Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 januari 2001
Prop.
2000/01:74
Göran Persson
Mona Sahlin
(Näringsdepartementet)
I propositionen föreslås vissa ändringar i telelagen i syfte att främja
användandet av nummerportabilitet och införandet av effektiva metoder
för dirigering av telemeddelanden. Därmed främjas konkurrensen på
telemarknaden.
Med nummerportabilitet avses att en abonnent behåller sitt telefon-
nummer när denne byter teleoperatör. Vid sådant byte kan för den som
överlämnat numret ökade trafikkostnader uppkomma vid telemeddelan-
den till det överlämnade numret. Enligt nuvarande regler skall den
operatör som övertagit abonnenten och telefonnumret ersätta dessa ökade
trafikkostnader. I propositionen föreslås ändrade regler på så sätt att
endast hälften av de ökade kostnaderna ersätts och att det är den operatör
som den anropande abonnenten valt för att förmedla ett telemeddelande
som skall stå för denna hälft av de ökade trafikkostnaderna.
De ändrade ersättningsreglerna syftar till att utgöra incitament för tele-
operatörerna att välja mer effektiva metoder för att dirigera tele-
meddelanden. Detta förutsätter dock tillgång till nödvändiga uppgifter
om överlämnade telefonnummer. Dessa kan tillhandahållas av en central
referensdatabas. Propositionen innehåller även förslag till hur en sådan
bör regleras.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 74
Prop. 2000/01:74
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)............................4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................6
4 Bakgrund...........................................................................................6
4.1 Inledning.............................................................................6
4.2 T ekniska grunder................................................................7
4.2.1 Styrning av telemeddelanden till överlämnade
telefonnummer..................................................7
4.2.2 Central referensdatabas.....................................8
4.3 Nuvarande reglering...........................................................9
4.3.1 Ersättningsfrågor..............................................9
4.3.2 Skyldighet att underrätta annan om
överlämnande..................................................10
4.3.3 Tillsyn och tvistlösning..................................10
4.3.4 Behandling av personuppgifter.......................11
4.4 Internationell utveckling...................................................11
4.5 Utvecklingen i Sverige.....................................................12
4.5.1 Teleoperatörernas arbete med att etablera en
central referensdatabas...................................13
5 Ändringar i telelagen.......................................................................13
5.1 Fördelning av kostnader och ersättning mellan
teleoperatörer....................................................................13
5.2 Referensdata och relerensdatabasoperatör.......................18
5.3 Vidarekoppling och hänvisning till nya telefonnummer.. 21
6 Kostnader, ikraftträdande och konsekvenser för småföretag..........22
7 Författningskommentar...................................................................23
Bilaga 1 Promemorians lagförslag............................................27
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över.......
Promemorians förslag...............................................30
Bilaga 3 Lagrådsremisscns lagförslag........................................31
Bilaga 4 Lagrådets yttrande....................................................33
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 januari 2001......35
Rättsdatablad.....................................................................36
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i telelagen (1993:597).
Prop. 2000/01:74
Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 74
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)*
dels att 27 § skall upphöra att gälla,
dels att 39, 41 och 42 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 39 a §, av följande
lydelse.
Prop. 2000/01:74
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den som tillhandahåller tele-
tjänst enligt 5 § 1 eller 3 eller
digital mobiltelefonitjänst skall se
till att telenätet medger att en
abonnent kan behålla sitt tclefon-
Den som tillhandahåller tele-
tjänst enligt 5 § 1 eller 3, digital
mobiltelefonitjänst eller mobil
teletjänst som består i överföring
av text skall se till att telenätet
nummer vid byte av teleoperatör. medger att en abonnent kan be-
hålla sitt telefonnummer vid byte
av teleoperatör.
Om abonnenten begär det skall telefonnummer som används för sådan
tjänst överlämnas till en annan teleoperatör för att denne skall tillhanda-
hålla tjänsten. Telefonnummer som används för tjänst som avses i 5 § 1
behöver överlämnas endast för tillhandahållande inom samma rikt-
nummerområde.
Den som överlämnar ett tele-
fonnummer skall genast under-
rätta tillsynsmyndigheten eller
annan som tillsynsmyndigheten
bestämmer om överlämnandet.
39 a §
Den som överlämnar ett tele-
fonnummer enligt 39 § skall till
den som tillsynsmyndigheten
bestämmer genast lämna de
uppgifter som är nödvändiga för
dirigering av telemeddelanden till
telefonnumret. Andra uppgifter
som kan vara direkt eller indirekt
hänförliga till en fysisk person än
uppgifter om telefonnummer och
berörda teleoperatörer får inte
lämnas utan samtycke från
personen.
Tillsynsmyndigheten får utse
någon att i en databas
sammanställa sådana uppgifter
I.agcn omtryckt 1999:578.
som avses i första stycket och
lämna dem till teleoperatörer, i
den mån dessa behöver
uppgifterna för dirigering av
telemeddelanden, och andra som
tillsynsmyndigheten bestämmer.
Den utsedda databasoperatören
skall i förhållande till
teleoperatörerna tillämpa villkor
som är konkurrensneutrala och för
ta ut den ersättning som är skälig
med hänsyn till kostnaderna.
Bestämmelserna i denna lag om
televerksamhet och teleoperatörer
gäller i tillämpliga delar för den
databasverksamhet som avses i
andra stycket.
Prop. 2000/01:74
41 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela föreskrifter om i vilken utsträckning kraven enligt 39
och 40 §§ skall fullgöras och hur detta skall ske.
Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldig-
heten enligt 39 och 40 §§ om det finns särskilda skäl.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten får meddela
föreskrifter om kraven enligt
39 a §.
42 §
Ersättning for att överlämna telefonnummer enligt 39 § far grundas
endast på driftskostnader for överlämnandet. Detsamma gäller ersättning
för forval enligt 40 §.
Den som har överlämnat ett
telefonnummer har inte rätt till
ersättning för mer än hälften av de
driftskostnader som utgörs av
ökade trafikkostnader för ett tele-
meddelande till telefonnumret.
Sådan ersättning får tas ut endast
från den teleoperatör som den an-
ropande abonnenten har ingått av-
tal med om förmedling av tele-
meddelandet.
Den som överlämnar telefonnummer eller ändrar förval har inte rätt till
ersättning från abonnenten för överlämnandet eller ändringen.
Beträffande sådana frågor skall i övrigt bestämmelserna om samtrafik i
32 och 33 §§ tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Nummerportabilitet innebär att abonnenter kan behålla sitt nummer vid
byte av teleoperatör. I mars 1998 lade regeringen fram ett förslag till änd-
ringar i telelagen (prop. 1997/98:126) för att införa nummerportabilitet. I
enlighet med riksdagens beslut (bet. 1998/99 :TU 12, rskr. 1998/99:238)
trädde ändringarna i kraft den 1 juli 1999. För fasta teletjänster har
reformen införts successivt från den 1 juli 1999. Introduktion av
nummerportabilitet avseende digital mobiltelefonitjänst sker den
1 september 2001.
Post- och telestyrelsen inkom den 16 juni 2000 till regeringen med en
promemoria med förslag till ändringar i telelagen (1993:597). Förslagen
syftar till att underlätta användningen av nummerportabilitet. Prome-
morians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats.
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttranden
och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i ärendet (dnr
N2000/5171/ITFoU).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 14 december 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 4.
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag.
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Därutöver
har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.
Prop. 2000/01:74
Nummerportabilitet är en översättning av det engelska begreppet number
portability. Termen innebär att en abonnent ges möjlighet att behålla sitt
telefonnummer när denne byter teleoperatör, teletjänst eller geografisk
adress. Dessa olika typer av nummerportabilitet brukar kallas för tele-
operatörsporlabilitet, telcljänstportabilitet och geografisk portabilitet. De
två sistnämnda kan erbjudas främst inom en teleoperatörs telenät.
Nuvarande reglering på EU-nivå och svensk reglering omfattar tele-
operatörsportabilitet. Termen nummerportabilitet används också normalt
i inskränkt betydelse avseende just teleoperatörsportabilitet, så även i
detta ärende.
Förutom de rent praktiska olägenheterna med att byta ett sedan länge
inarbetat telefonnummer kan det, särskilt för företag, också innebära be-
tydande kostnader i form av administration, informationsinsatser och
eventuellt en förlust av kunder. Möjligheten att som abonnent behålla sitt
telefonnummer vid byte av teleoperatör är således av stor betydelse för
att åstadkomma en fungerande telemarknad med konkurrens på lika vill-
kor och med möjlighet för abonnenter att välja mellan olika teleopera-
törer för direktanslutning.
Nummerportabilitet, vars införande påbörjades genom ändringar i
telelagen den 1 juli 1999 (prop. 1997/98:126, bet. 1998/99:TU12, rskr.
1998/99:238), har därför stor betydelse för utvecklingen av konkurrens
och valfrihet på telemarknaden. Ett viktigt skäl till att konkurrensen varit
begränsad var att abonnenter, som hade möjlighet att direktansluta sig till
en annan teleoperatör, var tvungna att byta sitt telefonnummer. Efter in-
förandet av nummerportabilitet kvarstår dock det förhållandet att nästan
samtliga abonnenter, vad gäller fast telefoni, fortfarande är direktanslutna
till Telia AB, eftersom Telia är ägare av det befintliga accessnätet för
direktanslutning. Övriga teleoperatörer är därigenom beroende av
indirekt anslutning via Telias nät för att kunna nå sina kunder. Indirekt
anslutning kan ske genom att den uppringande abonnenten genom ett
stående förval kopplas till en annan teleoperatör som utför teletjänsten.
Det kan också ske genom att abonnenten slår ett särskilt prefix och
telemeddelandet därigenom kopplas vidare från den teleoperatör hos
vilken man är direktansluten till en annan operatör.
Nummerportabilitet har hittills fatt sin praktiska betydelse främst då
nytillkommande teleoperatörer bygger egna telenät med möjlighet till
direktanslutning för nya abonnenter. Då det varit förenat med stora kost-
nader att bygga egen infrastruktur har nya nät vid sidan om Telias endast
i begränsad utsträckning byggts ut. Nya telenät är nu emellertid under
uppbyggnad, inte bara av traditionella teleföretag utan också av flera
bredbandsföretag och av kommuner. Bland de anslutningsformer som
kan komma att få stor betydelse är de där abonnenter ansluts till en tele-
fonstation genom en fast radiolänk. Kostnaderna för utbyggnad av en
sådan anslutning är väsentligt lägre än att dra fysiska ledningar till varje
abonnent. Även andra accessnät som går hela vägen fram till abonnenten,
som till exempel kabel-TV-nät, fibernät och elnät, kommer sannolikt i
högre grad att användas för olika former av kommunikationsöverföring i
framtiden.
Fler operatörer förväntas kunna utnyttja Telias fasta telenät för direkt-
anslutning till följd av Europaparlamentets och rådets förordning om till-
träde till accessnät, som skall tillämpas från den 1 januari 2001. Den
innebär att operatörer för fast telefoni som bedöms ha betydande in-
flytande på marknaden är skyldiga att ge tillgång till sitt accessnät och
erbjuda samlokalisering samt viss ytterligare försörjning till andra
operatörer som så begär. Reglerna kommer att underlätta byte av direkt-
anslutning till en teleoperatör, vilket gör att en fungerande
nummerportabilitet ökar i betydelse.
4.2.1 Styrning av telemeddelanden till överlämnade telefonnummer
Vid nummerportabilitet är flera olika aktörer inblandade. Följande roller
kan identifieras. Överlämnande teleoperatör är den som överlämnar tele-
fonnumret till den mottagande teleoperatören. Mottagande teleoperatör
är den nye teleoperatören som abonnenten blir kund hos efter över-
Prop. 2000/01:74
lämnandet. Ursprungsoperatören (i promemorian används begreppet Prop. 2000/01:74
”originerande teleoperatör”) är den teleoperatör som innehar telenätet där
ett telemeddelande har sitt ursprung, inbegripet sådan teleoperatör som
den anropande abonnenten genom förval eller på annat sätt valt skall
förmedla ett telemeddelande. Accessnätsoperatörens telenät ses alltså
inte i denna situation som det ursprungliga telenätet.
I många fall kan rollerna sammanfalla, dvs. ursprungsoperatören är
densamme som den överlämnande eller den mottagande operatören.
Vidare finns flera tänkbara lösningar för att styra ett telemeddelande
till ett överlämnat telefonnummer. De relevanta dirigeringsmetodema är
följande.
Vidaredirigering (fOnward routing”) - den ursprungliga teleopera-
tören dirigerar meddelandet till den överlämnande teleoperatörens tele-
nät. Där görs en porteringskontroll, ett dirigeringsnummer tillförs och
meddelandet vidareförmedias till den mottagande teleoperatörens telenät.
"Dropback” - på samma sätt som ovan dirigerar ursprungsoperatören
meddelandet till den överlämnande. Där görs en porteringskontroll. Diri-
geringsnumret tillförs och meddelandet signaleras bakåt åter till ur-
sprungsoperatören som sedan vidareförmedlar det till den mottagande
teleoperatörens telenät med stöd av dirigeringsnumret.
"Query on release" - även här dirigerar ursprungsoperatören medde-
landet till den överlämnande. Där görs en porteringskontroll. Information
om att numret är överlämnat signaleras bakåt till ursprungsoperatören.
Dirigeringsinformation erhålls i det ursprungliga telenätets operationella
databas och meddelandet förmedlas därefter till den mottagande tele-
operatörens telenät med hjälp av dirigeringsnumret.
Direktdirigering efter egen porteringskontroll (”all call query”) - ur-
sprungsoperatören gör själv en porteringskontroll och eventuellt diri-
geringsnummer fås ur dennes operationella databas. Meddelandet för-
medlas direkt till den mottagande teleoperatörens telenät utan att behöva
passera överlämnandes telenät. Denna metod benämns i det följande
direktdirigering, som dock inte bör förväxlas med andra användningar av
termen i andra telesantmanhang.
I Sverige har teleoperatörerna valt två olika metoder för hur tcle-
ineddelanden till överlämnade telefonnummer skall dirigeras mellan
operatörerna, vidaredirigering och direktdirigering, samt att dirigerings-
numret skall utpeka det mottagande telenätet.
4.2.2 Central referensdatabas
En förutsättning for att dirigera telcmeddelanden enligt direktdiri-
geringsmetoden är tillgång till referensdata (överlämnat telefonnummer,
tidpunkt för överlämnandet, överlämnande och mottagande teleoperatör).
Dessa kan tillhandahållas av en central referensdatabas, vars huvud-
sakliga uppgift således är att lagra och tillhandahålla referensdata för alla
överlämnade telefonnummer i Sverige.
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG om samtrafik
(samtrafikdirektivet) och direktivet 98/61/EG om nummerportabilitet och
förval (nummerdirektivet) infördes en skyldighet för medlemsstaterna att
införa nummerportabilitet för fasta teletjänster senast den 1 januari 2000.
Sverige har genomfört direktiven genom ändringar i telelagen
(1993:597).
Enligt gällande lagstiftning skall den som tillhandahåller vissa typer av
teletjänster se till att telenätet medger att en abonnent kan behålla sitt
telefonnummer vid byte av teleoperatör. Om abonnenten begär det skall
telefonnummer som används för sådana teletjänster överlämnas till annan
teleoperatör för att denne skall kunna tillhandahålla tjänsten (39 § tele-
lagen). De tjänster som omfattas av skyldigheten enligt telelagen är tele-
fonitjänst till fast nätanslutningspunkt, annan teletjänst som kräver till-
delning ur nummerplanen för telefoni samt digital mobiltelefonitjänst.
Tillsynsmyndigheten, Post- och telestyrelsen, har givits befogenhet att
föreskriva om i vilken utsträckning nämnda skyldighet skall fullgöras
och hur detta skall ske. Myndigheten har meddelat sådana föreskrifter
avseende nummerportabilitet för fasta teletjänster (PTSFS 1999:3).
Genom dessa föreskrifter har nummerportabilitet införts för telefonitjänst
med geografiskt telefonnummer samt vissa andra fasta teletjänster (t.ex.
frisamtalstjänster) från senast den 1 januari 2000. Införandet påbörjades
dock successivt från den 1 juli 1999.
Telelagens bestämmelser om nummerportabilitet omfattar till skillnad
från EG-direktiven även digital mobiltelefonitjänst. I förarbetena till
aktuella bestämmelser (proposition 1997/98:126 Nummerfrågor, s. 12)
uttalas att det ankommer på regeringen eller, efter regeringens bemyn-
digande, tillsynsmyndigheten att utarbeta en tidplan för införandet av
nummerportabilitet för digital mobiltelefonitjänst. Post- och telestyrelsen
har också utarbetat föreskrifter och allmänna råd om nummerportabilitet
för digital mobiltelefonitjänst (PTSFS 2000:6). Detta kommer att möjlig-
göra för de ca 5 000 000 kunderna i GSM-systemet att behålla sina tele-
fonnummer vid byte av mobilteleoperatör. Föreskrifterna innebär att
nummerportabilitet för de omfattade mobila teletjänsterna införs från den
1 september 2001. Starttidpunkten speglar en avvägning mellan delvis
motsatta intressen. För ett tidigt införande talar potentiellt betydande
konsument- och samhällsekonomiska vinster. Å andra sidan måste tid
ges för att finna en fungerande struktur avseende ersättningsfrågorna.
Teleoperatörerna behöver dessutom rimlig tid till att förbereda
administrativa rutiner och tekniskt genomförande.
4.3.1 Ersättningsfrågor
I 42 § telelagen stadgas att ersättning för att överlämna telefonnummer
endast får grundas på driftskostnader för överlämnandet. Regleringen
innebär att den överlämnande operatören har rätt att ta ut viss ersättning
av den mottagande operatören. Till driftskostnader räknas administrativa
kostnader för överlämnandet och de ökade trafikkostnader som löpande
uppstår i den överlämnande operatörens telenät vid telemeddelanden till
Prop. 2000/01:74
ett överlämnat telefonnummer. De ökade trafikkostnaderna består i kost-
naden för s.k. porteringskontroll och för att utökad transmissions-
kapacitet tas i anspråk. Den del av trafikkostnaden som är att hänföra till
kapitalkostnader för införandet av nummerportabilitet får inte ingå i er-
sättn i ngsundcrl aget.
4.3.2 Skyldighet att underrätta annan om överlämnande
Den som överlämnar telefonnummer enligt 39 § telelagen är skyldig att
genast underrätta tillsynsmyndigheten eller annan som tillsynsmyndig-
heten bestämmer (t.ex. en relerensdatabasopcratör) om överlämnandet.
Genom denna reglering säkerställs att nödvändiga referensdata tillhanda-
hålls av de enskilda överlämnande teleoperatörerna.
I Post- och telestyrelsens föreskrifter anges vilka referensdata om
överlämnandet som avses. I avsaknad av en utsedd referensdatabas-
operalör - såsom är fallet i dag - skall överlämnande operatör sända in-
formationen till dirigeringsskyldiga operatörer, Post- och telestyrelsen
och samhällets alarmerings- och räddningstjänst. Om myndigheten har
utsett en relerensdatabasopcratör skall överlämnande operatör sända in-
formationen till denne, som i sin tur skall sända informationen vidare till
dirigeringsskyldiga operatörer, Post- och telestyrelsen och samhällets
alarmerings- och räddningstjänst.
I föreskrifterna stadgas även en skyldighet för varje teleoperatör att
föra en aktuell förteckning över överlämnade och mottagna nummer. En
teleoperatör som övergår till direktdirigeringsmetoden ges rätt alt på
lämpligt sätt från det organ Post- och telestyrelsen har bestämt eller från
de verksamma operatörerna få tillgång till uppgifter som är nödvändiga
för dirigering.
Vidare fastslås i föreskrifterna skyldigheter lör överlämnande och
mottagande teleoperatörer gentemot brottsutredande myndigheter för att
säkerställa dessa myndigheters möjlighet till hemlig teleavlyssning eller
hemlig tcleövervakning. Reglerna innebär att de brottsutredande myn-
digheterna kan erhålla referensdata på ett överenskommet sätt direkt av
den överlämnande teleoperatören.
4.3.3 Tillsyn och tvistlösning
Området för tillsynen enligt telelagen är lagens bestämmelser och de
föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen. För alt
kunna utöva tillsyn har tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få upp-
lysningar och handlingar samt har möjlighet att meddela förelägganden
och förbud, som kan förenas med vite.
Vid tvist inom området för tillsynen skall myndigheten undersöka för-
hållandena och i normala fall medla mellan parterna. Myndigheten får
efter begäran av part yttra sig i sådan tvist.
Beträffande samtrafikvillkor, överlämnande av telefonnummer enligt
39 § eller förval enligt 40 § finns särskilda regler. Tillsynsmyndigheten
skall på begäran av part bestämma när förhandling om sådana frågor
skall vara avslutad och efter sluttidpunkten medla mellan parterna. Om
en part begär det skall myndigheten besluta vad som skall gälla mellan
Prop. 2000/01:74
10
partema i de frågor tvisten avser, i den mån detta är nödvändigt för att
lagen eller tillståndsvillkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen skall efterlevas.
4.3.4 Behandling av personuppgifter
Nummerportabilitet förutsätter tillgång till vissa uppgifter om
överlämnade nummer. Uppgifterna utgör till viss del personuppgifter
enligt personuppgiftslagen (1998:204).
Vilka uppgifter som hanteras vid nummerportabilitet framgår av Post-
och telestyrelsens föreskrifter eller i svensk standard, vartill föreskrif-
terna hänvisar. Uppgifterna anges antingen uttryckligt, exempelvis ”tid-
punkt för överlämnandet” eller genom uttrycken ”uppgifter som är nöd-
vändiga för SOS-tjänsten skall kunna utföras på ett effektivt sätt” samt
”uppgifter som är nödvändiga för att utföra dirigering” enligt föreskrif-
ten. De som hanterar uppgifterna är en sådan referensdatabasoperatör
som Post- och telestyrelsen kan utse enligt 39 § telelagen, teleoperatörer
samt tillsynsmyndigheten och alarmerings- och räddningstjänsten (SOS
Alarm Sverige AB).
I telelagen ges vidare bestämmelser om behandling av personuppgifter
i televerksamhet och teleförordningen innehåller bestämmelser om be-
handling av personuppgifter som rör särskilt telemeddelande för vissa
ändamål.
Nummerportabilitet för fasta teletjänster har införts i de flesta länder
inom EU. Reformen trädde i kraft 1996 i Storbritannien som första land.
I övriga länder är det främst under 1999 och 2000 som reformen
genomförts. Detta innebär också att erfarenheten av vilket genomslag
reformen har fatt på respektive telemarknad och dess utveckling i många
fall är relativt begränsad.
När det gäller investeringskostnader för funktionen nummerportabilitet
gäller i de undersökta länderna samma princip som valts i Sverige, dvs.
att varje teleoperatör bär sina egna investeringskostnader.
Reformen har i vissa avseenden fått olika utformning i de skilda län-
derna, främst vad avser de ersättningsprinciper som ska gälla mellan
operatörerna vid överlämnande av nummer och då särskilt hur ökade
trafikkostnader i den överlämnande operatörens nät ska hanteras. Även
valet av tekniska lösningar i telenäten har varierat mellan länderna.
Utformningen skiljer sig även åt vad gäller organisation av - och ersätt-
ningsprinciper för - en central referensdatabas. Olikheter i ersättnings-
principerna tycks ha en stor betydelse för reformens genomslag i form av
antalet överlämnanden.
Generellt kan sägas att reformen i de flesta länder ännu inte fått någon
större spridning. Antalet överlämnanden var i mars 2000 under 100 000
stycken i alla länder förutom Storbritannien med ca 1,4 miljoner och
Tyskland med runt 340 000 överlämnanden. Varken i Tyskland eller i
Storbritannien är den mottagande operatören skyldig att ersätta den
Prop. 2000/01:74
11
överlämnande operatören för ökade trafikkostnader vilket torde ha be-
tydelse för deras försprång vad gäller antal överlämnanden. I länder där
denna ersättningsfråga inte är reglerad i lag (föll förhandlingsfrihet) eller
där den mottagande operatören är skyldig att ersätta den överlämnande
för ökade trafikkostnader tycks antalet överlämnanden vara lägst i för-
hållande till den tid som reformen varit gällande.
En förutsättning för att införa en s.k. IN-lösning (Intelligent NetWork)
avseende dirigeringsmetod (t.ex. direktdirigering) vid nummerportabilitet
är att teleoperatörerna har tillgång till referensdata vilket i princip också
förutsätter att en referensdatabas (central eller distribuerad) byggs upp
och organiseras. 1 de länder där man har en sådan referensdatabas drivs
den av sammanslutningar av operatörer som självständigt överenskommit
om finansiering och drift av databasen. I de flesta fall har operatörerna
lagt ut driften av databasen på en tredje part.
Mobil nummerportabilitet har hittills endast införts i Storbritannien,
där ca 230 000 överlämnanden genomförts, och i Nederländerna med ca
28 000 överlämnanden. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser be-
träffande utvecklingen av reformen på mobilteleområdet.
I Europeiska unionens pågående översynsarbete avseende lagstiftning
på telekommunikationsområdet behandlas bl.a. ett förslag från Euro-
peiska gemenskapernas kommission om bl.a. nummerportabilitet (Kom
|2000]392, Förslag till direktiv om samhällsomfattande tjänster och
användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och
kommunikationstjänster). Kommissionen anser att det ligger i an-
vändarnas intresse att göra nummerportabilitet mellan teleoperatörer till-
gänglig för användare av mobiltelefonitjänst och konstaterar att vissa
medlemsländer redan håller på att införa nummerportabilitet mellan
mobilteleoperatörer. Kommissionen föreslår att nummerportabilitet
mellan teleoperatörer skall utvidgas till att omfatta mobilteleanvändare.
Däremot anser kommissionen att nummerportabilitet mellan fasta telenät
och mobiltelenät i detta skede inte bör krävas. Detta framför allt på grund
av att den anropande abonnenten då inte kan veta om samtalet går till ett
fast eller mobilt telefonnummer och därmed inte kan bedöma kostnaden.
Prop. 2000/01:74
Nummerportabilitet avseende fasta teletjänster infördes med början den
1 juli 1999. Sedan dess har endast ca 1 200 abonnenter (december 2000)
utnyttjat möjligheten att byta teleoperatör och behålla sitt
telefonnummer. Majoriteten av överlämnanden har skett från Telia till
andra teleoperatörer, men även det omvända har skett, d.v.s. att en kund
hos en ny operatör har lämnat denne och i stället valt att bli kund hos
Telia. Nummerportabilitet för fast telefonitjänst infördes först i
Stockholm, Göteborg och Malmö samt för frisamtalstjänster. Det är
också i de nämnda områdena som de flesta överlämnanden skett. Även i
andra riktnummerområden såsom Uppsala, Gävle, Alingsås, Norrköping,
Linköping, Lund, Uddevalla och Örebro kan man dock finna exempel på
att abonnenten valt att byta teleoperatör. Även frisamtalsnummer har i
viss utsträckning överlämnats mellan teleoperatörerna.
12
4.5.1 Teleoperatörernas arbete med att etablera en central referens-
databas
Teleoperatörer på den svenska marknaden har i samförstånd specificerat
att den önskade och långsiktiga lösningen är att referensdata skall
tillhandahållas ur en central referensdatabas som skall ingå i Swedish
Number Portability Administrative Centre (SNPAC).
Ett antal större teleoperatörer har sedan 1998 arbetat med att etablera
en sådan central referensdatabas. Aktiviteterna kring införandet av
SNPAC har påverkats av meningsskiljaktigheter mellan de inblandade
och under en viss tid legat nere. Siktet är dock inställt på en kommersiell
driftstart i augusti år 2001. Avsikten är att en tredje part skall driva
referensdatabasen på kommersiella grunder.
Post- och telestyrelsen har inte utnyttjat bemyndigandet enligt 39 §
tredje stycket telelagen att utse ett organ till vilket underrättelse om
överlämnat telefonnummer skall lämnas. Teleoperatörerna skall därför
sända information om överlämnade nummer till Post- och telestyrelsen
och, enligt myndighetens föreskrift, till övriga operatörer som så begär
samt till samhällets alarmerings- och räddningstjänst.
Enligt uppgift används referensdata idag inte för dirigering enligt
direktdirigeringsmetoden. Ett telemeddelande dirigeras i stället vidare
utan porteringskontroll av ursprungsoperatören till den operatör som till-
delats hela nummerserien (vilken det anropade numret ingår i). Om num-
ret är överlämnat skickar denne (överlämnande) operatör meddelandet
vidare till mottagande operatör.
Prop. 2000/01:74
Regeringens förslag: Ersättning till en överlämnande teleoperatör för
ökade trafikkostnader i dennes telenät, till följd av ett telemeddelande
till ett överlämnat telefonnummer, får tas ut endast från den
teleoperatör som den anropande abonnenten ingått avtal med om
förmedling av telemeddelandet (”ursprungsoperatör”). Ersättningen
far uppgå till högst hälften av den ökade kostnaden.
Promemorians förslag: I promemorian används begreppet ”origi-
nerande teleoperatör” i stället för ”ursprungsoperatör”. Förslaget
överensstämmer dock i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Promemorians förslag till ändrad ersättnings-
princip far stöd eller lämnas utan erinran av flertalet av remissinstan-
serna. Med undantag för NUTEK anser de som yttrat sig i frågan att den
nuvarande principen, där enbart den mottagande operatören bär hela den
ökade trafikkostnaden, är felaktig. Telia AB och MCI Worldcom AB
anser att de ökade trafikkostnader som uppkommer när ett telefon-
nummer överlämnas bör hänföras till normal samtrafik och ersättas enligt
13
överenskommelse i samtrafikavtal mellan ursprunglig och överlämnande
teleoperatör. Bolagen anser också, tillsammans med Telel Europé AB, att
ursprungsoperatören skall stå för hela den ökade trafikkostnaden.
Förslaget att dela kostnaden mellan ursprunglig och överlämnande
operatör ger enligt Telia AB inte tillräckliga incitament till ursprungs-
operatören att infora effektiva metoder. Samtidigt omöjliggörs enligt
bolaget för den överlämnande operatören att kontrollera sina egna kost-
nader då dessa bestäms av ursprungsoperatörens vilja att göra en effektiv
dirigering. Bolaget anser vidare att Post- och telestyrelsen bör ges möj-
lighet att utfärda föreskrifter om absolut dirigeringsskyldighet för ur-
sprungsoperatörer.
Skälen för regeringens förslag: Både innan skyldigheten att införa
nummerportabilitet infördes och sedan dess har aktörer på svenska tele-
kommunikationsmarknaden framfört att vissa av de ersättningsprinciper
som finns i den gällande lagstiftningen hämmar utvecklingen av
nummerportabilitet i Sverige och även medför mindre effektiv dirigering
mellan teleoperatörernas telenät för telemeddelanden till överlämnade
nummer. Eftersom den mottagande teleoperatören ersätter den över-
lämnande för ökade trafikkostnader vid dirigering enligt vidarediri-
geringsmetoden (”onward routing”) saknas incitament för ursprungliga
och överlämnande operatörer att göra investeringar i syfte att införa
effektiva dirigeringsmetoder (direktdirigering, ”all call query”) som be-
lastar telenätet mindre.
Reformen har ännu inte fått förväntat genomslag. Endast ett fåtal
överlämnanden har genomförts och de samtrafikavtal mellan teleopera-
törerna som hittills slutits bygger vad gäller nummerportabilitet endast på
interimistiska överenskommelser i ersättningsfrågorna.
Problemen rör främst de ersättningsregler för hur ökade trafikkost-
nader som uppstår i den överlämnande teleoperatörens nät vid nummer-
portabilitet skall regleras mellan parterna. Av nu gällande reglering följer
att den överlämnande teleoperatören har rätt till ersättning för sådana
kostnader från den mottagande teleoperatören. Regeringen bedömer att
detta inte främjat användningen av nummerportabilitet och införandet av
effektiva dirigeringsmetoder på önskvärt sätt.
En hämsko för effektiva dirigeringsmetoder är att någon central
referensdatabas för direktdirigeringsmetoden ännu inte kommit till stånd.
Detta kan bero bl.a. på bristande ekonomiska motiv att övergå från
vidaredirigeringsmetoden, tidigare diskussioner om huruvida
referensdatabasen borde drivas av ett offentligt eller ett privat organ samt
osäkerhet kring vilka regler som gäller för hantering av referensdata i en
sådan databas, exempelvis vilka villkor (främst avseende pris) den som
handhar den centrala referensdatabasen kan ställa för att tillhandahålla
information ur databasen.
Nuvarande regler om nummerportabilitet är i stort sett utformade så att
de stödjer målsättningarna med reformen, dvs. verkar för en ökad kon-
kurrens på telemarknaden. Vad gäller hanteringen av ökade trafikkost-
nader som uppslår i den överlämnande teleoperatörens telenät vid samtal
mot överlämnade nummer synes dock reglerna verka i motsatt riktning.
Den överlämnande teleoperatörens rätt till ersättning från mottagande
operatör omfattar, förutom administrativa kostnader, också andra ökade
driftskostnader i form av trafikkostnader. Delta innebär att alla samtal
Prop. 2000/01:74
14
som i den mottagande operatörens nät går till överlämnade nummer
kostar den mottagande operatören mer än övriga samtal. Den mottagande
operatören har små möjligheter att kompensera sig för detta genom att ta
ut högre ersättning av slutkunden för dessa samtal. Med de relativt små
marginaler som operatörerna har på den fasta teletrafiken innebär detta
att de affärsmässiga incitamenten att överta telefonnummer från annan
operatör minskar eller upphör helt. De nuvarande reglerna innebär också
att det saknas incitament för ursprungsoperatörer att övergå till mer
effektiva dirigeringsmetoder.
Beträffande Telia AB:s och MCI Worldcom AB:s synpunkt att ökade
trafikkostnader bör behandlas på samma sätt som kostnader för samtrafik
har regeringen tidigare konstaterat (prop. 1997/98:126) att det finns en
risk att ökade trafikkostnader till följd av nummerportabilitet identifieras
som samtrafikkostnader och läggs till grund för bestämmande av ersätt-
ningen för samtrafiken. Regeringen fann i nämnda proposition att för att
förhindra korssubventionering mellan samtrafik och nummerportabilitet
måste kostnader och intäkter för nummerportabilitet särskiljas i redovis-
ningen från övrig verksamhet. Att notera är att ökade trafikkostnader till
följd av nummerportabilitet inte får inkludera kapitalkostnader för gjorda
investeringar medan det motsatta gäller för ersättning för samtrafik.
Dessutom krävs för att en väl fungerande nummerportabilitet skall
komma till stånd särskilda ersättningsregler som gör det lönsamt att an-
sluta nya abonnenter som vill ta med sig sina telefonnummer och som
stimulerar effektiva dirigeringsmetoder.
Telia AB har vidare framfört att det i stället för ersättningsregler bör
införas en skyldighet för ursprungsoperatören att dirigera telemeddelan-
den effektivt. Regeringens mening är dock att det vore olämpligt att fast-
ställa vilken dirigeringsväg operatörerna skall använda, då detta vore att
anse som teknikstyming. En effektiv dirigering ur ekonomisk synvinkel
behöver inte nödvändigtvis vara effektiv ur teknisk synvinkel. En effek-
tiv dirigering bör istället åstadkommas indirekt genom att ekonomiska
incitament skapas för att marknadens aktörer själva skall sträva mot de
mest effektiva dirigeringslösningama.
Den ersättningsprincip som väljs för ökade trafikkostnader i samband
med nummerportabilitet är avgörande för genomslaget för reformen på
marknaden. De målsättningar som bör styra valet av ersättningsprincip är
följande. Ersättningsprincipen skall främja användningen av nummer-
portabilitet avseende både fasta och mobila teletjänster. Ersättnings-
principen skall ge operatörerna incitament att sträva mot en effektiv diri-
geringsmetod. Ersättningsprincipen bör slutligen vara enkel för att und-
vika tolkningssvårigheter och därmed också, om möjligt, undvika tvister
mellan operatörerna i ersättningsfrågan.
Det finns flera tänkbara sätt att hantera ökade trafikkostnader i den
överlämnande teleoperatörens telenät utöver det nuvarande (beträffande
terminologin, se avsnitt 4.2.1). Exempelvis kan den mottagande opera-
tören stå för endast en del av de ökade trafikkostnaderna. Detta skulle
möjligen mildra de negativa följderna av att mottagande operatör för all
trafik till överlämnade nummer belastas med högre kostnader än för
annan trafik, men nuvarande grundproblem består. Det kan vidare före-
skrivas att ingen ersättning skall utgå för ökade trafikkostnader. Det är en
enkel princip som är lätt att hantera och som skulle stimulera utveck-
Prop. 2000/01:74
15
lingen av reformen. Nackdelen är att den part som väljer dirigerings-
metod, ursprungsoperatören, inte belastas med kostnader för ökad trafik i
den överlämnande operatörens telenät. Den ger således inget incitament
för den ursprungliga operatören att sträva mot en effektiv dirigerings-
metod. En ytterligare metod är full förhandlingsfrihet mellan parterna.
Detta har dock, där det tillämpats, inte fungerat tillfredsställande.
Parterna har haft svårt att komma överens och reformen har inte fått
något stort genomslag på dessa marknader.
Regeringen bedömer att den ersättningsprincip som i störst utsträck-
ning uppfyller målsättningarna är om den ursprungliga operatören till
viss del ersätter den överlämnande operatören för de ökade trafikkost-
naderna i dennes nät. (Här bör återigen påpekas att med ursprungsopera-
tör även avses sådan operatör som den uppringande abonnenten valt
genom t.ex. förval eller genom att slå ett prefix, se avsnitt 4.2.1.)
Genom den valda principen blir det mer intressant för en mottagande
operatör att överta telefonnummer, eftersom den mottagande operatören
inte belastas med några ökade trafikkostnader. Fördelen med ersätt-
ningsmodellen, jämförd med andra som också ger detta resultat, är
emellertid att den stimulerar effektiva dirigeringsmetoder både från den
ursprungliga operatörens sida och från den överlämnandes sida. Den ur-
sprungliga operatören, som är den som avgör dirigeringsmetod, ges ett
tydligt incitament att dirigera trafiken på det mest kostnadseffektiva
sättet. I praktiken torde detta innebära att ursprungsoperatören ges in-
citament att välja direktdirigering som dirigeringsmetod. Den över-
lämnande operatören kommer dessutom att sträva mot att skapa kost-
nadseffektiva lösningar inom det egna telenätet.
Ersättningsprincipen stämmer också väl överens med Europeiska
kommissionens förslag till riktlinjer (ONI’COMOO-02, 12 januari 2000).
Nackdelen med den valda ersättningsmodellen är att den inte uppnår
samma enkelhet som exempelvis i alternativet där ingen ersättning för
ökade trafikkostnader utgår. Denna nackdel bedöms dock inte vara
avgörande. Modellen skiljer sig inte heller från vad som gäller på
samtrafikområdet där parterna också förutsätts komma överens om till
exempel ersättningsnivåer. Det är dock viktigt att den kostnad som är
ersättningsgrundande på ett så tydligt sätt som möjligt avgränsas för att
undvika eventuella tolkningstvister, som kan leda till fördröjningar och
en tröghet vid tillämpningen av reformen.
Det är ökade trafikkostnader i den överlämnande operatörens eget tele-
nät, dvs. kostnader på grund av porteringskontroll och av att utökad
transmissionskapacitet tas i anspråk, som skall vara ersättnings-
grundande. Storleken av den kapacitet som tas i anspråk är naturligtvis
beroende av om ursprungsoperatören dirigerat telemeddclandet till den
överlämnande operatörens telenät för vidareförmedling, men också av
valet av intern porteringskontroll. Liksom tidigare är den del av trafik-
kostnaderna som är att hänföra till kapitalkostnader för införande av
nummerportabilitet inte ersättningsgrundande. Endast faktiska och rele-
vanta kostnader för trafikökning är ersättningsgrundande. Ersättning
skall vidare givetvis inte utgå för ökade trafikkostnader till följd av
uppenbart ineffektiva interna dirigeringsmetoder, dvs. att onödig
transmissionskapacitet tas i anspråk i samband med porteringskontrollen.
Detta inträffar t.ex. när porteringskontrollen utförs i en operationell data-
Prop. 2000/01:74
16
bas som ligger längre bort än nödvändigt från sammankopplingspunkten.
Den överlämnande operatören bör kunna styrka sina kostnader.
Det bör betonas att den överlämnande teleoperatören alltjämt kan
kräva ersättning av den mottagande operatören för driftskostnader i form
av administrativa engångskostnader som uppstår på grund av
överlämnandet.
De ökade kostnaderna för den överlämnande operatören, som på
marknaden för fasta teletjänster i de allra flesta fall till en början kommer
att vara Telia, bör vägas mot att konkurrensen främjas till förmån för
konsumenterna. På marknaden för direktanslutning sker och förväntas
ske större strukturförändringar, både i fråga om alternativa
anslutningsformer (t ex radiolänk, kabel-TV nät, elnät) och antalet
konkurrenter i det fasta telenätet. Vidare bör framhållas att den nu
dominerande teleoperatören med tiden har motsvarande nytta av att
abonnenter kan gå över till denne på samma villkor.
Som nämnts tidigare är ursprungsoperatören antingen den som den
uppringande abonnenten är direktansluten till eller den som abonnenten
indirekt anslutits till, genom förval eller användande av prefix. Vissa av
de sistnämnda operatörerna agerar f.n. inte alls på marknaden för direkt
anslutning och kan därför inte dra nytta av de fördelar de föreslagna
reglerna innebär för mottagande teleoperatörer. Det är emellertid
ursprungsoperatören, oavsett om dess abonnenter är direkt eller indirekt
anslutna, som i hög grad kan styra över sina och den överlämnande
operatörens kostnader genom att välja dirigeringsmetod. Ett ekonomiskt
incitament även för ursprungsoperatörer som indirekt anslutit abonnenten
att effektivt dirigera telemeddelanden är nödvändigt för att komma ifrån
dirigeringsmetoder som tar onödigt mycket överföringskapacitet i
anspråk. Finns inte detta incitament även för dessa operatörer ökar risken
för att införandet av effektiva dirigeringsmetoder uteblir och kostnaderna
i stället helt övervältras på den överlämnande operatören, utan att denne
kan påverka det. Detta skulle få negativa konsekvenser för hur väl
nummerportabiliteten och därmed konkurrensen på marknaden fungerar.
I slutänden är detta ogynnsamt, inte bara för abonnenterna, utan också för
teleoperatörerna.
För mobiltelefonimarknaden, som i dag i stort sett är uppdelad mellan
tre aktörer, är situationen en annan. De tre operatörerna kommer redan
från början att i högre grad ömsom vara överlämnande, mottagande och
ursprungsoperatör. Nummerportabilitet förväntas också slå igenom
snabbare på mobiltelemarknaden, eftersom abonnenterna redan nu har en
helt annan rörlighet.
De närmare villkoren (ersättningsnivåer etc.) bör bestämmas i avtal,
efter förhandlingar mellan parterna på liknande sätt som vid överens-
kommelser för samtrafik. Tillsynsmyndighetens möjligheter att ingripa
vid eventuella tvister mellan parterna bör även fortsättningsvis överens-
stämma med de regler som gäller för tvistlösning beträffande samtrafik.
Prop. 2000/01:74
17
Prop. 2000/01:74
Regeringens förslag: Teleoperatörerna är skyldiga att till den som
tillsynsmyndigheten bestämmer lämna sådana uppgifter om
överlämnade telefonnummer som är nödvändiga för dirigering av
telemeddelanden till dessa telefonnummer (”referensdata”). Andra
uppgifter som kan vara personuppgifter än uppgifter om tele-
fonnummer och berörda teleoperatörer får dock inte lämnas utan
samtycke. Tillsynsmyndigheten får utse någon (en
”referensdatabasoperatör”) att ta emot, sammanställa och vidare-
befordra uppgifterna. Denne skall tillhandahålla uppgifterna till
teleoperatörerna på skäliga och konkurrensneutrala villkor.
Tillsynsmyndigheten bemyndigas att bestämma att uppgifterna även
skall lämnas till andra. Lagens bestämmelser om televerksamhet och
teleoperatörer gäller i tillämpliga delar för databasverksamheten.
Promemorians förslag: Post- och telestyrelsen föreslår att till 1 §
telelagen, där det stadgas att lagen innehåller bestämmelser om televerk-
samhet, läggs till ”och närliggande verksamhet såsom tillhandahållande
av information ur databaser avseende funktioner för telesystemet”. I
promemorian föreslås vidare att referensdatabasoperatörens ersättning
skall basera sig på kostnaderna, men att tillsynsmyndigheten i övrigt
skall bemyndigas att besluta om närmare villkor. Förslaget överens-
stämmer i övrigt i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar eller lämnar ulan
erinran uppfattningen om behovet av en central referensdatabas och av
att denna verksamhet bör regleras närmare. Statskontoret menar att verk-
samheten bör regleras i lag och inte i föreskrifter. Datainspektionen
framhåller att den inte kan ta ställning till förslaget innan det framgår och
klargörs hur personuppgifter skall behandlas i referensdatabasopera-
törens verksamhet. Även Länsrätten i Stockholm önskar klargörande av
hur personuppgifter skall behandlas. Konsumentverket anser att med
tanke på alla uppgifter som kommer att finnas i databasen att det är vik-
tigt att dessa inte kan lämnas ut eller säljas till andra aktörer. Kon-
kurrensverket menar att det bör tydliggöras vad som avses med kon-
kurrensneutralitet i fråga om den ersättning som skall utgå till referens-
databasoperatören för tillhandahållande av referensdata. Datainspek-
tionen, Radio- och TV-verket, Telia AB, Telel Europé AB, Europolitan
AB och IT-företagen motsätter sig ändringen av 1 § telelagen eftersom
lydelsen är alltför oprecis och kan leda till tolkningsproblem och gräns-
dragningssvårigheter mot bakgrund av konvergensen mellan radio-, tele-
och datakommunikation.
Skälen för regeringens förslag: För att nummerportabilitet skall
kunna bli en ofta utnyttjad funktion i det svenska telesystemet krävs en
rationell hantering av information om överlämnade telefonnummer och
en effektiv dirigering av telemeddelanden till sådana nummer. Såsom
redovisats i avsnitt 4 möjliggör en central referensdatabas en övergång
till den mest rationella dirigeringsmetoden, direktdirigering (”all call
query”, se avsnitt 4.2.1). En lämplig driftsmiljö för en sådan databas är
Swcdish Number Portability Administrative Centre, (SNPAC, se
18
avsnitt 4.5.1), som också måste innefatta nödvändig organisation, teknisk
utrustning såsom databaser och infrastruktur för kommunikation mellan
den centrala referensdatabasen och användarna (teleoperatörer, Post- och
telestyrelsen och SOS Alarm Sverige AB).
Den huvudsakliga uppgiften for en central referensdatabas är att lagra
väsentlig information om alla överlämnade telefonnummer i Sverige.
Den lagrade informationen används sedan av ursprungsoperatörer som
har valt den mer effektiva dirigeringsmetoden direktdirigering.
Ett första steg för att säkerställa tillgång till nödvändiga referensdata är
att sådana tillhandahålls av de enskilda överlämnande teleoperatörerna.
För att tillgodose detta behov finns i nuvarande 39 § telelagen en skyl-
dighet för den som överlämnar nummer att genast underrätta tillsyns-
myndigheten (Post- och telestyrelsen) eller annan som tillsynsmyndig-
heten bestämmer om överlämnandet.
Därefter krävs tillgång till dessa referensdata för att löpande kunna
dirigera samtal (vid direktdirigeringsmetoden) till överlämnade nummer.
Detta regleras i dag inte direkt i telelagen, utan tillsynsmyndigheten be-
myndigas att meddela föreskrifter om i vilken utsträckning kraven enligt
39 § skall fullgöras och hur detta skall ske. Post- och telestyrelsen har
också utfärdat föreskrifter om vidare skyldighet att tillhandahålla viss
information om överlämnanden för den som överlämnar nummer samt
för den som Post- och telestyrelsen bestämt enligt 39 § tredje stycket (se
avsnitt 4.3).
Den inriktning som diskuterats vid ett kommande etablerande av en
central referensdatabas innebär att Post- och telestyrelsen bestämmer att
ett privaträttsligt organ genast får tillgång till uppgifter av den
överlämnande operatören för att kunna tillhandahålla korrekta
referensdata till alla teleoperatörer som behöver tillgång till sådan
information, samt till Post- och telestyrelsen och SOS Alarm Sverige
AB.
Post- och telestyrelsen behöver, bland annat som ansvarig myndighet
över nummerplanen för telefoni, tillgång till information om över-
lämnade nummer, så att nummerplanen innehåller korrekt information
för myndighetens interna administration. Myndigheten skall erhålla
denna information utan kostnad. Det måste vidare säkerställas att sam-
hällsviktiga funktioner kan få tillgång till referensdatä som är nödvändiga
för funktionerna. Detta gäller för al armerings företaget som på uppdrag
av staten handhar SOS-tjänsten (SOS Alarm Sverige AB) och brottsut-
redande myndigheter.
Diskussioner om vem som bör sköta driften av en databas med in-
formation om överlämnade nummer har tidigare förts mellan Post- och
telestyrelsen, vissa teleoperatörer och IT-företagen (se avsnitt 4.5.1).
Post- och telestyrelsen bör inte som tillstånds- och tillsynsmyndighet för
den svenska telemarknaden även ansvara för eller handha väsentliga
operativa funktioner inom telesystemet. Driften av databasen bör istället
skötas av ett privaträttsligt organ. Enligt uppgift är det också den all-
männa åsikten hos de teleoperatörer som diskuterat frågan. Regeringen
finner därför inte skäl att överväga behovet av ändringar i telelagen för
att en central referensdatabas skall kunna drivas i offentlig regi.
Intresset för att i privat regi driva denna typ av databas är naturligen
avhängigt av under vilka villkor en sådan kan eller far drivas. Då en
Prop. 2000/01:74
19
referensdatabasoperatör av detta slag kan sägas erhålla en form av sär-
ställning på marknaden för att förse teleoperatörerna med referensdata
finns skäl att reglera de villkor som denna aktör ska verka under. Av vi-
talt intresse är den ersättning som utgår till referensdatabasoperatören för
att tillhandahålla referensdata. För att det ska finnas incitament for all i
privat regi driva den centrala referensdatabasen måste ersättningen uppgå
till en sådan nivå att investerare finner det intressant att investera kapital
och övriga resurser i sådan verksamhet.
Den särställning organisationen får genom reglering om referensdata
får inte utnyttjas oskäligt. Av vikt är att organisationen inte utnyttjar sin
situation för att missgynna teleoperatörer som inte är knutna till data-
basen, till exempel via delägarskap. Villkoren, exempelvis priset, för
tillgång till referensdata bör således vara detsamma för olika användare,
om det inte finns objektiva och sakliga skäl för olika behandling.
Referensdatabasoperatören bör stå under tillsyn. Tillsynen skall bland
annat säkerställa tillgång på lika villkor till nödvändig information om
överlämnade nummer. Driftsäkerhetsfrågor kan vara ytterligare ett skäl
för att referensdatabasverksamheten skall stå under tillsyn.
I promemorian har föreslagits att det i 1 § telelagen skall föreskrivas
att lagen, förutom bestämmelser om televerksamhet, innehåller be-
stämmelser om ”... närliggande verksamhet såsom tillhandahållande av
information ur databaser avseende funktioner för telesystemet”. Detta har
väckt kritik från många remissinstanser och regeringen anser det också
olämpligt att genomföra promemorians förslag i denna del. En ändring av
det slaget bör avvakta slutförandet av översynen av regleringen av elek-
troniska kommunikationer inom ramen för arbetet i den Europeiska
unionen. Ändringen är, som framgår av det följande, inte heller nöd-
vändig för att en referensdatabas skall stå under tillsyn.
Referensdatabasen och den som driver den bör, som flera remiss-
instanser påpekat, i viss utsträckning regleras i lag och inte i föreskrifter.
Frågor om vilka uppgifter som skall lämnas till databasoperatören, hur
dessa skall behandlas och för vilket ändamål, bör regleras direkt i tele-
lagen. Detsamma gäller för frågor om till vem och på vilka villkor
referensdatabasoperatören i sin tur skall tillhandahålla uppgifterna.
De uppgifter det är fråga om är, som tidigare nämnts, i huvudsak
överlämnat telefonnummer, tidpunkt för överlämnandet samt över-
lämnande och mottagande teleoperatörer. Abonnenternas namn och
adresser ingår således inte bland de uppgifter som referensdatabasopera-
tören skall behandla för dirigering. Det bör i lagen anges att andra upp-
gifter som kan vara personuppgifter än uppgifter om telefonnummer och
berörda teleoperatörer inte skall lämnas till referensdatabasen. I den mån
databasen också skulle utnyttjas för andra ändamål, t.ex. den administra-
tiva överlämnandeprocessen mellan operatörerna, bör det krävas ett
samtycke från abonnenten för att andra personuppgifter skall kunna
vidarebefordras genom databasen.
Genom att göra lagens bestämmelser om televerksamhet och tele-
operatörer tillämpliga för sammanställandet och tillhandahållandet av
information om överlämnade telefonnummer klargörs vad som i övrigt
gäller om behandling av personuppgifter, skadestånd vid vårdslös be-
handling av personuppgifter och tystnadsplikt.
Prop. 2000/01:74
20
Utöver detta bör i lagen anges att de uppgifter teleoperatörerna är skyl-
diga att lämna till tillsynsmyndigheten, eller den myndigheten bestämt
(referensdatabasoperatören) är sådana som är nödvändiga för dirigering
av telemeddelanden till ett överlämnat telefonnummer. Det bör också
föreskrivas att referensdatabasoperatören är skyldig att lämna telopera-
törer uppgifterna, i den mån operatörerna behöver dem för dirigering av
telemeddelanden, på villkor som är skäliga med hänsyn till kostnaderna
samt konkurrensneutrala. Tillsynsmyndigheten bör ges ett bemyndigande
att föreskriva om skyldighet för operatören att (även utan ersättning)
lämna uppgifterna till andra som oundgängligen behöver uppgifterna,
såsom tillsynsmyndigheten själv och alarmerings- och räddningstjänsten.
Härigenom undviks risken för monopolprissättning och en lika
behandling av alla teleoperatörer säkerställs. Ersättningsnivåerna bör, på
samma sätt som gäller för ersättning för samtrafik, föreskrivas vara
skäliga med hänsyn till kostnaderna (se närmare
författningskommentaren och prop. 1992/93:200 Telelag och en
förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m., s. 139 ff.).
Genom att databasoperatören regleras i lagen hamnar verksamheten
också under Post- och telestyrelsens tillsyn. Denna tillsynsverksamhet
bör, liksom tillsynsverksamheten enligt telelagen i övrigt, vara
finansierad genom avgifter från operatörskollektivet, eftersom det i första
hand är operatörskollektivet som har nytta av den tillsyn som
myndigheten kommer att bedriva.
Regeringens förslag: Reglerna i telelagen om skyldighet för tele-
operatörer att vidarekoppla och hänvisa till ett nytt telefonnummer
upphävs.
Prop. 2000/01:74
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen instans motsätter sig den föreslagna lag-
ändringen. Konsumentverket uppmärksammar dock att skyldigheten till
vidarekoppling och hänvisning kan vara av betydelse när en abonnent,
utan att byta teleoperatör, byter riktnummerområde.
Skälen för regeringens förslag: Den som tillhandahåller telefonitjänst
till fast nätanslutningspunkt utan att telenätet medger sådan funktion som
avses i 39 § telelagen skall, enligt 27 § samma lag, på begäran av en
abonnent som byter teleoperatör, under rimlig tid mot skälig ersättning
vidarekoppla samtal till det nya telefonnumret, eller hänvisa till det nya
numret. Bestämmelsen motsvaras av bestämmelser i taltelefonidirektivet
(Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG).
Den som tillhandahåller telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt är idag
skyldig att se till att telenätet medger sådan funktion som avses i 39 §
telelagen. Vid den situation Konsumentverket uppmärksammat erbjuder
teleoperatörerna regelmässigt sådana tjänster. Bestämmelsen i 27 §
telelagen har därmed inte längre någon betydelse. Paragrafen bör därför
upphävas.
21
Det förslag som nu läggs fram innebär att tillsynsmyndigheten tar ytter-
ligare tillsynsuppgilter i form av tillsyn över referensdatabasverksam-
heten. Myndighetens verksamhet finansieras genom avgifter som betalas
av teleoperatörskollektivet (se avsnitt 5.2). Avgifterna skall täcka kost-
naderna för verksamheten. Den nya uppgiften är dock av en sådan be-
gränsad omfattning att avgifternas storlek påverkas ytterst marginellt.
Förslaget medför inte några ökade kostnader tor staten i denna del. De
ökade kostnader som förslaget kan leda till för de allmänna förvaltnings-
domstolarna bedöms bli marginella och rymmas inom befintliga anslag.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001. Ikraftträdandet bör
ligga i tillräckligt god tid före införandet av mobil nummerportabilitet
den 1 september 2001. Detta därför att villkor och förutsättningar för en
central referensdatabas bör vara väl kända av marknadens aktörer. Det
föreligger inget hinder att före ikraftträdandet besluta föreskrifter som
träder i kraft samtidigt som lagändringarna.
Vad gäller teleoperatörer som är småföretag innebär förslaget, liksom
för andra, en möjlighet att utnyttja egna och andras nätresurser mer
effektivt. Det kan också innebära minskade löne- och andra kostnader
genom möjligheter till förenklad administration.
Att investera i mer effektiva metoder kräver ekonomiska förutsätt-
ningar. Detta kan vara mer betungande för småföretag än för större före-
tag. I längden, vilket också är syftet med förslaget, kommer dock mindre
transmissionskapacitet tas i anspråk vilket torde gynna samtliga
operatörer.
Det är viktigt att både den ursprungliga och den överlämnande opera-
tören, oavsett storlek, bidrar till effektiviseringsprocessen. Den ur-
sprungliga därför att denne är den som väljer dirigeringsmetod och den
överlämnande därför att denne är den ende som kan göra motsvarande
effektivi seringar i det egna nätet. De ursprungsoperatörer, oavsett före-
tagets storlek, som inför rutiner för att dirigera telemeddelanden direkt
till den mottagande operatören kan, utöver effektiviseringseffekter, också
vinna den fördelen att inga kostnader förorsakas den överlämnande
operatören. Någon ersättning till denne behöver då givetvis inte utgå.
De småföretag som väjer för investeringskostnaderna kan, förutom att
fortsätta att vidaredirigera telemeddelanden, som ett alternativ köpa
tjänster från s.k. aktivt transiterande operatörer. Sådana operatörer kan
göra porteringskontroller åt ursprungsoperatörer och dirigera telemedde-
landen direkt till mottagande operatör.
Ett antal mindre operatörer agerar endast på marknaden för indirekt
anslutning av abonnenter. Dessa kan liksom alla andra vara
ursprungsoperatörer, dvs. de som anropande abonnenter ingått avtal med
om förmedling av telemeddelanden. Eftersom de inte agerar som
mottagande operatörer har de hittills heller inte ersatt överlämnande
operatör för ökade trafikkostnader vid meddelanden till överlämnade
telefonnummer. Genom förslaget kan de komma att ersätta den
överlämnande operatören med hälften av dennes ökade trafikkostnader,
då de påverkar dessa genom valet av dirigeringsmetod. De har däremot
Prop. 2000/01:74
22
varken någon fordel eller nackdel av de ersättningsprinciper som träffar
mottagande operatör. Nödvändigheten av att även de operatörer som
endast har indirekt anslutna abonnenter — oavsett operatörens storlek —
träffas av ersättningsreglerna och den nytta de i slutänden har av det har
behandlats i avsnitt 5.1. Här kan också betonas att även för småföretag
gäller att effektiva dirigeringsmetoder sänker de löpande kostnaderna.
Till bilden hör att småföretag även är abonnenter och som sådana tar
del av de positiva effekter för mångfald, valfrihet och konkurrens som en
effektivare nummerportabilitet bidrar till.
Det ingår vidare i Post- och telestyrelsens uppgifter att löpande bevaka
utvecklingen på telemarknaden och främja en sund konkurrens. En viktig
del i detta arbete är att bevaka möjligheterna för nya, ofta mindre, företag
att etablera sig på marknaden.
I remissförfarandet har inte framförts invändningar som tar sikte på just
småföretagens förhållanden. Under framtagande av promemorian har
Post- och telestyrelsen genomfört riktade remisser för att få fram syn-
punkter från olika aktörer på marknaden. För att även få in synpunkter
från operatörer som enbart bedriver verksamhet som prefixvals- och för-
valsoperatörer betonade Post- och telestyrelsen särskilt att operatörer
som indirekt ansluter abonnenter också berörs av frågeställningarna. Ett
femtontal operatörer av varierande storlek konsulterades. Därvid fram-
fördes inga synpunkter som särskilt avsåg vare sig villkoren för små
företag eller för företag som endast har indirekt anslutna abonnenter.
Prop. 2000/01:74
27 §
Paragrafen upphävs. Se närmare härom i avsnitt 5.3.
39 §
Ändringen i första stycket innebär att även mobil teletjänst som består i
överföring av text omfattas av krav på nummerportabilitet. Den tjänst
som avses är SMS (”Short Message Service”). När denna tillhandahålls
som en självständig teletjänst skall det vara möjligt att bibehålla telefon-
numret vid byte av teleoperatör. Genom bemyndigandet i 41 § kan till-
synsmyndigheten närmare föreskriva i vilken utsträckning kraven i 39 §
skall fullgöras och hur detta skall ske.
Tredje stycket ersätts med en ny 39 a §.
39 a §
Paragrafen, som är ny, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2. Bestämmelsen behandlar bl.a. den
centrala referensdatabas som möjliggör en mer effektiv dirigering av
telemeddelanden. Första stycket motsvaras till stora delar av nuvarande
23
tredje stycke i 39 §. Utöver skyldigheten för teleoperatörer att underrätta
den som tillsynsmyndigheten bestämmer om överlämnandet av
telefonnummer specificeras emellertid vilka uppgifter som skall lämnas
och för vilket ändamål. Uppgifter som är nödvändiga för dirigering av
telemeddelanden till överlämnade telefonnummer är i huvudsak
överlämnat telefonnummer, tidpunkt för överlämnandet samt
överlämnande och mottagande teleoperatörer. Abonnenternas namn och
adresser ingår dock inte bland de uppgifter som behövs för dirigeringen.
Det klargörs också i paragrafen att andra uppgifter som kan vara person-
uppgifter än uppgifter om telefonnummer och berörda teleoperatörer inte
får lämnas utan samtycke. Bestämmelsen lämnar utrymme för tillsyns-
myndigheten att i avsaknad av en central referensdatabas föreskriva att
uppgifterna skall lämnas till myndigheten, andra operatörer och
alarmerings- och räddningstjänsten.
Av andra stycket framgår att tillsynsmyndigheten kan utse en central
referensdatabasoperatör. Denne skall vidarcförmedla uppgifterna endast
till teleoperatörer, om inte myndigheten föreskriver annat, och endast i
den mån operatörerna behöver uppgifterna för dirigering av
telemeddelanden. Databasoperatören får därvid av teleoperatörerna ta ut
ersättning som är skälig med hänsyn till kostnaderna. I formuleringen
ligger att priset för databasoperatörens tjänster bör bestämmas utifrån
skäliga affärsmässiga principer. Rimligt är att priset bör täcka
självkostnader, avskrivningar, förräntning av investerat kapital samt de
underhålls- och utvecklingskostnader som kan hänföras till den tjänsten.
Det torde dock inte vara möjligt eller lämpligt att mer i detalj föreskriva
vad som skall gälla mellan parterna. Genom att villkoren
kostnadsorienterats står emellertid klart att databasoperatören inte får
oskäligt utnyttja den särställning denne erhåller.
De villkor som databasoperatören tillämpar gentemot teleoperatörerna
skall vidare vara konkurrensneutrala. Detta innebär till att börja med att
databasoperatören inte utan saklig grund får särbehandla vissa
teleoperatörer, dvs. gynna eller missgynna någon i förhållande till hur
andra behandlas. Sker så utan objektivt godtagbara skäl kan detta komma
att snedvrida förutsättningarna för konkurrens mellan operatörerna.
Kravet på konkurrensneutralitet innebär att databasoperatören skall ut-
forma sina villkor så, att de som skall ges tillgång till dennes tjänster får
detta efter principer som är rättvist utformade och därmed objektivt för-
svarbara. 1 kravet på konkurrensneutralitet ligger också alt villkoren
måste vara ickc-diskriminerande mellan exempelvis teleoperatörer som
är delägare i referensdatabasen och andra operatörer. Det innebär vidare
att tillgången till tjänsten inte får behandlas som ett konkurrensmedel.
Om konkurrenternas villkor för att få tillgång till uppgifterna till sin ut-
formning eller tillämpning är mindre fördelaktiga än vad databasopera-
tören tillämpar för närstående teleoperatörer kan en diskriminering före-
ligga. Detsamma gäller vid ett missgynnande genom särbehandling vid
det praktiska tillhandahållandet av uppgifter i förhållande till vad data-
basoperatören tillämpar för t.ex. sina ägare. För att kunna bedömas som
konkurrensneutral och icke-diskriminerande måste en sådan särbehand-
ling kunna motiveras med objektivt godtagbara skäl.
Tillsynsmyndigheten ges också möjlighet att föreskriva att andra skall
ha tillgång till uppgifterna. Detta gäller myndigheten själv och
Prop. 2000/01:74
24
alarmerings- och räddningstjänsten. Det bör påpekas att den sistnämnda
alltså inte i fråga om överlämnade telefonnummer direkt genom
databasoperatören får reda på en anropande abonnents namn och adress.
Däremot får alarmerings- och räddningstjänsten uppgift om att den
mottagande operatören innehar numret och får via denne (eller annan
som tillhandahåller teleadressupplysningstjänster) tillgång till
anläggningsadressen.
Genom tredje stycket klargörs att telelagens bestämmelser om tele-
verksamhet och teleoperatörer gäller i tillämpliga delar för
databasverksamheten. Därigenom gäller 45-47 §§ om tystnadsplikt och
om att i vissa fall lämna uppgifter till myndighet, 49 § om rättelse samt
51-53 och 55 §§ om behandling av personuppgifter för referensdatabas-
operatören. Denne står också under den tillsyn som föreskrivs i lagen.
Tillsynsmyndigheten har också möjlighet att medla i en tvist om tillämp-
ning av paragrafen och kan meddela de förelägganden och förbud som
behövs för efterlevnaden av bestämmelsen. De särskilda instrument för
tvistlösning som står myndigheten till buds enligt 59 § och 60 § andra
stycket gäller dock inte denna bestämmelse.
41 §
Genom ett nytt tredje stycke ges regeringen eller, efter regeringens be-
myndigande, tillsynsmyndigheten möjlighet att reglera hur kraven i
39 a § skall fullgöras. Såsom Lagrådet påpekat ger begränsningen i det
till Lagrådet remitterade förslaget av bemyndigandet till att meddela
”närmare” föreskrifter intryck av att endast verkställighetsföreskrifter
avses. Ordet ”närmare” har därför utgått, då ett bemyndigande enligt
8 kap. 7 § regeringsformen avses. Regeringen eller den myndighet
regeringen bemyndigar kan därvid, förutom att t.ex. ange vilka uppgifter
som är nödvändiga för dirigering av telemeddelanden och hur dessa skall
lämnas, också föreskriva bl.a. att tillsynsmyndigheten skall erhålla
uppgifterna utan ersättning.
42 §
I ett nytt andra stycke regleras ersättningen för driftskostnader som be-
står i ökade trafikkostnader. Det har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag med den skillnaden att benämningen ”anropande abonnent”
använts i stället för ”uppringande abonnent”. Detta eftersom ”anropande”
är den hittills gängse termen som används bl.a. i teleförordningen
(1997:399). En ändring av terminologin i författningstext kan med fördel
avvakta den översyn av regleringen av elektroniska kommunikationer
som pågår inom ramen för arbetet i den Europeiska unionen. Den
eventuella omstrukturering av paragrafen som Lagrådet tagit upp i sitt
yttrande har regeringen inte ansett behövlig.
Bestämmelsen har behandlats utförligt i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär ingen förändring vad gäller driftskostnader i form
av administrativa engångskostnader som uppstår i samband med ett
överlämnande. Den överlämnande teleoperatören kan alltjämt begära
ersättning av den mottagande operatören för sådana kostnader.
Prop. 2000/01:74
25
Det nya stycket innebär att den överlämnande teleoperatören endast kan
få ersättning för hälften av ökade trafikkostnader och endast från den
operatör som den anropande abonnenten valt att förmedla ett telemedde-
lande. Abonnenten kan vara direktansluten till sistnämnde operatör, ur-
sprungsoperatören, men det kan också vara fråga om en sådan operatör
som abonnenten är indirekt ansluten till, genom förval eller genom att
abonnenten slagit ett teleoperatörsprefix före telefonnumret
Prop. 2000/01:74
26
PTS föreslår att telelagen ändras enligt följande.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § Denna lag innehåller 1 § Denna lag innehåller
bestämmelser om televerksamhet. bestämmelser om televerksamhet
och närliggande verksamhet såsom
tillhandahållande av information
ur databaser avseende funktioner
för telesystemet..
I lagen avses med I lagen avses med
Prop. 2000/01:74
Bilaga 1
Med televerksamhet avses inte
utsändning till allmänheten av
program i ljudradio eller annat som
anges i 1 kap. 1 § tredje stycket
första meningen
yttrandefrihetsgrundlagen.
27 § Den som tillhandahåller
telefonitjänst till fast
nätanslutningspunkt utan att
telenätet medger sådan funktion
som avses i 39 § skall, på begäran
av en abonnent som byter
teleoperatör, under rimlig tid
1. mot skälig ersättning
vidarekoppla samtal till det nya
telefonnumret, eller
2. hänvisa till det nya numret.
Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande,
tillsynsmyndigheten far meddela
närmare föreskrifter om krav enligt
första stycket.
39 § Den som tillhandahåller
teletjänst enligt 5 § 1 eller 3 eller
digital mobiltelefonitjänst skall se
till att telenätet medger att en
abonnent kan behålla sitt
telefonnummer vid byte av
Utsändning till allmänheten av
program i ljudradio eller annat som
anges i 1 kap. 1 § tredje stycket
första meningen
yttrandefrihetsgrundlagen omfattas
ej av bestämmelserna i denna lag.
39 § Den som tillhandahåller
teletjänst enligt 5 § 1 eller 3 eller
digital mobiltelefonitjänst skall se
till att telenätet medger att en
abonnent kan behålla sitt
telefonnummer vid byte av
27
teleoperatör.
Om abonnenten begär det skall
telefonnummer som används for
sådan tjänst överlämnas till en
annan teleoperatör för att denne
skall tillhandahålla tjänsten.
Telefonnummer som används för
tjänst som avses i 5 § 1 behöver
överlämnas endast för
tillhandahållande inom samma
riktnummerområde.
Den som överlämnar ett
telefonnummer skall genast
underrätta tillsynsmyndigheten
eller annan som
tillsynsmyndigheten bestämmer om
överlämnandet.
41 § Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
tillsynsmyndigheten får meddela
föreskrifter om i vilken
utsträckning kraven enligt 39 och
40 §§ skall fullgöras och hur detta
skall ske.
Tillsynsmyndigheten får i enskilda
fall medge undantag från
skyldigheten enligt 39 och 40 §§
om det finns särskilda skäl.
42 § Ersättning för att överlämna
telefonnummer enligt 39 § får
grundas endast på driftskostnader
för överlämnandet. Detsamma
gäller ersättning för förval enligt
40 §.
teleoperatör.
Om abonnenten begär det skall
telefonnummer som används för
sådan tjänst överlämnas till en
annan teleoperatör för att denne
skall tillhandahålla tjänsten.
Telefonnummer som används för
tjänst som avses i 5 § 1 behöver
överlämnas endast för
tillhandahållande inom samma
riktnummerområde.
Den som överlämnar ett
telefonnummer skall genast
underrätta tillsynsmyndigheten
eller annan som
tillsynsmyndigheten bestämmer om
överlämnandet för
sammanställande och utlämnande
av information om
överlämnandena.
När tillsynsmyndigheten beslutat
om skyldighet att underrätta annan
än myndigheten enligt tredje
stycket får myndigheten samtidigt
besluta om närmare villkor för
tillhandahållandet av
informationen om överlämnade
nummer.
41 § Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,
tillsynsmyndigheten får meddela
föreskrifter om i vilken
utsträckning kraven enligt 39 och
40 §§ skall fullgöras och hur detta
skall ske samt om skyldighet i
övrigt att lämna information om
överlämnade nummer.
Tillsynsmyndigheten får i enskilda
fall medge undantag från
skyldigheten enligt 39 och 40 §§
om det finns särskilda skäl.
42 § Ersättning för att överlämna
telefonnummer enligt 39 § får
grundas endast på driftskostnader
för överlämnandet. Detsamma
gäller ersättning för förval enligt
40 §.
Prop. 2000/01:74
Bilaga 1
28
Den som överlämnar
telefonnummer eller ändrar förval
har inte rätt till ersättning från
abonnenten för överlämnandet eller
ändringen.
Beträffande sådana frågor skall i
övrigt bestämmelserna om
samtrafik i 32 och 33 §§ tillämpas.
Om inte annat avtalats skall
originerande teleoperatör till
överlämnande teleoperatör utge
ersättning för ökade
trafikkostnader till följd av samtal
mot nummer som överlämnats
enligt 39 §. Sådan ersättning skall
utgå med högst hälften av den
ökade trafikkostnaden och ej
innefatta kapitalkostnader.
Detsamma skall gälla ökade
trafikkostnader till följd av annan
uppkoppling än samtal.
Den som överlämnar
telefonnummer eller ändrar förval
har inte rätt till ersättning från
abonnenten för överlämnandet eller
ändringen.
Ersättning för tillhandahållande
av information om överlämnande
nummer från den som
tillsynsmyndigheten bestämt enligt
39 § tredje stycket skall basera sig
på kostnaderna för
tillhandahållandet.
Tillsynsmyndigheten skall
informeras i enlighet med vad
myndigheten bestämmer och utan
ersättning.
Beträffande sådana frågor skall i
övrigt bestämmelserna om
samtrafik i 32 och 33 §§ tillämpas.
Prop. 2000/01:74
Bilaga 1
29
Efter remiss har yttranden inkommit från Kammarrätten i Stockholm,
Länsrätten i Stockholms län, Konsumentverket, Radio- och TV-verket,
Banverket, Datainspektionen, Kommunikationsforskningsberedningen,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Statskontoret,
IT-kommissionen, Svenska kommunförbundet, Affärsverket Svenska
Kraftnät, CallMedia Telecom CMT AB, Europolitan AB, MCI World-
Com AB, NetCom AB, Näringlivets Telekommitté, Svenska IT-före-
tagens organisation, Sveriges Industriförbund, Telel Europé AB, Tele-
nordia AB, Telia AB, Teracom AB och Utförs AB.
Prop. 2000/01:74
Bilaga 2
30
Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)2
dels att 27 § skall upphöra att gälla,
dels att 39, 41 och 42 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 39 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:74
Bilaga 3
39
Den som tillhandahåller tele-
tjänst enligt 5 § 1 eller 3 eller
digital mobiltelefonitjänst skall se
till att telenätet medger att en
abonnent kan behålla sitt telefon-
Den som tillhandahåller tele-
tjänst enligt 5 § 1 eller 3, digital
mobiltelefonitjänst eller mobil
teletjänst som består i överföring
av text skall se till att telenätet
nummer vid byte av teleoperatör. medger att en abonnent kan be-
hålla sitt telefonnummer vid byte
av teleoperatör.
Om abonnenten begär det skall telefonnummer som används för sådan
tjänst överlämnas till en annan teleoperatör för att denne skall tillhanda-
hålla tjänsten. Telefonnummer som används för tjänst som avses i 5 § 1
behöver överlämnas endast för tillhandahållande inom samma rikt-
nummerområde.
Den som överlämnar ett tele-
fonnummer skall genast under-
rätta tillsynsmyndigheten eller
annan som tillsynsmyndigheten
bestämmer om överlämnandet.
39a§
Den som överlämnar ett tele-
fonnummer enligt 39 § skall till
tillsynsmyndigheten eller annan
som myndigheten bestämmer
genast lämna de uppgifter som är
nödvändiga för dirigering av tele-
meddelanden till telefonnumret.
Andra uppgifter som kan vara
direkt eller indirekt hänförliga till
en fysisk person än uppgifter om
telefonnummer och berörda tele-
operatörer får inte lämnas utan
samtycke från personen.
Tillsynsmyndigheten får be-
stämma att ett visst organ skall
sammanställa uppgifterna och
lämna dem till
1. teleoperatörer, i den mån de
behöver uppgifterna för dirigering
2 Lagen omtryckt 1999:578.
31
av telemeddelanden, på villkor Prop. 2000/01:74
som är konkurrensneutrala och Bilaga 3
skäliga med hänsyn till kost-
naderna,
2. annan som myndigheten be-
stämmer.
Bestämmelserna i denna lag om
televerksamhet och teleoperatörer
gäller för verksamhet enligt andra
stycket.
41 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig-
heten får meddela föreskrifter om i vilken utsträckning kraven enligt 39
och 40 §§ skall fullgöras och hur detta skall ske.
Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från skyldig-
heten enligt 39 och 40 §§ om det finns särskilda skäl.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, tillsyns-
myndigheten får meddela närmare
föreskrifter om kraven enligt
39a§.
42 §
Ersättning för att överlämna telefonnummer enligt 39 § får grundas
endast på driftskostnader för överlämnandet. Detsamma gäller ersättning
för förval enligt 40 §.
Den som har överlämnat ett
telefonnummer har rätt till ersätt-
ning för driftskostnader i form av
ökade trafikkostnader för ett tele-
meddelande till telefonnumret.
Denna ersättning får tas ut endast
från den teleoperatör den an-
ropande abonnenten ingått avtal
med om förmedling av tele-
meddelandet och uppgå till högst
hälften av de ökade kostnaderna.
Den som överlämnar telefonnummer eller ändrar förval har inte rätt till
ersättning från abonnenten för överlämnandet eller ändringen.
Beträffande sådana frågor skall i övrigt bestämmelserna om samtrafik i
32 och 33 §§ tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
32
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-01-10
Prop. 2000/01:74
Bilaga 4
Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne
Billum, justitierådet Göran Regner.
Enligt en lagrådsremiss den 14 december 2000 (Näringsdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till lag
om ändring i telelagen.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Jan Stålhandske.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
39 a §
I paragrafen, som är ny, finns regler om uppgiftslämnande då en
abonnent bytt teleoperatör. Paragrafen reglerar även den centrala
referensdatabas som skall möjliggöra en mer effektiv dirigering av
telemeddelanden. I andra stycket finns i punkt 1 en bestämmelse om
villkor som är konkurrensneutrala och skäliga med hänsyn till
kostnaderna. Av författningskommentaren framgår att denna
bestämmelse tar sikte på databasoperatörens verksamhet. Detta är dock
inte helt klart uttryckt i lagtexten, som kan läsas som att bestämmelsen
avser dirigering av telemeddelanden. Lagrådet föreslår bl.a. mot denna
bakgrund att paragrafen utformas enligt följande.
”Den som överlämnar ett telefonnummer enligt 39 § skall till den som
tillsynsmyndigheten bestämmer genast lämna de uppgifter som är
nödvändiga för dirigering av telemeddelanden till telefonnumret. Andra
uppgifter som kan vara direkt eller indirekt hänförliga till en fysisk
person än uppgifter om telefonnummer och berörda teleoperatörer far
inte lämnas utan samtycke från personen.
Tillsynsmyndigheten far utse någon att i en databas sammanställa
sådana uppgifter som avses i första stycket och lämna dem till
teleoperatörer, i den mån dessa behöver uppgifterna för dirigering av
telemeddelanden, och andra som tillsynsmyndigheten bestämmer. Den
utsedda databasoperatören skall i förhållande till teleoperatörerna
tillämpa villkor som är konkurrensneutrala och far ta ut den ersättning
som är skälig med hänsyn till kostnaderna.
Bestämmelserna i denna lag om televerksamhet och teleoperatörer
gäller i tillämpliga delar för den databasverksamhet som avses i andra
stycket.”
I det nya tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, tillsynsyndigheten att meddela närmare
föreskrifter om kraven enligt 39 a §. Det framgår inte av remissen
huruvida avsikten är att bemyndigandet skall kunna utnyttjas för
föreskrifter av annat slag än som avses i 8 kap. 13 § första stycket
regeringsformen. Användningen av ordet närmare i lagtexten tyder dock
33
på att meningen är att det skall vara fråga om verkställighetsföreskrifter i
anslutning till den nya paragrafen. I så fall behövs inte det tredje stycket.
Ett alternativ är alt - om ett bemyndigande enligt 8 kap. 7 §
regeringsformen avses - infoga en hänvisning till 39 a § andra stycket i
första stycket i 41 §.
42 §
I första stycket av paragrafen slås fast att ersättning för
nummerportabilitet får avse endast driftskostnader, t. ex. administrativa
kostnader för överlämnande av telefonnummer och de ytterligare
trafikkostnader som uppstår i telenätet vid ett samtal till elt överlämnat
nummer. Investeringskostnader för den teknik som möjliggör
nummerportabilitet får däremot inte till någon del läggas till grund för
ersättningsanspråk (prop. 1997/98:126 s. 24.) Vidare föreligger inte
någon rätt för den överlämnande operatören att få ersättning från
abonnenten (det nuvarande andra - och blivande tredje - stycket i
paragrafen).
Det nya andra stycket i paragrafen innehåller regler om all endast
hälften av de ökade trafikkostnaderna ersätts och att det är den
teleoperatör som den uppringande abonnenten valt som skall stå för
denna ersättning. De nya bestämmelserna framstår därmed som
ytterligare en begränsning av den nuvarande rätt till ersättning för
driftskostnader som kommer till uttryck i första stycket. Enligt Lagrådets
mening skulle bestämmelserna bli något klarare om stycket gavs följande
avfattning.
”Den som har överlämnat ett telefonnummer har inte rätt till ersättning
för mer än hälften av de driftskostnader som utgörs av ökade
trafikkostnader för ett telemeddelande till telefonnumret. Sådan
ersättning får tas ut endast från den teleoperatör som den uppringande
abonnenten har ingått avtal med angående förmedling av
telemeddelandet.”
Lagrådet vill dock ifrågasätta om inte de nya bestämmelserna i själva
verket avser den huvudsakliga ersättningsrätten. Lagrådet anser därför i
första hand att hela paragrafen bör omarbetas.
Prop. 2000/01:74
Bilaga 4
34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 januari 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: statsrådet Sahlin
Prop. 2000/01:74
Regeringen beslutar proposition 2000/01:74 Ändringar i telelagen
(1993:597) avseende nummerportabilitet
35
Prop. 2000/01:74
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i |
41 § |
Eländers Gotab 60987, Stockholm 2001
36