-
mågan antas nedsatt under en be-
gränsad tid skall sjukersättning
utges för viss tid (tidsbegränsad
sjukersättning). Vad som i övrigt
sägs om sjukersättning gäller även
tidsbegränsad sjukersättning.
Aktivitetsersättning kan tidigast
utges från och med juli månad det
år den försäkrade fyller 19 år och
längst till och med månaden före
den månad han eller hon fyller 30
år.
8 Senaste lydelse 1992:1702.
222
Försäkrad, vars arbetsförmåga
är helt eller i det närmaste helt
nedsatt, erhåller hel förtidspen-
sion.
Försäkrad, vars arbetsförmåga
inte är nedsatt i sådan grad men
med minst tre fjärdedelar, erhåller
tre fjärdedels förtidspension.
Är den försäkrades arbetsför-
måga nedsatt i mindre grad men
med minst hälften, utges halv för-
tidspension.
I övriga fall utges en fjärdedels
förtidspension.
Försäkringskassan skall, när det
kan anses nödvändigt för bedöm-
ningen av om rätt till förtidspen-
sion föreligger, begära att den för-
säkrade genomgår undersökning
av viss läkare eller genomgår an-
nan utredning såsom arbetspröv-
ning eller arbetsträning, för be-
dömning av den försäkrades medi-
cinska tillstånd, arbetsförmågan
och behovet av och möjligheterna
till rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt
för bedömning av rätt till förtids-
pension, skall försäkringskassan
även
1. infordra utlåtande av viss
läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den för-
säkrade, den försäkrades arbets-
givare, läkare eller någon annan
som kan antas kunna lämna nöd-
vändiga uppgifter,
9 Senaste lydelse 1998:283.
10 Senaste lydelse 1996:1063.
Aktivitetsersättning utges alltid
för viss tid, som inte får vara
längre än tre år.
Försäkrad, vars arbetsförmåga
är helt eller i det närmaste helt
nedsatt, erhåller hel sjukersättning
eller aktivitetsersättning.
Försäkrad, vars arbetsförmåga
inte är nedsatt i sådan grad men
med minst tre fjärdedelar, erhåller
tre fjärdedels sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
Är den försäkrades arbetsför-
måga nedsatt i mindre grad men
med minst hälften, utges halv
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning.
I övriga fall utges en fjärdedels
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Försäkringskassan skall, när det
kan anses nödvändigt för bedöm-
ningen av om rätt till sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning före-
ligger, begära att den försäkrade
genomgår undersökning av viss
läkare eller genomgår annan ut-
redning såsom arbetsprövning
eller arbetsträning, för bedömning
av den försäkrades medicinska
tillstånd, arbetsförmågan och be-
hovet av och möjligheterna till
rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt
för bedömning av rätt till sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning,
skall försäkringskassan även
1. begära in utlåtande av viss
läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den för-
säkrade, den försäkrades arbets-
givare, läkare eller någon annan
som kan antas kunna lämna nöd-
vändiga uppgifter,
223
3. hesöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade
efter sådan åtgärd som avses i
3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller
delvis kan försörja sig själv genom
arbete.
Försäkringskassan skall i sam-
band med beslut omförtidspension
också bedöma om förnyad utred-
ning av arbetsförmågan skall göras
efter viss tid.
Försäkringskassan kan även
under tid som pension utges vidta
åtgärder enligt första och andra
styckena. Innan beslut fattas om
medicinsk utredning enligt första
eller andra stycket skall försäk-
ringsläkarcns bedömning inhäm-
tas.
För kostnader som den enskilde
har med anledning av sådan utred-
ning som avses i första och andra
styckena lämnas ersättning i enlig-
het med vad regeringen eller, efter
regeringen bemyndigande, Riks-
försäkringsverket föreskriver.
//inte annat följer av vad i andra
stycket sägs, för år räknat 90 pro-
cent av basbeloppet eller, för gift
försäkrad, 72,5 procent av basbe-
loppet.
Om förtidspension utges för tid
efter det att ålderspension med
stöd av 12 kap. 3 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension upphört att utges,
skall förtidspensionen minskas
med motsvarande tillämpning av
6 kap. 3 och 4 §§ denna lag i
paragrafernas lydelse före den 1
januari 21)01.
Senaste lydelse 2000:774.
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade
efter sådan åtgärd som avses i
3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller
delvis kan försörja sig själv genom
arbete.
Försäkringskassan skall i sam-
band med beslut om sjukersättning
eller aktivitetsersättning också
bedöma om förnyad utredning av
arbetsförmågan skall göras efter
viss tid.
Försäkringskassan kan även
under tid som sjukersättning eller
aktivitetsersättning utges vidta
åtgärder enligt första och andra
styckena. Innan beslut fattas om
medicinsk utredning enligt första
eller andra stycket skall försäk-
ringsläkarens bedömning inhäm-
tas.
För kostnader som den enskilde
har med anledning av sådan utred-
ning som avses i första och andra
styckena lämnas ersättning i enlig-
het med vad regeringen eller, efter
regeringen bemyndigande, Riks-
försäkringsverket föreskriver.
4§‘*
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning utges i form av
1. inkomstrelaterad ersättning
enligt 8 kap. samt
2. garantiersättning enligt
9 kap.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
224
Särskilda bestämmelser om akti-
vitetsersättning
5§
Försäkringskassan skall, i sam-
band med ett beslut om att bevilja
en försäkrad aktivitetsersättning,
undersöka om han eller hon under
den tid ersättningen skall utges
kan delta i aktiviteter som kan
antas ha en gynnsam inverkan på
hans eller hennes sjukdomstill-
stånd eller fysiska eller psykiska
prestationsförmåga.
Om den försäkrade bedöms
kunna delta i aktiviteter skall för-
säkringskassan i samråd med ho-
nom eller henne utarbeta en plan
för sådana aktiviteter. Försäk-
ringskassan skall därvid i möj-
ligaste mån tillgodose den försäk-
rades önskemål.
Försäkringskassan skall verka
för att de planerade aktiviteterna
kommer till stånd. Försäkrings-
kassan skall också samordna de
insatser som behövs och se till att
åtgärder vidtas för att underlätta
för den försäkrade att delta i akti-
viteterna.
Som aktiviteter enligt denna
paragraf avses inte sådana åt-
gärder som anges i 3 b §.
6§
Särskild ersättning kan utges för
kostnader som uppstår för den
försäkrade i anledning av de akti-
viteter som han eller hon deltar i.
Ytterligare föreskrifter om sådan
ersättning meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen
bestämmer.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
225
Aktivitetsersättning vid utbildning
på grundskolenivå eller gymnasial
nivå
7§
En försäkrad som vid den tid-
punkt som anges i 1 § femte
stycket på grund av funktions-
hinder ännu inte har avslutat ut-
bildning på grundskolenivå eller
gymnasial nivå har rätt till aktivi-
tetsersättning under den tid skol-
gången varar.
Vid prövning av rätten till akti-
vitetsersättning enligt första
stycket bortses från vad som i
detta kapitel sägs om arbetsför-
mågans nedsättning.
8§
Aktivitetsersättning enligt 8 § ut-
ges alltid som hel förmån.
8 kap.12 Om inkomstrelaterad
sjukersättning och aktivitetser-
sättning
Rätt till inkomstrelaterad sjuk-
ersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning har en försäk-
rad som avses i 7 kap. om det for
honom eller henne har fastställts
pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension under en
viss tidsperiod (ramtid) närmast
före det år då försäkringsfallet
inträffat.
Om ramtid
2§
Ramtiden är
5 år för den som uppnår 53 års
eller högre ålder det år då försäk-
ringsfallet inträffar,
6 år för den som uppnår 50 men
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
12 Tidigare S kap. upphävt genom 2000:461
226
inte 53 års ålder det år då försäk-
ringsfallet inträffar,
7 år för den som uppnår 4 7 men
inte 50 års ålder det år då försäk-
ringsfallet inträffar, samt
8 år för den som inte uppnår 4 7
års ålder det år då försäkrings-
fallet inträffar.
Om antagandeinkomst
3§
Inkomstrelaterad sjukersättning
och inkomstrelaterad aktivitetser-
sättning beräknas på grundval av
en antagandeinkomst som beräk-
nas enligt 4-8
Antagandeinkomsten anknyts
till prisbasbeloppet och omräknas
vid förändringar av detta.
4§
Antagandeinkomsten beräknas
med ledning av den försäkrades
bruttoårsinkomster inom ramtiden.
Med bruttoårsinkomst avses,
med den begränsning som anges i
5§,
1. pensionsgrundande inkomst
enligt 2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension
med tillägg för debiterade all-
männa pensionsavgifter för
respektive år, samt
2. pensionsgrundande belopp
som tillgodoräknats vid sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning.
5§
Vid beräkning av bruttoårs-
inkomst bortses från pensions-
grundande inkomster och pen-
sionsgrundande belopp som sam-
mantagna överstiger 7,5 gånger
det för aktuellt år gällande pris-
basbeloppet.
6§
Bruttoårsinkomsten räknas om
med hänsyn till förändringar i
prisbasbeloppet genom att brutto-
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
227
årsinkomsten multipliceras med Prop. 2000/01:96
kvoten av prisbasbeloppet för det Bilaga 6
år sjukersättningen eller aktivi-
tetsersättningen skall börja utges
och prisbasbeloppet för det år
bruttoårsinkomsten hänför sig till.
78
A ntagandeinkomsten utgör
genomsnittet av de tre högsta och
enligt 6§ omräknade bruttoårsin-
komsterna inom ramtiden.
Om endast en eller två brutto-
årsinkomster kan tillgodoräknas
inom ramtiden upptas vid beräk-
ning av antagandeinkomst enligt
första stycket två respektive en
brutloårsinkomst med noll kronor.
fl 8
Vid beräkning av inkomstrelate-
rad aktivitetsersättning får, om det
medför en högre antagandein-
komst, vid tillämpning av 7 / i
stället användas de två högsta och
enligt 6 § omräknade bruttoårs-
inkomsterna inom en ramtid av tre
år.
Om, vid tillämpning av första
stycket, endast en hruttoårs-
inkomst lam tillgodoräknas inom
ramtiden upptas vid beräkning av
antagandeinkomsten en brutto-
årsinkomst med noll kronor.
Om, vid beräkning av antagan-
deinkomst enligt denna paragraf,
den försäkrade kan tillgodoräknas
en bruttoårsinkomst året före det
år då försäkringsfallet inträffar
men denna är lägre än den sjuk-
penninggrundande inkomst enligt
3 kap. den försäkrade har vid tid-
punkten för försäkringsfallet eller
den inkomst som då skulle ha ut-
gjort hans eller hennes sjukpen-
ninggrundande inkomst om för-
säkringskassan hade känt till
samtliga förhållanden, får den
sjukpenninggrundande inkomsten i
stället utgöra bruttoårsinkomst Jör
detta år.
228
Om ersättning
9§
Hel inkomstrelaterad sjuker-
sättning och aktivitetsersättning
utges för år räknat med 64 procent
av den försäkrades antagandein-
komst.
Partiell inkomstrelaterad sjuk-
ersättning och aktivitetsersättning
utges for år räknat med så stor
andel av hel sådan ersättning som
motsvarar den andel av sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
som den försäkrade har rätt till
enligt 7 kap. 2 § andra - fjärde
styckena.
10 §
Från inkomstrelaterad sjuker-
sättning skall avräknas sådana
förmåner som utges till den för-
säkrade enligt utländsk lagstift-
ning och som motsvarar sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
eller som utgör pension vid inva-
liditet.
9 kap.13 Om garantiersättning
1§
Rätt till garantiersättning har en
försäkrad som avses i 7 kap. som
saknar inkomstrelaterad sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
enligt 8 kap. eller vars inkomst-
relaterade ersättning enligt sam-
ma kapitel understiger en viss nivå
(garantinivå).
Garantiersättningen är beroen-
de av försäkringstid.
Om försäkringstid
2§
Försäkringstid för rätt till
garantiersättning tillgodoräknas
en försäkrad
1. enligt 3 - 5 §§ under tiden
13 Tidigare 9 kap. upphävt genom 2000:774
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
229
från och med det år då han eller
hon fyllde 16 år till och med tid-
punkten för försäkringsfallet (fak-
tisk försäkringstid) och
2. enligt 6 § for tiden därefter
till och med det år då han eller
hon fyller 64 år (framtida försäk-
ringstid).
Faktisk försäkringstid och
framtida försäkringstid avrundas
var för sig till närmaste antal hela
månader. Den sammanlagda
försäkringstiden utgör summan av
faktisk försäkringstid och framtida
försäkringstid. Denna skall sättas
ned till närmaste antal hela år.
3§
Som faktisk försäkringstid räk-
nas
1. tid då en person anses ha
varit bosatt i Sverige enligt 2 kap.
socialförsäkringslagcn
(1999:799),
2. tid då en person före tid-
punkten för bosättning enligt 1
oavbrutet har vistats i Sverige
efter att ha ansökt om uppehålls-
tillstånd.
4 8
Om den försäkrade har beviljats
uppehållstillstånd i Sverige med
stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlän-
ningslagen (1989:529) skall som
faktisk försäkringstid även tillgo-
doräknas tid då han eller hon har
varit bosatt i sitt tidigare hemland
från och med det år då han eller
hon fyllde 16 år till tidpunkten då
han eller hon först ankom till
Sverige. Därvid skall en så stor
andel av tiden i hemlandet till-
godoräknas som svarar mot för-
hållandet mellan den tid under
vilken den försäkrade har varit
bosatt i Sverige från den första
ankomsten till landet till och med
året före försäkringsfallet och hela
tidsrymden från det att den försäk-
rade första gången kom till landet
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
230
till och med året före försäkrings-
fallet. Vid beräkning enligt detta
stycke bortses från tid för vilken
den försäkrade, vid bosättning i
Sverige, har rätt till sådan ersätt-
ning från det andra landet som
inte enligt 9 § andra stycket skall
ligga till grund för beräkning av
garantiersättning.
Med tid för bosättning i hem-
landet likställs tid då den försäk-
rade före den första ankomsten till
Sverige befunnit sig i annat land
där han eller hon beretts en till-
fällig fristad.
5§
Vid beräkning av faktisk försäk-
ringstid för en person som enligt
2 kap. 4 § socialförsäkringslagen
(1999:799) anses bosatt i Sverige
även under vistelse utomlands
skall bortses från tid för vilken den
utsände, vid bosättning i Sverige,
har rätt till sådan ersättning från
det andra landet som inte enligt
10 § andra stycket skall ligga till
grund för beräkning av garantier-
sättning.
6§
Om den faktiska försäkrings-
tiden enligt 3 — 5 §§ utgör minst
fyra femtedelar av tiden från och
med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet räknas hela tiden
därefter till och med det år den
försäkrade fyller 64 år som fram-
tida försäkringstid.
Om den faktiska försäkrings-
tiden utgör mindre än fyra fem-
tedelar av tiden från och med det
år då den försäkrade fyller 16 år
till och medförsäkringsfallet skall
som framtida försäkringstid räk-
nas en så stor andel av tiden som
motsvarar förhållandet mellan den
faktiska försäkringstiden och fyra
femtedelar av tiden från och med
det år den försäkrade fyllde 16 år
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
231
till och medförsäkringsfallet.
Om garantinivå
7§
Garantinivån för hel sjukersätt-
ning motsvarar för år räknat 2.40
gånger prishasheloppet.
Garantinivån för hel aktivitets-
ersättning motsvarar för år räknat
2,10 gånger prishasheloppet till
och med månaden före den månad
den försäkrade fyller 21 år,
2,15 gånger prishasheloppet
från och med den månad den för-
säkrade fyller 21 år till och med
månaden före den månad den för-
säkrade fyller 23 år,
2,20 gånger prishasheloppet
från och med den månad den för-
säkrade fyller 23 år till och med
månaden före den månad den för-
säkrade fyller 25 år,
2,25 gånger prishasheloppet
från och med den månad den för-
säkrade fyller 25 år till och med
månaden före den månad den för-
säkrade fyller 2 7 år,
2,30 gånger prishasheloppet
från och med den månad den för-
säkrade fyller 27 år till och med
månaden före den månad den för-
säkrade fyller 29 år samt
2,35 gånger prishasheloppet
från och med den månad den för-
säkrade fyller 29 år till och med
månaden före den månad den för-
säkrade fyller 30 år.
Om beräkning
Garantiersättning utges endast
till den som kan tillgodoräknas en
försäkringstid om minst tre år.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
232
10 §
Till grund för beräkning av
garantiersättning skall ligga den
inkomstrelaterade sjukersättning
eller aktivitetsersättning enligt
8 kap. som den försäkrade har rätt
till för samma år, före reducering
med livränta enligt 17 kap. 2 §.
Med inkomstrelaterad sjuker-
sättning och aktivitetsersättning
avses i detta kapitel även sådana
utländska förmåner som enligt
8 kap. 10 § skall avräknas från
inkomstrelaterad ersättning, dock
inte om de är att likställa med
garantiersättning enligt detta
kapitel.
11 §
För den som saknar inkomst-
relaterad sjukersättning eller akti-
vitetsersättning utgör årlig hel
garantiersättning ett belopp mot-
svarande garantinivån.
För den som har inkomstrelate-
rad sjukersättning eller aktivitets-
ersättning men for vilken denna
ersättning för år räknat under-
stiger garantinivån utgör årlig
garantiersättning ett belopp mot-
svarande skillnaden mellan
garantinivån och den årliga in-
komstrelaterade ersättningen en-
ligt 10 §.
Beräkning enligt andra stycket
görs efter det att garantinivån av-
kortats enligt 12 §.
12 §
För den som inte kan tillgodo-
räknas 40 års försäkringstid skall
garantinivån enligt 7 eller 8 §§ av-
kortas till så stor andel av denna
som svarar mot förhållandet
mellan det antal år för vilka
försäkringstid kan tillgodoräknas
och talet 40.
13 §
Garantiersättning till den som
har rätt till partiell sjukersättning
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
233
eller aktivitetsersättning enligt Prop. 2000/01:96
7 kap. 2 § utgör en så stor andel Bilaga 6
av hel garantiersättning beräknad
enligt 9-12 §§ som svarar mot
den grad av sjukersättning eller
aktivitetsersättning den försäkrade
har rätt till.
16 kap. Om utgivande av pension
m.m.
Den som önskar pension skall
göra ansökan hos allmän försäk-
ringskassa i enlighet med vad
regeringen förordnar.
Uppbär en försäkrad sjukpen-
ning eller ersättning för sjukhus-
vård eller rehabilitcringspcnning
enligt denna lag. får försäkrings-
kassan tillerkänna honom förtids-
pension utan hinder av att han inte
gjort ansökan därom. Detsamma
skall gälla då cn försäkrad uppbär
sjukpenning, ersättning för sjuk-
husvård eller livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens för-
ordnande.
Uppbär cn försäkrad sjukbidrag.
får den tid för vilken förmånen
skall utges förlängas utan att an-
sökan har gjorts. Motsvarande
gäller i fråga om särskild efter-
levandepension som tillerkänts en
efterlevande för begränsad tid.
För kostnader för läkarunder-
sökning oeh läkarutlåtande vid
ansökan om förtidspension eller
särskild efterlevandepension skall
ersättning lämnas i enlighet med
vad regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Riksför-
säkringsverket föreskriver.
16 kap. Om utbetalning av
sjukersättning och aktivitetser-
sättning m.m.
Den som önskar sjukersättning
eller aktivitetsersättning skall göra
ansökan hos allmän försäkrings-
kassa i enlighet med vad rege-
ringen förordnar.
Om en försäkrad har sjukpen-
ning eller ersättning för sjukhus-
vård eller rehabilitcringspcnning
enligt denna lag, far försäkrings-
kassan tillerkänna honom eller
henne sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning utan hinder av att
han eller hon inte gjort ansökan
därom. Detsamma skall gälla då en
försäkrad har sjukpenning, ersätt-
ning för sjukhusvård eller livränta
enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som utges enligt annan
författning eller på grund av
regeringens förordnande.
Om en försäkrad har tidsbe-
gränsad sjukersättning eller akti-
vitetsersättning, far den tid för
vilken förmånen skall utges för-
längas utan att ansökan har gjorts.
För kostnader för läkarunder-
sökning och läkarutlåtande vid
ansökan om sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall ersättning
lämnas i enlighet med vad rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, Riksförsäkrings-
verket föreskriver.
14 Senaste lydelse 2000:775.
234
Som villkor för rätt till förtids-
pension far anges att den försäk-
rade skall under högst 30 dagar
vara intagen på visst sjukhus, vis-
tas på vårdinrättning för försäk-
ringsmedicinsk utredning eller
underkasta sig undersökning av
viss läkare. Motsvarande gäller i
fråga om särskild efterlevande-
pension. För kostnader som upp-
står med anledning av ett sådant
villkor skall ersättning lämnas i
enlighet med vad regeringen för-
ordnar.
I fråga om rätt till fortidspension
gäller även vissa bestämmelser om
utredning i 7 kap. 3 b §.
Pension skall betalas ut månads-
vis. Om årspensionen uppgår till
högst 2 400 kronor skall dock, om
det inte finns särskilda skäl,
utbetalning ske i efterskott en eller
två gånger per år. Efter överens-
kommelse med den pensions-
berättigade far utbetalning även i
annat fall ske en eller två gånger
per år.
Vid beräkning av pensions-
belopp för månad skall den års-
pension, som beräkningen grundar
sig på, avrundas till närmaste hela
krontal som är jämnt delbart med
tolv. Ar årspensionsbeloppet lägre
än tolv kronor, bortfaller pen-
sionen för den månad som beräk-
ningen avser. Vid tillämpning av
vad nu sagts skall samtliga den
pensionsberättigade tillkommande
pensionsförmåner anses som en
pension. Avrundning skall i första
hand göras på folkpension enligt 7
eller 8 kap.
Som villkor för rätt till sjuker-
sättning och aktivitetsersättning
far anges att den försäkrade skall
under högst 30 dagar vara intagen
på visst sjukhus, vistas på vårdin-
rättning för försäkringsmedicinsk
utredning eller genomgå under-
sökning av viss läkare. För kost-
nader som uppstår med anledning
av ett sådant villkor skall ersätt-
ning lämnas i enlighet med vad
regeringen förordnar.
I fråga om rätt till sjukersättning
och aktivitetsersättning gäller även
vissa bestämmelser om utredning i
7 kap. 3 b §.
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning skall betalas ut månads-
vis. Om det årliga beloppet av
sådana förmåner uppgår till högst
2 400 kronor skall dock, om det
finns särskilda skäl, utbetalning
ske i efterskott en eller två gånger
per år. Efter överenskommelse
med den försäkrade far utbetal-
ning även i annat fall ske en eller
två gånger per år.
Vid beräkning av jwåwrK&belopp
för sjukersättning och aktivitetser-
sättning skall det årliga belopp,
som beräkningen grundar sig på,
avrundas till närmaste hela krontal
som är jämnt delbart med tolv. Är
det årliga beloppet av sjukersätt-
ning och aktivitetsersättning lägre
än tolv kronor, bortfaller ersätt-
ningen för den månad som beräk-
ningen avser. Avrundning skall i
första hand göras på garantiersätt-
ning enligt 9 kap.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
15 Senaste lydelse 2000:774.
16 Senaste lydelse 2000:774.
235
Förtidspension utges från och
med den månad då rätt till pensio-
nen inträtt. I fall som avses i 1 §
andra stycket utges dock förtids-
pension från och med månaden
näst efter den då beslutet om pen-
sion meddelats.
Efterlevandepension utges från
oeh med den månad då den för-
säkrade avlidit eller, om han eller
hon vid sin död uppbar förtidspen-
sion eller ålderspension enligt
lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension, från oeh
med månaden näst efter den då
dödsfallet inträffat.
Inträder rätt till efterlevande-
pension vid annan tidpunkt än som
avses i andra stycket, skall pen-
sionen betalas ut för tid från och
med den månad då rätten inträtt.
Pension far inte betalas ut för
längre tid tillbaka än tre månader
eller i fråga om barnpension, två
år före ansökningsmånaden.
Det belopp som först förfaller
till betalning efter beslut om barn-
pension enligt 14 kap. 2 § skall
minskas med vad som utbetalats i
omslällningspension enligt 14 kap.
4 § eller särskild efterlevandepen-
sion enligt 14 kap. 5 § för den tid
som barnpensionsbeloppet avser
utöver vad som skulle ha utgetts
om beslutet om barnpension före-
legat vid utbetalningen av om-
slällningspensionen eller den sär-
skilda efterlevandepensionen.
Ändring av pension skall gälla
från och med månaden näst efter
den varunder anledning till änd-
ringen uppkommit.
Vad som föreskrivs i 1 § första,
andra och fjärde styckena samt 2 §
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning utges från och med den
månad då rätt till förmånen inträtt.
1 fall som avses i 1 § andra stycket
utges dock sjukersättning och ak-
tivitetsersättning från och med
månaden näst efter den då beslutet
om förmånen meddelats.
Sjukersättning oeh aktivitetser-
sättning far inte betalas ut för
längre tid tillbaka än tre månader
före ansökningsmånaden.
6§18
Ändring av sjukersättning och
aktivitetsersättning skall gälla från
och med månaden näst efter den
under vilken anledning till änd-
ringen uppkommit.
Vad som föreskrivs i 1 § första,
andra och fjärde styckena samt 2 §
17 Senaste lydelse 2000:774.
18 Senaste lydelse 1988:881.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
236
gäller även i fråga om ökning av
pension. I fall då ökningen kräver
ansökan av den pensionsberättiga-
de tillämpas 5 § femte stycket.
Vad som sägs i denna paragraf
skall inte tillämpas i fråga om änd-
ring av pension i anledning av för-
ändring av basbeloppet.
Om arbetsförmågan väsentligt
förbättras för en försäkrad som
uppbär förtidspension, skall pen-
sionen dras in eller minskas med
hänsyn till förbättringen. En för-
säkrad som regelbundet och under
en längre tid har uppvisat en ar-
betsförmåga som han eller hon
antogs sakna när beslutet om för-
tidspension fattades skall därvid,
om inte annat framkommer, antas
ha en väsentligt förbättrad arbets-
förmåga.
Sådan pension som omfattas av
ett beslut enligt 15 § eller som har
vilandeförklarats enligt 16 § far
inte dras in eller minskas på grund
av att den försäkrade under den tid
och i den omfattning som anges i
beslutet genom förvärvsarbete har
uppvisat en väsentligt förbättrad
arbetsförmåga.
En försäkrad som förvärvsar-
betar med utnyttjande av en ar-
betsförmåga som han eller hon
antogs sakna när beslutet om för-
tidspension fattades har inte rätt att
gäller även i fråga om ökning av
sjukersättning och aktivitetsersätt-
ning. I fall då ökningen kräver
ansökan av den som är berättigad
till sådan ersättning tillämpas 5 §
andra stycket.
Vad som sägs i denna paragraf
skall inte tillämpas i fråga om änd-
ring av sjukersättning och aktivi-
tetsersättning i anledning av för-
ändring av prisbasbeloppet.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Om arbetsförmågan väsentligt
förbättras för en försäkrad som
uppbär sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning, skall förmånen dras
in eller minskas med hänsyn till
förbättringen. En försäkrad som
regelbundet och under en längre
tid har uppvisat en arbetsförmåga
som han eller hon antogs sakna när
beslutet om sjukersättning eller
aktivitetsersättning fattades skall
därvid, om inte annat framkom-
mer, antas ha en väsentligt förbätt-
rad arbetsförmåga.
Sådan sjukersättning eller akti-
vitetsersättning som omfattas av
ett beslut enligt 15 § eller som har
vilandeförklarats enligt 16 § far
inte dras in eller minskas på grund
av att den försäkrade under den tid
och i den omfattning som anges i
beslutet genom förvärvsarbete har
uppvisat en väsentligt förbättrad
arbetsförmåga.
Aktivitetsersättning får inte dras
in eller minskas på grund av att
den försäkrade deltar i sådan akti-
vitet som avses i 7 kap. 6 §.
En försäkrad som förvärvsar-
betar med utnyttjande av en ar-
betsförmåga som han eller hon
antogs sakna när beslutet om sjuk-
ersättning eller aktivitetsersättning
19 Senaste lydelse 1999:1363.
20 Senaste lydelse 1999:1363.
237
uppbära fortidspension for samma
tid och i den omfattning som för-
värvsarbetet utförs. Detta gäller
dock inte sådan förtidspension
som omfattas av ett beslut enligt
15 §.
Den som uppbär förtidspension
enligt 7 kap. 1 § eller 13 kap. 1 §
är skyldig att utan oskäligt dröjs-
mål anmäla till allmän försäk-
ringskassa om han eller hon börjar
förvärvsarbeta, börjar förvärvs-
arbeta i större omfattning än tidi-
gare, fortsätter att förvärvsarbeta
efter tid som avses i 15-17 §§ eller
om hans eller hennes arbetsför-
måga väsentligt förbättras utan att
han eller hon börjar förvärvs-
arbeta. börjar förvärvsarbeta i
större utsträckning än tidigare eller
fortsätter att förvärvsarbeta efter
tid som avses i 15-17 §§. Mot-
svarande skall gälla den som upp-
bär efterlevandepension, om för-
hållandena ändras så att rätten till
pensionen påverkas. Ar den för-
säkrade omyndig, åvilar anmäl-
ningsskyldigheten förmyndaren.
Om den försäkrade har en god
man eller förvaltare enligt föräld-
rabalkcn. har denne motsvarande
skyldighet att göra anmälan, om
det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan som avses i
första stycket utan giltigt skäl, far
pensionen dras in för viss tid eller
tills vidare.
fattades har inte rätt att uppbära
sådan ersättning för samma tid
och i den omfattning som för-
värvsarbetet utförs. Detta gäller
dock inte sådan sjukersättning
eller aktivitetsersättning som om-
fattas av ett beslut enligt 15 §.
Den som har sjukersättning
eller aktivitetsersättning är skyldig
att utan oskäligt dröjsmål anmäla
till allmän försäkringskassa om
han eller hon börjar förvärvs-
arbeta. börjar förvärvsarbeta i
större omfattning än tidigare, fort-
sätter att förvärvsarbeta efter tid
som avses i 15-17 §§ eller om
hans eller hennes arbetsförmåga
väsentligt förbättras utan att han
eller hon börjar förvärvsarbeta,
börjar förvärvsarbeta i större ut-
sträckning än tidigare eller fort-
sätter att förvärvsarbeta efter tid
som avses i 15-17 §§. Om den
försäkrade har en god man eller
förvaltare enligt föräldrabalken,
har denne motsvarande skyldighet
att göra anmälan, om det kan anses
ingå i uppdraget.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Underlåts anmälan som avses i
första stycket utan giltigt skäl, far
sjukersättningen eller aktivitetser-
sättningen dras in för viss tid eller
tills vidare.
21 Senaste lydelse 2000:774.
238
Pension utges, om inte något
annat är särskilt föreskrivet, till
och med den månad då den pen-
sionsberättigade avlidit eller rätten
till förmånen annars upphört.
Omställningspension och sär-
skild efterlevandepension utges
längst till och med månaden före
den då den efterlevande fyller 65
år.
9 §22
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning utges, om inte något annat
är särskilt föreskrivet, till och med
den månad då den försäkrade av-
lidit eller rätten till förmånen
annars upphört.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Är en pensionsberättigad till
följd av ålderdomssvaghet, sjuk-
lighet, långvarigt missbruk av be-
roendeframkallande medel eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv ha hand om sin pen-
sion, far allmän försäkringskassa
besluta att pensionen helt eller
delvis skall utbetalas till kommu-
nal myndighet eller den pensions-
berättigades make eller annan per-
son för att användas till den pen-
sionsberättigades och hans familjs
nytta.
12 §23..
Är den som är berättigad till
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning till följd av ålderdoms-
svaghet, sjuklighet, långvarigt
missbruk av beroendeframkallande
medel eller annan därmed jäm-
förlig orsak ur stånd att själv ha
hand om sin ersättning, får allmän
försäkringskassa besluta att ersätt-
ningen helt eller delvis skall be-
talas ut till kommunal myndighet
eller den ersättningsberättigades
make eller annan person för att
användas till den ersättningsbe-
rättigades och hans eller hennes
familjs nytta.
Försäkringskassan får efter an-
sökan av den försäkrade besluta att
dennes förtidspension i den om-
fattning som anges i 15 och 16 §§
skall betalas ut eller förklaras
vilande under tid som den försäk-
rade förvärvsarbetar med ut-
nyttjande av en arbetsförmåga som
han eller hon antogs sakna när
beslutet om förtidspension fatta-
des. Ett sådant beslut får endast
fattas om den försäkrade under
minst tolv månader omedelbart
dessförinnan har uppburit förtids-
pension.
Försäkringskassan får efter an-
sökan av den försäkrade besluta att
dennes sjukersättning eller aktivi-
tetsersättning i den omfattning
som anges i 15 och 16 §§ skall
betalas ut eller förklaras vilande
under tid som den försäkrade för-
värvsarbetar med utnyttjande av en
arbetsförmåga som han eller hon
antogs sakna när beslutet om for-
månen fattades. Ett sådant beslut
får endast fattas om den försäkrade
under minst tolv månader omedel-
bart dessförinnan har haft sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning.
22 Senaste lydelse 2000:774.
23 Senaste lydelse 1981:1246.
24 Senaste lydelse 1999:1363.
239
Förtidspension som har för-
klarats vilande skall inte betalas ut
för den tid som vilandeför-
klaringen avser.
Vilandeförklaring far avse hel
förtidspension eller cn sådan kvot-
del av pension som anges i 7 kap.
2 §. Vid bedömning av hur stor del
av pensionen som skall vilande-
förklaras skall beaktas omfatt-
ningen av det förvärvsarbete som
den försäkrade avser att utföra.
Försäkringskassan far besluta att
den försäkrade under en period om
tolv månader för förvärvsarbeta
högst tre månader utan att utbetal-
ningen av förtidspensionen
minskas med hänsyn till förvärvs-
arbetet.
Försäkringskassan får förklara
förtidspensionen vilande för tid
efter den period som har bestämts i
beslut enligt 15 §. Om något beslut
enligt 15 § inte har fattats får för-
säkringskassan i stället besluta att
förtidspensionen skall förklaras
vilande från oeh med den månad
som anges i ansökan.
Förtidspensionen får vilande-
förklaras enligt första stycket
under högst tolv månader, dock
längst till utgången av tolfte
månaden från och med den första
månad som beslutet enligt 15 §
omfattar. Om något beslut enligt
15 § inte har fattats får förtidspen-
sionen vilandeförklaras längst till
utgången av tolfte månaden från
och med den första månad som
beslutet omfattar.
Sjukersättning och aktivitetser-
sättning som har förklarats vilande
skall inte betalas ut för den tid som
vilandeförklaringen avser.
Vilandeförklaring för avse hel
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning eller en sådan kvotdel
därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid
bedömning av hur stor del av för-
månen som skall vilandeförklaras
skall beaktas omfattningen av det
förvärvsarbete som den försäkrade
avser att utföra.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Försäkringskassan får besluta att
den försäkrade under cn period om
tolv månader får förvärvsarbeta
högst tre månader utan att utbetal-
ningen av sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen minskas
med hänsyn till förvärvsarbetet.
Försäkringskassan för förklara
sjukersättningen eller aktivitetser-
sättningen vilande för tid efter den
period som har bestämts i beslut
enligt 15 §. Om något beslut enligt
15 § inte har fattats får försäk-
ringskassan i stället besluta att
sjukersättningen eller aktivitetser-
sättningen skall förklaras vilande
från och med den månad som an-
ges i ansökan.
Sjukersättningen får vilandcför-
klaras enligt första stycket under
högst tolv månader, dock längst
till utgången av tolfte månaden
från och med den första månad
som beslutet enligt 15 § omfattar.
Om något beslut enligt 15 § inte
har fattats får sjukersättningen
vilandeförklaras längst till ut-
gången av tolfte månaden från och
med den första månad som be-
slutet omfattar.
25 Senaste lydelse 1999:1363.
26 Senaste lydelse 1999:1363.
240
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
För tid efter den period med
vilande förtidspension som har
bestämts enligt 16 § eller for tid
efter utgången av tolfte månaden
från och med den första månad
som ett beslut enligt 15 § omfattar
far försäkringskassan, på ansökan
av den försäkrade, förklara för-
tidspensionen vilande under högst
24 månader. Därvid skall bestäm-
melserna i 14 § andra och tredje
styckena tillämpas.
Ett beslut om vilandeförklaring
enligt 16 eller 17 § skall upphävas
om den försäkrade begär det.
Försäkringskassan far utan att
den försäkrade har begärt det upp-
häva ett beslut om vilandeför-
klaring om den försäkrade insjuk-
nar och beräknas bli långvarigt
sjuk. Detsamma gäller om den
försäkrade har vilande förtidspen-
sion enligt 16 § och helt eller del-
vis avbryter det arbetsförsök som
legat till grund för beslutet om
vilandeförklaring för att i stället
uppbära föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning eller havande-
skapspenning.
Aktivitetsersättningen får vilan-
deförklaras enligt första stycket
längst till utgången av den period
som beslutet om aktivitetsersätt-
ning omfattar.
17 §27
För tid efter den period med
vilande sjukersättning som har
bestämts enligt 16 § eller för tid
efter utgången av tolfte månaden
från och med den första månad
som ett beslut enligt 15 § omfattar
far försäkringskassan, på ansökan
av den försäkrade, förklara sjuker-
sättningen vilande under högst 24
månader. Därvid skall bestämmel-
serna i 14 § andra och tredje
styckena tillämpas.
Ett beslut om vilandeförklaring
enligt 16 eller 17 § skall upphävas
om den försäkrade begär det.
Försäkringskassan far utan att
den försäkrade har begärt det upp-
häva ett beslut om vilandeför-
klaring om den försäkrade insjuk-
nar och beräknas bli långvarigt
sjuk. Detsamma gäller om den
försäkrade har vilande sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning en-
ligt 16 § och helt eller delvis av-
bryter det arbetsförsök som legat
till grund för beslutet om vilande-
förklaring för att i stället uppbära
föräldrapenning, tillfällig föräldra-
penning eller havandeskapspen-
ning.
Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning be-
talats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och
beviljas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för
samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva
ersättningen minskas. Minskningen skall ske med det belopp som över-
27 Senaste lydelse 1999:1363.
28 Senaste lydelse 1999:1363.
29 Senaste lydelse 1997:315.
241
stiger vad som skulle ha utgetts för perioden om beslut om båda ersätt-
ningarna hade förelegat samtidigt.
Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt
bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utan villkor om återbetalning
får socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad
periodisk ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad
socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes samt hans makes
och minderåriga barns försörjning för den tid som den retroaktiva ersätt-
ningen avser.
I fråga om minskning av pen-
sion då livränta utgår enligt äldre
lagstiftning om yrkesskador gäller äldre lagstiftning om yrkesskador
2 §. gäller 2 §.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
I fråga om minskning av sjuker-
sättning då livränta utges enligt
Äger pensionsberättigad rätt till
livränta på grund av obligatorisk
försäkring jämlikt lagen om för-
säkring för olycksfall i arbete,
lagen om försäkring för vissa
yrkessjukdomar eller lagen om
yrkesskadeförsäkring eller äger
han jämlikt annan lag eller sär-
skild författning eller enligt
regeringens förordnande rätt till
livränta, som bestämmes av eller
utbetalas från Riksförsäkrings-
verket, minskas honom eljest till-
kommande pension enligt vad
nedan stadgas. Motsvarande skall
äga tillämpning i fäll då livränta
utgår enligt utländsk lagstiftning
om yrkesskadeförsäkring. Medför
skada, för vilken livränta börjat
utgivas, återigen sjukdom som
berättigar till sjukpenning, skall
det anses som om livränta utginge
under sjukdomstiden. Har livränta
eller de! därav eller livränta för
viss tid utbytts mot ett engångs-
belopp, skall anses som om liv-
ränta utginge eller den utgående
livräntan vore förhöjd med belopp
som enligt de vid utbytet tillämpa-
de försäkringstekniska grunderna
svarar mot engångsbeloppet.
Folkpension och tilläggspension
i form av förtidspension minskas
med tre fjärdedelar av den liv-
2§”
Inkomstrelaterad sjukersättning
och garantiersättning skall
minskas enligt vad som sägs i
andra stycket om den försäkrade
har rätt till livränta på grund av
obligatorisk försäkring enligt
lagen (1954:243) om yrkesskade-
försäkring eller annan lag eller
särskild författning eller enligt
regeringens förordnande har rätt
till annan livränta, som bestäms av
eller betalas ut av Riksförsäkrings-
verket.
Motsvarande skall gälla i fall då
livränta utges enligt utländsk lag-
stiftning om yrkesskadeförsäkring.
Minskning skal! däremot inte ske
på grund av livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller annan livränta som
bestäms med tillämpning av den
lagen. Medför en skada för vilken
livränta har börjat utges återigen
sjukdom som berättigar till sjuk-
penning, skall del anses som om
livränta utgavs under sjukdoms-
tiden. Ilar livränta eller del därav
eller livränta för viss tid bytts ut
mot ett engångsbelopp, skall det
vid beräkning enligt andra stycket
anses som om den livränta som ut-
ges har höjts med ett belopp som
svarar mot engångsbeloppet enligt
de försäkringstekniska grunder
Senaste lydelse 2000:774.
242
ränta som den pensionsberättiga-
de för samma tid har rätt till så-
som skadad. Avdrag på annan
förtidspension än hel sådan får
dock göras endast om skadan in-
träffat före den tidpunkt från
vilken pensionen utges. Avdrag på
tilläggspension får göras endast
om den pensionsberättigade kun-
nat tillgodoräkna sig pensions-
poäng för minst ett år vid den tid-
punkt då skadan inträffat.
Folkpension och tilläggspension
i form av efterlevandepension
minskas med tre fjärdedelar av
den livränta som den pensions-
berättigade för samma tid har rätt
till såsom efterlevande. Avdrag på
tilläggspension får dock göras
endast om den avlidne kunnat till-
godoräkna sig pensionspoäng för
minst ett år vid den tidpunkt då
skadan inträffat.
Minskning enligt denna para-
graf skall i första hand göras på
tilläggspension. Utan hinder av
vad som föreskrivs i paragrafen
skall folkpension i form av förtids-
pension eller barnpension alltid
utges med minst en fjärdedel av
det belopp som annars skulle ha
utgetts.
I fråga om samordning av pen-
sion med livränta som utgår enligt
eller eljest bestämmes med
tillämpning av lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring före-
skrives i 4 kap. 4 § och 6 kap. 1 §
sagda lag.
som tillämpas vid utbytet. Prop. 2000/01:96
Summan av inkomstrelaterad Bilaga 6
sjukersättning och garantiersätt-
ning skall minskas med tre fjärde-
delar av varje livränta som över-
stiger en sjättedel av prisbasbe-
loppet och som den sjukersätt-
ningsberättigade uppbär som
skadad. Minskning skall därvid i
första hand göras på garantier-
sättningen. Sammanlagd sjuker-
sättning skall dock aldrig, på
grund av bestämmelserna i denna
paragraf för månad räknat under-
stiga 5 procent av prisbasbe-
loppet.
En socialförsäkringsnämnd skall
avgöra ärenden om rätt till förtids-
pension och särskild efterlevande-
pension, dock inte när det gäller
förutsättningarna för rätt till pen-
sion enligt 5 kap.
18 kap.
17 §3’
En socialförsäkringsnämnd skall
avgöra ärenden om rätt till sjuker-
sättning och aktivitetsersättning,
dock inte när det gäller förutsätt-
ningarna för rätt till sådan ersätt-
ning enligt bestämmelserna om
försäkringstid i 9 kap.
31
Senaste lydelse 2000:774.
243
Socialförsäkringsnämnden skall
även avgöra ärenden om vilande-
förklaring av förtidspension enligt
16 kap. när det samtidigt med pen-
sionen utgetts sådan livränta som
samordnats med pensionen enligt
6 kap. 1 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring. Socialför-
säkringsnämnden skall dessutom
avgöra ärenden om rätt till för-
måner enligt vad som föreskrivs i
andra för fa ttn i n ga r.
Socialförsäkringsnämnden skall
även avgöra ärenden om vilande-
förklaring av sjukersättning och
aktivitesersättning enligt 16 kap.
när det samtidigt med den ersätt-
ningen utgetts sådan livränta som
samordnats med ersättningen en-
ligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring. Social-
försäkringsnämnden skall dess-
utom avgöra ärenden om rätt till
förmåner enligt vad som föreskrivs
i andra författningar.
Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas,
skall nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkrings-
kassan skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga cn
tjänsteman vid försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Ersättning enligt denna lag far dras in eller sättas ned, om den som är
berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har
dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares
föreskrifter;
c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller
särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap.
s§;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersätt-
ning.
Vägrar cn försäkrad utan giltig
anledning att genomgå sådan be-
handling. utredning eller rehabili-
tering som avses i 3 kap. 7 b och
8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4,
5 och 7 §§ får sjukpenning eller
förtidspension helt eller delvis tills
vidare förvägras honom, under
förutsättning att han erinrats om
denna påföljd. Motsvarande skall
gälla i fråga om särskild efter-
levandepension, om den efter-
levande utan giltig anledning väg-
rar att följa ett villkor som upp-
ställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Vägrar en försäkrad utan giltig
anledning att genomgå sådan be-
handling, utredning eller rehabili-
tering som avses i 3 kap. 7 b och
8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4,
5 och 7 §§ far sjukpenning, sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
helt eller delvis tills vidare förväg-
ras honom eller henne, under för-
utsättning att han eller hon erinrats
om denna påföljd. Motsvarande
skall gälla i fråga om särskild
efterlevandepension, om den efter-
levande utan giltig anledning
vägrar att följa ett villkor som
uppställts med stöd av 16 kap. 3 §.
Senaste lydelse 1997:275.
244
Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall
underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller
vägrar att ta emot besök som anges där, far ersättningen dras in eller
sättas ned om omständigheterna motiverar det.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
21 kap.
Den som är bosatt här i landet, men inte är försäkrad for en sjukpen-
ning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket 2, uppgår till 60
kronor, skall från och med den månad då han eller hon fyller sexton år
kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpen-
ning eller sjukpenningtillägg.
Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § far försäkra sig
för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den
som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § far försäkra sig för sjuk-
penningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berät-
tigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och
högst 60 kronor.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning
enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämp-
ning av 5 § sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av
3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällan-
de karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55
år.
Ersättning enligt denna paragraf
utges inte för tid efter ingången av
den månad då den försäkrade
böljar uppbära hel förtidspension
enligt denna lag eller hel ålders-
pension enligt lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension.
Ersättning enligt denna paragraf
utges inte för tid efter ingången av
den månad då den försäkrade
böljar uppbära hel sjukersättning
eller aktivitetsersättning enligt
denna lag eller hel ålderspension
enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i denna
lag gäller också, om inte annat följer av punkterna 2-15, i fall då rätten
till sjukersättning eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som
inträffat före ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som
avser tid före ikraftträdandet.
3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomst-
relaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och beräkning av antagan-
deinkomst enligt 8 kap. 4 § skall i förekommande fall pensionsgnindande
belopp av förtidspension likställas med pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp av sjukersättning eller aktivitetsersättning.
4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före år 2003
avses bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 januari 2003.
33 Senaste lydelse 2000:775.
245
5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt till för
december månad 2002 oeh som han eller hon alltjämt i januari månad
2003 skulle haft rätt till om äldre bestämmelser fortfarande hade tilläm-
pats. skall vid ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel
sjukersättning respektive hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad som
anges i punkterna 6-14.
Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall omfatta samma
tid som bestämts för sjukbidraget. För en försäkrad som är född 1984
eller senare och som hade rätt till sjukbidrag för december månad 2002
tar tidsbegränsad sjukersättning beviljas även för längre tid än som be-
stämts för sjukbidraget, dock inte längre än till och med juni månad det
år då han eller hon fyller 19 år.
Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa övergångsbe-
stämmelser skall även gälla sjukbidrag.
6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggspen-
sion i form av förtidspension utges därefter inkomstrelaterad sjukersätt-
ning enligt 8 kap. Antagandcinkomsten skall därvid i stället för vad som
sägs i det kapitlet beräknas enligt punkten 7.
7. Antagandcinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande
prishasheloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpen-
sionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen.
Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandc-
inkomsten avkortas. Avkortning skall ske med cn trettiondel av antagan-
deinkomsten för varje år som antalet år med pensionspoäng understiger
30.
8. Sjukersättning som avses i punkterna 6 och 7 och garantiersättning
enligt 9 kap. skall efter omvandlingen justeras med ett belopp (juste-
ringsbclopp) som fastställs som skillnaden mellan det underlag som av-
ses i punkterna 9 eller 13 (beräkningsmässig garanti ersättning) och
garantiersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett
justeringsbelopp som medför avräkning på sjukersättningen skall i första
hand reducera garantiersättningen.
Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justerings-
belopp som medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp
skall anknytas till prisbasbcloppet och omräknas vid förändringar av
detta.
9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig enligt in-
komstskattelagen (1999:1229) utgör den bcräkningsmässiga garantier-
sättningen skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punk-
ten 11, minskad på visst sätt, och summan av den inkomstrelaterade
sjukersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §, och
utbetald livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen (ar-
betsskadclivränta).
Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första stycket
skall göras med kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och
talet ett minskat med samma kommunalskattcsats multiplicerad med
skillnaden mellan grundavdraget enligt 63 kap. 3 § inkomstskattclagen
för den omvandlade bruttoersättningen i förhållande till grundavdraget
enligt samma paragraf för bruttoersättningen enligt punkten 10.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
246
10. Bruttoersättning enligt punkten 9 utgörs av folkpension i form av
förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstill-
skott, tilläggspension i form av förtidspension och utbetald arbetsskade-
iivränta, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003
om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt även sådan
utländsk pension som avses i 63 kap. 6 § inkomstskattelagen och som
skall betalas ut i januari 2003.
11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör sum-
man av bruttoersättningen och bruttovärdet av det särskilda grundav-
draget enligt 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) i förhållande
till grundavdraget enligt 3 § samma kapitel.
Bruttovärdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till grundav-
draget utgörs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och
talet ett minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med
skillnaden mellan det särskilda grundavdraget och grundavdraget vid
bruttoersättningen.
12. Vid beräkning enligt punkterna 10 och 11 skall med kommunal-
skattesats avses den skatte- och avgiftssats som följer av den för den för-
säkrade under inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen.
Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig skattetabell en-
ligt 11 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) för detta inkomstår, skall
den skattesats användas som följer av den skattetabell som hade varit
tillämplig om sådant beslut skulle ha fattats.
13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid om-
vandlingen uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av
dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige utgör skillnaden
mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 14 och summan av
den inkomstrelaterade sjukersättningen och utbetald arbetsskadeiivränta.
14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör summan av bruttoersätt-
ningen och, om förtidspensionen beskattas enligt lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, bruttovärdet av det obe-
skattade pensionsbelopp som avses i 5 § 4 den lagen. Bruttovärdet av det
obeskattade beloppet utgör därvid kvoten av skattesatsen i nämnda lag
och talet ett minskat med samma skattesats.
De ersättningar som ingår i bruttoersättningen utgörs av folkpension i
form av förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott samt tilläggspension i form av förtidspension och utbetald
livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller mot-
svarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen, samtliga
med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om bestämmel-
serna därom fortfarande varit gällande.
15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8 om
- sjukersättning efter omvandling skall utges med högre eller lägre er-
sättningsgrad än tidigare,
- sjukersättning efter omvandling skall samordnas i högre eller lägre
grad med livränta som avses i 17 kap. 2 § eller arbetsskadeiivränta, eller
- obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229)
inträder för en försäkrad som avses i punkten 13.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
247
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1998:1755) om särskilda
insatser för personer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag
samt 1-3 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Nuvarande lydelse
För den som får tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag en-
ligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall särskilda insatser
göras för att han eller hon skall
kunna fa cn anställning motsvaran-
de den återstående arbetsförmågan.
Den allmänna försäkringskassan
ansvarar för att särskilda insatser
kommer till stånd för att bereda
försäkrade med tre fjärdedels för-
tidspension eller sjukbidrag en an-
ställning motsvarande den åter-
stående arbetsförmågan.
Föreslagen lydelse
§
För den som far tre fjärdedels
sjukersättning, tidsbegränsad sjuk-
ersättning eller aktivitesersättning
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall särskilda insatser
göras för att han eller hon skall
kunna fa en anställning motsvaran-
de den återstående arbetsförmågan.
§
Den allmänna försäkringskassan
ansvarar för att särskilda insatser
kommer till stånd för att bereda
försäkrade med tre fjärdedels sjuk-
ersättning, tidsbegränsad sjuker-
sättning eller aktivitesersättning en
anställning motsvarande den åter-
stående arbetsförmågan.
För den som far tre fjärdedels
förtidspension eller sjukbidrag och
som bereds cn anställning med
lönebidrag eller hos Samhall Ak-
tiebolag motsvarande den åter-
stående arbetsförmågan, betalas
ersättning för kostnaderna för an-
ställningen från den allmänna för-
säkringen enligt grunder som rege-
ringen bestämmer.
För den som far tre fjärdedels sjuk-
ersättning, tidsbegränsad sjuker-
sättning eller aktivitesersättning
och som bereds cn anställning med
lönebidrag eller hos Samhall Ak-
tiebolag motsvarande den åter-
stående arbetsförmågan, betalas
ersättning för kostnaderna för an-
ställningen från den allmänna för-
säkringen enligt grunder som rege-
ringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande för särskilda insatser som
avser tid före ikraftträdandet.
248
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
den som har fyllt sexton år och som
innan han eller hon har fyllt 65 år
för avsevärd tid har fatt sin funk-
tionsförmåga nedsatt i sådan om-
fattning att han eller hon
Härigenom föreskrivs att 5, 6, 8, 14 och 17 §§ lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Rätt till handikappersättning har
en försäkrad från och med juli
månad det år han eller hon fyller
19 år och som innan han eller hon
har fyllt 65 år för avsevärd tid har
fatt sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning att han eller hon
1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan,
2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan,
eller
3. i annat fall har betydande merutgifter.
Om den funktionshindrade behöver hjälp antingen i den dagliga livs-
föringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa båda av-
seenden, och dessutom har merutgifter i anledning av funktionshindret,
grundas bedömningen av rätten till handikappersättning på det samman-
lagda behovet av stöd.
Vid tillämpning av denna paragraf skall med en person som förvärvs-
arbetar likställas en studerande som far studiestöd enligt studiestödslagen
(1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovspröv-
ning är utesluten från sådan förmån.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt före 65
års ålder.
Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas storlek utgör
handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbe-
loppet.
Handikappersättning kan begrän-
sas till viss tid. Behovet av handi-
kappersättning skall omprövas i
samband med beslut om förtids-
pension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och när den som
uppbär handikappersättning be-
viljas ålderspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension eller garantipension
enligt lagen (1998:702) om garan-
tipension. Omprövning skall också
Handikappersättning kan begränsas
till viss tid. Behovet av handikapp-
ersättning skall omprövas i sam-
band med beslut om sjukersättning
eller aktivitetsersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring och när den som har handi-
kappersättning beviljas ålderspen-
sion enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension.
Senaste lydelse 1999:1412.
249
ske när förhållanden som påverkar
behovet av handikappersättning har
ändrats.
För tid före den månad, då hel
förtidspension eller hel ålderspen-
sion börjar utges, utgör handikapp-
ersättningen till den som är blind,
för år räknat, 69 procent av pris-
basbeloppet. För tid därefter utgör
ersättningen till den som är blind
36 procent av prisbasbeloppet om
inte stödbehovet ger anledning till
högre ersättning.
Handikappersättning till den som
36 procent av prisbasbeloppet om
högre ersättning.
En förälder har rätt till vård-
bidrag för barn .vo/w inte har fyllt 16
år om
1. barnet på grund av sjukdom,
utvecklingsstörning eller annat
funktionshinder behöver särskild
tillsyn och vård under minst sex
månader, eller
2. det på grund av barnets sjuk-
dom eller funktionshinder upp-
kommer merkostnader.
Har föräldern flera funktions-
hindrade bam som inte har fyllt 16
år grundas bedömningen av rätten
till vårdbidrag på det sammanlagda
behovet av tillsyn och vård samt på
hur stora merkostnaderna är.
8§
En förälder har rätt till vård-
bidrag för barn till och med juni
månad det år då barnet fyller 19 år
om
1. barnet på grund av sjukdom,
utvecklingsstörning eller annat
funktionshinder behöver särskild
tillsyn och vård under minst sex
månader, eller
2. det på gnind av barnets sjuk-
dom eller funktionshinder upp-
kommer merkostnader.
Har föräldern flera funktionshind-
rade barn som avses i första stycket
grundas bedömningen av rätten till
vårdbidrag på det sammanlagda
behovet av tillsyn och vård samt på
hur stora merkostnaderna är.
Handikappersättning utges till
och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidit eller
rätten till förmånen annars har
upphört. Motsvarande gäller för
vårdbidrag, som dock utges längst
till och med månaden före den då
barnet fyller 16 år.
Omprövning skall också ske när
förhållanden som påverkar behovet
av handikappersättning har ändrats.
För tid före den månad, då hel
sjukersättning, aktivitetsersättning
eller hel ålderspension böljar utges,
utgör handikappersättningen till
den som är blind, för år räknat, 69
procent av prisbasbcloppet. För tid
därefter utgör ersättningen till den
som är blind 36 procent av prisbas-
bcloppct om inte stödbehovet ger
anledning till högre ersättning.
är döv eller gravt hörselskadad utgör
inte stödbehovet ger anledning till
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
14 §
Handikappersättning utges till
och med den månad då den ersätt-
ningsberättigade har avlidit eller
rätten till förmånen annars har
upphört. Motsvarande gäller för
vårdbidrag, som dock utges längst
till och med juni månad del år då
barnet fyller 19 år.
Handikappersättning och Handikappersättning och vård-
vårdbidrag skall betalas ut månads- bidrag skall betalas ut månadsvis,
vis. När ersättningsbeloppet beräk- När ersättningsbeloppet beräknas
250
nas för månad skall den ersättning
för år räknat från vilken beräk-
ningen utgår avrundas till närmaste
krontal som är jämnt delbart med
tolv. Om den ersättningsberättigade
förutom handikappersättningen
eller vårdbidraget även uppbär
förtidspension eller efterlevande-
pension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, ålderspension
enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension skall
samtliga dessa ersättningar anses
som en ersättning vid avrund-
ningen. Avrundning skall i första
hand göras på garantipensionen,
därefter på folkpensionen och
sedan på handikappersättningen
eller vårdbidraget.
för månad skall den ersättning för
år räknat från vilken beräkningen
utgår avrundas till närmaste krontal
som är jämnt delbart med tolv. Om
den ersättningsberättigade förutom
handikappersättningen eller vård-
bidraget även uppbär sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring, efterlevandepension
enligt lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn, ålderspension
enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension eller
garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension skall
samtliga dessa ersättningar anses
som en ersättning vid avrund-
ningen. Avrundning skall i första
hand göras på sjukersättning eller
aktivitetsersättning i form av
garantiersättning eller garantipen-
sionen, därefter på handikapp-
ersättningen eller vårdbidraget.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre föreskrifter gäller för försäkrade som före ikraftträdandet
uppbär handikappersättning och som under 2003 inte har uppnått 19 års
ålder.
3. Äldre föreskrifter gäller för vårdbidrag för försäkrade föräldrar vars
barn före ikraftträdandet uppbär förtidspension eller sjukbidrag.
251
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension
dels att 1 kap. 10 § och 15 kap. 19 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 5 och 17 §§, 3 kap. 1,4-7 och 19 §§, 4 kap. 1 och
9 §§. 5 kap. 13 §, 6 kap. 16 §, 12 kap. 1 och 2 §§ samt rubriken närmast
före 3 kap. 4 § skall ha följande lydelse
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 17 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
2 kap.
Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas vidare
1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan
författning eller på gnind av regeringens förordnande, i den utsträckning
ersättningen har trätt i stället för cn försäkrads inkomst som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst,
2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
4. ersättning som cn allmän försäkringskassa har utgett enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön,
5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller mot-
svarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,
6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
7. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostna-
der.
8. dagpenning från arbetslöshetskassa,
10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro-
gram,
11. utbildningsbidrag för doktorander,
13. särskilt utbildningsbidrag,
14. ersättning till deltagare i teckcnspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
15. dagpenning till totalförsvars-
pliktiga som tjänstgör enligtlagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt
och till andra som far dagpenning
enligt dc grunder som gäller förto-
talförsvarspliktiga, sc/zn/
16. bidrag från Sveriges för-
fattarfond och Konstnärsnämnden i
15. dagpenning till totalförsvars-
pliktiga som tjänstgör enligtlagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt
och till andra som får dagpenning
enligt de grunder som gäller förto-
talförsvarspliktiga,
16. bidrag från Sveriges för-
fattarfond och Konstnärsnämnden i
Senaste lydelse 2000:1405.
252
den utsträckning som regeringen så den utsträckning som regeringen så
föreskriver. föreskriver samt
17. inkomstrelaterad sjukersätt-
ning och inkomstrelaterad aktivi-
tetsersättning enligt 8 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Om en ersättning som är pensionsgrundande eller för vilken det skall
beräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 3 kap. 4 § eller pensions-
poäng enligt 4 kap. 9 §, liar betalats ut av en allmän försäkringskassa
eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande
och samordnad med den ersättning som betalats ut tidigare, är den senare
beviljade ersättningen inte pensionsgrundande till den del den avser tid
före utbetalningsmånaden.
Beviljas vid samma tidpunkt
förtidspension for vilken det skall
beräknas ett pensionsgrundande
belopp enligt 3 kap. 4 § denna lag
och arbetsskadeiivränta enligt
4 kap. lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande
livränta som bestämsmed tillämp-
ning av den lagen, skall det vid
tillämpning av första stycket anses
som om förtidspensionen har be-
talats utföre arbetsskadelivräntan.
Beviljas vid samma tidpunkt in-
komstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersätt-
ning enligt 8 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring och arbets-
skadeiivränta enligt 4 kap. lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring eller motsvarande livränta som
bestäms med tillämpning av den
lagen, skall det vid tillämpning av
första stycket anses som om sjuker-
sättningen eller aktivitetsersätt-
ningen har betalats ut före arbets-
skadelivräntan.
Utges arbetsskadeiivränta enligt
4 kap. lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring eller mot-
svarande livränta som bestäms
med tillämpning av den lagen till-
sammans med sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
är livräntan inte pensionsgrundan-
de till den del den har samordnats
med inkomstrelaterad sådan er-
sättning.
Andra pensionsgrundande
lopp än pensionsgrundande
3 kap.
1§2
be- Andra______pensionsgnindande
in- belopp än pensionsgrundande in-
2 Senaste lydelse 1999:1408.
253
komst är belopp som beräknats på
visst sätt för en försäkrad som har
uppburit för en för-
säkrad som har fullgjort plikt-
tjänstgöring, för cn försäkrad för-
älder till små barn samtför cn för-
säkrad som har studerat med
studiemedel.
Förtidspension
En försäkrad som för någon del
av ett år har uppburit förtidspen-
sion som hor beräknats enligt 13
kap. 2 § lagen( 1962:381) om all-
män försäkring, skall tillgodoräk-
nas ett pensionsgrundande belopp
för det året, om inte annat följer av
6 eller 7 §. Detta gäller dock en-
dast för försäkrade som under det
året har fyllt högst 64 år.
Ett pensionsgrundande belopp
enligt 4 § skall, Jör varje månad för
vilken förtidspensionen har upp-
burits, motsvara en tolftedel av
summan av det för året gällande
förhöjda prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkringoch produkten av detta
basbelopp oeh det poängmedeltal
som avses i 13 kap. 2 § den lagen.
Har den försäkrade för cn månad
uppburit en fjärdedels, halv, två
tredjedels eller tre fjärdedels för-
tidspension skall detpensions-
grundandc beloppet enligt 4 § för
den månaden avse motsvarande
andel av det belopp som anges i
första stycket idenna paragraf.
komst är belopp som beräknats på
visst sätt för cn försäkrad som har
uppburit inkomstrelaterad sjuker-
sättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning, för en försäk-
rad som har fullgjort plikttjänst-
göring, för cn försäkrad förälder till
små barn samtför en försäkrad som
har studerat med studiemedel.
Sjukersättning och aktivitetsersätt-
ning
§
En försäkrad som för någon del
av ett år har uppburit inkomstrela-
terad sjukersättning eller inkomst-
relaterad aktivitetsersättning enligt
8 kap. lagcn(1962:381) om allmän
försäkring, skall tillgodoräknas ett
pensionsgnindande belopp för det
året, om inte annat följer av 6 eller
7§.
;§
Ett pensionsgrundande belopp
enligt 4 § skall för hel inkomst-
relaterad sjukersättning och hel
inkomstrelaterad aktivitetsersätt-
ning beräknas enligt följande.
Den antagandeinkomst som
ligger till grund för den inkomst-
relaterade ersättningen skall
minskas med ett belopp mot-
svarande 7 procent av antagande-
inkomsten. Det pensionsgrundande
beloppet utgör för varje månad
som hel inkomstrelaterad sjuker-
sättning eller hel inkomstrelaterad
aktivitetsersättning uppburits, skill-
naden mellan en tolftedel av den
minskade antagandcinkomsten och
den pensionsgrundande inkomsten
av nämnda ersättning efter avdrag
enligt 2 kap. 21 §.
Har den försäkrade för en månad
uppburit en fjärdedels, halv, två
tredjedels eller tre fjärdedels sjuk-
ersättning eller aktivitetsersättning
skall vid beräkning enligt första
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
254
Om förtidspensionen med
tillämpning av 6 kap. 1 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring har varit samordnad med pen-
sionsgrundande livränta skall
följande gälla.
Det pensionsgrundande belopp
som avses i 5 § eller, om endast en
del av pensionen har varit samord-
nad med livräntan, en andel av det
beloppet som svarar mot den sam-
ordnade delen av pensionen, skall
tillgodoräknas den försäkrade en-
dast om och i den utsträckning det
överstiger den försäkrades livränta
före samordning.
Om en pensionsgrundande er-
sättning har betalats ut av en all-
män försäkringskassa eller en ar-
betslöshetskassa till en försäkrad
och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats förtids-
pension som är samordnad med
den tidigare utbetalade ersätt-
ningen, skall pensionsgrundande
belopp med anledning av förtids-
pensionen inte tillgodoräknas till
den del förtidspensionen avser tid
före den månad då den har betalats
ut.
Vid beräkning enligt 17 § första
stycket 1 skall summan av den
pensionsgrundande inkomst och
det pensionsgrundande belopp för
förtidspension enligt 4 § som avser
året före barnets födelse räknas om
med hänsyn till förändringar av
stycket användas så stor andel av
antagandeinkomsten som svarar
mot graden av sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
Om sjukersättningen eller ak-
tivitetsersättningen med tillämp-
ning av 6 kap. 1 § lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring har varit
samordnad med pensionsgrundan-
de livränta skall följande gälla.
Den del av antagandcinkomsten
som avses i 5 § eller, om endast en
del av sjukersättningen eller akti-
vitetsersättningen har varit sam-
ordnad med livräntan, en andel av
det beloppet som svarar mot den
samordnade delen av sjukersätt-
ningen eller aktivitetsersättningen,
skall tillgodoräknas den försäkrade
som pensionsgrundande belopp
endast om och i den utsträckning
det överstiger den försäkrades liv-
ränta före samordning.
Om en pensionsgrundande er-
sättning har betalats ut av en all-
män försäkringskassa eller en ar-
betslöshetskassa till en försäkrad
och den försäkrade senare för
samma månad har beviljats sjuker-
sättning eller aktivitetsersättning
som är samordnad med den tidigare
utbetalade ersättningen, skall pen-
sionsgrundande belopp med anled-
ning av sjukersättningen eller akti-
vitetsersättningen inte tillgodoräk-
nas till den del denna ersättning
avser tid före den månad då den har
betalats ut.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
19 §
Vid beräkning enligt 17 § första
stycket 1 skall summan av den
pensionsgrundande inkomst och
det pensionsgnindande belopp för
inkomstrelaterad sjukersättning
eller inkomstrelaterad aktivitetser-
sättning enligt 4 § som avser året
255
prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Den omräknade summan skall
rundas av till närmaste lägre hund-
ratal kronor.
före barnets födelse räknas om med
hänsyn till förändringar av prisbas-
beloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Den omräk-
nade summan skall mndas av till
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
närmaste lägre hundratal kronor.
Om den försäkrade inte inom föreskriven tid till fullo har betalat
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för inkomster av annat
förvärvsarbete som hänför sig till året före barnets födelse, skall det, vid
sådan beräkning som avses i första stycket, bortses från pcnsionsgmn-
dande inkomster av annat förvärvsarbete för det året till den del avgifter-
na inte har betalats för inkomsterna.
4 kap.
För varje år för vilket det för en försäkrad har fastställts pensions-
grundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp, skall, om inte
annat följer av 4 §, pensionsrätt fastställas för den försäkrade. För det år
då den försäkrade har avlidit skall endast pensionsrätt för premiepension
fastställas. Pensionsrätt skall inte fastställas för den som är född år 1937
eller tidigare.
För varje år för vilket pensions-
grundande inkomst har fastställts
eller Jör vilket en fiirsäkrad har
uppburit'förtidspension enligt
13 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall också, om
inte annat följer av 8 och 9 §§, pen-
sionspoäng fastställas för den för-
säkrade. Pensionspoäng skall dock
inte fastställas för det år då den
försäkrade har avlidit eller för år
efter det då en försäkrad har fyllt
64 år.
För varje år för vilket pensions-
grundande inkomst har fastställts
skall också, om inte annat följer av
8 och 9 §§, pensionspoäng fast-
ställas för den försäkrade. Pen-
sionspoäng skall dock inte fast-
ställas för det år då den försäkrade
haravlidit eller för år efter det då en
försäkrad har fyllt 64 år.
Vårdår skall tillgodoräknas en försäkrad under de förutsättningar som
anges i 12 §. Vårdår skall dock inte tillgodoräknas för år före det då den
försäkrade fyllt 16 år och inte heller för det år då han eller hon har avlidit
eller för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år. Vårdår skall inte
heller tillgodoräknas om den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng
för samma år eller om pensionspoäng för det året enligt 8 § andra stycket
inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av bristande eller underlåten
avgiftsbetalning.
En försäkrad som fiir någon del
av året har uppburit förtidspension
enligt 13 kap. 2 § lagen (1962:381)
om allmänförsäkring, skall, utöver
pensionspoäng enligt 8 §, för varje
månad fiir vilken han eller hon har
uppburit sådan pensiontillgodo-
9§
Vid tillämpning av 8 § skall med
pensionsgrundande inkomst lik-
ställas pensionsgrundande belopp
enligt 3 kap. 4 §.
räknas en tolftedel av det poäng-
medeltal som avses i 13 kap. 2 §
andra stycket lagen om allmän för-
säkring. Har den försäkrade upp-
burit en fjärdedels, halv, två
tredjedels ellertre fjärdedels för-
tidspension skall han eller hon till-
godoräknas motsvarande andel av
detta poängmedeltal. Ompensionen
har varit samordnad med livränta
med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring skall vad som föreskrivs
i 3 kap. 6 § denna lag på mot-
svarande sätt tillämpas på pen-
sionspoäng enligt denna paragraf.
Aven 3 kap. 7 § denna lag skall på
motsvarande sätt tillämpas vidbe-
stämmande av pensionspoäng.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
5 kap.
Vid beräkning av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbehåll-
ning som härrör från pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring en-
ligt 3 kap. 8 §, pensionsgrundande belopp för föräldrar till små barn en-
ligt 3 kap. 10 § och pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap.
24 § endast om det för den pensionsberättigade, senast det år han eller
hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart
och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive
intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet.
Pension på den pensionsbehållning som avses i första stycket skall inte
utges för tid före året efter fastställelseåret för pensionsgrundande in-
komst det sista år som avses i första stycket.
Vid bedömning enligt första och
andra styckena skall bortses från
pensionsgrundande inkomst som
enligt bestämmelserna om bris-
tande eller underlåten avgiftsbetal-
ning i 4 kap. 4 § inte legat till
grund för beräkning av pensions-
rätt. Vidare skall vid bedömning
enligt första och andra styckena
medpensionsgrundande inkomst
likställas pensionsgrundande be-
lopp för förtidspension enligt 3
kap. 4 §.
Vid bedömning enligt första och
andra styckena skall bortses från
pensionsgrundande inkomst som
enligt bestämmelserna om bris-
tande eller underlåten avgiftsbetal-
ning i 4 kap. 4 § inte legat till
grand för beräkning av pensions-
rätt. Vidare skall vid bedömning
enligt första och andra styckena
medpensionsgrundande inkomst
likställas pensionsgrundande be-
lopp för sjukersättning och aktivi-
tetsersätning enligt 3 kap. 4 §.
3 Senaste lydelse 1999:1408.
257
För en pensionsberättigad som är
född under något av åren 1911—
1927 skall tilläggspension beräknas
som om pensionspoäng kunnat till-
godoräknas om han eller hon hade
fatt rätt till förtidspension enligt
13 kap. 1 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring från och med
januari månad det år han eller hon
uppnått 65 års ålder. Detta gäller
dock endast om pensionen där-
igenom blir större.
6 kap.
16§
För en pensionsberättigad som är
född under något av åren 1911—
1927 skall tilläggspension beräknas
som om pensionspoäng kunnat till-
godoräknas om han eller hon hade
fatt rätt till förtidspension enligt
13 kap. 1 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, / dess lydelse
före den 1 januari 2003, från och
med januari månad det år han eller
hon uppnått 65 års ålder. Detta
gäller dock endast om pensionen
därigenom blir större.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
12 kap.
Ålderspension enligt denna lag betalas ut efter ansökan. Sådan ansökan
skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. En pensions-
berättigad som är född under något av åren 1938-1953 och som uppbär
inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall dock, utan sär-
skild ansökan, erhålla tilläggspension från och med den månad då han
eller hon fatt rätt till sistnämnda pension.
Om en person som har rätt till
ålderspension enligt denna lag och
är bosatt i Sverige inte tre månader
före ingången av den månad då han
eller hon fyller 70 år har ansökt om
uttag avinkomst- eller tilläggspen-
sion, skall den allmänna försäk-
ringskassan utreda om den pen-
sionsberättigade vill ta utålderspcn-
sion. För den som månaden före
den då han eller hon fyller 65 år
har uppburit förtidspension eller
särskildefterlevandepension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall motsvarande gälla,
om ansökan om inkomst- eller
tilläggspension enligt denna lag
inte har gjorts senast förstnämnda
månad.
Om en person som har rätt till
ålderspension enligt denna lag och
är bosatt i Sverige inte tre månader
före ingången av den månad då han
eller hon fyller 70 år har ansökt om
uttag avinkomst- eller tilläggspen-
sion, skall den allmänna försäk-
ringskassan utreda om den pen-
sionsberättigade vill ta utåldcrspen-
sion. För den som månaden före
den då han eller hon fyller 65 år
har uppburit sjukersättning eller
särskildefterlevandepcnsion enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall motsvarande gälla,
om ansökan om inkomst- eller
tilläggspension enligt denna lag
inte har gjorts senast förstnämnda
månad.
Ålderspension skall utges från och med den månad som anges i an-
sökan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom in
till den allmänna försäkringskassan.
Senaste lydelse 1999:802.
258
Har den pensionsberättigade
uppburit förtidspension eller sär-
skild efterlevandepension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring omedelbart före 65 års
ålder far inkomst- och tilläggspen-
sion beviljas för högst tre månader
före ansökningsmånaden, dock
tidigast från och med den månad då
den pensionsberättigade fyllde 65
år.
Har den pensionsberättigade
uppburit sjukersättning eller sär-
skild efterlevandepension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring omedelbart före 65 års
ålder far inkomst- och tilläggspen-
sion beviljas för högst tre månader
före ansökningsmånaden, dock
tidigast från och med den månad då
den pensionsberättigade fyllde 65
år.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande pensionsrätt för tid
före ikraftträdandet.
259
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1744) om allmän pensions-
avgift skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som av-
ses i 3 §, om inkomsterna under-
stiger 27 procent av detför året
gällande prisbasbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Avgift skall inte betalas av den
som har sådana inkomster som av-
ses i 3 §, om inkomsterna under-
stiger 27 procent av detför året
gällande prisbasbcloppct enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Avgift skall inte heller betalas på
sådan inkamstrelaterad sjukersätt-
ning eller inkamstrelaterad aktivi-
tetsersättning som anges i 2 kap. 5
§17 lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Senaste lydelse 2000:1007.
260
2.6
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 5 och <
derspensionsavgifi skall ha följande
Nuvarande lydelse
Avgiften utgör 18,5 procent av
sådana pensionsgnindande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension.
5 §§ lagen (1998:676) om statlig ål-
lydelse.
Föreslagen lydelse
Avgiften utgör 18,5 procent av
sådana pensionsgrundande belopp
som fastställs enligt 3 kap. lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension och sådan inkomst-
relaterad sjukersättning och in-
komstrelaterad aktivitetsersättning
som anges i 2 kap. 5 § 17 samma
lag.
Om sådan livränta som avses i Om sådan livränta som avses i
2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring har varit samordnad
med förtidspension eller efter-
levandepension utgör avgiften 18,5
procent av det belopp som på
grund av samordningen inte betalas
ut.
2 § 5 med tillämpning av 6 kap. 1 §
lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring har varit samordnad
med efterlevandepension utgör
avgiften 18,5 procent av det belopp
som på grund av samordningen inte
betalas ut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
261
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring’ att 4 kap. 12 § skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
Ett beslut om livränta skall omprövas, om ändring av betydelse har
skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. Livränta för för-
fluten tid får doek inte minskas eller dras in.
Ett beslut om vilandeförklaring
av förtidspension enligt 16 kap.
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring skall oekså omfatta sådan
livränta som enligt 6 kap. 1 § första
styeket denna lag samordnats med
pensionen.
Ett beslut om vilandeförklaring
av sjukersättning eller aldivitetser-
sättning enligt 16 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
skall också omfatta sådan livränta
som enligt 6 kap. 1 § första stycket
denna lag samordnats med sjuker-
sättningen eller aktivitetsersätt-
ningen.
För den tid under vilken en sådan vilandeförklaring gäller skall be-
slutas om livränta beräknad utifrån dels det livränteunderlag som legat
till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen, dels de
inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaring. Vid
bestämmande av livräntcundcrlagct skall detta omräknas med hänsyn till
de förändringar av prisbasbeloppet som skett sedan livräntan senast fast-
ställdes.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande ersättning som
avser tid före ikraftträdandet.
' I.agen omtryckt 1993:357.
2 Senaste lydelse 1999:1364.
262
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om ändring i lagen (2000:465)
om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring att 6 kap. 1 §
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Är någon som har rätt till liv-
ränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt
berättigad till folkpension eller
tilläggspension i form av förtids-
pension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller efterlevan-
depension enligt lagen (2000:461)
om efterlevandepension och efter-
levandestöd till barn med anled-
ning av den inkomstförlust som har
föranlett livräntan, utges livräntan
endast i den mån den överstiger
pensionen.
Är någon som har rätt till liv-
ränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt
berättigad till sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
eller efterlevandepension enligt
lagen (2000:461) om efterlevande-
pension och efterlevandestöd til)
barn med anledning av den in-
komstförlust som har föranlett liv-
räntan, utges livräntan endast i den
mån den överstiger sjukersätt-
ningen, aktivitetsersättningen eller
pensionen.
Har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap.
och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta
för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension
som utgått för samma tid.
Första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt sy-
stem för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan.
Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten
eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket lagen om all-
män försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller
4 kap. 8 § andra stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion har tillämpats för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid
tillämpning av denna paragraf hänsyn tas till den tilläggspension som
skulle ha utgivits om full avgift hade erlagts.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande beträffande ersättning som
avser tid före ikraftträdandet.
3. Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbe-
stämmelserna till lagen (2001:000) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring omvandlats från förtidspension, och livränta enligt
denna lag skall utöver den livränta som överstiger sjukersättningen utges
ett tillägg i form av en bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden
mellan den utbetalda sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspen-
Senaste lydelse 2000:465.
263
sion som skulle ha betalats ut för samma månad om äldre bestämmelser
fortfarande skulle ha varit gällande. Bruttoförhöjningen anknyts till pris-
basbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Om graden av sam-
ordning av livräntan och sjukersättningen förändras efter omvandlingen
bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning skall i övrigt gälla vad
som föreskrivs om garantiersättning i 9 kap. lagen om allmän försäkring.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
264
2.9
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1, 2, 4 - 6, 8, 12 och 13 §§ och 4 kap.
2, 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
3 kap.
Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner som
anges i lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. ersättning för sjukvård m.m.
enligt 2 kap. i fråga om förmåner
som beslutas av de allmänna för-
säkringskassorna,
2. föräldrapenning på garanti-
nivå,
3. folkpension i form av förtids-
pension och efterlevandepension
beräknad i förhållande till det an-
tal år som har tillgodoräknats som
bosättningstid i Sverige, samt
4. rehabilitering och särskilt bi-
drag enligt 22 kap. i fråga om för-
måner som beslutas av de allmänna
försäkringskassorna.
1. ersättning för sjukvård m.m.
enligt 2 kap. i fråga om förmåner
som beslutas av de allmänna för-
säkringskassorna,
2. föräldrapenning på garanti-
nivå,
3. sjukersättning och aktivitets-
ersättning i form av garantiersätt-
ning, samt
4. rehabilitering och särskilt
bidrag enligt 22 kap. i fråga om
förmåner som beslutas av de all-
männa försäkringskassorna.
Den som är bosatt i Sverige omfattas även av
1. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lagen (1969:205) om pensionstillskott,
3. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
4. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handi-
kappade,
5. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,
6. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lagen (1993:389) om assistansersättning,
8. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
9. lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
11. lagen (1998:702) om garan-
tipension, och
12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag.
11. lagen (1998:702) om garan-
tipension,
12. lagen (1998:703) om handi-
kappersättning och vårdbidrag, och
13. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn i fråga om
- garantipension till omställ-
ningspension och änkepension,
265
- efterlevandestöd till barn, och
- pension enligt 6 kap. 5 § första
stycket 2 samma lag, pension enligt
5 § andra stycket 2 och 7 § tredje
stycket 2 lagen (2000:462) om in-
förande av lagen om efterlevande-
pension och efterlevandestöd till
barn beräknad i förhållande till det
antal år som har tillgodoräknats
som bosättningstid i Sverige.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring:
1. sjukpenning och havande-
skapspenning.
2. föräldrapenning över garanti-
nivå och tillfällig föräldrapenning,
3. tilläggspension i form av för-
tidspension och efterlevandepen-
sion,
4. folkpension i form av förtids-
pension och efterlevandepension
beräknad i förhållande till det an-
tal år för vilka tillgodoräknats pen-
sionspoäng för tillläggspension,
samt
5. rehabilitering oeh rehabilite-
ringsersättning enligt 22 kap. i
fråga om förmåner som beslutas av
de allmänna försäkringskassorna.
1. sjukpenning och havande-
skapspenning,
2. föräldrapenning över garanti-
nivå och tillfällig föräldrapenning,
3. inkamstrelaterad sjukersätt-
ning och inkamstrelaterad aktivi-
tetsersättning, samt
5. rehabilitering och rehabilite-
ringsersättning enligt 22 kap. i
fråga om förmåner som beslutas av
de allmänna försäkringskassorna.
Den som arbetar i Sverige omfattas även av
1. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
2. lagen (1988:1465) om ersätt-
ning och ledighet för närstående-
vård. och
3. lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension.
2. lagen (1988:1465) om ersätt-
ning och ledighet för närstående-
vård,
3. lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension, och
4. lagen (2000:461) om efter-
levandepension och efterlevande-
stöd till barn i fråga om inkomst-
grundad efterlevandepension och
änkepension med undantag av
sådan pension som avses i 2 § 13.
För arbetstagare gäller försäkringen enligt 4 och 5 §§ från och med den
första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen dock från
och med den dag då arbetet har påbörjats.
266
Försäkringen upphör att gälla tre
månader efter den dag då arbetet
har upphört av någon annan anled-
ning än ledighet för semester, ferier
eller motsvarande uppehåll (efter-
skyddstid). Försäkringen upphör
tidigare än som nu sagts om den
enskilde påbörjat arbete i ett annat
land och omfattas av motsvarande-
försäkring i det landet eller om det
finns andra särskilda skäl.
Försäkringen upphör att gälla tre
månader, eller för sådana förmåner
som anges i 4 § 3 ett år, efter den
dag då arbetet har upphört av
någon annan anledning än ledighet
för semester, ferier eller mot-
svarande uppehåll (efterskyddstid).
Försäkringen upphör tidigare än
som nu sagts om den enskilde på-
börjat arbete i ett annat land och
omfattas av motsvarande försäk-
ring i det landet eller om det finns
andra särskilda skäl.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Försäkringen för pensioner eller
skadeersättningar som avses i 4 § 3
och 4 samt 5 § 1 och 3 skall gälla
när rättentill en förmån enligt de
lagar som anges där kan härledas
från ett arbete i Sverige. Detsamma
gäller försäkringen förföräldrapen-
ning över garantinivå enligt 4 § 2
Försäkringen för pensioner enligt
fall rätten till förmånen kan härledas
och 13 §§.
Försäkringen för pensioner eller
skadeersättningar som avses i 5 §
1, 3 och 4 skall gälla när rätten till
en förmån enligt de lagar som an-
ges där kan härledas från ett arbete
i Sverige. Detsamma gäller försäk-
ringen för föräldrapenning över
garantinivå enligt 4 § 2.
första stycket skall också gälla i det
från sådan ersättning som anges i 12
En person som har förtidspen-
sion som beräknats enligt 13 kap. 2
§ lagen (1962:381) om allmän för-
säkring är försäkrad för inkomst-
grundad ålderspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension beräknad på denna
förtidspension.
En person som har inkomstrela-
terad sjukersättning eller inkomst-
relaterad aktivitetsersättning enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring är försäkrad för inkomst-
grundad ålderspension enligt lagen
(1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension beräknad på denna
sjukersättning eller aktivitetser-
sättning.
Den som uppbär någon av
följande förmåner är försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension en-
ligt lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension och tilläggs-
pension i form av förtidspension
och efterlevandepension enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
Den som uppbär någon av
följande förmåner är försäkrad för
inkomstgrundad ålderspension en-
ligt lagen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension, inkomst-
relaterad sjukersättning och in-
komstrelaterad aktivitetsersättning
enligt lagen (1962:381) om allmän
Senaste lydelse 2000:1403.
267
säkring:
försäkring och inkomstrelaterad Prop. 2000/01:96
efterlevandepension enligt lagen Bilaga 6
(2000:461) om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn:
1. vårdbidrag, som inte enbart avser merkostnader, enligt 8 § lagen
(1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag,
2. dagpenning från arbetslöshetskassa,
3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt pro-
gram,
4. utbildningsbidrag för doktorander,
6. särskilt utbildningsbidrag,
7. ersättning till deltagare i tcckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF),
8. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som far dagpenning en-
ligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller
9. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattclagcn (1999:1229)
skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.
4 kap.
Förmåner far utges om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex
månader.
När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas
särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands.
Pensionsförmåner enligt 3 kap. Förmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt
1 § 3 samt 2 § 2, 6 och 11 utges så 2 § 2, 6, 11 och 13 utges så länge
länge den försäkrades bosättning i den försäkrades bosättning i
Sverige består enligt 2 kap. Sverige består enligt 2 kap.
Pensionsförmåner och skadeer-
sättningar enligt 3 kap. 4 § 3 och 4
samt 5 § 1 och 3 utges för tid då
den försäkrade vistas utomlands så
länge rätten till förmånen består.
Detta gäller också i fråga om för-
äldrapenning över garantinivå cn-
ligt 3 kap. 4 § 2,
1. om barnet är bosatt i Sverige, eller
2. om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband
med adoption.
Förmåner och skadeersättningar
enligt 3 kap. 4 § 3 samt 5 § 1, 3 och
4 utges för tid då den försäkrade
vistas utomlands så länge rätten till
förmånen består. Detta gäller också
i fråga om föräldrapenning över
garantinivå enligt 3 kap. 4 § 2,
268
För utbetalning av en förmån utomlands far krävas bevis om att rätten
till förmånen består.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Beträffande efterlevandeför-
måner skall vad som sägs i detta
kapitel om försäkrad gälla den för-
säkrades efterlevande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
269
Härigenom föreskrivs att lagen (1969:205) om pensionstillskott1 skall
upphöra att gälla vid utgången av år 2002. Lagen gäller fortfarande be-
träffande ersättning som avser tid före upphörandet.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 6
Senaste lydelse av
1 § 1999:807
2 § 2000:777
2 a § 2000:777
2 b § 2000:777
2c § 1996:1589
.1 § 2000:777
4 § 1998:690
5 § 1996:1589
7 § 1974:785
270
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-02-27
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thorsson,
regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 2001 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer
med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1998:703) om handikappersättning och vård-
bidrag,
4. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
5. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
6. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift,
7. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
8. lag om ändring i lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
9. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) och
10. lag om upphävande av lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Henrik
Jansson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget innebär bl.a. att tre hela kapitel i lagen och tre avdelnings-
rubriker upphävs. Detta kan ske genom att förslaget föreslås träda i kraft
den 1 januari 2003, samtidigt med åtskilliga andra ändringar i den stora
pensionsreformen. Därmed upphör behovet av att i lagen om allmän för-
säkring ha bestämmelser om folkpension och tilläggspension.
Efter tidigare och nu företagna ändringar blir lagen full av luckor.
Inom den avdelning, andra avdelningen, som behandlar sjukförsäkringen
kommer närmast efter 4 kap., Om föräldraförsäkrings förmåner, först i
7-9 kap. bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning. Där-
efter blir det, fortfarande inom andra avdelningen, en ny lucka fram till
16 kap. (frånsett 10 kap. som Lagrådet återkommer till). Sedan kommer
efter andra avdelningen sjätte, sjunde och åttonde avdelningarna, av vilka
åttonde avdelningen, som innehåller bestämmelser om rehabilitering,
närmast hör hemma i andra avdelningen om sjukförsäkring. Lagen om
allmän försäkring, som inte längre kan sägas behandla den allmänna för-
säkringen, framstår för den icke initierade läsaren närmast som en ruin.
Lagrådet inser svårigheten, främst med tanke på sådana hänvisningar
till olika bestämmelser i lagen som kan finnas både i lagen själv och i
andra lagar, att hinna med en välbehövlig omdisposition av lagens olika
avdelningar och kapitel under den korta tid som återstår innan förslag
Prop. 2000/01:96
Bilaga 7
271
måste föreläggas riksdagen for att inte förberedande arbeten för pen-
sionsreformen skall försenas. Det framstår emellertid som önskvärt att
till den 1 januari 2003 en sådan omdisposition görs eller, hellre, en ny lag
om sjukförsäkring antas, varvid 18 kap., Om allmänna försäkringskassor,
och åtskilliga proccssuella bestämmelser i 20 kap. borde kunna föras
över till socialförsäkringslagen.
På vissa punkter anser Lagrådet att förenklingar borde kunna göras
redan nu.
Som nämnts upphävs vissa kapitel därför att det efter den 1 januari
2003 inte längre behövs bestämmelser om folkpension och tilläggspen-
sion i lagen om allmän försäkring. Lagrådet inser inte varför inte detta
gäller även om återstoden av 10 kap.. Särskilda bestämmelser om folk-
pension. Behålls dessa särskilda bestämmelser om folkpension kommer
de att stå som en isolerad ö bland bestämmelser och i en avdelning som
handlar om sjukförsäkring. Ingen vanlig läsare kommer att söka dem där.
Lagrådet förordar att i det fortsatta beredningsarbetet en noggrann analys
görs av behovet av dessa bestämmelser. Om behovet består i att det finns
hänvisningar i andra lagar bör undersökas om inte motsvarande bestäm-
melser kan tas in i dessa lagar. Lagrådet finner det önskvärt att hela
kapitlet upphävs.
Motsvarande gäller om vissa bestämmelser om samordning med sär-
skild efterlevandepension ”enligt denna lag”. Det finns inte någon efter-
levandepension som utges enligt lagen om allmän försäkring i dess lydel-
se efter den 1 januari 2003. Åsyftas efterlevandepension som utges över-
gångsvis bör frågan om samordning regleras i övergångsbestämmelserna
till förevarande lag.
Därjämte bör I kap. 1 § skrivas om så att paragrafen inte inger den fel-
aktiga föreställningen att lagen handlar om folkpension och tilläggspen-
sion. Första stycket är under alla omständigheter felaktigt eftersom folk-
pensioneringen avskaffas. Behålls 10 kap. bör en uttrycklig hänvisning
till detta kapitel göras i paragrafen.
3 kap. 7 §
1 sista stycket föreslås vissa redaktionella ändringar. Bland annat skall
ordet ”uppbär” i första satsen bytas ut mot ordet ”har” med det resultat
att konstruktionen blir ”att ha en ersättning”. ”Ha” är inte synonymt med
"uppbära" och för närmast tankarna till "äga”, "besitta” eller ”inneha”. 1
vilket fall som helst kommer den föreslagna lagtexten inte att återge den
korrekta rättsliga innebörden av bestämmelsen. Om inte ordet ”uppbära”
anses kunna behållas, bör något annat alternativ väljas, såsom ”fa” eller
”erhålla". Konstruktionen "ha en ersättning” förekommer på flera ställen
i förslaget och bör även där bytas ut (se 4 kap. 9 §, 16 kap. I och 8 §§).
7 kap. 8 §
Förslaget innebär att aktivitetsersättning i samband med grundskole- och
gymnasiestudier enligt 7 kap. 7 § alltid skall utgå som hel ersättning.
Detta kan enkelt uttryckas genom att det i 7 § anges att de där avsedda
försäkrade har rätt till hel aktivitetsersättning. Därmed kan 8 § utgå. Följs
Lagrådets förslag medför det ändring dels i ingressen, dels i fråga om
hänvisningen i 7 kap. 1 §.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 7
272
8 kap. 3 §
Bestämmelsen i sista stycket är alltför vagt formulerad för att ge tillräck-
lig ledning för rättstillämpningen. Detta gäller dels till vilken tidpunkt
anknytningen skall hänföras, dels hur omräkningen skall gå till. I först-
nämnda hänseende kan efter ordet ”prisbasbeloppet” läggas till orden
”för det år då ersättningen skall bötja utges”.
9 kap.
Under föredragningen inför Lagrådet har blivit upplyst att en motsvarig-
het till nuvarande 5 kap. 10 § inte har blivit infört i förslaget men att be-
hov finns av en sådan bestämmelse. Lagrådet som delar denna uppfatt-
ning förordar att ett förslag till bestämmelse, som lämpligen bör placeras
efter 6 § i kapitlet, utarbetas under det fortsatta beredningsarbetet i Rege-
ringskansliet.
16 kap. 12 §
I paragrafen föreslås att sjukersättning och aktivitetsersättning i vissa fall
skall kunna betalas ut till kommunal myndighet eller till den ersättnings-
berättigades make eller annan. Motsvarande bestämmelse saknas i lagen
om inkomstgrundad ålderspension. Under förarbetena till den lagen ut-
talades bl.a. att en sådan bestämmelse återspeglade en äldre tids för-
hållanden och värderingar (prop. 1997/98:191 s. 464). Av samma skäl
som anfördes i förslaget till lagen om inkomstgrundad ålderspension bör
bestämmelsen utgå även ur förevarande lagförslag.
Rubrikerna lyder Sjätte avdelningen - För försäkringen gemensamma
bestämmelser. Efter de ändringar som föreslås i remissen blir avdel-
ningen den tredje i ordningen. I avvaktan på en större översyn av lagen
eller, hellre, en ny lag kan dock kontinuitetsskäl tala för att rubriken
Sjätte avdelningen bibehålls. Däremot kan man knappast längre tala om
gemensamma bestämmelser för försäkringen i betydelsen den allmänna
försäkringen, eftersom i stort sett endast bestämmelser om sjukförsäkring
blir kvar i lagen. Lagrådet förordar att avdelningsrubriken genom före-
skrift i ingressen ges lydelsen ”Gemensamma bestämmelser”.
17 kap. 2 §
Bestämmelsen i andra stycket första meningen skulle vinna i tydlighet,
om den formulerades om på följande sätt: ”Summan av inkomstrelaterad
sjukersättning och garantiersättning skall minskas med tre fjärdedelar av
varje livränta vars årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet
och som den sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad.”
Punkten 14. Lagrådet har funnit att första stycket i det remitterade för-
slaget har getts en onöjaktig formulering. Där talas om summan av ett
bruttovärde och bruttovärdet av ett närmare angivet obeskattat belopp.
Det är emellertid inte det obeskattade beloppet utan förmånen av att be-
Prop. 2000/01:96
Bilaga 7
273
loppet är obeskattat som skall adderas till bruttovärdet. Vidare är be-
stämmelsen om beräkningen av skatteförmånens värde ofullständig.
På grundval av ett i Regeringskansliet under föredragningen utarbetat
utkast förordar Lagrådet att första stycket delas på två stycken som ges
följande lydelse:
”14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om förtidspensionen
beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, summan av den faktiska bruttoersättningen och värdet av den
begränsning i skatteplikten som anges i 5 § 4 den lagen. Detta värde ut-
gör kvoten av skattesatsen i nämnda lag och talet ett minskat med samma
skattesats, multiplicerad med det belopp som inte är skattepliktigt.
För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i
Sverige utgörs den omvandlade bruttoersättningen av den faktiska
bruttoersättningen.”
Det andra stycket i det remitterade förslaget blir därmed tredje stycket i
punkten.
Punkten 2. Lagen träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelser om
bl.a. samordning med sjukersättning måste då omedelbart kunna tilläm-
pas. eftersom det inte längre finns någon förtidspension. Bestämmelsen
bör därför begränsas till att avse rätten till handikappersättning. Avsikten
med bestämmelsen är enligt författningskommentaren att ange, att den
som har handikappersättning vid ikraftträdandet men ännu inte uppfyller
det nya ålderskravet skall få behålla ersättningen. Bestämmelsen kan för-
slagsvis ges följande lydelse: "Den som vid ikraftträdandet uppbär han-
dikappersättning har rätt till sådan ersättning utan hinder av att kravet i
5 § första stycket nya lydelsen på viss ålder inte är uppfyllt.”
Punkten 3. Avsikten med bestämmelsen är enligt författningskom-
mentaren att ange att föräldrar inte heller efter ikraftträdandet kan fa
vårdbidrag, om deras barn har förtidspension eller sjukbidrag som om-
vandlas till sjukersättning. Det går inte att hänvisa till äldre föreskrifter
eftersom rätt till vårdbidrag och rätt till förtidspension p.g.a. ålderskraven
inte enligt den äldre lydelsen kan sammanfalla. Bestämmelsen kan för-
slagsvis ges följande lydelse: ”Föräldrar har inte rätt till vårdbidrag enligt
8 § nya lydelsen under tid då barnet uppbär sjukersättning eller tidsbe-
gränsad sjukersättning.” Skulle mot förmodan inträffa att rätt till tidsbe-
gränsad sjukersättning upphör före den 1 juli det år då barnet fyller 19 år,
hindrar en sådan bestämmelse inte att föräldrarna då far vårdbidrag, om
förutsättningar därför eljest skulle föreligga.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 7
274
3 kap. 4 §
En viktig nyhet i förslaget är att en försäkrad med anledning av inkomst-
relaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning får dels
pensionsgrundande inkomst, dels pensionsgrundande belopp. Av peda-
gogiska skäl bör detta anges i paragrafen. Så kan ske om till paragrafen
läggs ett nytt andra stycket av förslagsvis följande lydelse: ”Bestämmel-
ser om pensionsgrundande inkomst med anledning av inkomstrelaterad
sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning finns i 2 kap.”
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 2000/01:96
Bilaga 7
275
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001
Prop. 2000/01:96
Närvarande: statsrådet Hjclm-Wallcn, ordförande, och statsråden Thalen,
Winberg, Ulvskog. Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Thalen
Regeringen beslutar proposition prop. 2000/01:96 Sjukersättning och
aktivitetsersättning i stället för förtidspension