Regeringens proposition
2000/01:70

Automatisk balansering av
ålderspensionssystemet

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 februari 2001.

Prop.

2000/01:70

Lena Hjelm-Wallén

Ingela Thalén

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till kompletterande lagstiftning avseende
indexomräkningen av pensionsbehållningar och pensioner i ålderspen-
sionssystemets fördelningsdel. Utgångspunkt för förslagen är de riktlinjer
om avsteg från omräkning med inkomstindex av pensionsbehållningar
och pensioner som riksdagen beslutat (bet. 1997/98 :SfUl 3, rskr.
1997/98:315).

Ett syfte med ålderspensionsreformen är att skapa ett pensionssystem
som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utveck-
lingen. Utan de här föreslagna kompletteringarna nås inte detta syfte fullt
ut vad gäller ålderspensionssystemets fördelningsdel vid varje samhälls-
ekonomisk eller demografisk utveckling. Med de i propositionen före-
slagna reglerna för avsteg från omräkning med inkomstindex skapas ett
finansiellt stabilt ålderspensionssystem.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:70

1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.........................................................5

3 Ärendet och dess beredning..............................................................9

4. Allmänna överväganden inför förslaget till automatisk

balansering...................................................................................... 12

4.1 Oförsäkringsbara risker....................................................13

4.2 Mål för det reformerade pensionssystemets

fördelningsdel................................................................... 16

4.3 Alternativ till snittindex, fasta delningstal och automatisk

balansering........................................................................ 17

4.4 Sammanfattning av förslaget till automatisk

balansering........................................................................19

4.5 Åldcrspcnsionssystemet och utgiftstaken.........................20

5 Beräkning av fördelningssystemets ekonomiska ställning, m.m.... 21

5.1 Beräkning av avgiftstillgången.........................................26

5.2 Buffertfonden...................................................................33

5.3 Beräkning av pensionsskulden.........................................35

6 Omräkning av pensionsbehållningar och pensioner

med balansindex.............................................................................40

6.1 Beräkning av ATP och s.k. inkomstrclaterad

folkpension.......................................................................43

7 Överskott i fördelningssystemet.....................................................46

8 Årlig redovisning............................................................................50

9 Frågor i balanseringspromemorian som behandlats i prop.

1999/2000:46..................................................................................52

9.1 Den finansiella infasningen..............................................52

9.2 Risken för fondtömning...................................................55

10 Pensionssystemets finansiella utveckling och balanseringens

eventuella effekt för pensionsnivåerna...........................................56

10.1 Sammanfattning av RFV:s beräkningsresultat................57

10.2 Buffertfondens utveckling i olika scenarier.....................59

10.3 Effekten av balanseringen på pensionsnivån i

fördelningssystemet..........................................................64

11 Författningskommentar...................................................................70

Bilagor:

Bilaga 1 Formel för beräkning av balanstalet.....................................73

Bilaga 2 Tabeller med sammanställning av RFV:s beräkningar.........80

Bilaga 3 Ordlista..................................................................................93

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................97

Bilaga 5 Lagrådets yttrande...............................................................101

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 22 februari 2001............................................................................. 102

Prop. 2000/01:70

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1998:674) om inkomstgnindad ålderspension, oeh

2. godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om att eventuella
överskott skall fördelas på de försäkrade på så sätt att ett
tillägg till indexeringen skall göras som motsvarar det utdel-
ningsbara överskottet (avsnitt 7).

Prop. 2000/01:70

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) ^Pr°P- 2000/01:70
om inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension

dels att 5 kap. 6 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 1 kap. 5 a, 5 b och

5 c §§, 6 kap. 8 a § och 15 kap. 20 §, samt närmast före 15 kap. 20 § en

ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5a§

Regeringen skall för varje år
fastställa ett balanstal. Detta tal
skall visa förhållandet mellan för-
delningssystemets avgiftstillgång,
med tillägg av det redovisade
marknadsvärdet av tillgångarna
hos Första-Fjärde och Sjätte AP-
fonderna, och fördelningssyste-
mets pensionsskuld vid utgången
av det andra året före det år
balanstalet avser.

Med avgiftstillgång avses av-
giftsinkomsterna till fördelnings-
systemet multiplicerade med
medelvärdet av den tid i år räknat
som förflyter från det att en pen-
sionsrätt tjänas in till det att den
betalas ut i form av pension (om-
sättningstiden}. Med pensions-
skuld avses det totala pensionså-
tagandet i fördelningssystemet.

5b§

A vgiftsinkomsterna beräknas

som

1. genomsnittet av inkomsterna
det andra-jjärde året före det år
balanstalet avser, multiplicerat
med

2. den beräknade årliga relativa
förändringen av inkomsterna
under det andra-femte året före
det år balanstalet avser. Vid be-
räkningen av den relativa föränd-
ringen av inkomsterna skall den
årliga förändringen i det allmänna

prisläget räknat från juni månad
till juni månad under samma
period frånräknas. Det framräk-
nade värdet skall därefter omräk-
nas med förändringen i det all-
männa prisläget i juni månad två
år före det år balanstalet avser
och det allmänna prisläget i juni
månad året närmast före det året.

Omsättningstiden beräknas som
medianen av omsättningstiden för
det tredje, fjärde och femte året
före det år balanstalet avser.

Pensionssktdden beräknas för
det andra året före det år balans-
talet avser, som summan av

1. pensionsbehållningar enligt
5 kap. 2 §,

2. det beräknade värdet av pen-
sionsrätter Jör inkomstpension
enligt 4 kap. 2-6 §§,

3. utbetalad pension för varje
åldersgrupp i december månad
multiplicerad med beräknat antal
återstående utbetalningar av ett
genomsnittligt pensionsbelopp för
samma åldersgrupp justerat med
den räntefaktor som anges i 5 kap.
12 j andra stycket, och

4. det beräknade värdet av
kommande utbetalningar av
tilläggspension Jör dem som inte
påbörjat uttag av sådan pension.

Ytterligare föreskrifter för verk-
ställighet av lagens bestämmelser
om beräkning av balanstal med-
delas av regeringen. Beräkningar-
na skall göras av Riksförsäkrings-
verket.

5c §

Understiger balanstalet för ett
år 1,00 skall regeringen för det
året fastställa ett balansindex som
skall användas vid vissa beräk-
ningar enligt denna lag. Ett
balansindex skall därefter fast-
ställas Jör varje år fram till dess
att del minst når samma värde som
inkomstindex. För en sådan period
skall balansindexet första gången

Prop. 2000/01:70

räknas fram på så sätt att balans-
talet multipliceras med inkomst-
indexet för samma år. För varje
därpå följande år under perioden
skall det fastställda balansindexet
multipliceras med kvoten mellan
inkomstindexet efter årsskiftet och
inkomstindexet före årsskiftet och
därefter med det balanstal som
skall gälla efter årsskiftet.

Prop. 2000/01:70

Om inkomstindex

5 kap.

6§

förändras Om inkomstindex förändras

mellan det år omräkningen enligt
4 § avser eller, om sådan omräk-
ning inte skall göras, fastställelse-
året och året därefter, skall pen-
sionsbehållningen räknas om med
hänsyn till denna förändring. Detta
skall göras sedan pensionsrätt för
närmast föregående år har fast-
ställts och sedan omräkning har
gjorts enligt 4 §.

mellan det år omräkningen enligt
4 § avser eller, om sådan omräk-
ning inte skall göras, fastställelse-
året och året därefter, skall pen-
sionsbehållningen räknas om med
hänsyn till denna förändring. För
år då balansindex fastställs skall
beräkningen göras med hänsyn till
detta index i stället för inkomst-
indexet. Den angivna beräkningen
skall göras sedan pensionsrätt för
närmast föregående år har fast-
ställts och sedan omräkning har
gjorts enligt 4 §.

Om inkomstpension har tagits ut under det i första stycket först
nämnda året eller om uttaget det året har förändrats, skall den del av pen-
sionsbehållningen som inte utgörs av ökning på grund av omräkning en-
ligt 4 § för det året eller härrör från fastställd pensionsrätt för närmast
föregående år, räknas om med beaktande av

1. att den pensionsbehållning som är att hänföra till pensionsrätt som
har tillgodoräknats den pensionsberättigade för åren till och med det
andra året före det år omräkningen enligt 4 § avser respektive det fast-
ställelseår som avses i första stycket och som har omräknats på det sätt
som anges i denna paragraf och i 4, 7 och 9 §§ för åren till och med det
närmast föregående året har uppgått till skilda belopp under året, och

2. den omräkning som skall göras enligt 14 §.

Den inkomstpension som en
pensionsberättigad uppbär vid ett
årsskifte skall räknas om (följsam-
hetsindexeras) genom att multipli-
ceras med det tal som anger
kvoten mellan inkomstindex efter
årsskiftet och inkomstindex före
årsskiftet sedan denna kvot har
dividerats med talet 1,016.

14 §

Den inkomstpension som en
pensionsberättigad uppbär vid ett
årsskifte skall räknas om (följsam-
hetsindexeras) genom att multipli-
ceras med kvoten mellan /«-
komstindexet efter årsskiftet och
inkomstindexet före årsskiftet
sedan denna kvot har dividerats
med talet 1,016. För år då

balansindex fastställs skall beräk-
ningen göras med hänsyn till detta
index i stället för inkomstindexet.

6 kap.

Ä a §

För den som är född under
något av åren 1938-1953 skall,
om ett balansindex fastställts för
det år den pensionsberättigade
fyller 65 år, vid beräkning av
tilläggspension pensionen från och
med den månad den pensions-
berättigade fyller 65 år multipli-
ceras med del för det året fast-
ställda balanstalet eller, om det
före del året finns en samman-
hängande period med fastställda
balansindex, med produkten av de
halanstal som har fastställts under
denna period till och med det
aktuella året.

15 kap.

Årlig redovisning

20 §

Den myndighet regeringen
bestämmer skall för varje år
upprätta en redovisning av det
inkomstgrundade ålderspensions-
systemets finansiella ställning och
utveckling. Riksförsäkringsverket,
Premiepensionsmyndigheten samt
Första-Fjärde och Sjätte AP-fon-
derna skall tillställa myndigheten
de uppgifter som behövs för delta.

Prop. 2000/01:70

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Balanstal enligt 1 kap.
5 a § skall första gången fastställas för år 2003.

3 Ärendet och dess beredning

Principerna för det reformerade pensionssystemet fastslogs år 1994
genom att riksdagen antog den s.k. princippropositionen Reformering av
det allmänna pensionssystemet, prop. 1993/94:250. Propositionen sak-
nade lagförslag men innehöll förhållandevis utförligt beskrivna grunder
för ett nytt allmänt ålderspensionssystem.

Genomförandegruppen

Den 23 juni 1994 beslutade regeringen att inom Socialdepartementet till-
sätta en arbetsgrupp, Arbetsgruppen (S 1994:9) för genomförandet av
reformeringen av det allmänna pensionssystemet, kallad Genomförande-
gruppen, med företrädare för de partier som ställt sig bakom reformen.
Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i det fortsatta bered-
ningsarbetet och att vårda överenskommelsen. Ledamöter i Genomföran-
degruppen är f.n. statsrådet Ingela Thalén (ordförande), riksdagsleda-
möterna Maud Bjömemalm (s), Rose-Marie Frebran (kd), Margit
Gennser (m), Arne Kjörnsberg (s), Bo Könberg (fp) och f.d. partisekrete-
raren Åke Pettersson (c). Som experter deltar byråchefen Hans Olsson,
avdelningschefen Adriana Lender och enhetschefen Edward Palmer. F.d.
byråchefen Einar Edvardsson har deltagit som expert t.o.m. 29 oktober
2000. Förslagen i denna proposition har utarbetats i samråd med Genom-
förandegruppen.

En av de viktigaste principerna som beslutades för det nya pensions-
systemet är att pensionsrätt skall intjänas med samma belopp som den
avgift som inbetalas av eller för individen. Det nya systemet är ett s.k.
avgiftsdefinierat system. Vidare beslutades att den inkomstgrundade
ålderspensionen skall vara en fristående försäkringsgren som finansieras
i sin helhet med en specialdestinerad och fast pensionsavgift. Om ett
pensionssystem skall uppfylla dessa principer måste avgiftsinkomsterna
tillsammans med tillgångarna i den s.k. buffertfonden garanterat kunna
finansiera pensionsutgiftema. Risken för varaktiga underskott måste
alltså elimineras.

För inkomstpensionen gäller att värdet av intjänade pensionsförmåner
årligen skall räknas om med hänsyn till inkomstutvecklingen i samhället.
Denna omräkning av pensionsförmånerna ger en avkastning på de för-
säkrades pensionsförmögenhet, dvs. pensionsskulden i systemet, och
fyller samma funktion som avkastningen i premiepensionssystemet eller
som räntan i vanligt banksparande. Förslaget till automatisk balansering
kan sägas ha sitt ursprung i den kritik som flera remissinstanser riktade
mot pensionsarbetsgnippens förslag (Reformerat pensionssystem, SOU
1994:20) att räkna om pensionsskulden i takt med utvecklingen av
genomsnittsinkomsten. Detta innebär att pensionsskulden förräntas med
vad som kan kallas ett snittindex. Ett snittindex innebär att likhet i
inkomstutvecklingen mellan pensionärer och förvärvsaktiva prioriteras
framför finansiell stabilitet. De kritiska remissinstanserna förordade i
stället ett index som förräntar pensionsförmånerna med avgiftsunder-
lagets utveckling, således vad som kan kallas ett summaindex. Ett
summaindex innebär att finansiell stabilitet prioriteras framför likhet i

Prop. 2000/01:70

inkomstutvecklingen mellan pensionärer och förvärvsaktiva. Kritiken
ledde till att regeringen avstod från att i princippropositionen lämna ett
förslag till hur indexcringcn skulle utformas. I stället föreslogs att
förslaget i denna del skulle utredas vidare, se prop. 1993/94:250, s. 104—
107.

I prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension föreslogs lagregler
för det nya pensionssystemet som grundade sig på principerna i prop.
1993/94:250. Riksdagen beslutade, i enlighet med regeringens förslag, att
indexering av pensionsskulden som huvudprincip skall ske med ett
snittindex (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfUl3, rskr. 1997/98:315).
Samtidigt beslutade riksdagen att detta snittindex skulle förses med kom-
pletterande regler för balansering av ålderspensionssystemcts ekono-
miska ställning, bet. 1997/98:SfU13, s. 135 punkt 10. Om det var tekniskt
möjligt skulle dessa kompletteringar utformas som automatiskt verkande
regler.

Ett skäl till att snittindexet valdes, trots den finansiella instabilitet som
det medför, var att instabiliteten ansågs kunna hanteras genom regler för
vad som kommit att kallas automatisk balansering. Förslaget hade
presenterats i sina huvuddrag i promemorian Ds 1997:67 Inkomst-
grundad ålderspension. Det behövde dock beredas ytterligare och därför
förelädes riksdagen förslaget endast såsom en riktlinje. I promemorian
Automatisk balansering av ålderspensionssystemet, Ds 1999:43, lämna-
des ett lagförslag till hur konflikten mellan finansiell stabilitet och
standardstabilitet skall hanteras genom automatiskt verkande regler.

Hur pensionsrätter och utgående pensioner skall indexeras med hänsyn
till inkomst- och prisutvecklingen har varit en av de centrala frågorna i
arbetet med att reformera ålderspensionssystemet. Att så varit fallet beror
på att systemets sociala och ekonomiska egenskaper i hög grad bestäms
av indexeringens utformning. Förslag och annat beslutsunderlag vad
gäller indexcringcn i fördelningssystemet har lämnats i följande skrifter.

- Ds 1992:89 Ett reformerat Pensionssystem - Bakgrund, principer och
skiss, s. 67-68 och 71-72,

- SOU 1994:20 Reformerat pensionssystem, s. 176-177, 196,204-207,
291-297 och 299-306,

- prop. 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet, s.
104-107 och 155-159,

- Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad
ålderspension, m.m., s. 195-204 och 232-234,

- Ds 1997:67 Inkomstgrundad ålderspension - finansiella frågor m.m.,
s. 61-87 och 91-107,

- prop. 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m., s. 345-364,
372-373 och 299-306,

- Ds 1999:43 Automatisk balansering av ålderspensionssystemet - reg-
ler för avsteg från inkomstindexering inom ålderspensionssystemcts
fördelningsdel,

- RFV Analyserar 2000:1, Automatisk balansering av ålderspensions-
systemet - redovisning av regeringens beräkningsuppdrag.

Tanken att indexera pensionsrätterna med ett inkomstindex som speglar
tillväxten i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst presenterades

Prop. 2000/01:70

redan i augusti 1992 i Ds 1992:89. I Pensionsarbetsgruppens huvudbe- Prop. 2000/01:70
tänkande från februari 1994 (SOU 1994:20) återkom förslaget att indexe-
ra pensionsrättema med ett mått för utvecklingen av den genomsnittliga
pensionsgrundande inkomsten. I betänkandet redogjordes översiktligt för
den målkonflikt som ligger i valet av index. Som nämnts ovan priorite-
rade Pensionsarbetsgruppen likhet i standardutvecklingen mellan pensio-
närer och förvärvsaktiva framför att uppnå en högre finansiell stabilitet.
Bland annat prioriteringen av målet om standardstabilitet medförde att
arbetsgruppen föreslog att indexet skulle mäta utvecklingen av genom-
snittlig inkomst. Det mått som föreslogs var i princip pensionsgrundande
inkomst per person med sådan inkomst.

I prop. 1993/94:250 Reformering av det allmänna pensionssystemet
(bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) föreslogs, som nämnts ovan,
riktlinjer för en reform av det allmänna ålderspensionssystemet. Rikt-
linjerna byggde på Pensionsarbetsgruppens betänkande och den överens-
kommelse som träffats inom denna grupp mellan företrädare för de då-
varande fyra regeringspartierna (m, c, fp och kd) och socialdemokra-
terna. I propositionen angav regeringen att den kritik flera remissinstan-
ser riktat mot det föreslagna snittindexet var värd att beakta och föreslog
att den närmare utformningen av indexet skulle övervägas vidare.

I juni 1995 lämnades i departementspromemorian Ds 1995:41 Refor-
merat pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. lag-
förslag som byggde på principerna i propositionen från året dessförinnan.
Dock lämnades inte i denna promemoria något preciserat förslag till
definition av inkomstmåttet i indexet. Däremot lämnades en fördjupad
analys av olika mått och deras för- och nackdelar varvid remissinstanser-
na uppmanades att komma med synpunkter på indexets utformning.

Konflikten mellan målet om stabilitet i förhållandet mellan förvärvs-
aktivas inkomster och pensionerades inkomstpensioner och målet finan-
siell stabilitet utlöses endast vid vissa utvecklingsförlopp. Utrednings-
arbetet kom därför att inriktas mot att söka finna en metod för att hantera
målkonflikten som endast i de fall denna materialiseras gör avsteg från
den önskade indexeringen. I Ds 1997:67 presenterades en princip för en
sådan automatiskt verkande beslutsregel. Principen innebar att pensions-
systemets skulder skulle beräknas och att avsteg från inkomstindexe-
ringen skulle göras om det var nödvändigt för att undvika att skulderna
annars skulle överstiga en nivå där systemets finansiella balans var hotad.
Lagförslag till de beskrivna reglerna lämnades dock inte i denna prome-
moria.

I prop. 1997/98:151 lämnades lagförslag vad avsåg inkomstindexets
benämning och exakta utformning samtidigt som regeringen föreslog att
avsteg från detta index skall göras om det är nödvändigt för att säker-
ställa den ekonomiska balansen i ålderspensionssystemets fördelningsdel.
Principerna för sådana avsteg, som nu benämndes automatisk balanse-
ring, överensstämde med den skiss som redogjorts för i Ds 1997:67.
Något lagförslag lämnades dock inte heller vid detta tillfälle eftersom
frågan alltjämt bedömdes kräva ytterligare beredning. Metoden för
balansering krävde utveckling av kunskapen om de finansiella sam-
banden i ett avgiftsdefinierat pensionssystem av fördelningstyp. För det
fall den fortsatta beredningen skulle visa att det inte gick att reglera en

automatisk balansering i lag skulle istället Riksförsäkringsverket ges i
uppdrag att bevaka systemets finansiella stabilitet.

Arbetet visade sig vara mer komplicerat och tidskrävande än vad som
först förutsetts, samtidigt som det visade att det var möjligt att lagreglera
en automatisk balansering. 1 juli 1999 remitterades Ds 1999:43 Automa-
tisk balansering - regler för avsteg från inkomstindexeringen inom
ålderspensionssystemcts fördelningsdcl. Denna promemoria innehöll
lagförslag till den automatiska balanseringen. Nedan benämns Ds
1999:43, balanseringspromemorian.

Efter remissbehandlingen av förslagen i balanseringspromemorian
önskade regeringen ytterligare underlag inför förslaget till automatisk
balansering. Därför gavs i februari år 2000 Riksförsäkringsverket (RFV)
i uppdrag att analysera förslaget ytterligare. Uppdraget redovisades i
oktober samma år i rapporten Automatisk balansering av ålderspensions-
systemet - redovisning av regeringens beräkningsuppdrag, RFV Ana-
lyserar 2000:1. Delar av RFV:s rapport återges i propositionen.

Balanseringspromemorian och övriga promemorior samt betänkandet
har remitterats och synpunkter på indexets utformning har lämnats av
flera remissinstanser vid varje tillfälle. 1 Ds 1997:67, s. 63-69, samman-
fattas remissynpunkterna på förslagen avseende indexets utformning i
SOU 1994:20 och i Ds 1995:41. En sammanfattning av remissynpunk-
terna på det förslag till utformning av inkomstindex - inklusive förslaget
till vad som senare benämnts automatisk balansering - som lämnades i
Ds 1997:67, återfinns i prop. 1997/98:151, s. 347-349. I propositionen
sammanfattas under de olika förslagsavsnitten remissinstansernas syn-
punkter på förslaget i balanseringspromemorian. En sammanställning av
remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig på Socialdepartementet
dnr. S 1999/6478/SF.

Prop. 2000/01:70

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 december 2000 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Vissa mindre redaktionella
ändringar och preciseringar i lagtexten har därefter gjorts.

4 Allmänna överväganden inför förslaget till
automatisk balansering

Det finns utvecklingsförlopp där de sociala ambitionerna när det gäller
förräntningen av varje generations pension står i strid med det likaledes
socialt betingade målet att systemet skall vara rättvist mellan generatio-
ner. Balanseringen aktiveras vid en konflikt mellan dessa två mål. Vid en
sådan konflikt innebär den automatiska balanseringen att målet om rätt-
visa mellan generationer ges företräde, utan att det helt uppnås, framför
det mål som finns för förräntningen av varje generations pension.

Grunden i förslaget till automatisk balansering utgörs av en metod som Prop. 2000/01:70
möjliggör att det årligen går att beräkna fördelningssystemets tillgångar
och skulder. Fördelningssystemet förses genom förslaget med en balans-
räkning. De kvarstående risker för finansiella obalanser som finns i
systemet kommer att återspeglas i hur förhållandet mellan balansräk-
ningens tillgångar och skulder utvecklas. Balanseringen innebär att in-
dexeringen, dvs. förräntningen, av pensionsskulden utformas så att
systemets skuld aldrig annat än obetydligt kan överstiga systemets till-
gångar. Härigenom garanteras systemets finansiella stabilitet.

Genom att skapa en balansräkning för pensionssystemet har det varit
möjligt att som huvudregel förränta pensioner och pensionsbehållningar
med det index som, enligt regeringens uppfattning, ger de bästa sociala
egenskaperna utan att det leder till någon risk för underskott. Dvs. utan
den risk för orättvisa mellan generationer som underskott medför. Balan-
seringen har också gjort det möjligt att utforma systemet med fasta del-
ningstal. De fasta delningstalen innebär att beviljade pensioner inte räk-
nas om, i förhållande till förändringar i medellivslängden, för personer
som fyllt 65 år eller mer.

Sammantaget leder utformningen av systemet till att inkomstpensio-
nens förhållande till snittinkomsten givits en nära nog maximal stabilitet.
Genom att underskottsrisken eliminerats samtidigt som pensionsnivån i
förhållande till snittinkomsten stabiliserats så långt det är finansiellt möj-
ligt, ges systemet så goda sociala egenskaper som bedömts möjligt att
åstadkomma.

4.1 Oförsäkringsbara risker

De för ett pensionssystem väsentliga egenskaperna är endast delvis be-
stämda genom att det har beslutats att systemet skall vara avgiftsdefinie-
rat, finansiellt stabilt och ha en fast avgift. Inom ramen för ett sådant sy-
stem finns flera olika möjligheter att utforma de regler som bestämmer
om, när och i vilken utsträckning pensionsnivån kommer att påverkas av
olika ekonomiska och demografiska utvecklingsförlopp. Dessa utveck-
lingsförlopp kan betraktas som oförsäkringsbara risker - de kommer
oundvikligen att påverka utvecklingen av pensionsnivån och/eller
buffertfonds storlek. Buffertfondens utveckling beror på pensionsav-
gifternas och pensionsutgiftemas utveckling samt, till en mindre del, på
den avkastning buffertfonden erhåller. Pensionsavgifter, buffertfondav-
kastning och pensionsutgifter speglar i sin tur hur systemets tillgångar
respektive skuld utvecklats.

Det som bestämmer utvecklingen av fördelningssystemets tillgångar
är: utvecklingen av avgiftsunderlaget, förändringar i förvärvs- och död-
lighetsmönster, dvs. förändringar i vad som här benämns omsättningstid,
och buffertfondens avkastning. Vidare ökar (minskar) tillgångarna med
positiva (negativa) skillnader mellan betalda pensionsavgifter och utbe-
talda pensioner. Sådana skillnader ökar (minskar) buffertfonden. Det som
bestämmer utvecklingen av fördelningssystemets skuld är; förräntningen
(indexeringen) av pensionsskulden och förändringar i medellivslängden.
Vidare ökar (minskar) skulden med positiva (negativa) skillnader mellan
tillgodoräknade pensionsrätter och utbetalda pensioner. 1 ett avgiftsdefi-

nierat pensionssystem är inbetalda pensionsavgifter definitionsmässigt
lika med tillgodoräknade pensionsrätter. Därmed kommer inbetalda pen-
sionsavgifter, utbetald pension och tillgodoräknad pensionsrätt alltid att
påverka pensionssystemets tillgångar lika mycket som dess skuld. I ett
avgiftsdefinierat system kan man därför bortse från avgifter, utgifter och
nyintjänad pensionsrätt, när det gäller att beskriva vad som bestämmer
utvecklingen av förhållandet mellan tillgångar och skuld.

De tre faktorer som bestämmer tillgångarnas utveckling i förhållande
till skulderna kan kallas för systemets egenavkastning. Egenavkastningen
minus den påverkan på pensionsskulden som förändringar i medellivs-
längd har, kan kallas för tillgänglig egenavkastning. Detta för att markera
att pensionsskulden i ett pensionssystem inte direkt kan förräntas med
tillväxten i tillgångarna om skulden skall växa i takt med dessa till-
gångar. Om medellivslängden ökar förbrukas en del av egenavkastningen
genom den kostnad som en ökning av medellivslängden innebär. Om
medellivslängden i stället sjunker tillkommer medel, i form av s.k. arvs-
vinster, som kan användas till att ge en högre indexering än den som
egenavkastningen motsvarar. Egenavkastningen netto efter kostnaden
(besparingen) av förändringar i medellivslängd är den avkastning som är
tillgänglig att förränta pensionsskulden med.

I ett förmånsdefinierat pensionssystem kan till skillnad från i ett av-
giftsdefinierat pensionssystem differenser mellan intjänad pensionsrätt
och tillgodoräknad pensionsrätt förekomma. Sådana skillnader utgör i
likhet med förändringar i medellivslängd en faktor som skall dras av
(läggas till) egenavkastningen och påverkar därmed storleken av den till-
gängliga egenavkastningen.

Tablå 4.1 fördelningssystemets egenavkastning och tillgängliga egenavkastning

i utvecklingen av avgiftsunderlaget

+ förändringar i förvärvs- och dödlighetsmönster, förändringar i omsätt-
ningstiden

i buffertfondens avkastning

----> egenavkastning

förändringar i medellivslängd

----> tillgänglig egenavkastning

A vgift sunder laget

Avgiftsunderlagets utveckling är i hög grad bestämmande för vilken för-
räntning av pensionsförmånerna som är möjlig. Detta förhållande är upp-
enbart eftersom utgifterna helt (om ingen buffertfond finns) eller till
större delen (om en buffertfond finns) skall finansieras direkt med av-
giftsinkomsterna. Ett stort mått av finansiell stabilitet skulle således
kunna erhållas genom att indexera pensionsskulden med utvecklingen av
avgiftsunderlaget. Av skäl som berörts ovan och som tas upp ytterligare
nedan skall pensionsskulden trots detta som huvudregel förräntas med
genomsnittsinkomstens utveckling. Bl.a. om befolkningen i yrkesaktiv
ålder minskar finns en uppenbar risk för att också antalet förvärvsaktiva
minskar. Avgiftsunderlaget kommer då att utvecklas sämre än snittin-
komsten. Om så sker finns en risk för att förräntningen av pensions-

Prop. 2000/01:70

skulden överstiger den tillgängliga egenavkastningen. Det medför i sin Prop. 2000/01:70
tur en risk för att pensionsutgiftema kommer att överstiga systemets in-

komster och att buffertfonden med tiden kommer att tömmas.

Omsättningstiden

Omsättningstiden¹ mäter tiden från det att pensionsrätt intjänas till det att
den utbetalas, mätt som ett med intjänandet av pensionsrätt och utbetal-
ning av pensionsbelopp vägt medelvärde. Pensionsutgiftemas fördelning
över tiden beror bl.a. på förändringar i omsättningstid. Förkortas omsätt-
ningstiden kommer utgifterna tidigare och avgifternas förmåga att finan-
siera pensionsutgiftema försämras. Förlängs omsättningstiden kommer
utgifterna senare och avgifternas förmåga att finansiera pensionsutgifter-
na förbättras. Hur omsättningstiden beräknas framgår av bilaga 1.

Buffertfonden

Buffertfondens avkastning bidrar till den förräntning som är möjlig i
pensionssystemet, ju högre avkastning desto mer växer tillgångarna -
och vice versa. Tidigare har inte buffertfondens avkastning haft en ur
regelsystemet utläsbar innebörd för pensionsskuldens förräntning i något
allmänt fördelningssystem. Förslaget till automatisk balansering skapar
en tydlighet vad gäller buffertfondens roll och avkastningens potentiella
betydelse för förräntningen av pensionsskulden. Med förslaget till auto-
matisk balansering införlivas buffertfonden i det avgiftsdefinierade för-
delningssystemet på ett korrekt sätt.

Den avkastning buffertfonden erhåller har mindre betydelse för den
tillgängliga egenavkastningen än vad avgiftsunderlagets utveckling har.
Detta beror på att buffertfonden initialt endast motsvarar drygt 10 % av
avgiftsinkomsternas värde.

Medellivslängden

Medellivslängden beaktas i det nya pensionssystemet i huvudsak genom
att varje individs pension beräknas genom att hans eller hennes pen-
sionsbehållning vid pensioneringstillfallet divideras med ett s.k. del-
ningstal. Delningstalet speglar den återstående medellivslängden för åld-
rama 61 år och äldre när personen fyller 65 år samt en ränta om 1,6 %.
Det har varit ett medvetet val att utforma systemet med ett fast delnings-
tal för varje årskull. Detta val innebär, i likhet med snittindexet, en risk
för underskott och en möjlighet till överskott. Risken beror på att själva
förändringen, övergången, från en medellivslängd till en annan inte på-
verkar beviljade pensioner. En ökande medellivslängd innebär en under-
skottsrisk eftersom systemet då betalar ”för höga” pensioner i förhållande
till den pensionsrätt som intjänats.

I förhållande till ett system där medellivslängdens utveckling inte alls
påverkar pensionsnivån, som är fallet i ATP-systemet, har dock större
delen, ca två tredjedelar, av den underskottsrisk som förändringar i

¹ I Ds 1999:43 benämndes det som här benämns omsättningstid för fordelningsstyrka.

medellivslängd kan innebära eliminerats genom delningstalets utform-
ning. Den automatiska balanseringen tar på ett särskilt och enligt rege-
ringens uppfattning socialt önskvärt sätt hand om den resterande tredje-
delen.

Tillgänglig egenavkastning och beslutad indexering

Genom att utforma indexcringcn på ett sätt som innebär att förräntningen
av pensionsskulden normalt kommer att avvika från den tillgängliga
egenavkastningen kommer systemet vid viss utveckling att spara medel.
Det sker om indexeringen av pensionsskulden med förändringen i snitt-
inkomsten ett enskilt år är lägre än vad den tillgängliga egenavkastningen
är. Då ökar tillgångarna mer än skulderna. Systemet stärks, konsolide-
ringen ökar. Att systemet vid viss utveckling sparar medel gör det möj-
ligt att under enskilda år eller längre tidsförlopp förränta pensionsskulden
med mer än den tillgängliga egenavkastningen utan att systemets finan-
siella stabilitet därmed hotas. Under sådana år eller perioder kommer
endast systemets skulder att öka med mer än vad tillgångarna ökar.
Systemet försvagas, konsolideringen sjunker. Endast om försvagningen
medför att skulderna blivit större än tillgångarna aktiveras balanseringen
och avsteg görs från snittindexeringen.

Utformningen av det nya pensionssystemet tillåter således inte att de
oförsäkringsbara riskerna återspeglas direkt i indexeringen eller i beräk-
ningen av pensionerna. Endast via den påverkan dessa risker har på
systemets balansräkning kan de komma att påverka pensionsnivån. Bl.a.
genom att systemets balansräkning speglar effekten av alla oförsäkrings-
bara risker, positiva och negativa, över i princip alla år och genom att
systemet endast avviker från den önskade indexeringen om det av balans-
räkningen framgår att så måste ske, minimeras avstegen från målet för
det reformerade systemet.

4.2 Mål för det reformerade pensionssystemets
fördelningsdel

Ett mål för det nya fördelningssystemet har varit att ge systemet så goda
sociala egenskaper som möjligt inom ramen för ett finansiellt stabilt
system med fast avgift. Det är detta mål som föranlett att pensionsrättig-
heterna så långt det är finansiellt möjligt skall förräntas med ett snitt-
index. Samma mål har föranlett beslutet att delningstalen skall vara fasta.
Även besluten att systemet skall vara finansiellt stabilt och ha en fast
avgift kan motiveras av sociala hänsyn. Detta ur ett perspektiv som har
med rättvisa mellan generationer att göra.

Prop. 2000/01:70

Upprätthålls snittindexeringen kommer, om medellivslängden är kon- Prop. 2000/01:70
stant, den genomsnittliga inkomstpensionen att vara konstant i förhållan-
de till genomsnittinkomsten.² Detta är socialt sett en mycket god egen-
skap i ett allmänt och obligatoriskt pensionssystem. Vidare innebär
snittindexeringen att systemet skapar överskott och konsolideras vid viss
utveckling. Huvudsakligen sker detta om den förvärvsaktiva befolk-
ningen ökar, men det kan även ske vid ett positivt utfall vad avser de
övriga oförsäkringsbara riskerna, såsom t.ex. avkastningen i buffert-
fonden. Sådana överskott kommer med automatik att användas för att
upprätthålla snittindexeringen under perioder då systemet försvagas, t.ex.
till följd av att den förvärvsaktiva befolkningen minskar eller till följd av
att övriga oförsäkringsbara risker utvecklas negativt. Snittindexet i kom-
bination med att avgiften till systemet avses vara fast minskar risken för
att förhållandet mellan vad en generation betalat till systemet och vad
den får ut skall variera mellan generationer.

Det fasta delningstalet ger en trygghet vad gäller pensionsrättens värde
när den omräknats till pension och börjat att utbetalas.

De goda egenskaperna som den fasta avgiften, snittindexeringen och
det fasta delningstalet ger fördelningssystemet medför dock att systemet
vid viss utveckling kommer att betala högre pensioner än vad avgifterna
kan finansiera. Systemet riskerar att vara för generöst i förhållande till
avgifterna. Det kan inträffa om den förvärvsaktiva befolkningen minskar
och/eller om medellivslängden ökar. Huruvida det faktiskt inträffar beror
på systemets konsolidering (styrka) när påfrestningen inleds, påfrest-
ningens styrka och på buffertfondens avkastning och utvecklingen av
omsättningstiden. På samma sätt som buffertfondens avkastning och om-
sättningstidens utveckling kan ge tillskott till systemets finansiering finns
också en risk för att ”låg” avkastning eller sjunkande omsättningstid skall
medföra att balanseringen aktiveras.

Om snittindexet eller det fasta delningstalet tillåts leda till underskott
skulle somliga generationer - i princip yngre - förr eller senare och i
någon form tvingas betala för att pensionerna till äldre generationer varit
för höga i förhållande till avgifterna. De eftersträvade goda sociala egen-
skaperna som föranlett utformningen av index och delningstal skulle
komma att gynna vissa generationer på bekostnad av andra. De efter-
strävade goda sociala egenskaperna skulle i sådana fall ha vänts till sin
motsats.

4.3 Alternativ till snittindex, fasta delningstal och

automatisk balansering

1 stället för att genom en automatisk balansering hantera den oförsäk-
ringsbara risken som avser avgiftsunderlagets utveckling, dvs. risken att

² Varje pensionärs inkomstpension kommer dock att utvecklas med 1,6 % mindre än
snittinkomstutvecklingen. Detta beror på att en ränta om 1,6 % tillgodoräknas in-
komstpensionen, via delningstalet, då den beviljas. Genom att nya pensionärer till-
kommer varje år samtidigt som äldre dör kommer snittinkomstpensionen trots detta att
vara i princip konstant i förhållande till snittinkomsten förutsatt att förhållandet mellan
pensionsåldern och medellivslängden inte förskjuts och att balanseringen inte

aktiveras. 17

den förvärvsaktiva befolkningen kan minska, hade systemet kunnat för-
ränta pensionsskulden med ett index som direkt speglar avgiftsunder-
lagets utveckling. Systemet hade kunnat utformas med ett summaindex.
Istället för att genom en automatisk balansering hantera den risk som
utgörs av att medellivslängden kan förändras hade systemet årligen
kunnat räkna om beviljade pensioner med förändringen i medellivslängd.
Systemet hade kunnat förses med rörliga delningstal^

Dessa alternativ, summaindex och rörliga delningstal, till den besluta-
de respektive föreslagna utformningen med snittindex, fasta delningstal
och automatisk balansering skulle enligt regeringens bedömning innebära
ett väsentligen sämre pensionssystem. Ett sådant system skulle ha varit
sämre främst eftersom pensionsnivån i förhållande till snittinkomsten
skulle ha varierat mer än vad som krävs för att utesluta varaktiga under-
skott. Sådan omotiverad variation undviks nu genom att de oförsäkrings-
bara riskerna endast kommer att påverka pensionsnivåerna om det är
motiverat av finansiella skäl. Pensionsnivån påverkas alltså enbart om
det annars skulle uppstå underskott som andra, i princip ”yngre”, skulle
riskera att tvingas betala. Balanseringen innebär att alla över- och under-
skottstendenser beaktas och avvikelser från den önskade indexcringcn
endast görs om det totalt sett krävs för att undvika underskott.

Vidare skulle inte ett summaindexerat system med rörliga delningstal
garantera ett finansiellt stabilt system. Detta eftersom ett sådant system
inte beaktar effekten på pensionsutgifternas fördelning över tiden som
förändringar i omsättningstid leder till eller beaktar buffertfondavkast-
ningens påverkan på systemets inkomster. Dessutom kan ett summa-
indexerat system ge som resultat att pensionerna sjunker relativt snitt-
inkomsten samtidigt som buffertfonden växer. Denna ineffektiva kom-
bination kan i princip inte uppkomma i ett snittindexerat system. I ett
snittindexerat system med automatisk balansering kan, vid en given
medellivslängd, snittpensionen endast minska relativt snittinkomsten om
systemet samtidigt är finansiellt ansträngt.

Materialiseras de oförsäkringsbara riskerna, netto över tiden, övergår
systemet genom balanseringen till att, under en tid, förränta pensions-
skulden med den tillgängliga egenavkaslningen. Genom att eventuella
underskott identifieras och fördelas snabbt och solidariskt på alla försäk-
rade i systemet - förvärvsaktiva liksom pensionärer - nära nog minitne-
ras avvikelsen från den önskade snittindexeringen och därmed risken för
att inkomstpensionens värde för olika generationer skall variera i för-
hållande till snittinkomsten. Om en ökning av medellivslängden leder till
att den automatiska balanseringen aktiveras fördelas kostnaden för själva
förändringen inte enbart på de pensionerade - vilket skulle vara fallet
med rörliga delningstal - utan på hela försäkringskollektivet. Om och när
förräntningen med den tillgängliga egenavkastningen innebär att indexe-
ringen av pensionerna helt återställts återgår indexeringen till att ske med
förändringen i snittinkomst.

Förses fördelningssystemet med regler för automatisk balansering
kommer pensionssystemet oavsett ekonomisk och demografisk utveck-

³ Ett alternativ till rörliga delningstal hade varit alt utforma systemet med fasta
delningstal som enligt någon metod beaktar medellivslängdens utvecklingstakt. Sådana
delningstal hade till skillnad från den föreslagna metoden inte lett till ett finansiellt helt
stabilt system.

Prop. 2000/01:70

ling garanterat att kimna fullfölja sitt åtagande i enlighet med de regler
som en gång bestämts för systemet. Det kommer därmed att uppfylla det
krav som bör ställas på ett väl utformat pensionssystem. Sveriges nya
fördelningssystem, inkomstpensionssystemet, är det första finansiellt
stabila fördelningssystemet med fast avgift i världen. Den finansiella sta-
biliteten i kombination med systemets automatiska strävan att indexera
med snittinkomstens utveckling tillsammans med de fasta delningstalen
innebär att systemets sociala egenskaper nära nog har maximerats.

4.4 Sammanfattning av förslaget till automatisk
balansering

En metod som säkerställer att ett pensionssystem alltid kan uppfylla sitt
åtagande är att utforma systemet så att åtagandet, pensionsskulden, inte
kan överstiga systemets tillgångar. Ett sådant pensionssystem är finan-
siellt stabilt såväl i bemärkelsen att det säkerställer att konsolideringen
inte kan understiga 100 % som i bemärkelsen att det i princip utesluter
varaktiga underskott i fördelningssystemets buffertfond. Endast eviga
påfrestningar kan ge upphov till varaktiga underskott i buffertfonden.
Sådana underskott kan endast vara av begränsad omfattning och kan inte
utvecklas okontrollerat.

De föreslagna reglerna för automatisk balansering av ålderspensions-
systemet anger hur systemets tillgångar och skulder årligen skall beräk-
nas. Systemets tillgångar och skulder beräknas helt med utgångspunkt
från historiska transaktioner. Bortsett från buffertfonden, som värderas
utifrån transaktioner på kapitalmarknaden, sker beräkningen uteslutande
med utgångspunkt från transaktioner som fångas i pensionsregistret. Be-
räkningen sker utan inslag av prognoser. Balansräkningar för i huvudsak
ofonderade, s.k. fördelningssystem har tidigare inte kunnat upprättas en-
ligt redovisningsmässiga principer, dvs. med utgångspunkt enbart från
verifierbara transaktioner och de värden som åsatts dessa. Att detta nu är
möjligt beror på det nya pensionssystemets utformning tillsammans med
insikten att avgiftsflödet i ett fördelningssystem skall värderas med ut-
gångspunkt från hm pensionsskulden ackumuleras och avbetalas, dvs.
det som mäts i den s.k. omsättningstiden. Förhållandet mellan tillgångar
och skulder skall, enligt förslaget, årligen redovisas i form av ett balans-
tal.

Balanstal —

AvaiftstiUsåmi + Buffertfond

Pensionsskuld

Avgiftstillgång = avgiftsinkomst x omsättningstid

Överstiger balanstalet 1,00 har systemet ett överskott i den mening att det
beräknas klara sitt åtagande med marginal, pensionsskulden är mindre än
systemets tillgångar. Understiger balanstalet 1,00 är systemet i finansiell
obalans, pensionsskulden överstiger de tillgångar som skall finansiera
skulden. Om en sådan obalans består riskerar buffertfonden med tiden att
tömmas. För att undvika denna risk måste pensionssystemets åtaganden
minskas, eller om tillgångarna växer, öka mindre än vad tillgångarna gör.

Prop. 2000/01:70

Om balanstalet är mindre än 1,00 skall enligt förslaget balansen mellan Prop. 2000/01:70
tillgångar och skulder återställas genom att inkomstindex multipliceras
med balanstalet, varvid en ny indexserie, ett balansindex, skapas. Detta
används i stället för inkomstindex. Förräntningen av pcnsionsbchåll-
ningama kommer då inte att fullt ut spegla tillväxten i de genomsnittliga
inkomsterna utan förräntningen kommer att ske med den tillgängliga
egenavkastningen. Förräntningen av utgående pensioner kommer att ske
med den tillgängliga egenavkastningen minus 1,6 %.

Balansindex kan återställas till inkomstindexets nivå. Det sker i den
takt som blir följden av att balansindexet för varje år ökar med den rela-
tiva förändringen i inkomstindex fortsatt multiplicerat med årets balans-
tal, dvs. balansindexet ökar procentuellt med den tillgängliga egenav-
kastningen uttryckt i procent av pensionsskulden. Om den tillgängliga
egenavkastningen i procent ökar med mer än vad snittinkomsten (in-
komstindex) ökar i procent kommer balanstalet, efter att ha varit mindre
än 1,00, att överstiga denna nivå. En sådan utveckling innebär att indexe-
ringen med balansindcx medför att förräntningen av pensionsskulden blir
högre än vad den skulle ha varit om förräntningen följde inkomstindex.
Om den tillgängliga egenavkastningen tillräckligt länge eller tillräckligt
mycket varit större i procent än vad inkomstindex utvecklats kommer
balansindexet att nå inkomstindexets nivå. Då skall enligt förslaget inte
längre något balansindex fastställas och förräntningen av pensionsskul-
den skall återgå till att ske enbart med förändringen i inkomstindex. I
avsnitt 6, diagram 6.1 och 6.2, illustreras hur balanseringen fungerar i ett
förlopp där balanseringen först aktiveras och därefter fasats ut.

4.5 Ålderspensionssystemet och utgiftstaken

I 1996 år ekonomiska vårproposition (1995/96:150) utvecklades frågan
om utgiftstakets konstruktion. I propositionen konstaterades att riksdagen
har beslutat om riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem där
förmånerna är avgiftsbestämda i en fristående försäkringsgren till vilken
en fast avgift förs. Eftersom utbetalningarna från det nya systemet inte
låg inom propositionens beslutsperiod behandlades detta konstaterande
inte ytterligare. Godtar riksdagen förslaget till automatisk balansering
kommer reformen i allt väsentligt att vara genomförd i enlighet med de
principer som fastställdes av riksdagen år 1994. Med regler för auto-
matisk balansering blir pensionssystemet finansiellt stabilt. Frågan om
hur ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och i förhållande till
utgiftstaken aktualiseras därmed. Frågan kräver dock ett helhets-
perspektiv på den statliga budgetprocessen. Inom Regeringskansliet
övervägs för närvarande slutsatser och eventuella åtgärder med anledning
av vad utredningen Utvärdering och vidareutveckling av budget-
processen, SOU 2000:61, föranleder. Vidare pågår inom det s.k.
VESTA-projektet ett arbete med att i vissa avseenden ändra redovis-
ningsprinciperna för statsbudgeten. Hur utgiftstak och saldomål kommer
att anpassas till de nya principerna är ännu inte avgjort.

Mot bakgrund av detta föreslår regeringen ingen förändring av nu-
varande ordning. Lämpliga dokument att behandla dessa frågor i torde
vara den ekonomiska vårpropositionen, budgetpropositionen och/eller

särpropositionen om övergången till nya redovisningsprinciper för stats- Prop. 2000/01:70
budgeten.

5 Beräkning av fördelningssystemets
ekonomiska ställning, m.m.

Regeringens förslag: Ett mått på den ekonomiska ställningen i
ålderspensionssystemets fördelningsdel skall skapas. Måttet skall be-
nämnas balanstal. Balanstalet visar förhållandet mellan fördelnings-
systemets tillgångar och skulder. Tillgångarna utgörs av den s.k. av-
giftstillgången och tillgångarna i buffertfonden. Skulderna avser för-
delningssystemets totala åtagande.

Om balanstalet understiger 1,00 skall avsteg från omräkningen av
pensionsbehållningar och pensioner med inkomstindex göras.

Balanstalet skall för varje år fastställas av regeringen efter att det
har beräknats av Riksförsäkringsverket. Balanstalet skall första
gången fastställas för år 2003.

Balanseringsproinemorians förslag: överensstämmer i huvudsak i
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) ställer sig bakom
principen om en automatisk balansering. Samtidigt anser RFV att inter-
nationell försäkringsmatematisk och ekonomisk expertis bör anlitas för
att få en utomstående analys av konstruktionen av den automatiska
balanseringen och dess effekter. Riksgäldskontoret anser att en mekanism
för automatisk balansering av pensionerna är en nödvändig förutsättning
för ett långsiktigt stabilt pensionssystem. Statskontoret konstaterar att
balanseringen innebär ökad finansiell stabilitet och att systemets auto-
nomi stärks genom att balanseringen sker med automatik. Kontoret anser
att dessa egenskaper är av väsentlig betydelse i ålderspensionssystemet
och tillstyrker förslaget. Konjunkturinstitutet anser att förslaget är bra i
sina huvudprinciper och att det har viktiga fördelar jämfört med andra
redovisade metoder för att förstärka ålderspensionssystemets finansiella
stabilitet. Allmänna pensionsfonden, Första, Andra och Tredje fond-
styrelsen anser att det allmänt sett är ett bra och framsynt förslag och
ställer sig bakom dess grunddrag. Jönköpings läns allmänna försäkrings-
kassa ser med tillfredsställelse att den finansiella stabiliteten, som förts
fram som en grundtanke i det nya pensionssystemet nu säkras. Kassan
framför samtidigt att det är mycket viktigt att informationen om balanse-
ringen kan föras fram på ett för allmänheten tydligt och förståeligt sätt.
Svenska Arbetsgivareföreningen/Sveriges Industriförbund tillstyrker för-
slaget och anser att det bidrar till att öka stabiliteten i det allmänna pen-
sionssystemet. PRO tillstyrker i princip förslaget. PRO är dock bestämt
mot att systemet införs innan man utrett hur ett eventuellt uppkommande
överskott skall fördelas.

Landsorganisationen (LO) anser att särskilda regler för hantering av
ett underskott inte skall bestämmas i förväg. Detta med hänvisning till att
det reformerade ålderspensionssystemet är avgiftsbestämt och i övrigt

kopplat till den samhällsekonomiska utvecklingen. LO framför vidare att
om en sådan extremt ogynnsam situation skulle uppkomma, som skulle
aktivera balanseringen, måste politikerna i det läget ta sitt ansvar och
agera relevant. Detta politiska ansvar anser LO är viktigare än att for-
mulera regler som med automatik bromsar indexeringen av intjänade
pensionsrättigheter. Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) anser att
förslaget till automatisk balansering inte skall införas eftersom behov
därav saknas om en tillräckligt stor buffertfond behålls. Sveriges Pensio-
närers Intresseparti i Vellinge avstyrker bestämt förslaget.

Sveriges Pensionärsförbund (SPF) anser att en fördel med den före-
slagna metoden är att den skall fungera automatiskt och således inte är
beroende av några politiska beslut. En nackdel, enligt förbundet, är att
den på sikt kan urholka pensionens realvärde. Tjänstemännens central-
organisation (TCO) anför att det är viktigt att ha kontrollmekanismer
som ger signaler om obalanser i ett allmänt pensionssystem som har så
stor betydelse för så många. Organisationen framför samtidigt att det
också är viktigt för den ekonomiska utvecklingen att allmänheten har
förtroende för systemet och inte känner att de måste bygga upp egna
reserver för att känna sig säkra på den framtida pensionen. Svenska
Aktuarieföreningen är inte övertygad om att den föreslagna modellen
beskriver de förlopp den är avsedd för på ett ändamålsenligt sätt.

Skälen för regeringens förslag: En grundprincip i det reformerade
pensionssystemet är att pensionerna bestäms med utgångspunkt från de
avgifter som betalats till systemet. Det är ett s.k. avgiftsdefinierat system.
Detta gäller lika för den allmänna pensionens båda inkomstrelateradc
delar: inkomstpensionssystemet och premiepensionssystemet.

Inkomstpensionssystemet är ett s.k. fördelningssystem. Ett fördel-
ningssystem kännetecknas av att det inte har något krav på att pensions-
åtagandet i systemet skall motsvaras av fonderade tillgångar. Detta inne-
bär bl.a. att såväl avgifter som eventuella tillgångar i en fond är fria att
användas för att betala pensioner med. Att avgiftsinkomsten direkt kan
användas för att finansiera pensionsutgifter innebär i sin tur att avgifts-
inkomsten är en tillgång för systemet. Fonden i ett fördelningssystem
motsvarar vanligen endast en liten andel av pensionsskulden. Ett fördel-
ningssystems fond benämns buffertfond.

Premiepensionssystemet är ett s.k. premiereservsystem. 1 ett sådant
system motsvaras varje skuldkrona definitionsmässigt av minst lika stora
tillgångar i systemets fond. I ett avgiftsdefinierat pensionssystem ger
varje avgiftsinkomst upphov till en motsvarande pensionsskuld. Avgifts-
inkomsterna i ett premiereservsystem är normalt inte fria att användas till
att finansiera pensionsutgifter. Avgifterna till ett premiereservsystem
utgör därför inte någon tillgång för systemet, systemets tillgångar utgörs
helt av fonden. Premiereservsystemets fonder skall motsvara minst hela
systemets pensionsskuld.

Avgiften till det inkomstgrundade pensionssystemet är totalt 18,5 % av
den pensionsgrundande inkomsten efter avdrag för allmän pensions-
avgift. Avgiften fördelas med 16,0 procentenheter till fördelningssyste-
met och resterande 2,5 procentenheter till premiereservsystemet. Det re-
formerade inkomstgrundade pensionssystemet är således till större delen
ett fördelningssystem. Utöver dessa två avgiftsfinansierade former av
pensioner finns även en skattefinansierad garantipension som ger en ut-

Prop. 2000/01:70

fyllnad för individer som inte haft förvärvsinkomster eller endast låga Prop. 2000/01:70
sådana inkomster.

Oavsett om ett avgiftsdefinierat pensionssystem är utformat som ett
fördelnings- eller premiereservsystem kan dess långsiktiga finansiella
stabilitet inte garanteras genom att förändra avgiften till systemet. Detta
beror på att i ett avgiftsdefinierat system leder en högre eller en lägre
avgift till att intjänandet av pensionsrätt blir motsvarande högre eller
lägre. På sikt kommer därmed utgifterna att påverkas i proportion till hur
avgiften förändrats. Om t.ex. ett underskott i ett avgiftsdefinierat system
motverkas genom en ökad avgift kommer det på sikt att leda till högre
utgifter och till att underskottet förvärras. Detta gäller såvida inte orsaken
till att underskottet först uppstod har upphört att verka inom viss tid.
Eftersom den finansiella stabiliteten i avgiftsdefinierade system inte kan
garanteras genom att förändra avgiften är det oundgängligt att ett sådant
systems finansiella balans regleras på utgiftssidan.

Det är således en logisk nödvändighet att säkerställa inkomstpensions-
systemets finansiella balans genom att anpassa dess utgifter till systemets
inkomster. Även utöver detta faktum finns det goda skäl för att skapa ett
pensionssystem med en fast avgift och som oavsett ekonomisk eller de-
mografisk utveckling inte kan ge upphov till varaktiga underskott. Detta
gäller ur såväl de försäkrades perspektiv som för samhället i stort.

Att pensionssystemet är finansiellt stabilt innebär att det inte föreligger
risker för att statens finanser, via påverkan av det inkomstrelaterade
ålderspensionssystemet, skall försämras vid svängningar eller perma-
nenta förändringar i ekonomiska eller demografiska förutsättningar.
Denna egenskap möjliggör i sin tur att det allmänna pensionssystemet
kan fungera oberoende av statsfinansernas utveckling. Genom att skapa
ett inkomstgrundat ålderspensionssystem som oavsett ekonomisk eller
demografisk utveckling är finansiellt stabilt erhåller statsbudgeten och
pensionssystemet en hög grad av isolering från varandra. Bl.a. mot bak-
grund av det mycket längre tidsperspektiv som måste anläggas i ett pen-
sionssystem än vad det normalt finns anledning eller möjlighet till i
frågor som rör statsbudgeten är en sådan ordning ändamålsenlig. Det
stärker pensionsutfästelsens trovärdighet och värde. Ett annat betydelse-
fullt skäl för att skapa ett finansiellt stabilt pensionssystem är att ett
sådant minskar risken för oavsedda inkomstomfördelningar mellan gene-
rationer.

Den metod regeringen föreslår för att säkerställa finansiell stabilitet i
fördelningssystemet innebär att systemets tillgångar och skulder årligen
skall beräknas. Regeringen föreslår att Riksförsäkringsverket ges i upp-
drag att utföra denna beräkning. Tillgångarna skall årligen jämföras med
skulderna i ett tal som föreslås benämnas balanstal. Balanstalet skall en-
ligt förslaget fastställas av regeringen. Om balanstalet understiger 1,00
skall avsteg från omräkningen av pensionsbehållningar och pensioner
med inkomstindex göras. Regeringens förslag till hur tillgångar och
skulder skall beräknas beskrivs i avsnitt 5.1-5.3 nedan. Regeringens för-
slag till hur underskott mellan tillgångar och skulder skall undvikas
redovisas i avsnitt 6. Metoden innebär att risken för varaktiga underskott
i buffertfonden elimineras. Enda undantaget härvidlag är en situation där
systemet utsätts för evig påfrestning av viss styrka.

Metoden som utarbetats för att beräkna värdet av fördelningssystemets
avgiftsinkomst oeh skuld innebär att en balansräkning kan uppställas för
systemet som följer redovisningsmässiga principer i det att den endast
beräknas med utgångspunkt från verifierbara transaktioner. Därmed blir
det gcncrationskontrakt som fördelningssystemet kan sägas utgöra
överskådligt oeh genomskinligt för såväl dem som sparar i systemet som
för dem som uppbär pension från det. Balansräkningen ger värdefull
information till beslutsfattare och försäkrade samt stärker pensionsut-
fästelsens trovärdighet och därmed dess värde.

Den finansiella stabilitetens pris

De positiva egenskaper det reformerade systemets finansiella stabilitet
innebär för samhället och de enskilda erhålls till priset av att utveck-
lingen av pensionernas värde kan komma att avvika negativt i förhållan-
de till såväl konsumentprisernas utveckling som inkomstutvecklingen,
dvs. minska i absolut och/eller relativ köpkraft. Dock är fördelnings-
systemet i stort utformat så att det - inom ramen för ett finansiellt stabilt
system - söker minimera risken för att negativa avsteg från inkomst-
utvecklingen skall behöva göras. 1 och med att indexeringen av pensio-
nerna sker med avdrag för den i delningstalet tillgodoräknade räntan om
1,6 % kommer dock inte pensionärerna som individer att uppleva denna
följsamhet visavi snittinkomstutvecklingen. Följsamheten gäller i stället
pensionärerna som grupp. Motiven för normen har utförligt redogjorts
för i prop. 1997/98:151, s. 391-395. 1 avsnitt 10 redovisas den effekt
balanseringen har för pensionsnivån i vissa utvecklingsförlopp.

Med en inkomstgrundad ålderspension i skiktet 0-3,07 prisbasbelopp
(0-2,72 prisbasbelopp för gifta) erhåller pensionären utöver sin inkomst-
pension även garantipension. Garantipensionen avtrappas mot inkomst-
relaterad pension med 100 % upp till en inkomstrelatcrad pension om
1,26 prisbasbelopp (1,14 prisbasbelopp för gifta). I inkomstskiktet mellan
1,26 och 3,07 prisbasbelopp (1,14-2,72 lör gifta) är avtrappningen 48 %.
Garantipensionen indexeras inte med inkomstindex utan med föränd-
ringen i konsumentprisindex (KPI). Att garantipensionen indexeras med
förändringen i KPI och att den avtrappas mot inkomstrelatcrad pension
innebär att individer med garantipension antingen inte alls eller endast
till 52 % berörs av de ekonomiska och demografiska svängningar som
innebär en positiv eller negativ utveckling av indexcringcn av inkomst-
pensionema. De relativt fa, och med tiden minskade antalet, pensionärer
med en inkomstrelaterad pension om högst 1,26 prisbasbelopp (1,14
prisbasbelopp för gifta) kommer inte alls att beröras av vare sig snitt-
inkomstutvecklingen eller eventuell balansering. Detta beror på att av-
trappningen i det skiktet är 100 %. För pensionärer med en inkomstrela-
terad pension om 1,26-3,07 prisbasbelopp (1,14-2,72 för gifta) innebär
avtrappningen att en real minskning av inkomstpensionen med 100 kr
kommer att öka garantipensionen med realt 48 kr (48 %). Nettominsk-
ningen stannar då vid 52 kr. Omvänt, vid en positiv utveckling av in-
komstpensionen med realt 100 kr, minskar garanti pensionen med realt 48
kr varvid nettoförbättringen av den totala pensionen då blir 52 kr.

Utformningen av garantipensionen innebär att de lägre pensionsnivåer
i förhållande till snittinkomstema som blir följden av en svag tillväxt i

Prop. 2000/01:70

systemets tillgängliga egenavkastning till större delen kommer att bäras Prop. 2000/01:70
av dem som har relativt sett höga pensioner. Även i detta avseende har
det reformerade systemet bättre egenskaper än ATP/Folkpensions-
systemet. I dessa system har beslut om en minskning av basbeloppet,
eller minskning av dess indexering, påverkat alla delar i pensionen lika
mycket. Denna utformning har medfört ett behov av riktade åtgärder till
förmån för de sämst ställda pensionärerna i situationer när basbeloppet
inte räknats om med hela förändringen i konsumentprisindex.

Ytterligare en form av kostnad för den finansiella stabilitet som det re-
formerade systemet erhåller med regeringens förslag utgörs av att balan-
seringen kan aktiveras, och minska indexeringen av pensionerna, vid
cykliska förlopp. I vissa fall kommer då, i efterhand, att kunna konstate-
ras att balanseringen med kunskap om den framtida utvecklingen inte
hade varit nödvändig. Vid cykliska förlopp som aktiverar balanseringen
kommer reglerna med automatik att återställa pensionerna när det
cykliska förloppet medger detta. Dock orsakar balanseringen vid ett
sådant cykliskt förlopp en form av välfärdsförlust dvs. pensionerna ut-
vecklas på sämre sätt än vad som hade varit nödvändigt om de faktiska
förloppen varit kända när balanseringen aktiverades. Förlusten beror
huvudsakligen på att framtiden i de avseenden som styr utvecklingen av
systemets ekonomiska ställning i stort är oförutsägbar. För det fall att
systemet uppnår en viss grad av konsolidering över nivån 100 %, dvs. ett
balanstal på någon tillräcklig nivå över 1,00, kommer inte cykliska va-
riationer att aktivera balanseringen. Då kommer kostnaden för den finan-
siella stabiliteten i detta avseende inte att utgöras av tillfälligt lägre pen-
sioner vid cykliska svängningar utan av kostnaden för den marginal, den
konsolidering över nivån 100 %, systemet har.

När det gäller synen på balanseringen och den eventuella negativa
effekt den kan komma att ha för pensionsnivån är det viktigt att beakta
att även i det förmånsbestämda ATP/Folkpensionssystemet har utveck-
lingen av pensionerna vissa år, genom särskilda riksdagsbeslut, inte följt
utvecklingen av konsumentpriserna. Dessa systems finansiella instabilitet
har föranlett riksdagen att vid ett par tillfallen införa regler som minskat
indexeringen av pensionerna när detta har ansetts vara påkallat av finan-
siella skäl. Detta har skett trots att det inte från början funnits några reg-
ler för sådana avvikelser. I ett finansiellt stabilt system skall inte sådana i
princip oförutsägbara ingripanden behöva ske. Istället minskas pensions-
utgiftema, om det är nödvändigt för systemets finansiella stabilitet, och
återställs, om systemets finansiella stabilitet tillåter det, enligt på förhand
beslutade regler.

Det automatiska förfarandet innebär att regler för den anpassning som
eventuellt kan bli nödvändig finns i systemet från böijan. Därmed kan
information lämnas till de försäkrade om inkomstpensionens utveckling
vid olika ekonomiska och demografiska utvecklingsförlopp. Systemets
reaktion på varje samhällsekonomiskt utvecklingsförlopp är i princip
förutsägbar för dem som sparar och dem som lyfter pension. I ett pen-
sionssystem av fördelningstyp utgörs de oförsäkringsbara riskerna
huvudsakligen av förlopp som har med livet självt att göra; hur många
barn föds, in- och utvandring, när och hur mycket medborgarna arbetar
och ersättningen för arbetet, när individerna pensioneras samt hur länge
de lever efter denna tidpunkt.

Inte minst erfarenheterna av ATP-systemet visar att det inte går att
undvika följderna av en svag ekonomisk utveckling. Det går inte heller
att undvika följderna av en minskande förvärvsaktiv befolkning eller
effekterna av att pension skall utbetalas i genomsnitt allt fler år per för-
säkrad till följd av att medellivslängden ökar samtidigt som pensions-
åldern är konstant eller t.o.m. sjunker. Tydlig information om dessa oför-
säkringsbara risker är den form av trygghet som går att åstadkomma i ett
allmänt ålderspensionssystem av fördelningstyp. Utöver den ofullkom-
liga men sannolikt ändå bästa möjliga säkerhet som ligger i att de fakto-
rer som påverkar framtiden är kända och tydligt utpekade kan, eventuellt,
kunskap om de samhällsekonomiska och demografiska sambanden dess-
utom påverka att de oförsäkringsbara förloppen utvecklas i positiv rikt-
ning. Sveriges nya fördelningssystem medför mycket goda möjligheter
till systematisk, årlig och träffsäker information till beslutsfattare och
medborgare om grundläggande ekonomiska och demografiska samband.

Prop. 2000/01:70

5.1 Beräkning av avgiftstillgången

Regeringens förslag: Avgiftstillgången skall beräknas som avgifts-
inkomsten multiplicerad med omsättningstiden. Omsättningstiden är
den med pensionsrätterna och pensionsbeloppen vägda genomsnittliga
tiden från det att pensionsrätt intjänas till det att den utbetalas i form
av pension.

För beräkningen av balanstalet används ett utjämnat värde för av-
giftsinkomsten och omsättningstiden som avser det andra året före det
år balanstalet avser.

Balanseringsproineinorians förslag: Överensstämmer i stort med
regeringens förslag. Regeringen har dock valt att föreslå tekniska föränd-
ringar i ett antal avseenden.

Remissinstanserna: RFV anför att det finns skäl att anta att följsam-
hetsnormen om 1,6 % inte beaktats på ett korrekt sätt i den föreslagna
beräkningen av avgiftstillgången. Om normen skulle beaktas på det sätt
som RFV anser borde ske beräknar verket att avgiftstillgången minskar
med ca 3 %, år 2001 motsvarande ca 140 miljarder kronor. Svenska Ak-
tuarieföreningen tar, mot bakgrund av balanscringspromcmorians reso-
nemang om effekter av eventuella samband mellan inkomstnivå och
livslängd, upp frågan om samband mellan inkomst, kön och dödlighet.
Föreningen finner det naturligt och förhållandevis enkelt att beakta köns-
beroende pensionsrätt och dödlighet vilket, enligt föreningen, borde få
till effekt att avgiftstillgången ökar. Även sambandet mellan förtidspen-
sion och dödlighet anser föreningen borde kunna beaktas i en utbyggd
beräkningsmodell.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av bestämmelsernas
karaktär av tillämpningsregler för en myndighet och deras komplexitet
avser regeringen att ge vissa av de detaljerade reglerna vad gäller beräk-
ningen av avgiftstillgångcn i förordningsform. Hur beräkningsrcglerna i
detalj kommer att se ut framgår av bilaga 1. Här beskrivs reglerna till den
del de föreslås lagregleras, i övrigt ges endast en kortfattad redogörelse.

I princip är avgiftstillgången lika med avgiften multiplicerad med om-
sättningstiden. Den exakta beräkningen blir dock mer sammansatt än så.
Detta beror främst på att det har ansetts angeläget att utjämna variationer
i avgiftsinkomster och omsättningstid. Vidare är det angeläget att göra
dessa utjämningar på ett sätt som ansluter till de utjämningar som redan
finns i inkomstindexets konstruktion. Föreslagna utjämningar m.m. av
avgiften och omsättningstiden i beräkningen av balanstalet beskrivs
nedan och i tablå 5.1.

Om det år som balanstalet beräknas för betecknas med t kommer be-
räkningen av balanstalet att ske på hösten år t-1. Balanstalet beräknas och
fastställs samtidigt som inkomstindex. Pensionsbehållningar och pensio-
ner vid utgången av år t-1 räknas om med kvoten mellan indexet för år t
och år t-1, samt med arvsvinstfaktor och förvaltningskostnads faktor detta
år. Helst skulle därför avgiftstillgången, buffertfonden och pensionsskul-
den i balanstalet avse utgången av år t-1. Eftersom år t-1 inte avslutats
när balanstalet skall beräknas skulle det kräva prognoser för avgifts-
inkomsterna och för buffertfondens värde år t-1. Vad gäller pensions-
rättema skulle det krävas en prognos både för år t-1 och för år t-2. För att
minska inslaget av prognos beräknas i stället avgiftstillgången, buffert-
fonden och pensionsskulden för utgången av år t-2.

Avgiften i beräkningen av avgiftstillgången

För att minska rörligheten i avgiftstillgången föreslår regeringen att av-
giftstillgången skall beräknas med ett utjämnat värde för avgiftsinkoms-
ten. Det utjämnade värdet för avgiftsinkomsten föreslås utgå från den
genomsnittliga avgiftsinkomsten under de senaste tre avslutade kalender-
åren vid tidpunkten för beräkningen, dvs. avgiftsinkomsterna det andra,
tredje och fjärde året före det år balanstalet avser. Om detta genomsnitt
direkt skulle användas för att beräkna avgiftstillgången är det inte av-
giftsunderlaget vid utgången av det andra året före det år balanstalet
avser utan i genomsnitt ett utjämnat värde för det tredje året före det år
balanstalet avser som skulle ingå i beräkningen av avgiftstillgången. Av-
giftstillgången skulle därmed, i en växande ekonomi, systematiskt under-
skattas. Därför skall det framräknade medelvärdet av de tre senaste årens
underlag skrivas fram ett år. Det sker med en beräkning som direkt an-
sluter till hur inkomstindex beräknas.

Inkomstindex mäter den genomsnittliga årliga förändringen under en
treårsperiod i det valda inkomstmåttet, i princip pensionsgrundande in-
komster per person med sådana inkomster. Ett glidande treårigt medel-
värde har valts för att jämna ut förändringarna i den snittinkomst indexet
mäter. För att inte det glidande treårsmedelvärdet skall leda till att det tar
tre år innan förändringar i inflationstakt helt beaktats i omräkningen av
pensionerna dras prisförändringen under treårsperioden av från den
nominella förändringen och därefter återläggs prisförändringen det
senaste året. På detta sätt beaktas förändringar i ”inflationstakt” mycket
snabbare i indexeringen av pensionerna än vad som skulle vara fallet
utan dessa regler.

Det är angeläget att förhindra omotiverade avvikelser i förhållandet
mellan avgiftstillgång och pensionsskuld. Därför föreslår regeringen att
samma års inflation och underlag (underlagen är dock olika definierade)

Prop. 2000/01:70

som används i beräkningen av inkomstindex också skall användas i
framskrivningen av avgiftsinkomsterna som ingår i beräkningen av av-
giftstillgången. Det sker genom att det utjämnade värdet för avgifts-
inkomsterna föreslås skrivas fram med den genomsnittliga årliga relativa
förändringen i avgiftsinkomsterna det andra året till femte året före det år
balanstalet avser, efter att förändringen först rensats för prisförändringen
under den treårsperiod som mätningen av inkomstförändringen avser och
prisförändringen det senaste året har åtcrlagts.

Med avgifter avses de avgifter som förts eller skall föras till buffert-
fonden, oavsett vilket kalenderår avgiften kontant tillfallit systemet.
Huvudsakligen kommer skillnader mellan vilket år pensionsrätten avser
och det år avgiften betalas att avse avgifter som betalas i januari. Sådana
avgifter kommer normalt till större delen att avse avgifter som betalats
för pensionsrätt beräknad på inkomster intjänade i december året före.
Att det är avgifterna enligt bokföringsmässiga principer som skall an-
vändas i beräkningen av avgiftstillgången ställer höga krav på precision i
de omföringar mellan statsbudgeten och pensionssystemet som skall
göras. Eftersom inte alla pensionsrätter det andra året före det år balans-
talet avser beräknats när balanstalct beräknas, det gäller främst egen-
företagare, kommer inte beräkningen av avgiftsinkomsterna enligt bok-
föringsmässiga principer att kunna vara helt exakt.

Prop. 2000/01:70

Tablå 5.1 Exempel på underlag och tidsaspekter på beräkningen av
avgiftstillgången

För att göra exemplet mer åskådligt har valts att beskriva beräkningen för ett
specifikt år, nämligen balanstalet för år 2000.

AT|99g = A1998 X OT 1998

T ( A1998 + A |_{+ A |}

A 1998 =1-----------------------

OT1998 = median|oT,_W7 OT|.)9₆

där

BT = balanstal

AT = avgiftstillgång

BF = buffertfond, dvs. Första Fjärde och Sjätte AP-fonderna

PS = pensionsskuld

A - utjämnat värde för avgiftsinkomsten

OT - utjämnat värde for omsättningstiden

A - avgiftsinkomst, enligt bokföringsmässiga principer

OT = omsättningstid

KPI = konsumentprisindex för juni månad

Omsättningstiden

Omsättningstiden⁴ mäter tiden från det att pensionsrätt tjänas in till det
att den utbetalas, mätt som ett vägt medelvärde. Tiden vägs med varje

⁴ I Ds 1999:43 benämndes det som här benämns omsättningstid för fördelningsstyrka.

åldersgrupps intjänande av pensionsrätt och pensionsbeloppet till varje
åldersgrupp. Hur omsättningstiden närmare beräknas framgår av bilaga 1.

Pensionsutgiftemas fördelning över tiden beror bl.a. på förändringar i
omsättningstid. Förkortas omsättningstiden kommer utgifterna tidigare,
avgifternas förmåga att finansiera pensionsutgiftema försämras. Förlängs
omsättningstiden senareläggs utgifterna, avgifternas förmåga att finan-
siera pensionsutgiftema förbättras.

Talet 1 dividerat med omsättningstiden, dvs. inversen av omsättnings-
tiden, är avgiftsflödets diskonteringsfaktor. Denna diskonteringsfaktor är
specifik för hur pensionssystemets regler tillsammans med aktuella för-
värvs- och dödlighetsmönster medför att pensionsskulden ackumuleras
och avbetalas, givet de regler och förvärvs- och dödlighetsmönster som
gäller mätåret. Att omsättningstiden är en korrekt diskonteringsfaktor för
avgiftsflödet visas inte i propositionen. En förståelse för omsättnings-
tidens betydelse för avgifternas förmåga att finansiera pensionsskulden
kan dock erhållas genom ett enkelt exempel.

Anta att avgiftsunderlaget är konstant två år men att det mellan åren
sker en förskjutning i avgiftsunderlagets fördelning på olika åldrar. Är
två har den andel av totalt intjänad pensionsrätt som avser ”yngre” ökat -
jämfört med ”äldres” intjänande. Det leder i sin tur till att pensionsut-
giftemas fördelning i tiden kommer att flyttas så att en del av utgifterna
kommer senare. De pensioner som kommer att betalas om relativt kort
tid kommer att ha minskat eftersom äldres relativa intjänande minskat.
Detta utan att pensionsskulden minskat. Om det nya förvärvsmönstret
består kommer inte förändringen att balanseras av högre utgifter i för-
hållande till avgifterna någon framtida period. Förskjutningen i intjänan-
de medför en bestående förstärkning av buffertfonden. Samma avgifts-
inkomsters förmåga att finansiera pensionsskulden förbättras när omsätt-
ningstiden förlängs, diskonteringsfaktom minskar.

Det som huvudsakligen bestämmer omsättningstiden är de olika
åldersgruppernas relativa snittinkomst. Om yngres snittinkomst i för-
hållande till äldres snittinkomst ökar, ökar också den tid som pensionsrätt
i genomsnitt ligger i systemet innan den utbetalas. Om förvärvsfrekven-
sen i yngre åldrar ökar, ökar, av samma orsak, omsättningstiden. En ök-
ning av invandringen i yngre åldrar har samma effekt om de invandrade
far arbete. Omvänt kommer omsättningstiden att sjunka om äldres snitt-
inkomst i förhållande till yngres dito ökar, om förvärvsfrekvensen i högre
åldrar ökar eller om invandringen i högre åldrar ökar.

Omsättningstiden är oberoende av skillnader i åldersgruppernas stor-
lek. Skillnader i årskullarnas storlek påverkar däremot avgiftsinkomster-
nas storlek. Allt annat lika så kommer inträde av stora årskullar i för-
värvslivet att innebära att avgiftsunderlaget och avgiftsinkomsterna växer
snabbare än snittinkomsten. Deras utträde innebär att avgiftsunderlaget
växer långsammare än snittinkomsten. Sådana demografiska förändringar
påverkar inte omsättningstiden men väl förhållandet mellan snitt-
inkomstutvecklingen och avgiftsinkomsternas utveckling. Därmed på-
verkar sådana förändringar balanstalets utveckling. I exemplet här skulle
balanstalet öka när de stora årskullarna träder in i förvärvslivet och
minska när de pensioneras.

Vidare är dödligheten i olika åldrar efter pensionsåldern betydelsefull
för omsättningstiden. Variationer i dödlighet före pensionsåldern har

Prop. 2000/01:70

också viss, marginell betydelse. Om medellivslängden efter pensions-
åldern ökar, ökar delningstalet. Det ger upphov till att de årskullar som
fr.o.m. det året pensioneras far en lägre årlig pension. Det innebär en lik-
viditctsmässig förstärkning av systemet - allt annat lika skulle buffert-
fonden växa. Likviditctsminskningcn som uppstår genom att redan be-
viljade pensioner inte berörs av den ökade medellivslängden är dock
större än den likviditetsförstärkning som det högre delningstalet medför.
Beräkningen av omsättningstiden beaktar den likviditetsförstärkning som
det högre delningstalet isolerat skulle medföra. Omsättningstiden ökar
därför om medellivslängden ökar. Samtidigt kommer pensionsskulden att
öka vid en sådan förändring. Ökningen av skulden är större än till-
gångarnas ökning när medellivslängden stiger.

I balanseringspromemorian redovisades beräkningar av den genom-
snittliga intjänandetiden avseende perioden 1968-1996. Dessa visade att
den genomsnittliga intjänandetiden har varit förhållandevis stabil.
Standardavvikelsen¹ under perioden beräknades till 0,57 år och medel-
värdet till 24,2 år. Den genomsnittliga intjänandetiden har dock trend-
mässigt sjunkit under den studerade perioden, främst beroende på senare
inträde i arbetslivet. Under samma period har medellivslängden ökat
vilket ökat omsättningstiden med uppskattningsvis ungefär lika mycket
som förändringen i förvärvsmönster minskat den.

Även omsättningstiden beräknas som en form av medelvärde. Motivet
är också här att minska variationer i värdet för avgiftstillgången. För att
beräkna omsättningstiden ett visst år måste i princip varje individs pen-
sionsrätt vara fastställd. Pensionsrätterna för det andra året före det år
balanstalet avser (år t-2 om det år balanstalet beräknas för betecknas med
t) är inte fastställda för alla inkomsttagare på hösten året före det år
balanstalet avser (år t-1), när beräkningen av balanstalet enligt förslaget
skall göras. Det är främst egenföretagamas pensionsrätt som inte fast-
ställts vid denna tidpunkt. Därför föreslås att omsättningstiden som skall
ingå i beräkningen av balanstalet för år / först beräknas för vart och ett av
det tredje, fjärde respektive femte året före det år balanstalet avser var-
efter medianen av de tre omsättningstiderna används i beräkningen av
avgiftstillgången. Medianen är det till storleken mittersta av de tre beräk-
nade omsättningstiderna. Median bedöms i sammanhanget vara ett bättre
medelvärde än ett aritmetiskt medelvärde. Enstaka tillfälliga rörelser i
omsättningstiden kan genom medianberäkningen sorteras bort helt. Om-
sättningstiden är oberoende av den allmänna inkomst- och prisutveckling
varför det ur detta perspektiv inte spelar någon roll att det senaste året i
beräkningen av omsättningstiden är ett år äldre än beräkningen av av-
gifterna. Det medför endast att en förändring i omsättningstid får genom-
slag i avgiftstillgången med ett års fördröjning. En sådan fordröjning kan
innebära att buffertfondens likviditet blir något sämre än vad den skulle
ha varit om förändringen i omsättningstid fått ett snabbare genomslag på
avgiftstillgången. Denna effekt har fördröjningen emellertid endast i en
situation när balanseringen aktiverats.

Prop. 2000/01:70

⁵ Standardavvikelse är ett statistiskt mått på en variabels spridning kring sitt medel-
värde.

Normen 1,6 %

Prop. 2000/01:70

Riksförsäkringsverket anför i sitt remissyttrande att normen om 1,6 %
bör ingå i beräkningen av avgiftstillgången. Normen som används för att
beräkna utgående pensioner innebär att pensionerna vid beviljandet är
högre och därefter utvecklas sämre än om beräkningen av pensionerna
skett utan norm. Den genomsnittliga, med pensionsbeloppet vägda, tid
pensionerna utbetalas blir kortare genom att pensionen vid nybeviljandet
är jämförelsevis hög och därefter minskar med 1,6 % varje år i för-
hållande till den reala inkomstutvecklingen. Således är RFV:s uppfatt-
ning korrekt och normen skall beaktas i beräkning av avgiftstillgång. Det
korrekta sättet att beakta normen medför, så som RFV anför, att
omsättningstiden blir ca 3 % lägre än vad som redovisades i Ds 1999:43.

Effekterna på pensionssystemets beräknade ställning som denna för-
ändring medför analyserades under hösten år 1999 av en arbetsgrupp i
regeringskansliet. Arbetsgruppens bedömning var att risken för att balan-
seringen skall aktiveras, efter att beräkningarna korrigerats så att normen
beaktades, var ungefar densamma som framkom i de beräkningar som
låg till grund för överenskommelsen om överföringsbeloppet. Se prop.
1999/2000:46 AP-fonden i det reformerade pensionssystemet, s. 62-63.
Uppdaterade beräkningar av systemets ekonomiska ställning redovisas i
avsnitt 10.

Vissa förändringar i förhållande till förslaget i promemorian Ds 1999:43

Utöver att beakta normen i beräkningen av omsättningstiden har i för-
hållande till förslaget i balanseringspromemorian (Ds 1999:43) vissa
ytterligare förändringar gjorts av den föreslagna beräkningen. I före-
liggande förslag har beräkningen delats i två steg. Först beräknas omsätt-
ningstiden varefter denna multipliceras med avgiften för att erhålla ov-
giftstillgången. I promemorian beräknades istället det som kallades
balansskuld/avgiftsförmögenhet i ett enda steg. Genom att separat be-
räkna omsättningstiden har beräkningen kunnat förenklas betydligt. Ut-
över denna förenkling har förändringar skett när det gäller utjämningen
av avgiftsinkomster och omsättningstid. Dessa förändringar har gjorts i
syfte att minska rörligheten (volatiliteten) i balanstalet. Vidare utgår den
här beskrivna beräkningen av omsättningstiden enbart från uppgifter i
pensionsregistret. I promemorian normaliserades antalet individer med
utgångspunkt från förändringar i antalet personer i olika åldrar i befolk-
ning. Här föreslås normaliseringen ske med utgångspunkt från föränd-
ringen i antalet försäkrade i olika åldrar. Förändringen förenklar i och
med att underlaget för beräkningen helt kommer att utgöras av pensions-
registret. Beräkningen innebär vidare att omsättningstiden vad avser den
genomsnittliga utbetalningstiden skall beräknas med utgångspunkt från
hur pensionsbeloppen upphör att utbetalas. I promemorian föreslogs att
denna beräkning skulle ske med utgångspunkt från hur individerna dör.
Motivet för denna förändring är att den ger ytterligare precision i beräk-
ningen i det fall det finns samband mellan pensionsnivå och medellivs-
längd.

Föreslagen beräkning i förhållande till en nuvärdesvärdering av
avgiftsflödet

Prop. 2000/01:70

En traditionell nuvärdesvärdering av en evig periodisk inkomst görs
genom att dividera inkomsten med en ränte- eller diskonteringsfaktor.
Nuvärdet av en årlig, evig inkomst om t.ex. 100 kr är 2 500 kr om
diskonterings faktorn är 4 % (100/0,04).

Avgiftstillgången kan i stället för att beräknas som produkten av av-
gifterna och omsättningstiden beräknas genom att dividera avgifterna
med inversen av omsättningstiden. Avgiftsflödets diskonteringsfaktor är
inversen av omsättningstiden. Omsättningstiden har år 1998 beräknats till
ca 32 år, varav ca 22 år avser genomsnittlig intjänandetid och 10 år avser
genomsnittlig utbetalningstid. Inversen av 32 är 0,03125 (1/32). Det
innebär att fördelningssystemets diskonteringsfaktor vad avser avgifts-
flödet 1998 var 3,125 %. Denna diskonteringsfaktor är en funktion av
reglerna för intjänande och beräkning av pension och de inkomst- och
förvärvsmönster och demografiska förändringsmönster som kan utläsas
ur pensionsregistret det år mätningen av omsättningstiden avser.

Om avgifterna inte är konstanta utan förmodas växa skall det beaktas i
en nuvärdesvärdering. Om t.ex. en inkomst om 100 kronor antas öka med
2 % varje år ökar nuvärdet av den eviga betalningsströmmen i exemplet
ovan från 2 500 kr till 5 000 kr (100/(0,04-0,02)).

Som framgår av beskrivningen ovan av hur avgiftstillgången föreslås
bli beräknad görs inga antaganden om avgiftsinkomsternas framtida ut-
veckling. Detta beror bl.a. på att sådan framtida tillväxt i stort sett kom-
mer att medföra motsvarande framtida tillväxt i pensionsskulden. Det
innebär att även om nuvärdet för avgiftstillgången beror på hur avgifts-
inkomsterna förmodas utvecklas så är förhållandet mellan avgiftstill-
gången och pensionsskulden inte särskilt känsligt för hur avgifterna ut-
vecklas. I den mån avgiftsflödets tillväxt skiljer sig från tillväxten i pen-
sionsskulden kommer sådana skillnader att resultera i att balanstalet an-
tingen ökar eller minskar när skillnaderna framgår av registeruppgifterna.
Beräkningen av avgiftstillgången vare sig utgår ifrån eller utgör någon
prognos om framtiden. Avgiftstillgångcn är snarare att betrakta som ett
resultat av en beräkning som följer principerna för företagsekonomisk
redovisning. Beräkningen utgår således helt från verifierbara transak-
tioner och de värden som åsatts dessa.

1 och med att redovisningsmässiga principer används vid beräkningen
kan balanseringen aktiveras i situationer där en prognos visar att det inte
är nödvändigt att aktivera balanseringen. Omvänt kan balanseringen för-
bli inaktiv i en situation där en prognos anger att balanseringen ”borde”
aktiveras. Den olägenhet detta förhållande eventuellt kan anses utgöra är
enligt regeringens uppfattning av avsevärt mindre betydelse än fördelar-
na med att pensionssystemets balansräkning och eventuella avsteg från
inkomstindexeringen helt beräknas med utgångspunkt från objektiva
uppgifter.

5.2 Buffertfonden

Prop. 2000/01:70

Regeringens förslag: Vid beräkning av fördelningssystemets ekono-
miska ställning skall till avgiftstillgången läggas det redovisade mark-
nadsvärdet av tillgångarna hos Första-Fjärde och Sjätte AP-fondema
vid utgången av det andra året före det år balanstalet avser.

Balanseringspromemorians förslag: överensstämmer med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: RFV menar att sannolikheten för att tillfälliga
variationer i fondernas marknadsvärde skall utlösa balanseringen inte
torde vara särskilt stor. Verket menar vidare att det finns ett värde i sig
att buffertfondens storlek i balanstalsberäkningen överensstämmer med
andra redovisningar av fondens storlek. Riksgäldskontoret för ett reso-
nemang om att mot bakgrund av fondernas långsiktiga investeringsper-
spektiv och åtföljande förmodade obligationsportföljer med lång ränte-
bindningstid, kan det vara olämpligt att använda sig av en marknads-
värdering. Kontoret gör dock den sammantagna bedömningen att det är
rimligt att använda buffertfondens marknadsvärde vid beräkningen av
balanstalet. Dock förordar kontoret att fondens värde i balanstalet beräk-
nas som ett genomsnitt över någon period och inte så som balanserings-
promemorian föreslår per den 31 december år t-2. Genom att ta mark-
nadsvärdet årets sista handelsdag ökas inslaget av slump på ett omotive-
rat sätt, bl.a. eftersom denna dag har speciella egenskaper. Kontoret
menar att den information om fondens värde som finns vid beräkningen
av balanstalet skall beaktas och att således fondens värde år t-1 och inte
som i förslaget år t-2 skall användas. Mot denna bakgrund förordar kon-
toret att fondens värde beräknas som ett genomsnitt. En möjlighet som
myndigheten nämner är att ta ett exponentiellt vägt genomsnitt av fond-
värdet i slutet av varje månad under år t-1. Därigenom skulle de senaste
siffrorna ges större vikt än de som ligger i mätperiodens böljan, vilket
gör att måttet speglar aktuella förhållanden utan att vara beroende av till-
ståndet en viss dag. Riksrevisionsverket anser att det redovisade under-
laget är otillräckligt för att bedöma om AP-fondemas värde i balanstalet
skall utgöras av värdet vid en tidpunkt eller av ett genomsnittligt värde
beräknat med utgångspunkt från flera värderingstidpunkter. Konjunktur-
institutet anser att bl.a. tydlighetsskäl talar för balanseringspromemorians
huvudförslag att låta buffertfonden ingå i balanstalet med värdet senast
kända bokslut. Med tanke på att buffertfonden är liten i förhållande till
avgiftstillgången till vilken fonden skall adderas, anser institutet att
risken torde vara begränsad för att tillfälliga svängningar i marknads-
värdena allvarligt skall påverka balanseringen. Värmlands läns allmänna
Försäkringskassa anser en möjlighet vara att beräkna ett snittvärde av
buffertfondens marknadsvärde t.ex. vid den 30/6 år t-2, 31/12 år t-2 och
30/6 år t-1.

Skälen för regeringens förslag: Utöver sin tillgång i form av 16 % av
framtida pensionsgrundande inkomster och belopp har pensionssystemet
även tillgångar i buffertfonden. Dessa tillgångar är fria att användas för
att finansiera fördelningssystemets pensionsutgifter. Tillgångarna i
fonden gör att det är möjligt för fördelningssystemet att finansiera en
större skuld än vad avgiftsunderlaget ensamt kan bära.

1 balanseringspromemorian diskuteras olägenheten av att balanstalet Prop. 2000/01:70
beräknas på hösten före det år balanstalet avser varvid ett uppskattnings-
vis ca tio månader gammalt värde för buffertfonden kommer att ingå i
balanstalet. Vidare förs i balanseringspromemorian en diskussion om
riskerna för att en enda värderingstidpunkt skulle kunna leda till att till-
fälliga variationer i buffertfondernas marknadsvärde skall utlösa balanse-
ringen.

Balanseringspromemorian redogör för att ett alternativ till att i balans-
talet använda buffertfondens marknadsvärde per ett enda datum,
31 december år t-2, vore att använda flera värderingstidpunkter och
beräkna ett medelvärde. Då skulle emellertid inte värderingstidpunkten
bli den rätta, utan ett genomsnittligt värde som representerar ett "äldre"
fondvärde skulle erhållas. Detta problem skulle kunna lösas genom att
skriva fram ett genomsnittsvärde för fonden med t.ex. en genomsnittlig
avkastning under viss period. Med ett sådant förfarande skulle ett
genomsnittligt, framskrivet värde för buffertfondens tillgångar vid
utgången av år t-2 erhållas. Eftersom buffertfondens värde vid utgången
av år t-2 är känd när balanstalet beräknas år t-1, skulle detta innebära att
en form av prognos görs av fondens värde per en tidpunkt som vid
beräkningstillfället redan är passerad. Det i balanstalet ingående fond-
värdet skulle inte överensstämma med det redovisade fondvärdet.
Nackdelarna med att använda ett genomsnittligt värde för buffertfonden
ansågs i balanseringspromemorian sammantaget vara större än nackdelen
med det kraftigare genomslag i balanstalet som tillfälliga variationer i
tillgångsvärdena far genom att utgå från fondens värde per ett enda
datum. Flertalet remissinstanser har delat balanseringspromemorians
uppfattning i detta avseende. Utvecklingen av balanstalet vid tillfälliga
variationer måste emellertid följas noga.

Regeringen anser att alternativen till balanseringspromemorians för-
slag medför ökad komplexitet utan att medföra avgörande fördelar. Sär-
skilt det faktum att fonden endast utgör en liten andel av fördelnings-
systemets samlade tillgångar talar för att risken för att variationer i
buffertfondernas marknadsvärde opåkallat skall utlösa balanseringen inte
försvarar den ökade komplexiteten som alternativen till balanserings-
promemorians förslag medför. Regeringen föreslår därför att buffert-
fondernas, dvs. Första - Fjärde och Sjätte AP-fondcmas sammanlagda
marknadsvärde den 31 december det andra året före det år balanstalet
avser (år t-2) skall ingå som en tillgång i balanstalets täljare. Med mark-
nadsvärde avses det värde som, enligt 6 kap. 3 § lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder och 4 kap. 2 § lagen (2000:193) om Sjätte AP-
fonden, skall upptas i fondernas årsredovisningar.

5.3 Beräkning av pensionsskulden

Prop. 2000/01:70

Regeringens förslag: Pensionsskulden utgörs av åtagandet inom fördel-
ningssystemet. Pensionsskulden i balanstalet avser skulden vid utgången
av det andra året före det år balanstalet avser och utgörs av summan av:

- pensionsbehållningar,

- pensionsrätt intjänad under året,

- pensionsutbetalning i december månad multiplicerad med beräknat

antal återstående pensionsutbetalningar av ett genomsnittligt pen-
sionsbelopp till respektive åldersgrupp, justerat för normen 1,6 %,

- beräknat värde av åtagandet för tilläggspension till personer som
inte har börjat lyfta sådan pension.

Balanseringspromemorians förslag: Överensstämmer i stort med
regeringens förslag. Regeringen har dock valt att föreslå tekniska föränd-
ringar i ett par avseenden.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har kommenterat förslaget
till beräkning av pensionsskulden.

Skälen för regeringens förslag: Mot bakgmnd av bestämmelsernas
karaktär av tillämpningsregler för en myndighet avser regeringen att ge
vissa av de detaljerade reglerna vad gäller beräkningen av pensions-
skulden i förordningsform. Hur beräkningsreglema i detalj kommer att se
ut framgår av bilaga 1. Här beskrivs reglerna till den del de föreslås reg-
leras i lag, i övrigt ges endast en kortfattad redogörelse.

Särskilt två förhållanden gör att det är möjligt att utan andra antagan-
den än antagande om antalet utbetalningar av ett genomsnittligt pen-
sionsbelopp, i princip antagande om medellivslängd, beräkna åtagandet
inom det reformerade pensionssystemet. Det är dels genom att pensions-
rätt intjänas med samma belopp som avgiften till systemet, dels att för-
räntningen av pensionsskulden kan förväntas ligga nära den procentuella
utvecklingen av systemets tillgängliga egenavkastning. För det fall att
balanseringen aktiveras gäller att förräntningen av systemets pensions-
skuld är identisk med utvecklingen av den tillgängliga egenavkastningen,
se nedan avsnitt 6.

Pensionsskulden inom fördelningssystemet kan delas upp i en skuld
som avser personer som ännu inte böljat lyfta pension och en del som
avser personer som uppbär pension. Den föreslagna beräkningen av pen-
sionsskulden utgår från denna uppdelning.

Pensionsskulden till de förvärvsaktiva inom det reformerade systemet
kan beräknas som de förvärvsaktivas samlade pensionsbehållning. Pen-
sionsskulden det andra året före det år balanstalet avser, dvs. år t-2, avse-
ende förvärvsaktiva erhålls till större delen genom att summera samtliga
individers pensionsbehållning, såsom dessa är registrerade i Riksförsäk-
ringsverkets pensionsregister vid beräkningstillfallet. Intjänad pensions-
rätt under år t-2 kommer emellertid inte att vara fastställd på hösten år t-1
när beräkningen sker och läggs oavsett detta inte till pensionsbehåll-
ningen vid utgången av år t-2. Därför skall ett tillägg till summan av pen-
sionsbehållningar år t-2 göras med en skattning av intjänandet av pen-
sionsrätt detta år. Pensionsrätt tillgodoräknad för ett enskilt år beräknas
motsvara omkring 3 % av total pensionsskuld. Därmed kommer even-

tuella skattningsfel inte att fä annat än marginell påverkan på pensions-
skulden vid beräkningen av balanstalet. Eftersom de flesta individers
pensionsrätt år t-2 är beräknade på hösten av år t-1 är det dessutom möj-
ligt att göra goda skattningar av intjänandet av pensionsrätt år t-2. Denna
skattning görs inte för individer eller årskullar utan för hela kollektivet.

Pensionsskulden till en pensionerad årskull vid utgången av år t-2 be-
räknas med utgångspunkt från pensionsutbctalningama till årskullen i
december år t-2. Detta belopp multipliceras för var oeh en av årskullarna
med förväntat antal återstående utbetalningar av ett genomsnittligt pen-
sionsbelopp justerat för normen 1,6 %. Genom att summera den på detta
vis beräknade pensionsskulden för respektive årskull erhålls pensions-
skulden avseende pensionerade. Skälet till justeringen för normen är att
pensionernas värdeutveckling enligt reglerna för följsamhetsindexeringen
sker med inkomstindex (alternativt balansindex) minus normen 1,6 %.
Denna indexering innebär att beviljade pensioner i förhållande till, i prin-
cip, avgiftsinkomsterna kommer att minska i värde med 1,6 % per år. Vid
beräkningen av pensionsskulden till de pensionerade skall ingen skillnad
göras mellan pension som intjänats och beräknats enligt reformerade
regler och enligt ATP-regler. Detta eftersom alla pensioner indexeras
med samma index, följsamhetsindex.

Ekonomisk livslängd

I balanseringspromemorian föreslogs att respektive åldersgrupps pen-
sionsbelopp i december månad skulle multipliceras med åldersgruppens
återstående medellivslängd, med justering för normen. Samtidigt påtala-
des att en förutsättning för att den föreslagna beräkningen av pensions-
skulden skall vara korrekt är att det inte finns något samband mellan pen-
sionsnivå och medellivslängd. Om det finns samband mellan pensions-
nivå och medellivslängd, t.ex. om höginkomsttagare i genomsnitt lever
längre än låginkomsttagare, skulle skulden med den föreslagna metoden
underskattas. En mer exakt beräkning av pensionsskulden skulle därför
kunna erhållas genom att väga samman medellivslängden med hänsyn till
pensionsbeloppen. Riksförsäkringsverket har analyserat huruvida sam-
band mellan dödlighet oeh pensionsnivåerna i pensionsregistret kan
identifieras. Det har i dessa analyser visats att den förväntade utbetal-
ningstiden för ett genomsnittligt pensionsbelopp nära överensstämmer
med medellivslängden. Sambandet mellan pensionsnivå och dödlighet
för kvinnor respektive män motverkas av att kvinnor i genomsnitt har
lägre pension och lever längre än män. Den nuvarande frånvaron av
större samband mellan pensionsnivå och livslängd behöver dock inte
vara bestående. Regeringen finner att det därför finns skäl att välja den
principiellt mer korrekta metoden och i beräkningen av pensionsskulden
utgå ifrån hur pensionsbetalningarna upphör med stigande ålder
(”ekonomisk livslängd”). I bilaga 1, ekvation 4.3 visas hur beräkningen
skall göras. Det framgår där att pensionsskulden avseende pensionerade
beräknas genom att mäta förväntat återstående antal utbetalningar av ett
genomsnittligt pensionsbelopp. Det förväntade återstående antalet ut-
betalningar avses beräknas genom att ta ett genomsnittligt värde av mät-
ningarna för tre olika år. Härigenom utjämnas tillfälliga variationer i död-
ligheten.

Prop. 2000/01:70

Förslaget i balanseringspromemorian innebar att också den del av om- Prop. 2000/01:70
sättningstiden som avser utbetalningstid beräknades med utgångspunkt
från den fysiska medellivslängden. Den beskrivna beräkningen i bilaga 1
innebär att också denna del av omsättningstiden beräknas med ”ekono-
misk livslängd”. Genom att beräkna såväl omsättningstid som pensions-
skuld med ekonomisk livslängd bortfaller vissa av de invändningar som
Svenska Aktuarieföreningen framfört mot balanseringspromemorians
förslag.

A TP-skulden avseende förvärvsaktiva

Utöver skulden inom det reformerade systemet finns under en över-
gångsperiod även en skuld till personer som omfattas av ATP, inklusive
s.k. inkomstrelaterad folkpension. För en pensionerad årskull kan denna
skuld beräknas på samma sätt som ovan, eftersom alla pensioner fr.o.m.
år 2002 indexeras med samma index. För förvärvsaktiva som intjänar
viss pension enligt reglerna för folkpension och ATP kan skulden endast
approximeras. Åtagandet i form av ATP är inte väldefinierat under den
tid pensionsrätt intjänas, dvs. det går inte att per ett visst datum på ett
meningsfullt sätt fastställa åtagandets storlek utan att göra antaganden
om bl.a. framtida tillväxt. Detta problem finns t.o.m. det sista år som
ATP-poäng kan intjänas, dvs. fram t.o.m. år 2017. Detta år intjänar per-
soner födda 1953, den yngsta årskullen i den s.k. mellangenerationen,
sina sista ATP-poäng. Årskullen född 1953 tjänar in ATP-poäng med
1/20-del av sin pensionsgrundande inkomst. Den beloppsmässiga om-
fattningen av att ATP-skulden avseende förvärvsaktiva inte kan beräknas
utan antaganden om framtiden är förhållandevis begränsad redan fr.o.m.
omkring år 2005. Detta år beräknas denna skuld uppgå till ca 900
miljarder, ca 15 % av beräknad total pensionsskuld. År 2010 är proble-
met av obetydlig omfattning, ATP-skulden avseende förvärvsaktiva be-
räknas då till ca 400 miljarder vilket motsvarar ca 6 % av den beräknade
skulden det året, se diagram 5.1.

Prop. 2000/01:70

AIP/FP (IdntkwM i to)

T<1:u |xaisi< wisskiik!

Diagram 5.1 Utfasning av A TP-skuld avseende förvärvsaktiva, 2 % tillväxt,
miljarder kr

I beräkningen av ATP-skulden föreslogs i balanseringspromemorian att
Riksförsäkringsverket skall utgå från ett antagande om 2 % tillväxt i pen-
sionsgrundande inkomst per person för år då en prognos för tillväxten
behövs. I balanseringspromemorian angavs att det mest vägande skälet
för att föreslå 2 % framför någon annan tillväxttakt var att minst denna
tillväxttakt ansågs vara möjlig att uppnå under de närmaste åren när
ATP-skulden väger som tyngst. Om den faktiska tillväxttakten under-
stiger 2 % kommer ATP-skulden att överskattas med den i balanserings-
promemorian föreslagna beräkningen. Om tillväxten blir lägre än 2 %
underskattas ATP-skulden. Den beloppsmässiga betydelsen av över-
respektive underskattningar är for ett tillväxtintervall mellan 1 och 3 %
liten redan nu i förhållande till den totala pensionsskulden.

1 och med att ATP-skulden till förvärvsaktiva inte kan beräknas obe-
roende av antaganden om framtida utveckling i olika avseenden, t.ex.
tillväxt, anser regeringen att någon möjlighet att exakt reglera beräk-
ningen inte finns. Däremot delar regeringen uppfattningen i balanse-
ringspromemorian att det är lämpligt att vid beräkningen utgå ifrån en
antagen framtida tillväxt om 2 % per år i pensionsgrundande inkomst per
person med sådan inkomst. Vad gäller erforderliga antaganden om
genomsnittlig utbetalningstid av pension bör samma beräkning som an-
vänds i beräkningen av pensionsskulden for utgående pensioner an-
vändas även i beräkningen av ATP-skulden.

Förslaget till beräkning av pensionsskulden i förhållande till en
nuvärdesberäkning

Förslaget till beräkning av pensionsskulden innebär att skuldens värde
antas vara lika med dess nominella omfattning - givet det förväntade an-

talet utbetalningar av ett genomsnittligt pensionsbelopp som följer av Prop. 2000/01:70
mätperiodens ekonomiska dödlighet. Fullt ut gäller detta först när det inte
längre finns någon ATP-skuld till förvärvsaktiva.

Vanligen beräknas pensionsskuld genom att bedöma de framtida utbe-
talningsströmmar som åtagandet vid värderingstidpunkten bedöms ge
upphov till. Därefter omräknas dessa betalningsströmmar till ett s.k. nu-
värde genom att summera ”diskonterade” utbetalningar. Utbetalningarnas
nuvärde är beroende av dels utbetalningarnas nominella belopp, dels av
när utbetalningarna inträffar i tiden samt av hur hög diskonteringsfaktom
är. Nuvärdet av en och samma nominella betalning är lägre ju längre
fram i tiden utbetalningen inträffar och ju högre diskonteringsfaktom är.

Den föreslagna nominella beräkningen av pensionsskulden utgår bl.a.
från att pensionsålder och att antalet utbetalningar av ett genomsnittligt
pensionsbelopp är oföränderliga och lika de värden som uppmäts mät-
året. Även om en nuvärdesberäkning utgår ifrån samma värden vad gäller
pensionsålder och antal utbetalningar kommer den nominella pensions-
skulden endast att vara lika med den nuvärdesberäknade pensionsskulden
om indexeringen av pensionsskulden sammanfaller med nuvärdesberäk-
ningens diskonteringsfaktor. Diskonteringsfaktom skall i en sådan be-
räkning, i ett pensionssystem av fördelningstyp, utgöras av systemets
tillgängliga egenavkastning. För det fall att balanseringen inte förväntas
vara ständigt aktiverad kommer indexeringen av pensionsskulden att
skilja sig från den procentuella utvecklingen av den tillgängliga egenav-
kastningen.

Om pensionsskulden efter värderingstidpunkten inkomst- och följsam-
hetsindexeras i långsammare takt än vad indexering med systemets till-
gängliga egenavkastning skulle ha medfört kan den föreslagna beräk-
ningen av pensionsskulden i efterhand sägas ha givit en för stor pen-
sionsskuld. Omvänt kan skulden sägas ha underskattats vid värderings-
tidpunkten om systemets framtida tillgängliga egenavkastning överstiger
inkomst- och följ samhetsindexeringen. Antaganden om skillnader mellan
utvecklingen av inkomstindex och tillgänglig egenavkastning skulle
kräva en prognos för utvecklingen av de många förhållanden som be-
stämmer förhållandet dem emellan. I likhet med vad som gäller för be-
räkningen av avgiftstillgången och buffertfonden utgår inte beräkningen
av pensionsskulden från någon prognos.

I den mån den tillgängliga egenavkastningens utveckling skiljer sig
från inkomst- och följ samhetsindexeringen kommer sådana skillnader att
år för år resultera i att balanstalet med tiden antingen ökar eller minskar.
Därmed korrigeras successivt för det ”fel” som endast i efterhand kan
konstateras när det gäller beräkningen av pensionsskulden. För beräk-
ningen av pensionsskulden finns det därmed inte något behov av att göra
antaganden om framtiden. I och med att beräkningen av pensionsskulden
i viss mening kan sägas utgå från att förräntningen av skulden är lika
med den korrekta diskonteringsfaktom avviker den föreslagna beräk-
ningen från vad som är normalt när pensionsskuld i olika sammanhang

skall värderas.⁶ 1 och med reglerna för balanseringen kommer den före-
slagna beräkningen/värderingen av pensionsskulden aldrig - oavsett vad
framtiden leder till för förhållande mellan inkomstindex och tillgänglig
egenavkastning - att allvarligt underskatta pensionsskulden. Vidare är
den föreslagna beräkningen både enkel att utföra och att förstå. Det
senare är enligt regeringens uppfattning en väsentlig egenskap.

6 Omräkning av pcnsionsbchållningar och
pensioner med balansindcx

Regeringens förslag: Understiger balanstalet för ett år 1,00 skall
regeringen fastställa ett balansindex som skall användas vid omräk-
ningen av pensionsbehållningarna och vid följsamhetsindexeringen.
Balansindex fastställs och används för varje år det understiger in-
komstindex för samma år. För en sådan period beräknas balansindexet
första gången på så sätt att balanstalet multipliceras med inkomst-
indexet för samma år. För därpå följande år beräknas balansindexet
genom att balansindexet år t-1 multipliceras med kvoten mellan in-
komstindexet för år t och för år t-1 samt med balanstalet för år t.

Om ett balansindex fastställts för det år den pensionsberättigade
fyller 65 år skall tilläggspensionen multipliceras med det årets
balanstal eller i förekommande fall med produkten av samtliga de
balanstal som har haft betydelse för balansindexets nivå. Beräkningen
skall göras fr.o.m. den månad den pensionsberättigade fyller 65 år.

Balanseringspromemorians förslag: Överensstämmer i stort med
regeringens förslag. Promemorian saknade förslag som ur ett balanse-
ringshänseende likställer behandlingen av ATP-pensionspoäng och
tilläggspension och med behandlingen av inkomstpension.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket framför att förslaget inne-
bär att en minskning av indexeringen genom balanseringen riskerar att
bli för liten om balanseringen aktiveras före år 2019. Detta förhållande
beror på att det före detta år finns ATP-pensionsrätt som inte börjat ut-
betalas och därmed inte heller påverkas av indexeringen av pensionsför-
månerna. Mot bakgrund av detta förhållande anser RFV att det bör över-
vägas att införa någon form av balanseringsmekanism även vad gäller
intjänandet av ATP. Riksrevisionsverket anser att den omfördelning
mellan generationer som kan uppstå genom balanseringen borde ha ana-
lyserats närmare.

Skälen för regeringens förslag: Understiger balanstalet 1,00 är
systemet i finansiell obalans i den meningen att pensionsskulden är större
än summan av systemets tillgångar i form av avgiftstillgång och buffert-

⁶1 meningen att det endast är i denna speciella situation nominell pensionsskuld är lika
med nuvärdesberäknad pensionsskuld, dvs. den situation då den föreslagna metoden att
beräkna skulden i efterhand kommer att kunna konstateras ha givit exakt rätt värde. I
likhet med vad som gäller för flöden generellt finns ingen metod att värdera dessa utan
att det studerade flödet löpt igenom hela sitt förlopp. När flödet löpt igenom sitt förlopp
finns dock sällan längre någon anledning att värdera det.

Prop. 2000/01:70

fond. Om förhållandet består finns en uppenbar risk for att buffertfonden
töms varaktigt. För att undvika denna risk skall pensionssystemets
åtagande minskas. Denna minskning föreslås ske genom att pensionsbe-
hållningama och utgående pensioner indexeras med en ny indexserie som
föreslås benämnas balansindex. Således träder balansindex in i stället för
inkomstindex.

Genom att underskott fördelas via en lägre indexering bär alla försäk-
rade i fördelningssystemet samma procentuella andel av de bördor ett
underskott innebär. Detta är en rimlig ordning i ett inkomstrelaterat
ålderspensionssystem. Vid en utveckling där systemet inte förmår att
indexera pensionerna med den genomsnittliga inkomstutvecklingen
innebär dock garantipensionssystemets utformning att pensionärer med
de lägsta pensionerna totalt sett endast får vidkännas ca 50 % av den
lägre indexering som balanseringen medför om den aktiveras. Som redo-
gjorts för ovan anser regeringen att detta är en god egenskap i systemet
som innebär att pensionärer med relativt sett lägre pensioner delvis skyd-
das av en för systemet negativ utveckling.

Balansindex skall enligt förslaget fastställas och användas för varje år
fram till att det högst når samma värde som inkomstindex. För en sådan
period skall balansindexet första gången beräknas på så sätt att balans-
talet multipliceras med inkomstindexet för samma år. För därpå följande
år beräknas balansindexet (för år t) genom att balansindexet år t-1 multi-
pliceras med kvoten mellan inkomstindexet för år t och för år t-1 samt
med balanstalet för år t. När balansindexet når inkomstindexets nivå skall
inte längre något balansindex fastställas. Indexeringen återgår då till att
ske med enbart inkomstindex.

I stället för att föreslå detta nya index, balansindex, som endast skall
fastställas om balanstalet faller under 1,00 och fram till dess att indexe-
ringen helt återställts, hade balanstalet kunnat användas för att direkt
minska inkomstindexet. Bland annat eftersom inkomstbasbeloppet, som
fr.o.m. år 2002 styr bl.a. intjänandetaket i försäkringen, alltid skall räknas
om med ett av balanstalet opåverkat inkomstindex har detta alternativ be-
dömts vara olämpligt. Intjänandetaket bestämmer hur stor andel av in-
komstsumman som är försäkrad. Denna andel bör inte påverkas av en
eventuell finansiell obalans i systemet, se prop. 1997/98:151, s. 351. Det
finns också skäl att tydligt redovisa effekten av balanseringen. Genom att
ha två separata indexserier kan effekten av balanseringen följas.

Balanseringen aktiveras om fördelningssystemets tillgängliga egenav-
kastning tillräckligt länge och/eller tillräckligt mycket understigit den
genomsnittliga inkomstutvecklingen. När balanseringen aktiverats kom-
mer förräntningen av pensionsskulden att ske med systemets tillgängliga
egenavkastning.

Följden av att balanstalet faller under 1,00 är att omräkningen av pen-
sionerna under minst ett år kommer att ske i lägre takt än om balanse-
ringen inte aktiverats. Om pensionssystemets tillgängliga egenavkastning
i procent året efter det att balanseringen aktiverats är lika med snittin-
komstutvecklingen kommer ”år 2” balansindexet att förändras lika
mycket som inkomstindexet. Balanseringen påverkar då inte indexe-
ringen detta år, trots att omräkningen av pensionsskulden sker med
balansindex. Om den tillgängliga egenavkastningen i procent året efter
det att balanseringen aktiverats är lägre än balanseringen ”år 2” kommer

Prop. 2000/01:70

omräkningen av pensionsskulden med balansindex att medföra ett ytter- Prop. 2000/01:70
ligare avsteg från indexering med inkomstindex. Skillnaden mellan in-
komstindex och balansindex kommer att öka. Om den tillgängliga egen-
avkastningen, året efter det att balanseringen aktiverats, i procent blir
stöiTC än förändringen i inkomstindex kommer ”år 2” omräkningen av
pensionsskulden med balansindex att innebära en högre förräntning av
pensionsskulden än vad som skulle ha varit fallet om skulden förräntats
enbart med inkomstindex. Skillnaden mellan inkomstindex och balans-
index minskar. Sådan högre förräntning pågår till det att balansindexet
når samma nivå som inkomstindexet, varvid indexeringen övergår till att
åter ske med enbart förändringen i inkomstindexet.

I diagram 6.1 och 6.2 nedan beskrivs hur balanseringen först minskar
förräntningen av pensionsskulden (inklusive den pensionsskuld som av-
ser pensioner som börjat utbetalas) och, i exemplet, efter lång tid åter-
ställer indexeringen. Diagrammen är hämtade ur RFV:s rapport och avser
ett scenario som innebär stora påfrestningar på pensionssystemet genom
att utvecklingen av antal personer i förvärvsaktiv ålder inledningsvis är
svag eller negativ och genom att tillväxten är låg, 0,5 % i snittinkomst,
samt genom att buffertfondavkastningen också är låg, 0,5 %. Även
utvecklingen av medellivslängden i scenariot kan betraktas som hög, ca
30 dagar per år, den följer dock SCB:s huvudalternativ för medel-
livslängdsutvecklingen. I och med att nativiteten i scenariot antas öka
från 1,5 barn per kvinna till 2,0 ökar med lång tids eftersläpning antalet
personer i förvärvsaktiv ålder. Indexeringen återställs då. Vid en buffert-
fondavkastning om 2,2 % eller mer aktiveras aldrig den automatiska
balanseringen i detta scenario (se bilaga 2, tabell 1).

Diagram 6.1 Exempel på inkomst- och balansindexets utveckling i ett av
de 21 sämsta scenarierna med balanseringen aktiverad

Källa: RFV Analyserar 2000:1, , Scenario nr 22 i bilaga 2, dvs. belolkningsscenario B,
”Hög nativitet”, tillväxt 0,5 %, arbetskraftsdeltagande Medel, buffertfondavkastning 0,5 %

Prop. 2000/01:70

Diagram 6.2 Exempel på årlig real förräntning av pensionsskulden i ett av
de 21 sämsta scenarierna med balanseringen aktiverad

— — Årlig förändring i inkomstindex.......Årlig förändring i balansindex

Källa: RFV Analyserar 2000:1, Scenario nr 22 i bilaga 2, dvs. befolkningsscenario B, ”Hög
nativitet”, tillväxt 0,5 %, arbetskraftsdeltagande Medel, buffertfondavkastning 0,5 %.

Bristande träffsäkerhet i återställandet av pensionskapitalet

De som intjänat pensionsrätt under tiden från det att balanseringen
påbörjades till det att den avslutades kan tjäna på att indexeringen först
minskat och därefter ökat. Personer som haft ett större ”pensionskapital”
när minskningen av indexeringen inleddes än när den återställts, till följd
av att de under tiden lyft pension, kommer att förlora på balanseringen
även om indexeringen helt återställs.

Förhållandet illustreras delvis av diagram 1 och 2 ovan. De som i
diagrammen får del av den högre indexeringen är endast delvis samma
personer som fått ta del av den lägre indexeringen. I detta avseende på-
minner balanseringen om vad som kan ske i ett premiereservsystem ut-
format som ett fondförsäkringssystem. Om värdet på tillgångarna i ett
sådant system minskar, minskar pensionerna och värdet av det sparade
kapitalet. Samtidigt får spararna fler fondandelar för samma avgift. Om
värdet på tillgångarna sedan återställs kommer de som befunnit sig i
sparskedet att ha tjänat på den tillfälliga nedgången. De som uppbär pen-
sion och som fått denna minskad genom balanseringen kan få sin pension
”återställd”, men det de förlorat under tiden de uppburit en lägre pension
kompenseras de inte för.

I balanseringspromemorian nämndes att det är teoretiskt möjligt att,
utöver vad som blir följden med förslaget till automatisk balansering,
ytterligare förbättra fördelningssystemets förmåga att ge pensionsför-
måner som följer inkomstutvecklingen för de förvärvsaktiva. Det skulle
kunna ske genom att för vaije försäkrad registrera effekten av varje av-
steg från inkomstindex. Med en sådan registrering skulle ett överskott
som uppkommer efter en period av negativa avsteg från inkomstindexe-
ringen kunna fördelas mer rättvist. Överskott skulle kunna tillgodoräknas
de försäkrade så att det inriktas mot att endast återge vad de förlorat i
förhållande till en förräntning som inte gjort avsteg från inkomstindex.
Det nämndes också att ett sådant system sannolikt förutsätter att åter-

läggning av, i förhållande till inkomstutvecklingen, förlorat pensions-
kapital sker individuellt oeh att ett sådant system riskerar att bli kompli-
cerat. Promemorian ansåg att en sådan tillkommande komplexitet inte
var försvarbar. Riksförsäkringsverket delar i sitt remissyttrande prome-
morians värdering i detta avseende.

Regeringen finner inte anledning att göra någon annan bedömning än
vad som gjordes i balanseringspromemorian. Endast i det fall den påtala-
de bristen i systemets förmåga att maximera pensionernas följsamhet
visavi den genomsnittliga inkomstutvecklingen visar sig tekniskt möjlig
att undanröja utan att nackdelarna härmed är större än fördelarna anser
regeringen att det kan finnas anledning att överväga en sådan förändring.
Det är härvidlag fråga om en avvägning mellan tyngande juridisk och
administrativ komplexitet och en egenskap i systemet som endast poten-
tiellt kommer att ha någon större betydelse för de försäkrade.

6.1 Beräkning av ATP och s.k. inkomstrelaterad
folkpension

Riksförsäkringsverket påtalar i sitt remissvar att sådan ATP och folkpen-
sion som inte har börjat utbetalas inte påverkas av en eventuell under-
skottssituation som leder till att balanseringen utlöses. Detta beror på att
sådan pensionsfordran vare sig inkomst- eller följsamhetsindexeras.
Genom att inte minska pensionsskulden som avser sådan ATP och folk-
pension som inte börjat utbetalas skulle eventuell balansering före 2018
alltid ske på en för liten skuld. Balanseringen skulle riskera att behöva
göras under fler år än vad som skulle ske om den fördelades på hela pen-
sionsåtagandet i fördelningssystemet, dvs. över hela försäkringskollek-
tivet i lika procentandelar. Vidare skulle det leda till en ogynnsam för-
delning mellan olika årskullar av den minskning av indexeringen som
balanseringen syftar till. En utveckling där balanseringen utlöses och
leder till en minskning av indexeringen och därefter till att indexcringcn
återställs skulle leda till att de som fatt ATP-pensioner beviljade efter
minskningen av indexeringen senare skulle fa del av en ökad indexering.
En sådan ordning som ensidigt och godtyckligt gynnar vissa ålders-
grupper på bekostnad av andra är uppenbarligen orimlig. För att undvika
dessa problem föreslår regeringen att, i de fall det finns ett balansindcx
fastställt för det år en pensionsberättigad fyller 65 år, tilläggspension och
s.k. inkomstrelatcrad folkpension skall multipliceras med det årets
balanstal eller med produkten av alla fastställda balanstal under den
period som ett balansindex varit fastställt. Denna produkt kan endast
understiga 1,00. Om det fastställda balanstalet ett visst år (eller produk-
terna av dessa) under en balanseringspcriod, är 0,99 så skall den tilläggs-
pension, inkl, folkpension som beräknas (för det aktuella året) multi-
pliceras med 0,99, dvs. minskas med 1 %. Den föreslagna beräkningen
skall göras fr.o.m. den månad på året som den pensionsberättigade fyller
65 år. Genom förfarandet behandlas ATP avseende förvärvsaktiva lik-
formigt i förhållande till det pensionsåtagande som avser reformerad
pension till förvärvsaktiva och ATP-beräknad pension till pensionerade.
Om balanseringen efter att ha minskat indexeringen därefter medför att
indexeringen ökar i förhållande till inkomstindex sker cn sådan ökning

Prop. 2000/01:70

av pensionernas värde även för ”nyligen beviljad” tilläggspension från en Prop. 2000/01:70
korrekt, minskad, nivå.

Effekten av den föreslagna regeln beror naturligtvis på om och när
balanseringen aktiveras och hur stor minskning av indexeringen balanse-
ringen åstadkommer. Vidare beror effekten av vilken årskull pensionären
tillhör. Endast om balanseringen aktiveras före år 2018 har den här före-
slagna minskningsregeln någon betydelse. I RFV:s rapport aktiveras
balanseringen före år 2018 i 21 av de 72 beräknade scenarierna. För-
slagets effekt på tilläggspensionen i de 21 scenarier balanseringen aktive-
ras framgår av tabell 6.1 nedan. Här kan anmärkas att det inte endast är
de angivna årskullarna som påverkas av en eventuell balansering.

Tabell 6.1 Produkten av samtliga balanstal i en balanseringsserie i de 21
sämsta av 72 scenarier balanseringen aktiveras före år 2019

Är		2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018
Årskull		1942	1943	1944	1945	1946	1947	1948	1949	1950	1951	1952	1953
Andel ATP		60%	55 %	50%	45%	40%	35 %	30%	25%	20%	15%	10%	5%
Bef* Nr.*
A	4									0.99	0.98	0.98	0.97
A	7		0.99	0.98	0.97	0.97	0.97	0.97	0.96	0.95	0.95	0.94	0.94
A	8				0.99	0.98	0.98	0.98	0.98	0.97	0.97	0.97	0.97
A	16					0.99	0.99	0.99	0.99	0.98	0.97	0.97	0.97
B	22									0.99	0.98	0.98	0.97
B	25		0.99	0.98	0.97	0.97	0.97	0.97	0.96	0.95	0.95	0.94	0.94
B	26				0.99	0.98	0.98	0.98	0.98	0.97	0.97	0.97	0.97
B	34						0.99	0.99	0.99	0.98	0.97	0.97	0.97
C	40									0.99	0.98	0.98	0.97
C	43		0.99	0.98	0.97	0.97	0.97	0.97	0.96	0.95	0.94	0.94	0.94
C	44				0.99	0.98	0.98	0.98	0.98	0.97	0.97	0.97	0.97
C	52							0.99	0.99	0.98	0.97	0.97	0.97
D	55												0.99
D	58					0.99	0.98	0.98	0.97	0.96	0.95	0.95	0.95
D	59								0.99	0.98	0.98	0.98	0.97
D	61	0.98	0.97	0.96	0.96	0.95	0.94	0.94	0.93	0.93	0.92	0.92	0.91
D	62	0.99	0.98	0.98	0.97	0.97	0.96	0.96	0.95	0.95	0.94	0.94	0.94
D	63				0.99	0.99	0.98	0.98	0.98	0.97	0.97	0.97	0.97
D	67									0.99	0.98	0.98	0.98
D	70		0.99	0.99	0.98	0.98	0.97	0.97	0.96	0.95	0.95	0.95	0.94
D	71					0.99	0.99	0.99	0.98	0.98	0.97	0.97	0.97

* Bokstaven anger vilket befolkningsscenario som avses, scenarionumret anger vilket
vilka antaganden som gjorts i övriga avseenden, dvs. tillväxt, arbetsmarknadsdel-
tagande och avkastning på buffertfonden. RFV:s beräkningar redovisas delvis i avsnitt
10 samt i bilaga 2.

Det är viktigt att observera att tabellen endast innehåller de för systemet
sämsta utvecklingsförloppen av de 72 scenarier som RFV beräknat.
Dessa sämsta scenarier kan inte heller bedömas vara lika sannolika som
scenarierna som representerar en mer balanserad utveckling. 151 av de
72 scenarierna är balanstalet över 1,00 varje år fram t.o.m. 2018. De sce-
narier i vilka balanseringen aktiveras före år 2018 utgörs huvudsakligen
av scenarier med låg tillväxt, lågt arbetskraftsdeltagande och låg fondav-
kastning. Av de 21 scenarier där balanseringen aktiveras före år 2019

utgörs 9 av det befolkningsscenario där det antagits en extra hög ökning
av medellivslängden. I kombination med låg tillväxt under utfasningen
av ATP och låg fondavkastning medför en extra hög ökning av medel-
livslängden en belastning som innebär att balanseringen aktiveras i för-
hållandevis många scenarier. Den isolerade effekten på pensionen av att
balanseringen aktiveras av denna anledning är dock förhållandevis liten.
Scenariernas exakta utformning framgår av tabellen i bilaga 2.

Effekten på hela pensionen det år produkten av balanstalen understiger
1,00 beskrivs, oavsett årskull, i stort sett av den produkt som visas i
tabellen. En produkt av balanstal, i en balanseringsserie, om 0,97 innebär
således att balanseringen minskat indexeringen av pcnsionsbehållningar
och pensioner med ca 3 %. Effekten på hela pensionen av den i detta av-
snitt föreslagna regeln för likformig behandling av all skuld i systemet
utgörs av produkten av balanstalen i tabell 6.1 multiplicerad med respek-
tive årskulls andel tilläggspension.

7 Överskott i fördelningssystemet

Regeringens förslag: Visar sig den ekonomiska ställningen i fördel-
ningssystemet bli så stark att det med försiktiga beräkningsantaganden
är omotiverat att behålla ytterligare överskott i systemet skall ett
sådant överskott fördelas på de försäkrade. Vid sådana utdelningsbara
överskott skall ett tillägg till indexeringen göras som motsvarar det ut-
delningsbara överskottet.

Regeringens bedömning: Möjligheterna att i lag reglera eventuella
överskott i fördelningssystemet bör utredas.

Balanseringspromemorians förslag: Överensstämmer i stort med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket (RFV) anser att det torde
vara svårt att fastställa en lämplig nivå för när överskott kan delas ut.
Sätts nivån tor lågt finns risken att balanseringen senare kommer att akti-
veras på grund av att överskott delats ut. Sätts nivån för högt kommer
överskott kanske aldrig att delas ut. RFV förordar därför att överskott i
pensionssystemet inte automatiskt skall delas ut till de försäkrade. Om en
situation med stora överskott skulle uppstå anser RFV att frågan bör
hanteras inom det politiska systemet. Även Riksrevisionsverket och
Konjunkturinstitutet delar uppfattningen att överskottssituationen inte bör
hanteras genom automatiskt verkande regler.

Allmänna pensionsfonden Första, Andra och Tredje fondstyrelserna
anser att den ”aviserade gasen” är en viktig funktion i balansmekanis-
men. Styrelserna menar att den skulle understryka det som varit en av
utgångspunkterna i reformen, nämligen att skapa ett autonomt försäk-
ringssystem fristående från statsbudgeten. Styrelserna menar att balans-
mekanismen genom en gas blir symmetrisk och att denna symmetri inte
är en oväsentlig faktor när de nya fonderna skall lägga fast sin tillgångs-
allokering. För det fall balanseringen endast kan minska och därefter
återställa pensionerna menar styrelserna att det finns en risk för att kapi-
talförvaltningen får ett alltför kortsiktigt perspektiv, med alltför lågt

Prop. 2000/01:70

risktagande i förhållande till den långsiktighet som måste vara utgångs-
punkten för ett pensionssystem. Mot denna bakgnind framförs att förslag
om ”gasens” konstruktion bör läggas inom en snar framtid även om tid-
punkten för när gasen kan tänkas användas med stor sannolikhet ligger
relativt långt fram i tiden.

Följande organisationer anser i likhet med fondstyrelserna att ett för-
slag om hur överskott skall fördelas på de försäkrade skall ingå i
förslaget om automatisk balansering, eller kritiserar på andra grunder
avsaknaden av ett sådant förslag: Värmlands läns allmänna Försäkrings-
kassa, Skåne läns allmänna försäkringskassa Sveriges Pensionärsför-
bund, Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) Svenska Arbets-
givareföreningen/Sveriges Industriförbund, Svenska Aktuarieföreningen,
Sveriges Försäkringsförbund, TCO, LO, Pensionärernas Riksorganisa-
tion (PRO).

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det finns ekono-
miska och demografiska förlopp där ålderspensionssystemets ekono-
miska styrka växer systematiskt. Det sker t. ex. om den förvärvsarbetande
befolkningen växer. En sådan utveckling kommer normalt att medföra en
tendens till överskott i systemet eftersom avgiftsunderlaget då sannolikt
växer snabbare än genomsnittsinkomsten. Balanstalet kommer i så fall att
växa. I balanseringspromemorian visades att med SCB:s befolknings-
prognos från 1994 skulle systemets ställning stärkas fram till år 2050 i tre
av sex olika kombinationer av tillväxt och avkastningsantaganden och i
resterande tre skulle systemets ställning i stort vara oförändrad. En orsak
till den positiva utvecklingen med 1994 års befolkningsprognos är att den
förvärvsaktiva befolkningen i den prognosen växer något. Det medför att
avgiftsinkomsterna växer något snabbare än inkomstindex och därmed
snabbare än indexeringen av pensionsskulden.

En annan möjlighet till överskott i systemet är om buffertfondens av-
kastning väsentligt överstiger tillväxten i avgiftsunderlaget. Då kan sy-
stemet även stärkas om den underliggande befolkningsutvecklingen är
negativ. I de beräkningar som redovisades i promemorian med SCB:s
befolkningsprognos från 1997 stärks systemet, trots att avgiftsunderlaget
växer långsammare än snittinkomsten, i det fall avkastningsantagandet
satts till 5 %.

Även RFV:s rapport visar att pensionssystemet mycket väl kan ut-
vecklas så att det får en stark ekonomisk ställning och att det även kan bli
överkonsoliderat i bemärkelsen att systemets tillgångar överstiger dess
skulder med mer än vad som kan betraktas som en rimlig säkerhets-
marginal till en nivå där den automatiska balanseringen aktiveras. I och
med att samtliga befolkningsscenarier i RFV:s rapport fram till år 2050
innebär påfrestningar för systemet växer konsolideringsgraden (tillgångar
dividerat med skulder) i beräkningarna huvudsakligen i de scenarier där
buffertfondavkastningen är hög i förhållande till tillväxten. Med 5 % i
real buffertfondavkastning och en tillväxt om 2 % blir systemet med
tiden mycket starkt, eventuellt också överkonsoliderat, i de flesta av
RFV:s ekonomiska och demografiska scenarier. Samma förhållande
gäller i scenariot med 3,25 % real buffertfondavkastning och 0,5 % till-
växt. Med en positiv utveckling av antalet förvärvsaktiva personer kom-
mer systemet normalt att stärkas oavsett avkastningens nivå. Hur syste-
mets ekonomiska styrka utvecklas i de olika scenarierna framgår av

Prop. 2000/01:70

bilaga 2 i kolumnen ”Balanstal”. Buffertfondens utveckling framgår av
kolumnen ”Fondstyrka” i samma tabell. Det bör här beaktas att fond-
styrkan är ett likviditetsmått som inte direkt kan användas för att bedöma
systemets ekonomiska ställning.

Vissa remissinstanser förefaller ha uppfattat förslaget i balanscrings-
promemorian som att balanseringen enbart innebär att indexeringen kan
minskas. Förslaget till automatisk balansering innebär dock att indexe-
ringen kan minskas oc7? ökas i förhållande till inkomstindex. En högre
indexering än vad som skulle bli fallet med inkomstindex kan, enligt för-
slaget, däremot endast ske efter en minskning av indexeringen. Vidare
kan den högre indexering som kan bli fallet när balanseringen aktiverats
aldrig medföra att balansindexet, dvs. den ackumulerade förräntningen i
procent med balanseringen aktiverad, överstiger inkomstindexets procen-
tuella utveckling. I och med att indexeringen inte kan ökas utan att först
ha minskats finns en asymmetri i lagförslaget. Lagförslaget tillåter över-
skott att ackumuleras utan en övre gräns, medan underskott endast tillåts
ackumuleras till dess skulderna är i nivå med tillgångarna. Denna
asymmetri är medveten och syftar till att öka sannolikheten för att pen-
sionssystemet över tiden skall klara att indexera pensionsskulden med
snittinkomsternas utveckling. För att åstadkomma detta behöver systemet
spara överskottet vid utvecklingsförlopp som stärker systemet.

En majoritet av remissinstanserna kritiserar att det i balanserings-
promemorian inte föreslogs att överskottssituationen regleras i lag. Även
finansutskottet har i sitt betänkande (bet. 1999/2000:FiU 19) respektive
socialförsäkringsutskottet i sitt yttrande (SflJ4y) över prop.
1999/2000:46 AP-fonden i det reformerade pensionssystemet framfört att
regeringen, om möjligt, i den aviserade propositionen med förslag till
automatisk balansering även redovisar hur de försäkrade skall tillgodo-
göras eventuella framtida överskott i pensionssystemet.

I första hand skall en växande ekonomisk styrka i fördelningssystemet
behållas inom systemet för att där utgöra en buffert mot en negativ eko-
nomisk utveckling. Det finns således redan utan kompletterande regler en
naturlig och viktig användning av överskott som förutsätter att överskott
behålls inom systemet. Ovanför en viss nivå på balanstalet kan systemet
dock bedömas vara så starkt att risken för att balanseringen inom över-
skådlig framtid skall aktiveras kan anses vara försumbar. Det finns då
skäl att använda överskottet på annat sätt än att skapa ytterligare trygghet
vad gäller systemets förmåga att upprätthålla inkomstindexeringen. Ett
sådant utdelningsbart överskott skall, om det uppkommer, fördelas på de
försäkrade. I ett autonomt ålderspensionssystem med fast avgift, där alla
underskottsrisker fördelas inom försäkringskollektivet, är det naturligt att
också eventuella överskott skall fördelas inom samma kollektiv.

Regeringen anser att det finns skäl att överväga huruvida det är möjligt
att reglera i lag hur eventuella överskott i systemet skall fördelas på de
försäkrade. Regeringen bedömer dock att det för närvarande inte finns
tillräcklig kunskap om vilken nivå balanstalet skall ha för att överskott
skall anses vara utdelningsbara, dvs. vilken konsolidering som skall
krävas. Att fastställa en sådan nivå är komplicerat, en mängd faktorer
måste beaktas och flera betydelsefulla avvägningar måste göras. Det
finns också skäl som talar för att det eventuellt inte är lämpligt att via
automatiskt verkande regler hantera överskottsmöjligheten. Det före-

Prop. 2000/01:70

ligger nämligen en betydande principiell skillnad mellan att avgöra när
indexeringen måste minskas och att bedöma när utdelning av överskott
kan eller bör ske.

En ytterligare orsak till den ovan beskrivna asymmetrin är att under-
skottsrisken i vissa avseenden är väsensskild från överskottsmöjligheten.
Det går att objektivt fastställa när och hur mycket systemet måste minska
sin indexering för att - oavsett vad den framtida utvecklingen innebär för
systemet - aldrig riskera att buffertfonden varaktigt töms. För att helt
undvika denna risk finns ett absolut och förhållandevis enkelt identifier-
bart gränsvärde för när systemet måste övergå till att indexera med sin
tillgängliga egenavkastning. Det är när systemets skulder är lika stora
som tillgångarna. Det är därmed både naturligt och förhållandevis enkelt
att utforma automatiskt verkande regler för att hantera underskottsrisken.

För att besluta när positiva avsteg från snittindexeringen kan göras -
utan oönskade risker för att utdelningen av överskottet medför att syste-
met måste göra avsteg från snittindexeringen i framtiden - krävs an-
taganden om vad framtiden innebär för systemets finansiella utveckling.
Till skillnad från uppgiften att undvika risken för varaktiga underskott -
oavsett vad den framtida utvecklingen blir - kan en bedömning av när
utdelningsbara överskott föreligger kräva en prognos av framtida ut-
vecklingsförlopp.

Att i lag reglera i vilka situationer utdelningsbara överskott skall anses
föreligga skulle därför eventuellt kräva allmänt hållna bestämmelser om
att utdelning av överskott på de försäkrade skall göras om utdelningsbara
överskott enligt ”försäkringsmässiga beräkningar” anses föreligga. Alter-
nativt skulle beräkningsregler med antaganden om framtiden utformas.
Det finns en ganska betydande risk för att de antaganden som i så fall
läggs in i reglerna kommer att anses vara olämpliga i den framtid då de
far betydelse.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser regeringen att det skall
utredas om det är lämpligt och möjligt att i lag reglera fördelningen av
eventuellt uppkomna utdelningsbara överskott i fördelningssystemet.
Förslag i denna fråga skall senast presenteras i samband med den analys
som skall göras år 2004 för att se om det är möjligt att överföra ytter-
ligare medel till statsbudgeten från AP-fondema, se avsnitt 9.1 nedan om
den finansiella infasningen. För det fall att den fortsatta beredningen
skulle visa att det inte är lämpligt att i lag införa beräkningsregler för när
utdelningsbara överskott kan anses föreligga bör i stället Riksförsäk-
ringsverket ges i uppdrag att beräkna huruvida sådana överskott upp-
kommit. I det fall Riksförsäkringsverkets beräkningar utvisar att det före-
ligger utdelningsbara överskott skall myndigheten redovisa dessa beräk-
ningar för regeringen. Därefter kan förslag lämnas avseende hur ett
tillägg till indexeringen skall göras som motsvarar det utdelningsbara
överskottet.

Prop. 2000/01:70

8 Årlig redovisning

Prop. 2000/01:70

Regeringens förslag: Riksförsäkringsverket, Premiepensionsmyndig-
heten, Första-Fjärde oeh Sjätte AP-fonderna skall gemensamt årligen
redovisa det allmänna inkomstgrundade pensionssystemets finansiella
ställning oeh utveckling. Sådan redovisning skall göras fr.o.m. år
2002.

Regeringen skall utse den myndighet som skall ha huvudansvaret
för den årliga redovisningen.

Remissinstanserna: Frågan togs inte upp i balanseringspromemorian.
Några remissinstanser har dock påtalat behovet av tydlig information om
hur balanseringen fungerar och att en sådan är viktigt för tilltron till sy-
stemet.

Skälen för regeringens förslag: Det allmänna pensionssystemet är ett
mycket omfattande ekonomiskt åtagande, 18,5 % av i princip alla in-
komster i samhället, efter avdrag för allmän pensionsavgift, avsätts till
detta system. För de flesta pensionärer kommer huvuddelen av deras
pensionsinkomster från det allmänna pensionssystemet. Systemets finan-
siella ställning och utveckling är därför av stort intresse för flera olika
grupper i samhället. Det är därmed angeläget att ge en samlad och god
bild av hur det totala allmänna ålderspensionssystemet fungerar och
löpande utvecklas. Det är vidare angeläget att inkomstpensionssystemet
redovisas så att det är möjligt att följa och förstå orsakerna till föränd-
ringar i systemets tillgångar och skulder, bl.a. eftersom deras utveckling
kan komma att påverka tilläggs- och inkomstpensionens nivå.

Pensionsreformen medför kraftigt förbättrade möjligheter att redovisa
fördelningssystemets finansiella ställning och årliga utveckling. I och
med reformen kommer dessutom buffertfondernas verksamhet, den av-
kastning fondema erhåller, att direkt och på ett entydigt vis påverka
systemets finansiella ställning. Via den automatiska balanseringen har
buffertfondernas avkastning betydelse för hur pensionernas värde kom-
mer att utvecklas. I ATP-systemet har inte utvecklingen av AP-fonderna
påverkat pensionsnivån och de har endast haft en jämförelsevis oklar
påverkan på avgiftsuttaget.

De förbättrade möjligheterna till att redovisa pensionssystemets ut-
veckling beror bl.a. på att inkomstpensionssystemet är ett s.k. avgiftsde-
finierat system. I ett sådant system kan värdet av systemets skuld, givet
vissa ytterligare förutsättningar, enkelt beräknas. Hur detta föreslås ske
har redogjorts för i avsnitt 5.3. Vidare ingår i den automatiska balanse-
ringen en ny metod för att värdera avgiftsinkomster, se avsnitt 5.1. Det
finns således förutsättningar att skapa en form av balansräkning för in-
komstpensionssystemet. I ATP-systemet har varken pensionsskulden
eller den tillgång som avgiftsanspråket utgör redovisats. Förutsättningar
för en sådan redovisning har saknats.

Vidare innebär pensionsreformen att det allmänna inkomstrelaterade
och avgiftsfinansicradc ålderspensionssystemet får två delar, inkomst-
pensionssystemet och premiepensionssystemet. Uppdelningen i två delar
försvårar i viss mån förståelsen av systemet som helhet och förståelsen
av vad som avgör pensionens värde. Behovet av en sådan förståelse har
samtidigt förstärkts genom att det reformerade systemets båda delar är

avgiftsdefinierade. 1 ett avgiftsdefinierat system är pensionsnivån följ-
sam, föränderlig, i förhållande till vissa demografiska och samhällseko-
nomiska förhållanden. I ATP-systemet var det i princip avgiften som
skulle variera medan pensionsnivån, enligt regelsystemet, skulle vara
opåverkad av demografiska och samhällsekonomiska förhållanden. Vid
ett par tillfallen har dock riksdagen ansett det vara nödvändigt att göra
avsteg från denna princip och låtit en oförmånlig ekonomisk utveckling
minska pensionsnivån snarare än att helt upprätthålla denna genom t.ex.
högre avgifter.

Genom att årligen ge en samlad redovisning kan Riksförsäkrings-
verkets, Premiepensionsmyndighetens samt Första-Fjärde och Sjätte AP-
fondemas roll i det allmänna pensionssystemet göras tydligare än om
vaijc myndighet enbart redovisar sitt ansvarsområde för sig. En sådan
samlad redovisning innebär också att väsentliga delar av innehållet i de
individuella pensionsbesked som tillställs de försäkrade årligen
sammanställs och redovisas i en skrift.

Regeringen avser att återkomma med föreskrifter om den mer detalje-
rade utformningen av den ekonomiska redovisningen. Väsentligt är dock
att redovisningen ger en god beskrivning av de faktorer som bestämt ut-
vecklingen av fördelningssystemets tillgångar och skulder, så att balans-
talets utveckling kan följas och förstås. Vidare är det angeläget att ut-
forma redovisningen så att var och en av de faktorer som bestämmer
pensionens storlek i såväl inkomst- som premiepensionssystemet belyses.
Redovisningen bör utformas så att den befrämjar en sund institutionell
konkurrens vad gäller förvaltningen av det allmänna pensionssystemets
två delar. Enligt regeringens bedömning bör centrala delar i redovis-
ningen vara:

Årets avgiftsinkomster och pensionsutgifter samt utveckling under
ett antal år, totalt och fördelat på inkomst- respektive premiepen-
sionssystemet. Avgifternas olika härkomst från förvärvsinkomster,
socialförsäkringsersättningar, m.m. och pensionsgrundande belopp.

- Tillgångar i inkomstpensionssystemet: avgiftstillgången och AP-
fondema. Redovisning av orsakerna bakom utvecklingen av av-
giftsförmögenheten, dvs. utvecklingen av avgiftsunderlaget, för-
värvsmönstrens och de demografiska förändringsmönstrens ut-
veckling. Buffertfondernas värdeutveckling. Förändringarnas be-
tydelse för systemets ekonomiska ställning skall framgå.

Tillgångar i premiepensionssystemet: samlade tillgångar och
avkastning. Tillgångarnas fördelning på olika tillgångsslag, be-
dömda risknivåer, m.m.

- Skulderna i inkomstpensionssystemet: utveckling och utveck-
lingens orsaker. Även pensionsskuldens fördelning på olika åldrar,
skuldens varaktighet m.m. kan eventuellt vara av intresse att redo-
visa.

Skulderna i premiepensionssystemet: motsvarande redovisning av
premiepensionssystemets skulder som i inkomstpensionssystemet.

- Förvaltningskostnader för systemets olika delar, kostnadernas bety-
delse för pensionens storlek.

Prop. 2000/01:70

Regeringen skall utse den myndighet som skall ha huvudansvaret för att
framställa den årliga redovisningen för det allmänna inkomstgrundade
ålderspensionssystemet. Närmare bestämmelser för denna redovisning
kommer att föreskrivas av regeringen.

Prop. 2000/01:70

9 Frågor i balanseringspromemorian som
behandlats i prop. 1999/2000:46

1 balanseringspromemorian analyserades hur pensionssystemets ekono-
miska ställning skulle utvecklas i ett par scenarier där en överföring av
medel från AP-fonderna till statsbudgeten ingick som en förutsättning.
Själva överföringsbeloppet föreslogs dock inte i balanseringsprome-
morian utan i den promemoria som behandlade AP-fondemas nya struk-
tur och regler i det reformerade pensionssystemet, Ds 1999:38. Förslagen
i Ds 1999:38 ingick i prop 1999/2000:46 AP-fondcn i det reformerade
pensionssystemet och antogs av riksdagen den 12 april 2000 (bet.
1999/2000:FiU19, rskr. 1999/2000:181).

I och med att de redovisade beräkningarna i balanseringspromemorian
utgick ifrån det i Ds 1999:38 föreslagna överföringsbeloppet var det na-
turligt att flera remissinstanser även i sina yttranden över förslaget till
automatisk balansering tog upp förlaget till överföringsbelopp. Rege-
ringen anser därför att det finns anledning att i denna proposition i sam-
mandrag redovisa såväl skälen för överföringen som remissinstansernas
synpunkter på överföringsbeloppet, se avsnitt 9.1 nedan.

I balanseringspromemorian ingick ett avsnitt om risken för fondtöm-
ning. I promemorian redovisades vissa förslag till hur risken för fond-
tömning kunde minskas eller på annat sätt hanteras. Ett av dessa förslag
var att buffertfonden skulle ges en rätt att låna för att täcka de tillfälliga
underskott som trots den automatiska balanseringen kan uppstå. I prop.
2000/1999:46 föreslogs att Första-Fjärde AP-fonderna skulle ges en
sådan lånerätt. Riksdagen antog regeringens förslag. I och med att risken
för fondtömning redan har hanterats på så sätt att Första-Fjärde AP-fon-
dema givits en lånerätt finns det nu inte något behov av att beakta denna
risk i föreliggande förslag. I och med att risken för fondtömning berörts
av flera remissinstanser i deras yttrande över balanseringspromemorian
redogörs dock i avsnitt 9.2 för deras uppfattning.

9.1 Den finansiella infasningen

Bakgrund

Pensionsreformen medför en finansiell förstärkning av pensionssystemet
som inledningsvis motsvaras av en försvagning av statsbudgeten. För att
kompensera statsbudgeten för en del av denna försvagning har en ut-
gångspunkt för reformen varit att det skall ske en överföring av medel
från AP-fonderna till staten, där medlen används för att minska stats-
skulden. Därmed minskar statens utgifter för statsskuldräntor.

I den automatiska balanseringen ingår buffertfonden som en tillgångs- Prop. 2000/01:70
post. Buffertfondens storlek har därmed betydelse för hur stora påfrest-
ningar inkomstpensionssystemet klarar innan avsteg från inkomstindexe-
ringen måste göras. Överföringen av medel från AP-fonderna till stats-
budgeten påverkar hur stor risken är för att balanseringen skall aktiveras.
Därmed har frågan om överföringen av medel från AP-fonderna till
statsbudgeten haft en koppling till den automatiska balanseringen. Olika
överföringsbelopp har därför analyserats bl.a. med utgångspunkt från
vilket förhållande mellan systemets tillgångar och skulder som erhålls
vid olika ekonomiska och demografiska scenarier.

I Ds 1998:7 AP-fonden och det reformerade ålderspensionssystemet,
som remitterades i februari 1998, gjordes bedömningen att den totala
överföringen borde uppgå till 300-350 miljarder kronor. Överföringens
ekonomiska effekter för statsbudgeten beräknades med utgångspunkt
från att ett engångsbelopp skulle överföras den 1 januari 1999. Reger-
ingen föreslog emellertid i prop. 1997/98:151 att det under år 1999 och år
2000 skulle överföras 45 miljarder kr vartdera året från Första-Tredje
AP-fonderna till statsbudgeten och att den slutliga storleken på den
finansiella infasningen skulle avvakta en fördjupad analys av fondut-
vecklingen (se s. 605 ff.). Bakgrunden till förslaget var att effekterna av
SCB:s befolkningsprognos från år 1997 och den initiala fondstorlekens
betydelse för ålderspensionssystemets ekonomiska ställning ansågs be-
höva studeras närmare. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens
förslag i prop. 1997/98:151 (bet. 1997/98:SfUl 3, rskr. 1997/98:315).

Kalkyler som RFV utfört, baserade på 1997 års befolkningsprognos,
har visat att det med en överföring om totalt motsvarande 300-350
miljarder kr skulle föreligga en betydande risk för att AP-fondena på sikt
skulle tömmas. Därför beslutade regeringen i samråd med partierna
bakom pensionsöverenskommelsen att föreslå ett mindre överförings-
belopp. Enligt regeringens förslag som antogs av riksdagen den 12 april
2000 (prop. 2000/1999:46 bet. 1999/2000:FiU19, rskr. 1999/2000:181)
skall - utöver de tidigare beslutade överföringarna om 45 miljarder kr år
1999 och 45 miljarder kr år 2000 — ett belopp om 155 miljarder kr över-
föras den 1 januari 2001 från AP-fondema till statsbudgeten. De nomi-
nella överföringar som beslutats uppgår således till 245 miljarder kronor.
Även genom att avgiften år 1999 till systemet inte uppgick till 16 %
skedde en indirekt överföring från AP-fondema till statsbudgeten. Denna
uteblivna avgiftsinkomst har beräknats till 30 miljarder kr. Det ger en
överföring om nominellt totalt 275 miljarder kr (245 + 30). Med ut-
gångspunkt från vissa antaganden om avkastning m.m. beräknades dessa
olika nominella belopp motsvara en engångsöverföring om totalt 258
miljarder kr per den 1 januari 1999. Uppdaterade beräkningar kan nu
utgå ifrån faktiskt erhållen avkastning i fonden m.m., i stället för den som
antagits i tidigare beräkningar. De uppdaterade beräkningarna uppskattar
att överföringsbeloppen motsvarar för AP-fondemas behållning en en-
gångsöverföring om 254 miljarder kr den 1 januari 1999. I och med att
det sista överföringsbeloppet om 155 miljarder överfördes till stats-
budgeten den 1 januari 2001 kan en slutlig beräkning av vilken påverkan
de haft för AP-fondemas behållning göras.

Den beslutade överföringen innebär att statsbudgeten kompenseras
med ett mindre belopp än vad som ursprungligen var avsett. Med ett an-

tagande om en nominell ränta om 6 % kompenseras statsbudgeten med
ca 15 miljarder kr per år medan reformen inledningsvis beräknats med-
föra en försvagning av statsbudgeten med ca 50 miljarder kr. Mot denna
bakgrund föreslog regeringen efter samråd med övriga partier bakom
pensionsreformen i prop. 1999/2000:46 att en ny analys av huruvida
ytterligare medel kan överföras till statsbudgeten bör göras år 2004. Om
pensionssystemets ställning medger en ytterligare överföring av medel
till statsbudgeten, utan att den automatiska balanseringen beräknas akti-
veras före år 2050, skall en sista sådan överföring ske den 1 januari 2005.
Denna prövning skall göras med utgångspunkt från huvudscenariot i
SCB:s vid prövningstillfället senaste befolkningsprognos och med an-
tagande om 2 % tillväxt i pensionsgrundande inkomst per person och
3,25 % realavkastning på buffertfondens medel. Den totala slutliga över-
föringen skall dock maximalt utgöras av ett belopp som för AP-fonder-
nas behållning motsvarar en engångsöverföring den 1 januari 1999 om
350 miljarder kr.

Remissinstanserna

Riksförsäkringsverket (RFV) förordar att inga ytterligare medel förs över
från AP-fondema till statsbudgeten år 2001. Verket grundar sitt ställ-
ningstagande på att systemets finansiella ställning både har försvagats
under senare tid samt att det finns stora osäkerheter i kalkylerna. Vidare
anför verket att den justering av beräkningstekniken som verket anser
nödvändig kommer att påverka systemets ställning negativt (se avsnitt
5.1 om normen i beräkningen av avgiftstillgången). RFV anser att en
tredje och slutlig överföring skall beräknas och göras i samband med den
föreslagna översynen av systemets finansiella ställning år 2004.

Allmänna pensionsfonden 1-3 fondstyrelserna konstaterar att AP-fon-
dernas styrka som finansiell buffert och därmed sannolikheten för att
balanseringen skall aktiveras påverkas av fondens initiala storlek. Över-
föringsbeloppet påverkar systemet på samma sätt som negativ avkastning
i fonderna. Fondstyrelserna visar genom analyser i sitt remissvar att av-
kastningen på fondernas kapital i stor utsträckning påverkar om balanse-
ringen aktiveras. Analysen visar att om den föreslagna överföringen om
155 miljarder kr minskas med 50 miljarder kr så minskas sannolikheten
för att balanseringen skall aktiveras med hälften. På motsvarande vis
skulle en större överföring öka sannolikheten för att balanseringen skall
aktiveras. Fondstyrelserna konstaterar vidare att om den överföring om
300-350 miljarder kr som tidigare diskuterats genomförs skulle fondens
förväntade reala avkastning om 4 % inte räcka till för att förhindra att
balanseringen aktiveras.

Fondstyrelsernas slutsats är att den föreslagna överföringen om 155
miljarder år 2001 bör reduceras. Mot denna bakgrund anser fondstyrel-
serna att det är rimligt med en kontrollpunkt år 2004, vilket skulle ge
möjlighet att samla på sig erfarenhet om det nya systemet och den nya
fondförvaltningen. Samtidigt anförs att kontrollstationen år 2004 är ett
avsteg från systemets autonomi och att det därför är viktigt att det görs
tydligt att inte ytterligare kontrollstationer följer.

Sveriges Pensionärers Riksförbund avstyrker den föreslagna över-
föringen om 155 miljarder kr.

Prop. 2000/01:70

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser det inte vara själv-
klart att en överföring till statsbudgeten skall göras bara för att kostnaden
för förtidspensionerna flyttas till statsbudgeten. Organisationen anser att
det finns ett egenvärde i att pensionssystemet uppvisar stabilitet gentemot
medborgarna och att det bästa sättet att åstadkomma detta är genom att se
till att balanseringen inte aktiveras. TCO konstaterar att ju större buffert-
fonden är desto mindre är risken för att balanseringen aktiveras.

I propositionen 1999/2000:46 redogjordes för de överväganden som
låg till grund för regeringens förslag avseende överföringsbeloppet (s.
60-64). Regeringen anser att den kompletterande analys som därefter
gjorts i rapporten RFV Analyserar 2000:1, bekräftar att den avvägning
som gjordes i propositionen är rimlig vad avser riskerna för kompensa-
tionsnivån i pensionssystemet.

9.2 Risken för fondtömning

Bakgrund

Den automatiska balanseringen innebär att pensionssystemet blir finan-
siellt helt stabilt i bemärkelsen att systemets skulder aldrig annat än mar-
ginellt kan överstiga systemets tillgångar. Det innebär i sin tur att syste-
met under en period när balanseringen är aktiverad ”styr” buffertfonden
mot nivån 0 kr. Detta förhindrar inte att buffertfonden tillfälligt går under
denna nivå. Fonden kommer dock, med ett undantag, alltid med tiden att
nå sin valda likviditetsnivå. Undantaget utgörs av det fall systemet utsätts
för en evig påfrestning. Endast då kan fonden permanent vara under den
målsatta nivån. Inte ens i ett sådant extremt förlopp kan dock under-
skotten växa okontrollerat. I promemorian Ds 1999:43 föreslogs tre olika
alternativ för hur risken för fondtömning kunde hanteras. Ett förslag in-
nebar att en likviditetsmarginal skulle införas i beräkningen av balans-
talet. Det skulle innebära att ett belopp motsvarande likviditetsmargina-
len drogs av från tillgångssidan i beräkningen av balanstalet. Ett annat
förslag var att balanseringen skulle ske med särskilt beaktande av likvi-
ditetssituationen, det tredje innebar att buffertfonden skulle ges en låne-
rätt.

Remissinstanserna

Riksförsäkringsverket anser att balanseringen skall förses med en likvid-
itetsmarginal. Verket menar att en lånerätt för AP-fondema skulle förut-
sätta en statlig garanti för pensionssystemet, vilket enligt verkets mening
skulle innebära ett avsteg från grundtanken med ett autonomt pensions-
system. Riksgäldskontoret förordar att buffertfonden skall tas bort ur be-
räkningen av balanstalet när fonden understiger en viss nivå dvs. att
balanseringen skall ske med särskilt beaktande av likviditetssituationen.
Kontoret menar vidare att AP-fondema skall ha rätt att låna för att över-
brygga underskott. Riksrevisionsverket efterlyser en djupare analys av
vilka långivare buffertfonderna skall använda sig av. Allmänna pen-
sionsfonden Första-Tredje fondstyrelserna menar att principen om ett
autonomt system bryts om fonden ges möjlighet att låna för att finansiera

Prop. 2000/01:70

utgående pensioner. Fondstyrelserna anser att balanseringen bör utformas Prop. 2000/01:70
med regler som särskilt beaktar buffertfondernas likviditet.

Skälen för att välja att hantera risken för en fondtömning genom att ge
AP-fonderna en lånerätt har redogjorts för i proposition 1999/2000:46 s.
106-108.

10 Pensionssystemets finansiella utveckling
och balanscringcns eventuella effekt för
pensionsnivåema

Balanseringen aktiveras endast vid en utveckling som har lett till att sy-
stemets skulder kommit att överstiga systemets tillgångar. För att be-
döma om balanseringen kommer att ha någon påverkan på inkomst- och
tilläggspensionens nivå krävs därmed antaganden om framtida utveck-
lingsförlopp vad avser de många faktorer som påverkar utvecklingen av
förhållandet mellan systemets tillgångar och skulder. Om balanseringen
aktiveras går det inte heller utan samma omfattande uppsättning antagan-
den att ange hur stor effekt på pensionen balanseringen har. Effekten kan
vara allt från helt marginell till att vid en långvarigt negativ utveckling
medföra en betydande minskning av pensionen.

De faktorer som bestämmer utvecklingen av pensionssystemets finan-
siella ställning utgörs bl.a. av bamafödandet, ut- och invandring, inkomst
och förvärvsmönster, inkl, arbetskraftsdeltagande, produktivitetsutveck-
ling, dödlighet och kapitalavkastning. Utvecklingen av dessa faktorer kan
inte förutsägas för någon längre period och sannolikheten för olika kom-
binationer av utveckling kan för närvarande inte beräknas. Det är inte
heller sannolikt att en sådan beräkning kommer att kunna göras i fram-
tiden. Det går därmed inte att med någon statistisk metod ange hur stor
risken är för att balanseringen skall aktiveras och med vilken styrka. För-
hållandet är likartat när det gäller att precisera sannolikheten för att ut-
delningsbara överskott skall uppstå - dock finns för närvarande inte ens
en metod för att fastställa när sådana överskott kan anses föreligga. Pro-
blemen med att över längre perioder förutsäga fördelningssystemets
finansiella utveckling beror inte på att systemets finansiella ställning är
särskilt känslig i förhållande till sina bestämningsfaktorer. Förklaringen
till svårigheterna är snarare förhållandet att systemet speglar den genuina
osäkerhet som finns avseende den långsiktiga samhällsekonomiska och
demografiska utvecklingen.

I balanseringspromemorian belystes vid vilka förlopp balanseringen
kan aktiveras och det redovisades kortfattat vilken effekt det kunde ha för
pensionsnivån. För att tå ytterligare kunskap om vid vilka utvecklings-
förlopp och med vilken effekt balanseringen kan komma att aktiveras
gav regeringen Riksförsäkringsverket (RFV) i februari 20'00 i uppdrag att
analysera förslaget till automatisk balansering. RFV har redovisat sitt
uppdrag i RFV Analyserar 2000:1, Automatisk balansering av ålderspen-
sionssystemet.

Med utgångspunkt från RFV:s beräkningar kan en sammanfattande
bild ges av systemets egenskaper med och utan regler för balansering. Ett

urval av RFV:s scenarier för fondutvecklingen redovisas nedan, dels i ett
system utan regler för automatisk balansering, dels i ett system med
sådana regler. Vidare redovisas balanseringens eventuella effekt i ett ur-
val av scenarierna. I bilaga 2 sammanfattas i en tabell de 72 scenarier
RFV beräknat. För en utförlig beskrivning av beräkningsantagandena och
redovisning av beräkningsresultatet hänvisas till RFV:s rapport.

10.1 Sammanfattning av RFV:s beräkningsresultat

De olika scenarier som RFV beräknat är inte vart och ett lika sannolika.
Som nämnts finns för närvarande ingen metod för att åstadkomma lika
sannolika scenarier av de faktorer som bestämmer utvecklingen av för-
delningssystemets finansiella ställning. I och med att sannolikheten för
scenarierna är okänd kan inte risken för att balanseringen skall aktiveras
beräknas med någon statistisk metod. Lika lite kan naturligtvis sägas om
möjligheten för att överskott skall uppstå. Troligen är de bästa och de
sämsta scenarierna i sammanställningen betydligt mindre sannolika än de
scenarier som är mittemellan dessa.

Den sammanfattning av RFV:s beräkningar som finns i bilaga 2 visar
att balanseringens effekter på pensionsnivån i de flesta scenarier är obe-
fintlig eller liten. Balanseringen garanterar systemets betalningsförmåga
till i de flesta fall en låg kostnad vad avser effekten på genomsnittlig
pensionsnivå. Detta förklaras av att systemet genom snittindexet och det
för varje årskull beräknade delningstalet redan utan regler för balansering
har goda finansiella stabilitetsegenskaper. Dvs. redan utan regler för
balansering är pensionsnivån tämligen följsam, den varierar i takt med
väsentliga delar av de ekonomiska och demografiska variationerna.
Ytterligare en orsak till att balanseringens effekt på pensionsnivån i de
fall den aktiveras huvudsakligen är måttlig är att erforderliga korrige-
ringar görs omedelbart och fördelas över hela pensionsskulden. Effekten
av balanseringen blir dock i vissa scenarier betydande. Det gäller främst
om den historiskt sett låga nativiteten om 1,5 barn per kvinna som sedan
en tid erfarits i Sverige består, eller minskar ytterligare, och om en låg
nativitet kombineras med de förvärvsmönster, inkl, pensionsålder m.m.,
som råder för närvarande. Vidare krävs en historiskt sett mycket låg
kapitalavkastning på buffertfondens förväntade tillgångssammansättning
för att balanseringen överhuvudtaget skall aktiveras. För att balanse-
ringen skall medföra en betydande minskning av pensionsnivån krävs
bl.a. att kapitalavkastningen ur ett historiskt perspektiv blir mycket låg.

Basscenariot

I det scenario som kan sägas ha legat till grund för beslutet att överföra
beräknade 258 miljarder kr från AP-fondema (scenario 14 i tabellen i
bilaga 2) aktiveras inte balanseringen något enskilt år före år 2050.⁷ För-
modligen kan inte heller systemet i detta scenario anses utvecklas så att
det blir överkonsoliderat. Balanstalen är i scenariot 1,06, 1,03, 1,02 1,03

⁷ Av RFV:s rapport framgår att balanseringen inte heller aktiveras efter år 2050 i
scenario 14.

Prop. 2000/01:70

och 1,05 åren 2010, 2020, 2030, 2040 och 2050. Buffertfonden mot-
svarar vid dessa fem tidpunkter 4,8, 3,8, 2,9, 2,1 respektive 2,1 års pen-
sionsutbetalningar.

Den mycket stabila utvecklingen av systemet i basscenariot beror på
att buffertfonden dimensionerats för att klara de demografiska påfrest-
ningar som ligger i scenariot. Dessa påfrestningar utgörs i huvudsak av
att årskullarna födda på 1940-talet är ovanligt stora. När de utträder ur
arbetskraften och inträder i pensionärskollektivet, minskar avgiftsunder-
laget samtidigt som pensionsutgiftema ökar. Ytterligare en orsak till den
mycket stabila utvecklingen är att beräkningarna inte innehåller verklig-
hetens cykliska förlopp. Skulle cykliska förlopp ha lagts in i scenariot är
det troligt att balanseringen vid olika tillfällen skulle aktiveras. Detta
beroende på att balanstalet vid olika tidpunkter i scenariot befinner sig
nära gränsvärdet 1,00. Aktiveras balanseringen av ett cykliskt förlopp
återställs indexeringen med automatik så snart det cykliska förloppet
medger detta.

Det sämsta respektive hästa utvecklingsförloppet i RFV:s beräkningar

Sannolikheten för att beräkningarnas sämsta respektive bästa utveck-
lingsförlopp skall inträffa torde vara liten eller mycket liten. Eftersom
extremema ger information om spännvidden i RFV:s beräkningar och om
hur systemet reagerar på kraftigt skilda utvecklingar kommenteras dessa
likväl.

1 det sämsta av de 72 scenarierna medför balanseringen att pensionsut-
gifterna och därmed snittpensionen år 2050 minskat med 14 % jämfört
med om balanseringen inte aktiverats. Det scenario som ger detta utfall
är ett befolkningsscenario med i förhållande till SBC:s huvudscenario låg
nativitet, nämligen 1,5 barn per kvinna mot 1,8, tillväxt 0,5 %, arbets-
kraftsdeltagande Lågt, låg real buffertfondavkastning (0,5 %), se scenario
nr 43, tabell 4. I detta utvecklingsförlopp, som tar betecknas som mycket
bekymmersamt, sänker balanseringen den genomsnittliga årliga förränt-
ningen av pensionsskulden med knappt 0,4 procentenheter, från 0,6 % till
drygt 0,2 %, åren 2000-2050.

Det som ter sig mest osannolikt i detta scenario är kanske antagandet
om att förvärvsmönstren inte alls påverkas av den i scenariot antagna
demografiska utvecklingen. I samtliga beräkningar antas förvärvsmönst-
ren vara konstanta, de är således oberoende av den antagna demografiska
utvecklingen. Bl.a. är pensionsåldern 65 år i samtliga beräkningar. Med
en så kraftigt minskande befolkning i åldrarna 16 till 64 år som blir fallet
i detta scenario, minus 16 % över 50 år, är det högst troligt att den äldre
arbetskraften kommer att arbeta mer, och längre upp i åldrarna, än vad
den gör i dag. Även den i scenariot antagna kraftiga utvecklingen av
medellivslängden innebär drivkrafter i samma riktning. Om förvärvs-
mönstren anpassar sig på detta sätt i förhållande till den demografiska
utvecklingen minskar den påfrestning utvecklingen innebär för pensions-
systemet. Med ändrade förvärvsmönster kan effekten av balanseringen
minska kraftigt eller t.o.m. helt försvinna.

Enligt regeringens uppfattning är det dock en stor styrka för pensions-
systemet och samhället i stort att systemets finansiella stabilitet även i
mycket negativa utvecklingsförlopp är garanterad. Att effekten på pen-

Prop. 2000/01:70

sionsnivån blir kraftigt negativ om befolkningen i förvärvsaktiv ålder
minskar med 16 % är oundvikligt. Med den befolkningsutveckling, det
förvärvsdeltagande och den produktivitetsutveckling samt avkastning
som antas i scenariot kommer statsbudgeten att vara hårt ansträngd. Det
är i en sådan situation värdefullt att pensionsnivån i förhållande till
snittinkomsten med automatik minskar, detta för att inte öka de stora
bördor som den minskande förvärvsaktiva befolkningen då, oavsett kost-
naderna för den inkomstrelaterade ålderspensionen, kommer att tvingas
bära.

I det bästa av scenarierna är fördelningssystemet kraftigt överkonsoli-
derat år 2050. Balanstalet är detta år 1,42 och fondstyrkan drygt 14. Det
inträffar vid en nativitet om 2,0 barn per kvinna, 2 % tillväxt, arbets-
kraftsdeltagande Högt och buffertfond avkastning realt 5 %, se scenario
nr 30. Ett balanstal om 1,42 innebär att tillgångarna överstiger systemets
skulder med 42 % - i princip skulle pensionerna och pensionsbehåll-
ningarna i detta scenario kunna öka med 42 % utan att systemet där-
igenom får något tillgångsunderskott. Eftersom utdelningsbara överskott
endast föreligger över en viss nivå över konsolideringsgraden 100 % kan
dock eventuell utdelning inte ske med hela ”överskottet” utan endast med
den del av överskottet som ligger över denna nivå. Även utvecklingsför-
loppet i scenario 30 ter sig mycket osannolik.

10.2 Buffertfondens utveckling i olika scenarier

Genom att avläsa buffertfondens utveckling med och utan balansering
erhålls en bild av hur systemet skulle utvecklas utan regler för balanse-
ring. I diagram 10.1A-10.1D beskrivs hur buffertfonden utvecklas i de 4
olika demografiska scenarierna RFV gjort beräkningar för, tillväxt 2 %,
arbetskraftsdeltagande Medel och vid tre olika antaganden om avkast-
ningen på buffertfonden, 2 %, 3,25 % och 5 %. I de demografiska scena-
rierna varieras dels nativitetsantagandet dels medellivslängdens utveck-
ling. I SCB:s huvudalternativ för befolkningsutvecklingen (scenario A
nedan) antas antalet barn per kvinna öka från nuvarande nivå om 1,5 till
1,8. Medellivslängden antas öka med i genomsnitt ca 30 dagar per år
fram till år 2050 varefter medellivslängden upphör att öka. Nettoinvand-
ringen är i samtliga scenarier 12 000 personer per år. Arbetskraftsdel-
tagandet Medel i RFV:s beräkningar motsvarar det genomsnittliga ar-
betskraftsdeltagandet på 78 % som RFV kan mäta i sina register under
perioden 1978-1998. Arbetskraftsdeltagandet har i RFV:s beräkningar
definierats som andelen personer 16-64 år med en kalenderårsinkomst
om minst ett inkomstbasbelopp. I bilaga 2 sammanfattas resultaten för
samtliga beräkningsalternativ.

Buffertfonden har i RFV:s beräkningar, i enlighet med en prognos från
Finansdepartementet våren/sommaren år 2000, antagits uppgå till 580
miljarder kr vid årsskiftet 2000/2001. Per den 31 augusti 2000 uppgick
värdet av de tillgångar som skall föras till Första-Fjärde AP-fondema till
585,9 miljarder. I de fall buffertfonden skulle komma att tömmas har det
antagits att underskotten då finansieras med lån. Räntan på lånen är lika
med den i scenariot antagna avkastningen.

Prop. 2000/01:70

Diagram 10.1.A Fondstyrka, basscenariot (nativitet 1,8) AK Medel*, tillväxt 2 % Prop. 2000/01:70

* AK Medel = 78 % av antalet personer 16-64 år har en kalenderårs inkomst över ett
inkomstbasbelopp

med - med regler för automatisk balansering, utan = utan regler för automatisk balansering

I diagrammen redovisas genomgående buffertfondens utveckling utan
regler för balansering med streckade kurvor. Heldragna kurvor represen-
terar utvecklingen med regler för balansering. Avsaknad av en streckad
kurva i ett avkastningsscenario beror på att utvecklingen med regler för
balansering sammanfaller med utvecklingen utan sådana regler. Utveck-
lingsförloppen sammanfaller endast om balanseringen inte aktiveras.

Med 3,25 % real avkastning halveras fondstyrkan i långsam takt fram
mot år 2040, då den stabiliseras på en nivå omkring 2,0 fram till år 2065
då den börjar växa långsamt, se den feta, mittersta kurvan. Balanseringen
aktiveras inte med denna avkastning. Detta framgår av att det inte finns
någon streckad kurva som viker av från den feta heldragna kurvan. I
detta scenario kompenseras den i förhållande till avgiftsunderlagets till-
växt något högre snittindexutvecklingen och kostnaden för medellivs-
längdens ökning i stort sett av buffertfondens avkastning. Det scenario
som ligger till grund för den feta heldragna kurvan är också det scenario
som utgjort en grund för bedömningen av storleken på det belopp som
ansetts kunna överföras från AP-fondema till statsbudgeten. Buffert-
fondutvecklingen är i detta scenario mycket stabil, fonden fyller sin
demografiska, utjämnande funktion mycket väl.

Det är viktigt att i det här sammanhanget observera att cykliska förlopp
kan aktivera balanseringen. Det innebär att även om utvecklingen
genomsnittligt sett skulle motsvara den som utgjort en grund för över-
föringsbeloppet så kan cykliska svängningar aktivera balanseringen. In-
dexeringen kommer då att återställas i takt med att det cykliska förloppet
medger det.

Med avkastningen 5 % växer fondstyrkan under i princip hela beräk-
ningsperioden och systemet blir med tiden överkonsoliderat. Det skulle
då finnas utrymme för att öka indexeringen och därmed pensionsnivån.

Med avkastningen 2 % aktiveras balanseringen år 2020. Att balanse-
ringen aktiveras framgår av den streckade kurvan som då viker av från

den tunna heldragna kurvan. Den tunna heldragna kurvan visar utveck- Prop. 2000/01:70
lingen med regler för balansering vid 2 % fondavkastning. Balanseringen
medför att buffertfonden i detta scenario inte töms. Utan balansering
skulle fonden tömmas år 2042. Balanseringen inleds således mer än 20 år
före det att fonden utan balansering skulle tömmas. Den tidiga reaktionen
gör det möjligt att styra systemet med endast små avvikelser från den
önskade snittindexeringen.

I tabellen i bilaga 2 har beräknats den minsta årliga avkastning som
krävs i respektive scenario för att balanseringen aldrig skall aktiveras. I
föreliggande scenario är denna erforderliga avkastning 2,9 %, se scenario
nr 13-15. Systemets beroende av en i förhållande till utvecklingen av
snittinkomsten/avgiftsunderlaget hög avkastning kan också illustreras
genom att ange hur länge systemet behöver en ”högre” avkastning för att
balanseringen inte skall aktiveras. Om avkastningen är 3,25 % fr.o.m. år
2001 t.o.m. år 2027 aktiveras balanseringen inte, även om avkastningen
fr.o.m. år 2028 faller till 2 %. Med en avkastning om 5 % de närmaste 11
åren, 2001-2011, aktiveras inte balanseringen under åren 2012-2090 om
avkastningen sjunker till 2 % per år fr.o.m. år 2012. För att balanseringen
inte skall aktiveras med avkastningen 2 %, 3,25 % eller 5 %, skulle det
krävts en initial buffertfond om lägst 747, 525 respektive 323 miljarder
kr, se bilaga 2 scenario 13-15.

Diagram 10.1.B Fondstyrka, nativitet 2.0, AK Medel, tillväxt 2 %

med = med regler för automatisk balansering, utan = utan regler för automatisk balansering

Den högre nativiteten i scenario B leder med lång tids eftersläpning till
att arbetskraften växer vilket innebär att avgiftsunderlaget med tiden
växer något snabbare än snittillväxten 2 %, tillgångarna växer således
snabbare än skulderna. Systemet blir med tiden överkonsoliderat i samt-
liga avkastningsaltemativ. Dock kommer en marginell och kortvarig
minskning av indexeringen att inträffa i fallet med 2 % avkastning.
Balanseringen aktiveras i det scenariot trots att buffertfonden inte helt
töms utan balansering. Den positiva underliggande utvecklingen medför
att indexeringen snabbt ökar och blir högre än snittinkomsttillväxten (in-

komstindex). Balansindexet kommer därför efter en relativt kort tid ikapp Prop. 2000/01:70
inkomstindexet och när pensionerna ”återställts” återgår systemet till att
förränta pensionsskulden med snittinkomsttillväxten.

Diagram 10.1.C Fondstyrka, nativitet 1,5, AK Medel, tillväxt 2 %

med med regler lor automatisk balansering, utan utan regler för automatisk balansering

Med en nativitet på nuvarande nivå om 1,5 barn per kvinna (och en an-
tagen nettoinvandring om 12 000 pers./år) aktiveras balanseringen år
2018 om avkastningen är 2%. Om avkastningen är 3,25% aktiveras
balanseringen år 2027. Även här medför den tidiga reaktionen på den
negativa befolkningsutvecklingen att ”kostnaden” fördelas tidigt och
över samtliga generationer som har fordringar på systemet.

I båda fallen blir buffertfonden svagt negativ fr.o.m. åren 2060-2070
och ligger kvar strax under 0 nivån. Detta beror bl.a. på att påfrestningen
på systemets förmåga att indexera med snittinkomstens utveckling är
kraftig och ihållande. Vid eviga påfrestningar kommer inte fonden att
helt nå nivån 0 kr. den nivå som systemet beslutats styras mot vid en
negativ utveckling. Styrkan i påfrestningen framgår tydligt av de
streckade kurvorna som visar fondens utveckling utan balansering. Att
underskotten växer allt snabbare beror delvis på att räntekostnader läggs
till underskottet. I samtliga scenarier där underskott i fonden uppstår an-
tas låneräntan vara lika med den i scenariot antagna avkastningen.

I alternativet 5 % avkastning genererar buffertfonden ett så pass stort
överskott att balanseringen inte aktiveras trots de mycket stora negativa
avgiftsnetton som systemet genererar.

Balanseringen aktiveras inte i scenariot om avkastningen är 4,2 % eller
högre. För att balanseringen inte skall aktiveras med avkastningen 2 %,
3,25 % eller 5 % krävs en initial buffertfond om lägst 1 264, 798 respek-
tive 432 miljarder kr, se bilaga 2, scenario 49-51.

Diagram 10.1.D Fondstyrka, nativitet 1,8, extra hög ökning av medellivslängden, Prop. 2000/01:70
AK Medel, tillväxt 2 %

med = med regler för automatisk balansering, utan = utan regler för automatisk balansering

I scenario D är nativiteten densamma som i basscenariot, dvs. 1,8 barn
per kvinna, medan medellivslängden antagits öka ännu kraftigare än de
ca 30 dagar per år som antagits i samtliga scenarier ovan. I genomsnitt
per år antas i detta scenario medellivslängden öka med 40 dagar per år
fram till år 2050, därefter ökar den med ca 30 dagar per år. Med avkast-
ningen 2 % innebär den extra kraftiga ökningen av medellivslängden att
balanseringen aktiveras 5 år tidigare än i scenario A, nämligen år 2015 i
stället för år 2020. Påfrestningen innebär också att balanseringen aktive-
ras även med avkastningen 3,25 %. Detta sker år 2021. Balanseringen
aktiveras även tidigare än den gör i scenario C eftersom den högre
medellivslängden har ett snabbare genomslag på avgiftsnettot än vad den
låga nativiteten i C har. Trots balanseringen går buffertfonden tillfälligt,
men marginellt, under nivån 0 kronor i alternativet med 2 % avkastning.
Med 5 % avkastning aktiveras balanseringen aldrig och systemet blir
med tiden även här överkonsoliderat.

I diagram 10.2.A redovisas fondstyrkans utveckling för basscenariot
(A) med tillväxt 0,5 % per år. Liksom i diagram 10.1.A-10.1.D är arbets-
kraftsdeltagandet alternativet Medel.

Eftersom intjänade ATP-poäng indexeras med konsumentprisindex
(och inte inkomstindex) ger en lägre tillväxt under utfasningen av ATP-
systemet upphov till ett sämre avgiftsnetto. Bl.a. därför utvecklas fond-
styrkan och systemets finansiella ställning något sämre med en lägre till-
växt. I avkastningsaltemativen 0,5 % respektive 1,73 % förhåller sig av-
kastningen till tillväxten 0,5 % på samma sätt som avkastningsaltema-
tiven 2 % respektive 3,25 % förhåller sig till tillväxten 2 %.⁸ Avkast-
ningen 3,25 % innebär i 0,5 % tillväxtfallet ett väsentligt högre bidrag till
systemets finansiering än vad samma avkastning innebär i 2 % tillväxt-

(1 + 1,73%)/( 1 +0,5%)=( 1+3,25%)/( 1 +2%)

fallet. Utvecklingen av fondstyrkan i övriga befolkningsscenarier i till- Prop. 2000/01:70
växtalternativet 0,5 % framgår av tabellen i bilaga 2.

Diagram 10.2.A Fondstyrka, basscenariot (nativitet 1,8), AK Medel, tillväxt 0,5 %

med = med regler for automatisk balansering, utan = utan regler för automatisk balansering

10.3 Effekten av balanseringen på pensionsnivån i
fördelningssystemet

För att få en uppfattning om effekten av balanseringen i de fall den akti-
veras måste dess eventuella påverkan på pensionsnivån sättas i relation
till andra faktorer som bestämmer denna nivå. Av de olika faktorer som
bestämmer den genomsnittliga pensionen i det nya systemet är tillväxten
i snittinkomst den mest betydelsefulla. Skillnader i snittinkomsttillväxt
kommer doek endast att påverka pensionsnivån i kronor, dvs. det reala
värdet av pensionen. Variationer i snittinkomstutveckling påverkar inte
pensionens värde i förhållande till snittinkomsten, dvs. det relativa värdet
av pensionen.

Den näst mest betydelsefulla faktorn för pensionsnivån i kronor och
mest betydelsefulla faktorn för pensionsnivån i förhållande till snittin-
komsten utgörs av medellivslängdens utveckling. Pensionsnivån på-
verkas av förändringar i medellivslängd om inte den genomsnittliga pen-
sionsåldern förändras (ökar) när medellivslängden förändras (ökar).⁹

Den tredje faktorn som kan påverka pensionsnivån uttryckt i kronor
och den andra faktorn som kan påverka pensionsnivån i förhållande till
snittinkomsten, är den automatiska balanseringen.

1 tabellerna 10.1 och 10.2 redovisas hur delningstalet förskjuts uppåt
till följd av den antagna ökningen i medellivslängden och följden av detta
för pensionsnivån. Vidare anges en uppskattning av hur många månader
som individerna skulle behöva skjuta upp pensioneringen och fortsätta

⁹ Även arvsvinsterna och förvaltningskostnaderna påverkar pensionsnivån oavsett om
pensionsnivån uttrycks i kronor eller i förhållande till snittinkomsten.

arbeta för att neutralisera effekten på pensionsnivån av den antagna ök-
ningen i medellivslängden. (Att dödligheten före 65 års ålder minskar i
samtliga befolkningsscenarier och därmed minskar arvsvinstema har inte
beaktats i tabell 10.1 och 10.2).

Om en ökad medellivslängd också medför en längre tid som pensionär,
vilket blir fallet om den genomsnittliga pensionsåldern ligger fast, far
detta naturligtvis ekonomiska konsekvenser. Kostnaden som uppkommer
genom att den förvärvsaktiva andelen av livet minskat kan endast finan-
sieras genom lägre årlig pension eller genom högre avgifter. Alla pen-
sionssystem, fonderade liksom ofonderade, har samma ekonomiska pro-
blem i detta avseende. Vad som är speciellt för inkomstpensionssystemet
är att problemet hanteras med för varje årskull egna men fasta delningstal
och automatisk balansering. Kombinationen innebär att om balanseringen
aktiveras till följd av att medellivslängden ökat fördelas kostnaden för
detta över hela försäkringskollektivet. Metoden innebär att systemet blir
finansiellt stabilt samtidigt som de fasta delningstalen kan behållas.

Prop. 2000/01:70

Tabell 10.1 Medellivslängdens påverkan på pensionsnivån scenario

A, B och C

Årskull född år	.. fyller 65 Återstående		Livslängdsförändringens påverkan på pensionen	Pensionsålder för att neutralisera livslängdens påverkan på pensionen
Årskull född år	år	medellivs- längd vid 65 år	Livslängdsförändringens påverkan på pensionen
1940	2005	18,54	0%	65 år
1945	2010	18,99	-2%	+ 5 månader*
1950	2015	19,39	-4%	+ 9 månader*
1955	2020	19,75	-6%	+ 13 månader
1960	2025	20,07	-8%	+ 16 månader
1965	2030	20,36	-9%	+ 20 månader
1970	2035	20,60	-10%	+ 23 månader
1975	2040	20,81	-11%	+ 26 månader
1980	2045	21,00	-12%	+ 28 månader
1985	2050	21,17	-13%	+ 29 månader
1990	2055	21,29	-14%	+ 30 månader

Tabell 10.2 Medellivslängdens påverkan på pensionsnivån scenario D

Årskull	.. fyller	Återstående	Livslängdsförändringens	Pensionsålder för att
född år	65 år	medellivslängd påverkan på pensionen vid 65 år		neutralisera livslängdens påverkan på pensionen
1940	2005	18,29	0%	65 år
1945	2010	19,08	-4%	+ 8 månader*
1950	2015	19,68	-6%	1 13 månader*
1955	2020	20,18	-8%	+ 18 månader
1960	2025	20,54	-10%	+ 21 månader
1965	2030	20,89	-11%	+ 24 månader
1970	2035	21,26	-13%	+ 28 månader
1975	2040	21,70	-14%	+ 32 månader
1980	2045	22,11	-15%	+ 35 månader
1985	2050	22,48	-17%	+ 38 månader
1990	2055	22,86	-18%	+ 41 månader

* Beräkningen beaktar inte att viss del av pensionen för dessa årskullar utgörs av ATP,
hade det beaktats skulle antalet månader ha blivit lägre.

I diagram 10.3.A-10.3.D redovisas den genomsnittliga reala pensionen Prop. 2000/01:70
vid 65 års ålder under perioden 2000-2050 för årskullarna födda 1938-
1984 i procent av genomsnittspensionen till personer födda år 1935 och
som fyller 65 år 2000. Redovisningen avser endast arbetskraftsdeltagan-
det Medel. För att belysa effekterna av de olika faktorer som bestämmer
pensionsnivån redovisas:¹⁰

- det relativa pensionskapitalet vid 65 års ålder, heldragen fet kurva.
Kurvan visar pensionsnivåns utveckling vid endera konstant medel-
livslängd eller för det fall att den genomsnittliga pensionsåldern ökar
så att livslängdsökningens" effekt på pensionsnivån neutraliseras och
för det fall balanseringen inte aktiveras.

- den relativa årliga pensionen vid 65 års ålder, utan eventuell balanse-
ring, heldragen tunn kurva. Kurvan visar tillväxtens och livs-
längdsökningens effekt på pensionsnivån vid konstant pensionsålder
exklusive eventuell balansering.

- relativ årlig pension vid 65 års ålder, med eventuell balansering,
streckade kurvor. Kurvan/kurvorna visar tillväxtens, livslängdsök-
ningens och balanseringens eventuella effekt på pensionen vid kon-
stant pensionsålder. Streckad kurva med punkter redovisar pensions-
nivån vid avkastning lika med tillväxt, dvs. 0,5 % resp. 2 %. Streckad
kurva redovisar pensionsnivån vid mittersta avkastningsantagandet,
dvs. 1,73 % (vid tillväxt 0,5 %) resp. 3,25 % (vid tillväxt 2 %). I det
högsta avkastningsalternativen 3,25 % (vid tillväxt 0,5 %) och av-
kastningen 5 % (vid tillväxt 2 %) aktiveras balanseringen inte i något
scenario före år 2050.

Observera att den lägsta erforderliga avkastningen för att balanseringen
inte skall aktiveras i samtliga scenarier är lägre än 3,25 i 0,5 % tillväxt-
fallet och lägre än 5 % i 2 % tillväxtfallet.

Denna jämförelse kompliceras av effekterna av infasningsförloppet av del nya
allmänna pensionssystemet, inkl, premiepensionssystemet. Den årskull som
pensioneras år 2000 är född år 1935, deras pensioner består helt av pension beräknad
enligt reglerna för ATP/Fp. Fr.o.m. år 2003, det år årskullen som är^- född 1938 fyller 65
år, utgörs pensionen i växande grad av pension intjänad och beräknad enligt re-
formerade regler och i minskande grad av pension intjänad och beräknad enligt
ATP/Fp regler. Inläsningen av det nya systemet oeh utfasningen av det gamla medför
också att pensionen under lång lid till en växande andel kan förväntas utgöras av
premiepension. För alt kunna jämföra utvecklingen av första årspensionerna för olika
årskullar har därför vid beräkningen antagits att inkomstpensionsrätt intjänats med
18,5 % och att inte någon premiepensionsrätt ingår i den inkomstgrundade pensionen.

Premiepensionen antas allmänt ge en högre avkastning än tillväxten i snittinkomst.
Om nettoavkastningen (bruttoavkastning + arvsvinster - förvaltningskostnader) i
premiepensionssystemet överstiger nettoindexeringen i fördelningssystemet under-
skattar metoden som här valts den sammantagna utvecklingen av den lagstadgade
pensionen. Denna består av inkomst- och premiepension.

¹¹ Detta genomsnittliga pensionskapital har dock påverkats negativt av antagandet om
sjunkande dödlighet före 65 års ålder och de därav lägre arvsvinstema.

Prop. 2000/01:70

Diagram 10.3.A Real pensionsnivå, basscenariot (nativitet 1,8), AK Medel

Arskull

-•*- avkastning = tillväxt ......avkastning > tillväxt -----avkastning »tillväxt ........kapital

AK = arbetskraftsdeltagandescenario

De övre (växande) kurvorna avser 2 % tillväxtaltemativet, de lägre 0,5 % tillväxtalter-
nativet.

Diagram 1O.3.A-1O.3.D visar att det främst är tillväxten i genomsnittlig
förvärvsinkomst som bestämmer utvecklingen av pensionsnivån i kronor.
Diagrammen visar också den stora betydelse som medellivslängdens för-
hållande till pensionsåldern har för utvecklingen av pensionsnivån i
kronor. I detta fall har utvecklingen i kronor samma betydelse för ut-
vecklingen av pensionsnivån i förhållande till snittinkomsten. Om pen-
sionering fortsättningsvis sker vid 65 års ålder medför den kraftiga an-
tagna ökningen av medellivslängden att individernas årliga pensioner
minskar eftersom pensionsbehållningama fördelas över fler år. Den
negativa effekten på pensionsnivån av den ökade medellivslängden kan
som redovisats i tabell 10.1 och 10.2 motverkas genom att pensions-
åldern senareläggs. Utöver att en sådan förändring neutraliserar medel-
livslängdsökningens effekt på individens pensionsnivå minskar den
också risken för att balanseringen skall aktiveras. Denna positiva effekt
av ett högre arbetskraftsdeltagande är ett resultat av att avgiftsunderlaget
omedelbart påverkas positivt av att arbetskraftsdeltagandet ökar. Pen-
sionsutgiftema ökar med eftersläpning.

Vidare framgår av diagram 10.3.A att effekten av balanseringen i de
tre fall den aktiveras i befolkningsscenario A, arbetskraftsdeltagande
Medel huvudsakligen är liten. Endast i tillväxtaltemativet 0,5 % och av-
kastning 0,5 % är effekten relativt stor. 1 de tre scenarier balanseringen
aktiveras kommer indexeringen antingen helt eller delvis att återställas. I
scenariot tillväxt 0,5 % avkastning 1,73 % leder det till att pensionsnivån
fr.o.m. år 2045 är helt återställd.

Prop. 2000/01:70

Diagram 10.3.B Real pensionsnivå, nativitet 2,0, AK Medel

l)e övre (växande) kurvorna avser 2% tillväxtaltemativet, de lägre 0,5% tillväxtalter-
nativet.

Den mer positiva befolkningsutvecklingen som blir följden av en högre
antagen nativitet än i SCB:s huvudscenario, 2,0 istället för 1,8 leder till
att balanseringen har ännu mindre inverkan på pensionsnivån i de scena-
rier där den aktiveras. Med tiden återställs indexcringcn helt i samtliga
avkastningsalternativ. Det kan noteras att pensionsnivån för årskullarna
fr.o.m. 1980 i tillväxtaltemativet 0,5 % blir större än vad den hade varit
utan balansering i scenariot där avkastningen är lika med tillväxten. Detta
beror på att pensionskapital som inte påverkats av en lägre indexering,
orsakad av balanseringen, far del av den ökade indexeringen när balanse-
ringen återställer inkomstindexet. Denna form av ineffektivitet i åter-
ställandet av pensionskapitalet har berörts i avsnitt 6 ovan.

Diagram 10.3.C Realpensionsnivå, nativitet 1,5, AK Medel

Arskull

avkastning = tillväxt ......avkastning > tillväxt -----avkastning »tillväxt “kapital

De övre (växande) kurvorna avser 2 % tillväxtaltemativet, de lägre 0,5 % tillväxtalter-
nativet.

I de två avkastningsaltemativ där balanseringen aktiveras i befolknings- Prop. 2000/01:70
scenario nativitet 1,5 medför balanseringen betydande minskningar av
pensionsnivån. Orsaken till detta är den negativa utvecklingen av befolk-
ningen i yrkesaktiv ålder som den låga nativiten innebär. I alternativet
med 2 % tillväxt och 3,25 % avkastning kommer minskningen senare
och är ungefär hälften av vad den blir med 2 % avkastning. I de fall
balanseringen aktiveras återställs aldrig indexeringen.

Med 5 % avkastning i 2 % tillväxtfallet aktiveras inte balanseringen
ens med den mycket negativa befolkningsutvecklingen i scenario C. Med
0,5 % tillväxt och 3,25 % avkastning har balanseringen ingen synlig
påverkan på pensionsnivån före år 2050. Fr.o.m. omkring år 2050 får den
dock det.

Diagram 10-31) Real pensionsnivå, nativitet 1,8 och extra hög ökning av
medellivslängden, AK Medel

Arskull

••-■ avkastning = tillväxt ......avkastning > tillväxt ----avkastning » tillväxt —kapital

De övre (växande) kurvorna avser 2 % tillväxtaltemativet, de lägre 0,5 % tillväxtalter-
nativet.

Den ännu högre ökningstakten i medellivslängd som antas i befolknings-
scenario Låg mortalitet leder till en sämre utveckling av pensionsnivån
om pensionen alltjämt tas ut vid 65 års ålder. Skillnaden mellan pen-
sionskapitalets utveckling och den årliga pensionen är ännu större i detta
befolkningsaltemativ än i de övriga. Vidare innebär den högre ökningen i
medellivslängd att balanseringen aktiveras och minskar pensionsnivåema
även i alternativet med 2 % tillväxt och 3, 25 % avkastning. Effekten av
den del av balanseringen som beror på medellivslängdsökningen är dock
liten. Åtskilligt större betydelse för snittpensionen har det högre del-
ningstal som den högre medellivslängden medför om pensionsåldern
ligger fast.

11 Författningskommentar

Prop. 2000/01:70

1 kap.

5a §

1 paragrafens /ors/rz stycke anges att regeringen för varje år skall fastställa
ett balanstal. Balanstalet är ett tal som visar relationen mellan tillgångar-
na i pensionssystemets fördelningsdel och dess totala skulder. De totala
tillgångarna i fördelningssystemet utgörs av avgiftstillgången och det
redovisade marknadsvärdet av tillgångarna hos Första-Fjärde och Sjätte
AP-fondema. Med marknadsvärde avses det värde som, enligt 6 kap. 3 §
lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och 4 kap.

2 § lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, skall upptas i fondernas års-
redovisningar. Balanstalct är således ett tal som utvisar om det råder
balans i fördelningssystemet mellan dess tillgångar och skulder. Här-
igenom tär fördelningssystemet en form av årlig ”balansräkning”. Den
aktuella relationen beräknas utifrån de förhållanden som råder vid ut-
gången av andra året före det år balanstalet avser. Att relationen mäts vid
denna tidpunkt beror på att det är den senaste tidpunkten vid vilket det
föreligger ett fullgott beräkningsunderlag. Det kan här noteras att det en-
dast är pensionssystemets fördelningsdel som berörs av balanstalet. Pre-
miepensionsdelen ligger helt utanför denna konstruktion.

1 paragrafens andra stycke anges vad som avses med uttrycket avgifts-
tillgång. Denna tillgång utgörs av ett utjämnat värde av det aktuella årets
avgiftsinkomster till fördelningssystemet, multiplicerat med ett utjämnat
värde för den s.k. omsättningstiden. Denna tid är den genomsnittliga tid
det tar från det att en krona i pensionsrätt intjänas till det att den utbetalas
i pension. Vidare anges vad som avses med uttrycket pensionsskuld.
Pensionsskulden är värdet av det vid tidpunkten föreliggande samman-
lagda totala pensionsåtagandet. Skulden beräknas på olika sätt för de för-
värvsaktiva respektive för dem som redan uppbär pension.

5h§

I paragrafen anges hur avgiftstillgången, omsättningstiden och pensions-
skulden skall beräknas. Det utjämnade värdet av avgiftsinkomsterna det
aktuella året beräknas som genomsnittet av de avgiftsinkomster som in-
flutit det andra, tredje respektive det fjärde året före det år balanstalet
avser. Den genomsnittliga inkomsten skall sedan multipliceras med den
beräknade årliga relativa förändringen av inkomsterna under perioden,
vilket innebär att förändringen av inkomsterna kommer att mätas från det
femte till det andra året före det år balanstalct avser. På samma sätt som
gäller för inkomstindex frånräknas därvid den årliga förändringen i det
allmänna prisläget räknat från juni månad till juni månad under perioden
varefter förändringen i det allmänna prisläget mellan juni månad två år
före det år balanstalet avser fram till juni månad ett år senare beaktas. På
detta sätt skrivs det framräknade medelvärdet fram ett år.

Det utjämnade värdet av omsättningstiden utgörs av medianen av den
omsättningstid som föreligger det tredje, fjärde och femte året före det år
balanstalct avser. Det innebär att om omsättningstiden är 30 år det femte
året, 29 år det fjärde året och 31 år det tredje året blir den omsättningstid
som skall användas i beräkningen av avgiftstillgången 30 år.

Pensionsskulden beräknas för det andra året före det år balanstalet av-
ser som summan av: pensionsbehållningama enligt 5 kap. 2 § (dvs. efter
omräkning med arvsvinstfaktor, inkomstindex eller ev. balansindex och
förvaltningskostnadsfaktor), det beräknade värdet av pensionsrättema för
inkomstpension enligt 4 kap. 2-6 §§ (= 16 % av pensionsunderlaget
minskat med eventuella tjugondelar som intjänats i ATP-systemet), ut-
betalad pension för varje åldersgrupp i december månad multiplicerad
med beräknat antal återstående utbetalningar för samma åldersgrupper
och det beräknade värdet av kommande utbetalningar av tilläggspensio-
ner för dem som ännu inte har börjat uppbära sådan pension.

Hur de aktuella beräkningarna skall göras kommer att regleras närmare
i förordning. Riksförsäkringsverket skall göra beräkningarna.

5c§

I paragrafen anges att ett balansindex skall fastställas om balanstalet för
ett år understiger 1,00. Detta balansindex skall användas vid omräk-
ningen av pensionsbehållningama och vid följsamhetsindexeringen. För
ett sådant år som balanstalet understiger 1,00 skall balansindexet första
gången räknas fram genom att detta balanstal multipliceras med in-
komstindexet för samma år. För därpå följande år skall beräkningen av
balansindexet göras på så sätt att det multipliceras med den årliga relativa
förändringen av inkomstindexet (dvs. med kvoten mellan inkomstindexet
efter årsskiftet och inkomstindexet före årsskiftet) och därefter med
balanstalet som skall gälla efter årskiftet. Denna beräkning skall göras
ända fram till det att skillnaden mellan balansindexet och inkomstindexet
har fasats ut. Det spelar således inte någon roll om balanstalet under
denna period något år överstiger 1,00 utan ett balansindex skall fast-
ställas för varje år fram till det att det minst når samma nivå som in-
komstindex.

5 kap.

6§

I paragrafen har det införts ett stadgande att det för sådana år som ett
balansindex fastställs (se 1 kap. 5 b §) skall pensionsbehållningen räknas
om med hänsyn till detta index i stället för inkomstindex. Innebörden av
det är att för vatje år som ett balansindex fastställs skall omräkningen av
pensionsbehållningen göras med utgångspunkt i förändringen av balans-
indexet i stället för i förändringen av inkomstindexet. För det första året
som ett balansindex fastställs skall förändringen mätas mellan balans-
indexet och det inkomstindex som fastställts året dessförinnan (kvoten
mellan balansindex och inkomstindex), detta på grund av att det då inte
finns något tidigare balansindex att göra jämförelse med. För de följande
åren skall sedan pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till föränd-
ringen av balansindex. På motsvarande sätt kommer det ett sådant år då
ett balansindex inte längre fastställs att resultera i att det årets inkomst-
index skall jämföras med balansindexet året dessförinnan (kvoten mellan
inkomstindex och balansindex).

14 §

I paragrafen har det införts ett stadgande att det för sådana år som ett
balansindex fastställs (se 1 kap. 5 b §) skall inkomstpensionen räknas om

Prop. 2000/01:70

med hänsyn till detta index i stället för inkomstindex. Innebörden av det
är att för varje år som ett balansindex fastställs skall omräkningen av in-
komstpensionen göras med utgångspunkt i förändringen av balansindexet
i stället för i förändringen av inkomstindexet. För det första året som ett
balansindcx fastställs skall förändringen mätas mellan balansindcxct och
det inkomstindex som fastställts året dessförinnan (kvoten mellan
balansindex och inkomstindex), detta på grund av att det då inte finns
något tidigare balansindex att göra jämförelse med. För de följande åren
skall sedan inkomstpensionen räknas om med hänsyn till förändringen av
balansindex. På motsvarande sätt kommer det ett sådant år då ett balans-
indcx inte längre fastställs att resultera i att det årets inkomstindex skall
jämföras med balansindexet året dessförinnan (kvoten mellan inkomst-
index och balansindcx).

6 kap.

8a§

1 paragrafen, som har preciserats efter Lagrådets granskning, har det
införts en reglering av hur balanscringsmekanismen skall tillämpas för
dem som är födda under åren 1938-1953 när det gäller beräkningen av
tilläggspension för det år de fyller 65 år. För dem som fyller 65 år under
ett sådant år för vilket ett balansindcx har fastställts skall tilläggs-
pensionen vid beräkningen multipliceras med det balanstal som har
fastställts för samma år eller, om det har fastställts balansindcx för år
som närmast föregår det aktuella året, med produkten av de balanstal
som har fastställts under hela perioden. Beräkningen skall göras från och
med den månad den pensionsberättigade fyller 65 år. Även om
tilläggspensionen tas ut senare än under det år den pensionsberättigade
fyller 65 år skall denna beräkning göras.

15 kap.

20 §

I paragrafen stadgas det att en av regeringen utsedd myndighet årligen
skall upprätta en redovisning över det inkomstgrundade ålderspensions-
systemets finansiella ställning och dess utveckling. Härmed avses cn
total belysning av systemets samtliga tillgångar och skulder. De
myndigheter som har hand om de olika delarna av den inkomstgrundade
ålderspensionen skall lämna de uppgifter som behövs för att upprätta
redovisningen till den aktuella myndigheten.

Hur den årliga ekonomiska redovisningen skall utformas kommer att
regleras närmare i förordning.

Prop. 2000/01:70

Formel för beräkning av balanstalet

1. Balanstalet, BT, beräknas som

AT(t-2)+BF(t-2)

S(t-2)

AT(t) = A(t)xÖT(t)

- ₌ A(t)+A(t-l)+A(t-2)J A(t) _yÅ7>/(Z-3)^ / KPI (t)

3 1^0-3) KPI(t) J ^/CP/ft-ljJ

07(0 = medianOT[OT(t -1), OT(t - 2), OT(t - 3)]

Prop. 2000/01:70

Bilaga 1

(1.0)

(1.1)

(1.2)

(1.3)

där

t = kalenderår om variabeln avser flöden, utgången av kalenderåret om

variabeln avser stockar

A T = avgiftstillgång

BF = buffertfond, det samlade marknadsvärdet av tillgångarna hos Första-
Fjärde och Sjätte AP-fonden. Med marknadsvärde avses det värde
som, enligt 6 kap. 3 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder
och 4 kap. 2 § lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, skall upptas i
fondernas årsredovisningar

5 = pensionsskuld

A = utjämnat värde för avgiften till fördelningssystemet

OT ~ utjämnat värde för omsättningstiden

A - avgiftsinkomst till fördelningssystemet, enligt bokföringsmässiga

principer

OT = omsättningstid

KPI - konsumentprisindex för juni månad

2. Genomsnittlig pensionsålder, R, beräknas som

^•(OxDJtjxi

R(t)=—.---------------, R avrundas till närmaste heltal (2.0)

^z R («) ^{v 7}

£[/;(t)xn,(/)

i-61

där

i = ålder vid utgången av år t för personer födda samma kalenderår,

åldersgrupp

R (t) = den äldsta åldersgrupp som det under år t nybeviljats pension för

U' (t) = summan av under år t nybeviljade pensioner per månad till personer i
åldersgruppen i

Di(t) = delningstalet år t för åldersgruppen i

3. Omsättningstiden, OT, beräknas soin

OT(l) = /T(t)+UT(t)

(3.0)

Prop. 2000/01:70

Bilaga 1

3.1 Intjänandetiden, IT, beräknas som

Ä(O I___

/?'(t) = —---=---------------------

]>>/?, (/)x£,(r)

i-16

(3.1.1)

(3.1.2)

PÄi(r) =

, AM/)

/),(/) =----f—— /ÖM = 17,18,..., R(t)-l

(3.1.3)

(3.1.4)

där

PR ~ summan av 16 % av pensionsgrundande inkomster beräknade enligt
2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 16 %
av pensionsgrundande belopp beräknade enligt 3 kap. samma lag

JV,(/) = antalet individer i åldersgruppen i som någon gång tillgodoräknats

pensionsgrundande inkomst eller belopp och som inte registrerats -
som avlidna

3.2 Utbetalningstiden, UT, beräknas som

£1,016 " ^ä"^|,O'⁵’x£*(/)x(/-/?(/) + O,5)

= ---—------------------------- (3.2.1)

£|,OI6 ^l/""^,t0'^5|xZ.’(Z)

i A'

Z.’(O = /.’_₁(/)x/ie,(z), /.’_w = l (3.2.2)

he,d) =------------;— för i = 61,62,..., R{t) (3.2.3)

tJ_j(Z) + 6W_i(Z)+2xt/z/_i (Z)

där

R(t) ~ ålder för den äldsta person som uppburit pension år t

U_i (/) = summan av pensionsutbetalningar i december år t till åldersgruppen i
Ud_j (!) = summa pension per månad till personer i åldersgruppen i som
utbetalades i december år t-1 och som under år t upphört att utbetalas
t/r/. (t) - summa pension per månad till personer i åldersgruppen i som fått sin
pension beviljad under år t och som under år t upphört att utbetalas

4. Pensionsskulden, 5, beräknas som

S(t) = SA(t) + SP(t)

SA(t) = PB(t) + IPR(t) + A TP(t)

>=61 V

«') ■ , .

(» = --------------

L,(‘)

(4.0)

(4.1)

(4.2)

(4.3)

Prop. 2000/01:70

Bilaga 1

där

SA - pensionsskuld avseende pensionsåtagande som inte börjat att
utbetalas (pensionsskulden till ”förvärvsaktiva”)

SP = pensionsskuld till pensionerade i fördelningssystemet avseende
pensioner som utbetalas

PB = summan av pensionsbehållningar enligt 5 kap. 2 § lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension

IPR ~ pensionsrätt för inkomstpension enligt 4 kap. 2-6 §§ samma lag
ATP ~ skattat värde för ATP och s.k. inkomstrelaterad folkpension till
personer som inte börjat att lyfta sin ATP/FP.

Kommentar till föreslagen formel for beräkning av balanstalet

Förslaget till beräkning av avgiftstillgång och pensionsskuld innebär en
numerisk approximation i jämförelse med en kontinuerlig beräkning och
utgår bl.a. från att:

- individerna föds och dör likformigt fördelat över respektive år,

- avgiftsinkomsterna och pensionsutgiftema är likformigt fördelade
över respektive år.

Beräkningen görs för åldrar, inte kalendertid. Beräkningen utgår ifrån ett
stationärt intjänande av pensionsrätt och utbetalning av pension.

1.0

Balanstalet för år t. Det är pensionssystemets beräknade tillgångar och
skulder vid utgången av det andra året före det år balanstalet avser, år t-2,
som kan komma att påverka indexeringen av pensionsskulden vid ut-
gången av året före det år balanstalet avser, år t-1. Denna förskjutning
med ett år är nödvändig för att undvika inslag av prognos i beräkningen
av systemets tillgångar.

1.1

För att minska standardavvikelsen i avgiftstillgången beräknas den med
utgångspunkt från ett utjämnat värden för avgiftsinkomsten och med ett
utjämnat värde för omsättningstiden.

1.2

Utjämningen av avgiftsinkomsten sker genom att beräkna den genom-
snittliga avgiftsinkomsten de tre senast avslutade kalenderåren vid tid-
punkten tor beräkningen och skriva fram denna inkomst ett år. Fram-
skrivningen ansluter till beräkningen av inkomstindex. Det sker genom
att i framskrivningen av den utjämnade avgiftsinkomsten använda sam-
ma års underlag (definierat på annat sätt) och inflation som ingår i beräk-
ningen av inkomstindexet som använts för omräkningen av pensions-
skulden.

1.3

För att beräkna omsättningstiden ett visst år måste i princip varje individs
pensionsrätt vara fastställd. Pensionsrättema för år 1-2 är inte fastställda
för alla inkomsttagare på hösten år t-1, när beräkningen av balanstalet for
år t skall göras. Därför beräknas det utjämnade värdet för omsättnings-
tiden år 1 med utgångspunkt från omsättningstiden år Z-7, t-2 och /-5.
Medianen bedöms i sammanhanget vara en bättre form av medelvärde än
vad ett aritmetiskt medelvärde skulle vara. Omsättningstiden är oberoen-
de av den allmänna inkomst- och prisutvecklingen och det finns därmed
inget behov av att skriva fram värdet för omsättningstiden.

2.0

För att beräkna omsättningstiden i enlighet med förslaget krävs att en
uppdelning i intjänandetid och utbctalningstid görs. 1 detta syfte beräknas
årligen en genomsnittlig pensionsålder. Beräkningen av genomsnittlig
pensionsålder är ett med ”pensionskapitalet” vägt medelvärde av de
åldrar vid vilka pension börjat lyftas. Den föreslagna beräkningen inne-
bär att tilläggspension och inkomstpension kan hanteras på samma sätt.
Vidare innebär beräkningen att eventuella samband mellan pensionens
storlek och uttagsålder beaktas.

För att underlätta beräkningen av omsättningstiden avrundas den be-
räknade pensionsåldern till närmaste heltal. Att den beräknade pensions-
åldern avrundas till närmaste heltal har beräknats som mest ge ett
avrundningsfel i omsättningstiden med 0,2 år. Det innebär att avrund-
ningen som mest ger ett fel i beräkningen av avgiftstillgången om ca
0,5 %.

3.0

Omsättningstiden kan delas upp i två delar. En del som avser den vägda
genomsnittliga tid som pensionsrätt intjänas, IT, och en som avser den
vägda genomsnittliga tid som pension utbetalas, VT.

IT beräknas enligt 3.1.1-3.1.3 genom att först beräkna ett medelvärde
för varje åldersgrupps intjänande av pensionsrätt under mätåret. Därefter
beräknas hur stor andel av totalt intjänad pensionsrätt respektive ålders-
grupp skulle ha intjänat, med utgångspunkt från det beräknade medel-
värdet, i ett normaliserat försäkringskollektiv. Med åldersgrupp avses här
personer todda samma år som någon gång tillgodoräknats pensionsrätt.

Enklare och mer direkt hade IT kunnat beräknas genom att enbart utgå
ifrån hur intjänandet av pensionsrätt förändrats för varje åldersgrupp
under mätåret. Orsaken till att den mer komplicerade beräkningen valts
är att den ger lägre standardavvikelse.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 1

3.1.1

Kvoten anger den med intjänandet av pensionsrätt vägda genomsnittliga
tiden i år från det att pensionsrätt intjänas till det att pension börjar ut-
betalas. Genomsnittligt tillgodoräknad pensionsrätt för vaije åldersgrupp,
PR.(t), multipliceras med åldersgruppens beräknade normerat antal för-
säkrade, £,(/). Produkten anger åldersgruppens tillgodoräknade pen-
sionsrätt i ett beräknat normerat försäkringskollektiv. Denna andel för
respektive åldersgrupp multiplicerat med den tid, j?(0-/-0,5, som
återstår för varje åldersgrupp tills det att pension börjar utbetalas,
summeras över alla åldersgrupperna. Denna summa divideras med sum-
man av alla pensionsrätter i det beräknade normaliserade försäkrings-
kollektivet.

Beräkningen av intjänandetiden utgår från att pensioneringen sker vid
en exakt ålder, dvs. den dag då individen fyller det antal år som mot-
svarar pensionsåldern enligt ekvation 2.0. Avdraget med 0,5 görs för att
beakta att i genomsnitt sker intjänandet av pensionsrätt mitt på året.

Under utfasningen av ATP-systemet, som i detta avseende pågår fram
t.o.m. år 2018, kommer såväl pensionspoäng som pensionsrätt att kunna
intjänas. Trots detta utgår beräkningen av omsättningstiden från att pen-
sionsrätt intjänas med 16 % av ”avgiftsunderlaget”. Detta innebär att om-
sättningstiden vad avser intjänade av ATP likställs med intjänande av
pensionsrätt enligt reformerade regler. Att en andel av avgiftsunderlaget
avser intjänande av ATP-poäng och att värdet av denna pensionsrätt
normalt kommer att skilja sig från 16 % av ”avgiftsunderlaget” beaktas
därmed inte. Under utfasningen av ATP innebär detta en risk för att om-
sättningstiden skattas felaktigt. Omfattningen är dock mycket begränsad
och avtar snabbt.

3J.2

PRi(t) är tillgodoräknad pensionsrätt år t för respektive åldersgrupp per
person som någon gång intjänat pensionsrätt i åldersgruppen t.o.m. år t.

3.1.3

L,(t) är beräknat normerat antal individer som någon gång tillgodoräknats
pensionsrätt i åldern i år t.

3.1.4

hi(t) beskriver hur antalet individer i åldersgruppen i, som någon gång
tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst eller belopp, förändrats
under år t.

3.2.1

Kvoten anger den med pensionsbeloppet vägda genomsnittliga tiden i år
från det att pension börjat att utbetalas till det att pension upphört att
utbetalas.

Normaliserad, beräknad pension för varje åldersgrupp, £*(/), minskad
med beaktande av normen 1,016^_<'“^A(,)+0’⁵⁾, multipliceras med den tid
åldersgruppen uppburit pension, (i-R(t)+0,5). Denna, med det
normaliserade pensionsbeloppet vägda tid pension utbetalats, summeras

Prop. 2000/01:70

Bilaga 1

över alla åldersgrupperna. Denna summa divideras i sin tur med summan
av alla normaliserade pensionsutbetalningar.

Beräkningen av utbetalningstiden utgår från att pensioneringen sker
vid en exakt ålder, dvs. den dag då individen fyller det antal år som mot-
svarar pensionsåldern enligt ekvationen 2.0. Tillägget med 0,5 görs för
att beakta att i genomsnitt sker utbetalningen av pension mitt på året.

3.2.2

l’,H) kan tolkas som ett med pensionsbeloppet vägt relativt antal indivi-
der i åldersgruppen i som uppbär pension år t. L* utgör därmed en eko-
nomisk livslängdstabell speeiftk för pensionssystemet. L* är resultatet av
en kedjemultiplikation av ”ekonomiska dödskvoter”.

3.2.3

hej beskriver hur pensionsutbetalningama till åldersgruppen i förändrats
under år t till följd av dödsfall (eller till följd av att pension återkallats)
under år /. Genom att beräkningen utgår ifrån pensionsutbetalningama
oeh inte från individernas mortalitet speglar beräkningen eventuella sam-
band mellan pensionsnivå och dödlighet.

I vissa fall kommer pensionsbelopp att beviljas och upphöra samma år
till följd av att den försäkrade avlidit (eller återkallat sin pension) det år
pensionen beviljades. Sådana pensionsutbetalningar kommer i genom-
snitt att ha haft en halv, risktid i förhållande till belopp som redan börjat
utbetalas före mätåret. Därför dubblas deras vikt i beräkningen av he,

4.0

Pensionsskulden kan delas upp i ett åtagande för dem som inte börjat
lyfta pension SA, och i ett åtagande för dem som uppbär pension, SP.

4.1

Pensionsskulden till dem som inte börjat lyfta pension utgörs av summan
av all pensionsbehållning vid utgången av år / (PB). Sådan pensionsbe-
hållning har omräknats med förändring i inkomst- eller balansindcx
mellan år t+1 och år t samt med arvsvinst och färvaltningskostnadsfak-
tor. Till detta skall läggas pensionsrätt som intjänats under år t och som
vid utgången av år / inte ingår i pensionsbehållningen (PB). Vidare skall
under tiden fram till år 201X ett skattat värde för tilläggspension inkl. s.k.
inkomstrelatcrad folkpension till personer som inte börjat lyfta sin pen-
sion läggas till pensionsskulden (ATP).

4.2

Pensionsskulden till personer som börjat lyfta pension beräknas som
summan av pensionsutbetalningama i december till varje åldersgrupp
multiplicerat med 12 och genomsnittligt antal återstående år som
pensionsbeloppet förväntas utbetalas. För att utjämna för tillfälliga
variationer i den (ekonomiska) medellivslängden mäts antalet återstående
år som ett medelvärde av mätningar av De för de tre senaste åren.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 1

4.3

De är ”ekonomiska delningstal”, en skattning av den återstående genom-
snittliga tiden pensionen förväntas att utbetalas till respektive ålders-
grupp. Enskilda pensionsbelopp är proportionella till utbetalningsprofilen
som bestäms av följsamhetsindexeringen med normen 1,6 %. Denna pro-
fil viktas dessutom med den för pensionssystemet specifika livslängds-
tabell som beräknats i ekvationen 3.2.2 (per kalendertid), dividerad med
samma ”folkmängd”, L*, i början av beräkningsperioden. Denna kvot
speglar den beräknade normaliserade fördelningen av pensionsutgiftema
över åldrama.

Notera att följsamhetsindexeringen slår igenom redan för den första
åldersgruppen. Den beräkning där De används utförs i slutet av året och
därmed kommer utbetalningar efter årsskiftet att indexeras en gång även
för den yngsta åldersgruppen. Detta förklarar exponenten till normen
1,016 i ekvation 4.3.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 1

Guide till tabell 1 och 2

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

I tabell 1 och 2 sammanfattas den finansiella utvecklingen av pen-
sionssystemet i de scenarier RFV beräknat. För att belysa balanseringens
effekt redovisas utvecklingen dels för ett system utan regler för
balansering dels för ett med regler för balansering. De beräkningar som
ligger till grund tor tabellerna beskrivs utförligt i RFV Analyserar
2000:1, Automatisk balansering av ålderspensionssystemet - redovisning
av regeringens beräkningsuppdrag. De förtjänar att upprepas att de olika
scenarier som RFV beräknat inte är vart och ett lika sannolika. Som
tidigare angivits finns för närvarande ingen metod för att åstadkomma
lika sannolika scenarier av de faktorer som bestämmer utvecklingen av
fördelningssystemets finansiella ställning. I och med att sannolikheten
för scenarierna är okänd kan inte risken för att balanseringen skall
aktiveras beräknas med någon statistisk metod. Lika lite kan naturligtvis
sägas om möjligheten för att överskott skall uppstå. Troligen är de bästa
och de sämsta scenarierna i sammanställningen betydligt mindre
sannolika än de scenarier som är mittemellan dessa. Kolumnerna i tabell
1 skall läsas enligt följande.

Ekonomiskt scenario

- antagen tillväxt 0,5 % respektive 2 % per år i inkomst per person med
inkomst 16-64 år fr.o.m. år 2009,

- arbetskraftsdeltagande, Högt (Kl %), Medel (78 %) respektive Lågt
(74 %) Arbetskraftsdeltagandet avser andelen personer 16-64 år som
under ett kalenderår haft minst ett inkomstbasbelopp i pensions-
grundande inkomst.

- avkastningsantagande vad gäller buffertfonden, 0,5 %, 1,73 %
respektive 2 % i 0,5 % tillväxtfallet och 2 %, 3,25 % respektive 5 % i
2 % tillväxtfallet.

BT < 1.0 första gången/Ar

Anger om balanseringen aktiveras och i så fall vilket år det sker första
gången. I de fall balanseringen inte aktiveras är fältet tomt.

BT < 1.0 första gången/Fondstyrka

I de fall balanseringen aktiveras anges här fondstyrkan det året. Fond-
styrkan är buffertfondens värde i slutet av året dividerad med pensions-
utgiftema under året. Ger en indikation om likviditetssituationen när
balanseringen aktiveras och en uppfattning om den form av framförhåll-
ning som balanseringen innebär.

BT > 1.0 åren 2003-2050/avkastningskrav

Den lägsta erforderliga avkastning för att balanseringen inte skall aktive-
ras i respektive scenario under perioden 2003-2050. Har beräknats med
utgångspunkt från den fond om 580 miljarder som ligger till grund för
samtliga beräkningar i tabellen. Ger en uppfattning om hur mycket ”extra

inkomster” till systemet som buffertfonden måste generera för att balan-
seringen inte skall aktiveras i respektive.

BT> 1.0 åren 2003-2050/fondkrav

Den minsta fond som systemet kräver för att balanseringen i respektive
scenario inte något år skall aktiveras. Fondkravet har beräknats med ut-
gångspunkt från den avkastning som antas i scenario. Ger en uppfattning
om betydelsen av buffertfondens initiala storlek i respektive scenario och
kostnaden för att undvika balansering vid vissa utvecklingsförlopp.

Regler för balansering

Varje scenario redovisas dels med regler för balansering, dels utan. Det
innebär att varje scenario redovisas två gånger, på var sin rad. I de fall
balanseringen inte aktiveras är de två raderna i respektive scenario iden-
tiska.

Balanstal

Fördelningssystemets tillgångar i form av avgiftstillgång och buffertfond,
dividerat med systemets skulder, systemets konsolidering.

Fondstyrka

Fondstyrkan är buffertfondens värde i slutet av året dividerad med pen-
sionsutgiftema under året.

Pensionsutgifter med balansering/pensionsutgifter utan balansering
Anger balanseringens effekt på pensionsutgiftema. En kvot om 1,00 an-
ger att balanseringen inte, åtminstone inte det året, haft någon effekt på
pensionsutgiftema. I de allra flesta fall innebär det att balanseringen inte
aktiverats före det året. En kvot om t.ex. 0,97 anger att balanseringen
minskat utgifterna och snittpensionen i fördelningssystemet med 3 %.

Tabell 2

I tabell 2 visas den årliga ”förräntningen” under 5 tioårs perioder med
och utan balansering och under hela perioden 2001-2050. Genom att
jämföra ”förräntningen” med och utan balansering kan en uppfattning om
balanseringens effekt på ”förräntningen” av pensionsskulden/pensionema
erhållas.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

Prop. 2000/01:70

Tabell 1. Sammanställning av 72 x 2 scenarier, befolkningsscenario A Bilaga 2

Nr	Lik. scenario			BT < l Ar	Örsta året Fondstyrka	BT > 1		Regler för balans.
Nr	Tillv.%	AK.	Avk.%	BT < l Ar	Örsta året Fondstyrka	Avk.krav	Fondkrav*	Regler för balans.
1	0.5	Högt	0.50	2024	2.0	1.2%	719	Nej Ja
2	0.5	Högt	1.73			1.2%	499	Nej Ja
3	0.5	Högt	3.25			1.2%	318	Nej Ja
4	0.5	Medel	0.50	2014	3.1	2.4%	963	Nej Ja
5	0.5	Medel	1.73	2019	3.1	2.4%	685	Nej Ja
6	0.5	Medel	3.25			2.4%	457	Nej Ja
7	0.5	Lågt	0.50	2007	3.9	3.2%	1174	Nej Ja
8	0.5	Lågt	1.73	2009	4.1	3.2%	845	Nej Ja
9	0.5	Lågt	3.25			3.2%	573	Nej Ja
10	2.0	Högt	2.00			1.7%	522	Nej Ja
II	2.0	Högt	3.25			1.7%	353	Nej Ja
12	2.0	Högt	5.00			1.7%	200	Nej Ja
13	2.0	Medel	2.00	2020	2.8	2.9%	747	Nej Ja
14	2.0	Medel	3.25			2.9%	525	Nej Ja
15	2.0	Medel	5.00			2.9%	323	Nej Ja
16	2.0	Lågt	2.00	2011	3.8	3.8%	942	Nej Ja
17	2.0	Lågt	3.25	2018	3.5	3.8%	671	Nej Ja
18	2.0	Lågt	5.00			3.8%	435	Nej Ja

♦Miljarder kronor årsskiftet 2000/2001.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

(basscenariot, nativitet 1,8)

Balanstal, år					Fondstyrka, år					Utgift med b./Utgift utan b.* 2010 2020 2030 2040 2050
2010 2020		2030 2040 2050			2010 2020		2030 2040 2050			Utgift med b./Utgift utan b.* 2010 2020 2030 2040 2050
1.06	1.01	0.98	0.98	0.98	4.1	2.6	1.3	0.2	-0.1
1.06	1.01	1	1	1	4.1	2.6	1.4	0.5	0.4	1	1 1	0.98	0.99
1.08	1.04	1.03	1.03	1.04	4.6	3.5	2.7	1.9	2.1
1.08	1.04	1.03	1.03	1.04	4.6	.3.5	2.7	1.9	2.1	1	1 1	1	1
1.10	1.09	1.11	1.15	1.22	5.3	5.0	5.2	6.0	8.2
1.10	1.09	1.11	1.15	1.22	5.3	5.0	5.2	6.0	8.2	1	1 1	1	1
1.02	0.97	0.94	0.93	0.94	3.8	2.1	0.6	-0.9	-1.6
1.02	1	1	1	1	3.8	2.2	1.1	0.2	0.2	1	0.99 0.96	0.94	0.97
1.03	1	0.98	0.98	0.98	4.3	3.0	1.7	0.5	0.0
1.03	1	1	1	1	4.3	3.0	1.9	0.9	0.6	1	1 0.99	0.98	1
1.05	1.04	1.05	1.09	1.13	4.9	4.3	4.0	3.9	5.0
1.05	1.04	1.05	1.09	1.13	4.9	4.3	4.0	3.9	5.0	1	1 1	1	1
0.98	0.94	0.90	0.89	0.90	3.5	1.6	-0.2	-1.9	-2.8
0.99	1	1	1	1	3.5	2.2	1.1	0.2	0.1	1	0.95 0.93	0.92	0.95
0.99	0.96	0.94	0.93	0.93	4.0	2.4	0.9	-0.8	-1.8
0.99	1	1	1	1	4.0	2.7	1.7	0.7	0.5	1	0.97 0.96	0.95	0.98
1.01	1	1.01	1.02	1.05	4.6	3.7	2.9	2.1	2.3
1.01	1	1.01	1.02	1.05	4.6	3.7	2.9	2.1	2.3	1	1 1	1	1
1.09	1.05	1.02	1.02	1.02	4.6	3.3	2.3	1.4	1.3
1.09	1.05	1.02	1.02	1.02	4.6	3.3	2.3	1.4	1.3	1	1 1	1	1
1.10	1.08	1.07	1.08	1.11	5.2	4.4	3.9	3.6	4.3
1.10	1.08	1.07	1.08	1.11	5.2	4.4	3.9	3.6	4.3	1	1 1	1	1
1.13	1.14	1.18	1.26	1.37	6.1	6.4	7.5	9.5	13.7
1.13	1.14	1.18	1.26	1.37	6.1	6.4	7.5	9.5	13.7	1	1 1	1	1
1.04	1	0.97	0.97	0.98	4.3	2.8	1.5	0.2	-0.2
1.04	1	1	1	1	4.3	2.8	1.6	0.6	0.4	1	1 0.99	0.97	0.99
1.06	1.03	1.02	1.03	1.05	4.8	3.8	2.9	2.1	2.1
1.06	1.03	1.02	1.03	1.05	4.8	3.8	2.9	2.1	2.1	1	1 1	1	1
1.08	1.09	1.13	1.19	1.28	5.7	5.7	6.2	7.2	10.1
1.08	1.09	1.13	1.19	1.28	5.7	5.7	6.2	7.2	10.1	1	1 1	1	1
1	0.97	0.94	0.93	0.94	4.0	2.3	0.7	-0.8	-1.5
1	1	1	1	1	4.0	2.5	1.4	0.4	0.3	1	0.98 0.95	0.95	0.97
1.01	1	0.98	0.98	0.99	4.5	3.2	2.0	0.7	0.3
1.01	1	1	1	1	4.5	3.2	2.2	1.1	0.8	1	1 0.99	0.98	1
1.04	1.05	1.08	1.13	1.19	5.3	5.0	4.9	5.2	7.1
1.04	1.05	1.08	1.13	1.19	5.3	5.0	4.9	5.2	7.1	1	1 1	1	1

* Utgifter med regler för balansering dividerat med utgifter utan regler för balansering.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

'l abell 1. forts, befolkningsscenario B (nativitet 2,0)

Nr	Ek. Scenario			BT< 1 Ar	första året Fondstyrka	B T > 1		Regler för balans.
Nr	rillv.% AK.		Avk.%	BT< 1 Ar	första året Fondstyrka	Avk.krav	Fondkrav*	Regler för balans.
19	0.5	Högt	0.50	2027	1.7	1.0%	67.3	Nej Ja
20	0.5	Högt	1.73			1.0%	476	Nej Ja
21	0.5	Högt	3.25			1.0%	309	Nej Ja
22	0.5	Medel	0.50	2014	3.1	2.2%	924	Nej Ja
23	0.5	Medel	1.73	2019	3.1	2.2%	664	Nej Ja
24	0.5	Medel	.3.25			2.2%	447	Nej Ja
25	0.5	Lågt	0.50	2007	3.9	.3.2%	1122	Nej _____________Ja...............
26	0.5	Lågt	1.73	2009	4.1	3.2%	816	Nej Ja
27	0.5	Lågt	3.25			.3.2%	573	Nej Ja
28	2.0	1 lögt	2.00			1.4%	486	Nej Ja
29	2.0	Högt	.3.25			1.4%	334	Nej Ja
30	2.0	I lögt	5.00			1.4%	19.3	Nej Ja
31	2.0	Medel	2.00	2020	2.8	2.8%	714	Nej Ja
32	2.0	Medel	3.25			2.8%	505	Nej Ja
33	2.0	Medel	5.00			2.8%	319	Nej Ja
.34	2.0	Lågt	2.00	2011	3.8	3.7%	894	Nej Ja
.35	2.0	Lågt	3.25	2017	3.6	.3.7%	644	Nej Ja
36	2.0	Lågt	5.00			3.7%	4.34	Nej Ja

‘Miljarder kronor årsskiftet 2000/2001.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

Balanstal, år

Fondstyrka, år

Utgift med b./Utgift utan b.

2010	2020 2030 2040 2050				2010 2020		2030 2040 2050			2010 2020 2030 2040 2050
1.06	1.01	0.99	1	1.03	4.1	2.6	1.3	0.3	0.5
1.06	1.01	1	1	1.03	4.1	2.6	1.3	0.5	0.6	1 1	1 0.99	1.01
1.08	1.04	1.03	1.05	1.09	4.6	3.5	2.7	2.1	2.7
1.08	1.04	1.03	1.05	1.09	4.6	3.5	2.7	2.1	2.7	1 1	1 1	1
1.10	1.09	1.11	1.18	1.27	5.3	5.0	5.3	6.1	8.9
1.10	1.09	1.11	1.18	1.27	5.3 . 5.0		. 5.3	6.1	8.9	1 1	1 1	1
1.02	0.97	0.94	0.95	0.98	3.8	2.1	0.5	-0.8	-1.1

L.Q.98 0,06. 0,96.......

1.03	1	0.98	0.99	1.03	4.3	2.9	1.7	0.6	0.5
LQ3.	1.	........1.	.._.1„	1.03	4.3 2,9 1,9 0.9				..0.8
1.05	1.04	1.06	1.10	1.18	4.9	4.3	4.0	4.0	5.5
1.05	1.04	1.06	1.10	1.18	4.9	4.3	4.0	4.0	5.5
0.98	0.94	0.91	0.92	0.95	3.5	1.6	-0.1	-1.7	-2.3
0.99	1	1	1	1	3.5	2.2	1.0	0.2	0.2
0.99	0.96	0.94	0.95	0.98	4.0	2.4	0.9	-0.6	-1.2
0,99	.......1.	.... .1 .	.......1.....	1	.4.0	2.7	...1-7	0.7	0.5
1.01	1	1.01	1.05	1.10	4.6	3.7	2.9	2.3	3.0
.1,0.1.	!......1.01 1.05			1.10	. 4,6 ... 3,7 ... 2,9			...2,3..	. 3.0
1.09	1.05	1.02	1.04	1.07	4.6	3.3	2.3	1.5	1.9
1-09	.1,05.1.02		1.04 1.07		4.6 3.3 2.3			1.5	1.9
1.10	1.08	1.07	1.11	1.15	5.2	4.4	3.9	3.8	4.9
1.10 1.08 1.07 1.11				1.15	5,2 4.4 3.9			3.8	4.9
1.13	1.14	1.19	1.29	1.42	6.1	6.4	7.5	9.6	14.4
.1,1.3.	.1,14 .1,19 1,29.. 1.42							9.6	14.4
1.04	1	0.98	0.99	1.02	4.3	2.8	1.5	0.3	0.2
1.04	1	1	1	1.03	4.3	2.8	1.6	0.6	0.6
1.06	1.03	1.02	1.05	1.09	4.8	3.8	2.9	2.1	2.6
1.06	1,03	1.02	1.05	1.09	4.8	3.8	2.9	2.1	2.6
1.08	1.09	1.13	1.21	1.32	5.7	5.7	6.1	7.2	10.7
.1,08 .1,09. 113			J2L	.1.-32	..5,7...	.....5,7.	.6.1	7.2 10.7
1	0.97	0.94	0.96	0.99	4.0	2.3	0.7	-0.6	-1.0
.....1.	......1.	.....1.	. .1...	1	4.0	...2,5 . 1-4		0.5.	0.3
1.02	1	0.98	1.01	1.04	4.5	3.2	2.0	0.9	0.9
.1,02...............1.		1	!,Q1 1.05		.....4,5...	.3.2........2.1		.......1,1	......1.1
1.04	1.05	1.08	1.15	1.24	5.3	5.0	5.0	5.4	7.8
1.04	1.05	1.08	1.15	1.24	5.3	5.0	5.0	5.4	7.8

.1 0,99 O.99.LQ1

1 0.95 0.93 0.94 0.99

.JJW0,96 0,97 1,01

L__J

.1 1 1

0.99 0.98 1,01

i 1.1

L.-L.........1

1...0,98. 0,96 0,96 1,01.

* Utgifter med regler för balansering dividerat med utgifter utan regler för balansering.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

Tabell I. forts, befolkningsscenario C (nativitet 1,5)

Nr	Ek. scenario			BT< År	1 första året Fondstyrka	BT > l		Regler för balans.
Nr	Tillv.%	AK.	Avk.%	BT< År	1 första året Fondstyrka	Avk.krav	Fondkrav*	Regler för balans.
37	0.5	1 lögt	0.50	2023	2.2	2.7%	1312	Nej Ja
38	0.5	1 lögt	1.73	2029	2.6	2.7%	823	Nej Ja
39	0.5	Högt	3.25			2.7%	472	Nej Ja
40	0.5	Medel	0.50	2014	3.1	3.3%	1536	Nej Ja
41	0.5	Medel	1.73	2019	3.1	3.3%	989	Nej Ja
42	0.5	Medel	3.25	2039	3.1	3.3%	591	Nej ...Ja .
43	0.5	Lågt	0.50	2007	3.9	3.9%	1712	Nej .........Ja...........
44	0.5	Lågt	1.73	2009	4.1	3.9%	1124	Nej ....................Jft......................
45	0.5	Lågt	3.25	2023	3.5	3.9%	692	Nej Ja
46	2.0	Högt	2.00	2028	2.4	3.5%	1060	Nej Ja
47	2.0	Högt	3.25	2039	2.9	3.5%	646	Nej Ja
48	2.0	1 lögt	5.00			3.5%	326	Nej Ja
49	2.0	Medel	2.00	2020	2.8	4.2%	1264	Nej Ja
50	2.0	Medel	3.25	2028	.3.0	4.2%	798	Nej Ja
51	2.0	Medel	5.00			4.2%	432	Nej ia.....
52	2.0	Lågt	2.00	2011	3.8	4.7%	1423	Nej ......Ja .....
53	2.0	Lågt	3.25	2017	3.6	4.7%	921	Nej Ja
54	2.0	Lågt	5.00			4.7%	521	Nej Ja

•Miljarder kronor årsskiftet 2000/2001.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

Balanstal, år					Fondstyrka, år
2010	2020	2030 2040		2050	2010 2020 2030			2040 2050
1.06	1.01	0.95	0.89	0.85	4.1	2.6	1.1	-0.5	-1.9
1.06	1.01	0.99	1	0.99	4.1	2.6	1.3	0.4	0.3
1.08	1.04	0.99	0.94	0.91	4.6	3.5	2.5	1.1	0.0
1.08	1.04	0.99	1	0.99	4.6	3.5	2.5	1.5	1.2
1.10	1.09	1.07	1.07	1.08	5.3	5.0	5.1	5.1	'5.8
1.10	1.09	1.07	1.07	1.08	5.3	5.0	5.1	5.1	5.8
1.02	0.97	0.90	0.84	0.80	3.8	2.1	0.4	-1.6	-3.3
1.02	1	0.99	0.99	1	3.8	2.2	1.1	0.2	0 1
1.03	1	0.94	0.89	0.85	4.3	3.0	1.6	-0.3	-2.0
1.03	1	0.99	0.99	1	4.3	3.0	1.9	0.9	0.6
1.05	1.04	1.02	1	0.99	4.9	4.3	3.8	3.0	2.7
1.05	1.04	1.02	1	1	4.9	4.3	3.8	3.0	2.8
0.98	0.94	0.87	0.81	0.77	3.5	1.6	-0.3	-2.5	-4.5
0.99	1	0.99	1	0.99	3.5	2.2	1.0	0.2	0.0
0.99	0.96	0.91	0.85	0.79	4.0	2.4	0.7	-1.5	-3.6
0.99	1	0.99	1	1	4.0	2.7	1.7	0.7	0.4
1.01	1	0.97	0.94	0.91	4.6	3.7	2.8	1.4	0.1
1.01	1	0.99	1	1	4.6	3.7	2.9	2.0	1.7
1.09	1.04	0.98	0.93	0.89	4.6	3.3	2.1	0.6	-0.5
1.09	1.04	0.99	1	0.99	4.6	3.3	2.1	l.l	0.8
1.10	1.08	1.03	1	0.97	5.2	4.4	3.7	2.8	2.2
1.10	1.08	1.03	1	0.99	5.2	4.4	3.7	2.8	2.3
1.13	1.14	1.15	1.18	1.24	6.1	6.4	7.3	8.6	11.2
1.13	1.14	1.15	1.18	1.24	6.1	6.4	7.3	8.6	11.2
1.04	1	0.94	0.88	0.85	4.3	2.8	1.3	-0.5	-2.0
1.04	1	0.99	1	1	4.3	2.8	1.6	0.6	0.4
1.06	1.03	0.98	0.94	0.91	4.8	3.8	2.7	1.3	0.1
1.06	1.03	0.99	1	1	4.8	3.8	2.8	1.7	1.3
1.08	1.09	1.09	1.11	1.14	5.7	5.7	6.0	6.3	7.7
1.08	1.09	1.09	1.11	1.14	5.7	5.7	6.0	6.3	7.7
1	0.97	0.91	0.85	0.81	4.0	2.3	0.6	-1.5	-3.2
1	1	0.99	1	0.99	4.0	2.5	1.4	0.4	0.2
1.02	1	0.95	0.90	0.86	4.5	3.2	1.9	0.0	-1.6
1.02	1	0.99	1	1	4.5	3.2	2.2	1.2	0.8
1.04	1.05	1.04	1.04	1.06	5.3	5.0	4.8	4.4	4.8
1.04	1.05	1.04	1.04	1.06	5.3	5.0	4.8	4.4	4.8

Utgift med b./Utgift utan b.
2010 2020 2030 2040 2050

1 0.97 0.92 0.90

.L.Q. 9.6..0,94

1.......0,97 0.92. .0.90

1 0,97 0.94 0.89 0.89

1__._P.95 0,93

1 0.99

.1.....0.97 0.91 0.89

1..0,98.. 0,94.. 0.89 0.88

* Utgifter med regler för balansering dividerat med utgifter utan regler för balansering.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

Tabell 1. forts, befolkningsscenario I)

Nr	E Tillv.%	t. scenario		BT< 1 År	törsta året Fondstyrka	Bl > 1		Regler för balans.
Nr	E Tillv.%	AK.	Avk.%	BT< 1 År	törsta året Fondstyrka	Avk.krav	Fondkrav*	Regler för balans.
55	0.5	Högt	0.50	2017	2.6	2.3%	1010	Nej Ja
56	0.5	Högt	1.73	2024	2.4	2.3%	688	Nej Ja
57	0.5	Högt	3.25			2.3%	452	Nej Ja
58	0.5	Medel	0.50	2010	3.6	3.3%	1270	Nej Ja
59	0.5	Medel	1.73	2013	3.6	3.3%	878	Nej Ja
60	0.5	Medel	3.25	2031	2.7	3.3%	589	Nej Ja
61	0.5	Lågt	0.50	2006	3.9	4.3%	1468	Nej Ja
62	0.5	Lågt	1.73	2007	4.2	4.3%	1037	Nej Ja
63	0.5	Lågt	3.25	2008	4.6	4.3%	701	Nej ..............Ja.............
64	2.0	Högt	2.00	2024	2.2	2.9%	771	Nej Ja
65	2.0	Högt	3.25	2058	1.5	2.9%	520	Nej Ja
66	2.0	Högt	5.00			2.9%	314	Nej Ja
67	2.0	Medel	2.00	2015	3.2	3.9%	1007	Nej Ja
68	2.0	Medel	3.25	2021	3.1	3.9%	695	Nej Ja
69	2.0	Medel	5.00			3.9%	435	Nej Ja
70	2.0	Lågt	2.00	2007	4.2	4.7%	1189	Nej Ja
71	2.0	Lågt	3.25	2010	4.3	4.7%	840	Nej Ja
72	2.0	Lågt	5.00			4.7%	537	Nej Ja

‘Miljarder kronor årsskiftet 2000/2001.

Prop. 2000/01:70

(nativitet 1,8, extra hög ökning av medellivslängden) Bilaga 2

Balanstal, år					Fondstyrka, år					Utgift med b./Utgift utan b.*
2010	2020	2030	2040	2050	2010	2020	2030 2040		2050	2010	2020 2030		2040	2050
1.04	0.98	0.94	0.93	0.92	3.9	2.1	0.4	-1.1	1.8
1.04	1	0.99	1	1	3.9	2.1	0.8	-0.1	-0.1		1	0.96	0.94	0.95
1.06	1.01	0.98	0.97	0.96	4.4	3.0	1.6	0.3	-0.3
1.06	1.01	1	1	1	4.4	3.0	1.7	0.7	0.4	1	1	0.99	0.97	0.98
1.08	1.05	1.06	1.08	1.11	5.1	4.4	3.9	3.7	4.6
1.08	1.05	1.06	1.08	1.11	5.1	4.4	3.9	3.7	4.6	1	1	1	1	1
1	0.94	0.90	0.88	0.87	3.6	1.6	-0.3	-2.1	-3.3
1	1	0.99	1	1	3.6	2.0	0.8	-0.1	-0.2	1	0.96	0.92	0.91	0.93
1.01	0.97	0.93	0.91	0.90	4.1	2.4	0.7	-1.0	-2.3
1.01	1	0.99	1	1	4.1	2.6	1.4	0.4	0.1		0.98	0.95	0.94	0.95
1.03	1.01	1	1.01	1.01	4.7	3.7	2.8	1.8	1.5
1.03	1.01	1	1.01	1.01	4.7	3.7	2.8	1.8	1.5	1	1	1	1	1
0.96	0.91	0.86	0.84	0.83	3.3	1.2	-0.9	-3.0	-4.5
0.99	1	0.99	1	l	3.5	2.0	0.8	-0.1	-0.2		0.93	0.90	0.89	0.92
0.97	0.93	0.89	0.86	0.85	3.8	1.9	-0.1	-2.2	-4.0
1	1	0.99	1	1	3.9	2.6	1.4	0.4	0.1	1	0.95	0.93	0.91	0.94
0.99	0.97	0.95	0.94	0.93	4.4	3.1	1.7	0.1	-1.1
1	1	1	1	1	4.4	3.4	2.4	1.4	1.0	1	0.98	0.97	0.97	0.99
1.07	1.01	0.98	0.97	0.96	4.4	2.8	1.4	0.1	-0.5
1.07	1.01	1	1	1	4.4	2.8	1.4	0.4	0.2		1	0.99	0.97	0.97
1.09	1.05	1.02	1.02	1.03	5.0	3.8	2.8	1.9	1.8
1.09	1.05	1.02	1.02	1.03	5.0	3.8	2.8	1.9	1.8	1	1	1	1	1
1.11	1.11	1.13	1.18	1.25	5.8	5.7	6.1	7.0	9.7
1.11	1.11	1.13	1.18	1.25	5.8	5.7	6.1	7.0	9.7	1	1	1	1	1
1.02	0.97	0.93	0.92	0.91	4.1	2.3	0.6	-1.0	-2.0
1.02	1	1	1	1	4.1	2.4	1.2	0.2	0.0	1	0.99	0.95	0.93	0.95
1.04	1	0.98	0.97	0.96	4.6	3.2	1.9	0.5	-0.3
1.04	1	1	l	1	4.6	3.2	2.0	0.9	0.5	1	1	0.99	0.97	0.98
1.06	1.06	1.07	1.11	1.15	5.4	5.0	4.8	4.8	6.2
1.06	1.06	1.07	1.11	1.15	5.4	5.0	4.8	4.8	6.2		1	1	1	1
0.99	0.94	0.90	0.88	0.87	3.8	1.8	-0.1	-2.0	-3.2
1	1	0.99	1	1	3.9	2.3	1.1	0.1	-0.1		0.95	0.92	0.91	0.93
1	0.96	0.93	0.92	0.91	4.3	2.7	1.0	-0.8	-2.1
1	1	1	1	1	4.3	2.9	1.8	0.7	0.3		0.98	0.95	0.94	0.96
1.02	1.02	1.02	1.04	1.07	5.1	4.3	3.6	3.0	3.3
1.02	1.02	1.02	1.04	1.07	5.1	4.3	3.6	3.0	3.3		1	1	1	1

‘Utgifter med regler för balansering dividerat med utgifter utan regler för balansering.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

label 2. Genomsnittlig årlig procentuell förändring i

Scenario nr.	Regler för balansering	2001 2010				A	2011 2020			2021 2030
Scenario nr.	Regler för balansering	A	B	C	D	A	B C		D	A	B	C	D
1, 19,37,55	Nej	0.9	0.9	0.9	0.9	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
	Ja*	0.9	0.9	0.9	0.9	0.5	0.5	0.5	0.3	0.3	0.4	0.1	0.1
	Nej	0.9	0.9	0.9	0.9	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
2, 20, 38, 56	Ja*	0.9	0.9	0.9	0.9	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.4	0.3
	Nej	0.9	0.9	0.9	0.9	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
3,21,39, 57	Ja*	0.9	0.9	0.9	0.9	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
	Nej	1.2	1.2	1.2	1.3	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
4, 22, 40, 58	Ja*	1.2	1.2	1.2	1.2	0.1	0.1	0.1	-0.1	0.2	0.3	-0.2	0.1
	Nej	1.2	1.2	1.2	1.3	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
5,23,41,59	Ja*	1.2	1.2	1.2	1.3	0.4	0.4	0.4	0.1	0.3	0.4	-0.1	0.2
	Nej	1.2	1.2	1.2	1.3	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
6, 24, 42, 60	Ja*	1.2	1.2	1.2	1.3	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
	Nej	1.6	1.6	1.6	1.6	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
7,25,43,61	Ja*	1.3	1.3	1.3	1.1	0.1	0.1	0.1	0.1	0.2	0.2	0.2	0.1
	Nej	1.6	1.6	1.6	1.6	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
8, 26, 44, 62	Ja*	1.4	1.5	1.5	1.3	0.2	0.2	0.2	0.0	0.3	0.3	-0.1	0.2
	Nej	1.6	1.6	1.6	1.6	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5
9, 27, 45, 63	Ja*	1.6	1.6	1.6	1.5	0.5	0.5	0.5	0.3	0.5	0.5	0.2	0.4
	Nej	1.4	1.4	1.4	1.4	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
10, 28, 46, 64	Ja*	1.4	1.4	1.4	1.4	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.8	1.8
	Nej	1.4	1.4	1.4	1.4	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
1 1,29, 47, 65	Ja*	1.4	1.4	1.4	1.4	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
	Nej	1.4	1.4	1.4	1.4	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
12,30, 48, 66	Ja*	1.4	1.4	1.4	1.4	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
	Nej	1.7	1.7	1.7	1.7	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
13,31,49,67	Ja*	1.7	1.7	1.7	1.7	2.0	2.0	2.0	1.7	1.7	1.7	1.3	1.6
	Nej	1.7	1.7	1.7	1.7	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
14,32, 50,68	Ja*	1.7	1.7	1.7	1.7	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.8	1.7
	Nej	1.7	1.7	1.7	1.7	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
15,33,51,69	Ja*	1.7	1.7	1.7	1.7	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
	Nej	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
16,34, 52,70	Ja*	2.0	2.0	2.0	1.9	1.6	1.6	1.6	1.5	1.7	1.7	1.3	1.6
	Nej	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
17,35, 53,71	Ja*	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.6	1.8	1.9	1.5	1.7
	Nej	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
18,36,54, 72	Ja*	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0

* ”Ja” anger indexering av pensionsbehållning och pension, exkl. norm, med inkomstindex
eller balansindex.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 2

inkomstindex/balansindex

A	2031-2040			2041-2050				A	2001-2050
A	B	C	D	A	B	C	D	A	B	C	D
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.4	0.6	-0.1	0.3	0.5	0.5	0.1	0.4	0.5	0.6	0.2	0.4
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.5	0.5	0.0	0.4	0.5	0.5	0.2	0.5	0.6	0.6	0.4	0.5
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.4	0.6	-0.1	0.4	0.6	0.9	0.1	0.4	0.5	0.6	0.2	0.3
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.5	0.7	0.0	0.4	0.6	0.5	0.2	0.4	0.6	0.6	0.3	0.4
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.4	0.5	0.6	0.6	0.6	0.6
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.7	0.7	0.7	0.7
0.5	0.7	-0.1	0.3	0.6	0.8	0.1	0.5	0.5	0.6	0.2	0.3
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.7	0.7	0.7	0.7
0.5	0.7	0.0	0.3	0.6	0.8	0.1	0.5	0.6	0.7	0.3	0.4
0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.5	0.7	0.7	0.7	0.7
0.5	0.5	0.2	0.5	0.5	0.5	0.3	0.6	0.7	0.7	0.5	0.6
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.0	1.4	1.9	2.0	2.0	1.6	1.9	1.9	1.9	1.6	1.8
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.7	2.0	1.9	1.9	1.8	1.9
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.1	1.5	1.9	2.1	2.1	1.6	1.9	1.9	1.9	1.6	1.8
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.0	1.6	1.9	2.0	2.0	1.7	2.0	1.9	1.9	1.8	1.9
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	1.9	1.9	1.9	1.9
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
2.0	2.2	1.5	1.8	2.1	2.3	1.6	2.0	1.9	2.0	1.6	1.8
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
2.1	2.2	1.5	1.9	2.1	2.0	1.7	2.0	2.0	2.0	1.7	1.8
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0
2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0	2.0

Ordlista

Prop. 2000/01:70

Bilaga 3

automatisk balansering	metod för att via indexeringen av pensions- skulden säkerställa att fördelningssystemets utgifter på lång sikt inte överstiger dess inkomster. Om balanseringen är aktiverad sker ”förräntningen” av pensionsskulden med systemets tillgängliga egenavkastning.
avgiftstillgång	värdet av avgifterna till fördelningssyste- met. Beräknas genom att multiplicera av- giftsinkomsten med omsättningstiden.
avgiftsunderlag	de inkomster och belopp som det skall be- talas pensionsavgift för. Huvudsakligen förvärvsinkomster men också sjukpenning, A-kassa, m.m. och pensionsgrundande be- lopp för förtidspension, bamår, studier och plikttjänst.
avkastning	här avses den direktavkastning och värde- stegring som buffertfonden erhåller.
balansindex	när ett balansindex fastställts används det istället för inkomstindex. Understiger balansindex 1,00 skall ett balansindex fast- ställas för varje år som det understiger in- komstindex. För en sådan period skall balansindexet första gången räknas fram på så sätt att balanstalet multipliceras med inkomstindexet för samma år. Dätpå följande år ökar balansindexet med den relativa förändringen i inkomstindex multi- plicerat med balanstalet. Förändringen i balansindex är lika med systemets till- gängliga egenavkastning.
balanstal	fördelningssystemets tillgångar, dvs. av- giftstillgång och buffertfond, dividerat med systemets pensionsskuld. Balanstalet är ett fördelningssystems motsvarighet till ett fonderat systems konsolideringsgrad.
buffertfond	hanterar periodiska skillnader mellan pen- sionsavgifter och pensionsutgifter i fördel- ningssystem. En buffertfonds främsta syfte är att stabilisera pensionsnivån och/eller pensionsavgiften i förhållande till ekono- miska och demografiska variationer.
buffertfonden	Första, Andra, Tredje, Fjärde och Sjätte Allmänna Pensionsfonden. Juridiskt och administrativt består fördelningssystemets buffertfond av fem olika fonder. Fondema är var och av varandra oberoende statliga myndigheter. Pensionsavgifterna tillfaller Första-Fjärde AP-fonden i lika delar och de

	betalar pcnsionsutgiftcr i lika delar. Den Sjätte AP-fonden erhåller inte några av- giftsinkomster och betalar inte ut några pensioner. Ur fördelningssystemets per- spektiv betraktas de fem buffertfonderna som en enda fond.
delningstal	tal som speglar den genomsnittliga åter- stående livslängden vid pensioneringstid- punkten med beaktande av den ”ränta” om 1,6 % som tillgodoräknas pensionen. Den årliga inkomstpensionen beräknas genom att dividera individens pensionsbehållning med delningstalet.
egenavkastning	avkastningen på fördelningssystemets till- gångar. Bestäms av utvecklingen av syste- mets avgiftsinkomster och förändringen i dessa avgifters förmåga att finansiera pen- sionsskulden (förändringar i omsättnings- tid) och av buffertfondens avkastning.
fondstyrka	buffertfondens storlek i kronor vid ut- gången av ett år dividerad med samma års pensionsutbetalningar. Ett mått på buffert- fondens storlek i förhållande till betal- ningsströmmen.
fördelningssystem	system där det saknas krav på att pensions- skulden skall motsvaras av fonderade till- gångar av en viss storlek. Ofta beskrivs fördelningssystem som system där av- giftsinkomsterna direkt används för att finansiera pensionsutgiftema. Denna be- skrivning fungerar inte i fördelningssystem med buffertfond.
fördelningssystemet	inkomstrelaterad folkpension och ATP samt inkomstpension. När folkpensions- och ATP-systemet fasats ut utgörs fördel- ningssystemet helt av inkomstpensions- systemet.
förräntning	här synonymt med indexering dvs. omräk- ningen av pensionsbchållningar med för- ändringen i inkomst- eller balansindex respektive omräkningen av pensioner med följsamhetsindex.
följsamhetsindex	omräkningen av pensioner med inkomst- ellcr balansindex minus den ”ränta” om 1,6 % som tillgodoräknas i delningstalet.
indexering	omräkning av pensionsbehållningen eller pension med förändringen i ett index (”för- räntning”).
inkomstpension	pension från fördelningssystemet beräknad enligt de reformerade reglerna.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 3

konsolidering	tillgångar dividerat med skulder, uttrycks ofta i procent
omsättningstid	tiden från det att pensionsrätt intjänas till det att den utbetalas, mätt som ett med pen- sionsrättema och pensionsbeloppen vägt medelvärde. Omsättningstiden beräknas år- ligen och används för att värdera avgifts- flödet. Omsättningstiden är beroende av reglerna för intjänande och utbetalning av pension och av vaije åldersgrupps förvärvs- och dödlighetsmönster. Inversen av omsätt- ningstiden är avgifternas diskonterings- faktor.
pension	här belopp som skall följsamhetsindexeras, dvs. pension finansierad över buffert- fonden. Det är inkomstrelatcrad folkpen- sion, ATP och inkomstpension.
pensionsbehållning	summan av årligen fastställda pensions- rätter som successivt omräknats med hän- syn till inkomstindex, alternativt balansindex, och arvsvinster och förvaltningskostnader.
pensionsnivå	här genomsnittspension i kronor i fasta priser. I de fall det med pensionsnivå avses gcnomsnittspensionen i förhållande till snittinkomsten anges detta särskilt.
pensionsskuld	här åtagandet i fördelningssystemet vid utgången av varje år. Pensionsskulden till förvärvsaktiva beräknas som summan av alla individers pensionsbehållning. Fram till år 2018 skall en beräkning av pensions- skulden som avser ATP-pensionsrätt till förvärvsaktiva läggas till skulden. Till pen- sionsskulden till förvärvsaktiva läggs pen- sionsskulden till varje pensionerad årskull. Denna beräknas genom att multiplicera pensionsbeloppet till varje årskull med års- kullens återstående (ekonomiska) medel- livslängd.
primärt sparande	pensionsavgifter minus pensionsutgifter.
premiepension	pension från premiepensionssystemet, dvs. det fonderade systemet som utgör en del av det allmänna inkomstrelaterade ålderspen- sionssystemet.
snittinkomst	här den inkomst inkomstindex mäter. Fr.o.m. år 1999 är det pensionsgrundande inkomster (inkl, sådana inkomster som ligger ovanför intjänandetaket och inkomster i form av förtidspension) minus allmän pen- sionsavgift, intjänad av personer 16-64 år, dividerat med antalet personer som intjänat nämnda inkomster.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 3

tillväxt	här årlig procentuell förändring i snitt- inkomst.
tillgänglig egenavkastning	den förräntning av pensionsskulden som medför att pensionsskulden växer i takt med systemets tillgångar, beräknas som egenavkastningen minus kostnaden (vins- ten) av förändring i medellivslängd. Om balanseringen är aktiverad sker förränt- ningen av pensionsskulden med den till- gängliga egenavkastningen.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 3

Lagförslag i Lagrådsremissen

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension

dels att 5 kap. 6 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 1 kap. 5 a, 5 b och

5 c §§, 6 kap. 8 a § och 15 kap. 20 §, samt närmast före 15 kap. 20 § en
ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
5«^

Regeringen skall för varje år
fastställa ett balanstal. Detta tal
skall visa förhållandet mellan för-
delningssystemets avgiftstillgång,
med tillägg av Första-Fjärde och
Sjätte AP-fondernas redovisade
marknadsvärde, och fördelnings-
systemets pensionsskuld vid ut-
gången av det andra året före det
år balanstalet avser.

Med avgiftstillgång avses av-
giftsinkomsterna till fördelnings-
systemet multiplicerade med

medelvärdet av den tid i år räknat
som förflyter från det att en pen-
sionsrätt tjänas in till det att den
betalas ut i form av pension (om-
sättningstiden}. Med pensionsskuld
avses det totala pensionsåtagandet
i fördelningssystemet.

5b§

Avgiftsinkomsterna beräknas

som

1. genomsnittet av inkomsterna
det andra-fjärde året före det år
balanstalet avser multiplicerat
med,

2. den beräknade årliga relativa
förändringen av inkomsterna under
det andra-femte året före det år
balanstalet avser. Vid beräkningen

Prop. 2000/01:70

Bilaga 4

av den relativa förändringen av
inkomsterna skall den årliga för-
ändringen i det allmänna prisläget
räknat från juni månad till juni
månad under samma period från-
räknas. Det framräknade värdet
skall därefter omräknas med för-
ändringen i det allmänna prisläget
i juni månad två år före det år
balanstalet avser och det allmänna
prisläget i juni månad året närmast
före del året.

Omsättningstiden beräknas som
medianen av tiden för det tredje,
fjärde och femte året före det år
balanstalet avser.

Pensionsskulden beräknas för
del andra året Jöre det år balans-
talet avser, som summan av

1. pensionsbehållningar enligt
5 kap. 2

2. det beräknade värdet av pen-
sionsrälter för inkomstpension en-
ligt 4 kap. 2-6

3. utbetalad pension för varje
åldersgrupp i december månad
multiplicerad med beräknat antal
återstående utbetalningar av ett
genomsnittligt pensionsbelopp för
samma åldersgrupper justerat med
den räntefaktor som anges i 5 kap.
12 § andra stycket och

4. det beräknade värdet av kom-
mande utbetalningar av tilläggs-
pension för dem som inte påbörjat
uttag av sådan pension.

Ytterligare föreskrifter för verk-
ställighet av lagens bestämmelser
om beräkning av balanstal med-
delas av regeringen. Beräkningar-
na skall göras av Riksförsäkrings-
verket.

5 c §

Understiger balanstalet för ett år
1,00 skall regeringen fastställa ett
balansindex som skall användas
vid vissa beräkningar enligt denna
lag. Ett balansindex skall fast-
ställas för varje år fram till dess att
det minst når samma värde som

Prop. 2000/01:70

Bilaga 4

inkomstindex. För en sådan period Prop. 2000/01:70
skall balansindexet första gången Bilaga 4
räknas fram på så sätt att
balanstalet multipliceras med in-
komstindexet för samma år. För
därpå följande år skall det för året
fastställda balansindexet multi-
pliceras med kvoten mellan in-
komstindexet efter årsskiftet och
inkomstindexet före årsskiftet och
därefter med det balanstal som
skall gälla efter årsskiftet.

Om inkomstindex förändras
mellan det år omräkningen enligt
4 § avser eller, om sådan omräk-
ning inte skall göras, fastställelse-
året och året därefter, skall pen-
sionsbehållningen räknas om med
hänsyn till denna förändring. Detta
skall göras sedan pensionsrätt för
näimast föregående år har fast-
ställts och sedan omräkning har
gjorts enligt 4 §.

5 kap.

6§

Om inkomstindex förändras
mellan det år omräkningen enligt
4 § avser eller, om sådan omräk-
ning inte skall göras, fastställelse-
året och året därefter, skall pen-
sionsbehållningen räknas om med
hänsyn till denna förändring. För
år då balansindex fastställs skall
beräkningen göras utifrån detta
index i stället för inkomstindex.
Den angivna beräkningen skall
göras sedan pensionsrätt för när-
mast föregående år har fastställts
och sedan omräkning har gjorts
enligt 4 §.

2. den omräkning som skall göras enligt 14§.

14 §

Den inkomstpension som en
pensionsberättigad uppbär vid ett
årsskifte skall räknas om (följsam-
hetsindexeras) genom att multi-
pliceras med det tal som anger
kvoten mellan inkomstindex efter
årsskiftet och inkomstindex före

Den inkomstpension som en
pensionsberättigad uppbär vid ett
årsskifte skall räknas om (följ sam -
hetsindexeras) genom att multi-
pliceras med det tal som anger
kvoten mellan inkomstindex efter
årsskiftet och inkomstindex före

årsskiftet sedan denna kvot
dividerats med talet 1,016.

har årsskiftet sedan denna kvot har
dividerats med talet 1,016. För år
då balansindex fastställs skall be-
räkningen göras utifrån detta index
i stället för inkomstindex.

6 kap.

För den som är född under något
av åren 1938-1953 skall tilläggs-
pensionen, vid uttag under sådant
år för vilket ett balansindex Jäst-
ställts, multipliceras med det för
det året fastställda balanstalet
eller, om det före utlagsårel finns
en sammanhängande period med
fastställda balansindex, med pro-
dukten av de balanstal som har
fastställts under denna period till
och med uttagsårel.

15 kap.

Ärlig redovisning

20 §

Den myndighet regeringen be-
stämmer skall för varje år upprätta
en årlig redovisning av det in-
komstgrundade ålderspensions-

systemets finansiella ställning och
utveckling. Riksförsäkringsverket,
Premiepensionsmyndigheten samt
Första-Fjärde och Sjätte AP-
fonderna skall tillställa myndig-
heten de uppgifter som behövs för
detta.

Prop. 2000/01:70

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

100

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-01-09

Prop. 2000/01:70

Bilaga 5

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet

Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 14 december 2000 (Socialdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Kjell Rempler.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

101

Socialdepartementet

Utdrag nr protokoll vid regeringssammanträde den 22 februari 2001

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, oeh statsråden Thalcn,
Winbcrg, Ulvskog, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Thalén

Prop. 2000/01:70

Regeringen beslutar proposition 2000/01: 70 Automatisk balansering av
ålderspensionssystemet

102

Regeringens proposition2000/01:70

Automatisk balansering avålderspensionssystemet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) Pr°P- 2000/01:70om inkomstgrundad ålderspension

5 kap.

6 kap.

3 Ärendet och dess beredning

4 Allmänna överväganden inför förslaget tillautomatisk balansering

4.1 Oförsäkringsbara risker

4.2 Mål för det reformerade pensionssystemetsfördelningsdel

4.3 Alternativ till snittindex, fasta delningstal och

automatisk balansering

4.4 Sammanfattning av förslaget till automatiskbalansering

4.5 Ålderspensionssystemet och utgiftstaken

5 Beräkning av fördelningssystemetsekonomiska ställning, m.m.

5.1 Beräkning av avgiftstillgången

5.2

Buffertfonden

5.3

Beräkning av pensionsskulden

6 Omräkning av pcnsionsbchållningar ochpensioner med balansindcx

6.1 Beräkning av ATP och s.k. inkomstrelateradfolkpension

7 Överskott i fördelningssystemet

8 Årlig redovisning

9 Frågor i balanseringspromemorian sombehandlats i prop. 1999/2000:46

9.1 Den finansiella infasningen

9.2 Risken för fondtömning

10 Pensionssystemets finansiella utvecklingoch balanscringcns eventuella effekt förpensionsnivåema

10.1 Sammanfattning av RFV:s beräkningsresultat

10.2 Buffertfondens utveckling i olika scenarier

10.3 Effekten av balanseringen på pensionsnivån ifördelningssystemet

11

Författningskommentar

5a §

5h§

5c§

6§

14 §

8a§

20 §

Formel för beräkning av balanstalet

1. Balanstalet, BT, beräknas som

2. Genomsnittlig pensionsålder, R, beräknas som

3. Omsättningstiden, OT, beräknas soin

3.1 Intjänandetiden, IT, beräknas som

3.2 Utbetalningstiden, UT, beräknas som

4. Pensionsskulden, 5, beräknas som

Kommentar till föreslagen formel for beräkning av balanstalet

Guide till tabell 1 och 2

L.-L.........1

Ordlista

Lagförslag i Lagrådsremissen

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) ominkomstgrundad ålderspension

6§

14 §

6 kap.

Lagrådets yttrande

Socialdepartementet

Regeringens proposition
2000/01:70

Automatisk balansering av
ålderspensionssystemet

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) ^Pr°P- 2000/01:70
om inkomstgrundad ålderspension

4 Allmänna överväganden inför förslaget till
automatisk balansering

4.2 Mål för det reformerade pensionssystemets
fördelningsdel

4.4 Sammanfattning av förslaget till automatisk
balansering

5 Beräkning av fördelningssystemets
ekonomiska ställning, m.m.

6 Omräkning av pcnsionsbchållningar och
pensioner med balansindcx

6.1 Beräkning av ATP och s.k. inkomstrelaterad
folkpension

9 Frågor i balanseringspromemorian som
behandlats i prop. 1999/2000:46

10 Pensionssystemets finansiella utveckling
och balanscringcns eventuella effekt för
pensionsnivåema

10.3 Effekten av balanseringen på pensionsnivån i
fördelningssystemet

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension