Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 1 februari 2001
Göran Persson
Thomas Bodström
(Justitiedepartementet)
För att förstärka och utveckla det brottsförebyggande arbetet
presenterade regeringen år 1996 ett nationellt brottsförebyggande
program - Allas vårt ansvar.
I denna skrivelse beskriver regeringen hur det brottsförebyggande
arbetet utvecklats inom olika områden sedan programmet beslutades.
Många kommuner har i dag inrättat lokala brottsförebyggande råd eller
liknande organisationer. Över hela landet genomförs en rad lokala
brottsförebyggande insatser. Detta arbete befinner sig nu i ett intensivt
uppbyggnadsskede. Brottsförebyggande insatser inom rättsväsendet får
också allt större genomslag. Inom andra samhällsområden behöver det
brottsförebyggande arbetet vidareutvecklas.
Regeringen avser att fullfölja intentionerna i det nationella programmet
för att förebygga brott.
1 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 62
Skr. 2000/01:62
1 Inledning............................................................................................5
1.1 Behovet av en samlad strategi för att förebygga brott........5
1.2 Regeringens nationella brottsförebyggande program -
Allas vårt ansvar.................................................................6
1.3 Regeringens roll..................................................................6
2 Att förebygga brott............................................................................7
3 Brottsutvecklingen............................................................................8
4 Lokalt brottsförebyggande arbete...................................................10
4.1 Lokala insatser mot lokal brottslighet...............................10
4.2 Brottsförebyggande rådets roll i det lokala arbetet...........12
4.3 Ekonomiskt stöd till brottsförebyggande arbete...............13
4.4 Kunskap och kompetens i det lokala arbetet....................16
4.5 Antalet lokala brottsförebyggande råd ökar.....................20
4.6 Aktörer i det lokala brottsförebyggande arbetet...............23
4.7 Ett mer utvecklat lokalt brottsförebyggande arbete..........25
5 Brottsförebyggande insatser ur ett samhällsperspektiv...................28
5.1 Minska nyrekryteringen till kriminella livsstilar..............28
5.1.1 Socialtjänstens arbete m.m.............................29
5.1.2 Skolans brotts förebyggande arbete.................31
5.2 Att förebygga alkohol- och narkotikamissbruk................34
5.3 Insatser i utsatta bostadsområden.....................................36
5.4 Boendemiljön....................................................................39
5.5 Näringslivets brottsförebyggande roll..............................41
5.6 Minska risken för brott.....................................................43
5.7 Polisens möjligheter att bidra till ett mer utvecklat lokalt
arbete.................................................................................44
5.8 Minska risken för återfall..................................................46
5.9 Insatser för brottsoffer och vittnen...................................50
5.10 Ekonomisk brottslighet.....................................................51
5.11 Våld i nära relationer........................................................52
5.12 Brott med rasistiska, främlingsficntliga, antisemitiska eller
homofobiska inslag...........................................................55
6 Internationellt samarbete.................................................................56
7 Det fortsatta arbetet.........................................................................61
Bilaga 1 En kort presentation av tio projekt för att förebygga
brott...................................................................................64
Skr. 2000/01:62
- Brottslighet är ett samhällsproblem som måste angripas utifrån en
bred kriminalpolitisk ansats.
- Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete kräver att rättsväsendet
samverkar med andra samhällsområden och lokala myndigheter,
organisationer, näringsliv och enskilda.
- Det behövs fortsatt stöd till det lokala brottsförebyggande arbetet så
att det kan fortsätta att utvecklas i positiv riktning.
- Brottsförebyggande insatser inom rättväsendet får allt större
genomslag. Inom andra samhällsområden behöver det
brottsförebyggande perspektivet vidareutvecklas.
- Det internationella samarbetet kring brottsförebyggande frågor
intensifieras med Sverige i en pådrivande roll.
Det samhällsproblem som brottsligheten utgör måste angripas utifrån en
bred kriminalpolitisk ansats. Kriminalpolitiken måste vara en integrerad
del av samhällspolitiken och drivas inom ramen för en allmän
välfärdspolitik som innefattar mål om social trygghet och rättvis
fördelning. Arbetet med att förebygga brott måste vidareutvecklas såväl
inom rättsväsendet som inom andra berörda samhällsområden. Insatserna
måste bygga på samverkan mellan lokala myndigheter, organisationer,
näringsliv och enskilda.
För att förstärka och utveckla detta brottsförebyggande betraktelsesätt
på kriminalpolitiken presenterade regeringen år 1996 ett nationellt
brottsförebyggande program - Allas vårt ansvar. Det finns nu anledning
för regeringen att beskriva hur arbetet för att förebygga brott utvecklats
på ett antal olika områden och nivåer sedan programmet beslutades.
Regeringen kommer att prioritera och stödja utvecklingen av det
brottsförebyggande arbetet även i fortsättningen och redovisar i denna
skrivelse vissa utvecklingslinjer för framtiden.
Uppbyggnaden och utvecklingen av det lokala brottsförebyggande
arbetet
Tyngdpunkten i regeringens nationella program avser åtgärder för att
stödja och främja det lokala brottsförebyggande arbetet. Det riktar sig till
kommunala myndigheter, det privata näringslivet, organisationer,
föreningar och enskilda medborgare. Den förändrade roll som regeringen
gett Brottsförebyggande rådet (BRÅ), samtidigt som ekonomiska
resurser ställts till förfogande, ger förutsättningar för ett kontinuerligt
stöd till det lokala brottsförebyggande arbetet. Detta har utvecklats och
fortsätter att utvecklas i positiv riktning. Det finns i dag 196 lokala
brottsförebyggande råd eller liknande organisationer, som över hela
landet genomför en rad olika projekt. Det lokala arbetet befinner sig i ett
intensivt uppbyggnadsskede. Det fordras ett fortsatt organisatoriskt och
ekonomiskt stöd för att programmets intentioner skall kunna
förverkligas.
Brottsförebyggande insatser ur ett samhällsperspektiv
Hur brottsligheten utvecklas beror i första hand på samhällsförändringar
och beslut som ligger utanför rättsväsendet. Som ett led i genomförandet
av det nationella brottsförebyggande programmet har regeringen ålagt
samtliga kommittéer och särskilda utredare att analysera och redovisa
eventuella effekter på brottsligheten i de olika utredningsförslag som
läggs fram. Den kunskap som finns om hur planering och utformning av
bebyggelseområden och enskilda byggnader påverkar brottsligheten har
inventerats av Boverket på uppdrag av regeringen. Genom sin
storstadspolitik har regeringen inlett en process där staten och sju
kommuner i storstadsområdena samarbetar för att öka tillväxten och
minska segregationen i utsatta bostadsområden. En grundsten i arbetet är
att engagera de boende i dessa områden i utvecklingen av respektive
bostadsområde. Denna process har stor betydelse för att minska
brottsligheten och öka tryggheten. Det brottsförebyggande arbetet
utvecklas även inom en rad andra områden, bl.a. inom socialtjänsten,
skolan och i det alkohol- och drogförebyggande arbetet.
Samarbetet med näringslivet för att förebygga brott
Näringslivet kan spela en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet.
Näringslivet har ett ansvar när det gäller att förebygga angrepp mot de
egna systemen eller varorna. Det lokala näringslivet kan också engageras
för att öka tryggheten i det egna området. Som ett led i det nationella
brottsförebyggande programmet aviserade regeringen att företrädare för
olika delar av näringslivet skulle bjudas in till överläggningar om
brottsförebyggande åtgärder. En dialog har inletts med några branscher
och regeringen avser att utveckla denna dialog. Ett närmare samarbete
kommer att ske mellan BRÅ och företrädare för näringslivet.
Brottsförebyggande insatser inom rättsväsendet
Inom rättsväsendet pågår ett arbete för att ytterligare effektivisera
myndigheternas verksamhet när det gäller att förebygga brott.
Utvecklingen mot ett mer problemorienterat arbetssätt och utbyggnaden
av närpolisverksamheten fortsätter. För att öka upptäcktsrisken har
användningsområdet för övervakningskameror utvidgats. Vissa ändringar
har gjorts i uppbyggnad och innehåll av påföljdssystemet. Vägledande
för arbetet har varit att åstadkomma trovärdiga alternativ till
fängelsestraff och att reformera påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Kriminalvårdens verksamhet for att underlätta intagnas övergång från
livet i anstalt till ett liv i frihet intensifieras och medlingens roll i
rättssystemet övervägs. Insatserna för stöd till brottsoffer och vittnen
utvecklas. Även åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten har
effektiviserats. Flera myndigheter inom rättsväsendet har fått i uppdrag
att vidta olika typer av åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor och
för att på ett bättre sätt bemöta dem som utsatts för våld. Ett omfattande
utvecklingsarbete pågår sedan några år tillbaka kring brottslighet med
rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska inslag.
Skr. 2000/01:62
Det internationella samarbetet kring frågor om brottsförebyggande
åtgärder intensifieras med Sverige i en pådrivande roll
De brottsförebyggande frågorna prioriteras under det svenska
ordförandeskapet i EU första halvåret 2001. Avsikten är bl.a. att skapa en
infrastruktur inom EU för att hantera brottsförebyggande frågor och
andra mer övergripande kriminalpolitiska frågor. En konferens på
expertnivå kommer att arrangeras i Sundsvall under
ordförandeskapsperioden, for att diskutera olika typer av konkreta
brottsförebyggande åtgärder på EU-nivå och i samarbete mellan
medlemsstaterna.
Även inom ramen för det nordiska samarbetet och Europarådet skall
samarbetet utvecklas.
Skr. 2000/01:62
Under perioden efter andra världskrigets slut har brottsligheten i Sverige
ökat kraftigt. Detta beror till en del på vissa strukturella faktorer som
Sverige har gemensamt med övriga västeuropeiska länder. Den kraftiga
förbättringen av människors levnadsnivå och en förändrad livsstil har
medfört en kraftig ökning av antalet brottstillfällen. Urbaniseringen har
minskat den sociala kontrollen och ökat anonymiteten och familjens och
skolans roll har förändrats. Nöjeslivet har utvecklats, vilket bland annat
haft betydelse för våldsbrotten. Missbruk av narkotika är en starkt
bidragande orsak till förekomsten av brott och otrygghet i samhället.
Avståndet mellan de problem som brottsligheten orsakar lokalt och de
åtgärder som måste användas för att bekämpa problemen har genom åren
ökat, då mycket av den informella, medborgerliga kontrollen i vårt
samhälle ersatts av offentlig kontroll. De kriminalpolitiska insatserna har
i alltför stor utsträckning fokuserats på rättsväsendets åtgärder för att
utreda och lagföra begångna brott och inte på förebyggande åtgärder för
att undanröja brottslighetens bakomliggande orsaker.
Samhällsutvecklingen har medfört att behovet av att stärka de
brottsförebyggande insatserna fått ökad uppmärksamhet. Behovet av
samordning har diskuterats och i samband därmed frågan om hur det
brottsförebyggande arbetet bör organiseras centralt, regionalt och lokalt.
Att förebygga brott är något som inte bara ankommer på rättsväsendet.
Tvärtom är en lång rad samhällssektorer berörda. Rättsväsendet har
visserligen det grundläggande ansvaret för kriminalpolitiken. Det är
rättsväsendets uppgift att se till att brotten utreds snabbt och effektivt,
och att gärningsmannen lagförs. Men det är viktigt att alla som kan
påverka antalet tillfällen till brott eller benägenheten att begå brott
medverkar till att förebygga att de över huvud taget begås. En
fungerande välfärdspolitik som förhindrar att människor drabbas av
utanförskap och utslagning är en viktig del i det kriminalpolitiska arbetet.
Lika viktigt är att man på den lokala nivån engagerar sig i arbetet och
vidtar åtgärder för att förebygga brott.
5
1 * Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 62
1 takt med att brottsligheten blivit ett allt större samhällsproblem har en
samlad strategi tor den brottsförebyggande verksamheten i landet blivit
allt mer påkallad.
Regeringen presenterade i juni 1996 sitt nationella brottsförebyggande
program - Allas vårt ansvar (Ds 1996:59). Programmet skall ses som
början till ett brett upplagt arbete för att skapa förutsättningar för ett
långsiktigt och uthålligt brottsförebyggande arbete inom alla
samhällsektorer.
En utgångspunkt för regeringens arbete är att det samhällsproblem som
brottsligheten utgör måste angripas utifrån en bred kriminalpolitisk
ansats. En andra utgångspunkt är att brottslighetens orsaker måste
angripas lokalt, där problemen finns. En tredje utgångspunkt är att det
krävs medborgerliga initiativ och ett brett engagemang från allmänhetens
sida för att det förebyggande arbetet skall ge resultat.
Regeringen bemyndigade den 10 juni 1996 chefen för
Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att verka för
genomförandet av intentionerna i det nationella brottsförebyggande
programmet. Kommittén antog namnet Kommittén för
brottsförebyggande arbete (KBA). Huvuduppgifterna bestod i att
inspirera, stödja och följa det brottsförebyggande arbetet, främst på lokal
nivå. KBA har redogjort för sitt arbete i betänkandet Brottsförebyggande
arbete i landets kommuner (SOU 1999:61). Sedan den 1 januari 1999 har
BRÅ övertagit de arbetsuppgifter som KBA tidigare hade.
Att införa en kriminalpolitisk helhetssyn och att främja och anlägga ett
brottsförebyggande perspektiv, såväl inom rättsväsendet som inom andra
samhällsområden, innebär i många avseenden ett nytt och förändrat
arbetssätt. Grundtanken i regeringens nationella brottsförebyggande
program är en sådan helhetssyn och att främja ett sådant arbetssätt som
enligt regeringens uppfattning är den mest effektiva metoden för att
minska brottsligheten och öka tryggheten. Eftersom brottsligheten berör
alla delar av samhället är målet att ett brottsförebyggande perspektiv
skall ingå som en naturlig del i de flesta politikområden. Det är en
uppgift för regeringen att genom lagstiftning och myndighetsstyrning
skapa förutsättningar för ett långsiktigt brottsförebyggande arbete inom
alla samhällssektorer. Som redovisas i denna skrivelse har framsteg
gjorts, men det är en process som måste få ta tid.
Sedan mitten av 1990-talet har regeringen också årligen avsatt
särskilda medel i budgetpropositionen för att stimulera och stödja
utvecklingen av arbetet, främst på lokal nivå, för att förebygga brott. På
regeringens initiativ och som ett led i genomförandet av det nationella
brottsförebyggande programmet har t.ex. BRÅ:s verksamhetsinriktning
förändrats. En av BRÅ:s viktigaste uppgifter i dag är att utgöra ett
Skr. 2000/01:62
nationellt stöd för det lokala brottsförebyggande arbetet. De förändringar
som genomförts av polisens organisation och arbetssätt har också haft till
syfte att förstärka polisens möjligheter att arbeta förebyggande och att
utgöra ett stöd till det lokala förebyggande arbetet.
Av särskild betydelse för regeringen i detta sammanhang är att se till
att ny lagstiftning inom olika samhällsområden inte uppmuntrar till brott
eller motverkar att brott förhindras eller undanröjs. En förutsättning för
att ett sådant brottsförebyggande perspektiv skall fa genomslag torde
vara att de brottsförebyggande aspekterna beaktas på ett så tidigt stadium
som möjligt i lagstiftningsprocessen. Regeringen beslutade i juni 1996 att
utfärda direktiv för att ge de brottsförebyggande frågorna ökad
uppmärksamhet i utredningsarbetet (dir. 1996:49). Eventuella effekter på
brottsligheten skulle analyseras och redovisas i de olika
utredningsförslag som lades fram. Om detta inte var möjligt på grund av
uppdragets eller ämnets karaktär skulle detta anges och motiveras. Sedan
den 1 januari 1999 har en ny kommittéförordning (1999:1474) trätt i
kraft. I denna återfinns numera dessa direktiv.
Regeringen har naturligtvis också en opinionsbildande roll. För att
stimulera arbetet med att förebygga brott har justitieministern vid
åtskilliga tillfallen besökt olika lokala brottsförebyggande projekt i landet
och lyft fram arbetets betydelse i flera debattartiklar. Vid ett tillfälle
under hösten 2000 besökt fem statsråd samtidigt olika projekt i landet för
att manifestera vikten av det brottsförebyggande arbetet.
Regeringen har nu funnit tiden mogen att i en skrivelse till riksdagen
ge en samlad bild över hur det brottsförebyggande arbetet utvecklats
under senare år och dra upp vissa utvecklingslinjer.
Skr. 2000/01:62
Brottsförebyggande arbete kan beskrivas som aktiviteter som syftar till
att minska benägenheten att begå brott eller att minska antalet tillfallen
att begå brott. För att detta arbete skall bli framgångsrikt måste det
grundas på kunskap om orsaker till brott och om olika åtgärders
effektivitet. Två framträdande teoribildningar om orsaker till brott kan
nämnas i detta sammanhang.
De amerikanska kriminologema Cohen och Felson (1979) har i
rutinaktivitetsteorin presenterat en modell för att tolka
brottsutvecklingen. Enligt deras teori är det tre faktorer som påverkar
brottsligheten. För att ett brott skall äga rum krävs att det samtidigt finns
en motiverad gärningsman och ett lämpligt offer och/eller brottsobjekt
samt frånvaro av s.k. kapabla väktare. Med kapabla väktare avses
personer som är villiga att ingripa för att förhindra att brottet utförs, t.ex.
genom att tillkalla polis. Faller någon av faktorerna bort innebär det att
något brott inte kommer att äga rum. För att förebygga brott kan alltså
åtgärder inriktas på förändringar i någon av dessa faktorer.
Brottsnivån i samhället påverkas, förutom av antalet tillfällen till brott
och den formella och informella kontrollens nivå, också av hur många
”motiverade gärningsmän” det finns i samhället. Benägenheten att begå
brott varierar naturligtvis mellan olika individer. De amerikanska
kriminologerna Hirschi och Gottfredson (Hirschi 1974; Gottfredson och Skr. 2000/01:62
Hirschi 1990) betonar i sin s.k. kontrollteori betydelsen av självkontroll
och sociala band till det konventionella samhället. Självkontrollen
utvecklas i första hand under barndomen och de sociala banden främst
under ungdomsåren. Svaga sociala band till det konventionella samhället,
t.ex. skolan eller arbetslivet, medför en ökad risk för att man står utanför
samhället och inte har lika mycket att förlora på att begå brott som en
person med starka sociala band till samhället. En svag självkontroll
innebär också en större risk för att hamna utanför samhället.
Situationella och sociala åtgärder för att förebygga brott
Situationella åtgärder tar sin utgångspunkt i själva brottssituationen och
syftar till att försvåra genomförandet av brottsliga gärningar t.ex. genom
rattlås till bilar eller tillträdeskontroll till parkeringshus. Att öka risken
för upptäckt av brott, t.ex. genom riktad polisövervakning eller ökad
belysning i gångtunnlar, eller att minska utbytet av brotten t.ex. genom
märkning av egendom eller klottersanering är andra exempel på sådana
åtgärder.
Utgångspunkten för det som benämns social brottsprevention är att
människors benägenhet att begå brott grundläggs tidigt i livet och att den
är ett resultat av individuella egenskaper och graden av social integration
i samhället. Social brottsprevention avser åtgärder som ofta är långsiktiga
och som syftar till att stärka självkontrollen och de sociala banden till
samhället. Åtgärder som syftar till att åstadkomma stabila
familjeförhållanden omfattas av definitionen. Familjen är den viktigaste
normbi ldaren och det starkaste sociala skyddsnätet. Även långsiktiga
åtgärder av social karaktär, såsom insatser inom mödra- och
barnhälsovården, förskoleverksamheten, socialförsäkringssystemet,
utbildningsväsendet och fritidsverksamheten för barn och ungdomar
omfattas av begreppet social prevention.
Brott kan förebyggas genom åtgärder på olika nivåer. Dessa nivåer har
ibland beskrivits som primär, sekundär och tertiär brottsprevention.
Primär brottsprevention omfattar generella åtgärder som vidtas innan
brott är ett faktum och som riktas mot hela befolkningen eller mot
geografiska områden, såsom städer eller stadsdelar, eller samhället i
stort. Sekundär brottsprevention avser åtgärder riktade mot specifika
risksituationer, riskgrupper eller riskområden och som syftar till att
avbryta en negativ utveckling. Tertiär brottsprevention omfattar åtgärder
som riktas mot redan identifierade brottslingar för att förhindra återfall i
brott.
Brottsutvecklingen i Sverige
Sedan andra världskrigets slut har brottsligheten i Sverige ökat kraftigt.
Antalet brott som årligen anmäls till polisen har ökat från ca 200 000 år
1950 till ca 1 200 000 år 1990. Med hänsyn tagen till befolknings-
tillväxten innebär detta en ökning med 500 procent.
Under det senaste decenniet har det skett ett trendbrott genom att
brottsutvecklingen planat ut. Under 1990-talet har utvecklingen av
antalet polisanmälda brott karaktäriserats av mindre upp- och nedgångar
kring en konstant nivå. År 1999 anmäldes 43 000 (3,6 procent) fårre brott
än år 1990. Men även om brottsnivån totalt sett är oförändrad varierar
utvecklingen för olika brottstyper. Antalet tillgreppsbrott minskade under
år 1999, liksom under år 1998, med ett par procent och nivån är nu lägre
än 1990. Både bostadsinbrott, inbrott i källare och vind, biltillgrepp och
särskilt cykelstölder minskade under åren 1998 och 1999. Under år 1999
minskade också antalet anmälda skadegörelsebrott, däribland
klotterbrotten, med 8 procent jämfört med år 1998. Antalet anmälda
våldsbrott har dock ökat under 1990-talet. IT-utvecklingen och
internationaliseringen innebär också fortsatta förändringar av samhället
och nya tillfallen till brott. Penningförfalskningsbrott har t.ex. ökat
dramatiskt på grund av användningen av datorer.
Internationella jämförelser av brottsutvecklingen
Det är svårt att jämföra brottslighetens omfattning baserad på olika
länders kriminalstatistik. Statistiken påverkas av ländernas insamlings-
och bearbetningsrutiner, lagstiftningens utformning samt anmälnings-
och registreringsrutiner. Ofta visar internationella jämförelser att Sverige
har en hög brottslighet, vilket huvudsakligen beror på att den svenska
statistikproduktionen tar med betydligt fler händelser i statistiken jämfört
med andra länder.
BRÅ har i en internationell jämförelse av kriminalstatistiken
konstaterat att någorlunda tillförlitliga jämförelser endast går att göra när
det gäller brottstyperna rån och bostadsinbrott. Då det gäller rån ligger
Sverige i mitten bland de ca 15 länder som ingår i jämförelsen. När det
gäller bostadsinbrott ligger Sverige bland dem som har lägst antal
polisanmälda brott.
Internationella brottsofferundersökningar kan vara ett alternativ när
men vill jämföra olika länders brottslighet. I brottsofferundersökningar
intervjuas invånarna om i vilken utsträckning som de utsatts för brott. I
den senaste internationella studien (Internationella jämförelser av
brottsligheten, BRÅ-rapport 1999:3) konstaterades att brottsligheten i
Sverige år 1996 låg nära den genomsnittliga nivån för de elva västländer
som ingick.
Sveriges brottsprofil utmärktes av att vi hade en jämförelsevis stor
andel brott som kunde betraktas som mindre allvarliga stöldbrott.
Cykelstölder och stölder av personlig egendom utgör en förhållandevis
stor del av brottsligheten i Sverige. För enskilda brottstyper fanns också
stora variationer. Exempelvis var andelen intervjuade som utsatts för
bostadsinbrott i Sverige betydligt mindre än genomsnittet, medan
utsattheten för bilbrott låg vid genomsnittet och utsattheten för
misshandel och hot över genomsnittet. Men undersökningen visade också
att Sverige var det land där invånarna kände sig tryggast när det gällde att
vistas ute på kvällar och nätter. Det framgick också att det var mindre
Skr. 2000/01:62
vanligt i Sverige år 1996 än i andra länder att enskilda personer själva
vidtog brottsförebyggande åtgärder.
En ny undersökning som avser år 2000 har påbörjats.
Påverkar brottsförebyggande insatser brottsutvecklingen?
Att på vetenskaplig grund mäta effekterna av en brottsförebyggande
insats är mycket komplicerat. Det finns vetenskapliga utvärderingar,
främst internationella, som visar att brottsförebyggande åtgärder påverkat
en viss typ av brott inom ett geografiskt område eller individers
benägenhet av att begå brott. Men det pågår i Sverige för närvarande ett
antal vetenskapliga utvärderingar av brottsförebyggande insatser, som
syftar till att visa vilka effekter som kan nås på lokal nivå.
Ännu svårare än att mäta effekterna av en viss insats inom ett
begränsat område är det att mäta om det brottsförebyggande arbetet
minskar brottsligheten generellt sett. Några sådana försök har heller inte
gjorts i vårt land. Under åren 1998 och 1999 minskade antalet
ti 11 greppsbrott med ett par procent vardera året. Numera begås därmed
färre sådana brott än år 1990. En sådan skillnad kan bero på de åtgärder
som vidtagits inom rättsväsendet och på det brottsförebyggande arbete
som sker i samhället i övrigt. När det gäller t.ex. bostadsinbrott och
skadegörelsebrott är det, enligt BRÅ, sannolikt att insatserna för att
förebygga sådana brott har bidragit till de minskat. Det arbete som
numera sker för alt följa upp och utvärdera olika brottsförebyggande
insatser kommer på sikt att förbättra våra kunskaper och därmed våra
möjligheter att med större säkerhet kunna bedöma deras effekter.
- Brottsförebyggande insatser bör anpassas efter lokala behov och
förutsättningar.
- För ett effektivt brottsförebyggande arbete behövs både offentliga
åtgärder och medborgerliga insatser.
Brottsligheten måste angripas lokalt
De som bor och verkar i ett område har ofta stor kunskap om den lokala
brottsbilden och andra sociala problem som finns där. Denna kunskap
bör självfallet tas till vara i det brottsförebyggande arbetet. Oftast krävs
en kombination av offentliga åtgärder och medborgerliga initiativ för att
effektivt kunna förebygga brott. En utgångspunkt i regeringens nationella
brottsförebyggande program, Allas vårt ansvar, är också att
brottslighetens orsaker måste angripas lokalt, där problemen finns. Det
finns naturligtvis brottstyper där den lokala anknytningen saknas, som
t.ex. vid gränsöverskridande ekonomisk brottslighet. Men en majoritet av
de brott som begås drabbar enskilda människor i deras närmiljö, så kallad
Skr. 2000/01:62
10
vardagsbrottslighet, såsom inbrott, misshandel, skadegörelse och Skr. 2000/01:62
gatulangning av narkotika. Sådan brottslighet påverkar i hög grad
upplevelsen av trygghet och livskvalitet. För att brottsförebyggande
åtgärder skall vara framgångsrika krävs att de anpassas till just den typ
av brott som de skall förebygga. Den anpassningen sker bäst på lokal
nivå, där kunskapen finns om brottssituationen och de bakomliggande
orsakerna till brott och otrygghet på orten. Där finns också kunskapen
om de lokala förutsättningarna och behoven.
Kommittén för brottsförebyggande arbete
Kommittén för brottsförebyggande arbete (KBA) genomförde och följde
under åren 1996 - 1999 upp det nationella rådslag som regeringen
initierade genom att presentera och sända ut det nationella
brottsförebyggande programmet till landets kommuner. Kommuner,
organisationer, företag och myndigheter gavs möjlighet att genom
enkäter redogöra för sina erfarenheter av brottsförebyggande arbete samt
ge sin syn på programmet. Kommittén genomförde också en
opinionsundersökning för att kartlägga allmänhetens attityder till
brottsförebyggande arbete och anordnade ett remissmöte med
kommuner, som under en tid bedrivit brottsförebyggande arbete.
Kommittén förfogade också över ekonomiska medel för att främja nya
initiativ i det brottsförebyggande arbetet.
KBA överlämnade i maj 1999 sin slutrapport Brottsförebyggande
arbete i landets kommuner (SOU 1999:61). Av denna framgår att det
nationella brottsförebyggande programmet fick ett positivt mottagande
av kommuner och andra lokala aktörer. Även de regionala organen
ställde sig positiva. Det fanns en samsyn på problemen och på hur man
ville arbeta med frågorna. Ett tjugotal kommuner hade hösten 1996 bildat
lokala brottsförebyggande råd. Ytterligare ett tiotal kommuner hade
utvidgat det brottsförebyggande arbetet utanför de traditionella
organisationsformerna, ibland beskrivet som SSP - samarbete mellan
skola, socialtjänst och polis. Det var förhållandevis ovanligt att andra
kommunala förvaltningar samt försäkringsbolag, bostadsbolag eller
andra representanter för det lokala näringslivet, medverkade i arbetet.
Kommunerna var i förhållandevis stor utsträckning intresserade av att
bilda lokala brottsförebyggande råd eller motsvarande organisationer. I
första hand ville de utveckla arbetet inom ramen för existerande
samarbetsformer.
Främst var kommunerna inriktade på att minska alkohol- och
drogmissbruk och därmed förknippad brottslighet bland ungdomar.
Föräldrautbildning i olika former och särskilda insatser inom
barnomsorgen och skolan sågs som viktiga. Många kommuner lyfte fram
behovet av utvecklad närpolisverksamhet och utökad grannsamverkan.
De kommunala företrädarna gav uttryck för ett stort behov av externt
stöd för det lokala arbetet. Man ville bl.a. ha kontinuerlig statistisk
information om brott och brottsutvecklingen i kommunerna och hjälp
med att kartlägga, följa upp och utvärdera verksamheten.
Opinionsundersökningen visade att allmänheten betraktade
brottsligheten som ett stort samhällsproblem och många kunde tänka sig
att delta i någon form av brottsförebyggande verksamhet. När det gäller
11
den egna närmiljön betraktades våldsbrott och bostadsinbrott som det
största problemet. Även cykelstölder, källar- och vindsinbrott samt
stölder från bilar upplevdes som ett stort problem.
- BRÅ har en central sammanhållande funktion på nationell nivå som
främjar en fortsatt positiv utveckling av det brottsförebyggande
arbetet.
- BRÅ skall stödja det brottsförebyggande arbetet på lokal nivå.
- BRÅ:s verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande arbete har
lyfts fram och vidareutvecklats.
Skr. 2000/01:62
Att sanda och sprida kunskap
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan under regeringen och
ett expertorgan inom rättsväsendet. Rådets övergripande mål är att främja
brottsförebyggande arbete genom utveckling, utvärdering, tillämpad
forskning och information inom det kriminalpolitiska området.
I KBA:s slutrapport konstaterades att det behövdes fortsatt nationellt
stöd, såväl ekonomiskt som kunskapsmässigt, för att den då positiva
utvecklingen inte skulle brytas. Den 1 januari 1999 tog BRÅ över KBA:s
arbetsuppgifter. BRÅ:s verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande
arbete lyftes fram och utvecklades ytterligare.
BRÅ har nu en central roll när det gäller att stödja det
brottsförebyggande arbetet, inte minst på lokal nivå. En särskild enhet för
lokalt brottsförebyggande arbete har inrättats. BRÅ stödjer aktivt det
brottsförebyggande arbetet på lokal nivå genom att verka för att sådant
arbete organiseras och bedrivs på ett systematiskt sätt och genom att
initiera, stödja, följa upp och utvärdera brottsförebyggande projekt,
genom att samla in och sprida kunskap om framgångsrika projekt och
samverkansformer samt genom att bidra till att behovet av kvalificerad
utbildning tillgodoses (se vidare avsnitt 4.4). BRÅ administrerar också
det ekonomiska stöd som ges till brottsförebyggande arbete (se vidare
avsnitt 4.3).
Det lokala arbetet med att förebygga brott befinner sig i ett intensivt
uppbyggnadsskede. Det är av största vikt att stödet till det lokala
brottsförebyggande arbetet fortsätter. Regeringen avser att noga följa
utvecklingen av arbetet och de framsteg som görs.
För enskilda lokala aktörer är det svårt och tidskrävande att själva
sammanställa material och information för att höja kunskapsnivån. Bland
BRÅ:s viktigaste uppgifter är därför att regelbundet och på lämpligt sätt
informera lokala aktörer om erfarenheter från genomförda projekt och att
utarbeta bra material som kan användas i det praktiska arbetet med att
förebygga brott lokalt.
12
Skr. 2000/01:62
- Regeringen har sedan budgetåret 1995/96 anslagit särskilda medel för
att stödja lokalt brottsförebyggande arbete, sammantaget omkring 38
miljoner kronor t.o.m. år 2000.
- Inriktningen av bidraget används i allt större utsträckning för projekt
i utvecklings- och utvärderingssyfte.
- Ekonomiskt stöd till olika brottsförebyggande projekt har också
utbetalats från Allmänna arvsfonden.
- Det ekonomiska stödet har bidragit till att föra det
brottsförebyggande arbetet framåt och regeringen avser att fortsätta
stödja utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet.
Generellt stöd övergår till att avse projekt i utvecklings- och
utvärderingssyfte
I enlighet med det nationella brottsförebyggande programmet har
regeringen avsatt medel för ekonomiskt stöd till lokal verksamhet för att
stimulera och stödja uppbyggnaden av ett långsiktigt och uthålligt lokalt
brottsförebyggande arbete. Regeringen har sedan budgetåret 1995/96
anslagit särskilda medel för att stödja lokalt brottsförebyggande arbete,
sammantaget omkring 38 miljoner kronor. För år 2001 har regeringen
anslagit ytterligare 7,2 miljoner kronor.
KBA fördelade inledningsvis det ekonomiska stödet brett över det
brottsförebyggande fältet. Även BRÅ gjorde så i en övergångsperiod.
Men vissa områden prioriterades särskilt, såsom projekt i storstädernas
mest utsatta områden och i skolan, samt att kartlägga brottsligheten och
utvärdera vidtagna åtgärder.
Det ekonomiska stöd som KBA och BRÅ förfogat över, har enligt
regeringens mening, använts på ett sätt som bidragit till att föra det
brottsförebyggande arbetet framåt. För att säkerställa att arbetet fortsätter
i samma positiva riktning som hittills avser regeringen att fortsätta
satsningen på det lokalt brottsförebyggande arbetet.
Det finns enligt BRÅ behov av att fördjupa erfarenheterna inom några
avgränsade områden. Under år 2000 inriktades därför stödet till att
tydligare gälla kunskapsutveckling. Stödet till lokala projekt inriktades
mot försöks- och utvecklingsprojekt inom främst fyra prioriterade
områden, nämligen skolan, föräldrastöd, våld mot kvinnor samt
brottsförebyggande projekt i bostadsområden, inklusive grannsamverkan.
Regeringen delar BRÅ:s uppfattning att bidraget i än större utsträckning
bör ges till projekt i utvecklings- och utvärderingssyfte. Kraven på
utförlig dokumentation och återrapportering har också förtydligats i
BRÅ:s riktlinjer för ansökningar om ekonomiskt stöd och i det kontrakt
som upprättas mellan BRÅ och sökanden.
Under år 2001 prioriterar BRÅ ansökningar om brottsförebyggande
projekt och verksamheter inom områdena, brottsförebyggande i
anslutning till boendet, brottsförebyggande i skolan och förebyggande av
upprepad utsatthet för brott. Dessutom fördelas även fortsättningsvis
medel för att inrätta lokala brottsförebyggande råd, brottsförebyggande
stöd till föräldrar och för att förebygga våld mot kvinnor. Projekt med
13
någon av dessa inriktningar som bedrivs i s.k. utsatta områden i landets Skr. 2000/01:62
större städer prioriteras särskilt.
Vart har pengarna gått?
KBA. s ekonomiska stöd
KBA förfogade över sammanlagt 14,8 miljoner kronor att fördela till
brottsförebyggande arbete. Många projekt syftade till att bygga upp,
samordna eller utveckla den brottsförebyggande verksamheten i
kommunerna. Ett 40-tal kommunala projekt fick ett generellt
stimulansstöd som avsåg initialt stöd till uppbyggnadsarbete i form av
startbidrag. Bland dc projekt som beviljades bidrag fanns också ett tiotal
projekt för utveckling och utvidgning av redan pågående
brottsförebyggande verksamhet i kommunen. Dessutom beviljades
bidrag till elva regionala projekt för att stödja uppbyggnaden av det
lokala brottsförebyggande arbetet genom utbildningsinsatser,
erfarenhetsutbyte m.m. Dessa projekt omfattade 117 kommuner.
Målsättningen på sikt var i många av projekten att inrätta lokala råd
och att utarbeta kommunala trygghetsprogram. Andra projekt inriktades
mot särskilda problem, såsom att minska bilstölder och cykelstölder eller
att minska drogmissbruket. Många projekt rörde särskilda insatser riktade
till ungdomar i syfte att t.ex. förhindra nyrekrytering till kriminella
livsstilar, motverka mobbing, våld och droger eller att engagera och
aktivera vuxna invandrare i det brottsförebyggande arbetet. Projekt inom
barnomsorgen och skolans område handlade om kamratstödjande
verksamhet och en trygg och säker miljö i skolan, fri från klotter,
snatterier och andra problem. Föräldrautbildningsprojekt fick stöd för att
förebygga drogmissbruk, våld och rasism. Ett försöksprojekt med
familjerådslag för unga brottslingar fick också stöd och genomfördes av
Svenska Kommunförbundet. 1 projektet deltog nio kommuner och två
stadsdelsnämnder.
Tabell 4.1
Förteckning över projekt som beviljats ekonomiskt stöd av KBA t.o.m. november
1998
|
Projekt |
Antal |
|
Initial uppbyggnad och utveckling av kommunalt |
58 |
|
Regionala projekt som syftar till att stödja uppbyggnaden |
11 |
|
Åtgärder mot särskilda problem, t.ex. minska bilstölder |
11 |
|
Särskilda insatser till ungdomar |
9 |
|
Insatser inom barnomsorgens och skolans område |
6 |
|
Föräldrautbildning |
4 |
|
Informations- och kunskapsspridning, t.ex. utgivning av |
5 |
|
Försöksprojekt med familjerådslag för unga brottslingar |
1 |
Erfarenheterna från projekten visade enligt KBA bl.a. att regionala
insatser har stor betydelse när det gäller att inspirera och stödja det lokala
arbetet. Polismyndigheterna i länen kan vidare genom att lyfta fram
14
närpolisens roll väsentligt påverka möjligheterna att åstadkomma ett Skr. 2000/01:62
långsiktigt, uthålligt och effektivt lokalt brottsförebyggande arbete. KBA
framhöll även att kraven på uppföljning och utvärdering behöver skärpas
i takt med att det brottsförebyggande arbetet utvecklas.
BRÄ:s ekonomiska stöd
BRÅ har fr.o.m. den 1 december 1998 förfogat över sammanlagt 24
miljoner kronor att fördela till brottsförebyggande arbete. Så kallat
startbidrag har tilldelats 63 lokala brottsförebyggande råd. Medlen
används vanligtvis till opinionsbildande arbete, grundläggande utbildning
och till viss kartläggning av problem- och resurssituationen. BRÅ har
också tilldelat länsövergripande organisationer medel för att stimulera
lokala brottsförebyggande råd. KBA fördelade under sin tid medel till
elva länssatsningar. BRÅ har anslagit medel till nya länssatsningar och
till tre länssatsningar som tidigare erhållit ekonomiskt stöd från KBA. De
län som erhållit medel, av KBA eller BRÅ, är Blekinge län, Dalarnas län,
Gotlands län, Gävleborgs län, Göteborg och Bohus län, Jämtlands län,
Jönköpings län, Kalmar län, Kronobergs län, Värmlands län,
Västmanlands län, Örebro län, Östergötlands län, Skåne län och
Västemorrlands län.
Länssatsningama har bland annat inneburit att man avdelat samordnare
med uppgift att utföra arbetet. I flertalet fall har dessa personer hämtats
från kommunförbunden eller från polismyndigheterna i länen. En stor del
av medlen har använts till utbildningar av skilda slag för olika grupper.
Flera län har också utvecklat nätverk för lokala samordnare. I flertalet
fall har de länsvisa satsningarna även inbegripit kartläggningar av olika
slag. I bland annat Dalarnas län och Kronobergs län har det genomförts
trygghetsundersökningar, där länens kommuner kan jämföras med
varandra. I andra fall har man inventerat problemen och resurserna med
andra metoder, exempelvis genom att sammanställa statistiska uppgifter
om brott m.m.
Även andra brottsförebyggande projekt har i stor utsträckning erhållit
ekonomiskt stöd av BRÅ. Det gäller bl.a. arbete inom områdena skola,
föräldrastöd, våld mot kvinnor, kartläggningar av brottsligheten,
frigivningssituationen för fångar och brottsförebyggande arbete i
bostadsområden, inklusive grannsamverkan.
Under åren 1999 och 2000 fördelade BRÅ medel till 19 lokala
brottsförebyggande projekt inom skolan, 27 projekt inom kategorin
föräldrastöd och 15 projekt om våld mot kvinnor. Verksamheterna var i
få fall av den karaktären att det varit motiverat att anslå stora summor. I
stället fördelades medlen till förhållandevis många projekt. Stödet till
brottsförebyggande åtgärder i bostadsområden (17 projekt) har främst
gått till projekt om grannsamverkan och trygghetsvandringar, dvs.
verksamheter som innebär att vuxna eller unga personer genomför
vandringar i brottsförebyggande syfte. Ett stort bidrag anslogs till
Svenska Stöldskyddsföreningen för nyproduktion av material om
grannsamverkan. Medel till sex projekt avsattes för att kartlägga
brottsligheten. Inom området frigivningssituationen för fångar har stödet
i stor utsträckning koncentrerats till några få större projekt. Bland annat
erhöll Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS) ett större bidrag
för att utveckla arbetet med att motverka återfall i brott i samband med
15
att fångar friges från fängelse. Sammanlagt fick sju projekt medel for att Skr. 2000/01:62
förbättra frigivningssituationen.
Tabell 4.2
Förteckning över projekt som beviljats stöd från BRÅ t.o.m. december 2000
|
Projekt |
Antal |
|
Initial uppbyggnad och utveckling av kommunalt |
81 |
|
Regionala projekt som syftar till att stödja uppbyggnaden |
11 |
|
Förbättrade frigivningsförberedelser för intagna |
7 |
|
Kartläggning av brottsligheten |
6 |
|
Insatser inom skolans område |
24 |
|
Föräldrautbildning |
32 |
|
Våld mot kvinnor |
19 |
|
Brottsförebyggande arbete i bostadsområden, t.ex. |
17 |
|
övrigt |
10 |
Medel frän Allmänna arvsfonden
Ekonomiskt stöd till olika brottsförebyggande projekt har också
utbetalats ur Allmänna arvsfonden. Fyra projekt har fått stöd med
sammanlagt 974 000 kronor under år 1999. Kriminellas Revansch i
Samhället (KRIS) har ett program som avser att visa unga
våldsförbrytare vilka konsekvenser som deras handlande kan leda till.
Bosniska Ungdomsföreningen (BUF) har tillsammans med tre andra
invandrarföreningar i Göteborg startat projektet T.U.F.F., en nybildad
multikulturell organisation. Den skall band annat, vara en länk mellan
ungdomar och myndigheter och verka mot främlingsfientlighet och
rasism. T.U.F.F. verkar också för att höja ungdomars kompetens och
arbetsmoral samt värdet av moral, etik och respekt för alla människor.
Under året har åtta olika projekt fått stöd för att förebygga drogmissbruk.
Sammanlagt 660 000 kronor har lämnats för att stödja fem projekt med
syfte att motverka våld mot unga kvinnor och för att stimulera ungdomar
att arbeta med de grundläggande värderingar som påverkar relationerna
mellan unga kvinnor och män. Vidare har sju projekt mot
främlingsfientlighet och rasism beviljats stöd. Olika projekt för utsatta
barn och ungdomar har också beviljats stöd under året.
Ekonomiskt slöd till olika projekt som kan förväntas ha
brottsförebyggande effekter har också betalats ut från Allmänna
arvsfonden under tidigare år.
- Kommittén för brottsförebyggande arbete (KBA) och BRÅ har
genomfört omfattande utbildningsinsatser riktade till lokala aktörer.
- Behovet av kunskap om brottsförebyggande arbete är fortsatt stort
hos lokala aktörer.
- Lokala brottsförebyggande projekt skall följas upp och utvärderas för
att bygga upp vetenskapligt förankrad kunskap om effektiva åtgärder.
16
Brottsförebyggande arbete måste bygga på kunskap
Brottsligheten måste förebyggas och bekämpas genom en human och
rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten och med
utnyttjande av moderna och effektiva metoder. Regeringen har i den
forskningspolitiska propositionen 2000/01:3 framhållit att det för att nå
detta mål behövs mer djupgående kunskaper än som finns i dag både vad
gäller brottslighetens orsaker och de effekter olika insatser kan leda till.
Myndigheterna inom rättsväsendet, men också berörda aktörer inom
andra samhällssektorer, behöver underlag såväl för att bestämma vilka
åtgärder som skall vidtas som för att kunna följa effekterna av sin
verksamhet och utveckla sina arbetsmetoder. Forsknings- och
utvecklingsverksamheten (FoU) spelar här en avgörande roll.
Nya former av kriminalitet har medfört ett allt större behov av ny
kunskap om brott och åtgärder mot brott. Detta innebär i sin tur ett stort
och ökat behov av stöd till FoU-verksamhet inom det
kriminalvetenskapliga området. Det gäller främst grundforskning vid
universitet och högskolor. En långsiktigt uppbyggd grundforskning är en
förutsättning för kunskapsproduktionen inom hela FoU-sektorn. Den
tillhandahåller kunskap som den tillämpade forskningen och
utvecklingsarbetet kan bygga vidare på. Att det behövs mer kunskap får
dock inte utgöra något hinder mot omedelbara åtgärder. Genom att
tillämpa den kunskap som redan finns kan ytterligare kunskap vinnas.
Det lokala brottsförebyggande arbetet måste bygga på kunskap om
brott och brottsprevention och därmed sammanhängande frågor, om det
skall lyckas. Grundläggande för det lokala arbetets utveckling är att de
lokala aktörer som involveras i arbetet och beslutar om hur detta skall
bedrivas har goda kunskaper om frågorna. Det behövs enligt regeringen
fortsatta satsningar på information och kunskapsspridning från BRÅ till
lokala aktörer inom det brottsförebyggande området. Samtidigt är det
viktigt att även andra kunskapsbärare, t.ex. universiteten och högskolorna
bidrar till att bygga upp kunskapen hos de lokala aktörerna.
Utbildning och information till lokala aktörer
Stora satsningar på utbildning och information om brottsförebyggande
frågor har gjorts under senare år. KBA har finansierat lokala
utbildningsinsatser. Utbildningarna har gett grundläggande kunskaper i
brottsprevention. Syftet har varit att skapa en gemensam kunskaps-
plattform för de lokala aktörerna. Även riktade utbildningsinsatser till
t.ex. föräldrar, grupper av ungdomar, föreningsaktiva, fastighetsägare
m.fl. har genomförts. KBA ansåg, att det också måste finnas möjligheter
för de lokala aktörerna att fa fördjupade kunskaper.
På uppdrag av KBA genomförde Kriminologiska institutionen vid
Stockholms universitet i samarbete med BRÅ en pilotutbildning i lokalt
brottsförebyggande arbete som omfattade 20 akademiska poäng. Den
högre akademiska utbildningen i tillämpad kriminologi, som BRÅ för
närvarande bedriver tillsammans med Kriminologiska Institutionen vid
Stockholms universitet, är i stor utsträckning relevant för lokalt
brottsförebyggande arbete. Utbildningen vänder sig i första hand till
personer med anställning inom rättsväsendet. Vid Lunds universitet,
Skr. 2000/01:62
17
avdelningen för psykiatri i Malmö, ges dessutom en kurs som omfattar
tio akademiska poäng i kriminologi med inriktning på brottsprevention.
Målgruppen är anställda i kommuner, landsting, rättsväsendet och den
privata sektorn.
BRÅ medverkar som föredragshållare vid ett stort antal konferenser,
seminarier och utbildningsdagar runt om i landet. Samtliga
polismyndigheter och kommunförbund i länen har också erbjudits att
delta i utbildning i ämnena kartläggning, problemanalys, geografiska
analyser av brottsligheten samt dokumentation och utvärdering.
Liknande utbildningsdagar kommer att ske även fortsättningsvis. BRÅ
har också beviljat ekonomiskt stöd till organisationer som genomför
utbildning i frågor av väsentlig betydelse för det brottsförebyggande
arbetet på lokal nivå.
För den som driver brottsförebyggande arbete på lokal nivå är det
viktigt att ha tillgång till information och material om vad som händer
inom området. BRÅ ger ut en serie tips- och idéskrifter om lokalt
brottsförebyggande arbete. Hittills har det utkommit sex skrifter i denna
serie. De behandlar uppbyggnaden av lokalt brottsförebyggande arbete,
kartläggning, problemanalys och prioriteringar, brottsförebyggande
åtgärder i praktiken, utvärdering och dokumentation, geografisk
kartläggning av brottslighet och otrygghet samt grannsamverkan. Det
kommer också inom kort idéskrifter om brottsförebyggande arbete inom
skolan. I nyhetsbrevet Loopen, som utkommer fyra gånger om året och
distribueras i 2000 exemplar, sammanställs fortlöpande information om
lokalt brottsförebyggande arbete. Ett annat sätt att samla och sprida
kunskap om framgångsrika projekt är den europeiska tävlingen i
brottsförebyggande arbete European Crimc Prevention Awards. BRÅ
deltar i den jury som utser vinnare i tävlingen, vilken beskrivs närmare i
avsnitt 6 nedan.
På myndighetens webbsida (www.bra.se) finns den så kallade kontakt-
databasen. Den innehåller information om lokala brottsförebyggande råd
och kontaktorganisationer, brottsförebyggande verksamhet, brotts-
förebyggande tips och information om BRÅ:s ekonomiska stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete. Basen innehöll i oktober 2000 information
om 86 lokala brottsförebyggande råd och fyra regionala kontakt-
organisationer.
Metodutveckling i det lokala arbetet
BRÅ bedriver ett antal forsknings- och utvecklingsprojekt som syftar till
att utveckla metoderna för det brottsförebyggande arbetet i landet. BRÅ
har också drivit s.k. ramprojekt som innebar närmare samarbete med
några orter, där myndigheten hjälpte till med kartläggningar och prövade
metoder för att kartlägga brottsligheten lokalt. Med utgångspunkt i
ramprojekten producerades skrifter om den lokala problembilden. Syftet
var att ta fram bra exempel och sprida kunskap om hur man på lokal nivå
kan kartlägga, beskriva och analysera brottsligheten för att stimulera ett
problemoricnterat brottsförebyggande arbete. Ett annat projekt är
utvecklingen av databaserade beskrivningar av brottslighetens
geografiska fordelning, så kallade digitala kartor.
Skr. 2000/01:62
18
Under år 2000 har BRÅ startat ytterligare forsknings- och Skr. 2000/01:62
utvecklingsprojekt med motsvarande inriktning. I ett projekt studeras
upprepad utsatthet för brott och möjligheterna att utforma förebyggande
åtgärder utifrån sådan kunskap. Ett annat projekt syftar till att utveckla
ett instrument för att snabbt och i enkel form återföra uppgifter om
anmälda brott till polisen och andra lokala brottsförebyggande aktörer. I
ytterligare ett projekt jämförs brottsligheten i landets kommuner. Syftet
är att få fram ett underlag för att diskutera kommunernas möjlighet att
minska brottsligheten genom brottsförebyggande insatser.
Lokal brottsstatistik
BRÅ ansvarar för den officiella rättsstatistiken. Denna officiella statistik
består av bl.a. kriminalstatistik med statistik över antalet anmälda brott,
uppklarade brott, personer misstänkta för brott och lagförda för brott.
Statistiken är en viktig informationskälla vid kartläggning och analys av
brottsligheten.
En viktig förutsättning för ett effektivt problemorienterat
brottsförebyggande arbete är tillgången till aktuell lokal brottsstatistik. I
BRÅ:s utvecklingsarbete prioriteras särskilt tillgången till lokal
brottsstatistik för att ge lokala aktörer en aktuell och överskådlig bild av
brottslighetens fördelning, struktur och utveckling över tid. BRÅ driver
ett projekt som syftar till att tillsammans med polismyndigheten i ett län
utveckla rutiner för hur statistiken över anmälda brott kan produceras och
presenteras löpande och på en geografiskt lägre nivå än vad som görs i
dag. I projektet ingår också som en viktig del att utveckla former för hur
sådan statistik kan presenteras och göras tillgänglig för polisen och andra
lokala brottsförebyggande aktörer för att stimulera till ett
problemorienterat tänkande. Dessutom utvecklar BRÅ ett system som
kommer att göra mer av kriminalstatistiken tillgänglig på Internet. I ett
första skede handlar det om den kommunvisa statistiken över
polisanmälda brott.
Utvärdering och forskning för att bygga upp kunskap om effektiva
åtgärder
Det vetenskapliga stödet till metodutveckling, uppföljning, utvärdering
och kvalitetsarbete behöver förbättras. Många lokala brottsförebyggande
projekt och verksamheter följs och granskas i en eller annan form. Det är
dock få projekt som utvärderats vetenskapligt eller på något annat mer
ingående sätt. Trots att utvärderingar var ett prioriterat område år 1999
har BRÅ hittills bara fördelat medel till ett lokalt initiativ inom detta
område. För att stimulera lokala aktörer att verka för att de egna
projekten utvärderas har BRÅ producerat en skrift om utvärdering och
dokumentation i serien idéskrifter.
Att lokala projekt planeras så att effekterna av verksamheten kan
utvärderas är givetvis viktigt. Forskningsanknytning är här nödvändig.
BRÅ tar initiativ till, bedriver, finansierar eller medverkar i flera
samarbeten mellan lokala råd och universitet och högskolor. Forskare vid
Samhällsvetenskapliga institutionen vid Örebro universitet har genomfört
19
undersökningar, som används i det lokala brottsförebyggande arbetet.
Forskargruppen har också anlitats för att för BRÅ:s räkning utvärdera
föräldrastöd som brottsförebyggande metod. BRÅ har engagerat forskare
vid Forsknings- och utvecklingsenheten inom Stockholms stads
socialtjänst för att utvärdera Lugna Gatans värdprojekt i Stockholm.
Det linns också exempel på samarbete direkt mellan lokalt
brottsförebyggande arbete och universitet och högskolor. Det
brottsförebyggande projektet i Tyresö kommun har exempelvis ett
omfattande samarbete med Kriminologi ska institutionen vid Stockholms
universitet. Med olika metoder kartläggs problemen av forskare.
Tillsammans med erfarenheterna från tre års praktiskt arbete har
resultaten legat till grund för kommunens brottsförebyggande program.
Forskarna gav också råd under arbetet med att utarbeta programmet.
Genom att data samlas in löpande finns det möjlighet att efter hand
värdera utfallet av det förebyggande arbetet. Dessutom hjälper forskarna
till med att dokumentera och utvärdera enskilda åtgärder, t.ex.
verksamhet med föräldrautbildning.
Vid liera institutioner vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg
utvecklar man kunskap om utformningen av den fysiska miljön och dess
betydelse för brottsligheten och tryggheten. Dessutom är man delaktig i
praktiskt inriktade projekt i Göteborg. I stadsdelen Bergsjön har forskare
tillsammans med de boende inventerat allt från tvättstugor till
parkområden utifrån ett trygghetsperspektiv. Arbetet har resulterat i
mängder av konkreta förslag till förändringar. Än viktigare är att
samarbetet bidrar till att det utvecklas ny kunskap. På så sätt kan många
fler än de boende i Bergsjön få nytta av erfarenheterna. Vid Chalmers
tekniska högskola har vidare en licentiatavhandling lagts fram om
relationen mellan utformningen av stadens offentliga miljöer och
kvinnors rädsla. Den innehåller också en kritisk granskning av det
brottsförebyggande arbetet. Avhandlingen är ett värdefullt
kunskapsunderlag. Dessutom har arbetet lett vidare till ett samarbete med
stadsbyggnadskontoret i Göteborg. Tillsammans tar man fram skriften
Tryggare stad, som ger en introduktion till hur man kan analysera och
förbättra de delar av stadens rum, som inger känslor av otrygghet.
Länsvisa trygghetsundersökningar har också genomförts av studenter
under handledning vid Skövde högskola i före detta Skaraborgs län och
vid Växjö universitet i Kronobergs län. Dessutom har studenter vid
Stockholms universitet skrivit C-uppsatser om olika aspekter av lokalt
brottsförebyggande arbete.
- Antalet brottsförebyggande råd eller motsvarande organisationer har
ökat kraftigt sedan år 1996 då KBA bedömde att det fanns ett 30-tal
lokala brottsförebyggande organisationer.
- Det fanns 196 lokala brottsförebyggande råd eller motsvarande
organisationer i januari 2001.
Skr. 2000/01:62
20
Formerna för hur det lokala arbetet organiseras måste fa variera
En central fråga for det nationella brottsförebyggande programmet är att
finna former för hur det lokala brottsförebyggande arbetet kan
organiseras på bästa sätt. Lokala brottsförebyggande råd presenteras som
en tänkbar plattform och kontaktpunkt för olika lokala myndigheter,
enskilda, företag, föreningar och organisationer som vill göra en
brottsförebyggande insats. I råden kan brottsförebyggande program, med
såväl långsiktiga som kortsiktiga mål och åtgärder, och konkreta
handlingsplaner utarbetas. Formerna för det lokala arbetet måste enligt
regeringen få variera beroende på vilka de lokala förutsättningarna är.
Men det är viktigt att brottsförebyggande åtgärder bygger på en noggrann
kartläggning och analys av hur problembilden i området ser ut. Pågående
brottsförebyggande aktiviteter och resurser måste också samordnas. I ett
lokalt brottsförebyggande råd eller liknande kan kunskap om den lokala
brottsligheten sammanställas, struktureras och analyseras. Andra viktiga
uppgifter är att prioritera mål för arbetet, svara för planering och
genomförande av åtgärder tillsammans med berörda aktörer samt att
utvärdera åtgärderna.
På frivillig grund inrättas nu ett mer strukturerat brottsförebyggande
arbete. Enligt regeringens uppfattning är utvecklingen på området positiv
och kommunerna behöver inte åläggas en skyldighet att inrätta lokala
brottsförebyggande råd eller någon motsvarande organisation. Eftersom
det brottsförebyggande arbetet måste utgå från lokala förutsättningar är
det heller knappast rationellt att skapa generella regler för hur arbetet
skall bedrivas.
Antalet lokala brottsförebyggande råd ökar
Det finns inga bestämda kriterier för vad som är att betrakta som ett
brottsförebyggande råd. I vissa, framför allt mindre, kommuner finns ett
fungerande samarbete för att förebygga brott, som man inte sett något
behov av att formalisera. Den geografiska avgränsningen av de olika
samarbetsformema kan också variera. Det vanligaste är att rådets
verksamhetsområde överensstämmer med kommunens gränser. I
storstadsregionerna organiseras råden i flera fall stadsdelsvis, vilket gör
att det finns råd på olika nivåer. Det förekommer också att råden
geografiskt utgörs av närpolisområden som oftast, men inte alltid,
överensstämmer med gränserna för en kommun, stadsdel eller
kommundel. I vissa kommuner finns det också både ett lokalt
brottsförebyggande råd och ett brottsförebyggande center. Andra
bedriver det brottsförebyggande arbetet i arbetsgrupper. I vissa fall
bedrivs det brottsförebyggande arbetet under beteckningen folkhälsoråd
eller trygghetsråd. Trygghetsråd har inrättats som en sammanslagning av
folkhälsoråd och brottsförebyggande råd.
KBA bedömde att det hösten 1996 fanns ett 30-tal olika typer av lokala
brottsförebyggande organisationer. Om kriteriet är att kommun-
fullmäktige eller motsvarande organ (stadsdelsnämnd eller
kommundelsnämnd) fattat beslut om att inrätta ett råd fanns det 196
lokala brottsförebyggande råd eller motsvarande organisationer i januari
2001. Ytterligare omkring 13 råd höll på att inrättas.
Skr. 2000/01:62
21
1 ** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 62
Det är framför allt i län där man på regional nivå, dvs. Skr. 2000/01:62
polismyndigheten i samarbete med andra regionala myndigheter eller
organisationer såsom kommunförbund, länsstyrelser eller landsting satsat
på att stödja det lokala arbetet, som det skett en stor ökning av antalet
lokala brottsförebyggande råd. I några län, Blekinge län, Dalarnas län,
Gävleborgs län, Kronobergs län, Värmlands län, Västemorrlands län,
Örebro län, Östergötlands län, Kalmar län, finns del råd i samtliga
kommuner eller i samtliga kommuner utom en. Detta gäller även Uppsala
län och Gotlands län, där emellertid något arbete på länsnivå för att
stimulera brottsförebyggande arbete inte förekommer.
I några län finns brottsförebyggande råd i hälften av kommunerna. I
Hallands län finns det råd i tre av de sex kommunerna, i Norrbottens län i
nio av fjorton kommuner, i Jönköpings län i sju av tretton och i
Södermanlands län i sex av nio. I Jönköpings län pågår dock ett arbete
for att få igång organiserat brottsförebyggande arbete i länets kommuner,
vilket borgar för en snabb tillväxt.
I några av länen är det relativt få kommuner som har inrättat
brottsförebyggande råd. Så är det i Jämtlands län med råd i två av åtta
kommuner, i Västerbottens län med råd i fyra av femton kommuner samt
i Västmanlands län med råd i fyra av elva kommuner. I Jämtlands län har
det dock under år 2000 startats arbete på länsnivå för att stimulera
brottsförebyggande arbete i kommunerna.
Brottslighet är i stor utsträckning ett storstadsproblem och det är därför
angeläget att storstäderna utvecklar sitt brottsförebyggande arbete. I
Stockholms län finns det råd i nio av de 26 kommunerna, i Västra
Götalands län i 32 av 49 kommuner och i Skåne län i 19 av 33
kommuner. Bland annat inom ramen för storstadssatsningen (se avsnitt
5.3) pågår en process för att utveckla det lokala brottsförebyggande
arbetet i storstadsregionerna.
Tabell 4.3
Förteckning över antalet kommuner som har bildat lokal brottsförebyggande råd av
samtliga inom ett län
|
Län |
Antal kommuner av samtliga inom länet |
|
Blekinge län |
5 av 5 kommuner |
|
Dalarnas län |
15 av 15 kommuner |
|
Gävleborgs län |
10 av 10 kommuner |
|
Kronobergs län |
8 av 8 kommuner |
|
Värmlands län |
15 av 16 kommuner |
|
Västemorrlands län |
7 av 7 kommuner |
|
Örebro län |
11 av 12 kommuner |
|
Östergötlands län |
13 av 13 kommuner |
|
Uppsala län |
5 av 6 kommuner |
|
Gotlands län |
lav 1 kommuner |
|
Hallands län |
3 av 6 kommuner |
|
Jönköpings län |
7 av 13 kommuner |
|
Södermanlands län |
6 av 9 kommuner |
|
Jämtlands län |
2 av 8 kommuner |
|
Kalmar län |
11 av 12 kommuner |
|
Norrbottens län |
9 av 14 kommuner |
|
Västerbottens län |
4 av 15 kommuner |
|
Västmanlands län |
4 av 11 kommuner |
|
Stockholms län |
9 av 26 kommuner |
|
Västra Götalands län |
32 av 49 kommuner |
|
Skåne län |
19 av 33 kommuner |
22
Skr. 2000/01:62
- Allmänhetens engagemang i det lokala brottsförebyggande arbetet
har ökat i omfattning.
- De lokala brottsförebyggande råden har en bred sammansättning med
företrädare från många olika samhällssektorer.
- Kommunerna och polisen är de tongivande aktörerna i det lokala
brottsförebyggande arbetet.
Samverkan sida vid sida
Ett lokalt brottsförebyggande råd samordnar olika initiativ och förmedlar
den kunskap som finns i brottsförebyggande frågor. Det övergripande
målet är att öka tryggheten och minska brottsligheten. Det offentliga
ansvaret samt det medborgerliga initiativet skall samverka sida vid sida
för att förebygga brottsligheten. Arbetet inom rättsväsendet och
samverkan inom även andra samhällsområden och lokala myndigheter,
organisationer, näringsliv och enskilda är här av avgörande betydelse.
Brottsförebyggande insatser från olika organisationer, näringslivet och
enskilda ersätter naturligtvis inte det offentliga ansvaret. Ansvaret för att
bekämpa brottsligheten åvilar ytterst staten, genom lagstiftnings-
processen och det arbete som utförs av myndigheterna inom
rättsväsendet. Kommuner och myndigheter på lokal nivå kan därutöver i
ett mer organiserat samarbete ta tillvara den ytterligare resurs som
medborgarnas frivilliga insatser utgör.
Allmänhetens engagemang i det lokala brottsförebyggande arbetet är
viktigt och det är positivt att det har ökat i omfattning. Näringslivet, olika
organisationer och ideella föreningar medverkar i allt större utsträckning
tillsammans med myndigheter och lokala förvaltningar. På flera orter i
landet har också enskilda medborgare gått samman i grupper av typen
föräldrar på stan eller grannsamverkan mot brott. Bevakning av denna
typ har funnits sedan länge bl.a. i form av att medlemmar i en båtklubb
ställt upp frivilligt som bryggvakter eller i form av gamla tiders
portvakter. Denna typ av verksamhet bidrar positivt till kampen mot
brottsligheten t.ex. genom att skapa en trygghet i området eller genom att
öka upptäcktsrisken för potentiella brottslingar. Det handlar om
medborgare som vill ta ansvar för närområdet, sitt eget och grannens hus,
eller på olika sätt stödja barn och ungdomar. De som deltar har oftast lagt
fast principer för hur de skall handla i olika situationer så att deras roll
inte kan missförstås och så att ingen utsätts för risker utöver det vanliga.
Denna typ av engagemang bör noga skiljas från s.k. medborgargarden
som själva skapar konflikter eller använder våld och agerar som någon
form av privata poliskårer.
Vilka aktörer finns företrädda i råden?
En mängd olika aktörer ingår i de lokala brottsförebyggande råden.
Sammansättningen varierar, inte minst beroende på hur många
representanter som finns med i råden. Även råd med förhållandevis få
ledamöter kan dock enligt BRÅ ha en bred sammansättning eftersom
23
företrädare för flera olika kommunala sektorer och polisen vanligtvis Skr. 2000/01:62
ingår. Samtidigt är det inte alltid ledamöterna har mandat att fattat beslut
för sin huvudmans räkning, vilket kan ha betydelse för hur
sammansättningen tolkas. Enligt BRÅ kan det vara positivt om inslaget
av företrädare som inte har myndighetsanknytning är större. De stora
variationer som finns i rådens sammansättning, status, arbetssätt och
ambitioner medför också att aktivitetsnivån och inriktningen väsentligen
skiljer sig åt mellan olika råd.
I de lokala organisationerna ingår utan undantag kommunen i någon
form. I flertalet råd medverkar en eller flera politiskt valda företrädare.
Så gott som alltid finns det representanter för flera kommunala
förvaltningar, oftast skolan, socialtjänsten och kultur- och fritids-
förvaltningen eller motsvarande. Det förekommer också att
säkerhetsansvariga (se vidare avsnitt 4.7) inom kommunen är med i
råden. 1 allt större utsträckning engageras även stadsarkitekter eller andra
tjänstemän från stadsbyggnadskontoren eller motsvarande instanser.
Polisen är företrädd i så gott som samtliga lokala råd, ofta av
närpolischefer, eftersom råden i regel sammanfaller med ett
närpolisområde. Företrädare för kommunala bostadsbolag, landstinget
och frivården inom kriminalvården är med i flera råd. I många råd
medverkar hälsosamordnaren. I flertalet råd finns en eller flera
representanter för lokalt verksamma organisationer, föreningar och
sammanslutningar av olika slag, t.ex. lokala brottsofferjourer,
pensionärsföreningar, invandrarföreningar, idrottsföreningar, nykterhets-
förbund, hyresgästföreningar m.m. Företrädare för brottsförebyggande
verksamheter, såsom vuxna nattvandrare och grannsamverkan finns
också representerade i många lokala råd.
Aktivitetsnivån i de lokala brottsförebyggande råden varierar
Verksamheterna inom de lokala brottsförebyggande råden har enligt
BRÅ kommit olika långt. Somliga har etablerat sig som en permanent
grupp och startat en mängd aktiviteter, andra är alldeles i början och har
ännu inte hittat någon fast form. 1 vissa fall har engagemanget svalnat,
och den kontakt som finns kan liknas vid det tidigare samarbetet mellan
polis, skola och socialtjänst. Oftast stannar det då vid att man ett antal
gånger per år träffas för utbyte av information. Erfarenheterna visar
också att de lokala råd som kommit igång med verksamheter i de flesta
fall är sådana där polisen är aktivt engagerad.
Det arbetas idag med både social och situationell prevention i det
lokala brottsförebyggande arbetet. Huvuddelen av de åtgärder som vidtas
är av social karaktär och syftar till att påverka människors benägenhet att
begå brott, t.ex. inom skolan och när det gäller föräldrastöd. Behovet av
tidiga insatser inom mödravård, barnomsorg, förskola, skola och
socialtjänst framhålls liksom behovet av tidiga insatser riktade till unga
lagöverträdare.
Men det situationellt inriktade arbetet ökar. Metoder för att göra det
svårare att begå eller öka risken för upptäckt av brott märks till exempel i
stor utsträckning inom det brottsförebyggande arbetet i bostadsområden.
Det handlar såväl om förändringar i den fysiska miljön som om
grannsamverkan.
24
En kort presentation av tio projekt for att förebygga brott redovisas i Skr. 2000/01:62
bilaga 1.
- Det lokala arbetet för att kartlägga bl.a. brottsligheten behöver
vidareutvecklas och brottsförebyggande program och trygghetsplaner
behöver i större utsträckning utarbetas och konkretiseras.
- De lokala brottsförebyggande organisationerna bör fungera som
remissinstanser inom kommunen i frågor som påverkar
brottsligheten.
- De lokala brottsförebyggande organisationerna bör utveckla
samarbetet med de lokala kriminalvårdsmyndighetema och med de
frivilligorganisationer som arbetar med personer som frigivits från
fängelsestraff.
Engagemang från kommunen och polisen
Erfarenheterna visar enligt BRÅ att de lokala råd som kommit i gång
med verksamheter i de flesta fall är sådana där polisen är aktivt
engagerad, prioriterar samarbetet och bidrar med information, kunskap
och resurser. En nödvändig förutsättning för ett effektivt, målinriktat och
långsiktigt fungerande arbete på lokal nivå är också att motsvarande
engagemang finns hos kommunen. Polismyndigheten kan också
tillsammans med kommunförbund eller någon annan regional instans
bidra till ett mer utvecklat brottsförebyggande arbete på lokal nivå
genom att aktivt stödja de lokala brottsförebyggande råden.
KBA framhåller i sitt slutbetänkande att det är viktigt att den politiska
ledningen i kommunen tar ett aktivt ansvar för att driva arbetet framåt.
Generellt sett är det kommunerna och polisen som är de tongivande
aktörerna. Det går dock menar BRÅ, att skönja en utveckling mot att
kommunerna tar på sig en allt mer framträdande roll, såväl i det interna
arbetet som då det gäller den bild som presenteras utåt. Enligt BRÅ tyder
erfarenheterna också på att den brottsförebyggande aktiviteten är särskilt
hög i de fall det finns en särskild samordnare. Ofta utses en person som
skall svara för samordningen av det brottsförebyggande arbetet i
kommunen. Tjänsten som samordnare bör enligt KBA ligga på
kommunledningsnivå för att markera att arbetet är prioriterat och ge
samordnaren möjlighet att arbeta självständigt i förhållande till de olika
förvaltningarna inom kommunen.
Lokala kartläggningar och utvärderingar är nödvändigt
Det är viktigt att brottsförebyggande åtgärder bygger på en noggrann
kartläggning och analys av hur problembilden i området i fråga ser ut och
av aktuella brottsförebyggande aktiviteter och resurser. Prioritering av
mål och val av åtgärder, liksom planering och genomförande av åtgärder,
måste göras utifrån medvetna och gemensamma överväganden. För de
lokala brottsförebyggande organisationer som bildats gäller det bl.a. att
25
utveckla arbetet med lokala problem- och resursinventeringar, att Skr. 2000/01:62
tydliggöra prioriteringar, alt följa upp verksamheten och att
vidareutveckla den pä grundval av gjorda erfarenheter. Det finns enligt
KBA ett stort behov av att öka kunskapen inom dessa områden.
För alt i viss mån tillgodose detta behov ger BRÅ ut en serie av tips-
och idéböcker om lokalt brottsförebyggande arbete. Dessa behandlar bl.a.
kartläggning, problemanalys och prioriteringar, utvärdering och
dokumentation samt geografisk kartläggning av brottslighet och trygghet.
BRÅ har även s.k. ramprojekt för att ta fram bra exempel och sprida
kunskap om hur man på lokal nivå kan kartlägga, beskriva och analysera
brottsligheten för att stimulera ett problemorienterat arbete. Det pågår
också ett utvecklingsarbete för att göra lokal brottsstatistik tillgänglig för
lokala brottsförebyggande aktörer. Det är enligt regeringens uppfattning
angeläget att insatserna på detta område fortsätter och att kunskapen
sprids till lokala aktörer.
För att kunna bygga upp en kunskap om vilka brottsförebyggande
åtgärder som är effektiva behövs utvärderingar av lokala projekt. Det är
komplicerat att utvärdera brottsförebyggande åtgärder. Därför är det
många gånger angeläget att de lokala projekten kan få tillgång till hjälp
från professionella forskare (se avsnitt 4.4). Erfarenheter från
utvärderingsforskning visar emellertid att man ofta får acceptera en viss
grad av osäkerhet om effekterna av vidtagna åtgärder. Ibland kan det
också av olika skäl handla om att man följer upp åtgärder snarare än att
de utvärderas. Att lokala aktörer utvärderar eller följer upp verksamheten
är nödvändigt för att driva kunskaps- och utvecklingsprocessen framåt,
även om alla vetenskapliga krav på sådan verksamhet inte alltid kan
tillgodoses.
Brottsförebyggande program och trygghetsplaner behöver utarbetas och
konkretiseras
Brottsförebyggande program kan beskrivas som övergripande
styrdokument för det brottsförebyggande arbetet inom en kommun och
sträcker sig oftast över ett eller ett par år. Ibland kan programmen också
benämnas trygghetsplaner eller liknande. De innehåller beskrivningar av
vad brottsförebyggande arbete är för något, presentation av de lokala
brottsförebyggande aktörerna och beskrivning av problembilden med
bland annat statistik. Även den inriktning arbetet skall ges, teman som
man ska arbeta med, målsättningar och förslag till åtgärder finns med.
Genom programmen inordnas och samordnas de olika aktörernas
verksamhet i en gemensam brottsförebyggande strategi.
Det finns idag inga uppgifter om hur många program som finns. Enligt
BRÅ är det dock få råd som utvecklat fårdiga program eller planer. Det
är därför inte möjligt att med säkerhet kunna bedöma hur dessa används
och vilken roll de spelar. Det finns dock tecken på att handlingarna
ibland är så allmänt hållna att de inte kan fungera som konkreta
styrdokument. I vissa fall väljer man medvetet att först skaffa sig
erfarenheter av praktiskt brottsförebyggande samarbete innan ett program
arbetas fram.
26
Kommunernas möjligheter att bidra till ett mer utvecklat lokalt arbete
Skr. 2000/01:62
KBA:s bedömning av det lokala arbetet visar att det är den politiska
ledningen inom kommunen som på det lokala planet har störst möjlighet
att påverka kraften och intensiteten i det brottsförebyggande arbetet. För
att verksamheten skall utvecklas på ett bra sätt bör, framhåller KBA,
kommunfullmäktige ta de övergripande besluten. Det är också viktigt att
kommunalråd och andra politiker personligen engagerar sig i arbetet och
att resurser avsätts för arbetet. Regeringen delar också KBA:s bedömning
att de lokala brottsförebyggande råden eller motsvarande organisationer
bör ges ökad status genom att vara remissinstans inom kommunen i
frågor av väsentligt intresse för det brottsförebyggande arbetet.
Kommunal riskhantering handlar dels om att genom förebyggande
insatser minska risken för att skador inträffar, dels om att minimera de
negativa konsekvenserna av de skador som trots allt uppstår. Ytterst är
syftet att skapa säkerhet och trygghet för människor, verksamhet, miljö,
egendom och ekonomi. KBA pekar på att möjligheterna att minska
kostnaderna för försäkringar och skador bör utgöra ett intressant
incitament för att utveckla brottsförebyggande åtgärder som tar sikte på
att minska antalet inbrott och skador på kommunala fastigheter. Den
kommunala riskhanteringen har många kopplingar till
brottsförebyggande arbete. Svenska Kommunförbundet anordnade också
tillsammans med Svenska Brandförsvarsföreningen och Svenska
säkerhetsföretag (SWESEC) en konferens i september 2000 om brotts-
och skadeförebyggande insatser, Skydd 2000 Det trygga samhället - allas
vårt ansvar.
Kommunernas roll som brottsförebyggare kommer också till uttryck
när det gäller skolan, socialtjänsten, utformningen av den fysiska miljön
och i det drog- och alkoholförebyggande arbetet.
Lokalt samarbete för att minska återfallen i brott
Att förbättra situationen för intagna som skall friges kan ha betydande
brottsförebyggande effekter. Risken för att återfalla i brott hänger
samman med vilken social situation den frigivne kommer till. Ju bättre
förhållande vad gäller bostad, arbete, försörjning och hälsa desto större är
chanserna till social återanpassning. Samhällets intresse av att den
frigivne inte återgår till kriminell verksamhet kan inte tas tillvara endast
av rättsväsendet.
Samarbete mellan kommun och kriminalvård utvecklas i flera
kommuner på ett positivt sätt. Det är däremot inte särskilt vanligt att de
lokala råden involverar kriminalvården i det lokala brottsförebyggande
arbetet. Samarbete mellan berörda myndigheter för att minska risken för
återfall i kriminalitet borde enligt regeringens mening vara en central
uppgift även för de lokala brottsförebyggande aktörerna. KBA har pekat
på att de lokala brottsförebyggande organisationerna bör utveckla
samarbetet med de lokala kriminalvårdsmyndighetema. KBA framhåller
också att det är viktigt med ett närmare samarbete med de
frivilligorganisationer som gör en insats på området, särskilt de
organisationer som arbetar med frigivna från fängelse.
27
Som framgår av avsnitt 5.8 är förbättrade frigivningsförberedelser ett
högt prioriterat område för regeringen.
Det brottsförebyggande perspektivet kan utvecklas inom alla
samhällsområden
Kriminalpolitik har av tradition förknippats med straffsystemets
utformning, polis, åklagarväsende, domstolar och kriminalvård och
rättsväsendets insatser har i allmänhet riktats direkt mot brottsligheten.
Medvetenheten om att det inte går att minska brottsligheten enbart
genom olika typer av repressiva åtgärder har ökat. Brottsförebyggande
insatser inom rättsväsendet får också allt större genomslag. Forskning har
visat att insatser som görs inom andra samhällsområden är minst lika
eller t.o.m. mer betydelsefulla för att förebygga att antalet tillfållen till
brott och antalet brottsbenägna individer i samhället ökar.
Det krävs en ökad medvetenhet om vikten av förebyggande insatser
inom alla samhällsområden. Inom olika departement och myndigheter tas
en mängd initiativ som inte primärt syftar till att förebygga brott men
som ändå kan ha brottsförebyggande effekter.
- För att minska nyrekryteringen till kriminella livsstilar krävs att det
förebyggande arbetet inriktas på tidiga åtgärder.
Ungdomsbrottslighet
Enligt en rapport från BRÅ (Stöld, våld och droger bland pojkar och
flickor i årskurs nio, Resultat från tre självdeklarationsundersökningar,
BRÅ-rapport 2000:17 ) uppger en majoritet av landets niondeklassarc att
de har begått någon form av brott under det senaste året. I de flesta fall
rör det sig om vad som kan betraktas som lindrigare brott, såsom
skadegörelse, snatterier och enkelt klotter. Jämfört med år 1995, då den
första undersökningen genomfördes, har andelen ungdomar som uppger
att de deltagit i stöld minskat från 66 till 59 procent och andelen som
deltagit i skadegörelse (vandalism, klotter m.m.) från 46 till 37 procent.
När det gäller våld är däremot nivåerna i stort sett oförändrade.
För den stora majoriteten av ungdomar gäller att brottsligheten är en
engångsföreteelse. Grövre kriminalitet bland ungdomar är ovanlig. Men
att kriminella handlingar i unga år i vissa fall kan leda till allvarliga
konsekvenser har bl.a. visats genom att identifiera så kallade strategiska
brott, dvs. debutbrott som indikerar hög risk för fortsatt brottskarriär
(Strategiska brott, BRÅ-rapport 2000:3). Det tydligaste strategiska
brottet är tillgrepp av fortskaffningsmedel. Men även rån och stöld är
brottstyper som kan betraktas som strategiska brott. Olika
Skr. 2000/01:62
28
undersökningar visar också att ungdomar som redan i tidiga år begår Skr. 2000/01:62
brott löper en kraftigt ökad risk för att utveckla en kriminell livsföring.
Ungdomar begår ofta sina brott i det område där de bor och inte sällan
drabbas jämnåriga. Det lokala brottsförebyggande arbetet har stor
betydelse for att påverka ungdomsbrottsligheten. Lösningarna måste vara
utformade utifrån en analys av lokala problem och förutsättningar. Polis,
socialtjänst och skola kan i samverkan med andra aktörer finna
möjligheter att förebygga ungdomsbrottslighet.
Tidiga åtgärder
Det är av stor brottsförebyggande betydelse att tidigt förhindra att barn
och ungdomar dras in i kriminalitet. Kriminologiska studier visar
nämligen att kroniska brottslingar ofta debuterar tidigt. Det har också
visats att ju längre en kriminell karriär har pågått, desto svårare är det att
förhindra en fortsättning. Det är på den lokala nivån som
förutsättningarna är bäst for att tidigt kunna vidta relevanta åtgärder.
Ett effektivt brottsförebyggande arbete måste därför bygga på sådana
åtgärder som riktar sig till barn och ungdomar i riskmiljöer och
risksituationer i syfte att förhindra eller i vaije fall begränsa en ogynnsam
utveckling. Föräldrar har naturligtvis det primära ansvaret för att
förhindra att deras barn dras in i kriminalitet. Men även samhällets
institutioner har ett ansvar for att barn och ungdomar erbjuds goda
uppväxtförhållanden. Skolan har ett ansvar att skapa goda förutsättningar
för elevens sociala utveckling. I socialtjänstens arbete med barn och
ungdomar är det givetvis angeläget att det utvecklas framgångsrika
metoder. Insatser som gör det möjligt for storstädernas kommuner att
utvecklas utan att samtidigt drabbas av sociala klyftor och problem är
också betydelsefulla. Det är i detta perspektiv som regeringens s.k.
Storstadssatsning skall ses. Det är en prioriterad uppgift för hela
samhället att se till att barn och ungdomar inte lockas att begå brott.
5.1.1 Socialtjänstens arbete m.m.
- Det finns stora möjligheter till tidiga brottsförebyggande insatser
inom socialtjänsten.
Tidiga insatser riktade till barn, ungdomar och vuxna i riskmiljöer och
risksituationer
Till socialtjänstens uppgifter hör att verka för individers goda
levnadsförhållanden och svara för enskildas behov av omsorg, service,
upplysningar, råd och stöd samt vård. Grundläggande målsättningar och
värderingar för arbetet är principerna om helhetssyn, det förebyggande
perspektivet och att den enskildes resurser skall tas tillvara.
Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för omsorgen om barn och unga,
vilket regleras i socialtjänstlagen och i lagen med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU). Stor vikt skall läggas på förebyggande insatser
för att förekomma och motverka behov av mer omfattande insatser.
29
Erfarenheten visar att det blir svårare att bryta ett socialt destruktivt eller
kriminellt livsmönster ju längre en person har haft en sådan livsstil.
Medvetenheten ökar också om hur viktigt det är med tidiga insatser
riktade till barn, ungdomar och vuxna i riskmiljöer och risksituationer.
Vad gör socialtjänsten?
Under hela 1990-talet har metoder utvecklats för att förbättra det sociala
arbetet vad gäller både utrednings- och behandlingsarbetet. När det gäller
barn och ungdomar har barnets nätverk alltmer kommit att involveras i
arbetet. När ett barn placeras utanför det egna hemmet sker det numera
oftare i släkting- eller nätverkshem. Vård i öppna former och
mellanvårdsformcr har blivit allt vanligare, i synnerhet när det gäller
arbetet med ungdomar med kriminalitet, missbruksproblem och andra
psykosociala problem. Mellanvård kan enligt Socialstyrelsen beskrivas
som öppenvård till form och institutionsvård till innehåll.
I många kommuner finns ett etablerat samarbete mellan socialtjänsten
och polisen när det gäller socialtjänstens medverkan vid förhör med
ungdomar. Socialtjänsten underrättas alltid när ungdomar begår brott.
Om ett barn under 15 år begår ett brott har socialtjänsten huvudansvaret
för att den unge far adekvata insatser. För ungdomar mellan 15 och 18 år
begär åklagare eller tingsrätt ett yttrande från socialtjänsten som skall
ligga till grund för det ställningstagande som åklagare/lingsrätt gör,
gällande påföljd för brott. Ett sådant yttrande skall innehålla en
redogörelse för vilka åtgärder nämnden tidigare vidtagit gällande den
unge och en plan för vilka åtgärder nämnden planerar vidta med
anledning av den aktuella situationen. Av vårdplanen skall framgå hur
omfattande den planerade åtgärden är och hur länge den avses pågå. Om
åklagaren begär det kan yttrandet också innehålla en redogörelse för den
unges personliga utveckling och livssituation i övrig.
Kartläggning av socialtjänstens arbete med ungdomar
Socialstyrelsen redovisar i rapporten Individ- och familjeomsorgens
arbete med ungdomar (SoS-rapport 1998:5) en kartläggning av
socialtjänstens arbete med ungdomar. Syftet var att beskriva trender i
utvecklingen på nationell nivå. I rapporten redovisas också en
fördjupningsstudie som gjorts i ett av socialdistrikten i Stockholm.
Sammanfattningsvis konstateras att kommunerna under 1990-talet i
mindre utsträckning använder sig av institutionsvård än tidigare. Antalet
placerade är visserligen detsamma, men vårdtiderna har blivit kortare.
Fler ungdomar placeras akut och oftast på hem för särskild tillsyn.
Utvecklingen ser ut att gå mot både individuellt och lokalt anpassad vård
i den unges hemmiljö.
Den distriktsstudie som ingår i Socialstyrelsens rapport visar att den
helt dominerande anledningen till att unga blev aktuella inom
socialtjänsten i distriktet var att polisen anmälde dem. Nästan tre
fjärdedelar av ungdomarna aktualiserades på detta sätt. Ca 20 procent av
polisanmälningarna utreddes, medan flertalet av anmälningarna från
Skr. 2000/01:62
30
annan anmälare blev utredda. Generellt tycks det vara så att brottets Skr. 2000/01:62
svårighetsgrad påverkade benägenheten att inleda en utredning.
Särskilda utvecklingsmedel till kommunerna för missbrukarvården och
ungdomsvården
För att stimulera missbrukarvården och ungdomsvården lämnas sedan år
1994 särskilda utvecklingsmedel till kommunerna. Anslaget uppgår till
50 miljoner kronor per år. Det fördelas av Socialstyrelsen till
länsstyrelserna som i sin tur beviljar medel till olika projekt i kommunal
regi. Medlen har fördelats jämnt mellan missbrukarvården och
ungdomsvården, men under år 1998 har ungdomsprojekten beviljats mer
medel jämfört med vuxenprojekten.
Under år 1999 pågick 122 ungdomsprojekt. Projekten, som har vänt
sig till ungdomar med sociala problem, har främst varit inriktade på
förebyggande insatser och behandling/stödsamtal. Länsstyrelserna anser
att utvecklingsmedlen har bidragit till att stimulera samverkan med både
redan etablerade och nya samverkanspartners.
Föräldrastöd
Ett annat sätt att förebygga sociala problem och brott bland barn och
unga är att arbeta med föräldrastöd och föräldrautbildning. I regeringens
skrivelse Barn - här och nu! Redogörelse för bampolitiken i Sverige med
utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter
(Skr.l999/2000:132) behandlas betänkandet Stöd i föräldraskapet (SOU
1997:161). I detta finns en genomgång av olika verksamheter med
anknytning till föräldrautbildning bl.a. inom mödravårds- och
barnavårdscentraler, föräldraverksamheter inom barnomsorg och skola
samt föräldrastödjande aktiviteter inom socialtjänsten.
Föräldrastöd och föräldrautbildning kan ges i många olika former. Det
är viktigt att sådan verksamhet får växa fram utifrån barnens och
föräldrarnas behov och önskemål. Folkhälsoinstitutet kommer att få i
uppdrag att stödja utvecklingsarbetet inom området och sammanställa
och sprida kunskaper till dem som arbetar inom berörda verksamheter.
Ett av de områden som BRÅ prioriterat under år 2000 när det gäller
ekonomiskt stöd till lokala projekt har varit projekt eller verksamheter
för att genom framför allt utbildning och nätverksuppbyggnad stödja
vuxna i deras roll som föräldrar. Forskare från universitet och högskolor
kommer att anlitas för att följa upp och utvärdera verksamheterna bl.a.
för att kunna sprida kunskapen vidare.
5.1.2 Skolans brottsförebyggande arbete
- Skolans brottsförebyggande arbete har utvecklats.
- Skolan samverkar i lokala brottsförebyggande råd.
- BRÅ driver projektet Skolan och det brottsförebyggande arbetet.
31
Det pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom skolan som är av stor
betydelse för att förebygga brott
Förskolan och skolan är viktiga parter i samhällets brottsförebyggande
arbete. Enligt den s.k. kontrollteorin (se avsnitt 2) utvecklas
självkontrollen i barndomen och de sociala banden främst under
ungdomsåren. Svaga sociala band till det konventionella samhället, t.ex.
skolan, medför en känsla av att stå utanför samhället och en upplevelse
av att inte ha något att förlora på att begå brott. En svag självkontroll
innebär också en större risk för brottslighet. I samverkan med föräldrar,
myndigheter och organisationer kan förskola och skola, utifrån sitt
uppdrag, bidra till att förebygga brott både inom skolan och utanför. På
flera håll i landet ingår skolan i lokala brottsförebyggande råd. Kontakter
och samverkan mellan bl.a. socialtjänst, skola och polis underlättas på så
sätt inom ett distrikt eller kommun. Inte minst är samverkan dem emellan
av betydelse för möjligheten att sätta in tidiga åtgärder för att främja en
god social utveckling och därmed förhindra att barn och ungdomar dras
in i kriminalitet.
Motverka alla former av kränkande behandling som mobbning och
rasistiska beteenden
Sedan år 1998 markeras skyldigheten att motverka kränkande behandling
tydligare både i skollag och läroplan. Av läroplanens avsnitt om
värdegrund och uppdrag framgår att verksamheten ska utformas i
överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att
alla som verkar i skolan ska främja aktningen för varje människas
egenvärde. Regeringen satsar de närmaste tre åren på två
Värdcgrundscentra (Göteborgs universitet och Umeå universitet i
samverkan med Ersta/Sköndal högskola), för att bredda och höja skolans
vetenskapliga kunskapsbas och kompetens samt göra forskningen inom
värdegrundsområdet mera tillgänglig för skolan.
Rektorernas ansvar har förtydligats på flera punkter. Rektorerna har
ålagts ansvar för att upprätta, genomföra, följa upp och utvärdera skolans
handlingsprogram för att motverka alla former av kränkande behandling
och för att åtgärdsprogram för elever i behov av särskilda stödåtgärder
upprättas. En förordningsförändring om åtgärdsprogram har nyligen
genomförts. Skolans skyldighet att utarbeta åtgärdsprogram för en elev i
behov av särskilt stöd kommer nu att gälla alla skolformer i det offentliga
skolväsendet. Elever och föräldrar har också rätt att delta i utarbetandet
av åtgärdsprogrammet.
Kommittén för översyn av skollagen m.m. (U 1999:01, Dir. 1999:15)
har bland annat i uppdrag att göra en översyn, och vid behov föreslå
förändringar av regler för att stärka barns, ungdomars och vuxnas
säkerhet, skydd och trygghet i barnomsorgs- och skolverksamheten,
särskilt avseende arbetsmiljö- samt hälso- och sjukvårdslagstiftningen.
Kommittén skall även analysera hur termerna elevs rätt respektive
kommuns skyldighet används i skollagen och vid behov föreslå
förändringar för ökad tydlighet.
I budgetpropositionen för år 2001 (prop. 2000/01:1 utgiftsområde 16,
bet. 2000/0 l:UbUl) föreslår regeringen en riktad satsning på skolan med
Skr. 2000/01:62
32
sammanlagt fem miljarder kronor under de kommande fem åren. Under
1998-2002 avsätter regeringen fyra miljarder för att stödja skolutveckling
och lärarnas kompetensutveckling. Regeringen gör en kraftsamling för
att förbättra resultaten och arbetsmiljön för barn och vuxna i
ungdomsskolan och fritidshemmen. Syftet är främst att öka
personaltätheten men även att förstärka personalens kompetens. Denna
satsning bör kunna leda till en förbättrad situation i skolan med fler
vuxna och bland annat med minskad mobbning som resultat.
Drogförebyggande undervisning
Skollagen säger att skolan skall främja elevernas harmoniska utveckling
till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I läroplanen
står att eleven skall ha grundläggande kunskaper om förutsättningarna för
en god hälsa samt ha förståelse för den egna livsstilens betydelse för
hälsan och miljön. Detta är ett arbete som inte kan inordnas under ett
skolämne. Det rör sig snarare om ett kunskapsområde som berör samtliga
aktiviteter och ämnen i skolan. Uppgiften kan formuleras som att
utveckla unga människors förmåga att möta och hantera några av livets
möjligheter och svårigheter. Det innebär att en rad olika hälsofrågor som
sexualitet och samlevnad, droger, tobak och frågor kring relationer och
livsstil skall få plats. Lärarna måste med detta uppdrag som utgångspunkt
diskutera hur man vill utforma undervisningen på skolan och sätta sina
egna mål tillsammans med eleverna. Skolverket har gett ut
referensmaterial till skolorna som ett stöd för undervisningen om frågor
som rör alkohol, narkotika och andra droger.
Skolverket fick år 1998 ett uppdrag att ansvara för kompetens-
utveckling inom det specialpedagogiska området samt skolans ansvar
och arbete med frågor om alkohol, narkotika, tobak och andra droger
(ANT). Regeringen avsatte tio miljoner kronor för ändamålet. Cirka 700
skolledare deltog i kompetensutveckling åren 1999 och 2000. En
uppföljning visar att många känner sig stärkta i sin roll att driva
värdegrundsfrågoma på hemmaplan.
Skolverket har i regleringsbrev för budgetåret 2001 fått i uppdrag att
samverka med Folkhälsoinstitutet med att analysera vilka insatser som
kan vidtas för att stärka den alkoholförebyggande verksamheten i skolan.
Samverkan mellan skola och polis
Skolverket har nyligen tillsammans med Rikspolisstyrelsen givit ut
skriften ”Ska vi ringa polisen? Vad gäller när en elev begår en handling i
skolan som kan uppfattas som brott?”. Skriften tar upp vikten av ett väl
upparbetat samarbete i form av t.ex. samrådsgrupper mellan
socialarbetare och poliser. Den tar även upp frågor om i vilka situationer
polis skall tillkallas. En kort orientering om aktuella lagar och lagrum
samt vilka uppgifter skilda myndigheter har ingår också.
Skr. 2000/01:62
33
Brottsförebyggande rådets skolprojekt Skr. 2000/01:62
Brottsförebyggande rådet driver projektet Skolan och det brotts-
förebyggande arbetet. Utgångspunkten är att skolan, vid sidan av
familjen, kanske är den viktigaste arenan för brottsförebyggande insatser.
Skolans roll måste därför tydliggöras så att man kan utveckla och
intensifiera skolans engagemang i det brottsförebyggande arbetet. Det
kan ske både genom stöd till lokala utvecklingsprojekt och genom att
olika slags material produceras.
Flera av BRÅ finansierade utvecklingsprojekt pågår redan.
Erfarenheterna från dessa kommer successivt att analyseras och spridas.
Ett projekt för att producera undervisningsmaterial, som integrerar
frågor om brott och straff i den ordinarie undervisningen, kommer att
avslutas under våren 2001. Materialet syftar till att stimulera elever till
att studera frågor som har att göra med brottslighet, trygghet,
brottsförebyggande arbete, etik och moral samt principerna för det
svenska rättssystemet m.m. Projektet har bedrivits i samarbete med ett
antal skolor, som varit delaktiga i framställningen av materialet som
under höstterminen år 2000 prövats i tio skolor runt om i landet. BRÅ
kommer också att ta fram en skrift i serien idéskrifter om verksamheter
och projekt i skolan.
Under år 2000 har BRÅ prioriterat verksamheter med inriktning på
skolan när ekonomiska medel har beviljats.
- Det finns en nära koppling mellan brottsförebyggande arbete och
alkohol- och drogförebyggande arbete. Det är av stor vikt att man på
lokal nivå diskuterar relationen mellan det förebyggande arbetet på
dessa områden och i möjligaste mån samordnar insatserna.
- En ny nationell handlingsplan för alkoholförebyggande insatser har
presenterats i en proposition till riksdagen under hösten 2000.
- Narkotikakommission har nyligen till regeringen överlämnat sitt
betänkande med förslag till hur narkotikapolitiken kan effektiviseras.
Starkt samband mellan missbruk av alkohol och narkotika och
brottslighet
En mycket stor andel av brottsligheten har på ett eller annat sätt samband
med missbruk av alkohol och narkotika. Inte sällan är våldsbrottslighet
kopplad till alkoholberusning i familjen eller i direkt anslutning till eller i
närheten av restauranger och nöjesställen. Narkotikamissbruk
sammanfaller ofta med annan brottslighet exempelvis inbrottsstölder. I
regeringens nationella brottsförebyggande program framhålls också att
åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruk är av central betydelse för
det brottsförebyggande arbetet. Beslutsfattare på såväl central som lokal
nivå har ett ansvar att beakta vilka konsekvenser för brottsligheten som
förändringar i lagstiftningen kring narkotika eller beslut i olika
tillståndsärenden kring alkohol medför. KBA konstaterade också i sitt
34
slutbetänkande att kommunerna såg det alkohol- och drogförebyggande
arbetet som en central del i den brottsförebyggande verksamheten.
Det finns en oroande tendens till en mera drogpositiv hållning och en
ökad lust att experimentera med droger i vissa ungdomsgrupper. Detta
understryker behovet av ett förstärkt förebyggande arbete. Det är också
angeläget att utveckla metoder för effektiv rehabilitering av missbrukare.
En restriktiv alkoholpolitik
Sverige bedriver sedan lång tid tillbaka en restriktiv alkoholpolitik. Målet
är att begränsa alkoholens skadeverkningar och verka för att minska den
totala alkoholkonsumtionen. Samhällsutvecklingen och inte minst det
svenska EU-medlemskapet har dock i grunden påverkat förutsättningarna
för den svenska alkoholpolitiken. Såväl varor som kapital och människor
rör sig över gränserna på ett helt annat sätt än tidigare, vilket gjort att det
blivit allt svårare att upprätthålla nationella regler som avviker från
omvärldens.
För att motverka att dessa förändringar leder till negativa effekter har
regeringen presenterat ett förslag till nationell handlingsplan för att
förebygga alkoholskador. Handlingsplanen gäller från och med år 2001
till och med år 2005. Dess huvudinriktning innebär att den framtida
alkoholpolitiken skall förstärkas såväl på det internationella som på det
nationella, lokala planet.
Arbetet på internationell nivå är inriktat på att, i dialog med andra
länder, utveckla gemensamma strategier inom såväl EU som WHO och
på ett ökat erfarenhets- och informationsutbyte om effekter av olika
insatser och konsumtionsmönster.
För att förhindra att en ökad tillgång till alkohol leder till fler
alkoholskador krävs ett utökat lokalt ansvar för det nationella
alkoholskadeförebyggande arbetet. I och med handlingsplanen får
kommunerna en ännu viktigare roll än tidigare när det gäller att utveckla
och samordna insatser inom samtliga områden på lokal nivå, både när det
gäller att begränsa tillgången till och efterfrågan på alkohol.
Stödinsatserna för riskgrupper och individer med riskbeteende bör
förstärkas liksom vård- och behandlingsinsatser och opinionsbildning.
Dessutom bör tillgången till alkoholdrycker inom vissa områden
begränsas.
För att stödja genomförandet av dessa insatser har regeringen avsatt
450 miljoner kronor under tre år, varav 300 miljoner kronor till insatser i
kommunerna. Resterande 150 miljoner kronor skall användas för att öka
stödet till ett utvecklat internationellt samarbete, frivilligorganisationer,
forskning och kompetensutveckling. En kommitté tillsatt av regeringen
svarar för samordningen av insatserna på nationell nivå.
Narkotikakommissionen
Regeringen tillkallade år 1998 en narkotikakommission för att utifrån en
samlad översyn av narkotikapolitiska insatser sedan 1980-talet få
underlag för att effektivisera narkotikapolitiken. Kommissionen har i
Skr. 2000/01:62
35
januari 2001 till regeringen överlämnat sitt slutbetänkande Vägvalet -
den narkotikapolitiska utmaningen (SOU 2000:126).
Enligt kommissionens bedömning krävs en nystart med starkare
politiska prioriteringar, tydligare styrning och bättre uppföljning av
narkotikapolitiken och av de konkreta insatserna på alla nivåer, från det
lokala arbetet i kommuner och landsting till regeringens arbete.
Kommissionen föreslår en modell för förstärkta lokala insatser och
förbättrad lokal samordning samt en aktivare roll för de centrala
myndigheterna när det gäller utveckling av metod- och kompetensfrågor.
Regeringen bör också, menar kommissionen, ta en mer aktiv roll i
ledning och samordning av de nationella insatserna genom att utse en
särskild minister med ansvar för ledningen av det narkotikapolitiska
arbetet. Denna minister bör placeras på Socialdepartementet. På så sätt
skulle man tydligt manifestera ett nationellt politiskt ledarskap i
narkotikafrågan.
Kommuner och landsting behöver enligt kommissionen upprätta lokala
narkotikapolitiska strategier för att möjliggöra och intensifiera en
utveckling och samordning av de lokala insatserna. De lokala
strategierna skall fungera som övergripande styrdokument där pågående
och planerade insatser för hela det narkotikapolitiska området beskrivs.
Ambitionsnivån, liksom val av insatser och metoder, är upp till varje
kommun att bestämma utifrån lokala förutsättningar, men såväl
långsiktiga som kortsiktiga mål för verksamheten skall tydligt framgå
liksom hur arbetet skall bedrivas, organiseras, utvärderas och finansieras.
Centrala myndigheter har en viktig uppgift i att bistå kommuner och
lansting, genom att bidra till att utveckla metoder och kompetens.
Kriminalvården måste utveckla sitt motivations- och behandlings-
arbete. Kriminalvården spelar, inte minst mot bakgrund av sin intensiva
och nära kontakt med ett stort antal narkotikamissbrukare, en central roll
för samhällets möjligheter att bekämpa missbruket av narkotika. Såväl
häktes- och anstaltstid som tiden i frivård måste utnyttjas för att motivera
missbrukare till behandling. Kriminalvårdsstyrelsen bör under en
försöksperiod få möjlighet att göra s.k. § 34-placeringar även om det inte
har varit möjligt att få en ansvarsförbindelse från den intagnes
hemkommun.
För att utveckla kunskap och metoder inom hela det narkotikapolitiska
fältet föreslår kommissionen bl.a. att en grundutbildning i förebyggande
arbete och en specialistutbildning i missbrukarvård inrättas.
Skr. 2000/01:62
- Samtliga kommuner som berörs av storstadssatsningen har fattat
beslut om att inrätta lokala brottsförebyggande råd eller motsvarande
organisationer.
- I revideringsproccssen med de lokala utvecklingsavtalen ägnar
regeringen det brottsförebyggande arbetet särskild uppmärksamhet.
36
Brottslighet ett storstadsproblem
Under perioden 1950-1999 har antalet polisanmälda brott i Sverige, som
tidigare nämnts, ökat. Brottsökningen har varit större i storstads-
regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö än i övriga landet.
Även inom städerna finns stora skillnader i brottsnivån. Av
Storstadskommitténs betänkande Tre Städer (SOU 1998:25) framgår att
invånarna i storstädernas socialt och ekonomiskt utsatta stadsdelar i
större utsträckning utsätts för våld och skadegörelse än övriga
storstadsinvånare. Våld, kriminalitet och droger oroar ungdomarna i de
utsatta stadsdelarna i väsentligt högre grad än andra ungdomar i
storstäderna och övriga landet. Drygt 40 procent av ungdomarna
upplevde sitt bostadsområde som otryggt och stökigt. Nästan en tredjedel
av befolkningen i de utsatta stadsdelarna har avstått från att gå ut på
grund av oro för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad. I
synnerhet kvinnor upplever bostadsområdena som otrygga, men det är
män som i något högre utsträckning drabbas av hot och våld. I de utsatta
stadsdelarna är risken fyra gånger högre för män än för kvinnor att
drabbas av våld som leder till kroppsskador.
Regeringens proposition Utveckling och rättvisa - en politik för
storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165) är inledningen till en
process där staten och sju kommuner i storstadsområdena samarbetar för
att öka tillväxten och minska segregationen i utsatta bostadsområden. Att
engagera de boende i utvecklingen av dessa bostadsområden är en
grundsten i arbetet. Erfarenheter från tidigare projektverksamhet skall tas
tillvara och de lokala utvecklingsavtalen skall revideras minst en gång
per år.
Målen för storstadspolitiken
Ett av de övergripande målen för storstadspolitiken är att bryta den
sociala och etniska segregationen i storstadsregionerna och att verka för
jämlika levnadsvillkor för storstädernas invånare. Det skall uppnås
genom att höja sysselsättningsgraden och utbildningsnivån, förbättra
svenska språkets ställning och öka det demokratiska deltagandet. Insatser
av detta slag har också betydelse för att minska brottsligheten och öka
tryggheten. Men det är angeläget att även vidta åtgärder direkt mot
brottsligheten och otryggheten för att uppnå den långsiktiga
målsättningen att alla stadsdelar skall uppfattas som attraktiva och trygga
av sina invånare.
Lokala utvecklingsavtal
De kommuner som berörs av storstadssatsningen är Botkyrka, Göteborg,
Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje. I det lokala
utvecklingsavtalet regleras samverkan mellan regeringen och kommunen.
I avtalet ingår lokala åtgärdsplaner för de av kommunen utvalda
bostadsområdena, sammanlagt 24 stycken.
Det statliga åtagandet består av två delar. Dels har riksdagen anvisat
över två miljarder kronor för satsningen, dels skall ett antal statliga
Skr. 2000/01:62
37
myndigheter samverka med kommunerna, i första hand
arbetsförmedlingen, försäkringskassorna och polisen.
I de lokala utvecklingsavtalen formuleras mål för insatserna inom olika
områden. När det gäller området trygghet och trivsel har samtliga
kommuner formulerat övergripande mål, exempelvis att tryggheten i
stadsmiljön skall förbättras. Vissa stadsdelar har därutöver mer
preciserade delmål, som att minska antalet unga lagöverträdare i åldern
15-18 år med 50 procent och övrig kriminell aktivitet med 15 procent.
Många åtgärder tar sikte på att förbättra den fysiska miljön. Det
handlar om bättre belysning i tunnlar, parker och vid gångvägar,
effektivare klotterbekämpning och bättre skötsel av och säkerhet i
bostadsområden. En betydande del av insatserna inriktas på en trygg
skolmiljö och hur skolan kan göras till en central plats för de boende; ett
öppet hus för ungdomar och vuxna med aktiviteter under större delen av
dygnet. Även s.k. familjecentraler inrättas i många områden. Insatser för
att stödja föräldravandringar på kvällar och helger är också vanliga
åtgärder. Åtgärderna har flera syften och avser att bland annat skapa
integration och social stabilitet. Brottsförebyggande insatser ingår som
ett delområde. Det betyder att föreslagna insatser i ett bostadsområde
kommer att beröra fler än ett målområde.
1 flera kommuner arbetar man för närvarande med att utveckla
åtgärdsplanema vad gäller bl.a. det brottsförebyggande arbetet grundade
på kartläggning och analys av brottsligheten i de berörda
bostadsområdena. Särskild uppmärksamhet kommer också att riktas mot
detta i samband med kommande revidering av avtalen.
I Stockholm bedrivs på central nivå ett organiserat brottsförebyggande
arbete genom Enheten för drog- och brottsprevention, kommunens
samordningskansli för brottsförebyggande arbete. Haninge har sedan år
1997 ett råd och ett brottsförebyggande program ”Haninge - trygg
framtidskommun”. Malmö, Huddinge, Södertälje och Botkyrka har alla
nyligen, under år 1999, inrättat lokala brottsförebyggande råd. Göteborg
har i april 2000 beslutat om att inrätta ett lokalt brottsförebyggande råd.
Det finns således goda förutsättningar för att storstadsområdena skall
kunna utveckla ett effektivt brottsförebyggande arbetet under de
närmaste åren.
BRÅ.s stöd till brottsförebyggande arbete i storstäderna
BRÅ ger visst ekonomiskt stöd till kommuner och stadsdelar för att de
skall inrätta lokala brottsförebyggande råd. Åtta av de bostadsområden
som ingår i storstadssatsningen har sökt och erhållit sådant startbidrag.
Under år 2000 prioriterades ansökningar som avsåg brottsförebyggande
verksamhet i storstädernas bostadsområden eller skolor, föräldra-
utbildning och projekt för att minska våldet mot kvinnor.
BRÅ stöder projekt för att främja ett långsiktigt, uthålligt och effektivt
brottsförebyggande arbete på lokal nivå. Särskilda utbildningsdagar, i
särskilt utsatta stadsdelar i Huddinge kommun, Malmö stad, Stockholms
stad, Botkyrka kommun och i Södertälje kommun, har genomförts för att
stimulera det brottsförebyggande arbetet och inrättandet av lokala
brottsförebyggande råd. Vissa utbildningsinsatser har också genomförts i
Göteborgs stad. BRÅ bedömer att det kommer att krävas kontinuerliga
Skr. 2000/01:62
38
insatser för att upprätthålla ett organiserat lokalt brottsförebyggande Skr. 2000/01:62
samarbete i storstadsregionerna.
- I Boverkets rapport Brott, bebyggelse och planering redovisas hur
städer kan erbjuda tryggare livsmiljöer när brottsförebyggande
aspekter förs in i samhällsplaneringen och i förvaltningen av den
byggda miljön.
- BRÅ skall få i uppdrag att, i samverkan med Rikspolisstyrelsen och
Boverket, genom fortsatt informations- och kunskapsspridning
stimulera och stödja kommunernas arbete med att beakta de
brottsförebyggande aspektema i stads- och bebyggelseplaneringen.
Allmänt
Som ett led i det nationella brottsförebyggande programmet har Boverket
på uppdrag av regeringen tagit fram rapporten Brott, bebyggelse och
planering. Av denna framgår att utformningen av såväl enskilda bostäder
och industrilokaler som bostads- industri- och cityområden har betydelse
både för antalet tillfällen att begå brott och risken att bli upptäckt.
Planeringen av och insatser i bostadsområden för att öka känslan av
delaktighet, social gemenskap och tillhörighet till områden har stor
betydelse i detta sammanhang. Många brott kan därför förhindras om det
brottsförebyggande perspektivet beaktas vid planering av nya områden
eller vid förändring av äldre områden.
Enligt en Sifo-undersökning (Sifo om trygghet i bostadsområdet, Vår
bostad 8/2000) tycker svenska folket att trygghet och säkerhet är det
viktigaste i ett bostadsområde (96 procent). De allra flesta känner sig
också trygga i sitt område (84 procent). Men bland dem som upplevt
otrygghet är det en markant skillnad mellan olika boendeformer. Nästan
dubbelt så många lägenhetsboende känner sig otrygga i sitt
bostadsområde jämfört med villaägare. Det är också stor skillnad mellan
könen. Medan männen i stort känner sig trygga där de bor (90 procent),
uppger var femte kvinna (21 procent) att hon någon gång känt sig rädd
eller otrygg i sitt bostadsområde.
Tryggare livsmiljöer
Det finns inte någon standardlösning när det gäller att minska
brottsligheten eller rädslan för brott. En del bostadsområden är mer
utsatta än andra och vissa butiker råkar oftare ut för rån och snatterier. På
en del parkeringsplatser är bilstölder och bilinbrott vanligare än på andra,
medan vissa byggnader och miljöer är mer utsatta för skadegörelse. De
lokala variationerna är stora och varje plats kräver sin egen analys av
problemen i förhållande till det fysiska rummet och typen av brottslighet.
För att arbetet med att minska brottsligheten och utveckla tryggheten i
ett område skall vara framgångsrikt, måste flera parter samverka. Polisen
kan bidra med kunskaper om den aktuella brottssituationen och olika
39
typer av brottsförebyggande åtgärder. Bostadsföretagen kan bidra genom
en decentraliserad organisation för förvaltning för att bli mer tillgängliga
för de boende samtidigt som beslutsvägarna blir kortare och inflytandet
ökar. Skötsel och underhåll är en av bostadsföretagens viktigaste
uppgifter. Symboliska hinder mot brott skapas genom att vårda miljön,
fräscha upp hus och gårdar och på så sätt ge signaler om att det finns
någon som tar ansvar och bryr sig om boendemiljön. Bostadsföretagen i
samverkan med de boende, kommunen och polisen kan också
åstadkomma hinder mot brott genom att öka den sociala kontrollen. Ett
sätt är att stödja de boendes initiativ till aktiviteter som skapar
gemenskap. Här kan erfarenheter från det lokala Agenda 21- och
Habitatarbetet tas tillvara. I flera kommuner har initiativ tagits till att de
boende tillsammans med alla andra aktörer i området, vidtar åtgärder för
att skapa ökad social gemenskap och höja den allmänna trivseln för alla.
Samverkan kan även leda fram till förbättringsåtgärder för att göra det
svårare för gärningsmannen att komma åt sitt brottsobjekt. Sådana
fysiska hinder mot brott kan vara att förbättra belysningen på gårdar, i
portar och i trapphus, byta till bättre material eller att erbjuda
inbrottspaket till de boende i form av lås, galler och brytskydd. Mer
omfattande fysiska förändringar kan också vara nödvändiga såsom att
dela in parkeringsplatser i mindre enheter, att reducera antalet våningar
eller bygga om för att generellt öka attraktiviteten.
Det är kommunen som förlögar över de instrument inom den fysiska
planeringen som kan användas för att stödja och genomföra lokala
utvecklingsprogram vilka innehåller brottsförebyggande aspekter.
Kommunerna kan genom policyuttalanden i sina översiktsplaner låta det
brottsförebyggande perspektivet komma till uttryck i den fysiska
planeringen och byggandet. Dessa blir sedan vägledande för
detaljplanläggningen och handläggningen vid bygglovsprövningen.
Den nuvarande bygglagstiftningen innehåller inga bestämmelser som
tar sikte på att åstadkomma bcbyggelscinriktadc hinder mot brott. Det
finns i varje fall inga krav som specifikt syftar till att förhindra brott. Det
är knappast heller lämpligt att föra in sådana bestämmelser i plan- och
bygglagen eller byggnadsverkslagen. Utbildning och information är en
bättre väg att gå för att satsa på bebyggelscinriktade hinder mot brott.
Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att planerare,
byggherrar och bostadsförvaltare får insikt om de långsiktiga
ekonomiska fördelar som det innebär att vidta brottsförebyggande
åtgärder såväl på allmänna platser som i byggnader och på tomter.
Boverket
Boverket är central förvaltningsmyndighet för fysisk planering,
stadsutveckling, byggande och boende. Verket arbetar för en god
bostads- och bebyggelsemiljö samt ett effektivt, säkert och hälsosamt
byggande. Boverket har enligt regleringsbrevet för år 2000 bl.a. till
uppgift att utveckla kunskapsunderlag och metoder för en hållbar
stadsutveckling med tyngdpunkt i ekologiska, sociala och kulturella
frågor genom att följa kommunernas arbete och medverka i
internationellt samarbete. Verket skall därvid särskilt beskriva vilka
insatser som gjorts inom området brottslighet och trygghet. För att
Skr. 2000/01:62
40
stimulera olika aktörer att vidta trygghetsskapande och
brottsförebyggande åtgärder medverkar verket i utbildnings- och
informationsverksamhet.
EU-arbete
Inom EU pågår ett arbete med att ta fram en gemensam Europastandard
för att genom stadsplanering och byggnadsutformning förebygga brott.
Sverige representeras bland annat av Boverket och BRÅ i den europeiska
standardiseringskommittén Prevention of Crime by Urban Planning and
Building Design (CEN TC325), som arbetar med frågan. Kommittén
förväntas under våren år 2001 presentera ett resultat av arbetet.
Det fortsatta brottsförebyggande arbetet i boendemiljön
Det är angeläget att det brottsförebyggande arbetet i boendemiljön
ytterligare utvecklas. Boverket har pekat på möjliga vägar att gå. Vad
som framför allt krävs är utbildning och information om hur
brottsförebyggande aspekter kan föras in i samhällsplaneringen och i
förvaltningen av den byggda miljön. Eftersom kommunerna förfogar
över de instrument inom den fysiska planeringen som kan användas för
att stödja och genomföra lokala utvecklingsprogram med
brottsförebyggande aspekter är de särskilt viktiga mottagare av
utbildning och information. Regeringen har därför för avsikt att ge
Brottsförebyggande rådet, i samverkan med Boverket och
Rikspolisstyrelsen, i uppdrag att på olika sätt verka för att de
brottsförebyggande aspekterna skall få genomslag i samhällsplaneringen
och i förvaltningen av den byggda miljön. Det är viktigt att
uppdragstagarna även involverar Svenska Kommunförbundet i arbetet.
En del av arbetet kan vara att ta fram handböcker och checklistor. Här
finns mycket kunskap att hämta från andra länder som har kommit
betydligt längre än Sverige på detta område. De utländska erfarenheterna
kan dock inte okritiskt föras över till Sverige. Men den nordiska
traditionen med en samhällsplanering som för fram sociala mål kan med
fördel kombineras med brottsförebyggande åtgärder.
- Det finns utrymme för ytterligare initiativ för att stimulera
näringslivet och lokala företagare att delta i det brottsförebyggande
arbetet.
- Regeringen har påbörjat och avser att fortsätta med branschvisa
överläggningar med näringslivet.
Näringslivet har betydande kostnader på grund av brottsligheten
Många brott begås därför att de är lätta att genomföra.
Samhällsutvecklingen har t.ex. inneburit att antalet varor som kan
betraktas som stöldbegärliga har blivit fler och många gånger enklare att
Skr. 2000/01:62
41
stjäla. En betydande del av brottsligheten drabbar näringslivet. 1 Skr. 2000/01:62
betänkandet Brottsförebyggande arbete i landets kommuner (SOU
1999:61) framhålls att näringslivet har betydande kostnader på grund av
brottsligheten. Utländska undersökningar visar att uppemot hälften av de
totala kostnader, som den traditionella brottsligheten förorsakar, drabbar
näringslivet. Det llnns inga skäl att anta att situationen skulle vara
annorlunda i Sverige. 1 betänkandet framhålls också att det är av intresse
att Sverige betraktas som ett land med låg brottslighet. Det kan vara en
viktig del vid näringslivets marknadsföring, för turistnäringen och när
andra länders bolag skall investera eller etablera sig i Sverige.
Motsvarande intresse finns med säkerhet även på lokal nivå.
En brottsförebyggande strategi kan vara att påverka de omständigheter
och situationer som utnyttjas för att begå brott. Det handlar främst om
situationella åtgärder (se avsnitt 2) som att göra det svårare, mindre
lönsamt och mer riskfyllt att begå brott. Delar av näringslivet satsar
relativt stora resurser på att förebygga angrepp mot de egna systemen
eller varorna. Det finns också ett engagemang i vissa branscher som går
utöver åtgärder av det slaget. Vissa försäkringsbolag visar t.ex. intresse
för brottsförebyggande frågor och finansierar flera forskningsprojekt
liksom andra mer praktiskt inriktade projekt. Dessutom erbjuder
försäkringsbolagen ibland lägre premier om försäkringstagaren skyddar
sig, t.ex. om den boende sätter in säkerhetsdörrar.
Under senare tid har näringslivets intresse av att i samarbete med andra
delta i det brottsförebyggande arbetet ökat. Hög brottslighet i ett område
leder till mindre omsättning för både restauranger och butiker och kan
leda till svårigheter att lå företag att etablera sig i området. Svensk
Handel redovisar i en rapport erfarenheter från New York (Augusti 1998,
Brottsplats New York). Där har näringslivet i vissa avgränsade områden i
samförstånd med stadens myndigheter åtagit sig att ansvara för det
brottsförebyggande arbetet (s.k. Business Improvement Districts - BID).
Det finns utrymme for ytterligare initiativ för att stimulera näringslivet
och lokala företagare att delta i det brottsförebyggande arbetet.
Samverkan mot brott
Rikspolisstyrelsen bildade år 1985 på regeringens initiativ en
samordningsgrupp på nationell nivå kallad Samverkan mot brott. 1
gruppen finns företrädare för en rad myndigheter och organisationer. Det
praktiska arbetet bedrivs i fyra arbetsgrupper. Arbetsgrupperna ägnar sig
åt att samordna insatser för att motverka bostadsinbrott, fordonsbrott,
butiksbrott respektive våldsbrott. I varje grupp ingår företrädare för
polisen och främst säkerhetsansvariga inom olika branschorganisationer.
Grupperna har bl.a. initierat det så kallade 13-punktsprogrammet för att
öka säkerheten i butiker.
Överläggningar
Justitiedepartementet, Svensk Handel och BRÅ har under hösten 2000
haft överläggningar om den omfattande brottslighet som handeln
upplever och vad som kan göras för att motverka denna. Man
42
konstaterade bl.a. att BRÅ och de lokala brottsförebyggande råden har en
nyckelroll i det mer långsiktiga brottsförebyggande arbetet. Samverkan
med Svensk Handel och deras medlemmar, inte minst genom
köpmannaförbunden, sker bäst på denna nivå. Justitiedepartementet har
också inlett en dialog med SWESEC - svenska säkerhets företag. Ett
närmare samarbete kommer att ske mellan BRÅ och företrädare för
näringslivet.
- Genom lagen om allmän kameraövervakning har användningsområdet
för övervakningskameror utvidgats.
- Vapenlagen har ändrats för att ytterligare motverka att skjutvapen
kommer till användning vid våldsbrott eller missbrukas på annat sätt.
Allmänt
Hög upptäcktsrisk är många gånger en avhållande faktor för den
presumtive gärningsmannen. Men det handlar inte bara om s.k. formell
kontroll, dvs. sådan som utövas av poliser, säkerhetsvakter, butiks-
kontrollanter eller genom kameraövervakning. Ett annat sätt att öka
upptäcktsrisken är att skapa förutsättningar för en god informell kontroll
bland annat genom åtgärder i boendemiljön (se avsnitt 5.4).
Tillgången till vapen har betydelse får den grova våldsbrottsligheten.
Att reducera förekomsten och öka kontrollen av vapen är en viktig
brottsförebyggande åtgärd.
Utvidgat användningsområde för övervakningskameror
Kameraövervakning är en metod bland andra som kan bidra till att
reducera brottsligheten och därmed leda till ökad trygghet och säkerhet.
Inspelat material kan också vara av betydelse under utredning av redan
inträffade brott. Den 1 juli 1998 trädde en ny lag om allmän
kameraövervakning i kraft. Rätten att, främst i brottsförebyggande syfte,
bedriva allmän kameraövervakning efter tillstånd har därigenom
utvidgats. Allmän kameraövervakning i banklokaler, postkontor och
butiker har undantagits från kraven på tillstånd. Även polisen har rätt att
utan tillstånd bedriva allmän kameraövervakning om det av särskild
anledning föreligger risk för allvarlig brottslighet, som innebär fara för
liv eller hälsa eller för allvarlig förstörelse av egendom. Regeringen avser
att inom kort inleda en utvärdering av den nya lagen bl.a. för att se om
det finns möjligheter att på något sätt förbättra eller effektivisera
användningen av kameraövervakningen för att förebygga brott.
Vapenlagen
Den 1 juli 2000 trädde vissa lagändringar av vapenlagstiftningen i kraft
(prop. 1999/2000:27). Ändringarna syftar till att ytterligare motverka att
skjutvapen kommer till användning vid våldsbrott eller missbrukas på
Skr. 2000/01:62
43
annat sätt. Genom ändringarna infördes bl.a. krav på all skjutvapen skall Skr. 2000/01:62
förvaras i säkerhetsskåp eller i annat lika säkert förvaringsutrymme.
Kontroll av att förvaringsbcstämmelsema följs skall kunna göras hos alla
som har tillstånd att inneha skjutvapen. Vidare infördes ett förbud mot att
inneha skjutvapen på allmän plats. För att motverka att skjutvapen
innehas av personer som till följd av viss psykisk störning inte bör inneha
sådana vapen utvidgades anmälningsskyldigheten för läkare till att
omfatta patienter även inom den öppna psykiatriska vården.
Översyn av användningen av ordningsvakter
Inom Justitiedepartementet planeras en översyn av användningen av
ordningsvakter, ordningsvakternas arbetsuppgifter och befogenheter.
Översynen avses också omfatta väktare.
- Koncentrationen av den lokala polisverksamheten till
närpol isområden skall fullföljas och verksamheten skall präglas av ett
långsiktigt problemorienterat arbetssätt för att förebygga brott.
- Rättsväsendet och särskilt polisen tillförs ytterligare medel för att
bl.a. säkerställa närpolisreformen och utveckla det
brottsförebyggande arbetet.
- Varje polismyndighet skall utarbeta och dokumentera en
brottsförebyggande strategi.
Närpolisen och problemorienterat arbete
I det nationella brottsförebyggande programmet betonas att det lokala
engagemanget är avgörande för ett effektivt brottsförebyggande arbete.
Polisen är en viktig del i detta arbete. Som framgått tidigare (avsnitt 4.6)
finns det företrädare från polisen i så gott som samtliga lokala
brottsförebyggande råd. Polisens stöd till det lokala brottsförebyggande
arbetet kan exempelvis handla om att ge aktivt stöd till lokala
kartläggningar genom att ta fram statistik och annan information om
brottsligheten och brottsutvecklingen i ett område samt delta i
analysarbetet.
Sedan några år genomgår polisen omfattande förändringar genom
omställningen till ett mer problemorienterat arbetssätt och genom
utbyggnaden av närpolisverksamheten. Koncentrationen av den lokala
polisverksamheten till närpolisområden skall enligt regeringen fullföljas
och verksamheten skall präglas av ett långsiktigt problemorienterat
arbetssätt för alt förebygga brott.
Polisen tillförs ytterligare resurser
Polisen och andra myndigheter kan aldrig övervaka alla presumtiva
gärningsmän eller angreppsobjekt. De flesta brott upptäcks heller inte av
44
polisen utan av allmänheten. Ett brott kommer i regel till polisens
kännedom genom att offren eller vittnen till brottet anmäler det. Men en
ökning av antalet synliga poliser kan ha en viss förebyggande effekt
genom att risken för att bli upptäckt ökar eller att en presumtiv
gärningsman upplever risken för upptäckt som större än vad den faktiskt
är. Det är dock främst genom ett problemorienterat polisarbete i
kombination med det lokala polisarbetet i närpolisområdena som polisen
kan bidra till ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete.
Regeringen kommer att tillföra rättsväsendet ytterligare medel
kommande år för fortsatt modernisering av rättsväsendet. I detta arbete är
utvecklingen av polisverksamheten central. Regeringen har därför
föreslagit att polisen tilldelas merparten av det resurstillskott till
rättsväsendet som föreslogs i 2000 års ekonomiska vårproposition. År
2001 höjs polisens anslag med 395 miljoner kronor. Från och med 2002
avses anslaget höjas med ytterligare 605 miljoner kronor och 2003 med
ytterligare 70 miljoner kronor. Sammantaget innebär det att regeringen
föreslår en höjning av polisens anslag med 1 070 miljoner kronor under
2001-2003. Resurstillskottet skall främst användas till att öka antalet
poliser, utveckla närpolisen och det problemorienterade arbetssättet,
förbättra gränskontrollen samt ge polisen förbättrade ekonomiska
förutsättningar att delta i det EU-relaterade arbetet.
BRÅ utvärderar polisen
Regeringen har gett BRÅ i uppdrag att granska närpolisreformen och
utvärdera polisens arbete med att bekämpa vardagsbrottsligheten. BRÅ
har redovisat två delrapporter. Den första som redovisades i juli 1999
(1998:8) behandlade närpolisreformens betydelse för polisens
organisation och verksamhet, det konkreta innehållet i verksamheten och
närpolisens arbetstider på lokal nivå. I den andra rapporten, som
redovisades i augusti 2000, undersöktes hur närpolisreformen hade
utvecklats organisatoriskt och verksamhetsmässigt.
BRÅ beskriver genomförandet av närpolisreformen som en pågående
förändringsprocess där den slutliga formen ännu inte har bestämts.
Polismyndigheterna har genomfört närpolisreformen vid skilda
tidpunkter och befinner sig i olika utvecklingsfaser.
Det finns enligt BRÅ en konflikt mellan kravet på lokal förankring,
som gynnas av flera och mindre närpol isområden, och allpolistanken,
som förutsätter att närpolisområdena är så stora att de kan ha tillräckliga
resurser och kompetens för att bedriva all lokal polisverksamhet. Enligt
BRÅ är det till stor del enskilda polisers prioriteringar som styr det
dagliga arbetet, medan arbetsledning och handlingsplaner spelar mindre
roll. BRÅ konstaterar att i den fortsatta utvecklingen av
närpolisverksamheten är målstyrning och dokumentation av arbetet av
central betydelse.
Ett av syftena med närpolisreformen är att polisen i större utsträckning
skall samverka med andra aktörer i lokalsamhället. BRÅ konstaterar att i
de län, där polismyndigheterna aktivt stöder kommunerna i deras
ambitioner att bidra till en minskad brottslighet och ökad trygghet, är
aktivitetsnivån högre än på annat håll. I flera län har polismyndigheten
avdelat personalresurser bland annat för att stimulera de kommuner som
Skr. 2000/01:62
45
inte inrättat ett råd att göra det, för att bedriva utbildning för lokala
aktörer och for att samordna olika aktiviteter, som t.ex. kartläggningar av-
problembilder och liknande. I flertalet fall bedrivs detta stöd i samarbete
med andra regionala myndigheter eller organisationer, som
kommunförbund, länsstyrelser eller landsting. Inrättandet av lokala
brottsförebyggande råd resulterar ofta i en utvecklad samverkan mellan
närpolisen och framför allt kommunen. Närpolisreformen har skapat
goda organisatoriska förutsättningar för ett sådant utvecklat samarbete
enligt BRÅ. Det är dock endast en minoritet av polismyndigheterna som
i sina verksamhetsmål nämner de lokala brottsförebyggande råden. Men
BRÅ bedömer att ett ökat intresse från polismyndigheternas sida, för de
lokala rådens behov kan få positiva effekter för närpolisen och det
brottsförebyggande engagemanget i kommunerna.
BRÅ skall slutredovisa sitt uppdraget i maj år 2001.
Utarbeta och dokumentera en brottsförebyggande strategi
Enligt regleringsbrevet för år 2001 skall varje polismyndighet utarbeta
och dokumentera en brottsförebyggande strategi där det framgår hur och
med vilka myndigheter och organisationer samverkan skall ske. En viktig
utgångspunkt för det arbetet är att analysera verksamheten hittills och
med beaktande av tillgänglig kunskap forma en strategi som kan ligga till
grund för allt förebyggande polisarbete på lokal nivå.
Översyn av polisens arbetsuppgifter
Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att göra en översyn av
polisens arbetsuppgifter och lämna förslag till sådana förändringar som
innebär en mer renodlad och effektiv polisverksamhet till gagn för
medborgarna. Utredningen har också i uppdrag att se över frågor om hur
behovet av polisresurser i t.ex. glest befolkade områden kan tillgodoses
bättre än idag. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2001.
Skr. 2000/01:62
- Påföljdssystemet har nyligen genomgått vissa förändringar.
Vägledande för arbetet har varit att åstadkomma trovärdiga alternativ
till fängelsestraff och att reformera påföljdssystemet för unga
lagöverträdare.
- Försöksverksamhet med medling för unga lagöverträdare pågår och
regeringen avser att återkomma med överväganden om medlingens
roll i rättssystemet.
- Regeringen har utarbetat förslag om en försöksverksamhet med ett
intensifierat och strukturerat arbetssätt inom kriminalvården för att
förbereda de intagna för frigivningen och inom ramen för detta ge
möjlighet att, i vissa fall, avsluta frigivningsförberedelsema utanför
anstalten.
46
Att ta tillvara tillfällena för att förhindra fortsatt kriminalitet
Skr. 2000/01:62
Det är viktigt att samhället kan ta tillvara de tillfallen som många gånger
finns för att förhindra fortsatt kriminalitet. Medling syftar till att öka
gärningsmannens insikt om vilka konsekvenser ett brott medför och att
stärka de sociala banden till samhället. Det är ett förfarande som ofta är
särskilt intressant vad gäller unga lagöverträdare.
Straffsystemet har självfallet en betydelsefull roll för att motverka
brottslighet. En stor del av brotten begås av en liten och mycket
brottsaktiv grupp personer. Dessa har ofta varit föremål för kriminalvård.
Därför är kriminalvårdens förmåga att förebygga återfall i brott av stor
betydelse.
Medling
Frågan om medling har under en längre tid varit föremål för stort
intresse. Verksamhet med denna inriktning har bedrivits på olika håll i
landet sedan mitten av 1990-talet. Regeringen beslutade i april 1998 att
ge BRÅ i uppdrag att i organiserad form bedriva försöksverksamhet med
medling för unga lagöverträdare. Försöksverksamheten pågick under ett
år i olika kommuner i landet och omfattade drygt 20 medlingsprojekt.
Regeringen avsatte 6,5 miljoner kronor till försöksverksamheten.
BRÅ har följt och utvärderat försöksverksamheten. I rapporten
Medling vid brott (Brå-rapport 2000:8) framhålls att det finns två
huvudinriktningar i medlingsverksamheten i Sverige. En som främst
inriktas mot egendomsbrott mot företag. Gärningsmännen är unga, ofta
under straffmyndighetsåldem. Medlingarna är korta, har ett informativt
innehåll och fokuserar på brottets materiella konsekvenser. En andra
inriktning är mer fokuserad på konfliktlösning och vad som sker i
dialogen mellan parterna. Sådan medling omfattar brott mot
privatpersoner och gärningsmännen är i allmänhet något äldre.
Medlingarna är i allmänhet långa och föregås ofta av ett förmöte med
den som varit utsatt för brottet.
Utredningen om medling vid ungdomsbrott har i november 2000
överlämnat sitt betänkande Medling vid ungdomsbrott (SOU 2000:105).
Utredningen anser att medling är en värdefull åtgärd både för den unge
och för brottsoffret. Denna slutsats grundar utredningen på erfarenheter
från försöksverksamheten i Sverige samt på internationella erfarenheter.
Utredningen har därför förslagit att användandet av medling vid
ungdomsbrott utökas.
Det mest lämpliga är enligt utredningen att medlingsverksamheten
drivs av kommunernas socialtjänst, som även i övrigt har huvudansvaret
för åtgärder i fråga om ungdomsbrottslingar. Utredningen föreslår att det
skall bli obligatoriskt för kommunerna att anordna medlingsverksamhet
för unga lagöverträdare.
Utredningen föreslår vidare att det införs en särskild lag om medling
vid ungdomsbrott. Medlingens syfte skall vara att den unge
gärningsmannen skall få en ökad insikt om brottets konsekvenser och att
brottsoffret skall ges en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet
genom att gärningsmannen och brottsoffret möts inför en opartisk
medlare. Medlingen skall vara frivillig för båda parter. Främst bör
47
medlingsverksamheten inriktas pä gärningsmän i åldern 15 - 17 år, som
är att betrakta som forstagångsbrottslingar. Brottet skall i huvudsak vara
erkänt av den unge tor att medling skall bli aktuell.
Utredningen föreslår också att det i rättsprocessen skall beaktas i större
utsträckning att medling har förekommit. Alt den unge har deltagit i
medling föreslås bli en särskild grund för åtalsunderlåtelse, vilket bör
medföra att antalet åtalsunderlåtelser kommer att öka. I de fall ärendet
går till domstol skall den omständigheten att medling har ägt rum särskilt
beaktas vid straffmätning och påföljdsval. Även en planerad men ännu
inte genomförd medling kan beaktas av domstolen vid påföljdsvalet, om
den utgör en del av den vårdplan som utarbetats av socialtjänsten.
Utredningens betänkande är nu ute på remiss. En proposition på
grundval av förslagen beräknas kunna avlämnas tidigast under första
halvåret 2002.
Alternativ till fängelsestraff
I propositionen Vissa ändringar i påföljdssystemet 1997/98:96 behandlas
frågor om påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll. Vägledande för
arbetet hår varit att åstadkomma trovärdiga alternativ till fängelsestraff.
Erfarenheterna från intensivövervakning med elektronisk kontroll är
mycket positiva. Intensivövervakning är nu också ett permanent inslag i
straffsystemet. BRÅ gör i sin utvärdering av den tidigare
försöksverksamheten med intensivövervakning bl.a. bedömningen att
intensivövervakning är en verkställighetsform som inte är behäftad med
fängelsestraffets negativa konsekvenser, som är mindre resurskrävande
än fängelse och som till betydande del är lika ingripande som fängelse.
Sedan den 1 januari 1999 utgör också samhällstjänst ett permanent
inslag i påföljdssystemet. Tillämpningsområdet har utvidgats så att inte
bara skyddstillsyn utan även villkorlig dom kan förenas med föreskrift
om samhällstjänst. Möjligheten att förena villkorlig dom med
samhällstjänst har använts i stor utsträckning.
Påföljdssystemet för unga lagöverträdare
I propositionen Vissa ändringar i påföljdssystemet 1997/98:96 behandlas
också frågor om påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Principen om
att unga lagöverträdare skall särbehandlas har en lång tradition och bred
förankring i vårt land. Denna princip gäller särskilt lagöverträdare i
åldersgruppen 15-17 år. En utgångspunkt för lagstiftningen om unga
lagöverträdare är att fängelsestraff motverkar en ung människas
möjlighet att föra ett laglydigt liv och att unga så långt möjligt skall
hållas utanför kriminalvården. Huvudansvaret för de unga
lagöverträdarna ligger hos socialtjänsten. Genom ändringarna, som
infördes den 1 januari 1999, har en ny frihetsberövande påföljd, sluten
ungdomsvård, införts för unga lagöverträdare. Samtidigt genomfördes
även förändringar när det gäller påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten. Påföljden stramades upp och gjordes mer förutsebar. Det
infördes vidare en möjlighet att kombinera ett överlämnande med ett
åläggande att utföra ett visst antal timmars arbete i samhällstjänst, s.k.
Skr. 2000/01:62
48
ungdomstjänst. Förändringarna kommer att bli föremål för utvärdering Skr. 2000/01:62
inom kort.
Förbättrad handläggning av ungdomsmål
Reglerna om handläggning av ungdomsmål reformerades år 1995 och har
utvärderats. Utvärderingen visar att handläggningen av ungdomsmål har
blivit snabbare och bättre. Målsättningen att förkorta tiden mellan brott
och reaktion samt att skapa förutsättningar för ett förbättrat samarbete
mellan berörda myndigheter har uppnåtts. Behov av några stora
förändringar har därför inte bedömts föreligga.
Regeringen har dock i en proposition (2000/01:56) föreslagit vissa
ändringar i handläggningen av ungdomsmål. Det har ifrågasatts om
regeln om ungdomars rätt till offentlig försvarare står i överensstämmelse
med innehållet i FN:s barnkonvention. För att undanröja denna oklarhet
föreslår regeringen att bestämmelsens tillämpningsområde utvidgas att
gälla både under förundersökningen och efter åtal. Regeringen föreslår
vidare förbättringar när det gäller handläggning av ärenden när barn
under 15 år misstänks för brott. För att understryka vikten av snabb
handläggning föreslår regeringen att ett särskilt skyndsamhetskrav infors
tor dessa utredningar. Regeringen föreslår också att utredningar där barn
misstänks för brott normalt skall ledas av en polis eller en åklagare som
är särskilt lämpad för uppgiften. För att göra föräldrarnas roll tydlig
föreslås att vårdnadshavaren eller annan fostrare genom en uttrycklig
regel i lagen skall kallas till förhör som hålls med barnet. Den nya lagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
Förbättrade frigivningsförberedelser
En stor del av dem som friges från fängelsestraff återfaller i brott. Det är
en angelägen uppgift för samhället att på olika sätt försöka förändra
denna situation. Inom kriminalvården bedrivs utbildning, arbets träning,
social färdighetsträning samt olika påverkans- och behandlingsprogram
för att förbättra de intagnas möjligheter att leva ett liv utan kriminalitet
och droger. Dessa insatser kan emellertid inte ses isolerade utan måste -
för att kunna fylla sitt syfte - utgöra en del av en större helhet. Det
innebär bl.a. att behandlingsplaneringen måste ta sikte på den intagnes
situation även efter frigivningen. Kriminalvårdens insatser måste kunna
fullföljas och följas upp och metoder måste utvecklas för att underlätta
för den intagne att upprätthålla uppnådda resultat efter frigivningen.
Det är viktigt att kriminalvården fortsätter att utveckla kvaliteten i
behandlingsinsatserna för att minska de dömdas benägenhet att återfalla i
brott. Narkotikakommissionen har bland annat övervägt hur
kriminalvårdens möjligheter till påverkan och behandling kan tas till vara
och utvecklas på bästa sätt. Både Kriminalvårdsstyrelsen och BRÅ har
analyserat kriminalvårdens arbete med frigivningsförberedelser.
Regeringen har nyligen lämnat lagrådsremissen Från anstalt till frihet
med förslag om en treårig försöksverksamhet med ett intensifierat arbete
för att underlätta de intagnas övergång från anstaltsliv till ett liv i frihet.
Förslagen innebär bl.a. att frigivningssituationen för varje intagen skall
49
utredas och planeras på ett strukturerat sätt och i samarbete med den Skr. 2000/01:62
intagne, berörda myndigheter, organisationer och enskilda. Det skall
också vara möjligt att avsluta frigivningsförberedelsema för
långtidsdömda utanför anstalten genom att denna grupp ges möjlighet att
i vissa fall verkställa slutfasen av straffet genom intensivövervakning
med elektronisk kontroll. Målsättningen på sikt är att alla intagna, som
har behov av det, skall få någon form av strukturerad, successiv övergång
från anstalt till frihet.
- En proposition om stöd till brottsoffer planeras våren 2001. Bl.a.
kommer ändringar i lagen (1988:609) om målsägandebiträde att
föreslås.
- Ett förslag till nationellt handlingsprogram för att skydda vittnen,
målsäganden och andra bevispersoner är under utarbetande.
Kopplingen mellan brottsförebyggande arbete och stöd till brottsoffer
och vittnen
Internationell forskning och brottsofferundersökningar visar att,
åtminstone för vissa typer av brott, människor som en gång varit utsatta
för brott statistiskt sett löper en förhöjd risk att på nytt bli utsatta. Ofta
kan det bero på att de har en livsstil som innebär högre risk att oftare än
andra utsättas för brott. Exempelvis missbrukare utsätts för fler brott än
andra. Man talar i kriminologiska sammanhang om upprepad
viktimisering. Det är därför viktigt att i brottsförebyggande syfte
uppmärksamma inte bara möjliga gärningsmän utan också brottsoffer. I
det nationella brottsförebyggande programmet betonas att det finns en
nära koppling mellan brottsförebyggande arbete och insatser för
brottsoffer.
Det är också avgörande att den som har utsatts för ett brott eller
bevittnat ett brott inte avstår från att anmäla händelsen eller medverka i
en brottsutredning på grund av rädsla för att bli utsatt för ytterligare brott.
Bättre stöd till och bemötande av brottsoffer och av vittnen
Stödet till och skyddet för den som utsatts för brott måste stärkas. Den
som utsätts för brott skall bemötas professionellt av de myndigheter han
eller hon kommer i kontakt med och få tillräckligt stöd och skydd.
Regeringen avser att under våren 2001 avlämna en proposition med
förslag om bl.a. bättre stöd till och bemötande av brottsoffer inom
rättsväsendet.
Flera av rättsväsendets myndigheter arbetar redan nu med frågan om
hur bemötandet kan förbättras. Rikspolisstyrelsen färdigställer under
våren 2001 en brottsofferhandbok. Några polismyndigheter arbetar med
att utveckla metoderna för att göra riskbedömningar i enskilda fall som
underlag för beslut i olika skyddsåtgärder.
50
Rikspolisstyrelsen har, i samverkan med Riksåklagaren, Skr. 2000/01:62
Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten,
utarbetat ett förslag till nationellt handlingsprogram för att skydda
vittnen, målsäganden och andra bevispersoner. Förslaget redovisades till
regeringen i december 2000. Syftet med programmet är att samordna de
insatser som behövs för att skydda bevispersoner från repressalier och
hot i anledning av deras medverkan i brottsutredningar.
- Det brottsförebyggande arbetet mot ekonomisk brottslighet skall
utvecklas och intensifieras.
Ökad tonvikt skall läggas på det brottsförebyggande arbetet
Regeringen rapporterar årligen till riksdagen om läget beträffande den
ekonomiska brottsligheten. För en utförlig redovisning beträffande den
ekonomiska brottsligheten och genomförandet av strategin mot ekobrott
hänvisas till regeringens senaste redovisning till riksdagen i oktober 2000
(skr. 2000/01:25).
I skrivelsen anger regeringen vissa utgångspunkter för ett nationellt
brottsförebyggande program särskilt riktat mot ekonomisk brottslighet.
Typiskt för den ekonomiska brottsligheten är att den utnyttjar brister
inom lagstiftningen och kontrollsystemen. Detta faktum gör det möjligt
att vidta riktade åtgärder som undanröjer förutsättningarna för denna
brottslighet. Det kan handla om att ändra lagstiftningen, tillskapa andra
kontrollsystem eller en kombination av sådana åtgärder. Ännu viktigare
är kanske att tillskapa system som gör det möjligt att från början väga in
de brottsförebyggande aspekterna så att inga vägar öppnas för den
ekonomiska brottsligheten. Den ekonomiska brottsligheten kan också i
särskilt hög grad antas påverkas av åtgärder från rättsväsendets sida och
från olika kontrollorgan. Näringslivet har också unika möjligheter att
uppmärksamma och förebygga ekonomisk brottslighet.
Det brottsförebyggande arbetet har fått en mer framskjuten placering
sedan strategin mot ekobrott först presenterades. De erfarenheter som
vunnits på området bör därför nu samlas inom ramen för ett nationellt
program med en särskild strategi för hur det brottsförebyggande arbetet
mot ekonomisk brottslighet kan utvecklas och intensifieras. Ett sådant
nationellt program skulle innebära en utveckling av regeringens strategi
mot den ekonomiska brottsligheten och en naturlig fortsättning på
regeringens nationella brottsförebyggande program som riktas mot mer
traditionell brottslighet eller s.k. vardagsbrottslighet.
Ett nationellt brottsförebyggande program mot ekonomisk brottslighet
förutsätter att vi har god kunskap om den ekonomiska brottsligheten och
dess skadeverkningar. Det krävs också en kartläggning av var bristerna
inom lagstiftnings- och kontrollsystemen är som störst. Programmet bör
vara handlingsinriktat och fokuseras till områden där utsikterna till ett
framgångsrikt brottsförebyggande arbete ter sig särskilt gynnsamma.
51
Strävan bör vara att tidigt identifiera dc åtgärder som kan förväntas leda Skr. 2000/01:62
till stora mätbara vinster även på relativt kort sikt.
På lite längre sikt bör målsättningen vara att åstadkomma ett system
där de brottsförebyggande aspekterna på ett tidigt stadium får genomslag
i statsmakternas och myndigheternas arbete. Målsättningen bör också
vara att påverka och stimulera andra aktörer att systematiskt tillämpa ett
brottsförebyggande perspektiv på verksamheten. Inte minst näringslivet
och till näringslivet knutna organisationer har en viktig uppgift att fylla
på området.
På sikt bör ett metodiskt och systematiskt brottsförebyggande arbete
mot ekonomisk brottslighet, tillsammans med övriga insatser, väsentligt
kunna förbättra möjligheterna att begränsa den ekonomiska
brottsligheten.
Inom Regeringskansliet pågår i samråd med närmast berörda
myndigheter förberedelser som syftar till alt utarbeta ett kommande
nationellt brottsförebyggande program mot ekonomisk brottslighet.
- Arbetet för att förebygga våld i nära relationer intensifieras.
- Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande de rättsliga
förutsättningarna för elektronisk övervakning vid brott mot
besöksförbud.
Ökad uppmärksamhet
En stor del av våldet i samhället begås i bostäder mot personer som har
en nära relation till gärningsmannen. Ofta är offret för sådant våld en
kvinna eller ett barn och det är ofta en man som begår brottet. Av den
officiella kriminalstatistiken framgår att våld mot kvinnor i stor
utsträckning sker inomhus och att kvinnan ofta är bekant med
gärningsmannen. År 1999 anmäldes knappt 20 000 misshandelsbrott mot
kvinnor. I drygt 60 procent av dessa anmälningar var den utsatta kvinnan
bekant med gärningsmannen och misshandeln hade ägt rum inomhus.
Den polisanmälda misshandeln mot barn har ökat kraftigt under 1990-
talet. De polisanmälda brott som begåtts av en gärningsman som är
bekant med barnet har till exempel mer än fördubblats mellan åren 1990
och 1998. Enligt BRÅ:s bedömning innebär det ökade antalet
anmälningar sannolikt inte att den faktiska våldsbrottsligheten mot barn
förändrats på motsvarande sätt.
En ökad uppmärksamhet mot ett samhällsproblem kan leda till att
allmänhetens benägenhet att polisanmäla brott förändras. Toleransen mot
våldshandlingar har troligen också minskat under 1990-talet och lett till
en ökad anmälningsbenägenhet. Det är enligt regeringens uppfattning
viktigt att rikta fortsatt uppmärksamhet mot denna typ av brottslighet där
lindriga brott eller brott där offret haft en nära relation med
gärningsmannen mer sällan anmäls. Olika åtgärder behöver även
fortsättningsvis vidtas för att förebygga våld i nära relationer. För att
bekämpa våldsbrottslighet av detta slag är det också viktigt att
52
myndigheter samarbetar med varandra och samverkar med Skr. 2000/01:62
frivilligorganisationer.
Åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor
I propositionen Kvinnofrid (prop.l997/98:55) drog regeringen upp
riktlinjerna för ett brett upplagt arbete för att förhindra våld mot kvinnor.
Av hittillsvarande arbete kan nämnas att metoderna för att göra
bedömningar av risk- och hotbilder inom polisverksamheten för
närvarande utvecklas och prövas i nära samarbete med vetenskaplig
expertis på några håll i landet. Målsättningen är att sådana bedömningar
skall kunna bidra till att minska risken för att kvinnor utsätts för upprepat
våld genom att polisen kan göra mer kvalificerade bedömningar av vilka
skyddsåtgärder som behöver vidtas i det individuella fallet.
Åklagarmyndigheterna har upprättat särskilda åtgärdsprogram som
inriktas på ökad kunskapsbildning, samarbete med polisen för att
utveckla bättre utredningsmetoder, snabbare lagföring och ökad
samverkan med socialtjänsten m.fl. för att kunna ge ett bättre stöd till
kvinnor som utsatts för våld.
Besöksförbud
Riksåklagaren samverkar också med Rikspolisstyrelsen för att förbättra
arbetet med att meddela och följa upp meddelade besöksförbud. Inom
Justitiedepartementet övervägs för närvarande de rättsliga
förutsättningarna för att använda elektronisk övervakning vid brott mot
besöksförbud och andra skärpningar av besökslagstiftningen. En
departementspromemoria där dessa överväganden presenteras planeras
till våren 2001.
Kommittén mot barnmisshandel
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté (dir. 1998:105) för att
skapa bättre förutsättningar för att förhindra att barn misshandlas, för en
bättre samverkan mellan de verksamheter som utreder barnmisshandel,
för förbättrad kunskap och för bättre möjligheter till stöd och hjälp.
Kommittén skall slutredovisa sitt uppdrag den 31 mars 2001. I ett
delbetänkande om brottsutredningar i bammisshandelsärenden
konstaterar utredningen att det går att förbättra handläggningen av
bammisshandelsärenden hos polis och åklagare. Förslagen har
remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet.
Särskild företrädare för barn
Sedan den 1 januari 2000 finns det möjlighet att förordna en särskild
företrädare för barn. Möjligheten finns för att stärka barnens rätt,
förebygga fortsatt brottslighet och underlätta utredning och lagföring i
fall där en vårdnadshavare eller annan närstående misstänks för brott mot
ett barn.
53
Ett nationellt utvecklingsprogram
Bampsykiatrikommittén har i sitt slutbetänkande Det gäller livet (SOU
1998:31) bl.a. bedömt att det vid misshandel och sexuella övergrepp
krävs bättre samordning nationellt och regionalt för att säkra den
framtida utvecklingen av arbetet inom socialtjänsten, hälso- och
sjukvården samt polis- och rättsväsende. God samordning är nödvändig
tor att tillgodose utbildnings- och metodutvecklingsbehovet och behovet
av handledning och konsultation i kommuner och landsting. Hanteringen
av ärenden angående misshandel och sexuella övergrepp kräver
tvärvetenskaplig professionell kompetens. Regeringen avser att inom
kort ge Socialstyrelsen i uppdrag att bl.a. ta fram ett nationellt
utvecklingsprogram för hela området misshandel och sexuella övergrepp
mot barn.
Sexualbrottskommittén
Den parlamentariska kommitté som regeringen tillsatte år 1998 för att
göra en översyn av bestämmelserna om sexualbrott skall avlämna sitt
betänkande senast den 1 februari 2001. Utgångspunkten för kommitténs
arbete är att göra skyddet för den sexuella integriteten så heltäckande
som möjligt. Översynen skall, när det gäller sexualbrott mot barn, utgå
ifrån kraven i FN:s barnkonvention.
Det nya fridskränkningsbrottet
Som ett led i arbetet att förebygga och beivra våld mot närstående
infördes en bestämmelse om grov fridskränkning respektive grov
kvinnofridskräkning den 1 juli 1998. Brottet definieras som upprepade
straffbara gärningar som riktar sig mot närstående kvinnor (grov
kvinnofridskränkning) eller mot barn och andra närstående personer
(grov fridskränkning). Straffet är fängelse i lägst sex månader och högst
sex år.
1 en kartläggning som BRÅ har gjort (BRÅ-rapport 2000:11)
konstateras att sedan bestämmelsen trädde i kraft har drygt 1000
anmälningar om grov kvinnofridskränkning gjorts, men relativt få har lett
till åtal. Avsikten med bestämmelsen var att mindre grova men
upprepade brott mot samma kvinna skulle bedömas som ett allvarligt
brott. Enligt BRÅ visar resultaten att detta syfte inte uppnåtts eftersom de
män som dömts har begått förhållandevis grova brott. Däremot tyder
resultaten på att domstolarna, mot bakgrund av fängelsestraffets längd,
betraktat detta brott som särskilt allvarligt. BRÅ menar dock att det är för
tidigt att dra några långtgående slutsatser om hur den nya lagstiftningen
fungerar. Beaktas skall också att undersökningen inte avser tiden efter
det att lagen från och med den 1 januari 2000 justerats så att det nu är
tillräckligt att de åtalade gärningarna var och en utgjort ett led i en
upprepad kränkning av brottsoffrets integritet. Enligt Högsta domstolens
tolkning av den ursprungliga lydelsen krävdes att den åtalade tidigare
dömts for brott mot målsäganden i målet.
Skr. 2000/01:62
54
5.12
- Brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller
homofobiska inslag skall förebyggas och bekämpas med kraftfulla
åtgärder.
- Regeringen avser att presentera en nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
Lokalt samarbete
Respekten för människors lika värde är grundläggande i en demokrati.
Diskriminering av och brott mot personer på grund av deras ursprung
eller sexuella läggning innebär ett angrepp på denna grundläggande
utgångspunkt. Anmälningarna av hets mot folkgrupp ökade kraftigt
under år 1998 jämfört med år 1997, men minskade dock med sex procent
år 1999. Anmälningar rörande olaga diskriminering ökade något jämfört
med år 1998. Enligt Säkerhetspolisen var antalet anmälda brott med
rasistiska eller främlingsfientliga motiv sammanlagt ungefär lika stort år
1999 som år 1998.
För att effektivt kunna bekämpa brott med rasistiska,
främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag är det av stor
betydelse att myndigheter och organisationer på lokal nivå samverkar.
Många lokala brottsförebyggande organisationer arbetar aktivt med att
förebygga brottslighet av detta slag. Enligt regeringens uppfattning är det
angeläget att den ytterligare kunskap som tas fram når den lokala nivån.
En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering
Regeringen avser att presentera en nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering under februari 2001.
Handlingsplanen skall främja ett brett, kontinuerligt och långsiktigt
arbete mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
Som ett första steg i utarbetandet av handlingsplanen har
Integrationsverket fått i uppdrag av regeringen att bygga upp en nationell
kunskapsbank om arbetet mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
etnisk diskriminering. Verket skall vidare samråda med olika aktörer för
att identifiera behovet av ytterligare insatser. Bland annat skall verket i
samråd med Svenska kommunförbundet utveckla en rådgivande och
stödjande verksamhet för kommuner och andra på det lokala planet och
tillsammans med Brottsoffermyndigheten stimulera till åtgärder för att
öka kunskapen bland personer som kommer i kontakt med offer för brott
med rasistiska och främlingsfientliga inslag.
Brottsförebyggande rådet har tillsammans med Skolverket under
hösten år 2000 anordnat en TV-konferens för gymnasieelever om rasism.
Frågor som då togs upp var bl.a. hur den rasistiska brottsligheten i
Sverige ser ut, vilka metoder som rasistiska organisationer använder för
att sprida sitt budskap till elever och hur rasism kan bekämpas i skolorna.
55
Ökad kunskap m.m. inom rättsväsendet
För att förebygga och bekämpa brott med rasistiska, främlingsfientliga,
antisemitiska eller homofobiska inslag krävs kunskap. Samtliga
myndigheter inom rättsväsendet skall i enlighet med regleringsbreven för
år 2001 redovisa insatser som gjorts för att säkerställa att personalen har
god kunskap om grunden för brott med rasistiska, främlingsfientliga,
antisemitiska eller homofobiska inslag och om situationen för grupper
som utsätts för sådana brott. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har fått i
uppdrag att medverka till att säkerställa att personal inom rättsväsendet
har sådan kunskap. BRÅ skall dessutom följa upp rättsväsendets insatser
mot denna typ av brottslighet och analysera hur detta arbete påverkar
utvecklingen av ifrågavarande brottslighet.
Lagstiftningsprojekt
I betänkandet Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot
homosexuella, m.m. - straffansvarets räckvidd (SOU 2000:88) föreslås
bl.a. att brottet hets mot folkgrupp förtydligas och kompletteras med ett
nytt brott, grovt förargelseväckande beteende, att straffet för allvarligare
former av hets mot folkgrupp skärps genom att det ges möjlighet att
döma för grov hets mot folkgrupp och att hets mot homosexuella
kriminaliseras. Kommittén har också utarbetat en möjlig modell för att
införa ett straffansvar för aktivt deltagande i organisationer där allvarlig
brottslig verksamhet förekommer. Betänkandet kommer att
remissbehandlas under våren 2001. Bakgrunden till uppdraget har bl.a.
varit händelser under senare år med anknytning till vissa mc-gäng,
rasistiska organisationers verksamhet samt det internationella samarbetet
när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet.
En särskild utredare har också till uppgift att göra en översyn av
bestämmelsen om olaga diskriminering. 1 uppdraget ingår att göra en
analys av rättsväsendets tillämpning av bestämmelsen. Syftet är att
åstadkomma en lagstiftning och en tillämpning av den som utgör ett
effektivt medel mot diskriminering. Utredningen skall redovisa sitt
uppdrag senast april år 2001.
Skr. 2000/01:62
- Vikten av att samarbeta för att förebygga brott diskuteras allt mer i
internationella sammanhang.
- De brottsförebyggande frågorna är en av Justitie-departementets
profilfrågor under det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret
2001.
Allmänt
Medvetenheten om att det inte går att minska brottsligheten enbart
genom olika typer av repressiva åtgärder har ökat även i andra länder än
Sverige. Många länder har utarbetat brottsförebyggande program och
56
avsätter särskilda resurser för olika brottsförebyggande åtgärder och för
att bedriva brottsförebyggande verksamhet på lokal nivå. Intresset för att
utveckla samarbetet och öka utbytet av kunskap och erfarenheter för att
förebygga brott diskuteras därför allt oftare även i olika internationella
fora.
Brottsförebyggande frågor i EU
Samarbetet i polisiära och rättsliga frågor inom EU har ökat under senare
år. Allt oftare förs också diskussioner som berör möjligheterna att på EU-
nivå förebygga brott och öka samarbetet i brottsförebyggande frågor.
Fram till hösten 1999 var dock intresset relativt begränsat och hittills har
få konkreta åtgärder vidtagits.
Rättsliga frågor, polisfrågor och brottsförebyggande frågor sorterar
under den tredje pelaren i EU, vilket innebär att beslutsfattandet är
mellanstatligt. Brottsförebyggande frågor hanteras för närvarande oftast i
polissamarbetsgruppen och i den sektorsövergripande arbetsgruppen mot
organiserad brottslighet. Polissamarbetsgruppens mandat rör enbart
polisens arbete. Frågor som gäller brottsprevention mer generellt berörs
därför mer sällan i arbetsgruppen. När t.ex. en handbok med goda
brottsförebyggande rutiner skall tas fram, redovisas bara sådana exempel
där polisen är en viktig aktör.
Under senare hälften av 1990-talet har arbetet mot den organiserade
brottsligheten fatt högre aktualitet och i detta sammanhang har även
brottsförebyggande frågor blivit aktuella. På Österrikes initiativ antog
ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor i december 1998 en
resolution om att förebygga organiserad brottslighet. Detta är det enda
rättsliga instrument med särskild inriktning på att förebygga brott som
idag existerar inom EU. Resolutionen innehåller ett antal relativt löst
hållna rekommendationer om att vidta olika åtgärder för att förebygga
brott.
Rättslig grund för att vidta brottsförebyggande åtgärder inom EU
I och med Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har
en rättslig grund för att vidta brottsförebyggande åtgärder inom EU
tillskapats. I artikel 29 i den nya versionen av Fördraget om Europeiska
Unionen konstateras att EU skall uppnå målet att skapa ett område med
frihet, säkerhet och rättvisa ”genom förebyggande och bekämpande av
brottslighet”. Ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor har också
antagit en handlingsplan för att genomföra Amsterdamfördraget. I denna
slås fast att brottsförebyggande åtgärder ska vidtas inom fem år efter det
att Amsterdamfördraget trätt i kraft.
Inför det särskilda toppmötet i Tammerfors i oktober 1999 tog Sverige,
Storbritannien och Danmark tillsammans ett initiativ för att föra upp
brottsförebyggande frågor på EU:s dagordning. Bland annat föreslogs ett
formellt nätverk av experter och ett finansieringsprogram för att
underlätta kunskaps- och informationsutbytet om brott och
brottsförebyggande åtgärder. En funktion för att analysera vilka
Skr. 2000/01:62
57
konsekvenser för brottsligheten som förslag till nya direktiv eller lagar
har föreslogs också.
Det svensk-brittisk-danska initiativet avspeglas i två av slutsatserna
från toppmötet i Tammerfors. De brottsförebyggande frågorna har
därmed fått än större aktualitet i arbetet under ministerrådet lör rättsliga
och inrikes frågor. Portugal, som var ordförandeland under första
halvåret 2000, arrangerade i maj en högnivåkonferens om
brottsförebyggande frågor och förde på så sätt diskussionen vidare.
Brottsförebyggande frågor är en profilfråga under det svenska
ordförandeskapet i EU
Det behövs en struktur för att på ett övergripande plan kunna samla
kunskap om brott och brottsförebyggande åtgärder, och för att göra den
tillgänglig för beslutsfattare på olika nivåer i EU. 1 samarbetet mellan
medlemsstaterna kan information om till exempel goda rutiner för att
förebygga brott spridas till beslutsfattare och praktiker på det nationella
och lokala planet. Praktiker i de olika medlemsstaterna kan lära av
varandras framgångar och misslyckanden.
De brottsförebyggande frågorna är därför prioriterade under det
svenska ordförandeskapet i EU. Sveriges justitieminister har i
ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor tagit upp frågan om att
strukturen för rådsarbetsgrupperna behöver ses över. När detta sker,
kommer Sverige verka för att strukturen utvecklas för att också kunna
hantera brottsförebyggande frågor på ett mer övergripande plan och inte
enbart kopplat till polissamarbete eller organiserad brottslighet.
Sedan sommaren 2000 arbetar Sverige tillsammans med Frankrike för
att få till stånd ett nätverk av experter på brott och brottsförebyggande
frågor. Nätverket skall bestå av utsedda kontaktpunkter för de olika
medlemsstaterna och skall ha till syfte att utveckla möjligheterna att
förebygga brott på EU-nivå och stödja samarbetet mellan
medlemsstaterna i dessa frågor. Nätverket skall också bistå med råd om
på vilka områden det behövs särskilda forskningsinsatser och fungera
som kanal för att sprida den kunskap som olika EU-finansierade projekt
har bidragit med.
Det är Sveriges förhoppning att ett beslut om att inrätta ett europeiskt
brottsförebyggande nätverk skall kunna fattas under det svenska
ordförandeskapet. Samarbete i frågan förekommer också med det
inkommande ordförandeskapet, Belgien, för att nätverket skall kunna
implementeras på bästa sätt.
Sverige kommer under ordförandeskapsperioden att arrangera en
expertkonferens om brottsprevention, ”Mot en kunskapsbaserad strategi
för att förebygga brott”. Konferensen hålls i Sundsvall i slutet av februari
2001. Syftet med konferensen är att närmare kunna diskutera konkreta
åtgärder för att förebygga olika typer av brott. En viktig fråga är också
hur nätverket av experter skall kunna fungera på bästa sätt, för att både
öka möjligheterna att förebygga brott på EU-nivå och skapa mervärde för
de enskilda medlemsstaterna när det gäller att förebygga sådan
brottslighet som inte är av gränsöverskridande karaktär. I plenar kommer
dels olika forskare redovisa kunskap om åtgärder för att förebygga olika
typer av brott, dels kommer några medlemsstater redovisa sitt
Skr. 2000/01:62
58
brottsförebyggande arbete på nationell nivå. I åtta olika arbetsgrupper
diskuteras mer detaljerade åtgärder för att förebygga olika typer av brott.
Det blir också Sveriges uppgift som ordförandeland att, på grundval av
den rapport som utarbetas av Europol och Europeiska kommissionen och
som lämnas till rådet, utvärdera resolutionen om att förebygga
organiserad brottslighet och överväga åtgärder för att förbättra detta
arbete.
European Crime Prevention Award (ECPA)
Sverige deltar i den europeiska tävlingen för lokalt brottsförebyggande
arbete, European Crime Prevention Award (ECPA). Den holländska
regeringen instiftade år 1985 ett nationellt pris i brottsprevention. Syftet
var att uppmärksamma och belöna dem som prövar nya grepp för att
förebygga brott. År 1995 utvidgades den nationella tävlingen till en
internationell tävling. Förutom Sverige deltar hittills också Belgien,
Danmark, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Varje land
nominerar två lovande och nytänkande lokala brottsförebyggande projekt
som går vidare till den internationella tävlingen. Priset består av en
vandringspokal och 10 000 Euro. Det land vars bidrag vinner arrangerar
nästa års tävling. Sverige vann den internationella tävlingen år 1998 med
projektet Rinkebyskolan - en skola mitt i byn - och arrangerade därför
ceremonin år 1999. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) arrangerar den
svenska uttagningstävlingen till ECPA. Även den syftar till att sprida
idéer om brottsförebyggande arbete och stimulera till fler lokala
brottsförebyggande verksamheter.
Sverige arbetar tillsammans med Frankrike för att tävlingen skall
utvidgas så att samtliga EU:s medlemsstater deltar och att det föreslagna
europeiska brottsförebyggande nätverket arrangerar tävlingen och
ceremonin. Genom att i samband med prisceremonin arrangera ett
seminarium skulle tävlingen kunna användas för att, i högre grad än vad
som är fallet idag, sprida kunskap och erfarenheter om bästa rutiner i den
brottsförebyggande praktiken.
Europarådet
Europarådets styrkommitté för straffrättsliga frågor (European Committe
on Crime Problems - CDPC) höll under år 1998 sitt 47:e plenarmöte.
Bland de nya aktiviteter som beslutades märks inrättandet av en ny
kommitté, Partnership in Crime Prevention (PC-PA). Kommittén skall
bl.a. se över den roll som lokala myndigheter spelar i brottsförebyggande
frågor, fastställa det eller de effektivaste sätten för samverkan inom
området och undersöka vilka brottsförebyggande program som uppvisar
bäst resultat. Arbetet syftar till att ta fram s.k. guidelines att användas av
de enskilda medlemsstaterna, när de informerar om och utvecklar det
nationella brottsförebyggande arbetet. Sverige ingår i denna kommitté,
som nyligen påbörjat sitt arbete och har haft ett första möte under våren
2000.
i detta sammanhang bör också nämnas Europarådets
rekommendationer R (87) 19 om organisering av brottsförebyggande
Skr. 2000/01:62
59
arbete och R (96) 8 angående kriminalpolitik i förändringens tid, som
fortfarande äger aktualitet och som skall beaktas i kommitténs arbete.
Norden
Det nordiska samarbetet mellan justitieministrarna tar sin utgångspunkt i
ett utarbetat samarbetsprogram för sektorn och årliga handlingsplaner
som fastställs och antas vid de nordiska justitieminislermötena.
Redan under år 1998 inleddes ett projekt mellan de Nordiska
brottsförebyggande råden. Målsättningen är att samordna de nordiska
ländernas internationella arbete på det brottsförebyggande området, att
stärka de nordiska ländernas position på området, både inom EU och
internationellt, och att vidareutveckla brottsförebyggande strategier inom
Norden. Projektet syftar också till att utveckla nordiskt bistånd till andra
länder, framför allt de baltiska länderna och Östeuropa. Arbetet har
avslutats och en rapport, En hand fem fingrar, har publicerats.
Under år 1999, då Island innehade ordförandeskapet i Norden,
prioriterades brottsförebyggande frågor särskilt. Justitieministrarna
tillsatte en arbetsgrupp med särskild inriktning på att förebygga och
bekämpa ungdomskriminalitet. Samma år hölls ett möte mellan de
nordiska och baltiska justitieministrarna. Ministrarna diskuterade bland
annat domstolarnas effektivitet och ungdomskriminalitet. För att följa
upp de initiativ som då togs har en arbetsgrupp tillsatts. I det nu löpande
samarbetet ligger tonvikten på brottsförebyggande frågor.
Under år 2000 har Danmark övertagit ordförandeklubban i Norden.
Även det danska ordförandeskapsprogrammet lyfter fram
brottsförebyggande frågor. Bakgrunden är att kriminaliteten i de nordiska
länderna uppvisar liknande drag. Det finns därför vinster att hämta
genom att förbättra och intensifiera bl.a. informationsutväxling kring det
brottsförebyggande arbetet. Handlingsplanen för 2000/2001 antogs av
justitieministrarna i juni 2000.
BRÄ. s internationella arbete
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) deltar i olika internationella organ och
projekt. Under år 2000 har BRÅ samlat det internationellt inriktade
arbetet i ett nyinrättat internationellt sekretariat. Deltagandet i
internationella sammanhang har också ökat något. BRÅ är bl.a. utsett till
informell kontaktpunkt för att förebygga organiserad brottslighet inom
EU och i ett informellt nätverk som behandlar brottsförebyggande frågor.
BRÅ finns inom Europarådet representerat i den expertgrupp som
behandlar frågor om rasism och främlingsfientlighet liksom i FN-organet
UNICRI. Vidare deltar BRÅ i ett samarbetsprojekt om kriminalanalys
och lokalt brottsförebyggande arbete med Estland, vilket finansieras av
SIDA. Motsvarande projekt kommer också att etableras med Lettland
och Litauen.
BRÅ avser att under kommande år förbättra det internationella
nätverket för att fa en bättre bild av den forskning och utveckling som
sker i andra länder. Man strävar också efter ett mer direkt samarbete med
internationella forskare i enskilda projekt.
Skr. 2000/01:62
60
Skr. 2000/01:62
- Målsättningen är att brottsförebyggande aspekter skall läggas på
verksamheten inom alla samhällsområden.
- De brottsförebyggande insatserna på central nivå breddas och
fördjupas.
- Det lokala brottsförebyggande arbetet får fortsatt stöd.
Det finns som tidigare framgått flera skäl att satsa på det
brottsförebyggande arbetet. Polisen och andra delar av rättsväsendet kan
inte, och kommer inte att ensamma kunna bemästra brottsligheten.
Medvetenheten om detta växer såväl i Sverige som i de flesta jämförbara
länder. Även om vi självfallet måste bli bättre på att utreda och klara upp
redan begångna brott, så måste de brottsförebyggande insatserna öka för
att brottsligheten på lång sikt skall minska. Detta arbete kräver kunskap
om brottsligheten och dess orsaker och engagemang från hela samhället.
Det brottsförebyggande arbetet är alltså allas vårt ansvar och allas vår
möjlighet.
Det finns tre viktiga utgångspunkter för det brottsförebyggande arbetet.
Den första är att vi måste ha ett brottsförebyggande perspektiv i
samhällspolitiken. Regeringen, statliga myndigheter, landsting och
kommuner måste i större utsträckning vara uppmärksamma på hur
samhällsutvecklingen och politiska beslut på andra områden än det
kriminalpolitiska faltet påverkar brottsligheten och låta denna kunskap
påverka besluten inom dessa områden. Det handlar till exempel om
utvecklingen på arbetsmarknaden, beslut inom social- och
utbildningspolitiken och möjligheten till en meningsfull fritid. Politiska
beslutsfattare på alla nivåer har alltså ansvaret, men näringslivet och
enskilda delar detta ansvar.
Den andra utgångspunkten är att den legislativa delen av
kriminalpolitiken, framför allt straffsystemet och dess tillämpning måste
verka brottsförebyggande. Påföljdssystemet och arbetsmetoderna inom
rättsväsendet är därvid centrala faktorer. På dessa områden måste
reformarbetet fortsätta.
Den tredje utgångspunkten är det lokala brottsförebyggande arbetet.
Merparten av all brottslighet är lokal och måste förebyggas och
bekämpas lokalt. Här har närpolisen en oerhört viktig uppgift. Men
ansvaret ligger också hos kommunerna när de bedömer barnomsorgens
och skolans resurser, när de planerar belysning eller beviljar
utskänkningstillstånd osv. Föräldrars roll är central för att förebygga
brott. Det är de som lägger grunden för sina barns trygghet och bra
uppväxtvillkor. Men ansvaret för barnen får och kan inte stanna vid
familjen utan alla aktörer som bor och verkar i ett område, grannar,
barnomsorg, skola, frivilligorganisationer, kyrkan, vårdcentraler, polisen,
näringslivet - alla har en naturlig och viktig roll i det brottsförebyggande
arbetet.
Regeringens målsättning är att de brottsförebyggande aspekterna skall
beaktas i varje insats eller åtgärd som planeras och genomförs inom alla
samhällsområden. Det är ett långsiktigt arbete som kräver politisk vilja
och ett systematiskt och tålmodigt arbete. Sammantaget har de
61
verksamheter som beskrivs i denna skrivelse lett till en ökad bredd, Skr. 2000/01:62
kunskap och medvetenhet om det brottsförebyggande arbetet. Detta har i'
sin tur, enligt regeringens bedömning, bidragit till framsteg i kampen mot
brottsligheten, även om dessa framsteg på kort sikt inte alltid går att mäta
i statistiska eller andra termer. Emellertid återstår mycket att göra innan
ett brottsförebyggande perspektiv anlagts inom alla områden i samhället.
Regeringens nationella brottsförebyggande program ”Allas vårt
ansvar” har medverkat till ett genombrott för brottsförebyggande arbete
särskilt på lokal nivå. Lokala brottsförebyggande råd eller motsvarande
organisationer finns numera över nästan hela landet och många
verksamheter pågår för att förebygga brott. Regeringen avser att även
fortsättningsvis uppdra åt Brottsförebyggande rådet att stödja det
brottsförebyggande arbetet på lokal nivå. Men arbetets karaktär
förändras. Från att ha haft sin tyngdpunkt i utbyggnad, dvs. inrättandet av
nya lokala brottsförebyggande råd eller motsvarande, förskjuts nu
tyngdpunkten till utveckling och konsolidering. Det finns också, enligt
regeringens mening, skäl att även fortsättningsvis lämna ekonomiskt stöd
till detta arbete. Medel motsvarande dem som i dag finns anvisade för
bidrag till brottsförebyggande arbete bör därför finnas tillgängliga även
under de närmast kommande åren. För att öka kunskapen om vilka
åtgärder som är effektiva för att förebygga en viss typ av brottslighet
måste vidtagna åtgärder följas upp och utvärderas. Bidraget till
brottsförebyggande arbete kommer också att allt mer inriktas på projekt i
utvecklings- och utvärderingssyfte.
Regeringen anser vidare att det är angeläget att de brottsförebyggande
insatserna på central nivå breddas och fördjupas. Generella åtgärder som
riktas mot hela befolkningen eller mot geografiska områden, såsom
städer eller stadsdelar, och som vidtas innan brott är ett faktum är viktiga
inslag i detta arbete. Sådana insatser har kanske inte ens brottsprevention
som sitt viktigaste syfte, men kan ändå ha mycket stor betydelse för det
brottsförebyggande arbetet. Ett exempel på detta är den s.k.
storstadssatsningen. Målen här är att bryta den sociala och etniska
segregationen och verka för jämlika levnadsvillkor för storstädernas
invånare. Om detta arbete är framgångsrikt torde det i sig ha en
brottsförebyggande effekt. Men denna kan kraftigt förstärkas om man
redan från början riktar uppmärksamhet också mot brottsligheten i
berörda områden och hur den kan motverkas.
Det finns också skäl att på central nivå vidta åtgärder som riktar sig
mot specifika riskgrupper, riskområden eller risksituationcr för att
förhindra eller avbryta en negativ utveckling. Exempel på sådana
åtgärder är de insatser regeringen nu gör att förebygga och bekämpa
brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska
inslag.
En viktig utmaning för regeringen under de närmaste åren är att på ett
mer systematiskt sätt få genomslag för den breda kriminalpolitiska ansats
som regeringens redovisat i denna skrivelse. Det brottsförebyggande
arbetet är självklart en viktig del i ett sådant arbete. Att förebygga brott,
att bekämpa brott som har begåtts och att reparera konsekvenserna av
begångna brott kommer även fortsättningsvis att vara grundpelarna i
regeringens kriminalpolitik. Att med kraft förhindra att brott
62
överhuvudtaget begås är det viktigaste i en human kriminalpolitik och Skr. 2000/01:62
därmed en naturlig utgångspunkt.
63
De exempel som presenteras är endast en mycket liten del av alla
brottsförebyggande verksamheter som pågår i Sverige. Presentationen
syftar till att belysa bredden av projekt och inte till att framhålla vissa
arbetssätt som bättre än andra. Urvalet skall alltså inte ses som ett
ställningstagande från regeringens sida.
Annerstaskolan
Annerstaskolan är en låg- och mellanstadieskola i Huddinge, utanför
Stockholm. Området är tungt socialt belastat med hög arbetslöshet, låg
utbildningsnivå och många invånare med utländsk bakgrund. Skolan
hade problem med bland annat mobbning, kränkande språk bland barnen,
konflikter, våld och hot. I olika projekt, som pågått under två år, har
skolan arbetat för att stärka de enskilda individerna, aktivera föräldrar
och öka samverkan med föreningslivet. Insatserna är av långsiktig social
karaktär och kan inte direkt avläsas i form av minskad brottslighet.
Skadegörelsen på skolan uppges dock ha minskat, liksom våldet mellan
elever. Föräldrainflytandet har ökat markant. Flera föreningar har startat
verksamhet för skolans elever.
Hjällbo trygghetsgrupp
I stadsdelen Hjällbo i Göteborg inleddes en omfattande satsning med en
detaljerad kartläggning, som visade att många var otrygga i området,
framför allt på kvällarna. Därför bildades Hjällbo trygghetsgrupp. Till
gruppen rekryterades åtta tidigare arbetslösa som bor i området. De var i
olika ålder och av skilda kön och etnisk bakgrund. Dessa personer fick
särskild utbildning och anställdes av bostadsbolaget för att utöva tillsyn,
medla i konflikter, eskortera boende, förbättra kontakterna i området och
hålla kontakt med polisen och andra myndigheter.
Trygghetsgruppens uppgift är att etablera vuxennärvaro och skapa
positiv social kontroll. En utvärdering av Göteborgs universitet ger
verksamheten höga betyg. Den polisanmälda brottsligheten har minskat
rejält i området, till skillnad från andra delar av närpolisområdet och i
Göteborg i övrigt. Den positiva bilden bekräftas i bostadsbolagets
boendeundersökningar. Av allt att döma har trygghetsgruppen bidragit
till att Hjällbo idag är och uppfattas som en lugnare plats.
Brottsförebyggande Centrum i Värmland
Brottsförebyggande Centrum i Värmland (BFC) är en politiskt och
religiöst obunden ideell förening. Den har funnits sedan år 1995 för att ge
lokal handledning, genomföra utvärderingar och samordna och sprida
erfarenheter och information inom det brottsförebyggande området.
Föreningens medlemmar är myndigheter, organisationer och företag.
Föreningen arbetar tillsammans med Värmlands kommuner för att
Skr. 2000/01:62
Bilaga 1
64
åstadkomma lokala trygghetsplaner och brottsförebyggande råd. Andra
uppgifter är inventeringar och kartläggningar av brottslighet.
Rasism/nazism motverkas aktivt både lokalt i Värmland och i
samarbete med andra brottsförebyggande råd i landet. BFC har drivit ett
projekt kallat ”Värmland fritt från nazism”, som lett till att nazistiska
grupperingar haft problem med att etablera sig. Arbetet sker bl.a. genom
information i skolor, vid föräldraträffar och vid olika organisationers
möten. BFC ordnar veckolånga studieresor till Auschwitz, bl.a. för
skolungdomar, som sedan ska informera vidare i sina skolor om det man
lärt av resan. Föreningen har också nyligen tagit fram ett arbetsmaterial
”Min tänkarbok - värderingar och fördomar” som kommer att erbjudas
alla femteklassare i Värmland.
Folkrace Trollhättan
Inom socialtjänsten i Trollhättan har folkrace blivit ett sätt att motverka
kriminalitet och att minska placeringarna enligt lagen om vård av unga
(LVU). Folkrace är en form av rallycross, som innebär att de tävlande
måste vara beredda att sälja sin tävlingsbil för ett blygsamt belopp. I
praktiken innebär det att man tävlar med gamla lappade bilar. Ungdomar
som redan begått brott eller som befinner sig i riskzonen erbjuds tävla.
Två kvällar i veckan ”mekas” det och byggs bilar. Det blir också
gemensamma teaterbesök, bio, luciafirande etc. Fjorton helger om året
tävlar man. 1 garaget, på tävlingsbanorna och på andra ställen får
ungdomarna bli en del i ett tävlingsteam, utveckla sin sociala kompetens
och stärka sitt självförtroende. Den av socialtjänsten mycket uppskattade
verksamheten, bedrivs i samarbete med ideellt arbetande medlemmar i en
motorklubb. Enligt deras interna uppföljningar har man lyckats med
målet, nämligen att minska kriminaliteten bland dessa högriskungdomar
och minska placeringarna enligt LVU.
Via Wargentin
På Wargentinskolan i Östersund kan gymnasieeleverna på det
samhällsvetenskapliga programmet välja att fördjupa sig i ämnet
brottsförebyggande arbete under ett år. Kursen innehåller både teoretiska
och praktiska moment, bland annat en inventering av situationen på
skolan ur ett brottsförebyggande perspektiv. Inventeringen görs
tillsammans med socialtjänstens fåltarbetsgrupp, polisen och Tänk Till
(Östersunds brottsförebyggande centrum som tog initiativ till
verksamheten). Utifrån inventeringen får eleverna utveckla tekniker och
program för att förebygga problem. Man brottas med hur man ska
komma tillrätta med mobbning, klotter och annan skadegörelse, grovt
språkbruk, cykelstölder, inbrott i skåp m.m. Resultaten av
inventeringarna och förslagen till åtgärder diskuterar man med
skolledningen, vaktmästeriet, elevvården och övriga elever. Mottagandet
har varit mycket positivt och många är intresserade av att fördjupa sig i
skolämnet brottsförebyggande arbete.
Skr. 2000/01:62
Bilaga 1
65
Modern polisverksamhet, Ekerö
Drottningholms slott är ett populärt turistmål. Besöket förmedlar och
skapar bilden av Stockholm och Sverige. Inte minst mot denna bakgrund
är det oroande att många besökare drabbas av inbrott i sina bilar på
slottets parkeringar. En kartläggning vid närpolisen i Ekerö visar att
Drottningholm är en av de mest utsatta platserna i närpollsområdet.
Flertalet av brotten begås under sommarhalvåret, på dagtid på
parkeringarna närmast slottet. Med kartläggningen som grund har man
utarbetat motåtgärder. För det första ska man göra förändringar vid den
intilliggande kiosken. Man överväger att vända kiosken och serveringen
mot parkeringen för att på så sätt skapa en naturlig övervakning. För det
andra lägger högvakten om sin patrullcringsrutt så att man blir synlig på
parkeringen liera gånger om dagen. För det tredje ska högvaktens
träningsrondor förläggas så att de passerar parkeringen under tider då den
är särskilt utsatt. Slutligen kommer polisen att förstärka patrulleringen av
parkeringen.
Brottsförebyggande på schemat i Sölvesborg
I Furulundsgymnasiet i Sölvesborg har man sedan höstterminen 1999
haft brottsförebyggande arbete som individuellt val. Det är en tvåårig
kurs som ger 200 poäng. Det första läsåret går eleverna en grundkurs
som under hösten mest är teoretisk. Under vårterminen gör eleverna ett
mindre projektarbete om brottsförebyggande funktioner i samhället. Det
andra läsåret ska eleverna själva kunna genomföra och utvärdera ett
brottsförebyggande projekt. Efter egen erfarenhet och kunskap väljer
eleverna ämne för projektarbetet. Representanter för polisen,
socialtjänsten och det brottsförebyggande rådet i kommunen har också
välvilligt ställt upp.
Rinkebyskolan - att samla resurser
Många skolor har problem med otrygghet, mobbning, skadegörelse m.m.,
som i förlängningen kan öka risken för att elever rekryteras till
kriminalitet. Riskerna är särskilt framträdande för skolor i områden med i
övrigt hög problemnivå. Men det går att vända en negativ utveckling.
Rinkebyskolan är en högstadieskola med cirka 400 elever. I slutet av
1980-talet hade skolan lågt anseende. Skolan var till stor del nerklottrad,
inredning och inventarier utsatta för skadegörelse. Mobbning tillhörde
vardagen och elever kände sig otrygga.
År 1989 inleddes ett omfattande arbete med att få ordning på skolan.
En viktig del i strategin var att involvera eleverna och deras föräldrar i
arbetet. Samtliga föräldrar och elever bjöds in för att diskutera hur
situationen i skolan skulle kunna förbättras och hem- och skolaförening
och elevråd bildades. Omfattande reparationer av skolan genomfördes
med hjälp av föräldrar, elever och kommunens fastighetskontor. För att
förebygga mobbning, våld och rasism finns ett omfattande och
genomgripande handlingsprogram.
I Rinkeby har man samordnat de resurser som olika kommunala
förvaltningar riktar till skolbarn, till exempel skol-, fritids-, kultur- och
Skr. 2000/01:62
Bilaga 1
66
socialförvaltning. Flera verksamheter har flyttat in på skolan, bl.a. den
kommunala musikskolan, kultur och dansskola. Det finns också ett s.k.
skoldaghem för elever med omfattande problem så att de kan vara kvar i
skolmiljön i stället för att placeras på någon institution. Eleverna skall
dock endast vara på skoldaghemmet under lektioner då de är särskilt
oroliga. Även socialförvaltningens faltverksamhet flyttades till skolan.
Likaså flyttade fritidsgårdens verksamhet till skolan. Fritidsgården är nu
öppen 365 dagar om året mellan 16 och 24. Stödet till eleverna är
omfattande, t.ex. läxhjälp. Mycket sker på frivillig grund.
Verksamheten vid Rinkebyskolan har inte utvärderats vetenskapligt.
Förändringsarbetet i skolan har inte primärt motiverats utifrån ett
brottsförebyggande perspektiv, men har av allt att döma haft
brottsförebyggande effekter. Problemen med mobbning, våld och
kränkande behandling har minskat och eleverna känner sig tryggare
enligt enkätundersökningar till elever och föräldrar. Såväl elever som
föräldrar känner sig också mer delaktiga och deras inflytande och ansvar
för skolan har ökat.
Tyresö kommun - bovärdar för ökad trivsel och trygghet
I många bostadsområden är anonymiteten hög och känslan av tillhörighet
och delaktighet låg, inte minst i områden med flerfamiljshus. I Tyresö
kommun äger det kommunala bostadsbolaget cirka 1000 lägenheter i
bostadsområdet Granängsringen, som är ett område från
miljonprogrammets tid. Området präglades av sociala problem, slitage
och förstörelse.
Bostadsbolaget bestämde sig för att förändra systemet för
fastighetsskötsel. År 1998 infördes ett system med bovärdar. Bovärdama
ansvarar för fastighetsskötsel, men också för trivsel och trygghet i
boendemiljön och samarbetar med polisen i ett brottsförebyggande och
trygghetsskapande arbete. Bovärdama upprättar åtgärdsplaner för sitt
område som följs upp och uppdateras, bl.a. har belysningen inomhus och
utomhus förbättrats, säkrare lås och dörrar installerats. Bovärdama
samarbetar med hyresgästföreningen och anordnar tillsammans olika
aktiviteter i området. Bovärdama har dessutom kontakter med
klottersaneringsföretag, bevakningsföretag och föreningen för vuxna
nattvandrare i Tyresö.
Verksamheten har inte utvärderats vetenskapligt. Men uppfattningen
bland de berörda är att såväl bråk och inbrott som skadegörelse är mindre
vanligt idag än innan systemet infördes. Bostadsbolaget bedömer
systemet som ekonomiskt försvarbart bl.a. eftersom omsättningen av
lägenheter och antalet tomma lägenheter har minskat. Bovärdama
uppfattar också den nya arbetsformen som mer stimulerande.
En rad andra projekt drivs inom ramen för det brottsförebyggande
arbetet i Tyresö. Verksamhet med medlingssamtal mellan brottsoffer och
gärningsman vid t.ex. misshandel, snatteri och skadegörelse bedrivs,
liksom ett familjeprojekt med stöd till unga föräldrar och snabba
åtgärdsprojektet där ungdomar, som t.ex. klottrat, får göra rätt för sig
genom egen arbetsinsats.
Skr. 2000/01:62
Bilaga 1
67
Grannsamverkan i Ängelholm
Ängelholms kommun ligger i nordvästra Skåne och har cirka 37 000
invånare. 1 Ängelholm fanns sedan mitten av 1990-talet en
samverkansgrupp som arbetade med bostadsfrågor. Med i gruppen var
politiker, tjänstemän i kommunen, närpolisen, det allmännyttiga
bostadsbolaget och hyresgästföreningen. Gruppen fick signaler från
boende om att något behövde göras mot brottsligheten, särskilt i ett
bostadsområde. Det rörde sig om bostadsrelalerade inbrott, men i lika
hög grad om brott mot bilar och cykelstölder. Detta fick gruppen att
starta ett projekt som bland annat innefattade grannsamverkan.
Hyresgästföreningen i nära samarbetet med polisen genomförde en
enkätundersökning och kallade till möten, i första hand i det
bostadsområde som rapporterat om särskilda behov av
brottsförebyggande åtgärder. Syftet var att få en bild av behoven i
området och ta reda på hur stort intresset var för grannsamverkan och
beredskapen att bli kontaktperson. På detta sätt engagerades många
kontaktpersoner.
I och med att enskilda närpoliser i Ängelholm har ansvaret för olika
geografiska områden, kan kontaktpersonen lätt komma i kontakt med
ansvarig polis. Kontaktpersoner och polisen träffas återkommande. Man
använder sig av material som Svenska Stöldskyddsföreningen utarbetat
om grannsamverkan, kompletterat med material anpassat till det aktuella
bostadsområdet. Man använder också kartor över områdena och
checklistor med uppgifter om hur man skyddar sig mot brott.
Regelbundet sprids information om brott som begåtts i området och vad
som kan göras för att det inte skall hända igen. Ett system med så kallade
grannlappar används i vissa områden. Systemet innebär att personer som
reser bort fyller i en lapp med uppgifter om hur länge de skall vara borta ,
hur man får tag i dem osv.
Den breda satsningen på grannsamverkan har gjort att man på några år
lyckats sprida verksamheten, från försöksverksamheten i det första
området, till att omfatta en stor del av alla hushåll i Ängelholm. De som
arbetar med projektet bedömer att effekterna är positiva. De sociala
kontakterna har utvecklats och den sociala kontrollen stärkts.
Utvecklingen av den polisanmälda brottsligheten är dock inte entydig,
även om lägenhetsinbrotten blivit farre. Andra effekter är att det blivit
mindre nedskräpning i många områden. Det intresse och engagemang
som skapats under arbetet med projektet har också bidragit till att det i
dag finns ett brottsförebyggande råd i kommunen.
Skr. 2000/01:62
Bilaga 1
68
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 2001
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm, Bodström
Föredragande: Statsrådet Bodström
Skr. 2000/01:62
Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:62 Brott kan förebyggas!
Utvecklingen av det brottsförebyggande arbetet.
69