Regeringens proposition

2000/01:63

Kvalificerad yrkesutbildning

Prop.

2000/01:63

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 25 januari 2001

Göran Persson

Ingegerd Wärnersson

(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om kvalificerad yrkesutbildning som
ersätter lagen (1996:339) om en försöksverksamhet med viss kvalificerad
yrkesutbildning den 1 januari år 2002.1 propositionen läggs förslag att en
ny reguljär eftergymnasial utbildningsform skall införas den 1 januari
2002. Utbildningen skall kunna anordnas av statliga universitet och
högskolor, kommuner, landsting samt av enskilda fysiska eller juridiska
personer. Utbildningsanordnare får anordna utbildningen i samverkan
med andra. Kvalificerad yrkesutbildning skall anordnas, med statsbidrag
eller särskilda medel, som fördelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer efter ansökan från utbildningsanordnare.

Utbildningen skall ge sådana fördjupade teoretiska och praktiska
kunskaper som krävs för att självständigt och i arbetslag utföra
kvalificerade uppgifter i ett modernt organiserat arbetsliv. Utbildningen
skall präglas av såväl teoretiskt djup som en stark arbetslivsanknytning.
Utbildningen skall utvecklas och bedrivas i samverkan mellan arbetsliv
och utbildningsanordnare samt bidra till att bryta traditioner i fråga om
könsbundna utbildnings- och yrkesval och motverka social
snedrekrytering. Utbildningen skall bygga på de kunskaper som eleverna
får på nationella eller specialutformade program i gymnasieskolan eller
motsvarande kunskaper. Utbildningen skall ha sin grund dels i kunskap
som genererats i produktionen av varor och tjänster och dels i vetenskap
samt utformas så att en hög kvalitet och yrkesrelevans nås.
Utbildningsformen skall benämnas kvalificerad yrkesutbildning.

Utbildningens inriktning och omfattning bör bestämmas utifrån
bedömningar om den framtida efterfrågan i arbetslivet. Den normala
utbildningstiden för en kvalificerad yrkesutbildning bör vara två års
heltidsstudier eller deltidsstudier av motsvarande omfattning.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 63

Utbildningen bör ges formen av lärande i arbete på en arbetsplats under
cirka en tredjedel av utbildningstiden.

För tillträde till kvalificerad yrkesutbildning bör gälla att sökanden
uppfyller motsvarande krav på grundläggande behörighet som gäller for
grundläggande högskoleutbildning. Utbildningsanordnaren bör kunna
ställa upp särskilda behörighetskrav, om det finns särskilda skäl. Det bör
finnas möjligheter tor en utbildningsanordnare att besluta om undantag
från kraven på behörighet, om den sökande kan antas fullfölja
utbildningen trots att han eller hon inte uppfyller samtliga
behörighetskrav. Urvalsbestämmelser bör utformas så att olika modeller
kan användas vid antagning beroende på utbildningens inriktning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få
meddela föreskrifter om antagning till utbildningen och om vilka
examina som får avläggas. Utbildningsanordnaren skall få utfärda
utbildningsbevis och examensbevis enligt de föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En
kvalificerad yrkesexamen bör definieras genom nationella mål och
dokumenteras i examensbevis där innehåll, omfattning och inriktning
ingår. Därutöver kan respektive utbildningsanordnares mål enligt
utbildningsplanen anges. Utbildningens omfattning bör uttryckas i K.Y-
poäng, där en veckas heltidsstudier motsvarar en KY-poäng. Det bör
inrättas en särskild examen för kvalificerad yrkesutbildning som benämns
kvalificerad yrkesexamen.

Utbildningar bör kunna ges på heltid och deltid samt utformas utifrån
individernas och utbildningens särskilda förutsättningar. Utbildningar bör
kunna genomföras fortlöpande och utan bindning till traditionell
terminstid.

Lärare och handledare skall genom utbildning eller erfarenhet ha
kompetens för den undervisning som de skall bedriva.

Studerande skall ha rätt att utöva inflytande över kvalificerad
yrkesutbildning. Övcrklagandenämnden för högskolan bör pröva
överklaganden av vissa beslut som berör de studerande i den nya
utbildningsformen. Högskolans avskiljandenämnd bör pröva frågor om
avskiljande inom den kvalificerade yrkesutbildningen Studiemedel bör
kunna lämnas till studerande i kvalificerad yrkesutbildning. Utbildningen
bör vara avgiftsfri för de studerande. De studerande bör ges ett
personskadeskydd som i huvudsak motsvarar det som gäller för
studerande i högskolan.

Utbildningsplatser inom försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning bör övergå i den nya kvalificerade yrkesutbildningen den
1 januari 2002.

En särskild myndighet bör inrättas med uppgift att administrera den
kvalificerade yrkesutbildningen.

Det bör finnas en ledningsgrupp för varje enskild kvalificerad
yrkesutbildning. Företrädare för arbetslivet bör ingå i varje utbildnings
ledningsgrupp och där utgöra en majoritet. Dessutom bör det i
ledningsgruppen finnas minst en företrädare för en högskola, minst en
företrädare för det kommunala skolväsendet och minst en företrädare för
de studerande i utbildningen.

Prop. 2000/01:63

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:63

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4

2   Förslag till lag om kvalificerad yrkesutbildning...............................5

3   Ärendet och dess beredning..............................................................7

4   Utgångspunkter.................................................................................8

5   En ny eftergymnasial yrkesutbildning............................................11

6   Utbildningarnas innehåll och organisation.....................................15

6.1      Utbildningarnas inriktning och omfattning......................15

6.2     Lärande i arbete (LIA)......................................................18

6.3     Behörighet och urval........................................................20

6.4     Examen, examination och betyg.......................................23

6.5     Tillgänglighet...................................................................26

6.6     Lärare och handledare......................................................27

6.7     Studerandefrågor..............................................................29

7   Inordnande och överföring av befintliga utbildningsformer...........32

8   Styrning...........................................................................................34

8.1     Utbildningsformen............................................................34

8.2     Utbildningarna..................................................................41

9   Genomförande och ekonomiska konsekvenser..............................45

10   F örfattningskommentar...................................................................46

Bilaga 1 Bakgrund........................................................................................49

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande över
betänkandet Kvalificerad yrkesutbildning (SOU 1999:122):.........61

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande över
departementsskrivelsen En ny eftergymnasial yrkesutbildning
(Ds 2000:33)...................................................................................63

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 25 januari 2001.........................................................................65

1 * Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 63

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2000/01:63

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
kvalificerad yrkesutbildning.

Förslag till lag om kvalificerad
yrkesutbildning

Prop. 2000/01:63

1 § Kvalificerad yrkesutbildning kan anordnas av statliga universitet och
högskolor, kommuner, landsting och enskilda fysiska eller juridiska personer.
Utbildningsanordnama får anordna utbildningen i samverkan med andra.

2 § Utbildningen skall anordnas med statsbidrag eller särskilda medel efter
ansökan av utbildningsanordnaren. Bidragen eller medlen skall fördelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Utbildningen skall bygga på de kunskaper som eleverna får på nationella
eller specialutformade program i gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper.

4 § Utbildningen skall

1. ha sin grund dels i kunskap som genererats i produktionen av varor och
tjänster och dels i vetenskap samt utformas så att en hög kvalitet och
yrkesrelevans nås.

2. ge sådana fördjupade teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för
att självständigt och i arbetslag kunna utföra kvalificerade uppgifter i ett
modernt organiserat arbetsliv,

3. präglas av såväl teoretiskt djup som en stark arbetslivsanknytning,

4. utvecklas och bedrivas i samverkan mellan arbetsliv och
utbildningsanordnare, och

5. bidra till att bryta traditioner i fråga om könsbundna utbildnings- och
yrkesval samt motverka social snedrekrytering.

5 § Lärare och handledare skall genom utbildning eller erfarenhet ha kompetens
för den undervisning som de skall bedriva.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om antagning till utbildningen och om vilka examina som får
avläggas.

7 § Utbildningsanordnaren far utfärda utbildningsbevis och examensbevis
enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

8 § De studerande skall ha rätt att utöva inflytande över utbildningen.

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en studerande tills vidare
skall avskiljas från utbildningen i fall då den studerande

1. lider av psykisk störning,

2. missbrukar alkohol eller narkotika, eller

3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Som ytterligare förutsättning för ett avskiljande gäller att det, till följd av
något sådant förhållande som avses i första stycket 1-3, bedöms föreligga en
påtaglig risk att den studerande kan komma att skada annan person eller
värdefull egendom under utbildningen.

10 § En särskild nämnd skall pröva frågor om avskiljande. Nämndens
ordförande skall vara jurist och ha erfarenhet som domare.

Nämndens beslut i avskiljandefrågor får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol av den studerande och utbildningsanordnaren.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ett beslut om avskiljande skall, om den som har avskiljts begär det,
omprövas efter två år.

11 § För prövning av överklaganden av vissa andra beslut än de som avses i
10 § svarar en särskild överklagandenämnd. Nämndens beslut med anledning av
ett överklagande dit får inte överklagas.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om kvalificerad yrkesutbildning.

Prop. 2000/01:63

Denna lag träder i kraft den I januari 2002, då lagen (1996:339) om en
försöksverksamhet ined viss kvalificerad yrkesutbildning skall upphöra att gälla.

Ärendet och dess beredning

1 propositionen Kvalificerad yrkesutbildning m.m. (prop. 1995/96:145)
som lämnades till riksdagen i februari 1996 föreslog regeringen att en ny
kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå skulle utvecklas.
Förslagen grundade sig på betänkandet Yrkeshögskolan - Kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning (SOU 1995:38), den s.k. KEY-
utredningen, och påföljande remissbehandling. Den nya utbildningen
skulle enligt regeringen bidra till att tillgodose arbetslivets behov av
kompetens för en modernt organiserad produktion av varor och tjänster
och förena praktisk inriktning med fördjupade teoretiska kunskaper.
Utbildningen skulle därför ges formen av lärande i arbete på en
arbetsplats under cirka en tredjedel av utbildningstiden. Vidare lämnade
regeringen förslag om utformningen av en försöksverksamhet i syfte att
vinna erfarenheter när det gäller att pröva nya utbildningar, nya
pedagogiska former och nya utbildningsanordnare. Försöket skulle enligt
propositionen belysa arbetslivets och de studerandes intresse och ge
underlag för ställningstaganden till hur utbildning av detta slag kan
inordnas i utbildningssystemet. Försöksverksamheten inleddes den 1 juli
1996 och skulle omfatta intagning av elever under åren 1996, 1997 och
1998. Inledningsvis omfattade försöksverksamheten 1   700

årsstudieplatser. Regeringen beslutade att försöksverksamheten skulle
ledas av en kommitté (dir. 1996:26). Försöksverksamheten har förlängts
t.o.m. 2001 och regeringens utgångspunkt är att den kvalificerade
yrkesutbildningen därefter skall övergå i reguljär verksamhet. I dag
omfattar försöksverksamheten 12 000 årsstudieplatser.

I oktober 1999 lämnade Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning ett
betänkande - Kvalificerad yrkesutbildning (SOU 1999:122) -
tillsammans med en oberoende utvärdering av försöksverksamheten -
Utvärderingen av KY (SOU 1999:119) - som genomfördes av en
forskargrupp vid Luleå tekniska universitet. Betänkandet och
utvärderingen har remissbehandlats och en sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr
U1999/4011/V). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.

I oktober 1999 förordnade chefen för Utbildningsdepartementet,
statsrådet Östros, en projektgrupp inom departementet med uppgift att
fortsatt bereda frågan om eftergymnasial yrkesutbildning i syfte att ge ett
breddat beslutsunderlag. Några av utgångspunkterna för projektgruppens
arbete finns redovisade i regeringens skrivelse Samverkan, ansvar och
utveckling - Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning
(skr. 1998/99:121). Projektgruppen lämnade sitt förslag En ny
eftergymnasial yrkesutbildning (Ds 2000:33) i maj 2000. Rapporten har
remissbehandlats och en sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Utbildningsdepartementet (dnr U2000/2405/V). En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.

Prop. 2000/01:63

4 Utgångspunkter

1980- och 90-talen har i hög grad präglats av den elektroniska revolution
som i grunden förändrat villkoren för arbete, ekonomi och
kommunikation. Behovet av och förutsättningar för lärande har som en
följd av denna utveckling förändrats. Lärandet kan inte avgränsas till
ungdomsåren och några avgränsade perioder under yrkeslivet därefter.
Kraven på flexibilitet och förändring är stora såväl i arbetslivet som i
samhällslivet i övrigt. Lärandet blir i allt högre grad en daglig och ständig
följeslagare. För att kunna utföra och behålla arbetet, för att kunna byta
arbete och för att fungera väl som samhällsmedborgare kommer alla
kontinuerligt att behöva lära nytt och lära om. Att under barn- och
ungdomsåren ha skaffat sig en bred plattform för fortsatt lärande och
successivt kunnat vidga denna blir än mer avgörande. Bara en bred grund
och goda möjligheter att bygga på denna med den kunskap som krävs vid
varje tillfälle ger individen valfrihet och möjligheter att påverka vid
förändringar i arbets- och samhällslivet.

Under de senaste åren har efterfrågan på eftergymnasial
yrkesutbildning stadigt ökat i samhället. För att möta denna efterfrågan
har det inom och utanför det offentliga utbildningsväsendet utvecklats
utbildningar som kombinerar teori med praktik och aktivt lärande i
arbetslivet. De kunskaper och färdigheter som en studerande förvärvar i
sådan utbildning bidrar till utveckling av produktionen av varor och
tjänster och därmed ekonomisk tillväxt. Den ökar den enskildes
möjligheter till ett mera aktivt samhällsliv.

Utbyggnaden av högre utbildning i Sverige har under de senaste åren
varit stor och är en viktig del av utbildningspolitiken. Universitet och
högskolor tillförs under perioden 1997-2003 ytterligare resurser för
närmare 100 000 nya platser. Trots delta finns det från arbetslivet en
efterfrågan på kvalificerad kompetens från eftergymnasiala studier vid
sidan av högskolans nuvarande utbud. Försöksverksamheten med viss
kvalificerad yrkesutbildning har visat detta. Denna efterfrågan finns inom
samhällets alla sektorer. Det arbetsliv som tillförs ny kompetens återfinns
inom såväl privat som offentlig verksamhet.

I Långtidsutredningen (SOU 2000:7) konstateras att de som drabbades
hårdast av den minskade sysselsättningen i samband med
konjunkturnedgången i början av 1990-talet var anställda med kort
formell utbildning. När efterfrågan på arbetskraft sedan steg under
perioden 1993-1995 gynnade sysselsättningsutvecklingen framför allt
personer med eftergymnasial utbildning upp till tre år. Denna grupp
drabbades alltså minst av sysselsältningsneddragningama och gynnades
mest när efterfrågan på arbetskraft åter steg.

Med den snabba samhällsutvecklingen kommer krav på redan
yrkesverksamma att fortbilda sig inom sitt yrkesområde eller
vidareutbilda sig för att övergå till annan yrkesverksamhet. Regeringen
ser det därför som viktigt att bygga upp en ram och förutsättningar som
underlättar för olika aktörer inom utbildnings- och
arbetsmarknadssektorema att medverka till att öka möjligheterna till
lärande i olika skeden i livet.

Prop. 2000/01:63

Arbetslivets medverkan och engagemang har varit av största betydelse
for utformningen av den kvalificerade yrkesutbildningen. Med arbetslivet
avses därvid produktionen av varor och tjänster inom såväl privat som
offentlig sektor. Arbetslivet representeras av företrädare för såväl
arbetsgivare som arbetstagare. Försöksverksamheten har tydligt visat att
det krävs samverkan mellan olika aktörer inom arbetsliv och
utbildningssektor för att åstadkomma en utbildning med relevans och
legitimitet. Varken arbetslivet eller utbildningssektorn klarar av att på
egen hand tillhandahålla en utbildning som kan svara mot efterfrågan
från både arbetsliv och individ. Avgörande villkor för att utbildningen
skall komma till stånd är både att det finns ett verkligt behov i arbetslivet
av den kompetens som utbildningen avser att ge och att arbetslivet
engagerar sig i genomförandet av utbildningen. Arbetslivets medverkan
blir därför ett viktigt instrument för att säkra utbildningarnas relevans.

Sverige har i olika internationella sammanhang aktivt deltagit i arbetet
med att utveckla förhållningssätt och strategier som rör det livslånga
lärandet. Våra erfarenheter av i internationellt perspektiv närmast unika
satsningar på vuxnas lärande under det senaste kvartsseklet har därvid
varit en tillgång men också skapat högt ställda förväntningar.

Det är nödvändigt att samhället anpassar sina system för att främja
lärande och kompetensutveckling till de behov av och villkor för lärande
som kan förutses för de första årtiondena av 2000-talet. De resurser som
stat och kommun avsätter för att stödja lärande måste användas effektivt.
Utgångspunkten är att individen, inom ramen för givna resurser, skall
kunna fa ett stöd vid den tidpunkt, i det sammanhang och med den
inriktning han eller hon behöver. Möjligheten till lärande och stödet till
detta måste i ökad grad finnas när medborgaren behöver och söker ny
kunskap. Han eller hon måste i möjligaste mån själv kunna bestämma
innehåll, tid och form. Den kunskap som individen söker följer inte alltid
utbildningssystemets indelning i nivåer, program och kurser. En individs
behov av ny kunskap, som aktualiseras av strävan att kunna utföra och
behålla arbetet, att kunna byta arbete och att utvecklas i arbetet, kräver
inte sällan studier på olika stadier och inom olika ämnesområden.

För att möta dessa behov måste utbildningens tillgänglighet ökas
genom att utbildningen genomförs på ett flexibelt sätt anpassat till
individernas efterfrågan. I dag står nya och effektiva verktyg till buds när
det gäller att stödja lärande. Varken social bakgrund, eventuella
funktionshinder eller ekonomiska förutsättningar får stå i vägen för den
enskildes möjligheter att ta del av utbildning så långt det är möjligt.

En förhoppning inför försöksverksamheten med viss kvalificerad
yrkesutbildning var att utbildningsformen skulle locka studerande som
inte annars skulle ha sökt sig till eftergymnasial utbildning. Kommittén
för kvalificerad yrkesutbildning redovisar i sitt betänkande att andelen
deltagare med s.k. arbetarbakgrund i försöksverksamheten är större än för
högskolenybörjare. Kommittén redovisar vidare att en tredjedel av KY-
nybörjamas föräldrar har en kortare gymnasial utbildning som högsta
utbildning. Bland högskolenybörjama var motsvarande andel 1996/97
lägre, 26 procent.

Den kvalificerade yrkesutbildningen rekryterar också i högre grad
studerande från yrkesförberedande gymnasieutbildningar. En större andel

9

Prop. 2000/01:63

av KY-nybörjama, 35 procent, har två- och treåriga yrkesförberedande
gymnasieutbildningar i botten än bland högskolenybörjarna, 19 procent.
Studerande som av olika skäl inte anser sig mogna för högskolestudier
kan också genom studier i kvalificerad yrkesutbildning få motivation till
att senare gå vidare till andra studier. Att fortsatt utveckla denna typ av
utbildning kan bidra till att öka rekryteringen av studerande från
yrkesinriktade program i gymnasiet till eftergymnasial utbildning och
bidrar på så sätt till en minskad social snedrekrytering.

Den kvalificerade yrkesutbildning kan också medverka till att förbättra
möjligheterna för personer med utländsk bakgrund att komma in på
arbetsmarknaden. Inslaget av lärande i arbete som en del i utbildningen
ger en direktkontakt med arbetslivet som på ett konkret sätt kan leda den
studerande närmare en anställning efter avslutad utbildning. Den
kvalificerade yrkesutbildningen kan också vara ett alternativ för den med
utländsk bakgrund som redan har en högskoleutbildning och behöver
komplettera för att öka sina möjligheter att etablera sig på
arbetsmarknaden. En ökad mångfald har ett stort värde för utvecklingen i
samhället om vi förmår att ta vara på denna resurs. Det är därför
angeläget att mångfaldsperspektivet i stor utsträckning beaktas i
utbildningspolitiken.

En viktig uppgift för all utbildning är att den skall bidra till att bryta
traditioner i fråga om könsbundna utbildnings- och yrkesval. Detta är ett
övergripande mål även i försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning. Jämställdhet är en viktig demokrati fråga och det är
därför en central uppgift för statsmakterna att ge kvinnor och män lika
möjligheter till en kvalificerad utbildning och i förlängningen samma
förutsättningar alt möta de framtida kraven på arbetsmarknaden. I
försöksverksamheten återspeglas traditionerna i fråga om könsbundna
utbildnings- och yrkesval. Över tiden skymtas dock vissa förbättringar.
Inom utbildningsområdet vård har andelen kvinnor minskat från 100
procent 1996 till 93 procent 1998. Inom utbildningsområdet tillverkning
har andelen kvinnor ökat från 24 procent 1996 till 30 procent 1998. Inom
områden som t.ex. IT är könsfördelningen jämnare. Svårast har det varit
att rekrytera män till traditionellt kvinnodominerade områden. Ett aktivt
och målmedvetet arbete krävs för att den kvalificerade yrkesutbildningen
i framliden i högre utsträckning skall kunna bidra till att bryta de
traditionellt könsbundna utbildnings- och yrkesvalen.

De förslag som lämnas och de bedömningar som regeringen gör i
denna proposition är ett viktigt bidrag till att förverkliga en strategi för
det livslånga lärandet bl.a. mot bakgrund av det memorandum om
livslångt lärande som EU-kommissionen presenterade i november år
2000. Regeringen avser också att, som ett led i denna strategi och för att
förbättra och bredda rekryteringen till högre studier, lämna ett uppdrag
med uppgift att se över och analysera behovet av kortare
yrkesutbildningar inom högskolan.

Prop. 2000/01:63

10

En ny eftergymnasial yrkesutbildning

Prop. 2000/01:63

Regeringens förslag: En ny reguljär eftergymnasial utbildningsform
skall införas den 1 januari 2002. Utbildningen skall ge sådana
fördjupade teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att
självständigt och i arbetslag utföra kvalificerade uppgifter i ett
modernt organiserat arbetsliv. Utbildningen skall präglas av såväl
teoretiskt djup som en stark arbetslivsanknytning. Utbildningen skall
utvecklas och bedrivas i samverkan mellan arbetsliv och
utbildningsanordnare samt bidra till att bryta traditioner i fråga om
könsbundna utbildnings- och yrkesval och motverka social
snedrekrytering. Utbildningen skall bygga på de kunskaper som
eleverna får på nationella eller specialutformade program i
gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper. Utbildningen skall ha
sin grund dels i kunskap som genererats i produktionen av varor och
tjänster och dels i vetenskap samt utformas så att en hög kvalitet och
yrkesrelevans nås. Utbildningens huvudsakliga inriktning skall anges i
lag. Utbildningsformen skall benämnas kvalificerad yrkesutbildning.

Kommitténs överväganden och förslag:   Resultaten av

försöksverksamheten är så goda att den kvalificerade yrkesutbildningen
bör ges en reguljär form i det svenska utbildningsväsendet. De
övergripande målen för K.Y bör i huvudsak vara desamma som för
försöksverksamheten, dvs. att KY skall ge fördjupade teoretiska och
praktiska kunskaper samt präglas av såväl ämnesteoretiskt djup som en
stark arbetsplatsintegrering.

Projektgruppens förslag: Eftergymnasial yrkesutbildning skall vara
en egen utbildningsform som regleras i särskild lag och förordning.

Eftergymnasial yrkesutbildning skall bygga på kunskaper från
gymnasieskolans nationella eller specialutformade program eller
motsvarande.

De övergripande målen för den eftergymnasiala yrkesutbildningen
skall uttrycka en nationell ambition och inriktning. Målen skall
tydliggöra statens avsikt med eftergymnasial yrkesutbildning samtidigt
som de skall spegla såväl individens som arbetslivets behov. Målen skall
bidra till en sammanhållande identitet för eftergymnasial yrkesutbildning
vid sidan av de utbildningar som genomförs inom högskolan.

En särskild examen för eftergymnasial yrkesutbildning skall inrättas.

Projektgruppen har avstått från att lämna förslag på namn för den
föreslagna utbildningsformen. De alternativ som projektgruppen nämner
är eftergymnasial yrkesutbildning, kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och yrkeshögskolan.
Projektgruppen bedömer att eftergymnasial yrkesutbildning respektive
kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning är mindre önskvärda
benämningar som inte ger rätt associationer. När det gäller benämningen
yrkeshögskola anser projektgruppen att fördelen är att den för många
personer kan upplevas som tilltalande genom att ge associationer till
någonting enhetligt av hög kvalitet, men nackdelen är att namnet skapar
oklarhet om vad utbildningsformen står för. Benämningen kvalificerad

11

yrkesutbildning har genom försöksverksamheten fått genomslag och är
allmänt känd. En nackdel kan vara att ordet kvalificerad kan ge olika
associationer och bl.a. inte ger en tydlig vägledning om utbildningarnas
nivå.

Remissinstanserna: Både vad gäller kommitténs betänkande och
projektgruppens förslag bekräftar i det närmaste samtliga remissinstanser
behovet av alt det inrättas en reguljär eftergymnasial yrkesutbildning med
utgångspunkt i försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning.
De instanser som berört namnfrågan vill först och främst poängtera
vikten av ett gångbart begrepp för att främja utvecklingen
(Disansutbildningsmyndigheten) och stärka utbildningens identitet och
särprägel (Högskolan i Gävle). Ett flertal bland de som tar ställning är
positiva till namnet yrkeshögskola (Centrala studiestödsnämnden, CSN,
Karlstads universitet, Lärarhögskolan i Stockholm, Ersta Sköndal
högskola, Sveriges akademikers centralorganisation, SACO, Sveriges
KY-förening, Nässjö kommun, Jönköpings kommun och Olofströms
kommun).

De instanser som uttalat ställer sig negativa till alternativet
yrkeshögskola, stöder sig i första hand på de argument som
projektgruppen lagt fram. Högskolan i Skövde menar att avgränsningen
till högskoleutbildningen måste vara tydlig och att namnet yrkeshögskola
därför inte får användas. Några instanser förordar det nu inarbetade
kvalificerad yrkesutbildning som namn. Svenska arbetsgivareföreningen,
SAF menar att det behövs starka skäl för att frångå den benämningen.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare i 1998 års
ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) och
budgetpropositionerna för 1999 (prop. 1998/99:1), 2000 (prop.
1999/2000:1) och 2001 (prop. 2000/01:1) aviserat att utgångspunkten är
att försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning skall övergå i
reguljär verksamhet efter 2001. De resultat som redovisas i bl.a.
kommitténs betänkande och utvärderingen av K.Y samt
remissbehandlingen ligger till grund för regeringens förslag att den
kvalificerade yrkesutbildningen skall övergå i reguljär verksamhet 2002.
Under försöksverksamheten har kvalificerad yrkesutbildning anordnats
av statliga universitet och högskolor, kommuner, landsting och enskilda
utbildningsanordnare. Utbildningen har kunnat anordnas med statsbidrag
efter ansökan hos kommittén för kvalificerad yrkesutbildning.
Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning har i allt
väsentligt tillgodosett två viktiga behov: dels arbetslivets behov av
kvalificerad arbetskraft som bidrar till utvecklingen av produktionen, dels
de studerandes behov av utbildning som både leder till arbete och goda
utvecklingsmöjligheter yrkesmässigt och personligt.

Intresset för att starta kvalificerad yrkesutbildning har varit och är
fortfarande stort - både för att engagera sig i planering och
genomförande av utbildningen och att anställa dem som har gått igenom
en utbildning. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) uppföljning sex
månader efter utbildningens slut har drygt 80 procent arbete eller är
företagare och ungefar 15 procent bedriver studier av de studerande i KY
under perioden år 1996 till september år 1999.

Prop. 2000/01:63

12

Det är regeringens uppfattning att utbildningssektom behöver en
utbildningsform på eftergymnasial nivå där arbetslivsgenererad kunskap
är en huvudkomponent. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
försöksverksamheten skall övergå i reguljär verksamhet. Utbildningen
skall, liksom i dag, anordnas med statsbidrag eller särskilda medel som
fördelas efter ansökan. I överensstämmelse med vad som gäller enligt
försöksverksamheten skall vidare utbildningen kunna anordnas av
statliga universitet och högskolor, kommuner, landsting och enskilda
fysiska och juridiska personer. Regeringens förslag och skälen härför
såvitt gäller frågor om anordnandet och statsbidrag behandlas i avsnitt
8.2.

En utbildning som skall präglas av teoretiskt djup och aktivt lärande i
arbetet, förutsätter dels att den har sin grund i kunskap som genererats i
produktionen av varor och tjänster och dels i vetenskap, med förankring i
aktuella forskningsresultat, dels består av en viss del arbetsplatsförlagd
utbildning som kan ge förståelse- och förtrogenhetskunskap.

I all produktion av varor och tjänster utvecklas i själva produktionen en
kunskap, som sällan är dokumenterad och därmed ofta lågt värderad. Det
handlar om en förståelse- och förtrogenhetskunskap, som har mycket stor
betydelse för produktionsresultatet, men som inte går att överföra genom
skolförlagd utbildning. Att denna kunskap sällan är dokumenterad
innebär inte att den inte kan beskrivas och systematiseras. Det är den
kvalificerade yrkesutbildningens särart att ta fasta på detta kunskapsstoff
och integrera det i utbildningen i form av lärande i arbete (LLA). Det
innebär att LIA kan och bör styras av kursplaner och mål på samma sätt
som andra delar av utbildningen.

Den kunskap som inhämtas genom lärande i arbete bidrar till att
fördjupa yrkesutbildningen genom en stark koppling till verkliga och
aktuella arbetssituationer. Lärande i arbete innebär att den studerande
under handledning på en arbetsplats skall tillgodogöra sig ny kunskap
samt öva och utveckla sin förmåga att tillämpa och omsätta sina
kunskaper i en verklig arbetslivssituation. Den studerande lär sig
därigenom att bemästra uppkommande problem i produktionen av varor
och tjänster.

Utbildningen skall också utformas så att en hög kvalitet och
yrkesrelevans nås. Den enskilda kvalificerade yrkesutbildningen skall,
liksom idag, initieras av arbetslivet i samverkan med
utbildningsväsendet. Lokala, regionala eller nationella
arbetsmarknadsbehov skall utgöra en grund för initiativ till KY-
utbildningar. Utbildningen skall utformas i samverkan mellan arbetslivet
och utbildningsanordnare och prövas sedan för att komma i fråga för
statsbidragsberättigande. Enligt regeringens bedömning i avsnitt 6.4 kan
en utbildningsanordnare ställa upp ytterligare mål än de som anges i lag
om kvalificerad yrkesutbildning.

En eftergymnasial yrkesutbildning som grundar sig på
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning skall enligt
regeringens förslag vara en egen utbildningsform som avgränsas mot
andra utbildningsformer. Ett syfte är att ge den tydlig identitet. De
övergripande målen för den nya utbildningsformen skall bidra till en

Prop. 2000/01:63

13

sammanhållande identitet för eftergymnasial yrkesutbildning vid sidan av Prop. 2000/01:63
de utbildningar som genomförs inom högskolan.

I:n eftergymnasial yrkesutbildningsform med utgångspunkt i
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning bidrar enligt
regeringens mening till att minska klyftorna och förbättra
kommunikationen mellan utbildningsväsende och arbetsliv. Den har
därmed gynnsamma effekter för arbetslivsanknytning av andra delar av
utbildningssektorn och kan på så sätt förbättra förutsättningarna för
kompetensutveckling både i arbetslivet och i utbildningsväsendet.

Enligt regeringens förslag skall en kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning bygga på de kunskaper de studerande får på ett nationellt
eller specialutformal program i gymnasieskolan eller motsvarande.
Utbildningen skall utgöra både en breddning och en fördjupning av den
kunskapsbas som ges i gymnasieskolan.

Den föreslagna utbildningsformen skiljer sig från högskolans
utbildningar på tre väsentliga punkter som motiverar att den bildar en
egen utbildningsform. För det första bygger utbildningen i väsentlig mån
på kunskap som genererats i produktionen av varor och tjänster och
präglas av ett stort inslag av lärande i arbete (LIA). Anknytningen till
vetenskap och forskning är sekundär och har formen av tillämpning av
dess resultat i produktionen. För det andra bygger utbildningen på en
grundläggande gymnasial yrkesutbildning. För det tredje utformas
utbildningen i samspel med arbetslivet och med utgångspunkt i de lokala
eller regionala arbelsmarknadsbehov som bedöms föreligga.

Utbildningens eftergymnasiala nivå markeras sålunda dels genom
innehållets karaktär, dels genom behörighetskrav, dels genom att
arbetssätt och verksamhetsformer ställer högre krav på de studerandes
självständighet, mognad och ansvarstagande för sill eget lärande än vad
som är vanligt i gymnasieskolan.

Utbildningen skall enligt regeringens förslag ge sådana fördjupade
teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att självständigt och i
arbetslag utföra kvalificerade uppgifter i ett modernt organiserat
arbetsliv. Den skall vidare präglas av såväl teoretiskt djup som cn stark
arbetslivsanknytning samt utvecklas och bedrivas i samverkan mellan
arbetsliv och utbildningsanordnare. Den skall också bidra till att bryta
traditioner i fråga om könsbundna utbildnings- och yrkesval samt
motverka social snedrekrytering.

Regeringen föreslår att den nya eftergymnasiala utbildningsformen
skall benämnas kvalificerad yrkesutbildning. Namnet har under
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning blivit ett inarbetat
och känt begrepp som det finns skäl att bevara när utbildningsformen blir
reguljär. Namnet kvalificerad yrkesutbildning markerar ambitionen alt
utbildningarna skall kännetecknas av hög kvalitet och yrkesrelevans.
Samtidigt associerar namnet även till en kompetensnivå som efterfrågas
och krävs för många arbetsuppgifter på dagens arbetsmarknad.

14

Utbildningarnas innehåll och organisation

Prop. 2000/01:63

6.1 Utbildningarnas inriktning och omfattning

Regeringens bedömning: Utbildningens inriktning och omfattning
bör bestämmas utifrån bedömningar om den framtida efterfrågan i
arbetslivet. Den normala utbildningstiden för en kvalificerad
yrkesutbildning bör vara två års heltidsstudier eller deltidsstudier av
motsvarande omfattning. Det bör finnas möjligheter att genomföra
utbildningar som har en annan omfattning, dock motsvarande lägst ett
års och högst tre års heltidsstudier efter prövning i varje enskilt fall.

Kommitténs överväganden och förslag: Det är svårt att åstadkomma en
kvalificerad yrkesutbildning med lärande i arbete som ett kännetecknande
och väsentligt inslag av god kvalitet under kortare tid än ett år.

Kommittén anser att kompetensbehovet i arbetslivet självfallet skall
styra utbildningarnas längd, men ser en fördel i att utbildningarna inte
blir för långa, eftersom de syftar till att fylla snabbt uppkommande behov
på arbetsmarknaden. Dessutom är det enligt kommittén viktigt att det i
utbildningsväsendet finns ett utbildningsalternativ för dem som vill
skaffa sig en kvalificerad eftergymnasial utbildning, men som inte önskar
studera under många år. Genom att erbjuda relativt korta yrkesinriktade
utbildningar har man förutsättningar att rekrytera dem som inte ser de
relativt långa högskoleutbildningarna som ett alternativ.

Det finns vidare en risk för att alltför långa KY tenderar att, både i
omfattning och till innehåll, bli mer lika utbildningar som redan finns
inom högskolan. För att undvika utbildningsmässiga dubbleringar bör de
utbildningar som ges inom ramen för KY normalt vara kortare yrkesnära
utbildningar som snabbt leder till arbete.

Inom områden där det inte finns några andra eftergymnasiala alternativ
eller där branschen uttryckligen efterfrågar en mer omfattande utbildning
bör dock längre utbildningar kunna komma i fråga.

Projektgruppens förslag: Utbildningsutbudet inom eftergymnasial
yrkesutbildning skall huvudsakligen styras utifrån bedömningar om den
framtida efterfrågan i arbetslivet.

Utbudet av utbildningar som kan komma i fråga för statsbidrag inom
ramen för eftergymnasial yrkesutbildning utgörs främst av ett urval bland
de ansökningar som inkommer till prövning. Genom ett sådant
ansökningsförfarande erhålls efterfrågesfyming av utbildningsutbudet.

Statens ansvarstagande för eftergymnasial yrkesutbildning bör grunda
sig på en urvalsprocess där efterfrågesfyming i kombination med
nationellt fastställda kriterier skall garantera utbildningens relevans.
Kriterierna bör spegla högt ställda kvalitetskrav och efterfrågestymingen
bör påvisa en klar förankring inom aktuellt arbetsliv.

Den normala utbildningstiden för en eftergymnasial yrkesutbildning
skall vara två års heltidsstudier eller motsvarande. I enskilda fall skall det
finnas möjlighet att genomföra utbildningar som har en annan

15

omfattning, dock motsvarande lägst ett års och högst tre års Prop. 2000/01:63
heltidsstudier.

Det är enligt projektgruppens uppfattning rimligt alt det finns utrymme
för olika långa utbildningar men att riktvärdet skall vara en längd som
motsvarar två års heltidsstudier. Undantag skall kunna göras mot
bakgrund av arbetslivets behov.

Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och
Industriförbundet menar att det finns risk för att utbildningar inom smala
områden utkonkurreras av de som för tillfallet får många sökande. Det är
angeläget att utbildningsbehovet tillgodoses även inom smala bransch-
och yrkesområden. SLU anser att bedömningen av vilka KY som skall
genomföras måste ske mot bakgrund av en samlad bedömning där
efterfrågan definieras såväl av studenterna som av arbetslivet som helhet,
och där anställningsbarhet är lika viktigt kriterium som sökandetryck.
Skolledarna framhåller vikten av att den lokala och/eller regionala nivån
ges stort inflytande över KY, samtidigt som det är viktigt att
utbildningarna fastställs på nationell nivå. SAF och Industriförbundet
anser att det är angeläget att branschvisa och regionala
kompetensbehovsanalyser kommer till stånd och att en väl fungerande
kompetensförsörjning fortlöpande får en styrande effekt över
dimensionering och utveckling av KY.

Den övervägande delen av svaren delar kommitténs bedömning att
utbildningen inte böra vara kortare än ett år. Många anser att den inte
heller bör vara längre än två år.

Luleå tekniska universitet menar att utbildningens längd är en fråga om
vad som dels är nödvändigt för yrket, dels hur stor del av samhällets
utbildningsresurser som det är lämpligt att avsätta. Länsstyrelsen i
Norrbotten betonar att utbildningens längd är av betydelse vid
rekryteringen. De som vill utveckla kvalificerade yrkeskunskaper och
som inte ser den traditionella högskolan som ett alternativ, far inte stötas
bort därför att man uppfattar utbildningstiden som alltför lång. Det är
också centralt att utbildningens längd är i överensstämmelse med
arbetsmarknadens krav och de tilltänkta arbetsuppgifterna.

Skälen för regeringens bedömning: Utbildning som genomförs i dag
måste även ha ett värde i framtiden. Att utbilda enbart med hänsyn till
den dagsaktuella arbetsmarknadens behov är varken rationellt eller
effektivt. Bedömningar av de framtida behoven måste därför ständigt
ligga till grund för prioritering och planering av utbildningsinsatser. En
direkt indikation på arbetslivets efterfrågan får man genom de
ansökningar som tas upp till prövning, eftersom det förutsätts att
arbetslivet aktivt medverkar vid utformningen av utbildningen och
ansökningen. Ansökningarna speglar såväl den inriktning som efterfrågas
som den omfattning som krävs för att utbildningen skall leda fram till
nödvändig kompetens.

Vilka utbildningar som skall komma i fråga inom kvalificerad
yrkesutbildning bör avgöras genom en urvalsprocess där
efterfrågestyming i kombination med nationellt fastställda kriterier
garanterar utbildningens relevans. Högt ställda kvalitetskrav, bred
förankring i arbetslivet och en balans mellan lokala, regionala och

16

nationella intressen och behov krävs för att balansera ett alltför ensidigt
och företagsspecifikt utbildningsutbud.

Som underlag för beslut om statsbidrag bör utöver själva ansökan
finnas prognoser och bedömningar av aktuella och framtida
arbetsmarknadsbehov på lokal, regional och nationell nivå. Därutöver bör
den i det följande föreslagna myndigheten väga in behovet av smala
utbildningar inom specifika branscher eller områden. Det kan vara
utbildningar som inte omfattas av en direkt efterfrågan på lokal eller
regional nivå, men som ändå kan tillskrivas ett värde i ett vidare regionalt
eller nationellt perspektiv.

Även om arbetslivets egna bedömningar bör utgöra en viktig grund för
ställningstagande om statsbidrag för att anordna kvalificerad
yrkesutbildning, bör det även finnas utrymme för att styra resurserna i
takt med politiska bedömningar och prioriteringar samt förändringar på
arbetsmarknaden. En sådan styrning kan balansera en ensidig anpassning
till efterfrågan inom vissa sektorer och ge möjlighet att bredda
utbildningsutbudet när behov uppstår såväl inom offentlig som privat
sektor. Det är också önskvärt att utbildningar avvecklas när behov inte
längre finns. När det gäller dimensioneringen av den kvalificerade
yrkesutbildningen är denna avhängig arbetslivet och dess möjligheter att
tillhandahålla platser för arbetsplatsförlagd utbildning men även intresset
hos de studerande för denna typ av studier.

Såväl studerande som kommer direkt från gymnasieskolan som de med
en tids arbetslivsdeltagande och yrkeserfarenhet kan komma i fråga för
den föreslagna utbildningsformen. I perspektivet av ett livslångt lärande
där olika utbildningar varvas med verksamhet i arbetslivet är
möjligheterna begränsade för många människor att under en längre
sammanhållen tid utbilda sig för att sedan återkomma till
yrkesverksamhet. Regeringen bedömer att ett riktvärde för
utbildningarnas längd bör vara två år men att utgångspunkten i varje
enskilt fall skall vara arbetsmarknadens efterfrågan och behov. Därför
bör det vara möjligt att genomföra utbildningar som är både kortare och
längre än två år, dock motsvarande lägst ett års och högst tre års
heltidsstudier.

Det är viktigt att ta hänsyn till att möjligheterna för människor att delta
i studier varierar. I vissa livssituationer kan utbildningens längd vara en
avgörande faktor vid valet mellan studier eller annan sysselsättning.
Långa utbildningar kan motverka en bred social rekrytering och försvåra
för yrkesverksamma att delta i utbildning.

I december 2000 har Landsorganisationen i Sverige, Svenska
Arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens Centralorganisation
inkommit med en gemensam skrivelse till Utbildningsdepartementet (dnr
U2000/4888/V). I skrivelsen påtalas ett behov av en flexibel finansiering
där det finns möjlighet att genomföra KY-utbildning som finansieras med
t.ex. arbetsmarknads-, strukturfonds- eller andra medel. Regeringen avser
att uppdra åt den i avsnitt 8.1 föreslagna myndigheten att utreda och
lägga fram förslag om hur uppdragsutbildning skall kunna genomföras.

Prop. 2000/01:63

17

6.2

Lärande i arbete (LIA)

Prop. 2000/01:63

Regeringens bedömning: Utbildningen bör ges formen av lärande i
arbete på en arbetsplats under cirka en tredjedel av utbildningstiden.

Kommitténs överväganden och förslag: Det skall finnas kursplaner för
LIA på samma sätt som för de teoretiska kurserna. LIA föreslås omfatta
ett intervall på 25-35 procent av den totala utbildningstiden. Kommittén
anser inte att omfattningen av LIA bör öka tidsmässigt i någon större
utsträckning eftersom utrymmet for övriga utbildningsinslag blir
begränsat. Det är viktigt att de teoretiska inslagen har en omfattning och
kvalitet som säkerställer också en teoretisk kunskapsbas såväl för den
enskildes förmåga i det aktuella yrket som för den fortsatta yrkesmässiga
och personliga utvecklingen. Däremot kan det vara lämpligt att öppna för
möjligheten att ha ett intervall som också medger något kortare tid.
Kommittén anser vidare att utbildningstiden i det närmaste undantagslöst
skall innefatta minst två block med LIA tor att möjliggöra reflektion,
återföring och inhämtandet av ny kunskap som kan användas i en
efterföljande LIA-period. En kortare period bör normalt ligga tidigare i
utbildningen och den sista perioden bör inte förläggas till de sista
veckorna i utbildningen. Längden på varje LIA-period bör avgöras i varje
enskilt fall. LIA bör förläggas på minst två olika arbetsplatser. LIA kan
skolförläggas i undantagsfall.

En problembaserad inlärningsmodell är mycket lämplig inom den
kvalificerade yrkesutbildningen. En sådan uppläggning bidrar också till
att utveckla det egna ansvarstagandet i såväl pågående utbildning som
kommande verksamhet i arbetslivet.

Projektgruppens förslag: Projektgruppen instämmer med kommittén
när det gäller omfattningen av lärande i arbete som bör vara ett spann
mellan 25 och 35 procent. Det finns emellertid anledning att överväga
undantag beroende på vad som är ändamålsenligt för utbildningen.
Prövningen får inte bli statisk.

Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som yttrat sig över LIA
råder enighet om att det är en nödvändig del i den kvalificerade
yrkesutbildningen och att LIA skall ha en betydande omfattning. Många
instämmer i kommitténs förslag att LIA bör utgöra 25-35 procent av hela
utbildningen, att LIA skall innefatta minst två block och vara förlagd till
minst två arbetsplatser samt att LIA i princip inte skall få förläggas till
skolan.

Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning ser intervallet
som ett riktvärde, som i speciella fall kan under- eller överskridas.

Länsstyrelsen i Gävleborg menar att det bör vara ett strävansmål att
LIA omfattar minst två block. En i övrigt bra utbildning bör inte avslås
om bara en arbetsplatsförlagd utbildningsdel ingår. Norrköpings kommun
anser att de lokala anordnama bör ha stor frihet när det gäller antalet
arbetsplatser för varje studerande. Metallindustriarbetarförbundet anser
att LIA-arbetsplatscn måste granskas ur lärandesynpunkt.

En problembaserad inlärningsmodell är särskilt lämplig för KY, anser
Ungdomsstyrelsen, Blekinge tekniska högskola ( namnbyte från
Högskolan i Karlskrona/Ronneby den 12 oktober 2000), \andstingen i

18

Gävleborg och Kronoberg, Falu kommun, Kommunalarbetareförbundet,
m.jl.

Karlskoga och Köpings kommuner anser att det inte finns anledning att
föreskriva någon särskild inlärningsmodell för KY. Lernia AB menar att
flexibelt lärande innebär att lärstilen anpassas efter ämnesinnehåll och
elevernas individuella förutsättningar.

Skälen för regeringens bedömning: Lärande i arbete (LIA) har
utvecklats till att vara det utbildningsmoment där kunskaper som bara
återfinns i arbetslivet kan förvärvas av den studerande. LIA-perioden
skall ge den unika förståelse- och förtrogenhetskunskap som bara kan
inhämtas i en lärsituation som är förlagd till en arbetsplats. Som tidigare
beskrivits (kap. 5) innebär LIA att den studerande under handledning på
en arbetsplats skall tillgodogöra sig ny kunskap samt öva och utveckla sin
förmåga att tillämpa och omsätta sina kunskaper i en verklig
arbetslivssituation. LIA-periodema utgör således fortsatt utbildning
lokaliserad till arbetslivet.

Den traditionella kunskapssynen har ofta delat upp kunskap som
praktisk eller teoretisk. Detta synsätt är inte relevant för en modem
kvalificerad yrkesutbildning. Kunskap kan indelas i olika former, såsom
fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. De olika formerna har inget
hierarkiskt samband men är förutsättningar för och samspelar med
varandra. Kortfattat kan formerna definieras enligt följande. Fakta är
kunskap som information, förståelse är kunskap som meningsskapande,
färdighet är kunskap som utförande och förtrogenhet är kunskap som
erfarenhet. Tyngdpunkten av den ena eller andra formen kan förskjutas i
olika utbildningssituationer. Förståelse är den kunskapsform där en nära
samverkan mellan skola och arbetsplats kan ge ömsesidigt förstärkande
effekter. Förtrogenhetskunskap är den form där lärande i arbete bör ha sin
tyngdpunkt. Det är förmågan att använda kunskapen i olika situationer,
att utveckla ett förhållningssätt till andra människor, att kunna
kommunicera internt inom arbetsplatsen men även med externa kontakter
som är det viktiga att tillägna sig.

Den skolförlagda undervisningen och den arbetsplatsförlagda
utbildningen måste ha ett tydligt samband för att bli meningsfulla.
Avgörande är att kvaliteten i LIA upprätthålls. Berörda, dvs.
utbildningsledning, studerande och LIA-företag bör enligt regeringens
mening se till att de skol- och arbetsplatsförlagda momenten verkligen
ges ett innehåll som är integrerat och ansluter till de mål och syften som
satts upp för utbildningen. Detta säkerställs om det finns kursplaner för
LIA på samma sätt som för de övriga kursmomenten.

LIA bör ges en omfattning motsvarande 25-35 procent av den
sammanlagda utbildningstiden med hänsyn tagen till de speciella
förutsättningar som råder för varje enskild utbildning. Regeringen
bedömer att en LIA-period som motsvarar en fjärdedel av den totala
utbildningstiden är en lägsta gräns för att utbildningen skall präglas av en
stark koppling till arbetslivet. Dessutom måste erforderlig tid finnas för
att kunna förvärva den förståelse- och förtrogenhetskunskap som är ett av
utbildningsformens viktigaste kännetecken. Den övre gränsen är satt med
hänsyn till att utbildningen också skall präglas av ett teoretiskt djup.
Regeringen bedömer i likhet med kommittén att de teoretiska inslagen

19

Prop. 2000/01:63

1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 63

bör ha en omfattning och kvalitet som garanterar en tillräcklig Prop. 2000/01:63
ämnestcoretisk kunskapsbas.

Det bör vidare enligt regeringens uppfattning eftersträvas att LIA
förläggs till minst två arbetsplatser och i två block där så är möjligt. Detta
måste emellertid vara avpassat till utbildningens totala längd. För en
utbildning om 40 veckors heltidsstudier skulle ett krav på två block av
LIA kunna innebära t.ex. att vardera block endast omfattar fem veckor.
En sådan kort tid medger inte ett inhämtande av förståelse- och
förtrogenhetskunskap.

Regeringen anser att den närmare utformningen av LIA är en uppgift
för ansvarig utbildningsanordnare och bör behandlas i samband med
beslut om statsbidrag för att anordna en kvalificerad yrkesutbildning och
i det fortsatta utvecklingsarbetet.

De studerande utbildas för att kunna verka på arbetsplatser som är eller
utvecklas till lärande organisationer och de skall själva kunna bidra till
denna utveckling. Regeringen gör bedömningen att en problembaserad
inlärningsmodell ofta är mycket lämplig inom en utbildning där den
studerande förväntas ta ett stort eget ansvar för sitt lärande. Härigenom
grundläggs den studerandes förmåga att söka kunskap för att lösa
problem i samverkan med andra och genom att utnyttja olika
kompetenser och kunskapskällor. En sådan uppläggning bidrar också till
att utveckla det egna ansvarstagandet såväl i pågående utbildning som i
kommande verksamheter i arbetslivet.

Ett sådant arbetssätt medverkar också till att överbrygga de skillnader i
fråga om utbildningsbakgrund, ålder och yrkeserfarenhet, som kan råda
mellan de studerande. I försöksverksamheten har de olika utbildningarna
rekryterat studerande från åldern 19 år och uppåt. Omkring hälften är 25
år eller äldre. Det är viktigt att de studerande bemöts utifrån dessa
förutsättningar. Pedagogik och kursuppläggning måste anpassas och
bedrivas så att de studerande ges ett tydligt ansvar för sitt lärande, får ett
stort inflytande över arbetet och så att deras medverkan i kvalitetsarbetet
säkerställs. Valet av pedagogisk modell blir slutligen en fråga för
utbildningsanordnare, berörd personal och de studerande.

6.3 Behörighet och urval

Regeringens   bedömning:   För   tillträde till kvalificerad

yrkesutbildning bör gälla att sökanden uppfyller motsvarande krav på
grundläggande   behörighet   som   gäller   för   grundläggande

högskoleutbildning. Utbildningsanordnaren bör kunna ställa upp
särskilda behörighetskrav, om del finns särskilda skäl.

Det bör finnas möjligheter för en utbildningsanordnare att besluta
om undantag från kraven på behörighet, om den sökande kan antas
tillgodogöra sig utbildningen trots att han eller hon inte uppfyller
samtliga behörighetskrav.

Urvalsbestämmelser bör utformas så att olika modeller kan
användas vid antagning beroende på utbildningens inriktning.

20

Kommitténs överväganden och förslag: I huvudsak måste innehållet i
varje KY definieras i förhållande till arbetslivets behov, men enligt
kommitténs mening får det inte innebära att utbildningar på vilka nivåer
som helst skall kunna inrymmas inom KY. Detta markeras också av
kravet på minst grundläggande behörighet för inträde.

I kommitténs förslag till förordning föreslås bestämmelser om urval
som överensstämmer med de bestämmelser som gäller för
försöksverksamheten. De urvalsgrunder som föreslås är betyg, särskilt
prov, tidigare utbildning och yrkeserfarenhet.

Projektgruppens förslag: För tillträde till eftergymnasial
yrkesutbildning skall gälla att sökanden uppfyller kraven för
grundläggande behörighet till högskolan eller har förvärvat motsvarande
kunskaper. Särskilda behörighetskrav utöver den grundläggande
behörigheten skall undvikas. Det skall finnas nationellt giltiga
bestämmelser om hur urval av behöriga sökande till eftergymnasial
yrkesutbildning skall ske. Dessa skall utformas så att olika
urvalsmodeller kan användas vid antagning.

Remissinstanserna:     Högskoleverket ser risken att

undervisningsgrupperna blir alltför heterogena om behörighetsvillkoren
blir alltför generösa. Verket förordar att kravet för grundläggande
behörighet till KY skall vara lägst betyget Godkänd i Svenska B,
Engelska A och Matematik A. Även krav på lägst betyget Godkänd i
Samhällskunskap A bör övervägas. Det bör finnas möjlighet att kräva
kunskaper från ett visst program eller område som behörighetskrav.

Länsstyrelsen i Norrbotten anser att det är angeläget att en nedre
behörighetsgräns klart definieras, även om det är viktigt att inte på grund
av för höga behörighetskrav utestänga vissa studerandegrupper. Falu
kommun anser att behörighetskrav som utestänger de som gått
yrkesinriktade gymnasieprogram bör undvikas.

Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning önskar att
regler om antagning utformas så att de verkligen ger möjlighet för
människor med mer arbetslivserfarenhet än formella betyg att delta i
utbildning.

Statens skolverk delar inte uppfattningen att vaije utbildningsanordnare
fritt skall få avgöra urvalsgrunder och urvalsprocess för enskilda KY.
Processen kring ansökan och urval bör utgå från ett i grunden gemensamt
och för den sökande känt förfaringssätt. Högskoleverket har inget att
invända mot att utbildningsanordnama ges förhållandevis stor frihet
beträffande urvalsgrunder. Även högskoleprovet bör enligt verket kunna
användas. Verket framhåller också vikten av att urvalsgrunder och
urvalsmetoder noga beskrivs och motiveras i informationsmaterialet.
Integrationsverket framhåller att KY fyller ut ett tomrum för personer
med utländsk utbildning och yrkeserfarenhet och kan bli en viktig
kompletterande utbildningsform.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt vad som har föreslagits i
avsnitt 5 skall utbildningen bygga på de kunskaper som de studerande får
på nationella eller specialutformade program i gymnasieskolan eller
motsvarande kunskaper. Enligt regeringen bör det därför ställas upp krav
på grundläggande behörighet för kvalificerad yrkesutbildning. Kraven på
behörighet bör överensstämma med vad som gäller för tillträde till

21

Prop. 2000/01:63

grundläggande högskoleutbildning (7 kap. 4 och 6   §§ Prop. 2000/01:63

högskoleförordningen, 1993:100). Grundläggande behörighet till
kvalificerad yrkesutbildning bör sålunda den ha som

1. fått slutbetyg från ett nationellt eller specialutformat progrant i
gymnasieskolan och har lägst betyget Godkänd på kurser som omfattar
minst 90 procent av de gymnasiepoäng som krävs för ett fullständigt
program,

2. fått slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning eller fått samlat
betygsdokument från gymnasial vuxenutbildning och har lägst betyget
Godkänd på kurser som omfattar minst 90 procent av de gymnasiepoäng
som krävs för ett slutbetyg,

3. har en svensk eller utländsk utbildning som motsvarar kraven i 1
eller 2,

4. genom någon annan verksamhet än utbildning har förvärvat
kunskaper som motsvarar dem som utbildningar i 1 eller 2 ger, eller

5. är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och där är behörig
till högre utbildning.

Grundläggande behörighet bör också den ha som fyller 25 år senast
det kalenderår som utbildningen börjar, har arbetat sammanlagt under
minst fyra år före det kalenderhalvår då utbildningen börjar eller på något
annat sätt har förvärvat motsvarande erfarenhet, och har kunskaper i
svenska och engelska som motsvarar ett fullföljt nationellt program i
gymnasieskolan.

Genom bestämmelser om grundläggande behörighet som
överensstämmer med vad som gäller för tillträde till grundläggande
högskoleutbildning ges förutsättningar för en gemensam grund för
eftergymnasial utbildning som skiljer den från den gymnasiala.

Den kvalificerade yrkesutbildningen bör till sin karaktär normalt vara
sådan att nödvändiga förkunskaper kan uppnås inom ett program i
gymnasieskolan. Den som efter avslutat gymnasieprogram eller
motsvarande önskar fortsätta på vidare studier kan då göra det utan
omfattande kompletteringar för att uppnå behörigheten.
Utbildningsformen får därigenom hög tillgänglighet som främjar det
livslånga lärandet. Det kan ge en bred rekrytering med tillvaratagande av
kompetens och kort väg mellan utbildning och arbete.

Enligt regeringens mening kommer utbildningarna att ha en klar profil
mot ett visst yrkesområde. För att hålla en kvalificerad nivå och hög
kvalitet på undervisningen kan det enligt regeringens mening i särskilda
fall finnas behov för utbildningsanordnaren av att ställa upp särskilda
förkunskapskrav avseende karaktärsämnen inom ett yrkesområde. Andra
krav som kan komma i fråga är yrkeserfarenhet med betydelse för
utbildningens speciella inriktning eller det yrkesområde som utbildningen
förbereder för. För utbildning som genomförs i form av fortbildning och
utbildning inom områden som kräver individuell mognad och erfarenhet
kan det också finnas skäl att ställa upp särskilda behörighetskrav.

Det är enligt regeringens mening viktigt att göra det möjligt för en
utbildningsanordnare att besluta om undantag från kraven på behörighet
om den sökande kan antas tillgodogöra sig den sökta utbildningen trots
att han eller hon inte uppfyller behörighetskraven. Erhållna färdigheter,
erfarenheter samt eventuellt annan utbildning som komplement bör

22

kunna värderas på ett generöst sätt. Individens förmåga att tillgodogöra
sig aktuell utbildning kan därför i enskilda fall bli vägledande för
möjligheterna att få tillträde till en kvalificerad yrkesutbildning.

Det bör ankomma på regeringen att meddela bestämmelser om urval
till utbildningen. Urvalsgrundema bör avse kriterier av vikt för den
aktuella utbildningen såsom betyg, särskilda prov och yrkeserfarenhet.
Särskilda meriter eller omständigheter av betydelse bör också beaktas.
Urvalsgrunderna bör utformas på ett sådant sätt att utbildningsanordnare
kan använda olika urvalsmodeller med hänsyn till utbildningens mål,
inriktning och andra särskilda förutsättningar.

6.4 Examen, examination och betyg

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer skall få meddela föreskrifter om antagning till utbildningen
och om vilka examina som får avläggas. Utbildningsanordnaren skall
få utfärda utbildningsbevis och examensbevis enligt de föreskrifter
som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Regeringens bedömning: En kvalificerad yrkesexamen bör definieras
genom nationella mål och dokumenteras i examensbevis där innehåll,
omfattning och inriktning ingår. Därutöver kan respektive
utbildningsanordnares mål enligt utbildningsplanen anges.
Utbildningens omfattning bör uttryckas i KY-poäng, där en veckas
heltidsstudier motsvarar en KY-poäng. Det bör inrättas en särskild
examen för kvalificerad yrkesutbildning som benämns Kvalificerad
yrkesexamen. Det bör ankomma på ansvarig utbildningsanordnare att
utförda examina.

Prop. 2000/01:63

Kommitténs överväganden och förslag: För att öka tydligheten bör
begreppet poäng förtydligas så att man i bestämmelser och annat
konsekvent använder uttrycket ”KY-poäng”. För tillgodoräknande i
högskolan föreslås att samma regler tillämpas som i fråga om
tillgodoräknande av annan utbildning.

Projektgruppens förslag: Examen skall definieras genom nationella
mål. En examen dokumenteras med examensbevis där mål, innehåll,
omfattning och inriktning ingår. Även för' den eftergymnasiala
yrkesutbildningen skall det finnas ett poängsystem där en veckas
heltidsstudier motsvarar en poäng. Det skall införas ett standardiserat
betygssystem. Det skall finnas möjligheter att tillgodoräkna
eftergymnasial yrkesutbildning vid övergång till studier i högskolan och
tvärtom. Tillgodoräknandet skall avgöras av mottagande institution.

Remissinstanserna: Införandet av begreppet KY-poäng tillstyrks av
de flesta, men det finns också remissvar där förslaget avstyrks.

Högskoleverket, Mitthögskolan, Växjö universitet, Länsstyrelserna i
Blekinge och Norrbotten, Lärarförbundet, Sveriges Förenade
Studentkårer m.fl. tillstyrker att beteckningen KY-poäng införs. Det
påpekas att det är viktigt att man konsekvent använder uttrycket KY-

23

poäng. Stockholms Handelskammare instämmer i att KY-poäng får ett
eget värde och att man bör komma bort från jämförelser med högskolan.

Göteborgs universitet menar att en situation med KY-poäng som är
förvillande lika högskolepoäng bör undvikas.

Vikten av en korrekt information om KY, som klargör relationen till
högskolan och vilka förväntningar den studerande kan ha på
tillgodoräknande och behörighet för vidare studier betonas i flera svar.

Göteborgs universitet och Luleå tekniska universitet anser att den rätt
till tillgodoräknande av tidigare kunskaper som studenter inom högskolan
har genom högskoleförordningen (1993:100) är tillräcklig för att
tillgodose KY-studerandes behov. Högskolorna behöver förbättra
tillämpningen av förordningen.

Flera instanser efterlyser system för validering av kunskaper och
meritvärdering för övergång till och från andra utbildningar. Det behövs
ett väl fungerande system för validering av inhämtade kunskaper för att
underlätta övergångar till och från högskolornas utbildning i såväl
nationellt som internationellt perspektiv. Det gäller både övergång från
KY till högskolan och omvänt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det är viktigt att den
kvalificerade yrkesutbildningen får en examen som kan legitimera
utbildningsformen och bidrar till en sammanhållande identitet. Eftersom
examen skall dokumentera uppnådda kursfordringar i en ny
utbildningsform, är det angeläget att skapa en examensbenämning som
speglar särarterna hos den föreslagna kvalificerade yrkesutbildningen. En
examensbenämning som kan associeras till andra utbildningsformer bör
därför undvikas. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer skall enligt förslaget få meddela föreskrifter om vilka
examina som får avläggas. Enligt regeringens bedömning bör
utbildningen leda fram till en examen som benämns Kvalificerad
yrkesexamen. Vidare skall regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om antagning till
utbildningen. Härigenom kan utbildningsanordnaren anförtros denna
uppgift.

En kvalificerad yrkesexamen bör utformas utifrån nationella mål som
definierar utbildningen nationellt och internationellt. Genom att fastställa
de nationella målen för kvalificerad yrkesutbildning når man de
övergripande ambitioner för utbildningsformen som ger utrymme för
lokal och regional nivå att anpassa utbildningarna efter de behov som
finns.

Examensbevis bör utfärdas vid fullföljd utbildning med godkänt
resultat, oavsett utbildningens längd. I de fall då en studerande inte
fullföljer en hel utbildning till examen bör det finnas möjlighet att få ett
utbildningsbevis eller kursdokumentation som beskriver uppnådda
resultat. Enligt regeringens förslag skall därför utbildningsanordnaren få
utfärda utbildnings- och examensbevis enligt de föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

En kvalificerad yrkesexamen bör uppnås efter fullgjorda kursfordringar
om 40-120 KY-poäng. Målen anges i 4 § i lagen om kvalificerad
yrkesutbildning och därutöver bör gälla de mål som respektive

Prop. 2000/01:63

24

utbildningsanordnare anger i sin utbildningsplan. I examensbeviset bör
examens huvudsakliga inriktning anges.

Formerna för kunskapskontroll varierar i försöksverksamheten med
viss kvalificerad yrkesutbildning. Utbildningsanordnaren bör kunna välja
om en två eller tregradig betygskala skall användas. Betygen bör alltså
vara Icke godkänd och Godkänd alternativt Icke godkänd, Godkänd och
Väl godkänd.

Regeringen anser att det är viktigt att ett poängsystem för den
kvalificerade yrkesutbildningen får ett eget värde som kan bedömas i ett
eget sammanhang. För den föreslagna utbildningsformen bör en veckas
heltidsstudier motsvaras av en poäng men benämnas på ett sådant sätt att
poängen inte förväxlas med högskolepoäng. Poängen bör därför
benämnas KY-poäng.

Eventuellt tillgodoräknande av studier inom kvalificerad
yrkesutbildning vid övergång till högskolestudier bör prövas enligt
gällande regelverk. Såväl tillgodoräknande av grundläggande
högskoleutbildning inom högskolan som tillgodoräknande i högskolan av
annan utbildning regleras i högskoleförordningen (1993:100). Där anges i
6 kap. 13-14 §§ att högskolan skall pröva om en tidigare utbildning eller
verksamhet kan godtas för tillgodoräknande. Det är viktigt att man inom
den kvalificerade yrkesutbildningen på motsvarande sätt har möjlighet att
tillgodoräkna kunskaper som tidigare förvärvats genom studier eller på
annat sätt.

Prövning av tillgodoräknande ställer stora krav på dokumentationen av
de kunskaper och färdigheter som de studerande har tillägnat sig.
Möjligheterna för tillgodoräknande av kunskaper förvärvade inom
kvalificerad yrkesutbildning bygger inte minst på det förtroende som har
utvecklats mellan den aktuella utbildningen å ena sidan och högskolan
och andra utbildningsformer å den andra. Mot denna bakgrund är det
viktigt att det utvecklas former för en samverkan mellan varje anordnare
av kvalificerad yrkesutbildning och en eller flera högskolor och de övriga
utbildningsanordnare som kan vara berörda. Om ett förtroendefullt
samarbete byggts upp finns det förutsättningar för att i förväg ge de
studerande tydliga och hållbara besked när det gäller tillgodoräknande
vid övergång till t.ex. högskolan. Även behovet av att kunna
tillgodoräkna tidigare högskoleutbildning inom den kvalificerade
yrkesutbildningen kräver ett sådant samarbete.

Liksom inom utbildningsväsendet i övrigt är det angeläget att den
ansvarige utbildningsanordnaren inom kvalificerad yrkesutbildning
beaktar möjligheter till validering av tidigare erhållna erfarenheter och
kunskaper. I perspektivet av ett livslångt lärande blir validering och
tillgodoräknande viktiga inslag för att undvika onödiga omvägar och
repetition och i stället främja anpassning till individuella behov, ökad
tillgänglighet och ett effektivt resursutnyttjande. Frågor om validering
inom den kvalificerade yrkesutbildningen blir särskilt betydelsefulla med
hänsyn till den nära kopplingen till arbetsliv och olika yrken. Eftersom
den kvalificerade yrkesutbildningen är ett viktigt instrument för livslångt
lärande är det angeläget att alternativa vägar för tillträde underlättas.

Prop. 2000/01:63

25

6.5 Tillgänglighet

Prop. 2000/01:63

Regeringens bedömning: Utbildningar bör kunna ges på heltid och
deltid samt utformas utifrån individernas och utbildningens särskilda
förutsättningar. Utbildningar bör kunna genomföras fortlöpande och
utan bindning till traditionell terminstid.

Kommitténs överväganden och förslag: Kommittén berör möjligheten
att bedriva KY även på deltid. Genom att kombinera arbete med
deltidsutbildning som t.ex. kan bedrivas på distans, kan man ytterligare
förbättra möjligheterna till studier för den som har svårt att på heltid
lämna sin arbetsplats. Det finns således anledning att bedriva KY även på
deltid.

Projektgruppens förslag: Utbildningar skall kunna ges på heltid och
deltid samt i form av distansutbildning. Utbildningsstarter skall kunna
ske vid flera tillfallen under året och inte bara knutet till de traditionella
terminsstartema.

Remissinstanserna: Med något undantag tillstyrks överlag att KY
skall kunna arrangeras på deltid. Synpunkter har också framförts
angående möjlighet till distansstudier och att genomföra utbildningen i
delar under en längre tid.

Glesbygdsverket framhåller att möjligheten till deltids- och
distansutbildning inom KY är av stor betydelse för många mindre
företag. Högskolan i Borås anser att KY på halvfart skulle ge
studiemöjlighet för ett stort antal anställda, som inte kan vara borta från
arbetet under två år. Blekinge tekniska högskola menar att möjligheten att
bedriva KY på deltid gör att nya grupper kan använda sig av KY.

Lernia AB anser att deltidsutbildning måste läggas upp så att den totala
utbildningstiden inte blir alltför omfattande. Modem teknik öppnar nya
möjligheter och det bör vara möjligt att prova utbildningar med stora
inslag av distansutbildning. Det skulle ge möjligheter för orter med ett
något lägre deltagarantal att påbörja utbildningar.

Handikappombudsmannen framhåller att de mål som har ställts upp i
propositionen Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan
för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) skall fullföljas i det fortsatta
arbete med att utveckla en ny eftergymnasial yrkesutbildning och att
FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för människor med
funktionshinder måste beaktas.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning
bör utbildningar kunna genomföras fortlöpande och utan bindning till
traditionell terminstid. Regeringen anser att det är viktigt att
utbildningsformen präglas av hög tillgänglighet. För att stödja
möjligheterna till ett livslångt lärande måste verksamhetsformerna i stor
utsträckning anpassas till deltagarnas behov och förutsättningar. Utöver
utbildning som bedrivs på helfart dagtid under traditionell terminstid i en
särskild skollokal, bör det enligt regeringens bedömning finnas ett utbud
av utbildningar där undervisningen kan ges på deltid, under kvällstid och
helger, på distans med hjälp av ny teknik, löpande över året eller på andra
sätt som de studerande efterfrågar.

26

Kompetensutveckling i arbetslivet är en förutsättning för
konkurrenskraft och tillväxt. Utbildning ger tillgång till kunskap och
kompetens som kan omsättas i produktionen av varor och tjänster.
Utbildning ökar också individens förutsättningar att anpassa sig till ny
teknik och nya organisationsformer. Dessutom skapas förutsättningar för
en hög förmåga att ta till sig och utveckla innovationer från andra länder.
Arbetslivets möjligheter är å andra sidan många gånger begränsade när
det gäller att låta nyckelpersonal utbilda sig under en längre
sammanhållen period. Svårigheterna blir uppenbara inte minst bland
småföretagen som sällan kan utnyttja säsongsvariationer eller
konjunkturcykler för att låta sin personal vidareutbilda sig.

Individens behov är också mångskiftande. Privat familjesituation eller
ekonomiska förutsättningar men också geografisk hemort kan vara starkt
avgörande för att kunna delta i en utbildning eller inte. Hög tillgänglighet
blir därför ett viktigt argument för att motverka såväl social
snedrekrytering som att endast boende i tätorter kan ta del av utbildning.
Informationsteknik och utnyttjande av distansutbildning är värdefulla och
självklara verktyg när utbildningar skall rekrytera nya grupper av
studerande som inte har möjlighet att delta i utbildning av traditionell
skolmodell.

Utbildning måste också finnas tillgänglig för den som har ett
funktionshinder. Delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade i
samhället och arbetslivet förutsätter delaktighet och jämlikhet i alla
former av utbildning. Det bör ankomma på de ansvariga
utbildningsanordnama inom den kvalificerade yrkesutbildningen att se
till att studiemiljön så långt det är möjligt, görs tillgänglig för alla. Såväl
lokaler som information och olika hjälpmedel bör i möjligaste mån
utformas för att undanröja eventuella hinder för funktionshindrades
deltagande i utbildningen. En annan viktig aspekt är bemötandet av
studerande med funktionshinder. För att förbättra undervisningsmiljön
och kunskaperna hos utbildningsanordnarens personal krävs insatser för
fortbildning och information rörande funktionshindrades situation. I
propositionen Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan
för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) har regeringen anvisat medel
för en flerårig kompetensutveckling för personal inom olika
samhällsområden kring frågor som rör bemötande av personer som har
funktionshinder. Statens institut för särskilt utbildningsstöd har fått ett
särskilt ansvar för genomförande av denna kompetensutveckling och har
för ändamålet fått tolv miljoner kronor ff.o.m. budgetåret 2001.

6.6 Lärare och handledare

Prop. 2000/01:63

Regeringens förslag: Lärare och handledare skall genom utbildning
eller erfarenhet ha kompetens för den undervisning som de skall
bedriva.

Kommitténs överväganden och förslag: Kommittén föreslår en
bestämmelse i förordningen om kvalificerad yrkesutbildning som
överensstämmer med den bestämmelse som tillämpas i

27

försöksverksamheten: Lärarna i kvalificerad yrkesutbildning skall ha den
teoretiska utbildning och den erfarenhet från arbetslivet som behövs för
att säkerställa hög kvalitet i utbildningen.

Projektgruppens förslag: I projektgruppens förslag till lag om
eftergymnasial yrkesutbildning finns en bestämmelse som innebär att det
i utbildningen skall användas lärare som har kompetens för den
undervisning de skall bedriva.

Remissinstanserna:    Lärar- och handledarfunktioner och

utbildningsfrågor tas upp i några svar. Västra Götalandsregionen anser
att varje elev skall ha en personlig handledare på företaget som stödjer,
hjälper till rätta på arbetsplatsen och är behjälplig vid
kunskapsinhämtandet. Handledaren skall ha en helhetssyn på
utbildningen och kunna anpassa uppläggningen till utbildningens krav.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller att KY för sin
uppbyggnad behöver en genomtänkt utbildning av den personal som skall
ingå i verksamheten. Vid en permanentning av KY är det nödvändigt att
regeringen överväger en förstärkning av lärarutbildningen. Nässjö
kommun anser att en lärarutbildning behövs som ger struktur och
sammanhang samt didaktisk konsekvens åt kravet på yrkesrelevans i
utbildningen. Staten skulle kunna stimulera ett pedagogiskt
utvecklingsarbete inom ett didaktiskt område som är relativt oprövat i
Sverige. Metall anser att man, för att ta vara på det gynnsamma och unika
lärandet på arbetsplatser, bör ge yrkesutövare med intresse att förmedla
yrkeskunnande möjlighet att som yrkespedagoger kombinera sitt dagliga
yrkesarbete med att lära andra.

Skälen för regeringens förslag: Rätt kompetens hos de som
undervisar i en utbildning är en nyckelfaktor för att uppnå hög kvalitet i
den kvalificerade yrkesutbildningen. Detta gäller såväl för lärare i de
skolförlagda momenten som för handledare under den arbetsplatsförlagda
delen av utbildningen, LIA. Lärarens och handledarens pedagogiska
förmåga samt kunskaper och erfarenheter från aktuellt yrkesområde är av
avgörande betydelse för de studerandes möjligheter att tillgodogöra sig
undervisningen. Under försöksverksamheten har det varit ett krav att
utbildningsplanen skall innehålla en redovisning av kraven på lärarnas
och handledarnas kompetens. Det kan avse t.ex. formella krav, krav på
yrkesteknisk kompetens och erfarenhet eller krav på pedagogisk
utbildning eller visad pedagogisk skicklighet. Lärare och handledare
inom den föreslagna utbildningsformen skall enligt regeringens förslag
ha kompetens för den undervisning som de skall bedriva. Sådan
kompetens kan ha förvärvats genom utbildning eller erfarenhet.

Krav på lärarutbildning för att få undervisa inom den föreslagna
utbildningsformen kan försvåra möjligheterna att ta tillvara den kunskap
och kompetens som finns tillgänglig bland berörda aktörer. I den
föreslagna utbildningsformen skall därför även icke-formella meriter
värderas och bedömas när det gäller kraven på lärare och handledare. Det
är viktigt att utnyttja lärare med erfarenhet från olika delar av
utbildningsväsendet och arbetslivet för att ge utbildningarna avsedd
kvalitet och relevans. Den kvalificerade yrkesutbildningen kommer att
bestå av utbildningsmoment med inslag från såväl arbetsliv och högskola
som annan utbildning. Kurser vars ämnesinnehåll motsvarar

28

Prop. 2000/01:63

högskolekurser skall genomföras av lärare som är behöriga att ge sådan
undervisning i högskolan. Detta gör en samverkan med högskolan
betydelsefull för att få rätt lärarkompetens för sådana moment.
Utbildningsmoment från annan utbildning bör förmedlas av därtill
kompetent personal.

Utbildningsmomenten under LIA bör enligt regeringens mening
handledas av personal från arbetslivet med nödvändig kompetens från
aktuellt och relevant yrkesområde. Det bör också ligga i
utbildningsanordnarnas intresse att med omsorg välja LIA-arbetsplatser
utifrån deras kapacitet när det gäller handledning under LIA-perioden.
Det är viktigt att undvika att LIA omvandlas till en vanlig praktikperiod
t.ex. till följd av kraftig belastning på verksamheten i övrigt. Handledning
under LIA-perioden har en viktig roll när det gäller att bidra till att
kursplanemålen under LIA-perioden uppnås och fullföljs. Handledning
kan därför inte ges formen av enbart ett kontaktmannaskap utan skall
aktivt medverka och stödja under den arbetsplatsförlagda
utbildningsdelen. Handledare måste ha en helhetssyn på utbildningen och
vara väl insatta i utbildningsmålen. Det är därför angeläget att ansvarig
utbildningsanordnare har en väl utvecklad kommunikation med de
arbetsplatser som genomför LIA. Därtill bör handledare ha nödvändiga
pedagogiska färdigheter.

För att upprätthålla och höja nivån på lärarnas och handledarnas
pedagogiska förmåga bör den ansvarige utbildningsanordnaren inom
ramen för anvisade medel vid behov genomföra lärar- och
handledarfortbildning

6.7 Studerandefrågor

Regeringens förslag: Studerande skall ha rätt att utöva inflytande
över kvalificerad yrkesutbildning. En särskild överklagandenämnd
skall svara för prövning av överklagande av vissa beslut inom den
kvalificerade yrkesutbildningens område. Studerande skall kunna
avskiljas från utbildning. Regeringen skall få meddela föreskrifter om
avskiljande under vissa förutsättningar. En särskild nämnd skall pröva
frågor om avskiljande.

Regeringens bedömning: Överklagandenämnden för högskolan bör
pröva överklaganden av vissa beslut som berör de studerande i den
nya utbildningsformen. Föreskrifter om avskiljande bör gälla för
enbart utbildningar som anordnas av statliga universitet och högskolor,
kommuner och landsting. Högskolans avskiljandenämnd bör pröva
frågor om avskiljande inom den kvalificerade yrkesutbildningen
Studiemedel bör kunna lämnas till studerande i kvalificerad
yrkesutbildning. Utbildningen bör vara avgiftsfri för de studerande. De
studerande bör ges ett personskadeskydd som i huvudsak motsvarar
det som gäller för studerande i högskolan.

Prop. 2000/01:63

Kommitténs överväganden och förslag: De studerande skall ha goda
möjligheter att framföra sina synpunkter både i fråga om utbildningarnas
uppläggning och det dagliga arbetet. För att nå goda utbildningsresultat

29

är det också viktigt alt de studerande är reellt involverade i Prop. 2000/01:63
kvalitetsarbetet. Eftersom inlärningen bygger på ett stort eget ansvar från
de studerande är det inte möjligt att upprätthålla en sådan pedagogisk
metod utan att de studerande har stort inflytande på utbildningen.

I förslag till forordning för kvalificerad yrkesutbildning finns en
bestämmelse som gäller överklagande av beslut av ansvarig
utbildningsanordnare som helt överensstämmer med den som finns för
försöksverksamheten: Beslut av den ansvariga utbildningsanordnaren om
avslag på en studerandes begäran att få examensbevis eller
utbildningsbevis får överklagas till Överklagandenämnden för högskolan.

Projektgruppens förslag: Rättssäkerhet för studerande i
eftergymnasial yrkesutbildning skall garanteras genom bestämmelser i
författningstext. Överklagandenämnden för högskolan skall vara instans
för överklagande av vissa beslut inom eftergymnasial yrkesutbildning.
Studentinflytande och representation i olika beslutsorgan skall garanteras.
Frågor om avskiljande från utbildning skall regleras i författningstext. De
studerandes möjligheter avseende personskadeskydd, studievägledning,
särskilt stöd till funktionshindrade och övriga studiesociala frågor bör ses
över.

Projektgruppen bedömer att principen om avgiftsfri utbildning bör
gälla eftergymnasial yrkesutbildning precis som för högskoleutbildning.
Det är viktigt att ge alla samma ekonomiska förutsättningar att delta i den
nya eftergymnasiala yrkesutbildningen. Genom avgiftsffihet kan
rekryteringsbasen breddas samtidigt som social snedrekrytering kan
motverkas.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar att de studerande
skall vara representerande i ledningsgrupperna. Det poängteras att de
studerande skall ha verkligt inflytande över sin utbildning. Högskolorna
tycker sammantaget att KY-studerande skall ha samma rättigheter och
skyldigheter som högskolestuderande. Högskoleverket förutsätter att
möjligheten skall föreligga att till Överklagandenämnden överklaga
beslut om avslag på begäran om att få examensbevis eller
utbildningsbevis. Möjlighet bör föreligga för den som söker en KY att
överklaga beslut om att sökande inte uppfyller kraven for behörighet.
Överklagandemyndigheten måste vara fristående från KY-styrelsen.
Överklagandenämndcn för högskolan kan vara ett alternativ, men också
andra möjligheter kan övervägas. Rättssäkerheten för KY-studerande bör
garanteras och regleras i samma omfattning och i samma former som för
studenter i högskolan. Verket understryker vikten av att de studerandes
rättigheter iakttas även under LIA-perioderna. Viktiga aspekter är t.ex.
försäkringsskydd och skydd mot kränkande särbehandling beroende på
kön.

Stockholms läns landsting anser att ansvarsfördelningen mellan skola
och arbetsplats måste klarläggas under LIA. Det gäller framför allt
arbetsmiljö- och skyddsfrågor.

Skälen for regeringens förslag och bedömning:
Studerandeinflytande förverkligas först då de studerande har möjlighet att
verka aktivt både individuellt och samlat i frågor som rör utbildning och
undervisning eller mera övergripande principiella frågor.
Studeranderepresentation i olika organ är viktigt för att stärka och

30

möjliggöra verkligt inflytande men inte tillräcklig. Det är nödvändigt att
utbildningsanordnarna också uppmuntrar de studerande att engagera sig.

Staten tar på sig ett ansvar varje gång en utbildning blir godkänd och
finansieras med statsbidrag. Därför är det självklart att studerande i den
nya utbildningsformen skall omfattas av bestämmelser som syftar till
rättssäkerhet och verkligt inflytande. Regeringen föreslår därför att de
studerande skall ha rätt att utöva inflytande över kvalificerad
yrkesutbildning. De studerande bör vara representerade i de
beslutsfattande och rådgivande organ som kan bli aktuella i den
organisation som utformas för den nya kvalificerade yrkesutbildningen.
Det gäller på såväl nationell som regional eller lokal nivå.

Enligt regeringens förslag skall en särskild överklagandenämnd svara
för prövning av överklagande av vissa beslut inom den kvalificerade
yrkesutbildningens område. Enligt regeringens bedömning bör
Överklagandenämnden för högskolan vara den instans som hanterar vissa
beslut som berör de studerande. Det bör gälla beslut om behörighet vid
antagning eller utfärdande av examensbevis. Nämndens beslut med
anledning av ett överklagande dit får enligt den föreslagna lagen inte
överklagas.

Regeringen har tidigare i avsnitt 6.2 anfört att ett problem- eller
projektbaserat lärande ofta är mycket lämpligt inom en utbildning där den
studerande förväntas ta ett stort eget ansvar för sitt lärande. Det ställer
höga krav på de studerande och deras förmåga att arbeta självständigt och
i grupp. Deltagande i utbildning är en investering i tid och pengar för den
enskilde som kräver en stabil utbildningssituation. Mot denna bakgrund
är det viktigt att det finns bestämmelser om avskiljande som kan
tillämpas i förekommande fall. Det skall därför enligt regeringens förslag
vara möjligt att avskilja studerande från utbildningen under samma
förutsättningar som gäller studerande vid universitet och högskolor (4
kap. 6 § högskolelagen, 1992:1434). Enligt förslaget skall regeringen få
meddela föreskrifter om att en studerande tills vidare skall avskiljas från
utbildningen i fall då den studerande lider av psykisk störning,
missbrukar alkohol eller narkotika, eller har gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet. Som ytterligare förutsättning för ett avskiljande skall gälla
att det, till följd av något av ovan angivet förhållande, bedöms föreligga
en påtaglig risk att den studerande kan komma att skada annan person
eller värdefull egendom under utbildningen. Nämndens beslut får enligt
förslagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den studerande
och utbildningsanordnaren. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Ett beslut om avskiljande skall, om den som avskiljts
begär det, kunna omprövas efter två år.

Regeringen bedömer att Högskolans avskiljandenämnd bör vara den
instans som prövar frågor om avskiljande inom den kvalificerade
yrkesutbildningen. I likhet med vad som gäller för studerande hos bl.a.
enskilda utbildningsanordnare som har examenstillstånd enligt lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina eller som anordnar
kompletterande utbildningar enligt förordningen (2000:521) om statligt
stöd till kompletterandeutbildningar, bör det enligt regeringens mening
inte meddelas några föreskrifter om att en studerande tills vidare skall
kunna avskiljas från kvalificerad yrkesutbildning som anordnas av

31

Prop. 2000/01:63

enskilda fysiska eller juridiska personer. Enligt regeringens synsätt bör
frågan om ett avskiljande av en studerande hos en enskild
utbildningsanordnare regleras privaträttsligt.

Möjligheter för de studerande att få statligt studiestöd för en utbildning
är en avgörande faktor för möjligheterna att rekrytera brett till en
utbildning. Ett viktigt mål för det svenska studiestödet är att det skall ge
så många som möjligt en chans att välja att utbilda sig oavsett
ekonomiska och andra sociala förutsättningar. För att den föreslagna
utbildningsformen skall bli ett verkligt utbildningsalternativ på
eftergymnasial nivå bör den berättiga till studiemedel och vara avgiftsfri
för de studerande. Regeringen bedömer att del är viktigt att värna om
avgiftsfrihet för de studerande. Kvalificerad yrkesutbildning bör vara
avgiftsfri för de studerande.

Enligt regeringens bedömning bör de studerande ges ett skydd för
personskador som kan uppstå i samband med utbildningen, som i
huvudsak motsvarar det som gäller för studerande i högskolan.

De studerandes möjligheter till vägledning har stor betydelse.
Information om t.ex. olika studiealtemativ, antagning, behörighetsfrågor
och arbetsmarknad bör möjliggöras genom varje utbildningsanordnares
försorg. När det gäller särskilt stöd till funktionshindrade är det en
uppgift som bör ankomma på ansvarig utbildningsanordnare. Se vidare
avsnittet 6.5 Tillgänglighet.

7 Inordnande och överföring av befintliga
utbildningsformer

Regeringens bedömning:      Utbildningsplatser inom

försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning bör övergå i
den nya kvalificerade yrkesutbildningen den 1 januari 2002.

Prop. 2000/01:63

Projektgruppens förslag: Uppdraget till projektgruppen berörde
påbyggnadsutbildningar (PU) inom den kommunala vuxenutbildningen
(komvux) och som anordnas av Statens skolor för vuxna (SSV),
kvalificerad yrkesutbildning (KY), vissa kompletterandeutbildningar,
vissa yrkesutbildningar inom folkbildningen, yrkesteknisk högskola
(YTH), vissa andra kortare yrkesutbildningar inom högskolan och vissa
arbetsmarknadsutbildningar. Det är dessa utbildningar som nedan
omfattas av begreppet berörda utbildningar.

Inordnandet av angivna utbildningar i den nya utbildningsformen skall
genomföras successivt under en övergångsperiod. Syftet med den nya
eftergymnasiala yrkesutbildningen bör vara att ta tillvara
utbildningskapacitet i samhället för alt skapa en utbildning som utformas
i nära samverkan med arbetslivet och svarar mot arbetslivets behov. Steg
ett är att skapa en sådan utbildningsform som regleras med särskild
lagstiftning. Att sedan inordna berörda utbildningar i den nya
utbildningsformen får bli en mera långsiktig ambition med tid för
mognad och omställning. I detta nästa steg kan berörda utbildningar
successivt införlivas i utbildningsformen. Detta kan ske dels genom att

32

utbildningsanordnare själva ansöker om att få tillträde till Prop. 2000/01:63
utbildningsformen för utbildningar som i dag regleras inom andra
regelverk, dels genom politiska beslut om överföring av vissa
utbildningar eller en hel utbildningsform. Under en övergångsperiod bör
en incitamentsstruktur skapas som främjar övergång till eftergymnasial
yrkesutbildning.

Remissinstanserna: De instanser som berört förslagen runt
inordnande av berörda utbildningar ställer sig till största delen bakom att
detta bör ske successivt under ledning av en organisationskommitté
(Distum, Umeå universitet, Arboga kommun, Jönköpings kommun,
Norrköpings kommun m.fl.).

Några instanser, exempelvis Ungdomsstyrelsen, vill peka på behovet
av att skyndsamt utveckla en mer permanent form av verksamhet. En
eftergymnasial yrkesutbildning finns i flertalet europeiska länder och
behovet av en sådan form även i Sverige har blivit allt mer tydlig under
senare år.

Sveriges KY-förening och Nässjö kommun framhåller att med det
ansökningsförfarande om att få inordnas som föreslås skulle
utbildningsformens eftergymnasiala nivå, yrkesrelevans och
arbetslivssamverkan kunna bibehållas som kännetecken.

Skälen för regeringens bedömning: I den beredning som har föregått
denna proposition har det i olika sammanhang behandlats frågor om vilka
befintliga utbildningsformer som skulle kunna ingå i en framtida
eftergymnasial yrkesutbildningsform vid sidan av högskolan.
Projektgruppen hade att bl.a. beakta möjligheterna att samlat, var för sig
eller i olika grupperingar inordna de utbildningar som berördes av
uppdraget.

Frågan om hur en ny eftergymnasial yrkesutbildning skall introduceras
i det reguljära utbildningssystemet är komplex och svåröverskådlig och
ett successivt inordnande är att föredra.

Att möta behovet av eftergymnasial yrkesutbildning bör enligt
regeringen i ett första steg ges högre prioritet än att tillhandahålla en
komplett lösning för att inordna all utbildning med offentligt stöd, vid
sidan av högskolan, som kan betraktas som eftergymnasial
yrkesutbildning i en samlad administrativ struktur. Regeringen bedömer
därför att det primära är att försöksverksamheten med kvalificerad
yrkesutbildning övergår i reguljär form och därmed överförs till den
föreslagna utbildningsformen.

Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning har pågått
sedan år 1996 och under denna tid expanderat väsentligt till att under
innevarande budgetår omfatta 12    000 årsstudieplatser.

Försöksverksamheten har funnit sina former och regeringen bedömer
därför att de i försöksverksamheten ingående utbildningarna kan
överföras utan något mera omfattande förändringsarbete. Regeringen
föreslår därför att utbildningsplatser inom försöksverksamheten med
kvalificerad yrkesutbildning skall övergå i den nya kvalificerade
yrkesutbildningen den 1 januari 2002. De utbildningar som ingår i
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning och där det finns
intresse från utbildningsanordnama att fortsätta med den aktuella
utbildningen bör inordnas i den nya kvalificerade yrkesutbildningen utan

33

särskild ansökan. Regeringen avser att återkomma till riksdagen avseende
dimensionering av den kvalificerade yrkesutbildningen.

Det är regeringens ambition att utbildningsformen kan utvecklas
volymmässigt så att det ges utrymme för inordnande av andra
eftergymnasiala yrkesutbildningar vid sidan av högskolan t.ex. vissa
påbyggnadsutbildningar inom kommunal vuxenutbildning,
kompletterande utbildningar och utbildningar inom folkbildningen. Ett
sådant inordnande förutsätter att de berörda utbildningarna lever upp till
de kriterier som kommer att gälla för att bli godkänd som en kvalificerad
yrkesutbildning. I takt med att utrymme ges, t.ex. genom fortlöpande
omprövning av medgivanden om statsbidrag, kan det på sikt bli möjligt
för utbildningsanordnare inom andra utbildningsformer att inordnas i den
föreslagna utbildningsformen.

Utvecklingen på arbetsmarknaden och strukturomvandlingen till följd
av bl.a. informations- och kommunikationsteknologin innebär
övergripande förändringar avseende kompetenskrav och
kompetensbehov på både kort och lång sikt. Befintliga utbildningar bör
kunna uppgraderas till både innehåll och omfattning för att bättre kunna
tillgodose dessa nya krav. Ett inordnande i den kvalificerade
yrkesutbildningen kan öka möjligheterna till en närmare och effektivare
koppling till arbetslivet, dess förutsättningar och behov.

8 Styrning

Prop. 2000/01:63

8.1 Utbildningsformen

Regeringens bedömning: En särskild myndighet bör inrättas med
uppgift att administrera den kvalificerade yrkesutbildningen.

För kvalificerad yrkesutbildning bör kvalitetskriterier fastställas av
regeringen. Ett medgivande om att starta en utbildning bör inte
omfatta mer än fem starter.

Kommitténs överväganden och förslag: Den kvalificerade
yrkesutbildningen bör vara en egen utbildningsform med en samlad
nationell administration i huvudsak som den nuvarande
försöksverksamheten. Det innebär att den politiska nivån lägger fast mål,
ställer upp verksamhetskrav och anger volymer, medan den närmare
administrationen, uppföljningen, utvärderingen och tillsynen handhas av
en instans under regeringen. Beviljandefunktionen och tillsynsfunktionen
bör hållas samman. En KY-styrelse med allsidig förankring bland
arbetslivets intressenter, i politiken, i högskolan och på det kommunala
området får ansvaret för hanteringen av den kvalificerade
yrkesutbildningen. Skälen till detta är att det måste finnas inslag av
skönsmässighet och värderingar vid prövning av ärenden. Det är enligt
kommittén svårare för tjänstemannabedömningar att i fråga om sådana
beslut vinna legitimitet än beslut som bygger på ett mer konkret

34

regelverk. Kommittén tror inte att det i fråga om den kvalificerade
yrkesutbildningen är möjligt att konstruera ett sådant detaljerat regelverk.

Både utvärdering, uppföljning och tillsyn måste utformas så att de
bidrar till att säkerställa att utbildningarna bedrivs med rätt kvalitet, har
en god arbetslivsförankring och för individen lägger grunden till
framgångar i arbetslivet och god utvecklingsförmåga.

En oberoende utvärdering av KY bör bedrivas. Utvärderingen bör ses
som ett instrument för verksamhetsutveckling snarare än som en
beskrivning. Utvärderingsuppdragen bör också innefatta återkoppling.

Ansvaret för finansiering och beställning bör även fortsättningsvis
ligga på KY-styrelsen (nu kommittén). Detta bör också innefatta att
säkerställa att relevant samordning kommer till stånd. Uppföljningen bör
anknyta till högskolans uppföljning.

Tillsynen bör liksom hittills, ha två huvudsakliga syften, dels att vidga
kunskapen om den kvalificerade yrkesutbildningen, dels att, som ett led i
en verksamhetsutveckling, föra en dialog med huvudsakligen studerande
och utbildningsanordnare om utbildningarnas kvalitet i vid mening.
Kommittén föreslår vidare en sanktionstrappa i samband med tillsyn och
förekommande kvalitetsbrister.

Utbildningarnas eget kvalitetsarbete måste innefatta både arbetslivet
och de studerande. En tidsbegränsning är nödvändig för att kunna skapa
ett flexibelt och dynamiskt system där en reell prövning av
utbildningarnas aktualitet faktiskt kan genomföras. Ett medgivande om
att starta en utbildning bör inte få omfatta mer än fem starter.

Projektgruppens förslag: Projektgruppen har i enlighet med sitt
uppdrag analyserat tre alternativa organisationsmodeller för styrning av
eftergymnasial yrkesutbildning som presenterades i regeringens skrivelse
Samverkan, ansvar och utveckling - Utvecklingsplan för förskola, skola
och vuxenutbildning (skr. 1998/99:121). Dessa tre modeller är, en
funktion knuten till högskolan, inrättande av en särskild myndighet och
operativt ansvar hos organ knutet till regionala kompetensråd.

Projektgruppen föreslår att en särskild myndighet för eftergymnasial
yrkesutbildning skall inrättas med uppgift att ansvara för planering,
administration och övergripande information samt dokumentation och
uppföljning av eftergymnasial yrkesutbildning. Det är den
organisationsmodell som har störst möjligheter att utveckla en ny
utbildningsform som bygger på försöksverksamheten med viss
kvalificerad yrkesutbildning. Vid etablerandet av en ny utbildningsform
är det av stor vikt med en samordning på nationell nivå. Detta uppnås
bäst genom en myndighet som har ett övergripande ansvar för
utbildningsformen och till uppgift att utveckla dess identitet. Det är också
den organisationsform som bäst bidrar till organisatorisk klarhet och
tillgodoser kravet på ett rationellt resursutnyttjande. Det är angeläget att
undvika uppbyggnad av en mängd regionala kanslifunktioner för
administration av utbildningsformen som skapar merkostnader. I en
centraliserad modell ges bättre möjligheter att undvika att likartad
utbildning genomförs på för många platser i landet. Effektivitetsförluster
genom att parallella utbildningar bedrivs i för stor omfattning kan i större
utsträckning undvikas.

Prop. 2000/01:63

35

Kvalitetskriterier för eftergymnasial yrkesutbildning skall fastställas på
nationell nivå. Högskoleverket skall vara den instans som svarar för
kvalitetsgranskning och utvärdering.

Resursfördelning skall ske genom eget anslag eller separata
anslagsposter.

Remissinstanserna: Hur KY som utbildningsform skall inordnas i det
svenska utbildningsväsendet är en fråga som delvis delat
remissinstanserna både vad gäller kommitténs förslag och överväganden
och projektgruppens förslag.

I remissyttrandena över kommitténs betänkande tillstyrker de flesta en
fortsättning som egen fristående utbildningsform. Några instanser
förespråkar högskolan som huvudman. Ett fåtal ser en rcgionalisering
som det bästa alternativet. Universitet och högskolor tillstyrker i
allmänhet att KY finns kvar som utbildningsform.

Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig över projektgruppens
förslag förordar inrättandet av en särskild yrkesutbildningsmyndighet,
framför allt med hänvisning till de argument som förs fram i
departementsskrivelsen. Av det tjugotal instanser som förordar
alternativet med en organisation knuten till högskolan återfinns de flesta
bland universitet och högskolor. Endast en instans förordar alternativet
att verksamheten underställs de regionala kompetensråden, men flera har
betonat samarbete mellan myndigheten och de regionala
kompetensråden. Några instanser har angett alternativa modeller till de
föreslagna, exempelvis en prolongering av nuvarande verksamhet.

Högskoleverket menar att med ett strikt principiellt resonemang kan
man, med utgångspunkt i det högskolebegrepp som lades fast genom
1977 års högskolereform, hävda att all eftergymnasial utbildning bör
förläggas till högskolan. Emellertid skulle, om KY förlädes till
högskolan, fokus riktas mot bristerna i högskolemässigheten hos KY. Ett
sådant förhållande skulle inte vara till gagn, varken för högskolan eller
för KY. Verket drar därför i likhet med projektgruppen slutsatsen att
inrättandet av en ny yrkesutbildningsmyndighet är den mest
ändamålsenliga lösningen.

Ett annat argument som betonats av liera instanser, bl.a. Lernia AB, är
att den form av styrning och upphandling som försöksverksamheten
använt har lett till en hög grad av flexibilitet och valmöjligheter för
individen. En egen myndighet har större möjligheter att profilera och
skapa en flexibel utbildning än om verksamheten utgör en liten del i ett
stort etablerat system som högskolan. Efterfrågestymingen via
arbetsmarknadens parter har bättre förutsättningar i en egen myndighet
med fokus på en avgränsad uppgift.

Statens skolverk menar att den eftergymnasiala yrkesutbildningen inte
skall vara högskola i högskolelagens mening men att det finns många
likheter i övrigt. I en utvidgad högskola med den nya eftergymnasiala
yrkesutbildningen inlemmad skulle möjligheter öppnas for strukturella
förändringar som inte diskuterats i rapporten. Om de eftergymnasiala
yrkesutbildningarna placeras i högskolan, skulle risken minska för att
utbildningar får olika status på grund av olika organisationstillhörighet.
Utbildningarnas karakteristika och släktskap med andra yrkesutbildningar

Prop. 2000/01:63

36

som ligger i högskolan talar i stället for att den nya utbildningsformen
knyts till högskolan.

Mälardalens högskola menar att många och starka skäl talar för att den
eftergymnasiala utbildningen bör organiseras inom högskolan. De
framhåller högskolans erfarenhet och kompetens, att utbildningarnas
plats inom det nationella utbildningssystemet klargörs, rekryteringsbasen
för fortsatta högskolestudier breddas samt att utbildningsutbudet styrs
bättre av efterfrågan och lokalt engagemang än med en planstyrd
utbudsmodell.

Behovet av kvalitetsbedömning för utveckling av verksamheten
ifrågasätts inte av någon av de remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet från kommittén för kvalificerad yrkesutbildning. Däremot
finns olika uppfattningar om t.ex. hur detta skall ske och av vem.

Högskoleverket anser att ansvaret för utvärdering, uppföljning och
tillsyn av KY bör knytas till någon annan myndighet eller organisation
inom utbildningsväsendet. Landstinget Gävleborg betonar att betydelsen
av utvärderingen av den kvalificerade yrkesutbildningens effekter på
arbetsmarknaden bör betonas ytterligare. Blekinge tekniska högskola,
Landstinget Gävleborg, Gislaveds och Hässleholms kommuner, Sveriges
KY-förening och Volvo anser att extern medverkan vid tillsynen framför
allt skall bestå av yrkesverksamma personer från aktuell bransch.

Svaren är samstämmiga när det gäller betydelsen av att tillsynen skärps
över anordnamas eget kvalitetsarbete och att det skall framgå av ansökan
om bidrag hur anordnaren avser att genomföra detta arbete.

Vad det gäller projektgruppens resonemang runt kvalitetskriterier
ställer sig huvuddelen av de svarande bakom dessa. Integrationsverket
anser att jämställdhets- och mångfaldsperspektivet bör finnas med som
kvalitetskriterier på nationell nivå.

Många instanser trycker på vikten av kvalitetssäkring och vissa ställer
sig positiva till att Högskoleverket föreslås ansvara för detta, medan
andra instanser är mera tveksamma. IFAU anser att utvärderingen skall
skötas av en oberoende myndighet eller forskningsinstitut men tar inte
ställning till om det skall vara Högskoleverket eller inte. Ålmhults
kommun menar att den som skall göra det måste ha goda insikter i
arbetslivet och dess funktion. Sveriges Förenade Studentkårer anser att
Högskoleverket säkert skulle vara bra för uppgiften men att de bör
fokusera sig på högskolan.

Svenska kommunförbundet anser att den ti llståndsgivande myndigheten
skall vara ansvarig för utvärdering, kvalitetsgranskning och tillsyn av
KY-utbildningama. Därmed tillskapas en sammanhållen
målstymingsprocess.

De instanser som uttalar sig om projektgruppens förslag om
resurstilldelning är generellt positiva. Statskontoret anser att det är en
utgångspunkt för att åstadkomma en snabbare samordning av statens
insatser. Genom att samla myndighetsanslag och statsbidrag i ett första
steg budgetmässigt till ett utgiftsområde och i ett andra steg även
organisatoriskt skulle staten relativt snabbt kunna stärka sina möjligheter
att utöva en sammanhållen styrning. Statens skolverk tillstyrker förslaget
som innebär att en övergripande dimensionering fastställs på nationell
nivå. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser det glädjande att

Prop. 2000/01:63

37

projektgruppen så klart tagit ställning för en sådan nationell styrning. Det
är enligt LO:s mening bekymmersamt att staten i så stor utsträckning
dragit sig tillbaka som styrande instans och ersatt detta med en så kallad
målstyrning som vi ännu vet mycket litet om hur och om den över huvud
laget fungerar.

I svaren tillstyrks att medgivande att starta utbildning skall begränsas
till lem starter. Falkenbergs kommun förslår att anordnare medges att
starta utbildning tre gånger med möjlighet att fortsätta ytterligare två
omgångar.

Storumans kommun anser att för en liten glesbygdskommun måste
flexibiliteten vara extremt stor. Ett riksintag är ett måste for en kommun
som Storuman. Även med riksintag kan det vara svårt att komma upp i de
maximalt fem utbildningsstarter som skisseras i utredningen. Det är
sannolikare att det blir fråga om engångssatsningar inom varje
yrkesområde.

Skälen för regeringens bedömning: Det är viktigt att ta tillvara
erfarenheter från försöksverksamheten och samtidigt utveckla en ny
utbildningsform som bygger vidare på denna. En viktig uppgift är att
samordna de lokala behoven av utbildning med nära koppling till
arbetslivet med ett övergripande nationellt perspektiv. Utbildningsformen
kommer under en tid att befinna sig i ett uppbyggnadsskede, varför en
nationell funktion med en uttalad uppgift att svara för denna uppbyggnad
bedöms som mest ändamålsenlig. En viktig uppgift för denna funktion
blir att markera och skapa en tydlig identitet för den nya
utbildningsformen.

Det finns behov av en nationell överblick för att avväga och göra
prioriteringar för hur de resurser som avsätts för den föreslagna
utbildningsformen bäst tillgodoser ett intresse som omfattar både de
enskilda individerna och samhället i stort. Bättre möjligheter ges för att
undvika att likartad utbildning genomförs på för många platser i landet.
Effektivitetsförluster genom att parallella utbildningar bedrivs i för stor
omfattning kan i större utsträckning undvikas.

Under den fyraåriga försöksperioden har en verksamhetsstruktur
utvecklats, som kännetecknas av ett antal viktiga särarter, som ger
utbildningsformen unika egenskaper. Utbildningsformen är
efterfrågestyrd med tyngdpunkten på arbetslivets efterfrågan. Arbetslivet
deltar aktivt i utformandet av utbildningen och finansierar den
arbetsplatsförlagda utbildningsdclen. Dessutom finns arbetslivet
representerat i de olika utbildningarnas ledningsgrupper och utgör där en
majoritet. Lärande i arbete utgör en tredjedel av den totala
utbildningstiden och ingår som ett obligatoriskt moment.

Med den starka betoningen på arbetslivets medverkan är det enligt
regeringens uppfattning inte lämpligt att integrera den nya
utbildningsformen i en redan etablerad struktur med andra
huvuduppgifter. Organisationen för den nya utbildningsformen måste ha
ett odelat fokus på uppgiften att etablera och fortsatt utveckla
verksamheten. Den måste också bidra till en organisatorisk klarhet som
underlättar för styrning och ger tydliga ansvarförhållanden.

Enligt regeringens bedömning bör det inrättas en ny myndighet med
uppgift att handha frågor som berör den nya kvalificerade

38

Prop. 2000/01:63

yrkesutbildningen. Ett av de främsta argumenten för en organisation med
en ansvarig myndighet är organisationsmodellens möjligheter att utveckla
en ny utbildningsform som bygger på försöksverksamheten med viss
kvalificerad yrkesutbildning. Det är också den organisationsform som
enligt regeringen bäst bidrar till organisatorisk klarhet. En myndighet
med ett övergripande nationellt ansvar kan svara för en överblick som
gynnar ett effektivt och flexibelt resursutnyttjande inom
utbildningsformen i hela landet.

Myndigheten bör ledas av en styrelse med en bred och allsidig
förankring bland arbetslivets intressenter, i politiken, i högskolan och det
kommunala området samt de studerande.

Myndigheten skall pröva ansökningar om statsbidrag från
utbildningsanordnare som vill bedriva utbildning inom den nya
utbildningsformen. Förslag till utbildningar tas fram på lokal eller
regional nivå och borgar på så sätt för en lokal eller regional förankring i
en verklig efterfrågan och ett intresse från det berörda arbetslivet.
Statsbidraget berörs närmare i avsnitt 8.2.

Utöver uppgiften att fatta beslut om vilka utbildningar som skall
anordnas med statsbidrag skall myndigheten ha ett övergripande
nationellt planeringsansvar och lämna underlag till beslut om de
ekonomiska ramarna för hela utbildningsformen. I detta ansvar för
planering ligger att utifrån givna förutsättningar prioritera och fördela
anslagna medel för genomförande av kvalificerade yrkesutbildningar.
Myndigheten bör då beakta att utbildningar som har ett nationellt intresse
utifrån arbetsmarknadens behov kommer till stånd. Sådan planering bör
bedrivas i nära samarbete med aktuella myndigheter och funktioner inom
närings- och arbetsmarknadspolitikens område. Samråd inbegriper
kommunikation såväl regionalt med exempelvis regionala kompetensråd
och företrädare för regionala tillväxtavtal samt länsarbetsnämnder som
nationellt gentemot t.ex. Arbetsmarknadsstyrelsen. Myndigheten bör
vidare ha ett ansvar för att utforma och svara för en strategi för
utveckling av utbildningsformen. Därutöver bör myndigheten ges ansvar
för dokumentation av genomförd kvalificerad yrkesutbildning.
Dokumentationen bör kunna ligga till grund för uppföljning av mål och
resultat. Myndigheten bör upprätta en struktur för informationshantering
såväl internt som externt i syfte att marknadsföra utbildningsformen och
informera om de enskilda utbildningarna. 1 detta informationsansvar
ligger att göra utbildningsformen tydlig och känd för allmänheten och
särskilt för presumtiva studerande.

Regeringen avser att ge Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning i
uppdrag att lämna förslag på kvalitetskriterier för utbildningsformen.
Kriterierna bör utformas med utgångspunkt i de mål för den kvalificerade
yrkesutbildningen som formuleras i lag och utformas på ett sådant sätt att
de främjar mångfald och bredd inom utbildningsformen. Om kriterierna
formuleras för strikt och normerande kan de allvarligt hämma den
flexibilitet som bör känneteckna den nya kvalificerade yrkesutbildningen.
Det främsta syftet med kvalitetskriterierna bör vara att bidra till en
genomgående hög kvalitet och fortsatt utveckling av utbildningsformen.
Detta är nödvändigt för att skapa trovärdighet och legitimitet för
utbildningarna hos såväl de studerande som arbetslivet. En kvalificerad

Prop. 2000/01:63

39

yrkesexamen måste kunna innebära garantier för att den aktuella
utbildningen lever upp till fastställda kvalitetskriterier och
utbildningsmål. Det bör ankomma på regeringen att fastställa dessa
kvalitetskriterier som bör gälla fr.o.m. den 1 januari 2002, då den nya
utbildningsformen skall införas.

Genom att kvalitetskriterierna fastställs på nationell nivå möjliggörs
en kvalitetssäkring som gör utbildningarna likvärdiga oavsett inriktning
och geografisk hemvist. Kvalitetskriterierna bör ligga till grund for
bedömningen av ansökan om att få anordna kvalificerad yrkesutbildning
och utgöra grund för bl.a. tillsyn.

Myndigheten bör ansvara för löpande tillsyn och ekonomisk
uppföljning och viss utvärdering av utbildningarna. Tillsynens tre
huvudsakliga syften bör vara att dels se till att utbildningar följer
gällande bestämmelser, dels vidga kunskapen om den kvalificerade
yrkesutbildning, dels föra en dialog med huvudsakligen studerande och
utbildningsanordnare om utbildningarnas kvalitet i vid mening. Tillsynen
bör ha karaktären av utvecklingssamtal och resultera i en rapport som kan
innehålla både påpekanden om formella och kvalitativa brister och krav
på åtgärder av olika slag. Det bör finnas sanktionsmöjligheter i samband
med tillsyn och förekommande kvalitetsbrister, där ett påpekande och
kanske en rekommendation är den mildaste formen, ett åläggande att
vidta någon åtgärd, ett andra steg och det sista att dra in bidrag.

Utvärdering av hela utbildningsformen, ett visst utbildningsområde
eller av myndighetens verksamhet bör göras av en oberoende instans. Det
bör vara regeringens uppgift att lämna uppdrag till lämplig instans att
genomföra utvärderingar av och inom den föreslagna utbildningsformen.
I ett sådant uppdrag bör det markeras att utbildningarnas yrkesrelevans
skall väga mycket tungt vid utvärderingen. Vid utvärderingen bör det
finnas en bedömargrupp som är väl insatt i förhållandena inom aktuellt
yrkesområde eller bransch.

Myndigheten skall även ges ett ansvar att verka för en omprövning av
beslut om statsbidrag. Enligt regeringens bedömning bör ett medgivande
om att starta en utbildning därför inte fa omfatta mer än fem starter.
Utbildningar inom utbildningsformen måste kunna avföras med hänsyn
till rådande arbetsmarknadssituation och efterfrågan såväl från arbetsliv
som från de studerande. Utbildningar måste som tidigare nämnts även
kunna avföras när givna kvalitetskrav inte uppnås eller om utbildning inte
genomförs i enlighet med bestämmelserna för den kvalificerade
yrkesutbildningen.

Prop. 2000/01:63

40

8.2

Utbildningarna

Prop. 2000/01:63

Regeringens förslag: Utbildningen skall kunna anordnas av statliga
universitet och högskolor, kommuner, landsting samt enskilda fysiska
eller juridiska personer. Utbildningsanordnare får anordna
utbildningen i samverkan med andra. Kvalificerad yrkesutbildning
skall anordnas, med statsbidrag eller särskilda medel, som fördelas av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer efter
ansökan från utbildningsanordnare. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer skall få meddela ytterligare föreskrifter om
kvalificerad yrkesutbildning.

Regeringens bedömning: Det bör finnas en ledningsgrupp för varje
enskild kvalificerad yrkesutbildning. Företrädare för arbetslivet bör
ingå i varje utbildnings ledningsgrupp och där utgöra en majoritet.
Dessutom bör det i ledningsgruppen finnas minst en företrädare för en
högskola, minst en företrädare för det kommunala skolväsendet och
minst en företrädare för de studerande i utbildningen.

Kommitténs förslag och överväganden: Det bör alltid finnas en
ansvarig utbildningsanordnare då flera intressenter går samman och
skapar en utbildning tillsammans, så att det inte råder några tvivel om
vem som bär det yttersta ansvaret för verksamheten.

Ledningsgruppernas uppgifter bör vara i stort sett desamma som i
försöksverksamheten, dvs. att se till att utbildning genomförs enligt
bestämmelserna i lag och förordning i enlighet med kommitténs (i
kommitténs förslag KY-styrelsens) beslut, anta studerande till
utbildningen och att utfärda utbildnings- och examensbevis efter
genomförd utbildning. Dessutom vill kommittén tillföra till reglerna att
ledningsgruppen skall besluta om förslag om ändringar i
utbildningsplanen.

Ledningsgrupperna bör innehålla representation från de grupper av
anställda som medverkar i utbildningen. Det är också viktigt att det
konkreta arbetslivet finns med i ledningsgrupperna och inte enbart
representanter för branschorganisationer.

Den koppling som finns nu, att högskolan skall vara företrädd i
ledningsgruppen, bör bibehållas.

Kommittén bedömer att ett upphandlingsförfarande med dess relativt
formalistiska utformning och begränsade möjligheter att förhandla om
priset i efterhand inte kunnat fungera lika smidigt som en bidragsmodell.

Det skall inte vara tillåtet för en utbildningsanordnare att ta emot
dubbla statsbidrag för en utbildning.

Projektgruppens förslag: Utbildningsanordnarens rättsliga ställning
skall i sig inte utgöra något hinder för att vara anordnare av en
eftergymnasial yrkesutbildning.

Företrädare för arbetslivet skall ingå i varje utbildnings ledningsgrupp
och där utgöra en majoritet.

Det bör inte vara möjligt för en utbildning som kan komma i fråga för
statsbidrag inom ramen för eftergymnasial yrkesutbildning att samtidigt
omfattas av ett annat regelsystem inom det reguljära utbildningsväsendet.

41

Remissinstanserna: Vikten av en tydlig markering av arbetslivets
aktiva medverkan i utveckling och genomförande framhålls
genomgående i remissvaren till betänkandet från Kommittén för
kvalificerad yrkesutbildning. Hässleholms kommun, Sveriges KY-
förening, Volvo m.fl. menar att nyckelfaktorerna för arbetslivets
engagemang är tilldelning av utbildningsplatser som tillgodoser adekvat
yrkeskompetens, sammansättning av ledningsgruppen med majoritet från
arbetslivet, medverkan i utbildningens planering, dimensionering och
genomförande samt medverkan i utbildningens förändringsprocess.

Högskolan i Gävle anser att arbetslivets inflytande inte får innebära att
grundläggande praktiska och teoretiska erfarenheter, som är viktiga för
det livslånga lärandet, kommer i andra hand. Inflytandet får inte vara så
starkt att utbildningen blir en uppdragsutbildning som finansieras av KY.

Ledningsgruppernas betydelse understryks och förslaget till
sammansättning av dem tillstryks i huvudsak av remissinstanserna. Ett
flertal framhåller att arbetslivet skall ha majoritet i grupperna.
Länsstyrelserna i Gävleborg och Norrbotten anser det önskvärt att
studerande erbjuds representation i ledningsgruppen.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Metall och
Kommunalarbetarförbundet understryker att båda parter på
arbetsmarknaden skall vara representerade i grupperna. Metall förutsätter
att förordningen säkerställer den fackliga representationen i grupperna.

Sveriges KY-förening och Nässjö kommun framhåller att i samband
med prövning av statsbidragets storlek till en sökt utbildning måste
hänsyn tas till de verkliga kostnaderna. Detta medför, att bidragen till
olika utbildningar måste tillåtas variera kraftigare än för nuvarande KY.
Föreningen och kommunen föreslår, att statsbidraget utformas som ett
grundbidrag, som baseras på beviljad utbildning samt ett platsrelaterat
bidrag. Därmed kan bidragen hänföras till kostnadsposter för
utbildningen, som är av fast respektive rörlig karaktär. Arboga kommun
poängterar också vikten av hänsyn till olika kostnader och menar att detta
bör utredas noga.

Kiruna kommun framhåller vikten av att fler kriterier än studieplatser
vägs in vid prövning för medel. Älmhults kommun menar att nuvarande
system som finns för KY-utbildningarna inte är bra. Kurser med
inriktning mot industrin är betydligt dyrare än IT-kurser. Indelning i olika
grupper liknande högskolans system bör införas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning har genomförts i
syfte att bl.a. pröva nya utbildningsanordnare. Regeringen anser att det i
den föreslagna utbildningsformen skall finnas möjligheter att använda en
mångfald av anordnare. I försöksverksamheten har enskilda fysiska eller
juridiska personer (enskilda utbildningsanordnare), kommuner, landsting
samt statliga universitet och högskolor kunnat anordna en kvalificerad
yrkesutbildning. Det är angeläget att en sådan mångfald av olika
alternativ finns att tillgå för att bibehålla och utveckla faktorer som
flexibilitet, ämnesspecifik kompetens och bred arbetslivsförankring.
Enligt regeringens förslag skall därför utbildningen även fortsättningsvis
kunna anordnas av statliga universitet och högskolor, kommuner,
landsting samt av enskilda fysiska eller juridiska personer.

Prop. 2000/01:63

42

När en utbildningsanordnare får statsbidrag för att genomföra en
utbildning och därmed tillstånd att utfärda examen ställs sedan samma
krav på motprestation oavsett vilken organisationsform anordnaren har.
Det är viktigt att de olika nivåernas ansvar tydliggörs. Det är den
utbildningsanordnaren som ansvarar för att utbildningen genomförs
enligt det regelverk som kommer att gälla och myndigheten som granskar
i vilken mån reglerna efterlevs. Med ansvarig utbildningsanordnare avses
den anordnare som efter ansökan erhållit statsbidrag.

Den ansvarige utbildningsanordnaren bör inrätta en ledningsgrupp för
utbildningen. Ledningsgruppen för utbildningen utses i
försöksverksamheten av ansvarig utbildningsanordnare och fastställs i
samband med att utbildningsplanen prövas och godkänns av kommittén
för kvalificerad yrkesutbildning. Ledningsgruppen bör behandla frågor
som rör utbildningens innehåll, kvalitet och organisation, antagning av
studerande, urval mellan sökande och examination.

Enligt regeringens bedömning bör ledningsgruppen liksom i
försöksverksamheten bestå av företrädare för de delar av arbetslivet som
berörs av utbildningen. Dessa bör utgöra gruppens flertal. Minst en
företrädare för en högskola och minst en företrädare för det kommunala
skolväsendet liksom minst en företrädare för de studerande bör också
ingå i gruppen. Därutöver får den ansvarige utbildningsanordnaren utse
ledamöter utifrån utbildningens specifika behov.

Vid valet av företrädare för arbetslivet är det viktigt att såväl
arbetsgivare som arbetstagare kommer i fråga. Arbetslivet har i
försöksverksamheten en aktiv roll i utformningen av de enskilda
utbildningarna och finansierar den arbetsplatsförlagda delen av
utbildningen, LIA. Arbetslivets medverkan är också avgörande för ett
kontinuerligt förändrings- och utvecklingsarbete för att säkerställa
utbildningens kvalitet och relevans i ett föränderligt samhälle. Formerna
för arbetslivets medverkan vid utformning och tillkomst av en föreslagen
kvalificerad yrkesutbildning är viktiga kriterier när man prövar om den
skall komma i fråga för statsbidrag. En kvalificerad yrkesutbildning
växer fram genom lokala initiativ där arbetslivet och
utbildningsanordnare samverkar. En viktig uppgift för arbetslivet i denna
process är att identifiera det utbildningsbehov som finns.

I försöksverksamheten deltar ett mindre antal företag i arbetet med att
ta fram en ansökan om att få anordna en kvalificerad yrkesutbildning
medan flera företag anges som presumtiva arbetsplatser för LIA. En
viktig förutsättning för att en utbildning skall komma i fråga är att det
finns tillgång till platser för LIA i tillräcklig omfattning. Arbetslivets
medverkan är därför avgörande för den totala dimensioneringen av hela
utbildningsformen. I själva genomförandet deltar oftast arbetslivet även i
den skolförlagda delen, antingen med hela kurser eller som föreläsare och
inspiratörer. De företag som deltagit vid utformningen av en ansökan är
ofta de som från början finns representerade i utbildningens
ledningsgrupp.

För att säkerställa förankringen i arbetslivet är det viktigt att dess
representation har tillräcklig tyngd och därför har arbetslivet utgjort en
majoritet i ledningsgrupperna. Regeringen bedömer att den starka
anknytningen till arbetslivet bör bibehållas när försöksverksamheten

43

Prop. 2000/01:63

övergår i reguljär verksamhet och att flertalet i ledningsgrupperna för de
enskilda utbildningarna skall representera de delar av arbetslivet som
berörs av utbildningen. Det är viktigt att poängtera att arbetslivet inte är
att likställa enbart med näringslivet utan omfattar hela arbetsmarknaden
och att både arbetsgivar- och arbetstagarsidan ges tillfälle att delta.

Högskolans och det kommunala skolväsendets representation i
ledningsgruppen bidrar till att främja samordning och samverkan mellan
olika utbildningsformer. Högskolans medverkan syftar till att främja
kvalitet, upprätthålla utbildningens eftergymnasiala nivå, underlätta
samverkan i ett bredare perspektiv, t.ex. avseende tillgodoräknande av
studieresultat mellan ulbildningsformerna och i övrigt medverka i en
samordning av det totala utbudet av eftergymnasial yrkesutbildning i en
region.

Högskolan har lång erfarenhet av kvalitetssäkring av eftergymnasial
yrkesutbildning. Högskolans medverkan i kvalitetsarbetet vid enskilda
utbildningar bidrar till att verka för en självreglerande funktion och
ytterst bidra till förnyelse och utveckling av den kvalificerade
yrkesutbildningen. Högskolan kan bistå med bl.a. metodutveckling för
lokalt bedömnings- och utvärderingsarbete. Genom högskolans
medverkan skapas kontaktytor för erfarenhetsutbyte kring kvalitetsfrågor
på nationell nivå i ett eftergymnasialt perspektiv.

Regeringen anser vidare att minst en av ledamöterna i ledningsgruppen
skall vara en av de studerande i aktuell utbildning. De studerande står i
fokus för varje utbildningssatsning. Studier innebär en avsevärd
investering i tid och pengar för den studerande. Det är därför av stor vikt
att de studerande får ökade möjligheter att påverka sin situation och delta
aktivt i det fortlöpande förändrings- och utvecklingsarbetet.

Genom representation från högskolan, det kommunala skolväsendet
och de studerande samt eventuellt andra företrädare för arbetslivet än de
direkt berörda, får ledningsgruppen en balanserad sammansättning och
utbildningen en bred förankring.

Enligt regeringens förslag skall regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer fa meddela ytterligare föreskrifter om kvalificerad
yrkesutbildning. Sådana föreskrifter kan avse organisationen av
utbildningen hos utbildningsanordnaren och om deras befattning i övrigt
med utbildningen.

Den kvalificerade yrkesutbildningen bör, liksom försöksverksamheten,
finansieras gemensamt av staten och de berörda delarna av arbetslivet.
Staten bör finansiera utbildningskostnaderna under ungefär två
tredjedelar av utbildningstiden, medan arbetslivet svarar för
utbildningskostnaderna för den tid de studerande deltar i lärande i arbete.
Statens ersättning till utbildningsanordnama skall enligt regeringens
förslag lämnas i form av statsbidrag, eller i de fall den ansvarige
anordnaren är en statlig myndighet i form av särskilda medel.

Ett statsbidragssystem liknande det som tillämpats under
försöksverksamheten bör användas under ett inledande skede. Utöver
utbildningskostnaderna föreslås staten svara för möjligheter till
studiestöd för de studerande under hela studietiden i enlighet med de
regler som gäller för studier på eftergymnasial nivå enligt
studiestödslagen (1999:135).

Prop. 2000/01:63

44

Genom att organisera verksamheten inom ramen för ett Prop. 2000/01:63
statsbidragssystem, med ett inslag av förhandling mellan anordnare och
företrädare för staten skapas förutsättningar för lokal kvalitetssäkring
samtidigt som nationella intressen kan tillvaratas. Initiativ till utbildning
ges möjlighet att växa fram lokalt och regionalt med stark koppling till
arbetslivet i samarbete med utbildningsväsendet. Statsbidraget verkar för
att främja samordning och effektivt resursutnyttjande och samtidigt ges
möjligheter till att snabbt styra utbildningsinsatser till prioriterade
områden.

Det nuvarande systemet för statsbidrag till KY-utbildningama baserar
sig på en modell där utbildningsanordnama ersätts för sina kostnader för
att bedriva utbildningen. Bidraget fastställs av KY-kommittén i varje
särskilt fall efter förhandling mellan kommittén och
utbildningsanordnaren. Enligt regeringens mening har denna ordning
bidragit till att hålla nere kostnaderna för utbildningen.

Statsbidragssystemet bör vara stabilt över tid och uppmana till
kostnadseffektivitet hos utbildningsanordnama samt ge incitament till
anordnama att upprätthålla god kvalitet och effektivitet i utbildningarna.
Inledningsvis bör myndigheten bygga vidare på det nuvarande systemet.
De återkommande förhandlingarna med utbildningsanordnama ger
sannolikt tillfälle till en effektiv kostnads- och kvalitetskontroll. Metoden
är dock resurskrävande och kan bli svår att upprätthålla med ökande
utbildningsvolymer. På sikt bör statsbidragssystemet därför ses över.
Man bör då pröva om ett system liknande det som tillämpas inom
högskolan med fasta ersättningsbelopp och prestationsbaserade inslag
skulle kunna tillämpas.

9 Genomförande och ekonomiska
konsekvenser

Regeringen har i det föregående (kap. 8) gjort bedömningen att en
särskild myndighet bör skapas för att fullgöra uppgifter av det slag som
under försöksverksamheten fullgörs av kommittén för kvalificerad
yrkesutbildning. Den nya myndigheten bör enligt förslaget inrättas den 1
oktober 2001. Kostnaderna för verksamheten under år 2001 kan täckas
genom tillgängliga medel under utgiftsområde 16. Regeringen avser att i
avvaktan på riksdagens beslut tillsätta en organisationskommitté med
uppdrag att förbereda den nya myndigheten. Kostnaderna för
myndighetens verksamhet beräknas vid full till högst 20 miljoner kronor.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till
medelsanvisning för 2002 i budgetpropositionen. Den nya myndigheten
beräknas på sikt fa 15-20 medarbetare.

Under försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning har det
faktiska genomsnittliga statsbidraget per årsprestation (40 poäng) ökat
från inledningsvis drygt 50 000 kronor till drygt 53 000 kronor under år
2000. För budgetåret 2001 anvisades medel för 12 000 platser till en
kostnad av ca 65 000 kronor per årsstudieplats. Att den faktiska

45

genomsnittskostnaden för staten har blivit lägre än den budgeterade är
resultatet av dels en medveten strävan från kommitténs sida att hålla nere
kostnaderna, dels den aktuella sammansättningen av utbildningsutbudet.
Därtill har vissa utbildningar inte fatt den omfattning som planerats
beroende på att utbildningarna inte kommit igång och att
arbetsmarknadsläget varit gynnsamt. Det är angeläget att de ekonomiska
ramarna för den kvalificerade yrkesutbildningen inledningsvis fastställs
så att utveckling av mer kostnadskrävande utbildningar inte omgående
förutsätter omprövning av ersättningen till andra anordnare.

Försöksverksamheten omfattar innevarande budgetår 12 000 årsplatser
(40 Ky-poäng). Projektgruppen har, som tidigare nämnts, föreslagit att ett
antal påbyggnadsutbildningar och kompletterande utbildningar liksom
viss yrkesutbildning inom folkhögskolan successivt skall inordnas i den
kvalificerade yrkesutbildningen. Som framgått av det föregående förordar
regeringen att omvandling sker inom ramen för den föreslagna
myndighetens kontinuerliga prövning av ansökningar från
utbildningsanordnare. För att skapa utrymme bl.a. för denna process
avser regeringen att i budgetpropositionen för 2002 återkomma med
förslag om utökning av volymen med 500 platser från och med den 1
januari 2002. Regeringen anser därför att nivån på statsbidraget bör vara
något högre än det faktiska belopp som betalats ut till
utbildningsanordnama under försöksverksamheten. För år 2002 bör
statsbidragsnivån beräknas utifrån en genomsnittskostnad per årsplats på
58 000 kronor. Såväl dimensionering (volymerna) som nivån på
genomsnittskostnaden bör enligt regeringen vara föremål för omprövning
inom ramen för ordinarie budgetarbete mot bakgrund av de förändringar
och krav som ställs på utbildningen.

10 Författningskommentar

i §

Av paragrafen följer att den eftergymnasiala utbildningen benämns
kvalificerad yrkesutbildning och i den anges vilka som kan anordna
utbildningen. Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.2 och den motsvarar
1 § andra stycket lagen (1996:339) om en försöksverksamhet med viss
kvalificerad yrkesutbildning.

Av paragrafen följer att en utbildningsanordnare kan ansöka om
statsbidrag eller särskilda medel för en utbildning. 1 den mån bidrag eller
medel fördelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer blir utbildningen att betrakta som en kvalificerad
yrkesutbildning enligt lagen. Motsvarande gäller enligt 1 § tredje stycket
lagen om en försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.2.

Prop. 2000/01:63

46

I paragrafen anges de kunskaper som utbildningen skall bygga på.
Paragrafen har berörts i avsnitt 5. Bestämmelsen motsvarar 3 § lagen om
en försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5. Den anger de övergripande målen för
utbildningen och motsvarar delvis 2 § lagen om en försöksverksamhet
med viss kvalificerad yrkesutbildning.

Paragrafen anger vilka krav som skall gälla för lärare och handledare i
fråga om kompetens. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.6.

Denna paragraf innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om
antagning och om vilka examina som får avläggas. Med stöd av detta
bemyndigande kan utbildningsanordnare anförtros uppgiften att anta
studerande till utbildningen. Paragrafen har berörts i avsnitt 6.4.

Paragrafen innebär att utbildningsanordnaren anförtros uppgiften att
utfärda utbildningsbevis och examensbevis enligt de föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.4 och motsvarar 5 § lagen om en
försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning.

Studerandeinflytande behandlas i denna paragraf. Detta har berörts i
avsnitt 6.7.

I paragrafen anges att regeringen får meddela föreskrifter om att en
studerande tills vidare får avskiljas från utbildningen under vissa
förutsättningar. Högskolelagen (1992:1434) innehåller en motsvarande
bestämmelse i 4 kap. 6 §. Paragrafen har behandlats i avsnitt 6.7.

10 §

Paragrafen, som berörts i avsnitt 6.7, innehåller bestämmelser om vem
som skall pröva frågor om avskiljande och om överklagande av sådana
frågor. Motsvarande bestämmelser finns i 4 kap. 7 § högskolelagen.

II §

Paragrafen anger att det skall finnas en särskild överklagandenämnd som
prövar frågor om överklagande av vissa beslut. Vilka beslut som bör
kunna överklagas anges i avsnitt 6.7. Nämndens beslut får inte
överklagas. Motsvarande föreskrifter finns i 5 kap. 1 § högskolelagen.

Prop. 2000/01:63

47

12 §

1 paragrafen anges att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kvalificerad
yrkesutbildning. Av avsnitt 8.2 framgår vilka föreskrifter som kan avses.

Prop. 2000/01:63

48

Bakgrund

Prop. 2000/01:63

Bilaga 1

Inför försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning

KEY-utredningens betänkande kom efter remissbehandling att ligga till
grund för propositionen Kvalificerad yrkesutbildning m.m. (prop.
1995/96:145). I denna proposition lämnade regeringen förslag om
utformningen av en försöksverksamhet i syfte att öka utbudet av
utbildning som är yrkesinriktad, som bygger på de kunskaper som
gymnasieskolan ger och som vänder sig till både redan yrkesverksamma
och elever, vilka kommer direkt från gymnasiet.

I propositionen angavs utgångspunkten för de förslag som lämnades
enligt följande. ”Regeringens förslag är att en ny kvalificerad
yrkesutbildning på eftergymnasial nivå skall utvecklas. Den skall bidra
till att tillgodose arbetslivets behov av kompetens för en modernt
organiserad produktion av varor och tjänster. Utbildningen skall förena
en praktisk inriktning med fördjupade teoretiska kunskaper. Den skall
därför ges formen av lärande i arbete på en arbetsplats under cirka en
tredjedel av arbetstiden. ”

Genom att inrätta en försöksverksamhet kunde regeringen få underlag
för senare ställningstagande om hur denna typ av utbildning bäst kan
inordnas i det befintliga utbildningssystemet. Den skulle vara
organisatoriskt fri från andra befintliga system för att ge möjlighet att
skapa en flexibel utbildningsorganisation. Enligt regeringen skulle olika
utbildningsanordnare kunna anordna utbildning inom
försöksverksamheten och samarbete mellan olika anordnare eftersträvas.

Regeringen bedömde att försöksverksamheten borde ledas av en
kommitté och att utbildningen borde anordnas efter beslut av kommittén
av den anordnare eller kombination av anordnare som är mest lämpad i
varje enskilt fall. Vidare gjordes bedömningen att utbildningens
omfattning borde beskrivas med ett veckopoängsystem av det slag som
tillämpas i högskolan. Den borde få avslutas med kvalificerad
yrkesutbildningsexamen. Deltagarna skulle ges rätt till studiemedel under
utbildningstiden. Regeringen konstaterade också att inte all
eftergymnasial utbildning är högskoleutbildning. Eftergymnasial
utbildning anordnas också inom den kommunala vuxenutbildningen i
form av påbyggnadsutbildningar, inom folkhögskolan och vid de s.k.
kompletterande skolorna.

Regeringen fattade den 14 mars 1996 beslut om direktiv till en
organisationskommitté med uppgift att påbörja en försöksverksamhet
med viss kvalificerad yrkesutbildning (dir. 1996:26). Bestämmelser om
försöksverksamheten finns i lagen (1996:339) om en försöksverksamhet
med viss kvalificerad yrkesutbildning och förordningen (1996:372) om
en försöksverksamhet med viss kvalificerad yrkesutbildning.

Försöksverksamheten med viss kvalificerad yrkesutbildning startade
den 1 juli 1996. Ett syfte är enligt direktiven att vinna erfarenheter när
det gäller att pröva nya utbildningar, nya pedagogiska former och nya
49

anordnare. Försöket skall vidare belysa arbetslivets och de studerandes
intresse. Slutligen syftar försöket till att finna former för hur utbildning
av detta slag kan inordnas i utbildningssystemet. I direktiven angavs att
organisationskommittén med förbehåll för riksdagens beslut skulle fatta
preliminära beslut om statsbidrag under budgetåret 1995/96. I
tilläggsdirektiv till Organisationskommittén för kvalificerad
yrkesutbildning (dir. 1996:41) angavs att de före utgången av år 1999
skulle lämna underlag för ställningstaganden till hur utbildningen kan
inordnas i utbildningssystemet. Försöksverksamheten är förlängd t.o.m.
år 2001 och regeringens utgångspunkt är att den kvalificerade
yrkesutbildningen därefter skall övergå i reguljär verksamhet.

En grundsten i försöksverksamheten med viss kvalificerad
yrkesutbildning är att utbildningarna utformas i nära samverkan med
arbetslivet, innefattar arbetsplatsförlagd utbildning samt att arbetslivet
finansierar denna del. Genom denna direkta kontakt med arbetslivet
anpassas utbildningen till vad som efterfrågas från arbetslivet och som
kvalitetsmässigt svarar mot arbetsmarknadens krav.

Kortfattat kan särarterna hos den kvalificerade yrkesutbildningen
beskrivas enligt följande.

•  Lärande i arbete (en tredjedel av utbildningen sker på en
arbetsplats),

•  arbetslivet finansierar den arbetsplatsförlagda delen och deltar
aktivt i utformning och genomförande av utbildning,

•  flexibilitet i organisation avseende utbud, innehåll, omfattning och
tidsåtgång för att uppnå smidig anpassning till arbetsmarknadens
efterfrågan,

•  olika utbildningsanordnare används beroende på utbildningens
behov och anordnamas olika kompetenser (högskola, kommun,
landsting samt företag och andra privata utbildningsanordnare)
och

•  formellt inflytande från arbetslivet genom ledamöter i
utbildningarnas ledningsgrupper.

KY - Kvalificerad yrkesutbildning

Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning lämnar i sitt betänkande ett
antal synpunkter och förslag grundade på erfarenheterna från
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning. De lämnar bl.a.
följande förslag och synpunkter avseende den fortsatta verksamheten.

•  KY kan producera god utbildning i former och av ett slag som
normalt inte tillhandahålls inom del reguljära
utbildningsväsendet.

•  Försöksverksamheten har visat ett starkt engagemang från
arbetslivets sida, ett stort intresse att fä starta utbildningar, ett
oftast gott studerandeintresse och hög grad av
anställningsbarhet hos dem som har genomgått utbildningen.

•  Resultaten av försöksverksamheten är så goda att KY bör ges en
reguljär form i det svenska utbildningsväsendet.

50

Prop. 2000/01:63

Bilaga 1

•  Förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av KY är goda, men
på vissa områden har man rekryteringsproblem.

•  Man bör tydligare markera att KY är en utbildningsform där,
renodlat, arbetslivet aktivt medverkar redan vid utbildningarnas
tillkomst både genom initiativ och vid utformningen av
utbildningarna.

•  De övergripande målen för KY bör i huvudsak vara desamma
som för försöksverksamheten, dvs. att KY skall ge fördjupade
teoretiska och praktiska kunskaper samt präglas av såväl
ämnesteoretiskt djup som en stark arbetsplatsintegrering.

•  Jämställdheten bör markeras tydligare.

•  En problembaserad inlärningsmodell är mycket lämplig inom
den kvalificerade yrkesutbildningen. En sådan uppläggning
bidrar också till att utveckla det egna ansvarstagandet i såväl
pågående utbildning som kommande verksamhet i arbetslivet.

•  En referensgrupp till KY-styrelsen bildas med expertis på
arbetsmarknadens personal- och kompetensbehov.

•  Ledningsgrupperna bör innehålla representation från de grupper
av anställda som medverkar i utbildningen. Det är också viktigt
att det konkreta arbetslivet finns med i ledningsgrupperna och
inte enbart representanter för branschorganisationer.

•  Både utvärdering, uppföljning och tillsyn måste utformas så att
de bidrar till att säkerställa att utbildningarna bedrivs med rätt
kvalitet, har en god arbetslivsförankring och för individen
lägger grunden till framgångar i arbetslivet och god
utvecklingsförmåga.

•  En oberoende utvärdering av KY bör bedrivas. Utvärderingen
bör ses som ett instrument för verksamhetsutveckling snarare än
som en beskrivning. Utvärderingsuppdragen bör också innefatta
återkoppling.

•  Ansvaret för finansiering och beställning bör även
fortsättningsvis ligga på KY-styrelsen (nu kommittén). Detta
bör också innefatta att säkerställa att relevant samordning
kommer till stånd.

•  Uppföljningen bör anknyta till högskolans uppföljning.

•  Tillsynen bör liksom hittills, ha två huvudsakliga syften: dels att
vidga kunskapen om den kvalificerade yrkesutbildningen, dels
att, som ett led i en verksamhetsutveckling, föra en dialog med
huvudsakligen studerande och utbildningsanordnare om
utbildningarnas kvalitet i vid mening.

•  Utbildningarnas eget kvalitetsarbete måste innefatta både
arbetslivet och de studerande.

•  KY har inte utvecklat någon tydlig gräns mot andra
utbildningsformer, utan hämtar sitt innehåll från arbetslivet,
gymnasieskolan, påbyggnadsutbildningar i komvux och
högskolan. Att göra en tydlig gränsdragning vore meningslöst.

•  KY bör vara en kompletterande utbildningsform genom att
producera eftergymnasial utbildning som inte kommer till stånd
i resten av utbildningsväsendet.

Prop. 2000/01:63

Bilaga 1

51

•  Med tillämpning av finansieringsprincipen bör staten och
kommunerna komma överens om att de medel som
kommunerna använder för påbyggnadsutbildningar förs över till
ett nytt KY-anslag och att påbyggnadsutbildningama och KY
hanteras inom samma administrativa funktion och en gemensam
ekonomisk ram.

•  Högskolan kan lämna stora bidrag till kvalitetsarbetet inom KY
och som direkt leverantör av utbildning.

•  Den koppling som finns nu, att högskolan skall vara företrädd i
ledningsgruppen, bör behållas.

•  För att öka tydligheten bör begreppet poäng förtydligas så att
man i bestämmelser och annat konsekvent använder uttrycket
KY-poäng.

•  1 fråga om tillgodoräkning i högskolan skall samma regler
tillämpas som i fråga om tillgodoräkning av annan utbildning än
KY.

•  Kompetensbehovet i arbetslivet skall styra utbildningarnas
längd. Det är dock en fördel om utbildningarna inte blir alltför
långa.

•  Det är inte heller önskvärt att utbildningstiden blir för kort. Det
är svårt att åstadkomma en kvalificerad yrkesutbildning, med
lärande i arbete som ett kännetecknande och väsentligt inslag,
av god kvalitet under en kortare tid än ett år.

•  Man bör kunna bedriva KY även på deltid.

•  Man bör även fortsättningsvis undvika höga behörighetskrav i
framför allt matematik och naturvetenskapliga ämnen som
utestänger studerande från yrkesinriktade gymnasieprogram.

•  Det är viktigt att alltid se till att könsskillnader uppmärksammas
i såväl utbildningsanordnarnas kvalitetsarbete som i centralt
initierad uppföljning och utvärdering.

•  För att få mer variation och djup i åtgärder för att motverka
könsmässigt traditionella val kan en metod vara att arbeta fram
en handledning där konkreta åtgärder beskrivs.

•  En tidsbegränsning är nödvändig för att kunna skapa ett
flexibelt och dynamiskt system där en reell prövning av
utbildningarnas aktualitet faktiskt kan genomföras. Ett
medgivande om att starta en utbildning bör inte få omfatta mer
än fem starter.

•  Det bör alltid finnas en ansvarig utbildningsanordnare.

•  KY bör vara en egen utbildningsform med en samlad nationell
administration i huvudsak som den nuvarande
försöksverksamheten. Det innebär att den politiska nivån lägger
fast mål, ställer upp verksamhetskrav och anger volymer,
medan den närmre administrationen, uppföljningen,
utvärderingen och tillsynen handhas av en instans under
regeringen.

•  En KY-styrelse med allsidig förankring bör ansvara för
hanteringen av KY.

Prop. 2000/01:63

Bilaga 1

52

•  Beviljandefunktionen och tillsynsfunktionen bör hållas Prop. 2000/01:63

samman.                                                   Bilaga 1

•  Omfattningen på lärande i arbete får ett intervall på 25-35
procent.

•  Det bör finnas sanktionsmöjligheter i samband med tillsyn och
förekommande kvalitetsbrister.

Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning redovisar vidare i
betänkandet uppgifter som rör de studerande i kvalificerad
yrkesutbildning bl.a. avseende könsfördelning, åldersstruktur,
födelseland, studiebakgrund och social bakgrund.

T.o.m. den 31 december 1998 hade sammanlagt 10 000 studerande
påbörjat en KY-utbildning och var kvar tre veckor efter start. Av dem var
46 procent kvinnor och 54 procent män. 1 högskolan var andelen
nybörjare bland kvinnor 54 procent och män 46 procent perioden hösten
1996 - hösten 1998.

Åldersfördelningen bland de som påbörjade en KY-utbildning t.o.m.
den 31 december 1998 var 54 procent 24 år och yngre, 32 procent 25-34
år och 14 procent 35 år och äldre. Detta ger en medelålder vid start på
27,1 för kvinnor och 25,7 för män.

När det gäller geografisk rekrytering har t.o.m. 1998 i genomsnitt 73
procent varit från det egna länet, tolv procent från omgivande län och 15
procent från övriga län.

Tio procent av KY-nyböijama är födda utomlands. Av dessa är den
största gruppen, 78 procent, födda i länder utanför EU, 6 procent i länder
inom EU men utanför Norden och 16 procent i Norden.

Statistiska centralbyrån (SCB) har på kommitténs uppdrag tagit fram
uppgifter om gymnasial bakgrund för nybörjare inom den kvalificerade
yrkesutbildningen t.o.m. 1998 och högskolenybörjare hösten 1996 -
hösten 1998. En betydligt större andel, 35 procent, av KY-nybörjama har
två- och treåriga yrkesförberedande gymnasieutbildningar i botten än
bland högskolenybörjama, 19 procent. Männen står för merparten av
skillnaden. 43 procent av männen i KY har yrkesförberedande
gymnasium och 18 procent av männen bland högskolenyböijama.

Statistik som SCB har tagit fram visar att andelen studerande med
arbetarbakgrund är större bland KY-nybörjama än bland
högskolenybörjama, 29 respektive 23 procent. I den underliggande
populationen i motsvarande åldrar, yngre än 35 år, kom drygt en tredjedel
från arbetarhem. Detta innebär att studerande från arbetarhem är
underrepresenterade i båda utbildningsformema, men att
underrepresentationen är mindre bland KY-nybörjare.

Utvärderingen av KY

I utvärderingen av KY drar forskargruppen från Luleå tekniska
universitet ett antal slutsatser och gör reflektioner om
försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning fram till början av
år 1999. De konstaterar att intresset för att delta i försöksverksamheten
har varit stort. Fram till den 15 mars 1999 hade KY-kansliet tagit emot

53

819 ansökningar om att få starta utbildning och beviljat 208 av dessa.
Branscherna tillverkning och IT svarar för nästan hälften av
utbi Idningsplatsema.

Forskargruppen karaktäriserar drygt 80 av utbildningarna som
yrkesutbildningar, medan de övriga har en sådan bredd att de kan
betecknas som branschutbildningar. De har i utvärderingen inte funnit
någon utbildning som är så generell att den inte kan leda till anställning
direkt efter att den avslutats. Relativt många utbildningar inriktar sig på
befordran till någon form av arbetsledande befattning inom den bransch
där den studerande redan har sin utbildning och anställning.

I försöksverksamheten kan utbildningarna anordnas av statliga
universitet och högskolor, kommuner, landsting och enskilda
utbildningsanordnare. Kommuner har varit ansvariga
utbildningsanordnare i 59 procent av fallen och driver utbildningar inom
alla branscher. Privata anordnare utgör 19 procent och återfinns inom de
flesta branscher men med cn viss koncentration inom ekonomi och IT.
Högskolor och universitet är huvudmän i 15 procent av fallen och är
huvudsakligen ansvariga utbildningsanordnare för kvalificerad
yrkesutbildning inom områdena tillverkning och IT. Landstingen är
engagerade inom branscherna vård samt jord, skog och trädgård, och är
ansvariga utbildningsanordnare i tre procent av fallen.

75 procent av de studerande har anställning sex månader efter
avslutade studier. Till detta kommer drygt fyra procent egna företagare,
vilket innebär att nästan 80 procent har arbete. Av dessa är 84 procent
verksamma inom det yrkesområde som utbildningen omfattat.
Övergången till högskolestudier är relativt låg och var 1999 sju procent.

När det gäller frågan om hur en framtida kvalificerad yrkesutbildning
efter försöksverksamheten skall utformas, poängterar forskargruppen att
det oavsett organisatorisk placering är viktigt att utbildningarna fokuserar
på yrke, alt lärande i arbete bevaras, att näringslivets engagemang säkras
och att flexibiliteten mot arbetsmarknadens krav bevaras. Vidare pekar de
på problem som måste lösas om försöksverksamheten övergår i reguljär
form. Kvalificerad yrkesutbildning måste få en egen identitet eller
kopplas till en etablerad identitet och kopplingarna till högskolan måste
klarläggas.

I utvärderingen presenteras fyra olika möjliga utvecklingslinjer för den
kvalificerade yrkesutbildningen som de kallar likvidation, prolongation,
integration och separation. Likvidation innebär att de olika
utbildningsuppdragen helt integreras i det nuvarande skolsystemet, vilket
i praktiken skulle innebära en kommunalisering av den kvalificerade
yrkesutbildningen. En sådan reform skulle enligt forskargruppen innebära
en utbyggnad av de gymnasiala påbyggnadsutbildningama. Prolongation
innebär att KY-kommittén övergår till att bli en myndighet med ansvar
för utveckling, planering, prioritering, kvalitetssäkring, utvärdering och
finansiering av utbildningarna. För genomförandet svarar många olika
utbildningsanordnare och företag. Integration innebär att den
kvalificerade yrkesutbildningen skulle bli en del av det reguljära
universitets- och högskolesystemet. Separation står i utvärderingen för att
de kvalificerade yrkesutbildningarna organiseras som en egen
yrkeshögskola. För att ge den en egen identitet skulle det finnas särskilda

Prop. 2000/01:63

Bilaga 1

54

byggnader och campusområden, vilket kräver en större koncentration av
resurser till större enheter än dagens kvalificerade yrkesutbildningar och
forskargruppen finner en länsindelning lämplig. I utvärderingen förs ett
resonemang om för- och nackdelar med de olika alternativen men
förordar inte uttryckligen någon av dem framför de andra.

Slutligen konstateras i utvärderingen att försöksverksamheten med
kvalificerad yrkesutbildning har varit framgångsrik. Studerande har sökt
sig till utbildningarna, utbildningsanordnama har tagit sig an uppgiften
på ett seriöst sätt, företagen har ställt upp med platser för lärande i arbete
och de studerande har i stor utsträckning fått arbeten efter avslutad
utbildning. De problem som utvärderingen har observerat förtar inte det
övergripande intrycket att det har fungerat bra. Forskargruppens
uppfattning är att den kvalificerade yrkesutbildningen bör övergå i
reguljär verksamhet på något sätt.

Projektet eftergymnasial yrkesutbildning

I regeringens skrivelse Samverkan, ansvar och utveckling -
Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning (skr.
1998/99:121) gjordes bedömningen att det på sikt behövs ett samlat
system för de eftergymnasiala yrkesutbildningarna, vid sidan av
högskolan, och att detta skall vara tydligt anpassat till arbetsmarknadens
behov. Genom ett samlat system där staten har det övergripande ansvaret
avseende dimensionering, resurstilldelning och tillsyn ges bättre
möjligheter att möta efterfrågan av återkommande utbildning.

I uppdraget till projektet Eftergymnasial yrkesutbildning anges att
målsättningen är att lämna ett samlat förslag om den eftergymnasiala
yrkesutbildningens dimensionering och organisation så att den väl svarar
mot nya behov på arbetsmarknaden, grundat på den försöksverksamhet
med viss kvalificerad yrkesutbildning (KY) som pågått sedan år 1996.
Utgångspunkten bör vara att de eftergymnasiala yrkesutbildningarna skall
kännetecknas av en tydlig arbetslivsanknytning och flexibilitet.
Uppdraget berörde påbyggnadsutbildningar (PU), inom den kommunala
vuxenutbildningen (komvux) och som anordnas av Statens skolor för
vuxna (SSV), kvalificerad yrkesutbildning (KY), vissa utbildningar som
anordnas av kompletterande skolor, vissa yrkesutbildningar inom
folkbildningen, yrkesteknisk högskola (YTH) och vissa andra kortare
yrkesutbildningar inom högskolan och vissa arbetsmarknadsutbildningar.

Inom ramen för projektet genomfördes två seminarier vid
Utbildningsdepartementet våren 2000. Vid dessa deltog totalt omkring 60
representanter från olika myndigheter, kommuner och organisationer med
intressen på området. Teman som diskuterades var bl.a. individens och
samhällets behov av eftergymnasial yrkesutbildning utifrån förändrade
kvalifikationskrav i arbetslivet, förhållandet till högskolan och den
enskildes möjligheter att kunna gå vidare i utbildningssystemet,
arbetslivets medverkan, social snedrekrytering, integration och mångfald
samt kvalitets- och tillsynsfrågor. Projektgruppen besökte bl.a. Finland
för att informera sig om de finska yrkeshögskolorna och Tyskland, då
studiebesök vid s.k. Fachhochschulen ingick.

Prop. 2000/01:63

Bilaga 1

55

Projektgruppen lämnade sitt förslag En ny eftergymnasial Prop. 2000/01:63
yrkesutbildning (Ds 2000:33) i maj 2000. Projektgruppens överväganden Bilaga 1
och bedömningar har utmynnat i ett antal förslag om vilka kriterier som
bör gälla för den eftergymnasiala yrkesutbildningen.

•  Den eftergymnasiala yrkesutbildningen skall vara en egen
utbildningsform som regleras i särskild lag och förordning.

•  Den skall bygga på kunskaper från gymnasieskolans nationella
eller specialutformade program eller motsvarande.

•  Utbildningsanordnarens rättsliga ställning skall i sig inte utgöra
något hinder för att vara anordnare av cn eftergymnasial
yrkesutbildning.

•  Företrädare för arbetslivet skall ingå i varje utbildnings
ledningsgrupp och där utgöra en majoritet.

•  För tillträde till eftergymnasial yrkesutbildning skall gälla att
sökanden uppfyller kraven för grundläggande behörighet till
högskolan eller har förvärvat motsvarande kunskaper.

•  Det skall finnas nationellt giltiga bestämmelser om hur urval av
behöriga sökande skall ske.

•  Det skall finnas möjligheter att tillgodoräkna eftergymnasial
yrkesutbildning vid övergång till studier i högskolan och
tvärtom. Tillgodoräknandet skall avgöras av mottagande
institution.

•  Den normala utbildningstiden skall vara två års heltidsstudier
eller motsvarande.

•  Utbildningsutbudet skall huvudsakligen styras utifrån
bedömningar om den framtida efterfrågan i arbetslivet.

•  Det skall imättas en särskild examen for eftergymnasial
yrkesutbildning och införas ett standardiserat betygssystem.

•  Kvalitetskriterier skall fastställas på nationell nivå.
Högskoleverket skall svara för tillsyn, kvalitetsgranskning och
utvärdering.

•  Resursfördelning skall ske genom eget anslag eller separata
anslagsposter.

•  Det skall finnas en systematik för omprövning av medgivanden
om anordnande av eftergymnasial yrkesutbildning.

•  Utbildningar skall kunna ges på heltid, deltid, i form av
distansutbildning och inte enbart terminsbundet.

•  Rättssäkerhet och inflytande för studerande i eftergymnasial
yrkesutbildning skall garanteras genom bestämmelser i
författningstext.

•  Delar av eftergymnasial yrkesutbildning och eventuellt

tillhörande fristående kurser skall på samma sätt som
högskoleutbildning      kunna      upphandlas      som

arbetsmarknadsutbildning.

Projektgruppen har i enlighet med sitt uppdrag också analyserat de tre
alternativa organisationsmodeller för eftergymnasial yrkesutbildning som
presenterades i regeringens skrivelse Samverkan, ansvar och utveckling -

56

Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning (skr. Prop. 2000/01:63
1998/99:121). Dessa tre modeller är anknuten till högskolan, inrättande Bilaga 1
av en särskild myndighet och operativt ansvar hos organ knutet till
regionala kompetensråd. Projektgruppen föreslår att en särskild
myndighet skall inrättas för att ansvara för utbildningsformen fr.o.m. år
2002. Vidare föreslås att en organisationskommitté får uppdraget att
under en övergångsperiod organisera myndigheten och successivt
inordna berörda utbildningar.

Tertiärbegreppet och internationell utveckling

Internationellt och kanske framfor allt i OECD-sammanhang (OECD -
Organisation for Economic Co-operation and Development) används
begreppet tertiär utbildning (tertiary education) för att beskriva
eftergymnasial utbildning såväl inom universitets- och högskolesektor
som vid sidan av denna. Med tertiär utbildning avses många olika typer
av institutioner och utbildningsprogram som placerar sig ovanför
gymnasienivån, dvs. på eftergymnasial nivå. Detta beskrivs i OECD:s
rapport Redefining tertiary education från 1998. Denna placering är inte
enbart definierad i akademiska termer, eftersom erfarenhet och mognad
också kan tillmätas värde vid behörighetsprövning och urval.

För OECD-ländema finns behov av att definiera den tertiära
utbildningsnivån för främst statistiska sammanhang. Medlemsländerna
har emellertid mycket olika utbildningssystem. Vissa medlemsländer gör
tidigt en uppdelning på yrkesutbildningar och mer teoretiska, akademiska
utbildningar. Andra länder, däribland Sverige gör inte denna uppdelning
utan har hittills samlat nästan all eftergymnasial utbildning inom en
samlad organisation, högskolan. Begreppet eftergymnasial är inte
relevant för länder som inte har ett samlat gymnasiebegrepp som i
Sverige. Därför är tertiär nivå ett begrepp som blir mer begripligt vid
jämförelser mellan olika länder.

Inom tertiär utbildning är den del av utbildningsprogrammen som inte
är universitets- och högskoleutbildning ofta kortare och närmare knutna
till arbetsmarknaden. Begreppet har kommit att omfatta ett bredare
spektrum av studerande, aktörer och ämnesområden, än vad som
traditionellt återfinns inom universitetssektom. En stor del av
utvecklingen inom utbildningsväsendet när det gäller yrkesutbildning tar
i dag plats utanför det traditionella universitetsväsendet. Tertiär
utbildning medger såväl heltids- som deltidsstudier, studerande i alla
åldrar och täcker ett brett utbud för olika intressen och fallenheter. Det
kan inbegripa olika tolkningar av vad man i skilda länder menar med ”de
första åren". Begreppet de första åren används inom OECD och avser
den första utbildningsperiod efter gymnasienivån eller motsvarande
utbildningsform som leder till någon form av examen för yrkesarbete
eller till fortsatta studier.

Tertiär utbildning medger även ett brett utbud av olika anordnare, från
universitet till tvååriga yrkeshögskolor och en stor mängd erkännanden
och examina på olika nivåer. Ett ökat deltagande i tertiär utbildning
avspeglar samtida livsstilar och ambitioner hos unga, ett ökat intresse hos

57

vuxna för lärande på en kvalificerad nivå och framväxten av
kunskapssamhället där cn längre utbildningsbakgrund blir en social
norm.

Begreppet tertiär utbildning har ingen rättslig innebörd. Vid
internationella jämförelser krävs därför särskild omsorg för att precisera
sammanhang, strukturer och processer.

Finland

Genom en ny lagstiftning 1991 om temporära yrkeshögskolor inleddes
arbetet med att utveckla en ny typ av akademisk examen och att skapa en
ny icke-akademisk sektor som erbjuder utbildning på eftergymnasial
nivå.

Yrkeshögskolorna antar studerande som avlagt cn studentexamen,
grundläggande yrkesexamen eller någon motsvarande internationell eller
utländsk examen.

Finland har 29 yrkeshögskolor. Flest studieplatser återfinns inom
teknik och kommunikation, handel och administration. De studerande
väljer mellan olika utbildningsprogram som leder fram till en
yrkeshögskoleexamen. Programmen varar mellan tre och ett halvt år och
fyra år. Programmen är utvecklade utifrån arbetslivets krav och
utvecklingsbehov och är inriktade på bestämda uppgiftsområden i
arbetslivet. Varje program innehåller grund- och yrkcsstudier, fritt
valbara studier, praktik och slutprov. Alla utbildningar inom
yrkeshögskolan skall innehålla en praktikperiod om minst 20 veckor.
Omfattning och förläggning är i övrigt inte reglerade och kan därför
variera.

Prop. 2000/01:63

Bilaga 1

Tyskland

I Tyskland finns drygt ca 150 s.k. Fachhochschulen. Ungefär en tredjedel
av dem som fortsätter till högre utbildning i Tyskland studerar vid en
Fachhochschulc. Här ges en mera yrkesnära utbildning än vid de
traditionella universiteten. Lärarna hämtas vanligen från arbetslivet och
de studerande tillbringar ofta en eller två terminer på cn arbetsplats. Det
finns ett 50 program inom 11 olika branschområden. Utbildning ges
främst inom tillverkning, IT, ekonomi, offentlig förvaltning, socialt
arbete samt design. Utbildningstiden är runt fyra år. Efter avslutad
utbildning kan de studerande få ett särskilt diplom från en
Fachhochschule. De som önskar kan efter grundutbildningen läsa en
påbyggnadsutbildning som i allmänhet omfattar 3 terminer. Sedan 1998
går det att studera till en internationell Bachelor- eller Masterexamen. I
Tyskland finns även Berufsakademien sedan 1970-talet. Utbildningarna
är treåriga och främst inriktade på ekonomi, teknik och socialt arbete.
Skolförlagd utbildning varvas med arbete på en arbetsplats i block om
tolv veckor då de studerande får lön. Utbildningsplanen utformas i
samarbete mellan skolorna och de arbetsplatser som deltar och fastställs
av utbildningsministeriet i delstaten. Utbildningen är inte inordnad i
systemet för högre utbildning. De studerande antas av de medverkande

58

företagen och de får skriva kontrakt för att jobba för aktuellt företag Prop. 2000/01:63
under en period efter examen, ett särskilt diplom från en Berufsakademie. Bilaga 1

Irland

Högre utbildning har på Irland traditionellt bedrivits vid universitet,
tekniska högskolor och lärarhögskolor. Dessa har i huvudsak varit statligt
finansierade och har varit självständiga och självstyrda. Under senare år
har ett flertal oberoende privata högskolor inom främst handelsområdet
etablerats. De tekniska högskolorna samarbetar med näringslivet i fråga
om utbildningsinnehåll och vid examination men arbetslivet deltar inte
aktivt i utbildningarna. Ett studiealtemativ är de tvååriga
yrkesförberedande utbildningarna som leder till ett National Certificate.
Drygt 40 procent av studerande inom IT väljer detta alternativ.
Studerande som önskar fördjupa sig kan läsa ytterligare en National
Diploma eller en längre akademisk examen.

Storbritannien

Högre utbildning ges vid universitet och institut för högre utbildning.
Man brukar skilja mellan de ”gamla” och de ”nya” universiteten. De
gamla universiteten erbjuder utbildningar inom olika områden som leder
till en generell akademisk examen. Alla universitet är självständiga men
finansieras huvudsakligen genom offentliga medel.

De nya universiteten kallades fram till 1992 för Polytechnics och var
ursprungligen inrättade genom donationer för att ge kvinnor och män från
arbetarklassen en möjlighet att gå igenom olika former av
yrkesutbildningar. Dagens nya universitet erbjuder i stort sett samma
utbud som de äldre universiteten, men lägger en något större tonvikt på
yrkesinriktad utbildning. Antagningskrav och examina är i princip de
samma som vid de gamla universiteten.

Som ett komplement till universiteten finns även Open University som
erbjuder distansundervisning. Studenter kan välja mellan 134 kurser
inom grundutbildning och högre nivå. Vissa behörighetskrav kan
förekomma, men man eftersträvar att anta alla sökande.

Ett exempel på vidareutbildningsinstitutioner är Further Education
Colleges som traditionellt sett har varit yrkesinriktade, men som idag
även erbjuder teoretisk utbildning. Det finns vissa skolor med speciella
inriktningar som t.ex. konstskolor och jordbruksskolor. Ett annat exempel
på vidareutbildningsinstitutioner är Tertiary Colleges som kombinerar
utbildning som erbjuds vid Further Education Colleges och 5A/A Form
Colleges.

I Storbritannien utvecklas för närvarande en försöksverksamhet med en
ny examen inom högskolesystemet benämnd Foundation degree.
Utbildningarna är tvååriga samt syftar till att ge den specialistkompetens
som arbetsmarknaden kräver och utformas därför i samverkan med
arbetslivet. Varje program skall innehålla en blandning av akademisk
kunskap och specifika eller tekniska färdigheter för aktuellt område. Ett
viktigt inslag i utbildningarna är lärande i arbete. Utbildningarna skall
59

präglas av flexibilitet avseende pedagogik, tillgänglighet och skall kunna Prop. 2000/01:63
bedrivas i form av distansstudier.                                             Bilaga 1

Nederländerna

Högre utbildning erbjuds vid institutioner for högre yrkesutbildning
(HBO), universitet (WO) och Open University (OU). Både universitet
och HBO erbjuder lärarutbildning. Instituten för högre utbildning har
traditionellt haft en hög grad av akademisk frihet och
självbestämmanderätt. De ansvarar för examensprogrammens innehåll
och mottar cn årlig budget från staten. Dessutom får studenterna betala
årliga avgifter.

Den högre yrkesutbildningen innehåller både teoretisk och praktisk
utbildning. Det finns sju olika ämnesprogram med anknytning till olika
yrkesområden. De flesta utbildningar innehåller en obligatorisk
praktikdel. Det finns ca 70 stycken s.k. hogeschools och 70 procent av
dessa är privata. Normal utbildningstid är fyra år. Studier kan bedrivas
under maximalt sex år på heltid eller nio år på deltid.

En utbildning som leder till en examen (doctoraalprogrammes)
omfattar i allmänhet fyra år men kan ta upp till sex år. Studenterna måste
inom två år godkännas på en grundexamen. En slutexamen sker i slutet
av det fjärde året.

Open university erbjuder liknande kurser som universitet och
högskolor men i form av distansundervisning. Det finns inga
antagningskrav och det råder stor valfrihet vid utformandet av
studieprogram. Utbildningen kan avslutas med enbart betyg i de kurser
som lästs eller med en fullständig HBO-examcn.

Sedan 1992 har en försöksverksamhet pågått med så kallad
"samarbetsutbildning". Studenterna växlar mellan perioder av studier och
heltidsarbete inom något relevant arbetsområde. Utbildningen leder till
en examen (getuigschrift van HBO)

60

Förteckning över remissinstanser som avgivit
yttrande över betänkandet Kvalificerad
yrkesutbildning (SOU 1999:122):

Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Statens invandrarverk,
Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Ekonomistymingsverket,
Riksrevisionsverket, Nämnden för offentlig upphandling, Dramatiska
institutet, Göteborgs universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan i Borås,
Högskolan i Gävle Högskolan i Halmstad, Högskolan i
Karlskrona/Ronneby, Högskolan i Skövde, Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla , Högskolan i Kristianstad, Idrottshögskolan i
Stockholm, Karlstads universitet, Karolinska Institutet,

Konstfack, Kungliga, Musikhögskolan i Stockholm, Kungliga Tekniska
högskolan, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Lunds
universitet Lärarhögskolan i Stockholm, Mitthögskolan, Mälardalens
högskola, Stockholms universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet,
Växjö universitet, Örebro universitet, Kunskapslyftskommittén,
Chalmers tekniska högskola AB, Stiftelsen Högskolan i Jönköping,
Statens institut för handikappfrågor i skolan, Internationella
Programkontoret för utbildningsområdet, Högskoleverket, Verket för
högskoleservice Institutet för framtidstudier, Statens skolverk, Centrala
studiestödsnämnden, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet,
Jämställdhetsombudsmannen, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Glesbygdsverket, Integrationsverket, Länsstyrelsen i Blekinge län,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jönköpings län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Södermanlands län,
Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västra Götaland,
Gävleborgs Läns Landsting, Kronobergs Läns Landsting,

Stockholms Läns Landsting, Östergötlands Läns Landsting Bengtsfors
kommun, Borlänge kommun, Botkyrka kommun, Falkenbergs kommun,
Faluns kommun, Gislaveds kommun, Gävle kommun, Göteborgs stad,
Hudiksvall kommun, Hässleholms kommun, Jönköpings kommun,
Karlskoga kommun, Köpings kommun, Landskrona kommun, Mariestads
kommun, Olofströms kommun, Stockholms stad, Storuman kommun,
Strömsunds kommun, Sundsvalls kommun, Trelleborg kommun, Åmål
kommun, Östersunds kommun, Lärarförbundet Läramas riksförbund,
Svenska metallarbetarförbundet, Svenska kommunalarbetarförbundet,
Svenska arbetsgivarföreningen,       Sveriges akademikers

centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
skogsindustri förbund Civilingenjörsförbundet, Sveriges förenade
studentkårer, Svenska industriförbundet, Landstingsförbundet Svenska
kommunförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien, Kungliga
vetenskapsakademien Folkbildningsrådet, Sveriges vägledarförening,
Sveriges KY-förening, Skolledarna Friskolomas riksförbund,
Företagamas riksorganisation Stockholms handelskammare,
Naturbrukets Yrkesnämnd, Verkstadsindustrins Yrkesnämnd, VVS-
branschens, yrkesnämnd, Lemia AB, Telia, Volvo.

Prop. 2000/01:63

Bilaga 2

61

Prop. 2000/01:63

Bilaga 2

Till dessa har följande antal spontana remissyttranden inkommit.

Stockholms stads hantverksförening, Föreningen underhållsteknik,
Sametinget, Skellefteå kommun, Nässjö kommun, Riksförbundet för
statlig och kommunal vuxenutbildning, Samverkansgruppen för KY i
mälardalen, AlV-nätverk för forskning och utveckling av arbete i
Västsverige, KY-ansvariga i kalix kommun, Teatrarnas riksförbund,
Målaremästama, VVS-installatörema, Föreningen V, Elektriska
installatörsorganisationcn-EIO, Kylentrcprenöremas förening, Sveriges
lantbruksuniversitet, Regionala kompetensrådet i Östergötland, Västra
götalandsrcgionen, svensk teaterunion, Sveriges verkstadsindustrier,
Svenska       distanshögskolan,       Aimega,        Saco-student,

Distansutbildningsmyndigheten

62

Förteckning över remissinstanser som avgivit
yttrande över departementsskrivelsen En ny
eftergymnasial yrkesutbildning (Ds 2000:33)

Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Statens invandrarverk,
Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Ekonomistymingsverket,
Riksrevisionsverket, Nämnden tor offentlig upphandling, Uppsala
universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms
universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet, Karolinska
institutet, Kungl. Tekniska Högskolan, Luleå tekniska universitet,
Karlstads universitet, Växjö universitet, Örebro universitet,
Mitthögskolan, Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Malmö högskola,
Danshögskolan, Dramatiska institutet, Högskolan i Borås, Högskolan
Dalarna, Högskolan på Gotland, Högskolan i Gävle, Högskolan i Kalmar,
Högskolan i Kristianstad, Högskolan i Skövde, Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla, Konstfack, Kungl. Konsthögskolan,
Lärarhögskolan i Stockholm, Mälardalens högskola, Operahögskolan i
Stockholm, Södertörns högskola, Teaterhögskolan i Stockholm, Sveriges
Lantbruksuniversitet, Chalmers tekniska högskola AB,
Handelshögskolan i Stockholm, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Ersta
Sköndal högskola, Internationella programkontoret för
utbildningsområdet, Högskoleverket, Statens skolverk, Centrala studie-
stödsnämnden, Överklagandenämnden för högskolan, Distansutbild-
ningsmyndigheten, Ungdomsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Arbetslivsinstitutet, Jämställdhetsombudsmannen, Institutet för arbets-
marknadspolitisk utvärdering, Närings- och teknikutvecklingsverket,
Glesbygdsverket, Integrationsverket, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,
Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Länsstyrelsen i Västra Götaland, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Gävleborgs Läns Landsting, Västra Götalandsregionen (f.d. Göteborg
och Bohusläns Landsting samt Skaraborgs Läns Landsting),
Västerbottens Läns Landsting, Arboga kommun, Botkyrka kommun,
Falkenbergs kommun, Falu kommun, Gislaveds kommun, Gävle
kommun, Göteborgs stad, Jönköpings kommun, Karlskoga kommun,
Kiruna kommun, Kramfors kommun, Köpings kommun, Landskrona
kommun, Motala kommun, Norrköpings kommun, Olofströms kommun,
Stockholms stad, Sundsvalls kommun, Trelleborg kommun, Uppsala
kommun, Älmhults kommun, Östersunds kommun, Landsorganisationen
i Sverige, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Skolledarna, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges
akademikers centralorganisation, Sveriges skogsindustriförbund,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges förenade studentkårer,
Landstingsförbundet, Svenska industriförbundet, Svenska kommunför-
bundet, Sveriges verkstadsindustrier, Folkbildningsrådet, Friskolomas
riksförbund, Företagarnas riksorganisation, Stockholms handelskammare,
Sveriges KY-förening, Sveriges vägledarförening, Verkstadsindustrins

63

Prop. 2000/01:63

Bilaga 3

Yrkesnämnd (Svenska metallarbetareförbundet), Lcmia AB, Telia,
Volvo.

Till dessa har även ett antal spontana yttranden inkommit: Sveriges
Hantverks och Småföretag samt Stockholms Hantverksförening,
Skogsbrukets yrkesnämnd, Västerås stad, Föreningen Underhållsteknik,
Nässjö kommun, Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning, Sveriges
Universitets & Högskoleförbund, Utbildningsföretagens Förening,
Haninge kommun, Fristående konst- och hantverksskolors samråd,
ALMEGA, Studentkåren i Sundsvall, Samverkansgruppen för KY i
Mälardalen (Arbetsgruppen för fortsättningsår på Kvalificerad
Yrkesutbildning), Tolk- och översättarinstitutet Stockholms universitet,
Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Nyckelviksskolan,
Svenska folkhögskolans lärarförbund

Prop. 2000/01:63

Bilaga 3

64

Prop. 2000/01:63

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,
Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson,
Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: Ingegerd Wämersson

Regeringen beslutar proposition 2000/01:63 Kvalificerad yrkesutbildning

65