Prop.
2000/01:77
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 mars 2001
Lena Hjelm-Wallén
Björn von Sydow
(F örsvarsdepartementet)
Regeringen föreslår vissa ändringar m.m. i lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor. Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 oktober 2001 och innebär att Sprängämnesinspektionen kan läggas
ned den 30 september 2001 och att verksamheten där kan föras över till
Statens räddningsverk den 1 oktober 2001.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 77
Prop. 2000/01:77
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga
och explosiva varor...........................................................................4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................6
4 Bakgrund...........................................................................................7
4.1 Sprängämnesinspektionen..................................................7
4.2 Statens räddningsverk.........................................................7
4.3 Tidigare behandling av frågan om samman-
slagning m.m......................................................................8
5 Överföring av Sprängämnesinspektionens verksamhet till
Statens räddningsverk m.m...............................................................9
6 Kostnadskonsekvenser och ikraftträdande......................................14
Bilaga 1 Sammanfattning av Statskontorets rapport.......................15
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser avseende
Statskontorets rapport........................................................21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001.........22
Rättsdatablad........................................... 23
Prop. 2000/01:77
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
Prop. 2000/01:77
Härigenom föreskrivs att 13, 16, 27 och 28 §§ lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Frågor om tillstånd beträffande
brandfarliga varor som rör annan
än Försvarsmakten eller För-
svarets materielverk prövas av den
eller de kommunala nämnder som
fullgör uppgifter inom plan- och
byggnadsväsendet. Frågor om till-
stånd i övrigt enligt denna lag
prövas, enligt vad regeringen
närmare föreskriver, av Spräng-
ämnesinspektionen eller polismyn-
digheten.
Föreslagen lydelse
13 §'
Frågor om tillstånd beträffande
brandfarliga varor som rör annan
än Försvarsmakten, Försvarets
materielverk eller Forlifikations-
verket prövas av den eller de
kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom plan- och
byggnadsväsendet. Frågor om till-
stånd i övrigt enligt denna lag
prövas, enligt vad regeringen när-
mare föreskriver, av Statens
räddningsverk eller polismyndig-
heten.
Sprängämnesinspektionen utövar
den centrala tillsynen över efter-
levnaden av denna lag samt de
föreskrifter och villkor som med-
delats med stöd av lagen.
På det lokala planet utövas
tillsynen, om inte regeringen före-
skriver något annat, i fråga om
brandfarliga varor av den eller de
kommunala nämnder som svarar
för räddningstjänsten och i fråga
om explosiva varor av polismyn-
digheten.
16 §2
Statens räddningsverk utövar den
centrala tillsynen över efter-
levnaden av denna lag samt de
föreskrifter och villkor som med-
delats med stöd av lagen.
På det lokala planet utövas
tillsynen, om inte regeringen före-
skriver något annat, i fråga om
brandfarliga varor av den eller de
kommunala nämnder som svarar
för räddningstjänsten och i fråga
om explosiva varor av polismyn-
digheten.
Ett beslut i tillståndsärenden av en
sådan nämnd som avses i 13 § får
överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
27 §3
Ett beslut i tillståndsärenden av en
sådan nämnd som avses i 13 § far
överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får över-
klagas hos allmän förvaltnings-
1 Senaste lydelse 1995:446.
2 Senaste lydelse 1991:1692.
3 Senaste lydelse 1995:446.
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten. Sprängämnesinspektionen
far överklaga nämndens beslut om
tillstånd.
Polismyndighetens beslut i till-
ståndsärenden får överklagas hos
Sprängämnesinspektionen. Inspek-
tionens beslut får inte överklagas.
Sprängämnesinspektionens
beslut i tillståndsärenden, som
inspektionen har prövat som första
instans, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
Beslut av en polismyndighet och
av en sådan nämnd som avses i
16 § i tillsynsärenden far över-
klagas hos Sprängämnesinspek-
tionen. Inspektionens beslut får
inte överklagas.
Sprängämnesinspektionens be-
slut i tillsynsärenden och i övriga
ärenden som inspektionen prövar
som första instans får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Beslut om föreskrifter som
avses i 8 kap. regeringsformen och
som har meddelats med stöd av
bemyndigande enligt denna lag får
inte överklagas.
domstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammar-
rätten. Statens räddningsverk får
överklaga nämndens beslut om
tillstånd.
Polismyndighetens beslut i till-
ståndsärenden får överklagas hos
Räddningsverket. Räddnings-
verkets beslut får inte överklagas.
Räddningsverkets beslut i till-
ståndsärenden, som Räddnings-
verket har prövat som första
instans, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövnings-
tillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
§4
Beslut av en polismyndighet och
av en sådan nämnd som avses i
16 § i tillsynsärenden får
överklagas hos Statens räddnings-
verk. Räddningsverkets beslut far
inte överklagas.
Räddningsverkets beslut i till-
synsärenden och i övriga ärenden
som Räddningsverket prövar som
första instans får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Pröv-
ningstillstånd krävs vid över-
klagande till kammarrätten.
Beslut om föreskrifter som
avses i 8 kap. regeringsformen och
som har meddelats med stöd av
bemyndigande enligt denna lag får
inte överklagas.
Prop. 2000/01:77
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
4 Senaste lydelse 1995:446.
1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 77
Hösten 1999 lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen om
utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställningsproblem
främst på grund av strukturomvandlingar inom försvarsmakten
(skr. 1999/2000:33). Där lämnas en redovisning av det planerade arbetet
med utvecklingsprogram för kommuner med särskilda omställnings-
problem främst på grund av strukturomvandling inom Försvarsmakten
med anledning av regeringens proposition Det nya försvaret (prop.
1999/2000:30). I skrivelsen anges att annan statlig verksamhet kan
komma att lokaliseras till de orter som berörs. Regeringen uppdrog den
29 juni 2000 åt Statskontoret att utreda frågan om hur en
sammanslagning av Sprängämnesinspektionen, framdeles lokaliserad till
Karlskoga, med Statens räddningsverk i Karlstad skulle kunna
genomföras samt konsekvenserna av en sådan sammanslagning.
Statskontoret skulle särskilt
— redogöra för sambandet mellan verksamheterna vid Statens
räddningsverk och Sprängämnesinspektionen, bl.a. när del
gäller att förebygga olyckor och skador av olyckor i kemikalie-
hanlerande verksamheter, samt redogöra för verksamheter i
Sprängämnesinspektionen där samband saknas med Räddnings-
verket,
— redogöra för de verksamhets- och kompetensmässiga samt
ekonomiska konsekvenserna av en sammanslagning.
I budgetpropositionen för 2001 informerade regeringen om uppdraget
till Statskontoret och angav bl.a. att en eventuell sammanslagning av
myndigheterna inte skulle påverka verksamhetens inriktning och
ändamålet med sjätte utgiftsområdets anslag 7:5 Brandfarliga och
explosiva varor, utan endast ha betydelse för frågan om ansvarig
myndighet. Vidare ändrades anslagets benämning från att tidigare ha
varit Sprängämnesinspektionen till att bli Brandfarliga och explosiva
varor.
I september 2000 lämnade Statskontoret rapporten Utlokalisering av
Sprängämnesinspektionen - Sammanslagning med Räddningsverket?
(Statskontoret 2000:42). En sammanfattning av rapporten finns i
bilaga 1.
Statskontorets rapport har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Försvarsdepartementets akt i ärendet (dnr FÖ2000/1590/CIV).
Lagrådet
Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor hör till Lagrådets
granskningsområde. De föreslagna ändringarna avser bara enkla
anpassningar till följd av den organisationsändring som regeringen
förordar. Vidare undantas Forlifikationsverkct från kommunal nämnds
tillståndsprövning när det gäller frågor om tillstånd beträffande
brandfarliga varor. I stället kan tillståndsprövningen läggas på Statens
Prop. 2000/01:77
räddningsverk. Beskaffenheten av lagförslagen är enligt regeringens Prop. 2000/01:77
mening sådan att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
4.1 Sprängämnesinspektionen
Sprängämnesinspektionen är enligt sin instruktion central förvalt-
ningsmyndighet enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva
varor. Det övergripande målet för verksamheten är att förebygga att
personer, egendom och miljö kommer till skada vid hantering av sådana
varor. Sprängämnesinspektionen fullgör uppgifter som tillstånds-
myndighet, tillsynsmyndighet och föreskrivande myndighet. På det
lokala planet utövas tillsynen i fråga om brandfarliga varor av den eller
de kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten och när det
gäller explosiva varor av polismyndigheten.
Sprängämnesinspektionens verksamhet har även betydelse för reglerna
om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor och om transport av farligt gods.
Sprängämnesinspektionen har cirka 25 anställda och är lokaliserad i
Stockholm.
4.2 Statens räddningsverk
Statens räddningsverk är enligt sin instruktion central
förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor om olycks- och skadeföre-
byggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen (1986:1102). Av lagen
framgår att varje kommun svarar för att åtgärder vidtas så att bränder och
skador till följd av bränder förebyggs. Kommunerna skall även främja
annan olycks- och skadeförebyggande verksamhet.
Statens räddningsverk har till uppgift att samordna bl.a. beredskaps-
planläggningen mot kämenergiolyckor och andra allvarliga olyckor, bl.a.
kemikalieolyckor.
Räddningsverket är central tillsynsmyndighet enligt lagen (1999:381)
om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor (Sevesolagstiftningen).
Vidare har Räddningsverket uppgifter enligt lagen (1982:821) om
transport av farligt gods och den därtill knutna förordningen. Räddnings-
verket är t.ex. transportmyndighet i fråga om landtransporter av farligt
gods och samordnar övriga transportmyndigheters arbete. Räddnings-
verket ansvarar för godkännanden av säkerhetsrådgivare för transport av
farligt gods samt utövar tillsyn över lagens efterlevnad när det gäller
säkerhetsrådgivare. Räddningsverket skall också samordna övriga
tillsynsmyndigheters verksamhet i fråga om landtransporter av farligt
gods. Räddningsverket har huvudkontor i Karlstad och skolor i Revinge,
Skövde, Rosersberg och Sandö. Av myndighetens sammanlagt cirka 900
anställda arbetar 590 vid de fyra skolorna.
4.3 Tidigare behandling av frågan om sammanslagning
m.m.
Vid flera tillfållen de senaste åren har frågan om sammanslagning av
Sprängämnesinspektionen med Statens räddningsverk aktualiserats.
Kommittén för samordning av den centrala ledningen av
räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamhclen, som antog
namnet CESAM-kommiltén (Fö 1982:41), föreslog i sitt principbe-
tänkande Räddningsverket (Ds Fö 1984:2) en sammanslagning av
dåvarande Civilförsvarsstyrelscn, Statens brandnämnd, Sprängämnes-
inspektionen och Riksnämnden för kommunal beredskap till en central
myndighet med namnet Räddningsverket. Kommittén föreslog att den
nya myndigheten skulle få en samordnad funktion för skadeföre-
byggandc åtgärder. Genom att Sprängämnesinspektionen skulle ingå i
den nya myndigheten skulle splittringen av ansvaret för olycks- och
skadeförebyggande åtgärder minska på central nivå.
Statens räddningsverk bildades 1986 men Sprängämnesinspektionen
blev kvar som egen myndighet (prop. 1984/85:161 om ledningen av
befolkningsskyddet och räddningstjänsten m.m.). De motiv som redovi-
sades för detta var främst risken för initiala kompetensförluster vid en
flyttning av inspektionens verksamhet, att Sprängämnesinspektionen var
en relativt nybildad och väl fungerande egen myndighet, att det förelåg
begränsade rationaliseringsvinster eftersom administrationen var
förhållandevis liten samt att verksamheten hade betydelse från
arbetarskyddssynpunkt. Olika åtgärder skulle vidtas för att i stället
förbättra samordningen mellan myndigheterna. Regeringen anförde
slutligen att man avsåg noga följa utvecklingen och återkomma inom två
år om lösningen skulle visa sig inte vara tillfredsställande.
Hot- och riskutredningen (Fö 1993:4) föreslog i sitt betänkande Ett
säkrare samhälle (SOU 1995:19) bl.a. att Sprängämnesinspektionens
uppgifter skulle delas mellan Statens räddningsverk och Arbetarskydds-
verket. Utredningen anförde att Sprängämnesinspektionens verksamhet
ligger mycket nära en central del av Räddningsverkets uppgifter. En
överföring av delar av Sprängämnesinspektionens arbetsuppgifter till
Räddningsverket skulle följaktligen kunna bli en viktig del av den
förbättrade samordning inom kemikalieområdet som riksdagen tidigare
begärt. Andra uppgifter skulle enligt utredningen kunna föras över till
Arbetarskyddsverket.
1 Räddningsverksutredningens (Fö 1996:11) slutbetänkande Rädd-
ningstjänsten I Sverige, Rädda Och Skydda (SOU 1998:59) berördes
även kort frågan om sammanslagning av Sprängämnesinspektionen med
Statens räddningsverk. Utredningen kunde inte finna att nuvarande
ordning medför några betydande problem. Sprängämnesinspektionen
hade vid tidigare tillfållen framfört som huvudargumentet mot en
sammanslagning att myndigheternas huvudinriktningar d.v.s. olycks- och
skadeförebyggande respektive skadeavhjälpande skulle vara olika.
Utredningen påpekade att grunden för detta argument inte längre var
aktuellt eftersom utredningen föreslog en förstärkning av Räddnings-
verkets förebyggande roll. Utredningen konstaterade slutligen att det föll
utanför utredningens direktiv att göra den mer ingående analys som
Prop. 2000/01:77
skulle behövas för att kunna föreslå en sammanslagning av
Sprängämnesinspektionen med Räddningsverket.
Från och med den 1 januari 1999 överfördes ansvaret för frågor
avseende brandfarliga och explosiva varor från Näringsdepartementet till
Försvarsdepartementet. Härigenom sammanfördes flera myndighets-
uppgifter inom räddningsområdet och de skade- och olycksförebyggande
områdena till ett departement. Utgifterna för Sprängämnesinspektionen
beräknas från budgetåret 2000 under utgiftsområde 6 Totalförsvar.
Prop. 2000/01:77
Bakgrund till regeringens förslag
Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor lägger några
viktiga uppgifter på Sprängämnesinspektionen, däribland att utöva den
centrala tillsynen över lagens efterlevnad. Regeringen anser att
Sprängämnesinspektionen bör läggas ned den 30 september 2001 och att
verksamheten bör föras över till Statens räddningsverk den 1 oktober
2001. Regeringen föreslår därför i det följande att lagen ändras så att
detta blir möjligt. I anslutning härtill redovisar regeringen sina skäl för
organisationsändringen.
Regeringens förslag: Lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor ändras på så sätt att Statens räddningsverk åläggs
vissa i lagen angivna uppgifter som nu tillkommer Sprängämnes-
inspektionen.
Lagen ändras vidare så att regeringen far föreskriva att det av lagen
framgår att Statens räddningsverk även skall pröva frågor om tillstånd
till hantering av brandfarliga varor inom Fortifikationsverket.
Regeringens bedömning: Sprängämnesinspektionen bör läggas ned
den 30 september 2001 och verksamheten bör föras över till Statens
räddningsverk den 1 oktober 2001,
Statskontorets förslag: Statskontoret föreslår i rapporten Utlokalisering
av Sprängämnesinspektionen - Sammanslagning med Räddningsverket?
(Statskontoret 2000:42) en sammanslagning av Sprängämnesinspek-
tionen med Statens räddningsverk och en framtida samlokalisering i
Karlstad. Den verksamhet som Sprängämnesinspektionen bedriver bör
enligt Statskontoret inte placeras i Karlskoga då man funnit att mycket
lite talar för det. Räddningsverket föreslås i stället få i uppdrag att
upprätta en arbetsplats för i huvudsak annan verksamhet i Karlskoga. En
sammanfattning av rapporten finns i bilaga 1.
Remissyttrandena: Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Försvars-
makten understryker vikten av att bibehålla den specialistkompetens som
finns vid Sprängämnesinspektionen.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) anser att Prop. 2000/01:77
största synergieffekten skulle uppnås om Sprängämnesinspektionen slogs
samman med Arbetarskyddsstyrelsen. Vidare understryker SWEDAC att
om en utlokalisering skall kunna ske måste detta kombineras med att
övergångsvis ha kvar ett filialkontor i Stockholm med Sprängämnes-
inspektionens nuvarande personal för att inte myndighetsfunktionen skall
försvagas.
Statens räddningsverk anser sig kunna genomföra utredarens förslag
utan att kompetensförluster, friktion mellan myndigheternas olika
kulturer m.m. gör att säkerheten på det område som Sprängämnes-
inspektionen hittills ansvarat för äventyras. Räddningsverket har länge
ansett att Sprängämnesinspektionens verksamhet borde samordnas med
Räddningsverkets då det skulle leda till en totalt sett tydligare och
effektivare myndighetsstruktur till gagn för hela säkerhetsarbetet och
med minskat dubbelarbete. Räddningsverket menar att all verksamhet vid
Sprängämnesinspektionen har mer eller mindre samband med
Räddningsverkets verksamhet.
Sprängämnesinspektionen är negativ till förslagen. Av yttrandet
framgår att Sprängämnesinspektionen anser att Statskontorets utredning
har många brister och svagheter. Dessutom ligger förslaget enligt
Sprängämnesinspektionen inte inom de förutsättningar som utrednings-
direktiven ger. Statskontoret har med sin utredning inte kunnat styrka att
man skulle uppnå några för det statliga säkerhetsarbetet avseende
brandfarliga och explosiva varor påtagliga fördelar med sitt förslag.
Sprängämnesinspektionen avvisar denna del av utredningsförslaget och
detta kan därför inte ligga till grund för några som helst förslag om
förändringar av inspektionens verksamhet eller organisation.
Sprängämnesinspektionen avstyrker såväl omlokalisering som
sammanslagning med Räddningsverket
Om statsmakterna önskar slå samman inspektionens verksamhet med
annan statlig verksamhet som också arbetar med att förebygga olyckor,
påpekar Sprängämnesinspektionen slutligen att det finns andra och för
det statliga säkerhetsarbetet bättre lösningar än Statskontorets förslag.
För att kunna klarlägga vilken lösning som i en sådan situation kan vara
den för säkerhetsarbetet bästa behövs en förutsättningslös utredning i
vilken berörda intressenter ges möjlighet att delta.
Riksrevisionsverket pekar på brister i utredningen vad gäller
konsekvenser på kort och på lång sikt. Riksrevisionsverket saknar
beräkningar av ekonomiska konsekvenser och bedömning av besparings-
potential. Vidare anses det inte klart framgå vad problematiken med två
separata myndigheter egentligen består av. Riksrevisionsverket tar inte
ställning till frågorna om utlokalisering och sammanslagning.
Länsstyrelserna i Örebro och Värmlands län är positiva till
utlokalisering och sammanslagning och menar bl.a. att länsstyrelserna
borde kunna få en utökad roll på sikt vad gäller tillsyn över kommuner-
nas verksamhet även vad gäller lagen om brandfarliga och explosiva
varor (jämför länsstyrelsernas tillsynsroll enligt räddningstjänstlagen).
Länsstyrelsen anses vara bäst lämpad att sköta den samordnade tillsynen
på regional nivå inom området skydd mot olyckor. Risken med förlust av
kompetenser anses vara av övergående art och bör vägas mot de
regionalpolitiska aspekterna.
Arbetarskyddsstyrelsen är kritisk till förslagen, saknar tillräcklig Prop. 2000/01:77
utredning av de säkerhetsmässiga aspekterna och pekar på stora skill-
nader mellan Räddningsverkets och Sprängämnesinspektionens arbets-
sätt. En sammanslagning av Sprängämnesinspektionen med
Arbetarskyddsstyrelsen vore enligt Arbetarskyddsstyrelsen bättre med
hänsyn till dessa båda myndigheters liknande arbetsformer. Om
Sprängämnesinspektionen skall upphöra som egen myndighet bör en ny
utredning tillsättas med uppdrag att förutsättningslöst undersöka lämpli-
gaste fördelning av Sprängämnesinspektionens nuvarande arbets-
uppgifter på andra myndigheter.
Boverket pekar på dels de initiala svårigheter, dels de positiva effekter
som förekom då myndigheten utlokaliserades till Karlskrona. Boverket
konstaterar att man i dag har en väl fungerande organisation med hög
kompetens på den nya orten. Vidare konstaterar Boverket, vad gäller
frågan om sammanslagning av Sprängämnesinspektionen och Statens
räddningsverk, att det ligger nära till hands att verksamheterna
samordnas. Samordningen kan skapa administrativa fördelar och
effektivt resursutnyttjande. Många avnämare skulle se det som naturligt
att en sådan sammanslagning kommer till stånd med lokalisering till
Karlstad.
Naturvårdsverket är positivt till en sammanslagning.
Karlstads och Karlskoga kommuner samt Karlstad universitet är
positiva till förslagen. Universitetet anför att en sammanslagning ger
stabilitet, kompetensfördelar och minskar sårbarheten hos den lilla
myndigheten.
Flera fackliga organisationer är kritiska till såväl utlokalisering som
sammanslagning. Industrifacket framför att samordningsvinster lättare
kan uppnås genom att slå samman Sprängämnesinspektionen med
Arbetarskyddsstyrelsen då man slipper bekymret med omlokalisering.
Kemikontoret, Svenska Petroleuminstitutet, Svenska Gasföreningen
och några företag i branschen är kritiska till förslagen och befarar att
sammanslagningen kan medföra en kompetensförlust som skulle kunna
leda till ett ökat antal olyckor.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Behov av samordning
Sedan en följd av år har statsmakterna eftersträvat en ökad integration
mellan olycks- och skadeförebyggande åtgärder samt räddningstjänst.
Mot denna bakgrund bör ambitionen vara att så långt möjligt samordna
verksamheter och därvid förbättra återföringen av erfarenheter mellan
olycksförebyggande och skadeavhjälpande åtgärder. En helhetssyn bör
råda där den övergripande målsättningen är att minska antalet olyckor.
I budgetpropositionen för 2001 tar regeringen ett samlat grepp inom
området skydd mot olyckor genom att under Försvarsdepartementet
skapa ett nytt politikområde (Skydd mot olyckor) som omfattar verksam-
heter som bedrivs av myndigheterna under det sjätte utgiftsområdet, bl.a.
Statens räddningsverk och Sprängämnesinspektionen. Politikområdet
11
omfattar förebyggande, konsekvensbegränsande och skadeavhjälpande
åtgärder avseende olyckor.
Tillsyn med avseende på åtgärder för att hindra eller begränsa skador
till följd av brand bedrivs såväl enligt räddningstjänstlagen (1986:1102)
som enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.
Tillsynen enligt räddningstjänstlagcn, vilken framför allt sker i form av
brandsyn, och tillsynen enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor,
utövas lokalt av en och samma myndighet, nämligen den eller de
kommunala nämnder som svarar för räddningstjänsten. Ofta sker
förrättning enligt båda lagstiftningarna vid samma tillfälle. I fråga om
den centrala tillsynen är dock ansvaret uppdelat mellan Statens
räddningsverk och Sprängämnesinspektionen på så sätt att
Räddningsverket svarar för tillsynen enligt räddningstjänstlagen och
Sprängämnesinspektionen för tillsynen enligt lagen om brandfarliga och
explosiva varor.
Statens räddningsverk är ansvarig myndighet for landtransporter av
farligt gods och samordnar dessutom övriga transportmyndigheters (luft-
och sjötransporter) arbete inom området. Brandfarliga och explosiva
varor utgör en mycket stor del av alla transporter med farligt gods.
Sprängämnesinspektionen är tillsynsmyndighet för sådana varugrupper.
Sprängämnesinspektionen biträder Statens räddningsverk i det
internationella arbetet vad gäller klassificeringsfrågor.
Räddningsverket är central tillsynsmyndighet och föreskrivande
myndighet enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagstiftningen).
En viktig del av de farliga ämnen som Seveso-II direktivet5 reglerar
utgörs av de varugrupper som Sprängämnesinspektionen har tillsyns-
ansvar över enligt reglerna om brandfarliga och explosiva varor.
Som framgått överlappar Sprängämnesinspektionens och Räddnings-
verkets verksamheter varandra på ett viktigt område som är
lagstiffningsmässigt och administrativt komplicerat. En integrering av
myndigheterna skapar förutsättningar för förenkling och samordning. En
integrering skulle också tillföra Räddningsverket en viktig kompetens i
rollen som samordnande myndighet för transport av farligt gods och
medföra en rationalisering av verksamheten. Vidare skulle förutsätt-
ningar skapas för en samordnad föreskriftsgivning, tillsyn, vägledning
och informationsverksamhet gentemot kommuner, industri och
allmänhet. Tillsynsorganisationen kan utvecklas och förutsättningar
skapas för en samordnad tillbuds- och olycksstatistik.
Regeringen anser av dessa skäl att Sprängämnesinspektionens
verksamhet bör inordnas i Räddningsverkets övriga verksamhet då det
leder till en totalt sett tydligare och effektivare myndighetsstruktur till
gagn för hela säkerhetsarbetet och till att dubbelarbete undviks.
Organisationsändringen medför att en förvaltningsmyndighet får det
centrala ansvaret för den kommunala räddningstjänstens verksamhets-
område. Den innebär dessutom att Räddningsverket ges bättre
förutsättningar att verka längs hela skalan av olycks- och
skadeförebyggande åtgärder samt räddningstjänst. Organisations-
5 Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.
Prop. 2000/01:77
12
ändringen ligger också i linje med statsmakternas ambition att Statens
räddningsverk och den kommunala räddningstjänsten far en stärkt
förebyggande roll. Med en myndighet förbättras förutsättningen för
framtida arbete med att modernisera och förenkla lagstiftningen inom
hela politikområdet Skydd mot olyckor.
Några av remissinstanserna anser att det finns större
samordningsfördelar med att lägga samman Sprängämnesinspektionen
med Arbetsmiljöverket. Det finns ett flertal delområden inom dessa
myndigheters verksamhet som sammanfaller, vilket Statskontoret också
redovisar i sin rapport. Arbetsmiljöverkets tillsynsverksamhet tar sikte på
samtliga förhållanden av betydelse för hälsa och säkerhet i arbetet, vilket
även inbegriper hanteringen av brandfarliga och explosiva varor i
arbetslivet. De båda myndigheternas verksamhet är såvitt gäller
arbetsmetoder m.m. likartade.
Sprängämnesinspektionens och Räddningsverkets verksamheter avser
skydd av allmänhet, egendom och yttre miljö utan de begränsningar till
hälsa och säkerhet i arbetslivet som arbetsmiljölagstiftningen har.
Regeringen anser att de skäl som talar för en sammanslagning av
Sprängämnesinspektionens arbetsuppgifter med Räddningsverkets väger
tyngre.
Regeringen anser att det är angeläget att det utvecklas ett effektivt
samarbete mellan Statens räddningsverk och Arbetsmiljöverket, som
bygger vidare på det hittillsvarande väl fungerande samarbetet mellan
Sprängämnesinspektionen och Arbetsmiljöverket. Därvid är det av
särskild vikt att det olycksförebyggande arbetet utvecklas.
Lokalisering av Sprängämnesinspektionens verksamhet
Flera remissinstanser har befarat att en utlokalisering av
Sprängämnesinspektionens verksamhet från Stockholm skulle leda till
förluster av kompetensen till men för verksamheten. Regeringen tar fasta
på detta och anser att det är av största vikt att genomföra
organisationsändringen på ett sådant sätt att den inte äventyrar säkerheten
på det område som Sprängämnesinspektionen hittills ansvarat för. En
fortsatt lokalisering till Stockholm av den verksamhet som
Sprängämnesinspektionen har bedrivit bör därför gälla tills vidare.
Regeringen avser utse en särskild utredare med uppgiften att förbereda
och genomföra organisationsändringen.
Regeringen avser att uppdra åt Räddningsverket att redovisa hur det
fortsatta arbetet med att integrera de båda myndigheternas verksamhet
och nuvarande organisation kan ske utan att det medför
kompetensförluster av betydelse för säkerheten och även redovisa hur
personalens intressen i möjligaste mån kan tillgodoses.
I regeringens uppdrag till Statskontoret ingick som förutsättning bl.a.
att Sprängämnesinspektionen skulle omlokaliseras till Karlskoga.
Statskontoret kommer i sin utredning fram till att i huvudsak annan
verksamhet i Räddningsverket bör lokaliseras till Karlskoga.
Regeringen kommer att uppdra åt Statens räddningsverk att närmare
utreda förutsättningen för att kunna genomföra Statskontorets förslag vad
gäller att lokalisera verksamhet i Karlskoga. Det är därvid även viktigt att
Prop. 2000/01:77
13
Räddningsverket samråder med andra myndigheter, organisationer m.m. Prop. 2000/01:77
som berörs av förslaget.
Lagförslaget i övrigt
Enligt lagens 13 § prövas frågor om tillstånd beträffande brandfarliga
varor som rör annan än Försvarsmakten eller Försvarets materielverk av
den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och
byggnadsväsendet. Vidare sägs att frågor om tillstånd i övrigt prövas av
Sprängämnesinspektionen (framdeles Statens räddningsverk) enligt vad
regeringen föreskriver. Regeringen anser att bemyndigandet för
regeringen att meddela föreskrifter om tillståndsprövning bör utvidgas så
att det även omfattar prövning av tillstånd till aktuell hantering inom
Fortifikationsverket.
Sprängämnesinspektionens verksamhet är till största delen finansierad
genom anslag och till en mindre del via avgifter. Av budgetpropositionen
för 2001, utgiftsområde 6 Totalförsvar framgår att anslag 7:5
Brandfarliga och explosiva varor6 finansierar verksamhet som avser
förebyggande åtgärder inom området. Sådana avgiftsintäkter som härrör
från uppdrag och serviceverksamhet disponeras av myndigheten medan
avgifter som tas ut med stöd av lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor redovisas mot inkomsttitel 2552 Övriga offentligrättsliga
avgifter.
Avsikten är att finansieringen av Sprängämnesinspektionens
verksamhet genom anslag och avgifter skall finnas kvar för motsvarande
verksamhet i Statens räddningsverk.
Regeringens förslag innebär inga ökade ambitioner verksamhets-
mässigt jämfört med myndigheternas tidigare verksamhet. Förslaget
medför möjlighet till en långsiktig effektivisering av de verksamheter
som de båda myndigheterna hittills har bedrivit. De rationaliserings-
effekter som organisationsändringen medför har av Statskontoret
beräknats till några enstaka tjänster.
De eventuella merkostnader som arbetet med att genomföra
organisationsändringen medför ryms inom befintliga ekonomiska ramar.
Överföringen av Sprängämnesinspektionen till Statens räddningsverk
avses bli genomförd den 1 oktober 2001, samtidigt som de föreslagna
lagändringarna träder i kraft.
Regeringen avser att föreskriva att Statens räddningsverk fr.o.m. den
1 oktober 2001 disponerar anslaget 7:5 Brandfarliga och explosiva varor.
6 Se avsnitt 3 om ändring av anslagets benämning.
14
Regeringen överväger att föreslå riksdagen att omlokalisera
Sprängämnesinspektionen till Karlskoga. I samband därmed vill man
pröva frågan om en sammanslagning med Statens räddningsverk.
Statskontoret har fatt i uppdrag att utreda hur en sådan sammanslagning
skulle kunna genomföras samt konsekvenserna av den. Förslaget
innehåller sålunda två aspekter; omlokalisering och sammanslagning.
Även om uppdraget inte explicit efterlyser Statskontorets synpunkter på
förslaget om utflyttning så belyser Statskontoret det ändå eftersom så
många av de intervjuade instanserna ser detta som en huvudfråga.
Statskontoret har uppfattat att regeringens tanke med omlokaliseringen
dels är att utnyttja och stärka den kompetens inom sprängämnesområdet
som traditionellt finns i Karlskoga, dels att utveckla arbetsmarknaden där
inför framtiden. Idén stöds av företag i Karlskoga som på olika sätt är
kopplade till sprängämnesindustrin. Nu är det emellertid så att endast en
mindre del av Sprängämnesinspektionens verksamhet (motsvarande en
dryg heltidstjänst) gäller den sprängämnesindustri som har ett centrum i
Karlskoga och i övrigt är lokaliserad till östra Värmland och Närke.
Sprängämnesinspektionens namn är med andra ord inte särskilt relevant
eftersom dess näringslivskontakter i övrigt framförallt gäller industri och
annan verksamhet inom t.ex. gas- och oljebranschen som är lokaliserad
till södra och västra Sverige. För övrigt är Stockholm viktigt för Spräng-
ämnesinspektionen med tanke på att så gott som alla de myndigheter man
samarbetar med finns där. Detsamma gäller näringslivets bransch-
föreningar. Inspektionen har en intensiv reseverksamhet och en stor del
av arbetet förutsätter personliga kontakter med organisationer och
myndigheter i Stockholm.
Utlokalisering kostar
Varje utlokalisering från Stockholm medför engångskostnader för
omställningen, högre kostnader i tid och pengar för resor och större
tidsåtgång för sammanträden i Stockholm eller på andra orter, för vilka
Stockholm är ett kommunikationsnav. Detta är generella effekter som
gäller för alla utflyttningar. Effekterna blir särskilt starka för Spräng-
ämnesinspektionen eftersom de flesta anställda, inte bara ledningen,
måste resa mycket och har många stockholmskontakter.
Kommunikationsmässigt är Karlskoga inte en särskilt gynnsam
lokalisering för en reseintensiv verksamhet.
Vad de flesta intervjuade emellertid trycker på är risken för kompetens-
bortfall under en längre tid om Sprängämnesinspektionen skulle flyttas.
Enligt inspektionens ledning och fackliga organisationer kommer
knappast någon anställd att följa med till Karlskoga. Då
ärendehanteringen vid Sprängämnesinspektionen måste hållas i gång
utan avbrott blir det förmodligen nödvändigt att vid en utlokalisering
hålla kvar en distansarbetsplats i Stockholm under en övergångstid. Man
fruktar också att det långsiktigt skulle bli svårare att nyrekrytera till
Karlskoga. Sprängämnesinspektionens personal har en mycket uttalad
Prop. 2000/01:77
Bilaga 1
15
spetskompetens på de tekniska specialområdena. Till det kommer krav
på kunnighet i myndighetsutövande - några andra centrala statliga
myndigheter finns inte i Karlskoga - och social kompetens i kontakt-
verksamheten. A andra sidan är Karlskoga en ingenjörstät kommun med
dubbelt så många civilingenjörer i förhållande till befolkningen som
landet i övrigt.
Det som kan tala för en utflyttning är detsamma som gäller för andra
myndigheter. Många utlokaliserade verk visar på effektivitetsvinster i det
dagliga arbetet på den mindre orten. För personalen är också kortare
arbetsresor och betydligt lägre boendekostnader påtagliga fördelar. För
omlokalisering av statliga myndigheter från Stockholm finns dock
framför allt andra skäl än den specifika myndighetens intressen. Det är
regionalpolitiska motiv som risken för överhettning i storstaden och
sviktande arbetsmarknader på andra håll i landet.
Sprängämnesinspektionen väger genom sin litenhet inte särskilt tungt i
den lokaliseringspolitiska vågskålen. Däremot är nackdelarna för
verksamheten betydande vid en utlokalisering.
Sammanslagning?
När det gäller sammanslagning har flera utredningar under årens lopp
föreslagit en sådan - med Statens räddningsverk eller med andra
myndigheter. Skäl för en sammanslagning av Sprängämnesinspektionen
med en större myndighet skulle kunna vara synergieffekter med tanke på
gemensamma uppdrag, rationaliseringsvinster på den administrativa
sidan och minskad sårbarhet för den lilla myndigheten.
Flera lagar reglerar och flera myndigheter sysslar med skade- och olycks-
förebyggande verksamhet. Varje uppdelning av ansvarsområdena leder
obönhörligen till gråzoner, risk för dubbelarbete och behov av samarbete
över gränserna. Detta kan illustreras just med att Sprängämnesinspek-
tionen haft flera olika tillhörigheter och ofta varit föremål för förslag om
ny organisationsform. I det aktuella fallet är det ingen av de intervjuade
som anser att det i verksamheten råder oklarhet om
myndighetsutövningen. Inte heller upplever man att dubbelarbete
förekommer i någon större omfattning.
Några intressenter påpekar att Sprängämnesinspektionen verksamhets-
mässigt har större samhörighet med Arbetarskyddsstyrelsen.
Den granskning Statskontoret gjort av myndigheternas ansvarsområden
visar att beröringspunkter finns och Räddningsverket anser för sin del att
betydande vinster skulle göras vid en sammanslagning.
Mot sammanslagning talar de utomordentligt goda vitsord Sprängäm-
nesinspektionen får från framförallt näringslivets organisationer.
Sprängämnesinspektionen uppges vara effektiv och serviceinriktad,
obyråkratisk, lättillgänglig och mycket kompetent. Myndighetens goda
resultat uppnås just genom att den är liten, anser man.
Prop. 2000/01:77
Bilaga 1
16
Ett annat skäl som framförs av Sprängämnesinspektionen är de två
myndigheternas olika kulturer och den misstänksamhet som finns från
inspektionens sida på grund av Räddningsverkets sedan länge visade
intresse för en sammanslagning.
Otvetydigt är dock Sprängämnesinspektionen en mycket liten myndighet
och som sådan sårbar. En sammanslagning skulle ge bättre möjligheter
till back-up för såväl den inspekterande som den regelskrivande
personalen. Man skulle också få tillgång till resurser för utveckling.
Därutöver finns vissa rationaliseringsmöjligheter på framför allt den
administrativa sidan men också i internationella och nationella
samarbetsgrupper. Kommunförbundet framhåller också det positiva i en
minskning av myndighetskontaktema för kommunerna.
För att verksamhetsmässiga vinster skulle nås med en sammanslagning
borde Sprängämnesinspektionens personal för tillsyn, rådgivning,
regelskrivning, information mm integreras med Räddningsverkets
personal för motsvarande uppgifter. Det kräver att man finns geografiskt
samlade. För att rationaliseringsvinster skulle kunna göras borde den
större myndighetens resurser för personaladministration och ekonomi
utan extra tillskott kunna betjäna även den mindre myndigheten. Detta
underlättas om de två myndigheterna finns under samma tak.
Resonemanget är generellt och gäller oberoende av om Sprängämnes-
inspektionen skulle läggas samman med Statens räddningsverk,
Arbetarskyddsstyrelsen eller annan/andra myndigheter.
Statskontoret har alltså funnit att mycket litet talar för en lokalisering av
nuvarande Sprängämnesinspektionen till Karlskoga. Mot talar risken för
kompetenstapp, dyrare och längre resor och större avstånd till
samarbetspartners. Detsamma gäller om verksamheten skulle integreras i
Statens räddningsverk. För en sammanslagning av båda myndigheterna i
Karlstad finns dock vissa skäl, även om en sådan inledningsvis skulle
leda till betydande kulturkrockar.
Utvecklingscentrum Karlskoga
För att svara upp mot regeringens önskan att stärka arbetsmarknaden i
Karlskoga, har det varit vår ambition att hitta någon annan verksamhet än
Sprängämnesinspektionens som har anknytning till Karlskoga, kan dra
nytta av ortens specifika kvalifikationer och som har en
framtidsinriktning.
Statskontoret har funnit ett uppslag i Örebro universitets UGV-projekt
(Unmanned Ground Vehicle) med forskning m.m. om obemannade
farkoster i riskabla miljöer. Räddningsverket har ett stort intresse av
projektet och är till viss del redan inblandat. Förslaget är att en samord-
nings- och informationsfunktion för detta projekt finansieras med statliga
medel och förläggs till Karlskoga. Detta har framförts som ett önskemål
från såväl den engagerade industrin i Bofors som universitetet.
Prop. 2000/01:77
Bilaga 1
Statskontoret har funnit ytterligare ett projekt som är i ett startskede och
som skulle kunna stödjas av staten och kunna bli av betydelse för
17
Karlskoga. Det gäller Kompetenscentrum för Energetiska Material i
Karlskoga, som planeras av ett antal företag och myndigheter, som t.ex.
skall ta fram civila alternativ till försvarsindustrin. Centrat skulle verka
för samverkan mellan företag, myndigheter, organisationer och
universitet. Det skulle arbeta med utbildning, konferenser, forskning och
informationsspridning inom området energetiska material. Statskontoret
föreslår att en tjänst för vardera av de två projekten och hyra för
gemensamma lokaler får statligt stöd.
Sprängämnesinspektionen har ca 20 anställda. Statskontoret utgår från att
regeringen genom förslaget i detta uppdrag vill lokalisera verksamhet av
den storleksordningen till Karlskoga. De två projekten kan växa i
framtiden men uppfyller alltså inte inledningsvis regeringens ambition.
Statskontoret föreslår därför att Statens räddningsverk ges i uppdrag att
samlokaliserat med projekten upprätta en arbetsplats i Karlskoga för dels
arbetsuppgifter som är lämpliga att flytta från Karlstad eller annan ort,
dels för en distansarbetsplats för anställda inom Räddningsverket som
bor i Karlskoga eller har närmare dit än till Karlstad.
Statens räddningsverk ställer sig positivt till en sammanslagning med
Sprängämnesinspektionen i Karlstad och till inrättandet av en ny
arbetsplats i Karlskoga:
”.. sammanslagningen bör ..kunna användas som katalysator för att i Karlskoga,
med beaktande av den särskilda kompetens som finns i regionen, bygga upp en
offensiv och framtidsinriktad utvecklingsmiljö inom området skydd mot olyckor.
En samordnad statistikhantering, uppföljning, utredning och analys av olyckor
och tillbud är en central uppgift i allt säkerhetsarbete, såväl för verksamhetsutövare
som myndigheter. Räddningsverket och Sprängämnesinspektionen har hittills var
för sig bedrivit sådan verksamhet. Här finns en stor potential att tillsammans med
andra myndigheter och berörda delar av näringslivet och med expertstöd från
närbelägna SCB i Örebro skapa en samlad funktion inom det aktuella området. F.n
sådan satsning stämmer väl överens med regeringens uttalade ambition att utveckla
resultatstyrningen inom politikområdet skydd mot olyckor.
Vidare bör den sammanslagna myndigheten kunna förlägga huvuddelen av sin
utvecklingskapacitet avseende säkerhet i samband med tillverkning, hantering och
transport av farliga varor, liksom utveckling kopplad till räddningsinsatser i sam-
band med explosiva varor, till Karlskoga. Räddningsverket har funnit ett antal
intressanta projektförslag och aktiviteter med anknytning till den nya myndighetens
verksamhetsområden och som myndigheten bör kunna stödja genom inrättande av
tjänster. Det gäller bland annat det planerade Kompetenscentrat för Energetiska
Material i Karlskoga, Örebro universitets UGV-projekt samt verksamhet med
samband till humanitär minröjning.
Räddningsverket bör således ges i uppdrag att i samarbete med berörda bransch-
organisationer samt näringsliv och myndigheter i regionen vidare utveckla
ovanstående områden så att verksamhet i storleksordningen 15-20 tjänster kan
etableras i Karlskoga. Genom att tonvikten i satsningen läggs på sådan verksamhet
som har en naturlig koppling till Karlskogas särskilda kunskapsprofil och
genomförs i form av samverkansprojekt, finner Räddningsverket det troligt att den
även på kort sikt kommer att generera ytterligare arbetstillfällen.
Prop. 2000/01:77
Bilaga 1
18
Räddningsverket bedömer att satsningen kan påbörjas redan under 2001 och
därvid inledningsvis genomföras inom ramen för myndigheternas befintliga
budgetar. Räddningsverket bör ges uppdrag att i budgetunderlaget för år 2002
redovisa en plan för den fortsatta uppbyggnaden vad avser detaljerad inriktning,
samverkanspartners och förslag till finansiering.”
En sammanfattning av Statskontorets resonemang så här långt lyder:
En utlokalisering av Sprängämnesinspektionen gynnar inte verksamheten
men det kan finnas andra skäl. Är en utlokalisering av Sprängämnesins-
pektionen från Stockholm det primära bör den ske till Karlstad, där
synergieffekter kan nås genom en sammanslagning med Statens
räddningsverk.
Är utvecklingen av arbetsmarknaden i Karlskoga det primära är ett
utvecklingscentrum Karlskoga, av den art som skissats, en bättre lösning
än att förlägga Sprängämnesinspektionen till Karlskoga.
För att skapa ett Utvecklingscentrum är varken utlokalisering av Spräng-
ämnesinspektionen eller sammanslagning med Räddningsverket en
absolut förutsättning. Statskontoret har också pekat på att inspektionen i
nuvarande form och på nuvarande plats är välfungerande och att bety-
dande sammanläggningsproblem av psykologisk natur måste tas med i
bilden. Återstår så frågan om det ändå finns skäl för en sammanslagning.
En sammanslagning ger vissa rationaliseringsvinster som kan hjälpa till
att långsiktigt finansiera den nya arbetsplatsen i Karlskoga. På kort sikt
äts de dock i stor utsträckning upp av de samlade kostnaderna för
utlokaliseringen. Vid en sammanslagning kan man också räkna med att
Räddningsverkets engagemang i Utvecklingscentrum Karlskoga blir
större. Man far en ny arbetsuppgift men får samtidigt ett tillägg av ny
kompetens som man eftersträvar.
Allting sammantaget stannar Statskontoret vid att föreslå en
sammanläggning av Sprängämnesinspektionen med Statens
räddningsverk i Karlstad och utflyttning av vissa funktioner från
Räddningsverket i Karlstad för att tillsammans med några andra
utvecklingsprojekt skapa ett utvecklingscentrum i Karlskoga.
Kostnader och besparingar
Det är inte möjligt att göra en precis kalkyl över kostnader och vinster
med en utlokalisering, med en sammanslagning av två myndigheter och
med förslaget i övrigt. Övergripande kan noteras:
Statskontoret räknar med att fem tjänster kan rationaliseras bort genom
att Räddningsverket med befintliga resurser kan klara ekonomi- och
personaladministration även för Sprängämnesinspektionens personal. En
del andra rationaliseringsvinster bör också kunna göras. Lokaler är
billigare i Karlstad/Karlskoga än i Stockholm.
Prop. 2000/01:77
Bilaga 1
Reskostnaderna bör dock bli högre från Karlstad/Karlskoga jämfört med
Stockholm och övergångskostnader är oundvikliga vid en utlokalisering.
19
Det gäller effektivitetsförluster pga. flyttningen, men också direkta flytt-
kostnader.
För att inte förlora specialkompetens blir det förmodligen också
nödvändigt att under en tid möjliggöra för viss personal att fortsätta ha
Stockholm som bostadsort oberoende av om Sprängämnesinspektionen
flyttas separat eller slås samman med Räddningsverket. Om en sådan
situation uppstår behöver Sprängämnesinspektionen eller Statens
räddningsverk extra budgetmedel för att finansiera en arbetsplats i
Stockholm.
Långsiktigt bedöms inte rekryteringsmöjligheterna bli sämre i Karlstad/
Karlskoga än i Stockholm. För anställda kan privatekonomiska skäl, som
klart lägre boendekostnader och kortare arbetsresor göra
Karlskoga/Karlstad till en attraktiv arbetsmiljö.
Sammanfattningsvis bedömer Statskontoret att Räddningsverket inom sin
egen och Sprängämnesinspektionens befintliga budget kan klara
upprättandet av den nya arbetsplatsen i Karlskoga.
Om Sprängämnesinspektionen inte förs till Statens räddningsverk
behöver Räddningsverket allt annat lika ett tillskott av budgetmedel för
att klara kostnaden för de två kanslifunktionerna i de nya projekten.
Därutöver kan Räddningsverket behöva ytterligare medel under en
kortare tid för att upprätta den nya arbetsplatsen i Karlskoga för befintlig
Räddningsverksverksamhet. Det gäller investeringar i utrustning men
också kostnader för ev. dubbla hyror under en övergångsperiod.
Om Sprängämnesinspektionen förs till Karlskoga som egen myndighet
uppstår omlokaliseringskostnader för själva flyttningen och för en
eventuell arbetsplats under en övergångstid i Stockholm. Dessa kostnader
är desamma vid en sammanslagning med Räddningsverket.
Prop. 2000/01:77
Bilaga 1
20
Prop. 2000/01:77
Bilaga 2
Remissvar har inkommit från följande remissinstanser:
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Styrelsen for ackreditering och
teknisk kontroll, Standardiseringen i Sverige, Försvarsmakten, Statens
räddningsverk, Sprängämnesinspektionen, Riksrevisionsverket,
Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Örebro
universitet, Karlstad universitet, Naturvårdsverket, Boverket, Vägverket,
Arbetarskyddsstyrelsen, Elsäkerhetsverket, Karlstad kommun, Karlskoga
kommun, Umeå kommun, Sveriges Industriförbund, Svenska Petroleum
Institutet, Svenska Brandförsvarsföreningen, Facket för Service och
Kommunikation, Industrifacket, Kemikontoret, Kompetenscentrum för
Energetiska Material, Nammo Liab AB, Nexplo Bofors AB, Preem
Petroleum AB, Saab Bofors Dynamics AB, Saab Bofors Test Center AB,
SACO:s Tjänstemannaförbund, SACO-föreningen vid
Sprängämnesinspektionen, Statstjänstemannaförbundet, ST-föreningen
vid Sprängämnesinspektionen, ST-föreningen vid Statens räddningsverk,
Svenska gasföreningen och Svenska Industritjänstemannaförbundet.
Följande har inte inkommit med svar:
Svenska Elektriska kommissionen och Sveriges Fyrverkeribransch-
Förbund.
Följande har avstått att lämna synpunkter:
Kommerskollegium, Kemikalieinspektionen, Statens haverikommission,
Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, Göteborgs kommun och
Svenska Kommunförbundet.
Därutöver har följande inkommit med svar:
LO, Dyno Nobel Sweden AB, Göteborg Energi AB, Malmö Brandkår,
Kimit AB, Sydgas AB, Owe Fredholm och John Persson.
21
F örsvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden
Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm
Föredragande: statsrådet von Sydow
Prop. 2000/01:77
Regeringen beslutar proposition 2000/01:77 Integrering av verksamheter
inom politikområdet Skydd mot olyckor.
22
Prop. 2000/01:77
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lagen (1988:868) om |
13 § |
23
Eländers Gotab 61177, Stockholm 2001