Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 15 mars 2001
Skr.
2000/01:73
Lena Hjelm-Wallén
Lars Engqvist
(Socialdepartementet)
I denna skrivelse lämnar regeringen en redogörelse för steriliseringsfråg-
an i Sverige åren 1935 - 1975 och de åtgärder regeringen har vidtagit
med anledning av betänkanden lämnade av 1997 års steriliseringsutred-
ning. En redogörelse lämnas för bakgrunden till och arbetet med den
ekonomiska ersättningen till steriliserade i vissa fall. I detta sammanhang
beskrivs erfarenheterna av Steriliseringsersättningsnämndens arbete. Vi-
dare lämnas en redogörelse för slutsatserna av den historiska analysen i
Steriliseringsutredningens slutbetänkande. I skrivelsen framhålls särskilt
omfattningen av steriliseringarna, den politiska enigheten bakom 1934
och 1941 års steriliseringslagar, ansvaret för steriliseringarna samt frågan
om hur liknande övergrepp som tvångssteriliseringarna kan förhindras i
framtiden.
Avslutningsvis görs en redovisning för de åtgärder regeringen har vid-
tagit med anledning av utredningens slutbetänkande.
1 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 73
Innehållsförteckning
Skr. 2000/01:73
1 Ärendet och dess beredning..............................................................3
2 Frågan om ersättning till steriliserade...............................................3
2.1 Delbetänkandet Sleriliseringsfrågan i Sverige -
ekonomisk ersättning..........................................................3
2.2 Regeringens proposition (1998/99:71) samt lagen
(1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall........6
3 Steriliseringsersällningsnämndens arbete och organisation..............8
4 Steriliseringsutredningens slutbetänkande......................................10
4.1 Bakgrund..........................................................................10
4.2 Sammanfattning av slutbetänkandet.................................11
4.3 Generella synpunkter på ansvarsfrågan avseende
steriliseringslagama och dess tillämpning........................14
4.4 Ansvaret för steriliseringarna och de enskilda
aktörerna...........................................................................16
4.5 Avståndstagande och diskussion om steriliserings-
frågan................................................................................18
4.6 Hur en upprepning kan undvikas av liknande
övergrepp..........................................................................19
5 Regeringens åtgärder med anledning av Steriliserings-
utredningens slutbetänkande...........................................................20
Bilaga 1 Sammanställning av forskarrapporter bilagda Steriliser-
ingsutredningens slutbetänkande.......................................22
Bilaga 2 Sammanställning av forskarrapporter som publicerats
Separat men på steriliseringsutredningens uppdrag
samt rapporter publicerade oberoende av men i samråd
med utredningen................................................................23
Bilaga 3 Steriliseringsfrågan i Sverige (Lars Engqvists brev).........24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 15 mars 2001........27
Regeringen beslutade den 4 september 1997 att tillkalla en särskild utred-
are för att allsidigt belysa de politiska beslutsfattarnas, myndigheternas,
forskarsamhällets och den medicinska professionens ställningstaganden
och ansvar beträffande tillkomsten och tillämpningen av den sterilise-
ringslagstiftning som var i kraft i Sverige under 1930-, 1940-, 1950-,
1960-, och 1970-talen, fram till dess att den nu gällande steriliserings-
lagen (1975:580) trädde i kraft år 1976 (Steriliseringsutredningen, dir.
1997:100).
Utredaren hade också i uppdrag att göra en kartläggning av hur omfat-
tande verksamheten var och på vilka indikationer steriliseringarna utför-
des. Vidare skulle utredaren överväga principerna för en gottgörelse av
samhället till dem som steriliserats mot sin vilja eller på någon annans
initiativ. Frågan om gottgörelse av samhället skulle utredas med förtur.
Till särskild utredare utsågs f.d. universitetskanslern Carl-Gustaf Andrén.
Utredningen antog namnet 1997 års steriliseringsutredning.
Steriliseringsutredningen har överlämnat delbetänkandet Steriliserings-
frågan i Sverige 1935 - 1975, ekonomisk ersättning (SOU 1999:2), slut-
betänkandet Steriliseringsfrågan i Sverige 1935 - 1975, historisk belys-
ning, kartläggning och intervjuer (SOU 2000:20) samt den historiska
rapporten Från politik till praktik, de svenska steriliseringslagama 1935 -
1975 (SOU 2000:22). Delbetänkandet om ekonomisk ersättning har re-
missbehandlats. Remissyttrandena samt en remissammanställning finns
tillgängliga i Socialdepartementet (SI999/412/HS). Utredningens slut-
betänkande samt den historiska rapporten om steriliseringsfrågan har inte
remissbehandlats.
Skr. 2000/01:73
Steriliseringsutredningen lade den 26 januari 1999 fram delbetänkandet
Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975, Ekonomisk ersättning
(SOU 1999:2). I delbetänkandet övervägdes principerna för en gottgö-
relse av samhället till dem som steriliserats mot sin vilja eller på någon
annans initiativ. Vidare lämnade utredningen förslag till lagstiftning be-
träffande ersättning till personer som steriliserats samt förslag till på vil-
ket sätt ärenden om ersättning skulle handläggas. I betänkandet lämnades
även en kort historisk redogörelse för tillämpningen av de tidigare gäll-
ande steriliseringslagama.
Inledningsvis gör utredningen en genomgång av 1934 och 1941 års
steriliseringslagar (lag den 18 maj 1934 om sterilisering av vissa sinnes-
sjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet
1934:171 och lag 1941:282 om sterilisering) och tillämpningen av dessa
samt de steriliseringar som skedde utan stöd av någon av dessa lagar.
Utredningen kom fram till att samtliga personer som steriliserades med
stöd av 1934 års lag om sterilisering borde vara berättigade till ersättning
1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 73
eftersom man enligt utredningen inte kunde tala om någon form av fri-
villighet i dessa fall.
1941 års steriliseringslag byggde i princip på frivillighet. Utredningen
ansåg dock att alla som steriliserats med stöd av lagens 2 § skulle vara
berättigade till ersättning från statens sida. Med stöd av detta lagrum
kunde en person steriliseras utan eget samtycke om personen på grund av
rubbad själsverksamhet saknade förmåga att lämna giltigt samtycke till
sådan åtgärd. Vidare föreslogs att alla som steriliserats med stöd av 1941
års lag och som var underåriga och omyndiga eller intagna på institutio-
ner och anstalter och som steriliserats under vistelsen där eller i samband
med utskrivning från anstalten eller där sterilisering var ett uttryckligt
villkor för annat myndighetsbeslut eller där annan otillbörlig påverkan
eller försumlighet av myndigheten förekommit, skulle vara berättigade
till ersättning.
Utredningen ansåg vidare att ersättningsförslaget, med de förutsätt-
ningar som utredningen tidigare angett, även skulle gälla personer som
steriliserats före år 1935 eller som steriliserats under åren 1935- 1941
ulan tillämpning av 1934 års lag.
Utredningen föreslog att ersättningen till steriliserade borde vara ett
schablonbelopp, lika för alla. Utredningen framhöll bl.a. alt ersättningen
avsåg händelser som inträffat för kanske över femtio år sedan. Enligt
utredningen blir bedömningen då mycket beroende av den enskildes för-
måga att i dag uttrycka sina känslor och upplevelser och vad som anteck-
nats i ansökningshandlingar och journaler. En stor risk ansågs därför fö-
religga för att de som steriliserats skulle komma att känna sig orättvist
behandlade om en myndighet i dag skulle göra en individuell bedömning
av deras lidande. Utredningen menade vidare att ett förslag om schablon-
ersättning betydligt skulle underlätta handläggningen av ersättningsfrå-
gorna så att ersättning kan betalas ut snabbare.
Beträffande ersättningens storlek studerade utredningen bl.a. svensk
praxis beträffande skadeståndsrättslig ersättning vid personskada. En
ersättning byggd på dessa utgångspunkter och i den storleksordningen
ansågs också överensstämma med den praxis som finns i andra nordiska
länder. En av utredningens slutsatser var att den ersättning som de
tvångssteriliserade bör erhålla i vart fall skulle motsvara vad en person
som i dag drabbas av sterilitet genom brott eller olyckshändelse erhåller i
invaliditetsersättning inom ramen för den skadeståndsrättsliga ersätt-
ningen för lyte och men. Denna ersättning uppgick vid tiden för utred-
ningen till 110 000 kronor. Utredningen framhöll vidare att staten utöver
en invaliditetsersättning även bör utge ett belopp som kan sägas motsvara
en ersättning för det lidande eller den kränkning som den enskilde utsatts
för. Utredningen föreslog, mot bakgrund av sina slutsatser, alt ersätt-
ningen till personer som steriliserats mot sin vilja eller på någon annans
initiativ skulle utgå med 175 000 kronor.
Utredningen konstaterade att regeringen i 17 fall betalat ut ersättning
till personer som blivit steriliserade med stöd av de tidigare gällande stc-
riliseringslagarna (s.k. ex gratia ersättning). Sammantaget har 38 fall
prövats av regeringen mellan åren 1983 och 1997 (dvs. före det att den
nu gällande steriliseringsersättningslagen 1975:580 trädde i kraft).
Regeringen har betalat ut ersättning i fall där formella fel kunnat konsta-
Skr. 2000/01:73
teras i handläggningen enligt då gällande lagstiftning. Ersättningsbelop-
pen har uppgått till mellan 40 000 och 60 000 kronor.
Beträffande handläggningen av ersättningsärendena bedömde utred-
ningen att denna måste vara såväl snabb och effektiv som rättssäker och
att det krävs en organisation med erfarenhet av och kunskap om såväl
juridiska som medicinska frågor. Enligt utredningens uppfattning skulle
det inte vara meningsfullt att bygga upp en ny, särskild organisation med
eget kansli för den begränsade tid ersättningsfrågan skall hanteras. Med
hänsyn till antalet ärenden och krav på domstolsprövning kunde inte de
organ som vanligen handlägger ersättningskrav mot staten utnyttjas, ex-
empelvis Justitiekanslem och Regeringskansliet. Att låta ett organisation
nära knuten till Socialstyrelsen handlägga ärendena ansågs inte heller
vara lämpligt. En viktig och avgörande invändning mot detta var enligt
utredningen att Socialstyrelsen i princip är samma myndighet som en
gång beslutade om de steriliseringar som nu är föremål för utredning och
ersättning. Många av dem som skrivit till regeringen och utredningen ut-
tryckte stor misstänksamhet mot de myndigheter och myndighetsperso-
ner som en gång beslutade om sterilisering. Utredningen föreslog att Pa-
tientskadereglering AB (PSR) skulle sköta den praktiska handläggningen
av ansökningarna om ersättning vid sterilisering. PSR handlägger den
offentliga sjukvårdens och stora delar av den privata sjukvårdens patient-
skadeärenden.
Utredningen framhöll att ersättningen till steriliserade genom lagreg-
leringen blir en civil rättighet enligt Europakonventionens regler. Enligt
utredningen ställs det då krav på en domstolsprövning. Av den anled-
ningen föreslogs att alla beslut om ersättning skulle fattas av en särskild
nämnd, uppbyggd på sådant sätt att kraven på domstolsprövning upp-
fylls. Mot bakgrund av detta föreslog utredningen att nämndens ordför-
ande och vice ordförande skall vara lagfarna och ha erfarenhet av domar-
värv. Vidare ansågs att en representant för det allmänna skulle ingå gen-
om en parlamentariker för att ge offentlig insyn. Sakkunniga med medic-
insk och social-psykiatrisk kompetens föreslogs också ingå.
Mot bakgrund av att steriliseringsärendena i flertalet fall är av känslig
personlig karaktär föreslogs att en omfattande sekretess skall gälla i er-
sättningsärendena. Utredningen föreslog därför ändringar i sekretess-
lagen (1980:100) överensstämmande med dem som gäller inom hälso-
och sjukvården. Vidare föreslogs att även nämndens beslut skall vara
sekretessbelagda.
Utredningen övervägde inte skäl som kan finnas för eller mot inför-
ande av en ersättning till steriliserade i vissa fall och inte heller i vad mån
det är befogat att i detta hänseende särbehandla steriliserade framför
andra grupper av skadade, t.ex. lobotomerade. Utredningen har heller
inte sett det som sitt uppdrag.
Anledningen till att utredningen om ekonomisk ersättning till sterilise-
rade överlämnades före det att den historiska belysningen av sterilise-
ringsfrågan är att det redan i regeringens direktiv till utredningen fram-
hölls att steriliseringslagamas utformning och tillämpning bl.a. präglades
av ett rashygieniskt synsätt och att många blev offer för detta synsätt.
Mot bakgrund av detta var det enligt regeringen angeläget att de som ste-
riliserats fick en gottgörelse av samhället. Utredningen fick därför i upp-
drag att behandla ersättningsfrågan med förtur.
Skr. 2000/01:73
Betänkandet om Steriliseringsfrågan i Sverige 1935 - 1975 - ekonom-
isk ersättning remissbehandlades i vederbörlig ordning. Remissinstan-
serna var Justitiekanslem, Socialstyrelsen, Person skadereglering AB
(PSR) samt Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO). Därutöver har
Riksförbundet FUB För utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna
samt Svenska Epilepsiförbundet inkommit med yttrande.
Regeringen ställde sig i allt väsentligt bakom Steriliseringsutredningens
förslag till ersättning, organisationsfrågor och övriga överväganden som
redovisades i belänkandel. Den 18 mars 1999 överlämnade regeringen
propositionen Ersättning av staten till steriliserade i vissa fall
(prop. 1998/99:71), till riksdagen. Riksdagen antog propositionen den
19 maj 1999 (rskr. 1998/99:208).
Regeringen anförde att redan det förhållandet att regeringen genom att
tillsätta Steriliseringsutredningen erkände att utformningen av 1934 och
1941 års steriliseringslagar och deras tillämpning i praktiken präglades
av ett synsätt som samhället i dag tar avstånd från, innebar en upprättelse
för dem som drabbats. Regeringen framhöll vidare att det är naturligt att
de som steriliserats mot sin vilja eller på någon annans initiativ också får
en ekonomisk gottgörelse även om regeringen är medveten om att en
sådan ersättning aldrig kan ersätta den enskilde för det lidande som
denne fått utstå. Ersättningen skall därför främst anses ha en symbolisk
funktion.
I propositionen konstateras att ersättningen till steriliserade innebär ett
betydande avsteg från gällande skadeståndsrättsliga principer när det
gäller det allmännas ansvar. Den ersättning som nu utgår till steriliserade
skall därför inte i framtiden kunna åberopas av andra grupper som kan
komma att rikta skadestånd mot staten.
Den 1 juli 1999 trädde lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade
i vissa fall (nedan kallad steriliseringsersättningslagen) i kraft. Genom
lagen gavs således personer som steriliserats enligt lagen (1934:171) om
sterilisering, lagen (1941:282) om sterilisering, eller före år 1976 med
myndighets medverkan utan stöd av lag, möjlighet att få rätt till ersätt-
ning. Lagen i sig är inte tidsbegränsad. Av lagens 6 § följer emellertid att
en ansökan om ersättning skall ha kommit in till nämnden före utgången
av juni månad 2001. Ansökningar som kommer in därefter skall avvisas
av nämnden.
En ny myndighet, som fick namnet Steriliseringsersättningsnämnden,
inrättades för att bedöma ansökningar och besluta om ersättningar. En
särskild utredare, numera ämnesrådet Sture Börjesson Socialdeparte-
mentet, fick i uppdrag av regeringen att förbereda inrättandet av nämn-
den (se kommittédirektiv 1999:31).Nämnden påbörjade sin verksamhet
den 1 juli 1999, samma dag som steriliseringsersättningslagen trädde i
kraft. Nämndens sammansättning följer utredningens förslag.
Av 2 § steriliseringsersättningslagen följer att den som steriliserats har
rätt till ersättning om han eller hon
Skr. 2000/01:73
1. varken undertecknat ansökan om sterilisering eller skriftligen sam- Skr. 2000/01:73
tyckt till sterilisering,
2. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utför-
des var omyndig eller underårig,
3. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utför-
des var intagen på anstalt, vårdhem eller liknande institution,
4. steriliserats på grund av att han eller hon var diagnostiserad som sin-
nessjuk, sinnesslö eller epileptiker,
5. enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats för att få dispens att
ingå äktenskap, för att få genomgå abort eller för att få mödrahjälp
eller annat statligt eller kommunalt bidrag, eller
6. får antas ha samtyckt till steriliseringen på grund av att en myndighet
har utövat otillbörlig påverkan eller varit försumlig.
Ersättningens storlek uppgår till 175 000 kronor (3 § steriliseringsersätt-
ningslagen). Det är frågan om ett schablonbelopp som är lika för alla.
Ersättningen är vidare skattefri. Regeringen fann inte några skäl att diffe-
rentiera ersättningen, t.ex. beroende på ålder eller kön. Beloppets storlek
bedömdes som en väl avvägd symbolisk summa. Regeringen framhöll
dock att den är väl medveten om att den ersättning som betalas ut inte
kan ersätta den enskilde för det lidande som denne har fått utstå.
För den som fått ersättning med stöd av steriliseringsersättningslagen,
skall ersättningsbeloppet om 175 000 kronor alltid undantas vid beräk-
ningar av inkomstprövade socialförsäkringsförmåner och inkomstpröva-
de kommunala bidrag och avgifter (jfr 3 a § steriliseringsersättnings-
lagen). Beloppet skall alltid undantas vid sådana beräkningar, för resten
av livet, oavsett om pengarna rent faktiskt finns kvar eller inte. Frågan
om att undanta ett belopp behandlades särskilt i regeringens proposition
Ändring i lagen om ersättning till steriliserade i vissa fall
(prop. 1998/99:139). Regeringen fann efter det att beslut fattats om pro-
positionen Ersättning av staten till steriliserade i vissa fall
(prop. 1998/99:71), att det fanns särskilda skäl som motiverade att ersätt-
ningen inte - till skillnad från andra ersättningar eller skadestånd - skall
inverka på storleken av olika förmåner, bidrag och avgifter. Bl.a. hänvis-
ade regeringen till att de övergrepp som begåtts mot de steriliserade från
statens sida skett enligt lag. Med hänsyn till detta och den mycket speci-
ella livssituation som dessa personer befinner sig i, ansåg regeringen att
det var rimligt att undanta ersättningsbeloppet vid beräkning av förmå-
ner.
Även personer som tidigare fått ersättning av regeringen eller sökt er-
sättning, kan få sin sak prövad av Steriliseringsersättningsnämnden. Vid
bifall avräknas ersättning som staten tidigare betalat ut på grund av
steriliseringen från ersättningsbeloppet om 175 000 kronor (se 3 § sterili-
seringsersättningslagen)
Av 9 § steriliseringsersättningslagen följer att steriliseringsersättnings-
nämndens beslut inte kan överklagas. Detta motiveras bl.a. av den ut-
formning nämnden har. I nämnden ingår bl.a. personer med särskild sak-
kunskap samt en representant för det allmänna genom en parlamentari-
ker, vilket ökar möjligheterna till offentlig insyn. Vidare skall nämnden
hålla muntlig förhandling om den ersättningssökande begär det och det
inte är uppenbart obehövligt (jfr 7 § steriliseringsersättningslagen). I
1** Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 73
sammanhanget kan erinras om att nämndens verksamhet utgör en sådan
myndighetsutövning som står under tillsyn av Justitiekanslern och Riks-
dagens ombudsmän.
För att informera om den nya lagstiftningen samt inrättandet av Sterili-
seringsersättningsnämnden företog regeringen ett antal informationsin-
satser. Under våren 1999 distribuerades en informationsfolder om den
nya lagen ut till samtliga apotek, lorsäkringskassekontor, patientnämnder
och vårdcentraler i landet. I foldern finns en särskild talong genom vilken
ansökningsblanketter kan beställas. Foldern gjordes i två versioner, varav
den ena på lätt svenska. Från den 27 maj 1999 och ett par veckor framåt,
sände Sveriges televisions ”Anslagstavlan” information om stcriliser-
ingsersättningslagen, adress och telefonnummer till Steriliseringsersätt-
ningsnämnden samt var information kunde hämtas.
Ordförande för Steriliseringsersättningsnämnden är Anita Werner som är
generaldirektör för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Som
vice ordförande fungerar rådman Leif Persson, som även var sekreterare i
Steriliseringsutredningen. Utöver en ordförande skall nämnden enligt 5 §
steriliseringsersättningslagen bestå av ytterligare tre ledamöter, varav en
gynekolog, en psykiater och en parlamentariker. Till de ordinarie leda-
möterna finns personliga ersättare.1
Ansökningarna om steriliseringsersättning utreds och föredras av per-
sonal från Personskadereglering AB (PSR). Antalet handläggare är tre.
PSR tillhandahåller lokaler och kontorsmaterial för nämndens räkning.
Beträffande ärendehanteringen utgår ersättning till PSR efter antal av-
gjorda ärenden enligt ett särskilt avtal. Utöver handläggarna består per-
sonalen av en kansliföreståndare och en assistent utlånad från Socialde-
partementet. Kammarkollegiet handhar den ekonomiska hanteringen.
Steriliseringsersättningsnämndens arbete bedöms av regeringen ha
fungerat mycket bra liksom samarbetet mellan nämnden och handläg-
garna vid PSR. Ärenden har avgjorts i den takt som förväntats och hand-
läggningen håller hög kvalitet. Nämnden har regelbundet sammanträtt
två gånger i månaden med undantag för sommaren. Ett sextiotal ärenden
har handlagts vid varje sammanträde. Eftersom de flesta ansöknings-
ärendena har avgjorts, sammanträder nämnden numera (mars 2001) en
gång i månaden.
Antalet ärenden som inkommit till nämnden är betydligt fler än vad
som först beräknades. 1 propositionen uppskattades att ersättningen till
personer som blivit steriliserades skulle komma att omfatta 500 -
1000 personer. Kostnaderna för ersättning beräknades mot bakgrund av
dessa siffror totalt komma att uppgå till 100- 175 miljoner kronor.
1 Övriga ledamöter i nämnden är professor Kerstin Hagenfeldt, docenten Ulla Pettersson
och landstingsrådet Elaine Kristensson. Som personliga ersättare för dessa fungerar, i tur
och ordning professorn Marc Bygdeman, docenten Bo Siwers och riksdagsledamoten
Kerstin Hcinemann.
Skr. 2000/01:73
Emellertid framhölls i propositionen att uppskattningarna var behäftade
med stor osäkerhet. I 1999 års ekonomiska vårproposition beslutades att
sammanlagt 180 miljoner kronor skulle avsättas på statsbudgeten under
perioden 1999 - 2001 för ersättning till steriliserade.
Antalet ansökningar om ersättning överstiger, som nämnt ovan, kraf-
tigt de prognoser som gjordes av utredningen och i propositionen. Fram
t.o.m. årsskiftet 2000 - 2001 hade 1974 ärenden registrerats hos Sterilise-
ringsersättningsnämnden, varav de allra flesta utgjordes av ansökningar
om ersättning och ett mindre antal av administrativ art. Under år 1999
avgjordes 424 ansökningar varav 377 bifölls. År 2000 avgjorde nämnden
1 321 ansökningar av vilka 1 036 bifallits. Bifallsfrekvensen det första
året nämnden verkade uppgick till 89 procent. Under år 2000 bifölls
78 procent av ansökningarna. Bifallsprocenten har således blivit betydligt
lägre vilket förklaras med att de enklast utredda bifallsärendena har
snabbast blivit avgjorda.
Tillströmningen av ärenden uppgick under 1999 till omkring 200 i må-
naden men har successivt minskat till - i mars 2001 - ca 20 ärenden i
månaden.
Redan innan nämnden började sin verksamhet fanns det 420 ansök-
ningar om ersättning som inkommit till 1997 års steriliseringsutredning
eller till Socialdepartementet. Uppskattningsvis hade närmare 200 perso-
ner hört av sig per telefon eller i brev till Regeringskansliet eller utred-
ningen med frågor om ersättning innan det att lagen trädde i kraft.
Den stora ärendetillströmningen samt den höga bifallsfrekvensen har
haft till följd att statens kostnader för ersättningen till steriliserade hitin-
tills har uppgått till ca 250 miljoner kronor. På grund av det stora antalet
ärenden ökades anslaget till Steriliseringsersättningsnämnden med
101 530 000 kronor i tilläggsbudgeten år 2000, utöver ramanslaget för år
2000 om 90 000 000 kronor. Totalt beräknas kostnaderna för ersätt-
ningen till steriliserade samt nämndens verksamhet, uppgå till ca
300 miljoner kronor.
I propositionen Ersättning av staten till steriliserade i vissa fall (prop.
1998/99:71) och i Steriliseringsutredningens delbetänkande Sterilise-
ringsfrågan i Sverige 1935 - 1975 - ekonomisk ersättning (SOU 1999:2),
framhölls att arkivmaterialet hos Riksarkivet och i Socialstyrelsen arkiv
inte alltid är fullständigt. En del ansökningshandlingar om sterilisering
har inte gått att återfinna och i andra fall har det visat sig att underlags-
materialet varit bristfälligt. Brister bedömdes därför kunna finnas i mate-
rialet som visade att en sterilisering ägt rum under sådana omständigheter
som kan motivera en rätt till ersättning. Steriliseringsersättningsnämn-
dens erfarenhet är emellertid att det i de allra flesta fallen varit möjligt att
få fram ett fullgott underlag. I vissa ärenden har det dock tagit tid att ex-
empelvis få fram sjukjoumaler m.m.
Vidare ligger det i sakens natur att det är svårt att finna klara belägg
för omotiverade påtryckningar mot den enskilde utifrån myndigheternas
material. Den steriliserades egna berättelser och upplevelser skall därför
tillmätas ett betydande tolkningsföreträde. I tveksamma fall bör, enligt
propositionen, en ansökan hellre bifallas än avslås. En ansökan om er-
sättning kan således bifallas trots en mycket begränsad tillgång på infor-
mation.
Skr. 2000/01:73
Det är möjligt för enskilda att begära muntlig förhandling i nämnden Skr. 2000/01:73
när en ansökan skall behandlas. Nämndens har endast haft muntlig för-
handling vid ett fåtal tillfällen. Ingen person som begärt muntlig för-
handling har nekats en sådan.
Av de ansökningar som har prövats av nämnden fram till och med ok-
tober 2000, avsåg 75 procent kvinnor och 25 procent män. Ersättning kan
enligt 3 § steriliseringsersättningslagen endast beviljas personer som är
vid livet när beslutet om ersättning meddelats. Ca 50 ansökningar har
avvisats på grund av att personen i fråga avlidit innan ansökan prövats. I
propositionen framhölls att ersättningen skall betraktas som en personlig
upprättelse och att den därför inte skall kunna utgå till personer som av-
lidit innan nämnden fattat sitt beslut (prop. 1998/99:71 s. 22). Andra
vanliga avslagsgrunder är att det inte har varit fråga om otillbörlig påver-
kan vid steriliseringstillfället eller att den som har ansökt om ersättning
överhuvudtaget inte varit utsatt för en sterilisering utan opererats för någ-
ot annat.
Steriliseringsersättningsnämnden beräknar att under år 2001 kunna av-
göra samtliga ärenden som finns i balans och ansökningar som kommer
in under det första halvåret, dvs. under den tid som återstår för att begära
ersättning.
Steriliscringsersättningsnämnden har för avsikt att presentera en upp-
följning av sina erfarenheter efter det att nämndens arbete har slutförts. I
denna uppföljning kommer bl.a. viss statistik att publiceras, exempelvis
hur många av de som sökt som var underåriga när ingreppet skedde.
Regeringen kan därför i denna skrivelse endast översiktligt redogöra för
nämndens arbete och kommer senare att återkomma till Steriliseringser-
sättningsnämndens slutsatser i ett annat sammanhang.
Ansökan om ersättning skall, som nämnts ovan, göras till Sterilise-
ringsersättningsnämnden före utgången av juni år 2001. Ansökningar
som kommer in därefter kommer att avvisas av nämnden. Av propositio-
nen följer emellertid att regeringen, även sedan steriliseringsersättnings-
lagen har upphävts, har möjlighet att efter utredning bevilja ersättning av
humanitära skäl även till den som begär ersättning senare enligt de grun-
der och med det belopp som fastställts utifrån regeringens förslag (prop.
1998/99:71 s. 28), dvs. den nu gällande lagen om ersättning. Regeringens
avsikt är att använda samma bedömningsgrunder som Steriliseringser-
sättningsnämnden vid handläggningen av ersättningsärenden som
eventuellt inkommer till regeringen efter det att ansökningstiden har gått
ut eller efter det att steriliseringsersättningslagen har upphävts.
Den 28 mars 2000 överlämnade Steriliseringsutredningen sitt slutbetän-
kande till regeringen, Steriliseringsfrågan i Sverige 1935 -1975
(SOU 2000:20). Utredningens huvudtext består av ca 50 sidor. Utöver
denna består betänkandet även av ett antal forskarrapporter som ingår
som bilagor, (bilaga /).
10
I april 2000 överlämnade utredningen rapporten Från politik till prak-
tik, De svenska steriliseringslagama 1935 - 1975 - rapport till 1997 års
steriliseringsutredning (SOU 2000:22). Rapporten är författad av utred-
ningens expert, fil.kand. Mattias Tydén med biträde av fil.kand. Urban
Lundberg. Mattias Tydén hade i uppdrag av utredningen att självständigt
göra huvuddelen av den historiska belysningen. Rapportens tyngdpunkt
ligger på den debatt som fördes i riksdagen och av de politiska partierna
om steriliseringslagama samt den praktiska tillämpningen hos myndig-
heter och på anstalter.
Utöver Mattias Tydéns separata rapport och de forskarrapporter som
finns med som bilagor i slutbetänkandet, har ett antal forskarrapporter
publicerats separat men på utredningens uppdrag (bilaga 2). Två forskar-
rapporter har också publicerats oberoende av utredningen men påböljats
efter samråd med utredningen (bilaga 2).
Slutbetänkandet med bifogade forskarrapporter tillsammans med
Mattias Tydéns rapport utgör en omfattande historisk belysning och
kartläggning av samhällets attityder och tillämpningen av 1934 och 1941
års steriliseringslagar (1934:171 och 1941:282). I slutbetänkandet förs
också en diskussion kring ansvaret avseende tillkomsten och tillämp-
ningen av steriliseringslagama ur juridisk, statsvetenskaplig och moralisk
synvinkel. En belysning görs således av de politiska beslutsfattarnas,
myndigheternas, forskarsamhällets och den medicinska professionens del
i ansvarsfrågan. Utredningen för även en diskussion kring begrepp som
tvång och etiska konflikter samt hur en upprepning av liknande över-
grepp som steriliseringarna skall kunna undvikas i framtiden.
Steriliseringsutredningens slutbetänkande har inte remissbehandlats då
betänkandet främst skall betraktas som en historisk kartläggning av steri-
liseringsfrågan. I betänkandet presenteras inte heller några konkreta för-
slag till lagstiftning eller andra åtgärder. Detta har heller inte ingått i ut-
redningens uppdrag. Däremot kan nämnas att Steriliseringsutredningens
slutbetänkande skickats ut för kännedom till samtliga Sveriges kommu-
ner, landsting, stift samt ett stort antal organisationer och myndigheter.
Nedan följer en sammanfattning av slutsatserna i Steriliseringsutred-
ningens slutbetänkande. Utredningens slutsatser görs på grundval av
tidigare forskning samt de studier som initierats av utredningen. Särskilt
utrymme kommer att ägnas frågan om ansvaret för steriliseringarna samt
hur liknande övergrepp skall kunna förhindras i framtiden. Poängteras
måste dock att en rad forskarrapporter publicerats inom ramen för utred-
ningens arbete eller initierats av utredningen, vilket gör det svårt att i en
kort sammanfattning redogöra för olika tankegångar, resultat m.m. som
är viktiga för att få ett helhetsperspektiv på steriliseringsfrågan i Sverige.
Det har inte varit utredningens uppdrag att i slutbetänkandet komma
med förslag på konkreta åtgärder och lagförslag. De konkreta förslag
som framförts och som regeringen i allt väsentligt ställt sig bakom, pre-
senterades i delbetänkandet och avsåg den ekonomiska ersättningen till
steriliserade. Slutbetänkandet utgörs, som nämnt, av en rad olika forskar-
rapporter. Regeringen anser att resultaten av forskarrapporterna och de
Skr. 2000/01:73
11
slutsatser som presenteras är viktiga och intressanta och därför bör fram-
hållas. Regeringen är medveten om att en framtida utredning av sterilise-
ringsfrågan kanske skulle komma till andra slutsatser än de som nu redo-
visas, beroende på ur vilket perspektiv frågan behandlas och vilka källor
som används. I den historiska rapporten om steriliseringarna
(SOU 2000:22) framhålls exempelvis i förordet att det inte är en fråga
om den ”slutliga sanningen” om de svenska steriliseringarna och att någ-
on sådan definitiv sanning heller inte existerar, lika lite som andra histo-
riska problem kan förstås och förklaras på ett sätt.
Lagarna
Både 1934 och 1941 års steriliscringslag tillät i vissa situationer sterilise-
ring utan samtycke. Enligt 1934 års lag kunde sådana ingrepp utföras om
den person det gällde ansågs sakna förmåga att förstå steriliseringens
innebörd, s.k. rättsinkapacitet. 1941 års lag byggde i princip på frivillig-
het. Fortfarande kunde dock s.k. rättsinkapabla steriliseras utan sam-
tycke.
Fysiskt våld fick enligt lagarnas förarbeten aldrig användas. Skälen för
alt utföra sterilisering var tre: eugeniska (ras/-arvshygieniska), sociala
och medicinska. År 1976 trädde den nu gällande steriliseringslagen
(1975:580) i kraft. Sterilisering får sedan dess endast utföras på en en-
skild persons egen begäran.
Omvärlden
Steriliseringslagar liknande de svenska stiftades på flera håll, först i USA
(delstaten Indiana 1907) och under 1930-talet bl.a. i de nordiska länderna
och i Tyskland. Sterilisering med liknande motiv har dessutom före-
kommit i länder utan sådana lagar. Det fanns även länder som efter de-
batt avvisade tanken på sterilisering. Det är svårt att avgöra om tvångs-
sterilisering, eller sterilisering överhuvudtaget, var vanligare i Sverige än
i t.ex. de nordiska grannländerna.
Politisk enighet
Utredningen framhåller att steriliscringslagstiftningen inte var en parti-
politiskt skiljande fråga. Lagarna stiftades tvärtom i stor enighet. Partier-
nas motivering till lagarna kunde dock skilja något. Det tänkande och de
förhållningssätt som möjliggjorde dem var, som tidigare nämnts, fördelat
på alla politiska och administrativa nivåer. Utredningen pekar på passi-
vitet och tystnad från riksdag och regering i debatten om steriliserings-
frågan.
Antalet
Åren 1935 - 1975 rapporterades nära 63 000 steriliseringar i Sverige på
grundval av den under denna period gällande lagstiftningen. Det totala
antalet ansökningar om sterilisering inlämnade till Medicinalstyrelsen var
ca 70 000, vilket pekar på drygt 7 000 av olika skäl inte genomförda ste-
Skr. 2000/01:73
12
riliseringar (inte beviljade, vägran, ånger). Ett okänt men sannolikt litet
antal steriliseringar har skett före år 1935. Då rådde inte rapporterings-
plikt. Efter det att 1975 års steriliseringslag (1975:580) trädde i kraft,
ökade antalet steriliseringar kraftigt och uppgick under åren 1976 - 1996
till cirka 166 000, dvs. i genomsnitt drygt 8 000 per år.
Förändringar
Steriliseringslagama har tillämpats på mycket olika sätt under den långa
tid de varit i kraft. Krigsslutet år 1945 innebar ingen tydlig gräns. Där-
emot framstår 1950-talet som en brytpunkt. Förändringar kan iakttas bl.a.
på följande områden: från dominerande tvång till dominerande frivillig-
het, från befolkningspolitiska och ras/arvshygieniska motiv till socialme-
dicinska och familjeplanerande motiv och från samhällsintresse till indi-
vidintresse.
Frivillighet och tvång
En analys av ansökningshandlingarna pekar på att omkring hälften av
dem som steriliserades själva frivilligt hade tagit initiativ till operationen
(31 000). Cirka 9 procent (knappt 6 000) av operationerna har utförts
under tvång (utan samtycke). Cirka 24 procent (15 000) av ingreppen har
skett efter formellt sett egen ansökan eller med samtycke men under om-
ständigheter som kan betecknas som tvångsliknande t.ex. genom att ope-
rationen ställts som villkor för utskrivning från anstalt eller för abort. I
ytterligare 10 procent (drygt 6 000) av fallen finns tecken på övertalning
eller påtryckning. Resterande ingrepp (cirka 7 procent eller drygt 4 000)
har inte varit möjliga att klassificera. Tvånget dominerade under perio-
dens början. Svenska efterundersökningar tyder dock på att många som
steriliserades redan under 1950-talet var tillfredsställda med ingreppet.
Mot slutet tycks en mycket stor majoritet av steriliseringarna ha varit
frivilliga.
Skillnader
Lagarna har tillämpats på olika sätt under en och samma tid. I vissa delar
av Sverige och vid vissa anstalter var sterilisering vanligare än på andra
håll. Enskilda läkare och andra aktörer har varit mer aktiva än andra.
Kön
Könsfördelningen var mycket sned. Av det totala antalet steriliserade var
93 procent kvinnor. Mot slutet av perioden, då den medicinska indikatio-
nen ("utsläpade mödrar") dominerade, utgjorde de 99 procent. Andelen
män var störst (omkring en tredjedel) under början av 1940-talet då steri-
liseringarna främst utfördes av ras/arvshygieniska motiv.
Skr. 2000/01:73
13
Svaga grupper
Genomgående har steriliscringslagamas tillämpning särskilt drabbat
svaga och underprivilegierade grupper. Många har också steriliserats
därför all de kategoriserats som svagbegåvade (sinnesslöa, efterblivna
eller psykiskt utvecklingsstörda). Sådana motiv var mycket vanliga under
1940-talet, men relativt sällsynta under 1960- och 1970-talet. Från 1960-
talet tillkommer arbetsinvandradc kvinnor som en överrepresenterad ka-
tegori (12 procent i förhållande till 4 procent av befolkningen).
Etnicitet
Med ett undantag kan inga tydliga utslag vad gäller etniska minoriteter
noteras. Undantaget utgörs av personer utpekade som tattare. Denna ka-
tegorisering har i vissa fall använts som skäl för sterilisering. I utred-
ningens kartläggning har påträffats 22 fall där sterilisering synes ha skett
på grund av att den enskilde rubricerats som tattare. Om denna siffra är
representativ skulle det innebära att mellan 600 och 700 personer katego-
riserats i steriliseringsansökningama som tattare och då i huvudsak före
1950-talets mitt. Med hänsyn till de låga absoluta talen är dessa siffror
dock mycket osäkra. Sterilisering av personer angivna som samer och
zigenare tycks däremot ha skett i mycket liten utsträckning. Utrednings-
resultatet ger inte stöd för att steriliseringar var särskilt riktade mot dessa
som grupper.
Kränkning
Vi vet av dokumentationen både i dåtid och nutid alt många människor
känt sig djupt kränkta av ett påtvingat ingrepp som berövade dem möj-
ligheten att få barn.
Av direktiven till Steriliseringsutredningen (dir. 1997:100) följer att det
är angeläget att de politiska beslutsfattarnas, myndigheternas, forskar-
samhällets och den medicinska professionens ställningstaganden och
ansvar vad gäller tillkomsten och tillämpningen av steriliseringslagstift-
ningen blir belysta.
Utredningen konstaterar att det är problematiskt att utkräva ansvar i
steriliseringsfrågan, oavsett om det gäller ett juridiskt, statsvetenskapligt
eller moraliskt ansvar. Utredningen gör reflektioner kring frågor om vad
samhället i dag kan ta avstånd ifrån, varför krav ställs på att ansvar skall
utkrävas, vem som kan göras ansvarig och hur ansvar kan utkrävas och
enligt vilka principer.
Begreppet ansvar diskuteras inledningsvis i ett mer generellt perspek-
tiv. I utredningen anförs:
Historien är en process, en kontinuerlig rörelse och omprövning
av kunskap, värderingar, handlingar, beslut och lagar. De värde-
Skr. 2000/01:73
14
förskjutningar som skapas av tiden främmandegör automatiskt
dåtiden för samtiden. Denna effekt blir större ju längre tidsper-
spektivet är och ju större värdeförskjutningarna är. Risken för
anakronismer är också stor, dvs. att vi vänder tidsföljden och ap-
plicerar vår tids värderingar på handlingar i det förflutna. Vår tias
etiska principer kan bara diskuteras i relation till dåtiden, inte ap-
pliceras på dåtiden.
Utredningen skriver vidare:
Generellt sett framstår idén om att ta avstånd från och utkräva an-
svar som svårhanterlig eftersom den vanligen tar sin utgångspunkt
just i en moraliserande position. Det förutsätter också konsensus i
samhället om vilken som är den ”rätta” moraliska positionen. Det
är inte utredningens uppgift att inta en sådan moraliserande posi-
tion. Uppgiften för utredningen är snarare att begripliggöra genom
analys ocn friläggande, att genom forskares undersökningar och
analyser sätta in steriliseringslagama och deras tillämpningar i ett
historiskt sammanhang. I det arbetet är det också viktigt att redo-
visa dåtidens synsätt, trosföreställningar, värderingar och värde-
förskjutningar. Analys av dåtiden kan samtidigt leaa fram till be-
lysning av dagens synsätt och värderingar och ge ett underlag för
att diskutera och kritiskt skärskåda dessa.
Avseende det moraliska ansvaret för steriliseringarna anför utredningen
att det är förenat med betydande svårigheter att i dag moraliskt ”döma”
någon för handlingar och beslut som ligger 40-50 år tillbaka i tiden och
som då grundade sig på värderingar, synsätt och ställningstaganden som
på väsentliga punkter skiljer sig från dagens. Utredningen menar att frå-
gan kompliceras ytterligare av att synsätt och värderingar på många om-
råden förändrades redan under perioden 1935-1975, t.ex. synen på
arvs/rashygien och synen på individens rätt att själv bestämma över sin
kropp.
Vidare framhåller utredningen att vad man kan peka på är om det un-
der den period steriliseringslagama var tillämpliga förekom handlingar
eller underlåtenheter som då kunde föranleda ett juridiskt ansvar, för en-
skilda personer eller för myndigheter. Ett juridiskt ansvar är dock, enligt
utredningen, i dag uteslutet med hänsyn till allmänna preskriptionsregler.
Angående frågan att i dag utkräva ett politiskt ansvar anser utred-
ningen att frågan är mycket komplex. Politiskt ansvar kan enligt utred-
ningen utkrävas i första hand genom den demokratiska/parlamentariska
processen. Väljaren kan då utifrån den information han eller hon har till-
gång till, ta ställning till vilken betydelse t.ex. politiska handlingar eller
underlåtenheter i det förflutna skall ha för hans eller hennes politiska val
idag.
Utredningen ställer frågan om det är möjligt att ställa någon politiker
eller politiskt parti till särskilt ansvar i steriliseringsfrågan. Vidare upp-
kommer frågan om vilka politiker eller vilket parti som i så fall skall
ställas till ansvar, den i stort sett eniga riksdag som på 1930- och 1940-
talen fattade beslut om lagstiftningen eller dagens politiker som repre-
sentanter för samma politiska partier. Skall samtidigt, skriver utred-
ningen, det förhållandet att riksdagen år 1975 med stor majoritet upp-
hävde den tidigare steriliseringslagstiftningen ha någon betydelse i sam-
manhanget. Utredningen ställer sig även frågan om förhållandet att
många av dagens politiker inte ens var födda då tvångssteriliseringar
Skr. 2000/01:73
15
genomfördes skall spela in eller om förhållandet att riksdagen nyligen, Skr. 2000/01:73
genom att tillerkänna drabbade ekonomisk upprättelse, uttryckligen tagit
avstånd från tillämpningen av den tidigare lagstiftningen skall ha någon
betydelse.
Utredningen resonerar vidare kring ansvarsfrågan mer specifikt i förhål-
lande till olika aktörer. Enligt utredningen var det tänkande och de för-
hållningssätt som möjliggjorde lagarna fördelat på alla politiska och ad-
ministrativa nivåer. I första hand ingick det, enligt utredningen, i skilda
befolkningspolitiska och ras/arvsbiologiska antaganden med tungt tolk-
ningsföreträde i en tid av sjunkande nativitet, oro för folkhälsan, ekono-
miskt krisläge samt intensiv internationell rustning och konkurrens.
Utredningen konstaterar att ansvarsfrågan, och då i första hand det ju-
ridiska ansvaret, kan diskuteras i relation till lagarnas tillämpning då och
i relation till olika aktörer vid den tiden. Följande aktörer framhålls:
Riksdag och regering, som bl.a. inte tog synligt intryck av kritik som
riktats mot steriliseringslagama och som inte på ett tidigare stadium
initierade ändringar i lagstiftningen när tillämpning tydligt förändrades.
Myndigheter och då i första hand Medicinalstyrelsen som anses ha haft
ett särskilt ansvar. Medicinalstyrelsen, fr.o.m. år 1968 Socialstyrelsen,
var enligt såväl 1934 som 1941 års lagar, den myndighet som gav till-
stånd till sterilisering. Genom sina råd och anvisningar och utan uttryck-
ligt stöd i lagtexten skapades enligt utredningen ett tydligt utrymme för
strategier som taktisk övertalning och s.k. villkorat tvång.
Yrkesgrupper och då läkare, kuratorer, anstaltsföreståndare, tjänstemän
vid barnavårdsnämnder och socialbyråer m.fl. som i många fall - trots
möjlighet till andra handlingsalternativ - valde att initiera, fatta och
genomföra besluten i praxis.
Vidare diskuteras forskarsamhället som aktör och en kategori av tysta,
innefattande såväl enskilda aktörer som olika samhällsgrupper.
Riksdagen och regeringens ansvar
Politisk enighet rådde i stort sett bakom steriliseringslagstiftningen. En-
ligt utredningen är det dock anmärkningsvärt att den kraftiga kritik som
Riksdagens ombudsmän (JO) framförde till riksdagen så tidigt som år
1947 angående främst sterilisering i samband med utskrivning av intagna
på anstalt och institutioner, inte gav något synligt avtryck i uttalanden
från riksdagen (Justitieombudsmannens ämbctsberättclse 1947). Kritiken
gav heller inte några avtryck i synliga direktiv från regeringen till Medi-
cinalstyrelsen om ändring av den tillämpning JO konstaterat och som
enligt JO:s mening stred mot såväl steriliseringslagens uttryckliga krav
på frivillighet/samtyckc som uttalanden i förarbetena. JO:s kritik var en-
ligt utredningen tydlig.
Samtidigt konstaterar utredningen att tillämpningen av lagstiftningen
ändrades med åren och att 1950-talet är en brytpunkt för denna föränd-
16
ring. Förändringar kan iakttas bl.a. på följande områden: från domine-
rande tvång till dominerande frivillighet; från befolkningspolitiska och
ras/arvshygieniska motiv till socialmedicinska och familjeplanerande
motiv; från samhällsintresse till individintresse. Möjligen kan ett passivt
motstånd också skönjas, med början på 1950-talet, genom en avsaknad
av pläderingar för en steriliseringspolitik i den politiska debatten. 1955
karakteriserade riksdagens lagutskott sterilisering som en stympning som
borde förekomma så sällan som möjligt.
Utredningen pekar på att det är möjligt att JO:s kritik år 1947 kan ha
haft väsentlig betydelse för den av utredningen konstaterade kraftiga
minskning av steriliseringar på anstalter som skedde i början av 1950-
talet. Den omfattande mediala och politiska debatt som fördes år 1950
med anledning av den s.k. Bodaborgsskandalen, som rörde sterilisering
av sinnesslöa på denna anstalt, kan också ha inverkat på denna föränd-
rade tillämpning.
I utredningen understryks att någon ändring i lagen eller i medicinal-
styrelsens tillämpningsföreskrifter med anledning av JO:s kritik eller
Bodaborgsdebatten inte skedde. Inte heller riksdagsmotioner år 1955 och
år 1960 där bl.a. lagens möjligheter till tvång kritiserades, ledde till någ-
on åtgärd förrän en utredning tillsattes år 1972. Bakom motionen år 1955
stod Annie Wallenthiem och åtta andra socialdemokratiska ledamöter
samt Gärda Svensson, Bondeförbundet. Riksdagsmotionen år 1960 var
inlämnad av Elisabeth Sjövall och Olof Palme, båda socialdemokratiska
ledamöter.
Utredningen konstaterar därför att
Eftersom 1941 års steriliseringslag gav utrymme åt såväl rena
tvångssteriliseringar, steriliseringar av underåriga som sterilise-
ringar efter påtryckning från myndigheters sida t.ex. på eugenisk
och social indikation, har denna passivitet och tystnad (trots en-
staka röster) från riksdagens och regeringens sida uppenbarligen
lett till att människor steriliserades mot sin vilja även under 1960-
talet och under 1970-talets första hälft, om än i mycket liten ut-
sträckning.
Medicinalstyrelsens ansvar
Utredningen tar här upp frågor som rör Medicinalstyrelsens hantering av
steriliseringsfrågan och hur man tillämpat lagar och föreskrifter. Särskilt
framhåller utredningen att det kan ifrågasättas om Medicinalstyrelsens
långtgående Råd och anvisningar hade stöd i den samtida forskningen.
Vidare pekas på en underlåtenhet hos Medicinalstyrelsen att utge nya
direktiv angående tillämpning av 1941 års steriliseringslag när praxis
förändrades. Utredningen pekar även på bristande samarbete inom Medi-
cinalstyrelsen, bristande hänsyn till anhörigas önskemål, bristande hän-
syn till steriliserades egna reaktioner samt bristande kontroll över
tillämpningen.
Utredningen nämner även andra myndigheter som på olika sätt varit
inblandade i steriliseringslagamas tillämpning. Socialstyrelsen, Sinne-
sjuknämnden nämns liksom, på lokal nivå, landsting, mödrahjälpsnämn-
der samt kommunala barnavårdsnämnder och fattigvårdsstyrelser.
Skr. 2000/01:73
17
Olika yrkesgruppers ansvar
Skr. 2000/01:73
Beträffande olika yrkesgruppers inflytande på steriliseringsbesluten kon-
staterar utredningen att det är svårt att se någon enhetlig bild. Dock tycks
det ha varit få som ställde sig principiellt avvisande till steriliseringsmöj-
ligheten och få som motsatte sig den steriliseringspraxis som förekom
under de första decennierna. En grupp som framhålls i utredningen är
läkare. Vissa anstaltsläkare drev frågan om sterilisering och ansökte kon-
sekvent om sterilisering av de intagna. Andra läkare skickade mycket
sällan in steriliseringsansökningar och har tagit hänsyn till de intagna.
Utredningen skriver att även om det kan finnas många olika skäl till
olikheten i praxis, antyder den de enskilda aktörernas betydelse för hur
steriliseringspolitiken genomfördes i praktiken. Ur juridiskt perspektiv
torde få av dem, enligt utredningen, ha agerat felaktigt eftersom dåtidens
lagar gav utrymme åt deras handlingssätt.
Under 1940-, 1950- och 1960-talet pågick en kontinuerlig diskussion i
media och i riksdagen/regeringen kring hur tvångsintagningar och ut-
skrivningar inom social- och sjukvård skulle kunna göras mera rätts-
säkra. Steriliseringslagama hamnade inte i blickpunkten, vilket enligt
utredningen kan vara ett tecken på att steriliseringsfrågan var en margi-
nell fråga i Sverige under perioden. Steriliseringsfrågan diskuterades
dock i andra sammanhang, bl.a. i samband med kritik av abortlagstift-
ning. Debatt fördes då snarast om rätten till sterilisering och om lika
möjligheter för män och kvinnor att få bli steriliserade.
Konstateras kan enligt utredningen att statsmakterna på en nivå tog av-
stånd från stcriliseringslagstiftningen redan år 1975 när beslut fattades
om att upphäva 1941 års lagstiftning och ersätta den med den nu gällande
steriliseringslagen (1975:580). Stor enighet fanns om att avskaffa 1941
års lag. Någon djupare diskussion om kränkningar av individens rättig-
heter eller övergrepp uppges dock inte ha förts i samband med införandet
av den nuvarande steriliseringslagen. I utredningen som tillsattes inför
lagen, behandlade summariskt tvång och missförhållanden under den
gamla lagstiftningen. Enligt utredningen kan regeringen år 1983 officiellt
anses ha medgivit att fel begåtts under steriliseringslagarnas tid genom
att man ex gratia betaide ut ersättning till en steriliserad man. Ersättning
ex gratia har sedan betalats ut i 17 fall.
I media fördes en kort och intensiv pressdebatt i början av 1950-talet
angående tillämpningen av 1941 års steriliseringslag. Under 1970- och
1980-talet förekom olika artiklar i media som beskrev och kritiserade den
tidigare förda steriliseringspolitiken. I sammanhanget skall också nämnas
den nu aktuella steriliseringsdebatten som bl.a. kom till stånd genom de
artiklar som publicerades i Dagens Nyheter i augusti 1997.
18
Som nämnts ovan anger utredningen att det vid tiden för införandet av
steriliseringslagstiftningen och genomförandet av steriliseringarna inte
fördes någon omfattande diskussion om lagarna eller om ifrågasättande
av dem. De skilda aktörerna var i stor utsträckning eniga om och positiva
till de åtgärder som vidtogs. Inte heller från allmänhetens sida restes
några allvarliga invändningar. De som steriliserades efter att ha utsatts
för olika former av tvång eller tvångsliknande påtryckningar hade
mycket små möjligheter att göra sig hörda.
Även om tillämpningen av lagstiftningen förändrades genom åren med
allt färre inslag av tvång eller tvångsliknande situationer stämmer dessa
iakttagelser givetvis till eftertanke enligt utredningen. Den riktar blick-
arna mot vår egen tid och ställer följande frågor:
Vad är det som vi själva upplever som självklart och inte reagerar
mot men som en kommande generation om 40-50 år kommer att
stämpla som felaktigt och obegripligt? Hur undviker vi en upp-
repning av de missgrepp som steriliseringslagstiftningen och dess
tillämpning ledde till?
Utredningen redovisar vilka juridiska regler som i dag förhindrar
påtvingade kroppsliga ingrepp, främst grundlagen och Europakonventio-
nen. Utredningen drar slutsatsen att dagens regelsystem bör vara tillräck-
liga för att göra en påtvingad sterilisering eller annat liknande påtvingat
kroppsligt ingrepp i dag olagligt.
För att de etiska principerna och den lagstiftning där de formuleras
skall tillämpas på ett sådant sätt att skyddet mot sådana ingrepp upprätt-
hålls tillfredställande krävs det enligt utredningen särskilda medel av
olika slag. Avslutningsvis ger utredningen några exempel. Det gäller t.ex.
olika former av offentlig kontroll i samband med lagstiftningsprocessen
och under tillämpningen av lagar.
Men lika viktigt är, enligt utredningen, att man i alla sammanhang re-
dovisar den kunskap och erfarenhet som finns tillgänglig angående dessa
centrala värderingar så att de sprids och vidmakthålls. Det gäller i skol-
undervisningen men också till olika aktörer som i sitt arbete konfronteras
med de etiska principerna eller där arbetets innehåll och utformning gör
att konflikter med dessa regler kan uppkomma.
Utredningen understryker vikten av regelbundna diskussioner och att
det är viktigt att etiska dimensioner sätts in i ett samhälleligt samman-
hang. Utredningen pekar på den viktiga roll media har genom att lyfta
fram missförhållanden. Samtidigt kan media också användas för att driva
fram etiska ställningstaganden som strider mot gällande etiska värde-
ringar, t.ex. angående införande av dödsstraff. Det är viktigt att sådana
risker diskuteras t.ex. i journalistutbildningen och att media stimuleras
till att skapa mötesplatser för diskussion om hur man bemöter och hante-
rar värderingar som klart strider mot de etiska grundsatser som gäller i
dagens samhälle.
Skr. 2000/01:73
19
Regeringens ställde sig i allt väsentligt bakom Steriliseringsutredningens
förslag till ersättning till personer som tvångssteriliserats. Delta har, som
nämnts ovan, resulterat i en lag som ger rätt för personer som steriliserats
mot sin vilja eller på någon annans initiativ att ansöka om ersättning av
staten om 175 000 kr.
Med anledning av utredningen av steriliseringsfrågan i Sverige och då
främst Steriliseringsutredningens slutbetänkande skickade Socialdepar-
tementet i december 2000 ut ett brev undertecknat av socialminister Lars
Engqvist till sammanlagt 1 100 instanser för att informera om Sterilise-
ringsutredningens slutsatser i slutbetänkandet. Till regeringens brev
bifogades också Steriliseringsutredningens betänkande Steriliseringsfrå-
gan i Sverige (SOU 2000:20). Till 400 adressater skickades dessutom
den utförliga historiska rapporten Från politik till praktik, de svenska
steriliseringslagama 1935 - 1975 (SOU 2000:22).
Samtliga Sveriges kommuner, landsting och länsstyrelser och stift
samt ett stort antal myndigheter, institutioner och intresseorganisationer
fick del av brevet. Även ett stort antal enskilda personer som arbetar
inom landstingsvärlden och psykiatrin har fått ta del av brevet. Brevet
återges i sin helhet som en bilaga till skrivelsen (bilaga 3).
I brevet görs en kort redogörelse av steriliseringsfrågan bl.a. beträf-
fande hur många som steriliserades samt vikten av alt i vida kretsar
sprida Steriliseringsutredningens slutsatser och överväganden. Utöver
själva steriliseringsfrågan framhålls vikten av att ständigt hålla en öppen
debatt kring etiska principer och värderingar. Ett syfte med brevet är att
väcka frågor kring företeelser som vi i dag uppfattar som självklara och
inte reagerar mot, men som en kommande generation kommer att upp-
fatta som oetiska. Brevet sluter an till den diskussion om etiska principer
som Steriliseringsutredningen för i sitt slutbetänkande och som redogörs
för ovan.
Nämnas kan i sammanhanget att socialminister Lars Engqvist och vice
statsminister Lena Hjelm-Wallcn i en artikel i Expressen den
28 april 2000 bad resandefolket, eller den grupp som under lång tid kal-
lades ”tattare”, om ursäkt för den förföljelse och de myndighetsöver-
grepp som gruppen blivit utsatt för i Sverige. Bl.a. pekade man i artikeln
på omständigheten att personer som pekades ut som ”tattare” var överre-
presenterade bland de 63 000 steriliseringar som skedde i Sverige under
tiden 1935- 1975.
De frågeställningar som steriliseringsfrågan ger upphov till är allmän-
giltiga och ständigt aktuella. Diskussionen kring steriliseringarna och
därtill hörande etiska dilemman är inte avslutad i och med att en utred-
ning har tillsatts, att regeringen beslutat om att ersättning skall utgå till de
som steriliserats samt att utredningens slutsatser har spridits till kommu-
ner, landsting, myndigheter och organisationer.
Vi måste alltid vara beredda att åter föra en bred diskussion om de
svenska steriliseringarna och då kanske ur etl annat perspektiv än det
som redovisas i skrivelsen. Dc slutsatser och problem som framförts i
redovisningen av steriliseringsfrågan kan också hjälpa oss att se andra
Skr. 2000/01:73
20
etiska frågor i ett nytt perspektiv och leda till nya diskussioner. Sådana
etiska diskussioner måste också ske kontinuerligt, men inte bara i reger-
ing och riksdag, utan även på skolor, arbetsplatser och bland familj och
vänner.
Skr. 2000/01:73
21
Sammanställning av enskilda forskarrapporter bifogade som bilagor till
Steriliseringsutredningens slutbetänkande Steriliseringsfrågan i Sverige
1935 - 1975 - historisk belysning, kartläggning och intervjuer
(SOU 2000:20).
1 bilaga 2 till betänkandet finns en undersökning om tvång och frivil-
lighet där två forskare (fil. kand. Michael Eivergård och fil. dr Lars Eric
Jönsson) genom närläsning av drygt 1000 statistiskt utvalda sterilise-
ringsakter dels försöker skatta hur många individer som steriliserades
under några former av myndighetstvång, dels försöker beskriva och
analysera hur begreppsparen tvång och frivillighet kommer till uttryck i
akterna.
Utredningen har ansett det väsentligt att som ett komplement till den
historiska belysningen redovisa fakta om preventivmedel, aborlmetoder
och steriliseringsmetoder samt i vilken utsträckning dessa medel och
metoder var tillgängliga och tillåtna under den tid 1934 och 1941 års ste-
riliseringslagar var i kraft. Utredningens sakkunniga professor Kerstin
Hagenfeldt redovisar detta i bilaga 3.
I utredningens uppdrag har ingått att göra en kartläggning av sterilise-
ringarnas omfattning. Den har letts av överläkare Monika Bukowska
Jacobsson, omfattar en statistisk genomgång och analys av drygt 2 000
akter med ansökningar om sterilisering under åren 1935 - 1975. Resulta-
ten presenteras i bilaga 4.
I kartläggningsuppdraget har också ingått att undersöka vilka de perso-
ner var som steriliserades och hur deras liv påverkades. Som ett viktigt
och levande komplement till den statistiska undersökningen har utred-
ningen låtit fil. dr Ingrid Lomfors genomföra intervjuer med några av
dem som upplevt att de steriliserats mot sin vilja och som skrivit till ut-
redningen och berättat om sina liv. Dessa intervjuer eller livsberättelser
redovisas i bilaga 5.
Skr. 2000/01:73
Bilaga 1
22
Sammanställning av forskarrapporter som publicerats
separat men på steriliseringsutredningens uppdrag
samt rapporter publicerade oberoende av men i
samråd med utredningen
Utredningen gav några utländska forskare att självständigt kommentera
den svenska steriliseringsfrågan ur sitt respektive forskningsperspektiv.
Deras rapporter är publicerade i Scandinavian Journal of History 1999:2.
- Professor Dorothy Porter, Eugenics and the Sterilisation Debate in
Sweden and Britain before the Second World War,
- Professor Peter Weingart, Science and Political Culture - Eugenics in
Comparative Perspective,
- Professor Paul Weindling, International Eugenics: Swedish Sterilisa-
tion in Context s
- Professor Nils Roll-Hansen, Eugenics in Scandinavia after 1945:
Change of values and growth of knowledge
Utredningen har också berett några svenska forskare tillfälle att redovisa
forskning med anknytning till steriliseringsfrågan. Deras rapporter är
publicerade med titeln Fem uppsatser om steriliseringen i Sverige i tid-
skriften Ugglan 12, 2000, utgiven av avdelningen för Idé- och lärdomshi-
storia vid Lunds universitet. I rapporten är följande artiklar publicerade.
- Fil.dr Lars-Eric Jönsson, Ett skarpt vapen - om sterilisering som
alternativ till anstaltsvistelse.
- Fil.dr Lena Lennerhed, Steriliseringar och sexuell reform: -O, Elsie
Ottesen-Jensen och Riksförbundet för sexuell upplysning,
- Docent Eva Palmblad, Abortpolitikens dolda dagordning under tret-
tio- och fyrtiotalen,
- Fil.kand. Kristina Engwall, Steriliseringspolitikens tillämpning på
Västra Mark samt
- Fil.kand. Mikael Eivergård, Anstalt, patient och steriliseringar vid
Salberga sjukhus
Två forskarrapporter rörande Svenska kyrkans respektive Läkaresällska-
pets ställningstagande till steriliseringarna publicerats dels docent Kjell
O. Lejons rapport, Tvångssteriliseringarna och Svenska kyrkan 1935-
1975 (Tro & Tanke, supplement, Svenska kyrkans forskningsråd,
1/1999), dels docent Niels Lynöes rapport, Läkaresällskapet och sterilise-
ringsdebatten - Studie av Sällskapets skrifter under perioden 1920-
1974 (Hygiea, 2000). Dessa två utredningar har inte initierats av utred-
ningen men de har påböljats efter samråd med utredningen.
Skr. 2000/01:73
Bilaga 2
23
Regeringen tillkallade hösten 1997 en särskild utredare för att bl.a. be-
lysa tillkomsten och tillämpningen av de stcriliseringslagar som var i
kraft i Sverige från 1934 fram till utgången av 1975. Resultatet av upp-
draget, som slutredovisades för regeringen i våras, är bl.a. en omfattande
historisk belysning av steriliseringsfrågan.
Utöver den historiska belysningen tjänar utredningen ett annat viktigt
syfte. Den utgör en analys av en historisk missgärning som kan hjälpa
oss att ur en annan synvinkel betrakta och skärskåda etiska principer och
strömningar som finns i dagens samhälle. Mot den bakgrunden anser jag
att det är angeläget att utredningen blir känd och att den sprids i vida
kretsar. Utredningen bör kunna initiera och utgöra ett viktigt underlag för
diskussioner om etiska principer i historien, i dag och i framtiden.
Riksdagen har tidigare, på förslag av regeringen, beslutat att personer
som steriliserats mot sin vilja under de tidigare gällande lagarna, skall ha
möjlighet att ansöka om ersättning om 175 000 kr. Ersättningen skall
betraktas som en kompensation för de övergrepp som staten tidigare gjort
sig skyldig till. Fram till och med oktober 2000 hade Steriliseringsersätt-
ningsnämnden, som handlägger ansökningar om ersättning, fattat beslut i
omkring 1 500 ärenden. Ca 82 % av ansökningarna har bifallits av
nämnden.
Hur många steriliserades och varför?
Mellan åren 1935 och 1975 steriliserades ca 63 000 personer i Sverige
med stöd av de då gällande steriliseringslagama. Ungefär hälften av de
utförda steriliseringarna bedöms ha skett under tvång eller efter påtryck-
ningar. 1 många fall var sterilisering ett villkor från myndigheternas sida
för att en person skulle få genomgå abort, bli utskriven från anstalt eller
för att få gifta sig.
Steriliseringslagama tillämpades på mycket olika sätt under den tid de
var i kraft, men även olika på olika ställen i Sverige. Motiven till sterili-
seringarna var flera. Det kunde vara fråga om befolkningspolitiska motiv,
ras- och arvshygieniska motiv eller socialmedicinska och familjeplane-
rande motiv. De två sistnämnda motiven dominerade från 1950-talet och
framåt. 1950-talet kan även betraktas som en brytpunkt avseende an-
vändningen av steriliseringar utan enskildas samtycke, som blev mindre
vanliga i förhållande till steriliseringar som skedde på frivillig basis.
Av det totala antalet personer som steriliserades mellan 1935 och 1975
var 93 % kvinnor. Steriliseringsutredningen har visat att steriliseringsla-
gama genomgående drabbade svaga och underprivilegicrade grupper.
I Sverige rådde i stort sett politisk enighet bakom steriliseringslagama.
Det fördes ingen aktiv debatt runt lagstiftningen. Noterbart är t.ex. att
den kraftiga kritik som Justitieombudsmannen, JO, framförde till riksda-
gen 1947 angående tillämpningen av steriliseringslagen, inte föranledde
några särskilda åtgärder eller någon vidare diskussion. JO konstaterade
bl.a. i sin kritik att tillämpningen av steriliseringslagen stred mot lagens
uttryckliga krav på frivillighet och samtycke.
Skr. 2000/01:73
Bilaga 3
24
Debatten som fördes från statsmakternas och myndigheternas sida om
tillämpningen av steriliseringslagama var inte särskilt omfattande. Det är
dock klarlagt att många människor, både då och nu, känt sig djupt
kränkta av det påtvingade ingrepp som steriliseringarna innebar och som
berövade dem möjligheter att få barn.
Vad kan vi göra i dag för att förhindra en upprepning av liknande
övergrepp?
Det är svårt för oss att i dagens ljus fullt ut förstå de tankar som låg
bakom 1934- och 1941 års steriliseringslagar. Det vi kan göra i dag är att
ta avstånd från de tankar som låg bakom lagarna och dess tillämpning.
Som framgår av utredningen är det problematiskt att i dag inta en morali-
serande ståndpunkt över handlingar som i dåtiden ansågs försvarbara.
Under historiens gång sker automatiskt etiska värdeförskjutningar.
Genom vad som har framkommit under Steriliseringsutredningens ar-
bete ställs en rad frågor som vi alla måste ta ställning till och som fortfa-
rande äger hög aktualitet:
- Hur skall en upprepning undvikas av den form av åtgärder som de tidi-
gare steriliseringslagama och dess tillämpning gav upphov till?
- Vilka utesluts i dag ur den samhälleliga gemenskapen och finns det
risk för att samma uteslutningsmekanismer upprepas i dag?
- Hur definierar vi gränser mellan friskt och sjukt, normalt och avvi-
kande? Hur namnger vi fysisk, psykisk och social avvikelse?
- Är de regelsystem som existerar tillräckliga för att upprätthålla och
levandegöra centrala etiska principer och värderingar?
- Finns det i dagens samhälle företeelser som vi uppfattar som självklara
och inte reagerar mot, men som en kommande generation om några de-
cennier kommer att uppfatta som oetiska?
Vi har alla ett ansvar för att ständigt hålla dessa frågor aktuella. Det
gäller inte minst riksdagen och dess ledamöter, som yttersta företrädare
för det svenska folket. Mot den bakgrunden avser regeringen längre fram
att i en särskild skrivelse till riksdagen lämna en redovisning när det
gäller steriliseringsfrågan i Sverige. Men även företrädare för myndig-
heter, kommuner och landsting samt intresseorganisationer spelar en
central roll när det gäller att hålla frågor av detta slag ständigt levande.
Olika yrkesgruppers och myndigheters handlande bidrar till att ange de
etiska normer vi följer i samhället. Bland personer som i sitt arbete kon-
fronteras med etiska ställningstaganden finns kunskap om etiska princi-
per och värderingar samt erfarenhet av situationer där konflikter med
sådana regler kan uppkomma. Denna kunskap måste spridas och redovi-
sas. Frågor och problem som uppstår måste diskuteras.
Steriliseringsutredningens slutbetänkande, som bifogas denna skri-
velse, är enligt min bedömning ett bra underlag för diskussioner om
etiska principer som bör föras i vida kretsar. Utredningen visar, tyvärr,
Skr. 2000/01:73
Bilaga 3
25
|
mycket tydligt varför det är viktigt att ständigt ifrågasätta och skärskåda |
Skr. 2000/01:73 Bilaga 3 |
Med vänliga hälsningar
Lars Engqvist
26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2001
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden,
Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm
Föredragande: statsrådet Engqvist
Skr. 2000/01:73
Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:73 Redogörelse för steriliserings-
frågan i Sverige åren 1935 - 1975 och regeringens åtgärder
27
Eländers Gotab 61164, Stockholm 2001