Prop.
2000/01:66
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 25 januari 2001
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslås att en bestämmelse om möjligheten att ge
uppehållstillstånd på grund av adoption förs in i utlänningslagen. Vidare
föreslås att utlänningsmyndighetema alltid skall godta den anknytning
som uppkommit genom ett beslut om adoption som meddelats av svensk
domstol och att svenska domstolar skall inhämta yttrande från
Migrationsverket i adoptionsärenden som rör utomnordiska medborgare
som är tolv år eller äldre.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 66
Prop. 2000/01:66
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4
2 Förslag till lagtext.............................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).. 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption.............8
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Gällande rätt......................................................................................9
4.1 Uppehållstillstånd...............................................................9
4.1.1 Uppehållstillstånd på grund av anknytning.... 10
4.2 Adoption...........................................................................12
4.2.1 Svenska adoptioner.........................................12
4.2.2 Internationella adoptioner...............................13
4.3 Uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap för
adopterade.........................................................................14
5 Internationella överenskommelser..................................................15
5.1 Konventioner och EU-rätt................................................15
5.2 Utländska förhållanden.....................................................17
6 Utredningens undersökningar.........................................................18
6.1 Utgångspunkter.................................................................18
6.2 Beslutade adoptioner och beviljade uppehållstillstånd.....18
6.3 Yttranden från Migrationsvcrket......................................19
6.4 Möjligheten för adopterade att få uppehållstillstånd i
Sverige..............................................................................19
7 Regeringens överväganden och förslag..........................................21
7.1 Utgångspunkter.................................................................21
7.2 Uppehållstillstånd för underåriga och vuxna adopterade. 25
7.3 Adoptionsanknytning som godtas i ett ärende om
uppehållstillstånd..............................................................30
7.4 Domstolarnas beslutsunderlag..........................................33
7.5 Bättre information.............................................................35
8 Genomförande och ekonomiska konsekvenser...............................37
9 Författningskommentar...................................................................38
9.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)38
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption...........39
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Uppehållstillstånd för
adopterade (SOU 2000:32).....................................40
Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet Uppehållstillstånd för adopterade
(SOU 2000:32)...................................................44
Bilaga 3 Remissinstanser...................................................47
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag....................................48
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................................................51
Utdrag ur protokoll från regeringssammanträde
den 25 februari 2001............................................................53
Prop. 2000/01:66
Prop. 2000/01:66
Regeringen föreslår alt riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen,
2. lag om ändring i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden
rörande adoption.
Prop. 2000/01:66
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 5 §§ utlänningslagen
(1989:529)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 r
Uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är gift med eller sambo till någon som är bosatt i
Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, om
makarna eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands,
2. en utlänning som är under 18 år och ogift och som är eller har varit
hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller som har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,
2 a. en utlänning som är under
18 år och ogift och som adopterats
eller som avses bli adopterad av
någon som vid tidpunkten för
adoptionsbeslutet var och som
fortfarande är bosatt i Sverige
eller har beviljats uppehållstill-
stånd för bosättning här, om
utlänningen inte omfattas av 2 och
om adoptionsbeslutet
- har meddelats eller avses
komma att meddelas av svensk
domstol,
- gäller i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adop-
tion, eller
- gäller i Sverige enligt lagen
(1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonven-
tionen om skydd av barn och sam-
arbete vid internationella adop-
tioner,
1 Lagen omtryckt 1994:515.
2 Senaste lydelse 2000:292.
1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 66
3. cn utlänning som på något
annat sätt än som avses i 1-2 a är
nära anhörig till någon som är
bosatt i Sverige eller som har
beviljats uppehållstillstånd for
bosättning här och som ingått i
samma hushåll som den personen,
Prop. 2000/01:66
3. en utlänning som på något
annat sätt än som avses under 1
och 2 är nära anhörig till någon
som är bosatt i Sverige eller som
har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här oeh som ingått i
samma hushåll som den personen,
4. en utlänning som annars har särskild anknytning till Sverige,
5. en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i
Sverige,
6. en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin
försörjning ordnad på något annat sätt, och
7. en utlänning som önskar vistas här i landet for studier eller
besök.
Uppehållstillstånd får också ges till cn utlänning som
1. är gift med eller sambo till någon som är bosatt i Sverige eller
har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, utan att makarna
eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands, eller
2. har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett
samboförhållande med en person som är bosatt i Sverige eller som
har fått uppehållstillstånd för bosättning här,
om förhållandet framstår som seriöst och särskilda skäl inte talar
mot att tillstånd ges.
en ansökan om uppehålls-
tillstånd grundas på ett heslut om
adoption som har meddelats av
svensk domstol, skall den an-
knytning som har uppkommit
genom beslutet godtas i ärendet
om uppehållstillstånd.
Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna
paragraf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig
vandel.
5§3
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat
ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd
får inte bifallas efter inresan.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 4 a §
eller har rätt till uppehållstillstånd här enligt 3 kap. 4 §,
2. utlänningen av humanitära skäl bör få bosätta sig här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbe-
gränsat uppehållstillstånd som getts en utlänning med familjeanknytning
med stöd av 4 § andra stycket, eller
4. det annars finns synnerliga skäl.
En utlänning får beviljas uppe-
hållstillstånd trots vad som sägs i
första stycket
- om utlänningen enligt 4 §
En utlänning får beviljas uppe-
hållstillstånd trots vad som sägs i
första stycket om
- utlänningen enligt 4 § första
3 Senaste lydelse 2000:292.
|
första stycket 1,2,3 eller 4 eller 4 § andra stycket 1 eller 2 har stark - om det inte skäligen kan |
stycket 1, 2, 2 a, 3 eller 4 eller 4 § Prop. 2000/01:66 bosatt i Sverige, och - det inte skäligen kan krävas att |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Prop. 2000/01:66
Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1971:796) om internationella rätts-
förhållanden rörande adoption skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Ansökan om adoption prövas enligt svensk lag.
Avser ansökningen barn under aderton år, skall särskilt beaktas,
huruvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller
på annat sätt har anknytning till främmande stat och det skulle medföra
avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen ej blir gällande där.
Rätten skall inhämta yttrande
från Migrationsverket, när den
som adoptionen avser är
utomnordisk medborgare och tolv
är eller äldre.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
Prop. 2000/01:66
Efter beslut av regeringen i oktober 1999 tillkallade statsrådet Maj-Inger
Klingvall f.d. överdirektören Ulla Fredriksson som särskild utredare med
uppdrag att ta ställning till vilken betydelse en adoption av en vuxen
person bör ha vid bedömningen av ett ärende om uppehållstillstånd för
den adopterade och även ta ställning till hur administrativa frågor kring
detta skall lösas samt att utreda vissa likartade frågor som rör adoption av
barn. Utredningen, som antog namnet Utredningen om uppehållstillstånd
vid adoption (UD 1999:01), lade i april 2000 fram betänkandet
Uppehållstillstånd för adopterade (SOU 2000:32).
En sammanfattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i
bilagorna 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna finns i bilaga 3.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 14 december 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådets synpunkter berörs i avsnitten 7.2 och 7.4 samt i
författningskommentaren.
Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt har en principiell rätt till uppe-
hållstillstånd. Bestämmelser om detta finns i 3 kap. utlänningslagen
(1989:529, UtlL).
Andra möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige regleras i 2 kap.
UtlL. De bestämmelserna är inte formulerade så att de ger en absolut rätt
till uppehållstillstånd utan i stället anges att uppehållstillstånd får ges
under angivna förutsättningar. I huvudsak gäller de nuvarande reglerna,
som finns i 2 kap. 4 § UtlL, sedan den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:25,
bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). Vissa ändringar trädde i kraft den
1 juli 2000 (prop. 1999/2000:43, bet. 1999/2000:SfU9, rskr.
1999/2000:159).
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall som
huvudregel ha ordnat uppehållstillståndet före inresan hit. När ansökan
om uppehållstillstånd skall prövas skall man vidare beakta om
utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.
4.1.1
I 2 kap. 4 § UtlL sägs att uppehållstillstånd far beviljas för en viss
närmare angiven anhörigkrets. 1 annat fall hade det varit nödvändigt att i
lagen göra undantag för en rad situationer där det - trots att det rör sig
om familjemedlemmar - inte alltid finns skäl att bevilja uppehålls-
tillstånd. När det gäller familjeåterförening förutsätts att den i Sverige
bosatta personen har uppehållstillstånd eller är bosatt här utan att behöva
tillstånd. En utlänning som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
för en kortare vistelse här är inte en sådan anhörig som avses i paragrafen
(prop. 1996/97:25 s. 285 och Wikrén/Sandesjö, Utlänningslagen med
kommentarer, 1999, s. 65 f.).
Enligt lagstiftning som trädde i kraft år 1997 sänktes åldersgränsen till
18 år för uppehållstillstånd for ogifta barn som önskar återförena sig med
sina föräldrar. Vidare bedömdes att det var en rimlig avvägning att
anhöriga utanför kärnfamiljen inte skulle beviljas uppehållstillstånd i
Sverige i samma utsträckning som tidigare. Här syftades främst på
kategorier som föräldrapar, ensamstående föräldrar och ”sisla-länken-
fall”. Med "sista-länken-fall" avsågs en person vars samtliga nära
släktingar var bosatta i Sverige.
Uppehållstillstånd kan beviljas den som är under 18 år och ogift och
som är eller har varit hemmavarande barn till någon som är bosatt i
Sverige eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här (2 kap.
4 § första stycket 2 UtlL). Regeringen framhöll i prop. 1996/97:25 att
minderåriga barn har en principiell rätt till uppehållstillstånd om någon
förälder är bosatt i Sverige. Utlänningsnämnden har också i ett vägledande
avgörande ansett att ett utländskt barn som är under 18 år och ogift och
som är eller har varit hemmavarande barn till en här i Sverige bosatt legal
vårdnadshavarc i princip har en ovillkorlig rätt att få återförena sig med
denne här i landet (Utlänningslagen - Vägledande beslut, UN 342-97).
Samlingen av beslut finns tillgänglig via Utlänningsnämndens webbplats
www.un.se).
Uppehållstillstånd kan också beviljas en nära anhörig som ingått i
samma hushåll som den i Sverige bosatta personen (2 kap. 4 § första
stycket 3 UtlL). 1 prop. 1996/97:25 (s. 113) uttalades följande.
”Regeringen bedömer att en rimlig avvägning är att anhöriga utöver
kärnfamiljen i princip skall ha rätt till uppehållstillstånd här endast om de
i hemlandet ingått i samma hushållsgemenskap som den härvarande. En
sådan avvägning torde också ligga i linje med Europadomstolens tolkning
av Europakonventionens stadgande (artikel 8) om skydd för familjelivet
även om praxis inte innehåller någon uttömmande definition av
familjebegreppet.
Det kan här röra sig om hemmavarande, ogifta barn över 18 år eller om
föräldrar som i hemlandet tagits om hand av något bam. Särskild hänsyn
måste tas till att det i många kulturer är mer eller mindre omöjligt för
ensamstående kvinnor att leva i en egen bostad. De är i stället hänvisade
till att bo tillsammans med någon manlig släkting. Det kan därför inte
uteslutas att till den krets av anhöriga som bör beviljas uppehållstillstånd
på grund av att de ingått i samma familjegemenskap kan hänföras
exempelvis en äldre, ensamstående faster.
Gemensamt för de släktingar som kan komma i fråga för
uppehållstillstånd på grund av tidigare hushållsgemenskap måste vidare
Prop. 2000/01:66
10
vara att det också finns någon form av beroendeförhållande, som gör det
svårt för släktingarna att leva åtskilda. Det innebär att det måste krävas att
de levt i samma hushåll omedelbart före den härvarandes flyttning till
Sverige och att ansökan om familjeåterförening görs relativt snart efter
det att den härvarande bosatt sig här. Om dessa förutsättningar inte är
uppfyllda torde det vara svårt att visa att något beroendeförhållande
förelegat. Självfallet måste dock hänsyn tas till att praktiska svårigheter
kan ha medfört att det inte varit möjligt för släktingen utomlands att ge in
ansökan om uppehållstillstånd omedelbart efter det att den härvarande
bosatt sig här.”
Utlänningar som på annat sätt har särskild anknytning till Sverige kan
beviljas uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL. I prop.
1996/97:25 s. 285 sägs att genom den precisering som gjorts i punkterna
1-3 av vilket släktskap som skall ligga till grund för uppehållstillstånd i
Sverige, kan det i undantagsfall bli nödvändigt att bevilja
uppehållstillstånd med stöd av punkten 4 för vissa anhöriga som inte helt
uppfyller kraven för tillstånd enligt punkterna 1-3. Det kan exempelvis
röra sig om en anhörig till en skyddsbehövande som i undantagsfall, när
det finns synnerliga skäl, bör kunna beviljas uppehållstillstånd. Härtill
kommer ett uttalande i prop. 1983/84:144 om utlännings- och
flyktingpolitiken s. 75, om att hänsyn i möjlig mån bör tas till fall där
udda och ömmande omständigheter åberopas. Detta uttalande har ansetts
ha fortsatt giltighet.
Enligt den tidigare lagstiftningen innebar begreppet ”annan särskild
anknytning till Sverige” något annat än släktanknytning. Det kunde vara
fråga om en tidigare längre vistelse i Sverige eller om svenskt ursprung. 1
avsaknad av förarbetsuttalanden får det antas att någon ändring härav inte
varit avsedd (jfr Wikrén/Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer,
1999, s. 70).
Före den 1 januari 1997 fick uppehållstillstånd ges till en utlänning
som var nära anhörig till en i Sverige bosatt person. Enligt tidigare praxis
hade en förhållandevis vid krets av anhöriga rätt att invandra till Sverige
om de i hemlandet tillhört samma familjegemenskap som den härvarande
eller om det rörde sig om en anhörig som kunde betecknas som ”sista
länk”, dvs. en person vars samtliga nära släktingar var bosatta i Sverige.
Enligt den tidigare lagstiftningen och rättstillämpningen kunde
adopterade vuxna betraktas som en s.k. ”sista länk” och beviljas
uppehållstillstånd på denna grund (jfr Sandesjö/Björk, Utlänningsärenden
-Praxis, 1995, UN-205).
Det huvudsakliga materiella innehållet i 2 kap. 4 § UtlL i dess nu
gällande lydelse har gällt sedan den 1 januari 1997. Vissa ändringar i
paragrafen trädde i kraft den 1 juli 2000 (prop. 1999/2000:43, bet.
1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159). Ändringarna har gjorts för att
ordningen med uppskjuten invandringsprövning för den som åberopar en
nyligen etablerad anknytning till en make, maka, sambo eller blivande
sådan, tydligt skall framgå av lagstiftningen.
Regeringen beslutade i maj 2000 om direktiv till en parlamentarisk
kommitté som skall utreda utlänningslagens bestämmelser om
anhöriginvandring (dir. 2000:36).
Prop. 2000/01:66
Prop. 2000/01:66
De grundläggande bestämmelserna om adoption finns i 4 kap.
föräldrabalken (FB). 1 ett adoplionsförhållande kallas den som adopterar
adoptanten. Den som adopteras benämns adoptivbarnet. För adoption
krävs tillstånd från domstol. Adoptionen uppkommer genom att
domstolen ger sitt tillstånd (se 4 kap. 1 § FB). Både barn och vuxna kan
adopteras. Enligt huvudregeln skall sökanden ha fyllt 25 år för att kunna
adoptera. Om adoptionen gäller ett eget barn, makes barn eller makes
adoptivbarn eller om det annars finns synnerliga skäl, kan adoption
medges så snart adoptanten fyllt arton år (se 4 kap. 1 § FB). Det finns
varken några åldersgränser för adoptivbarnet eller regler om någon
minsta åldersskillnad mellan adoptanten och adoptivbarnet.
Domstolen skall inhämta upplysningar om bl.a. adoptivbarnet och den
som vill adoptera (se 4 kap. 10 § FB). När den som adopteras är över 18
år betonas det i prop. 1980/81:112 s. 15 att det kan vara lämpligt att
domstolen inhämtar yttrande från någon annan myndighet som kan
tillföra ärendet upplysningar av värde, t.ex. arbetsmarknads- eller
utbildningsmyndighetcr eller - när en medborgare i ett utomnordiskt land
skall adopteras - Migrationsverket (tidigare Statens invandrarverk)
Enligt propositionen kan verkets inställning behöva inhämtas även i fall
då den som skall adopteras är under 18 år. Det gäller särskilt om det finns
anledning alt misstänka att adoptionen syftar till att kringgå gällande
invandringsbestämmelser.
Domstolen prövar om det är lämpligt att adoptionen genomförs.
Adoptionen måste vara till fördel för barnet. Adoptanten skall ha
uppfostrat barnet eller vilja uppfostra del eller skall det annars med
hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finnas
särskild anledning till adoptionen (4 kap. 6 första stycket FB).
Att sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet förutsätter i
regel att barnet är under 18 år. Även när det i andra fall finns anledning
att genom en adoption befästa ett personligt förhållande mellan sökanden
och adoptivbarnet bör det normalt vara fråga om ett förhållande av
väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan biologiska
föräldrar och deras barn. En allmän önskan att bereda någon möjlighet att
vistas i Sverige för att han eller hon skall få bättre levnadsvillkor är inte
ensamt skäl för en adoption. Inte heller är det grund för att tillåta
adoptionen om den inte har något annat syfte än att göra det möjligt för
den som skall adopteras att få uppehållstillstånd i Sverige (jfr prop.
1980/81:112 om samtycke och tillstånd till adoption, s. 14).
I utredningens betänkande Uppehållstillstånd för adopterade finns en
redovisning av ett antal domstolsreferat rörande lämplighetsprövningen
vid adoption (SOU 2000:32 s. 36 ff.).
Beträffande den adopterades ställning efter adoptionen skiljer man
mellan svaga och starka adoptioner. En svag adoption innebär att en viss
rättslig anknytning behålls mellan adoptivbarnet och hans eller hennes
biologiska släkt. Det kan även finnas en möjlighet att häva en sådan
12
adoption. I Sverige tillämpas dock stark adoption. Då upphör de rättsliga Prop. 2000/01:66
banden med de biologiska föräldrarna helt. Adoptivbarnet ärver
adoptanten och adoptantens släkt, och omvänt. Om en make adopterar
den andre makens barn eller adoptivbarn skall barnet dock anses som
makarnas gemensamma.
När det gäller internationella adoptioner finns det särskilda bestämmelser
i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption
- 1971 års lag - och i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner - 1997 års lag. Förordningen (1931:429) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap innehåller bestämmelser avseende intemordiska
förhållanden.
Enligt 1971 års lag gäller ett utländskt adoptionsbeslut automatiskt i
Sverige om adoptanten/adoptanterna var medborgare eller hade hemvist i
den främmande staten när adoptionsbeslutet meddelades. Om den
utländska adoptionen gäller ett adoptivbarn som var svensk medborgare
eller hade hemvist i Sverige krävs att den godkänns av Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA) för att adoptionen skall gälla här.
Ett utländskt adoptionsbeslut får dock inte erkännas om detta skulle vara
uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen, dvs
skulle strida mot ordre public (6 §). En adoption som inte syftar till att
upprätta en verklig familjeanknytning mellan adoptanten och den
adopterade torde klart kunna betecknas som stridande mot svensk
rättsuppfattning. Om en utländsk medborgare med hemvist i Sverige i sitt
hemland adopterar en vuxen person uteslutande i tanke att därmed
underlätta för honom eller henne att få uppehållstillstånd och
arbetstillstånd i Sverige och på längre sikt svenskt medborgarskap bör
adoptionen inte gälla här (prop. 1971:113 s. 48).
I princip har adoptivbarn samma rättsliga ställning som biologiska
barn. Enligt motivuttalanden kan det dock t.ex. vid tillämpningen av
medborgarskaps- och utlänningslagstiftningen finnas utrymme för en mer
nyanserad bedömning av familjeanknytningens styrka i det enskilda
fallet. Om det finns anledning att anta att adoptionen har kommit till
stånd huvudsakligen för att den adopterade skall fa en gynnsammare
behandling i just det ärende som är i fråga bör detta kunna beaktas, även
om adoptionen i sig inte strider mot ordre public (jfr a. prop. s. 37 f.).
En grundtanke bakom 1997 års lag och den bakomliggande
Haagkonventionen är att ansvaret för adoptioner skall delas mellan
ursprungs- och mottagarlandet. Principen om barnets bästa skall vara
vägledande. Mottagarlandet skall bl.a. ha fastställt att de samtycken som
behövs har lämnats, att de blivande adoptivföräldrarna är lämpliga och
att adoptivbarnet har eller kommer att fa tillstånd att resa in i landet och
bosätta sig där. En genomförd adoption skall erkännas omedelbart enligt
de andra konventionsstatemas lagstiftning. Genom erkännandet god-
känns a) det rättsliga bam-föräldraförhållandet mellan barnet och dess
adoptivföräldrar, b) adoptivföräldrarnas föräldraansvar för barnet, och c)
1 ** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 66
att det tidigare rättsliga förhållandet mellan barnet och dess biologiska
föräldrar har upphört, om adoptionen har denna verkan i den
fördragsslutande stat där den ägde rum.
Varken i lagtexten i utlänningslagen eller i motivuttalanden nämns något
om adopterades möjligheter att få uppehållstillstånd. Utgångspunkten bör
dock vara att adoptivbarn i princip skall ha samma ställning som
biologiska barn i frågor om uppehållstillstånd.
Barn under 18 år får beviljas uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första
stycket 2 UtlL om barnet är ogift och är eller har varit hemmavarande
barn till en person som är bosatt i Sverige. I praxis omfattas både
biologiska och adopterade barn av lagrummet. Om den adopterade har
varit hemmavarande bam till de i Sverige bosatta adoptivföräldrarna
under bosättning utomlands, kan uppehållstillstånd ges enligt denna
bestämmelse.
Adopterade barn under 18 år som inte uppfyller kravet på att ha varit
hemmavarande barn till i Sverige bosatta adoptivföräldrar beviljas i regel
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL på grund av att
de har särskild anknytning till Sverige.
Utlänningsmyndigheterna har olika uppfattning om vilken punkt i lag-
stiftningen som skall tillämpas för vissa adopterade som är under 18 år.
Detta gäller när det inte är fråga om ett tidigare sammanboende
utomlands men väl ett sammanboende i Sverige i samband med att
adoptionen meddelas. En sådan situation kan uppstå när ett tilltänkt
adoptivbarn först beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2
kap. 4 tj första stycket 4 UtlL och sedan adopteras genom beslut vid
svensk domstol. När ansökan om permanent uppehållstillstånd görs har
barnet oftast varit bosatt hos adoptivföräldrarna en tid.
Utlänningsnämnden har i flera sådana fall beviljat adoptivbarnet
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4§ första stycket 2 UtlL. Vid
Migrationsverket tycks emellertid - oavsett omständigheterna i ärendet -
i regel underåriga adoptivbarn beviljas uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 §
första stycket 4 UtlL.
Vuxna barn får beviljas uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första
stycket 3 UtlL om barnet och de i Sverige bosatta föräldrarna tidigare
ingått i samma hushåll. Enligt förarbetena (prop. 1996/97:25 s. 113)
måste det dessutom finnas någon form av beroendeförhållande som gör
del svårt för släktingarna att leva åtskilda. Detta sägs vidare innebära att
det måste krävas att de levt i samma hushåll omedelbart före den
härvarandes flyttning till Sverige och att ansökan om familjeåterförening
görs relativt snart efter det att den härvarande bosatt sig här. I praxis
tillämpas lagrummet för både biologiska och adopterade vuxna barn.
En ansökan om uppehållstillstånd av en vuxen adopterad, som inte
tidigare har ingått i hushållsgemenskap med adoptivföräldrarna, prövas
normalt enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL. Liksom beträffande
underåriga adopterade krävs för alt uppehållstillstånd skall beviljas enligt
denna punkt att den adopterade har särskild anknytning till Sverige.
Prop. 2000/01:66
14
Efter lagändringen den 1 januari 1997 var det tveksamt om Prop. 2000/01:66
vuxenadoptioner rymdes inom punkt 4, särskilt eftersom bestämmelsen
till sin karaktär var en undantagsbestämmelse. Regeringen fann i beslut
den 1 december 1997 att punkt 4 kunde användas för bevilja uppehålls-
tillstånd i ett ärende som hade överlämnats av Utlänningsnämnden.
Regeringen framhöll i beslutet att uttalandena i prop. 1996/97:25 inte
kunde anses uttömmande och att andra tänkbara situationer för
bestämmelsens tillämpning måste kunna beaktas (se regeringens beslut
den 11 december 1997 i ärende 97/928/MP).
Ett barn som inte fyllt 12 år och som adopteras av svenska medborg-
are förvärvar - enligt 1 a § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap -
automatiskt svenskt medborgarskap om
1. barnet adopteras i Sverige eller något av de övriga nordiska länderna
eller
2. barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som godkänts i
Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella förhållanden rörande
adoption eller som gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med
anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn
och samarbete vid internationella adoptioner.
Ett adoptivbarn över 12 år och bam som adopteras av utländska
adoptivföräldrar blir alltså inte automatiskt svenska medborgare, oavsett
om föräldrarna är bosatta i Sverige. Detsamma gäller för bam som
adopteras utomlands av svenska adoptivföräldrar i de fall adoptions-
beslutet har automatisk giltighet i Sverige till följd av bestämmelserna i
lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. I
regeringens proposition Lag om svenskt medborgarskap (prop.
1999/2000:147) föreslås bl.a. att även ett utomnordiskt adoptionsbeslut
som gäller i Sverige på grund av lag skall medföra automatiskt förvärv
av svenskt medborgarskap för adoptivbarnet, om någon av dem som
adopterar är svensk medborgare och barnet inte har fyllt tolv år.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001. Även vissa
övergångsbestämmelser föreslås beträffande denna kategori av
adoptivbarn, se prop. 1999/2000:147, s. 80. Propositionen överlämnades
till riksdagen i juni 2000.
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), SÖ
1952:35 m.fl., gäller sedan den 1 januari 1995 som svensk lag.
Artikel 8 i Europakonventionen har av Europadomstolen tolkats så att
den också omfattar en rätt till familjeåterförening:
1. Var och en har rätt till respekt for sitt privat- och familjeliv, sitt hem
och sin korrespondens.
15
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet
annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten,
landets ekonomiska välstånd eller till lorcbyggande av oordning eller
brott eller till skydd lör hälsa eller moral eller för andra personers fri- och
rättigheter.
Rätten till familjeåterförening är alltså inte ovillkorlig. Undantag får
göras bl.a. med hänsyn till den allmänna säkerheten och landets
ekonomiska välstånd. När statens beslut leder till att en familj splittras,
och fråga uppkommer om att rätten enligt artikel 8 till respekt för
familjelivet kränkts, måste det bedömas om splittringen i familjen är
proportionerlig och nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Statens
intresse av cn effektiv ullänningspolitik och av begränsningar i
invandringen bör avvägas mot de enskilda personernas intresse av att
leva tillsammans i en familjegemenskap (Danelius, II, Mänskliga
rättigheter i europeiskt perspektiv, 1997, s. 246). Europadomstolen har
bl.a. i målen Giil mot Schweiz och Ahmut mot Nederländerna prövat
frågor om att sökanden kommit att skiljas från sin make eller maka,
sambo eller bam.
EU-resolutionen om harmonisering av ländernas nationella politik
beträffande familjeåterförening (SN 2828/93 WGI 1497 REV 1) tar sikte
på anhöriga till utländska personer som är medborgare i länder utanför EU
men som är permanent bosatta i ett medlemsland. I normalfallet är det
makar och barn som kan komma i fråga för familjeåterförening.
Adoptivbarn kan vägras familjeåterförening om det finns anledning att
anta att adoptionen skett i syfte att kringgå utlänningslagstiftningen.
Medlemsländerna kan ställa krav på att bostad är ordnad och att försörj-
ningen är tryggad.
I januari 2000 presenterades EG-kommissionens forslag till direktiv om
rätt till familjeåterförening. Förslaget behandlas sedan dess i rådsarbets-
gruppen för migrationsfrågor och kan komma att antas av Europeiska
unionens råd under år 2001.
Syftet med direktivförslaget är att trcdjelandsmedborgare i stort sett
skall ha samma rätt till familjeåterförening oavsett i vilket medlemsland
de bor. Med sökande i direktivet avses en medborgare i tredje land som
bor lagligt på en medlemsstats territorium, oberoende av skälen för att han
eller hon fatt bosätta sig där.
Enligt förslaget skall medlemsstaterna tillåta inresa och bosättning för
bam under följande förutsättningar:
• minderåriga barn inbegripet barn som har adopterats av
sökanden eller dennes make/maka eller ogifta partner, om en
av de två har vårdnad om och försörjningsansvar för barnet;
om vårdnaden är delad krävs den andra förälderns medgivande,
• minderåriga barn inbegripet barn som har adopterats av
sökanden eller dennes make/maka eller ogifta partner, om en
av de två har vårdnad om och försörjningsansvar för barnet;
om vårdnaden är delad krävs den andra förälderns medgivande,
• myndiga barn till sökanden eller dennes make/maka eller
ogifta partner, om de är ogifta och om de av hälsoskäl objektivt
sett inte kan försörja sig själva.
Prop. 2000/01:66
16
Minderåriga bam tår inte ha uppnått legal myndighetsålder i den
berörda medlemsstaten och får inte vara gifta.
Enligt kommentaren till direktivforslaget skall någon särbehandling inte
ske av bam som är födda utom äktenskapet, i tidigare äktenskap eller som
är adopterade. Medlemsländerna har rätt att ställa upp försörjningskrav.
År 1990 ratificerade Sverige FN:s konvention om barnets rättigheter
{Barnkonventionen) utan förbehåll, SÖ 1990:20, prop. 1989/90:107, bet.
1989/90 SoU:28, rskr. 1989/90:350. I Barnkonventionens ingress sägs att
familjen är den grundläggande enheten i samhället och den naturliga
miljön för alla dess medlemmar och särskilt viktig för barnens utveckling
och välfärd. I alla beslut som rör det enskilda barnet skall barnets bästa
beaktas. Ett bam skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens
sida om bamet av olika skäl har skilts från det egna hemmet, antingen för
en längre eller kortare tid (artikel 20). Det kan då vara fråga om situationer
där barnets hemförhållanden är sådana att bamet - för sitt eget bästa - inte
kan stanna kvar i sin familjemiljö. Adoption nämns i artikeln som en
alternativ lösning i en sådan situation.
I artikel 21 behandlar konventionen huvudsakligen de frågor som rör
adoptivbarns särskilda behov och intressen. I artikeln framhålls att barnets
bästa skall vara styrande vid alla överväganden som rör adoption.
Konventionsstaten skall säkerställa att adoption endast får ske efter beslut
av behörig myndighet och efter samtycke av berörda föräldrar, anhöriga
eller deras ställföreträdare. Samma krav skall ställas vid internationella
adoptioner som vid en adoption inom landet. Konventionsstaten skall vidta
alla lämpliga åtgärder i syfte att förhindra obehörig vinning för någon som
medverkar vid en adoption. En internationell adoption skall, om bamet
inte kan få en tillfredsställande vård i hemlandet, kunna övervägas som en
alternativ form av omvårdnad. En konventionsstat skall sträva efter att
placering av bam i ett annat land sker genom behörig myndighet eller
organisation.
Den 1 januari 1997 infördes en portalparagraf i utlänningslagen, 1 kap.
1 § (prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). I
bestämmelsen anges att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt
särskilt skall beaktas. Detta innebär att Migrationsverket och
Utlänningsnämnden samt alla andra domstolar och myndigheter bl.a. i
frågor om uppehållstillstånd särskilt skall beakta vad barnets hälsa,
utveckling och bästa i övrigt kräver. Regeringen anförde i prop.
1996/97:25 s. 248 att en portalbestämmelse om barnets bästa i
utlänningslagen får en stark och meningsfull innebörd, utan att barnets
bästa generellt tar över samhällsintresset att reglera invandringen.
I utredningens betänkande finns en redogörelse för utländska
förhållanden avseende uppehållstillstånd för adopterade (se SOU
2000:32, s. 66-72). De länder som tagits upp är Finland, Island och
Norge samt Storbritannien och Tyskland.
Prop. 2000/01:66
17
Prop. 2000/01:66
Utredningen om uppehållstillstånd vid adoption hade bl.a. i uppdrag alt
kartlägga omfattningen och arten av de konflikter som kan uppkomma
mellan adoptionsreglerna och utlänningslagstiftningen. Som ett led i
kartläggningen gjorde utredningen några olika undersökningar for att ta
reda på i vad mån uppehållstillstånd beviljas för adopterade utländska
personer. Den mest omfattande undersökningen bestod i att utredningen
undersökte om personer som adopterats genom beslut av svensk domstol
- och som då var 12 år eller äldre - fått uppehållstillstånd i Sverige.
Anledningen till att utredningen utgick från den nedre åldersgränsen 12
år var främst bestämmelserna i medborgarskapslagen att barn som inte
fyllt 12 år och som adopteras av svenska medborgare i de flesta fall blir
svenska medborgare vid adoptionen. Plågan om uppehållstillstånd är då
utan intresse. Migrationsverket hade dessutom förklarat alt när det gäller
underåriga adopterade är det främst beträffande tonårsbarn som det i
vissa enstaka fall kan komma i fråga att avslå en ansökan om
uppehållstillstånd.
En närmare redogörelse for utredningens undersökningar finns i
betänkandet (SOU 2000:32 s. 73-95). I de följande avsnitten redovisas en
sammanfattning av undersökningarna och utredningens slutsatser.
Utredningens slutsats är att det endast finns ett litet antal adoptioner i
Sverige som gäller utomnordiska medborgare där personen i fråga är
äldre än 12 år. Av de cirka 140 adoptionsansökningar av detta slag som
redovisades av landets tingsrätter under en fyraårsperiod (åren 1995-
1998) bifölls något mer än 100.1 de ärenden som ledde till bifall var den
adopterade i åldern 12-17 år i drygt 60 fall, och 18 år eller däröver i 40
fall. I genomsnitt rör det sig således om cirka 25 beslutade adoptioner om
året vid svenska domstolar där den som adopterats är utomnordisk
medborgare och 12 år eller äldre. (Utredningen bortsåg dock från att
adoptionsärendena i några fall avsåg fler än ett barn.) Av de adoptioner
som meddelats i Sverige och där den adopterade ansökt om
uppehållstillstånd har nästan samtliga beviljats uppehållstillstånd, i de
allra flesta fall ett permanent sådant.
I genomsnitt under åren 1995 1998 har fyra ansökningar gjorts årligen
om godkännande av utomlands meddelade adoptionsbeslut där den
adopterade varit 12 år eller äldre. NIA handlägger sådana ansökningar
Av de 15 utomlands meddelade adoptionsbesluten som godkänts av NIA
eller regeringen avslogs ansökan om uppehållstillstånd for endast en av
de adopterade.
18
Utredningen har inte redovisat någon uppfattning om hur många
utomlands beviljade adoptioner där den adopterade varit 12 år eller äldre
som automatiskt blivit gällande i Sverige. Utredningen har funnit knappt
en handfull ärenden om uppehållstillstånd där adoptionen beviljats
utomlands och som gällt automatiskt i Sverige. I dessa fall har ansökan
om uppehållstillstånd bifallits. Utredningen har därutöver, genom
Migrationsverkets och Utlänningsnämndens försorg, tagit del av två
sådana ärenden där ansökan om uppehållstillstånd avslagits.
I 25 % av de undersökta adoptionsärendena vid svensk domstol hade
Migrationsverket yttrat sig. Enligt utredningen har det inte gått att fa
fram vilken tyngd som domstolarna har lagt vid Migrationsverkets
synpunkter. Av de 22 adoptionsansökningar där Migrationsverket
avstyrkte adoptionen avslog domstolarna 13.
Utredningen har kommit fram till att det tycks vara ovanligt att adop-
terade i åldern 12-17 år nekas uppehållstillstånd i Sverige. De två
ärenden i utredningens undersökningar där detta förekom gällde
utomlands beviljade adoptioner. Vad gäller adopterade i åldem 18 år
eller äldre har två avslagsbeslut påträffats. I dessa fall hade adoptionen
skett i Sverige. Även om inte alltför långtgående slutsatser bör dras av så
fa beslut, ansåg utredningen att det kunde förmodas att de två sistnämnda
avslagsbesluten var en följd av att möjligheterna till uppehållstillstånd för
anhöriga som tidigare betraktats som ”sista länk” minskat. Utredningen
framhöll dock att detta emellertid var en skärpning av lagstiftningen som
inte endast berör vuxenadopterade utan också andra kategorier av
anhöriga än de som anges i 2 kap. 4 § första stycket 1-3 utlänningslagen,
således även biologiska bam som är 18 år eller äldre. Enligt utredningen
har dock begränsningen av möjligheterna till uppehållstillstånd i viss
mån mjukats upp i rättstillämpningen.
I flera av de ärenden som utredningen gick igenom hade utlännings-
myndighetema gjort en bedömning av om adoptionen var ett sätt att
försöka kringgå utlänningslagstiftningen. Någon skillnad i detta betrak-
telsesätt i tiden före och efter den 1 januari 1997 har inte utredningen
noterat. I det tidigare redovisade regeringsbeslutet (regeringens beslut
den 11 december 1997 i ärende 97/928/MP) uttalade regeringen att
prövningen huvudsakligen borde avse frågan om adoptionen tillkommit
för att fa uppehållstillstånd i Sverige. Sökanden i regeringsbeslutet var
över 18 år och adoptionen var beviljad vid svensk domstol. Utredningen
har sett exempel på att liknande formuleringar förekommit även
beträffande adopterade underåriga såväl när adoptionen beviljats i
Sverige som utomlands. I undersökningarna har det dock inte
förekommit något ärende där ansökan om uppehållstillstånd avslagits på
denna grund när adoptionen skett i Sverige.
Prop. 2000/01:66
19
I de enstaka fall där ansökan om uppehållstillstånd avslagits har detta
berott antingen på att den rättsliga regleringen inte ansetts medge att
uppehållstillstånd ges eller på att adoptionen har bedömts vara ett sätt alt
kringgå utlänningslagstiftningen.
Prop. 2000/01:66
20
Prop. 2000/01:66
Som framgår av avsnitt 4.3 är den rättsliga regleringen inte särskilt
avpassad till adopterades situation. I det stora flertalet fall som rör
adoptioner av utländska personer uppkommer dock inte några konflikter
mellan adoptionsreglerna och utlänningslagstiftningen. Först och främst
gäller detta fall där adoptivbarnet är under 12 år och omständigheterna är
sådana att han eller hon blir svensk medborgare automatiskt genom
adoptionsbeslutet. Inte heller adoptioner där underåriga adopterade utom-
lands har varit hemmavarande bam till någon som är bosatt i Sverige ger
upphov till konflikter. Denna grupp adopterade beviljas liksom andra
underåriga bam i samma situation uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 §
första stycket 2 utlänningslagen (1989:529,UtlL). Samma sak gäller för
vuxna adopterade som uppfyller kraven på hushållsgemenskap
utomlands enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 UtlL. Inte heller här kan det
finnas någon konflikt mellan adoptionsbestämmelsema och
utlänningslagstiftningen.
Utredningen har riktat fokus mot de situationer där den adopterade vid
adoptionstillfället hade sin bosättning utomlands medan adoptivföräl-
drarna var bosatta i Sverige, eller där den adopterade i och för sig var
bosatt i Sverige men utan att ha permanent uppehållstillstånd.
Från nu angivna adoptioner skall även adoptioner enligt 1993 års
Haagkonvention undantas. Adoptioner enligt denna konvention
förutsätter att den mottagande statens behöriga myndigheter har fastställt
att bamet har eller kommer att fa tillstånd att resa in i och stadigvarande
bosätta sig i den staten. Några konflikter mellan regleringarna uppkom-
mer då inte. Vad gäller personer som har medborgarskap i något av de
nordiska länderna finns inga krav på uppehållstillstånd. Även denna
grupp av adopterade faller således utanför vad som kan kallas konflikter
mellan de olika rättsliga regleringarna.
Av de undersökningar som utredningen redovisat framgår att
adopterade i åldern mellan 12 år och 17 år sällan nekas uppehållstillstånd
i Sverige. Något fler avslag på ansökan om uppehållstillstånd har noterats
såvitt gäller adopterade som är 18 år eller äldre.
Ett avslagsbeslut på en ansökan om uppehållstillstånd som avser ett
adoptivbarn bör inte automatiskt leda till slutsatsen att det finns en
konflikt mellan adoptionsreglerna och utlänningslagstiftningen. Det är
viktigt att komma ihåg att domstolarna som beslutar i adoptionsärenden
gör en annan materiell prövning än den prövning som
utlänningsmyndigheterna gör i uppehållstillståndsfrågan. Domstolen
beviljar en adoptionsansökan endast om adoptionen är till fördel för
bamet samt om sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det,
eller om det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan
21
sökanden och den som skall adopteras finns särskild anledning till
adoptionen. När det gäller adoption av vuxna eller något äldre bam är det
företrädesvis det sistnämnda ledet som tillämpas. För att tillstånd skall
ges fordras normalt att det är fråga om ett förhållande av väsentligen
samma innehåll som det som finns mellan biologiska föräldrar och deras
barn. Utlänningsmyndighctcrnas uppgift är att bedöma om
uppehållstillstånd bör beviljas utifrån de kriterier som anges i
utlänningslagstiftningen. Domstolarnas och utlänningsmyndighetemas
olika utgångspunkter kan i en del fall leda till att adopterades ansökan
om uppehållstillstånd avslås. Det är dock främst när adopterade på något
sätt missgynnas i jämförelse med biologiska barn som
adoptionsbestämmelserna och utlänningslagstiftningen sinsemellan
framstår som motstridiga och där det kan finns anledning att tala om en
konflikt.
Utredningen har tagit upp tre olika typer av situationer som den anser
bör uppmärksammas i det aktuella hänseendet. linligt utredningen kan
undersökningsresultatet dock knappast anses ge stöd ål att konflikter av
någon större omfattning finns, eftersom nästan alla adopterade i
utredningens undersökningar som ansökt om uppehållstillstånd har
beviljats detta. Den första situationen som utredningen har
uppmärksammat är när utlänningsmyndigheterna frånkänner ett
adoptionsbeslut rättsverkan i ärendet om uppehållstillstånd. Denna
situation är hämtad från utlänningsmyndighctcrnas material. De andra två
situationerna handlar om otydligheter i lagstiftningen och om brister i
informationen om lagstiftningen. Regeringen delar utredningens
uppfattning all del är främst de angivna situationerna som bör
uppmärksammas.
Adoptioners rättsverkan i ärenden om uppehållstillstånd
Vid genomgången av utlänningsmyndighetemas material fann
utredningen två avslagsbeslut som berodde på att utlännings-
myndighetema ansett att adoptionen främst hade tillkommit som ett
försök att kringgå svensk utlänningslagstiftning. I ett sådant fäll får
adoptionen privaträttsliga verkningar i Sverige, men anses inte ha
medfört en anknytning av sådan styrka som krävs, för att reglerna om
anhöriginvandring skall bli tillämpliga.
Den ursprungliga kritiken mot hur reglerna om uppehållstillstånd för
adopterade tillämpades tog främst sikte på inkonsekvensen mellan en
svensk domstols beslut alt medge adoptionen och utiänningsmyndig-
hetemas beslut att därefter avslå den adopterades ansökan om
uppehållstillstånd. De undersökningar som utredningen har gjort har
också främst gällt utgången i de ärenden om uppehållstillstånd där
adoptionsbeslutet fattats av svensk domstol. En undersökning har
emellertid även gjorts beträffande de utomlands beviljade adoptioner
som kräver godkännande av Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA) för att gälla i Sverige.
Ilur stort antal utomlands beviljade adoptioner som automatiskt gäller i
Sverige och som leder till en ansökan om uppehållstillstånd har, enligt
utredningen, inte gått att undersöka. Detta eftersom det inte är praktiskt
möjligt att genom Migrationsverkets register särskilja gruppen
Prop. 2000/01:66
22
adopterade annat än i fråga om bifallsbesluten. Utredningen har därför
inte kunnat redovisa någon uppfattning om ifall de utomlands beviljade
adoptionerna oftare ifrågasätts av utlänningsmyndighetema än
adoptioner som beviljats i Sverige.
Genom att öka domstolarnas utredningsskyldighet i ärenden om
adoption borde det finnas möjlighet att bredda det underlag som läggs till
grund för beslutet i varje enskilt ärende. Av naturliga skäl är detta inte
möjligt beträffande beslut som fattas utomlands. Dessa omständigheter
kommer i viss mån att påverka de fortsatta ställningstagandena.
Situationen att utlänningsmyndighetema frånkänner en adoption
rättsverkan i ärendet om uppehållstillstånd - trots att adoptionen gäller i
Sverige - visar dock inte entydigt på några motsättningar mellan två
beslut som bygger på svenska regleringar. Det är tveksamt om det
verkligen föreligger en sådan konflikt som särskilt bör uppmärksammas i
detta sammanhang. Dessutom ger den gällande ordningen ett visst
utrymme för att i ett ärende om uppehållstillstånd beakta det
bakomliggande syftet med en utomlands beslutad adoption.
I vissa ärenden i undersökningen, där adoptionen meddelats av svensk
domstol, förekom enligt utredningen formuleringar i utlännings-
myndighetemas beslut som kunde ge intryck av att utlänningsmyndig-
hetema ansåg sig ha möjlighet att pröva om inte syftet med adoptionen
främst varit att försöka kringgå utlänningslagstiftningen. Om
utlänningsmyndighetema verkligen gör en prövning av det
bakomliggande syftet med en i Sverige beslutad adoption finns det, enligt
utredningens uppfattning, en konflikt. Regeringen instämmer i detta.
Utlänningsmyndighetemas prövning av om adoptionen syftat till att
kringgå utlänningslagstiftningen har vissa likheter med samma myndig-
heters prövning av om ett äktenskap är seriöst. En skillnad är emellertid
att ett äktenskap kan ingås av var och en om vissa formella krav är
uppfyllda. För att en adoption skall beviljas vid en svensk domstol krävs
däremot - åtminstone när adoptionen avser något äldre bam och vuxna -
att det föreligger ett särskilt förhållande mellan adoptanten och den som
avses bli adopterad. Om en svensk domstol kommer fram till att ett
sådant förhållande föreligger och beslutar om adoption måste utlännings-
myndighetema av principiella skäl godta den anknytning som uppkom-
mit genom adoptionsbeslutet.
Situationen är dock något mer komplicerad än vad som först kan verka
vara fallet. Det är exempelvis inte säkert att alla adopterade ansöker om
uppehållstillstånd. Det kan också vara så att den adopterade och adoptiv-
föräldrarna planerar att i framtiden bo utomlands och inte i Sverige.
Man kan också tänka sig situationen att domstolen inte har vägt in
vissa omständigheter i beslutet, t.ex. om adoptionen syftar till att kringgå
utlänningslagstiftningen. Det kan exempelvis bero på att det besluts-
underlag som domstolen haft att tillgå inte gett upphov till någon
närmare prövning av detta förhållande. Domstolens beslut är primärt
inriktat på att konstatera om det finns ett föräldra-bamliknande
förhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet och att bedöma om
adoptionen är i enlighet med principen om vad som är bäst för bamet. I
praxis har dock domstolarna även vägt in i beslutet om syftet med
adoptionen varit att bereda en person bättre möjligheter till försörjning än
i hemlandet och kringgå utlänningslagstiftningen. Det är naturligt att så
Prop. 2000/01:66
23
sker och i praktiken torde fall där det samtidigt finns ett föräldra-
barnliknandc förhållande och en avsikt att kringgå utlänningslag-
stiftningen vara utomordentligt sällsynta, om de ens förekommer.
Redan enligt nuvarande ordning kan dock domstolarna fa vägledning
för att bedöma om adoptionen syftar till att kringgå utlänningslagstift-
ningen. Det sker genom att domstolen begär in ett yttrande från
Migrationsverket i det enskilda adoptionsärendet. Enligt regeringens
mening finns det anledning att föreskriva alt domstolarna i framtiden
alltid skall inhämta yttrande från Migrationsverket när den person som
adoptionen avser är en utomnordisk medborgare och 12 år eller äldre.
Denna fråga behandlas utförligare i avsnitt 7.4.
Otydligheter i den rättsliga regleringen
Frågan om uppehållstillstånd för adopterade berörs inte i den proposition
som bl.a. ledde till att reglerna om uppehållstillstånd för anhöriga
ändrades den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:25). Utlänningsmyndig-
heterna har emellertid i rättstillämpningen i regel prövat frågan om
uppehållstillstånd för adopterade som inte före ansökan levt i samma
hushållsgemenskap med adoptanten eller adoptanterna enligt 2 kap. 4 §
första stycket 4 UtlL (jfr regeringens beslut den 11 december 1997 i
ärende 97/928/MP). Något annat lagrum enligt vilket prövningen av
uppehållslillståndsfrågan för adopterade kan ske finns oftast inte. Detta
gäller för såväl underåriga som vuxna.
Uppehållstillstånd får beviljas underåriga ogifta bam som är eller har
varit hemmavarande barn till någon som sedermera har bosatt sig i
Sverige (2 kap. 4 § första stycket 2 UtlL). Merparten av biologiska
utländska barn till en i Sverige bosatt person har vid något tillfälle varit
hemmavarande barn till den i Sverige bosatta föräldern. För adopterade
som inte bott i samma land som adoptanten/adoptanterna när adoptionen
genomfördes är det sällsynt att rekvisitet ”hemmavarande” kan uppfyllas.
1 rättstillämpningen anses, som nämnts, underåriga oftast redan genom
adoptionen ha fått sådan särskild anknytning till Sverige som krävs för
att uppehållstillstånd skall beviljas enligt punkt 4. Denna tillämpning
framgår inte av lagtextens ordalydelse och inte heller behandlas frågan i
förarbetena. I likhet med utredningen anser regeringen att det är en brist
att den rättsliga regleringen inte är bättre avpassad till underåriga
adopterades situation.
Den rättsliga regleringen är inte heller särskilt avpassad till vuxna
adopterades situation. Även i detta fall finns det därför skäl att se över
lagstiftningen.
Brister i informationen
För adoptanter och adopterade är det många gånger naturligt att ett
avslagsbeslut i frågan om uppehållstillstånd i sig framstår som ett uttryck
för en konflikt mellan regleringarna. Om adoptanten och det blivande
adoptivbarnet oriktigt under adoptionsförfarandet utgår från att
adoptionen kommer att leda till ett uppehållstillstånd för den sistnämnda,
kan ett avslag på ansökan om uppehållstillstånd knappast uppfattas på
Prop. 2000/01:66
24
annat sätt än att det strider mot adoptionsbeslutet. Även om avslags- Prop. 2000/01:66
beslutet inte orsakats av någon konflikt går det således inte att bortse från
att brister i informationen kan föranleda rättsförluster för enskilda
adopterade. Den bristande kunskapen om lagstiftningens innehåll måste
därför tas på allvar.
Regeringens förslag: En bestämmelse som uttryckligen reglerar
möjligheten att ge uppehållstillstånd på grund av adoption för bam
under arton år förs in i utlänningslagen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
när det gäller frågan om reglering av uppehållstillstånd för bam under
arton år. Utredningen föreslog dessutom en ändring av 2 kap. 4 § första
stycket 4 som tog sikte på vuxenadoptionsfallen.
Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund och Svenska flykting-
rådet anser att det finns en risk att utlänningsmyndighetema även i
framtiden kommer att ompröva domstolars adoptionsbeslut. Samfundet
anser vidare att förslaget till författningstext är oklart och har brister ur
rättssäkerhetssynpunkt. Enligt samfundet bör det framgå direkt av
lagtexten att frågor om uppehållstillstånd för adopterade skall prövas i
sak även om sökanden är i Sverige och att en ny ansökan om uppehålls-
tillstånd som görs enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529, UtlL)
skall bifallas om ett adoptionsbeslut meddelats och om det i övrigt finns
förutsättningar för det enligt 2 kap. 4 § UtlL. Stockholms tingsrätt och
Umeå tingsrätt menar att utlänningsmyndighetemas skyldighet att godta
den familjeanknytning som uppkommit genom en domstols beslut om
adoption uttryckligen bör framgå direkt av lagstiftningen. Stockholms
tingsrätt ifrågasätter vidare om inte Migrationsverket borde kunna
överklaga en tingsrätts beslut om adoption. Enligt Migrationsverket
tenderar bestämmelsen i 2 kap. 4 § (UtlL) att bli otymplig och verket
föreslår därför att en översyn bör göras av hela strukturen i
utlänningslagens andra kapitel.
Utlänningsnämnden framhåller att det föreslagna uttrycket "bör fa
bosätta sig här" i den föreslagna punkten 5 indikerar att endast permanent
uppehållstillstånd far beviljas, trots att bestämmelsen kan bli tillämplig i
fall då en tilltänkt adopterad kan beviljas ett tidsbegränsat uppehålls-
tillstånd. Umeå tingsrätt anser att det angivna uttrycket kan innebära att
ändringen far en vidlyftigare innebörd än avsett. Adoptionscentrum
betonar, beträffande samma punkt, att ärenden med de vuxna adopterade
som är 18-21 år är ovanliga och ömmande och att möjligheterna att ge
dem uppehållstillstånd särskilt bör anges i motiven till lagstiftningen.
En majoritet av remissinstanserna anser inte att det skall vara någon
skillnad i utlänningsrättsligt hänseende mellan vuxna adopterade och
biologiska bam. Sveriges Advokatsamfund menar tvärtom att det måste
accepteras att adopterade i vissa fall far en bättre ställning än biologiska
bam.
25
Skälen för regeringens förslag: En redovisning av bestämmelserna
om uppehållstillstånd för anhöriga finns i avsnitt 4.1.1. Den betydelse
som ett adoptionsbeslut har i ett ärende om uppehållstillstånd beror inte
bara på om utlänningsmyndighetema godtar den anknytning som
uppkommit genom adoptionen, utan även på vad utlänningslagstiftningen
föreskriver om uppehållstillstånd för adopterade. Migrationsverket - som
tillämpar utlänningslagstiftningen - har en betydelsefull roll då verket i
enskilda adoptionsärenden yttrar sig till den domstol som skall besluta
om adoptionen. Yttrandet syftar till alt ge domstolen ett så bra
beslutsunderlag som möjligt. Regeringen anser emellertid inte att del
finns anledning att - som Stockholms tingsrätt har föreslagit - ge
Migrationsverket en generell rätt att överklaga ett beslut om att bevilja en
adoptionsansökan. För det första kan Migrationsverket inte anses ha
något självständigt intresse i adoptionsärendet även om verket som
central utlänningsmyndighet har till uppgift att se till att den lagstiftning
som ligger till grund för ordningen med reglerad invandring tillämpas på
ett konsekvent sett. En adoption har privaträttsliga verkningar och
Migrationsverkets intressen bör inte tillåtas påverka enskildas
handlingsfrihet i detta avseende. En sådan rätt skulle dessutom medföra
negativa konsekvenser för den adopterade i form av väntetider och oro
medan överklagandet prövades och även innebära ökade kostnader hos
Migrationsverket och domstolarna som inte står i proportion till den
eventuella nytta förfarandet skulle innebära.
Principen om att vuxna adopterade bam skall ha samma ställning som
vuxna biologiska bam bör även gälla for möjligheterna att få en ansökan
om uppehållstillstånd prövad medan sökanden befinner sig i Sverige.
Enligt regeringens mening finns det således inte anledning att ha någon
särskild reglering för adopterade i detta avseende. Något sådant förslag
läggs därför inte fram.
Regeringen delar inte Sveriges Advokatsamfunds uppfattning att ett
beslut om adoption ensamt skall utgöra grund för bifall vid prövningen
av en ny ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b § UtlL. Även
efter ett lagakraftvunnet beslut kan olika nya omständigheter åberopas i
ett ärende om avvisning eller utvisning, t.ex. kan det i en ny ansökan om
uppehållstillstånd förekomma att sökanden åberopar att han eller hon har
ingått nytt äktenskap eller att familjesituationen förändrats på något annat
sätt. Enligt regeringens mening finns det inte anledning att i det här
sammanhanget detaljreglera frågan om adoption. Betydelsen av ett inte
tidigare åberopat beslut om adoption bör, liksom andra nya
omständigheter i olika typer av ärenden, prövas inom ramen för den nu
gällande lagstiftningen, dvs. främst om det skulle strida mot
humanitetens krav att beslutet om avvisning eller utvisning verkställs.
Flera remissinstanser har riktat kritik mot att utredningens förslag till
författningsändringar inte är tillräckligt klara och tydliga i fråga om
adopterades möjligheter att få uppehållstillstånd. Som Migrationsverket
har påpekat i sitt remissyttrande tenderar bestämmelsen i 2 kap. 4 § UtlL
att bli otymplig. För närvarande bereds ett förslag till cn ny utlänningslag
inom Regeringskansliet. Frågan om en mer omfattande omstrukturering
av bestämmelsen bör behandlas i samband med det förslaget.
Prop. 2000/01:66
26
Underåriga adopterade
Prop. 2000/01:66
Adoptivbarn som har varit hemmavarande bam till någon som är bosatt i
Sverige beviljas i likhet med andra bam uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4
§ första stycket 2 UtlL. Ett underårigt och ogift bam med en
vårdnadshavare som är bosatt i Sverige och som är eller har varit
hemmavarande bam till denne har i princip en ovillkorlig rätt att få
uppehållstillstånd i Sverige. Detta har Utlänningsnämnden slagit fast i ett
vägledande avgörande (Utlänningslagen - Vägledande beslut, UN 342-
97). För dem som adopterats av en i Sverige bosatt person medan de
själva varit bosatta utomlands är det dock sällan som kravet på att ha
varit hemmavarande bam är uppfyllt.
För adopterade underåriga som inte tidigare bott tillsammans med
adoptivföräldrarna prövas frågan om uppehållstillstånd i dag enligt 2 kap.
4 § första stycket 4 UtlL. Enligt detta lagrum krävs för att
uppehållstillstånd skall beviljas att den sökande har en särskild
anknytning till Sverige. I praxis har en adoption av en underårig i regel
medfört att sådan särskild anknytning ansetts föreligga. Bestämmelsens
utformning lämnar emellertid utrymme för en mer ingående prövning.
Regeringen delar utredningens uppfattning att regleringen av
uppehållstillstånd för underåriga adopterade, som inte tidigare bott
tillsammans med adoptivföräldrarna, bättre bör stämma överens med
praxis. Dessutom bör regleringen för adopterade anpassas till vad som
gäller för biologiska barn.
Liksom andra underåriga har adopterade bam behov av rättsordningens
uttalade skydd. Ett avslag på en ansökan om uppehållstillstånd för en
adopterad underårig kan fa olyckliga konsekvenser. Om ansökan om
uppehållstillstånd avslås, kan ändå adoptivföräldrarnas föräldraansvar
finnas kvar samtidigt som barnets rättsliga förhållande till sina biologiska
föräldrar helt eller delvis har upphört.
Att underåriga adoptivbarn beviljas uppehållstillstånd enligt punkt 4
står inte i överensstämmelse med att bestämmelsen enligt förarbetena
skall tillämpas endast i undantagsfall när det gäller släktanknytningar. De
adopterade som är i åldem 12-17 år och som ingått i utredningens
undersökningar är i och för sig till antalet relativt fa. De är dock betydligt
flera än de adopterade som är 18 år eller äldre. Härtill kommer att även
beträffande bam under 12 år som inte automatiskt blivit svenska
medborgare vid adoptionen tillämpas punkt 4 i stor utsträckning i den
praktiska tillämpningen. Detta gäller alltså många bam som inte
adopteras av svenska medborgare och även bam som adopteras av
svenska medborgare om adoptionen gäller automatiskt i Sverige enligt
1971 års lag. Beträffande sistnämnda grupp föreslås dock, som nämnts,
en ändrad ordning i propositionen Lag om svenskt medborgarskap (prop.
1999/2000:147). Oavsett vad som blir utgången av detta förslag är
adopterade underåriga en betydelsefull och antalsmässigt inte helt liten
grupp av sökande som i dag regelmässigt beviljas uppehållstillstånd
enligt en bestämmelse som är avsedd att endast användas i undantagsfall.
I detta sammanhang bör betonas att regeringen och riksdagen
beträffande en annan grupp av tillståndssökande som hittills beviljats
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första stycket 4, har ansett att möjlig-
heten till uppehållstillstånd bör framgå direkt av utlänningslagen. Detta
gäller för sökande som inte sedan tidigare är gifta eller sammanboende
med någon som bor här i landet oeh som skall komma hit för att ingå
äktenskap eller inleda ett samboförhållande. I regeringens proposition
1999/2000:43 - Uppehållstillstånd på grund av anknytning - har det med
hänsyn till denna grupps storlek inte ansetts att uppehållstillstånd längre
bör beviljas enligt 2 kap. 4 § första stycket 4 (jfr prop. s. 50). Förslaget
har antagits av riksdagen (bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159).
Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 2000.
Som tidigare angetts krävs enligt huvudregeln att barn under 18 år är
eller har varit hemmavarande barn till den i Sverige bosatta personen för
att uppehållstillstånd skall beviljas (2 kap. 4 § första stycket 2 UtlL). Om
underåriga adoptivbarns rätt till uppehållstillstånd reglerades i lagen utan
att särskilda kriterier angavs skulle adopterade kunna få en förmånligare
ställning än biologiska barn som aldrig varit hemmavarande hos den i
Sverige bosatta föräldern.
Detta är emellertid inte avsikten med förslaget. De adoptioner som
övervägandena tar sikte på är de där adoptivföräldern eller adoptivföräl-
drarna är bosatta i Sverige såväl vid tidpunkten för adoptionen som när
utlänningsmyndighetema fattar beslut i frågan om uppehållstillstånd.
Den nu föreslagna särskilda regleringen för adopterade bör endast vara
avsedd för adopterade som inte kan uppfylla kravet på att ha varit
hemmavarande barn till adoptivföräldrarna. Det är således inte fråga om
att ge adopterade underåriga en förmånligare ställning i förhållande till
biologiska barn utan endast om en anpassning till deras speciella
situation.
Sammantaget föreslår regeringen att underåriga adoptivbarns möjlighet
att få uppehållstillstånd skall framgå direkt av utlänningslagen. Detta
behövs för att förtydliga underåriga adopterades rättsliga ställning.
Lämpligen bör ett tillägg beträffande denna grupp göras genom att en ny
punkt sätts in i 2 kap. 4 § första stycket UtlL.
Adoptionscentrum har bl.a. påpekat att bestämmelsen i 2 kap. 4 §
första stycket 4 även använts i fall då tilltänkta adopterade beviljats
tidsbegränsade uppehållstillstånd för att kunna vistas i Sverige i avvaktan
på domstolsprövningen av en adoptionsansökan. Organisationen anser att
det är otillfredsställande att en undantagsregel används för att reglera
tillståndsfrågan för denna kategori. Även Lagrådet har denna
uppfattning. Regeringen instämmer med Lagrådets torslag att den
bestämmelse som utredningen föreslagit beträffande uppehållstillstånd
för bam under arlon år bör kompletteras så att den även omfattar
möjligheten att ge tidsbegränsat uppehållstillstånd för den nu aktuella
kategorin. En viss modifiering av lagförslaget i förhållande till
utredningens lagförslag görs därför.
Vuxna adopterade
För barn som blivit myndiga är möjligheterna alt få uppehållstillstånd i
Sverige mer begränsade än för underåriga. Detta gäller både biologiska
bam och adopterade. Ett sådant barns möjlighet till uppehållstillstånd i
Sverige är i princip begränsad till att personen i fråga ingått i samma
hushåll som den i Sverige bosatta personen eller att han eller hon annars
har särskild anknytning hit.
Prop. 2000/01:66
28
Begreppet hushållsgemenskap kommenteras i prop. 1996/97:25 s. 113. Prop. 2000/01:66
Där sägs att de anhöriga skall ha levt i samma hushåll omedelbart före den
härvarandes flyttning till Sverige samt att ansökan om familjeåterförening
skall göras relativt snart efter det att den härvarande bosatt sig här. Om
dessa förutsättningar inte är uppfyllda föreligger inte ett sådant
beroendeförhållande som gör det svårt för släktingarna att leva åtskilda,
vilket krävs för att bestämmelsen skall bli tillämplig.
Adopterade vuxna som uppfyller kravet på tidigare
hushållsgemenskap, så som det närmare angivits i förarbeten och praxis,
beviljas idag — liksom andra vuxna bam och andra anhöriga -
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 UtlL. Utredningen har
i sina undersökningar inte sett något fall där adopterade vuxna uppfyllt
dessa förutsättningar. Det är emellertid inte så ovanligt att inte heller
vuxna biologiska bam uppfyller kravet på tidigare hushållsgemenskap.
Sådana anhöriga som inte ryms inom 2 kap. 4 § första stycket 1-3 UtlL
kan i undantagsfall beviljas uppehållstillstånd enligt punkt 4. Enligt ett
regeringsbeslut kan adopterade vuxna omfattas av bestämmelsens
tillämpningsområde (regeringens beslut den 11 december 1997 i ärende
97/928/MP).
Som konstaterats tidigare har den ändring i lagstiftningen om
uppehållstillstånd för anhöriga som trädde i kraft den 1 januari 1997
inneburit minskade möjligheter att få uppehållstillstånd för adopterade
vuxna. Detta är emellertid en ändring som inte endast berör adopterade
utan även andra kategorier av anhöriga som inte anges i punkt 1-3, dvs.
även t.ex. biologiska vuxna bam som inte uppfyller kraven på tidigare
hushållsgemenskap.
I någon mån har denna ändring mjukats upp i rättstillämpningen i fråga
om vuxna adopterade. I tre beslut som ingått i utredningens undersök-
ningar beviljades adopterade vuxna uppehållstillstånd eftersom de ansågs
ha särskild anknytning till Sverige. I alla tre ärendena gjordes en samlad
bedömning av omständigheterna. Efter vad som kan utläsas av besluten
har uppehållstillstånd beviljats dels för att adoptionen antagits ha haft
som främsta syfte att befästa den personliga relationen mellan den
adoptionssökande och den adopterade, dels för att den adopterade under
en längre tid vistats i Sverige samt dels för att en nära faktisk anknytning
till adoptivföräldrarna visats föreligga.
Kraven på särskild anknytning för vuxna adopterade enligt punkt 4
skiljer sig inte från vad som gäller för andra anhöriga än de under punkt
1-3. Regeringen anser inte att det i motivuttalanden generellt går att säga att
en viss ålderskategori av sökande är särskilt ömmande eller ovanlig. Detta är
naturligtvis beroende av olika förhållanden som växlar över tiden. Varje
enskilt ärende skall självklart noga prövas efter omständigheterna i just det
ärendet och den uppgiften svarar rättstillämpningen för.
Sveriges advokatsamfund anser att det måste accepteras att adopterade
i vissa fall får en förmånligare ställning än biologiska bam, särskilt i
frågan om vuxna adopterade skall ha större möjligheter än vuxna
biologiska bam att få uppehållstillstånd och bo hos sina föräldrar i
Sverige. Som Adoptionscentrum påpekar kan en skillnad i detta
hänseende få märkliga konsekvenser, bl.a. skulle det kunna leda till att
invandrande föräldrar skulle kunna lockas att adoptera sina egna
biologiska vuxna bam för att på så sätt ge dem större möjligheter att få
29
uppehållstillstånd. Regeringen kan därmed inte instämma i Advokatsam-
fundets uppfattning utan anser att det är en viktig principiell inställning
att adoptivbarn och biologiska barn så långt som möjligt skall ha samma
rättsliga ställning i Irågan om uppehållstillstånd.
När det gäller kritiken mot utredningen från Sveriges Advokatsamfund
och Svenska flyktingrådet som lar sikte på utlänningsmyndighctcrnas
prövning av frågor om uppehållstillstånd gällande vuxna adopterade gör
regeringen närmare överväganden i avsnitt 7.3.
Adopterade vuxna torde utgöra endast en mycket liten del av alla
tillståndssökande. Prövningen av en vuxen adopterads ansökan om
uppehållstillstånd är därmed förenlig med den karaktär av undantags-
bestämmelse som punkt 4, när det gäller släktanknytningar, anses ha.
Regeringen anser mot den bakgrunden att det inte finns anledning att
införa ett nytt lagrum enligt vilket de vuxna adopterades möjligheter till
uppehållstillstånd regleras särskilt. Även fortsättningsvis bör således frågan
om uppehållstillstånd för adopterade vuxna prövas enligt 2 kap. 4 § första
stycket 4.
1 syfte att bestämmelsen skulle bli så informativ och tydlig som möjligt
föreslog utredningen att det av lagtexten borde framgå att den avser både
släktanknytning och annan särskild anknytning. Såväl Utlännings-
nämnden som Umeå tingsrätt har kritiserat utredningens lagförslag i
denna del. Nämnden är främst kritisk mot att uttrycket "att utlänningen
bör få bosätta sig här" används. Lagrådet har förordat att bestämmelsen
får behålla sin nuvarande lydelse. Mot bakgrund av att det redan slagits
fast i praxis att vuxenadopterade personer får ges uppehållstillstånd enligt
2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL och då denna kategori väl passar in under
bestämmelsens undantagskaraktär delar regeringen Lagrådets uppfattning
att bestämmelsen inte behöver ändras. Därtill kommer, som Lagrådet
påpekat, att de problem som föranlett utredningens förslag löses genom
det nya stycke i 2 kap. 4 § som närmare behandlas i avsnitt 7.3.
Utredningens förslag skall således inte genomföras i denna del.
Regeringens förslag: 1 utlänningslagen skall uttryckligen anges att
den anknytning som har uppkommit genom en svensk domstols beslut
i ett adoptionsärende skall godtas i utlänningsmyndighetemas ärenden
om uppehållstillstånd.
Utredningens bedömning av denna fråga överensstämmer i sak med
regeringens förslag. Utredningen lade dock inte fram något lagförslag
med denna innebörd.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser delar utredningens
bedömning beträffande svenska domstolars adoptionsbeslut och flertalet
har ingen erinran mot dess bedömning att motsvarande skall gälla
beträffande utomlands beslutade adoptioner, såvida inte starka skäl talar
mot det. Familjeföreningen för internationell adoption betonar att det
inte är förenligt med principen om barnets bästa att adoptivbarn och
adoptivföräldrar tvingas leva åtskilda i olika länder som en följd av att
Prop. 2000/01:66
30
utlänningsmyndighetema inte godtar vissa svenska adoptionsbeslut.
Diskrimineringsombudsmannen redovisar uppfattningen att utredningens
ansats beträffande utomlands meddelade adoptioner alltför mycket präg-
las av ett allmänt misstänkliggörande av syftet med sådana adoptioner.
Rädda barnen anser att utomlands beslutade adoptioner skall ha samma
rättsliga betydelse som svenska adoptioner. Adoptionscentrum betonar att
det är viktigt att ordningen finns kvar som innebär att adoptivbarn som
förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation - mot uppvisande
av ett intyg vid passkontroll - inte behöver ha uppehållstillstånd för att
resa in i Sverige. Som nämnts tidigare anser slutligen bl.a. Stockholms
tingsrätt och Umeå tingsrätt att utlänningsmyndighetemas skyldighet att
godta den familjeanknytning som uppkommit genom en svensk domstols
adoptionsbeslut bör framgå direkt av lagtexten.
Skälen för regeringens förslag: Den anknytning som uppkommit
genom ett beslut om adoption som meddelats av svensk domstol skall
godtas av utlänningsmyndighetema. Det följer såväl av den prövning
som domstolarna gör innan adoptionsbeslutet fattas som av adoptionens
rättsverkningar enligt svensk lag. När det är fråga om att genom
adoptionen befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och den
som avses bli adopterad, ställer domstolarna normalt krav på att
förhållandet i allt väsentligt är som det mellan föräldrar och deras
biologiska bam. Om utlänningsmyndighetema inte godtar den genom
adoptionen uppkomna anknytningen, blir det närmast fråga om en
omprövning av domstolens bedömning. Enligt regeringens mening kan
en sådan ordning av principiella skäl inte accepteras. En uttrycklig
bestämmelse om detta bör föras in i utlänningslagen.
Utlänningsmyndighetema skall således fullt ut ha samma syn även på
förhållandet mellan ett vuxet adoptivbarn-adoptivförälder som ett vuxet
biologiskt bam-biologisk förälder. Denna grundläggande princip innebär
också att det inte är godtagbart att vuxna adopterade bam hamnar i en
bättre ställning än vuxna biologiska bam i frågor som gäller
uppehållstillstånd.
Den omständigheten att ett svenskt adoptionsbeslut utan vidare skall
läggas till grund för bedömningen av frågan om uppehållstillstånd väcker
frågan om inte domstolarna, som ett led i sin bedömning av om ett
förälder-barn liknande förhållande föreligger, mer konsekvent bör
uppmärksamma om adoptionen främst kan tänkas vara ett led i ett försök
att gå vid sidan om utlänningslagstiftningen. I avsnitt 7.4 kommer rege-
ringen bl.a. att behandla i vilken utsträckning domstolarna i framtiden
skall vara skyldiga att begära yttrande från Migrationsverket.
Regeringen har i och för sig förståelse för Advokatsamfundets och
Svenska flyktingrådets synpunkt att det vid en första anblick kan tyckas
märkligt att utlänningsmyndighetema - beträffande vuxna adopterade -
kan komma att pröva vissa omständigheter som rör relationen mellan den
adopterade och adoptivföräldrarna. Regeringen erinrar dock om att den
anknytning som uppkommit genom domstolens beslut om adoption inte
skall omprövas av utlänningsmyndighetema. Som både Advokat-
samfundet och Svenska flyktingrådet påpekar är det viktigt att inte
förvaltningsmyndigheter i ärenden om uppehållstillstånd omprövar
domstolars beslut. Emellertid har domstolarna och utlänningsmyndig-
hetema olika uppgifter i detta avseende. Medan domstolarna har att
Prop. 2000/01:66
31
pröva om del föreligger ett verkligt förälder-bamförhållande skall
utlänningsmyndighetema pröva om utlänningslagstiftningen medger att
uppehållstillstånd beviljas. Förutsättningarna för domstolarnas prövning
framgår i princip av bestämmelser i föräldrabalkcn, medan utlännings-
myndighetemas prövning främst regleras i 2 kap. 4 § utlänningslagen. I
sammanhanget bör erinras om den grundläggande principen att
adopterade vuxna bam inte skall ha en bättre ställning än utländska
vuxna biologiska bam som vill bo med sina föräldrar i Sverige.
Ett utomlands meddelat adoptionsbeslut som inte strider mot ordre
public gäller i Sverige antingen automatiskt eller efter godkännande av
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA). Det är främst
när del är fråga om rena skenhandlingar som det kommer i fråga att
frånkänna en adoption giltighet på grund av ordre public.
Utlänningsmyndighetemas prövning av om syftet med en utomlands
beslutad adoption som gäller i Sverige främst varit ett försök till
kringgående av svenska ullänningsregler har slöd i förarbetena till 1971
års lag när det gäller adoptionsbeslut som meddelats utomlands (jfr prop.
1971:113 s. 38). Utrymmet för alt avslå en ansökan om uppehållstillstånd
på denna grund är dock mycket begränsat. I propositionen anges att det
bör beaktas om det llnns anledning anta att adoptionen har kommit till
stånd huvudsakligen för all den adopterade skall få cn gynnsammare
behandling i just det ärende som är i fråga.
Ett ytterligare stöd för alt en prövning bör kunna företas av om en
utomlands beslutad adoption främst varit ett sätt att försöka kringgå
utlänningslagstiftningen ger prop. 1996/97:25. Enligt propositionen s.
111 f. har bestämmelsen om uppehållstillstånd utformats som en
principiell rätt, dvs. uppehållstillstånd får beviljas för anhöriga inom
kärnfamiljen. I propositionen anges några av de undantag från anhörigas
principiella rätt till uppehållstillstånd som beaktas i rättstillämpningen.
Såvitt nu är av intresse kan nämnas att undantag gjorts i praxis för
situationer med månggifte, äktenskap mellan minderåriga samt när det
framstår som sannolikt att det rör sig om skenförhållanden eller alt
släktskapet inte visar sig stämma överens med de verkliga förhållandena.
I praktiken är det emellertid också så att utlänningsmyndighetema när det
gäller äktenskap eller samboförhållanden i sin prövning beaktar om
förhållandet är seriöst och inte tillkommet för att ge någon
uppehållstillstånd i Sverige (jfr prop. 1996/97:25 s. 104). Denna praxis
har, med vissa tillägg, lagfästs den 1 juli 2000 (prop. 1999/2000:43, bet.
1999/2000: SfU9, rskr. 1999/2000:159). Eftersom en sådan s.k.
seriositetsprövning hittills godtagits inom ramen för tillståndsprövningen
när det gäller äktenskap och samboförhållanden, får det anses vara
förenligt med utlänningslagstiftningen att en liknande prövning görs på
det sätt som anges i prop. 1971:113 beträffande utomlands beviljade
adoptioner.
Det finns således utrymme för att inom ramen för gällande lagstiftning
göra en prövning av om adoptionen varit ett led i ett kringgående av
utlänningslagstiftningen. Trots detta övervägde utredningen en ändrad
ordning som skulle medföra att utlänningsmyndighetema har att godta
utländska adoptionsbeslut i samma utsträckning som svenska
adoptionsbeslut. Det främsta syftet med en sådan ändring skulle vara att
undvika rättsförluster for underåriga adopterade. Genom adoptionen har
Prop. 2000/01:66
32
vanligtvis de juridiska banden till vårdnadshavaren i hemlandet helt eller Prop. 2000/01:66
delvis klippts av.
Självfallet finns det en risk för olyckliga konsekvenser om en
underårig inte tillåts bosätta sig hos sina adoptivföräldrar i Sverige.
Emellertid kan det också finnas fall där det skulle vara direkt stötande
om adoptionsbeslutet utan någon vidare prövning lades till grund för
bedömningen av ansökan om uppehållstillstånd. I utredningens
undersökningar redovisas två sådana fall (avslagsbeslut 3 och 4 i avsnitt
7.3.3, SOU 2000:32, s. 89 f). Utredningen kom därför fram till att
utlänningsmyndighetema i ärendet om uppehållstillstånd även
fortsättningsvis, på sätt som anges i prop. 1971:113 jämfört med prop.
1996/97:25, borde kunna beakta det bakomliggande syftet med en
adoption som skett i utlandet. Regeringen delar den uppfattningen. Detta
gäller såväl adoptioner där den adopterade är underårig som där den
adopterade är vuxen.
De fall där det kan bli aktuellt att ffånkänna den utomlands meddelade
adoptionen verkan i ärendet om uppehållstillstånd är troligen mycket
sällsynta. Som Diskrimineringsombudsmannen påpekat finns det inte
skäl till något allmänt misstänkliggörande av utomlands beslutade
adoptioner. Om det utländska adoptionsbeslutet strider mot ordre public
är adoptionen dock inte gällande i Sverige. Har möjligheten till
uppehållstillstånd i Sverige varit en bidragande orsak till adoptionen,
men inte den främsta anledningen, bör utlänningsmyndighetema godta
den anknytning som uppkommit genom det utländska adoptionsbeslutet.
Endast beträffande fall som ryms mellan dessa båda situationer bör det
komma i fråga att frånkänna adoptionen verkan i ärendet om
uppehållstillstånd.
Den nu gällande ordningen för inresa i Sverige för adoptivbarn som
förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation berörs inte av de
förslag som läggs fram nu.
Regeringens förslag: Svenska domstolar skall alltid inhämta yttrande
från Migrationsverket i adoptionsärenden, om adoptionen gäller en
utomnordisk medborgare som är 12 år eller äldre. Domstolarnas
skyldighet att inhämta yttrande skall regleras i lag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen ansåg dock att föreskrifterna kunde tas in i en förordning
och att yttrande inte skulle inhämtas om det var uppenbart obehövligt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till
utredningens förslag. Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar
menar dock att yttrandet från Migrationsverket endast skall omfatta
frågan om adoptivbarnet tidigare sökt uppehållstillstånd. Rädda barnen
påpekar att ett yttrande från Migrationsverket kan vara en viktig del i
domstolarnas möjligheter att göra en riktig bedömning av om ett reellt
förälder-barnliknande förhållande föreligger.
Skälen för regeringens förslag: De krav som skall vara uppfyllda för
att en adoption skall beviljas vid svensk domstol anges i föräldrabalken.
33
Domstolarna skall göra en prövning av om det är lämpligt att adoptionen Prop. 2000/01:66
äger rum. När det är fråga om att genom adoptionen befasta ett personligt
förhållande mellan sökanden och den som avses bli adopterad, skall
förhållandet normalt ha väsentligen samma innehåll som det som
föreligger mellan föräldrar och barn. För att domstolen skall få ett
tillräckligt underlag för sin bedömning kan domstolen behöva inhämta
vissa upplysningar även från andra myndigheter än de som anges i 4 kap.
10 § FB (jfr uttalandena i prop. 1980/81:112 om samtycke och tillstånd
till adoption s. 15).
Utredningens undersökning visade att domstolarna hade inhämtat
information från Migrationsverket om de personer som avsågs adopteras
i en fjärdedel av de ärenden som undersöktes.
Regeringen delar utredningens uppfattning att de adoptioner som
beslutas i Sverige bör grundas på ett så brett beslutsunderlag som
möjligt. Samtliga omständigheter som kan vara av betydelse för om
adoptionen är lämplig bör beaktas. Eftersom den anknytning som
uppkommer genom svenska adoptionsbeslut skall godtas av utlännings-
myndigheterna (sc avsnitt 7.3), finns det skäl att låta domstolarna mer
konsekvent - och som ett led i bedömningen av om ett förälder-bam-
liknande förhållande föreligger - uppmärksamma om det främsta syftet
med adoptionen kan antas vara att kringgå utlänningslagstiftningen.
Mot denna bakgrund bör ett yttrande från Migrationsverket alltid
inhämtas när det gäller adoption av en utländsk medborgare som är 12 år
eller äldre. I vissa fall kan det vara lämpligt att Migrationsverkets
inställning inhämtas även när den som avses adopteras är under 12 år.
Något hinder mot att domstolen inhämtar yttrande också i dessa fall
föreligger inte. Detta behöver dock inte regleras i författning (jfr a. prop.
1980/81:1 12).
Enligt utredningens uppfattning skulle ett yttrande inte behöva
inhämtas om ett sådant var uppenbart obehövligt. Regeringen konstaterar
att de undersökningar som utredningen gjort visar att det är fråga om ett
litet antal ärenden per år i vilka inhämtande av yttrande kan bli aktuellt.
En klar och tydlig rutin - med innebörden att yttrande alltid skall in-
hämtas i detta slags ärenden - är att föredra, jämfört med att domstolen
skall lägga ned tid och resurser på att pröva om ett yttrande kan anses
uppenbart obehövligt i varje enskilt fall. Omfattningen och innehållet av
Migrationsverkets yttranden bör givetvis anpassas efter de aktuella
förhållandena. Exempelvis kan ett yttrande till cn tingsrätt i ett adop-
tionsärende, om personen ifråga redan har permanent uppehållstillstånd,
inskränka sig till ett kort meddelande som innehåller den uppgiften.
1 övrigt bör ett inhämtat yttrande, liksom i dag, innehålla hos
Migrationsverket tillgänglig information om den person som adoptionen
avser. I den mån Migrationsverket anser att adoptionen främst syftar till
att kringgå utlänningslagstiftningen, finns det ingenting som hindrar att
Migrationsverket redovisar sin uppfattning om det. Det är naturligtvis av
stor betydelse för domstolens handläggning att Migrationsverkets
yttrande är väl underbyggt och ger en god och allsidig bild av den
information som finns och som kan ha betydelse för domstolens
handläggning och beslutsfattande i frågan om adoption. Regeringen anser
inte att det finns anledning att inskränka omfattningen av Migrations-
verkets yttranden i förhållande till vad som gäller idag.
34
Utredningen föreslog att domstolarnas skyldighet att inhämta yttrande
från Migrationsverket med stöd av bemyndigandet i 5 § 1971 års lag
skulle tas in i en förordning. Lagrådet har haft synpunkter på den
föreslagna ordningen. Enligt Lagrådet bör saken regleras i lag.
Regeringen godtar denna uppfattning. Lagrådet har föreslagit att
bestämmelserna inarbetas i 1971 års lag. Det skulle kunna övervägas om
inte i stället 4 kap. 10 § föräldrabalken vore en naturlig plats. Syftet med
detta skulle vara att föreskrifterna där lätt hittas av domstolarna. Mot
bakgrund av att domstolarnas skyldighet att inhämta yttrande inskränker
sig till internationella adoptioner instämmer dock regeringen i att
bestämmelserna bör tas in i 1971 års lag. Ett förslag till ändrad lydelse av
2 § i 1971 års lag läggs därför fram.
I samband med att Migrationsverket yttrar sig i ärendet bör de som
ansöker om adoption informeras om utlänningslagens bestämmelser om
uppehållstillstånd. Regeringen återkommer till detta i nästa avsnitt.
Regeringens bedömning: Informationen om lagstiftningen som gäller
uppehållstillstånd och adoption bör bli bättre. Domstolsverket och
Migrationsverket bör gemensamt ta fram ett skriftligt informa-
tionsmaterial på flera språk som är tydligt och lätt att förstå.
Informationen bör ges till blivande adoptivföräldrar som bor i Sverige.
Informationen bör också finnas hos utlandsmyndigheterna och på
Internet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Domstolsverket påpekar att verket främst kan
bidra med information om adoptioners rättsverkan. Diskriminerings-
ombudsmannen erinrar om att informationen bör finnas tillgänglig på
flera språk. Adoptionscentrum påpekar i sammanhanget att kraven på
förbättrad information även bör omfatta domstolarnas interna hand-
böcker.
Skälen för regeringens förslag: Den enda skriftliga information om
uppehållstillstånd vid adoption som utredningen’ funnit är intagen i en
broschyr som ges ut av Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
(NIA) och som heter ”Till er som går i adoptionstankar”. Det här är en
första, grundläggande information som delas ut till den som vill veta hur
det går till att adoptera ett utländskt bam. I broschyren beskrivs främst
hur de blivande adoptivföräldrarna faktiskt skall göra för att ansöka om
uppehållstillstånd för adoptivbarnet. Den är i första hand framtagen med
tanke på dem som avser att adoptera ett utländskt bam under 12 år.
Regeringskansliet har vidare gett ut en informationsbroschyr om
familjerätt. I den lämnas en kortfattad redogörelse för förutsättningarna
för att en ansökan om adoption skall beviljas och för adoptionens
rättsverkningar.
När det gäller adoption av bam mellan 12 och 17 år som förmedlas
genom någon adoptionsorganisation svarar organisationen för att de
adoptionssökande far erforderlig information. Information lämnas också
av NIA i de fall NIA prövar om förfarandet vid en enskild adoption är
Prop. 2000/01:66
35
godtagbart. Vid adoption av en person under 18 år upprättas också Prop. 2000/01:66
regelmässigt en kontakt mellan socialnämnden och de adoptionssökande
när dc blivande adoptivföräldrarna är bosatta i Sverige och adoptionen
sker vid svensk domstol. Genom denna kontakt kan de adoptionssökande
få information.
När det gäller underåriga mellan 12 och 17 år är det således främst när
adoptionen sker utomlands och automatiskt gäller i Sverige som det är
osäkert om information om lagstiftningen verkligen kommer fram.
Vad gäller adoption av vuxna saknas oftast naturliga informations-
kanaler. Varken socialnämnden, NIA eller någon av adoptions-
organisationerna kommer då vanligtvis i kontakt med de adoptions-
sökande eller den som avses bli adopterad. Inte heller i de fall adoptionen
av cn vuxen sker utomlands förekommer det av naturliga skäl någon
information om den svenska lagstiftningen.
Det är angeläget att ingen adoption genomförs under den oriktiga
föreställningen att adoptionen automatiskt kommer att medföra att den
adopterade beviljas uppehållstillstånd i Sverige. När en i Sverige bosatt
person adopterar cn utländsk person är avsikten i de flesta fall att även
den adopterade skall bosätta sig i Sverige. Detta kan rentav vara ett
villkor från de inblandade parternas sida for alt adoptionen skall
genomföras. Givetvis kan adoptionens rättsverkningar medföra att ett
avslag på en ansökan om att få bosätta sig i Sverige får olyckliga följder,
framför allt när den adopterade är underårig. Mot denna bakgrund bör det
inte förekomma att någon adoptionssökande står utan information.
Att behovet av information tillgodoses ligger, när det gäller underåriga,
väl i linje med vad som anges i 1993 års Haagkonvcntion angående
rådgivning (artikel 4 och 5) samt med 25 § tredje stycket social-
tjänstlagen (1980:620, SoL) som är en anpassning till konventionen.
Enligt 25 § tredje stycket SoL får socialnämndens medgivande lämnas
endast om den eller de som vill adoptera har tillfredsställande kunskaper
om bam och deras behov och har blivit informerade om den planerade
adoptionens innebörd.
Enligt regeringens uppfattning bör mot denna bakgrund informationen
om lagstiftningen om uppehållstillstånd och adoption förbättras.
Domstolsverket bör därför gemensamt med Migrationsverket utarbeta ett
skriftligt informationsmaterial om en adoptions rättsverkningar och
förutsättningarna för uppehållstillstånd vid adoption. Informationen bör
vara tydlig och lätt att förstå och arbetas fram med utgångspunkten att
både underåriga och vuxna kan adopteras. Informationsmaterialet bör
översättas till de vanligaste invandrarspråken.
Oavsett om adoptionen sker i Sverige eller utomlands och oavsett om
adoptionen avser en underårig eller en vuxen bör det finnas myndigheter
eller andra organ som tillhandahåller i Sverige bosatta adoptionssökande
uppgifter om innehållet i svensk lagstiftning.
Ett sätt att sprida skriftlig information till enskilda när det gäller
adoption av underåriga kan vara genom domstolarna,
adoptionsorganisationerna, NIA och socialnämnderna.
När ett utländskt adoptionsbeslut automatiskt blir gällande i Sverige
kan adoptionen ske utan att NIA eller socialnämnden kommer i kontakt
med ärendet. Om en adoptionssökande i ett sådant fall ändå tar kontakt
36
med socialnämnden eller NIA, bör han eller hon få hjälp med rådgivning Prop. 2000/01:66
inför adoptionen.
Migrationsverket skall också genom utlandsmyndigheterna
tillhandahålla information om möjligheten till uppehållstillstånd i Sverige
för adopterade. Informationen bör finnas tillgänglig för enskilda som
vänder sig till utlandsmyndigheten såväl i anledning av adoptionen som
när det gäller ansökan om uppehållstillstånd i Sverige på grund av
adoption. Givetvis bör information om lagstiftningen också finnas på
Internet.
Regeringen har för avsikt att i kommande regleringsbrev eller på annat
liknande sätt uppdra åt Domstolsverket och Migrationsverket att ta fram
nödvändigt informationsmaterial.
Regeringen bedömer att förslagen inte kommer att ge upphov till några
kostnader. Vad gäller kostnaderna för att ta fram och distribuera
information, gör regeringen den bedömningen att dessa täcks inom
berörda myndigheters ramar.
Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 juli 2001. Några särskilda
övergångsbestämmelser föreslås inte.
37
Prop. 2000/01:66
Ändringen i första stycket behandlas närmare i avsnitt 7.2.
2 a punkten i första stycket är ny. Genom denna slås fast att ogifta
underåriga adopterade, som adopterats enligt en svensk domstols beslut
eller ett adoptionsbeslut som annars gäller i Sverige och av någon som
vid tidpunkten for adoptionsbeslutet var och fortfarande är bosatt här
eller har beviljats uppehållstillstånd for bosättning här, får beviljas
uppehållstillstånd. Genom lagtextens utformning klargörs att det endast
är adopterade som inte kan uppfylla kravet på att vara hemmavarande
barn till den i Sverige bosatta personen som punkt 2 a är tillämplig på.
Andra adopterade barns rätt till uppehållstillstånd bör liksom i dag i
första hand prövas enligt punkten 2. Genom en reglering där underåriga
adopterades möjlighet till uppehållstillstånd kommer till uttryck lagfästs
den ordning som i stort sett redan gäller i rättstillämpningen. Att det i
paragrafen endast är fråga om att reglera möjligheten för adopterade att
beviljas uppehållstillstånd kommer, på samma sätt som redan gäller för
övriga kategorier av anhöriga, till uttryck genom att det anges att
uppehållstillstånd Jör ges. I enlighet med vad som sägs i tidigare
förarbeten skulle undantag annars behöva göras i lagen för en rad
situationer där det inte alltid är rimligt att tillstånd beviljas. Jämför prop.
1996/97:25 s. 111 f. och 284. På förslag av Lagrådet har bestämmelsen
utformats så den inte enbart tar sikte på fall där permanent
uppehållstillstånd skall meddelas utan också uttryckligen reglerar
möjligheten att exempelvis ge uppehållstillstånd för barn som kommit till
Sverige i avvaktan på att adoptionsfrågan prövas av svensk domstol.
Denna möjlighet finns redan i dag i rättstillämpningen. En viss språklig
bearbetning har gjorts av Lagrådets förslag till författningstext. Någon
saklig skillnad är inte avsedd i förhållande till Lagrådets förslag.
De adoptioner som gäller i Sverige kan ha meddelats av en svensk eller
utländsk domstol. Utomlands meddelade adoptioner där den adopterade
är utomnordisk medborgare gäller i Sverige i enlighet med vad som
anges dels i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden
rörande adoption, dels i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner. En förutsättning för att adoptionen skall gälla
i Sverige är dock enligt båda lagarna att adoptionen inte är uppenbart
oförenlig med grunderna för rättsordningen här i landet.
38
Om omständigheterna kring en utomlands beslutad adoption på ett
påtagligt sätt visar att adoptionen huvudsakligen tillkommit för att bereda
någon uppehållstillstånd i Sverige, kan detta beaktas på så sätt att adop-
tionen frånkänns verkan i ärendet om uppehållstillstånd. Liksom
beträffande andra typer av anknytningar som kan antas vara
skenförhållanden eller främst ha tillkommit för att ge någon möjlighet till
bosättning i Sverige, lämnar bestämmelsen i sin föreslagna lydelse
utrymme för en sådan prövning också när det är fråga om adoption. Även
av andra särskilda skäl kan det finnas anledning att göra undantag från
möjligheten att bevilja uppehållstillstånd. (Exempel på skäl som avser
samtliga anhöriga inom kärnfamiljen ges i prop. 1996/97:25 s. 111 f.)
I tredje punkten i första stycket har gjorts en ändring av redaktionellt
slag.
Ett nytt tredje stycke införs. Enligt den föreslagna författningstexten
skall den anknytning som uppkommit genom en adoption som beslutats
av svensk domstol alltid godtas i ett ärende om uppehållstillstånd.
Utlänningsmyndighetema skall således inte ompröva den anknytning
som prövats i adoptionsärendet utan i stället se på förhållandet mellan
adoptant och adoptivbarn på samma sätt som ett biologiskt förälder-
bamförhållande varvid adoptionen och den underliggande relationen
mellan adoptivbarn och adoptant inte skall ifrågasättas. Den skillnad i
uppgifter som råder mellan å ena sidan en domstol i ett adoptionsärende
och å andra sidan utlänningsmyndighetema i ett ärende där ansökan om
uppehållstillstånd grundar sig på adoptionen, innebär emellertid att
utlänningsmyndighetema undantagsvis - även om den uppkomna
anknytningen som sådan godtas i enlighet med domstolsbeslutet — kan
komma fram till att adoptionen inte kan ligga till grund för att bevilja
uppehållstillstånd. Den grundläggande principen är här att adopterade
bam inte skall få en bättre ställning än biologiska bam. Bakgrunden till
den föreslagna lydelsen behandlas närmare i avsnitt 7.3.
Ändringen är föranledd av den nya punkten 2 a i 4 §. Genom den före-
slagna ändringen blir adopterade bam under arton år uttryckligen
likställda med biologiska bam när det gäller möjligheterna att få en
ansökan om uppehållstillstånd prövad när de befinner sig i Sverige.
Genom det nya tredje stycket regleras i vilka fall som svensk domstol
skall inhämta yttrande från Migrationsverket när rätten handlägger
ärenden enligt 1 § i 1971 års lag. Enligt bestämmelsen skall rätten alltid
inhämta ett sådant yttrande när den som adoptionen avser är utomnordisk
medborgare och tolv år eller äldre. Det nya stycket skall tillämpas även
på ansökningar som kommit in till rätten före ikraftträdandet.
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7. 4.
Prop. 2001/02:66
39
Bakgrunden till utredningens uppdrag är den kritik som i den allmänna
debatten vid flera tillfällen riktats mot att ett domstolsbeslut om adoption
av en utländsk medborgare inte ger en ovillkorlig rätt till uppehålls-
tillstånd for den adopterade. Utredningens uppdrag har varit att ta
ställning till vilken betydelse en adoption av en vuxen person bör ha vid
bedömningen av ett ärende om uppehållstillstånd för den adopterade och
även att ta ställning till hur administrativa frågor kring detta skall lösas.
Enligt utredningsdirektiven skall även vissa likartade frågor som avser
bam utredas. I uppdraget har ingått att kartlägga omfattningen och arten
av de konflikter som kan uppkomma mellan adoptionsreglerna och
utlänningslagstiftningen och bedöma om det finns anledning att vidta
några åtgärder.
Det finns adoptioner där det redan från början står klart att några
konflikter mellan adoptionsbestämmelsema och utlänningslagstiftningen
inte uppkommer. Detta gäller exempelvis när den adopterade är under 12
år och omständigheterna är sådana att han eller hon automatiskt vid
adoptionen blir svensk medborgare. Även adoptioner där en adopterad,
som är underårig, utomlands varit hemmavarande barn till en person som
är bosatt i Sverige, eller där en adopterad vuxen tidigare utomlands ingått
i samma hushållsgemenskap som en adoptivförälder, faller utanför
uppdraget. I de sistnämnda fallen överensstämmer möjligheterna till
uppehållstillstånd helt med vad som gäller för invandrares biologiska
bam. Inte heller adoptioner som skett enligt 1993 års Haagkonvcntion om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner eller
adoptioner av nordiska medborgare berörs av uppdraget.
Som ett led i kartläggningen av konflikterna har utredningen gjort olika
undersökningar för att utröna i vad mån adopterade ulomnordiska
personer som är 12 år eller äldre har getts uppehållstillstånd i Sverige. 1
undersökningarna har besluten om uppehållstillstånd delats upp i två
grupper, en for adoptionsbeslut som meddelats i Sverige och en för
adoptionsbeslut som meddelats utomlands. Den sistnämnda gruppen har i
sin tur delats upp efter adoptionsbeslut som gäller automatiskt i Sverige
och adoptionsbeslut som gäller efter godkännande av Statens nämnd for
internationella adoplionslrågor (NIA). Totalt har utredningen undersökt
cirka 130 ärenden om uppehållstillstånd för adopterade. Av de som
adopterats enligt beslut av svensk domstol eller enligt ett adoptionsbeslut
som meddelats utomlands och godkänts av NIA hade vid
undersökningstillfället nästan alla som sökt uppehållstillstånd beviljats
ett sådant. 1 vissa fall avslogs ansökan om uppehållstillstånd av
Invandrarverket men beviljades av Utlänningsnämnden. Vad gäller
Prop. 2000/01:66
Bilaga 1
40
adopterade som adopterats enligt ett utomlands meddelat adoptionsbeslut
som gäller automatiskt i Sverige, saknas det möjligheter att undersöka i
vilken omfattning uppehållstillstånd sökts och beviljats.
Utredningen har kommit till uppfattningen att det främst är när
adopterade på något sätt missgynnas i jämförelse med andra bam, som
adoptionsbestämmelserna och utlänningslagstiftningen sinsemellan blir
motstridiga och det finns anledning att tala om en konflikt. Utredningen
har i detta sammanhang ansett att tre olika situationer särskilt bör
uppmärksammas.
Den första situationen handlar om adoptionens rättsverkan i ärenden
om uppehållstillstånd. I utredningens undersökningar hittades två fall där
utlänningsmyndighetema avslog en ansökan om uppehållstillstånd
eftersom en utomlands beslutad adoption som var gällande i Sverige
ansågs främst ha syftat till att den adopterade skulle ges
uppehållstillstånd här. Utredningen har emellertid varit tveksam till att
betrakta denna situation som en konflikt. Detta beror främst på att några
motsättningar mellan beslut som bygger på svenska regleringar inte
föreligger när den familjeanknytning som uppkommit genom ett
utländskt adoptionsbeslut värderas i ärendet om uppehållstillstånd i
Sverige. Om en sådan värdering skulle företas beträffande en
familjeanknytning som uppkommit genom ett i Sverige meddelat
adoptionsbeslut skulle en konflikt däremot uppstå.
De andra två situationerna rör sig om otydligheter i reglerna om
uppehållstillstånd och om brister i informationen om lagstiftningen. I
dessa fall föreligger det sådana risker för vad utredningen anser vara
konflikter, att det finns anledning att vidta åtgärder.
Adoptionens rättsverkan i ärenden om uppehållstillstånd
Utredningen har ansett att det först och främst finns anledning att slå fast
vilken rättsverkan ett adoptionsbeslut bör ha i ett ärende om
uppehållstillstånd för den adopterade.
Den familjeanknytning som uppkommit genom ett beslut om adoption
som meddelats av svensk domstol skall alltid godtas av
utlänningsmyndighetema. Detta följer såväl av den prövning som
domstolarna gör innan adoptionsbeslutet meddelas, som av adoptionens
rättsverkningar enligt svensk lag. Om utlänningsmyndighetema inte
godtar den genom adoptionen uppkomna familjeanknytningen blir det
närmast fråga om en omprövning av domstolens bedömning. En sådan
ordning kan av principiella skäl inte accepteras.
När det gäller utomlands meddelade adoptioner som gäller i Sverige
enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande
adoption finns ett utrymme, att i ett ärende om uppehållstillstånd kunna
Prop. 2000/01:66
Bilaga 1
41
beakta om adoptionen kommit till stånd huvudsakligen för att den
adopterade skall få en förmånligare ställning i detta ärende, och i sådant
fall frånkänna adoptionen verkan (jfr prop. 1971:113 s. 38 och prop.
1996/97:25 s. 111 f). Utredningen har funnit att det föreligger ett behov
av ett sådant utrymme. Liksom hittills skall det således kunna beaktas i
ärendet om uppehållstillstånd att adoptionen tillkommit som ett försök
till kringgående av utlänningslagstiftningen när det finns starka skäl
härför. De fall där det kan bli aktuellt att frånkänna en utländsk adoption
rättsverkan i ärendet om uppehållstillstånd torde vara få.
Den rättsliga regleringen
Den betydelse en adoption har i ett ärende om uppehållstillstånd beror
inte bara på adoptionens rättsverkan, utan också på de möjligheter till
uppehållstillstånd som ges i den invandringsrättsliga regleringen. Varken
i den bestämmelse som handlar om uppehållstillstånd för anhöriga (2
kap. 4 § UtlL) eller i förarbetena till denna (prop. 1996/97:25) nämns
adopterades möjligheter till uppehållstillstånd. I rättstillämpningen har i
sådana fall såväl underåriga som vuxna adopterades ansökan om
uppehållstillstånd prövats enligt en bestämmelse som anger, att ett
uppehållstillstånd får beviljas om den sökande har särskild anknytning
till Sverige (2 kap. 4 § första stycket 4 UtlL). Enligt utredningens
bedömning krävs det en anpassning av lagstiftningen till adopterades
situation.
I praxis har underåriga adopterade i regel redan genom
adoptionsbeslutet ansetts ha sådan särskild anknytning till Sverige att
uppehållstillstånd beviljats. Bestämmelsens utformning lämnar
emellertid utrymme åt cn mer ingående prövning. Punkt 4 - som enligt
förarbetena i detta hänseende är avsedd att vara en
undantagsbestämmelse - lämpar sig dessutom dåligt för underåriga
adopterade som är en viktig och antalsmässigt inte helt obetydlig grupp
av sökande. Utredningen anser att underåriga adopterades möjlighet till
uppehållstillstånd bättre bör överensstämma med den ordning som
utvecklats i rättstillämpningen och med vad som gäller för de bam som
har varit hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige.
Utredningen föreslår därför ett tillägg i 2 kap. 4 § första stycket UtlL
varav underåriga adopterades principiella rätt till uppehållstillstånd skall
framgå.
Adopterade, som är 18 år eller äldre, skall även fortsättningsvis kunna
beviljas uppehållstillstånd enligt det lagrum som i dag tillämpas. Ett
förtydligande föreslås emellertid så att det av lagen framgår att med
särskild anknytning till Sverige avses såväl släktanknytning som annan
särskild anknytning. Härigenom kommer adopterade vuxna som inte
tidigare haft hushållsgemenskap med adoptivföräldrarna att på ett tydligt
sätt omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde.
Yttrande från Invandrarverket
Det är utredningens uppfattning att de adoptionsbeslut som fattas i
Sverige bör grunda sig på ett så brett beslutsunderlag som möjligt. Som
Prop. 2000/01:66
Bilaga 1
42
framhållits i prop. 1980/81:112 kan det vara lämpligt, när en medborgare
från ett utomnordiskt land adopteras, att yttrande inhämtas från
Invandrarverket. Utredningens undersökningar har visat att det i dag
inhämtas ett sådant yttrande i en fjärdedel av ärendena där den som avses
adopteras är utomnordisk medborgare och 12 år eller äldre. Eftersom
utlänningsmyndighetema utan vidare har att godta den familjeanknytning
som uppkommit ge-nom ett adoptionsbeslut som meddelats av svensk
domstol, finns det anledning att i adoptionsärendet mer konsekvent
uppmärksamma om det främsta syftet med adoptionen kan vara att
försöka kringgå utlänningslagstiftningen. Utredningen föreslår därför att
svenska domstolar regelmässigt skall inhämta yttrande från
Invandrarverket. Detta gäller när adoptionen avser en utomnordisk
medborgare som är 12 år eller däröver, om ett sådant yttrande inte är
uppenbart obehövligt — t.ex. när den som skall adopteras redan har
permanent uppehållstillstånd.
Utredning från barnets hemland
Det är utredningens bestämda uppfattning att, när adoptionen avser ett
utländskt underårigt bam, yttrande från behörig myndighet eller
organisation i barnets hemland bör finnas i adoptionsärendet, om det rent
faktiskt är möjligt att få fram ett sådant yttrande. Förslag om en sådan
ordning har lämnats redan av Förmynderskapsutredningen i betänkandet
Adoptionsfrågor (SOU 1989:100). Att ett sådant yttrande finns är också
ett krav när det gäller adoptioner enligt 1993 års Haagkonvention om
skydd av bam och samarbete vid internationella adoptioner. Genom
yttrande från barnets hemland skulle domstolens beslutsunderlag breddas
ytterligare. Eftersom denna fråga bereds i annat sammanhang lämnar
utredningen dock inte något förslag om rättslig reglering.
Prop. 2000/01:66
Bilaga 1
Information
Brister i informationen om lagstiftningen kan leda till rättsförluster för
enskilda adopterade. Utredningens uppfattning är därför att
informationen om lagstiftningen måste förbättras. Utredningen föreslår
att Domstolsverket och Invandrarverket gemensamt skall utarbeta ett
lättförståeligt informationsmaterial om adoptioners rättsverkningar och
adopterades möjligheter att fa uppehållstillstånd i Sverige. Materialet bör
på olika sätt tillställas personer i Sverige som ansöker om adoption.
Invandrarverket skall också genom utlandsmyndigheterna tillhandahålla
information om möjligheterna till uppehållstillstånd i Sverige för
adopterade
43
Prop. 2000/01:66
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529) att 2 kap.
4 och 5 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
Uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är gift med eller sambo till någon som är bosatt i
Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, om
makarna eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands,
2. en utlänning som är under 18 år och ogift och som är eller har varit
hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller som har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,
3. cn utlänning som på något
annat sätt än som avses under 1
och 2 är nära anhörig til) någon
som är bosatt i Sverige eller som
har beviljats uppehålls tillstånd för
bosättning här och som ingått i
samma hushåll som den personen,
4. en utlänning som annars har
3. en utlänning som är under 18
år och ogift och som adopterats av
någon som vid tidpunkten för
adoptionsbeslutet var och
fortfarande är bosatt i Sverige
eller har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning
här, om adoptionsbeslutet
- har meddelats av svensk
domstol,
- gäller i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande
adoption, eller
- gäller i Sverige enligt lagen
(1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haag-
konventionen om skydd av barn
och samarbete vid internationella
adoptioner,
4. en utlänning som på något
annat sätt än som avses under 1-3
är nära anhörig till någon som är
bosatt i Sverige eller som har
beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här och som ingått i
samma hushåll som den personen,
5. en utlänning som - utan att
Lydelse enligl prop. 1999/2000:43.
44
särskild anknytning till Sverige,
5. en utlänning som av
humanitära skäl bör få bosätta sig i
Sverige,
6. en utlänning som har fått
arbetstillstånd eller som har sin
försörjning ordnad på något annat
sätt och
7. en utlänning som önskar
vistas här i landet för studier eller
förutsättningarna under 2-4 är
uppfyllda — genom släkt-
anknytning eller på annat sätt har
sådan särskild anknytning till
Sverige att utlänningen bör få
bosätta sig här,
6. en utlänning som av
humanitära skäl bör få bosätta sig i
Sverige,
7. en utlänning som har fått
arbetstillstånd eller som har sin
försörjning ordnad på något annat
sätt och
8. en utlänning som önskar vistas
här i landet för studier eller besök.
Prop. 2000/01:66
Bilaga 2
besök
Uppehållstillstånd får också ges till en utlänning som
1. är gift med eller sambo till någon som är bosatt i Sverige eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, utan att makarna eller
samborna stadigvarande sammanbott utomlands, eller
2 .har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande
med en person som är bosatt i Sverige eller som har fått
uppehållstillstånd för bosättning här,
om förhållandet framstår som seriöst och särskilda skäl inte talar mot
att tillstånd ges.
Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna
paragraf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig
vandel.
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat
ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd
får inte bifallas efter inresan.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 4 a §
eller har rätt till uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §,
2. utlänningen av humanitära skäl bör få bosätta sig här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som getts en utlänning med
familjeanknytning med stöd av 4 § andra stycket, eller
4. det annars finns synnerliga skäl.
En utlänning får beviljas
uppehållstillstånd trots vad som
sägs i första stycket
- om utlänningen enligt 4 §
första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller
4 § andra stycket 1 eller 2 har stark
anknytning till en person som är
En utlänning får beviljas
uppehållstillstånd trots vad som
som sägs i första stycket
- om utlänningen enligt 4 §
första stycket 1, 2, 3, 4 eller 5 eller
4 § andra stycket 1 eller 2 har stark
anknytning till en person som är
2 Lydelse enligt bet. 1999/2000:SfU9.
45
bosalt i Sverige, och
- om det inte skäligen kan
krävas att utlänningen återvänder
till ett annat land för alt ge in
ansökan där.
bosatt i Sverige, och
- om det inte skäligen kan
krävas att utlänningen återvänder
till ett annat land för att ge in
ansökan där.
Prop. 2000/01:66
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
46
Nedanstående myndigheter och organisationer erbjöds att yttra sig över
betänkandet Uppehållstillstånd för adopterade (SOU 2000:32)
Prop. 2000/01:66
Bilaga 3
1. Göta hovrätt
2. Stockholms tingsrätt
3. Göteborgs tingsrätt
4. Umeå tingsrätt
5. Domstolsverket
6. Statskontoret
7. Migrationsverket
8. Utlänningsnämnden
9. Socialstyrelsen
10. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA
11. Barnombudsmannen BO
12. Riksrevisionsverket
13. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering DO
14. Integrationsverket
15. Svenska Kommunförbundet
16. Stockholms stad
17. Sveriges Domareförbund
18. Sveriges Advokatsamfund
19. Svenska Röda Korset
20. Rädda barnens riksförbund
21. Barnens rätt i samhället BRIS
22. Caritas
23. Flyktinggruppernas och asylkommittémas Riksråd FARR
24. Svenska flyktingrådet
25. Sveriges Kristna Råd
26. Isalmiska samarbetsrådet
27. Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar
28. Svenska kyrkans församlingsnämnd (numera Nämnden för
kyrkolivets utveckling)
29. Adoptionscentrum
30. Adoptionsföreningen La Casa
31. Barnet Framför Allt - Adoptioner
32. Barnens vänner - internationell adoptionsförening
33. Familjeföreningen för Internationell Adoption
34. Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige SIOS
47
Prop. 2000/01:66
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 5 §§ utlänningslagen
(1989:529)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§5
Uppehållstillstånd får ges till
1. en utlänning som är gift med eller sambo till någon som är bosatt i
Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, om
makarna eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands,
2. en utlänning som är under 18 år och ogift och som är eller har varit
hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller som har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,
3. en utlänning som på något
annat sätt än som avses under 1
och 2 är nära anhörig till någon
som är bosatt i Sverige eller som
har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här och som ingått i
samma hushåll som den personen.
2 a. en utlänning som är under
18 år och ogift och som adopterats
av någon som vid tidpunkten för
adoptionsbeslutet var och som
fortfarande är bosatt i Sverige
eller har beviljats uppehållstill-
stånd för bosättning här, om adop-
tionsbeslutet
- har meddelats av svensk
domstol,
- gäller i Sverige enligt lagen
(1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adop-
tion, eller
- gäller i Sverige enligt lagen
(1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonven-
tionen om skydd av barn och sam-
arbete vid internationella adop-
tioner,
3. en utlänning som på något
annat sätt än som avses i 1-2 a är
nära anhörig till någon som är
bosatt i Sverige eller som har
beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här och som ingått i
samma hushåll som den personen,
1 Lagen omtryckt 1994:5 15.
2 Senaste lydelse 2000:292.
48
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2000/01:66
Bilaga 4
4. en utlänning som annars har 4. en utlänning som - utan att
särskild anknytning till Sverige, någon av förutsättningarna i 2-3
är uppfyllda — genom släktanknyt-
ning eller på annat sätt har sådan
särskild anknytning till Sverige att
utlänningen bör få bosätta sig här,
5. en utlänning som av humanitära skäl bör fa bosätta sig i
Sverige,
6. en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin
försörjning ordnad på något annat sätt, och
7. en utlänning som önskar vistas här i landet för studier eller
besök.
Uppehållstillstånd får också ges till en utlänning som
1. är gift med eller sambo till någon som är bosatt i Sverige eller
har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här, utan att makarna
eller samborna stadigvarande sammanbott utomlands, eller
2. har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett
samboförhållande med en person som är bosatt i Sverige eller som
har fått uppehållstillstånd för bosättning här,
om förhållandet framstår som seriöst och särskilda skäl inte talar mot
att tillstånd ges.
När en ansökan om uppehålls-
tillstånd grundas på ett beslut om
adoption som har meddelats av
svensk domstol, skall den an-
knytning som har uppkommit
genom beslutet godtas i ärendet
om uppehållstillstånd.
Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna
paragraf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig
vandel.
5§3
En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat
ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd
får inte bifallas efter inresan.
Detta gäller dock inte om
1. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 4 a §
eller har rätt till uppehållstillstånd här enligt 3 kap. 4 §,
2. utlänningen av humanitära skäl bör få bosätta sig här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett tidsbe-
gränsat uppehållstillstånd som getts en utlänning med familjeanknytning
med stöd av 4 § andra stycket, eller
4. det annars finns synnerliga skäl.
En utlänning får beviljas uppe-
hållstillstånd trots vad som sägs i
första stycket
- om utlänningen enligt 4 §
En utlänning får beviljas uppe-
hållstillstånd trots vad som sägs i
första stycket om
- utlänningen enligt 4 § första
3 Senaste lydelse 2000:292.
49
första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller
4 § andra stycket 1 eller 2 har stark
anknytning till en person som är
bosatt i Sverige, och
- om det inte skäligen kan
krävas att utlänningen återvänder
till ett annat land för att ge in an-
sökan där.
stycket 1, 2, 2 a, 3 eller 4 eller 4 §
andra stycket 1 eller 2 har stark
anknytning till cn person som är.
bosatt i Sverige, och
- det inte skäligen kan krävas att
utlänningen återvänder till ett
annat land for att ge in ansökan
där.
Prop. 2000/01:66
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
50
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-12-20
Prop. 2000/01:66
Bilaga 5
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 14 december 2000 (Utrikesdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i utlänningslagen (1989:529).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Ingela
Fridström.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
2 kap. 4 §
Lagrådet ifrågasätter förslaget att ändra första stycket 4 i paragrafen.
De fall av adoptioner som torde vara mest vanliga i dag och som kan
sägas utgöra typfallet av internationella adoptioner är när två i Sverige
bosatta makar adopterar ett litet bam med hemvist i tredje världen. Enligt
regleringen i 1993 års Haagkonvention om skydd av bam och samarbete
vid internationella adoptioner skall i ett sådant fall - om övriga
förutsättningar för adoption föreligger - från svensk sida fastställas att
barnet har eller kommer att fa tillstånd att resa in i och stadigvarande
bosätta sig i Sverige (artikel 17 d). Det ter sig då svårförenligt med
Sveriges internationella åtaganden att uppehållstillstånd skall beviljas
enligt en undantagsbestämmelse. Visserligen kunde detta synas naturligt
så länge frågan om uppehållstillstånd för adoptivbarn inte reglerades
uttryckligen i paragrafen, eftersom i absoluta tal antalet uppehållstillstånd
på grund av adoption torde vara mycket litet i förhållande till totala
antalet uppehållstillstånd. Men när nu adoptionsfallet särregleras kunde
man vänta sig att det typfall som förut omnämnts också fick sin
uttryckliga reglering i första stycket 2 a.
Det kan tilläggas att även i icke konventionsfall socialnämnden enligt
25 § socialtjänstlagen skall lämna medgivande för att ett bam med
hemvist utomlands skall fa tas emot i ett enskilt hem i syfte att det skall
adopteras och att medgivandet skall inhämtas innan bamet lämnar
hemvistlandet. Även i detta fall står sålunda inresan under kontroll av
svensk myndighet.
Såvitt angår vuxenadoptioner synes de problem som föranlett
lagförslaget ha fått sin lösning genom tillägget av det nya fjärde stycket,
varför första stycket 4 inte behöver ändras för dessa adoptioners del.
Om första stycket 4 lämnades oförändrad skulle man slippa det under
remissbehandlingen påpekade missförhållandet att punkten - genom
uttrycket ”bör få bosätta sig här” - synes syfta på permanent
uppehållstillstånd medan den i själva verket till stor del reglerar även
frågan om tillfälliga uppehållstillstånd.
Lagrådet förordar att punkten 2 a i förslaget ändras på så sätt att i
inledningen efter ”som adopterats” läggs till orden ”eller avses skola
51
adopteras” och i första strecksatsen efter ”har meddelats” läggs till orden
”eller avses skola meddelas”.
I nu aktuella fall bör uppehållstillståndet meddelas tillfälligt i avvaktan
på att adoptionsfrågan prövas av den svenska domstolen.
Lagrådet förordar vidare att första stycket 4 lämnas oförändrad.
Domstolarnas beslutsunderlag
Av motiven framgår att svenska domstolar alltid skall inhämta yttrande
från Migrationsverket i adoptionsärendcn, om adoptionen gäller en
utomnordisk medborgare som är tolv år eller äldre. Avsikten är att
bestämmelserna om denna skyldighet skall tas in i en förordning. De
bestämmelser som torde avses bör i princip sorteras in under 11 kap. 4 §
regeringsformen och således tillhöra det obligatoriska lagområdet. Om
begreppet rättskipning, se Petrén och Ragnemalm, Sveriges grundlagar
och tillhörande författningar med förklaringar (1980) s. 34-37. Det
betyder att enligt gällande regeringsform dylika bestämmelser inte ens
med stöd av någon delegationsregel i lag kan meddelas i cn förordning.
Innehållet i bestämmelserna är också av den art att dessa inte gärna kan
ges som verkställighetsföreskrifter. Om enbart regeringsformens
normgivningsregler vore tillämpliga, skulle bestämmelserna således
behöva finnas i en lag.
I motiven sägs att bestämmelserna skulle kunna beslutas med stöd av
bemyndigandet i 5 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande
adoption. I detta föreskrivs att Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer kan meddela föreskrifter om den utredning som skall äga rum
i ärende som avses i denna lag. Som framgår av ordvalet har
bestämmelsen med bemyndigandet beslutats före ikraftträdandet av 1974
års regeringsform. Enligt punkten 6 övergångsbestämmelserna till
regeringsformen får ett dylikt bemyndigande utnyttjas även efter det att
regeringsformen trätt i kraft. Såvitt Lagrådet har sig bekant, har
bemyndigandet aldrig tidigare kommit till användning. Det framstår
därför som anmärkningsvärt om delta skulle ske först nu, 25 år efter det
att regeringsformen trädde i kraft och möjligheten att besluta ett dylikt
bemyndigande upphörde. Dessutom föreslås i det bakomliggande
betänkandet (SOU 2000:32 s. 26) att den tilltänkta förordningen skulle
bestå av endast ett lagrum.
Mot bakgrund av det ovan sagda förordar Lagrådet att bestämmelserna
om domstols skyldighet att inhämta yttrande från Migrationsverket i de
ifrågavarande adoptionsärendena inarbetas i lagen om internationella
rättsförhållanden rörande adoption. Härigenom skulte uppnås en mera
sammanhållen lagstiftning och en bättre överensstämmelse med
nuvarande normgivningsregler i regeringsformen. Jfr i sammanhanget 4
kap. 10 § föräldrabalken.
Prop. 2000/01:66
Bilaga 5
52
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,
Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström
Föredragande: Statsrådet Klingvall
Prop. 2000/01:66
Regeringen beslutar proposition 2000/01:66 Uppehållstillstånd för
adopterade
53