Regeringens proposition
2000/01:94

Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002-2005

Prop.

2000/01:94

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 mars 2001

Lena Hjelm-Wallén

Marita Ulvskog

(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till de villkor och riktlinjer som skall
gälla under kommande tillståndsperiod för den radio- och TV-verksam-
het i allmänhetens tjänst som bedrivs av Sveriges Television AB,
Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.

I en tid av stora förändringar på radio- och TV-området är det viktigt
att en radio och TV i allmänhetens tjänst har en stark ställning och att
uppdraget är tydligt. Viktiga utgångspunkter är att programverksamheten
skall bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika eko-
nomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället, och att
sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt.

Programföretagen skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som
kännetecknas av hög kvalitet och som tillgodoser skiftande
förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet. Under den
kommande tillståndsperioden skall programföretagen bl.a. ägna ökad
uppmärksamhet åt program för och med barn och unga, vidga och
fördjupa sitt kulturansvar, samt värna om mångfalden i nyhets- och
samhällsbevakning. Programföretagen skall också öka insatserna för att
göra programmen tillgängliga för funktionshindrade och insatserna för
att beakta språkliga och etniska minoriteters intressen.

Programföretagen skall ha en decentraliserad organisation och den
regionala och lokala organisationen skall utformas och ges tillräckliga
resurser så att förhållandena i hela landet kan speglas. Den andel av all-
mänproduktionen som produceras av Sveriges Radio och Sveriges Tele-
vision utanför Stockholm skall också under kommande tillståndsperiod
uppgå till minst 55 procent.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 94

Sveriges Utbildningsradio skall i större utsträckning än i dag koncent-
rera sina insatser på utbildningsprogram.

Radio- och TV-sändningama skall även i fortsättningen nå 99,8
procent av den fast bosatta befolkningen via det analoga marknätet.
Regeringen avser att tillsätta en kommitté som får i uppdrag att utvärdera
den försöksverksamhet med digital radio som pågått sedan år 1995. I
avvaktan på en utvärdering skall Sveriges Radio minska kostnaderna för
sändningar med digital radio.

Finansieringen av verksamheten skall även i fortsättningen ske med
TV-avgiftsmedel. Reklam skall inte vara tillåten. Principerna för redo-
visning och revision skall förtydligas.

De samlade resurserna för kvalificerad programproduktion förstärks.
Programföretagen föreslås också få möjlighet att utveckla sitt public
service-uppdrag i digitala sändningar och på Internet. TV-avgiften
föreslås höjas med 6 kronor per månad till 1 740 kronor per helår fr.o.m.
den l januari 2002.

Sändningstillstånden för de tre programföretagen föreslås gälla under
en period av fyra år - från den 1 januari 2002 till den 31 december 2005.

Prop. 2000/01:94

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:94

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5

2   Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift............6

3   Ärendet och dess beredning..............................................................7

4   Underlag för regeringens beslut........................................................7

4.1     Utredningen om en radio och TV i allmänhetens tjänst.....7

4.2     Remissyttranden och skrivelser..........................................8

4.3     Public service-redovisningar..............................................8

5   Bakgrund...........................................................................................9

5.1      Historik...............................................................................9

5.2     Radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001............... 11

5.2.1      Riksdagens beslut...........................................11

5.2.2     Programföretagen - organisation och

programverksamhet........................................11

5.2.3      Finansiering....................................................14

5.3     Radio-och TV-utbud........................................................15

5.4     Medievanor.......................................................................18

6   Lagstiftning och granskning............................................................21

6.1      Yttrandefrihetsgrundlagen................................................21

6.2     Radio-och TV-lagen........................................................22

6.3     Lagen om TV-avgift.........................................................22

6.4     Granskningsnämnden för radio och TV...........................23

7   Utgångspunkter för regeringens förslag..........................................23

7.1      Inledning...........................................................................23

7.2     Public service-företagens särskilda förutsättningar..........25

7.3     Teknisk utveckling och hårdnande konkurrens................26

7.4     Programutbudet och tillgängligheten för publiken...........27

7.5     Medieanvändning och förtroende för medier...................28

7.6     Slutsatser - radio och TV i allmänhetens tjänst i en ny

mediesituation...................................................................29

8   Riktlinjer för programverksamheten...............................................30

8.1      Ett mångsidigt utbud av hög kvalitet................................30

8.2     Mångfald i nyhetsutbud och samhällsbevakning.............35

8.3     Kulturansvar.....................................................................38

8.4     Tillgänglighet för funktionshindrade................................40

8.5     Programverksamhet för döva inom Sveriges Television.. 43

8.6     Programverksamhet för språkliga och etniska minoriteter43

8.7     Spegling av hela landet.....................................................47

8.7.1      Decentraliserad organisation..........................47

8.7.2     Utomståendes medverkan och utläggningar av

produktion m m..............................................49

8.8     Radio Sweden...................................................................52

9   Särskilda riktlinjer för Sveriges Utbildningsradio..........................53

10  Uppföljning och granskning av programverksamheten..................56

11  Distribution av radio och TV..........................................................58

11.1    Bakgrund..........................................................................58

11.2    Television.........................................................................59

11.3    Radio.................................................................................61

12  Beredskapsfrågor............................................................................62

13  Ekonomiska förutsättningar............................................................63

13.1    Finansiering av programföretagens verksamhet...............63

13.2    Systemet för medelsti lldelning.........................................69

13.3    Medelstilldelning..............................................................73

13.4    TV-avgiften......................................................................74

13.5    Redovisning och revision.................................................75

14  Tillståndsperiodens längd m.m.......................................................76

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Radio och TV i allmänhetens

tjänst (SOU 2000:55)............................................................ 81

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser.........................................99

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001....... 100

Prop. 2000/01:94

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.    antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift,

2.   godkänner vad regeringen föreslår om riktlinjer för
programverksamheten (avsnitt 8),

3.   godkänner vad regeringen föreslår om Sveriges Utbildningsra-
dios verksamhet (avsnitt 9),

4.   godkänner vad regeringen föreslår om uppföljning och gransk-
ning av programverksamheten (avsnitt 10),

5.   godkänner vad regeringen föreslår om distribution av radio och
TV (avsnitt 11),

6.   godkänner vad regeringen föreslår om beredskapsfrågor (avsnitt
12),

7.   godkänner vad regeringen föreslår om finansiering, system för
medelstilldelning samt redovisning och revision (avsnitt 13.1,

13.2 och 13.5)

8.   godkänner vad regeringen föreslår om tillståndsperiodens längd
(avsnitt 14),

9.   godkänner vad regeringen föreslår om medelstilldelning (avsnitt
13.3).

Prop. 2000/01:94

Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha
följande lydelse.

Prop. 2000/01:94

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §*

TV-avgiften är 1 668 kronor för TV-avgiften är 1 740 kronor för
ett år. Den skall betalas i fyra poster ett år. Den skall betalas i fyra poster
om 417 kronor.                    om 435 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas
senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.

För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperio-
den skall avgiften betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgif-
ten som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt
antal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Senaste lydelse 2000:1187.

3 Ärendet och dess beredning

Gällande riktlinjer för Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB samt företagens dotterbolag i public
service-koncernen lades fast genom 1996 års riksdagsbeslut (prop.
1995/96:161, bet. 1995/96:KrU 12, rskr. 1995/96:297). Programföre-
tagens sändningstillstånd gäller under perioden 1997-2001 och en ny
tillståndsperiod inleds således den 1 januari 2002.

Genom beslut den 23 september 1999 bemyndigade regeringen chefen
för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de villkor som skall
gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa tillståndsperiod.
Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Kulturdepartementet
samma dag Anders Ljunggren till särskild utredare. Utredningen över-
lämnade i juni 2000 betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst - ett
beredningsunderlag (SOU 2000:55). En sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga på
Kulturdepartementet (dnr Ku2000/1913).

Regeringen beslutade den 8 juni 2000 att tillsätta en parlamentariskt
sammansatt arbetsgrupp med uppgift att medverka vid beredningen av
nya sändningstillstånd för public service-företagen. Gruppens ordförande
har varit statssekreteraren i Kulturdepartementet Gunilla Thorgren. Från
riksdagspartierna har medverkat riksdagsledamöterna Birgitta Ahlqvist
(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Åke Gustavsson (s), Agne Hansson (c),
Kenth Högström (s), Ola Karlsson (m), Dan Kihlström (kd), Ewa
Larsson (mp), Ana Maria Narti (fp) samt verkställande direktören Olof
Ehrenkrona, nominerad av (m).

Lagrådet

Förslaget om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift berör ett sådant
ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Eftersom
det endast är fråga om en ändring av beloppets storlek anser regeringen
att lagändringen inte är av sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande
behöver inhämtas.

Prop. 2000/01:94

4 Underlag för regeringens beslut

4.1 Utredningen om en radio och TV i allmänhetens
tjänst

Den 23 september 1999 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i
uppdrag att lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de villkor
som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under tillståndspe-
rioden som inleds den 1 januari 2002 (dir. 1999:74). I uppdraget ingick
bl.a. att behandla programföretagens uppdrag och organisation, frågor
om teknik och distribution samt finansieringsfrågor. Enligt direktiven

skulle uppdraget utföras i samverkan med Sveriges Radio AB, Sveriges
Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Utredaren överläm-
nade betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst - ett berednings-
underlag (SOU 2000:55) i juni 2000.

De tre programföretagen har lämnat underlag till utredningen som
utredaren tagit ställning till. Programföretagens underlag har också
utgjort underlag för regeringens ställningstaganden i denna proposition.

I direktiven till utredningen angavs att det är värdefullt att villkoren för
en radio och TV i allmänhetens tjänst har en bred politisk förankring och
att förslag till riktlinjer för verksamheten, liksom tidigare, tas fram under
medverkan av en beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier är före-
trädda. 1 juni 2000 tillsatte regeringen en arbetsgrupp med ledamöter från
samtliga riksdagspartier. Arbetsgruppens uppdrag har varit att bl.a.
utifrån det underlag som utredaren lämnat överväga vilka villkor som
skall gälla för den fortsatta public service-verksamheten.

4.2      Remissyttranden och skrivelser

Sammanlagt 58 remissinstanser har inkommit till Kulturdepartementet
med yttranden rörande betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst -
ett beredningsunderlag (SOU 2000:55).

Utöver remissyttranden har många andra skrivelser inkommit till
departementet med synpunkter på utredningen. Skrivelserna kommer
från en rad olika organisationer och behandlar frågor som rör program-
bolagens verksamhet för personer med olika typer av funktionshinder,
t.ex. hörselnedsättning, synproblem och läs- och skrivsvårigheter samt
funktionshinder hos barn. Vidare har skrivelser inkommit från organisa-
tioner som företräder etniska och språkliga minoriteter, utlandssvenskar,
journalister, oberoende filmare eller som sysslar med utbildningsfrågor.

4.3      Public service-redovisningar

Under innevarande tillståndsperiod har programföretagen haft i uppgift
att på ett mer samlat och tydligt sätt än tidigare årligen redovisa hur man
uppfyller sitt uppdrag. Varje programföretag ansvarar för sin egen s.k.
public service-redovisning. Där redovisar programföretagen dels en tolk-
ning av hur man uppfattar sitt uppdrag, dels hur man har valt att bedriva
verksamheten för att klara detta uppdrag. Redovisningarna ger därmed en
detaljerad bild av vad public service-uppdraget för respektive företag
avser i konkreta termer när det gäller programverksamhet och hur TV-
avgiftsmedlen använts.

Utgångspunkterna för de resultatmått som programföretagen har i upp-
gift att ta fram är företagens tillstånds- och anslagsvillkor. I redovisning-
arna återfinns såväl den samlade utbuds- och kostnadsstatistiken som
resonemang och kommentarer om uppnådda resultat. De närmare kraven
på hur redovisningarna skall vara utformade finns i programföretagens
anslagsvillkor.

Redovisningarna har flera syften: att skärpa företagens uppmärksamhet
på hur uppdraget uppfylls, att ge allmänheten information om hur medlen

Prop. 2000/01:94

använts, vilket bör kunna stimulera den offentliga debatten, samt att
möjliggöra och underlätta programföretagens intema uppföljning och
kvalitetssäkring samt att ge statsmakterna underlag för kommande till-
ståndsperioder.

Granskningsnämnden för radio och TV har uppgiften att granska före-
tagens public service-redovisningar med avseende på om de ger stats-
makterna och allmänheten ett tillräckligt underlag för en bedömning av
hur uppdraget uppfyllts. Nämnden konstaterade i sin granskning av de
senaste redovisningarna (år 1999) att de allmänt sett är väl genomförda i
förhållande till de krav och syften som statsmakterna angivit. Nämnden
har dock löpande i de granskningar som hittills gjorts avseende åren 1997
- 1999 pekat på vissa punkter där den har ansett att det finns behov av
kompletteringar och förtydliganden i företagens rapporter.

Bolagens public service-redovisningar utgör en viktig del av underla-
get för såväl utredningens förslag och bedömningar som för regeringens
förslag i denna proposition.

Prop. 2000/01:94

5      Bakgrund

5.1       Historik

År 1925 fick AB Radiotjänst ensamrätt till radiosändningar i Sverige.
Verksamheten reglerades genom avtal mellan staten och företaget.
Radion betraktades som ett företag i allmänhetens tjänst, fristående från
staten och andra maktcentra. Staten skulle dock utöva en kontrollerande
verksamhet och ytterst garantera den ekonomiska basen genom finansie-
ring av verksamheten via licensavgifter. I det ursprungliga uppdraget till
Radiotjänst ingick att främja folkupplysning och folkbildningsarbete.
Aktierna i Radiotjänst ägdes av pressen och ett näringslivskonsortium.

När AB Radiotjänst år 1956 fick ensamrätt att sända TV-program fick
företaget namnet Sveriges Radio AB. I samband med detta tillkom en ny
ägargrupp i form av företrädare för olika folkrörelser.

Nedan redogörs för några av de viktigaste händelserna när det gäller
public service-verksamheten i Sverige.

I enlighet med beslut om avtalet mellan staten och Sveriges Radio år
1966 startades en andra kanal i TV årsskiftet 1969/1970. Syftet var bl.a.
att ge publiken större valfrihet och förbättra möjligheterna till debatt och
opinionsbildning. De två kanalerna skulle vara resursmässigt likställda,
ha i princip samma programuppdrag och ha egna nyhetsredaktioner.
Minst en fjärdedel av riksutbudet skulle produceras utanför Stockholm.
Tillståndsperioden omfattade tiden den 1 juli 1967 - den 30 juni 1979.
Reguljära farg-TV-sändningar startade år 1968.

År 1975 beslutades om en utbyggnad av lokalradion och ett tjugotal
stationer med länsvis täckning började byggas ut. Verksamheten samla-
des i det nya bolaget, Sveriges Lokalradio AB.

Sveriges Utbildningsradio tillkom efter ett beslut år 1978 och syftet var
att samla utbildningsprogramverksamheten i ett bolag. Beslutet omfat-
tade även ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio. Sveriges Radio
omorganiserades till en koncern med ett moderbolag (Sveriges Radio

AB) och fyra dotterbolag (Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio Prop. 2000/01:94
AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB). Till-
ståndsperioden omfattade tiden den 1 juli 1979 - den 30 juni 1986.

I och med 1986 års beslut fick moderbolaget stärkta styrbefogenheter
på vissa områden. En rad avregleringar infördes, tillstånd gavs till ett
fjärde FM-nät för ljudradio och Sveriges Television fick ändra inrikt-
ningen så att distriktsverksamheten koncentrerades till en kanal. Till-
ståndsperioden omfattade tiden den 1 juli 1986 - den 31 december 1992.

TV4 fick som första reklamfinansierade kanal tillstånd att sända i
marknätet år 1991.

Genom ett beslut år 1992 upplöstes koncernen och moderbolaget lades
ned. De tre självständiga bolag som finns i dag bildades, dvs. Sveriges
Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbild-
ningsradio AB (UR). Programföretagen fick i huvudsak fri bestämman-
derätt i fråga om organisation, programinnehåll, sändningstid, distrikts-
indelning m.m. Tillståndsperioden omfattade perioden den 1 januari
1993 - den 31 december 1996.

Är 1993 beslutades att de tre programbolagen från den 1 januari 1994
skulle ägas av tre för ändamålet bildade stiftelser. Detta skedde efter det
att de tidigare ägargrupperna från näringslivet och dagspressen förklarat
att de inte längre ville kvarstå som ägare. Syftet med den nya organisa-
tionsformen var att främja självständigheten hos de tre public service-
företagen. Riksdagen beslutade samma år att tillåta privata reklamfinan-
sierade ljudradiosändningar.

Två nya myndigheter inrättades år 1994, Radio- och TV-verket och
Granskningsnämnden för radio och TV (tidigare Radionämnden).

Efter ett riksdagsbeslut år 1995 ändrades avtalet mellan staten och
SVT så att kravet på att distriktens produktion skall vara samlad i en
kanal upphörde. Modellen med två konkurrerande kanaler upphörde
därmed

Våren 1995 fattade riksdagen beslut om att låta SR och UR påbörja
digitala radiosändningar.

Regeringen beslutade år 1996 om att ordningen med tre ägarstiftelser
skulle upphöra och att bolagen skulle ägas av en för ändamålet bildad
stiftelse.

Är 1996 fattade riksdagen beslut om riktlinjer för radio och TV i all-
mänhetens tjänst för innevarande tillståndsperiod. Riksdagens beslut
innebar inte några omfattande förändringar av uppdraget. Public service-
televisionens och radions centrala roll bekräftades och programföreta-
gens kulturpolitiska ansvar betonades. Tillståndperioden omfattar tiden
den 1 januari 1997 - den 31 december 2001.

Riksdagen fattade år 1997 beslut om att införa markbundna digitala
TV-sändningar. SVT och UR har tillstånd att sända digital marksänd TV.

År 1996 medgav regeringen att SVT fick inleda sändningar över satel-
lit till en publik utanför Sverige och år 1997 beslutade regeringen att
SVT fick använda satellit även för att nå allmänheten i Sverige.

10

5.2      Radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001

5.2.1      Riksdagens beslut

Riksdagen beslutade i juni 1996 om riktlinjer för en radio och TV i all-
mänhetens tjänst (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr.
1995/96:297) för tillståndsperioden 1997-2001.

I förhållande till den föregående tillståndsperioden som omfattade åren
1993-1996 gjordes inte några omfattande förändringar av public serivce-
uppdraget. Public service-verksamhetens centrala roll bekräftades och
uppgiften skulle även fortsättningsvis vara att tillgodose alla publikgrup-
per med ett mångsidigt programutbud. Vissa förtydliganden av program-
företagens kulturpolitiska ansvar gjordes.

Av beslutet framgår att programföretagen under tillståndsperioden
1997-2001 bl.a. skall vidga och fördjupa sitt kulturansvar, sanda fler
svenska program med hög kvalitet, öka samarbetet med kulturinstitutio-
nerna samt öka omfattningen av utomståendes medverkan, samarbets-
projekt och utläggningar av produktionsuppdrag på fristående producen-
ter. Vidare skall företagen tillhandahålla program som speglar det mång-
kulturella samhället och ägna ökad uppmärksamhet åt program för och
med barn och ungdomar. Programföretagen skall också under tillstånds-
perioden i ökad utsträckning beakta funktionshindrades och språkliga
och etniska minoriteters behov - företagens resurser skall på dessa områ-
den vara minst lika stora som under år 1996.

Andelen av allmänproduktionen i SVT.s och SR:s rikssändningar som
produceras utanför Stockholm under tillståndsperioden skall enligt
beslutet öka till 55 procent. Kravet på att det skall finnas två självstän-
diga nyhetsredaktioner inom SVT kvarstår från den tidigare tillståndspe-
rioden. Programföretagen bestämmer själva om regional och lokal indel-
ning av organisationen.

Enligt beslutet skall verksamheten även fortsättningsvis finansieras
med TV-avgiftsmedel. Sponsring far förekomma i SVT:s sändningar i
samband med sportprogram och i SVT:s och SR:s sändningar av vissa
evenemang. Reklam är dock inte tillåtet.

Från och med år 1997 har uppföljningsrapporter, s.k. public service-
redovisningar, lämnats till Granskningsnämnden för radio och TV.
Nämnden granskar om redovisningarna ger statsmakterna och allmänhe-
ten tillräckligt underlag att bedöma hur företagen uppfyller villkoren i
sändningstillstånden.

5.2.2     Programföretagen - organisation och
programverksamhet

Ett grundläggande villkor för att radio och TV skall kunna bedrivas i
allmänhetens tjänst har varit och är att programföretagen kan upprätthålla
en redaktionell självständighet och integritet i förhållande till såväl staten
som olika intresseorganisationer och andra maktgrupper. Detta är ett skäl
till att staten i så liten utsträckning som möjligt skall påverka verksam-
hetens inriktning.

Samtidigt har riksdag och regering ett ansvar för att programverksam-
heten regleras genom vissa grundläggande riktlinjer vad gäller mångsi-

Prop. 2000/01:94

11

dighet, hög kvalitet, tillgänglighet, hänsyn till minoritetsintressen m.m.
Det är också viktigt att programföretagen har en effektiv och ändamåls-
enlig organisation och att TV-avgiftsmedlen används effektivt.

Dessa olika intressen tillgodoses genom en kombination av flera olika
åtgärder. Utöver den grundläggande lagstiftningen i form av yttrandefri-
hetsgrundlagen (YGL) och radio- och TV-lagen (1996:844) gäller föl-
jande.

•  Företagen ägs av en för ändamålet bildad förvaltningsstiftelse.

•  Varje enskilt programföretag svarar för att verksamheten bedrivs
självständigt i förhållande till såväl staten som olika intresseorgani-
sationer och andra maktgrupper i samhället.

•  Riksdagen fattar beslut om de allmänna förutsättningarna för public
service-verksamheten för varje tillståndsperiod. Mot bakgrund av
riksdagsbeslutet beslutar regeringen om sändningstillstånd och
årliga anslagsvillkor (villkor i samband med medelstilldelningen).
Dessa skall i princip vara oförändrade under tillståndsperioden.

•  Finansieringen via TV-avgiften ger programföretagen en säker
inkomst som inte är direkt knuten till statsbudgeten och påverkas
därmed inte på samma sätt som medel via statsbudgeten av det
statsfinansiella läget.

Ägarformen

Stiftelseformen för ägande av de tre public servicebolagen valdes (prop.
1992/93:236, bet. 1992/93 :KrU28, rskr 1992/93:377, samt prop.
1995/96:161) för att den ansågs bäst kunna tillgodose kravet på självstän-
dighet och integritet för programföretagen. Stiftelsens funktion är att
främja självständigheten hos programbolagen genom att äga och förvalta
aktierna i bolagen samt utöva de befogenheter som är förknippade med
detta.

Stiftelsens styrelse består av en ordförande och tio ledamöter. Reger-
ingen utser ledamöterna på förslag av de politiska partierna i riksdagen. 1
riksdagens beslut från 1993 anges att en så bred parlamentarisk uppslut-
ning som möjligt är viktig vid val av stiftelsens styrelse. Eftersom stiftel-
sen skall arbeta långsiktigt bör dess sammansättning inte påverkas direkt
av valresultat eller regeringsskiften. Styrelsens mandatperioder är därför
relaterade till riksdagens så att ordföranden och hälften av ledamöterna
utses viss tid efter ordinarie riksdagsval. Ordföranden utses på fyra år
och ledamöterna på åtta år. Styrelsens huvudsakliga uppgifter är att utse
merparten av ledamöterna i programbolagens styrelser, ta ställning till
programbolagens årsredovisningar och besluta om ansvarsfrihet för sty-
relserna.

Självständiga aktiebolag och redaktionellt oberoende

Förvaltningsstiftelsens styrelse utser ledamöterna i programföretagens
styrelser, med undantag för ordförandena som utses av regeringen efter
samråd med riksdagspartierna. Principen har hittills varit att ordförande-
posterna har fördelats mellan de fyra största partierna i riksdagen.
Regeringen utser även en suppleant i respektive styrelse. Enligt de rikt-

Prop. 2000/01:94

12

linjer som riksdagen lagt fast (prop. 1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, Prop. 2000/01:94
rskr. 1992/93:377) skall styrelserna innehålla bl.a. företagsekonomisk
kompetens och en bred kunskap om och förankring i det svenska sam-
hället.

Av programföretagens nu gällande sändningstillstånd framgår att verk-
samheten skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika
intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället. Programföre-
tagen bestämmer själva om programverksamhetens inriktning. Statliga
myndigheter far inte förhandsgranska program och kan inte förbjuda
sändning på grund av det kända eller förväntade innehållet. Gransk-
ningsnämnden för radio och TV har till uppgift att genom efterhands-
granskning pröva om programföretagen har efterlevt bestämmelserna i
lag och sändningstillstånd. Dessa förutsättningar skapar ett allmänt skydd
för programverksamhetens integritet och oberoende.

Även programföretagens inre organisation är ägnad att främja bolagens
självständighet. Styrelserna fastställer mål och långsiktiga planer samt
beslutar om grundläggande prioriteringar. De beslutar också om respek-
tive företags budget, budgetunderlag, övergripande planering och vikti-
gare utnämningar. Styrelsen har det slutliga ansvaret för programverk-
samhetens inriktning, bl.a. att den står i överensstämmelse med företa-
gens uppdrag så som det formulerats i sändningstillstånd och övrig
reglering, men har inte direkt inflytande på redaktionsnivå.

Ytterligare ett förhållande som ger programföretagen stabilitet och
självständighet är principen att riktlinjerna och förutsättningarna för
verksamheten skall gälla hela tillståndsperioden. Detta innebär att upp-
dragets omfattning och inriktning, och dess ekonomiska förutsättningar
inte bör förändras under tillståndsperioden.

Dotterbolag

De tre programbolagen äger även gemensamt ett antal bolag inom public
service-sfären.

Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) ansvarar för uppbörden av TV-
avgifter samt avgiftskontroll.

Sveriges Radio Förvaltnings AB (SRF) ansvarar för att tillhandahålla
gemensamma service- och stödfunktioner för programbolagen och övriga
företag inom public service-gruppen. SRF äger bl.a. de fastigheter där
SVT och SR bedriver programverksamhet.

SR och TV Teknisk Utveckling AB har en verksamhet som utgörs av
informationsutbyte och samråd mellan de tre programföretagen i frågor
som rör den tekniska utvecklingen.

Sändningarnas omfattning

SR har flera rikstäckande kanaler med olika inriktning. P1 är SR:s kanal
för bl.a. nyheter, debatt, kultur och vetenskap. P2 sänder klassisk musik,
folkmusik och jazz. I P2 sänds också programmen på finska, samiska och
invandrarspråk. P3 betecknas som den unga kanalen och riktar sig i
huvudsak till personer under 35 år. P3 har också ett särskilt ansvar för
barn- och ungdomsprogram. I P4 sänds dels de 26 lokala kanalernas

13

nyheter, både lokala och nationella, samt lokala samhällsprogram, kultur,
underhållning och musik. Kanalen vänder sig i huvudsak till lyssnare
över 35 år. När de lokala kanalerna inte sänder egna program sänds ett
gemensamt riksutbud. P6 Radio Sweden International omfattar dels
utlandskanalen Radio Sweden, dels redaktionen för invandrarspråk. Den
finskspråkiga SR Sisuradio (P7) ansvarar för såväl rikssändningar som
regionala sändningar i P2, P4 och P7. Ar 2000 uppgick SR:s samman-
lagda sändningstid till 120 665 timmar varav 7 311 timmar var repriser
och 79 518 timmar bestod av lokala sändningar.

SVT sänder i sammanlagt nio kanaler. SVT1 och SVT2 sänds både
analogt och digitalt. SVT24 sänds digitalt liksom de fem regionala digi-
tala kanalerna. Vidare sänds SVT Europa som är en satellitsänd kanal
med inriktning på svensktalande i Finland och övriga Europa. SVT sände
sammanlagt 8 987 timmar år 2000 varav 5 453 timmar var förstasänd-
ningar och 3 534 timmar var repriser.

UR sänder program i både radio och TV. UR:s sändningstider i TV
tillkommer efter förhandlingar med SVT. UR:s sändningstider i radio
baseras på ett flerårsavtal med SR. År 2000 uppgick det totala antalet
TV-sända timmar till 1 284 timmar varav 679 timmar var repriser. I
radion sändes UR:s program sammanlagt 686 timmar varav 313 timmar
var repriser.

5.2.3 Finansiering

De tre public service-företagens programverksamhet finansieras nästan
uteslutande med TV-avgiftsmedel. Programföretagen har vissa mycket
begränsade intakter från sponsring. De medel som betalas in av TV-
avgiftsbetalama placeras på det s.k. rundradiokontot hos Riksgäldskonto-
ret. Riksdagen anvisar medel ur rundradiokontot till public service-verk-
samheten. Granskningsnämnden för radio och TV finansieras delvis med
medel från rundradiokontot.

Utbetalningarna till public service-företagen värdesäkras enligt ett sär-
skilt kompensationsindex, SR-index. Om ingen behållning finns på rund-
radiokontot tillhandahåller staten genom Riksgäldskontoret en kredit för
rundradiorörelsens behov.

SR, SVT och UR har möjlighet att sända sponsrade program. SVT:s
intäkter för sponsring uppgick år 2000 till 33,5 miljoner kronor. SR och
UR hade inga intäkter från sponsring år 1999.

Riksdagen fastställer TV-avgiftens storlek. År 2001 uppgår TV-avgif-
ten till 1 668 kronor per år. Antalet registrerade TV-avgifter hos Radio-
tjänst i Kiruna AB (RIKAB) uppgick år 2000 till i genomsnitt 3 350 000
hushåll. De totala intäkterna på rundradiokontot uppgick under år 2000
till 5 802 miljoner kronor. De totala kostnaderna år 2000 uppgick till
6 124 miljoner kronor. Ränteintäkterna uppgick år 2000 till 32,6 miljoner
kronor.

Prop. 2000/01:94

14

5.3 Radio- och TV-utbud

TV-kanalernas programprofiler

Under 1990-talet har det totala TV-utbudet ökat kraftigt, men ett litet
antal TV-kanaler dominerar. Införandet av digitala sändningar i såväl
marknät, kabel-TV-nät som via satellit kommer sannolikt att innebära att
ytterligare TV-kanaler kommer att etableras.

Granskningsnämnden för radio och TV har i uppdrag att studera radio-
och TV-företagens programverksamhet. Under de senaste åren har
nämnden presenterat olika studier av bl.a. det svenska TV-utbudet. I
tabell 5.1 redovisas programprofiler för åtta svenska TV-kanaler år 2000.
Studien utgår från programföretagens egna programtablåer och pro-
grammen har delats in utifrån ett klassificeringssystem för olika pro-
gramtyper. Studien har genomförts årligen sedan år 1998 är utformad för
att möjliggöra jämförelser över tid. Under dessa tre år har inga större för-
ändringar skett vad gäller mångfalden i programutbudet.

Prop. 2000/01:94

Tabell 5.1 TV-kanalemas programprofiler år 2000 (procentandelar för olika
programområden)

SVTl

SVT2

SVT 1+2

TV4

TV3

Kanal 5

ZTV

TV6

TV8

Nyheter

7

21

14

13

2

-

-

10

78

Fakta

30

26

28

7

1

4

1

48

20

Biandprogram

4

13

8

17

13

23

11

2

2

Nöje

6

8

7

7

5

3

1

-

TV-scrier

5

9

7

18

24

21

3

13

Såpa&

2

3

3

18

26

24

6

2

Sit-com

Långfilm

12

3

8

7

14

13

9

26

Sport

12

9

10

7

4

1

-

Barn

13

l

7

4

10

11

-

Ungdom

5

1

3

2

1

1

70

Minoriteter

2

3

3

-

-

■

övrigt

2

3

2

1

-

-

-

Totalt

100

100

100

101

100

101

101

101

100

Källa: Granskningsnämnden 2001 (under publicering).

I nedanstående figur redovisas i mer överskådlig form TV-kanalemas
programbredd inom fakta- och informationsområdet respektive förströ-
else och underhållning. Ju fler olika typer av program en TV-kanal kan
uppvisa i sitt programutbud, desto större bredd har TV-kanalen. Av figu-
ren framgår bl.a. att en TV-kanal kan uppvisa en stor bredd inom ett
område och en liten programbredd inom ett annat område.

15

Inlormatlonslnrlktat
programutbud

st nr
pKMjuimbrrxkl

Underhällninglnrlktat
programutbud

Prop. 2000/01:94

100

90

HO

10

si or
program brodd

100 •

90 *

60

SV12 (84)

SV11 (77)

HO ♦ SVT1 (80)

10 *

f TVä (54)

50 | TV4 (48)

60

50

1V4 (69)
SVT2 (65)

TV3 (57)
Kanal 5 (55)

ZTV(53)

40

20 i

30

0 I

IV3 (20)
Karu.il 5(18)

TV6 (13)

Z1V(7)

*

20 !

10

TVG (22)

TVB (16)

Men

IMograrnbrrxjd

Men
prograrnbirjdd

Källa: Granskningsnämnden 2000

Inom det informationsinriktade programutbudet uppvisar SVT:s båda
kanaler den största programbredden eller mångfalden. ZTV, TV6,
kanal 5 och TV3 har den minsta programbredden medan TV8 och TV4
ligger ungefär mittemellan.

Inom det undcrhållningsinriktade programutbudet är skillnaderna
något mindre mellan de olika TV-kanalcma. SVT1, TV4 och SVT2 upp-
visar den största programbredden, TV3, kanal 5 och ZTV följer därefter
och TV8 uppvisar den minsta programbredden.

TV-utbudets produktionsursprung

Det svenska TV-utbudets ursprung för några av de största kanalerna
framgår av tabell 5.2. Program från USA dominerar i det utländska pro-
gramutbudet, särskilt i TV3 och Kanal 5. USA-dominansen gäller inom
samtliga programområden med undantag för sportprogram. SVT har en
hög andel svenskproducerade program i jämförelse med samtliga övriga
programkanaler.

16

Prop. 2000/01:94

Tabell 5.2 TV-utbudets produktionsursprung 2000 (procent).

SVTl

SVT2

SVT

TV4

TV3

Kanal 5

Sverige

70

82

76

47

17

13

Norden

4

3

4

1

0.1

0.3

Storbritannien

5

4

4

10

3

2

USA

10

6

8

37

75

81

Övrig västv

9

4

7

5

4

4

Rest världen

1

0.4

1

0.1

2

-

Okänt

0.5

0.7

0.6

-

-

0.2

Totalt

100

100

100

100

100

100

Anm: Uppgifterna summerar inte till 100 procent på grund av avrundning.
Källa: Granskningsnämnden 2001 (under publicering).

När det gäller TV-utbudets produktionsursprung finns inga större
skillnader mellan åren 1999 och 2000. Spännvidden är därmed fortsatt
stor. SVT1 och SVT2 har till 70 procent respektive 80 procent svensk-
producerat innehåll. I genomsnitt 8 procent av public service-televisio-
nens innehåll har amerikanskt produktionsursprung. För TV3 och
Kanal 5 är förhållandena nästan de omvända. Innehåll med amerikanskt
ursprung utgör 72 respektive 81 procent medan det svenskproducerade
utgör 17 till 13 procent av utbudet i TV3 respektive Kanal 5. Samtidigt
ligger generellt de nordiska programinslagen fortsatt på en relativt låg
nivå och utbudet med produktionsursprung i övriga Västeuropa, förutom
Storbritannien, är mycket litet. Andelen program från annat håll än Nor-
den, Västeuropa och USA är mycket låg i alla kanalers utbud.

Lokal radio

Det finns relativt få studier av det samlade programutbudet i radio.
Informationen om SR:s programutbud är omfattande och väl dokumente-
rad, men informationen om utbudet i den lokala kommersiella radion och
närradion, liksom jämförande undersökningar av utbudet i olika typer av
radio är ovanliga.

Mot denna bakgrund genomförde Granskningsnämnden för radio och
TV år 1998 en studie av det lokala radioutbudet i Malmö, Karlstad och
Luleå (Granskningsnämnden för radio och TV, 1999, Hur lokal är den
lokala radion?). Bland resultaten i undersökningen kan nämnas att pro-
gramprofilema i den kommersiella lokalradion i huvudsak rymdes inom
kategorin populärkultur, där presentation och spelning av musik, företrä-
desvis pop- och rockmusik, var ett dominerande inslag. Redaktionell be-
vakning av lokala företeelser och händelser fanns huvudsakligen i P4 och
närradion. De regionala kommersiella radiostationerna producerar få
egna nyhetsinslag. De nyheter som sänds är huvudsakligen nationella.

17

Tabell 5.3 Fördelning mellan olika sändningsformer i olika former av lokal Prop. 2000/01:94
radio (Malmö, Karlstad och Luleå), maj 1998 (procent).

Typ av inslag

SR/P4

Privat lokal-
radio

Närradio

Musik

42

75

33

Tal

36

4

53

Blandat

22

22

13

Totalt

100

101

99

Källa: tlranskningsnämnden, 1999.

Sveriges Radios programutbud

Många av de radioprogram som SR sänder har inte sin motsvarighet i
någon annan radiokanal. SR redovisar sitt programutbud i sju program-
områden, vilka framgår av tabell 5.4. Under de senaste fem åren har
sändningstiden för de olika programområdena varit mycket stabil. Pro-
gramområdet musik står för den största andelen av sändningstiden följt
av aktualiteter/samhälle och nyheter.

Tabell 5.4 SR:s programprofil 1996-2000.

Programtyp                       Procent av total sändningstid

1996

1997

1998

1999

2000

Musik

43

44

44

44

45

Underhållning

7

6

7

7

6

Service

3

3

3

3

3

Aktualiteter/

21

21

21

21

20

Samhälle

Sport

4

4

4

4

4

Nyheter

16

16

15

15

15

Kultur

6

6

7

6

6

Totalt

100

100

100

100

100

Källa: Sveriges Radios public service-redovisning 2000

5.4 Medievanor

Medieanvändningen i Sverige uppvisar en mycket stor stabilitet över tid.
Bruttotiden för svenskarnas medieanvändning var år 2000 drygt sex
timmar per dygn, vilket är en liten ökning jämfört med året innan1. Radio
och TV dominerar den tid som ägnas åt massmedier. Radiolyssnandet
uppgår till 35 procent av den totala tid som ägnas åt medier. Motsvarande
andel för TV-tittande är 28 procent. Nedanstående figur illustrerar hur
tiden som ägnas åt olika medier fördelas. Av figuren framgår dock inte
hur stor andel av befolkningen som använder olika medier, men det kan
vara värt att notera att morgontidningen är det medium som efter radio
och TV används av den största andelen av befolkningen.

1 Med bruttotid menas, enligt Nordicom-Sverige, den självuppskattade tiden för all
medieanvändning och tar inte hänsyn till att man kan använda olika medier samtidigt.

18

Prop. 2000/01:94

Kassettband 1% CD-skiva 6%       Vecko-

Istidning 3%

Radio 3!

Text-TV 1%

Special-Zfacktidskrift

2%

Internet 6%

Kvällstidning 2%

Böcker 6%

Morgontidning 6%

Television 28%

Video 3%

Den bruttotid (totalt 6 timmar och 12 minuter) som befolkningen (9-79 år)
ägnar åt massmedier fördelad på olika medier år 2000 (procent).
Källa'. Mediebarometem 2000, Nordicom-Sverige (under publicering).

Den tid som svenskarna tittar på TV motsvarar närmare två timmar en
genomsnittlig dag, vilket är lägre än genomsnittet i Europa. Kvinnor och
män ägnar i stort sett lika mycket tid åt TV. Nordicoms undersökning
visar dock att den uppgivna tittartiden är mindre bland högutbildade än
bland lågutbildade.

Distributionen av radio och TV sker i dag huvudsakligen via mark-
sändningar, satellitsändningar och genom vidareförmedling i kabel-TV-
nät. I dag är sändningarna i marknätet den distributionsform som i prak-
tiken når hela befolkningen. En viktig förändring på TV-området under
de senaste två decennierna har varit utvecklingen av satellitsänd TV.
Antalet tillgängliga TV-kanaler för hushåll med möjlighet att ta emot
satellitsända TV-program via parabol eller kabel har ökat kraftigt. Utbu-
det i marknätet ökar också genom digitaliseringen.

Den totala tiden för TV-tittande har endast ökat marginellt trots att
antalet TV-kanaler blivit många fler under senare år. Av tabell 5.5 fram-
går spridningen för de största satellitkanalema2 Spridningen begränsas av
dels hur många som väljer att skaffa sig den mottagningsutrustning eller
det abonnemang som krävs, dels hur långt kabel-TV-näten är utbyggda.

2 Man bör skilja mellan de hushåll som har möjlighet att ta emot och de som faktiskt tar
emot satellitsändningar. Med spridning avses här den del av befolkningen som enligt egen
uppgift (i urvalsundersökningar) anger att de har tillgång till satellitkanaler. Bland de som
bar praktisk möjlighet, men av olika skäl väljer att avstå, finns de som inte investerat i
parabolutrustning och de som bor i fastigheter med kabel-TV, men som valt att inte
abonnera på något utbud utöver de tre marksända kanalerna.

19

Tabell 5.5. Tillgång till olika satellit-TV-kanaler i befolkningen 3-99 år 1990- Prop. 2000/01:94
1999 (procent).

Kanal

1990

1992

1994

1996

1998

1999

TV3

31

46

50

53

52

58

Kanai 5

22

37

40

49

55

54

Eurosport

24

43

44

41

42

45

zrv

-

11

18

37

34

40

IV6

12

38

36

27

TV8

-

•

-

-

19

13

Å'

SVT:s kanaler och TV4 är de populäraste TV-kanalema. Nedanstående
figur visar att drygt tre fjärdedelar av befolkningen som helhet tittar på
dessa kanaler en genomsnittlig dag. Satellitkanalema TV3, Kanal 5, TV6
och ZTV når en fjärdedel av befolkningen.

Källa'. Mediebarometem 2000 (under publicering), Nordicom-Sverige.

Radiolyssnande är tidsmässigt det största mediet, vilket framgår av
nedanstående figur. Mer än hälften av befolkningen lyssnar på någon av
SR:s kanaler en genomsnittlig dag medan en dryg fjärdedel lyssnar på
någon privat lokalradiokanal. Den radiokanal som lockar flest lyssnare är
P4, som består av både lokala och rikstäckande sändningar. Varje dag
lyssnar 39 procent någon gång på P4.

20

Källa: Mediebaromctcrn 2000 (under publicering), Nordicom-Sverige.

Prop. 2000/01:94

Mellan de olika radiokanalerna finns tydliga generationsskillnader.
Såväl P4 som P1 har en stor andel av de äldre radiolyssnama. För P3
gäller det motsatta. Den privata lokalradion har sin största lyssnargrupp
bland unga människor.

6      Lagstiftning och granskning

6.1      Yttrandefrihetsgrundlagen

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) ger ett konstitutionellt skydd för ytt-
randefrihet i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt
filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar
och bygger på samma principer som tryckfrihetsförordningen. Detta
innebär bl.a. att principerna om censurförbud och etableringsfrihet gäller
för större delen av det moderna massmedieområdet. I fråga om använd-
ning av radiofrckvensspektrum har emellertid en etableringsfrihet i tryck-
frihetsrättslig mening inte kunnat införas. I YGL föreskrivs dock att det
allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt
som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Vidare
gäller för ljudradio, television, filmer m.m. tryckfrihetsförordningens
principer om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheter till
kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury. De
principer som grundlagfasts i YGL har till stora delar även tidigare gällt
den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten.

För varje radioprogram skall finnas en utgivare som är ensam ansvarig
för eventuella yttrandefrihetsbrott i programmen. Utgivaren är också
jämte programföretaget skadeståndsskyldig, men skadeståndsskyldighet
föreligger endast i de fall framställningen i ett program innefattar ett ytt-
randefrihetsbrott. YGL kompletteras av lagen (1991:1559) med före-

21

skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens Prop. 2000/01:94
områden.

6.2      Radio- och TV-lagen

Radio- och TV-lagen (1996:844) är den grundläggande lagen för radio
och TV-verksamhet i Sverige (se prop. 1995/92:160, bet. 1995/96:KU29,
rskr. 1995/96:296). Lagens syfte är att ta tillvara de särskilda behov av
tillgänglighet och mångfald som anses föreligga på ljudradio- och TV-
området samt att ställa vissa krav i samband med förmedling av visst
innehåll genom dessa medier. Lagen omfattar sändningar av ljudradio-
och TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot
med tekniska hjälpmedel. Såväl marksändningar som trådsändningar och
satellitsändningar omfattas. Det saknar betydelse för lagens tillämplighet
om sändningen är analog eller digital.

Enligt radio- och TV-lagen krävs tillstånd av regeringen för sändningar
av ljudradio- och TV-program på radiofrekvenser under 3 gigahertz.
Sådant tillstånd gäller för viss tid. Programföretaget avgör ensamt vad
som skall förekomma i en sändning.

Allmänt gäller att programverksamheten som helhet skall präglas av
det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla männi-
skors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet (den
s.k. demokratibestämmelsen). Sändningar med tillstånd av regeringen far
därutöver förenas med särskilda villkor som innebär att sändningsrätten
skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt
yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televi-
sionen. Ett sändningstillstånd kan förenas med villkor rörande vissa
andra skyldigheter t.ex. geografisk täckningsgrad, tillgänglighet för syn-
och hörselskadade, programinnehåll samt användandet av viss sänd-
ningsteknik och vissa sändare. Tillståndsvillkor kan även avse förbud
mot sändning av reklam, annonser och sponsrade program. Ordningen
med tillståndsvillkor har ersatt det system med avtal mellan staten och
programföretagen som tidigare gällde.

6.3     Lagen om TV-avgift

Enligt lagen (1989:41) om TV-avgift skall den som innehar en TV-mot-
tagare betala TV-avgift för mottagaren till Radiotjänst i Kiruna AB. I
lagen finns bestämmelser om avgiftens storlek, undantag från avgifts-
skyldigheten etc. Avgiftsbeloppen förs över till ett särskilt konto hos
Riksgäldskontoret, det s.k. rundradiokontot. Radiotjänst i Kiruna AB
svarar för TV-avgiftsuppbörd och avgiftskontroll samt för förvaltningen
av medlen. Medlen används för verksamheten inom SR, SVT och UR
samt finansierar en del av kostnaderna för Granskningsnämnden för radio
och TV.

22

6.4 Granskningsnämnden för radio och TV

Granskningsnämnden för radio och TV har till uppgift att genom efter-
handsgranskning övervaka att programföretagen utövar sin sändningsrätt
i enlighet med radio- och TV-lagen och villkoren i sändningstillstånden.
Vid bristande efterlevnad av bestämmelserna får nämnden besluta om
sanktioner. Nämnden skall även bedöma om rapporteringen om uppfölj-
ningen av public service-uppdraget från SR, SVT och UR ger staten och
allmänheten tillräckligt underlag.

Nämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter.

Prop. 2000/01:94

7      Utgångspunkter för regeringens förslag

7.1       Inledning

Det särskilda uppdrag som gäller för radio- och TV-företagen i allmän-
hetens tjänst - på engelska public service3 - har sin bakgrund i
massmediernas betydelse för det demokratiska samhället, för det svenska
språket och för kulturen i vid mening. Fria och självständiga medier för
mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning är av avgörande bety-
delse i en demokrati. Ett ständigt föränderligt informationssamhälle krä-
ver aktiva och välinformerade medborgare. Varje demokratiskt samhälle
förutsätter ett öppet och allsidigt kommunikationssystem som erbjuder
hela befolkningen på lika villkor tillgång till arenor för såväl information
och opinionsbildning som kultur och underhållning.

I Sverige finns sedan länge ett starkt stöd för en radio och television av
hög kvalitet med ett brett och varierat utbud präglat av stor mångfald.
Det är viktigt att det finns nyhets- och samhällsbevakning av hög klass
där olika meningsriktningar far komma till tals och frågeställningar kan
belysas ur olika perspektiv. Vidare är radio och TV särskilt viktiga som
arenor för den svenska kulturen, det svenska språket och folkbildningen,
liksom för olika minoritetsgrupper och för tillgång till allsidig informa-
tion om vår omvärld. Radio och TV utgör också centrala krafter i kultur-
livet genom de uttrycksformer som är specifika för respektive medium.
Ett grundläggande krav är att radions och televisionens programutbud
skall komma alla till del.

Allt detta är i dag viktigare än kanske någonsin tidigare. Radio och TV
utgör en central del av många människors liv och påverkar värderingar,
livsstilar, debatt och demokrati. De senaste 10-15 åren har antalet aktörer
på radio- och TV-området blivit fler och valmöjligheterna har ökat. Som
framgår i avsnitt 3.4 har utvecklingen under det senaste decenniet emel-
lertid inte på något avgörande sätt förändrat mångfalden i det svenska

3 Begreppet public service broadcasting har sitt ursprung i Stoibritannien och
programverksamheten inom British Broadcasting Corporation (BBC) som utgjorde den
ursprungliga inspirationskällan för radio- och TV-verksamheten i övriga Europa. Begreppet
är vanligt förekommande också i svenskt språkbruk och är allmänt vedertaget inom Europa.
Den bästa svenska översättningen är radio och TV i allmänhetens tjänst. I denna
proposition används de båda uttrycken synonymt.

23

radio- och TV-utbudet. Erfarenheterna visar att kommersiell radio och
TV har bidragit till ett större utbud inom vissa programkategorier, men
generellt kan sägas att utbudets omfattning har ökat i långt större
utsträckning än mångfalden. Tillgängligheten till det ökade utbudet är
dessutom begränsad i stora delar av landet. Trots 10-15 år med satellit-
och kabel-TV, har exempelvis fortfarande drygt en tredjedel av de
svenska hushållen endast tillgång till ett utbud bestående av tre svenska
TV-kanaler.

Denna nya mediesituation innebär att en radio- och TV-verksamhet i
allmänhetens tjänst har en central roll att spela också i fortsättningen.
Icke-reklamfinansierade och oberoende public service-företag måste vär-
nas och utvecklas för att kunna utgöra en stark kraft i ett medielandskap
där andra aktörer arbetar på kommersiella villkor.

Uppgifterna för radio och TV i allmänhetens tjänst kan på ett allmänt
plan beskrivas som att ge alla tillgång till ett allsidigt och oberoende pro-
gramutbud av hög kvalitet fritt från reklambudskap. Detta innebär bl.a.
att sändningarna skall kunna tas emot i hela landet och att programverk-
samheten skall vara så sammansatt och varierad att den rör sig från det
breda anslaget till det mera särpräglade, samtidigt som medborgarna får
chansen till nya och oväntade val av program och genrer. Det innebär
också att sändningarna skall präglas av det demokratiska statsskickets
grundidéer samt uppfylla krav på opartiskhet, saklighet och oberoende av
såväl staten som privata intressen, av politiska, ekonomiska och andra
maktsfärer. Hela programverksamheten skall kännetecknas av hög kva-
litet. Ytterligare en viktig aspekt är att programverksamheten skall spegla
hela landet och att programproduktion därför skall ske i olika delar av
Sverige. En närmare precisering av public service-uppdraget inför nästa
tillståndsperiod följer av regeringens förslag i denna proposition.

Så gott som samtliga remissinstanser som kommenterat betänkandet
Radio och TV i allmänhetens tjänst - ett beredningsunderlag (SOU
2000:55) anser att den svenska public service-verksamheten också i
framtiden kommer att fylla viktiga demokratiska och kulturella behov.
Uppslutningen kring starka radio- och TV-företag i allmänhetens tjänst är
långtifrån unik för Sverige. Samtliga EU:s medlemsstater har på senare
tid gjort kraftfulla markeringar av vikten av public service-radio och TV
som en betydande kraft i det europeiska medielandskapet.

Den tekniska utvecklingen skapar förutsättningar för ytterligare mång-
fald och konkurrens bl.a. genom att fler sändningsmöjligheter tillkommer
och att ett större programutbud därigenom kan göras tillgängligt för dem
som önskar detta. Tekniska landvinningar kan också förbättra exempelvis
funktionshindrades möjligheter att fa tillgång till radio- och TV-sänd-
ningar. Det finns samtidigt en risk att teknikens utveckling förstärker de
klasskillnader som redan finns mellan de som skaffar sig tillgång till ett
kvalificerat informationsutbud och de som i högre grad begränsar sin
medieanvändning. Introduktionen av ny teknik på radio- och TV-området
får inte innebära att publikens valfrihet inskränks eller att public service-
företagens sändningar inte längre kan nå alla i hela landet. Radio- och
TV-verksamheten i allmänhetens tjänst bör i stället ges förutsättningar att
vidareutveckla såväl radions och televisionens som den nya teknikens
möjligheter att bilda ett gemensamt rum där frågor som är intressanta för
alla medborgare tas upp.

Prop. 2000/01:94

24

Utvecklingen på medieområdet präglas också av tendenser som under-
stryker behovet av att skapa bästa möjliga förutsättningar för bredd och
mångfald i radio- och TV-utbudet. Lika tillgång till förutsättningar för
opinionsbildning och information för alla, liksom frånvaron av maktmo-
nopol över produktion och förmedling av mediebudskap är grundläg-
gande element i ett demokratiskt styrelseskick. Situationen på tidnings-
marknaden ger anledning till oro för mångfalden på regional och lokal
nivå. Radio- och TV-företag i allmänhetens tjänst med en stark regional
och lokal förankring och med ett uppdrag att stå för ett mångsidigt och
oberoende programutbud tillgängligt för alla har en viktig uppgift att
fungera som en motvikt till en utveckling som går mot minskad mångfald
och en ökad koncentration av ägandet på medieområdet.

7.2 Public service-företagens särskilda förutsättningar

Själva konstruktionen av radio och TV i allmänhetens tjänst syftar till att
skapa förutsättningar för ett publicistiskt oberoende. Uppdraget att verka
i allmänheten tjänst är säkerställt bl.a. genom att de tre programföretagen
inte ägs vare sig direkt av staten eller av privata intressen och genom att
det i sändningstillstånden framgår att verksamheten skall bedrivas själv-
ständigt i förhållande till såväl staten som ekonomiska och politiska
intressen samt andra maktsfärer i samhället.

De medieverksamheter som bedrivs på kommersiella villkor har natur-
ligt nog lönsamhetskrav som avgörande drivkraft. Reklamfinansierade
företag måste övertyga annonsörer om sitt värde som annonsorgan.
Omfattande medieforskning visar att finansieringsförutsättningarna
påverkar radio- och TV-företagens programutbud. Erfarenheterna från
såväl Sverige som andra länder visar att kommersiell radio och TV kon-
centrerar sig på ett begränsat antal programtyper som tilltalar en bred
allmän publik. Publikgrupper som är för små för att vara intressanta för
annonsörer har små möjligheter att få sina intressen tillgodosedda i helt
reklamfinansierade programföretags utbud. På liknande sätt är markna-
den för betal-TV normalt begränsad till vissa programtyper som t.ex.
film och sport.

Public service-företag med TV-avgiftsfinansiering har inte ett sådant
lönsamhetskrav. Med denna finansiering behöver inte programverksam-
heten utformas utifrån annonsörers önskemål. Public service-företagen
kan därmed utgå från allmänhetens skilda behov, både den stora majori-
teten och minoriteter av olika slag. Med TV-avgiftsfinansiering följer ett
stort ansvar gentemot allmänheten, som är verksamhetens faktiska upp-
dragsgivare. I public service-företagens programutbud skall alla kunna
hitta något intressant, både när deras önskemål överensstämmer med
flertalets och när de inte gör det. Det är dessutom ett värde i sig att public
service-företagens sändningar i princip är fria från kommersiella bud-
skap.

Prop. 2000/01:94

25

7.3 Teknisk utveckling och hårdnande konkurrens

Den tekniska utvecklingen för både produktion och distribution av radio
och TV och andra kommunikationsformer förändrar ständigt förutsätt-
ningarna för de traditionella medieföretagens verksamhet. Utvecklingen
påskyndas av att tekniken för distribution av radio och TV och annan
kommunikation effektiviseras genom digital teknik och att nya distribu-
tionssätt utvecklas. Detta har lett till att tillgängligt frekvensutrymme i
dag kan användas mer effektivt.

Den sammansmältning (konvergens) som pågår mellan traditionella
medieformer som radio och TV å ena sidan och teletjänster och olika
datatjänster å andra sidan innebär att tjänster som tidigare var hänvisade
till ett visst distributionssätt i ökad utsträckning kan sändas ut med olika
slags teknik. Nya tjänster blir dessutom möjliga genom att delar från t.ex.
teletjänster och television kombineras. Internet och andra nya infra-
strukturer för distribution av ljud och bilder bidrar till fortsatt stora för-
ändringar i medielandskapet.

Är 1985 fanns två rikstäckande TV-kanaler och fyra radiokanaler,
samtliga inom Sveriges Radio-koncernen. I dag finns dessutom ca 15
kommersiella TV-kanaler som särskilt vänder sig till den svenska publi-
ken, 83 kommersiella lokalradiostationer som sänder i 38 sändningsom-
råden samt ett antal nya TV-kanaler som sänder med marksänd digital
distribution. Därutöver kan de hushåll som har skaffat sig utrustning för
det ta emot ytterligare ett stort antal radio- och TV-kanaler via satellit
och kabel-TV och sedan en tid också via Internet. Sedan år 1979 har det
sänts närradio i Sverige. Antalet sändningsmöjligheter har ökat och
antalet sändande stationer uppgick i slutet av år 1999 till 168. Det största
antalet tillståndshavare finns i storstadslänen. Det finns också ett antal
företag och organisationer som sänder TV-program lokalt i kabelnät.

När det gäller den kommersiella lokalradion ingår så gott som samtliga
av de 80-talet stationer som numera finns i ett mindre antal olika nät-
verk. Dessa nätverk är uppbyggda dels på ägarsamband, dels på samord-
nad programverksamhet och/eller reklamförsäljning.

En konsekvens av den tekniska utvecklingen är att traditionella medie-
företag går samman med företag inom andra branscher och att ekono-
miskt starka aktörer, ofta med internationell verksamhet, bildas. Det eko-
nomiska trycket på medieföretagen ökar i takt med den hårdnande kon-
kurrensen om människors uppmärksamhet, tid och pengar. Utvecklingen
kan också komma att gå mot ökad vertikal integration, dvs. att enskilda
aktörer kontrollerar flera led i kedjan från produktion av program till
kontroll över distributionsvägarna hem till hushållen. I en sådan konkur-
renssituation ökar också pressen på radio- och TV-företag att nå en till-
räckligt attraktiv publik för höga annonsintäkter. Detta kan få negativa
konsekvenser för viljan och förmågan att investera i kvalitetsprogram,
när ett billigare programutbud kan ge samma publikandelar.

Denna utveckling innebär först och främst att public service-verksam-
heten kommer att bedrivas parallellt med en allt större internationell och
kommersiellt driven mediemarknad. För utbudet på den svenska medie-
marknaden som helhet medför utvecklingen inte bara risk för ytlighet
och likriktning utan också risk för en begränsning av reell yttrandefrihet
och mångfald. En sådan utveckling bör motverkas, bl.a. genom att skapa

Prop. 2000/01:94

26

fortsatt goda förutsättningar för kvalitetsproduktion utan kommersiella
intressen inom ramen för radio och TV i allmänhetens tjänst. Samtidigt
kan konstateras att den tekniska utvecklingen också erbjuder public ser-
vice-företagen nya möjligheter att uppfylla public service-uppdraget.

7.4 Programutbudet och tillgängligheten för publiken

Den genomgång av svenskt radio- och TV-utbud som Utredningen om
radio och TV i allmänhetens tjänst (SOU 2000:55) gjort visar att för ett
begränsat antal programkategorier har antalet sändningstimmar ökat
kraftigt under den senaste tioårsperioden. Det gäller i särskilt hög grad
underhållningsprogram i TV och ett utländskt musikutbud i radio. Men
för ett stort antal programtyper är public service-företagen fortfarande
den enda eller den dominerande programkällan. Radio- och TV-utbudet
präglas också av stora skillnader mellan programföretagen.

Undersökningar tyder på att public service-televisionen är den breda
allmäntelevision som den har i uppdrag att vara. Ärliga undersökningar
genomförda av Granskningsnämnden för radio och TV visar att av de
fem största svenska TV-kanalema har endast SVT:s båda kanaler en stor
genremässig bredd både i det informationsinriktade och i det underhåll-
ningsinriktade utbudet. TV3 och Kanal 5 är nästan uteslutande inriktade
på underhållning, men bredden i dessa kanalers utbud är mindre än i
TV4, SVT1 och SVT2. TV4 har en likartad bredd som SVT vad gäller
underhållningsgenren, men en mindre variationsrikedom i det informa-
tionsinriktade programutbudet. Enligt undersökningar gjorda vid
Göteborgs universitet, på uppdrag av Granskningsnämnden för radio och
TV, har SVT:s programutbud vad gäller genremångfald inte närmat sig
de kommersiella TV-företagens. Tvärtom visar de att andelen nyhets-
och faktaprogram har ökat något under senare år.

Det kan också noteras att satellit-TV-hushållens ökade valmöjligheter i
stor utsträckning avser TV-kanaler med internationellt programmaterial.
Innehållet i dessa är anpassat för en publik i många länder och rymmer
inte program som ger uttryck för svensk kultur eller svenskt språk och
samhällsliv.

Också public service-radion har karaktären av en bred allmänradio.
Skillnaden mellan SR:s programutbud och utbudet i den kommersiella
lokalradion är stor. SR:s programutbud kännetecknas av stor program-
bredd. Det saknas jämförande programstatistik på nationell nivå mellan
SR och annan radio, men utredningen visar att flertalet av de program
som sänds i SR inte har sin motsvarighet i någon annan radiokanal. Den
kommersiella lokalradions utbud består till övervägande del av musik.

Det finns också stora begränsningar i tillgängligheten till det ökade
radio- och TV-utbudet. Trots 10-15 år med satellit- och kabel-TV har
drygt en tredjedel av svenska folket fortfarande endast tillgång till ett
utbud bestående av tre svenska (marksända) TV-kanaler. I fråga om radio
är tillgången störst i storstäderna där det finns utrymme för flera frekven-
ser och därmed flera kommersiella lokalradiostationer. Även på medel-
stora orter finns ibland en eller två kommersiella radiokanaler, liksom
även närradio, medan betydande delar av befolkningen utanför tätortsom-
rådena endast har möjlighet att höra SR:s sändningar.

Prop. 2000/01:94

27

Public service-företagen är i stort sett ensamma om att producera och
sända program på olika minoritets- och invandrarspråk från ett svenskt
samhällsperspektiv. Detsamma gäller insatserna för att särskilt anpassa
programverksamheten och göra programmen tillgängliga for funktions-
hindrade.

Valmöjligheterna för delar av befolkningen är i dag relativt stora och
kommer sannolikt att öka. Men under överskådlig tid, så länge inte alla
kan ta emot radio- och TV-sändningar via parabol, kabelnät, telenät eller
liknande, så kommer marksändningar att vara den enda distributionsform
som i praktiken ger hela befolkningen tillgång till radio- och TV-sänd-
ningar.

7.5 Medieanvändning och förtroende för medier

Framväxten av nya kanaler och ny kommunikationsteknik leder till för-
ändringar i människors användning av medier. Det är dock viktigt att inte
överskatta förändringstakten. Att tekniska förutsättningar för ett massivt
utbud av såväl radio- och TV-tjänster som nya informationstjänster ska-
pas innebär inte automatiskt att en efterfrågan på dessa tjänster uppstår i
samma omfattning. Medieforskningen visar tvärtom att människors
medievanor är stabila och att introduktionen av nya medier inte medfört
att traditionella medier har försvunnit. Samtidigt finns tendenser till mer
omfattande förändringar i medievanor hos vissa publikgrupper, exempel-
vis barn och unga.

Det totala TV-tittandet i Sverige fördelas sedan flera år till ca 90 pro-
cent på de fem största TV-kanalema, dvs. SVT1, SVT2, TV3, TV4 och
Kanal 5. SVT och TV4 står tillsammans för mer än tre fjärdedelar av
svenska folkets TV-tittande. Det sammanlagda tittandet på alla övriga
TV-kanaler är alltså mycket begränsat. Av den totala tid människor ägnar
åt medier upptar radio och TV ca två tredjedelar, en andel som varit sta-
bil under lång tid.

Även om radiolyssnandet och TV-tittandet i dag fördelas på fler kana-
ler än tidigare når det som tas upp i radio och TV snabbt stor spridning,
också via andra massmedier. Det framstår som klart att traditionella
medier som radio och TV, med ett utbud som tilltalar många och som
innehåller program på det egna språket, kommer att fylla viktiga behov
även i framtiden. Innehållet i dessa kommer dock att kompletteras med
nya tjänster som blir möjliga med ny teknik. Inte minst kommer det
interaktiva inslaget att öka, dvs. förutsättningar för kommunikation mel-
lan allmänheten och olika medieverksamheter. Konkurrensen om publi-
kens uppmärksamhet och tid kommer att intensifieras ytterligare. För-
måga att erbjuda programinnehåll av hög kvalitet kommer med all san-
nolikhet att vara avgörande i framtiden, liksom i dag.

Undersökningar om medieföretags förankring hos svenska folket visar
att public service-radio och TV tappat publikandelar under det senaste
decenniet, men att tendensen i slutet av 1990-talet var att SVT och SR
åter stärkte sin ställning något och fortfarande har, i europeisk jämfö-
relse, betydande publikandelar. Svenska folket har, sedan mätningar
inleddes år 1986, haft ett mycket stort förtroende för radio- och TV-

Prop. 2000/01:94

28

medierna. Störst förtroende åtnjuter public service-företagen, särskilt Prop. 2000/01:94
inom kategorier som nyhets- och samhällsprogram.

7.6 Slutsatser - radio och TV i allmänhetens tjänst i en
ny mediesituation

Den genomgång som här har gjorts ger anledning till följande slutsatser
när det gäller public service-företagens framtida roll i det svenska
medielandskapet. Public service-företagen måste även i fortsättningen
kunna fylla uppgiften att erbjuda allmänheten program av många olika
slag. Regeringen anser att de grundläggande principerna för verksamhe-
ten skall fortsätta att gälla och uppfattar att det råder bred enighet om att
det skall finnas starka radio och TV-företag i den svenska allmänhetens
tjänst också i framtiden.

Programverksamheten inom SR, SVT och UR spelar fortfarande en
betydande och central roll för den mångsidighet, bredd och kvalitet i det
samlade radio- och TV-utbud som den svenska publiken har tillgång till.
En begränsning av public service-företagens uppdrag till färre program-
genrer än i dag skulle med all sannolikhet leda till minskad mångfald,
variation och kvalitet totalt sett i det utbud som kommer den svenska
allmänheten till del. Public service-företagen bör i stället stå för ett kva-
litetsaltemativ i det ökade utbud som nu finns, göra detta tillgängligt för
hela befolkningen och på olika sätt skapa ett mervärde i ett brett spekt-
rum av programgenrer.

Undersökningar som rör kvaliteten på radio- och TV-marknaden i stort
visar att i länder där starka och populära public service-företag erbjuder
program av hög kvalitet inom olika genrer utövas ett positivt tryck på
kommersiella kanaler att närma sig public service-utbudet vad gäller
programvariation och kvalitet. Därigenom uppstår en för publiken gynn-
sam konkurrens om kvalitet. Detta visar på vikten av en fortsatt mångsi-
dig och varierad svensk public service-verksamhet.

En livskraftig public service-radio och TV har förutsättningar att fun-
gera som en stark motkraft i ett medielandskap som annars riskerar att
domineras av ett fatal aktörer. Public service-företagens betydelse för
mångfalden på såväl den nationella som den lokala och regionala nivån
är stor. Företagens decentraliserade organisation skapar också förutsätt-
ningar för hög tillgänglighet och att hela landet kan delta i och speglas i
programverksamheten.

Inför en ny tillståndsperiod är det viktigt att ge public service-företa-
gen goda möjligheter att utvecklas. Programföretagen måste kunna möta
förändringar och anpassa sig till en delvis ny mediesituation samtidigt
som de grundläggande värdena i public service-uppdraget skall hävdas.
Public service-företagen måste göra fortsatta ansträngningar för att fram-
hålla sin särart.

Programföretagens integritet och självständighet är grundläggande i
public service-uppdraget. I ljuset av hårdnande konkurrens och en allt
större internationell och kommersiellt driven mediemarknad blir det allt
viktigare att slå vakt om public service-företagens oberoende ställning
såväl i förhållande till statsmakterna som till kommersiella och andra
intressen. Dessa unika förutsättningar tillsammans med en mycket tyd-

29

liginriktning på kvalitet i programverksamheten skall vara känneteck-
nande för den svenska public service-verksamheten.

En slutsats som följer av detta är att den huvudsakliga finansierings-
källan för programverksamheten i public service-radio- och TV även i
fortsättningen skall vara TV-avgiftsmedel. En övervägande majoritet av
remissinstanserna delar denna uppfattning.

Regeringen vill framhålla vikten av att public service-företagen ges
möjligheter att ligga långt framme när det gäller utveckling och tillämp-
ning av ny teknik. Tekniska landvinningar skapar förutsättningar för en
mångfald av röster och ett brett utbud. Med framväxten av ny teknik
finns emellertid också en risk att informationsklyftor skapas mellan
informationsstarka och informationssvaga grupper.

Det finns flera skäl till att public service-företagen har en viktig roll
vid introduktionen av ny teknik på radio- och TV-området. Bland annat
är det en grundsten i public service-uppdraget att programmen skall vara
tillgängliga för alla. Det är också av stor betydelse att den mångfald och
kvalitet som länge präglat radio och TV i allmänhetens tjänst kan vid-
makthållas även i en framtid med ny teknik. Det är därför viktigt att pro-
gramföretagen ges goda förutsättningar att utveckla programutbudet och
skapa nya programformer samt göra detta utbud tillgängligt för hela den
svenska allmänheten.

Även om de regleringsmässiga förutsättningarna är olika beroende på
om det rör sig om tillståndspliktiga sändningar eller inte så är regeringens
uppfattning att de villkor som gäller för public service-verksamheten bör
tillämpas oavsett distributionsform. Regeringen utgår från att programfö-
retagen tillämpar principerna i detta uppdrag även i exempelvis verksam-
het på Internet eller annan icke tillståndspliktig verksamhet. Detta gäller
särskilt verksamhetens i grunden icke-kommersiella karaktär.

Regeringen anser att det nuvarande sättet att organisera public service-
verksamheten skall gälla också under nästa tillståndsperiod. Detta inne-
bär att det liksom i dag skall finnas tre programföretag, Sveriges Radio
AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB som
skall ägas av en förvaltningsstiftelse. Radiotjänst i Kiruna AB och
Sveriges Radio Förvaltnings AB skall fortfarande ägas gemensamt av de
tre programföretagen. De principer som gäller för utseende av stiftelsens
och programföretagens styrelser och som följer av riksdagens beslut skall
gälla oförändrade (prop. 1992/93:236, bet. 1992/93 :KrU28, rskr.
1992/93:377).

8 Riktlinjer för programverksamheten

8.1 Ett mångsidigt utbud av hög kvalitet

Regeringens förslag: Programverksamheten inom Sveriges Radio,
Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio skall bedrivas
självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska,
politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

Programföretagens sändningsrätt skall utövas opartiskt och sakligt.
Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt.

Prop. 2000/01:94

30

Programföretagen skall beakta programverksamhetens betydelse för
den fria åsiktsbildningen och ge utrymme åt en mångfald av åsikter
och meningsyttringar.

Programföretagen skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som
kännetecknas av hög kvalitet i alla programgenrer. Sändningarna skall
vara tillgängliga i hela landet och programmen skall utformas så att de
genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsätt-
ningar och intressen hos befolkningen i hela landet. Programutbudet
skall spegla förhållanden i hela landet och som helhet präglas av folk-
bildningsambitioner.

Programföretagen skall ägna ökad uppmärksamhet åt program för
och med barn och ungdomar samt i dessa program förmedla kulturella
och konstnärliga upplevelser, nyheter och information.

Programföretagen skall ta hänsyn till mediets särskilda genom-
slagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt
tiden för sändning av programmen.

Prop. 2000/01:94

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som kom-
menterat frågan om public service-uppdragets allmänna inriktning till-
styrker att de principiella utgångspunkter som i dag är vägledande för
radio och TV i allmänhetens tjänst skall gälla också i framtiden.

Stockholms universitet anser att public service-företagen måste ges
förutsättningar att vara en motvikt till kommersiellt styrda medier.
Göteborgs universitet anser att public service-verksamheten måste kän-
netecknas av stor bredd för att nå den stora publiken, samtidigt som verk-
samheten måste utveckla en egen, medveten profil och undvika en
anpassning till den kommersiella sektorns programpolitik. Konstnärliga
och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Musi-
kerförbundet, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) och
Teatrarnas Riksförbund understryker vikten av att bevara och stärka den
mångfald och kvalitet som public service-verksamheten inom radio och
TV ska värna om.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att i tider då maktkoncentration
och ekonomiska intressen växer sig allt starkare kan public service-före-
tagen fungera som garanter för det fria ordet och spegla samhällsdebatten
utan hänsyn till statliga eller privata ägarintressen.

Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Sveriges Utbild-
ningsradio (UR) anser att riksdagens och regeringens riktlinjer för verk-
samheten som de kommer till uttryck i sändningstillstånd och anslags-
villkor är rimliga, men bör ges en mer allmän utformning utan detaljre-
glering.

Tidningsutgivarna och Canal+ Television AB ifrågasätter att public
service-företagen, främst SVT, sänder programtyper som erbjuds av
kommersiella TV-företag. Canal+ anser att SVT, i stället för att öka
sändningstiden, borde renodla vad man kallar de särpräglade program-
men.

Skälen för regeringens förslag: Betydelsen av en radio och TV i all-
mänhetens tjänst för nyhets- och informationsförmedling, kritisk sam-
häll sbevakning, folkbildning och debatt och som skapare och förmedlare

31

av kulturyttringar inom olika genrer är mycket stor. Public service-före-
tagens betydelse snarare ökar än minskar i dagens mediesituation. Det är
ur ett demokratiskt och kulturellt perspektiv viktigt att även i framtiden
stimulera en nationell radio- och TV-produktion av hög kvalitet. 1 en tid
där medieutbudet ökar kraftigt finns enligt regeringens mening starka
skäl att värna om oberoende svenska radio- och TV-företag i allmänhe-
tens tjänst med ett uppdrag som bedrivs på icke-kommersiell grund.
Radio- och TV-företag med sådana förutsättningar har ett uppdrag att
satsa på det nya och oprövade, och att utveckla programkvalitet och för-
djupning inom olika genrer.

Public service-verksamhetens styrka ligger också i att programmen är
tillgängliga för hela Sveriges befolkning. Det är viktigt att understryka att
det finns stora grupper av befolkningen som enbart kan förlita sig på
dessa företag för att få tillgång till ett varierat programutbud. Public ser-
vice-företagen är i stort sett ensamma om att utifrån ett svenskt samhälls-
perspektiv sända program på olika minoritets- och invandrarspråk och
om att särskilt anpassa programverksamheten och göra programmen till-
gängliga för funktionshindrade. Även om det fortfarande kvarstår mycket
arbete för att göra programmen tillgängliga för alla oavsett individuella
förutsättningar visar också detta vikten av en fortsatt mångsidighet och
bredd i public service-företagens utbud.

Den utveckling som skett när det gäller programutbud och tillgänglig-
het till radio- och TV-program i Sverige under den senaste tillståndsperi-
oden ger, enligt regeringen, inte anledning att förändra grunderna i public
service-företagens allmänna uppdrag. Regeringen anser att de grundläg-
gande och allmänna principerna i programföretagens sändningstillstånd
skall fortsätta att gälla. På några punkter finns det dock anledning att
förtydliga och stärka public service-uppdraget inför kommande till-
ståndsperiod.

En grundsten i uppdraget för radio och TV i allmänhetens tjänst är att
programverksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till såväl
staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfä-
rer. En förutsättning för detta är att de riktlinjer som beslutas för pro-
gramverksamheten är tydliga utan att inkräkta på programföretagens
integritet.

Till skillnad från medieföretag som arbetar på kommersiella villkor har
radio och TV i allmänhetens tjänst ett särskilt ansvar för vissa program-
områden. Även om public service-uppdraget skall omfatta en mångfald
av program och genrer vill regeringen understryka vikten av ett nyhets-
och faktautbud och en kultur- och samhällsbevakning med ett stort
utrymme för reflektion, analys och förklaring av alltmer komplicerade
samhälleliga och kulturella processer. Uppgiften att stimulera debatt och
allmänhetens efterfrågan på ett programutbud med hög kvalitet bör vara
ett särskilt kännetecken för public service-radio och TV. Programutbudet
bör som helhet kännetecknas av folkbildningsambitioner, vilket bl.a.
innebär att programverksamheten bör präglas av en strävan att i olika
programgenrer förmedla kunskap och bidra till allmänbildning. Pro-
gramverksamheten bör också, såväl i utformning som i innehåll, utgå
från ett perspektiv präglat av jämställdhet mellan kvinnor och män.

Detta innebär emellertid inte att programföretagens ansvar är begränsat
till vissa programgenrer. I public service-uppdraget ligger att hänsyn bör

Prop. 2000/01:94

32

tas till olika smakriktningar inom såväl den stora majoriteten som olika
mindre grupper. Regeringen anser att public service-företagen, utifrån
sina särskilda förutsättningar, skall bedriva programverksamhet där kra-
ven på hög kvalitet och omsorg om detaljer skall gälla all programverk-
samhet, oavsett om huvudsyftet med programmen är att informera eller
underhålla.

Public service-företagen skall sträva efter att vara normbildande bland
svenska radio- och TV-företag samtidigt som de också måste hävda sin
särart. Regeringen utgår från att programföretagen på olika sätt strävar
efter att skapa ett mervärde i de programgenrer där man ligger nära ett
programutbud som i stor utsträckning erbjuds av kommersiella radio- och
TV-företag. Public service-företagen skall satsa på det nya och oprövade
och sträva efter att ständigt flytta fram gränserna för bra radio och TV
inom olika programgenrer.

Programföretagen har ett ansvar för att löpande utveckla olika sätt att
mäta och beskriva olika indikatorer på kvaliteten och särarten i program-
utbudet. Granskningsnämnden för radio och TV, som granskat program-
företagens public service-redovisningar, anser att företagen haft svårig-
heter att ta fram och redovisa indikatorer som bygger på något annat än
publikens användning och värdering av programmen. Regeringen anser
att det är av stor vikt att detta arbete utvecklas under kommande till-
ståndsperiod. Frågor om uppföljning och granskning av programverk-
samheten behandlas i avsnitt 10.

Även om undersökningar på medieområdet visar att public service-
företagen inte utvecklats i kommersiell riktning vad gäller variation i
programgenrer så finns risken att så sker. I likhet med riksdagens beslut
om riktlinjer för tillståndsperioden 1997-2001 anser regeringen att ett
förytligande av public service-företagens programutbud måste motver-
kas. Detta gäller naturligtvis i fråga om såväl variationen i programgenrer
som innehållet i enskilda programkategorier. Enbart lyssnar- och tittar-
siffror får inte vara styrande för public service-företagens programplane-
ring. Regeringen ställer sig därmed bakom den bedömning som gjordes
inför innevarande tillståndsperiod om att public service-företagen gene-
rellt skall prioritera höjd kvalitet före ökad kvantitet i utbudet (jfr prop.
1995/96:161, s. 58).

För att public service-företagen skall kunna uppfylla de ambitioner
som ligger i uppdraget krävs att de har allmänhetens förtroende, att pro-
gramverksamheten är uppskattad i olika publik- och åldersgrupper och
att många tycker det är angeläget att titta och lyssna. Det är inte minst
viktigt för legitimiteten i TV-avgiftssystemet att allmänheten anser sig få
valuta för TV-avgiften.

Fortsatta insatser bör göras av programföretagen för att utveckla kon-
takter med allmänheten för att säkerställa att allmänhetens skiftande
behov och intressen utgör grunden för programverksamheten. I detta
sammanhang har företagens decentraliserade organisation en viktig
funktion att fylla. Företagen bör också aktivt använda såväl radio- och
TV-sändningama som nya kommunikationsformer som t. ex. Internet i
syfte att kommunicera med och informera allmänheten om hur program-
verksamheten utvecklas och hur resurserna inom företagen används.

Det är mot bakgrund av dessa överväganden naturligt att slå vakt om
uppdraget för radio och TV i allmänhetens tjänst genom att vidmakthålla

Prop. 2000/01:94

33

2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 94

den principiella utformning som redan i dag gäller för programföretagens
allmänna programuppdrag. Genom särskilda villkor i kommande sänd-
ningstillstånd skall säkerställas att public service-företagens programut-
bud kommer att präglas av de värden som här har framhållits.

Demokratiska värden

Radio och TV i allmänhetens tjänst har ett särskilt ansvar för att skapa
förutsättningar för insikt om och förståelse av samhället och den gemen-
samma värdegrund som en levande demokrati kräver. Även om TV-
tittandet och radiolyssnandet i dag fördelas på fler kanaler än tidigare far
det som tas upp i televisionen och radion snabbt stor spridning, också via
andra massmedier. Genom att fortfarande mycket stora delar av befolk-
ningen nås av samma budskap samtidigt har radion och televisionen stor
genomslagskraft och därmed ett betydande inflytande över samhällsde-
batt och verklighetsbeskrivning. Radio och TV når inte bara dem som
aktivt söker information utan också personer med begränsade kunskaper
och ett mer ljumt intresse för samhällsfrågor. Public service-företagen
kan erbjuda ett gemensamt rum där frågor som är av intresse för alla i
Sverige kan tas upp ur olika aspekter och diskuteras.

I 6 kap. 1 § radio- och TV-lagen (1996:844) föreskrivs att program-
verksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets
grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den
enskilda människans frihet och värdighet. Denna bestämmelse gäller för
alla typer av TV-sändningar som omfattas av lagen samt för de ljudradio-
sändningar där regeringen ger tillstånd till sändningarna. Orden ”det
demokratiska statsskickets grundidéer” avser beteckningen på en stats-
form som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt fria
och hemliga val. Uttrycket ”alla människors lika värde och den enskilda
människans frihet och värdighet” avser de sidor av demokratibegreppet
som anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande
av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan
kvinnor och män. Bestämmelsen anses även innebära en skyldighet att
markera ett avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska utta-
landen och att verka för att rasfördomar bekämpas (jfr prop.
1995/96:160, s. 91 fl).

Public service-företagens verksamhet innebär bl.a. att för allmänhetens
räkning beskriva och kritiskt granska skeenden, förmedla kunskap, för-
klara sammanhang, belysa mindre kända förhållanden och initiera
debatter. I detta arbete skall programföretagen sträva efter opartiskhet
och saklighet, (jfr prop. 1977/78:91, s. 228 ff). Saklighetskravet inrym-
mer också krav på relevans och väsentlighet. Det är viktigt att betona att
public service-företagens uppgift är att se till att väsentliga frågor lyfts
fram och diskuteras och att problem och frågeställningar analyseras ur
olika perspektiv så att alla relevanta fakta och synpunkter kommer fram.
Regeringen föreslår därför att kraven på opartiskhet och saklighet skall
kvarstå.

Prop. 2000/01:94

34

Program för barn och unga

Ett av public service-fbretagens viktigaste uppdrag handlar om det sär-
skilda ansvaret för barn och unga. Det är angeläget att det finns program
för barn och unga som förmedlar kulturella och konstnärliga upplevelser
samt berättelser och reportage från olika kulturer och länder. Det är
också viktigt att radion och televisionen gör nyheter och fakta tillgäng-
liga på barns och ungdomars egna villkor och att barn och ungdomar far
möjlighet att delta i programverksamheten. Public service-företagen har
också en viktig uppgift att ta hänsyn till de språkliga behoven hos barn
som tillhör en språklig eller etnisk minoritetsgrupp. Regeringen föreslår
därför att programföretagen skall ägna ökad uppmärksamhet åt program
för och med barn och ungdomar. Dessa frågor bör också uppmärksam-
mas särskilt i företagens public service-redovisningar.

Mediets genomslagskraft

Enligt radio- och TV-lagen (1996:844) far program med ingående vålds-
skildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder
inte sändas under tider då det finns betydande risk att barn kan se pro-
grammen. Förbudet gäller inte om det finns särskilda skäl att visa pro-
grammet, t.ex. i nyhetssammanhang. Radio- och TV-program far inte
förhandsgranskas av någon myndighet.

Sändningstillstånden för public service-företagen föreskriver att hän-
syn skall tas till ljudradions respektive televisionens särskilda genom-
slagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden
för sändning av programmen. SVT bör även ägna stor uppmärksamhet åt
sättet att skildra våld i nyhetsprogram och andra program som informerar
publiken om det faktiska våld som förekommer. Bestämmelsen tillämpas
av Granskningsnämnden för radio och TV vid bedömning av program
som behandlar eller innehåller t.ex. våld, sex och droger. Vidare prövas
program som kan uppfattas som diskriminerande, uppmana till brott etc.
mot denna bestämmelse. När det gäller förekomsten av våld har nämnden
i sin praxis tillämpat en strängare bedömning för program eller inslag
som sänds före kl. 21.00 än för sändningar senare på kvällen.

När det gäller vilka program som barn lyssnar och tittar på så vilar ett
stort ansvar på föräldrarna. Det är dock viktigt att allmänheten kan lita på
att public service-företagen tar särskild hänsyn till mediets genomslags-
kraft och att detta innebär att det går att förutse när vissa typer av pro-
graminnehåll kan förekomma. De nuvarande villkoren som gäller medi-
ets genomslagskraft bör därför kvarstå oförändrade.

8.2 Mångfald i nyhetsutbud och samhällsbevakning

Regeringens förslag: Nyhetsverksamheten inom programföretagen
skall bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kom-
mentarer är tydlig. Sveriges Televisions nyhetsverksamhet skall
bedrivas så att de olika självständiga nyhetsredaktionerna inom före-
taget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv.

Prop. 2000/01:94

35

Programföretagens nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall
utgå från olika perspektiv så att händelser kan värderas utifrån olika
geografiska, sociala eller andra utgångspunkter.

Utredningens bedömning: När det gäller SVT:s nyhetsverksamhet
konstaterar utredningen att SVT:s styrelse beslutat att genomföra en
omorganisation av nyhetsverksamheten för att stärka den gemensamma
planeringen och samordningen, öka inslaget av granskning och fördjup-
ning, tydligare definiera redaktionernas självständighet för att garantera
mångfald samt att använda tillgängliga resurser så rationellt som möjligt.
Utredningen bedömer att SVT kan klara kravet på mångfald i nyhetsvär-
dering, urval och nyhetsförmedling, samtidigt som nyhetsarbetet kan
organiseras på ett sätt som stärker företagets samlade nyhetsverksamhet
och leder till ett effektivare resursutnyttjande.

Remissinstanserna: Stockholms universitet anser att etermedierna
generellt sett är ytligare informationsmedier än tryckta medier.
Stockholms universitet betonar därför vikten av fördjupning och för-
klaringar i programverksamheten och anser att det är viktigt att kom-
plettera informationen, särskilt i nyhets- och samhällsprogram, exempel-
vis med fördjupande information på Internet.

Göteborgs universitet anser att förändringarna av SVT:s nyhetsorgani-
sation är rimliga, men att en utvärdering på sikt bör göras av hur mång-
falden i nyhets- och faktautbudet utvecklas. Göteborgs universitet påpe-
kar att forskning visar att förekomsten av skilda nyhetsredaktioner bidrar
till mångfalden.

SVT anser att det anslagsvillkor som i dag gäller för företagets nyhets-
verksamhet bör tas bort.

Skälen för regeringens förslag: Nyhetsverksamheten inom public
service-företagen är av central betydelse för ett allsidigt utbud av infor-
mation och debatt i Sverige. En nyhetsverksamhet av hög klass med
utrymme för analys, fördjupning och förklaringar av sammanhang har
också mycket stor betydelse för allmänhetens bild av omvärlden. Public
service-företagens nyhetssändningar når hela befolkningen och publik-
undersökningar visar att stora delar av allmänheten tar del av program-
men regelbundet. Undersökningar visar också att förtroendet för pro-
gramföretagen i stor utsträckning hänger samman med företagens trovär-
dighet och pålitlighet inom programområden som nyheter, fakta och
samhälle. Radions Ekosändningar och televisionens Rapport, Aktuellt
samt företagens regionala nyhetsprogram tillhör de allra mest använda
och uppskattade nyhetsprogrammen i Sverige. Att bedriva en självstän-
dig och livskraftig nyhetsverksamhet och samhällsbevakning tillhör de
mest centrala uppgifterna för en radio och TV i allmänhetens tjänst och
det är en viktig anledning till att företagen har relativt omfattande resur-
ser till sitt förfogande.

En grundläggande förutsättning för arbetet med nyheter och samhälls-
frågor är att public service-företagen, inom de ramar som kraven på
opartiskhet och saklighet ställer upp, kan arbeta med fullständig integritet
och är fria att välja de nyheter som skall presenteras och de frågor som
ska behandlas. Detta skall givetvis gälla också i framtiden.

Public service-företagens nyhetssändningar - och vikten av mångfald i
dessa - bör enligt regeringens mening tillmätas lika stor betydelse i dag.

Prop. 2000/01:94

36

Även om utbudet av information ständigt ökar så visar undersökningar Prop. 2000/01:94
att radio- och TV-mediema fortfarande tillhör de allra viktigaste nyhets-
medierna. Stora delar av publiken har visserligen i större utsträckning än
tidigare tillgång till ett ökat programutbud, som i varierande grad inne-
håller nyhetssändningar, drygt en tredjedel av landets befolkning har
dock fortfarande endast tillgång till tre TV-kanaler, SVT1, SVT2 och
TV4, och nyhetsverksamheten i flertalet andra kanaler är av begränsad
omfattning. Mycket viktig i sammanhanget är SR:s och SVT:s lokala och
regionala nyhetsverksamhet som bidrar till mångfald och förankring i
områden där antalet röster på mediemarknaden annars är få.

SVT:s styrelse beslutade hösten 1999 att förändra företagets nyhetsor-
ganisation. Omorganisationen innebär bl.a. att en central nyhetsdesk
inrättats som en gemensam samordnings- och bokningscentral för olika
funktioner. Från nyhetsdesken hämtar de olika redaktionerna inom SVT
de resurser som behövs för att utföra de olika nyhetsuppdrag redaktio-
nerna har. Till nyhetsdesken har knutits produktionspersonal och report-
rar, översättare, arkivpersonal och grafisk personal m.fl. Även utrikes-
korrespondenter har knutits dit. Vaije nyhetsredaktion för de olika pro-
grammen i SVT, t.ex. Aktuellt och Rapport behåller dock enligt uppgift
från SVT ett antal nyckelmedarbetare, bl. a. redaktörer, programledare,
kommentatorer och planerare. Redaktionerna har var sin utgivare.

Regeringen anser att det är av stor vikt att SVT:s nya organisation med
en central nyhetsdesk inte leder till att de redaktionella bedömningarna
centraliseras. Regeringen tar särskilt fasta på de målsättningar SVT har
redovisat för företagets nyhetsverksamhet och som ligger bakom den
genomförda omorganisationen. Det är särskilt angeläget att, som SVT
anför i sitt underlag till utredningen, de skilda redaktionernas självstän-
dighet bevaras och tydligare definieras för att ytterligare stärka mångfal-
den inom företaget. Allmänheten bör tydligt kunna se att SVT:s olika
redaktioner erbjuder mångfald i nyhetsförmedling och nyhetsurval och i
granskande och fördjupande reportage m.m.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att riktlinjerna för SVT i
denna del kvarstår. Det aktuella villkoret bör dock ändras. Regeringen
anser att nyhetsverksamheten inom SVT skall bedrivas så att en mång-
fald i nyhetsurval, analyser och kommentarer inom företaget är tydlig.
Arbetet skall bedrivas så att de olika självständiga redaktionerna inom
företaget oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv.
Förekomsten av flera redaktioner skall innebära att förutsättningarna för
variation garanteras beträffande såväl urvalet av nyheter som presenta-
tionen av dem och att redaktionerna kan komplettera varandra. Dessa
riktlinjer bör naturligtvis i tillämpliga delar gälla också för SR:s nyhets-
och samhällsutbud.

Liksom under innevarande tillståndsperiod bör programföretagen
eftersträva att nyhetsförmedlingen och samhällsbevakningen i ökad
utsträckning utgår från olika perspektiv. Bedömningar av vad som är
viktigt och oviktigt i rapportering och bevakning skiljer sig exempelvis åt
i olika delar av landet, vilket också skall avspeglas i programmen. Andra
perspektiv handlar om t.ex. kön, etnicitet och social tillhörighet.

Utredningen anser att de samordningsvinster som kan komma att göras
inom SVT bör kunna leda till en ökad satsning på fördjupning i nyhets-
och samhällsjoumalistiken. En sådan satsning bör även kunna komma

37

den regionala nyhetsverksamheten till del, vilket också har förutsatts i
förarbetena inför nuvarande tillståndsperiod. Regeringen delar utredning-
ens uppfattning och anser att det är väsentligt att noga följa upp den nya
organisationens verksamhet och att SVT i sin årliga redovisning redogör
för hur den nya organisationen lever upp till de syften som ligger bakom
omorganisationen. Regeringen avser också att under kommande till-
ståndsperiod ge Granskningsnämnden för radio och TV i uppdrag att
följa och utvärdera hur de gjorda förändringarna av nyhetsorganisationen
påverkar mångfalden i nyhetsutbudet.

8.3 Kulturansvar

Regeringens förslag: Public service-företagens kulturansvar skall
vara ett prioriterat område i public service-uppdraget. Programföreta-
gen skall vidga och fördjupa sitt kulturansvar i förhållande till verk-
samheten under innevarande tillståndsperiod. Nyskapande programin-
nehåll skall främjas liksom programföretagens egen skapande verk-
samhet.

Programföretagen skall öka samarbetet med kulturinstitutioner och
fria kulturproducenter i hela landet i syfte att öka antalet utsändningar
av föreställningar, konserter och andra kulturhändelser.

Programföretagen skall ha ett särskilt ansvar för det svenska språket
och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor skall beaktas i pro-
gramverksamheten.

Programföretagen skall tillhandahålla ett mångsidigt utbud som
speglar de olika kulturer som i dag finns i Sverige. Det utländska pro-
gramutbudet skall spegla olika kulturkretsar och, i större omfattning
än i dag, innehålla program från olika delar av världen.

Prop. 2000/01:94

Utredningens bedömning: Utredningen anser att programföretagens
kulturansvar är en mycket viktig del av public service-uppdraget och att
dess betydelse ökar. Utredningen konstaterar att det skett minskningar av
insatserna från public service-företagen på en rad områden. Främst gäller
detta inom SR där såväl utomståendes medverkan på kulturområdet som
musikutbudet fatt minskade resurser under tillståndsperioden. På vissa
områden har dock programföretagens insatser under perioden 1996-1999
förbättrats. Detta gäller bl.a. SR som har ökat resurserna för samarbeten
med kulturinstitutioner. SVT:s sändningar inom kulturområdet har ökat,
liksom insatserna för svensk film och utomståendes medverkan. Barn-
och ungdomsutbudet har stärkts såväl inom SR som SVT.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterat frå-
gan instämmer i utredningens bedömning att kulturansvaret utgör en vik-
tig del av programföretagens ansvar. Flertalet organisationer som repre-
senterar det svenska kulturlivet anser att public service-företagen bör
avsätta större resurser för bevakning, spegling av och samarbeten med
det svenska kulturlivet. Bland andra KLYS, Svenska Musikerförbundet,
Kungliga Musikaliska Akadamien och STIM anser att public service-
företagens betydelse för svenska upphovsmän och utövare ökar och att
företagens uppdrag beträffande kulturansvaret bör formuleras tydligare.

38

Statens kulturråd efterlyser en kraftig ökning av antalet samarbetsprojekt
mellan programföretagen och landets kulturinstitutioner.

SR anser att dagens omfattning av programområdet Kultur är rimlig
med hänsyn till företagets resurser och ställda krav. SPT menar att
huvudansvaret för den närmare inriktningen av kulturansvaret måste
ligga på programföretaget utan detaljerade riktlinjer.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens upp-
fattning att kulturansvaret är en mycket viktig del av public service-upp-
draget. Radio och TV i allmänhetens tjänst är genom sin särställning
bland medieföretag en av landets viktigaste kulturskapare och kulturför-
medlare. Public service-företagen har en allt viktigare uppgift i ett allt
mer intemationaliserat och kommersialiserat kultur- och medieutbud.
Programföretagen bidrar dessutom i hög grad till att berika det svenska
kulturlivet genom de uttrycksformer som är specifika för radion och tele-
visionen.

För upphovsmän och konstutövare far programföretagens utbud allt
större betydelse som försöijningskälla. Programföretagens kulturansvar
innebär också att ta skälig hänsyn till medverkande upphovsmäns och
utövande konstnärers rättigheter till sina verk.

Många av de programtyper som ryms inom programföretagens kul-
turansvar saknas till stora delar i det övriga radio- och TV-utbudet.
Många program skulle sannolikt inte produceras alls om inte public ser-
vice-företagen hade uppgiften att tillhandahålla dem. Genom att svenskt
kulturliv skildras och förmedlas i radio och TV kan kulturen ges en långt
större publik än vad enskilda kulturinstitutioner kan klara. För många
människor är radion och televisionen det enda sättet att regelbundet
komma i kontakt med ett stort antal konstarter såsom t.ex. film, teater,
bildkonst och musik.

Regeringen anser mot denna bakgrund att de principer för kulturansva-
ret som riksdagen beslutade år 1996 skall vara vägledande för program-
företagen också under kommande tillståndsperiod (jfr prop. 1995/96:161
s. 49 ff., bet. 1995/96:KrU 12, rskr. 1995/96:297). Detta innebär att pro-
gramföretagen också i fortsättningen skall vidga och fördjupa sitt kul-
turansvar i förhållande till verksamheten under innevarande tillståndspe-
riod. Programföretagen skall stimulera till debatt kring viktigare sam-
hälls- och kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på
kulturlivets olika områden och i samverkan med det övriga kulturlivet
producera och förmedla olika kulturaktiviteter.

Ett omfattande samarbete med kulturinstitutioner runt om i landet är en
förutsättning för att kulturuppdraget skall kunna uppfyllas. Programfö-
retagen har unika möjligheter att på ett aktivt sätt spegla det nya och
intressanta som sker på t.ex. teater- och musikområdena i livaktiga kul-
turcentra liksom den breda kulturverksamhet som sker runt om i landet.
Därför bör programföretagen under kommande tillståndsperiod ges i
uppdrag att öka samarbetet med kulturinstitutioner och fria kulturprodu-
center i hela landet i syfte att öka antalet utsändningar av föreställningar,
konserter och andra kulturhändelser. Programföretagens samarbeten med
utomstående och utläggningar av produktionsuppdrag (se avsnitt 8.7.2)
bör också i fortsättningen kunna komma landets kulturarbetare till del
och användas för en ökad omfattning av samarbeten med teatrar, orkest-
rar och andra kulturinstitutioner i hela landet.

Prop. 2000/01:94

39

Det är angeläget att SVT fortsatt skapar goda förutsättningar for
utläggningar av produktionsuppdrag och samarbetsprojekt med fria fil-
mare och producenter av kvalitetsfilm, kortfilm och dokumentärfilm.

Public service-företagen har ett särskilt ansvar för ett mångsidigt utbud
av hög kvalitet på svenska språket och för att det svenska kulturlivet kan
skildras, bevakas och därigenom främjas i radio och TV. När det ökade
utbudet i allt högre grad domineras av musik- och underhållningspro-
gram, företrädesvis från den angloamerikanska kulturkretsen, är det en
särskilt angelägen uppgift att värna radio- och TV-företag med ett bre-
dare och djupare journalistiskt uppdrag och ett särskilt ansvar för svensk
produktion, svensk musik och svenska artister och upphovsmän.

I budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998:99/1, utg.omr. 17) kon-
staterade regeringen att det finns anledning att gå vidare i arbetet med att
främja det svenska språket. Regeringen bedömde att en utgångspunkt för
den svenska språkpolitiken skall vara att svenska språket bevaras som ett
samhällsbärande och komplett språk. Målsättningen är därför att det bl.a.
skall finnas ett varierat och rikligt utbud av kultur på svenska, som är
tillgängligt för alla. En parlamentarisk kommitté tillkallades i oktober
2000 med uppdrag att lägga fram förslag till ett handlingsprogram för det
svenska språket (dir. 2000:66). Uppdraget skall redovisas senast den 30
november 2001. Radio och TV har en särskilt viktig roll när det gäller
svenska språket. För programföretagen i allmänhetens tjänst skall upp-
giften att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av hög kvalitet på svenska
också fortsatt vara en prioriterad uppgift. Programföretagen bör även i
fortsättningen beakta språkvårdsfrågor i programverksamheten.

Radio och TV i allmänhetens tjänst har vidare ett stort ansvar när det
gäller speglingen av vårt alltmer mångkulturella samhälle. I public ser-
vice-uppdraget ingår att öka kunskapen om och förståelsen mellan män-
niskor med olika kulturell bakgrund. Programföretagen bör därför även
under kommande tillståndsperiod ges i uppdrag att spegla de olika kultu-
rer som finns i Sverige. Det är också viktigt att program från andra delar
av världen, särskilt länder utanför den västerländska kultursfären, far
större utrymme i radion och televisionen än i dag. Programföretagen bör
aktivt arbeta för att språkliga och etniska minoriteter får bättre möjlighe-
ter att ta del av programutbudet och att företagens verksamhet i övrigt på
ett tydligt sätt avspeglar de olika kulturer som i dag finns i Sverige.

8.4 Tillgänglighet för funktionshindrade

Regeringens förslag: Programföretagen skall beakta funktionshind-
rades behov. Programföretagens insatser för att göra programmen till-
gängliga för funktionshindrade skall öka. Ett mål skall vara att uppläst
textremsa kan erbjudas under tillståndsperioden.

Utredningens bedömning: I utredningen konstateras att en stor del av
public service-företagens program görs tillgängliga genom textning och
teckenspråk men att mycket kvarstår att göra. Utredningen anser att ett
mål bör vara att alla program skall göras tillgängliga för hela befolk-
ningen. Oavsett vilka tekniska lösningar som väljs är det viktigt att verka

Prop. 2000/01:94

40

för att mottagarutrustningen får en sådan utformning att tillgängligheten Prop. 2000/01:94
för funktionshindrade kan beaktas.

Utredningen anser att redovisningen bör förbättras inför nästa till-
ståndsperiod så att det tydligare går att utläsa hur programföretagens
samlade insatser leder till ökad tillgänglighet för funktionshindrade.

Vidare anser utredningen att frågan om uppläst textremsa i TV snarast
bör få en lösning och att frågan om syntolkning bör prövas. Ambitionen
bör vara att också de regionala nyhetssändningarna textas.

Remissinstanserna: En stor andel av remissinstanserna pekar på vik-
ten av att programföretagens uppdrag preciseras och ges konkreta mål
och att tidsplaner för när olika åtgärder skall vara genomförda skall fin-
nas. Flera remissinstanser pekar på vikten av att störande bakgrundsljud
och bakgrundsmusik i radio undviks samt att de som framträder i medi-
erna har ett tydligt och distinkt tal. Flertalet remissinstanser anser också
att programföretagens redovisning av hur de samlade insatserna leder till
ökad tillgänglighet bör bli bättre.

Handikappombudsmannen (HO) anser att frågan om uppläsning av
textremsan bör få en lösning och att SVT:s regionala nyhetssändningar
bör textas. HO anser att grundläggande krav på tillgänglighet bör fast-
ställas i radio- och TV-lagen. Handikappförbundens samarbetsorgan
anser att programföretagen, utöver sitt ansvar att göra program tillgäng-
liga för funktionshindrade och att producera program som behandlar
olika grupper av funktionshindrades situation, har ett särskilt ansvar för
vilken bild som ges av människor med funktionshinder i det egna mediet.

Hörselskadades Riksförbund anser att konkreta mål för hur många pro-
cent av det totala programutbudet som skall vara textat måste anges och
att denna andel måste öka varje år. Vidare anser förbundet att kvaliteten
på direkttextningen måste förbättras och att också de regionala nyhets-
sändningarna bör textas.

Synskadades Riksförbund anser det vara viktigt att de möjligheter som
den tekniska utvecklingen erbjuder för att förbättra tillgängligheten för
synskadade tas till vara. Riksförbundet för döva, hörselskadade och
språkstörda barn anför i en skrivelse att antalet sändningstimmar med
textade och teckenspråkiga program för barn bör öka. Förbundet fönk-
tionshindrade med läs- och skrivsvårigheter anför att uppläsning av text-
remsan skulle underlätta för dess medlemmar att ta del av utbudet.

SVT anser att företagets möjligheter att göra programutbudet tillgäng-
ligt för funktionshindrade är beroende av praktiska förutsättningar och
ekonomiska resurser. SVT anför att man tillsammans med andra parter
kommer att intensifiera arbetet med att ta fram långsiktiga och realistiska
lösningar beträffande uppläsning av textremsan, syntolkning och andra
åtgärder. UR delar utredarens uppfattning om vikten av en ökad andel
textade program.

Bakgrund: I nu gällande sändningstillstånd anges att företagen är
skyldiga att beakta funktionshindrades behov. Program skall även produ-
ceras för speciella målgrupper. Genom att utnyttja ny och befintlig teknik
skall programföretagen under tillståndsperioden öka möjligheterna för
funktionshindrade att ta del av programmen. I fråga om program om och
för funktionshindrade får programföretagen sinsemellan fördela ansvaret
för olika slags insatser. Vidare skall, enligt anslagsvillkoren, programfö-

41

retagens samlade resurser för detta område vara minst oförändrade i jäm-
förelse med verksamhetsåret 1996.

I riksdagens beslut om en nationell handlingsplan för handikappoliti-
ken (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240)
har nationella mål samt inriktningen för den svenska handikappolitiken
slagits fast. Regeringens bedömning är att insatserna under de närmaste
åren bör koncentreras till tre huvudområden: att handikapperspektivet
skall genomsyra alla samhällssektorer, att skapa ett tillgängligt samhälle
samt att förbättra bemötandet. Inom kultursektorn bör, enligt regeringen,
statens insatser för ökad tillgänglighet för funktionshindrade personer
förstärkas. Vidare anges att ett effektivt utnyttjande av ny teknik bör
uppmuntras i syfte att förbättra funktionshindrades livskvalitet och möj-
ligheter att delta i samhällslivet.

Skälen för regeringens förslag: Riksdag och regering har sedan länge
angett som ett villkor att public service-företagen skall beakta funktions-
hindrades behov. Public service-företagen är i stort sett ensamma om att
särskilt anpassa programverksamheten och göra programmen tillgängliga
för funktionshindrade. Regeringen föreslår att programföretagen också
fortsättningsvis skall beakta funktionshindrades behov och att insatserna
på detta område skall öka. Detta innebär att personer med funktionshin-
der successivt skall ges ökade möjligheter att ta del av nyheter, informa-
tion och underhållning via TV och radio. Program bör även produceras
för speciella målgrupper. De lösningar som programföretagen väljer för
att göra programverksamheten tillgänglig för personer med funktionshin-
der skall vara av tekniskt hög kvalitet.

SVT:s insatser för ökad tillgänglighet för funktionshindrade har hittills
i huvudsak bestått av åtgärder för hörselhandikappade i form av tecken-
språksprogram och textade program. Inte enbart hörselhandikappade utan
även personer med språksvårigheter har stöd av textade program.
Regeringen anser att andelen textade program av det totala rikssända
utbudet med svenskt ursprung skall öka påtagligt under tillståndsperio-
den. SVT bör även pröva möjligheten att texta regionala nyhetssänd-
ningar. Regeringen föreslår i avsnitt 13.3 att ett engångsbelopp om 10
miljoner kronor skall tillföras SVT för år 2002 för insatser för ökad
tillgänglighet för funktionshindrade.

Från synskadade har sedan länge funnits ett önskemål om ökad till-
gänglighet genom uppläst textremsa. En sådan åtgärd skulle även under-
lätta för personer med andra funktionshinder, exempelvis läshandikap-
pade. Frågan om uppläst textremsa är inte helt lätt att lösa. De förslag till
tekniska lösningar som presenterats befinner sig fortfarande på utveck-
lingsstadiet. Detta innebär att det är svårt att i dag förutse vilken lösning
som är mest ändamålsenlig. Frågan kan inte heller lösas av enbart SVT.
Regeringen kan dock konstatera att SVT har intensifierat arbetet med att
ta fram långsiktiga och realistiska lösningar för uppläst textremsa.
Regeringen utgår från att detta arbete sker i nära samarbete med repre-
sentanter för olika grupper av funktionshindrade. SVT bör även samar-
beta med distributionsföretag och tillverkare av mottagarutrustning.
Regeringen anser att målet bör vara att uppläst textremsa kan erbjudas
under tillståndsperioden. För att

De tre programföretagen bör, liksom hittills, kunna lösa samarbetet i
fråga om tillgängligheten för funktionshindrade genom överenskommel-

Prop. 2000/01:94

42

ser mellan sig. Programföretagen skall i samband med public service-
redovisningen varje år redovisa till regeringen hur det samlade ansvaret
förvaltats. Där bör särskilt redovisas hur ny teknik har bidragit till eller
kommer att bidra till ökad tillgänglighet. Vidare bör programföretagens
planer för arbetet med att öka tillgängligheten redovisas.

8.5 Programverksamhet för döva inom Sveriges
Television

Regeringens förslag: Villkoren för Sveriges Televisions program-
verksamhet for döva (tidigare Dövas TV) skall fortsätta att gälla.

Prop. 2000/01:94

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Dövas Riksförbund framhåller att döva
har ett stort behov av en utökning av program på teckenspråk.

Bakgrund: Sedan år 2000 finansieras SVT:s programverksamhet för
döva med TV-avgiftsmedel (prop. 1999/2000:1, utg.omr. 17, bet.
1999/2000:KrU:l, rskr. 1999/2000:87). I samband med denna förändring
blev SVT huvudman för verksamheten. Tidigare var Dövas TV en sek-
tion inom Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) och finansierades med
statsbudgetmedel. Samtliga program producerade vid Dövas TV sändes
dock i SVT:s kanaler. Organisationsförändringen föreslogs i samband
med en utvärdering av verksamheten som slutfördes år 1999. Viktiga
skäl till förändringen var att program som sänds av SVT inte bör ha en
intresseorganisation som huvudman och att verksamheten bör vara själv-
ständig i förhållande till staten. En utgångspunkt var dock att bibehålla
det sammanlagda utbudet och ambitionsnivån för sändningarna på teck-
enspråk. Ett villkor för organisationsförändringen var att den kompetens
och de produktionsresurser som fanns inom Dövas TV skulle föras över
till SVT.

Skälen för regeringens förslag: De föreslagna åtgärderna i avsnittet
ovan syftar till att öka funktionshindrades tillgänglighet till programmen
i radio och TV. SVT har dessutom ett särskilt uppdrag att producera pro-
gram som har döva som sin främsta målgrupp. Programverksamheten
skall, enligt nu gällande villkor, främst inriktas på att sända nyheter,
information och kultur på teckenspråk. Barn och ungdomar bör priorite-
ras särskilt. Enligt villkoren skall produktionsanläggningama i Leksand
användas i minst samma utsträckning som tidigare i den fortsatta verk-
samheten. Regeringen föreslår att dessa villkor för verksamheten skall
fortsätta att gälla.

8.6 Programverksamhet för språkliga och etniska minori-
teter

Regeringens förslag: Programföretagen skall beakta språkliga och
etniska minoriteters intressen. Programföretagens insatser på detta
område skall öka. Minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och
romani chib skall inta en särställning.

43

Utredningens bedömning: Utredningen anser att det officiella erkän-
nandet av ett antal minoritetsspråk som nyligen kommit till stånd bör
leda till att programföretagens ansvar ytterligare understryks. Minoritets-
språket romani chib bör enligt utredningen ges en särställning i program-
företagens uppdrag, motsvarande den som i dag ges samiska, finska och
tomedalsfmska.

Utredningen anser att företagen, i situationer när allvarliga händelser,
såsom stora katastrofer och svåra påfrestningar på samhället, inträffar,
bör ha en hög beredskap för att snabbt kunna ge nyhetsservice på såväl
de språk man normalt sänder som på andra relevanta språk.

Utredningen föreslår att de svenska programföretagen inom ramen för
EBU-samarbetet bör söka gemensamma lösningar med andra europeiska
public service-företag för små språkgrupper som romani chib och
jiddisch.

Utredningen anser vidare att det bör finnas en skyldighet att redovisa
hur programföretagens samlade ansvar har förvaltats.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser pekar på den av riksdagen
nyligen beslutade minoritetspolitiken, som bl.a. innebär att samiska,
finska, meänkieli (tomedalsfmska), romani chib och jiddisch erkänns
som nationella minoritetsspråk och menar att detta bör leda till ytterligare
insatser från public service-företagen.

Integrationsverket anser att företagen inte uppfyller uppdraget att till-
godose skiftande behov hos landets befolkning. Verket anser att reglerna
för public service-företagen när det gäller språkliga och etniska minori-
teters behov bör förtydligas. Verket tar också upp frågan om att även
SVT bör göra nyhetssändningar tillgängliga på de stora invandrarsprå-
ken.

Svenska Tomedalingamas Riksförbund anser att antalet sändnings-
timmar på meänkieli bör öka både i radio och TV. Sverigefinska Riksför-
bundet är kritiskt till att så stora delar av sändningarna på finska språket
är förlagda till digital radio som inte fått publikt genomslag. Förbundet
anser att det finska utbudet i analoga sändningar bör återställas till dess
att digitalradion får ett genombrott. När det gäller utbudet i SVT anser
förbundet att den finska nyhetsredaktionen bör få egna ekonomiska
anslag och en självständig ställning inom SVT.

Sametinget anser att behovet av en samisk radio och TV ur ett urbe-
folkningsperspektiv bör uppmärksammas. Vidare föreslår Sametinget att
SR och SVT skall åläggas att säkerställa en ökad tillgänglighet till och
mångfald i det samiska programutbudet med målsättningen att på sikt
skapa ett samiskt kvalitetsaltemativ.

Judiska Centralrådet i Sverige anser att utredningen inte i tillräcklig
utsträckning utgått från Sveriges ratificering av Europarådets konvention
om historiska minoritetsspråk.

SR delar inte utredningens förslag att frågan om en sameuropeiskt
ansvar för romani chib och jiddisch skulle kunna ske inom ramen för
EBU. SVT anser att det är tveksamt att göra uttryckliga preciseringar för
de olika minoritetsspråken i sändningstillståndet. Enligt SVT måste
sådana preciseringar kopplas till ställningstaganden om ekonomiska
resurser. SVT delar utredningens bedömning att företagen bör kunna
lämna en tydligare redovisning. UR tillstyrker utredningens förslag att

Prop. 2000/01:94

44

public service-företagen skall redovisa hur man förvaltar det gemen-
samma uppdraget.

Bakgrund: I programbolagens nuvarande sändningstillstånd anges att
företagen är skyldiga att beakta språkliga och etniska minoriteters behov.
Samiska, finska och tomedalsfmska skall inta en särställning. SR och
SVT skall dessutom ta hänsyn till de språkliga behoven hos barn som
tillhör språkliga eller etniska minoriteter. I fråga om verksamhet på
invandrar- och minoritetsspråk far programbolagen sinsemellan fördela
ansvaret för olika slags insatser. Enligt anslagsvillkoren skall företagens
samlade resurser för verksamheten vara minst oförändrade i jämförelse
med verksamhetsåret 1996.

Riksdagen beslutade i december 1999 att erkänna samer, sverigefinnar,
tomedalingar, romer och judar som nationella minoriteter i Sverige.
Samtidigt fick samiska, finska, meänkieli (tomedalsfmska) romani chib
och jiddisch status som minoritetsspråk (prop. 1998/99:143, bet.
1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69).

Skälen för regeringens förslag: Public service-företagen har ett stort
ansvar när det gäller programutbud för språkliga och etniska minoriteter.
Det utbud på invandrar- och minoritetsspråk som SVT, SR och UR till-
handahåller är av betydande omfattning.

Regeringen anser - i likhet med tidigare - att det finns särskilda skäl
som motiverar programservice på samiska i större utsträckning än vad
som motiveras av samemas antal. Detta med hänsyn tagen till bl.a.
samemas status som ursprungsbefolkning i Sverige.

Även den finskspråkiga gruppen intar en särställning. Deras rätt till
programservice i public service-företagens sändningar måste anses ha en
särskild karaktär med hänsyn tagen till såväl de historiska banden mellan
Sverige och Finland som den finskspråkiga gruppens storlek.

Vidare intar meänkieli en särställning i programföretagens programut-
bud. Den tomedalska befolkningen i Norrbotten anses utgöra en del av
Sveriges ursprungliga inhemska befolkning och dess identitet hänger i
hög grad samman med såväl det egna språket som den egna kulturen i
övrigt.

Den romska befolkningen i Sverige uppgår till minst 20 000 personer.
Romer har funnits i Sverige under en mycket lång tid. Det finns ett behov
av att språket romani chib lever vidare genom talad tradition. Vidare
finns ett behov av information och nyheter om folkgruppen som är spridd
i princip i hela Europa. Även romani chib bör därför inta en särställning i
programföretagens programutbud och romemas situation i Sverige skall
särskilt uppmärksammas.

I regeringens proposition om nationella minoriteter i Sverige (prop.
1998/99:143) angavs att en insats för jiddisch liknande den för samiska,
finska och meänkieli inte är aktuell då de jiddischtalande i Sverige i dag
är för fa för att motivera att språket far en särställning i public service-
företagens programutbud. Regeringen kan dock konstatera att det i dag
finns ett ökat intresse för språket och det är något som bör avspeglas i
programutbudet. Programföretagen bör därför ta hänsyn till det faktum
att även jiddisch har status som minoritetsspråk i Sverige.

Enligt gällande anslagsvillkor skall de samlade resurserna på invand-
rar- och minoritetsspråk vara minst oförändrade i jämförelse med verk-
samhetsåret 1996. Enligt utredningen har SVT och UR successivt ökat de

Prop. 2000/01:94

45

resurser som läggs på invandrar- och minoritetsspråk under tillståndspe-
rioden. SR har dock redovisat svårigheter att leva upp till detta uppdrag.
Utredningen har visat att resurserna som läggs på invandrar- och mino-
ritetsspråk minskat successivt under tillståndsperioden och att minsk-
ningen enbart drabbat sändningarna på finska och meänkieli. Tillgäng-
ligheten till de finska sändningarna minskade mellan 1996 och 1999 på
grund av att en stor del av sändningarna sedan år 1998 sker med digital
sändningsteknik. Eftersom det finns fa mottagare på marknaden så kan
endast ett fatal lyssna på de digitala finska sändningarna. SR förklarar de
minskade resurserna i sina public service-redovisningar för åren 1999
och 2000 med att all programverksamhet inom företaget påverkats av
minskad medelstilldelning och kostnader för datorisering och övergång
till ny digital produktionsteknik. Enligt SR har dock invandrar- och
minoritetsspråken behållit sin andel av de totala resurserna under till-
ståndsperioden. Det är också värt att notera att SR lägger större resurser
och sänder fler timmar på olika minoritets- och invandrarspråk än de
övriga programföretagen.

SR:s public service-redovisning för år 2000 visar att resurserna för
invandrar- och minoritetsspråken totalt sett har ökat, så även resurserna
för programverksamhet på finska. SR har under år 2000 också återställt
en del av antalet sändningstimmar på finska jämfört med år 1999. SR
lever dock inte upp till kraven på att resurserna skall vara minst
oförändrade i jämförelse med verksamhetsåret 1996.

Det är inte acceptabelt att resurserna för språkliga och etniska minori-
teter minskar. Regeringen föreslår därför att de samlade resurserna till
programverksamheten för språkliga och etniska minoriteter skall öka
under den kommande tillståndsperioden. Särskilt angeläget är att SR kan
säkerställa en ökad tillgänglighet för den finska språkgruppen jämfört
med verksamheten under nuvarande tillståndsperiod.

Programföretagen bör ta hänsyn till att olika språkgruppers behov kan
förändras med tiden. Valet av språk i sändningarna bör vara något som,
liksom hittills, företagen själva far avgöra. Det är också viktigt att pro-
gramföretagen utvecklar former för publikkontakter med grupper som
representerar olika språkliga och etniska minoriteter.

Public service-företagen har ett särskilt ansvar för att kunna sända vid
katastrofer eller andra svåra påfrestningar på samhället. Erfarenheter har
visat att det är viktigt att olika språkgrupper kan nås av information vid
sådana händelser. Programföretagen bör ta hänsyn till detta när man pla-
nerar för beredskapen inför sådana situationer (se även avsnitt 11).

De tre programföretagen bör, liksom hittills, kunna lösa samarbetet i
fråga om programverksamhet for språkliga och etniska minoriteter
genom överenskommelser mellan sig. Programföretagen skall i samband
med public service-redovisningen varje år redovisa till regeringen hur det
samlade ansvaret förvaltats. Programföretagen bör särskilt redovisa för-
ändringar i programproduktionen på samiska, finska, meänkieli och
romani chib samt hur hänsyn tagits till att jiddisch är ett av minoritets-
språken i Sverige. Vidare bör programföretagens planer för arbetet med
att öka programverksamheten för språkliga och etniska minoriteter redo-
visas.

Prop. 2000/01:94

46

8.7      Spegling av hela landet

8.7.1     Decentraliserad organisation

Regeringens förslag: Programföretagen skall ha en decentraliserad
organisation som skapar goda förutsättningar för mångfald och själv-
ständigt beslutsfattande även på regional och lokal nivå. Den regionala
och lokala organisationen skall utformas och ges tillräckliga resurser
så att förhållanden i hela landet kan speglas och representeras i pro-
gramutbudet och att människor från hela landet i stor utsträckning kan
delta i programverksamheten.

Den andel av allmänproduktionen i Sveriges Radios och Sveriges
Televisions sändningar som produceras utanför Stockholm skall också
under kommande tillståndsperiod uppgå till minst 55 procent. Den
andel av resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna
utanför Stockholm skall behållas på minst nuvarande nivå.

Programföretagens redovisning av verksamheten i den lokala och
regionala organisationen och av fördelningen av produktionsresurser
skall förtydligas.

Utredningens bedömning: Utredningen lägger stor vikt vid att pro-
gramföretagen har en väl utvecklad lokal och regional organisation så att
företagen kan bidra till mångfald på lokala och regionala marknader som
i allt större utsträckning domineras av ett fåtal aktörer. Sammantaget
anser utredningen att det finns anledning att markera att den nuvarande
decentraliserade organisationen, både vad gäller dess andel av produktio-
nen och företagens resurser, minst bör upprätthållas.

Utredningen anser vidare att programföretagens redovisning när det
gäller decentraliserad organisation, produktion och spegling av hela lan-
det, bör förbättras och förtydligas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens upp-
fattning att det är viktigt att public service-företagen också i fortsätt-
ningen har en decentraliserad organisation och att programproduktion
kan ske i hela landet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det i dag finns en oroande
tendens till centralisering av beslutsfattandet inom SVT. Länsstyrelsen
anser att programproduktion också fortsatt måste ske i hela landet med
bejakande av den regionala särarten. Göteborgs universitet menar att den
senaste omorganisationen av SVT förefaller ha medfört att regionernas
inflytande överlag har minskat. Göteborgs universitet delar utredarens
bedömning att nuvarande nivå på decentraliseringen bör behållas och
pekar samtidigt på vikten av att regionerna har goda möjligheter att själv-
ständigt utveckla programprojekt.

Såväl SR som SVT anser att riktlinjerna på detta område bör hållas mer
allmänt formulerade och mer i princip ta sikte på att företagen skall ha en
bred och mångsidig spegling av hela landet. SVT kritiserar kravet på att
55 procent av allmänproduktionen skall ske utanför Stockholm. SVT
menar att villkoret är regionalpolitiskt och att det kan leda till att pro-
duktion som kräver stora resursinsatser i förhållande till sändningstid
koncentreras till Stockholm. Också SIF-klubbama vid SR SVT, UR och
R1KAB anser att dagens krav är alltför detaljerade, men menar att det är

Prop. 2000/01:94

47

viktigt att markera att programföretagen behåller kanaler och distrikt lika Prop. 2000/01:94
väl utspritt över landet som i dag.

Bakgrund: Programföretagen har successivt givits större frihet att
själva avgöra hur verksamheten skall vara organiserad. Fr.o.m. den
tillståndsperiod som började gälla år 1993 bestämmer programföretagen
själva över utformningen av respektive distriktsorganisation. En
förutsättning är emellertid att verksamheten är organiserad så att förhål-
landena i hela landet kan speglas och att en stor del av allmänproduktio-
nen sker i decentraliserade former.

Under innevarande tillståndsperiod gäller dessutom att den del av all-
mänproduktionen i SVT:s och SR:s rikssändningar som produceras utan-
för Stockholm skall öka till minst 55 procent. Ökningen skall i första
hand ske genom ökat anlitande av fristående producenter och genom
utomståendes medverkan.

Skälen for regeringens förslag: Radio och TV i allmänhetens tjänst
har en mycket viktig betydelse för mångfalden i det svenska medieland-
skapet såväl i landet som helhet som på regional och lokal nivå. Även om
företagens roll på den nationella nivån är den enskilt mest uppmärksam-
made och konkurrensen där är mest omfattande, så är public service-
verksamhetens bidrag till mångfalden, relativt andra medieföretag,
ofrånkomligen störst genom att förhållanden i hela landet kan speglas
och representeras och att människor från hela landet deltar i program-
verksamheten. Public service-verksamhetens lokala och regionala orga-
nisation utgör också en motkrafi och bidrar till mångfald och förankring i
områden där antalet röster på mediemarknaden annars är litet. För att
public service-företagen skall kunna spela denna viktiga roll också i fort-
sättningen krävs en inriktning på företagens organisation som medger
stor mångfald också inom programföretagen. Public service-företagens
decentraliserade organisation är en förutsättning för detta.

Regeringen anser att en betydande del av programproduktionen således
också i fortsättningen skall ske i decentraliserade former. På detta sätt
skapas förutsättningar för att programmen präglas av olika perspektiv.
Det är därför viktigt att den regionala och lokala organisationen har till-
räckliga resurser och att beslutsfunktioner i programfrågor är utformade
så att självständighet på dessa nivåer främjas.

1 dag gäller att programföretagen skall ha en distriktsorganisation med
sådan uppbyggnad att förhållanden i olika delar av landet kan speglas.
Dessutom gäller för SR och SVT att 55 procent av allmänproduktionen
skall ske utanför Stockholm. Såväl SR som SVT lever i dag upp till detta
villkor. Under år 2000 bedrevs i båda företagen 56 procent av allmän-
produktionen utanför Stockholm. Denna andel har under tillståndsperio-
den varit i stort sett konstant i båda företagen.

Syftet med de riktlinjer som i dag gäller är att den produktion som sker
ute i landet skall spegla lokal och regional särart, dvs. verksamheten skall
i verklig mening utgöra en radio och TV i allmänhetens tjänst. Samtidigt
skall den lokala och regionala organisationen bidra till mångfalden i pro-
grammen, särskilt på nyhets- och kultur- och samhällsområdet, och där-
igenom utgöra en motvikt till det Stockholmsperspektiv i rikssändning-
ama som annars hotar att dominera.

Villkoret att 55 procent av allmänproduktionen skall ske ute i landet
har både för- och nackdelar. Bland fördelarna är att det fungerar som en

48

garanti för en viss grad av lokal och regional närvaro i public service-
verksamheten och att villkoret är mätbart. Kvoteringar är dock en trubbig
metod som kan ge oönskade konsekvenser. Programföretagen har fram-
fört invändningar mot villkorets nuvarande formulering. SVT menar att
det kan leda till att produktion som kräver stora resursinsatser, men som
ger begränsad sändningstid (volym), koncentreras till Stockholm. Den
programproduktion som sker ute i landet kan istället komma att inriktas
på produktionstyper som ger stor sändningstid.

Som kravet är formulerat i dag avses volym, dvs. antal producerade
timmar som sänds i företagens rikssändningar. Denna information ger
naturligtvis endast begränsad kunskap om fördelningen av produktions-
resurser inom företagen. Uppgifter om fördelningen av resurser generellt
mellan Stockholm och den lokala och regionala organisationen är i dag
inte föremål för särskilda krav och redovisas heller inte fullt ut.

Regeringen anser att de villkor som i dag gäller är av betydelse för att
garantera en viss nivå på produktionen i hela landet också i fortsätt-
ningen. Regeringen föreslår därför att villkoret att 55 procent av allmän-
produktionen skall ske utanför Stockholm skall kvarstå också under
kommande tillståndsperiod. Vidare skall den andel av resurserna för all-
mänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm behållas
på minst nuvarande nivå under tillståndsperioden. I praktiken innebär
detta att programföretagen under nästa tillståndsperiod skall bevara en
lokal och regional andel av allmänproduktionen på minst nuvarande nivå.

Det är dock, mot bakgrund av syftet med riktlinjer på detta område,
viktigt att redovisningen omfattar fler aspekter än i dag. Programföreta-
gen bör i fortsättningen redovisa såväl hur resurser och personal som
andel av allmänproduktionen fördelas mellan Stockholm och övriga delar
av landet. En sådan redovisning bör också innefatta uppgifter som
beskriver fördelningen av produktionsresurser generellt inom företagen.
Företagen bör också lämna en mer klargörande redovisning av vad som
kännetecknar den programproduktion som sker ute i landet, exempelvis
på vilka sätt lokal och regional produktion och medverkande i denna
faktiskt bidrar till att spegla förhållanden i hela landet.

8.7.2 Utomståendes medverkan och utläggningar av produktion

m.m.

Prop. 2000/01:94

Regeringens förslag: För att public service-verksamhetens särart inte
skall riskeras skall ytterligare utläggningar av produktioner inte
prioriteras av Sveriges Television. Ett riktmärke skall vara att omfatt-
ningen kan uppgå till ungefar nuvarande nivå men att den inte far öka.

Sveriges Radio skall under kommande tillståndsperiod sträva efter
en högre grad av utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av pro-
gram.

Omfattningen av utomståendes medverkan och fri lan smedverkan av
olika slag skall fortsatt hållas på en hög och jämn nivå inom Sveriges
Television och Sveriges Utbildningsradio. Sveriges Radio skall öka

49

omfattningen av utomståendes medverkan jämfört med utfallet hittills
under nuvarande tillståndsperiod.

Programföretagens redovisning av dessa frågor skall förtydligas.

Utredningens bedömning: Utredningen redovisar utfallet i de tre pro-
gramföretagens verksamhet, men lämnar inga förslag i denna del.

Remissinstanserna: Svenska Journalistförbundet pekar på vikten av
att public service-företagen även i fortsättningen har en relativt stor andel
egna medarbetare. KLYS anser att det behövs större satsningar på frilan-
sande svenska upphovsmän och utövande konstnärer.

SR anser att den bild som utredaren ger av utvecklingen av utomståen-
des medverkan mellan åren 1996 och 1999 inte är helt rättvisande, främst
beroende på att år 1996 är ett olämpligt jämförelseår för företaget. SR
anser att omfattningen av utomståendes medverkan inte kan ökas med
nuvarande resursnivå. SVT.s strävan är att minska graden av egenpro-
duktion, vilket enligt företaget, kommer att leda till att en större del av
produktionen görs av fristående producenter och produktionsbolag. SVT
ställer sig därför bakom de ambitioner som uttrycks i de nu gällande
riktlinjerna om ökat anlitande av utomstående, ökade utläggningar av
produktion, samproduktioner och inköp m.m. Samtidigt framhåller SVT
att specificerade riktlinjer bör undvikas. UR bedömer inte att kravet på
ökad utomståendes medverkan hindrat företaget från att bedriva en
effektiv verksamhet under nuvarande tillståndsperiod. UR anser dock att
det är principiellt tveksamt om statsmaktema bör ange en viss nivå på
utomståendes medverkan under kommande tillståndsperiod.

Bakgrund: Inom SVT har utomståendes medverkan under tillstånds-
perioden sjunkit både till antalet och när det gäller de resurser SVT
avsätter. Mellan åren 1996 och 2000 har utbetalningsnivån minskat med
ca fyra procent. När det gäller produktionsutläggningar, samproduktioner
och inköp har SVT kraftigt ökat resurserna, med 59 procent, mellan åren
1996 och 2000. De ökade insatserna har till största delen genomförts med
hjälp av de särskilda medel som företaget har fatt för kvalitetsproduktion
sedan juli 1998.

SR har redovisat svårigheter att uppfylla kravet på utomståendes med-
verkan jämfört med år 1996. SR har minskat resurserna med ca tio
procent under tillståndsperioden. Enligt SR beror detta främst på att år
1996 är ett olämpligt år att jämföra med, då SR detta år hade särskilt
stora resurser på grund av det sätt företaget valde att genomföra de
nedskärningar under perioden 1995-1998 som riksdagen fattat beslut om.
SR:s resurser för utomståendes medverkan har fortsatt att minska även
sedan år 1997. SR har redovisat en ambition att i större omfattning anlita
produktionsbolag. SR menar dock att de fristående produktionsbolagen
inom radiosektom än så länge är fa och inte har samma mångfald som
inom TV-sektorn.

UR:s kostnader för utomståendes medverkan har ökat med drygt 40
procent. Den största ökningen har skett mellan åren 1998 och 1999.
Resursförstärkningen hänger enligt UR främst samman med att resurser
kunnat frigöras när besparingskravet för perioden 1995-1998 upphörde.

Skälen för regeringens förslag: Den del i public service-uppdraget
som avser mångfald i programverksamheten innebär bl.a. att det skall
finnas många produktionskällor och medverkan även från andra än före-

Prop. 2000/01:94

50

tagens egna anställda. Detta har resulterat i särskilda krav på verksam-
heten under nuvarande tillståndsperiod. Dels skall utomståendes medver-
kan och frilansmedverkan av olika slag öka, dels skall produktionen i
ökad utsträckning ske även utanför programföretagen genom utlägg-
ningar och samarbeten av olika slag.

Utläggningar av produktion m.m.

Public service-företagen har i likhet med andra medieföretag behov av att
kunna välja den mest ändamålsenliga produktionsformen, utifrån publi-
cistiska och ekonomiska bedömningar. Men en radio och TV i allmän-
hetens tjänst har också ett särskilt ansvar att värna särarten i det pro-
gramutbud som produceras och sänds. Det är därför angeläget att pro-
gramföretagen själva kan bevara en tillräckligt bred kompetens inom
olika programområden så att de värden som ligger i public service-upp-
draget kan genomsyra produktionsverksamheten på ett tydligt sätt. Det är
också viktigt att programföretagen vid exempelvis de produktionsutlägg-
ningar som förekommer agerar som tydlig beställare så att den produk-
tion som läggs ut följer public service-uppdraget.

Regeringen kan konstatera att det inom SVT under tillståndsperioden
har skett en kraftig ökning av produktionsutläggningar, samarbetsprojekt
och inköp av färdiga program. Produktionsutläggningar inom SR och UR
har dock hittills varit av begränsad omfattning.

När villkoret om ökade utläggningar m.m. formulerades första gången
var ett viktigt syfte att public service-televisionen skulle bidra till att sti-
mulera framväxten av produktionsmiljöer också utanför public service-
sfären. Utvecklingen de senaste tio åren visar att produktionsmarknaden
för TV har vuxit kraftigt. Detta kan främst tillskrivas framväxten av
kommersiell TV i Sverige sedan början av 1990-talet. De kommersiella
TV-företagen har normalt en begränsad egenproduktion och lägger i
stället stora delar av sin produktion på fristående produktionsbolag.
Utvecklingen av en fristående produktion smarknad är emellertid också
ett resultat av att SVT i större utsträckning har kommit att anlita sådana
produktionsbolag under det senaste decenniet.

I ljuset av denna nya situation finns inte något behov av att ge SVT ett
särskilt uppdrag av detta slag. Det finns tvärtom anledning att uppmärk-
samma de risker som exempelvis alltför omfattande produktionsutlägg-
ningar kan medföra för ett public service-företag.

Om SVT i alltför stor utsträckning minskar den egna produktionskom-
petensen, kan företaget göra sig beroende av utomstående produktions-
bolag. Detta skulle kunna leda till att SVT som public service-företag far
svårare att hävda sin särart. För konkurrensen på produktionsmarknaden
för kvalitets-TV är det av stor vikt att SVT själv utgör en stark aktör.
Regeringen anser mot denna bakgrund att SVT inte skall prioritera
exempelvis utläggningar av produktionsuppdrag ytterligare. Ett rikt-
märke bör i stället vara att omfattningen kan uppgå till ungefär nuva-
rande nivå men att den inte far öka. Bland de utläggningar och samar-
betsprojekt som är särskilt angelägna kan nämnas olika samarbeten med
landets kulturinstitutioner samt med fristående producenter av kvalitets-
film, kortfilm och dokumentärfilm.

Prop. 2000/01:94

51

När det gäller radion konstaterar regeringen att SR har redovisat en
ambition att i större omfattning anlita fristående produktionsbolag. SR
menar dock att antalet fristående produktionsbolag inom radiosektom än
så länge är litet och att mångfalden är mindre än inom TV-sektom. Mot
denna bakgrund anser regeringen att SR genom åtgärder för ökade
utläggningar, samarbeten och inköp, bör bidra till att stimulera den fria
produktionsmarknaden för radio vad gäller en programproduktion präg-
lad av mångfald och hög kvalitet.

Utomståendes medverkan

Public service-företagen har en sådan central ställning att kraven på
mångfald gör programproduktion med en hög medverkan av utomstå-
ende nödvändig. Det är således viktigt att programproduktion kan ske
även med andra än företagens egna anställda inom exempelvis de konst-
närliga och opinionsbildande områdena. Även programföretagens kul-
turansvar skall innefatta en strävan efter en hög nivå av frilansmedverkan
och utomståendes medverkan.

Regeringen kan konstatera att SVT och UR hittills under nuvarande
tillståndsperiod avsatt större resurser för utomståendes medverkan än
tidigare. SR har dock redovisat svårigheter att uppfylla uppdraget i denna
del.

Regeringen finner mot denna bakgrund inte anledning att ställa krav på
SVT och UR om en ökad omfattning av utomståendes medverkan inför
kommande tillståndsperiod. Regeringen föreslår därför att omfattningen
av utomståendes medverkan och frilansmedverkan av olika slag under
nästa tillståndsperiod skall behållas på ungefär nuvarande nivå inom
dessa programföretag. För SR:s del skall gälla att omfattningen av utom-
ståendes medverkan skall öka jämfört med vad som uppnåtts hittills
under nuvarande tillståndsperiod.

Redovisning

Programföretagen skall ägna frågor om utomståendes medverkan och
produktionsutläggningar m.m. särskild uppmärksamhet i sin årliga redo-
visning av hur public service-uppdraget uppfyllts. Programföretagen bör
lämna en mer klargörande redovisning av vad som kännetecknar de
medverkande som deltar i programmen och de produktionsutläggningar
och samarbeten med utomstående producenter som förekommer. Redo-
visningen av den produktion som sker utanför programföretagen skall
innehålla redogörelser för vilka typer av produktionsbolag som anlitas
och omfattningen av de produktioner som läggs ut. Det är också önskvärt
att de tre programföretagen tillsammans utvecklar redovisningar av sam-
arbeten med utomstående på ett likartat och jämförbart sätt.

8.8 Radio Sweden

Regeringens förslag: Sveriges Radios uppdrag att sända program till
utlandet skall vara oförändrat.

Prop. 2000/01:94

52

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Föreningen försvenskar i världen framhåller att
det är väsentligt att nuvarande omfattning och kvalitet på sändningarna
riktade till utlandet säkerställs och gärna utökas även om verksamheten
blir en del av SR:s samlade medelstilldelning.

Skälen för regeringens förslag: SR:s utlandsprogramverksamhet,
Radio Sweden, riktar sig både till svenskar som befinner sig utomlands
och till en utländsk publik. Programmen syftar till att ge lyssnarna möj-
lighet att fa information om och upprätthålla kontakten med Sverige.
Sändningarna har pågått sedan år 1938 och består till största delen av
aktualitetsprogram. För närvarande sänds program på sex olika språk -
svenska, engelska, tyska, ryska, estniska och lettiska. Programmen sänds
över kortvåg, mellanvåg och satellit. En del av programmen återutsänds
också av andra radiostationer, t.ex. i Nordamerika. En särskild interna-
tionell kanal med bl.a. Radio Swedens program sänds på FM-bandet i
Stockholm. Radio Swedens sändningar är också tillgängliga via Internet.
År 2000 sände Radio Sweden totalt 6 350 timmar på de sex språken.

Regeringen föreslår ingen förändring av den inriktning som Radio
Swedens verksamhet har i dag. Verksamheten finansieras sedan år 1995
med TV-avgiftsmedel istället för med anslag via statsbudgeten. Radio
Sweden har hittills tilldelats särskilda medel ur rundradiokontot. I avsnitt

12.2 föreslår regeringen att Radio Swedens medelstilldelning skall bli en
del av SR:s samlade medelstilldelning. Denna förändring skall dock inte
påverka verksamhetens inriktning.

9 Särskilda riktlinjer för Sveriges
Utbildningsradio

Regeringens förslag: Sveriges Utbildningsradio skall i större
utsträckning än i dag koncentrera sina insatser på utbildningsprogram.
Samverkan mellan Sveriges Utbildningsradio och Sveriges Television
respektive Sveriges Radio skall stärkas.

Prop. 2000/01:94

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag. Utredningen konstaterar att UR:s nuvarande situation inte är
tillfredsställande. Det har alltsedan UR:s tillkomst funnits oklarheter
kring UR:s roll och programverksamhetens inriktning. Utredningen anser
att en stor del av UR:s program saknar ett uttalat utbildningssyfte och
därför till en stor del liknar de program av folkbildande karaktär som
produceras av SVT respektive SR. Utredningen anser bl.a. att UR i allt-
för liten utsträckning anpassat programmen med utbildningssyfte till
skolans behov. Utredningen menar vidare att UR:s nuvarande situation
och otydligheten i UR:s uppdrag verkar hämmande på UR:s utveckling
och effektivitet.

Utredningen anser att det finns starka skäl för att utbildningsprogram
även fortsättningsvis skall ingå i det samlade public service-utbudet och
att det därför är naturligt att verksamheten finansieras via TV-avgifter.

53

Utredningen presenterar tre olika alternativ till organisation av UR.
Det första alternativet innebär att UR organiseras och finansieras som i
dag men ges förbättrade förutsättningar. Det andra alternativet går ut på
att UR integreras i de två övriga public service-företagens verksamhet i
syfte att stärka utbildningsprogrammens ställning och det samlade folk-
bildningsansvaret. Det tredje alternativet innebär att UR behåller sin
ställning som självständigt public service-företag men att verksamheten
renodlas mot utbildningsprogram samtidigt som SVT och SR fullt ut tar
över ansvaret för program av folkbildningskaraktär. Utredningen föror-
dar det första alternativet mot bakgrund av att den anser att regeringen
under nästa tillståndsperiod bör tillsätta en utredning med uppdrag att se
över förutsättningarna för en omorganisation av public service-verksam-
heten till ett sammanhållet företag.

Utredningen föreslår att samverkan mellan UR och SVT respektive SR
stärks och att krav på samarbete kring de folkbildande programmen förs
in i sändningstillstånden

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att det finns ett behov
av att tydliggöra UR:s roll.

Skolverket anser att UR har en allt viktigare funktion att fylla då bety-
delsen av utbildning ökar i samhället. Skolverket anser att ett av proble-
men är att UR glidit ifrån sitt ursprungliga uppdrag att producera pro-
gram för utbildningsväsendet. Verket anser att utbildningsprogrammen
borde ha en tydlig koppling till de övergripande intentionerna i läropla-
ner och andra styrdokument.

Göteborgs universitet menar att UR har en oklar profil vilket är ett
resultat av att statmaktema har varit otydliga i sitt uppdrag till UR men
också att UR självsvåldigt definierat sitt uppdrag. Dessa oklarheter moti-
verar enligt Göteborgs universitet en förändring av UR:s uppdrag redan
inför en ny tillståndsperiod.

SVT delar utredningens uppfattning att oklarheterna för UR är ett starkt
skäl till att organisationsstrukturen för public service-verksamheten på
sikt bör ses över. SVT anser dock att en större tydlighet vad gäller UR:s
roll kan åstadkommas redan nu genom att låta UR finnas kvar som ett
eget bolag med verksamhet renodlad mot utbildningsprogram samtidigt
som SVT och SR bör ta över ansvaret för allmänna program. SVT menar
att det finns starka skäl att överväga skattefinansiering av produktion av
utbildningsprogram. SVT anser inte att UR bör ges ett särskilt folkbil-
dande ansvar då det skulle skapa ytterligare oklarheter i gränsdragningen
mellan de tre företagens uppgifter.

UR anser att utbildningsprogram också i fortsättningen bör utgöra en
del av public service-verksamheten. UR anser att uppdraget att producera
och sända utbildningsprogram bör skötas av ett självständigt programfö-
retag. Detta motiveras bl.a. med den särskilda kompetens som krävs för
produktion av utbildningsprogram och att det unika regelsystem som
sedan länge finns uppbyggt med olika upphovsrättsorganisationer utgår
från att UR är ett eget programföretag. UR anser att det krävs ett närmare
samarbete mellan de tre programföretagen och att företaget bör ges bättre
sändningstider för sina program, även i dagens analoga sändningar. UR
anser att samarbete och ansvarsfördelning mellan programföretagen i
fråga om folkbildningsansvaret bör kunna ske på samma sätt som redan
gäller för funktionshindrade samt etniska och språkliga minoriteter. UR

Prop. 2000/01:94

54

menar att företaget bör ha den dubbla uppgiften att producera och sända
dels utbildningsprogram som ett stöd och komplement till formell utbild-
ning dels kunskapsberikande folkbildande program med en pedagogisk
ambition. UR anser att det av sändningstillståndet klart bör framgå att
UR har en folkbildande uppgift.

Bakgrund: I Distansutbildningskommitténs betänkande (SOU
1997:148) redovisades ett förslag på hur UR:s verksamhet skulle kunna
organiseras. Detta förslag har dock inte genomförts. I december 1998
beslutade riksdagen istället att förlänga UR:s sändningstillstånd med
oförändrade villkor till den 31 december 2001 för att UR:s framtid skulle
hanteras samtidigt med beredningen om nya tillstånd för SVT och SR.

I dag far UR 4,76 procent av de samlade TV-avgiftsmedlen. Dessutom
får UR, efter ansökan hosUtbildningsdepartementet, ca 5 miljoner kronor
per år för att producera utbildningsprogram avsedda för kompetensut-
veckling av lärare. Av nuvarande sändningstillstånd framgår bl.a. att
UR:s programverksamhet skall bedrivas inom utbildningsområdena för-
skola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning.

UR har under år 2000 genomfört en omorganisation som bl.a. innebär
att programverksamheten har koncentrerats till en programavdelning som
är indelad i tre redaktioner, en för barn, en för ungdomar och en för
vuxna. UR har även startat ett pilotprojekt, ett mediebibliotek, som utgör
en fjärde redaktion.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det är viktigt att
den resurs som UR utgör för utbildningsprogram inom public service-
verksamheten tas till vara. På vissa punkter bör därför UR:s uppdrag för-
tydligas. Samarbetet mellan UR och SVT respektive SR bör stärkas, bl.a.
när det gäller folkbildningsuppdraget och arkivfrågor.

UR bör i större utsträckning än i dag koncentrera sig på utbildnings-
program. Verksamhetens inriktning skall liksom i dag vara utbildnings-
program inom de fyra utbildningsområdena förskola, ungdomsskola,
högskola och vuxenutbildning. Inom samtliga utbildningsområden bör
särskilt stöd och särskild stimulans ges till grupper med olika funktions-
hinder och till språkliga och etniska minoriteter. Programverksamheten
bör, liksom i dag, bygga på radio och TV. Nya tekniska möjligheter, t.ex.
Intemetverksamhet, bör tas till vara för att öka användarnas tillgång till
UR:s programverksamhet. Det är viktigt att UR på rimliga villkor kan
använda arkivmaterial från radio och TV för olika utbildningsprogram.

Det skall liksom i dag finnas möjligheter för UR.s användare att fram-
föra synpunkter och önskemål på UR:s verksamhet. Detta gäller i särskilt
hög grad olika instanser inom det svenska utbildningsväsendet. Det bör
ankomma på UR att ansvara för att detta samarbete kan ske på ett nära
och förtroendefullt sätt, med beaktande av UR:s oberoende ställning.

Regeringen föreslår i avsnitt 8.1 att public service-företagens program-
verksamhet som helhet skall präglas av folkbildningsambitioner. Det
viktigaste är inte vilket av företagen som står för produktionen av pro-
gram av folkbildande karaktär, utan kvaliteten och ambitionen i de pro-
gram som når lyssnarna och tittarna. För att stärka det samlade folkbild-
ningsansvaret i radio och TV i allmänhetens tjänst bör programföretagen
därför under kommande tillståndsperiod genom överenskommelser lösa
samarbetet kring program som inte primärt är avsedda att användas i
utbildningssammanhang. Programföretagen bör gemensamt utarbeta en

Prop. 2000/01:94

55

plan för ett fördjupat samarbete kring dessa frågor. Resultatet av det
arbetet bör presenteras för regeringen vid halvårsskiftet 2002.

Utbildningsradions verksamhet skall liksom tidigare finansieras genom
medelstilldelning från rundradiokontot. UR har enligt nu gällande riks-
dagsbeslut om sändningstillstånd rätt att erhålla kompletterande finansie-
ring med allmänna medel för programverksamhet inriktad på särskilt
angelägen fortbildning av lärare, (jfr prop. 1987/88:125 bil. 5, bet.
1987/88:KrU23, rskr. 1987/88:287). Av riksdagsbeslutet framgår att den
särskilda resurs som UR utgör måste utnyttjas vid planeringen av sam-
hällets samlade utbildningsinsatser. Därför beslutades att allmänna medel
skulle kunna ställas till förfogande för utbildningsprograminsatser av
engångskaraktär som är utbildningspolitiskt och ekonomiskt motiverade.
En förutsättning är enligt beslutet att UR:s programmässiga integritet inte
beskärs och att programmen kan produceras inom ramarna för de villkor
som gäller för UR:s reguljära verksamhet. Bidragsgivningen far heller
inte åberopas som skäl för att påverka programmens innehåll och
utformning. Enligt beslutet bör det ankomma på UR att fastställa vilka
regler som bör gälla för användarnas möjligheter att framföra synpunkter
på programverksamheten.

Regeringen anser att UR även i fortsättningen skall ha möjlighet att
ansöka om statliga medel av engångskaraktär för programverksamhet i
samband med särskilt angelägen kompetensutveckling av skolans perso-
nal. Regeringen förutsätter att UR:s program bereds plats såväl analogt
som digitalt i SVT:s och SR:s sändningsutrymme på tider som ger
utbildningsprogram goda möjligheter att nå sin publik. Eventuell oenig-
het vid fördelning och placering av sändningstid bör även fortsättningsvis
lösas enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

10 Uppföljning och granskning av
programverksamheten

Regeringens förslag: Programföretagen skall årligen följa upp och
rapportera hur public service-uppdraget uppfyllts. De s.k. public ser-
vice-redovisningarna skall lämnas till regeringen och Gransknings-
nämnden för radio och TV.

Regeringens bedömning: Programföretagen bör ge möjlighet för fri-
stående bedömare att analysera och granska verksamheten med
utgångspunkt i redovisningarna.

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.

Remissinstanserna: Inga instanser har invänt mot utredningens
bedömning.

Skälen för regeringens förslag: Granskningsnämnden för radio och
TV har till uppgift att genom efterhandsgranskning av program övervaka
efterlevnaden av tillståndsvillkor och lagbestämmelser om sändningarnas
innehåll samt att granska programföretagens public service-redovis-
ningar. Utgångspunkterna för programföretagens redovisningar är sänd-

Prop. 2000/01:94

56

ningstillstånd och anslagsvillkor och i förekommande fall särskilda Prop. 2000/01:94
regeringsbeslut. Det är programföretagens ledningar och styrelser som
har ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med angivna riktlin-
jer och det är respektive företag som ansvarar för en årlig redovisning av
hur uppdraget genomförts. Regeringen anser att denna ordning i princip
fungerar väl och att den bör gälla även i fortsättningen. Det finns emel-
lertid skäl att skapa ytterligare förutsättningar för en mer levande offent-
lig debatt om public service-företagens sätt att uppfylla sitt uppdrag.

Som regeringen konstaterat i avsnitt 8 är det viktigt att programföreta-
gen fortsatt utvecklar sina kontakter med allmänheten för att säkerställa
att allmänhetens skiftande behov och intressen utgör en grund för pro-
gramverksamheten. Ett viktigt syfte med public service-redovisningarna
är, utöver att fungera som ett underlag för statsmakternas beslut om
framtida riktlinjer, att utgöra en grund för en fortlöpande allmän debatt
om public service-verksamheten.

Regeringen kan konstatera att de public service-redovisningar som
programföretagen hittills lämnat har ett stort informationsvärde och de
visar att ett stort arbete har lagts ned för att ta fram materialet. Redovis-
ningarna har bl.a. utgjort ett viktigt underlag för utredningens arbete och
för de bedömningar och förslag som lämnas i denna proposition. Reger-
ingen anser emellertid att ett viktigt syfte med redovisningarna inte har
uppnåtts i tillräcklig utsträckning, dvs. att utgöra en lättillgängligt
underlag för en mer levande offentlig debatt om public service-
företagens programverksamhet och av hur TV-avgiftsmedlen används.

Liksom för närvarande bör public service-redovisningarna överlämnas
till regeringen och till Granskningsnämnden för radio och TV. Gransk-
ningsnämnden bör på samma sätt som hittills bedöma om redovisning-
arna ger tillräcklig information för att regeringen och allmänheten skall
kunna bedöma hur public service-uppdraget har fullgjorts.

Programföretagen bör emellertid också stimulera en offentlig diskus-
sion på grundval av public service-redovisningarna. Oberoende bedö-
mare bör regelbundet ges möjlighet att analysera och granska verksam-
heten med utgångspunkt i redovisningarna. Det kan också ske genom att
programföretagen skapar förutsättningar för olika programfora där publi-
ken ges möjlighet att lämna synpunkter på programverksamheten. Pro-
gramföretagen har goda möjligheter att ge en stor spridning åt diskussio-
nen, t.ex. genom den egna programverksamheten. På så sätt kan allmän-
heten i betydligt större utsträckning än hittills bli delaktig i den fortlö-
pande utvärderingen av hur public service-uppgiften utövas.

Det är också angeläget att programföretagen, liksom i dag, på olika sätt
tar fram ett kortfattat och översiktligt material som kan användas för
information till den breda allmänheten om hur man uppfyller uppdraget
och hur TV-avgiftsmedlen används. Sådant material kan t.ex. göras till-
gängligt på programföretagens hemsidor på Internet.

I övrigt anser regeringen att de syften och riktlinjer för de särskilda
uppföljningsrapporterna som angavs i förarbetena till innevarande till-
ståndsperiod skall fortsätta att gälla (jfr prop. 1995/96:161, s. 72 ff).

57

11

Distribution av radio och TV

11.1 Bakgrund

En viktig del av public service-uppdraget är att programmen skall vara
tillgängliga för alla. För att uppnå detta finns sedan många år ett
rikstäckande analogt nät av marksändare för TV och ljudradio. Nätet ägs
och drivs av Teracom AB. Enligt tillståndsvillkoren skall SVT och SR
sända program till hela landet. Detta innebär att minst 99,8 procent av
den fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot sändningarna. SVT och
SR skall köpa utsändningstjänster av Teracom AB. Sändningarna skall
ske med analog teknik. UR skall i samråd med SVT och SR köpa
utsändningstjänster från Teracom AB.

Under senare år har tekniken för utsändning av radio och TV utveck-
lats. Detta gäller framför allt för utsändning av TV där alternativa distri-
butionssätt, via satellit och kabel, erbjuds vid sidan om marknätet. För
samtliga tekniska plattformar pågår också en övergång från analog till
digital teknik vid distribution av TV-program. Den digitala teknikens
viktigaste egenskaper är att den i jämförelse med analog teknik är mer
frekvenssnål, ger lägre distributionskostnader samt bättre bild- och ljud-
kvalitet. Tekniken innebär också förbättrade möjligheter att utveckla och
distribuera nya tjänster.

För att kunna ta emot digitala TV- eller ljudradioprogram krävs sär-
skild mottagarutrustning i form av en avkodare (en s.k. set top-box) som
omvandlar den digitala signalen till analog eller helt nya TV- och radio-
apparater som är anpassade för att ta emot digitala signaler. Digitala
marksändningar av TV-program pågår sedan år 1998 i Storbritannien och
sedan år 1999 i Sverige. Digitala ljudradiosändningar via marknätet
pågår i Storbritannien och Sverige sedan hösten 1995. Flera andra länder
har nyligen börjat eller planerar att börja med digitala radio- och TV-
sändningar i marknätet.

I september 1996 medgav regeringen att SVT fick inleda sändningar
över satellit till en publik utanför Sverige. 1 november 1997 beslutade
regeringen att SVT fick använda satellit även för att nå allmänheten i
Sverige. SVT startade satellitsändningar till den svenska publiken år
1999. Sändningar av radio via satellit har ännu inte samma betydelse som
för TV. Detta beror bl.a. på att de sändningar som är möjliga i dag inte
går att ta emot med rörlig mottagare. De senaste åren har det också blivit
praktiskt möjligt att distribuera radio via Internet, s.k. webbradio. Inte
heller webbradio kan för närvarande tas emot med rörliga mottagare.
Kapaciteten i Internet är inte heller alltid tillräcklig för stömingsfri mot-
tagning, särskilt inte som kapacitetsbehovet är beroende av hur många
som lyssnar samtidigt.

Digitaliseringen bidrar även till den s.k. konvergensen, som innebär att
samma slag av innehållstjänster kan spridas via olika slags distributions-
nätverk eller, omvänt, att ett nätverk kan innehålla tjänster av många
olika slag. Konvergensen skapar möjligheter att överföra TV- och ljudra-
dioprogram via olika bredbandsnät. Den gör det också möjligt att
använda rundradiosändningar för individuellt adresserade tjänster. Det är
ännu för tidigt att överblicka de närmare följderna av konvergensen.
Utbyggnaden av bredbandsnät har inletts, men antalet anslutna hushåll är

Prop. 2000/01:94

58

ännu så länge litet. Även tjänsteutvecklingen befinner sig i ett inledande Prop. 2000/01:94
stadium.

I det följande kommer radio och TV att behandlas i olika avsnitt med
hänsyn till att utvecklingen för distributionen på TV- respektive radioom-
rådet skiljer sig åt. De förslag och bedömningar som avser SVT och SR i
avsnitten nedan gäller även UR, eftersom UR har egen sändningsrätt men
använder SR:s och SVT:s sändningsutrymmen.

11.2 Television

Regeringens förslag: Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio
skall sända television till hela landet, vilket innebär att minst 99,8 pro-
cent av den fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot sändningarna
via det analoga marknätet. Sveriges Television och Sveriges Utbildnings-
radio skall sända med både analog och digital teknik i marknätet.

Sveriges Televisions och Sveriges Utbildningsradios sändningar skall
vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning
utöver erlagd TV-avgift.

Om Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio vill starta nya
programkanaler skall regeringens medgivande inhämtas.

Utredningens bedömning: Utredningen framhåller att det är viktigt
att säkra de värden som radio och TV i allmänhetens tjänst står för även
med framtidens digitala distribution av TV. Detta innebär t.ex. att fortsatt
höga krav på tillgänglighet och mångfald i programutbudet skall ställas.
Enligt utredningen talar starka skäl för en fortsatt satsning på markbun-
den digital TV. TV-tittama bör kunna ta emot sändningarna utan andra
krav på motprestation än betald TV-avgift. Utredningen anser att SVT:s
program bör sändas i okodad form. I avvägningen mellan konsumenter-
nas behov av att anpassa sitt TV-innehav till digital mottagning och de
merkostnader som parallellsändningar innebär, menar utredningen att de
analoga sändningarna bör kunna upphöra mellan åren 2007 och 2012,
förutsatt att utbyggnaden av det digitala sändamätet följer Teracoms pla-
ner.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser menar att det är angelä-
get att göra perioden för övergången från analog till digital distribution i
marknätet så kort som möjligt, bl.a. NUTEK och Konkurrensverket.
Radio- och TV-verket och Post- och telestyrelsen framhåller att över-
gången till digital sändningsteknik gör distributionskostnaderna lägre och
att frekvenser frigörs. Senda i Sverige AB, SVT och Teracom AB invän-
der mot utredningens bedömning att SVT:s sändningar bör ske okodade
och menar att samarbetet i det digitala marknätet, vilket SVT är en del
av, bygger på det programkort som Senda tilhandahåller och att sänd-
ningarna även i fortsättningen måste vara kodade.

Skälen för regeringens förslag: Under den kommande tillståndsperi-
oden är det ett lika viktigt krav som tidigare att hela befolkningen har
tillgång till det allsidiga programutbud som SVT erbjuder. Regeringen
anser att de analoga sändningarna via marknätet, liksom i dag, skall nå
minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen. Utsändningstjäns-
tema för de analoga sändningarna skall köpas från Teracom AB. SVT

59

och UR far dessutom bedriva sändningar via satellit för att nå allmänhe-
ten i Sverige, Finland och övriga Europa.

TV kommer under de kommande åren i ökande omfattning att distri-
bueras digitalt. Hushållens möjlighet att ta emot digital TV kommer att
öka när allt fler skaffar sig den nödvändiga mottagningsutrustningen.
Teknikutvecklingen får dock inte leda till att tillgängligheten till SVT:s
sändningar försämras. Snarare bör tillgängligheten kunna öka. I samband
med övergången till digital marksänd TV är det viktigt att uppmärk-
samma hur möjligheterna att ta emot SVT:s sändningar i övriga Norden
påverkas.

Riksdagen har beslutat att sändningarna av digital TV i marknätet far
byggas ut till att omfatta hela landet (prop. 2000/01:1, utgiftsområde 17,
bet. 2000/01 :KrU01, rskr. 2000/01: 59). Enligt en plan som har lagts fram
av Teracom AB skulle 98 procents befolkningstäckning kunna uppnås
under år 2002. Regeringen har med anledning av beslutet gett bl.a. SVT
och UR rätt att sända TV-program med digital sändningsteknik i hela
landet. UR har egen sändningsrätt men använder SVT:s sändningsut-
rymme. Det är viktigt att public service-företagen har möjlighet att
behålla en stark konkurrenskraft även när distributionstekniken föränd-
ras. Teknikskiftet kan innebära att det i framtiden blir möjligt att distri-
buera ytterligare TV-kanaler. Om SVT eller UR vill starta nya digitala
kanaler skall regeringens medgivande inhämtas.

SVT:s och UR:s digitala TV-sändningar finansieras med TV-avgifis-
medel. Sändningarna bör därför kunna tas emot utan någon ytterligare
kostnad än den som avser själva mottagarutrustningen. Under den inle-
dande perioden av digitala TV-sändningar i marknätet har det varit en
lämplig lösning att möjligheten att ta del av sändningarna har varit för-
enad med en särskild avgift. I samband med utbyggnaden av digital
marksänd TV till hela landet och att de analoga sändningarna i framtiden
upphör är det inte längre motiverat att allmänheten skall belastas med
ytterligare kostnader än TV-avgiften för att ta del av SVT:s programut-
bud. För att bl.a. möjliggöra avgiftsbeläggning är för närvarande SVT:s
och UR:s sändningar kodade i såväl det digitala marknätet som i satellit.
För att ta del av sändningarna krävs ett programkort som tillhandahålls
av det företag som svarar for kodningen. Detta kort ger även tillgång till
andra TV-kanaler, eventuellt för en ytterligare avgift. Det kan finnas
behov av att koda SVT:s sändningar även i fortsättningen, t.ex. av hän-
syn till det tekniska samarbetet. Det skall dock inte, även om sändning-
arna är kodade, vara förenat med någon särskild avgift, utöver TV-
avgiften, att ta emot enbart SVT:s sändningar. Regeringen avser att även
i fortsättningen uppmärksamma vilka konsekvenser kodningen av SVT:s
sändningar har för bl.a. tillgängligheten till programmen.

För att kravet att SVT:s sändningar skall vara tillgängliga i hela landet
skall uppfyllas måste SVT fortsätta med de analoga marksändningarna
parallellt med att sändningar pågår via digitala distributionsvägar. Det är
ännu för tidigt att säga hur lång övergångsperioden skall vara. Det finns
dock goda skäl att inte göra denna period längre än absolut nödvändigt.

Prop. 2000/01:94

60

11.3

Radio

Prop. 2000/01:94

Regeringens förslag: Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio
skall sända ljudradio till hela landet, vilket innebär att minst 99,8 procent
av den fast bosatta befolkningen skall kunna ta emot sändningarna via
det analoga marknätet.

I avvaktan på en utvärdering av den digitala radion skall Sveriges
Radio minska kostnaderna för de digitala sändningarna i marknätet.

Om Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio vill starta nya pro-
gramkanaler skall regeringens medgivande inhämtas.

Utredningens bedömning: Utredningen menar att situationen för
utvecklingen av den digitala radion är svårbedömd. Detta beror bl.a. på
att det inte funnits någon sammanhållen kunskap och inriktning på områ-
det motsvarande den som gällt för digital-TV-satsningen. Utredningen
framhåller att SR bör, i avvaktan på att efterfrågan på mottagare tar fart,
visa återhållsamhet i samband med utbyggnaden av det digitala radionä-
tet. SR bör inte ta på sig ytterligare kostnader för den digitala distributio-
nen. Däremot finns skäl att fortsätta arbetet med att utveckla produktio-
nen av program. Utredningen föreslår att en kommitté tillsätts för att se
över den digitala radions framtida förutsättningar.

Remissinstanserna: ST? och UR stödjer förslaget att tillsätta en kom-
mitté för att utreda den digitala radions framtid. SR påpekar att denna
kommitté måste få i uppdrag att arbeta skyndsamt. Även Teracom AB
tillstyrker förslaget att tillsätta en kommitté och menar att uppdragets
främsta syfte bör vara att stimulera framväxten av digital radio i Sverige.
Statskontoret delar utredningens bedömning att SR inte bör ta på sig
ytterligare kostnader för digital distribution.

Skälen for regeringens förslag: Under den kommande tillståndsperi-
oden är det ett lika viktigt krav som tidigare att hela befolkningen har
tillgång till det allsidiga programutbud som SR erbjuder. Regeringen
anser att de analoga sändningarna via marknätet, liksom i dag, skall nå
minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen. Utsändningstjäns-
tema för de analoga sändningarna skall köpas från Teracom AB. Digitala
ljudradiosändningar via marknätet pågår i Sverige sedan år 1995. Till
fördelama med den digitala tekniken hör bättre ljudkvalitet och att sänd-
ningsutrymmet kan användas mer flexibelt. Detta gör t.ex. att tillfälliga
kanaler kan skapas för att kunna sända större evenemang i sin helhet.
Den digitala tekniken innebär också ökade möjligheter att utveckla såväl
nya programformer som nya tjänster i anknytning till programmen, t.ex.
fördjupad programinformation eller olika interaktiva tjänster. Inom pro-
duktionsverksamheten använder SR numera genomgående digital teknik.

Med tanke på radions stora betydelse för public service-verksamheten
är det angeläget att en radio i allmänhetens tjänst på olika sätt använder
ny teknik för att utveckla och förnya sin verksamhet. På detta sätt kan
radion erbjuda radiolyssnama intressanta alternativ i en tid då det finns
ett stort medieutbud och en rad olika medieformer att välja mellan. Det är
viktigt att public service-företagen har möjlighet att behålla en stark kon-
kurrenskraft även när distributionstekniken förändras. Den tekniska
utvecklingen kan innebära att det i framtiden blir möjligt att distribuera

61

ytterligare radiokanaler. Om SR eller UR vill starta nya digitala kanaler
skall regeringens medgivande inhämtas.

Digital distribution av ljudradio har inte nått samma omfattning som
motsvarande utveckling för utsändning av TV. För närvarande håller
digital radio, som baseras på det digitala systemet DAB, på att introduce-
ras i flera länder. Förutom i Storbritannien pågår digitala radiosändningar
i delar av t.ex. Tyskland och Frankrike. Utvecklingen av digitala radio-
mottagare har emellertid gått långsamt, både i Sverige och i andra länder.
En förutsättning för att digital radio skall fa en större spridning är sanno-
likt att priset blir lägre på bärbara mottagare för digital mottagning. En
positiv utveckling i länder som utgör betydligt större marknader än den i
Sverige kan givetvis medföra att digitala radiomottagare börjar tillverkas
i större omfattning och att konsumentpriserna sjunker.

1 samband med riksdagsbeslutet om den digitala radion (prop.
1994/95.170, bet. 1994/95:Ku47, rskr. 1994/95:369) uttalades att verk-
samheten skulle utvärderas sedan mottagare hade funnits på marknaden
några år och företag och allmänheten hade fatt erfarenheter av den nya
tekniken. Detta bekräftades i samband med beslutet om digitala TV-
sändningar (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178).
Villkoren för att utvärdera verksamheten har ännu inte uppnåtts. Reger-
ingen anser dock att verksamheten trots detta snarast måste utvärderas
med hänsyn till att sändningarna nu pågått i flera år. Regeringen avser
därför att ge en kommitté i uppdrag att utvärdera den försöksverksamhet
av digital radio som pågått sedan år 1995. Kommittén bör också analy-
sera den digitala radions framtidsförutsättningar. Det är viktigt att de
kunskaper och erfarenheter som har byggts upp inom SR tas tillvara även
i fortsättningen. 1 avvaktan på regeringens ställningstagande med anled-
ning av utredningens resultat bör dock SR minska kostnaderna för de
digitala sändningarna.

Prop. 2000/01:94

12 Beredskapsfrågor

Regeringens förslag: De nuvarande villkoren för verksamheten under
höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred skall fort-
sätta att gälla.

Sveriges Television och Sveriges Radio skall vara skyldiga att sända
meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det.

Utredningens bedömning: Utredningen anser att utgångspunkten för
programbolagens beredskapsplanering bör vara att samma krav på bered-
skap, teknisk kvalitet och säkerhet som gäller för dagens analoga sänd-
ningar också skall gälla sändningar med digital teknik.

Remissinstanserna: Försvarsmakten anser att det är viktigt att möj-
ligheten att sända vamingsmeddelanden och informationsmeddelanden
finns kvar. Styrelsen för psykologiskt försvar delar utredningens bedöm-
ning och understryker att det är viktigt att företagen får såväl ekono-
miska, organisatoriska som tekniska möjligheter att kontinuerligt kunna
vidta de åtgärder som behövs för att undvika att ”bygga in” onödig sår-
barhet vid en övergång från analog till digital distribution av radio och

62

TV. Teracom AB menar att det från beredskapssynpunkt och därmed sår-
barhetssynpunkt är viktigt att marknätet byggs ut i hela landet så att man
t.ex. i glesbygd inte är beroende av satellitsändningar i krig-, kris- eller
katastrofsituationer.

Skälen för regeringens förslag: Radio och TV har stor betydelse ur
ett beredskapsperspektiv. Det handlar dels om en allmän skyldighet att nå
ut till lyssnare och tittare i alla situationer, dels funktionen att kunna nå
ut med information vid särskilda händelser, t.ex. vid större olyckor.

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition Radio
och TV under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i
fred (prop. 1996/97:158, bet. 1996/97:KU3, rskr. 1996/97:18) lägger fast
de grundläggande beredskapskrav som skall gälla för programföretagen.
Regeringen beslutade år 1997, som en följd av riksdagens beslut, om ett
tillägg till de gällande sändningstillstånden. Av detta tillägg framgår bl.a.
följande. De tre programföretagen skall, efter samråd med Teracom AB,
SPF och andra berörda myndigheter, utarbeta erforderliga beredskaps-
planer för verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrest-
ningar på samhället i fred. Beredskapsplanerna skall årligen lämnas för
kännedom till regeringen och SPF. De bestämmelser om bolagens pro-
gramverksamhet som finns i tillstånds- och anslagsvillkor skall vara
vägledande även under dessa situationer. Programföretagen skall ställa
de krav på sina leverantörer av tjänster för utsändning och programin-
samling som är nödvändiga för att uppfylla de säkerhets- och bered-
skapskrav som företaget åläggs av regeringen. En hög säkerhet och
uthållighet i distributionen av radio och TV skall eftersträvas. Den digi-
tala utvecklingen ställer nya krav på radio- och TV-verksamheten för att
den höga beredskapen skall kunna upprätthållas även vid sändningar med
digital teknik. Dagens krav på säkerhet, beredskap och teknisk kvalitet
måste kunna uppfyllas även vid ett teknikskifte.

I sändningstillstånden för SVT och SR föreskrivs också, i enlighet med
3 kap. 2 § 15 p radio- och TV-lagen, en skyldighet att kostnadsfritt sända
meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det.
Meddelandena skall ges en lämplig utformning och inte genom sin
omfattning eller på annat sätt inverka menligt på programverksamheten.
Regeringen har nyligen i en skrivelse (skr. 2000/01:52) till riksdagen
redogjort för bl.a. de beredskapskrav som gäller för SVT, SR och UR.

Regeringen anser att public service-företagens beredskapsplanering är
god och att den verksamhet som bedrivs i dag fungerar väl och på ett
ändamålsenligt sätt svarar mot de ställda kraven på området. Några
ytterligare åtgärder är inte nödvändiga. De nu gällande villkoren för
verksamheten under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på sam-
hället i fred bör därför kvarstå oförändrade.

Prop. 2000/01:94

13     Ekonomiska förutsättningar

13.1     Finansiering av programföretagens verksamhet

Regeringens förslag: Programföretagens verksamhet skall finansieras
med TV-avgiftsmedel. Reklam skall inte vara tillåten.

63

Programföretagen skall inom tillgängliga ekonomiska ramar göra de
prioriteringar som krävs for att uppfylla public service-uppdraget.
Verksamheten skall inom ramen för uppdraget bedrivas rationellt och
syfta till ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

Riktlinjerna för sponsring av programföretagens sändningar skall
vara oförändrade.

Även verksamhet som kompletterar radio- och TV-sändningama,
t.ex. Internetverksamhet, skall finansieras med TV-avgiftsmedel.

Sidoverksamheter till programföretagens sändningsverksamhet skall
bära sina kostnader och i övrigt bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt
i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjäns-
ter.

Prop. 2000/01:94

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.

Utredningen har formulerat vissa allmänna principer för hur program-
företagens uppgifter bör avgränsas:

•  All verksamhet som programföretagen bedriver skall ha anknyt-
ning till uppdraget att bedriva radio- och TV-sändningar i all-
mänhetens tjänst (kärnverksamheten).

•  All medieverksamhet som programföretagen bedriver skall
uppfylla de krav som gäller för kärnverksamheten.

•  Programföretagen skall inte bedriva verksamhet som kan hota
den publicistiska självständigheten eller som kan leda till att
kärnverksamheten utarmas.

I anslutning till dessa principer uttalade utredningen att programföreta-
gen inte bör göra sig beroende av kommersiell finansiering. Om valet
står mellan större resurser och bibehållet oberoende skall public service-
företagen, menar utredningen, välja oberoendets väg. När resurserna inte
räcker till allt måste företagsledningarna göra hårdare och tydligare prio-
riteringar.

Sidoverksamheter med anknytning till kärnverksamheten bör enligt
utredningen kunna bedrivas om de bidrar till att uppfylla målen för
public service-uppdraget och i övrigt svarar mot de villkor som gäller för
detsamma. I valet mellan att hålla kärnverksamheten på en rimlig nivå
och att bedriva en omfattande tilläggsverksamhet måste kärnverksamhe-
ten ges företräde.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterat frå-
gan tillstyrker utredningens bedömning att TV-avgiften fortsatt skall
finansiera verksamheten och att reklam inte skall vara tillåten. Bl.a. Eko-
nomistyrningsverket, Statskontoret, Konsumentverket, Stockholms uni-
versitet och Svenska Journalistförbundet understryker finansieringsfor-
mens betydelse för programföretagens integritet och oberoende.

Flertalet instanser delar också utredningens bedömning att sidoverk-
samheter skall bära sina egna kostnader och tydligt särredovisas från
annan verksamhet.

Skälen för regeringens förslag: Finansieringssystemet för radio och
TV i allmänhetens tjänst bör uppfylla vissa grundläggande krav. En stark
radio och TV i allmänhetens tjänst kräver att programföretagen ges till-
räckliga resurser för att kunna utföra sina uppdrag. Samtidigt bör inte
finansieringssättet begränsa företagens oberoende eller på annat sätt

64

påverka programverksamheten på ett sätt som kan strida mot uppdraget. I
allmänhet har programföretagen små möjligheter att genom egna åtgär-
der påverka sina intäkter, varför det är viktigt att företagen kan över-
blicka de ekonomiska förutsättningarna för en så lång tidsperiod som
möjligt. Systemet för finansiering bör även vara lätt att överblicka och
enkelt att hantera samt gynna en effektiv och sund hushållning med till-
delade resurser.

En viktig skillnad mellan public service-företag och kommersiell radio
och TV ligger i de ekonomiska förutsättningarna. Genom att vara garan-
terade en viss på förhand känd resursnivå är public service-företagen
oberoende av att maximera antalet tittare och lyssnare för att generera
intäkter. Istället har public service-företagen ett uppdrag att verka i all-
mänhetens tjänst beslutat av riksdag och regering. Viktigast i uppdraget
är den innehållsliga ambition som ligger i att erbjuda alla tittare och lyss-
nare ett mångsidigt och oberoende utbud av hög kvalitet.

Det sätt som radio och TV i allmänhetens tjänst finansieras på är också
avgörande för möjligheten till bibehållet oberoende och för en fortsatt
stark förankring hos allmänheten. Enligt regeringens mening är verksam-
hetens icke-kommersiella karaktär - och därmed avsaknaden av lönsam-
hetskrav - grundläggande och en förutsättning för att människor skall
kunna lita på att public service-företagen inte går någon särskild grupps
ärenden.

Regeringen anser att TV-avgiften fortfarande är den finansieringsform
som bäst förenar en solidarisk betalningsform med goda förutsättningar
för en oberoende och icke-kommersiell verksamhet. Regeringen föreslår
mot denna bakgrund att programföretagens verksamhet även i fortsätt-
ningen skall finansieras med TV-avgiftsmedel. Reklam skall inte vara
tillåten.

Programföretagen bör inom tillgängliga ekonomiska ramar göra de
prioriteringar som krävs för att uppfylla public service-uppdraget. Verk-
samheten bör inom ramen för uppdraget bedrivas rationellt och syfta till
ökad effektivitet och förbättrad produktivitet.

Det har under beredningsarbetet framförts önskemål att de problem
som är förknippade med att programföretagen inte har rätt att göra
avdrag för mervärdesskatt som betalas på inköp till public service-verk-
samheten skall lösas. Denna fråga kommer att utredas vidare under år
2001.

Regeringen återkommer i avsnitt 13.3 till förslag om resurser för pro-
gramföretagen under kommande tillståndsperiod.

Kompletterande verksamhet och sidoverksamheter

Den publicistiska självständigheten och oberoendet är grunden i public
service-uppdraget. I kraft av en självständig och oberoende ställning kan
programföretagen bedriva en allsidig nyhetsförmedling och på ett fritt
och trovärdigt sätt granska olika företeelser i samhället. Regelverk, ägar-
förhållanden, organisation och finansiering har utformats för att skapa
förutsättningar för programföretagens självständighet och oberoende.

Tidigare var det relativt oproblematiskt att ange den verksamhet för
vilken dessa förutsättningar skulle gälla. Skillnaden mellan programverk-
samhet och sidoverksamheter var i allmänhet tydlig och gränsfallen var

Prop. 2000/01:94

65

3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 94

få. Den tekniska utvecklingen, framför allt den s.k. konvergensen, har
emellertid gett programföretagen möjlighet att verka på nya områden,
exempelvis på Internet. Utvecklingen kan komma att leda till att grän-
serna mellan radio och TV och annan medieverksamhet blir allt otydli-
gare. Det finns därför anledning att inför den kommande
tillståndsperioden klargöra vilka förutsättningar som bör gälla när
programföretagen bedriver annan medieverksamhet än radio- och TV-
sändningar.

Regeringen vill särskilt betona vikten av att public service-företagen
slår vakt om det publicistiska oberoendet och att de är medvetna om ris-
ken att även ett relativt begränsat inslag av kommersiell finansiering kan
medföra att programföretagens självständighet och därmed allmänhetens
förtroende för verksamheten tar skada. Även om reglerna skiljer sig åt
för olika verksamheter bör det inte råda något tvivel om att publicistisk
självständighet och oberoende är överordnade intressen för programfö-
retagen.

Regeringen vill vidare understryka att det är radio- och TV-sändningar
i allmänhetens tjänst som är public service-företagens kärnverksamhet.
Vid sidan av produktion och sändning av radio och TV kan programfö-
retagen bedriva kompletterande verksamhet, t.ex. använda andra medier
för att komplettera och stärka kärnverksamheten. Ett exempel är Internet
som har blivit en allt viktigare kommunikationsform. Internet kan skapa
ett mervärde i förhållande till radio- och TV-verksamheten och möjliggör
interaktivitet mellan publiken och programföretagen. Internet kan t.ex.
användas för att ge publiken möjlighet att ta del av redan sända program
och för allmän programinformation eller för att fortsätta diskussioner
som har inletts i programmen.

Programföretagens verksamhet i andra medier än radio- och TV-sänd-
ningar bör ha anknytning till kärnverksamheten och vara begränsad i för-
hållande till denna. De principer i form av opartiskhet, saklighet, omsorg
om demokratiska värden och frihet från kommersiell finansiering som
gäller för radio- och TV-sändningama bör givetvis tillämpas även på
kompletterande verksamhet. Det innebär t.ex. att public service-företa-
gens hemsidor på Internet inte bör innehålla reklamskyltar. TV-avgifts-
medel skall i första hand finansiera programföretagens kärnverksamhet,
men även kompletterande verksamhet bör ha denna finansiering.

Förutom kärnverksamhet och kompletterande verksamhet kan pro-
gramföretagen liksom i dag bedriva sidoverksamheter. Det kan t.ex. gälla
försäljning av program eller uthyrning av lokaler, personal och utrust-
ning. Regeringen anser att sådana sidoverksamheter skall bära sina kost-
nader utan att TV-avgiftsmedel riskeras och i övrigt bedrivas på ett kon-
kurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller
motsvarande tjänster. Programföretagen bör inte bedriva sidoverksam-
heter som kan skada kärnverksamheten eller som kan uppfattas strida
mot de principer som kärnverksamheten skall uppfylla. Av detta skäl bör
programföretagen inte bedriva publicistisk verksamhet annat än inom
ramen för kärnverksamheten eller som kompletterande verksamhet. Det
är givetvis också angeläget att sidoverksamheterna inte far en sådan om-
fattning att behovet av intäkter till sidoverksamheter medför att kärn-
verksamheten kommer i andra hand.

Prop. 2000/01:94

66

Programföretagens redovisning av sidoverksamheter skall förtydligas.
Regeringen återkommer i avsnitt 13.5 till frågan om hur redovisningen
av sidoverksamheter skall vara utformad och vilka principer som i övrigt
skall gälla för revision av företagens verksamhet.

Radiotjänst i Kiruna AB

Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) svarar för TV-avgiftsuppbörd och
avgiftskontroll. Sedan år 1998 har RIKAB också ansvaret för förvaltning
av rundradiomedlen. RIKAB ägs sedan den 1 januari 1994 gemensamt av
de tre programföretagen.

RIKAB bör behålla sina uppgifter att bedriva uppbörd och avgiftskon-
troll samt att svara för förvaltningen av rundradiorörelsens medel även
under kommande tillståndsperiod. Det avtal som gäller mellan staten och
RIKAB om förvaltning av rundradiomedlen skall fortsatt gälla. De tre
programföretagen ansvarar, liksom hittills, för att tillräckliga medel ställs
till RIKAB:s förfogande. Det är därvid nödvändigt att RIKAB redan vid
inledningen av den nya tillståndsperioden ges goda förutsättningar och
tillräckliga resurser för att bedriva en effektiv TV-avgiftsuppbörd och
avgiftskontroll. Utgångspunkten skall vara att avgiftsskolket kraftigt
reduceras. Om skolket exempelvis kan minska från dagens nivå till hälf-
ten skulle detta innebära ytterligare närmare 300 miljoner kronor per år i
intäkter till rundradiorörelsen.

Regeringen avser också att ställa krav på programföretagen som ägare
av RIKAB att lämna en ingående redovisning av arbetet med att minska
skolkets omfattning och avgiftskontrollens effekter. En sådan analys bör
också innehålla bedömningar av vilka åtgärder som skulle krävas för att
ytterligare underlätta arbetet att uppnå målsättningen att minska skolket.

TV-avgiftssystemet

Finansieringen genom TV-avgifter innebär att kostnaderna för radio och
TV i allmänhetens tjänst bärs solidariskt av alla som har en TV-motta-
gare. Det är därför av stor betydelse att de som innehar TV-mottagare
visar en god betalningsvilja. Det förekommer dock ett visst skolk från
skyldigheten att betala TV-avgift. Även om detta inte är något nytt så är
det naturligtvis inte en önskvärd situation. Ju fler som betalar TV-avgift,
desto större är möjligheterna att hålla denna på en rimlig nivå.

Det är svårt att exakt uppskatta hur många som inte betalar TV-avgift
men som har en TV-apparat, främst beroende på olika uppgifter om hur
många hushåll som finns i landet. Mot bakgrund av en debatt i medierna
hösten 2000 om skolkets omfattning har RIKAB gjort en analys av bort-
fallet bl.a. med ledning av uppgifter från SCB, Telia, Posten, Kommun-
förbundet och MMS (Mediamätningar i Skandinavien AB). Enligt SCB:s
uppskattningar, som baseras på urvalsundersökningar, är antalet hushåll i
Sverige 4,167 miljoner. Telia uppger att de har 3,9 miljoner privata tele-
fonabonnemang och att företaget har 99 procent av de svenska hushållen.
Posten uppger att man har 4,3 miljoner ”brevlådor” i Sverige, inklusive
fritidshus, inneboende etc. Uppgifterna om antalet hushåll varierar såle-
des relativt kraftigt.

Prop. 2000/01:94

67

RIKAB gör i sin analys en sammanvägning av dessa uppgifter och Prop. 2000/01:94
räknar med att det hushållsbegrepp som ligger närmast lagen om TV-
avgift innebär 4 miljoner hushåll. Från dessa hushåll dras de som har
lagliga skäl att inte betala TV-avgift, t.ex. vissa studenter, interner, sjö-
män, diplomater och boende i särskilda boendeformer (t.ex. äldre, psy-
kiskt handikappade och missbrukare). Dessa grupper motsvarar enligt
RIKAB ca 310 000 hushåll. Dessutom räknar RIKAB med att två pro-
cent av hushållen saknar TV. Sammantaget innebär detta att antalet
avgiftsskyldiga hushåll uppgår till ca 3,6 miljoner enligt RIKAB:s ana-
lys. I dag betalar ca 3,28 miljoner hushåll TV-avgift.

RIKAB anger, på grund av de osäkra ingångsvärdena, att andelen hus-
håll som är avgiftsskyldiga men som inte betalar uppgår till tio procent,
med en felmarginal på en procentenhet. RIKAB genomfor också varje år
egna Temo-undersökningar som stöder de nivåer som beräkningen ovan
ger vid handen. RIKAB gör bedömningen att några större förändringar i
skolkets omfattning inte skett under den senaste tioårsperioden. RIKAB
hade som mål att genom en effektiv uppbördsverksamhet nå 10 000 nya
registrerade hushåll år 2000. Uppgifter från RIKAB visar nu att antalet
TV-avgiftshushåll ökade med ca 12 500 år 2000. För år 2001 avser
RIKAB nå ytterligare 10 000 hushåll.

Viktiga förändringar har skett sedan lagen (1989:41) om TV-avgift
trädde i kraft. Detta gäller både det sätt som TV-program sänds ut på och
i fråga om de apparater som kan ta emot TV-sändningar. Regeringen till-
satte i juni 2000 en utredning (dir: 2000:43) för att bl.a. göra en översyn
av lagen om TV-avgift. Utredaren skall bl.a. se över reglerna för avgifts-
skyldighet i syfte att anpassa dem till den utveckling som skett när det
gäller TV-distribution och TV-mottagning. Utredaren skall lämna sitt
förslag före utgången av maj 2002.

Regeringen anser att det svenska TV-avgiftssystemet är väl funge-
rande. Regeringen kommer emellertid att noga följa utvecklingen av
betalningsviljan och förutsättningarna i övrigt för det svenska TV-
avgiftssystemet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
eventuella förslag till författningsändringar med anledning av den sär-
skilde utredarens arbete.

Sponsring

Frågan om sponsring av program i public service-företagens sändningar
är inte oproblematisk. Sponsorintäktema ger programföretagen
ytterligare möjligheter att förvärva vissa evenemang. Möjligheten att
sända sponsringsmeddelanden kan dessutom vara en förutsättning för
förvärv av sändningsrätt genom att sponsring och sändningsrätt till vissa
evenemang erbjuds som en odelbar helhet. Programföretagen får dock
inte göra sig så beroende av sponsring att den programmässiga
integriteten kan påverkas. Sponsring lämpar sig inte för program där
kraven på redaktionellt oberoende och trovärdighet är extra höga. Risken
för otillbörlig påverkan har ansetts mindre i sportsändningar vars innehåll
knappast kan påverkas och för att dessa normalt ändå innehåller mycket
reklam. Det bör emellertid påpekas att även om programinnehållet san-
nolikt inte påverkas så kan sponsringen i sig leda till att vissa idrotter
visas i större utsträckning än andra.

68

Intäkterna från sponsring är av mycket begränsad omfattning sett i
relation till verksamhetens totala intäkter. Under år 2000 uppgick SVT:s
sponsringsintäkter endast till ca 33,5 miljoner kronor.

Regeringen anser att det inte finns anledning att begränsa programfö-
retagens möjlighet att sända sponsrade program i förhållande till vad som
gäller i dag. Nuvarande regler för sponsring skall därför vara oföränd-
rade. Detta innebär att sponsring skall fa förekomma dels i SVT:s sänd-
ningar i samband med sportevenemang, dels av program i SR och SVT
som innebär utsändning av en allmän sammankomst eller offentlig till-
ställning där programföretaget är arrangör. Förutsättningen i det senare
fallet är dock att det är ett evenemang inom ramen för ett åtagande gent-
emot Europeiska Radiounionen (EBU) eller ett arrangemang av liknande
betydelse samt att programmet direktsänds till flera länder (jfr prop.
1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Den särskilde utredare som regeringen tillsatte i juni 2000 med uppgift
att se över reglerna i radio- och TV-lagen (dir. 2000:43) skall också be-
handla frågor om sponsring, t.ex. vad som skall gälla i fråga om spons-
ringsmeddelanden i samband med längre pauser i program.

Prop. 2000/01:94

Möjlighet för programföretagen att informera om varandras program

Enligt tillståndsvillkoren far programföretagen inte sända reklam. Förbu-
det omfattar inte sponsringsmeddelanden, reklam för egen programverk-
samhet, utbildningsmaterial eller andra liknande produkter med anknyt-
ning till programmen. Granskningsnämnden för radio och TV har
bedömt att villkorets nuvarande utformning inte medger t.ex. SR rätt att
sända programinformation för program i SVT eller vice versa (SB
495/97 och SB 494/97).

Regeringen anser att programföretagen inte skall hindras att informera
publiken om varandras program. Det är tvärtom av stor vikt att public
service-företagen kan ge publiken ökad information om det programut-
bud som erbjuds i samtliga public service-kanaler. Villkoren i sänd-
ningstillstånden bör därför inte förhindra att programföretagen hänvisar
till varandras programutbud. En sådan ändring av programföretagens
sändningstillstånd kräver inte en ändring i radio- och TV-lagen.

13.2 Systemet för medelstilldelning

Regeringens förslag: De medel som anvisas till programföretagen
från rundradiokontot skall liksom nu anvisas samlat till varje program-
företag. Medelstilldelningen till Sveriges Radios utlandsprogramverk-
samhet och Sveriges Televisions programverksamhet för döva skall
fr.o.m. den 1 januari 2002 ingå i Sveriges Radios respektive Sveriges
Televisions medelstilldelning.

Medelstilldelningen till programföretagen från rundradiokontot
skall räknas upp med två procent årligen. Prisuppräkningen skall
reduceras i den mån TV-avgiftsskolket inte minskar, dock med högst
25 miljoner kronor per år.

Ett särskilt distributionskonto inrättas för att hantera kostnader för
TV-distribution i samband med övergången till digital sändningstek-

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 94

nik. Till kontot förs medel från rundradiokontot. Under ett uppbygg-
nadsskede uppkommer ett underskott på kontot. Detta finansieras
genom lån i Riksgäldskontoret. När de analoga sändningarna har upp-
hört skall underskottet återbetalas genom betalningar från rundradio-
kontot.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår en modell där intäkterna
från TV-avgiften tillfaller programföretagen direkt, utan att först placeras
på rundradiokontot. Som en följd av detta system skulle ordningen med
ett särskilt kompensationsindex upphöra att gälla. Riksdagen skulle dock
även med detta system fatta beslut om TV-avgiftens storlek och fördel-
ningen av medel mellan de tre programföretagen.

Utredningen pekar på att införandet av en direktfinansieringsmodell
kan få konsekvenser för bl.a. programföretagens redovisningsprinciper
m.m. En övergång till ett system med direktfinansiering skulle t.ex.
kunna medföra att programföretagens möjligheter att föra outnyttjade
medel mellan åren förhindras.

Utredningen anser att det inte är rimligt att TV-avgiftsbetalama ska
behöva bekosta teknikskiftet från analog till digital sändningsteknik för
TV i sin helhet. Utredningens bedömning är att de kostnader som upp-
kommer för parallellsändning bör kunna spridas ut över en längre tidspe-
riod genom lämplig lånefinansiering. Utredaren anser också att en del av
de kostnader som uppstår under tiden med parallellsändningar bör kunna
finansieras genom att staten drar fördel av det framtida värde som det
frigjorda sändningsutrymmet kommer att ha.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker utredarens för-
slag. F.konomistymingsverket (ESV), Riksrevisionsverket och Statskonto-
ret anser att de skäl utredaren lyft fram som motiv för en förändring av
systemet för medelstilldelning är bärande och att en förändring därför bör
genomföras. ESV betonar vikten av att riksdagen får ett ordentligt
underlag inför beslut om TV-avgiftsnivån.

Svenska Journalistförbundet tillstyrker förslaget med hänsyn till att det
skulle stärka företagens oberoende i förhållande till staten i och med att
det blir tydligare att de verkar i avgiftsbetalamas tjänst.

SR och UR stöder i princip förslaget om direktfinansiering, men föror-
dar att inga förändringar sker i systemet för medelstilldelning under den
kommande tillståndsperioden. SVT stöder en förändring under förutsätt-
ning att det sker inom ramen för ett samlat ställningstagande till bl.a.
följande frågor: införande av mervärdesskatteplikt, balans mellan intäkter
och kostnader på rundradiokontot, tilldelning av medel för den digitala
verksamheten samt införande av en långsiktig modell för TV-avgiftens
storlek under tillståndsperioden. Dessa frågor berörs också av SR och
UR. Programföretagen har också pekat på vissa övergångseffekter av ett
förändrat system för medelstilldelning som enligt företagen bör hanteras
innan ett beslut tas.

Sveriges Dövas Riksförbund markerar att verksamheten inom tidigare
Dövas TV inte får äventyras och att SVT bör garantera att teckenspråkiga
TV-program inte kommer att försämras kvantitativt och kvalitativt om
medelstilldelningen till verksamheten i framtiden går direkt till SVT.

Bakgrund: Systemet för medelstilldelning kännetecknas för närva-
rande av att nivån på TV-avgiften är angiven i nominella belopp medan

Prop. 2000/01:94

70

medelstilldelningen till programföretagen är värdesäkrad genom ett sär-
skilt index som avspeglar utvecklingen av löner och priser. Programfö-
retagens medelstilldelning sker alltid i ett tidigare års prisläge och den
faktiska medelsnivån blir därför inte känd förrän i efterhand. Utred-
ningen har anfört att nuvarande kompensationssystem med SR-index
leder till i huvudsak två problem. Dels uppstår en osäkerhet i budgetering
och planering, dels far programföretagen kompensation motsvarande
löneökningen för tjänstemän i den privata sektom. I förlängningen inne-
bär detta att medelstilldelningen till programföretagen beror på produkti-
vitetsutvecklingen inom det privata näringslivet.

Skälen for regeringens förslag: Dagens system för medelstilldelning
till public service-företagen har brister. Regering och riksdag har genom
konstruktionen av dagens system inte information om den faktiska
medelstilldelningen vid tiden för förslag respektive beslut. Även för pro-
gramföretagen innebär dagens system osäkerhet vid budgetering och pla-
nering. Eftersom det rör sig om stora summor som skall fördelas innebär
en relativt liten ökning eller minskning i SR-index ett stort tillskott
respektive bortfall för programföretagen. Det har under nuvarande till-
ståndsperiod visat sig svårt att göra prognoser för utvecklingen av det
särskilda SR-indexet, vilket riskerar att leda till obalans på rundradio-
kontot. Utfallet av index blir dessutom inte känt förrän långt i efterhand.
Regeringen anser att denna ordning bör förenklas.

Regeringen delar i princip utredningens uppfattning att ett system med
direktfinansiering bör införas. En sådan förändring skulle kunna innebära
ett enklare och mer transparent medelstilldelningssystem, vilket skulle
öka legitimiteten i systemet. Utredningens förslag är emellertid inte
oproblematiskt. Regeringen gör bedömningen att de konsekvenser som
kan bli följden av ett nytt system är av sådan art att frågan kräver ytterli-
gare beredning. Regeringen är därför inte beredd att nu föreslå att ett helt
nytt system införs.

Regeringen anser dock mot bakgrund av de problem utredningen påvi-
sat att nuvarande system ändå kan förtydligas och förenklas. Den största
osäkerhetsfaktorn i nuvarande system är konstruktionen av det särskilda
kompensationsindexet. Detta index har haft fördelen att det fungerat som
en värdesäkring av programföretagens medelstilldelning och det har givit
möjlighet till viss långsiktighet. Men samtidigt har konstruktionen inne-
burit att den faktiska medelstilldelningen inte blir känd förrän i efterhand.
Detta skapar en osäkerhet för såväl regering och riksdag som för pro-
gramföretagen. Regeringen anser att de brister som dagens index har
motiverar en förändring.

Det särskilda kompensationsindex som hittills har använts skall därför
bytas ut mot en form för uppräkning av företagens medelstilldelning som
innebär att de negativa konsekvenser för budgetering, prognoser och pla-
nering som dagens system medfört kan undvikas. Regeringen föreslår
därför att medelstilldelningen under den kommande tillståndsperioden
skall räknas upp med en fast prisuppräkning om två procent årligen. En
förutsättning för att prisuppräkningen skall betalas fullt ut är att TV-
avgiftsskolket minskas med minst 25 miljoner kronor per år. Om skolket
minskar med ett lägre belopp skall prisuppräkningen reduceras med
skillnaden mellan 25 miljoner kronor och detta belopp.

Prop. 2000/01:94

71

Regeringen gör bedömningen att programföretagen med denna upp-
räkning far en god och rimligt förutsebar kompensation för prisutveck-
ling under den kommande tillståndsperioden. Det särskilda kompensa-
tionsindex som hittills tillämpats skall därmed upphöra fr.o.m. år 2002.

Principen att riksdagen varje år efter förslag från regeringen beslutar
om medelstilldelning till de tre programföretagen skall gälla också under
kommande tillståndsperiod. TV-avgiftsmedlen skall liksom nu uppbäras
av Radiotjänst i Kiruna och placeras på ett särskilt konto i Riksgälds-
kontoret (rundradiokontot).

Även om en större förändring av systemet för medelstilldelning inte
kan genomföras nu kommer regeringen att bereda frågan vidare och
avser att återkomma till riksdagen med ett eventuellt förslag till föränd-
ring. En förutsättning för ett förslag är dock att en sådan förändring inte
rubbar de planeringsförutsättningar som följer av regeringens förslag i
denna proposition.

Ett särskilt distrihutionskonto inrättas för finansiering av kostnader för TV-
distribution

Under den kommande tillståndsperioden kommer medelsbehovet för
televisionen att vara högt på grund av att de analoga marksändningarna
måste pågå i full omfattning samtidigt som den digitala sändningsverk-
samheten byggs upp med högre kostnader som följd. På längre sikt, när
de analoga marksändningarna har upphört, kommer medelsbehovet
emellertid att minska eftersom den digitala distributionen är mindre kost-
sam än den analoga.

För att kostnaderna skall utjämnas över en längre tidsperiod bör ett sär-
skilt distrihutionskonto inrättas. Från rundradiokontot till distributions-
kontot förs medel som successivt ökar och som efter fem år motsvarar
kostnaderna för SVT:s och UR:s analoga TV-distribution. Från distribu-
tionskontot tillförs medel till programföretagen som motsvarar kostna-
derna för TV-distribution både via analoga och digitala marksändningar
för SVT och UR. Det underskott på distributionskontot som uppkommer
under uppbyggnadsskedet täcks genom lån i Riksgäldskontoret. När TV-
sändningarna i det analoga marknätet har upphört skall betalningarna
från rundradiokontot till distributionskontot fortsätta tills underskottet är
återbetalt.

Den särskilda medelstilldelningen för Radio Sweden och programverksam-
heten för döva inom SVT skall upphöra

Två verksamheter inom SR respektive SVT har under innevarande till-
ståndsperiod fått särskild medelstilldelning. Det gäller utlandsprogram-
verksamheten inom SR (Radio Sweden) och programverksamheten för
döva inom SVT (tidigare Dövas TV). Anledningen till att dessa två verk-
samheter har haft en särskild medelstilldelning från rundradiokontot är
att de tidigare finansierades via anslag i statsbudgeten och att staten
ställde krav relaterade till dessa verksamheter i regleringsbrev. Ett syfte
har varit att genom särskild medelstilldelning väma dessa verksamheters
ställning i förhållande till andra verksamheter inom programföretagen.

Prop. 2000/01:94

72

Såväl SR som SVT har begärt att medelstilldelningen i framtiden skall
ske samlat utan särskilda anslag för vissa verksamheter.

Regeringen föreslår i avsnitt 8.5 respektive 8.8 att villkoren för Radio
Sweden och för programverksamheten för döva inom SVT skall fortsätta
att gälla. Regeringen anser inte att medel fortsatt behöver fördelas sär-
skilt till dessa verksamheter. Regeringen föreslår därför att medlen till
Radio Sweden och programverksamheten för döva inom SVT fr.o.m. den
1 januari 2002 skall ingå i SR:s respektive SVT:s samlade medelstilldel-
ning. De särskilda villkor som i dag gäller för dessa verksamheter skall
under nästa tillståndsperiod i stället ingå i riktlinjerna för SR respektive
SVT.

Medelstilldelning och fördelningsnyckel

De medel som anvisas till verksamheten från rundradiokontot skall även
i fortsättningen anvisas samlat till varje programföretag. Mot bakgrund
av att medel till Radio Sweden och programverksamhet för döva inom
SVT skall ingå i medelstilldelningen samt behovet av resurser för digital
verksamhet och verksamhet med nya medier, bl.a. Internet, och på grund
av att medel till TV-distribution tillförs SVT och UR från distributions-
kontot, måste den fördelningsnyckel som i dag tillämpas av programfö-
retagen ändras. Fördelningsnyckeln för år 2002 skall vara 57,73 % för
Sveriges Television, 37,52 % för Sveriges Radio och 4,75 % för Sveriges
Utbildningsradio.

Programföretagen skall även fortsättningsvis i samförstånd kunna
justera fördelningsnyckeln om de exempelvis kommer överens om att
omfördela ansvaret för olika gemensamma funktioner.

13.3 Medelstilldelning

Regeringens förslag: Programföretagen skall för år 2002 tilldelas
sammanlagt 5 780 miljoner kronor från rundradiokontot. Av dessa
skall 5 770 miljoner kronor anvisas enligt fördelningsnyckeln med
3 331 miljoner kronor till Sveriges Television, 2 165 miljoner kronor
till Sveriges Radio och 274 miljoner kronor till Sveriges Utbildnings-
radio. 10 miljoner kronor utgör engångsmedel till Sveriges Television
för insatser för ökad tillgänglighet för funktionshindrade.

Från distributionskontot skall för år 2002 anvisas 468 miljoner kro-
nor för distributionskostnader till Sveriges Television och 17 miljoner
kronor till Sveriges Utbildningsradio.

Till distributionskontot skall för år 2002 föras 160 miljoner kronor
från rundradiokontot.

Prop. 2000/01:94

Skälen för regeringens förslag: Som föreslagits i det föregående skall
distributionskontot årligen tillföras medel från rundradiokontot. Mot
bakgrund av den utveckling som kan förutses på rundradiokontot bedö-
mer regeringen att 160 miljoner kronor bör tillföras distributionskontot
under vart och ett av åren 2002 och 2003, 260 miljoner kronor under år
2004, medan 410 miljoner kronor bör tillföras under år 2005. För tiden

73

efter den nu föreslagna tillståndsperioden och till dess underskottet på
distributionskontot är återbetalt räknar regeringen med att distributions-
kontot skall tillföras 460 miljoner kronor per år, vilket bedöms ungefärli-
gen motsvara kostnaderna for SVT:s och UR:s analoga TV-distribution.
Från distributionskontot tillförs SVT och UR ett bidrag till kostnaderna
för marksändningar av TV i de analoga och digitala sändamäten. I takt
med att ett ökat antal hushåll använder sig av de digitala marksändning-
arna kommer kostnaderna för dessa sändningar att stiga. Under återsto-
den av den föreslagna tillståndsperioden beräknar regeringen att 520
miljoner kronor för år 2003, 550 miljoner kronor för år 2004 och 580
miljoner kronor för år 2005 kommer att anvisas som bidrag till distribu-
tionskostnader. Förslaget till medelstilldelning från rundradiokontot
innebär att medelstilldelningen till SVT och UR har minskats med de
belopp som tillförs företagen för analog distribution från distributions-
kontot. Som angetts i det föregående har fördelningsnyckeln justerats
med hänsyn till detta.

Genom de åtgärder som regeringen föreslår kommer programföretagen
att disponera sammanlagt 6 265 miljoner kronor under år 2002. Resur-
serna för kvalificerad programproduktion och för att leva upp till de krav
i andra avseenden som ställs i denna proposition förstärks med samman-
lagt 125 miljoner kronor, varav 76 miljoner kronor för SVT, 43 miljoner
kronor för SR och 6 miljoner kronor för UR. Programföretagen kommer
vidare att kunna utveckla den digitala programverksamheten och verk-
samheten på Internet. SVT kommer att kunna använda ytterligare 100
miljoner kronor till digital programverksamhet medan SR får möjlighet
att använda upp till 23 miljoner kronor för digital ljudradio. För verk-
samhet med nya medier, bl.a. Internet, har regeringen beräknat 27 miljo-
ner kronor för SVT, 20 miljoner kronor för SR och 5 miljoner kronor för
UR. SVT kommer att med hjälp av engångsmedel om 10 miljoner kronor
även att kunna göra en kraftfull insats för att förbättra tillgängligheten för
funktionshindrade. Medlen från distributionskontot beräknas i stort sett
motsvara kostnaderna för SVT och UR för att programmen skall sändas
ut med både analog och digital teknik.

Distributionskontot kommer att uppvisa underskott under de år när de
digitala sändningarna byggs ut. Skulden växer successivt och kan när de
analoga sändningarna avvecklas uppgå till betydande belopp. Därefter
kommer skulden att amorteras. För att finansiera detta underskott skall en
kreditram vara knuten till distributionskontot. Storleken på kreditramen
skall beslutas av riksdagen varje år. Regeringen avser att i budgetpropo-
sitionen för år 2002 återkomma med förslag till kreditram för detta år.

13.4 TV-avgiften

Regeringens förslag: TV-avgiften höjs med 6 kronor per månad till
1 740 kronor per helår fr.o.m, den 1 januari 2002.

Prop. 2000/01:94

Skälen för regeringens förslag: För närvarande är TV-avgiften 1 668
kronor per år eller 139 kronor per månad. Regeringen föreslår mot bak-
grund av förslagen i denna proposition att TV-avgiften höjs med 6 kronor
per månad till sammanlagt 1 740 kronor per helår fr.o.m. den 1 januari

74

2002. Beräkningarna av rundradiokontots utveckling baseras på de för-
slag som lämnats i föregående avsnitt. Regeringens förslag om TV-
avgiften förutsätter en ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift. Förslaget
redovisas under avsnitt 2.

För att rundradiokontot skall komma i balans under tillståndsperioden
räknar regeringen med att TV-avgiften kommer att behöva höjas även
under de följande åren. För närvarande förutser regeringen att höjningen
kommer att uppgå till ytterligare 6 kronor per månad under år 2003,
5 kronor per månad under år 2004 och 4 kronor per månad under år
2005.

Prop. 2000/01:94

13.5 Redovisning och revision

Regeringens förslag: Principerna för redovisning och revision skall
förtydligas. Programföretagens public service-redovisningar, budget-
underlag och i förekommande fall uppdrag i särskilda regeringsbeslut
skall vara granskade av företagens revisorer.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterat frå-
gan instämmer i utredningens bedömning. Statskontoret, Ekonomistyr-
ningsverket och Riksrevisionsverket (RRV) delar utredningens bedöm-
ning att företagens revisorer bör ges i uppdrag att revidera samtliga
dokument där företagen redovisar resursanvändning m.m. RRV pekar på
möjligheten att public service-företagen sätts upp på den förteckning
över statliga aktiebolag och stiftelser som verket har rätt att granska.
Svenska Journalistförbundet anser att kraven på öppenhet och insyn
måste ställas mycket högt på programföretag i allmänhetens tjänst.

Varken SR eller SVT har kommenterat utredningens bedömning i
denna del. UR anser att förslaget att revisorerna bör granska underlaget i
samtliga dokument som programföretagen lämnar är onödigt.

Skälen för regeringens förslag: Genom TV-avgiften ställs betydande
resurser av allmänhetens medel till public service-företagens förfogande.
Det är naturligt att ställa höga krav på öppenhet och insyn i en verksam-
het med de förutsättningar som gäller för dessa företag. Den grundläg-
gande förutsättningen för public service-verksamheten, att programföre-
tagen skall ha en självständig och oberoende ställning, utesluter inte att
god insyn skall kunna ges i företagens ekonomiska förvaltning och att
bedömningar av effektivitetsfrågor m.m. skall kunna göras. Såväl För-
valtningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och
Sveriges Utbildningsradio AB som regering och riksdag är beroende av
en väl fungerande revision som granskar om verksamheterna bedrivs
effektivt och om programföretagens styrelser och ledningar har tillfreds-
ställande system och rutiner för uppföljning och kontroll, liksom om åter-
rapporteringen är rättvisande. Ett väl fungerande uppföljningssystem är
också en förutsättning för att kunna informera allmänheten om hur verk-
samheten bedrivs och hur TV-avgiftsmedlen används.

Programföretagens styrelser och ledningar ansvarar för att verksamhe-
ten planeras, genomförs och utvecklas i enlighet med fastlagda riktlinjer
och villkor. I detta ansvar ingår att ha de system och rutiner som behövs

75

för en löpande uppföljning och rapportering, liksom för den externa åter-
rapporteringen vad gäller uppfyllelsen av målen för verksamheten.

Utredningen pekar på vissa oklarheter i dagens system för redovisning
och revision. Programföretagen redovisar sin verksamhet i tre huvudsak-
liga dokument; årsredovisning, public service-redovisning och budgetun-
derlag. Av dessa dokument är det endast årsredovisningen som idag
utgör granskningsobjekt för företagens revisorer. Revisorerna granskar
alltså i princip inte de uppgifter som programföretagen lämnar i budget-
underlag och public service-redovisningar. Utredningen visar också att
revisorerna i sitt granskningsarbete endast i begränsad utsträckning utgår
från programföretagens anslagsvillkor, vilket bl.a. leder till att bolagens
uppfyllande av kravet på att sidoverksamheter skall bära sina egna kost-
nader i dag inte formellt ingår i revisorernas granskningsuppgift.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns anledning att för-
tydliga systemet för kontroll och revision av public service-företagens
verksamhet. Programföretagens public service-redovisningar, budgetun-
derlag och i förekommande fall uppdrag i särskilda regeringsbeslut bör
därför vara granskade av företagens revisorer.

Granskningen av de olika dokumenten bör avse det underlag som det
redovisade materialet bygger på och företagsledningarnas organisation av
system och rutiner för kontroll, uppföljning och redovisning

Frågan om uppföljning och granskning av programverksamheten
behandlas i avsnitt 10. Regeringen har tidigare i detta kapitel anfört att
sidoverksamheter till företagens programverksamhet skall bära sina kost-
nader och i övrigt bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till
andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster. Villkoret har hit-
tills inte varit förenat med något uttryckligt krav på särredovisning. Vill-
koret innebär i praktiken att TV-avgiftsmedel inte skall användas för att
finansiera de delar av företagens verksamhet som bedrivs på en konkur-
rensutsatt marknad och där finansieringen skall vara en annan än TV-
avgiftsmedel. Exempel på sådan verksamhet är programföretagens
uthyrning av produktionskapacitet.

På detta område är ett förtydligande av kraven på företagens redovis-
ning särskilt angeläget. Regeringen anser att programföretagen skall ges i
uppdrag att redovisa sidoverksamheter som egna resultatområden och det
bör följaktligen finnas en resultaträkning och en balansräkning för de
sidoverksamheter som företagen bedriver. Programföretagen bör säker-
ställa att redovisningar av programföretagens sidoverksamheter och vill-
koret att sådana verksamheter bär sina kostnader är granskade av företa-
gens revisorer.

Prop. 2000/01:94

14 Tillståndsperiodens längd m.m.

Regeringens förslag: Tillståndet för Sveriges Radio, Sveriges Televi-
sion och Sveriges Utbildningsradio skall omfatta perioden den
1 januari 2002 t.o.m. den 31 december 2005.

76

Utredningens bedömning: Utredningen anser, bl.a. mot bakgrund av
behovet av fortsatt översyn av vissa förutsättningar för public service-
verksamheten, att nästa tillståndsperiod inte bör vara längre än fem år.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som kommenterat frå-
gan delar utredningens bedömning att tillståndsperioden inte bör vara
längre än fem år. Riksrevisionsverket anser att utrymme bör skapas för att
redan under kommande tillståndsperiod kunna ändra vissa villkor om de
visar sig begränsa företagens förutsättningar att tillgodose viktiga åta-
ganden i public service-uppdraget. SVT delar utredningens bedömning att
tillståndsperioden inte bör bli längre än fem år. Under denna period bör,
enligt SVT, klarlägganden ske om den framtida organisationsstrukturen
för public service-verksamheten.

Bakgrund: Enligt radio- och TV-lagen skall tillstånd som meddelas av
regeringen gälla för en viss tid. De senaste tillståndsperiodema för public
service-företagen har varit av olika längd. Perioden före nuvarande till-
ståndsperiod var fyra år (1993-1996) och nuvarande period är fem år
(1997-2001).

Skälen för regeringens förslag: Vid bedömningen av en lämplig
längd på nästa tillståndsperiod för radio och TV i allmänhetens tjänst bör
olika förhållanden beaktas. Public service-företagen verkar på en mark-
nad där förutsättningarna ständigt förändras. Detta ställer krav på
anpassningsförmåga och utvecklingsarbete inom företagen, men det
innebär också att riksdag och regering med jämna mellanrum behöver
kunna ta ställning till behov av eventuella förändringar i public service-
verksamhetens förutsättningar i syfte att värna en fortsatt framgångsrik
och oberoende radio och TV i allmänhetens tjänst. Mot bakgrund av den
tid en beredningsprocess inför en ny tillståndsperiod tar så kan en till-
ståndsperiod dock inte vara alltför kort.

Det viktigaste skälet för en relativt lång tillståndsperiod är att program-
företagen kan ges långsiktiga planeringsförutsättningar, vilket skapar
stabilitet och underlättar företagens planering och deras relationer med
aktörer i deras omvärld. En rimligt lång tillståndsperiod understryker
också företagens oberoende ställning i förhållande till såväl politiska som
ekonomiska och andra intressen. Mot en alltför lång tillståndsperiod talar
bl.a. de stora förändringar på teknikens område som är att vänta också
under den närmaste perioden. Det rör särskilt frågan om övergång från
analog till digital sändningsteknik. Men det handlar också om utveck-
lingen av nya medieformer och tjänster samt hur denna utveckling
påverkar regelverk och andra förutsättningar för radio- och TV-företagen
i allmänhetens tjänst.

Vid en samlad bedömning finner regeringen att en tillståndsperiod på
fyra år är lämplig. Det ger programföretagen goda planeringsförutsätt-
ningar och möjligheter att utveckla sin verksamhet. Samtidigt finns det
god tid att i olika sammanhang fortsätta att bereda en rad frågor som
aktualiseras av bl.a. den pågående tekniska utvecklingen.

Pågående utredningsarbete

Den tekniska utvecklingen har föranlett ett omfattande utredningsarbete,
som delvis fortfarande pågår. Nedan redogörs för utredningar som har

Prop. 2000/01:94

77

betydelse för olika mediepolitiska ställningstaganden och för de framtida
förutsättningarna för radio och TV i allmänhetens tjänst.

De problem som konvergensen mellan bl.a. rundradio- och televerk-
samhet medför var ämnet för Konvergensutredningen, som avgav sitt
betänkande Konvergens och förändring (SOU 1999:55) år 1999. I betän-
kandet konstateras att konvergensutvecklingen med sammansmältning av
olika medieformer och framväxten av helt nya tjänster medför olika
gränsdragnings- och tolkningsproblem vid tillämpningen av gällande rätt.
Utredningen anser därför att det finns ett behov av samordning av den
aktuella lagstiftningen, vilket framför allt avser relationen mellan å ena
sidan telelagen och å andra sidan Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och
radio- och TV-lagen (1996:844). Hänsyn måste enligt utredningen tas till
de begränsningar i möjligheten att lagstifta som följer av YGL och
Sveriges förpliktelser enligt EG-rätten.

Efter det att konvergensutredningen presenterade sitt betänkande har
Mediegrundlagsutredningen behandlat vissa frågor om YGL. Medie-
grundlagsutredningen har bl.a. i uppdrag att analysera behovet och förut-
sättningarna för en mer teknikoberoende grundlagsreglering av yttrande-
friheten. Kommittén avser presentera sitt slutbetänkande vid utgången av
mars 2001.

Det pågår vidare ett omfattande arbete inom EU med översyn av olika
regelverk mot bakgrund av konvergensutvecklingen. Kommissionen lade
i juli 2000 fram förslag till nya direktiv med regler för elektronisk infra-
struktur och elektroniska informationstjänster. Förslagen syftar bl.a. till
att gemensamma bestämmelser skall gälla för alla elektroniska informa-
tionsnät oberoende av om det rör sig om nät för t.ex. telekommunikation
eller sändamät för ljudradio- och TV-sändningar. Förslagen omfattar inte
innehållet i de tjänster som befordras med hjälp av elektroniska informa-
tionsnät. Men förslagen påverkar ändå förutsättningarna för radio och TV
i allmänhetens tjänst eftersom de behandlar distributionsformer som bär
såväl radio och TV-sändningar som nya medieformer och tjänster.
Kommissionens förslag behandlas för närvarande av EU:s ministerråd
och av Europaparlamentet.

Inom kort kommer Kommissionen vidare att inleda en översyn av
direktivet Television utan gränser, som bl.a. innehåller gemensamma
regler om reklam, sponsring och europeiska programkvoter. Kommissio-
nens förslag till ändringar väntas i slutet av år 2002.

Regeringen anser att det är viktigt att i dessa sammanhang särskilt
uppmärksamma hur konvergensutvecklingen påverkar möjligheterna att
också i framtiden säkerställa en stark radio och TV i allmänhetens tjänst.

Det pågår för närvarande även annat utredningsarbete som har bety-
delse för de framtida förutsättningarna för public service-verksamheten.

En särskild utredare har i uppdrag att analysera och överväga behovet
av ändringar i framför allt radio- och TV-lagen (1996:844) och lagen
(1989:41) om TV-avgift. Utredaren skall lägga fram förslag som gör att
samma regler kan tillämpas på samtliga TV-sändningar från ett företag,
oberoende av om sändningarna sker på ett sätt som kräver tillstånd, t.ex.
via marksändning eller på något annat sätt, t.ex. via satellit. Utredaren
skall vidare se över reglerna om avgiftsskyldighet för TV-mottagare i
syfte att anpassa dem till den utveckling som skett när det gäller TV-
distribution, bl.a. att Sveriges Television numera sänder även via satellit.

Prop. 2000/01:94

78

Utredaren skall också överväga vad som skall gälla i fråga om betal-
ningsskyldighet för TV-avgift när den betalningsskyldige avlider. I
utredningsuppdraget ingår dessutom frågor om jurisdiktion, skydd av
barn mot olämpligt programinnehåll, program som sänds på uppdrag av
andra, myndighetsmeddelanden, placering av sponsringsmeddelanden,
åtgärder vid underlåtelse att lämna vissa uppgifter samt den europeiska
konventionen om gränsöverskridande television. Uppdraget beträffande
skydd av barn mot olämpligt programinnehåll skall redovisas före
utgången av oktober 2001 medan uppdraget i övrigt skall vara slutfört
före utgången av maj 2002.

Den parlamentariska Digital-TV-kommittén (Ku 1997:06) har till upp-
gift att följa och utvärdera de markbundna digitala TV-sändningama.
Kommittén avser att avge sitt slutbetänkande i juni 2001, Regeringen
avser att därefter, med utgångspunkt i kommitténs förslag, återkomma till
riksdagen med förslag om hur övergången från analog till digital sänd-
ningsteknik skall gå till. Regeringen anser att det under alla förhållanden
finns behov av att fortsätta att följa och värdera den digitala televisionens
utveckling. Regeringen kommer att ta ställning till hur ett sådant arbete
bäst kan bedrivas efter det att Digital-TV-kommittén har lämnat sitt för-
slag och detta har remissbehandlats.

Det utredningsarbete som redovisats ovan handlar om att anpassa lag-
stiftning och andra förutsättningar till den pågående konvergensutveck-
lingen. Resultatet av utredningsarbetet kommer att i sedvanlig ordning att
remissbehandlas och regeringen avser återkomma till riksdagen med
eventuella förslag till författningsändringar med anledning av detta
arbete.

Fortsatt översyn m.m.

De snabba förändringarna inom medieområdet ställer stora krav på pub-
lic service-företagens förmåga att utvecklas så att det blir möjligt att även
i framtiden bedriva en livskraftig radio- och TV-verksamhet i allmänhe-
tens tjänst. Det går inte att nu med någon större säkerhet förutse hur den
pågående konvergensutvecklingen kommer att påverka public service-
verksamhetens villkor. Hittills har utvecklingen främst medfört att public
service-företagen har påbörjat verksamhet i andra medier än radio och
TV, t.ex. Internet. Regeringen har i avsnitt 13.1 angivit under vilka förut-
sättningar sådan kompletterande verksamhet bör bedrivas.

Det är enligt regeringens mening emellertid naturligt att fortsatt
löpande belysa och värdera ett antal frågor som rör förutsättningarna för
radio och TV i allmänhetens tjänst, inklusive lagstiftningen på området.
En del av dessa frågor har berörts tidigare i denna proposition. I avsnitt

8.2 om mångfald i nyhetsutbudet aviserar regeringen att ett uppdrag skall
ges till Granskningsnämnden för radio och TV att följa och utvärdera hur
de gjorda förändringarna av SVT:s nyhetsorganisation påverkar mång-
falden i nyhetsutbudet. I avsnitt 13 om ekonomiska förutsättningar före-
slår regeringen att programföretagen som ägare av Radiotjänst i Kiruna
AB skall verka för att avgiftsskolket minskar och att företagen skall
lämna en särskild redovisning av arbetet med att minska skolkets omfatt-
ning och avgiftskontrollens effekter. Regeringen gör i samma avsnitt

Prop. 2000/01:94

79

också bedömningen att frågan om systemet för medelstilldelning till pro-
gramföretagen skall beredas vidare.

Regeringen avser också, som aviseras i avsnitt 11, att tillsätta en kom-
mitté som får i uppdrag att snarast göra en utvärdering av den försöks-
verksamhet med digital radio som pågått sedan år 1995. Den digitala ra-
dions framtidsförutsättningar skall också analyseras.

Mot bakgrund av massmediernas betydelse för det demokratiska sam-
hället är det värdefullt att beslut som berör mediernas villkor har bred
politisk förankring. Regeringen avser därför att tillsätta en parlamenta-
riskt sammansatt kommitté så att resultatet av dess arbete kan föreligga i
god tid före utgången av nästa tillståndsperiod. Uppdraget för en sådan
kommitté skall vara att utifrån en bred och djupgående omvärldsanalys
göra en samlad översyn av public service-uppdraget och public service-
företagens förutsättningar, bl.a. ekonomiska och organisatoriska, att upp-
fylla detta uppdrag i en ny och föränderlig mediesituation. Kommitténs
arbete skall bedrivas med utgångspunkt i olika utredningsförslag och
utvecklingen inom medieområdet, särskilt med avseende på konvergens-
utvecklingen. Regeringen avser att ta fram direktiv till en sådan utred-
ning efter samråd med riksdagens partier. Syftet är att på detta sätt med
en bred politisk förankring säkerställa de långsiktiga förutsättningarna
för en stark och oberoende radio och TV i allmänhetens tjänst.

Prop. 2000/01:94

80

Sammanfattning av betänkandet Radio och TV i
allmänhetens tjänst (SOU 2000:55)

Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio är
public service-företag i internationell toppklass. En rad undersökningar
visar att public service-företagens betydelse för mångfald och kvalitet,
för information och kultur och för minoriteters tillgång till ett svenskt
radio- och TV-utbud är mycket stor.

Public service-företagen existerar dock i en medievärld under kraftfull
omvandling. Förmåga till förnyelse är därför avgörande för de svenska
företagens möjligheter att framgångsrikt möta tidens utmaningar. Det blir
också allt viktigare att public service-företagen kan bidra till mångfald
där lokala och regionala mediemonopol annars kan uppstå.

I kapitel 2 Radio och TV i allmänhetens tjänst gör jag en genomgång
av den svenska public service-verksamhetens framväxt sedan starten av
rundradiosändningar på 1920-talet. Den visar att statsmakternas inbland-
ning i programföretagens inre angelägenheter under senare delen av
1900-talet har minskat. Företagens självständighet har ökat.

Samtidigt som public service-verksamhetens uppdrag, organisation
och omfattning har förändrats, har den grundläggande principen att pro-
gramverksamheten inte skall påverkas av statliga eller kommersiella
intressen legat fast. Programföretagens uppdrag att tillhandahålla ett
mångsidigt och brett programutbud, att erbjuda nyheter, samhällsbevak-
ning, kulturprogram i vid mening och underhållning av hög kvalitet har
snarast stärkts. Principen att programmen skall kunna tas emot av hela
befolkningen och att sändningarna skall vara icke-kommersiella och
finansieras genom avgifter har bibehållits.

Programverksamheten inom public service-radio och TV har ökat
väsentligt. Det har skett genom att programföretagen både i radio och TV
valt att sända i fler kanaler och under en allt större del av dygnet. Dess-
utom har distriktsverksamheten byggts ut både i radio och TV. Stats-
makternas krav på programverksamheten har fortsatt att hållas allmänt
formulerade, men ökad tyngd har på senare tid lagts vid hög kvalitet och
vid programföretagens kulturansvar. Kraven på att en allt större del av
allmänproduktionen skall ske utanför Stockholm har skärpts, liksom att
företagen i större utsträckning skall anlita utomstående i programverk-
samheten och lägga ut produktion på fristående producenter.

En annan viktig förändring de senaste åren är att programföretagen fått
uppgiften att på ett samlat och tydligt sätt redovisa hur man uppfyller sitt
uppdrag. I de s.k. public service-redovisningarna redogör programföre-
tagen varje år dels för hur man uppfattar sitt uppdrag, dels för hur man
valt att bedriva verksamheten för att klara detta uppdrag.

I kapitel 3, Medier i förändring, konstateras att mediernas betydelse för
det demokratiska samhället och för kulturen i vid mening är stor. Medi-
erna är på många sätt sammanlänkade med det övriga samhälleliga livet,
inom politik, näringsliv och kulturliv. I och med att medieområdet
expanderat har också dess ekonomiska betydelse ökat. Massmediernas
största betydelse i samhället är dock inte i första hand ekonomiskt utan

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

81

handlar om deras roll för den demokratiska processen, det svenska språ-
ket och kulturen i vid mening.

Historien visar att publikens medievanor är relativt stabila. Introduk-
tionen av nya medier har inte medfört att traditionella medier har blivit
utkonkurrerade. Trots 10-15 år med satellit- och kabel-TV har en tredje-
del av svenska folket endast tillgång till ett utbud bestående av tre
svenska TV-kanaler. Det totala TV-tittandet fördelas till mer än 90 pro-
cent på de fem största svenska TV-kanalema. Den traditionella radio-
och TV-kanalen kommer sannolikt att fylla ett behov för den stora publi-
ken även inom överskådlig tid. Innehållet kommer dock att kompletteras
med nya tjänster med hjälp av ny teknik.

Ökad konkurrens och framväxten av allt starkare internationella aktö-
rer på mediemarknaden påverkar möjligheten att tillhandahålla inhemskt
producerad radio och TV av hög kvalitet. En nationell programproduk-
tion präglad av hög kvalitet och lokal förankring förutsätter enligt min
mening en politik som hävdar radio- och TV-verksamheten i allmänhe-
tens tjänst på bästa sätt. Public service-företagens betydelse för nyhets-
och informationsförmedling, kritisk samhällsbevakning, opinionsbild-
ning och som förmedlare av olika kulturyttringar, liksom att engagera
och främja människors identitet som medborgare, snarare ökar än mins-
kar i den föränderliga mediesituation vi nu befinner oss i.

Situationen på tidningsmarknaden ger anledning till oro för mångfal-
den på lokal och regional nivå. Endast på ett par utgivningsorter i landet
kan konkurrensläget sägas vara jämnt mellan olika tidningsägare. Bara
på ett femtontal utgivningsorter i landets 289 kommuner är det fler än en
ägare som utger tidningar. Tendensen på senare år är att andratidningama
far det allt svårare.

Förutsättningarna för att utvecklingen på radio- och TV-området skall
leda till mångfald och ett varierat programutbud av hög kvalitet hänger
inte bara samman med den tekniska utvecklingen och att fler sändnings-
möjligheter tillkommer. För kommersiella radio- och TV-företag är
intäktsmöjlighetema inom varje marknad av avgörande betydelse. Pri-
serna på rättigheter till attraktivt programinnehåll har redan stigit kraftigt
och kan förväntas stiga ännu mer i framtiden.

Erfarenheter från såväl Sverige som andra länder visar att kommersiell
radio och TV koncentrerar sig på ett begränsat antal programtyper som
tilltalar en bred allmän publik. Publikgrupper som är för små för att vara
intressanta för annonsörer har liten chans att få sina intressen tillgodo-
sedda i det programutbud som erbjuds av reklamfinansierade företag.

Finansieringen av public service-företagen via TV-avgifter möjliggör
omfattande programsatsningar, även för program som tilltalar mindre
målgrupper och långsiktiga satsningar på hög kvalitet i hela programut-
budet. Public service-företag behöver därför inte anpassa programverk-
samheten utifrån krav på lönsamhet, utan är fria att utgå från publikens
skiftande behov och intressen.

Gjorda undersökningar visar att i länder där public service-företag
erbjuder ett högkvalitativt utbud inom alla programtyper utövas ett posi-
tivt tryck på kommersiella kanaler att närma sig public service-utbudet
vad gäller programvariation och kvalitet. Den konkurrens om kvalitet
som blir följden av detta förhållande är enligt min mening ett mycket

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

82

kraftfullt argument för en fortsatt mångsidig radio och TV i allmänhetens
tjänst.

Utvecklingen på medieområdet innebär först och främst att public ser-
vice-verksamheten i framtiden kommer att bedrivas inom ramen för en
allt större internationell och kommersiellt driven mediemarknad. Den
tekniska utvecklingen, som innebär en sammansmältning eller konver-
gens mellan såväl olika medieformer som olika medieföretag, innebär
utmaningar för en radio och TV i allmänhetens tjänst, men erbjuder
också nya möjligheter för företagen att uppfylla sitt public service-upp-
drag.

Genomgången i kapitel 4 Svenskt radio och TV-utbud visar på en
betydande mångfald totalt sett. Inom radio och TV förekommer det
ojämförligt bredaste och mest varierade utbudet i public service-företa-
gen, såväl vad gäller information som underhållning. Programverksam-
heten präglas av stor mångfald och goda möjligheter för publiken att vid
olika tidpunkter finna program för olika intressen och smaker. TV4, som
uppvisar en förhållandevis stor programmångfald, intar en mellanställ-
ning mellan SVT:s och satellitsända kommersiella TV-kanalers utbud.

Det finns inget som tyder på att SVT:s programutbud vad gäller
genremångfald har utvecklats i kommersiell riktning under 1990-talet.
Tvärtom har andelen nyhets- och faktaprogram till och med förstärkts
något på senare år. Mycket stora delar av public service-företagens utbud
är producerade i Sverige, för SVT:s del nära 80 procent. Även när det
gäller programutbudets produktionsursprung intar TV4 en mellanställ-
ning, medan övriga kommersiella TV-kanaler i mycket stor utsträckning
präglas av ett programutbud från USA.

Skillnaderna mellan SR:s programutbud och utbudet i den privata
lokalradion är stora. SR.s totala programutbud kännetecknas av en stor
programbredd. Flertalet av de radioprogram som SR sänder har inte sin
motsvarighet i någon annan radiokanal. Även vad gäller musikutbudet
finns stora skillnader mellan SR och övrig radio, men även i SR.s utbud
utgör musik en betydande andel. Näst efter musiken ägnas en stor del av
sändningsutrymmet i SR åt aktualiteter och samhälle samt nyheter.
Andelen spelad musik i SR har inte förändrats över tid.

En radio och TV i allmänhetens tjänst måste, för att uppnå legitimitet,
vara väl förankrad hos sin publik. Publikens användning och värdering
av public service-företagen är central för denna förankring. I kapitel 5
Svenska folket om radio och TV i allmänhetens tjänst redovisas en
undersökning av svenska folkets användning av, inställning till och för-
troende för radio och TV i Sverige.

Så gott som hela svenska folket har tillgång till public service-kana-
lerna i radio och TV. Varje dag tar knappt 5 av 10 svenskar del av utbu-
det i SR och lika många använder sig av SVT:s kanaler. Såväl SR som
SVT har dock tappat publikandelar under 1990-talet. Den svagaste posi-
tionen hade public service-företagen i mitten av detta decennium, men
tendensen i slutet av 1990-talet var att SR och SVT åter stärker sin ställ-
ning något. Det är också dessa medier som människor i huvudsak vänder
sig till vid större oväntade händelser och i krissituationer. Andelen som

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

83

aldrig tar del av det public service-företagen har att erbjuda är endast
någon procent av befolkningen.

Radio och TV har, sedan mätningarna inleddes 1986, haft ett mycket
högt förtroende bland svenska folket. Störst förtroende har svenska folket
för public service-företagen, särskilt inom kategorier som nyhets- och
samhällsprogram. Den grupp där public service-företagen har sin sva-
gaste förankring och där man också tappat mest till de kommersiella
kanalerna är bland de yngre. Public service-företagens problem med de
unga gäller även en annan aspekt av mediernas förankring hos befolk-
ningen. De yngre har generellt sett en mer positiv syn på kommersiell
radio och TV, även om de också har stort förtroende för public service-
företagens kanaler.

1 kapitlet visas också att TV-avgiften som finansiering av public ser-
vice-verksamheten har ett stöd hos majoriteten av den svenska befolk-
ningen; drygt hälften anser att den är mycket eller ganska väl värd sitt
pris. Endast tio procent menar att avgiften inte alls är värd priset. Detta
ger en indikation på vilket stöd avgiftssystemet har, men man bör hålla i
åtanke att frågan gäller om avgiften är värd sitt pris och inte om det är
bra eller dåligt med avgiftsfinansiering. Andelen som anser att avgiften
är värd sitt pris har minskat under senare delen av 1990-talet. Detta skall
dock inte tolkas som att de som inte tycker att avgiften är värd sitt pris i
stället förordar reklamfinansiering. Under samma period har nämligen
även andelen som är positivt inställda till reklam i TV minskat, från en
redan låg nivå.

I kapitel 6 Programuppdraget behandlas de principer som enligt min
mening bör gälla för public service-företagens programuppdrag samt de
särskilda programfrågor som anges i utredningsdirektiven, bl.a. frågor
om avvägningen mellan kvalitet och kvantitet, företagens kulturansvar
och uppgifterna att särskilt beakta funktionshindrades situation samt
etniska och språkliga minoriteter.

Den utveckling som skett i Sverige vad gäller programutbudet i radion
och televisionen den senaste tioårsperioden ger enligt min mening inte
anledning för regering och riksdag att nu förändra inriktningen i public
service-företagens allmänna uppdrag. Jag har i utredningsarbetet funnit
att de principiella utgångspunkter som anges i företagens sändningstill-
stånd fortsatt är giltiga. Programföretagen bör även i fortsättningen ha
uppgiften att erbjuda ett mångsidigt och oberoende programutbud som
kännetecknas av hög kvalitet. Programmen bör utformas så att de genom
tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande
behov och intressen hos hela landets befolkning. En hög tillgänglighet till
en stor variation av radio- och TV-program ger många människor möj-
lighet att komma i kontakt med andra människors liv, kulturer och sed-
vänjor, vilket är en viktig del i den förståelse och tolerans som demokra-
tin vilar på.

Public service-radio och TV måste emellertid hävda sin särart. Genom
finansieringen med TV-avgifter är programföretagen oberoende av
kommersiella överväganden och kan fokusera på publikens behov och
önskemål, satsa på det nya och det oprövade och utveckla programkvali-
tet inom olika genrer. Kraven på kvalitet gäller givetvis all programverk-

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

84

samhet, oavsett om syftet med programmen är att informera eller under-
hålla.

Jag vill understryka att uppgiften att göra programutbudet tillgängligt
för hela befolkningen innefattar ett alldeles särskilt viktigt ansvar för att
alla kan ta del av programmen oavsett individuella förutsättningar. Public
service-företagen är ensamma i Sverige om att sända program på olika
minoritets- och invandrarspråk och att särskilt anpassa programverksam-
heten för funktionshindrade. Dessa två områden är och bör även fortsätt-
ningsvis vara två särskilt prioriterade områden i public service-uppdra-
get.

En slutsats som kan dras av att SR, SVT och UR i dag är de enda
radio- och TV-företagen i Sverige som särskilt anpassar sin program-
verksamhet för funktionshindrade är att funktionshindrade är beroende
av att dessa företag erbjuder ett brett och varierat programutbud för att
dessa grupper skall kunna hävda sitt medborgarskap. Ett mål bör vara att
alla program skall göras tillgängliga för hela publiken.

Även om mycket kvarstår att göra är i dag en relativt stor del av public
service-företagens program tillgängliga genom exempelvis textning och
teckenspråk m.m. Utvecklingen går i rätt riktning, men bör, enligt min
mening, fortsätta med kraft. Jag föreslår bland annat att frågan om att
göra textremsan tillgänglig för synskadade bör ges en lösning innan en
ny tillståndsperiod inleds. Dessutom pekar jag på att ny teknik bör kunna
användas mer aktivt i syfte att ytterligare öka tillgängligheten för funk-
tionshindrade.

När det gäller programföretagens ansvar för service och program på
invandrar- och minoritetsspråk kan jag konstatera att också här är public
service-företagen de enda rikstäckande radio- och TV-företag som erbju-
der en sådan service. Minskningar av företagens insatser har dock skett.
Framför allt gäller detta SR där sändningar och resurser för finskspråkiga
har minskat hittills under tillståndsperioden. Detta bör, enligt min
mening, beaktas vid formulering av krav på företaget inför nästa till-
ståndsperiod.

SR har velat ge den finska språkgruppen en starkare ställning genom
att samla redaktionella resurser och starta en särskild radiokanal för dessa
sändningar. Finska P7 är en helt digital kanal, men sändningar sker också
i P2 och P4. De digitala sändningarna har emellertid inte utvecklats
enligt förhoppningarna. Mycket tyder också på att SR har drabbats sär-
skilt hårt av den besparing som gjordes på public service-verksamheten
under perioden 1995-1998. Samtidigt har företaget varit väl medvetet
om de prioriteringar som riksdag och regering gjort.

Liksom när det gäller ansvaret för funktionshindrade far programföre-
tagen sins emellan fördela ansvaret för olika insatser mellan sig. Företa-
gen är dock inte skyldiga att redovisa hur det samlade ansvaret har för-
valtats. En sådan skyldighet bör, enligt min mening, införas. Jag pekar
också på behovet av att både SR och SVT bidrar till ett fördjupat samar-
bete med public service-företagen i Norge och Finland för att bidra till
ökade insatser för radio- och TV-program på samiska språk.

Såväl romema som de jiddisch-talande är betydande minoriteter i ett
europeiskt sammanhang, men små, eller rent av mycket små minoriteter,
i enskilda stater. Jag föreslår därför att Sverige i relevanta europeiska
fora aktualiserar frågan om ett sameuropeiskt public service-ansvar för

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

85

romani chib och jiddisch i radio och TV. Även de svenska programföre-
tagen bör, genom EBU och andra fora för samverkan mellan public ser-
vice-företag, kunna söka gemensamma lösningar på det ansvar som ingår
i public service-uppdraget när det gäller dessa språkgrupper.

Public service-företagen har ett särskilt ansvar för en hög beredskap att
kunna sända i situationer när allvarliga händelser inträffar, t.ex. vid stora
katastrofer eller andra allvarliga påfrestningar på samhället. Det är, enligt
min mening, rimligt att företagen i sådana situationer också har en hög
beredskap för att snabbt kunna ge nyhetsservice såväl på de språk man
normalt sänder på som på andra relevanta språk. Principen att programfö-
retagen själva avgör på vilka invandrarspråk sändningar bör ske, utifrån
situationen i dagens mångkulturella Sverige, är enligt min mening rimlig.

För att även framgent hävda public service-företagens legimititet krävs
fortsatta insatser för öppenhet och tydlighet kring vad det är som ger
public service-företagens programverksamhet dess särprägel. Programfö-
retagens uppdragsgivare är ytterst den svenska allmänheten. En förutsätt-
ning för att programföretagen skall åtnjuta en stor frihet att självständigt
utforma verksamheten är att man utvecklar sådana kontakter med all-
mänheten att publikens skiftande behov och intressen utgör grunden för
programverksamheten. Detta arbete bör ständigt utvecklas. I detta sam-
manhang har en decentraliserad organisation av programföretagens verk-
samhet en viktig funktion att fylla.

Public service-företagen har en stor och ökad betydelse för det svenska
kulturlivet genom de relativt omfattande resurser som kommer kulturli-
vet i olika former till del. Det programutbud som public service-företa-
gen erbjuder saknas till stora delar i det övriga radio- och TV-utbudet.
Många av de programtyper som ryms inom kulturansvaret skulle sanno-
likt inte bli gjorda om det inte vore för att public service-företagen har
uppdraget att tillhandahålla dem. Det är i dag mångdubbelt fler som tar
del av kulturutbudet i radio och TV än som besöker teater- och musikin-
stitutionema i andra sammanhang.

Samtidigt kan jag konstatera att det skett minskningar av insatserna
från public service-företagen på en rad områden. Inom SR har såväl
utomståendes medverkan på kulturområdet som musikutbudet i stort fatt
kännas vid minskade resurser under tillståndsperioden. På vissa områden
har dock programföretagens insatser förbättrats. Det gäller bl.a. att sam-
arbeten med kultur- och musikinstitutioner har ökat för SR, att barn- och
ungdom sutbudet har fått en stärkt ställning i SR och SVT och att SVT
kraftigt ökat insatserna för den svenska filmen, för utomståendes med-
verkan i produktionen och för fristående produktionsbolag.

Det finns uppgifter som tyder på att det enskilda antalet svenska
musikverk i SR minskat under den senaste tioårsperioden. Samtidigt är
skillnaden mellan SR och kommersiell radio mycket stor när det gäller
antalet enskilda musikstycken som spelas under ett år. SR spelade år
1999 varje låt i genomsnitt fyra gånger, medan kommersiell radio, enligt
uppgifter från STIM, spelade varje låt i genomsnitt över ett tusen gånger
per år.

Ett omfattande samarbete med kultur- och musikinstitutioner är en för-
utsättning för att uppdraget i allmänhetens tjänst skall kunna uppfyllas.
De ökade samarbeten och utläggningar av produktionsuppdrag som
företagen har i uppdrag att prioritera bör även i fortsättningen kunna

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

86

komma svenska kulturarbetare till del och i ökad grad användas för sam- Prop. 2000/01:94
arbeten med kultur- och musikinstitutioner runt om i landet.                Bilaga 1

1 kapitel 7 Organisation behandlar jag dels frågan om relationen mellan
statsmakterna och programföretagen, dels de frågor som rör villkor för
programföretagens inre organisation, exempelvis villkor om att en viss
del av programproduktionen skall ske utanför Stockholm, utomståendes
medverkan i programproduktionen och nyhetsverksamheten inom SVT.

Radio och TV i allmänhetens tjänst har en viktig roll i det svenska
medielandskapet på alla nivåer. Public service-företagen är tillsammans
med TV4 de enda egentligen riksspridda dagliga medierna. Även om den
nationella nivån är den mest uppmärksammade så är public service-före-
tagens bidrag till mångfalden, relativt andra medieföretag, ofrånkomligen
störst genom att hela landet kan speglas och representeras och att männi-
skor från hela landet deltar i programverksamheten på lokal och regional
nivå. Public service-företagens decentraliserade organisation utgör en
förutsättning för detta.

Det blir därför allt viktigare att public service-företagen har en organi-
sation med ett så decentraliserat ansvar att man kan bidra till mångfald
där lokala och regionala mediemonopol annars kan uppstå. Detta gäller
inte minst på de lokala marknaderna, med tanke på situationen på tid-
ni ngsmarknaden.

Jag kan konstatera att de särskilda krav som statsmakterna ställt på
programföretagen i stor utsträckning efterlevs.

•  Kravet att 55 procent av allmänproduktionen skall ske utanför
Stockholm uppfylls under perioden 1996-1999 av både SR och
SVT.

•  Kravet att öka utomståendes medverkan under perioden uppfylls
av SVT och UR, medan SR:s resurser för detta minskar.

•  Kravet på SVT att öka utläggningar av produktion, samproduktio-
ner och inköp av svenska program uppfylls genom en kraftig
ökning av resurser, till stor del beroende på de särskilda kvali-
tetsmedel som utgått fr.o.m. år 1998.

Jag anser att kravet på att en viss andel av allmänproduktionen skall ske
utanför Stockholm har betydelse och att statsmakterna därför även fort-
satt behöver markera vikten av en fortsatt hög andel lokal och regional
närvaro i public service-företagens verksamhet. Jag har inte prövat att
föreslå radikalt ändrade villkor, men anser att det finns anledning att
markera att den nuvarande decentraliserade organisationen, både vad
gäller dess andel av produktionen och företagens resurser, minst bör upp-
rätthållas. Att det allmänna ställer upp vissa villkor är viktigt för att mot-
verka centralisering.

När det gäller nyhetsverksamheten inom SVT kan jag konstatera att
SVT:s styrelse nu fattat ett beslut om att genomföra en omorganisation
av nyhetsverksamheten. De viktigaste motiven är, enligt SVT, att stärka
den gemensamma planeringen och samordningen, öka inslaget av
granskning och fördjupning, tydligare definiera redaktionernas självstän-
dighet för att garantera mångfald samt att använda tillgängliga resurser så
rationellt som möjligt. Detta är naturligtvis ambitioner som ligger väl i
linje med uppdraget.

87

Det är dock väsentligt att noga följa upp den nya organisationens verk-
samhet och att SVT redogör för i vilken mån den nya organisationen
lever upp till de syften som ligger bakom omorganisationen. Nyhetsverk-
samheten inom public service-företagen är en central del av program-
verksamheten. Nyhetsprogrammen upptar en stor del av programföreta-
gens sändningstid. Sändningarna når hela befolkningen och stora delar av
befolkningen tar också del av programmen flera gånger i veckan. Under-
sökningar visar att förtroendet i stor utsträckning hänger samman med
företagens trovärdighet och pålitlighet, särskilt inom programområden
som nyheter och samhälle. De två mest använda nyhetsprogrammen
bland alla etermedier är Rapport och Aktuellt. Även Ekots sändningar, de
lokala nyheterna i P4 och SVT:s regionala nyheter har en stor publik.

Jag bedömer att SVT:s nyhetsverksamhet kan klara att uppfylla kravet
på mångfald i nyhetsvärdering, urval och nyhetsförmedling, samtidigt
som den kan organiseras på ett sätt som stärker företagets samlade
nyhetsverksamhet och leder till ett effektivare resursutnyttjande. Det
nuvarande kravet i anslagsvillkoren vad gäller nyhetssändningar kan
således tas bort.

I kapitel 8 Utbildningsprogram i radio och TV konstaterar jag att
utbildningsprogram är en värdefull del av det svenska public service-
utbudet. Det finns starka skäl, bland annat tillgängligheten för alla och
ökade utbildningsbehov i samhället, som talar för att sådana program
även fortsättningsvis bör ingå i det samlade public service-utbudet.

UR:s uppdrag har varit otydligt. Statsmakterna har i huvudsak avsett
att UR skall producera program för utbildningsväsendet. UR producerar
även program som inte primärt är avsedda att användas i ett utbildnings-
sammanhang. Otydligheten i UR:s uppdrag har, enligt min mening, med-
fört gränsdragningsproblem gentemot SVT:s och SR:s programverksam-
het.

Jag anser att det finns en stor potential för utbildningsprogram i fram-
tiden, inte minst med användning av ny teknik. Utbildningsprogrammen
behöver dock ges bättre förutsättningar i det samlade public service-
utbudet för att denna potential skall kunna förverkligas. UR:s program
har en undanskymd plats i SVT:s och SR:s programtablåer och därmed
för allmänheten. UR tappar också andelar av skolornas användning av
etermedier.

I syfte att stärka såväl utbildningsprogrammens ställning som det
samlade folkbildningsansvaret i public service-verksamheten lämnar jag
förslag på olika organisatoriska lösningar för UR:s verksamhet. Jag för-
ordar dock att Utbildningsradions ställning som självständigt företag
består under nästa tillståndsperiod. Jag vill dock betona att denna slutsats
till stor del beror på att jag menar att det finns fog för att under nästa till-
ståndsperiod utreda förutsättningarna för en sammanhållen organisation
för public service-verksamheten.

I kapitel 9 Distribution konstaterar jag att digitala marksändningar har
stora fördelar framför analog distribution. Det tillgängliga frekvensut-
rymmet utnyttjas effektivare och sändningskostnaderna kan nedbringas
avsevärt. Det frekvensutrymme som frigörs vid en övergång till digitala
sändningar har vidare ett betydande samhällsekonomiskt värde då det

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

88

kan användas för annan angelägen trådlös kommunikation. Vidare möj-
liggör den digitala sändningstekniken ett större utbud och nya typer av
program med större utrymme för interaktivitet, vilket bör kunna gynna
publiken.

Marknaderna för digital TV och digital radio har emellertid utvecklats
olika. I dagsläget tyder konsumenternas efterfrågan på att marksänd
digital TV har goda förutsättningar att bli etablerad på allvar. För digital
radio är situationen en annan. Höga priser på mottagare i kombination
med ett mer begränsat programutbud än i de analoga radiosändningama
har hittills lett till ett svagt intresse från konsumenternas sida

Digital-TV-kommittén (Ku 1997:06) har nyligen föreslagit att de
markbundna digitala TV-sändningama byggs ut i hela landet. Jag
instämmer i detta förslag. Enligt min mening är det viktigt att markbun-
den digital TV byggs ut till 99,8 procents befolkningstäckning så att lik-
värdiga villkor för mottagning etableras i hela landet. Markbunden digi-
tal TV är ett viktigt alternativ till landets kabel- och satellitoperatörer.
Det markbundna sändningsnätets möjligheter att ge plats åt ett flertal
regionalt och lokalt producerade program kan bidra till en ökad mångfald
på de lokala och regionala mediemarknadema.

Det är, enligt min mening, rimligt att låta övergångsperioden från
analoga till digitala TV-sändningar påverkas av spridningsgraden för
digitala TV-boxar. Ju snabbare spridning, desto tidigare kan de analoga
sändningarna stängas av. För att underlätta konsumenternas och markna-
dens anpassning till den digitala sändningstekniken bör dock en yttre
gräns fastställas för när de analoga näten kan stängas. Förutsatt att
utbyggnaden av marknätet följer nu gällande planer bör de analoga sänd-
ningarna kunna stängas någon gång under perioden 2007-2012. Detta
utesluter inte att nätet stängs tidigare om spridningsgraden av digitala
TV-boxar är tillräckligt hög.

Under den tid parallella analoga och digitala sändningar måste ske
kommer SVT att ha betydande merkostnader. Det är, enligt min mening,
inte rimligt att TV-avgiftsbetalama under parallellsändningstiden helt
skall behöva stå för merkostnaden för teknikskiftet. De kostnader som
uppkommer bör kunna spridas ut över en längre tidsperiod genom lämp-
lig lånefinansiering. Ett sådant lån skulle relativt snabbt kunna betalas
tillbaks genom den avsevärda besparing i sändningskostnader som görs
från den dag de analoga sändningarna kan stängas. En del av parallell-
sändningskostnaderna bör vidare kunna finansieras genom att statsmak-
terna drar fördel av det framtida värde som det frigjorda analoga sänd-
ningsutrymmet kommer att ha.

I förhållande till marksänd digital TV är situationen för digital radio
betydligt svårare att bedöma. Mottagarutrustningen måste bli billigare
och utbudet mer attraktivt för att konsumenternas intresse skall öka. San-
nolikt blir utvecklingen på de större marknaderna i Europa styrande för
utvecklingen av digital radio i Sverige. I avvaktan på att konsumenternas
efterfrågan ökar anser jag att SR inte bör ta på sig ytterligare kostnader
utöver de man redan har i dag för digital distribution.

Jag diskuterar ett antal åtgärder för att öka den digitala radions genom-
slagskraft. Så länge som utbudet i digitalt utsänd radio är mer begränsat
än i den analoga radion är förutsättningarna små för ett genomslag. Jag
anser också att det bör prövas om en eventuell övergång från FM till

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

89

digitala sändningar kan främjas genom politiskt samarbete på europeisk
nivå.

I kapitel 10 Finansiering av radio och TV behandlas frågan om vilka
konsekvenser det skulle få för den svenska public service-verksamheten
om även andra finansieringsformer än TV-avgiften skulle användas i
ökad utsträckning.

Finansieringssystemet för en radio och TV i allmänhetens tjänst bör
uppfylla vissa grundläggande krav. Programföretagen bör givetvis ges
tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppdrag. Samtidigt bör inte
finansieringsmodellen begränsa företagens oberoende eller på annat sätt
påverka programverksamheten på ett sätt som kan strida mot uppdraget.
Dessutom är det viktigt att det system som väljs för att finansiera radio
och TV i allmänhetens tjänst upplevs som rimligt och rättvist av de som
betalar. Tittare och lyssnare skall kunna se att det finns ett samband
mellan det de betalar och det de far tillgång till, dvs. att man får valuta
för pengarna.

Sverige har i jämförelse med de flesta länder en mycket hög grad av
renodlad finansiering genom TV-avgifter. Det har inneburit att public
service-radio och TV under det senaste decenniet kunnat utvecklas eko-
nomiskt sett i lugnare former än i andra länder. Den debatt som före-
kommit i stora delar av Europa om public service-företagens finansiering
har varit närmast frånvarande hos oss. Genom den renodlade finansie-
ringen har konkurrens kunnat undvikas mellan public service och kom-
mersiella företag om såväl TV-avgiftsmedel (som i t.ex. Danmark) som
om reklamintäkter (som i många andra länder).

Erfarenheter såväl från Sverige som utomlands talar enligt min mening
för att möjligheterna att välja en annan finansiering för kärnan i public
service-verksamheten är små och, sett till alternativen, inte önskvärda.
Mycket talar för att nuvarande modell med åtskillnad i finansiering, dvs.
TV-avgifter för public service-företag och reklam och betal-TV för
kommersiella företag, är den mest lämpliga för svensk radio och TV
också i fortsättningen. Även utvecklingen inom EU vad gäller synen på
finansiering av public service-radio och TV ger, enligt min mening, stöd
för denna bedömning.

Genom finansieringen via TV-avgiften kan public service-företagens
ställning och uppdrag som oberoende aktör på mediemarknaden tryggas,
särskilt i små nationer som Sverige, där möjligheterna att få den totala
resurskakan för finansiering av radio och TV att växa är små och där
marknaden är för liten för att sidointäkter skall utgöra ett betydande
resurstillskott.

I kapitel 11 TV-avgiften görs en analys av det svenska TV-avgiftssyste-
met under 1990-talet. Jag konstaterar att den svenska TV-avgiften är låg i
förhållande till TV-avgiften i andra länder. TV-avgiftens ökning var
störst under första hälften av 1990-talet. Eftersom hushållens disponibla
inkomster minskade under denna period kom TV-avgiftens andel av den
disponibla inkomsten att bli allt större. Från och med 1999 verkar det
som att den andelen kommer att kunna minska. Jag pekar i detta kapitel
också på behovet av att överväga olika sätt att öka antalet betalande TV-
hushåll. Det skolk från att betala avgiften som i dag förekommer innebär

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

90

betydande intäktsbortfall för public service-verksamheten. De resurser
som årligen uteblir på grund av skolk kan uppskattas till i storleksord-
ningen mellan 500 och 800 miljoner kronor. De uppgifter jag tagit del av
tyder dock inte på att skolket ökat nämnvärt, åtminstone inte under den
senaste tioårsperioden.

I kapitel 12 System för medelstilldelning behandlas programföretagens
medelstilldelning. Dagens medelstilldelningssystem kännetecknas av att
nivån på TV-avgiften är angiven i nominella belopp medan programfö-
retagens medelstilldelning är reglerad genom ett särskilt SR-index som
avspeglar löne- och prisutvecklingen. Jag kan konstatera att dagens
system har brister. Riksdag och regering har genom konstruktionen av
dagens medelstilldelningssystem inte information om den faktiska
medelstilldelningen vid tiden för förslag respektive beslut. Enligt syste-
met skall riksdagen besluta om hur stora medel som far disponeras ur
rundradiokontot, men riksdagen vet inte när beslutet tas hur stor medels-
tilldelningen slutligen blir. Således kan riksdagen inte i tillräcklig
utsträckning överblicka effekter och konsekvenser av beslutet.

Även för programföretagen innebär dagens medelstilldelningssystem
osäkerhet vid budgetering och planering. Eftersom det är relativt stora
summor som skall fördelas (ca 5,5 miljarder kronor på de tre programfö-
retagen) innebär en relativt liten ökning/minskning i SR-index ett stort
tillskott/bortfall i kronor för respektive företag. En av de allvarligare
bristerna är således avsaknaden av enkelhet och förutsebarhet. Systemet
med slutjusteringar av SR-index leder till att vare sig statsmakterna eller
programföretagen vet hur stor medelstilldelningen kommer att bli förrän
långt efteråt. Vidare saknas med dagens system tydliga incitament för
produktivitetsförbättringar i företagen.

Som en följd av analysen av dagens system och de problem som följer
av detta diskuteras olika sätt att förenkla systemet för medelstilldelning.
Det alternativ som jag förordar innebär att TV-avgiftsmedlen i fortsätt-
ningen skulle tillfalla programföretagen direkt, utan att mellanlanda på
ett konto i Riksgäldskontoret (rundradiokontot). Riksdagen skulle med
ett sådant system i princip endast fatta ett beslut, nämligen om TV-av-
giftens storlek. Riksdagen skulle dock även behöva fatta beslut om att
programföretagen har rätt att disponera medlen under tillståndsperioden
och om fördelningen av medel mellan programföretagen.

Fördelarna med detta system är flera. För det första är systemet enkelt
och tydligt och råder bot på de oklarheter som i dag gäller för budgete-
ring och planering, såväl för riksdag och regering som för programföre-
tagen. Problemet med att medelstilldelningen sker i ett gammalt prisläge
skulle försvinna genom att kompensationsindex inte längre behövs. För
det andra skapas en tydligare och renare relation mellan programföreta-
gen och TV-avgiftsbetalama. Det kommer således framgå tydligare än i
dag att TV-avgiftsbetalama i realiteten betalar sin avgift för den verk-
samhet som bedrivs av public service-företagen. Sannolikt ökar också
incitamenten för programföretagen att genom ytterligare insatser få en
ökad inbetalning av TV-avgifter. Med ett system med direkt finansiering
får företagen ökade resurser om de kan få fler att betala sin TV-avgift.

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

91

Genom direktfinansieringen markeras också programföretagens Prop. 2000/01:94
oberoende i förhållande till staten ytterligare eftersom riksdag och Bilaga 1
regering inte längre skulle fatta årliga beslut om medelstilldelning.

I kapitel 13 Inkomster, intäkter och kostnader redovisas en lägesbe-
skrivning och en analys av programföretagens finansiella situation. I det
sammanhanget görs också beräkningar utifrån olika antaganden när det
gäller situationen på rundradiokontot de närmaste åren samt en bedöm-
ning av ordningen med att särskild medelstilldelning utgår till program-
företagen för vissa bestämda ändamål. Här konstaterar jag bland annat att
public service-företagens inkomster minskat från mitten av 1990-talet.
Dock hade programföretagen tillsammans totalt högre inkomster år 1999
jämfört med år 1991.

Rundradiokontot kommer snabbt att förlora det överskott som nu finns,
vilket huvudsakligen beror på att Teracom AB från år 2000 inte längre
betalar in årliga medel till kontot för köpet av distributionsnätet. I de
beräkningar som gjorts i detta kapitel har endast alternativet höjda TV-
avgifter använts.

Om TV-avgiften höjs i takt med KPI, dvs. realt oförändrad TV-avgift
(+128 kronor), under den kommande femårsperioden beräknas rundra-
diokontot med gjorda antaganden uppvisa ett stort underskott vid perio-
dens slut. För att täcka detta underskott krävs, enligt de beräkningar som
används här, en real höjning av TV-avgiften med drygt en procent per år,
eller i storleksordningen totalt 230 kronor under femårsperioden. Om
man dessutom skulle räkna med att programföretagen skall få ersättning
för de parallellsändningskostnader som kommer att uppstå skulle större
avgiftshöjningar bli nödvändiga. Då skulle TV-avgiften behöva höjas
realt med två procent, eller drygt 300 kronor totalt under femårsperioden.

Som jämförelse kan nämnas att det mediepolitiska avtal som träffades i
Danmark våren 2000 innebär att TV-avgiften under femårsperioden
2000-2004 kommer att höjas med motsvarande 460 svenska kronor.

När det gäller ordningen med att särskilda medel anvisas programfö-
retagen för bestämda ändamål är min principiella uppfattning att detta
bör undvikas. Principen bör vara att programföretagen far en samlad
medelstilldelning, att de ekonomiska förutsättningarna är givna för en hel
tillståndsperiod och att inga ändringar sker under perioden.

Sammanfattningsvis anser jag dock att de TV-avgiftshöjningar som
kommer att behöva göras inte är större än vad som är rimligt, särskilt inte
om en lösning för merkostnader vid parallellsändningar med analog och
digital sändningsteknik väljs i enlighet med vad jag förordar.

1 utredningsdirektiven anförs att jag skall analysera möjligheterna till och
konsekvenserna av att införa mervärdesskatt på TV-avgiften. I kapitel 14
Mervärdesskattefrågor görs en analys av dessa frågor i förhållande till
såväl EG-rätten som till svenska förhållanden och svensk lagstiftning.
Jag menar att en rad skäl talar för att public service-företagen bör göras
mervärdesskattepliktiga. Dagens mervärdesskatteregler medför problem
för de svenska public service-företagens verksamhet. Det finns, enligt
min mening, två avgörande skäl till varför public service-företagen bör
bli mervärdesskattepliktiga.

92

För det första har reglerna på skatteområdet en betydande inverkan på Prop. 2000/01:94
det sätt som programföretagen väljer att bedriva sin produktionsverk- Bilaga 1
samhet. Det är helt enkelt dyrare för public service-företagen att köpa
produktion från utomstående, eftersom sådana tjänster innehåller moms-
kostnader som public service-företagen inte kan göra avdrag för. Detta
leder till att företagen hellre väljer att utföra tjänster i egen regi. Företa-
gen stimuleras på så vis att vara självförsörjande, särskilt vad gäller per-
sonalintensiva tjänster. Det bör, enligt min mening, vara publicistiska
och journalistiska bedömningar som avgör om en produktion skall göras
inom företagen eller om förutsättningarna för en mer ändamålsenlig och
effektiv produktion skulle vara bättre om produktionen lades ut på en
utomstående producent.

För det andra hindras företagen i dag från att organisera verksamheten
på det mest ändamålsenliga sättet. Skattesystemet bör, enligt min upp-
fattning, inte styra företagens organisation och hantering av koncemge-
mensamma funktioner. I dag anpassas organisationen till skattesystemets
utformning. Jag anser att verksamheten måste kunna organiseras utifrån
vad som anses mest kostnadseffektivt och konkurrensneutralt. Sidoverk-
samhet som bedrivs på en konkurrensmarknad måste hållas klart åtskild,
med egen finansiering och ekonomisk redovisning. Detta kan lämpligast
åstadkommas genom att sådan verksamhet läggs i separata bolag.
Sidoverksamheter skall inte som nu sammanblandas med företagens
kärnverksamhet.

Public service-företagen har krävt att få bli mervärdesskattepliktiga av
bland annat dessa skäl. Jag anser att detta krav är berättigat. För att
komma till rätta med de effektivitetsproblem och de konkurrenssnedvri-
dande effekter som uppstår anser jag att frågan bör ges en lösning före
ingången av nästa tillståndsperiod, dvs. innan den 1 januari 2002.

Jag diskuterar också frågan om vilken skattesats som bör väljas vid
införande av mervärdesskatt på TV-avgiften. Av den kostnadsredovis-
ning som jag har inhämtat från programföretagen framgår att mervärdes-
skattekostnaden för den samlade verksamheten uppgick till 470 mkr
under verksamhetsåret 1999. Detta utgör 8,3 procent av totala avgiftsme-
del erhållna under 1999 (5 658 miljarder kronor). För att balansera utgå-
ende mervärdesskatt med den ingående mervärdesskatten i verksamheten
krävs således att skattesatsen uppgår till minst 8,3 procent. Sverige till-
lämpar två reducerade skattesatser, 12 procent eller 6 procent. Bland de
verksamheter som i dag omfattas av en skattesats om 6 procent finns bl.a.
vissa kulturtjänster och allmänna nyhetstidningar m.m. En skattesats på
12 procent gäller för exempelvis livsmedel, persontransporter och hotell-
verksamhet.

Av olika skäl, bland annat med hänsyn till verksamhetens karaktär och
en omsorg om att TV-avgiften inte skall behöva höjas på grund av infö-
randet av moms, förordar jag att en skattesats på 6 procent väljs. Denna
skattesats tillämpas också för andra kulturtjänster och dagstidningar.

I kapitel 15 Reglering av programföretagens verksamheter behandlas
det regelverk som utgör en av grunderna för det allmännas inflytande på
public service-företagen. Genomgången av regelverket görs för att klar-
göra vilka de formella ramarna är och kan vara för verksamheten i en
föränderlig mediesituation och vad som eventuellt måste framgå på annat

93

sätt samt om det finns behov av ändringar i gällande lagstiftning. Publi-
kens rätt att fa program prövade hos Granskningsnämnden för radio och
TV kräver en ändamålsenlig reglering, anpassad till den tekniska utveck-
lingen. I avsnittet behandlas också frågan om ordningen för uppföljning
och granskning av programverksamheten.

Kapitlet inleds med principiella utgångspunkter för public service-
företagens ansvar gentemot sina uppdragsgivare, den svenska allmänhe-
ten. Jag konstaterar att följande allmänna principer bör gälla för hur pro-
gramföretagens uppgifter bör avgränsas.

•  All verksamhet som programföretagen bedriver skall ha anknyt-
ning till uppdraget att bedriva radio- och TV-sändningar i allmän-
hetens tjänst (kärnverksamheten).

•  All medieverksamhet som programföretagen bedriver skall upp-
fylla de krav som gäller för kärnverksamheten.

•  Programföretagen skall inte bedriva verksamhet som kan hota den
publicistiska självständigheten eller som kan leda till att kärn-
verksamheten utarmas.

1 takt med att informationstekniken utvecklas förbättras möjligheterna att
ge radio- och TV-programmen ett mervärde för publiken. Internet kan
vara ett viktigt redskap för att komplettera och ge ytterligare information
i anslutning till programverksamheten i radio och TV. Radio- och TV-
verksamheten medför också att det inom företagen samlas produkter,
kompetenser och resurser som kan användas även för andra ändamål.
Detta gäller bl.a. uthyrning av tillfällig överkapacitet, att programidéer
eller färdiga program kan säljas till andra radio- och TV-företag och att
distributionsteknik som har anskaffats för den egna verksamheten också
kan betjäna andra programföretag. Mycket av detta sker redan i dag.

Det är givetvis viktigt att public service-företagen ges möjligheter
ligga långt framme när det gäller utveckling och tillämpning av ny tek-
nik. Programföretagen bör kunna bedriva verksamhet via andra medier
än radio och TV så länge det handlar om att stödja programverksamhe-
ten, öka tillgängligheten och skapa ett mervärde för publiken. Det skulle
däremot vara tveksamt eller direkt olämpligt om dessa verksamheter
utvecklades så att de förlorade sitt direkta samband med radio- och TV-
sändningarna.

Det är också rimligt att programföretagen kan sälja program eller hyra
ut resurser om det innebär att resurser som i första hand är anskaffade för
den egna verksamheten får en högre utnyttjandegrad. På så sätt blir det
möjligt att hålla en hög kompetens på olika specialområden där underla-
get annars kan bli för litet. En förutsättning är att sådan verksamhet
bedrivs på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som
tillhandahåller motsvarande tjänster.

Det blir betydligt mer tveksamt om programföretagen skulle bygga
upp en organisation som är större än vad som behövs för att klara de
egna behoven och där t.ex. uthyrning till utomstående är en del av verk-
samhetsidén. Detta gäller givetvis i särskilt hög grad om verksamheten är
förenad med ett ekonomiskt risktagande eller om de priser som utomstå-
ende betalar inte avspeglar programföretagens alla kostnader, dvs. om det
finns risk att verksamheten subventioneras med TV-avgiftsmedel.

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

94

Den publicistiska självständigheten och oberoendet är grunden i public Prop. 2000/01:94
service-uppdraget. Regelverk, ägarförhållanden och finansieringssätt Bilaga 1
syftar alla till att skapa förutsättningar för programföretagens självstän-
dighet och oberoende såväl i förhållande till staten som till kommersiella
och andra intressen.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att programföretagen inte
engagerar sig i verksamheter som skulle kunna hota självständigheten
eller oberoendet. Som exempel kan nämnas att programföretagen inte bör
göra sig beroende av samarbete med kommersiella aktörer eller av kom-
mersiell finansiering.

Generellt är en utveckling mot att public service-företagens program
och tjänster görs tillgängliga på flera sätt än tidigare positiv för publiken.
Samtidigt bör man beakta att alla nya distributionsformer ännu inte är
tillgängliga för alla. Traditionella radio- och TV-sändningar når i dag i
princip samtliga hushåll i Sverige. Nära nog samtliga hushåll tar dess-
utom del av public service-företagens sändningar i dess traditionella
form. Frågan om att använda nya distributionsformer är givetvis också en
fråga om resurser. Public service-företagens kärnverksamhet finansieras
med TV-avgiftsmedel. Det finns gränser för hur mycket medel som kan
fas på denna väg, varför ett balanserat förhållningssätt i fråga om ett vid-
gat uppdrag till nya verksamheter blir nödvändigt.

Jag konstaterar också att de regleringsmässiga förutsättningarna är
olika beroende på vilket sätt programföretagen publicerar material. Av
den genomgång som gjorts kan jag dra slutsatsen att regeringen i dagslä-
get inte kan ställa upp särskilda villkor för SVT:s eller övriga programfö-
retags sändningar som sker via exempelvis satellit, text-TV eller Internet.
Den tekniska utvecklingen kan därmed få sådana konsekvenser att inne-
börden i public service-uppdraget riskerar att tunnas ut i takt med att allt
fler distributionsformer används.

Enligt min mening är det olämpligt att de grundläggande regler som
alltjämt bör gälla för public service-verksamheten, t.ex. kraven på sak-
lighet och opartiskhet och förbudet mot reklam, inte är tillämpliga i den
mån företagen sänder i nya distributionsformer. Principen bör vara att
samma regler så långt möjligt gäller för sändningarna oavsett distribu-
tionsform. Mot denna bakgrund pekar jag på behovet av att se över gäl-
lande lagstiftning.

Jag har i utredningsarbetet inte funnit några argument som talar emot
ordningen med att Granskningsnämnden för radio och TV genom efter-
handsgranskning av program övervakar efterlevnaden av tillståndsvillko-
ren och lagbestämmelserna om sändningarnas innehåll samt har uppgif-
ten att granska företagens public service-redovisningar. Denna ordning
bör, enligt min mening, gälla även fortsatt.

I kapitel 16 Åtskillnad mellan kärnverksamhet och sidoverksamheter
behandlas frågan om vilka verksamheter som bör kunna finansieras med
TV-avgiftsmedel och vilka som bör ha andra intäkter. I sammanhanget
tas särskilt frågan om programföretagens Intemetverksamhet upp. Slutli-
gen diskuteras också om ordningen för revision och redovisning i pro-
gramföretagen är ändamålsenlig.

Som framgått tidigare har stora förändringar påbötjats de senaste åren
vad gäller public service-företagens distribution. På sikt kan helt nya

95

verksamhetsformer komma att uppstå. Mot bakgrund av nuvarande pub-
lic service-uppdrag samt de beslut som riksdag och regering fattat de
senaste åren kan jag konstatera att följande verksamheter bör betraktas
som verksamheter som ingår i uppdraget och som därmed bör kunna
finansieras med avgiftsmedel:

•  Produktion och inköp av radio- och TV-program

•  Utsändning av radio- och TV-program via marksändningar

•  Utveckling av nya programformer och programkanaler i samband
med övergången till digital sändningsteknik, t.ex. interaktiva
tjänster kopplade till radio- och TV-programmen

•  Direkt programrelaterad verksamhet på Internet, t.ex. företagens
webbplatser med möjlighet att ta del av information och fördjup-
ning och att se och lyssna på radio- och TV-program.

Generellt kan konstateras att de verksamheter som inte utgör en del av
kärnverksamheten och därmed inte skall finansieras med TV-avgiftsme-
del bör betraktas som sidoverksamheter. Sådana verksamheter skall såle-
des täcka sina egna kostnader och i övrigt bedrivas på ett konkurrensne-
utralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande
tjänster.

Programföretagens verksamhet på Internet är särskilt svår att bedöma i
detta avseende. Å ena sidan kan Internet betraktas som en självklar del av
public service-företagens verksamhet genom att det utgör ett sätt att
komplettera och ytterligare öka tillgängligheten till programföretagens
programverksamhet. I det fallet bör Intemetverksamheten självfallet
kunna finansieras med avgiftsmedel. Frågan är dock en annan om pro-
gramföretagen skulle bedriva verksamhet som enbart finns på nätet. Då
är det inte längre självklart att verksamheten kan finansieras med TV-
avgiftsmedel eller att företagen överhuvudtaget bör bedriva sådan verk-
samhet.

Samtliga tre programföretag önskar utvidga sin verksamhet på Internet.
Dels handlar det om att bedriva verksamhet som kan ses som ett direkt
komplement till radio- och TV-programmen, dels vill företagen bland
annat ge publiken ytterligare möjligheter att genom egna val få tillgång
till program från t.ex. arkiven. Den exakta utformningen av verksamhe-
ten på Internet är ännu inte helt tydlig i något av företagen.

Inför ett ställningstagande till omfattningen av public service-företa-
gens engagemang i verksamhet på Internet bör faktorer som tillgänglig-
het, regler, kostnader, integritet och oberoende och konkurrensneutralitet
vägas in.

En grundläggande princip för public service-företagens programverk-
samhet bör även i fortsättningen vara att sändningarna skall vara till-
gängliga för alla utan krav på särskilda avgifter utöver erlagd TV-avgift.
Det kan dock på sikt komma att utvecklas tjänster som kräver extra
intäkter, t.ex. när program från arkiven görs tillgängliga på begäran av
enskilda. Kostnader uppstår då för exempelvis administration och upp-
hovsrättsersättningar. Det kan, enligt min mening, vara motiverat med
särskilda avgifter för de som önskar ta del av sådana tjänster som går
utöver radio- och TV-sändningama.

I kapitlet konstaterar jag också att det finns anledning att förtydliga
systemet för kontroll och revision av de dokument där programföretagen

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

96

lämnar redovisning till statsmakterna om resursanvändning m.m. Genom
TV-avgiften ställs allmänhetens medel till public service-företagens för-
fogande. Det är naturligt att ställa höga krav på öppenhet och insyn i en
verksamhet med de förutsättningar som gäller för dessa programföretag.

Behovet av ett större och mer samlat grepp på framtidsfrågorna för
radio och TV i allmänhetens tjänst ökar. Jag har på den korta tid som
stått till mitt förfogande inte kunnat göra en fullständig bedömning av
vilka större förändringar som kan bli nödvändiga med anledning av
denna utveckling. Nuvarande struktur med separata programföretag och
med dagens finansieringsförutsättningar kan, enligt min mening, fungera
väl ytterligare en tillståndsperiod.

I kapitel 17 Övriga framtidsfrågor föreslår jag att en utredning bör till-
sättas redan vid ingången av en ny tillståndsperiod med uppgift att se
över frågan om public service-verksamhetens förutsättningar i ett större
sammanhang. En sådan utredning bör särskilt överväga vilken organisa-
tionsform för public service-verksamheten som på längre sikt är mest
ändamålsenlig med tanke på konvergens, nya medier, ökade förutsätt-
ningar för interaktivitet m.m.

Som tidigare konstaterats sker stora förändringar inom medieområdet.
Utvecklingen går mot integration av olika medieformer i en och samma
verksamhet. Konvergensutvecklingen innebär att public service-verk-
samheten i framtiden kommer bedrivas inom ramen för en allt större
internationell och kommersiellt driven mediemarknad. Mycket talar för
att de kommersiella aktörer som överlever i konkurrensen kommer att bli
allt starkare. Utvecklingen går fort, men präglas också av en betydande
osäkerhet. Det är dock klart att public service-företagen kommer att stäl-
las inför nya utmaningar.

Det är av stor vikt att public service-företagen kan planera för en verk-
samhet som är slagkraftig och kan möta publikens behov också på lång
sikt. Även i en konvergerad medievärld med stora tekniska förändringar
bör public service-företagens utgångspunkt vara att gamla såväl som nya
tjänster skall baseras på ett programinnehåll som motsvarar de högt
ställda förväntningar allmänheten har rätt att ha. Mycket talar därför för
att programföretagen bör utveckla en gemensam strategi för den samlade
programverksamheten. Utgångspunkten bör vara att publicistiska
bedömningar avgör i vilka medier programmen skall sändas i snarare än
en viss företagsstruktur.

Enligt Radio- och TV-lagen skall tillstånd som meddelas av regeringen
gälla för en viss tid. De senaste tillståndsperiodema har varit av olika
längd. Perioden före nuvarande tillståndsperiod var fyra år (1993-1996)
och nuvarande period är fem år (1997-2001).

Olika förhållanden bör beaktas vid valet av en lämplig tillståndsperiod.
En fördel med en lång tillståndsperiod är att programföretagen kan ges
långsiktiga planeringsförutsättningar, vilket underlättar såväl företagens
egna planering som deras relationer med olika aktörer i omvärlden. Mot
en lång tillståndsperiod talar bl.a. de stora förändringar på teknikens
område som är att vänta också under den närmaste perioden. Vad som
särskilt komplicerar bedömningen är frågan om en övergång från analog
till digital sändningsteknik. Det finns en risk att ett beslut om riktlinjer

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

97

för en alltför lång period kan verka hämmande för företagens möjligheter
att anpassa sig till den pågående utvecklingen.

Mot bakgrund av de resonemang jag fört ovan om behovet av att inom
en snar framtid se över förutsättningarna för public service-verksamheten
i större skala än som nu varit möjligt, anser jag att tillståndsperioden inte
bör vara längre än fem år (2002-2006).

Prop. 2000/01:94

Bilaga 1

98

Förteckning över remissinstanser

Remissvar har inkommit från följande remissinstanser

Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Försvarsmakten, Styrelsen för
psykologiskt försvar, Barnombudsmannen, Handikappombudsmannen,
Ekonomistymingsverket, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Konsu-
mentverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Arkivet för ljud och bild,
Stockholms universitet, Örebro universitet, Lunds universitet, Göteborgs
universitet, Statens kulturråd, lntegrationsverket, Granskningsnämnden
för radio och TV, Radio- och TV-verket, Post- och telestyrelsen, När-
ings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Glesbygdsverket,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Mediegrundlagskom-
mittén, Våldsskildringsrådet, Canal + Television AB, Copyswede, Före-
ningen för Svenskar i Världen, Föreningen svenska kompositörer av
populärmusik (SKAP), Handikappförbundens Samarbetsorgan, Hjälp-
medelsinstitutet, Judiska Centralrådet, KLYS (Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd), Kungliga Musikaliska Akademien,
Svenska Musikerförbundet, Radiotjänst i Kiruna Ab, Sametinget, Sam-
verkansgruppen SIF-klubbama vid SVT, SR och UR, Senda i Sverige
AB, Skolverket, Svenska journalistförbundet, Svenska tonsättares inter-
nationella musikbyrå (STIM), Svenska Tornedalingars riksförbund,
Sverigefinska Riksförbundet, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges
Hembygdsförbund, Sveriges Hörselskadades Riksförbund, Sveriges
Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Syn-
skadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, Teracom AB och Tid-
ningsutgivarna.

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig

Statens räddningsverk, Malmö högskola, Mitthögskolan, Pressens
samarbetsnämnds delegation för allmänhetens pressombudsman, IT-
kommissionen, Folkbildningsförbundet, Kanal 5 AB, Kunskaps-TV i
Sverige AB, Moderna Times Group AB, Publicistklubben, Radioutgi-
vareföreningen, Romemas riksförbund, SIOS, Svenska kabel-TV-före-
ningen, Teaterförbundet och TV4 AB.

Därutöver har följande inkommit med svar

Carl G. Friedner, Svenska samemas riksförbund (SSR), Riksförbundet
för döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB), Svenska utlands-
skolors förening (SUF), Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige, Jour-
nalistklubben vid Sveriges Radio, Nätverket svenska oberoende produ-
center, Förbundet Funktionshindrade Med Läs- och skrivsvårigheter
(FMLS), Föreningen svenska tonsättare (fst), Distansutbildningsmyndig-
heten (distum), Bengt Gullbring, Sverigefinska Synskadade förbundet,
SVT Utveckling Teknik, Pajala kommun och Filmproducenternas rättig-
hetsförening.

Prop. 2000/01:94

Bilaga 2

99

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: Marita Ulvskog

Prop. 2000/01:94

Regeringen beslutar proposition 2000/01:94 Radio och TV i allmänhe-
tens tjänst

Eländers Gotab 61175. Stockholm 2001

100