Regeringens proposition

2000/01:55

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra
sidan. Ett avtal inom sju sektorer.

Prop.

2000/01:55

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 december 2000

Ingela Thalén

Leif Pagrotsky

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna avtalet mellan Eu-
ropeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz
å andra sidan om fri rörlighet för personer. Avtalet ingår i ett gemensamt
paket tillsammans med sex andra avtal mellan Europeiska gemenskapen
å ena sidan och Schweiz å andra sidan inom områdena luftfart, gods-,
och persontransporter på väg och järnväg, handel med jordbruksproduk-
ter, ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstäm-
melse, vissa aspekter rörande offentlig upphandling respektive veten-
skapligt och tekniskt samarbete. 1 propositionen redogörs kortfattat för
bakgrunden till avtalet liksom för de sex EG-avtalen. Avtalet om fri rör-
lighet för personer och dess bilagor presenteras ingående. I propositionen
lämnas också förslag till de ändringar i svenska lagar som godkännandet
av avtalet om fri rörlighet för personer kräver. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Innehål 1 sförteckning

Prop. 2000/01:55

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5

2   Lagtext...............................................................................................6

2.1      Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...................6

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om

upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet 10

2.3      Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).......... 11

2.4      Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 13

2.5     Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om

auktorisation av handclskamrar........................................15

2.6      Förslag till lag om ändring i lagen (1995:528)

om revisorer......................................................................16

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring.....................................................18

2.8     Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område........19

2.9     Förslag till lag om ändring i lagen (1999:678) om

utstationering av arbetstagare...........................................20

2.10    Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799)........................................................................22

2.11     Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

(1999:1395).....................................................................23

3   Ärendet och dess beredning............................................................24

4   Avtalets disposition.........................................................................24

5    Sveriges ratifikation av avtalet........................................................26

6   Avtalet om fri rörlighet för personer...............................................27

6.1     Grundläggande bestämmelser...........................................27

6.2     Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser................31

7    Bilaga I till avtalet om fri rörlighet för personer.............................38

7.1     Kapitel I Allmänna bestämmelser....................................38

7.2      Kapitel II Arbetstagare.....................................................47

7.3      Kapitel III Egenföretagare................................................53

7.4      Kapitel IV Tillhandahållande av tjänster..........................56

7.5     Kapitel V Personer som inte utövar ekonomisk

förvärvsverksamhet..........................................................60

7.6     Kapitel VI Förvärv av fast egendom................................62

7.7     Kapitel VII Övergångsbestämmelser samt avtalets

framtida utveckling...........................................................63

8   Bilaga II Samordningen av socialförsäkringssystemen..................63

8.1     Centrala element...............................................................63

8.1.1      Gällande rätt...................................................64

8.1.2     Överväganden och förslag..............................65

9   Bilaga 111: Ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet..................67

9.1     Avtalet med Schweiz........................................................67

9.2      Övergångs- och liberaliseringsdirektiven.........................67

9.2.1      Krav på yrkeskunskap, allmän kommersiell

kunskap eller yrkesskicklighet.......................68

9.2.2     Krav på god vandel.........................................70

9.2.3      Krav på konkursfrihet.....................................70

9.2.4      Krav på att den sökande ej varit föremål för

administrativa disciplinära åtgärder...............71

9.2.5      Bevis på ekonomisk ställning samt giltig

försäkring........................................................72

9.3     Det första generella direktivet..........................................72

9.4     Det andra generella direktivet...........................................74

9.5      Direktiv för särskilda yrken..............................................74

9.5.1      Juridiska yrken - Advokat............................. 74

9.5.2     Vissa yrken inom hälso- och sjukvården........76

9.5.3      Veterinär.........................................................78

9.5.4      Arkitektur.......................................................78

9.5.5      Yrken inom sjöfartens område.......................79

9.5.6     Revisorer........................................................79

10  Övriga sektorsavtal.........................................................................80

10.1    Inledning...........................................................................80

10.2    Avtalet om luftfart............................................................80

10.3    Avtalet om gods- och persontransporter på väg

och järnväg.......................................................................82

10.4    Avtalet om handel med j ordbruksprodukter.....................84

10.5    Avtalet om ömsesidigt erkännande i samband med

bedömning av överensstämmelse.....................................86

10.6    Avtalet om vissa aspekter rörande offentlig upphandling 88

10.7    Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete............89

11  F örfattningskommentar...................................................................90

11.1    Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken..............90

11.2    Förslaget till ändring i lagen (1946:819) om upptagande av

ed för rättighets tillvaratagande i utlandet........................92

11.3    Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302).......92

11.4    Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529).......................................................................92

11.5    Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:515) om

auktorisation av handel skamrar........................................92

11.6    Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:528) om

revisorer............................................................................93

11.7    Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring.....................................................94

11.8    Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område........94

11.9    Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:678) om

utstationering av arbetstagare...........................................94

11.10   Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799)........................................................................95

11.11   Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen

(1999:1395)......................................................................95

Bilaga 1 Avtalet om personers fria rörlighet...........................................96

Prop. 2000/01:55

Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian (Ds 2000:52) Avtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och

Prop. 2000/01:55

Schweiz å andra sidan. Ett avtal inom sju sektorer.......................222

Bilaga 3 Lagförslag Ds 2000:52............................................................223

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser DS 2000:52.......................247

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 2000.248

Rättsdatablad.........................................................................................249

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner

avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer,

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättig-
hets tillvaratagande i utlandet,

3. lag om ändring i passlagen (1978:302),

4. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

5. lag om ändring i lagen (1990:515) om auktorisation av handels-
kamrar,

6. lag om ändring i lagen (1995:528) om revisorer,

7. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område,

9. lag om ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare,

10. lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799),

11. lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395).

Prop. 2000/01:55

2      Lagtext

2.1      Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 9-11 §§, 12 kap. 2 § samt

33 kap. 8 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

Till ledamot av advokatsam-
fundet får endast den antas som

1. är svensk medborgare eller
medborgare i en annan stat inom
Europeiska unionen, Europeiska
ekonomiska samarbets-
området eller i Schweiz,

2. har hemvist i Sverige eller i
en annan stat inom Europeiska
unionen, Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz,

Till ledamot av advokatsam-
fundet får endast den antas som

1. är svensk medborgare eller
medborgare i en annan stat inom
Europeiska unionen eller Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet,

2. har hemvist i Sverige eller i
en annan stat inom Europeiska
unionen eller Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet,

3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till
domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teore-
tisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbarhet, och

6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från an-
tagningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2. Detsamma gäller an-
tagningskraven enligt första stycket 3 och 4 beträffande den som är auk-
toriserad som advokat i en annan stat i enlighet med där gällande be-
stämmelser.

Den som har genomgått en ut-
bildning som krävs för att bli ad-
vokat i en stat inom Europeiska
unionen eller Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet och som i
Sverige genomgått ett prov som
visar att han har tillräckliga kun-
skaper om den svenska rätts-
ordningen, skall anses uppfylla
kraven enligt första stycket 3 och
4. Detsamma gäller den som regi-
strerats enligt 2 a § och som däref-
ter under minst tre år bedrivit fak-
tisk och regelbunden advokat-
verksamhet i Sverige, under förut-

Den som har genomgått en ut-
bildning som krävs för att bli ad-
vokat i en stat inom Europeiska
unionen, Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz
och som i Sverige genomgått ett
prov som visar att han har tillräck-
liga kunskaper om den svenska
rättsordningen, skall anses uppfyl-
la kraven enligt första stycket 3
och 4. Detsamma gäller den som
registrerats enligt 2 a § och som
därefter under minst tre år bedrivit
faktisk och regelbunden advokat-
verksamhet i Sverige, under förut-

1 Senaste lydelse 2000:172.

sättning antingen att verksamheten
huvudsakligen omfattat svensk rätt
eller att, om verksamheten inte
huvudsakligen omfattat svensk
rätt, den registrerade på annat sätt
har förvärvat tillräckliga kunska-
per och erfarenheter för att antas
till ledamot i samfundet.

sättning antingen att verksamheten
huvudsakligen omfattat svensk rätt
eller att, om verksamheten inte
huvudsakligen omfattat svensk
rätt, den registrerade på annat sätt
har förvärvat tillräckliga kunska-
per och erfarenheter för att antas
till ledamot i samfundet.

Prop. 2000/01:55

Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Is-
land eller Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som där-
efter under minst tre år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som
biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige skall anses uppfylla kraven
enligt första stycket 3-6.

Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken far inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till le-

damot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig råd-
givning i vissa fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol eller allmän
åklagare eller kronofogde far inte antas till ledamot; inte heller den som
annars är anställd i en stats eller kommuns tjänst eller hos någon annan
enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undan-
tag.

Vad i rättegångsbalken eller i
någon annan lag föreskrivs om
advokater skall i tillämpliga delar
gälla även den som är auktoriserad
som advokat i någon annan stat
inom Europeiska unionen eller
Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet när denne är verk-
sam i Sverige. Därvid skall han
använda den yrkesbeteckning som
används i den stat där han är auk-
toriserad, uttryckt på denna stats
språk och med hänvisning till den
yrkesorganisation som han tillhör
eller till den domstol vid vilken
han enligt den statens lag får
tjänstgöra. Om rätten kräver det,
skall den som uppger sig uppfylla
kraven i första meningen förete
bevis härför.

Första stycket första meningen
stycket om advokatverksamhet i l
skyldig att vara registrerad enligt 2

§2

Vad i rättegångsbalken eller i
någon annan lag föreskrivs om
advokater skall i tillämpliga delar
gälla även den som är auktoriserad
som advokat i någon annan stat
inom Europeiska unionen, Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet eller i Schweiz när denne är
verksam i Sverige. Därvid skall
han använda den yrkesbeteckning
som används i den stat där han är
auktoriserad, uttryckt på denna
stats språk och med hänvisning till
den yrkesorganisation som han
tillhör eller till den domstol vid
vilken han enligt den statens lag
får tjänstgöra. Om rätten kräver
det, skall den som uppger sig upp-
fylla kraven i första meningen fö-
rete bevis härför.

omfattar bestämmelsen i 4 § andra
>olag endast i fråga om den som är
a§.

2 Senaste lydelse 1999:791.

Advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet eller Prop. 2000/01:55
organisation i den stat där advokaten är auktoriserad om beslut i vilket
det har konstaterats att han åsidosatt sina plikter som advokat.

Den som utan att vara behörig
till det utger sig för att vara aukto-
riserad som advokat i Sverige eller
i en annan stat inom Europeiska
unionen eller Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, döms till
böter.

Regeringen får föreskriva att be-
stämmelserna i detta kapitel om
registrering av den som är auktori-
serad som advokat i en stat inom
Europeiska unionen också skall
omfatta den som är auktoriserad
som advokat i en stat inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet.

Den som utan att vara behörig
till det utger sig för att vara aukto-
riserad som advokat i Sverige eller
i en annan stat inom Europeiska
unionen, Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz,
döms till böter.

4

Regeringen får föreskriva att be-
stämmelserna i detta kapitel om
registrering av den som är auktori-
serad som advokat i en stat inom
Europeiska unionen också skall
omfatta den som är auktoriserad
som advokat i en stat inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet eller i Schweiz.

12 kap.

5

Såsom ombud får inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till
redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud
i målet. Ombudet skall behärska svenska språket.

Ombud skall ha hemvist i Sveri- Ombud skall ha hemvist i Sveri-

ge eller i en annan stat inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet; dock får även annan brukas
såsom ombud, om rätten med hän-
syn till omständigheterna finner
det lämpligen kunna ske.

ge, i en annan stat inom Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet
eller i Schweiz', dock får även an-
nan brukas såsom ombud, om rät-
ten med hänsyn till omständighe-
terna finner det lämpligen kunna
ske.

Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller
som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

33 kap.

Ilar part, som saknar hemvist
inom riket, inte hos rätten uppgivit
ombud, som har hemvist i riket
eller i en annan stat inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsom-

8 §°

Har part, som saknar hemvist
inom riket, inte hos rätten uppgivit
ombud, som har hemvist i riket, i
en annan stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet

5 Senaste lydelse 1999:791.

4 Senaste lydelse 1999:791.

5 Senaste lydelse 1992:1511.

6 Senaste lydelse 1992:1511.

rådet och som äger att för parten ta
emot delgivning i målet, får rätten
förelägga honom, då han första
gången för talan, att för sig ställa
sådant ombud och göra anmälan
därom hos rätten. Underlåter han
det, far delgivning med honom ske
genom att handlingen med posten
sänds till honom under hans senas-
te kända adress.

eller i Schweiz och som äger att
för parten ta emot delgivning i
målet, får rätten förelägga honom,
då han första gången för talan, att
för sig ställa sådant ombud och
göra anmälan därom hos rätten.
Underlåter han det, får delgivning
med honom ske genom att hand-
lingen med posten sänds till ho-
nom under hans senaste kända
adress.

Prop. 2000/01:55

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:819) om
upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i ut-
landet

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:819) om upptagande av ed
för rättighets tillvaratagande i utlandet skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Behöver någon få en uppgift bekräftad med ed, antingen av honom
själv eller av någon annan, för att i utlandet ta till vara sin rätt till arv,
försäkring, pension, skadestånd, underhållsbidrag eller någon annan rät-
tighet som tillkommer honom, får sådan ed tas upp av tingsrätt.

Vad som sägs i första stycket
gäller också den som för att få
idka näring inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet behö-
ver bekräfta med ed att han inte
varit försatt i konkurs.

Vad som sägs i första stycket
gäller också den som för att få
idka näring inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet eller i
Schweiz behöver bekräfta med ed
att han inte varit försatt i konkurs.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Senaste lydelse 1994:1590.

10

2.3 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 5 § passlagen (1978:302) skall ha följande
lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§‘

Svensk medborgare lär ej resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass.
Vad som har sagts nu gäller dock ej

1. på fartyg mönstrat sjöfolk under tjänstgöring ombord på fartyget el-
ler fiskare under yrkesutövning,

2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på
luftfartyget, om han har luftfartscertifikat eller därmed jämförlig hand-
ling,

3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som med-
för av myndighet i det landet utfärdad legitimationshandling vilken gäller

som pass,

4. den som reser till någon av de
stater som har tillträtt eller anslutit

4. den som reser till någon av de
stater som har tillträtt eller anslutit

sig till konventionen om tillämp-
ning av Schengenavtalet av den 14
juni 1985 eller som har slutit avtal
om samarbete enligt konventionen
med konventionsstatema,

sig till konventionen om tillämp-
ning av Schengenavtalet av den 14
juni 1985 eller som har slutit avtal
om samarbete enligt konventionen
med konventionsstatema eller till
Schweiz,

5. passagerare på fartyg som efter utresan med återvändande tur anlö-
per svensk hamn, om passageraren enligt de villkor som gäller för resan
inte tillåts stiga i land i främmande stat och medför särskilt passerkort för

resan.

Det ankommer på polisen att
övervaka efterlevnaden av be-
stämmelserna i första stycket. Den
som enligt första stycket skall
medföra pass vid utresa ur riket är
skyldig att på begäran visa upp sitt
pass för polisman, särskilt förord-
nad passkontrollant, tulltjänsteman
eller tjänsteman vid Kustbevak-
ningen eller vid Migrationsverket.
Motsvarande skyldighet föreligger
vid inresa från en stat som inte har
tillträtt eller anslutit sig till kon-
ventionen om tillämpning av
Schengenavtalet av den 14 juni
1985 och inte heller har slutit avtal
om samarbete enligt konventionen
med konventionsstatema, om det

Det ankommer på polisen att
övervaka efterlevnaden av be-
stämmelserna i första stycket. Den
som enligt första stycket skall
medföra pass vid utresa ur riket är
skyldig att på begäran visa upp sitt
pass för polisman, särskilt förord-
nad passkontrollant, tulltjänsteman
eller tjänsteman vid Kustbevak-
ningen eller vid Migrationsverket.
Motsvarande skyldighet gäller vid
inresa från annat land än

1. en stat som har tillträtt eller
anslutit sig till konventionen om
tillämpning av Schengenavtalet av
den 14juni 1985,

2. en stat som har slutit avtal om
samarbete enligt konventionen

1 Senaste lydelse 2000:346.

11

svenska medborgarskapet
styrks på annat sätt.

inte med konventionsstatema eller       Prop. 2000/01:55

3. Schweiz.

Skyldigheten att uppvisa pass
vid inresa gäller endast om det
svenska medborgarskapet inte kan
styrkas på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

12

2.4 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 14 § samt 11 kap. 1 och 3 §§ utlän-
ningslagen (1989:529)* skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

14 s

Utöver vad som följer av 4 a § får regeringen meddela föreskrifter om

1. uppehållstillstånd för studier eller besök, och

2. uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Regeringen får också meddela
föreskrifter om att en ansökan om

Regeringen far också meddela
föreskrifter om att en ansökan om

uppehållstillstånd får bifallas om
det följer av en överenskommelse
med främmande stat, samt att up-
pehållstillstånd får återkallas för
de utlänningar som omfattas av
avtalet om ett Europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES)
även i andra fall än de som anges i
11 § första stycket.

uppehållstillstånd får bifallas om
det följer av en överenskommelse
med främmande stat, samt att up-
pehållstillstånd får återkallas för
de utlänningar som omfattas av
avtalet om ett Europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES)
eller avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlems-
stater å ena sidan och Schweiz å

andra sidan om fri rörlighet för
personer även i andra fall än de
som anges i 11 § första stycket.

Regeringen skall anmäla föreskrifter om tidsbegränsat uppehållstill-
stånd enligt 4 a § till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre
månader.

11 kap.

3

En utlänning som har ansökt om asyl i Sverige får avvisas endast om
muntlig handläggning har ingått vid Migrationsverkets handläggning av
ärendet. Muntlig handläggning skall även annars företas på begäran av
utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för
att avgöra asylärendet.

I ett asylärende vid Utlänningsnämnden skall muntlig handläggning
ingå, om detta kan antas vara till fördel för utredningen eller på annat sätt
bidra till ett snabbt avgörande. Muntlig handläggning skall även annars
företas på utlänningens begäran, om det inte står klart att en sådan hand-
läggning är obehövlig i asylärendet.

Utlänningsnämnden skall ha Utlänningsnämnden skall ha
muntlig handläggning i ärenden muntlig handläggning i ärenden

1 Lagen omtryckt 1994:515.

2 Senaste lydelse 1996:1379.

3 Senaste lydelse 2000:292.

13

som rör utvisning eller vägran att
förnya ett uppehållstillstånd avse-
ende de utlänningar som omfattas
av avtalet om ett Europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde (EES).
Även ärenden som rör avvisning
eller vägran att bevilja uppehålls-
tillstånd skall handläggas muntli-
gen, om det begärs av en utlänning
som omfattas av avtalet och som
ansökt om uppehållstillstånd. I
detta fall får dock muntlig hand-
läggning underlåtas, om den skulle
strida mot den nationella säkerhe-
tens intresse.

som rör utvisning eller vägran att
förnya ett uppehållstillstånd avse-
ende de utlänningar som omfattas
av avtalet om ett Europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde (EES)
eller avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlems-
stater å ena sidan och Schweiz å
andra sidan om fri rörlighet för
personer. Även ärenden som rör
avvisning eller vägran att bevilja
uppehållstillstånd skall handläggas
muntligen, om det begärs av cn
utlänning som omfattas av avtalen
och som ansökt om uppehållstill-
stånd. I detta fall får dock muntlig
handläggning underlåtas, om den
skulle strida mot den nationella
säkerhetens intresse.

Prop. 2000/01:55

Migrationsverket och Utlänningsnämnden får bestämma att även andra
personer än utlänningen skall höras vid handläggningen. Ersättning för
inställelsen lämnas i sådana fall enligt 6 kap. 15 § andra stycket.

Särskilda bestämmelser om utredning som rör barn finns i 1 a §.

4

Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen om motivering av beslut
gäller även för beslut som meddelas i ärenden enligt denna lag, om inte
något annat följer av andra eller tredje stycket.

Ett beslut i fråga om uppehållstillstånd skall alltid innehålla de skäl

som ligger till grund för beslutet.

Vid beslut om visering eller ar-
betstillstånd får skälen som ligger
till grund för beslutet utelämnas.
En utlänning som omfattas av av-
talet om ett Europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES), utan att
vara medborgare i ett EES land,
har dock alltid rätt till motivering
av ett beslut om visering om det
går honom emot.

Vid beslut om visering eller ar-
betstillstånd får skälen som ligger
till grund för beslutet utelämnas.
En utlänning som omfattas av av-
talet om ett Europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) eller av-
talet mellan Europeiska gemen-
skapen och dess medlemsstater å
ena sidan och Schweiz å andra
sidan om fri rörlighet för perso-
ner, utan att vara medborgare i ett
EES-land eller i Schweiz, har dock
alltid rätt till motivering av ett be-
slut om visering om det går honom
emot.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Senaste lydelse 1996:1379.

14

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:515) om Prop. 2000/01:55
auktorisation av handelskamrar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §’

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far uppdra
åt auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat och andra
dokument för handelsändamål, som kan behövas på grund av internatio-
nella överenskommelser eller utländska föreskrifter om in- eller utförsel

av varor.

Vad som sägs i första stycket
gäller också sådana intyg för en-
skilda personer om faktiskt ut-
övande av verksamhet som behövs
för att få idka näring inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområ-
det.

Vad som sägs i första stycket
gäller också sådana intyg för en-
skilda personer om faktiskt ut-
övande av verksamhet som behövs
för att få idka näring inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområ-
det eller i Schweiz.

Beslut av auktoriserade handelskamrar i ärenden enligt andra stycket
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Senaste lydelse 1994:1591.

15

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:528) om
revisorer

Härigenom föreskrivs att 4, 6-8 samt 16 §§ lagen (1995:528) om revi-
sorer skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse


För att bli godkänd revisor skall sökanden

1. yrkesmässigt utöva revisionsverksamhet,

2. vara bosatt i Sverige eller i en
annan stat inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet,

2. vara bosatt i Sverige, i en an-
nan stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet eller i
Schweiz,

3. varken vara i konkurs, vara underkastad näringsförbud, ha förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, vara förbjuden att utöva rådgivnings-
verksamhet enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig råd-
givning i vissa fall, m. m. eller vara underkastad någon motsvarande rå-
dighctsinskränkning i en annan stat,

4. hos Revisorsnämnden ha avlagt revisorsexamcn, och

5. vara redbar och i övrigt lämplig att utöva revisionsverksamhet.

Det krav på revisorsexamcn som ställs upp i 4 § 4 skall anses uppfyllt
också av den som

1. innehar ett sådant utländskt
examensbevis som krävs för att få
utföra lagstadgad revision i stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, och

1. innehar ett sådant utländskt
examensbevis som krävs för att få
utföra lagstadgad revision i stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz,
och

2. hos Revisorsnämnden har genomgått ett särskilt lämplighetsprov.

Det krav på högre revisorsexamen som ställs upp i 5 § skall anses upp'
fyllt också av den som

1. innehar ett sådant utländskt
examensbevis som krävs för att
utan bchörighetsbegränsning få
utföra lagstadgad revision i stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, och

1. innehar ett sådant utländskt
examensbevis som krävs för att
utan behörighetsbegränsning få
utföra lagstadgad revision i stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i Schweiz,
och

2. hos Revisorsnämnden har genomgått ett särskilt lämplighetsprov.

Revisorsnämnden får, om det
finns särskilda skäl, medge en re-
visor att under viss tid behålla

Revisorsnämnden får, om det
finns särskilda skäl, medge en re-
visor att under viss tid behålla

16

godkännande eller auktorisation
vid bosättning utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.

godkännande eller auktorisation Prop. 2000/01:55
vid bosättning utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
eller Schweiz.

16 §

En revisor får driva revisionsverksamhet endast såsom enskild närings-
idkare eller i handelsbolag eller aktiebolag som inte utövar annan verk-
samhet än sådan som är förenlig med en revisors yrkesutövning.

Revisorsnämnden far tillåta att
en revisor som är verksam i Sveri-
ge driver revisionsverksamhet i en
annan stat inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet även
om kravet i första stycket inte är
uppfyllt.

Revisorsnämnden far tillåta att
en revisor som är verksam i Sveri-
ge driver revisionsverksamhet i en
annan stat inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet eller i
Schweiz även om kravet i första
stycket inte är uppfyllt.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

17

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 48 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

48 §

Till personer som uppfyller vill
koren för rätt att med bibehållen
ersättning söka arbete i något an-
nat EU- eller EES-land utfärdar
Arbetsmarknadsstyrelsen intyg
som visar rätten till ersättning.

Till personer som uppfyller vill-
koren för rätt att med bibehållen
ersättning söka arbete i något an-
nat EU- eller EES-land eller i
Schweiz utfärdar Arbetsmarknads-
styrelsen intyg som visar rätten till
ersättning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

18

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om Prop. 2000/01:55
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1998:531) om yrkesverk-
samhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården skall åter-
kallas om den legitimerade

1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat
sig uppenbart olämplig att utöva yrket,

2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte kan ut-
öva yrket tillfredsställande,

3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns hinder mot
återkallelse från allmän synpunkt, eller

4. ålagts prövotid enligt 6 § första stycket och under prövotiden på nytt
varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig
olämplig att utöva yrket.

Om det finns särskilda skäl far återkallelse underlåtas i fall som avses i

första stycket 4, varvid föreskrift om prövotid kan meddelas ytterligare
en gång.

Har någon som blivit auktorise-
rad i ett annat land inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsom-

rådet (EES) fått legitimation inom
hälso- och sjukvården och återkal-
las den auktorisationen, skall även
legitimationen återkallas.

Har någon som blivit auktorise-
rad i en annan stat inom Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet

(EES) eller i Schweiz fatt legitima-
tion inom hälso- och sjukvården
och återkallas den auktorisationen,
skall även legitimationen återkal-
las.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

19

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare

Härigenom föreskrivs att 1, 8 och 9 §§ samt rubriken närmast före 8 §
lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare skall ha följande ly-
delse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller när en arbetsgivare som är etablerad i ett annat land
än Sverige utstationerar arbetstagare här i landet i samband med att ar-
betsgivaren tillhandahåller tjänster över gränserna.

Dessutom finns i 8 § bestäm-
melser om arbetsgivare som har
sitt hemvist eller säte i Sverige och
utstationerar arbetstagare till ett
annat medlemsland inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområ-
det (EES).

Dessutom finns i 8 § bestäm-
melser om arbetsgivare som har
sitt hemvist eller säte i Sverige och
utstationerar arbetstagare till ett
annat medlemsland inom Europe-
iska ekonomiska samarbetsområ-
det (EES) eller Schweiz.

Utstationeringar till andra iänder
inom EES
Utstationeringar till andra länder
inom EES eller Schweiz

När arbetsgivare med hemvist
eller säte i Sverige utstationerar
arbetstagare till annat land inom
EES, skall arbetsgivaren tillämpa
de nationella bestämmelser var-
igenom det landet genomfört Eu-
ropaparlamentets och rådets direk-
tiv 96/71/EG av den 16 december

När arbetsgivare med hemvist
eller säte i Sverige utstationerar
arbetstagare till annat land inom
EES eller Schweiz, skall arbetsgi-
varen tillämpa de nationella be-
stämmelser varigenom det landet
genomfört Europaparlamentets
och rådets direktiv 96/71/EG av

1996 om utstationering av arbets-
tagare i samband med tillhandahål-
lande av tjänster.

den 16 december 1996 om utsta-
tionering av arbetstagare i sam-
band med tillhandahållande av
tjänster.

Första stycket hindrar inte att arbetsgivaren tillämpar bestämmelser el-
ler villkor som är förmånligare för arbetstagaren.

9 §'

Arbetsmiljöverket skall vara förbindelsekontor och tillhandahålla in-
formation om de arbets- och anställningsvillkor som kan bli tillämpliga
vid en utstationering i Sverige.

För information om kollektivavtal som kan komma att bli tillämpliga
skall Arbetsmiljöverket hänvisa till berörda kollektivavtalsparter.

Arbetsmiljöverket skall även Arbetsmiljöverket skall även

1 Lydelse enligt SFS 2000:772.

20

samarbeta med motsvarande för-
bindelsekontor i andra länder inom
EES.

samarbeta med motsvarande för- Prop. 2000/01:55
bindelsekontor i andra länder inom

EES och i Schweiz.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

21

2.10 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799)
skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

För tid då en försäkrad vistas i
ett land som inte ingår i Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet
(EES) får förmåner som grundas
på bosättning utges endast i de fall
som avses i 2 och 3 §§.

För tid då en försäkrad inte vis-
tas i ett land som ingår i Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet
(EES) eller i Schweiz får förmåner
som grundas på bosättning utges
endast i de fall som avses i 2 och
3 §§•

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

22

2.11 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1999:1395)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § och rubriken närmast före 1 kap.

4 § studiestödslagen (1999:1395) skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:55

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Medborgare i annat EU/EES-land Medborgare i annat EU/EES-land
eller Schweiz

1 kap.

Utländska medborgare som på
grund av anställning eller etable-
ring som egenföretagare här i lan-
det kan härleda rättigheter från
EG-rätten eller avtalet om Euro-
peiska ekonomiska samarbetsom-
rådet (EES) i fråga om sociala
förmåner skall när det gäller rätt
till studiestöd enligt denna lag
jämställas med svenska medborga-
re under de förutsättningar som
anges i föreskrifter av regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer. Detsamma gäller
make, sambo och barn till sådana
utländska medborgare.

Utländska medborgare som på
grund av anställning eller etable-
ring som egenföretagare här i lan-
det kan härleda rättigheter i fråga
om sociala förmåner från

1. EG-rätten,

2. avtalet om Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet (EES),
eller

3. avtalet mellan Europeiska ge-
menskapen och dess medlemssta-
ter å ena sidan, och Schweiz å
andra sidan om fri rörlighet för
personer,

skall när det gäller rätt till studie-
stöd enligt denna lag jämställas
med svenska medborgare under de
förutsättningar som anges i före-
skrifter av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Detsamma gäller make
sambo och barn samt andra famil-
jemedlemmar till sådana utländska
medborgare.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

23

3 Ärendet och dess beredning

Schweiz har valt att stå utanför avtalet om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES-avtalet). I syfte att i viss utsträckning försöka
uppnå ett närmande mellan Europeiska unionen och Schweiz på några
viktigare områden, inleddes förhandlingar mellan parterna den 12 de-
cember 1994. Dessa kunde avslutas i Wien den 11 december 1998 och
resulterade i sju sektorsavtal, dels ett s.k. blandat avtal om fri rörlighet
för personer ingånget mellan Europeiska gemenskapen och dess medlem-
sstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan, dels sex s.k. EG-avtal mel-
lan Europeiska gemenskapen å ena sidan och Schweiz å andra sidan
inom områdena luftfart, gods- och persontransporter på väg och järnväg,
handel med jordbruksprodukter, ömsesidigt erkännande i samband med
bedömning av överensstämmelse, vissa aspekter rörande offentlig upp-
handling respektive vetenskapligt och tekniskt samarbete. I det sist-
nämnda avtalet ingår Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom)
som avtalspart tillsammans med Europeiska gemenskapen. Det är bara
sektorsavtalet om fri rörlighet för personer som skall godkännas av riks-
dagen. Övriga avtal har, som sägs ovan, slutits mellan Europeiska ge-
menskapen och Schweiz och skall därför inte godkännas av riksdagen (se
kapitel 4). Avtalet om fri rörlighet för personer finns i bilaga I.

Regeringen beslutade den 17 juni 1999 om undertecknande för svensk
del och de sju avtalen undertecknades i Luxemburg den 21 juni samma
år. Det schweiziska parlamentet godkände avtalen den 8 oktober 1999.
Avtalen antogs av Europaparlamentet den 4 maj 2000. En folk-
omröstning ägde rum i Schweiz den 21 maj 2000 vilken resulterade i att
67,2 procent röstade för avtalspaketet.

1 Utrikesdepartementets promemoria Avtalet mellan Europeiska ge-
menskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra si-
dan - Ett avtal inom sju sektorer, Ds 2000:52, behandlas avtalet samt de
lagstiftningsåtgärder som behövs för att Sverige efter ratifikation skall
kunna tillämpa avtalet. Promemorian har rcmissbchandlats. En samman-
fattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns
i bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna återfinns i bilaga 4 och
en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig på Utrikes-
departementet (dnr UD/2000/1411).

Lagrådet

De lagändringar som föreslås är av enkel beskaffenhet. Tekniskt innebär
lagändringarna att bestämmelser som i dag gäller för EU-medborgare
även blir tillämpliga på de personer som omfattas av avtalet. Regeringen
anser därför att Lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

Prop. 2000/01:55

4 Avtalets disposition

Scktorsavtalcn som ingår i avtalspaketet sträcker sig över sju sektorer:
luftfart, gods- och persontransporter på väg och järnväg, handel med

24

jordbruksprodukter, ömsesidigt erkännande i samband med bedömning
av överensstämmelse, offentlig upphandling, vetenskapligt och tekniskt
samarbete samt personers fria rörlighet. De sex första sektorsavtalen är
gemenskapsrättsliga, vilket innebär att de sträcker sig över områden där
Europeiska gemenskapen är behörig att besluta om regler och därmed
även att ingå avtalen, och att medlemsstaterna - på motsvarande sätt som
gäller andra gemenskapsregler inom dessa områden - har att anpassa sig
till sektorsavtalens innehåll. Vad gäller det sista sektorsavtalet - avtalet
om fri rörlighet för personer- är förhållandet dock ett annat. Detta sek-
torsavtal är ett s.k. blandat avtal varmed avses att de avtalsslutande par-
terna utgörs av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater (dvs.
EU-ländema) å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Det faktum att EU-
ländema är avtalsslutande parter betyder i praktiken att sektorsavtalet
innefattar områden som ligger inom den nationella lagstiftningsmaktens
kompetens. Detta föranleder i sin tur att sektorsavtalet om fri rörlighet
för personer måste ratificeras av Europeiska unionens samtliga medlems-
stater. När sektorsavtalet om fri rörlighet för personer har ratificerats av
samtliga EU-länder och ratificeringsinstrumenten överlämnats till Euro-
peiska unionens råd i Bryssel, fattar rådet ett formellt beslut om avtalets
ikraftträdande.

Enligt den s.k. giljotinklausulen i avtalet om fri rörlighet för personer
behandlas de sju sektorsavtalen som ett gemensamt paket. Sektorsavtalen
träder således i kraft respektive sägs upp endast som en helhet. Inne-
börden av detta är att avtalet förutsätter ett gemensamt agerande mellan
Europeiska unionens medlemsstater och Europeiska gemenskapen i så
måtto att båda parternas agerande är erforderligt för att hela avtals-
paketet, dvs. samtliga sektorsavtal, skall kunna godkännas.

Att sektorsavtalen skall behandlas som ett paket är ett oeftergivligt
krav. Giljotinklausulen etablerades till följd av ett krav från Europeiska
unionen och med argumentet att enbart som ett sammanhållet paket kan
avtalet tillvarata båda sidors intressen. Klausulen gäller dock inte be-
träffande sektorsavtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete när det-
ta löper ut år 2002 eller i det fall detta sektorsavtal sägs upp av Schweiz
till följd av en modifiering av Europeiska gemenskapens ramprogram på
området.

Giljotinklausulen stadgar vidare att avtalspaketet har ingåtts för en pe-
riod av sju år. Båda parterna kan före utgången av de sju åren besluta att
inte förlänga avtalspaketet. Om någon sådan begäran inte görs, förlängs
avtalspaketet automatiskt på obestämd tid. Båda parter har dock möjlig-
het att när som helst säga upp avtalspaketet. Uppsägningstiden är då sex
månader. I den händelse att något av sektorsavtalen inte förlängs, för-
längs inte heller de andra sektorsavtalen. Samma princip är tillämplig om
något av sektorsavtalen skulle sägas upp. Om så sker sägs samtliga avtal
upp. Denna regel gäller för samtliga sektorsavtal med undantag för sek-
torsavtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete. Skulle detta sektors-
avtal inte förlängas eller sägas upp, har detta - som nämns ovan ingen
inverkan på övriga sektorsavtal.

De sju sektorsavtalen har olika karaktär och omfattning. Sektorsavtalet
om luftfart utgör ett integrationsavtal, där Schweiz förbinder sig att till-
lämpa Europeiska gemenskapens regler på området medan sektorsavtalet

Prop. 2000/01:55

25

om vetenskapligt och tekniskt samarbete är ett vanligt samarbetsavtal. De Prop. 2000/01:55
fem övriga sektorsavtalen avser däremot avreglering.

För varje sektorsavtal finns en gemensam kommitté som skall säker-
ställa genomförandet på respektive område samt besluta om tolkning och
tillämpning av respektive sektorsavtal.

5 Sveriges ratifikation av avtalet

Regeringens förslag: Sverige skall tillträda avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra
sidan. Av de sju sektorsavtalen skall bara sektorsavtalet om fri rörlighet
för personer ratificeras.____________________________________________________

Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte berört förslaget i
denna del eller inte haft någon invändning mot det.

Skälen för regeringens förslag: Genom avtalet med Schweiz om fri rör-
lighet för personer ges EU-medborgare möjlighet till inresa och vistelse i
Schweiz på ett sätt som motsvarar den fria rörligheten inom unionen. Såle-
des möjliggörs för EU-medborgare och därmed fiör svenska medborgare
såväl att arbeta som anställda som att uppta förvärvsverksamhet i yrken re-
spektive branscher som är reglerade i Schweiz på samma villkor som lan-
dets egna medborgare. Motsvarande skall gälla för schweiziska medborgare
i Sverige liksom inom unionen i övrigt. Under de första fem åren efter avta-
lets ikraftträdande har Schweiz enligt avtalet att tillämpa vissa kvantitativa
restriktioner för antalet EU-medborgare som skall ges uppehållstillstånd och
som därmed har möjlighet att arbeta som anställda eller bedriva närings-
verksamhet. Avtalet ger EU-medborgare rätt att tillhandahålla tjänster i
Schweiz och vice versa.

Sverige har, jämfört med många andra länder, få reglerade yrken. Vad
gäller näringsverksamhet råder i Sverige fri etableringsrätt i de allra flesta
branscher. Några lagstadgade krav på yrkeskompetens för den som vill driva
näring finns normalt inte i Sverige. I stället säkerställs kvalitetskravet på
tillhandahållna tjänster i regel genom att vissa arbetsuppgifter endast får
utföras av eller skall övervakas av en person med viss kompetens. För vissa
av de yrken eller näringar som är reglerade i Sverige genom lagstiftning
erkänns dessutom redan utländska utbildningar generellt - ibland efter en
viss prövning av den aktuella utbildningen.

Avtalet om fri rörlighet för personer omfattar också samordning av sy-
stemen för social trygghet.

Regeringen föreslår riksdagen att sektorsavtalet om fri rörlighet för per-
soner skall godkännas av Sverige. Sektorsavtalet om personers fria rörlighet
bör i huvudsak vara till fördel för Sverige i och med att sektorsavtalet möj-
liggör för svenska medborgare att bl.a. arbeta som anställda eller uppta för-
värsverksamhet i Schweiz på samma villkor som Schweiz egna medborgare.

Sektorsvtalet med Schweiz kräver vad gäller den fria rörligheten för per-
soner inte några omfattande ändringar av svensk lagstiftning. De lagänd-
ringar som föranleds av avtalet redovisas i kapitel 2.

Härutöver krävs åtskilliga ändringar i vissa förordningar och myndighets-
föreskrifter. Det ankommer på myndigheterna att granska sina regler med
anledning av avtalet och vidta nödvändiga ändringar.

26

6       Avtalet om fri rörlighet för personer

6.1      Grundläggande bestämmelser

Målsättningar (artikel 1)

I denna artikel anges avtalets syften som är att fastställa rätt till inresa
och vistelse, upptagande av ekonomisk förvärvsverksamhet som arbets-
tagare och etablering som egenföretagare på de avtalsslutande parternas
territorier. För arbetstagare och egenföretagare finns också en uttrycklig
rätt att stanna kvar på de avtalsslutande ländernas territorier. Även perso-
ner som inte utövar ekonomisk förvärvsverksamhet ges rätt till inresa och
vistelse på de avtalsslutande parternas territorier. Samtliga nämnda grup-
per skall säkerställas samma levnads-, anställnings- och arbetsvillkor
som de egna medborgarna har rätt till.

Vidare uppges ett syfte vara att underlätta tillhandahållandet av tjäns-
ter, särskilt vad gäller kortvarigt tillhandahållande av tjänster, på de av-
talsslutande parternas territorier. Vad gäller åtgärder for att liberalisera
tjänstesektorn skall avtalet uppfattas som ett första steg. I anslutning till
avtalets slutakt finns en gemensam förklaring med budskapet att de av-
talsslutande parterna förbinder sig att så snart som möjligt inleda för-
handlingar om en allmän liberalisering av tillhandahållandet av tjänster
på grundval av gemenskapens regelverk.

Icke-diskriminering (artikel 2)

Artikeln innehåller ett stadgande med innebörden att medborgare i av-
talsslutande part som vistas lagligen på en annan avtalsslutande parts
territorium vid tillämpningen av och i enlighet med bestämmelserna i
avtalets bilagor I, II och III, inte får diskrimineras på grund av nation-
alitet.

Kommentar

Principen om icke-diskriminering är central i EG-rätten och återfinns i
artikel 12 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen (EG-
fordraget). Utöver detta allmänna diskrimineringsforbud återfinns i EG-
fordraget, exempelvis artikel 39, ett uttryckligt förbud mot diskrimine-
ring av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet vad
gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. Syftet
med bestämmelsen är att förhindra att en avtalsslutande parts medborgare
såväl rättsligt som faktiskt utsätts för sämre behandling än det egna lan-
dets medborgare. Förbudet omfattar utöver de avtalsslutande parterna
och deras organ även gemenskapens institutioner och enskilda företag.
Genom hänvisning till gemenskapsrätten i detta avtals artikel 16 skall vid
tolkning av gemenskapsrättsliga begrepp hänsyn tas till Europeiska ge-
menskapernas domstols (EG-domstolen) rättspraxis. Trots att artikel 12 i
EG-fÖrdraget avser diskriminering på grund av nationalitet har EG-
domstolen utvecklat artikeln till att bli en mera allmän princip om lika-
behandling, bl.a. av män och kvinnor och av producenter och konsumen-
ter.

Prop. 2000/01:55

27

Genom Amsterdamfördraget infördes en ny artikel i Fördraget om upp-
rättandet av Europeiska gemenskapen, artikel 13, som innebär att rådet
kan vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av
kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder,
ålder eller sexuell läggning. Det är dock viktigt att notera att sådana åt-
gärder enbart får vidtas inom ramen för de befogenheter som fördraget
ger gemenskapen, dvs. inom områden där det finns gemenskaps-
kompetens. Åtgärder enligt artikel 13 skall beslutas enhälligt av rådet på
förslag av Europeiska gemenskapernas kommission och efter att ha hört
Europaparlamentet.

Med särskilt beaktande av artikel 13, beslutades rådets direktiv
2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om
likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung. Di-
rektivet är det första av tre planerade om diskriminering. I direktivet av-
ses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon
direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.
Tillämpningsområdet för direktivet sammanfaller i flera avseenden med
vad som tas upp i avtalet om fri rörlighet och dess bilagor. Medlems-
staterna skall senast den 19 juli 2003 anta de lagar och förordningar som
är nödvändiga för att följa direktivet.

Rätt till inresa (artikel 3)

I artikeln anges att medborgare i Schweiz och i Europeiska gemen-
skapens medlemsstater skall garanteras rätt till inresa till den andra par-
tens territorium i enlighet med bestämmelserna i bilaga I.

I artikel 1 i bilaga I anges att medborgarna skall tillåtas resa in i landet
samt vilka formkrav som får ställas i samband med inresan. Rättigheten
kommenteras närmare i anslutning till artiklarna i bilagan, se kapitel 7.

Rätt till vistelse och upptagande av ekonomisk förvärvsverksamhet (ar-
tikel 4)

1 artikeln anges att rätten till vistelse och upptagande av ekonomisk för-
värvsverksamhet skall garanteras med förbehåll för bestämmelserna i
artikel 10 och i enlighet med bestämmelserna i bilaga I.

I artikel 2 i bilaga I preciseras rätten till vistelse och ekonomisk för-
värvsverksamhet. Rättigheten kommenteras närmare i anslutning till ar-
tiklarna i bilagan, se kapitel 7.

Personer som tillhandahåller tjänster (artikel 5)

I artikel 5.1 föreskrivs att den som tillhandahåller tjänster, inbegripet
företag i enlighet med bestämmelserna i bilaga I, har rätt att på den andra
avtalsslutande partens territorium tillhandahålla tjänster för en tid som
inte överstiger 90 arbetsdagar per kalenderår. Vidare föreskrivs att denna
rätt inte skall påverka tillämpningen av andra särskilda avtal mellan de
avtalsslutande parterna om tillhandahållande av tjänster, inbegripet avta-
let om vissa aspekter rörande offentlig upphandling till de delar det gäller
tjänster.

Prop. 2000/01:55

28

I artikel 5.2 föreskrivs att den som tillhandahåller tjänster skall ha rätt Prop. 2000/01:55
till inresa och vistelse på den andra partens territorium om han har rätt att
tillhandahålla tjänster enligt punkt 1, dvs. om den som tillhandahåller
tjänster inte redan har gjort det under 90 arbetsdagar, eller enligt be-
stämmelserna i ett sådant avtal som det hänvisas till i punkt 1. Samma
person eller företag har också rätt till inresa och vistelse på den andra
partens territorium, även om det inte föreskrivs i något avtal, om perso-
nen beviljats tillstånd av den berörda partens behöriga myndigheter att
tillhandahålla en tjänst.

Enligt artikel 5.3 har fysiska personer som är medborgare i Europeiska
gemenskapens medlemsstater eller i Schweiz och som beger sig till
Schweiz eller Europeiska unionens medlemsstaters territorium endast i
egenskap av mottagare av tjänster rätt till inresa och vistelse.

Enligt artikel 5.4 skall de rättigheter som anges i denna artikel garante-
ras i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I, II och III. De kvantitati-
va bestämmelserna i artikel 10 är inte tillämpliga på de personer som
avses i denna artikel.

Kommentar

Noteras bör att bestämmelsen konstituerar en rätt att tillhandahålla tjäns-
ter på en annan avtalsslutande parts territorium. Denna bestämmelse skil-
jer sig från EG-rätten, så till vida att EU-medborgare har en mer obe-
gränsad rätt att tillhandahålla tjänster på varandras territorium, enligt ar-
tikel 49 i Romfördraget. I avtalet begränsas tiden för tillhandahållande av
tjänster till 90 arbetsdagar per kalenderår. Mottagare av tjänster omfattas
inte av 90-dagarsregeln. Detta framgår vid jämförelse med artikel 23 i
bilaga I. De har alltså obegränsad rätt att vistas i landet medan de tar
emot tjänster, på samma sätt som EU-medborgare.

Genomförande i svensk rätt

Regeringen har bemyndigats att föreskriva undantag från de krav som
utlänningslagen (1989:529, UtlL) ställer på utlänningar angående inne-
hav av pass, 1 kap. 2 § UtlL, visering, 1 kap. 3 § UtlL, uppehållstillstånd,
1 kap. 4 § UtlL och arbetstillstånd, 1 kap. 5 § UtlL. Regeringen har även
bemyndigats att meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehållstill-
stånd far bifallas i vissa fall, 2 kap. 14 § UtlL. Sådana bestämmelser
finns i utlänningsförordningen. Artikeln föranleder således ingen lagänd-
ring.

Rätt till vistelse för personer som inte utövar ekonomisk förvärvsverk-
samhet (artikel 6)

I artikeln anges att personer som inte utövar ekonomisk förvärvsverk-
samhet skall garanteras rätt till vistelse på en avtalsslutande parts territo-
rium i enlighet med bestämmelserna om icke yrkesverksamma personer i
bilaga I.

Rättigheten kommenteras närmare i anslutning till artiklarna i bilaga I,
se avsnitt 7.5.

29

Andra rättigheter (artikel 7)

I artikeln anges att de avtalsslutande parterna, i enlighet med bilaga I,
särskilt skall fastställa ett antal rättigheter som har anknytning till den
fria rörligheten för personer.

Först anges rätt till likabehandling i förhållande till de avtalsslutande
parternas egna medborgare vad beträffar upptagande och utövande av
ekonomisk förvärvsverksamhet samt i fråga om levnads-, anställnings-
och arbetsvillkor.

Därefter nämns rätt till yrkesmässig och geografisk rörlighet, varige-
nom medborgarna i de avtalsslutande parterna får röra sig fritt på värd-
landets territorium och utöva vilket yrke de vill.

Sedan nämns rätt att stanna kvar på en avtalsslutande parts territorium
efter det att en ekonomisk förvärvsverksamhet avslutats.

Därnäst nämns rätt till vistelse för familjemedlemmar, oavsett deras
medborgarskap samt rätt för dessa att utöva ekonomisk förvärvsverk-
samhet.

Därefter nämns rätt att förvärva fast egendom, i den mån denna rätt
hänger samman med utövandet av de rättigheter som beviljas genom det-
ta avtal.

Slutligen anges en rätt att, efter det att en ekonomisk förvärvsverk-
samhet eller vistelse på en avtalsslutande parts territorium upphört, åter-
vända dit för att utöva ekonomisk förvärvsverksamhet, samt rätt att om-
vandla ett tillfälligt uppehållstillstånd till ett permanent sådant. Denna
rätt gäller bara under övergångsperioden, som regleras i artikel 10 i avta-
let.

Genomförandet av dessa rättigheter i svensk rätt behandlas i anslutning
till de särskilda artiklarna i bilaga I.

Samordning av sociala trygghetssystem (artikel 8)

Artikeln fastslår principer för samordning av de sociala trygghetssyste-
men - i enlighet med bilaga II - i syfte att särskilt säkerställa (i) likabe-
handling; (ii) fastställande av tillämplig lagstiftning; (iii) sammanlägg-
ning av samtliga perioder som i de olika nationella lagstiftningarna beak-
tas för förvärv och bibehållande av rätten till förmåner samt för beräk-
ning av dessa förmåners storlek; (iv) utbetalning av förmåner till perso-
ner som är bosatta på de avtalsslutande parternas territorium; (v) samt
samarbete mellan myndigheter och institutioner.

I syfte att underlätta samordningen antogs en förklaring inom ramen
för slutakten med innebörden att Schweiz får delta som observatör vid
möten som hålls inom ramen för Administrativa kommittén för social
trygghet för migrerade arbetare. Obscrvatörsstatusen innebär att de
schweiziska representanterna har yttranderätt, men inte rösträtt.

Behörighetsbevis (artikel 9)

Artikeln behandlar utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis
och uppmanar de avtalsslutande parterna att vidta åtgärder i enlighet med
bilaga III i fråga om ömsesidigt erkännande samt samordning av de av-
talsslutande parternas lagar och andra författningar rörande upptagande

Prop. 2000/01:55

30

och utövande av förvärvsverksamhet som arbetstagare och egenföretaga- Prop. 2000/01:55
re samt om tillhandahållande av tjänster, allt med målet att underlätta
utövandet av förvärvsverksamhet eller tillhandahållande av tjänster.

För att underlätta måluppfyllelsen stadgar förklaringen om Schweiz
deltagande i kommittéer i avtalets slutakt att Schweiz ges observatörssta-
tus i Samordningsgruppen för ömsesidigt erkännande av examensbevis
avseende högre utbildning. Även i denna kommitté har Schweiz yttran-
derätt, men saknar rösträtt.

6.2 Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Övergångsbestämmelser (artikel 10)

Artikeln, som behandlar övergångsbestämmelser samt avtalets framtida
utveckling, är uppdelad i 8 punkter. Det generella budskapet i dessa är att
öppnandet av arbetsmarknaderna sker stegvis.

I artikel 10.1 ges Schweiz rätt att under de första fem åren efter avta-
lets ikraftträdande införa kvantitativa begränsningar vad gäller upp-
tagande av ekonomisk förvärvsverksamhet vid vistelse i mer än fyra må-
nader, men mindre än ett år samt vid vistelse i ett år eller mer. Begräns-
ningar vad gäller vistelse kortare tid än fyra månader är inte tillåtna. Vi-
dare skall alla kvantitativa begränsningar för medborgare från Europeis-
ka gemenskapens medlemsstater enligt ovan upphöra att gälla vid in-
gången till det sjätte året.

I artikel 10.2 klargörs att de avtalsslutande parterna tillåts att under
högst två år vidmakthålla kontrollen av företrädesrätten för arbetare som
är integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden. Samma tidsbegränsning
är tillämplig vad gäller löne- och arbetsvillkor för medborgare, inklusive
i artikel 5 avsedda personer som tillhandahåller tjänster - från den andra
avtalsslutande parten. Dock stadgas att före utgången av det första året
skall en gemensam kommitté undersöka nödvändigheten i att vidmakt-
hålla dessa begränsningar. Kommittén kan härvidlag förkorta den två-
åriga övergångsperioden. Det bör vidare noteras att övergångsperioden
inte är tillämplig på dem som tillhandahåller tjänster som liberaliserats
genom ett särskilt avtal mellan de avtalsslutande parterna rörande till-
handahållande av tjänster, inklusive de delar rörande avtalet om offentlig
upphandling som gäller tjänster. Således påverkas personer som till-
handahåller tjänster inte, givet att nämnda förhållanden är uppfyllda.

I artikel 10.3 fastställs att Schweiz, ff.o.rn. avtalets ikraftträdande t.o.m.
utgången av det femte året, skall garantera minst 15 000 nya uppehålls-
tillstånd per år med en giltighetstid på ett år eller mer än ett år samt minst
115 500 nya uppehållstillstånd per år med en giltighetstid på mer än fyra
månader, men mindre än ett år, för arbetstagare och egenföretagare från
Europeiska gemenskapen.

I artikel 10.4 tas långsiktiga begränsningar rörande uppehållstillstånd
upp. Om det fr.o.m. det sjätte t.o.m. det tolfte året efter avtalets ikraft-
trädande förhåller sig så att antalet nya uppehållstillstånd inom en av de i
punkt ett angivna kategorierna (vistelse i mer än fyra månader, men
mindre än ett år samt vid vistelse i ett år eller mer) överstiger genom-
snittet för de tre föregående åren med mer än 10 %, far Schweiz under

31

året därefter ensidigt begränsa antalet uppehållstillstånd för arbetstagare
och egenföretagare från Europeiska gemenskapen inom denna kategori
till det genomsnittliga antalet för de tre föregående åren plus 5 %. Året
därefter får samma begränsningar gälla. Denna ventil kan dock användas
endast med beaktande av vissa begränsningar. Således får utnyttjandet av
ventilen inte få till följd att Schweiz utfärdar färre uppehållstillstånd än
som anges i punkt 3, dvs. minst 15 000 per år med en giltighetstid på ett
år eller mer samt minst 115 500 per år med en giltighetstid på mer än
fyra månader, men mindre än ett år.

Sammanfattningsvis innebär punkterna 1-4 ovan att olika typer av
övergångsbestämmelser gäller i 12 år från avtalets ikraftträdande. Först
därefter etableras en fri rörlighet for personer som överensstämmer med
gemenskapens principer.

I artikel 10.5 klargörs att övergångsbestämmelserna i punkterna 1-4
ovan inte skall tillämpas på arbetstagare eller egenföretagare som före
avtalets ikraftträdande, har tillstånd att utöva ekonomisk förvärvsverk-
samhet på någon av de avtalsslutande parternas territorium. Denna regel
gäller särskilt med avseende på punkt två om företräde på arbetsmarkna-
den samt differentierade löne- och arbetsvillkor. Dessa personer skall
garanteras de rättigheter i anslutning till personers fria rörlighet som
stadgas i avtalets grundläggande bestämmelser, särskilt artikel sju, ome-
delbart efter avtalets ikraftträdande. Vidare skall personer med uppehålls-
tillstånd for kortare tid än ett år kunna förnya detta utan hinder av de
kvantitativa begränsningarna, medan personer vars uppehållstillstånd
gäller för ett år eller mer automatiskt skall fa uppehållstillståndet för-
längt.

Enligt artikel 10.6 skall Schweiz regelbundet leverera statistik, in-
begripet statistik och information om åtgärder rörande icke-
diskrimineringsprincipen i artikel 2, till den gemensamma kommittén i
syfte att underlätta genomförandet av avtalet. Var och en av de avtalsslu-
tande parterna kan begära att den gemensamma kommittén gör en över-
syn av läget.

Artikel 10.7 föreskriver att någon kvantitativ begränsning vad gäller
gränsarbetare inte får tillämpas.

Artikel 10.8 stadgar att övergångsbestämmelser rörande social trygghet
och överföring av intjänade rättigheter fastställs i tilläggsprotokollet till
bilaga IL

Behandling av överklaganden (artikel 11)

I artikeln anges att personer som avses i avtalet skall ha rätt att klaga hos
behöriga myndigheter i ärenden som gäller tillämpningen av be-
stämmelserna i avtalet.

Överklaganden skall behandlas inom rimlig tid.

När beslut med anledning av överklagandet fattats, eller om inget be-
slut fattats inom en rimlig tidsfrist, skall de personer som avses i avtalet
ha möjlighet att överklaga vidare hos behörig nationell rättsinstans.

Prop. 2000/01:55

32

Genomförande i svensk rätt

Prop. 2000/01:55

Möjligheterna att överklaga förvaltningsmyndigheters beslut som gäller
tillämpningen av utlänningslagen regleras i 7 kap. UtlL. Där anges bl.a.
att en polismyndighets beslut om avvisning får överklagas till Migra-
tionsverket. Migrationsverkets beslut om bl.a. utvisning eller avvisning
får överklagas till Utlänningsnämnden. Om Migrationsverkets beslut
överklagas skall överklagandet ges in till Migrationsverket. I samband
med att ett överklagande inkommer till verket vidtas s.k. omprövning.
För det fall ingen ändring sker i det överklagade beslutet vid ompröv-
ningen överlämnas hela överklagandeärendet till Utlänningsnämndens
avgörande. För det fall klaganden vänder sig direkt till Utlännings-
nämnden tillställer nämnden Migrationsverket skrivelsen för behandling.

Förmånligare bestämmelser (artikel 12)

Artikeln anger att avtalet inte skall ha någon inverkan på eventuella för-
månligare nationella bestämmelser för medborgarna i de avtalsslutande
parterna eller deras familjemedlemmar.

Stoppklausul (artikel 13)

Artikeln berör frågan om en stoppklausul. Det fastställs att de avtals-
slutande parterna inte får anta nya bestämmelser gentemot medborgare
från den andra avtalsslutande parten som är restriktivare på de områden
som omfattas av detta avtal.

Artiklarna 12 och 13 innebär inte att de avtalsslutande parterna för-
binder sig att ändra nationella bestämmelser som ger deras medborgare
eller familjemedlemmar förmånligare villkor än andra personer. Däremot
förhindras de avtalsslutande parterna att anta nya liknade bestämmelser.

Gemensam kommitté (artikel 14)

Denna artikel behandlar frågan om en gemensam kommitté och är
uppdelad i sex punkter.

I artikel 14.1 stipuleras inrättandet av en gemensam kommitté med
uppgift att ansvara för avtalets förvaltning och korrekta tillämpning.
Kommittén skall i detta syfte utfärda rekommendationer. Vidare kan
kommittén fatta beslut i de fall som anges i avtalet. I artikel 18 klargörs
närmare i vilka fall som kommittén har behörighet att fatta bindande be-
slut. Som ett utslag av att föreliggande avtal slutits enligt en mellanstatlig
princip utan någon överlåtelse av lagstiftningskompetens, kan dylika be-
slut fattas enbart genom en ömsesidig överenskommelse. I kommittén
skall de avtalsslutande parterna vara representerade.

Kommentar

De avtalsslutande parterna skall alltså samtliga vara representerade i den
gemensamma kommittén. Eftersom EU-ländema är avtalsslutande part
tillsammans med Europeiska gemenskapen rörande avtalet om personers

33

2 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 55

fria rörlighet, skall varje enskilt EU-land ha en representant i den gemen-
samma kommittén. Enligt praxis har EU-ländema dock möjlighet att
skicka en gemensam representant.

Enligt artikel 14.2 skall den gemensamma kommittén sammanträda på
begäran av en av de avtalsslutandc parterna i den händelse att en påtaglig
svårighet av ekonomisk eller social karaktär uppstår. Huvudregeln är att
kommittén meddelar åtgärder inom 60 dagar från dagen då begäran om
sammanträde ingavs. Denna tidsfrist kan dock forlängas av kommittén.
De åtgärder som kommittén vidtar skall begränsas till vad som är absolut
nödvändigt och inverkar på tillämpningen av avtalet i så liten ut-
sträckning som möjligt.

1 artikel 14.3 stadfästs att de avtalsslutande parterna regelbundet skall
utbyta information i syfte att underlätta att avtalet genomförs i överens-
stämmelse med dess andemening. Vidare nämns att den gemensamma
kommittén skall samråda på begäran av en av de avtalsslutande parterna.

Artikel 14.4 stipulerar att den gemensamma kommittén skall samman-
träda vid behov, men minst en gång om året. Utöver detta kan kommit-
tén, som ovan nämndes, sammankallas på begäran av någon av de avtals-
slutande parterna. Om en begäran till sammankomst framställs till följd
av allvarliga svårigheter av ekonomisk eller social art, dvs. i enlighet
med punkt 2, skall sammanträdet äga rum senast 15 dagar efter hem-
ställan.

Artikel 14.5 behandlar kommitténs interna ordning. Den gemensamma
kommittén skall fastställa sin arbetsordning som skall innehålla bl.a. be-
stämmelser om kommitténs sammankallande, utnämning av ordförande
samt fastställande av dennes befogenheter.

Artikel 14.6 befullmäktigar den gemensamma kommittén att inrätta ar-
bets- eller expertgrupper i syfte att biträda kommittén i fullgörandet av
dess uppgifter.

Bilagor och protokoll (artikel 15)

Denna artikel stadgar att bilagor och protokoll till avtalet är en integrerad
del av detsamma. Vidare anges att förklaringar återfinns i slutakten.

Hänvisning till gemenskapsrätten (artikel 16)

I artikel 16.1 förbinder sig de avtalsslutande parterna att, i syfte att uppnå
målen för avtalet, vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säker-
ställa att rättigheter och förpliktelser motsvarande de som återfinns i Eu-
ropeiska gemenskapens rättsakter (som det hänvisas till i avtalet) till-
ämpas i förbindelserna mellan parterna.

I artikel 16.2 föreskrivs att i den mån tillämpningen av avtalet omfattar
gemenskapsrättsliga begrepp, skall hänsyn tas till EG-domstolens gällan-
de rättspraxis före tidpunkten för avtalets undertecknande. Schweiz skall
underrättas om praxis som uppstått efter denna tidpunkt. Vidare kan den
gemensamma kommittén, i syfte att underlätta avtalets tillämpning, på en
avtalsslutande parts begäran fastställa konsekvenserna av denna praxis.

Prop. 2000/01:55

34

Rättsutveckling (artikel 17)

Prop. 2000/01:55

Artikeln behandlar rättsutveckling och är uppdelad i två punkter.

Artikel 17.1 stadgar att om en av de avtalsslutande parterna inleder ett
förfarande för antagande av ett förslag till ändring av den inhemska lag-
stiftningen eller om förändringar i praxis äger rum i instanser mot vilka
det inte finns något rättsmedel enligt inhemsk rätt, skall den aktuella av-
talsslutande parten underrätta den andra parten genom den gemensamma
kommittén under förutsättning att förändringarna sker på ett område som
omfattas av avtalet.

Artikel 17.2 fastslår att den gemensamma kommittén skall diskutera
vilka konsekvenser som förändringar av den typ som anges i punkt ett
har för tillämpningen av avtalet.

Kommentar

Förändringar av regelverket som omfattas av gemenskapskompetens an-
mäls till den gemensamma kommittéen av Europeiska gemenskapernas
kommission. Vad avser områden under nationell kompetens skall anmä-
lan göras av respektive medlemsstat.

Artiklarna 16 och 17 syftar till att försöka säkerställa en enhetlig och
samtidigt dynamisk tolkning och tillämpning av avtalet, gemenskaps-
rättsliga begrepp och de EG-rättsakter som det hänvisas till i avtalet.

Lagstiftningskompetensen ligger kvar på de avtalsslutande parterna.
Inom de områden som omfattas av avtalet är det såvitt avser EU-ländema
huvudsakligen fråga om gemenskapskompetens. Artiklarna berör därför
främst Schweiz som genom införlivandet av avtalet anpassar sin lag-
stiftning till rätten och vars domstolar har att vid tillämpning av de inter-
na regler som hänger samman med avtalet ta vederbörlig hänsyn till EG-
domstolens praxis.

Genom anmälningsförfarandet till den gemensamma kommittén och
kommitténs vidare diskussion av föreslagna förändringar av den in-
hemska lagstiftningen eftersträvas enhetlighet och homogenitet på områ-
den som omfattas av avtalet samtidigt som en naturlig utveckling av de
aktuella rättsområdena inte förhindras.

Översyn (artikel 18)

Artikeln tar upp frågan om en översyn av avtalet. Om någon av partema
önskar en översyn av avtalet skall den presentera ett förslag om detta för
den gemensamma kommittén. Revideringar av bilaga II och III träder i
kraft med omedelbar verkan efter ett beslut från kommittén. Andra re-
videringar träder i kraft efter det att de respektive inhemska förfarandena
har fullgjorts.

Tvistlösning (artikel 19)

Artikeln behandlar tvistlösning och är uppdelad i två punkter.

1 artikel 19.1 anges att de avtalsslutande parterna kan hänskjuta alla Prop. 2000/01:55
tvister rörande avtalets tolkning eller tillämpning till den gemensamma
kommittén.

1 artikel 19.2 fastslås att den gemensamma kommittén har befogenhet
att avgöra tvisten om avtalets tolkning och tillämpning samt att de avtals-
slutande parterna till kommittén skall överlämna samtliga uppgifter som
kan underlätta en grundlig genomlysning av den aktuella tvisten. Den
gemensamma kommittén skall i detta syfte undersöka alla möjligheter för
att avtalet även framgent skall kunna fungera väl.

Förhållande till befintliga bilaterala avtal om social trygghet (artikel
20)

Denna artikel klargör förhållandet till befintliga bilaterala avtal mellan
Schweiz och Europeiska gemenskapens respektive medlemsstater röran-
de social trygghet. Dylika avtal skall upphöra att tillämpas vid detta av-
tals ikraftträdande, i den mån de rör samma frågor som detta avtal.

Förhållande till befintliga bilaterala dubbelbeskattningsavtal (artikel
21)

Artikeln tar upp frågan om förhållandet till befintliga dubbel-
beskattningsavtal och är uppdelad i tre punkter.

Enligt artikel 21.1 påverkas bestämmelserna i bilaterala dubbel-
beskattningsavtal mellan Schweiz och Europeiska gemenskapens med-
lemsstater inte av bestämmelserna i detta avtal. Detta gäller särskilt avse-
ende begreppet gränsarbetare i avtal om dubbelbeskattning.

1 artikel 21.2 sägs att ingen bestämmelse i avtalet skall tolkas som ett
hinder för de avtalsslutande parterna att i tillämpningen av sina respekti-
ve skatterättsliga regler, göra en åtskillnad mellan skattskyldiga som inte
befinner sig i en jämförbar situation, särskilt vad gäller bostadsort.

I artikel 21.3 fastslås att ingen bestämmelse i avtalet skall utgöra ett
hinder för de avtalsslutande parterna att säkerställa påförande, betalning
och effektiv uppbörd av skatt eller att motverka skatteflykt enligt en av-
talsslutande parts inhemska skattelagstiftning, enligt dubbelbeskattnings-
avtal mellan Schweiz och Europeiska gemenskapens medlemsstater eller
enligt andra avtal i skattefrågor.

Ett syfte med artikeln är att säkerställa att de överenskommelser som
gjorts i dubbelbeskattningsavtal mellan Schweiz och medlemsstaterna i
Europeiska gemenskapen inte skall påverkas av detta avtal. De avtals-
slutande parterna har också avsett att klargöra att interna skatteregler för-
blir opåverkade av avtalet. Detta gäller bl.a. avseende skilda regler för
skattskyldiga som inte befinner sig i jämförbara situationer, uppbörd och
bekämpning av skatteflykt.

Förhållande till bilaterala avtal inom andra områden (artikel 22)

Denna artikel reglerar förhållandet mellan redan föreliggande avtal och
detta avtal om andra frågor än social trygghet och dubbelbeskattning och
är uppdelad i två punkter.

36

Enligt artikel 22.1 skall detta avtal - utan hinder av vad som stipuleras Prop. 2000/01:55
i artiklarna 20-21 - inte påverka redan föreliggande avtal mellan Schweiz
och någon eller några av Europeiska gemenskapens medlemsstater rö-
rande enskilda ekonomiska aktörer, gränsöverskridande samarbete eller
lokal gränstrafik i den mån de är förenliga med detta avtal. Skulle even-
tuella avtal på dessa tre områden inte vara förenliga med detta avtal skall
dock - enligt artikel 22.2 - bestämmelserna i detta avtal gälla.

Förvärvade rättigheter (artikel 23)

Artikeln tar upp frågan om förvärvade rättigheter. Det sägs härvidlag att i
den händelse avtalet sägs upp eller inte förlängs skall rättigheter som
förvärvats av enskilda personer inte påverkas. För rättigheter som är un-
der förvärvande vid en dylik tidpunkt skall de avtalsslutande parterna
uppnå en ömsesidig överenskommelse rörande behandlingen.

Tillämpning i territoriellt hänseende (artikel 24)

Artikeln fastslår avtalets tillämpning i territoriellt hänseende. Härvidlag
fastslås att avtalet skall tillämpas i de territorier där Fördraget om upp-
rättandet av Europeiska gemenskapen tillämpas samt på Schweiz territo-
rium. Vidare skall avtalet tillämpas i enlighet med de villkor som fast-
ställs i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Ikraftträdande och varaktighet (artikel 25)

Artikeln behandlar ikraftträdande och varaktighet och innehåller den ti-
digare nämnda s.k. giljotin-klausulen. Även om sektorsavtalen är själv-
ständiga, stipulerar artikel 25.1 att de skall behandlas som ett gemensamt
paket, allt i ett. Avtalet träder således i kraft respektive sägs upp endast i
sin helhet, vilket är ett oeftergivligt krav. Denna klausul etablerades som
tidigare nämnts till följd av ett krav från EU och med argumentet att en-
bart som ett sammanhållet paket kan avtalet tillvarata båda sidors intres-
sen. Klausulen gäller dock inte beträffande avtalet om vetenskapligt och
tekniskt samarbete när detta löper ut 2002 eller i det fall avtalet sägs upp
av Schweiz till följd av en modifiering av Europeiska gemenskapens
ramavtal på området.

I artikel 25.1 framgår vidare att avtalet träder i kraft först efter det att
alla medlemsstater har ratificerat sektorsavtalet om personers fria rörlig-
het. När så har skett, träder hela avtalspaketet, dvs. alla sju sektors-
avtalen, i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för den
sista anmälan om deponering av ratificerings- eller godkännandeinstru-
mentet.

I artikel 25.2 stadgas att avtalet har ingåtts för en inledande period av
sju år. Före utgången av det sjunde året kan de avtalsslutande partema
anmäla att avtalet inte skall förlängas. Om så inte sker, förlängs avtalet
automatiskt på obestämd tid. I slutakten återfinns en förklaring som fast-
ställer Schweiz rätt att under avtalets sjunde giltighetsår utifrån landets
interna förfaranden ta ställning till avtalets förlängning.

37

I artikel 25.3 framgår att de avtalsslutande parterna när som helst kan Prop. 2000/01:55
säga upp avtalet.

Om någon av parterna enligt artikel 25.2 vid utgången av det sjunde
året anmäler att parten inte önskar förlänga avtalet, eller om någon av-
talsslutande part underrättar motparten om en uppsägning av avtalet en-
ligt artikel 25.3, upphör avtalet att gälla sex månader efter mottagandet
av en anmälan om icke-förlängning eller uppsägning.

7 Bilaga I till avtalet om fri rörlighet för perso-

ner

7.1 Kapitel 1 Allmänna bestämmelser

Regeringens förslag: Svenska medborgare som reser till Schweiz
skall inte behöva medföra pass. Regeringen bemyndigas att meddela
närmare föreskrifter om återkallelse av uppehållstillstånd för dem som
omfattas av avtalet. Reglerna om utvisning, avvisning eller vägran att
bevilja eller förnya uppehållstillstånd och om att beslut om avslag på
en ansökan skall motiveras görs också tillämpliga även på dem som
omfattas av avtalet.

----------------------------------- .4..................................................................■"""■■       -----

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller
lämnat förslagen utan erinran. Utlänningsnämnden har anmärkt att avta-
let getts varierande benämning i förslaget till lag om ändring i utlän-
ningslagen. Nämnden föreslår att avtalet i samtliga lagrum benämns på
ett enhetligt sätt, nämligen avtalet mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlig-
het för personer.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens skäl presenteras i an-
slutning till respektive artikel.

Inresa och utresa (artikel 1)

I artikel 1.1 anges att en medborgare i Schweiz eller i en medlemsstat i
Europeiska unionen och dennes anhöriga samt utstationerade arbetstaga-
re som avses artikel 17 skall tillåtas att resa in på parternas respektive
territorium mot uppvisande av enbart giltigt identitetskort eller pass. In-
resevisering eller motsvarande far inte krävas, utom för anhöriga och
utstationerade arbetstagare som inte är medborgare i de avtalsslutande
staterna. Den berörda avtalsslutande parten skall i största möjliga mån
underlätta för dessa personer att få de visum de behöver.

I artikel 1.2 sägs att parterna skall ge nämnda personkategorier en mot-
svarande rätt att lämna deras territorium mot uppvisande av giltigt identi-
tetskort eller pass. Krav på utresevisering eller motsvarande får inte stäl-
las på medborgare i de avtalsslutande parterna. Däremot kan utrese-
viscring eller motsvarande krävas av tredjelandsmedborgare.

Vidare anges att parterna, i enlighet med sin lagstiftning, skall utförda
eller förnya identitetskort eller pass för ovan nämnda personkategorier, i

38

vilka medborgarskapet särskilt anges. Ett sådant pass skall vara giltigt Prop. 2000/01:55
åtminstone för resa till alla avtalsslutande parter och för de länder som
innehavaren måste passera vid resa mellan dessa. När ett pass är det enda
dokument som gäller vid utresa skall passets giltighetstid vara minst fem
år.

Kommentar

Artikeln gäller i sin helhet även utstationerade arbetstagare som avses i
artikel 17 i bilaga I. Därmed avses arbetstagare, oavsett medborgarskap,
som är utstationerade för att tillhandahålla en tjänst, om varaktigheten är
mindre än 90 arbetsdagar per år. Rätten till inresa och utresa på dessa
villkor gäller dock inte utstationerade arbetstagares anhöriga.

Den ordning som ställs upp i artikeln överensstämmer i huvudsak med
den ordning som finns i EG-rätten och i EES-avtalet. För att underlätta
resandet för en medborgare i en EES-stat skall en sådan medborgare och
hans eller hennes anhöriga få resa in mot uppvisande av endast pass eller
identitetskort.

Rådet antog den 16 december 1996 direktiv 96/71/EG om ut-
stationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster
(EGT L 18, 1997, s 1), men där behandlas inte förutsättningarna för inre-
sa utan arbetstagarnas arbets- och anställningsvillkor efter inresa i med-
lemsstaten. Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett direktiv för att
underlätta inresa och utresa för arbetstagare från tredje land som ut-
stationeras i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna,
(KOM/2000/0271 slutlig), men det har ännu inte antagits.

I en förklaring till avtalet har Europeiska gemenskapen och dess med-
lemsstater angivit att artiklarna 1 och 17 i bilaga I inte skall påverka ge-
menskapens regelverk om villkoren för utstationering av arbetstagare
som är medborgare i tredje land i samband med gränsöverskridande till-
handahållande av tjänster.

Genomförande i svensk rätt

I 1 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529, UtlL) föreskrivs att utlänningar
som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass. Regeringen får före-
skriva undantag från kravet på passinnehav. Regeringen, eller efter reger-
ingens bemyndigande Migrationsverket, kan vidare föreskriva vilka
handlingar som får godtas som pass. Med stöd härav har regeringen i 1
kap. 1 § utlänningsförordningen (1989:547, UtlF) föreskrivit vissa un-
dantag från passkravet, bl.a. för nordiska medborgare samt för utlänning-
ar som beviljats uppehållstillstånd i landet. I 1 kap. 6 § UtlF anges i vilka
fall identitetskort utfärdade av behöriga myndigheter för medborgare i
stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och de-
ras anhöriga gäller som pass under vistelsen i landet. För schweiziska
medborgare gäller ett identitetskort som pass vid inresa och vistelse som
inte överstiger tre månader. Utlänningslagen behöver således inte ändras
i detta avseende. Däremot krävs att utlänningsförordningen ändras så att
avtalets bestämmelser rörande anhöriga och utstationerade arbetstagare
uppfylls.

39

Vad gäller krav på visering föreskrivs i 1 kap. 3 § UtlL att utlänningar
som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering. Regeringen ges vi-
dare rätt att föreskriva undantag från viseringskravet. Schweiziska med-
borgare är, enligt 2 kap. 1 § 3 UtlF, undantagna från kravet på visering.

För medborgare i tredje land, som är anhöriga till en schweizisk med-
borgare, skall viseringsförfarandet underlättas. Motsvarande reglering
återfinns i EG-rätten. Viseringspliktiga familjemedlemmar till medborga-
re i en stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
behöver inte erlägga någon avgift i samband med ansökan om visering
till Sverige (se 7 kap. 7 a § UtlF och förordning [1997:691] om avgifter
vid utlandsmyndigheterna). En motsvarande ordning bör införas för trcd-
jelandsmedborgare som nämns i denna artikel.

Ändringar i passlagen

Dokumentkontroll avseende svenska medborgare regleras i passlagen
(1978:302). Enligt 5 § passlagen får en svensk medborgare inte resa ut ur
riket utan att medföra ett giltigt pass. Vissa undantag gäller från den
skyldigheten, bl.a. för den som är medborgare även i annat land än Sve-
rige och som medför av myndighet i det landet utfärdad legitimations-
handling, vilken gäller som pass. Undantag gäller i dag även vid resor till
de nordiska länderna.

Som ett led i anpassningen infor Sveriges operativa inträde i Scheng-
ensamarbetet har riksdagen beslutat att undantaget skall utsträckas till att
gälla även för den som reser till en stat som är ansluten till konventionen
om tillämpning av Schengenavtalet eller som har slutit avtal om
samarbete enligt konventionen med de anslutna parterna (se prop.
1999/2000:64, bet. 1999/2000:JuU19, rskr. 1999/2000:215, SFS
2000:346). Till Schengenkonventionen i sin helhet är samtliga EU-länder
utom Storbritannien och Irland anslutna. Storbritannien har anslutit sig
till alla delar som inte rör den fria rörligheten for personer. Norge och
Island har slutit samarbetsavtal med de anslutna parterna. Lagändringen
träder i kraft den dag regeringen bestämmer, vilket avses ske i början av
år 2001. Något motsvarande undantag finns inte för den som skall resa
till Schweiz.

Den som skall medföra pass vid utresa är, enligt 5 § andra stycket
passlagen, skyldig att på begäran visa upp sitt pass för polisman eller
annan passkontrollant. En överträdelse av bestämmelserna att medföra
pass är inte straffsanktionerad, men anses enligt motiven inrymma en
särskild skyldighet och en befogenhet för polisen att hindra utresa för den
som inte har ett giltigt pass. En motsvarande skyldighet skall, enligt and-
ra stycket, gälla vid inresa från en stat som inte är ansluten till konven-
tionen om tillämpning av Schengenavtalet eller har slutit avtal om sam-
arbete enligt konventionen med de anslutna staterna, om det svenska
medborgarskapet inte styrks på annat sätt. En svensk medborgare har
dock, enligt 2 kap. 7 § regeringsformen, alltid en ovillkorlig rätt till inre-
sa.

Det är alltså enligt nu gällande regler inte möjligt for en svensk med-
borgare att resa ut ur Sverige utan pass om han eller hon skall resa till
Schweiz. Således är en svensk medborgare också skyldig att på begäran
visa upp sitt pass vid utresa för polisman eller annan passkontrollant.

Prop. 2000/01:55

40

För att passlagen skall stå i överensstämmelse med avtalet bör lagen
ändras så att föreskrifterna i 5 § passlagen om undantag från skyldigheten
för svenska medborgare att medföra pass vid resor till Schengenländema
utvidgas till att gälla även resa till Schweiz.

I detta sammanhang kan nämnas att även om en svensk medborgare
som reser till ett land som omfattas av undantaget från skyldigheten att
medföra pass således inte är skyldig att ha med sig pass för att få lämna
Sverige, kan han eller hon ändå ha anledning att ha det med sig för att
med hjälp av detta kunna styrka sitt svenska medborgarskap.

Vistelse och ekonomisk förvärvsverksamhet (artikel 2)

I artikel 2.1 ges medborgare från en avtalsslutande part rätt att vistas och
utöva ekonomisk förvärvsverksamhet på den andra partens territorium i
enlighet med bestämmelserna i kapitel II - IV. Vidare stadgas att ett up-
pehållstillstånd skall utfärdas som bevis för denna rätt. För gränsarbetare
kan ett särskilt tillstånd utfärdas.

I andra stycket i samma punkt ges medborgare från en avtalsslutande
part rätt att resa till en annan part för att söka arbete under skälig tid, upp
till 6 månader. De som haft en kortare anställning, mindre än ett år, på en
parts territorium far också stanna kvar så länge för att söka arbete. Under
en sådan vistelse skall tillgång till arbetsförmedlingar ges men personer-
na får uteslutas från socialt stöd.

Första punkten påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om en
övergångsperiod i artikel 10 i avtalet och i kapitel VII i bilaga I.

I artikel 2.2 tillerkänns medborgare från en avtalsslutande part, som inte
utövar ekonomisk förvärvsverksamhet och inte har rätt till vistelse enligt
andra bestämmelser i avtalet, rätt till vistelse, om de uppfyller villkoren i
kapitel V i bilaga I (se avsnitt 7.5). Som bevis för denna rätt skall ett up-
pehållstillstånd utfärdas för dem.

I artikel 2.3 anges att uppehållstillstånd eller särskilt tillstånd för med-
borgare från de avtalsslutande parterna skall utfärdas och förnyas kost-
nadsfritt eller mot en avgift som högst motsvarar kostnaden för ett identi-
tetskort för egna medborgare. Formaliteterna för att få tillstånd skall för-
enklas i möjligaste mån.

I artikel 2.4 stadgas att en avtalsslutande part kan kräva att medborgare
från de övriga parterna anmäler att de uppehåller sig på dess territorium.

Kommentar

Det bör uppmärksammas att artikeln konstituerar en rätt till vistelse för
personer som utövar ekonomisk förvärvsverksamhet, för arbetssökande
och för personer som inte utövar ekonomisk förvärvsverksamhet. Med
undantag för arbetssökande anges i artikeln dock inte de materiella krite-
rierna för när tillstånd skall ges. Ett uppehållstillstånd ger inte i sig rätt
till vistelse utan utgör ett bevis på rättigheten. Den som uppfyller villko-
ren enligt avtalet för rätt till vistelse har således rätt att vistas på avtals-
slutande parts territorium vare sig han eller hon har uppehållstillstånd
eller inte. Artikeln anger dock att uppehållstillstånd skall utfärdas. Mot-
svarande obligatoriska formulering återfinns i EG-rätten.

Prop. 2000/01:55

41

1 artikel 2.1 andra stycket ges den materiella grunden för arbetssökan-
des rätt att stanna kvar i upp till sex månader på en avtalsslutande parts
territorium. Det bör noteras att det inte anges att arbetssökande skall ha
rätt att få ett bevis om uppehållstillstånd.

Genomförande i svensk rätt

I 1 kap. 4 § första stycket UtlL föreskrivs att en utlänning som vistas i
Sverige mer än tre månader skall ha uppehållstillstånd, om inte utlän-
ningen är nordisk medborgare. Enligt 2 kap. 14 § andra stycket UtlL har
regeringen rätt att meddela föreskrifter om att en ansökan om uppehålls-
tillstånd får bifallas om det följer av internationella åtaganden. Med stöd
av detta bemyndigande har regeringen i 3 kap. UtlF meddelat sådana fö-
reskrifter vad gäller medborgare i stat som är medlem i Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, och regeringen kan på motsvarande sätt fö-
reskriva att schweiziska medborgare får beviljas uppehållstillstånd enligt
de kriterier som fastställs i avtalet. Regeringen kan också föreskriva att
ansökan om uppehållstillstånd kan göras av en schweizisk medborgare
även efter inresan i Sverige. Någon ändring av utlänningslagen påkallar
således inte avtalet i detta avseende.

I 1 kap. 5 § första stycket UtlL stadgas att en utlänning skall ha till-
stånd för att arbeta i Sverige på grund av anställning här eller utomlands
(arbetstillstånd), om inte utlänningen har permanent uppehållstillstånd
eller är nordisk medborgare. I andra stycket bemyndigas regeringen att
föreskriva andra undantag från kravet på arbetstillstånd. Genom en för-
ändring i utlänningsförordningen kan föreskrivas att arbetstagare som
omfattas av avtalet undantas från kravet på arbetstillstånd. Någon lagänd-
ring föranleder således inte avtalet i detta avseende.

I 3 kap. 5 § UtlF anges att tidsbegränsade uppehållstillstånd inte får
beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller, om inte utlänningen är
medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet, eller det annars föreligger särskilda skäl. Eftersom uppehållstill-
stånd enligt detta avtal, liksom enligt EES-avtalet, i allmänhet skall ut-
färdas för fem år, bör bestämmelsen ändras för att undantaget även skall
gälla schweiziska medborgare. Övriga förändringar som krävs på förord-
ningsnivå kommenteras i anslutning till de specifika bestämmelserna.

Familjemedlemmar (artikel 3)

1 artikel 3.1 anges den principiella rätten för anhöriga till en medborgare
från en avtalsslutande part att bosätta sig tillsammans med denne. An-
hörigas rätt till bosättning är således härledd från medborgaren. Den sist-
nämnda är en person som är medborgare i en avtalsslutande part kan för-
flytta sig till en annan stat och som därvid har rätt att ha sina anhöriga
med sig. Det anges vidare att en arbetstagare skall förfoga över en bostad
för sig och sin familj i regionen där han eller hon arbetar. Bestämmelsen
får inte medföra någon diskriminering mellan inhemska arbetstagare och
arbetstagare från den andra avtalsslutande parten.

I artikel 3.2 första stycket anges vilka personer som, oavsett med-
borgarskap, skall anses vara familjemedlemmar. Kretsen är olika för ar-

Prop. 2000/01:55

42

betstagare och för studerande. Som familjemedlemmar till arbetstagare
räknas make och deras barn under 21 år eller för vilka de är underhålls-
skyldiga, samt släktingar, även makens, i uppstigande led för vilka ar-
betstagaren är underhållsskyldig. För studenter anses maken och deras
barn för vilka de är underhållsskyldiga vara familjemedlemmar i avtalets
mening.

I artikel 3.2 andra stycket föreskrivs att parterna skall underlätta mot-
tagandet av övriga släktingar, om en medborgare från en avtalsslutande
part har underhållsskyldighet gentemot dem eller om de i hemlandet in-
går i samma hushåll.

I artikel 3.3 anges vilka handlingar en avtalsslutande part far kräva att
anhöriga till medborgare i en annan avtalsslutande part skall visa upp för
att beviljas uppehållstillstånd. Parten far kräva uppvisande av pass eller
identitetskort och eventuell visering, med stöd av vilka den anhörige res-
te in i landet och en handling som intygar släktskapen. Den sistnämnda
handlingen skall vara utfärdad av behörig myndighet i ursprungslandet
eller det land som de kom ifrån. 1 fråga om familjemedlemmar, för vilka
underhållsskyldighet föreligger, far parten kräva en handling, utfärdad av
behörig myndighet i ursprungslandet eller det land som de kom ifrån,
som intygar att medborgaren har underhållsskyldighet gentemot dem
eller att de ingår i dennes hushåll i landet i fråga.

Enligt artikel 3.4 skall ett uppehållstillstånd som utfärdas för en famil-
jemedlem ha samma giltighet som det tillstånd som utfärdas för medbor-
garen. En make till en person med rätt till vistelse och de barn som är
under 21 år eller för vilka underhållsskyldighet föreligger skall vidare,
oavsett medborgarskap, ha rätt att uppta ekonomisk förvärvsverksamhet.

I artikel 3.6 anges att barn till en medborgare i en avtalsslutande part
skall, oavsett om denne utövar eller har utövat ekonomisk förvärvsverk-
samhet på den andra partens territorium eller inte, beviljas tillträde till
värdlandets allmänna utbildning, lärlingsutbildning och yrkesutbildning
på samma villkor som medborgarna i värdlandet, om dessa barn är bosat-
ta på värdlandets territorium.

De avtalsslutande parterna skall vidare främja alla initiativ som gör det
möjligt för dessa barn att delta i utbildningen under bästa möjliga för-
hållanden.

Kommentar

Kretsen av anhöriga som räknas upp i avtalet överensstämmer i stort med
EG-rättens reglering. Kretsen av barn skiljer sig dock något åt bl.a. då det
läggs vikt vid underhållsskyldighet enligt avtalet. Vad gäller vissa grup-
per vars rätt till vistelse följer av avtalet, arbetstagare och studenter, an-
ges i artikel 3.2 vilka personer som skall anses som familjemedlemmar.

Beträffande personer som utövar ekonomisk förvärvsverksamhet stad-
gar artikel 10 punkt 1 a i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15
oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L
257, 1968, s. 2) att arbetstagarens make och barn som är under 21 år eller
som är beroende av dem för sin försörjning har rätt att bosätta sig med
arbetstagaren. Barn som är äldre än 21 år, och som inte är EU-
medborgare, har alltså rätt att bo med arbetstagaren om de inte kan för-
sörja sig själva. I artikel 3 i bilaga I till avtalet får barn som är över 21 år

Prop. 2000/01:55

43

endast bo kvar om arbetstagaren är underhål Isskyldig för barnet. I prakti-
ken är det endast i undantagsfall som en förälder är underhållsskyldig för
ett så gammalt barn, varför regleringen i avtalet får anses vara något
striktare vad gäller vuxna barn än vad EG-rätten är.

I artikel 10 punkt 1 b i rådets förordning (EEG) nr 1612/68, citerad
ovan, har arbetstagarens och hans eller hennes makes släktingar i närmast
föregående led rätt till bosättning med arbetstagaren, om de är beroende
av dem. (Det nämns inte att släktingarna måste vara beroende av dem för
sin försörjning, utan det kan också vara av andra skäl.) I artikel 3 i bilaga
I till avtalet är det bara släktingar for vilka arbetstagaren och hans eller
hennes make är underhållsskyldiga som har rätt till bosättning med dem.
Beträffande studenter stadgas i artikel 1 i rådets direktiv 93/96/EEG av
den 29 oktober 1993 om studenters rätt till bosättning (EGT L 317, 1993,
s.59) att den studerandes make och deras barn som är beroende av dem
skall ha rätt till bosättning med studenten. Den enda skillnaden jämfört
med avtalet är, som ovan, att schweiziska studerande endast får ta med
sig, förutom make, barn som de är underhållsskyldiga för.

Sambor räknas inte till anhörigkretsen enligt EG-rätten. Det finns inte
något hinder för en medlemsstat att jämställa sambor med gifta. I Sverige
ges sambor från tredje land till medborgare i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet samma rätt att bosätta sig här som sambor
till svenskar och invandrare. I annat fall skulle nämligen medborgare i en
stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet diskri-
mineras i förhållande till svenska medborgare. Detsamma bör, genom
avtalet, anses gälla för schweiziska medborgare.

Vad gäller övriga släktingar finns i EG-rätten motsvarande bestäm-
melser om att värdlandet skall underlätta mottagandet av övriga släkting-
ar som är beroende av medborgaren eller som har ingått i dennes hushåll.
De EG-rättsliga bestämmelserna i detta hänseende gäller dock bara med-
borgare som utövar ekonomisk förvärvsverksamhet eller som reser i
egenskap av mottagare av tjänster. Sålunda har studenter, pensionärer
och arbetslösa inte denna rättighet enligt EG-rätten.

Av artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 framgår att barnen
till en medborgare i cn medlemsstat som är eller har varit anställd i en
annan medlemsstat skall ha tillträde till värdmedlemsstatens allmänna
skolor, lärlingsutbildning och yrkesutbildning på samma villkor som
medborgarna i värdmedlemsstaten, under förutsättning att barnen bor
där. Enligt artikel 3 i bilaga 1 till avtalet skall detta gälla barn till en
medborgare i en avtalsslutande part, oavsett om denne utövar eller har
utövat ekonomisk förvärvsverksamhet i värdmedlemsstaten eller inte.

Genomförande i svensk rätt

I 3 kap. 5 b § UtlF har regeringen, med stöd av bemyndigandet i 2 kap.
14 § UtlL, angivit vilka anhöriga till medborgare i stat som är medlem i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som kan beviljas uppehålls-
tillstånd. Regleringen stämmer överens med EG-rätten. Bemyndigandet
ger stöd även för att genomföra avtalets bestämmelser i utlänningsför-
ordningen.

När det gäller makes och barns rätt att uppta ekonomisk förvärvsverk-
samhet återspeglar dessa motsvarande bestämmelser inom EG-rätten.

Prop. 2000/01:55

44

Enligt 4 kap. 1 § andra stycket UtlF undantas dessa personer från kravet Prop. 2000/01:55
på arbetstillstånd. Regeringen avser att ändra denna bestämmelse till
följd av avtalet så att den inkluderar anhöriga till schweiziska med-
borgare.

Rätt att stanna kvar (artikel 4)

I artikel 4.1 anges att medborgare i Schweiz eller någon av Europeiska
unionens medlemsstater och deras familjemedlemmar skall ha rätt att
stanna kvar på en annan avtalsslutande parts territorium efter att ha
avslutat sin ekonomiska förvärvsverksamhet.

I artikel 4.2 hänvisas, enligt artikel 16 i avtalet, till kommissionens
förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt
att stanna kvar inom en medlemsstat territorium efter att ha varit anställd
där (EGT L 142, 1970, s. 24) och direktiv 75/34/EEG av den 17 decem-
ber 1974 om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom
en medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse (EGT L
14, 1975, s. 10) i den lydelse som gäller när avtalet träder i kraft.

Kommentar

1 EG-rätten regleras arbetstagares rätt att stanna kvar i en medlemsstat
efter att ha varit anställd direkt i artikel 39 punkt 3 d i Romfördraget.
Detaljerade föreskrifter om rättigheten ges i kommissionens förordning
(EEG) nr 1251/70, citerad ovan. Rättigheten utvidgas till att avse egen-
företagare genom direktiv 75/34/EEG, citerat ovan. EU-medborgamas
anhöriga omfattas också av regleringen.

Enligt nämnda författningar far EU-medborgare som uppnått pensions-
ålder och bedrivit ekonomisk förvärvsverksamhet under åtminstone de
senaste tolv månaderna och bott i medlemsstaten utan avbrott under mer
än tre år stanna kvar. Samma sak gäller EU-medborgare som bott i med-
lemsstaten under mer än två år och som slutar sin förvärvsverksamhet på
grund av bestående arbetsoförmåga. För denna kategori far inga krav på
bosättningens längd ställas, om oförmågan är följden av ett olycksfall i
arbetet eller en yrkessjukdom som ger medborgaren rätt till en pension,
för vilken en institution i medlemsstaten är helt eller delvis ansvarig.
Slutligen får också EU-medborgare som oavbrutet bedrivit förvärvsverk-
samhet i medlemsstaten under tre år och sedan bedrivit förvärvsverksam-
het i en annan medlemsstat, men haft kvar sin bosättning i den första
medlemsstaten, också stanna kvar i den första medlemsstaten.

De anhöriga åtnjuter samma rättigheter som EU-medborgaren, även
om denne avlider efter att han eller hon förvärvat rätten att stanna kvar.

Genomförande i svensk rätt

Arbetstagarnas rättigheter att stanna kvar enligt EG-rätten följer direkt av
EG-förordningen. Vad gäller egenföretagare har regeringen, med stöd av

2 kap. 14 § UtlL, genomfört EG-rättens bestämmelser i 3 kap. 5 a § fjär-
de stycket UtlF. Utlänningsförordningen bör ändras för att inkludera
schweiziska arbetstagare och egenföretagare.

45

De anhörigas rättigheter enligt EG-rätten regleras i 3 kap. 5 b § UtlF. Prop. 2000/01:55
På motsvarande sätt kan bestämmelserna om anhöriga i artikel 4.2 regle-
ras.

Allmän ordning (artikel 5)

I artikeln anges att de rättigheter som beviljas genom bestämmelserna i
avtalet endast får begränsas genom åtgärder som är berättigade med hän-
syn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa.

I andra punkten hänvisas, i enlighet med artikel 16 i avtalet, till rådets
direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av sär-
skilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosätt-
ning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet
eller hälsa (EGT 56, 1964, s. 850), rådets direktiv 72/194/EEG av den 18
maj 1972 (EGT L 121, 1972, s. 32) och rådets direktiv 75/35/EEG av den
17 december 1974 (EGT L 14, 1975, s. 10) om utvidgande av till-
ämpningsområdet för direktiv 64/221/EEG till att även omfatta arbetsta-
gare som begagnar sig av rätten att stanna kvar inom en medlemsstats
territorium efter att ha varit anställda i den staten respektive medborgare
som begagnar sig av sagda rätt efter att ha verkat där som egenföretagare.

Kommentar

I direktiv 64/221/EEG, citerat ovan, finns en rad viktiga preciseringar av
möjligheterna att göra ingrepp i rätten till inresa, utfärdande eller för-
nyande av uppehållstillstånd eller utvisning, som grundar sig på hän-
synen till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Direktivet innehåller dels
en uppräkning av de omständigheter som inte kan åberopas som skäl för
avvisning eller utvisning, dels en rad procedurregler för utvisningen av
en EU-medborgare.

I direktivet slås fast att landets ekonomiska situation inte kan motivera
en avvisning eller utvisning och att reglerna om allmän ordning eller sä-
kerhet uteslutande gäller den sökandes personliga förhållanden. Ut-
visningar i allmänpreventivt syfte godtas således inte. Tidigare domar för
brott kan inte utan vidare läggas till grund för åtgärder enligt direktivet,
om inte det begångna brottet är uttryck för ett personligt förhållande som
innebär ett aktuellt hot mot allmän ordning. Ilotet skall vara ett allvarligt
hot mot grundläggande samhällsintressen, för att en åtgärd enligt direkti-
vet skall vara motiverad.

De viktigaste procedurkraven i direktivet på medlemsstaternas be-
handling av dessa ärenden är att beslut om avvisning och utvisning en-
dast skall grunda sig på hänsynen till allmän ordning, säkerhet eller hälsa
och att det alltid skall finnas samma möjlighet för den sökande att få till-
gång till juridiskt bistånd som det finns för värdlandets medborgare i en
motsvarande situation. Vidare skall beslut som fattas på grund av direkti-
vet vara motiverade. Motiveringen skall ges samtidigt som beslutet, för
att personen skall ha möjlighet att överklaga.

Det finns en omfattande rättspraxis från EG-domstolen angående tolk-
ningen av direktivet.

46

Genomförande i svensk rätt

Prop. 2000/01:55

Den första frågan gäller möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd
som meddelats med stöd av bestämmelserna i avtalet. I 2 kap. 9-12 §§
UtlL anges i vilka fall som beslut om visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd far återkallas. De situationer som täcks av paragraferna
överensstämmer inte med de omständigheter som regleras i direktiv
64/221/EEG, citerat ovan. Enligt 2 kap. 14 § andra stycket UtlL får
regeringen föreskriva att uppehållstillstånd far återkallas för de
utlänningar som omfattas av EES-avtalet även i andra fall än de som
anges i 11 § första stycket. Bemyndigandet för regeringen kan således
inte utnyttjas för att meddela de föreskrifter som Sverige är skyldiga att
tillämpa till följd av avtalet. Regleringen av rätten till vistelse enligt
avtalet med Schweiz är i huvudsak uppbyggd på samma sätt som
motsvarande regler i EES-avtalet. Det framstår därför som lämpligt att
samma lagtekniska lösning väljs. Bestämmelsen i 2 kap. 14 § UtlL bör
därför utvidgas för att ge regeringen föreskriftsrätt även för de personer
som omfattas av av-talet. Regeringen kan med stöd därav utfärda
bestämmelser i UtlF som motsvarar de som gäller för medborgare i stat
som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Den andra frågan är om den svenska lagstiftningen uppfyller de pro-
cessuella garantier som följer av avtalet. Utlänningslagen har mot bak-
grund av bestämmelserna i direktiv 64/221/EEG ändrats i två hän-
seenden. För det första gäller, enligt 11 kap. 1 § tredje stycket UtlL, att
de utlänningar som omfattas av bestämmelserna i EES-avtalet har rätt till
muntlig förhandling i de fall som direktivet reglerar. Vidare gäller, enligt
11 kap. 3 § tredje stycket UtlL, en skyldighet i förhållande till utlänning-
ar vilka omfattas av EES-avtalet men som inte är medborgare i en EES-
stat, att negativa beslut om visering skall motiveras. I avtalet hänvisas till
nämnda EG-direktiv vilket medför att motsvarande regler skall gälla i
förhållande till den personkrets som omfattas av avtalet. De nämnda be-
stämmelserna i utlänningslagen bör därför utvidgas till att omfatta även
den aktuella personkretsen. Vid hänvisning i lagtext till avtalet bör, som
Utlänningsnämnden påpekat, benämningen avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra
sidan om fri rörlighet för personer användas.

7.2 Kapitel II Arbetstagare

Regeringens förslag: Studiestödslagen (1999:1395) ändras så att rät-
ten till studiestöd även omfattar personer som kan härleda en sådan
rätt från avtalet med Schweiz._________________________________________

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte berört avtalet
i denna del. Svensk Handel, som tillstyrker att Sverige skall ratificera
avtalet, finner det anmärkningsvärt att bestämmelserna om anhöriga till
schweiziska medborgare är mer förmånliga än EU-medborgares dito.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens skäl presenteras i an-
slutning till respektive artikel.

47

Bestämmelser om vistelse (artikel 6)                                     Prop. 2000/01:55

I artikel 6.1 anges att en arbetstagare som är medborgare i Schweiz eller i
Europeiska unionens medlemsstater och som har anställning i värdlandet
i minst ett år skall få uppehållstillstånd för minst fem år räknat från dagen
för tillståndets utfärdande. Tillståndet skall förlängas automatiskt med
minst fem år. När uppehållstillståndet förlängs första gången lår giltig-
hetstiden begränsas, dock inte till kortare tid än ett år, om arbetstagaren
är ofrivilligt arbetslös sedan mer än tolv månader i följd.

I artikel 6.2 föreskrivs att en arbetstagare som har anställning i minst
tre månader men mindre än ett år hos en arbetsgivare i värdlandet skall få
uppehållstillstånd med samma giltighetstid som anställningsavtalet. En
arbetstagare som har anställning i mindre än tre månader skall inte be-
höva uppehållstillstånd.

Parterna får, för att utfärda uppehållstillstånd, endast kräva att arbets-
tagaren visar upp den handling med stöd av vilken han eller hon reste in
på territoriet och cn bekräftelse på anställning från arbetsgivaren eller ett
anställningsintyg. Uppehållstillståndet skall gälla hela det utfärdande
landets territorium.

1 artikel 6.5 anges att avbrott i vistelsen som understiger sex månader i
följd eller frånvaro på grund av militärtjänst inte skall påverka uppehålls-
tillståndets giltighet.

I artikel 6.6 sägs att ett giltigt uppehållstillstånd inte får återkallas en-
bart på grund av att arbetstagaren inte längre arbetar, vare sig orsaken är
att han eller hon är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom
eller olycksfall eller att arbetstagaren är ofrivilligt arbetslös och detta
vederbörligen konstaterats av det behöriga arbetsförmedlingskontoret.

Artikel 6.7 anger att en person som ansöker om uppehållstillstånd inte
får hindras från att omedelbart påbörja en anställning enligt ett ingånget
avtal på grund av att formaliteterna för att få uppehållstillstånd inte är
klara.

Kommentar

Bestämmelserna i artikel 6 motsvarar reglerna som gäller för EU-
medborgare.

Genomförande i svensk rätt

Vad gäller regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter om att cn
ansökan om uppehållstillstånd får bifallas samt att föreskriva undantag
från kravet på arbetstillstånd hänvisas till vad som angivits i samband
med artikel 2 i bilaga I. Det kan noteras att utlänningsförordningen inte
innehåller någon särreglering avseende arbetstagare som har anställning i
mer än tre månader men mindre än ett år. En sådan bestämmelse åter-
finns dock i direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaff-
ande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för
medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer (EGT L 257, 1968, s.
13) artikel 6 punkt 3 och tillämpas i praktiken av de svenska utlännings-
myndighetema. Även i det nu aktuella fallet torde ett genomförande på
myndighetsnivå vara tillräckligt.                                                            4g

En ansökan om uppehållstillstånd av en medborgare i stat som är med- Prop. 2000/01: 5 5
lem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och hans eller hennes
familjemedlemmar skall kunna bifallas även om ansökan sker efter inresa
i Sverige. Detta undantag från 2 kap. 5 § UtlL, som beskrivits i anslut-
ning till artikel 2 i bilaga I, följer av 3 kap. 7 a § UtlF. Denna bestämmel-
se bör ändras så att även familjemedlemmar till schweiziska medborgare
inkluderas.

Bemyndigandet i 2 kap. 14 § andra stycket UtlL ger regeringen möj-
lighet att meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd för medborgare i
stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får åter-
kallas. Det har föreslagits, i anslutning till artikel 5 i bilaga I, att bemyn-
digandet skall utvidgas för att föreskriftsrätten skall avse även personer
som omfattas av avtalet med Schweiz.

Regeringen har i 3 kap. 5 a § åttonde stycket UtlF föreskrivit att arbets-
tagare inte skall få sitt uppehållstillstånd återkallat på grund av skäl som
motsvarar uppräkningen i sjätte punkten i artikel 6 i bilagan. Föreskriften
bör ändras för att gälla även schweiziska medborgare.

I 3 kap. 5 c § UtlF har regeringen föreskrivit att uppehållstillstånd får
återkallas för sådan utlänning som nämns i 5 a § första stycket och som
grundar sin rätt till vistelse här på EES-avtalet, om utlänningen inte för-
sörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle här. Detta
gäller utöver utlänningslagens vanliga återkallelseregler som finns i 2
kap. 9-11 §§ UtlL. Uppehållstillstånd för anhöriga som nämns i 3 kap. 5
b § UtlF får återkallas, om anknytningen till medborgaren i EES-staten
bryts och familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon
annan grund. Även denna bestämmelse bör ändras för att inkludera de
personer som omfattas av avtalet.

Gränsarbetare (artikel 7)

Artikel 7.1 innehåller en definition av begreppet gränsarbetare. En
gränsarbetare är en medborgare i Schweiz eller någon av EU:s medlems-
stater som är bosatt på en parts territorium och arbetstagare på den andra
partens territorium och som återvänder till sin bostad i princip dagligen
eller åtminstone en gång i veckan.

Artikel 7.2 första stycket anger att gränsarbetare inte skall behöva up-
pehållstillstånd. I andra stycket sägs att behöriga myndigheter i det land
där gränsarbetaren arbetar kan ge gränsarbetaren ett särskilt tillstånd för
minst fem år eller för den tid som anställningen varar, om denna tid över-
stiger tre månader men understiger ett år. Det särskilda tillståndet skall
förlängas med minst fem år, förutsatt att gränsarbetaren kan bevisa att
han utövar ekonomisk förvärvsverksamhet. Det särskilda tillståndet skall
gälla hela det utfärdande landets territorium.

Kommentar

Definitionen av gränsarbetare i artikeln överensstämmer med vad som
anges i direktiv 68/360/EEG, citerat ovan, artikel 8 punkt 1 b. Nämnas
kan också att gränsarbetare definieras annorlunda i artikel 28 som skall

49

tillämpas i de fall övergångsbestämmelserna i kapitel VII i denna bilaga
är tillämpliga.

Gränsarbetares rättigheter enligt bilagan påminner om dem som finns
for EU-medborgare i direktiv 68/360/EEG, citerat ovan, artikel 8 punkt 1
b. En skillnad är dock att det speciella tillståndet kan förnyas automatiskt
enligt EG-rätten. Gränsarbetaren måste följaktligen inte bevisa att han
eller hon framgent utövar ekonomisk förvärvsverksamhet för att uppe-
hålls-tillståndet skall förnyas. Noteras kan att för en gränsarbetare med
egen rörelse, skall tillstånd som ges enligt denna bilaga förlängas auto-
matiskt, jfr artikel 13 punkt 2. Den egne företagaren måste dock också,
till skillnad från vad som stadgas i EG-rätten, bevisa att han eller hon
driver egen rörelse, varför de olika formuleringarna i kapitlen i denna
bilaga knappast medför någon skillnad i praktiken.

Genomförande i svensk rätt

Enligt 1 kap. 4 § UtlL skall en utlänning som vistas i Sverige i mer än tre
månader ha uppehållstillstånd, om inte utlänningen är medborgare i
Danmark, Finland, Island eller Norge. I andra stycket anges att regering-
en får föreskriva andra undantag från kravet på uppehållstillstånd.

Med stöd av detta bemyndigande föreskrivs i 3 kap. 2 a § UtlF att en
medborgare i stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbets-
området och som har anställning i Sverige men är bosatt inom en annan
stat som omfattas av EES-avtalet, dit medborgaren återvänder minst en
gång i veckan, har rätt att vistas i Sverige utan uppehållstillstånd. Den
svenska lagstiftningen tillämpar för medborgare i stat som är medlem i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet alltså huvudregeln att
gränsarbetare inte skall behöva uppehållstillstånd. Bemyndigandet i 1
kap. 4 § UtlL kan utnyttjas även för att på förordningsnivå uppfylla för-
pliktelserna enligt det nu aktuella avtalet.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet (artikel 8)

I artikelns första stycke anges att arbetstagare skall ha rätt till yrkesmäs-
sig och geografisk rörlighet på hela värdlandets territorium.

1 andra stycket definieras begreppen yrkesmässig och geografisk rör-
lighet. Yrkesmässig rörlighet skall omfatta byte av arbetsgivare, an-
ställning och yrke samt övergång från anställning till egenföretagande.
Den geografiska rörligheten skall omfatta byte av arbets- och vistelseort.

Kommentar

Några geografiska begränsningar i den mening som avses i artikeln före-
kommer inte i Sverige. I 2 kap. 6 § UtlL anges att arbetstillstånd får avse
ett visst slag eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor
som behövs. Genom att i utlänningsförordningen föreskriva att arbetsta-
gare som omfattas av avtalet undantas från kravet på arbetstillstånd kan
den yrkesmässiga rörlighet som följer av avtalet uppnås, jämför vad som
sagts ovan om arbetstillstånd i samband med artikel 2 i bilaga I.

Prop. 2000/01:55

50

Likabehandling (artikel 9)

I artikel 9.1 föreskrivs att en arbetstagare som är medborgare i Schweiz
eller i Europeiska unionens medlemsstater inte får behandlas annorlunda
än inhemska arbetstagare på den andra avtalspartens territorium på grund
av sin nationalitet. Likabehandlingen skall gälla i fråga om anställnings-
och arbetsvillkor, särskilt vad avser lön, uppsägning och, om arbets-
tagaren skulle bli arbetslös, återinsättande i arbete eller återanställning.

Artikel 9.2 föreskriver att arbetstagaren och dennes familjemedlemmar,
vilka definierats i artikel 3 i bilaga I, skall åtnjuta samma skattemässiga
och sociala förmåner som inhemska arbetstagare och deras familjemed-
lemmar.

I artikel 9.3 stadgas att arbetstagaren skall beviljas tillträde till ut-
bildning i yrkesskolor och omskolningscenter på samma grunder och på
samma villkor som inhemska arbetstagare.

I artikel 9.4 anges att en klausul i ett kollektivt eller individuellt avtal
eller någon annan kollektiv bestämmelse rörande anställning, rätt att söka
anställning, lön och andra villkor för arbete eller avskedande skall vara
ogiltig i den omfattning som det i denna föreskrivs eller medges diskri-
minerande villkor for utländska arbetstagare som är medborgare i
Schweiz eller Europeiska unionens medlemsstater.

I artikel 9.5 föreskrivs att en arbetstagare, som är medborgare i
Schweiz eller i Europeiska unionens medlemsstater och som arbetar på
den andra avtalspartens territorium, skall åtnjuta likabehandling vad av-
ser medlemskap i fackföreningar och utövande av därmed samman-
hängande rättigheter, inbegripet rätten att rösta och att inneha befattning-
ar inom en fackförenings administration eller ledning. Han kan emeller-
tid uteslutas från deltagande i ledningen for offentligrättsliga organ och
från att inneha en offentlig tjänst. Dessutom skall arbetstagaren vara be-
hörig att väljas till de organ som företräder arbetstagarna i företaget.

Det tilläggs att dessa bestämmelser inte skall påverka lagar eller för-
ordningar i värdlandet enligt vilka arbetstagare från den andra parten be-
viljas mer omfattande rättigheter.

Enligt artikel 9.6 skall en arbetstagare, som är medborgare i Schweiz
eller i Europeiska unionens medlemsstater och som arbetar på den andra
avtalspartens territorium, åtnjuta alla rättigheter och förmåner som be-
viljas inhemska arbetstagare i bostadsfrågor, inbegripet rätten att äga den
bostad han eller hon behöver. Bestämmelserna i detta stycke skall inte
påverka tillämpningen av bestämmelserna i artikel 26 i bilaga I. Vidare
föreskrivs att arbetstagaren får anteckna sig på eventuella listor för bo-
stadssökande i den region där han eller hon är anställd, med samma rätt
som landets egna medborgare. Arbetstagare skall åtnjuta de förmåner och
den förtur som är förknippade därmed.

Slutligen föreskrivs att arbetstagarens familj i detta hänseende skall an-
ses vara bosatt i den region där arbetstagaren bor även om familjen har
stannat kvar i ursprungslandet, förutsatt att ett motsvarande antagande
gäller for inhemska arbetstagare.

Prop. 2000/01:55

51

Kommentar

Prop. 2000/01:55

Bestämmelsen motsvarar nästan ordagrant artiklarna 7-9 i rådets för-
ordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria
rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 1968, s. 2). Några skillnader
bör dock uppmärksammas.

I andra punkten märks en viktig skillnad mellan bilagan och artikel 7
punkt 2 i förordning (EEG) nr 1612/68.1 EG-rätten nämns nämligen bara
arbetstagaren som berättigad att åtnjuta samma sociala och skattemässiga
förmåner som landets medborgare, inte familjemedlemmarna. Av EG-
domstolsens rättspraxis följer att de anhöriga endast är berättigade till
sociala och skattemässiga förmåner som kan anses vara en förmån för
arbetstagaren, så till vida att förmånerna underlättar arbetstagarens fria
rörlighet, jfr. mål 207/78, Ministére public mot Even och ONPTS, [1979]
ECR 2019. Genom att familjemedlemmar särskilt nämns i artikel 9 punkt

2 i bilaga I, har avtalet gjorts förmånligare än EG-rätten för arbetstagare
och deras familjer som omfattas av avtalet.

Vidare framgår av EG-domstolens rättspraxis att en arbetstagare, vars
familjemedlemmar är medborgare i tredje land, inte har rätt till nämnda
sociala förmåner, om inte svenska medborgares familjemedlemmar som
är medborgare i tredje land är berättigade till förmånen i fråga enligt na-
tionell rätt. Det kan alltså inte förekomma att övriga EU-medborgare be-
handlas bättre än svenska arbetstagare i det här avseendet. Schweiziska
medborgare kan dock, enligt avtalet, behandlas bättre än svenska med-
borgare i Sverige, eftersom deras familjemedlemmar är berättigade till
nämnda förmåner även om de är medborgare i tredje land och svenska
medborgares anhöriga som är medborgare i tredje land inte åtnjuter
samma rätt. Detta följer av att familjemedlemmarna ges självständig rätt
till förmånerna i artikel 9 punkt 2, samt att en hänvisning görs till artikel

3 i bilaga I, där familjemedlemmarna bestäms oavsett medborgarskap. På
samma sätt har svenska arbetstagares familjemedlemmar, som är med-
borgare i tredje land, bättre rätt till skattemässiga och sociala förmåner,
om arbetstagaren arbetar i Schweiz än om han eller hon arbetar i en an-
nan medlemsstat i Europeiska unionen.

Femte punkten i artikel 9 lyder som artikel 8 punkt 1 i rådets för-
ordning (EEG) nr 1612/68, bortsett från tillägget att arbetstagaren skall
åtnjuta rätten "att inneha befattningar inom en fackförenings administra-
tion eller ledning". Det är svårt att avgöra om det är meningen att det
skall göra någon skillnad i praktiken.

Genomförande i svensk rätt

Enligt studiestödslagcn (1999:1395) gäller särskilda villkor för utländska
medborgares rätt till svenskt studiestöd. Mot bakgrund av Europeiska
gemenskapernas domstols rättspraxis beträffande studiestöd för migre-
rande arbetstagare och deras familjemedlemmar infördes i samband med
EES-avtalet en ny bestämmelse i den nu gällande studiestödslagen
(1973:349) 1 kap. 8 § (jfr prop. 1993/94:100, Bil. 9). I dess nuvarande
lydelse anges att utländska medborgare som på grund av anställning eller
etablering som egen företagare här i landet kan härleda rättigheter från
EG-rätten eller EES-avtalet i fråga om sociala förmåner under vissa för-

52

utsättningar skall ha rätt till studiestöd på samma villkor som svenska Prop. 2000/01:55
medborgare. Detsamma gäller make, sambo och barn till sådana medbor-
gare. En likalydande bestämmelse finns i 1 kap. 4 § studiestödslagen
(1999:1395). Den bestämmelsen bör ändras så att det framgår att även
utländska medborgare som kan härleda motsvarande rättigheter från
avtalet med Schweiz skall ha rätt till studiestöd på samma villkor som
svenska medborgare.

Anställning inom offentlig förvaltning (artikel 10)

Artikeln anger att en medborgare från Schweiz eller Europeiska unionens
medlemsstater som utövar förvärvsverksamhet som arbetstagare kan ne-
kas rätt att inneha anställning inom offentlig förvaltning där myndighets-
utövning ingår och som rör skydd av statens eller andra offentliga organs
allmänna intressen.

Kommentar

Bestämmelsen motsvarar artikel 39 punkt 4 i Romfördraget.

Samarbete rörande arbetsförmedling (artikel 11)

Artikeln föreskriver att partema skall samarbeta inom ramen för EURES
(European Employment Services) vad gäller formedling av arbets-
erbjudanden och platsansökningar, liksom vad gäller utbyte av informa-
tion om läget på arbetsmarknaden och om levnads- och arbetsvillkoren.

7.3 Kapitel III Egenföretagare

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i detta kapitel föranleder
inga lagändringar.____________________________________________________

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: har i denna del inte lämnat några synpunkter.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens skäl presenteras i
anslutning till respektive artikel.

Bestämmelser om vistelse (artikel 12)

I artikel 12.1 stadgas att en medborgare i Schweiz eller i Europeiska uni-
onens medlemsstater som önskar etablera sig på en annan avtalsparts
territorium for att driva egen rörelse skall fa uppehållstillstånd för minst
fem år räknat från tidpunkten for utfärdandet, förutsatt att han kan bevisa
för de behöriga nationella myndigheterna att han eller hon etablerat sig
eller önskar etablera sig i detta syfte.

Enligt artikel 12.2 skall uppehållstillståndet förlängas automatiskt med
minst fem år, under förutsättning att egenföretagaren kan bevisa for de
behöriga nationella myndigheterna att han eller hon driver egen rörelse.

53

I artikel 12.3 anges att parterna, för att utfärda uppehållstillstånd, en-
dast far kräva att egenföretagaren visar upp den handling med stöd av
vilken han eller hon reste in på territoriet och bevis för att han eller hon
etablerat sig eller önskar etablera sig för att driva egen rörelse på territo-
riet. Uppehållstillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territori-
um.

I artikel 12.5 stadgas att avbrott i vistelsen som understiger sex måna-
der i följd eller frånvaro på grund av militärtjänst inte skall påverka up-
pehållstillståndets giltighet.

Av artikel 12.6 framgår att ett giltigt uppehållstillstånd inte får åter-
kallas enbart på grund av att den egna företagaren inte längre utövar för-
värvsverksamhet därför att han eller hon på grund av sjukdom eller
olycksfall är tillfälligt oförmögen att arbeta.

Kommentar

Bestämmelserna i artikel 12 överensstämmer med reglerna som gäller för
EU-medborgare.

Genomförande i svensk rätt

Vad gäller regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter om att cn
ansökan om uppehållstillstånd får bifallas samt att föreskriva undantag
från kravet på arbetstillstånd hänvisas till vad som angivits i samband
med artikel 2 i bilaga I.

Det finns inte någon bestämmelse i utlänningsförordningen som före-
skriver att avbrott i egenföretagares vistelse som understiger sex månader
i följd eller som orsakas av militärtjänst inte skall påverka uppehållstill-
ståndet, fastän en sådan bestämmelse återfinns i artikel 4 punkt 1 tredje
stycket i rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaffande
av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för med-
borgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av
tjänster. Däremot regleras de omständigheter under vilka uppehållstill-
ståndet får återkallas i 2 kap. 9-12 §§ UtlL. Där nämns inte dessa om-
ständigheter som grund för återkallelse av tillståndet.

Bemyndigandet i 2 kap. 14 § andra stycket UtlL ger regeringen möj-
lighet att meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd för medborgare i
stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får åter-
kallas. Det har föreslagits, i anslutning till artikel 5 i bilaga I, att be-
myndigandet skall utvidgas för att föreskriftsrätten skall avse även per-
soner som omfattas av avtalet med Schweiz. Också beträffande egenföre-
tagare kan erforderliga ändringar göras på förordningsnivå. Dessa kan i
huvudsak utformas på motsvarande sätt som gäller för personer som om-
fattas av EES-avtalet.

Gränsarbetarc med egen rörelse (artikel 13)

I artikeln fastställs inledningsvis en definition av begreppet gränsarbetare
med egen rörelse. Det är en medborgare i Schweiz eller i unionens med-
lemsstater som är bosatt på en parts territorium och driver egen rörelse på

Prop. 2000/01:55

54

den andra partens territorium och som i princip återvänder till sin bostad
dagligen eller åtminstone en gång i veckan.

Enligt artikel 13.2 skall en gränsarbetare med egen rörelse inte behöva
uppehållstillstånd. I andra stycket föreskrivs att behöriga myndigheter i
det berörda landet kan bevilja gränsarbetaren med egen rörelse ett sär-
skilt tillstånd för minst fem år, förutsatt att han eller hon kan bevisa för
behöriga nationella myndigheter att han eller hon driver eller önskar dri-
va egen rörelse. Det särskilda tillståndet skall automatiskt förlängas med
minst fem år, förutsatt att gränsarbetaren kan bevisa att han eller hon dri-
ver egen rörelse. Det särskilda tillståndet skall gälla hela det utfärdande
landets territorium.

Genomförande i svensk rätt

Noteras bör att gränsarbetare med egen rörelse definieras annorlunda i
artikel 32 som skall tillämpas i de fall övergångsbestämmelserna i kapitel
VII i denna bilaga är tillämpliga.

Den befrielse från kravet på uppehållstillstånd som, med stöd av 1 kap.
4 § UtlL, föreskrivs för gränsarbetare i 3 kap. 2 a § UtlF, beskriven i an-
slutning till artikel 7 ovan, gäller i sin nuvarande lydelse bara med-
borgare i stat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbets-
området och som har anställning i Sverige. Bestämmelsen bör ändras för
att innefatta gränsarbetare med egen rörelse.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet (artikel 14)

I artikel 14.1 anges att egenföretagare skall ha rätt till yrkesmässig och
geografisk rörlighet på hela värdlandets territorium.

I artikel 14.2 definieras begreppen yrkesmässig och geografisk rörlig-
het. Yrkesmässig rörlighet skall omfatta byte av yrke samt övergång från
eget företagande till anställning. Den geografiska rörligheten skall om-
fatta byte av arbets- och vistelseort.

Kommentar

Några geografiska begränsningar i den mening som avses i artikeln före-
kommer inte i Sverige. I 2 kap. 6 § UtlL anges att arbetstillstånd far avse
ett visst slag eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor
som behövs. Genom att i utlänningsförordningen föreskriva att arbetsta-
gare som omfattas av avtalet undantas från kravet på arbetstillstånd kan
den yrkesmässiga rörlighet som följer av avtalet uppnås, jämför vad som
sagts om arbetstillstånd i samband med artikel 2 bilaga I.

Likabehandling (artikel 15)

Av artikel 15.1 framgår att egenföretagaren skall åtnjuta en behandling
som är minst lika förmånlig som den som beviljas värdlandets egna med-
borgare beträffande upptagande och utövande av förvärvsverksamhet i
landet.

Prop. 2000/01:55

55

I artikel 15.2 görs en hänvisning till bestämmelserna i artikel 9 i bilaga
I, vilka i tillämpliga delar också skall gälla egenföretagare som avses i
detta kapitel. Som framgår av avsnitt 7.2 innebär det bland annat att be-
stämmelserna i studiestödslagen (1999:1395) blir tillämpliga på egen-
företagare och deras familjemedlemmar.

Utövande av offentlig myndighet (artikel 16)

1 artikeln stadgas att en egenföretagare kan nekas rätt att utöva en verk-
samhet som, även tillfälligt, innefattar myndighetsutövning.

7.4 Kapitel IV Tillhandahållande av tjänster

Regeringens förslag: Lagen (1999:678) om utstationering av arbets-
tagare ändras på så sätt att arbetsgivare med hemvist eller säte i Sveri-
ge som utstationerar arbetstagare till Schweiz skall tillämpa de natio-
nella bestämmelser varigenom Schweiz genomfört Europa-
parlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Vidare skall
bestämmelsen om Arbetsmiljöverket i dess egenskap av förbindelse-
kontor ändras på så sätt att Arbetsmiljöverket skall samarbeta även
med motsvarande förbindelsekontor i Schweiz.______________________

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: har i denna del inte lämnat några synpunkter.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringens skäl presenteras i
anslutning till respektive artikel.

Personer som tillhandahåller tjänster (artikel 17)

Artikeln ställer upp ett antal förbud mot begränsning av möjligheterna att
tillhandahålla tjänster enligt artikel 5 i avtalet (art. 5 behandlas i avsnitt
5.2). Enligt punkt a skall varje begränsning av ett gränsöverskridande
tillhandahållande av tjänster på Schweiz eller Europeiska unionens med-
lemsstaters territorium som varar högst 90 arbetsdagar per år vara för-
bjuden.

Enligt punkt b i skall varje begränsning av rätten till inresa och vistelse
i de fall som avses i artikel 5 punkt 2 i avtalet vara förbjuden för med-
borgare i Schweiz eller i Europeiska unionens medlemsstater, vilka till-
handahåller tjänster och är etablerade på Schweiz eller Europeiska unio-
nens medlemsstaters territorium, där mottagaren av tjänsterna är eta-
blerad på en annan parts territorium.

Vidare, enligt punkt b ii, är varje begränsning av rätten till inresa och
vistelse, i de fall som avses i artikel 5 punkt 2 i avtalet, förbjuden för ar-
betstagare, oavsett medborgarskap, hos någon som tillhandahåller tjäns-
ter, vilka är integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden i Schweiz eller
Europeiska unionens medlemsstater och är utstationerade för att på en
annan parts territorium tillhandahålla en tjänst. Tillämpningen av be-
stämmelserna om inresa och utresa i artikel 1 i bilagan påverkas dock
inte.

Prop. 2000/01:55

56

Kommentar

Prop. 2000/01:55

Artikel 17 a omfattar de fall där den som tillhandahåller tjänster har gjort
det under en tid som inte överstiger 90 arbetsdagar eller har rätt att till-
handahålla tjänster enligt ett annat avtal eller har tillstånd från behöriga
myndigheter. Den som tillhandahåller tjänster far alltså, med de begräns-
ningar som finns i artikel 5 punkt 2 i avtalet, resa in och vistas i det land
där kunderna är etablerade eller bor. Hänvisningen till inrese-
bestämmelsema (artikel 1) i artikel 17 b ii medför att visering fortfarande
kan krävas för arbetstagare från länder, vars medborgare inte är undan-
tagna från viseringskravet som ställs upp i 1 kap. 3 § utlänningslagen
(1989:529, UtlL). I 1 kap. 2 § utlänningsförordningen (1989:547), UtlF)
anges vilka staters medborgare som inte behöver visering för inresa. 1
artikel 49 i Romfördraget stadgas ett liknande förbud mot begränsning av
rätten att tillhandahålla tjänster. I EG-rätten finns dock inte någon 90-
dagarsgräns.

Genomförande i svensk rätt

Regeringens befogenhet att meddela föreskrifter om rätt till inresa och
vistelse för schweiziska medborgare har beskrivits i anslutning till artik-
larna 1 och 2 i denna bilaga.

Artikel 18

I artikel 18 anges att bestämmelserna i artikel 17 skall tillämpas på bolag
som bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska
gemenskapen eller i enlighet med schweizisk rätt och vilka har sitt stad-
geenliga säte, sin centrala förvaltning eller sin huvudverksamhet på
Schweiz eller Europeiska unionens medlemsstaters territorium.

Kommentar

Bestämmelsen innebär att juridiska personer tillförsäkras samma rätt att
tillhandahålla tjänster som fysiska personer och motsvarar artikel 48 i
Romfördraget.

Artikel 19

I artikel 19 föreskrivs att den som tillhandahåller tjänster och har rätt
eller har erhållit tillstånd därtill kan, för att tillhandahålla en tjänst, tem-
porärt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på sam-
ma villkor som gäller för värdlandets egna medborgare i enlighet med
bestämmelserna i denna bilaga samt i bilagorna II och III.

Bestämmelsen, som motsvarar artikel 50 tredje stycket i Romfördraget,
innebär att schweiziska personer eller företag som tillhandahåller tjänster
inte far underställas andra villkor för sin verksamhet än svenska personer
eller företag som stadigvarande utövar verksamhet i Sverige.

57

Artikel 20 och 21

Prop. 2000/01:55

1 artikel 20.1 föreskrivs att de personer som nämns i artikel 17 b och som
har rätt att tillhandahålla tjänster inte skall behöva uppehållstillstånd för
vistelser som inte överstiger 90 dagar. Ett giltigt identitetskort eller pass
skall vara tillräckligt stöd för deras vistelse. I artikel 20.2 föreskrivs att
de personer som nämns i artikel 17 b, vilka har rätt att tillhandahålla en
tjänst under mer än 90 dagar eller som har erhållit tillstånd att tillhanda-
hålla en tjänst, skall erhålla ett uppehållstillstånd som är giltigt lika länge
som tillhandahållandet av tjänsten varar. Uppehållstillståndet skall styrka
personens eller företagets rätt att tillhandahålla tjänster och skall gälla i
hela det utfärdande landets territorium, artikel 20.3. I artikel 20.4 före-
skrivs att värdlandet för att utfärda uppehållstillstånd till de personer som
nämns i artikel 17 b endast kan kräva att de visar giltigt identitetskort
eller pass, med stöd av vilket de rest in på territoriet, samt bevis för att de
tillhandahåller eller önskar tillhandahålla tjänster.

I artikel 21 anges att gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster
inte lär pågå i mer än 90 arbetsdagar per kalenderår. Detta gäller oavsett
om det rör sig om tillhandahållande av tjänster under en sammanhängan-
de period eller vid flera tillfällen.

Åv artikel 21.2 följer att den som tillhandahållit en tjänst får resa in i
och vistas i landet for att uppfylla skyldigheter gentemot mottagaren av
tjänsten som följer av en garanti och i fall av force majeure. Detta gäller
även om personen redan har utfört tjänster i landet under 90 arbetsdagar.

Kommentar

I direktiv 73/148/EEG tillförsäkras EU-medborgare motsvarande rätt att
utöva tjänster i upp till tre månader utan uppehållstillstånd och att däref-
ter beviljas uppehållstillstånd för den tid som tjänsten varar, mot formal-
iteter motsvarande de som anges i artikel 20.

Genomförande i svensk rätt

Regeringen har, med stöd av 1 kap. 4-5 §§ och 2 kap. 6 och 14 §§ UtlL i
detta avseende, meddelat föreskrifter om uppehållstillstånd i 3 kap. 5 a §
första och tredje styckena UtlF, och om arbetstillstånd i 4 kap. 1 § UtlF
för medborgare i stat som är medlem i Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet om arbetstillstånd. Dessa föreskrifter bör ändras så att
schweiziska medborgare också inkluderas, dock att schweiziska med-
borgare bara får tillhandahålla tjänster under en tid som inte överskrider
90 arbetsdagar per kalenderår, om inte särskilt tillstånd finns därtill.

Artikel 22

I artikel 22.1 anges att sådan verksamhet som innebär delaktighet, även
tillfälligt, i myndighetsutövning i värdlandet skall undantas från till-
ämpningen av artiklarna 17 och 19.

I artikel 22.2 föreskrivs att bestämmelserna i artiklarna 17 och 19, lik-
som de åtgärder som vidtagits med stöd av dessa, inte skall påverka till-

58

lämpligheten av de lagar och andra författningar som gäller tillämpning
av arbets- och anställningsvillkor på arbetstagare som utstationeras i
samband med tillhandahållande av tjänster. I enlighet med artikel 16 i
avtalet hänvisas till direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 (EGT L
18, 1997, s. 19) om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan-
dahållande av tjänster.

Enligt artikel 22.3 skall bestämmelserna i artiklarna 17 a och 19 inte
påverka tillämpligheten av de lagar och andra författningar som, när detta
avtal träder i kraft, gäller i Schweiz eller i Europeiska unionen och dess
medlemsstater och som rör verksamheten vid förmedlingar för tillfälligt
arbete eller för uthyrning av arbetskraft. Inte heller tillämpningen av la-
gar och andra författningar som rör finansiella tjänster, vilka endast far
utövas på Schweiz eller Europeiska unionens medlemsstaters territorium
med tillstånd som är givet på förhand och vars tillhandahållare är föremål
för övervakning av myndigheterna i Schweiz eller i Europeiska unionens
medlemsstater, påverkas av artiklarna 17 a och 19 i bilaga I.

Vidare stadgas i artikel 22.4 att bestämmelserna i artiklarna 17 a och
19 inte skall påverka tillämpligheten av de lagar och andra författningar
som gäller i Schweiz eller i Europeiska unionen och dess medlemsstater
och som rör tillhandahållandet av tjänster för kortare tid än 90 arbetsda-
gar och som berättigas av ett angeläget allmänt intresse.

Genomförande i svensk rätt

I artikeln hänvisas till direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om
utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjäns-
ter. Eftersom direktivet, på grund av avtalet mellan Europeiska gemen-
skapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan
om fri rörlighet för personer, kommer att gälla även i förhållande till
Schweiz föreslås ändringar i lagen (1999:678) om utstationering av ar-
betstagare. Lagen gäller redan för alla utstationerande arbetsgivare som
utstationerar arbetstagare i Sverige i samband med att arbetsgivaren till-
handahåller tjänster över gränserna, oavsett vilket land arbetsgivaren är
etablerad i. När det gäller arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige
som utstationerar arbetstagare till annat land inom EES, framgår det av
lagen att arbetsgivaren skall tillämpa de nationella bestämmelser varige-
nom det landet genomfört Europaparlamentets och rådets direktiv
96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i
samband med tillhandahållande av tjänster. Det föreslås nu att bestäm-
melsen ändras, så att den skall gälla på motsvarande sätt när arbetsgivare
med hemvist eller säte i Sverige utstationerar arbetstagare till Schweiz.
Vidare finns i lagen en bestämmelse som anger, i dess lydelse från den 1
januari 2001, att Arbetsmiljöverket skall vara förbindelsekontor och att
samarbete skall ske med motsvarande förbindelsekontor i andra länder
inom EES. Förbindelsekontorets uppgift är att tillhandahålla information
om de arbets- och anställningsvillkor som kan bli tillämpliga vid en
utstationering i Sverige. Det föreslås nu att samma regel skall gälla i
förhållande till Schweiz.

Prop. 2000/01:55

59

Personer som mottar tjänster (artikel 23)

I artikel 23 föreskrivs att fysiska personer som är medborgare i Schweiz
eller i någon av Europeiska unionens medlemsstater och som är mot-
tagare av tjänster på den andra partens territorium inte skall behöva up-
pehållstillstånd för vistelse som inte överstiger tre månader. För längre
vistelse skall personen som tar emot tjänster erhålla ett uppehållstillstånd
som gäller så länge som tjänsten tillhandahålls. Han eller hon kan ute-
slutas från det sociala stödsystemet under tiden för sin vistelse. Uppe-
hållstillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

Kommentar

Bestämmelsen motsvarar den EG-rättsliga regleringen av situationen för
mottagare av tjänster. Det bör noteras att mottagares av tjänster vistelse i
Sverige inte är underkastad någon 90-dagars begränsning.

Prop. 2000/01:55

Genomförande i svensk rätt

Svenska föreskrifter i detta avseende rörande vistelse för EES-kretsen
återfinns i 3 kap. 5 a § UtlF. Även det som sägs i avtalet i nu aktuellt
hänseende kan införlivas i svensk rätt på förordningsnivå. Att skyldighe-
ten att ha uppehållstillstånd inträder först efter tre månader framgår av 1
kap. 4 § UtlL.

7.5 Kapitel V Personer som inte utövar ekonomisk för-
värvsverksamhet

Regeringens bedömning: Artiklarna i detta kapitel föranleder inga
lagändringar._________________________________________________________

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: har i denna del inte lämnat några synpunkter.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringens skäl presenteras i
anslutning till respektive artikel.

Bestämmelser om vistelse (artikel 24)

Denna artikel innehåller bestämmelser om rätt till vistelse för skilda
grupper som inte utövar någon ekonomisk förvärvsverksamhet.

I artikel 24.1 sägs att medborgare i en avtalsslutande part som inte ut-
övar ekonomisk verksamhet och som inte har rätt till vistelse enligt några
andra bestämmelser i avtalet skall få uppehållstillstånd för minst fem år,
förutsatt att medborgaren kan bevisa att han eller hon har tillräckliga till-
gångar för att inte behöva utnyttja det sociala stödsystemet under vistel-
sen och omfattas av cn heltäckande sjukförsäkring. I Schweiz skall sjuk-
försäkring för personer som inte bosätter sig i landet även omfatta vård-
åtgärder vid olycksfall och moderskap. Uppehållstillståndet får omprövas
vid utgången av de två första årens vistelse.

60

I artikel 24.2 anges vad som skall anses vara tillräckliga tillgångar. Prop. 2000/01:55
Dessa skall överstiga en nivå som berättigar socialt bistånd för landets
egna medborgare. Om detta inte kan tillämpas skall sökandens tillgångar
anses tillräckliga om de överstiger den lägsta folkpension som betalas ut i
värdlandet.

I artikel 24.3 ges den som avslutat en anställning som varat i mindre än
ett år rätt till vistelse, förutsatt att försörjningsvillkoren i artikel 24.1 upp-
fylles. I försörjningsförmågan skall eventuell arbetslöshetsersättning, om
sådan utgår enligt nationell lag, kunna inräknas, i förekommande fall
kompletterat med bestämmelserna om socialförsäkringsskydd i bilaga II
till avtalet.

Situationen för studenter, vilka inte har rätt till vistelse med stöd av
någon annan bestämmelse i avtalet, regleras i artikel 24.4. Uppehållstill-
stånd beviljas under studietiden eller, om studietiden överstiger ett år, ges
tillstånd för ett år. Uppehållstillstånd skall beviljas om den studerande,
genom en förklaring eller på annat likvärdigt sätt, försäkrar den behöriga
nationella myndigheten att han eller hon förfogar över tillgångar som är
tillräckliga för att studenten, dennes maka eller make och barn för vilka
de är underhållsskyldiga inte behöver utnyttja värdlandets sociala stödsy-
stem under vistelsen. Studenten skall vara registrerad vid en godkänd
utbildningsanstalt för att huvudsakligen genomgå yrkesutbildning och
omfattas av heltäckande sjukförsäkring.

Uppehållstillståndet skall, enligt artikel 24.5, automatiskt förlängas
med minst fem år, förutsatt att villkoren för uppehållstillstånd fortfarande
är uppfyllda. Vad beträffar studerande skall uppehållstillståndet varje år
förlängas med den återstående utbildningsperioden.

Avbrott i vistelsen som understiger sex månader i följd eller frånvaro
på grund av militärtjänst skall inte påverka uppehållstillståndets giltighet
(artikel 24.6). Uppehållstillståndet skall gälla hela det utfärdande landets
territorium (artikel 24.7) och rätten till vistelse skall kvarstå så länge de
berättigade uppfyller villkoren som anges i artikelns första punkt (artikel
24.8).

Kommentar

Reglerna i avtalet om bosättning för icke-förvärsarbetande överensstäm-
mer i stort med motsvarande EG-rättsliga bestämmelser i rådets bägge
direktiv av den 28 juni 1990, 90/364/EEG om rätt till bosättning (EGT L
180, 1990, s. 26) och 90/365/EEG och om rätt till bosättning för anställda
och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (EGT L 180,
1990, s. 28). Reglerna om rätt till vistelse för studenter stämmer överens
med bestämmelserna i rådets direktiv 93/96/EEG av den 29 oktober 1993
om rätt till bosättning för studenter (EGT L 317, 1993, s. 59).

Personer, vars anställning förväntas vara i mindre än ett år, beviljas
uppehållstillstånd för den tid som anställningen skall vara, jfr vad som
anförts i anslutning till artikel 6 i bilaga I. Om en sådan person blir ar-
betslös har han eller hon rätt att stanna kvar, antingen som arbetssökande,
enligt artikel 2 punkt 1 andra stycket bilaga I, eller enligt denna artikel. I
båda fallen är det en förutsättning att personen kan försörja sig, i före-
kommande fall med hjälp av arbetslöshetsersättning, och omfattas av en
sjukförsäkring. För en student räcker det att avge en förklaring där han

61

eller hon försäkrar att han eller hon förfogar över tillräckliga tillgångar Prop. 2000/01:55
för att försörja sig själv och sina anhöriga som.

Genomförande i svensk rätt

Med stöd av 2 kap. 14 § UtlL har regeringen i 3 kap. UtlF meddelat de
närmare bestämmelser som följer av de ovan nämnda EG-direktiven.

Bemyndigandet i 2 kap. 14 § UtlL ger regeringen möjlighet att medde-
la föreskrifter även beträffande personer som omfattas av detta avtal.
Någon lagändring är således inte nödvändig för att genomföra avtalet i
denna del. Bestämmelserna om förnyat uppehållstillstånd och uppehålls-
tillståndets giltighet har behandlats i anslutning till artikel 6.

7.6 Kapitel VI Förvärv av fast egendom

Regeringens bedömning: Artiklarna i detta kapitel föranleder inga
lagändringar.        ________________________________________________

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: har i denna del inte lämnat några synpunkter.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens skäl presenteras i
anslutning till respektive artikel.

Artikel 25

En medborgare i Schweiz eller unionens medlemsstater som har uppe-
hållstillstånd i värdlandet och upprättar sin huvudsakliga bostad där skall
enligt artikel 25.1 ha samma rättigheter som en medborgare i värdlandet
vad gäller förvärv av fast egendom. Han eller hon kan när som helst in-
rätta sin huvudsakliga bostad i värdlandet i enlighet med nationella regler
och oberoende av anställningens längd. Avresa från värdlandet medför
ingen skyldighet till att sälja den fasta egendomen.

I artikel 25.2 stadgas att en medborgare i Schweiz eller någon av Eu-
ropeiska unionens medlemsstater som har uppehållstillstånd i värdlandet
men som inte inrättar sin huvudsakliga bostad i värdlandet har samma
rättigheter som landets medborgare vad gäller förvärv av fast egendom
som används vid utövandet av ekonomisk förvärvsverksamhet. Han eller
hon kan också tillåtas förvärva en sekundärbostad eller en fritidsbostad.
För denna kategori medborgare skall detta avtal inte påverka gällande
regler om rena kapitalplaceringar och handel med obebyggda fastigheter
och med bostäder.

En gränsarbetare skall, enligt artikel 25.3, ha samma rättigheter som
landets medborgare vad gäller förvärv av fast egendom som används vid
utövandet av ekonomisk förvärvsverksamhet samt av cn sekundärbostad.
Av detta följer ingen skyldighet till avyttrande när han eller hon lämnar
värdlandet. Han eller hon kan också tillåtas förvärva en fritidsbostad. För
denna kategori medborgare skall detta avtal inte påverka gällande regler
om renodlad kapitalplacering och handel med obebyggda fastigheter och
med bostäder.

62

Genomförande i svensk rätt

Inför Sveriges tillträde till EES-avtalet infördes i lagen (1992:1368) om
tillstånd till vissa förvärv av fast egendom regler som begränsade ut-
länningars möjligheter att förvärva fritidshus i Sverige. Vid Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen tilläts Sverige att under en övergångs-
tid om fem år behålla sådana regler. 1992 års lag upphörde att gälla från
den 1 januari 2000. Några begränsningar på grund av nationalitet vad
gäller rätten att förvärva fast egendom finns således inte i dag.

7.7 Kapitel VII Övergångsbestämmelser samt avtalets
framtida utveckling

Regeringens bedömning: Artiklarna i detta kapitel föranleder inga
lagändringar.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Konkurrensverket anser det vara en nackdel att
avtalet innehåller vissa begränsningar för bl.a. upptagande av förvärvs-
verksamhet, inflyttning m.m. som skall gälla under varierande, men rela-
tivt långa, övergångsperioder. Verket har dock inte några synpunkter på
det föreslagna genomförandet i svensk lagstiftning. Övriga remissinstan-
ser har inte yttrat sig i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 26 anges att bestämmel-
serna i kapitel VII skall komplettera eller ersätta övriga bestämmelser i
bilaga I, när övergångsbestämmelserna i artikel 10 i avtalet tillämpas. De
bestämmelser i artikel 10 som rör bilaga I avser huvudsakligen situatio-
nen för personer i Schweiz.

När övergångsbestämmelserna i artikel 10 tillämpas skall det för ut-
övande av ekonomisk förvärvsverksamhet krävas att ett uppehållstill-
stånd och/eller arbetstillstånd utfärdas.

I de följande paragraferna ges därefter de närmare bestämmelser som
skall gälla under övergångsperioden beträffande arbetstagares vistelse
(artikel 27), gränsarbetare (artikel 28), arbetstagares rätt att återvända
och deras geografiska och yrkesmässiga rörlighet (artikel 29-30), egen-
företagares vistelse (artikel 31), gränsarbetare med egen rörelse (artikel
32) samt egenföretagares rätt att återvända och deras geografiska och
yrkesmässiga rörlighet (artikel 33-34).

Bestämmelserna föranleder inte några lagändringar.

8      Bilaga II Samordningen av socialförsäkrings-

systemen

8.1      Centrala element

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal om personers fria
rörlighet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan. Samordning av systemen för social
trygghet utgör en del av detta avtal.

Prop. 2000/01:55

63

Frågor som rör samordningen av social trygghet för personer som flyttar Prop. 2000/01:55
inom Europeiska unionen är en betydelsefull del av gemenskapens inre
marknad. Genom särskilda regler har gemenskapen infört en ordning för
hur denna samordning skall göras. Dessa regler återfinns dels i rådets för-
ordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av sy-
stemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras famil-
jemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels i rådets förordning (EEG) nr
574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr
1408/71.

Förordningarna gäller i huvudsak för förvärvsarbetande - anställda och
egenföretagarc - som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en
eller flera medlemsstater och som är medborgare i en sådan stat, samt för
deras familjemedlemmar och efterlevande.

8.1.1 Gällande rätt

Som en följd av det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen har
gemenskapens samordningsregler inom den sociala trygghetens område
blivit direkt gällande i Sverige.

En bilateral konvention om social trygghet är sedan 1980 i kraft mellan
Sverige och Schweiz (Konventionen den 20 oktober 1978 mellan Sverige
och Schweiziska Edsförbundet om social trygghet, SFS 1980:32).
Konventionen omfattar dock inte arbetslöshetsförmåner.

Förordningen 1408/71

Förordning (EEG) nr 1408/71 är enligt artikel 4.1 tillämplig på all lag-
stiftning i de enskilda medlemsstaterna som gäller följande grenar av
social trygghet:

• förmåner vid sjukdom och moderskap

• förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller
förbättra förvärvsförmågan,

• förmåner vid ålderdom,

• förmåner till efterlevande,

• förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar,

• dödsfallsersättningar,

• förmåner vid arbetslöshet,

• familjeförmåner.

Vad som menas med lagstiftning, förmåner och pensioner samt familje
förmåner har närmare definierats i förordningen. Här kan emellertid
framhållas att beträffande begreppet lagstiftning skall i huvudsak förstås
nuvarande eller kommande lagar och andra författningar på de sakområ-
den som nämnts ovan. I begreppet förmåner och pensioner ingår alla så-
dana förmåner om de bekostas av allmänna medel men även indexhöj-
ningar och tilläggsutbetalningar omfattas om annat inte föreskrivs. Till
familjeförmåner räknas alla vård- och kontantförmåner som är avsedda
att täcka en familjs utgifter enligt lagstiftningen om sådana förmåner,
med undantag för vissa särskilda bidrag vid barns födelse.

64

Varje land är enligt artikel 5 skyldigt att i förklaringar som skall of- Prop. 2000/01:55
fentliggöras ange den nationella lagstiftning som skall omfattas av för-
ordningen. Underlåtenhet att anmäla förmåner enligt en viss lagstiftning
medför emellertid inte nödvändigtvis att förmånerna faller utanför för-
ordningens tillämpningsområde. Förordning (EEG) nr 1408/71 är till-
lämplig på en medlemsstats alla allmänna och särskilda system för social
trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte.

8.1.2 Överväganden och förslag

Regeringens förslag: Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
ändras så att Arbetsmarknadsstyrelsen skall utfärda intyg som visar rät-
ten till ersättning även till personer som uppfyller villkoren för rätt att
med bibehållen ersättning söka arbete i Schweiz. En följdändring i so-
cialförsäkringslagen (1999:799) görs._________________________________

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket,
Riksskatteverket och Arbetarskyddsstyrelsen tillstyrker förslagen.

Skälen för regeringens förslag: De gemensamma samordnings-
reglerna i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av syste-
men för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familje-
medlemmar flyttar inom gemenskapen, samt rådets förordning (EEG) nr
574/72 om tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 blir ge-
nom tillträdet tillämpliga även gentemot Schweiz.

Socialförsäkringsfrågor

Avtalet om personers fria rörlighet mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan kommer nu
enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr 1408/71 att ersättas med EG-
förordningama och det blir således dessa bestämmelser som skall tilläm-
pas framför den bilaterala konventionen. Detta innebär emellertid inte att
den bilaterala konventionen mellan Sverige och Schweiz upphör att gäl-
la, eftersom EG-förordningama omfattar en mer begränsad personkrets
än konventionen. Förordningarnas personkrets utgörs av i huvudsak, för-
värvsarbetande medborgare i EU-ländema och Schweiz samt deras fa-
miljemedlemmar medan konventionen omfattar en vidare personkrets
innebärande att även medborgare i ett tredje land omfattas. Konventionen
kommer därför alltjämt att vara tillämplig för tredjestatsmedborgare som
är eller har varit omfattade av de allmänna försäkringarna i något av de
båda länderna och som inte omfattas av reglerna i EG-förordningama.

I socialförsäkringslagen (1999:799) föreslås ett tillägg som innebär att
även Schweiz kommer att omfattas av undantagsreglerna.

A rbetslöshetsförsäkringen

Det bilaterala avtalet med Schweiz omfattar inte arbetslöshetsförmåner.

65

3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan innebär därför att arbetslöshetsförmåner
nu for första gången kommer att omfattas i forhållande till Schweiz.

Reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 om arbetslöshetsförsäkring
kommer att tillämpas, med undantag för arbetstagare i Schweiz som har
uppehållstillstånd med en giltighetstid understigande ett år. För de sist-
nämnda finns särskilda regler i tilläggsprotokoll till bilaga II i avtalet
mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och
Schweiz å andra sidan. Av tilläggsprotokollet följer att arbetstagare som
uppfyller reglerna för arbetslöshetsersättning enligt den schweiziska lag-
stiftningen erhåller schweizisk arbetslöshetsersättning. Arbetstagare som
inte uppfyller dessa villkor får ändå ett visst försäkringsskydd vid arbets-
löshet. Ersättningen lämnas vid hel arbetslöshet, under vissa förut-
sättningar, av ursprungslandet dit den arbetslöse återvänder efter att ha
blivit arbetslös i Schweiz. De perioder som har fullgjorts i Schweiz skall
därvid betraktas som fullgjorda i ursprungslandet. En del av de avgifter
som har betalats in i Schweiz för arbetslöshetsförsäkringen skall överfö-
ras till ursprungsländerna som ett bidrag till deras kostnader för arbets-
löshetsersättningen. Även om personen inte varit försäkrad tillräckligt
länge för att få arbetslöshetsersättning i Schweiz lämnas ersättning i vissa
speciella fall från den schweiziska arbetslöshetsförsäkringen. Dessa fall
är när arbetet avbrutits på grund av svåra väderförhållanden eller när ar-
betsgivaren blivit insolvent.

Eftersom rådets förordning och tilläggsprotokollet kommer att tilläm-
pas i förhållande till Schweiz föreslår regeringen en ändring i 48 § lagen
om arbetslöshetsförsäkring (1997:238). Av bestämmelsen framgår att
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) skall utfärda intyg som visar rätten till
arbetslöshetsersättning till personer som uppfyller villkoren for rätt att
med bibehållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land.
Det föreslås nu att AMS skall utfärda intyg även till personer som på
motsvarande sätt avser att söka arbete i Schweiz.

Prop. 2000/01:55

66

Prop. 2000/01:55

9      Bilaga III: Ömsesidigt erkännande av

yrkesbehörighet

9.1      Avtalet med Schweiz

De avtalsslutande parterna åtar sig enligt avtalets 9 artikel att vidta vissa
åtgärder för att underlätta för EU-medborgare och för medborgare i
Schweiz att utöva förvärvsverksamhet som arbetstagare eller egen-
företagare inom sina respektive områden. En av de åtgärder som om-
nämns i denna artikel avser ömsesidigt erkännande av utbildnings-, exa-
mens- och andra behörighetsbevis. Vidare skall de avtalsslutande parter-
na samordna lagar och andra författningar om upptagande och utövande
av förvärvsverksamhet som arbetstagare och egenföretagare samt om
tillhandahållande av tjänster.

I bilaga III till avtalet med Schweiz anges att de avtalsslutande parter-
na är överens om att i fråga om ömsesidigt erkännande av yrkes-
behörighet sinsemellan tillämpa de gemenskapsrättsakter som hänvisas
till i bilagan. Dessa dokument är

•  de s.k. övergångs- och liberaliseringsdirektiven, som främst reglerar
rätten för EU-medborgare att uppta ett reglerat yrke eller etablera sig
som egenföretagare inom vissa industri-, handels och servicenäringar,

•  det s.k. första generella direktivet som reglerar ömsesidigt erkännan-
de av examina från postgymnasiala utbildningar om minst tre år,

•  det s.k. andra generella direktivet som reglerar ömsesidigt erkännan-
de av examina från högre utbildningar av kortare längd än tre år samt

•  ett antal direktiv för vissa yrkesgrupper såsom advokater, yrkes-
grupper inom sjukvård samt arkitekter.

9.2      Övergångs- och liberaliseringsdirektiven

Enligt artikel 7 i EG-fördraget skall den gemensamma marknaden upp-
rättas gradvis under en övergångsperiod av tolv år, dvs. under perioden
1957-1969. Syftet med de allmänna handlingsprogrammen var att finna
former för upphävandet av begränsningar i etableringsrätten samt av rät-
ten att tillhandahålla tjänster.

De viktigaste frågorna rörde bl.a. avveckling av särbehandling som
grundar sig på nationalitet eller uppehållsort. I övergångs- och liberalise-
ringsdirektiven regleras därför bl.a. enligt vilka principer en medlemsstat
i EU skall godta kvalifikationer som en EU-medborgare uppnått i annan
medlemsstat inom EU vad avser:

•  yrkeskunskap, allmän kommersiell kunskap eller yrkesskicklighet,

•  god vandel,

•  konkursfrihet,

•  ej varit föremål för en administrativ disciplinär åtgärd,

•  bevis på ekonomisk ställning samt

67

• krav på försäkring mot finansiella risker förenande med aktuell
verksamhet.

Vidare anges i flertalet direktiv alt utländska EU-medborgare skall ges
samma rätt som värdlandets egna medborgare att få vara medlemmar i
yrkes- eller handelsorganisationer.

De övergångs- och liberaliseringsdirektiv som omfattas av avtalet mel-
lan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och
Schweiz å andra sidan reglerar följande verksamheter:

•  partihandel (direktiven 64/222/EEG och 64/223/EEG),

•  agenter inom handel, industri och hantverk (direktiv 64/224/EEG),

•  egenföretagare inom detaljhandel (direktiven 68/363/EEG och
68/364/EEG),

•  egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet
inom kolhandel (direktiven 70/522/EEG och 70/523/EEG),

•  handel med och distribution av giftiga ämnen (direktiven
74/556/EEG och 74/557/EEG),

•  handelsresande och hemförsäljare (direktiv 75/369/EEG),

•  självständiga handelsagenter (direktiv 86/653/EEG),

•  tillverknings- och processindustri (direktiven 64/427/EEG och
64/429/EEG),

•  gruv- och mineralnäring (direktiv 64/428/EEG),

•  cl, gas, vatten och sanitära tjänster (66/162/EEG),

•  livsmedels- och dryckesvaruindustri (direktiven 68/365/EEG och
68/366/EEG),

•  prospektering och borrning efter olja (direktiv 69/82/EEG),

•  stödtjänster till transport (direktiv 82/470/EEC),

•  filmindustri (direktiven 63/607/EEG, 65/264/EEG, 68/369/EEG och
70/451/EEG)

•  företagstjänster inom handel med och förvaltning av fast egendom
samt andra sektorer (direktiv 67/43/EEG),

•  servicesektorn (direktiven 68/367/EEG och 68/368/EEG),

•  diverse branscher (direktiv 75/368/EEG),

•  frisörer (direktiv 82/489/EEG),

•  jordbruk (direktiven   63/261/EEG,   63/262/EEG,   65/1/EEG,

67/530/EEG, 67/531/EEG; 67/532/EEG, 67/654/EEG, 68/192/EEG,
68/415/EEG och 71/18/EEG).

Direktiven har sedermera samordnats inom ramen för ett nytt direktiv,
det s.k. tredje generella direktivet (1999/42/EEG).

9.2.1 Krav på yrkeskunskap, allmän kommersiell kunskap eller
yrkesskicklighet

Regeringens förslag: Handelskamramas uppdrag enligt lagen
(1990:515) om auktorisation av handelskamrar utvidgas till att även om-
fatta dem som avser att bedriva näringsverksamhet som är reglerad i
Schweiz.____________________________________________________________

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i
denna del.

Prop. 2000/01:55

68

Skälen for regeringens förslag: I ett flertal av ovan nämnda direktiv Prop. 2000/01:55
behandlas de fall då ett värdland ställer krav på yrkeskunskap, allmän
kommersiell kunskap eller yrkesskicklighet. I dessa fall anges i direkti-
ven att värdlandet inte far neka en sökande från en annan medlemsstat
inom EU-land att bedriva näringsverksamheten eller utöva yrket utan att
forst ha jämfört den sökandes kvalifikationer enligt betyg och intyg med
de krav som ställs på de egna medborgarna. I de fall en jämförelse visar
att den sökandes färdigheter och kunskaper enligt uppvisade diplom, be-
tyg och intyg motsvarar de krav som ställs i värdlandet, far värdlandet
inte neka den sökande att utöva den aktuella verksamheten. Om jäm-
förelsen visar att det föreligger en betydande skillnad skall värdlandet ge
den sökande möjlighet att visa att han skaffat sig erforderliga kunskaper
och färdigheten endera genom ett prov eller genom en anpassningsperi-
od.

Som tillräckligt bevis på innehav av erforderliga kommersiella eller
yrkesmässiga kunskaper skall värdlandet godta om den sökande kan visa
att denne varit verksam i aktuell näring under en viss angiven tid och i en
angiven funktion. 1 direktiven för vissa verksamheter kan den er-
forderliga längden på den yrkeserfarenhet som krävs vara beroende av på
vilken befattningsnivå den sökande erhållit sin yrkeserfarenhet. Ex-
empelvis stipuleras i ett antal direktiv att värdlandet skall anse att ställda
kunskapskrav uppfyllts av den sökande ifall denne

a) bedrivit verksamheten under sex på varandra följande år som egen-
företagare eller företagsledare,

b) bedrivit verksamheten under tre på varandra följande år som egenfö-
retagare eller företagsledare ifall den sökande kan visa att denne genom-
gått en minst treårig erkänd utbildning för den aktuella verksamheten,

c) bedrivit verksamheten under tre på varandra följande år som egen-
företagare ifall den sökande kan visa att denne utövat yrket som anställd
under minst 5 år,

d) bedrivit verksamheten under fem år i följd i ledande ställning, varav
minst tre år i sådan ställning som kräver fackkunskaper och innebär an-
svar för en eller flera avdelningar inom företaget, om förmånstagaren kan
visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som om-
fattar minst tre år och som intygas i ett nationellt erkänt bevis eller som
av behörig yrkesorganisation bedöms som fullgod.

I Sverige ställs i regel inga krav på yrkeskunskap för ett bedriva när-
ingsverksamhet inom de näringar som omfattas av övergångs- och libera-
liseringsdirektiven. För att utöva motsvarande yrken som anställd ställs
endast i undantagsfall krav på yrkesutbildning. Som exempel härpå kan
nämnas kravet på behörighet som elinstallatör för elinstallationsarbeten.
Då myndigheter bemyndigats att fastställa utbildningskraven kräver ge-
nomförande av avtalet med Schweiz inte någon lagändring i dessa fall.

För att svenska medborgare skall kunna tillvarata sin rätt att utöva en i
en annan medlemsstat reglerad verksamhet, som omfattas av nämnda
direktiv, har handelskamrama fått i uppdrag att utfärda nödvändiga intyg.
Detta är reglerat i lagen (1990:515) om auktorisation av handelskamrar.
Med hänsyn till avtalet mellan Europeiska gemenskapen å ena sidan och
Schweiz å andra sidan krävs en ändring i denna lag så att intyg även
lämnas av sökande som avser att utöva ett i Schweiz reglerat yrke eller
motsvarande näring.

9.2.2
Krav på god vandel

Prop. 2000/01:55

I flertalet av övergångs- och liberaliseringsdirektiven föreskrivs att värd-
landet, om det av sina egna medborgare ställer krav på bevis på god van-
del, i fråga om sökande från andra medlemsstater som tillräckligt bevis
på detta skall godta utdrag ur ett rättsligt register. 1 brist på sådant utdrag
skall ett motsvarande dokument godtas om det är utfärdat av cn behörig
juridisk eller administrativ myndighet i den sökande EU-medborgarens
hemland eller den medlemsstat som den sökande kommer från.

För de verksamheter, som berörs av här aktuella direktiv, lämnas före-
skrifter i förordning eller myndighetsföreskrift om hur förekommande
krav på god vandel skall visas. Således kräver avtalet med Schweiz inte
någon ändring i lag för hur schweiziska medborgare skall kunna ge bevis
på god vandel.

Vad gäller svenska medborgares rätt att få utnyttja sin rätt att bedriva
dessa verksamheter i annan medlemsstat som anställd eller egenforetaga-
re är detta tillgodosett genom 9 § i lagen (1998:620) om belastningsregis-
ter där följande stadgas:

9 § En enskild har rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter
ur registret om sig själv. Sådana uppgifter skall på begäran lämnas ut utan avgift
en gång per kalenderår. En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv
för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in,
bosätta sig eller arbeta där, har rätt att få ett utdrag vars innehåll är begränsat en-
ligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar. En begäran om uppgifter ur registret skall vara skriftlig och under-
tecknad av den sökande själv.

Då den aktuella lagtexten förbinder kravet på registerutdrag med tillva-
ratagande av rättighet i annat land och inte i ett geografiskt avgränsat
område kräver avtalet med Schweiz ingen ändring i gällande lagstiftning.

9.2.3 Krav på konkursfrihet

Regeringens förslag: En svensk medborgare som behöver ett bevis på
att han eller hon inte är eller har varit försatt i konkurs för att få utöva
näring eller yrke i Schweiz, skall kunna bekräfta en uppgift om detta med
ed enligt lagen (1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvarata-
gande i utlandet.________________________________________________________

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i
denna del.

Skälen för regeringens förslag: I vissa direktiv, som behandlar eta-
bleringsrätten för yrken där krav på konkursfrihet förekommer, ges före-
skrifter om hur sökande från en medlemsstat inom EU skall kunna upp-
fylla förekommande krav på konkursfrihet i annan medlemsstat. Enligt
dessa direktiv skali värdlandet i fråga om sökande från andra medlems-
stater som tillräckligt bevis härpå godta utdrag ur ett rättsligt register. I
brist på utdrag ur rättsligt register skall värdlandet godta ett motsvarande
dokument utfärdat av en behörig juridisk eller administrativ myndighet i

70

den sökande EU-medborgarens hemland eller den medlemsstat som den
sökande kommer ifrån. I de fall sådana intyg inte kan erhållas i den sö-
kandes hemland skall värdlandet godta ed alternativt, där detta inte är
möjligt, en högtidlig förklaring avlagd inför behörig domstol eller myn-
dighet i den sökandes hemland inom Europeiska unionen eller den med-
lemsstat som den sökande kommer ifrån.

För att som näringsidkare få bedriva de verksamheter, vilka omfattas
av övergångs- och liberaliseringsdirektiven, ställs samma krav som gene-
rellt för näringsverksamhet. Enligt 6 kap. 1 § konkurslagen (1987:672)
får en gäldenär som är fysisk person inte under konkurs driva närings-
verksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen
(1999:1078). Något generellt krav på att den som avser att etablera när-
ingsverksamhet måste visa att han inte är försatt i konkurs föreligger inte
enligt svensk lagstiftning. I de fall utländska medborgare avser att eta-
blera verksamhet där krav på att den sökande inte är försatt i konkurs,
föreligger i svensk lag, exempelvis fastighetsmäklare och revisorer, har
det inte angetts hur detta skall visas. Någon lagändring krävs därmed inte
för att tillgodose schweiziska medborgares möjlighet att utöva sådana
näringsverksamheter.

Svenska medborgare, som vill utöva sin rätt att bedriva en verksamhet
i annan EU-medlemsstat, vilken kräver bevis på konkursfrihet, kan till-
godose detta krav genom domstolsprotokoll om ed i enlighet med lagen
(1946:819) om upptagande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet.
Då stadgandet i 1 § anger att ed skall kunna upptas för att få idka näring
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kräver avtalet att lagen
kompletteras med en hänvisning till Schweiz.

9.2.4 Krav på att den sökande ej varit föremål för administra-
tiva disciplinära åtgärder

Krav på bevis om att den sökande inte är föremål för administrativ disci-
plinär åtgärd förekommer i rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari
1967 om att uppnå etableringsffihet och frihet att tillhandahålla tjänster
som egenföretagare dels inom handel med och förvaltning av fast egen-
dom (exklusive 6402 ur ISIC-grupp 640), dels vissa tjänster som finns
klassificerade på annat håll (ISIC-grupp 839). I fråga om tjänster enligt
ISIC-grupp 839 omfattar direktivet enligt artikel 3.2 privata arbetsför-
medlingar, upplysningsbyråer, vaktbolag, reklambyråer, annonsbyråer,
privata handelsevenemang, skrivbyråer inklusive, uthyrning av mekanis-
ka och elektroniska maskiner samt översättarservice, rådgivning i frågor
rörande affärsorganisation, litterär och konstnärlig verksamhet, verk-
samhet som värderingsman med undantag för försäkringsområdet, tolk-
service samt verksamhet med tidningsurklipp. Enligt artikel 4 undantas
sådana former av verksamhet som är förenade med utövande av offentlig
myndighet. De verksamheter som är reglerade i Sverige är förmedling av
fastigheter - inte hyresrätter - samt tolkservice.

Den som yrkesmässigt förmedlar fastigheter skall enligt 5 § fastighets-
mäklarlagen (1995:400) vara registrerad hos Fastighetsmäklamämnden.
Undantag gäller för advokater eller sådana fastighetsmäklare som enbart
förmedlar hyresrätter. Fastighetsmäklamämnden kan enligt 8 § fastig-

Prop. 2000/01:55

71

hetsmäklarlagen under vissa förutsättningar återkalla registreringen för
fastighetsmäklare som är registrerade hos nämnden eller om det anses
som tillräckligt, istället meddela varning. På begäran skall Fastighets-
mäklarnämnden enligt 8 § fastighetsmäklarförordningen (1999:1214)
utfärda intyg om att en fastighetsmäklares registrering inte har upphävts
eller att varning inte har meddelats mäklaren.

För advokatväsendet utövas tillsynen av advokatsamfundets styrelse
och disciplinnämnd (8 kap. 6 § rättegångsbalken). En advokat som upp-
såtligen gör orätt eller annars förfar oredligt skall uteslutas ur advokat-
samfundet. Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får
varning eller erinran meddelas honom.

Vad gäller tolk- och översättarservice är Kammarkollegiet tillsyns-
myndighet enligt 1 § förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar
och översättare. Enligt 7 a § i förordningen skall Kammarkollegiet på
begäran utförda intyg att varning inte har meddelats.

Av redovisningen framgår att behov av här aktuellt intyg hos den som i
annan medlemsstat inom EU vill utöva fastighetsmäklarverksamhet eller
tolk- och översättarservice i annan stat tillgodosetts. Mot denna bakgrund
kräver avtalet med Schweiz inte någon lagändring.

Prop. 2000/01:55

9.2.5 Bevis på ekonomisk ställning samt giltig försäkring

I direktiv för vissa yrken eller verksamheter regleras hur sökande från
annan medlemsstat skall uppfylla värdlandets krav på intyg om ekono-
misk ställning. Direktiven fastställer i dessa fall att i den mån utövande
av en verksamhet i en medlemsstat är förenad med krav på redovisning
av ekonomisk ställning respektive bevis om giltig försäkring mot finans-
iella risker härrörande från den yrkesmässiga ansvarsskyldigheten, så
skall värdlandet godta intyg från bank respektive intyg från försäkrings-
bolag i det land den sökande är verksam.

Direktivet har inte krävt något genomförande i svensk lagstiftning.

9.3 Det första generella direktivet

För att avskaffa hinder för den fria rörligheten har Europeiska rådet anta-
git rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell
ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre
utbildning som omfattar minst tre års studier. Syftet med direktivet är att
möjliggöra för en medborgare i en medlemsstat att utöva ett i en annan
medlemsstat reglerat yrke. Detta skall enligt direktivet medges under
förutsättning att personen i fråga har rätt att utöva samma eller motsva-
rande yrke i sitt hemland samt att yrkesbehörigheten där kräver en minst
treårig postgymnasial utbildning. Direktivet reglerar de villkor som skall
gälla för värdlandets erkännande av examina från sådana utbildningar.

I direktivet anges närmare vad som avses med examensbevis, värd-
mcdlcmsstat, reglerat yrke, reglerad yrkesverksamhet, yrkeserfarenhet,
anpassningstid och lämplighetsprov. Vidare fastställs att direktivet om-
fattar varje medborgare i en medlemsstat som vill utöva ett reglerat yrke i

72

en värdmedlemsstat i självständig verksamhet eller som anställd, förut- Prop. 2000/01:55
satt att det aktuella yrket inte omfattas av ett separat direktiv.

En värdmedlemsstat får enligt direktivet inte vägra en medborgare från
en annan medlemsstat att fa utöva ett reglerat yrke på samma villkor som
landets egna medborgare om den sökande har ett examensbevis som
krävs för att få utöva yrket i den andra medlemsstaten. Likaså får denna
rätt inte förvägras ifall medborgaren utövat yrket i fråga på heltid under
två år i en medlemsstat som inte reglerar det aktuella yrket och dessutom
kan visa ett av behörig myndighet utfärdat intyg om en eller flera kvalifi-
kationer av angivet slag. Kvalifikationskravet är en för yrket avsedd
minst 3-årig postgymnasial utbildning på universitet, högskola eller in-
stitution på liknande nivå.

Om den sökande genomgått en utbildning som är minst ett år kortare
än vad som krävs i värdmedlemsstaten får denna stat trots vad som nyss
angivits kräva bevis på yrkeserfarenhet. Omfattningen av den er-
forderliga yrkeserfarenheten får inte överstiga den dubbla bristande ut-
bildningstiden och dessutom inte överstiga fyra år.

Om de ämnen som omfattas av den sökandes utbildning väsentligt skil-
jer sig från de som krävs i värdlandet kan värdmedlemsstaten kräva att
den sökande genomför en s.k. anpassningstid i värdlandet eller genomgår
ett lämplighetsprov. Med anpassningstid avses att den sökande arbetar
under överinseende av en kvalificerad fackman. Anpassningstiden får
inte överstiga tre år. Motsvarande gäller när det i värdlandet reglerade
yrket innefattar en eller flera yrkesaktiviteter som inte ingår i det reglera-
de yrket i den sökandes hemland. I stället för anpassningstid skall den
sökande kunna välja att genomgå ett lämplighetsprov.

I direktivet regleras även på vilket sätt den sökande skall tillgodose i
värdlandet förekommande krav på god vandel, konkursfrihet, yrkes-
mässig försumlighet, fysisk och psykisk hälsa.

Värdlandet skall godta de examensbevis och dokument som utfärdats
av behöriga myndigheter i den sökandes hemland eller det land som den-
ne kommer ifrån. Medlemsstaterna har skyldighet att inom viss tid utse
för intygsgivningen behöriga myndigheter samt besluta om övriga er-
forderliga åtgärder för direktivets tillämpning.

Sverige har relativt få reglerade yrken jämfört med övriga medlems-
stater i unionen. De yrken som i Sverige för närvarande omfattas av detta
direktiv är: advokater, arbetsterapeuter, audionomer, biomedicinska ana-
lytiker, dietister, logopeder, optiker, ortopedingenjörer, psykologer, psy-
koterapeuter, sjukgymnaster, sjukhusfysiker, brandingenjörer, lärare,
sjökaptener, sjöingenjörer samt revisorer.

För att genomföra avtalet med Schweiz i svensk lagstiftning krävs där-
för ändringar i de lagar där lagtexten innehåller hänvisningar Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. För advokatyrket krävs ändring i rätte-
gångsbalken, för yrken inom hälso- och sjukvårdsområdet ändring i la-
gen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
samt för revisorsverksamhet ändring i lagen (1995:528) om revisorer.
Dessa redovisas närmare för respektive yrke i avsnitt 9.2.4. I fråga om
förekommande krav som andra medlemsstater ställer på intyg om god
vandel, konkursfrihet och att den sökande inte varit föremål för admini-
strativa disciplinära åtgärder har detta för svenska medborgare lösts så-
som redovisats tidigare för övergångs- och liberaliseringsdirektiven.

73

9.4

Det andra generella direktivet

Rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om cn andra generell
ordning för erkännande av behörighctsgivande högre utbildning, en ord-
ning som kompletterar den som föreskrivs i rådets direktiv 89/48/EEG av
den 21 december 1989, omfattar postgymnasiala utbildningar som är kor-
tare än tre år, antingen från högskolan eller från andra yrkesutbildningar.
Direktivet är uppbyggt på samma sätt som det första generella direktivet
och de bildar tillsammans ett gemensamt generellt system för examens-
erkännande. Det finns också ett samband mellan direktiven eftersom ett
visst yrke i ett land kan omfattas av det första generella direktivet medan
det i ett annat land kan omfattas av det andra generella direktivet.

Grundprincipen är att en medborgare från en medlemsstat skall fa ut-
öva ett i värdlandet reglerat yrke på samma villkor som värdlandets egna
medborgare. Regleringen i övrigt följer av villkoren för ömsesidigt er-
kännande av utbildning, vilka i stora drag överensstämmer med de som
redovisats för det första generella direktivet.

I Sverige omfattas följande yrken av det andra generella direktivet:
skorstensfejarmästere, fastighetsmäklare, receptarie, tandhygienist, tand-
sköterska, trafiklärare, skeppare, styrman, maskintekniker, maskinister
och fartygselektriker. Av dessa yrken medför avtalet med Schweiz lag-
ändring endast vad avser yrken inom hälso- och sjukvården (se avsnitt
9.2.4).

I fråga om intygsgivning vad avser vandel, konkursfrihet och liknande
till svenska medborgare, vilka vill i utöva i Schweiz reglerat yrke som
omfattas av det andra generella direktivet, hänvisas till vad som redovi-
sats för de s.k. övergångs- och liberaliseringsdirektiven. Vilka utbild-
nings-, examens- eller annat behörighetsbevis som skall godtas av värd-
landet framgår av direktivet.

9.5      Direktiv för särskilda yrken

9.5.1     Juridiska yrken - Advokat

Regeringens förslag: Personer som auktoriserats som advokat eller som
genomgått utbildning för att bli advokat i Schweiz skall jämställas med
sådana personer från Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.___________________________________________________

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i
denna del.

Skälen för regeringens förslag: För den inre marknadens utveckling
är advokatyrket av central betydelse. Det har dock visat sig vara förenat
med stora svårigheter att finna en gemensam lagstiftning för detta yrkes-
område, vilket delvis beror på de stora skillnaderna i nationell lagstift-
ning, olika rättsprinciper och de mycket starka traditioner som kringgär-
dar advokaternas arbete i de aktuella länderna.

Advokatverksamheten berörs av tre EG-direktiv. Rådets direktiv
89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för er-
kännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning

Prop. 2000/01:55

74

som omfattar minst tre års studier (det första generella direktivet, se av-
snitt 9.2.2) omfattar bl.a. advokater. Direktivet innebär att en person som
har full behörighet att utöva ett yrke i ett medlemsland har rätt att fa be-
hörigheten erkänd i de övriga medlemsländerna. När det gäller advokater
och andra jurister som omfattas av direktivet får länderna, för att utbild-
ningen skall erkännas, ställa upp krav på praktik i landet eller krav på ett
kunskapsprov.

Vidare regleras advokatverksamhet i rådets direktiv 77/249/EEG av
den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna
sig av friheten att tillhandahålla tjänster (det s.k. advokatdirektivet).

Advokaters rätt att etablera sig i ett annat land inom den Europeiska
unionen på samma villkor som landets egna medborgare regleras av rå-
dets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av sta-
digvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i
vilken auktorisationen erhölls (det s.k. etableringsdirektivet). Eta-
bleringsdirektivet innebär att advokater som auktoriserats i ett land inom
Europeiska unionen skall kunna etablera sig i andra medlemsländer och
stadigvarande verka där under sitt hemlands yrkestitel. En sådan advokat
skall registrera sig i värdlandet och vara underkastad värdlandets yrkes-
mässiga och etiska regler. Etableringsdirektivet ger vidare ökat tillträde
till värdlandets advokatorganisation för advokater som verkat i ett annat
medlemsland under sitt hemlands yrkestitel. Därmed kompletterar detta
direktiv framför allt det första generella direktivet.

Direktiv 89/48/EEG och direktiv 77/249/EEG genomfördes i Sverige
år 1993 (prop. 1992/93:64, bet. 1992/93 :JuU 13, rskr. 1992/93:73, SFS
1992:1511). Reformen innebar att kravet på att ombud skall vara svenska
medborgare avskaffades och kravet på att ombud skall ha hemvist i Sve-
rige ändrades till ett krav på hemvist inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet. Vidare genomfördes ändringar som innebar att advokater
från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som tillhandahåller tjäns-
ter i Sverige i princip jämställs med svenska advokater. Förutsättningarna
för att antas till ledamot av det svenska advokatsamfundet ändrades ock-
så genom att medborgarskaps- och hemvistkraven anpassades till direkti-
vens krav. Vidare öppnades en möjlighet för den som genomgått en ut-
bildning som krävs för att bli advokat i en stat inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet att bli medlem i det svenska advokatsamfundet
efter att ha genomgått ett prov som visar att han eller hon har tillräckliga
kunskaper om den svenska rättsordningen.

Etableringsdirektivet (98/5/EG) genomfördes i januari 2000 (prop.
1998/99:108, bet. 1998/99:JuU24, rskr. 1999/2000:4, SFS 1999:791)
genom att en rad ändringar gjordes i 8 kap. rättegångsbalken. Ändringar-
na innebar bl.a. att den som är auktoriserad i en arman stat inom Euro-
peiska unionen och stadigvarande utövar advokatverksamhet i Sverige
under sitt hemlands yrkestitel, skall vara registrerad hos Sveriges advo-
katsamfund. Den som på detta sätt registrerats hos advokatsamfundet
skall under vissa förutsättningar anses uppfylla kraven på fullgjord kun-
skapsprövning samt praktisk och teoretisk utbildning. En förutsättning är
att den sökande efter registreringen, under minst tre år bedrivit faktisk
och regelbunden advokatverksamhet i Sverige samt att denna verksamhet
huvudsakligen omfattat svensk rätt. Om verksamheten inte huvudsakli-
gen omfattat svensk rätt skall den registrerade på annat sätt ha förvärvat

Prop. 2000/01:55

75

tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att antas till ledamot i sam-
fundet.

För att genomföra avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan, bör personer som
auktoriserats som advokater - eller genomgått utbildning för att bli ad-
vokat - i Schweiz jämställas med sådana personer från Europeiska unio-
nen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Avtalet påverkar i
motsvarande hänseende också hemvistkravet för rättegångsombud. Detta
kräver ändringar i rättegångsbalken i enlighet med vad som redovisats i
avsnitt 2.12.

9.5.2 Vissa yrken inom hälso- och sjukvården

Regeringens förslag: Schweiziska medborgare som fått sin schweiziska
auktorisation att få utöva ett yrke inom hälso- och sjukvårdens område
återkallad, skall fa sin svenska legitimation återkallad._____________________

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i
denna del.

Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att fa utöva läkaryrket
som självständigt yrkesverksam eller som anställd i en annan medlems-
stat inom Europeiska gemenskapen regleras i rådets direktiv 93/16/EEG
av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömse-
sidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörig-
hetsbevis. I direktivet uppräknas de examens- och behörighetsbevis som
skall accepteras dels för läkare, dels för specialistläkare .

Direktivet skiljer mellan sådana specialistfunktioner som finns i samt-
liga medlemsstater och sådana som är gemensamma för två respektive
för flera medlemsstater. I vissa fall medger direktivet att värdmedlems-
staten - dvs. den stat i vilken den utländske medborgaren utövar yrket -
kan ställa krav på praktiskt utövande av den aktuella verksamheten. Så-
ledes får krav på treårig praktisk utövning krävas av medborgare inom
gemenskapen som har påbörjat sin utbildning före viss tidpunkt. I direk-
tivet anges också vilka krav som ställs på utbildningens längd inom olika
specialistfunktioner samt vad läkarutbildningen skall omfatta.

Utöver de krav på utbildning som värdlandet får ställa på medborgare
från andra medlemsstater för att få utöva läkaryrket fastställs i direktivet
också hur i värdlandet förekommande krav på god vandel eller bevis på
att den sökande inte är föremål för disciplinpåföljd skall tillgodoses.
Härutöver anges de skyldigheter som ålagts medlemsstaterna vad avser
information gentemot sökande från annan medlemsstat respektive mellan
medlemsstaterna vad avser förhållande som kan inverka på rätten att ut-
öva läkaryrket.

Möjligheten för en medborgare i en medlemsstat att få utöva sjuk-
sköterskeyrket i en annan medlemsstat inom gemenskapen regleras i rå-
dets direktiv 77/452/EEG av den 27 juni 1977 om ömsesidigt erkännande
av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för sjuksköterskor
med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt åtgärder för att underlät-
ta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhanda-
hålla tjänster. Härutöver regleras vissa frågor i rådets direktiv

Prop. 2000/01:55

76

77/453/EEG av den 27 juni 1977 om samordning av bestämmelserna i
lagar och andra författningar om verksamhet som sjuksköterska med an-
svar för allmän hälso- och sjukvård.

I det förstnämnda direktivet anges såväl vilka utbildningstitlar samt de
examensbevis som skall ge rätt till tillträde till sjuksköterskeyrket i de
olika medlemsstaterna. I det sistnämnda direktivet anges bl.a. de minimi-
krav som sjuksköterskeutbildningen skall uppfylla. För medborgare i
medlemsstater vars utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis
inte uppfyller dessa minimikrav kan värdlandet därutöver kräva att den
sökande utövat verksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän
hälso- och sjukvård under minst tre år under en femårsperiod före tid-
punkten för utfärdandet av intyget. På samma sätt som redovisats för lä-
kare regleras hur den sökande skall kunna uppfylla i värdlandet före-
kommande krav på god vandel m.m.

Tandläkares möjlighet att fa utöva sitt yrke i annan medlemsstat regle-
ras i rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesidigt er-
kännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för tand-
läkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av eta-
bleringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster. På samma sätt som i
direktivet för sjuksköterskor anges i direktivet under vilka titlar tandlä-
kaiyrket utövas i de olika medlemsländerna och vilka intyg som berätti-
gar till utövande av tandläkaryrket dessa länder samt anges att dessa in-
tyg skall godtas av värdmedlemsstaten.

Direktivet tar även upp utbildnings-, examens och andra behörighets-
bevis för specialisttandläkare som förekommer i medlemsländerna. Vad
gäller dessa skall de godkännas i värdmedlemsstaten i den mån det före-
kommer motsvarande specialistbehörighet i värdlandet. Vidare tas även
upp hur förekommande krav på god vandel och krav på att den sökande
inte är föremål för disciplinpåföljd skall hanteras.

Barnmorskornas yrkesutövning inom gemenskapen regleras genom
rådets direktiv 80/154/EEG av den 21 januari 1980 om ömsesidigt er-
kännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för
barnmorskor inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet
av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster. Härutöver
regleras vissa frågor genom rådets direktiv 80/155/EEG av den 21 janua-
ri 1980 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författning-
ar om rätten att påbörja och utöva verksamhet som barnmorska. Direkti-
ven överensstämmer i sina huvuddrag med direktiven för de tidigare re-
dovisade sjukvårdsyrkena.

Apotekares rätt att fa arbeta i ett annan medlemsstat inom Europeiska
unionen regleras genom rådets direktiv 85/433/EEG av den 16 september
1985 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra
behörighetsbevis i farmaci inklusive åtgärder för att underlätta det faktis-
ka utövandet av etableringsrätten när det gäller viss farmaceutisk verk-
samhet.

Övriga yrken inom sjuk- och hälsovården regleras genom det första
generella direktivet som redovisats ovan. Till sådana yrken inom området
som i Sverige kräver särskild behörighet hör arbetsterapeut, audionom,
biomedicinsk analytiker, dietist, kiropraktor, logoped, optiker, ortopedin-
genjör, psykolog, psykoterapeut, receptarie, röntgensjuksköterska, sjuk-
gymnast, sjukhusfysiker och tandhygienist.

Prop. 2000/01:55

77

I lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om-
råde regleras verksamheten inom de yrken inom hälso- och sjukvårdens
område som kräver särskild behörighet. I lagens 5 kap. finns bestämmel-
ser om bl.a. disciplinpåföljd och återkallelse av legitimation. Med hänsyn
till avtalet med Schweiz måste 5 kap. 7 § ändras så att hänvisningen till
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kompletteras med en hän-
visning till Schweiz.

Prop. 2000/01:55

9.5.3 Veterinär

Den fria rörligheten för veterinärer regleras i rådets direktiv
78/1026/EEG av den 18 december 1978 om ömsesidigt erkännande av
utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för veterinärer inklu-
sive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten
och friheten att tillhandahålla tjänster. Vidare gäller rådets direktiv
78/1027/EEG av den 18 december 1978 om samordning av bestämmel-
serna i lagar och andra författningar om verksamhet som veterinär.

Direktiven föreskriver att medlemsstaterna skall erkänna de utbild-
nings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdats för veterinä-
rer och som garanterar att personen ifråga förvärvat vissa i direktivet an-
givna kunskaper. Vidare anges i direktiven de examens- och behörighets-
cllcr andra kompetensbevis som uppfyller minimikraven i respektive
medlemsstat samt de minimikrav som skall uppfyllas. Personer som ge-
nomgått utbildning av ovan nämnt slag skall erhålla rätten att utöva sitt
yrke i värdlandet.

I lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket stadgas:

3§ För veterinärer med sådan utländsk utbildning som omfattas av Sveriges
åtaganden enligt internationella överenskommelser meddelar regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket föreskrifter om

1. legitimation,

2. behörighet att utan legitimation utöva veterinäryrket.

Detta innebär att någon lagändring inte är nödvändig.

9.5.4 Arkitektur

Rätten att få utöva arkitekturverksamhet i annan medlemsstat regleras i
rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga er-
kännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arki-
tekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt ut-
nyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster. En-
ligt direktivet skall varje medlemsstat godta utbildnings-, examens och
andra behörighetsbevis från utbildningar som uppfyller i direktivet an-
givna krav. Även i de fall en medborgare i cn medlemsstat erhållit rätt att
använda sig av arkitekttiteln på grund av särskilda insatser inom arkitek-
turområdet och detta grundats på en lagstiftning i medborgarens hemland
skall värdlandet ge denne rätt att utöva arkitektverksamhet under yrkes-
beteckningen arkitekt.

78

I direktivet räknas de utbildningar och examensbevis från de olika Prop. 2000/01:55
medlemsstaterna upp som skall ge rätt att utöva arkitekturverksamhet
under titeln arkitekt. I likhet med direktiven på andra yrkesområden fast-
ställs i detta direktiv hur i värdlandet förekommande krav på god vandel
och konkursfrihet skall kunna uppfyllas av den sökande.

Arkitekttiteln är inte lagligen skyddad i Sverige varför det inte krävs
någon lagändring för att tillgodose schweiziska medborgares rätt att ut-
öva arkitektyrket i Sverige. I fråga om svenska medborgares rätt att ta
upp arkitektverksamhet i annan medlemsstat där denna är reglerad måste
dessa kunna förses med nödvändiga intyg. Utöver betyg från svensk arki-
tektutbildning kan således krav ställas på intyg om god vandel och kon-
kursfrihet. Dessa behov hos svenska medborgare kan tillgodoses genom
utdrag ur polisregistret respektive genom edgång i enlighet med vad som
redovisats tidigare.

9.5.5 Yrken inom sjöfartens område

De reglerade yrkena inom sjöfartens område regleras genom de båda
förstnämnda generella direktiven — det första generella respektive det
andra generella direktivet, vilka beskrivits tidigare.

Vad gäller behörighetskrav för att få att utöva vissa yrken inom sjöfar-
tens område är detta reglerat i förordningen (1998:965) om behörigheter
för sjöpersonal. Någon lagändring med anledning av avtalet med
Schweiz är därmed inte aktuell.

9.5.6 Revisorer

Regeringens förslag: Hänvisningen till EES-området i 4 §, 6 - 8 §§ samt
16 § i lagen (1995:528) om revisorer kompletteras med en hänvisning till
Schweiz._________________________________________________________

Promemorians förslag: Utöver ändring i de i promemorian föreslagna
ändringarna föreslår regeringen motsvarande ändring även i 16 §.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har
inte haft några principiella invändningar mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Av det första generella direktivet,
vilket beskrivits tidigare, följer att en utlänning under vissa förut-
sättningar skall kunna bli godkänd eller auktoriserad som revisor i Sveri-
ge-

Som nämnts tidigare regleras revisionsverksamhet i lagen (1995:528)
om revisorer. I lagens 4, 6 - 8 samt 16 §§ fastställs kraven för god-
kännande och auktorisation av revisor. Dessa paragrafer innehåller hän-
visningar till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Avtalet med
Schweiz kräver att dessa bestämmelser kompletteras med hänvisningar
till Schweiz.

79

10     Övriga sektorsavtal

10.1     Inledning

Sex av sektorsavtalen är gemenskapsrättsliga, vilket innebär att de
sträcker sig över områden där den Europeiska gemenskapen är behörig
att besluta om regler och därmed även att ingå avtalen, och att medlems-
staterna - på motsvarande sätt som gäller andra gemenskapsregler inom
dessa områden - har att anpassa sig till sektorsavtalens innehåll. Avtalet
om personers fria rörlighet är istället ett s.k. blandat avtal varmed avses
att de avtalsslutande parterna utgörs av Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater (d.v.s. EU-ländema) å ena sidan och Schweiz å andra
sidan. Det faktum att EU-ländema är avtalsslutande parter betyder i prak-
tiken att sektorsavtalet innefattar områden som ligger inom den nation-
ella lagstiftningsmaktens kompetens. Detta föranleder i sin tur att sek-
torsavtalet om personers fria rörlighet måste ratificeras av samtliga med-
lemsstater i Europeiska unionen.

Med beaktande av den s.k. giljotinklausulen i avtalet om personers fria
rörlighet innebär detta att ett gemensamt agerande mellan Europeiska
unionens medlemsstater och Europeiska gemenskapen är nödvändigt för
att sektorsavtalen skall kunna träda i kraft, eftersom samtliga avtals-
parters respektive agerande för godkännande erfordras. Detta får till följd
att om ett eller flera avtal inte träder i kraft träder inte heller något av de
andra avtalen i kraft. På motsvarande sätt upphör samtliga sju avtal att
gälla så snart något av avtalen upphör att gälla.

10.2 Avtalet om luftfart

Innehåll

Avtalet gäller civil luftfart. Mellan partema skall bestämmelserna i avta-
let och dess bilagor gälla.

Allmänna bestämmelser

I kapitlet behandlas främst konkurrensfrågor. Varje form av nation-
alitetsdiskriminering är förbjuden och medborgarna i Europeiska gemen-
skapen och Schweiz garanteras, inom tillämpningsområdet för avtalet,
full ctablcringsfrihet. Bolag eller företag, bildade i och med säte i Euro-
peiska gemenskapen eller Schweiz, skall likställas med fysiska personer
som är medborgare i Europeiska gemenskapen eller Schweiz.

Alla avtal som på något sätt hindrar, begränsar eller snedvrider konkur-
rensen är ogiltiga (med vissa undantag). Missbruk av dominerande ställ-
ning är förbjudet. Enligt huvudregeln är statsstöd eller motsvarande inte
tillåtet.

Trafikrättigheter

Lufttrafikföretag från Europeiska gemenskapen och Schweiz ges trafik-
rättigheter för trafik mellan valfri punkt i Schweiz och valfri punkt inom

Prop. 2000/01:55

80

gemenskapen. Två år efter ikraftträdandet av avtalet far lufttrafikföretag
från Schweiz trafikrättigheter för trafik mellan punkter i olika EG-stater.
Parterna skall förhandla om möjligheten att, fem år efter ikraftträdandet
av avtalet, detta skall omfatta även trafikrättigheter för trafik mellan
punkter inom Schweiz och mellan punkter inom Europeiska gemenska-
pens medlemsstater.

Bestämmelserna i kapitlet äger företräde framför bestämmelser i be-
fintliga bilaterala avtal mellan Schweiz och Europeiska gemenskapens
medlemsstater. Existerande trafikrättigheter i bilaterala avtal som inte
omfattas av kapitlet får dock utövas även i fortsättningen.

Kontroll av att avtalet efterlevs

Parterna skall efterleva avtalet och de ansvarar inom sina respektive terri-
torier för detta. De skall biträda varandra vid möjliga överträdelser. EG-
domstolen har exklusiv behörighet i alla frågor som rör giltigheten av
beslut som fattats av gemenskapens institutioner.

Gemensam kommitté

En gemensam kommitté inrättas som skall ansvara för förvaltningen av
avtalet och att detta genomförs på ett riktigt sätt. Kommittén kan utfärda
rekommendationer och fatta beslut enligt vad som är närmare föreskrivet.
Kommitténs beslut är bindande.

1 kapitlet anges också vissa procedurfrågor för arbetet inom kommit-
tén.

Ny lagstiftning

Förutsatt att principen om icke-diskriminering och bestämmelserna i av-
talet följs, far vardera parten ensidigt ändra sin lagstiftning i frågor som
regleras genom avtalet. Ändringar skall föregås av samråd mellan parter-
na. Gemensamma kommittén kan fatta beslut om de ändringar i avtalet
eller bilagan som en lagändring föranleder.

Tredje land och internationella organisationer

Parterna skall samråda med varandra, enligt vissa närmare angivna för-
faranden, i luftfartsfrågor som behandlas i internationella organisationer
eller som rör tredje land.

Slutbestämmelser

I kapitlet behandlas bl.a. frågor om sekretess, om tvistlösning, om änd-
ring av avtalet, om tillämpningsområdet, om uppsägning och om ikraft-
tträdande. Avtalet gäller i sju år, men skall förlängas om inte endera par-
ten har meddelat att avtalet inte skall förlängas. I bilagan till avtalet är
vidare de direktiv och förordningar angivna som utgör en del av avtalet.

Prop. 2000/01:55

81

Konsekvenser för Sverige

För svenskt vidkommande har avtalet endast mindre praktisk betydelse.
De regler som idag gäller för luftfarten inom Europeiska gemenskapen
blir i princip tillämpliga även på Schweiz, dvs. att schweiziska lufttrafik-
företag genom avtalet stegvis far tillgång till den avreglerade lufttrafik-
marknaden inom Europeiska gemenskapen.

Bestämmelserna i det bilaterala luflfartsavtalet mellan Sverige och
Schweiz sätts ur spel och ersätts av det nu aktuella avtalet.

I praktiken innebär avtalet utökade möjligheter för svenska flygbolag
att flyga till och från Schweiz. Detta far nu ske, antingen direkt eller via
valfri punkt inom gemenskapen. Fri prissättning kommer i princip att
gälla för trafiken mellan Sverige och Schweiz.

10.3 Avtalet om gods- och persontransporter på väg och
järnväg

Innehåll

Avtalet syftar främst till liberalisera parternas tillträde till marknaderna
för gods- och persontransporter på väg och järnväg för att därigenom
säkerställa ett effektivare trafikflöde för alla de transportsätt som omfat-
tas av avtalet på den färdväg som tekniskt, geografiskt och ekonomiskt
är bäst lämpad. Avtalet syftar också till att fastställa villkoren för en
samordnad transportpolitik. Avtalets bestämmelser och tillämpning av
dessa grundas på principerna om ömsesidighet, rättigheten att fritt välja
transportsätt samt icke-diskriminering.

Gemenskapens regelverk

Schweiz kommer att från avtalets ikraftträdande tillämpa gemenskapens
regler på väg- och järnvägsområdet med två undantag. Undantagen gäller
dels gemenskapens regler för fordonskontroll, för vilka Schweiz har be-
viljats en övergångsperiod på två år, dels reglerna för högsta tillåtna for-
donsvikt. Inom unionen har fordon upp till 40 ton tillträde till mark-
naden. I Schweiz är motsvarande viktgräns 28 ton. Under åren fram till
år 2005 kommer Schweiz att gradvis öka den högsta tillåtna fordonsvik-
ten för att den 1 januari 2005 ha anpassat sin lagstiftning till gällande
gemenskapslagstiftning. Från den 1 januari 2001 kommer fordon med en
totalvikt upp till 34 ton vara tillåten. För att tillmötesgå gemenskapens
ursprungliga krav på direkt tillträde vid avtalets ikraftträdande för fordon
på 40 ton skall årliga kvoter tilldelas parterna. Kvoterna skall enligt avta-
let höjas från 250 000 tillstånd år 2000 till 300 000 tillstånd till år 2001
och 2002. 400 000 tillstånd skall tilldelas parterna för år 2003 och 2004.
Genom dessa kvoter får således gemenskapens fordon upp till 40 ton
tillstånd att bedriva bilateral trafik och transittrafik genom Schweiz mot
crläggande av en avgift för utnyttjandet av vägnätet. I sammanhanget kan
nämnas att kommissionen har lagt fram ett förslag hur dessa kvoter skall
fördelas mellan medlemsstaterna.

Prop. 2000/01:55

82

Vägavgifter

Prop. 2000/01:55

Parallellt med ökningen av den högsta tillåtna fordonvikten kommer
Schweiz att från och med den 1 januari 2001 gradvis införa ett nytt väg-
avgiftssystem för utnyttjandet av vägnätet. I avtalet fastställs ett antal
principer för det nya systemet, såsom ickediskriminering, proportionalitet
och överblickbarhet, samt de maximala avgiftsbeloppen för fordon på 40
ton som avverkar en sträcka på över 300 km i trafik över Alperna. Avgif-
terna för längre eller kortare sträckor och för andra fordonskategorier
varierar i proportion till detta. Avgifterna differentieras utifrån tre miljö-
klasser avseende utsläpp, varvid avgiften för den minst förorenade klas-
sen är lägst. Av de totala maximala avgiftsbeloppen får Schweiz avsätta
högst 15 % till särskilda avgifter för användningen av alpina genomfarts-
leder. En justering av de överenskomna beloppen kan göras vartannat år
från och med år 2007 för att beakta inflationstakten i Schweiz.

Järnvägstransporter och kombinerade transporter

Av avtalet framgår det att de avtalsslutande parterna är eniga om målet
att upprätta ett jämvägsutbud och ett utbud av kombinerade transporter i
den alpina regionen som i termer av kapacitet och konkurrenskraft skall
vara tillräcklig och säkerställa marknadskrafternas fria spel liksom avse-
ende järnvägsföretagens självständighet. Parterna åtar sig vidare att
genomföra de bestämmelser som krävs för att parallellt med det stegvisa
upprättandet av vägavgiftssystemet se till att användarna tillhandahålls
ett utbud av järnvägs- och kombinerade transporter som med avseende på
kapacitet, pris och kvalitet skall vara av den art att en jämlik fördelning
av trafiken säkerställs för alla transalpina genomfartsleder.

Skyddsåtgärder

Om det, trots konkurrenskraftiga jämvägspriser och uppfyllda kvalitets-
krav, uppstår problem inom den schweiziska vägtrafiken och om den
genomsnittliga utnyttjandegraden av utbudet av jämvägstjänster på
schweiziskt territorium under en viss period understiger 66 % får
Schweiz från och med år 2005 vidta skyddsåtgärder. Enligt avtalet får
Schweiz höja avgifterna med maximalt 12 % för en period på högst sex
månader med möjlighet till förlängning med ytterligare sex månader. Om
liknande problem uppträder på dess territorium kan gemenskapen på lik-
nande villkor vidta likvärdiga villkor för att avhjälpa situationen. Möjlig-
heten att åberopa denna unilaterala skyddsåtgärd vid flera tillfällen är
begränsad och under inga omständigheter får sådana skydds-
bestämmelser vidtas mer än två gånger under en femårsperiod.

Den gemensamma kommittén

"Kommittén för landtransporter mellan gemenskapen och Schweiz" skall
bestå av företrädare för de avtalsslutande parterna och ansvara för avta-
lets administration och korrekta tillämpning. Kommittén skall fatta
enhälliga beslut. Den gemensamma kommittén skall bl.a. säkerställa upp-

83

följningen och tillämpningen av artiklarna som rör kvalitetsparametrar
för järnväg- och kombitransporter, de schweiziska vägavgifterna samt
fastställa lämpliga skyddsåtgärder för att avhjälpa situationen i händelse
av att allvarliga störningar uppstår i trafikflödena genom alpkedjan. Tvis-
ter om tolkning och tillämpning av avtalet får hänskjutas till kommittén
av någon av dc avtalsslutande parterna.

Övrigt

Enligt avtalet skall Schweiz få tillträde till s.k. fjärrcabotagc, dvs. trafik
mellan unionens medlemsstater. Detta tillträde är dock inledningsvis be-
gränsat till transporter på återvägen efter en godstransporter mellan
Schweiz och en medlemsstat. Från år 2005 kommer dessa transporter för
Schweiz ske helt fritt.

Medlemskretsen hade från början målsättningen att förbudet mot natt-
trafik som rådet i Schweiz skulle förkortas. Det var dock inte möjligt att
nå en överenskommelse i denna del. För att minska förbudets verkningar
på trafikflödena föreskrivs ett enhetligt system för utfärdandet av undan-
tag. Dessutom kommer man med stöd av gällande avtal med Schweiz
inleda arbete med att allmänt förbättra procedurerna vid gränsövergång-
arna och förlänga öppettiderna så att fordon kan slutföra klareringen in-
nan nattförbudet upphör.

Konsekvenser för Sverige

De viktbegränsningar som hittills har gällt i Schweiz medför att trafik har
lagts om till alpina vägar inom gemenskapen, inte minst genom Österri-
ke. Genom avtalet med Schweiz möjliggörs användandet av fordon om
upp till 40 ton. Detta får effektivare transporter till marknader söder om
Alperna som följd, vilket är särskilt önskvärt mot bakgrund av den be-
gränsning i trafiken som det s.k. ckopunktssystemet i Österrike innebär.

10.4 Avtalet om handel med jordbruksprodukter

I frihandelsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz (1972)
är jordbruksprodukterna till stor del undantagna. I artikel 15 i detta avtal
fastslog parterna att de var beredda att främja handeln med jordbrukspro-
dukter så långt detta var möjligt med hänsyn till jordbrukspolitiken. Det
avtal som nu har slutits mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz är
ett tillägg till 1972 års avtal och syftar till att förbättra marknadstillträdet
för jordbruksprodukter dels genom tullkoncessioner för vissa produkter
och dels genom regler för olika typer av tekniska handelshinder för jord-
bruksprodukter.

Prop. 2000/01:55

Avtalets innehåll

Avtalet omfattar jordbruksprodukter i kapitel 1-24 med undantag för fisk
och fiskprodukter. Avtalet ska inte gälla för protokoll 2 i frihandelsavta-

84

let som gäller för beredda jordbruksprodukter, med undantag för de med- Prop. 2000/01:55
givanden som beviljas i bilagorna 1 och 2.

Tullkoncessionema i avtalet återfinns i bilaga 1 och 2 till avtalet.
Schweiz ger Europeiska gemenskapen tullfritt marknadstillträde utan
kvantitativa begränsningar för vissa levande växter, en del färska grönsa-
ker och frukter samt för vissa beredda eller konserverade grönsaker och
frukter. För bl.a. några typer av skinka samt portvin och retsina ska
Schweiz tillämpa tullfria kvoter, och för olivolja, viss bearbetad frukt
samt vissa söta viner ska reducerade tullar utan kvantitativa be-
gränsningar tillämpas. Europeiska gemenskapens koncessioner till
Schweiz omfattar ett obegränsat tullfritt marknadstillträde för bl.a. vissa
levande växter, svampar, frukter och fruktsaft i form av flingor eller pul-
ver. Tullfria kvoter ska tillämpas för vissa färska grönsaker och frukter
samt torkat nötkött, grädde och osötad yoghurt.

Enligt bilaga 3 ska båda parter avskaffa tullar och exportbidrag för ost
under en övergångsperiod på fem år. Det sjätte året ska handeln med ost
vara helt liberaliserad.

Gemensam jordbrukskommitté

En gemensam jordbrukskommitté ska inrättas med företrädare för Euro-
peiska gemenskapen och Schweiz. Kommittén ska ansvara för att för-
valta avtalet och bilagorna samt för att tillämpningen av avtalet blir kor-
rekt. Dessutom ska kommittén hantera tvister mellan parterna när det
gäller tolkningen och tillämpningen av avtalet. Kommittén far även med
enhällighet fatta beslut om ändringar av de bilagor som innehåller tull-
koncessioner.

Avtalet medger skyddsåtgärder om importen av de jordbruksprodukter
som omfattas av bilaga 1-3 allvarligt stör marknaden. Samråd ska ske
mellan parterna men i avvaktan på en lösning får den drabbade parten
införa åtgärder för att begränsa importen. Den part som avser införa
skyddsåtgärder ska underrätta den andra parten om detta i förväg och
förklara varför åtgärderna införs.

Utvecklingsklausul

Avtalet omfattar även en utvecklingsklausul som syftar till att ytterligare
liberalisera handeln med jordbruksvaror när parterna bedömer att detta är
möjligt.

Huvuddelen av avtalstexten utgörs av de bilagor (4-11) som syftar till
att minska de tekniska handelshindren för jordbruksprodukter. På följan-
de områden har regler för tekniska handelshinder fastställts:

•  växtskydd

•  foder

•  utsäde

•  handel med vin och vinprodukter

•  ömsesidigt erkännande och skydd av beteckningar för spritdrycker
och vissa vinbaserade drycker

•  ekologiska produkter

•  erkännande av kontroller av överensstämmelsen med handelsnormer-
na för färsk frukt och färska grönsaker

•  sanitära och zootekniska åtgärder i handeln med levande djur och
animalieprodukter

Avtalet är giltigt 7 år från den dag det träder i kraft och förlängs på
obestämd tid före utgången av 7-årsperioden om inte parterna invänder
mot detta genom en anmälan.

Konsekvenser för Sverige

Omfattningen av tullkoncessionema i avtalet är begränsade till främst
levande växter, färska eller beredda frukter och grönsaker samt vissa os-
tar. För svensk del kommer avtalets handelseffekter sannolikt att bli be-
gränsade. För svenska exportörer är de produkter som omfattas av
Schweiz koncessioner till Europeiska gemenskapen av mindre intresse.
De svenska intressena gäller i högre grad förädlade produkter än jord-
bruksprodukter och därför skulle det för svensk del vara av intresse att
protokoll 2 i frihandelsavtalet revideras eftersom detta kan innebära möj-
ligheter att utvidga protokoll 2 till att omfatta fler bearbetade produkter i
frihandelsavtalet. För importörer kan avtalet vara av visst intresse, bl.a.
då det ger tullfrihet för importen av vissa ostar.

Det kan noteras att parterna avtalat om att avskaffa exportbidrag för ost
i samband med tullförmåner. En liknande överenskommelse ingicks mel-
lan Sverige och Europeiska gemenskapen för ost och nötkött som omfat-
tades av tullförmåner enligt det bilaterala jordbruksavtalet inom ramen
för EES-avtalet 1993. Denna lösning mellan Europeiska gemenskapen
och Schweiz är likaledes en parallell till de tullkoncessioner på ömsesi-
dig basis (s.k. 0/0-lösningar) som införts i samband med handelsförmåner
för vissa produkter i Europaavtalen.

10.5 Avtalet om ömsesidigt erkännande i samband med
bedömning av överensstämmelse

Avtalets innehåll

MRA-avtalen (Mutual Recognition Agreements eller avtal om ömsesi-
digt erkännande) är till för att underlätta handeln och innebär att Euro-
peiska unionens medlemsstater förbinder sig att erkänna produktgodkän-
nanden för vissa varugrupper utförda av organ utanför Europeiska unio-
nen i enlighet med Europeiska gemenskapens regelverk. För det tredje
landet gäller detsamma. Särskilt utsedda organ i medlemsstaterna får ut-
färda produktgodkännanden för tredjelandsmarknaden i enlighet med
gällande regler där. Syftet är att förenkla marknadstillträdet genom att
eliminera kostnader och tid för dubbla provningar och certifieringar. Av-
talet med Schweiz är emellertid mer långtgående än de gängse MRA-
avtalen utan att därför sträcka sig så långt som EES-avtalet. Reglerna i
Schweiz inom områdena motorfordon, traktorer, maskiner, medicintek-
nisk utrustning, läkemedel, personlig skyddsutrustning, el- och elektro-
magnetiska krav, teleterminalutrustning och ATEX (utrustning och sä-
kerhetssystem för användning i explosionsfarliga omgivningar) har be-

Prop. 2000/01:55

86

dömts som likvärdiga med EG-reglema. Dokument (rapporter, intyg, Prop. 2000/01:55
tillstånd samt tillverkardeklarationer) genom vilka intygas att krav i Eu-
ropeiska gemenskapens respektive Schweiz lagstiftning uppfylls, skall
ömsesidigt accepteras för marknadstillträde. För produktgrupperna lek-
saker, bygg- och anläggningsutrustning samt tryckkärl gäller däremot
MRA, det vill säga provning och certifiering gentemot mottagande lands
regler. En blandning av de båda modellerna används för vissa produkt-
grupper beroende på typ av produkt. Det rör anordningar för förbränning
av gasformiga bränslen samt värmepannor, mätinstrument och fardigför-
packningar samt sektorer för vilka god laboratoriesed tillämpas.

Strävan efter ett långtgående avtal uttrycktes i förhandlingsriktlinjema
av den 31 oktober 1994 som angav att produkttäckningen skulle vara så
vid som möjligt. Avtalet är följaktligen också det av Europeiska gemen-
skapens MRA-avtal som täcker flest produktområden. Det går inte så
långt som EES-avtalet, som medför gemensamma regler för vissa pro-
duktområden och ömsesidigt erkännande i inremarknadshänseende, det
vill säga Cassis de Dijonprincipens tillämpning, för det icke harmonise-
rade området.

Avtalets tekniska utformning är ett ramavtal med tillhörande sektors-
bilagor samt en bilaga om principer för utseende av organ under avtalet.
Ramavtalet reglerar marknadstillträde, hur organen skall utses och kon-
trolleras, den gemensamma kommitténs uppgifter, sekretessregler, tvist-
lösning, informationsutbyte och ursprung. Regeln att produkterna skall
ha sitt ursprung i Schweiz respektive i unionen skall ses över efter en tids
tillämpning. I ett särskilt beslut till avtalet regleras hur kommissionen
skall representera medlemsstaterna i förvaltningen av avtalet. Det gäller
bl.a. ändringar i sektorsbilagor till avtalet. I en bilaga finns en lista på de
kommittéer inom olika sektorsområden som Schweiz inbjuds delta i.

Rörande många av de ingående produktområdena anges särskilda reg-
ler. Angående maskiner kan noteras att också begagnade maskiner täcks
in. Motorfordonsbilagan innehåller bestämmelser om erkännande av typ-
godkännanden, säkerhetsklausuler och registrering av fordon. För tele-
terminaler listas ett direktiv som ersätts inom unionen under år 2000.
Denna bilaga måste ändras omedelbart efter att avtalet trätt i kraft - ett
förfarande som beskrivs i en deklaration till avtalet. En särskild ut-
tolkningsnot av den 7 juni 2000 beskriver importörernas och de s.k. per-
sonerna med särskild kompetens roller inom läkemedelsområdet.

Konsekvenser för Sverige

Sverige har sedan EFTA-tiden en relativt omfattande handel med
Schweiz vilket gör att avtalet för svensk del välkomnas särskilt. Kom-
merskollegiums bedömning av förslaget förmedlar sammantaget en
mycket positiv syn.

När det gäller effekter på handeln är det emellertid inte helt lätt att i
detalj bedöma MRA-avtals inverkan. Det går inte att från handelsstatistik
utläsa vad som berörs av olika kontrollformer.

Kommissionen bedömer avtalet som balanserat. För motorfordon har
unionen ett överskott i handeln med Schweiz, medan det är tvärtom när
det gäller läkemedel. Kostnadsbesparingar för EU-exportörer beräknas

87

till 170 miljoner curo och för schweiziska exportörer till 180 miljoner
euro vilket väntas resultera i vinster för importörer och konsumenter.

För svenska myndigheter innebär avtalet att de i normalfallet skall ac-
ceptera intyg m.m. om produktgodkännanden från Schweiz.

10.6 Avtalet om vissa aspekter rörande offentlig upphand-
ling

Innehåll

Parternas förpliktelser

Sektorsavtalet om offentlig upphandling utsträcker de åtaganden om
upphandling som Europeiska unionen och Schweiz gjort enligt GATT-
och WTO-överenskommelsen om statlig upphandling inom ramen för
Världshandelsorganisationen (WTO). Europeiska unionen åtar sig att ta
bort restriktioner för schweiziska leverantörer att överklaga tilldelning av
bygg- och anläggningskontrakt inom gemenskapen. Schweiz, å sin sida,
åtar sig att i förhållande till EU underkasta myndigheter och offentliga
organ på distrikts- och kommunnivå reglerna i GPA.

Täckningsgrad

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz inbegriper alla
upphandlande enheter som omfattas av Europeiska gemenskapens direk-
tiv, inklusive offentliga och privata operatörer som tillhandahåller tjäns-
ter åt allmänheten inom sektorerna telekommunikation, järnvägs-
transporter och energi (exklusive elektricitet).

Upphandlingsförfaranden och överprövning

De enheter som omfattas av avtalet skall tillämpa upphandlingsrutiner
som baseras på principerna om öppenhet och rättvisa. Parterna är skyldi-
ga att tillse att leverantörer kan överklaga upphandlingar som inte ge-
nomförts i enlighet med dessa principer.

Icke-diskriminering

Dc tröskelvärden över vilka nationell behandling (icke-diskriminering
mellan inhemska och utländska producenter) skall garanteras är desam-
ma som enligt EG-direktiven. För upphandlingar under tröskelvärdena
gäller att likabehandling av den andra partens medborgare skall medges i
så stor utsträckning som möjligt.

Informationsutbyte, tillsyn och gemensam förvaltning

Europeiska gemenskapen och Schweiz är skyldiga att till varandra anmä-
la planerade ändringar i relevanta upphandlingsregler samt lämna infor-
mation om allt som rör tolkning av det aktuella avtalet. Kommissionen

Prop. 2000/01:55

88

kommer för Europeiska gemenskapens räkning att hantera tillsynen över Prop. 2000/01:55
avtalets genomförande samt behandla anmärkningar och klagomål på
dess tillämpning. Schweiz skall ge ansvar åt en fristående myndighet att
ombesörja motsvarande uppgifter.

En mellan Europeiska gemenskapen och Schweiz gemensam kommitté
för informationsutbyte och samråd skall ansvara för avtalets förvaltning.

Skyddsåtgärder och tvistlösning

En part far temporärt upphäva hela eller delar av avtalet om den andra
parten inte fullgör sina avtalade skyldigheter och parterna inte kan kom-
ma överens om lämplig ersättning eller någon annan lösning.

Den gemensamma kommittén skall pröva tvister rörande avtalets tolk-
ning och tillämpning.

Informationsöverföring

Europeiska gemenskapen och Schweiz skall samarbeta med sikte på att
göra informationen om upphandlingar i deras databaser likvärdig när det
gäller kvalitet och tillgänglighet. När detta mål har uppnåtts skall Euro-
peiska gemenskapen och Schweiz ge varandras leverantörer tillträde till
sina elektroniska upphandlingssystem, särskilt vad gäller elektroniska
anbudsinfordringar.

Konsekvenser för Sverige

Sektorsavtalet om offentlig upphandling innebär ett ömsesidigt öppnande
av respektive marknader för offentlig upphandling mellan Europeiska
gemenskapen och Schweiz. Ett allmänt resultat av avtalet är förbättrat
marknadstillträde och mer effektiv upphandling inom de flesta sektorer.

Schweiziska tjänsteleverantörer inom de s.k. försörjningssektorerna
(vatten, energi [el, gas, olja, kol etc], transport [inklusive järnvägar] och
telekommunikation) tillåts tävla om upphandlingskontrakt med företag
hemmahörande inom Europeiska gemenskapen på lika villkor. Schweiz
öppnar upphandlingen också på lokal nivå. Likväl kommer privata före-
tag med exklusiva rättigheter inom vatten-, energi- och transport-
sektorerna att omfattas av WTO:s upphandlingsregler. Detta medför att
leverantörer inom unionen far tillträde till den schweiziska upp-
handlingsmarknaden i paritet med vad som gäller inom gemenskapen.

En konsekvens av viss betydelse är att upphandlingar inom telekom-
munikationssektorn öppnas för konkurrens. Detta kan förväntas leda till
ökade affärsmöjligheter för bl.a. svenska leverantörer.

10.7 Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete

Avtalets innehåll

Enligt avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete deltar Schweiz
från dess ikraftträdande fullt ut i genomförandet av Europeiska gemen-

skåpens femte ramprogram (1998 - 2002) för forskning, teknisk utveck- Prop. 2000/01:55
ling och demonstration (EG-delen) respektive forsknings- och utbild-
ningsverksamhet (Euratom-delen). De regler som fastställts för med-
verkan av företag, forskningscentra och universitet inom Europeiska ge-
menskapen för deltagande i ramprogrammen blir därmed tillämpliga
också för schweiziska forskningsenheter, och avtalet har för dessa i reali-
teten samma konsekvenser som ett biträde av Schweiz till EES-avtalet
skulle haft. Schweiz åtar sig att lämna ett finansiellt bidrag till rampro-
grammets budget enligt sedvanliga proportionalitetsregler, och schwei-
ziska deltagares ansökningar om forskningsprojekt behandlas sedan på
samma sätt som för deltagare inom Europeiska gemenskapen.

Forskningsenheter som är etablerade i Europeiska gemenskapen får
rätt att på vissa villkor delta i schweiziska forskningsprogram, på egen
bekostnad.

1 avtalet regleras frågor om immateriella rättigheter och skyldigheter
förknippade med detta på i huvudsak samma sätt som redan gäller för
femte ramprogrammet; detta gäller dock inte resultat som kommer från
projekt som startats innan avtalet träder i kraft. Bägge avtalsslutande par-
ter åtar sig vidare att - i enlighet med gällande förordningar och avtal -
garantera inresa och vistelse för forskare m.fl. i Schweiz respektive Eu-
ropeiska gemenskapen i fråga om den verksamhet som omfattas av avta-
let.

Avtalet gäller fram till dess femte ramprogrammet löper ut.

Konsekvenser för Sverige

Avtalet får inga direkta konsekvenser för Sveriges del, utöver att det blir
lättare för svenska forskningsenheter som så önskar att inkludera schwei-
ziska forskare eller institutioner i gemensamma projekt.

11     Författningskommentar

11.1     Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

8 kap.

I första stycket första punkten anges att den sökande skall vara svensk
medborgare eller medborgare i en annan stat inom Europeiska unionen
eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att få antas till leda-
mot av Sveriges advokatsamfund. I andra punkten i samma stycke anges
att den sökande skall ha hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Eu-
ropeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I pa-
ragrafens tredje stycke anges att de i första stycket angivna kraven på
avlagt kunskapsprov samt praktisk och teoretisk utbildning skall anses
vara uppfyllda om den sökande har genomgått en för advokatyrket i en
stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbets-
området erforderlig utbildning och därutöver genomgått ett prov i Sveri-
ge som visar att han har tillräckliga kunskaper om den svenska rätts-
ordningen.

90

Genom ändringen skall schweiziska medborgare jämställas med med- Prop. 2000/01:55
borgare i stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Likaså skall hemvist i Schweiz jämställas med hem-
vist i stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet samt advokatutbildning i Schweiz med motsvarande ut-
bildning i stat inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

I första stycket anges att vad som förskrivs i rättegångsbalken eller i nå-
gon annan lag om advokater i tillämpliga delar även skall gälla den som
är auktoriserad som advokat i någon annan stat inom Europeiska unionen
eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet när denne är verksam i
Sverige. Genom ändringen i första stycket jämställs den som är auktori-
serad som advokat i Schweiz med dem som är auktoriserade i Europeiska
unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen be-
handlas i avsnitt 9.2.4.

10 §

Enligt paragrafen skall den som utan att vara behörig utger sig att vara
auktoriserad som advokat i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska
unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet dömas till böter.
Genom ändringen skall motsvarande även gälla den som utan att vara
behörig utger sig att vara auktoriserad som advokat i Schweiz. Ändringen
behandlas i avsnitt 9.2.4

II §

Genom bestämmelsen bemyndigas regeringen att föreskiva att be-
stämmelserna i detta kapitel rättegångsbalken om registrering av den som
är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeiska unionen också
skall gälla den som är auktoriserad som advokat i en stat inom Europeis-
ka ekonomiska samarbetsområdet. Genom ändringen skall bemyndigan-
det även omfatta den som är auktoriserad som advokat i Schweiz. Änd-
ringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

12 kap.

I paragrafens andra stycke anges att ombud som huvudregel skall ha sin
hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet. Genom ändringen jämställs hemvist i Schweiz med hem-
vist i annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Änd-
ringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

33 kap.

Om part som saknar hemvist inom riket inte hos rätten har anmält ett
ombud med hemvist i riket eller i annan stat inom Europeiska ekonomis-
ka samarbetsområdet som för hans räkning får ta emot delgivning i må-
let, får rätten förelägga parten att göra det när han första gången för talan.
Genom ändringen skall ombud som har hemvist i Schweiz jämställas

91

med ombud som har hemvist i Europeiska ekonomiska samarbetsområ- Prop. 2000/01:55
det. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

11.2     Förslaget till ändring i lagen (1946:819) om uppta-
gande av ed för rättighets tillvaratagande i utlandet

1 §

1 paragrafen att anges att om någon behöver få bekräftat att han inte varit
försatt i konkurs för att fa utnyttja sin rätt att få utöva en näring i en an-
nan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får
sådan ed tas upp av tingsrätt. Genom lagändringen omfattas även den
situation då rätten att utöva näring avses att utövas i Schweiz. Ändringen
behandlas i avsnitt 9.2.1.

11.3     Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)

I paragrafens första stycke, fiärde punkten, som reglerar till vilka stater
svenska medborgare kan resa utan att behöva medföra pass, har Schweiz
lagts till. Även i andra stycket har på motsvarande sätt Schweiz lagts till i
uppräkningen av stater där svenska medborgare vid inresa i Sverige från
dessa stater inte behöver visa upp sitt pass. Ändringen behandlas i avsnitt
7.1.

11.4 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)

2 kap.

14 §

Ändringen innebär att regeringens bemyndigande utsträcks till att även
omfatta utlänningar som omfattas av avtalet med Schweiz. Den be-
handlas i avsnitt. 7.1 i samband med artikel 5 bilaga I.

11 kap.

1 och 3 §§

I paragraferna utsträcks de särskilda processuella regler som i dag gäller
för personer som omfattas av EES-avtalet till att gälla även den person-
krets som omfattas av avtalet. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.1 i
samband med artikel 5 i bilaga I.

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:515) om
auktorisation av handelskamrar

I paragrafen bemyndigas regeringen att uppdra åt handelskamrama att
utfärda intyg för enskilda personer om faktiskt utövande av verksamhet
som behövs för att få idka näring i annan stat inom Europeiska ekono-

92

miska samarbetsområdet. Genom ändringen omfattas även den situation Prop. 2000/01:55
då någon behöver sådant intyg för att fa driva näring i Schweiz. Ändring-

en behandlas i avsnitt 9.2.1.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:528) om
revisorer

För att bli godkänd revisor i Sverige krävs att den sökande är bosatt i
Sverige eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området. Genom ändringen jämställs de som är bosatta i Schweiz med
dem som är bosatta i annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbets-
området. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

Den som innehar ett sådant utländskt examensbevis som krävs för att få
utföra lagstadgad revision i en stat inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet och hos Revisorsnämnden genomgått ett särskilt lämplig-
hetsprov skall anses uppfylla det i 4 § 4 fastlagda kravet om hos Revi-
sorsnämnden avlagd revisorsexamen. Genom ändringen skall utländskt
examensbevis som krävs för att få utföra lagstadgad revision i Schweiz
jämställas med nyss nämnda utländska examensbevis. Ändringen be-
handlas i avsnitt 9.2.4.

Krav på högre revisorsexamen enligt 5 § skall anses vara uppfyllt även
av den som innehar ett sådant utländskt examensbevis som krävs för att
utan behörighetsbegränsning få utföra lagstadgad revision i stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har genomgått sär-
skilt lämplighetsprov hos Revisorsnämnden. Genom ändringen skall ut-
ländskt examensbevis som ger samma rätt i Schweiz jämställas med nyss
nämnda utländska examensbevis. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

Revisorsnämnden har rätt att, om det finns särskilda skäl, medge en re-
visor att under viss tid behålla godkännande eller auktorisation vid bo-
sättning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom änd-
ringen jämställs bosättning i Schweiz med bosättning inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. Ändringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

16 §

Enligt första stycket får revisor driva revisionsverksamhet endast som
enskild näringsidkare eller i handelsbolag eller aktiebolag som inte ut-
övar annan verksamhet än sådan som är förenlig med en revisors yrkes-
utövning. Enligt andra stycket får Revisorsnämnden tillåta att en revisor
som är verksam i Sverige driver revisionsverksamhet i annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet även om kravet i första styck-
et inte är uppfyllt. Genom ändringen i andra stycket skall villkoren för
revisionsverksamhet i Schweiz vara desamma som för revisionsverksam-

93

het i annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Änd- Prop. 2000/01:55
ringen behandlas i avsnitt 9.2.4.

11.7     Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring

48 §

1 paragrafen anges att Arbetsmarknadsstyrelsen till personer som uppfyl-
ler villkoren för rätt att med bibehållen ersättning söka arbete i något an-
nat EU- eller EES-land utfärdar intyg som visar rätten till ersättning. Be-
stämmelsen har ändrats på så sätt att Arbetsmarknadsstyrelsen skall ut-
färda intyg även till personer som på motsvarande sätt avser att söka ar-
bete i Schweiz. Ändringen behandlas i avsnitt 8.1.2.

11.8     Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

5 kap.

I paragrafen regleras i vilka fall legitimation att utöva ett yrke inom sjuk-
och hälsovården skall återkallas. I tredje stycket behandlas den situa-
tionen då någon som erhållit svensk legitimation på basis av en auktori-
sation från annat EES-land fått denna auktorisation återkallad. Lagen
ändras så att även legitimation på basis av auktorisation i Schweiz skall
återkallas om auktorisationen i Schweiz återkallas. Ändringen behandlas
i avsnitt 9.2.4.

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare

1 §

1 paragrafens andra stycke, vari anges att i 8 § finns särskilda bestämmel-
ser om arbetsgivare som har sitt hemvist eller säte i Sverige och ut-
stationerar arbetstagare till ett annat medlemsland inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, har Schweiz lagts till. Ändringen behandlas i
avsnitt 7.4.

I bestämmelsens första stycke anges vilka regler som skall tillämpas när
en arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige utstationerar arbetstagare
till annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Stycket
ändras så att bestämmelsen skall gälla också för personer som ut-
stationeras till Schweiz. Ändringen behandlas i avsnitt 7.4.

1 bestämmelsen anges, från och med den 1 januari 2001, bland annat att
Arbetsmiljöverket skall vara förbindelsekontor. I paragrafens sista stycke
anges att Arbetsmiljöverket skall samarbeta med motsvarande för-

94

bindelsekontor i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbets- Prop. 2000/01:55
området. Samma regel skall gälla i förhållande till Schweiz. Ändringen
behandlas i avsnitt 7.4.

11.10   Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799)

4 kap.

I 4 kap. 1 § socialförsäkringslagen anges att för tid då en försäkrad vistas

1 ett land som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får
förmåner som grundas på bosättning utges endast i de fall som avses i

2 och 3 §§.

Genom ändringen kommer även försäkrade som vistas i Schweiz att
undantas från begränsningsregeln. Ändringen behandlas i avsnitt 8.1.2.

11.11    Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1999:1395)

1 kap.

I paragrafen anges att utländska medborgare i vissa fall skall jämställas
med svenska medborgare när det gäller rätt till studiestöd. Genom den
föreslagna ändringen framgår det av lagen att detsamma skall gälla ut-
ländska medborgare som kan härleda rättigheter från avtalet om fri rör-
lighet för personer mellan Europeiska gemenskapen och dess medlems-
stater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Även andra familje-
medlemmar än make, sambo och barn kan omfattas av en sådan rättighet.
Ändringen behandlas i avsnitt 7.2.

95

Avtalet om personers fria rörlighet

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

AVTAL

MELLAN EUROPEISKA GEMENSKAPEN OCH DESS MEDLEMSSTATER,
Ä ENA SIDAN, OCH SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, Å ANDRA SIDAN
OM FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER

CE/CH/s 1

96

Schweiziska edsförbundet (nedan kallat Schweiz), å ena sidan,

och

Europeiska gemenskapen,

Konungariket Belgien,

Konungariket Danmark,

Förbundsrepubliken Tyskland,

Republiken Grekland,

Konungariket Spanien,

Franska republiken,

Irland,

Italienska republiken,

Storhertigdömet Luxemburg,

Konungariket Nederländerna,

Republiken Österrike,

Republiken Portugal,

Republiken Finland,

Konungariket Sverige,

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan,
nedan kallade "de avtalsslutande parterna",

CE/CH/s 2

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

97

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

som är övertygade om att den fria rörligheten for personer på den andra partens territorium är av
stor vikt för att deras förbindelser skall kunna utvecklas harmoniskt, och

som är beslutna att sinsemellan förverkliga fri rörlighet för personer på grundval av de
bestämmelser som är tillämpliga i Europeiska gemenskapen,

har beslutat att ingå följande avtal.

I. Grundläggande bestämmelser

Artikel 1

Mål

Målet för detta avtal är att, till förmån för medborgarna i Europeiska gemenskapens medlemsstater
och Schweiz,

a)    ge rätt till inresa, vistelse, upptagande av ekonomisk förvärvsverksamhet som arbetstagare
och etablering som egenföretagare samt rätt att stanna kvar på de avtalsslutande partemas
territorier,

b)    underlätta tillhandahållandet av tjänster på de avtalsslutande partemas territorier och särskilt
liberalisera kortvarigt tillhandahållande av tjänster,

c)    ge personer som inte utövar ekonomisk förvärvsverksamhet i värdlandet rätt till inresa och
vistelse på de avtalsslutande parternas territorium, och

d)   ge samma levnads-, anställnings- och arbetsvillkor som de egna medborgarna har rätt till.

Artikel 2

Icke-di sknminering

Medborgare i en avtalsslutande part vilka lagligen vistas på en annan avtalsslutande parts
territorium får, vid tillämpningen av och i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I, II och III till
detta avtal, inte diskrimineras på grundval av nationalitet.

CE/CH/s 3

98

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Artikel 3

Rätt till inresa

Medborgare i en avtalsslutande part skall garanteras rätt till inresa på den andra avtalsslutande
partens territorium i enlighet med bestämmelserna i bilaga I.

Artikel 4

Rätt till vistelse och upptagande av ekonomisk förvärvsverksamhet

Rätten till vistelse och upptagande av ekonomisk förvärvsverksamhet skall garanteras med förbehåll
för bestämmelserna i artikel 10 och i enlighet med bestämmelserna i bilaga I.

Artikel 5

Personer som tillhandahåller tjänster

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda avtal mellan de avtalsslutande partema
om tillhandahållande av tjänster (inbegripet avtalet om vissa aspekter rörande offentlig upphandling
till de delar det gäller tjänster) skall den som tillhandahåller tjänster, inbegripet företag i enlighet
med bestämmelserna i bilaga I, ha rätt att på den andra avtalsslutande partens territorium
tillhandahålla tjänster för en tid som inte överstiger 90 arbetsdagar per kalenderår.

2.    Den som tillhandahåller tjänster skall ha rätt till inresa och vistelse på den andra
avtalsslutande partens territorium

a)    om han har rätt att tillhandahålla tjänster enligt punkt 1 eller enligt bestämmelserna i ett
sådant avtal som avses i punkt 1, eller

b)   när villkoren under a inte är uppfyllda, om han av den berörda avtalsslutande partens behöriga
myndigheter har beviljats tillstånd att tillhandahålla en tjänst.

3.   Fysiska personer som är medborgare i någon av Europeiska gemenskapens medlemsstater
eller i Schweiz och som beger sig till en avtalsslutande parts territorium endast i egenskap av
mottagare av tjänster skall ha rätt till inresa och vistelse.

CE/CH/s 4

99

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

4. De rättigheter som anges i denna artikel skall garanteras i enlighet med bestämmelserna i
bilagorna I, II och III. De kvantitativa begränsningarna i artikel 10 är inte tillämpliga på de personer
som avses i denna artikel.

Artikel 6

Rätt till vistelse för personer som inte utövar ekonomisk förvärvsverksamhet

Personer som inte utövar ekonomisk förvärvsverksamhet skall garanteras rätt till vistelse på en
avtalsslutande parts territorium i enlighet med bestämmelserna om icke yrkesverksamma personer i
bilaga I.

Artikel 7

Andra rättigheter

De avtalsslutande parterna skall i enlighet med bilaga I fastställa särskilt följande rättigheter som
har anknytning till den fria rörligheten för personer:

a)   Rätt till likabehandling i förhållande till de avtalsslutande partemas egna medborgare vad
beträffar upptagande och utövande av ekonomisk förvärvsverksamhet samt i fråga om
levnads- anställnings- och arbetsvillkor.

b)   Rätt till yrkesmässig och geografisk rörlighet, varigenom medborgarna i de avtalsslutande
partema får röra sig fritt på värdlandets territorium och utöva det yrke de önskar.

c)   Rätt att stanna kvar på en avtalsslutande parts territorium efter det att en ekonomisk
förvärvsverksamhet avslutats.

d)   Rätt till vistelse för familjemedlemmar, oavsett deras nationalitet.

e)   Rätt för familjemedlemmar, oavsett nationalitet, att utöva ekonomisk förvärvsverksamhet.

f)   Rätt att förvärva fast egendom, i den mån denna rätt hänger samman med utövandet av de
rättigheter som beviljas genom detta avtal.

g)   Under övergångsperioden, rätt att efter det att en ekonomisk förvärvsverksamhet eller vistelse
på en avtalsslutande parts territorium upphört återvända dit för att där utöva ekonomisk
förvärvsverksamhet samt rätt att omvandla ett tillfälligt uppehållstillstånd till ett permanent
sådant.

CE/CH/s 5

100

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Artikel 8

Samordning av systemen lör social trygghet

De avtalsslutande parterna skall, i enlighet med bilaga n, fastställa bestämmelser för samordning av
systemen för social trygghet, för att säkerställa särskilt

a)   likabehandling,

b)   fastställande av tillämplig lagstiftning,

c)   sammanläggning av samtliga perioder som i de olika nationella lagstiftningarna beaktas för
förvärv och bibehållande av rätten till förmåner samt för beräkning av dessa förmåners
storlek,

d)   utbetalning av förmåner till personer som är bosatta på de avtalsslutande parternas territorium,
och

e)   ömsesidigt administrativt bistånd och samarbete mellan myndigheter och institutioner.

Artikel 9

Utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis

För att underlätta för medborgare i Europeiska gemenskapens medlemsstater och i Schweiz att
uppta och utöva förvärvsverksamhet som arbetstagare eller egenföretagare samt att tillhandahålla
tjänster skall de avtalsslutande partema vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med bilaga IH i fråga
om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis samt samordning
av de avtalsslutande partemas lagar och andra författningar om upptagande och utövande av
förvärvsverksamhet som arbetstagare och egenföretagare samt om tillhandahållande av tjänster.

II. Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 10
Övergångsbestämmelser samt avtalets framtida utveckling

1. Schweiz får under de första fem åren efter avtalets ikraftträdande vidmakthålla kvantitativa
begränsningar avseende upptagande av ekonomisk förvärvsverksamhet i följande två fall: vid
vistelse i mer än fyra månader men mindre än ett år, samt vid vistelse i ett år eller mer. Inga
begränsningar skall gälla för vistelse under kortare tid än fyra månader.

CE/CH/s 6

101

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Vid ingången av det sjätte året skall alla kvantitativa begränsningar för medborgare från Europeiska
gemenskapens medlemsstater upphöra att gälla.

2.    De avtalsslutande partema får under högst två år vidmakthålla kontrollen av företrädesrätten
för de arbetare som är integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden samt av löne- och
arbetsvillkoren för medborgare från den andra avtalsslutande parten, inbegripet i artikel 5 avsedda
personer som tillhandahåller tjänster. Före utgången av det första året skall den gemensamma
kommittén undersöka om det är nödvändigt att vidmakthålla dessa begränsningar. Kommittén kan
förkorta den tvååriga maximiperioden. De som tillhandahåller tjänster som liberaliserats genom ett
särskilt avtal mellan de avtalsslutande partema rörande tillhandahållande av tjänster (inbegripet
avtalet om vissa aspekter rörande offentlig upphandling till de delar det gäller tjänster) är inte
underkastade kontrollen av företrädesrätten för arbetare som är integrerade i den ordinarie
arbetsmarknaden.

3.    Från och med detta avtals ikraftträdande och fram till och med utgången av det femte året
skall Schweiz inom sina allmänna kvoter förbehålla arbetstagare och egenföretagare från
Europeiska gemenskapen nya uppehållstillstånd enligt följande: vaije år minst

15 000 uppehållstillstånd med en giltighetstid på ett år eller mer och minst 115
500 uppehållstillstånd med en giltighetstid på mer är fyra månader men ett år eller mindre än ett år.

4.    Utan hinder av punkt 3 skall följande gälla mellan de avtalsslutande partema: Om, under tiden
från och med det sjätte till och med det tolfte året efter avtalets ikraftträdande, antalet nya
uppehållstillstånd inom en av de i punkt 1 avsedda kategorierna som under ett visst år utfärdas till
arbetstagare och egenföretagare från Europeiska gemenskapen överstiger genomsnittet för de

tre föregående åren med mer än 10 %, får Schweiz året därefter ensidigt begränsa antalet nya
uppehållstillstånd inom denna kategori för arbetstagare och egenföretagare från Europeiska
gemenskapen till det genomsnittliga antalet för de tre föregående åren plus 5 %. Året därpå far
antalet begränsas till samma nivå.

Trots vad som sägs i föregående stycke får antalet nya uppehållstillstånd som utfärdas till
arbetstagare och egenföretagare från Europeiska gemenskapen inte begränsas till färre än
15 000 per år vad gäller uppehållstillstånd med en giltighetstid på ett år eller mer eller färre än
115 500 per år vad gäller uppehållstillstånd med en giltighetstid på ett år eller mer än fyra månader
men mindre än ett år.

CE/CH/s 7

102

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

5.   Övergångsbestämmelserna i punkterna 1_4, särskilt bestämmelserna i punkt 2 om företräde
för arbetare som är integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden och om kontroll av löne- och
arbetsvillkor, skall inte vara tillämpliga på arbetstagare eller egenföretagare som vid detta avtals
ikraftträdande har tillstånd att utöva ekonomisk förvärvsverksamhet på de avtalsslutande partemas
territorium. De sistnämnda personerna skall bland annat ha rätt till geografisk och yrkesmässig
rörlighet. De som har uppehållstillstånd för kortare tid än ett år skall ha rätt att förnya sitt
uppehållstillstånd utan hinder av de kvantitativa begränsningarna. De som har uppehållstillstånd för
ett år eller längre än ett år skall automatiskt ha rätt att förlänga sitt uppehållstillstånd; dessa
arbetstagare och egenföretagare skall följaktligen från och med avtalets ikraftträdande ha de
rättigheter i anslutning till fri rörlighet för personer som fastställs i de grundläggande
bestämmelserna i detta avtal, särskilt artikel 7.

6.    Schweiz skall regelbundet och utan dröjsmål lämna relevant statistik och information till den
gemensamma kommittén, inbegripet statistik och information om åtgärder för genomförande av
artikel 2. Var och en av de avtalsslutande partema kan begära att den gemensamma kommittén
företar en översyn av läget.

7.    Ingen kvantitativ begränsning skall vara tillämplig på gränsarbetare.

8.    Övergångsbestämmelser rörande social trygghet och överföring av intjänade rättigheter till
arbetslöshetsförsäkring fastställs i tilläggsprotokollet till bilaga II.

Artikel 11

Behandling av överklaganden

1.    De personer som avses i detta avtal skall ha rätt att överklaga hos behöriga myndigheter i
ärenden som gäller tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal.

2.    Överklaganden skall behandlas inom rimlig tid.

3.   När beslut med anledning av överklagandet fattats, eller om inget beslut fattats inom en rimlig
tidsfrist, skall de personer som avses i detta avtal ha möjlighet att överklaga vidare hos behörig
nationell rättsinstans.

CE/CH/s 8

103

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Artikel 12

Förmånligare bestämmelser

Detta avtal skall inte påverka eventuella förmånligare nationella bestämmelser för medborgarna i de
avtalsslutande parterna eller deras familjemedlemmar.

Artikel 13

Stoppklausul

De avtalsslutande parterna förbinder sig att avstå från att anta nya restriktiva bestämmelser
gentemot medborgare från den andra avtalsslutande parten på de områden som omfattas av detta
avtal.

Artikel 14
Gemensam kommitté

1.   En gemensam kommitté, bestående av företrädare för de avtalsslutande partema, inrättas
härmed; den skall ansvara för avtalets förvaltning och korrekta tillämpning. Kommittén skall i detta
syfte utfärda rekommendationer. Den skall fatta beslut i de fall som anges i avtalet. Den
gemensamma kommitténs beslut skall fattas genom ömsesidig överenskommelse.

2.   Vid allvarliga svårigheter av ekonomisk eller social art skall den gemensamma kommittén på
en avtalsslutande parts begäran sammanträda för att undersöka lämpliga åtgärder för att komma till
rätta med situationen. Den gemensamma kommittén kan inom 60 dagar från dagen då begäran om
sammanträde ingavs fatta beslut om de åtgärder som skall vidtas. Denna tid kan förlängas av den
gemensamma kommittén. Åtgärderna skall, vad avser såväl varaktighet som tillämpningsområde,
begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att komma till rätta med situationen. De åtgärder
skall väljas som minst stör tillämpningen av detta avtal.

3.    För att säkerställa att avtalet genomförs på rätt sätt skall de avtalsslutande parterna
regelbundet utbyta information och, på begäran av en av de avtalsslutande partema, samråda inom
den gemensamma kommittén.

4.   Den gemensamma kommittén skall sammanträda vid behov och minst en gång om året. Var
och en av de avtalsslutande partema kan begära att kommittén sammankallas. Den gemensamma
kommittén skall sammanträda inom femton dagar efter det att en sådan begäran som avses i punkt 2
har ingivits.

CE/CH/s 9

104

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

5.   Den gemensamma kommittén skall fastställa sin arbetsordning, vilken bl.a. skall innehålla
bestämmelser om sammankallande av kommittén, utnämning av ordförande och fastställande av
dennes befogenheter.

6.   Den gemensamma kommittén kan besluta att inrätta arbets- eller expertgrupper som skall
biträda kommittén när den fullgör sina uppgifter.

Artikel 15

Bilagor och protokoll

Bilagorna och protokollen till detta avtal utgör en integrerande del av avtalet. Slutakten innehåller
förklaringarna.

Artikel 16

Hänvisning till gemenskapsrätten

1.   De avtalsslutande partema skall för att uppnå målen för detta avtal vidta alla åtgärder som är
nödvändiga för att säkerställa att rättigheter och förpliktelser motsvarande de som föreskrivs i de av
Europeiska gemenskapens rättsakter som det hänvisas till tillämpas i förbindelserna dem emellan.

2.    I den mån tillämpningen av detta avtal omfattar gemenskapsrättsliga begrepp skall hänsyn tas
till Europeiska gemenskapernas domstols gällande rättspraxis före tidpunkten för avtalets
undertecknande. Schweiz skall underrättas om praxis som uppstått efter denna tidpunkt. Den
gemensamma kommittén kan, i syfte att underlätta avtalets tillämpning, på en avtalsslutande parts
begäran fastställa konsekvenserna av denna praxis.

Artikel 17

Rättsutveckling

1. Om en av de avtalsslutande parterna inleder ett förfarande för antagande av ett förslag till
ändring av den inhemska lagstiftningen eller om det, på ett område som omfattas av detta avtal, sker
en förändring i praxis i instanser mot vilkas beslut det inte finns något rättsmedel enligt inhemsk
rätt, skall den berörda avtalsslutande parten genom den gemensamma kommittén underrätta den
andra parten.

CE/CH/s 10

105

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

2. Den gemensamma kommittén skall diskutera hur en sådan förändring skulle påverka
tillämpningen av avtalet.

Artikel 18

Översyn

Om en av de avtalsslutande partema önskar en översyn av detta avtal skall den lägga fram ett
förslag om detta för den gemensamma kommittén. Ändringar av avtalet träder i kraft efter det att de
respektive interna förfarandena har fullgjorts, utom vad gäller ändringar av bilagorna II och III,
vilka beslutas av den gemensamma kommittén och kan träda i kraft så snart beslutet fattats.

Artikel 19

Ivistlösning

1.   De avtalsslutande parterna kan hänskjuta alla tvister om tolkningen eller tillämpningen av
detta avtal till den gemensamma kommittén.

2.   Den gemensamma kommittén kan avgöra tvisten. Alla uppgifter som kan underlätta en
grundlig undersökning av situationen med sikte på en godtagbar lösning skall lämnas till den
gemensamma kommittén. Den gemensamma kommittén skall i detta syfte undersöka alla
möjligheter för att avtalet även fortsättningsvis skall kunna fungera väl.

Artikel 20

Förhållande till befintliga bilaterala avtal rörande social trygghet

Om inte annat följer av bilaga II skall befintliga bilaterala avtal mellan Schweiz och Europeiska
gemenskapens medlemsstater rörande social trygghet upphöra att tillämpas vid detta avtals
ikraftträdande, i den mån de rör samma frågor som detta avtal.

Artikel 21

Förhållande till befintliga bilaterala dubbelbeskattningsavtal

1. Bestämmelserna i bilaterala dubbelbeskattningsavtal mellan Schweiz och Europeiska
gemenskapens medlemsstater skall inte påverkas av bestämmelserna i detta avtal. Särskilt
skall bestämmelserna i detta avtal inte påverka definitionen av begreppet gränsarbetare i
avtalen om dubbelbeskattning.

CE/CH/s 11

106

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

2.    Ingen bestämmelse i detta avtal skall tolkas på sådant sätt att den hindrar de avtalsslutande
partema från att vid tillämpningen av sina respektive skatterättsliga regler göra en åtskillnad
mellan skattskyldiga som inte befinner sig i en jämförbar situation, särskilt vad gäller
bosättningsort.

3.    Ingen bestämmelse i detta avtal skall hindra de avtalsslutande partema från att anta eller
tillämpa en åtgärd som är avsedd att säkerställa påförande, betalning och effektiv uppbörd av
skatt eller att motverka skatteflykt enligt bestämmelserna i den ena avtalsslutande partens
inhemska skattelagstiftning, enligt avtal mellan Schweiz, å ena sidan, och en eller flera av
Europeiska gemenskapens medlemsstater, å andra sidan, syftande till att undvika
dubbelbeskattning eller enligt andra överenskommelser i skattefrågor.

Artikel 22

Förhållande till bilaterala avtal rörande andra trägor än social trygghet eller dubbelbeskattning

1.    Utan hinder av artiklarna 20 och 21 skall detta avtal inte påverka avtal mellan Schweiz, å ena
sidan, och en eller flera av Europeiska gemenskapens medlemsstater, å andra sidan, rörande
enskilda, ekonomiska aktörer, gränsöverskridande samarbete eller lokal gränstrafik, i den mån
de är förenliga med detta avtal.

2.    Om de ovannämnda avtalen inte är förenliga med detta avtal skall detta avtal gälla.

Artikel 23

Förvärvade rättigheter

Om avtalet sägs upp eller inte förlängs skall de rättigheter som förvärvats av enskilda personer inte
påverkas. De avtalsslutande partema skall genom ömsesidig överenskommelse avgöra hur de
rättigheter som är under förvärvande skall behandlas.

CE/CH/s 12

107

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Artikel 24

Tillämpning i territoriellt hänseende

Detta avtal skall tillämpas på, å ena sidan, de territorier där Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i fördraget och,
å andra sidan, Schweiz' territorium.

Artikel 25

Ikraftträdande och varaktighet

1.    Detta avtal skall ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande partema enligt deras egna
förfaranden. Det träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för den sista
anmälan om deponering av ratificcrings- eller godkännandeinstrumenten för följande

sju avtal:

Avtal om fri rörlighet för personer

Avtal om luftfart

Avtal om gods- och persontransporter på väg och järnväg

Avtal om handel med jordbruksprodukter

Avtal om ömsesidigt erkännande i samband med bedömning av överensstämmelse

Avtal om vissa aspekter rörande offentlig upphandling

Avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete

2.    Detta avtal är ingått för en inledande period på sju år. Avtalet skall förlängas på obestämd tid,
om inte Europeiska gemenskapen eller Schweiz före utgången av den inledande
sjuårsperioden till den andra avtalsslutande parten anmäler att avtalet inte skall förlängas. Om
en sådan anmälan görs skall punkt 4 tillämpas.

3.    Europeiska gemenskapen eller Schweiz far säga upp avtalet genom att anmäla sitt beslut till
den andra avtalsslutande parten. Om en sådan anmälan görs skall punkt 4 tillämpas.

4.   De sju avtal som nämns i punkt 1 skall upphöra att gälla sex månader efter mottagandet av en
sådan anmälan om att avtalet inte skall förlängas som avses i punkt 2 eller en sådan anmälan
om uppsägning som avses i punkt 3.

CE/CH/s 13

108

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Hecho en Luxemburgo, el veintiuno de junio de mil novecientos noventa y nueve, en doble
ejemplar en lenguas alemana, danesa, espanola, finesa, francesa, griega, inglesa, italiana,
neerlandesa, portuguesa y sueca, siendo cada uno de estos textos igualmente auténtico.

Udfaerdiget i Luxembourg den enogtyvende juni nitten hundrede og nioghalvfems, i to eksemplarer
på dansk, engelsk, finsk, fransk, graesk, italiensk, nederländsk, portugisisk, spansk, svensk og tysk,
idet hver af disse tekster har samme gyldighed.

Geschehen zu Luxemburg am einundzwanzigsten Juni neunzehnhundertneunundneunzig in
zweifacher Ausfertigung in dänischer, deutscher, englischer, finnischer, französischer, griechischer,
italienischer, niederländischer, portugiesischer, spanischer und schwedischer Sprache, wobei jeder
dieser Wortlaute gleichermaBen verbindlich ist.

'Eytve oro Aou^eppovpyo, aru; siKocn pia Iouviou xiXta ewiaKÖata Evsvf|vra Ewéa, ae övo
avriTU7ta orqv ayyXiKf|, yaXlucfi, yeppaviKij, öavucf], eklqvucf|, lOTtavucfj, vtaXucfi, oXLavöncr],
7topTOyaXiKT], aovqSucq Kai (pivXavöiKfj yXtbooa- KaOéva a7té ra Ksipeva eivat efpoov auOevrtKÖ.

Done at Luxembourg on the twenty-first day of June in the year one thousand nine hundred and
ninety-nine, in duplicate in the Danish, Dutch, English, Finnish, French, German, Greek, Italian,
Portuguese, Spanish and Swedish languages, each of those texts being equally authentic.

Fait å Luxembourg, le vingt-et-un juin mil neuf cent quatre-vingt dix-neuf, en double exemplaire en
langues allemande, anglaise, danoise, espagnole, finnoise, franfaise, grecque, italienne,
néerlandaise, portugaise et suédoise, chacun de ces textes faisant également foi.

Fatto a Lussembourgo, add? ventuno giugno millenovecentonovantanove, in duplice esemplare,
nelle lingue danese, finlandese, francese, greca, inglese, italiana, olandese, portoghese, spagnola,
svedese e tedesca, ciascun testo facente ugualmente fede.

Gedaan te Luxemburg, de eenentwintigste juni negentienhonderd negenennegentig, in twee
exemplaren in de Deense, de Duitse, de Engelse, de Finse, de Frånse, de Griekse, de Italiaanse, de
Nederlandse, de Portugese, de Spaanse en de Zweedse taal, zijnde alle teksten gelijkelijk
authentiek.

Feito em Luxemburgo, em vinte e um de Junho de mil novecentos e noventa e nove, em duplo
exemplar nas linguas alemä, dinamarquesa, espanhola, finlandesa, francesa, grega, inglesa, italiana,
neerlandesa, portuguesa e sueca, fazendo igualmente fé qualquer dos textos.

Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäensimmäisenä päivänä kesäkuuta vuonna
tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäyhdeksän kahtena kappaleena englannin, espanjan,
hollannin, italian, kreikan, portugalin, ranskan, ruotsin, saksan, suomen ja tanskan kielellä, ja
jokainen teksti on yhtä todistusvoimainen.

Utfärdat i Luxemburg den tjugoförsta juni nittonhundranittionio i två exemplar på det danska,
engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och
tyska språket, vilka samtliga texter är lika giltiga.

CE/CH/X 4

109

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Pour le Royaume de Belgique
Voor het Koninkrijk Belgié
Fur das Königreich Belgien

Cette slgnature cngage également la Communauté franqaise, la Communauté flamande, la Communauté germanophone, la
Région wallonne, la Région flamande et la Région de Bruxelles-Capitale.

Deze handtekening verbindt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Frånse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het
Vlaamse Gewest, het Waalse Gewest en het Brusselse Hoofdstedelijke Gewest

Diese Unterschrift verbindet zuglelch die Deutschsprachige Gemeinschaft, die Flåmische Gemeinschaft, dle Französische
Gemeinschaft, die Wallonische Region, die Flåmische Region und die Region Brussel-Hauptstadt

På Kongeriget Danmarks vegne

T ta tr)v EÅÅrjviKq AqpoKparria

Por el Reino de Espana

CE/CH/X 5

110

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Pour la République franQaise

Thar cheann Na hÉireann

For Ireland

Per la Repubblica italiana

111

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Fur die Republik Österreich

Pela Republica Portuguesa

Suomen tasavallan puolesta

För Republiken Finland

För Konungariket Sverige

For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland

CE/CH/X 9

112

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Por la Comunidad Europea

For Det Europaeiske Faellesskab

Fur die Europäische Gemeinschaft
T ta rr|v Eupconaikf) Koivöirpra
For the European Community
Pour la Communauté européenne
Per la Comunitå europea
Voor de Europese Gemeenschap
Peia Comunidade Europeia
Euroopan yhteisön puolesta

Fur der Schweizerischen Eidgenossenschaft

Pour la Confédération suisse

Per la Confederazione svizzera

C1
i

CE/CH/X 11

113

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Bilaga I

Fri rörlighet för personer

I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Inresa och utresa

1.    De avtalsslutande partema skall tillåta medborgare från de övriga avtalsslutande partema och
deras familjemedlemmar enligt artikel 3 i denna bilaga samt sådana utstationerade arbetstagare som
avses i artikel 17 i denna bilaga att resa in på deras territorium mot uppvisande av enbart giltigt
identitetskort eller pass.

Inresevisum eller motsvarande får inte krävas, utom för familjemedlemmar och utstationerade
arbetstagare som avses i artikel 17 i denna bilaga vilka inte är medborgare i en avtalsslutande part.
Den berörda avtalsslutande parten skall i största möjliga mån underlätta för dessa personer att få de
visum de behöver.

2.    De avtalsslutande partema skall bevilja medborgare i de avtalsslutande partema och deras
familjemedlemmar enligt artikel 3 i denna bilaga och utstationerade arbetstagare som avses

i artikel 17 i denna bilaga rätt att lämna deras territorium mot uppvisande av giltigt identitetskort
eller pass.

De avtalsslutande partema får inte av medborgare i de övriga avtalsslutande partema kräva
utresevisum eller ställa något motsvarande krav.

För dessa personer skall de avtalsslutande partema i enlighet med sina respektive lagar utförda eller
förnya identitetskort eller pass i vilka innehavarens nationalitet särskilt skall anges.

Passet skall vara giltigt åtminstone för alla avtalsslutande parter och för de länder som innehavaren
måste passera vid resa mellan dessa. När ett pass är det enda dokument som gäller vid utresa ur
landet, skall dess giltighetstid vara minst fem år.

Artikel 2

Vistelse och ekonomisk förvärvsverksamhet

1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om en övergångsperiod i artikel 10
i detta avtal och i kapitel VII i denna bilaga skall medborgare från en avtalsslutande part ha rätt att
vistas och utöva ekonomisk förvärvsverksamhet på den andra avtalsslutande partens territorium i
enlighet med bestämmelserna i kapitlen ILIV. Som bevis för denna rätt skall ett uppehållstillstånd
eller ett särskilt tillstånd för gränsarbetare utfärdas.

CE/CH/Bilaga Vs 1

114

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

De avtalsslutande parternas medborgare skall även ha rätt att resa till en annan avtalsslutande part,
eller att stanna kvar där efter det att en anställning som varat kortare tid än ett år har upphört, för att
söka arbete och vistas där under en skälig tid, på upp till sex månader, som är tillräcklig för att de
skall kunna få kännedom om de lediga platser som motsvarar deras yrkesmässiga kvalifikationer
och vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att kunna ta anställning. Arbetssökande skall ha rätt att
på den berörda avtalsslutande partens territorium få samma bistånd som detta lands
arbetsförmedlingar ger de egna medborgarna. De får uteslutas från det sociala stödsystemet under
denna vistelse.

2.   Medborgare i de avtalsslutande partema som inte utövar ekonomisk förvärvsverksamhet i
värdlandet och som inte har rätt till vistelse enligt andra bestämmelser i detta avtal skall ha rätt till
vistelse under förutsättning att de uppfyller de villkor som anges i kapitel V. Som bevis för denna
rätt skall ett uppehållstillstånd utfärdas.

3.    Uppehållstillstånd eller särskilt tillstånd för medborgare från de avtalsslutande partema skall
utfärdas och förnyas kostnadsfritt eller mot erläggande av ett belopp som inte överstiger de avgifter
och skatter som tas ut vid utfärdande av identitetskort till de egna medborgarna. De avtalsslutande
partema skall vidta nödvändiga åtgärder för att i möjligaste mån förenkla formaliteterna och
förfarandena för erhållande av dessa dokument.

4.    En avtalsslutande part kan kräva att medborgare från de övriga avtalsslutande partema
anmäler att de uppehåller sig på dess territorium.

Artikel 3

Familjemedlemmar

1.    Familjemedlemmar till en medborgare från en avtalsslutande part som har rätt till vistelse
skall ha rätt att bosätta sig tillsammans med denne. En arbetstagare skall för sin familj förfoga över
en bostad som anses motsvara normal standard för inhemska arbetstagare i den region där han
arbetar; denna bestämmelse får inte medföra diskriminering mellan inhemska arbetstagare och
arbetstagare från den andra avtalsslutande parten.

2.    Följande personer skall, oavsett nationalitet, anses som familjemedlemmar:

a.   Arbetstagarens make och deras avkomlingar som är under 21 år eller för vilka de är
underhållsskyldiga.

b.    Släktingar, även makens, i uppstigande led för vilka arbetstagaren är underhållsskyldig.

c.   Vad beträffar studerande, maken och deras bam för vilka de är underhållsskyldiga.

CE/CH/Bilaga I/s 2

115

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

De avtalsslutande partema skall underlätta mottagandet av alla familjemedlemmar som inte anges
under a, b eller c i denna punkt, om en medborgare från en avtalsslutande part har
underhållsskyldighet gentemot dem, eller om de i det land som medborgaren kommer ifrån ingår i
dennes hushåll.

3.    För att utfärda uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en medborgare i en avtalsslutande
part för de avtalsslutande partema endast kräva att följande handlingar uppvisas:

a.    Den handling med stöd av vilken de reste in i territoriet.

b.   En handling, utfärdad av behörig myndighet i ursprungslandet eller det land de kom
ifrån, som intygar släktskapen.

c.    I fråga om personer för vilka underhållsskyldighet föreligger, en handling, utfärdad av
behörig myndighet i ursprungslandet eller det land de kom ifrån, som intygar att den
person som avses i punkt 1 har underhållsskyldighet gentemot dem, eller att de ingår i
dennes hushåll i landet i fråga.

4.    Ett uppehållstillstånd som utfärdas för en familjemedlem skall ha samma giltighet som det
tillstånd som utfärdats för den person vars familj han tillhör.

5.    Make till en person med rätt till vistelse och de barn vilka är under 21 år eller för vilka
underhållsskyldighet föreligger skall, oavsett nationalitet, ha rätt att uppta ekonomisk
förvärvsverksamhet.

6.    Barn till en medborgare i en avtalsslutande part skall, oavsett om denne utövar eller har utövat
ekonomisk förvärvsverksamhet på den andra avtalsslutande partens territorium eller inte, beviljas
tillträde till värdlandets allmänna utbildning, lärlingsutbildning och yrkesutbildning på samma
villkor som medborgarna i värdlandet, om dessa bam är bosatta på värdlandets territorium.

De avtalsslutande parterna skall främja alla initiativ som gör det möjligt för dessa bam att delta i
utbildningen under bästa möjliga förhållanden.

Artikel 4

Rätt att stanna kvar

1. Medborgare i en avtalsslutande part och deras familjemedlemmar skall ha rätt att stanna kvar
på en annan avtalsslutande parts territorium efter att ha avslutat sin ekonomiska
förvärvsverksamhet.

CE/CH/Bilaga I/s 3

116

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

2. I enlighet med artikel 16 i detta avtal hänvisas till förordning (EEG) nr 1251/70 (EGT L 142,
1970, s. 24)i och direktiv 75/34/EEG (EGT L 14, 1975, s. 10)'.

Artikel 5

Allmän ordning

1.   De rättigheter som beviljas genom bestämmelserna i detta avtal får begränsas endast genom
åtgärder som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa

2.    I enlighet med artikel 16 i detta avtal hänvisas till direktiven 64/221/EEG (EGT 56, 1964,
s. 850)2, 72/194/EEG (EGT L 121, 1972, s. 32)2 och 75/35/EEG (EGT L 14,1975, s. 10)2.

II. ARBETSTAGARE

Artikel 6

Bestämmelser om vistelse

1.    En arbetstagare som är medborgare i en avtalsslutande part (nedan kallad "arbetstagare") och
som har anställning i minst ett år hos en arbetsgivare i värdlandet skall få uppehållstillstånd för
minst fem år räknat från dagen för tillståndets utfärdande. Tillståndet skall automatiskt förlängas
med minst fem år. När uppehållstillståndet första gången förnyas får giltighetstiden begränsas, dock
inte till kortare tid än ett år, om innehavaren är ofrivilligt arbetslös sedan mer än tolv månader i
följd.

2.   En arbetstagare som har anställning i minst tre månader men mindre än ett år hos en
arbetsgivare i värdlandet skall få uppehållstillstånd med samma giltighetstid som
anställningsavtalet.

En arbetstagare som har anställning i mindre än tre månader skall inte behöva uppehållstillstånd.

3.    För att utförda uppehållstillstånd får de avtalsslutande partema endast kräva att arbetstagaren
visar upp följande handlingar:

a)   Den handling med stöd av vilken han reste in på territoriet.

b)    En bekräftelse på anställning från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg.

I den lydelse som gäller vid avtalets undertecknande.
I den lydelse som gäller vid avtalets undertecknande.

CE/CH/Bilaga Vs 4

117

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

4.    Uppehållstillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

5.   Avbrott i vistelsen som understiger sex månader i följd eller frånvaro på grund av militärtjänst
skall inte påverka uppehållstillståndets giltighet.

6.    Ett giltigt uppehållstillstånd far inte återkallas enbart på grund av att arbetstagaren inte längre
arbetar, vare sig orsaken är att han är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller
olycksfall eller att han är ofrivilligt arbetslös och detta vederbörligen konstaterats av det behöriga
arbetsförmedlingskontoret.

7.    En person som ansöker om uppehållstillstånd får inte hindras från att omedelbart påbörja en
anställning enligt ett ingånget avtal på grund av att formaliteterna för att få uppehållstillstånd inte är
klara.

Artikel 7

Gränsarbetare

1.   En gränsarbetare är en medborgare i en avtalsslutande part som är bosatt på en avtalsslutande
parts territorium och arbetstagare på den andra avtalsslutande partens territorium och som
återvänder till sin bostad i princip dagligen eller åtminstone en gång i veckan.

2.    Gränsarbetare skall inte behöva uppehållstillstånd.

De behöriga myndigheterna i anställningslandet kan dock ge gränsarbetaren ett särskilt tillstånd för
minst fem år eller för den tid anställningen varar om denna tid överstiger tre månader men
understiger ett år. Tillståndet skall förlängas med minst fem år, förutsatt att gränsarbetaren kan
bevisa att han utövar ekonomisk förvärvsverksamhet.

3.    Det särskilda tillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

Artikel 8

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

1. Arbetstagare skall ha rätt till yrkesmässig och geografisk rörlighet på hela värdlandets
territorium.

CE/CH/Bilaga I/s 5

118

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

2. Den yrkesmässiga rörligheten skall omfatta byte av arbetsgivare, anställning och yrke samt
övergång från anställning till egenföretagande. Den geografiska rörligheten skall omfatta byte av
arbets- och vistelseort.

Artikel 9

Likabehandling

1.    En arbetstagare som är medborgare i en avtalsslutande part får inte på den andra
avtalsslutande partens territorium på grund av sin nationalitet behandlas annorlunda än inhemska
arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, särskilt vad avser lön, uppsägning och, om
han skulle bli arbetslös, återinsättande i arbete eller återanställning.

2.   Arbetstagaren och dennes familjemedlemmar i den mening som avses i artikel 3 i denna
bilaga skall åtnjuta samma skattemässiga och sociala förmåner som inhemska arbetstagare och
deras familjemedlemmar.

3.   Arbetstagaren skall även, på samma grunder och på samma villkor som inhemska
arbetstagare, beviljas tillträde till utbildning i yrkesskolor och omskolningscenter.

4.   En klausul i ett kollektivt eller individuellt avtal eller någon annan kollektiv bestämmelse
rörande rätt att söka anställning, anställning, lön och andra villkor för arbete eller avskedande skall
vara ogiltig i den omfattning som det i denna föreskrivs eller medges diskriminerande villkor för
utländska arbetstagare som är medborgare i de avtalsslutande parterna.

5.   En arbetstagare som är medborgare i en avtalsslutande part och som arbetar på den andra
avtalsslutande partens territorium skall åtnjuta likabehandling vad avser medlemskap i
fackföreningar och utövande av därmed sammanhängande rättigheter, inbegripet rätten att rösta och
att inneha befattningar inom en fackförenings administration eller ledning. Han kan emellertid
uteslutas från deltagande i ledningen för offentligrättsliga organ och från att inneha en offentlig
tjänst. Dessutom skall arbetstagaren vara behörig att väljas till de organ som företräder
arbetstagarna i företaget.

Dessa bestämmelser skall inte påverka lagar eller förordningar i värdlandet enligt vilka arbetstagare
från den andra avtalsslutande parten beviljas mer omfattande rättigheter.

CE/CH/Bilaga Vs 6

119

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

6. En arbetstagare som är medborgare i en avtalsslutande part och som arbetar på den andra
avtalsslutande partens territorium skall, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
artikel 26 i denna bilaga, åtnjuta alla rättigheter och förmåner som beviljas inhemska arbetstagare i
bostadsfrågor, inbegripet rätten att äga den bostad han behöver.

Arbetstagaren får, med samma rätt som landets egna medborgare, anteckna sig på eventuella listor
för bostadssökande i den region där han är anställd, och han skall åtnjuta de förmåner och den förtur
som är förknippade därmed.

Om arbetstagarens familj har stannat kvar i ursprungslandet skall den i detta hänseende anses vara
bosatt i den region där arbetstagaren bor, förutsatt att ett motsvarande antagande gäller för inhemska
arbetstagare.

Artikel 10

Anställning inom offentlig förvaltning

En medborgare från en avtalsslutande part som utövar förvärvsverksamhet som arbetstagare kan
nekas rätt att inom den offentliga förvaltningen inneha en anställning som är förknippad med
utövandet av offentlig myndighet och som rör skydd av statens eller andra offentliga organs
allmänna intressen.

Artikel 11

Samarbete rörande arbetsförmedling

De avtalsslutande parterna skall samarbeta inom ramen för nätverket Eures (European
Employment Services) vad gäller förmedling av arbetserbjudanden och platsansökningar, liksom
vad gäller utbyte av information om läget på arbetsmarknaden och om levnads- och arbetsvillkoren.

III. EGENFÖRETAGARE

Artikel 12

Bestämmelser öm vistelse

1. En medborgare i en avtalsslutande part som önskar etablera sig på en annan avtalsslutande
parts territorium för att driva egen rörelse (nedan kallad "egenföretagare") skall fa uppehållstillstånd
för minst fem år räknat från tidpunkten för utfärdandet, förutsatt att han kan bevisa för de behöriga
nationella myndigheterna att han etablerat sig eller önskar etablera sig i detta syfte.

CE/CH/Bilaga I/s 7

120

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

2.   Uppehållstillståndet skall automatiskt förlängas med minst fem år, förutsatt att
egenföretagaren kan bevisa för de behöriga nationella myndigheterna att han driver egen rörelse.

3.    För att utfärda uppehållstillstånd far de avtalsslutande parterna endast kräva att
egenföretagaren visar upp följande handlingar:

a)   Den handling med stöd av vilken han reste in på territoriet.

b)   Det bevis som avses i punkterna 1 och 2.

4.    Uppehållstillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

5.   Avbrott i vistelsen som understiger sex månader i följd eller frånvaro på grund av militärtjänst
skall inte påverka uppehållstillståndets giltighet.

6.    Ett giltigt uppehållstillstånd får inte återkallas enbart på grund av att den person som avses i
punkt 1 inte längre utövar förvärvsverksamhet därför att han på grund av sjukdom eller olycksfall är
tillfälligt oförmögen att arbeta.

Artikel 13

Gränsarbetare med egen rörelse

1.   En gränsarbetare med egen rörelse är en medborgare i en avtalsslutande part som är bosatt på
en avtalsslutande parts territorium och driver egen rörelse på den andra avtalsslutande partens
territorium, och som i princip återvänder till sin bostad dagligen eller åtminstone en gång i veckan.

2.   Gränsarbetare med egen rörelse skall inte behöva uppehållstillstånd.

De behöriga myndigheterna i det berörda landet kan dock bevilja en gränsarbetare med egen rörelse
ett särskilt tillstånd för minst fem år, förutsatt att han kan bevisa för behöriga nationella
myndigheter att han driver eller önskar driva egen rörelse. Det särskilda tillståndet skall automatiskt
förlängas med minst fem år, förutsatt att gränsarbetaren kan bevisa att han driver egen rörelse.

3.    Det särskilda tillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

CE/CH/Bilaga I/s 8

121

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Artikel 14

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

1.   Egenföretagare skall ha rätt till yrkesmässig och geografisk rörlighet på hela värdlandets
territorium.

2.   Den yrkesmässiga rörligheten skall omfatta byte av yrke samt övergång från egenföretagande
till anställning. Den geografiska rörligheten skall omfatta byte av arbets- och vistelseort.

Artikel 15

Likabehandling

1.   Vad beträffar upptagande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare i
värdlandet skall egenföretagaren komma i åtnjutande av en behandling som är minst lika förmånlig
som den som beviljas landets egna medborgare.

2.   Bestämmelserna i artikel 9 i denna bilaga skall också i tillämpliga delar gälla egenföretagare
som avses i detta kapitel.

Artikel 16

Utövande av ottenthg myndighet

En egenföretagare kan nekas rätt att utöva en verksamhet som, även tillfälligt, innebär utövande av
offentlig myndighet.

IV. TILLHANDAHÅLLANDE AV TJÄNSTER

Artikel 17

Personer som tillhandahåller tjänster

Vad gäller tillhandahållande av tjänster enligt artikel 5 i detta avtal skall följande vara förbjudet:

a) Vaije begränsning av ett gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster på en avtalsslutande
parts territorium som varar högst 90 arbetsdagar per år.

CE/CH/Bilaga Vs 9

122

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

b) Varje begränsning av rätten till inresa och vistelse i de fall som avses i artikel 5.2 i detta avtal
för

i)    medborgare i Europeiska gemenskapens medlemsstater eller i Schweiz vilka
tillhandahåller tjänster och är etablerade på en avtalsslutande parts territorium annat än
det territorium där mottagaren av tjänsterna är etablerad,

ii)   arbetstagare, oavsett nationalitet, hos någon som tillhandahåller tjänster, vilka är
integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden i en avtalsslutande part och är
utstationerade för att på en annan avtalsslutande parts territorium tillhandahålla en
tjänst; detta skall dock inte påverka tillämpningen av artikel 1.

Artikel 18

Bestämmelserna i artikel 17 i denna bilaga skall tillämpas på bolag som bildats i enlighet med
lagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen eller i enlighet med schweizisk rätt och
vilka har sitt stadgeenliga säte, sin centrala förvaltning eller sin huvudverksamhet på en
avtalsslutande parts territorium.

Artikel 19

Den som tillhandahåller tjänster och har rätt eller har erhållit tillstånd därtill kan, för att
tillhandahålla en tjänst, temporärt utöva sin verksamhet i det land där tjänsten tillhandahålls på
samma villkor som i detta land gäller för dess egna medborgare i enlighet med bestämmelserna i
denna bilaga samt i bilagorna II och IH.

Artikel 20

1.    De i artikel 17 b i denna bilaga avsedda personer som har rätt att tillhandahålla tjänster skall
inte behöva uppehållstillstånd för vistelser som inte överstiger 90 dagar. De i artikel 1 avsedda
handlingar med stöd av vilka dessa personer rest in på territoriet skall vara tillräckligt stöd för deras
vistelse.

2.    De i artikel 17 b i denna bilaga avsedda personer som har rätt att tillhandahålla en tjänst under
mer än 90 dagar eller som har erhållit tillstånd att tillhandahålla en tjänst skall, till styrkande av
denna rätt, erhålla ett uppehållstillstånd som är giltigt lika länge som tillhandahållandet av tjänsten
varar.

CE/CH/Bilaga I/s 10

123

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

3. Rätten till vistelse omfattar hela territoriet i Schweiz eller i den berörda medlemsstaten i
Europeiska gemenskapen.

4) För att utfärda uppehållstillstånd får de avtalsslutande partema endast kräva att de i
artikel 17 b i denna bilaga avsedda personerna visar upp följande handlingar:

a)   Den handling med stöd av vilken de rest in på territoriet.

b)    Bevis för att de tillhandahåller eller önskar tillhandahålla tjänster.

Artikel 21

1.    Ett sådant tillhandahållande av tjänst som avses i artikel 17 a i denna bilaga får, oavsett om
det rör sig om ett oavbrutet tillhandahållande eller om tillhandahållande vid flera tillfållen, inte
överstiga 90 arbetsdagar per kalenderår.

2.    Bestämmelserna i punkt 1 skall inte påverka tjänstetillhandahållarens rättsliga förpliktelser
vad gäller hans garantiskyldighet gentemot tjänstemottagaren och inte heller fall av force majeure.

Artikel 22

1.    Från tillämpningen av artiklarna 17 och 19 i denna bilaga skall undantas sådan verksamhet
som innebär delaktighet, även tillfälligt, i utövandet av offentlig myndighet i den berörda
avtalsslutande parten.

2.    Bestämmelserna i artiklarna 17 och 19 i denna bilaga, liksom de åtgärder som vidtagits med
stöd av dessa, skall inte påverka tillämpligheten av de lagar och andra författningar som gäller
tillämpning av arbets- och anställningsvillkor på arbetstagare som utstationerats i samband med
tillhandahållande av tjänster. I enlighet med artikel 16 i detta avtal hänvisas till direktiv 96/71/EG
av den 16 december 1996 (EGT L 18,1997, s. 19)3 om utstationering av arbetstagare i samband
med tillhandahållande av tjänster.

3.    Bestämmelserna i artikel 17 a och i artikel 19 i denna bilaga skall inte påverka tillämpligheten
av de lagar och andra författningar som, vid ikraftträdandet av detta avtal, gäller i de avtalsslutande
partema och som rör

i) verksamheten vid förmedlingar för tillfälligt arbete eller för uthyrning av arbetskraft,
eller

3     1 den lydelse som gäller vid avtalets ikraftträdande.

CE/CH/Bilaga Vs 11

124

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

ii) finansiella tjänster vilka får utövas på en avtalsslutande parts territorium endast med på
förhand givet tillstånd och vars tillhandahållare är föremål för övervakning av
myndigheterna i den avtalsslutande parten.

4. Bestämmelserna i artikel 17 a och artikel 19 i denna bilaga skall inte påverka tillämpligheten
av de lagar och andra författningar som gäller i de avtalsslutande parterna och som rör
tillhandahållande av tjänster for kortare tid än 90 arbetsdagar och som berättigas av ett angeläget
allmänt intresse.

Artikel 23

Personer som mottar tjänster

1.   En sådan mottagare av tjänster som avses i artikel 5.3 i detta avtal skall inte behöva
uppehållstillstånd for vistelse som inte överstiger tre månader. För längre vistelse skall den person
som mottar tjänster erhålla ett uppehållstillstånd som gäller så länge som tjänsten tillhandahålls.
Han kan uteslutas från det sociala stödsystemet under tiden för sin vistelse.

2.    Uppehållstillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

V. PERSONER SOM INTE UTÖVAR EKONOMISK FÖRVÄRVSVERKSAMHET

Artikel 24

Bestämmelser om vistelse

1. En medborgare i en avtalsslutande part som inte utövar ekonomisk förvärvsverksamhet i
bosättningslandet och som inte har rätt till vistelse enligt några andra bestämmelser i detta avtal
skall få uppehållstillstånd for minst fem år, förutsatt att han kan bevisa for de behöriga nationella
myndigheterna att han och hans familjemedlemmar

a)    har tillräckliga tillgångar för att inte behöva utnyttja det sociala stödsystemet under
vistelsen, och

b)   omfattas av en heltäckande sjukförsäkring4.

De avtalsslutande partema får, då de anser detta nödvändigt, kräva omprövning av
uppehållstillståndet vid utgången av de två första årens vistelse.

4 I Schweiz skall sjukförsäkring för personer som inte bosätter sig i landet även omfatta
vårdåtgärder vid olycksfall och moderskap.

CE/CH/Bilaga I/s 12

125

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

2.    Tillgångarna skall anses vara tillräckliga om de överstiger den nivå under vilken landets egna
medborgare, med hänsyn till deras och i tillämpliga fall deras familjemedlemmars personliga
förhållanden, kan beviljas socialt bistånd. Om detta villkor inte kan tillämpas skall den sökandes
tillgångar anses tillräckliga om de överstiger den lägsta folkpension som betalas ut av värdlandet.

3.    Den som har haft en anställning på en avtalsslutande parts territorium i mindre än ett år får
vistas där förutsatt att han uppfyller kraven i punkt 1 i denna artikel. Som sådana tillgångar som
avses i punkt 1 a och punkt 2 i denna artikel skall anses arbetslöshetsersättning till vilken han är
berättigad enligt nationell lag, i förekommande fall kompletterat med bestämmelserna i bilaga II.

4.    En studerande, som inte med stöd av någon annan bestämmelse i detta avtal har rätt att vistas
på den andra avtalsslutande partens territorium, skall beviljas uppehållstillstånd för
utbildningsperioden eller för ett år om utbildningen varar längre än ett år, om den studerande genom
en förklaring eller, i enlighet med den studerandes eget val, på ett annat likvärdigt sätt försäkrar för
den behöriga nationella myndigheten att han förfogar över tillgångar som är tillräckliga för att han
själv, hans maka och deras bam för vilka de är underhållsberättigade inte behöver utnyttja
värdlandets sociala stödsystemet under vistelsen, samt under förutsättning att han är registrerad vid
en godkänd utbildningsinstitution för att där huvudsakligen genomgå yrkesutbildning och att han
omfattas av en heltäckande sjukförsäkring. Detta avtal omfattar varken tillträde till yrkesutbildning
eller stöd till uppehället för de studerande som avses i denna artikel.

5.    Uppehållstillståndet skall automatiskt förlängas med minst fem år, förutsatt att villkoren för
uppehållstillstånd fortfarande är uppfyllda. Vad beträffar studerande skall uppehållstillståndet vatje
år förlängas med den återstående utbildningsperioden.

6.    Avbrott i vistelsen som understiger sex månader i följd eller frånvaro på grund av militärtjänst
skall inte påverka uppehållstillståndets giltighet.

7.    Uppehållstillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

8.    Rätten till vistelse skall kvarstå så länge som innehavarna av denna rätt uppfyller de villkor
som anges i punkt 1.

CE/CH/Bilaga Vs 13

126

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

VI. FÖRVÄRV AV FAST EGENDOM

Artikel 25

1.    En medborgare i en avtalsslutande part som har uppehållstillstånd i värdlandet och där inrättar
sin huvudsakliga bostad skall ha samma rättigheter som en medborgare i värdlandet vad gäller
förvärv av fast egendom. Han kan när som helst inrätta sin huvudsakliga bostad i värdlandet i
enlighet med nationella regler och oberoende av anställningens längd. Avresa från värdlandet
medför ingen skyldighet till avyttrande.

2.    En medborgare i en avtalsslutande part som har uppehållstillstånd men inte inrättar sin
huvudsakliga bostad i värdlandet har samma rättigheter som landets medborgare vad gäller förvärv
av fast egendom som används vid utövandet av ekonomisk förvärvsverksamhet. Han kan också
tillåtas förvärva en andra bostad eller en fritidsbostad. För denna kategori medborgare skall detta
avtal inte påverka gällande regler om rena kapitalplaceringar och handel med obebyggda fastigheter
och med bostäder.

3.   En gränsarbetare skall ha samma rättigheter som landets medborgare vad gäller förvärv av
fast egendom som används vid utövandet av ekonomisk förvärvsverksamhet samt av en andra
bostad. Dessa rättigheter föranleder ingen skyldighet till avyttrande när han lämnar värdlandet. Han
kan också tillåtas förvärva en fritidsbostad. För denna kategori medborgare skall detta avtal inte
påverka gällande regler i värdlandet om renodlad kapitalplacering och handel med obebyggda
fastigheter och med bostäder.

VII. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER SAMT AVTALETS FRAMTIDA UTVECKLING

Artikel 26

Allmänt

1.   När de begränsningar som avses i artikel 10 i detta avtal tillämpas skall bestämmelserna i det

här kapitlet komplettera respektive ersätta övriga bestämmelser i denna bilaga.

CE/CH/Bilaga 1/s 14

127

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

2. När de begränsningar som avses i artikel 10 i detta avtal tillämpas skall det för utövande av
ekonomisk förvärvsverksamhet krävas att ett uppehållstillstånd och/eller arbetstillstånd utfärdas.

Artikel 27

Bestämmelser om arbetstagares vistelse

1.    Uppehållstillstånd för en arbetstagaren som har ett anställningsavtal med kortare varaktighet
än ett år skall förlängas till en total varaktighet på mindre än tolv månader, under förutsättning att
arbetstagaren kan bevisa för de behöriga nationella myndigheterna att han kan utöva ekonomisk
förvärvsverksamhet. Ett nytt uppehållstillstånd skall utfärdas under förutsättning att arbetstagaren
kan bevisa att han kan utöva ekonomisk förvärvsverksamhet och att de kvantitativa begränsningar
som fastställs i artikel 10 i detta avtal inte uppnåtts. Arbetstagaren är inte skyldig att lämna landet
mellan två anställningsavtal i enlighet med artikel 24 i denna bilaga.

2.    Under den period som avses i artikel 10.2 i detta avtal kan en avtalsslutande part för
utfärdande av ett första uppehållstillstånd kräva ett skriftligt avtal eller ett erbjudande om avtal.

3.    a) Personer som tidigare haft tillfällig anställning på värdlandets territorium i
minst 30 månader skall automatiskt ha rätt att ta anställning med obegränsad varaktighet.’

En eventuell inskränkning av antalet utlovade uppehållstillstånd kan inte anföras gentemot dessa
personer.

b) Personer som tidigare haft säsongsanställning på värdlandets territorium i totalt minst
50 månader under de senaste 15 åren och som inte uppfyller villkoren för uppehållstillstånd enligt a
i denna punkt skall automatiskt ha rätt att ta anställning med obegränsad varaktighet.

Artikel 28

Gränsarbetare

1. En gränsarbetare är en medborgare i en avtalsslutande part som är fast bosatt i gränsområdena
i antingen Schweiz eller dess grannländer och är anställd i den andra avtalsslutande partens
gränsområden, och som i princip återvänder till sin huvudsakliga bostad dagligen eller åtminstone
en gång i veckan. Med gränsområden avses i detta avtal de områden som definieras i de avtal om
rörlighet över gränserna som slutits mellan Schweiz och dess grannländer.

Dessa personer berörs varken av företräde för inhemska arbetstagare eller kontroll av att
arbets- och lönevillkoren inom branschen och på orten följs.

CE/CH/Bilaga I/s 15

128

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

2. Det särskilda tillståndet skall gälla samtliga gränsområden i det utfärdande landet.

Artikel 29

Arbetstagares ratt att återvända

1.    En arbetstagare som vid detta avtals ikraftträdande har haft uppehållstillstånd med minst
ett års varaktighet och som har lämnat värdlandet skall ha rätt att få företräde inomkvoten för
uppehållstillstånd inom sex år efter sin avresa, under förutsättning att han kan bevisa att han kan
utöva ekonomisk förvärvsverksamhet.

2.    En gränsarbetare skall ha rätt att få nytt särskilt tillstånd inom sex år efter det att den tidigare
förvärvsverksamheten, som skall ha pågått i tre år utan avbrott, avslutats, med förbehåll för en
kontroll av löne- och arbetsvillkoren om han är anställd under de två år som följer på ikraftträdandet
av detta avtal och under förutsättning att han kan bevisa för de behöriga nationella myndigheterna
att han kan utöva ekonomisk förvärvsverksamhet.

3.    Ungdomar som lämnat en avtalsslutande parts territorium efter att ha vistats där i minst fem år
före 21 års ålder skall ha rätt att inom fyra år återvända dit och utöva ekonomisk
förvärvsverksamhet där.

Artikel 30

Geografisk och yrkesmässig rörlighet för arbetstagare

1.    En arbetstagare som har uppehållstillstånd för minst ett år skall, under de tolv månader som
följer på anställningens böljan, ha rätt till yrkesmässig och geografisk rörlighet. En övergång från
anställning till egenföretagande är möjlig med beaktande av bestämmelserna i artikel 10 i detta
avtal.

2.    Särskilda tillstånd som utfårdas till gränsarbetare skall ge rätt till yrkesmässig och geografisk
rörlighet inom gränsområdena i Schweiz eller dess grannländer.

CE/CH/Bilaga I/s 16

129

5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Artikel 31

Bestämmelser om egeniöretagares vistelse

En medborgare i en avtalsslutande part som önskar etablera sig på en annan avtalsslutande parts
territorium för att driva egen rörelse (nedan kallad "egenföretagare") skall få uppehållstillstånd för
sex månader. Han skall få uppehållstillstånd för minst fem år, förutsatt att han före utgången av
sexmånadersperioden för de behöriga nationella myndigheterna kan bevisa att han driver egen
rörelse. Denna sexmånadersperiod kan vid behov förlängas med högst två månader om han har en
realistisk möjlighet att bevisa detta.

Artikel 32

Gränsarbetare med egen rörelse

1.   En gränsarbetare med egen rörelse är en medborgare i en avtalsslutande part som är fast bosatt
i gränsområdena antingen i Schweiz eller dess grannländer och driver egen rörelse i den andra
avtalsslutande partens gränsområden, och som i princip återvänder till sin huvudsakliga bostad
dagligen eller åtminstone en gång i veckan. Med gränsområden avses i detta avtal de områden som
definieras i de avtal om rörlighet över gränserna som slutits mellan Schweiz och dess grannländer.

2.   En medborgare i en avtalsslutande part som såsom gränsarbetare önskar driva egen rörelse i
gränsområdena i Schweiz eller dess grannländer skall få särskilt tillstånd som utfärdas i förväg för
sex månader. Han skall fä särskilt tillstånd för minst fem år, förutsatt att han före utgången av
sexmånadersperioden kan bevisa för de behöriga nationella myndigheterna att han driver egen
rörelse. Denna sexmånadersperiod kan vid behov förlängas med högst två månader om han har en
realistisk möjlighet att bevisa detta.

3.    Det särskilda tillståndet skall gälla samtliga gränsområden i det utfärdande landet.

Artikel 33

Egenföretagares rätt att återvända

1. En egenföretagare som har haft uppehållstillstånd med minst fem års varaktighet och som har
lämnat värdlandet skall ha rätt till ett nytt uppehållstillstånd inom sex år efter sin avresa, under
förutsättning att han redan arbetat i värdlandet i tre år utan avbrott och att han kan bevisa för de
behöriga nationella myndigheterna att han kan utöva ekonomisk förvärvsverksamhet.

CE/CH/Bilaga I/s 17

130

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

2.    En gränsarbetare med egen rörelse skall ha rätt till ett nytt särskilt tillstånd inom sex år efter
det att den tidigare förvärvsverksamheten, som pågått i fyra år utan avbrott, avslutats, under
förutsättning att han kan bevisa för de behöriga nationella myndigheterna att han kan utöva
ekonomisk förvärvsverksamhet.

3.   Ungdomar som lämnat en avtalsslutande parts territorium efter att ha varit bosatta där i minst
fem år före 21 års ålder skall ha rätt att inom fyra år återvända dit och utöva ekonomisk
förvärvsverksamhet där.

Artikel 34

Geografisk och yrkesmässig rörlighet för egenföretagare

Särskilda tillstånd som utfärdas för gränsarbetare med egen rörelse skall medföra rätt till
yrkesmässig och geografisk rörlighet inom gränsområdena i Schweiz eller dess grannländer.
Uppehållstillstånd (för gränsarbetare: särskilda tillstånd) som utfärdas i förväg för sex månader skall
ge rätt endast till geografisk rörlighet.

CE/CH/Bilaga I/s 18

131

Bilaga II

Samordningen av socialförsäkringssystemen

Artikel 1

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

1.   De avtalsslutande parterna är överens om att på området samordning av
socialförsäkringssystemen sinsemellan tillämpa de gemenskapsrättssakter som det hänvisas
till, i den lydelse dessa har den dag då avtalet undertecknas och så som dessa har ändrats i
avsnitt A i denna bilaga eller därmed likvärdiga regler.

2.   När begreppet "medlemsstat(er)" förekommer i de rättsakter som det hänvisas till i avsnitt A
i denna bilaga avses utöver de stater som omfattas av gemenskapsrättsaktema i fråga även
Schweiz.

Artikel 2

1.   Vid tillämpningen av denna bilaga skall de avtalsslutande partema beakta de
gemenskapsrättsakter som det hänvisas till och så som de ändrats i avsnitt B i denna bilaga.

2.   Vid tillämpningen av denna bilaga skall de avtalsslutande partema notera de
gemenskapsrättsakter som det hänvisas till i avsnitt C i denna bilaga.

Artikel 3

1.   Det system som rör arbetslöshetsförsäkringen för de arbetstagare inom gemenskapen som
innehar ett schweiziskt uppehållstillstånd som gäller för mindre än ett år återfinns i ett
protokoll till denna bilaga.

2.   Protokollet utgör en integrerad del av denna bilaga.

CE/CH/Bilaga II/s 1

132

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

AVSNITT A: RÄTTSAKTER TILL VILKA DET HÄNVISAS

1.   371 R1408*: Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av

systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen.

Uppdaterad genom:

397 R118: Rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28,
30.1.1997, s. 1) om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och av förordning (EEG) nr 574/72 om
tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71.

N.B. Regelverket som det tillämpas av gemenskapens medlemsstater vid undertecknandet av detta
avtal:

Principerna för sammanläggning av rättigheter till arbetslöshetsersättning och utbetalning av
ersättningar i det senaste anställningslandet oberoende av anställningens varaktighet.

De personer som har en anställning som varar mindre än ett år i en medlemsstat kan vistas där efter det
att anställningen har upphört för att söka arbete under rimlig tid, som kan vara sex månader och som
gör det möjligt för dem att ta del av de platserbjudanden som motsvarar deras yrkeskvalifikationer och
vid behov vidta åtgärder för att bli anställd. De kan även vistas där efter det att anställningen har
upphört om de har, för egen del och för sina familjemedlemmars del, tillräckliga ekonomiska medel
för att inte behöva ta kontakt med socialtjänsten under sin vistelse och en sjukförsäkring som täcker
alla risker. Den arbetslöshetsersättning som de har rätt till enligt bestämmelserna i den nationella
lagstiftningen, vid behov kompletterad med sammanläggningsreglema, skall här anses som
ekonomiska medel. Tillräckliga ekonomiska medel anses vara det belopp under vilket landets
medborgare, med hänsyn till deras personliga situation och vid behov situationen för deras
familjemedlemmar, kan erhålla socialbidrag. När detta villkor inte kan tillämpas, anses sökandes
ekonomiska medel tillräckliga när de överstiger nivån för minimipension från den socialförsäkring
som utbetalas av den mottagande staten.

Säsongsarbetare har rätt till arbetslöshetsersättning i det senaste anställningslandet oberoende av
årstid. De kan vistas där efter det att anställningen har upphört under förutsättning att de uppfyller
villkoren i föregående stycke. Om de ställer sig till arbetsmarknadens förfogande i bosättningslandet,
erhåller de arbetslöshetsersättning i det landet enligt bestämmelserna i artikel 71 i förordning 1408/71.
Gränsarbetare kan ställa sig till arbetsmarknadens förfogande i bosättningslandet eller, om de där har
kvar personlig eller yrkesmässig anknytning och därigenom har bättre möjlighet att komma in på
arbetsmarknaden i det senaste anställningslandet. De får rätt till arbetslöshetsersättning i det land där
de ställer sig till arbetsmarknadens förfogande.

CE/CH/Bilaga II/s 2

133

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

397 R 1290: Rådets förordning (EG) nr 1290/97 av den 27 juni 1997 (EGT L 176, 4.7.1998,
s. 1) om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen och av förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av
förordning (EEG) nr 1408/71.

398 R1223: Rådets förordning (EG) nr 1223/98 av den 4 juni 1998 (EGT L 168,13.6.1998,
s. 1) om ändring av förordning (EEG nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning
(EEG) nr 1408/71.

398 R1606: Rådets förordning (EG) nr 1606/98 av 29 juni 1998 (EGT L 209,25.7.1998, s. 1)
om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av
förordning (EEG) nr 1408/710 för att utvidga den till att omfatta de särskilda systemen för
offentligt anställda.

399 R 307: Rådets förordning (EG) nr 307/1999 av den 8 februari 1999 (EGT L 38,
12.2.1999, s. 1) om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)

nr 1408/71, till att även omfatta studerande.

I detta avtal skall förordningen anpassas på följande sätt:

a)   Artikel 95 a är inte tillämplig.

b)   Artikel 95 b är inte tillämplig.

c)   Bilaga I avsnitt 1 kompletteras med följande text:

"Schweiz

Om en schweizisk institution är behörig institution för att bevilja sjukvårdsförmåner enligt
avdelning III kapitel 1 i förordningen, skall följande definitioner gälla enligt artikel 1 a ii
i förordningen:

CE/CH/Bilaga IL's 3

134

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Anställd: en person som är anställd enligt den schweiziska federala lagen om ålders- och
efterlevandeförsäkring.

Egenföretagare: en person som är egenföretagare enligt den schweiziska federala lagen om ålders-
och efterlevandeförsäkring."

d)   Bilaga I avsnitt 2 skall kompletteras med följande text:

Schweiz

"Vid fastställande av rätt till vårdförmåner enligt avdelning III kapitel 1 i förordningen avses med
"familjemedlem" make eller maka och bam under 18 år samt bam under 25 år som går i skolan,
studerar eller går en lärlingsutbildning."

e)   Bilaga II avsnitt 1 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Familjebidrag till egenforetagare enligt tillämplig kantonal lagstiftning (Grisons, Luzem och
St. Gallen).".

f)   Bilaga II avsnitt 2 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Bidrag vid barns födelse och bidrag vid adoption enligt kantonal lagstiftning när det gäller
familjeförmåner (Freiburg, Geneve, Jura, Luzem, Neuchåtel, Schaffhausen, Schwyz, Solothum,
Uri, Valais, Vaud).”.

g)   Bilaga II avsnitt 2 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Ingen.".

CE/CH/Bilaga n/s 4

135

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

h)   Bilaga II a skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

a)   Tilläggsförmåner (den federala lagen om tilläggsförmåner av den 19 mars 1965) och liknande
förmåner som föreskrivs i kantonal lagstiftning.

b)   Pension i särskilt svåra fall (cas pénibles) från invaliditetsförsäkringen (artikeL28.1 a i den
federala lagen om invaliditetsförsäkring av den 19 juni 1959 i den ändrade versionen av
den 7 oktober 1994).

c)    Icke-avgiftsfinansierade blandade förmåner vid arbetslöshet enligt kantonal lagstiftning.".

i)    Bilaga III del A skall kompletteras med följande text:

"Tyskland~Schweiz

a)   När det gäller konventionen om social trygghet av den 25 februari 1964 ändrad genom
tilläggskonventionema nr 1 av den 9 september 1975 och nr 2 av den 2 mars 1989.

i)    artikel 4.2 , när det gäller utbetalning av kontantförmåner till personer bosatta i
tredje land,

ii)   punkt 9 b stycke 1 punkterna 2-4 i slutprotokollet,

iii)   punkt 9 e stycke 1 b meningarna 1,2 och 4 i slutprotokollet.

b)   När det gäller avtalet om arbetslöshetsförsäkring av den 20 oktober 1982, ändrat genom
tilläggsprotokollet av den 22 december 1992

i)    artikel 7.1,

ii)   artikel 8.5. Tyskland (kommunen Biisingeri) bidrar med ett belopp som motsvarar
storleken på det kantonala bidraget enligt schweizisk lagstiftning till den faktiska
kostnaden för arbetsmarknadsåtgärder för de arbetstagare som omfattas av denna
bestämmelse.

CE/CH/Bilaga II/s 5

136

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Österrike-Schweiz

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 15 november 1967, ändrad genom
tilläggskonventionema nr 1 av den 17 maj 1973, nr 2 av den 30 november 1977, nr 3 av
den 14 december 1987 och nr 4 av den 11 december 1996 när det gäller utbetalning av
kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

Belgien~Schweiz

a)   Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet av den 24 september 1975 när det gäller
utbetalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

b)   Punkt 4 i slutprotokollet för denna konvention när det gäller utbetalning av kontantförmåner
till personer som är bosatta i ett tredje land.

Danmark~Schweiz

Artikel 6 i konventionen om social trygghet av den 5 januari 1983, ändrad genom
tilläggskonventionema nr 1 av den 18 september 1985 och nr 2 av den 11 april 1996, när det gäller
utbetalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

Spanien~Schweiz

a)   Artikel 2 i konventionen om social trygghet av den 13 oktober 1969, ändrad genom
tilläggskonventionen av den 11 juni 1982 när det gäller utbetalning av kontantförmåner till
personer som är bosatta i ett tredje land.

b)   Punkt 17 i slutprotokollet till nämnda konvention. De som är försäkrade enligt

den spanska försäkringen vid tillämpningen av denna bestämmelse är befriade från anslutning
till den schweiziska sjukförsäkringen.

Finland-Schweiz

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 28 juni 1985.

CE/CH/Bilaga II/s 6

137

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Frankrike“Schweiz

Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet av den 3 juli 1975 när det gäller utbetalning av
kontantförmåner till personer bosatta i ett tredje land.

Grekland-Schweiz

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 1 juni 1973 när det gäller utbetalning av
kontantförmåner till personer bosatta i ett tredje land.

Italien~Schweiz

a)   Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet av den 14 december 1962,
ändrad genom tilläggskonventionen av den 18 december 1963, tilläggskonvention nr 1 av
den 4 juli 1969, tilläggsprotokollet av den 25 februari 1974 och tilläggsöverenskommelse nr 2
av den 2 april 1980 när det gäller utbetalning av kontantförmåner till personer bosatta i

ett tredje land.

b)   Artikel 9.1 i nämnda konvention.

Luxemburg~Schweiz

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet av den 3 juni 1967 ändrad genom den
tilläggskonventionen av den 26 mars 1976.

Nederländerna~Schweiz

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet av den 27 maj 1970.

Portugal-Schweiz

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet av den 11 september 1975 ändrad
genom tillägget av den 11 maj 1994, när det gäller utbetalning av kontantförmåner till personer
bosatta i ett tredje land.

CE/CH/Bilaga II/s 7

138

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Förenade kungarikertSchweiz

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet av den 21 februari 1968 när det gäller
utbetalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

Sverige^Schweiz

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 20 oktober 1978.".

j) Bilaga III del B skall kompletteras med följande text:

"Tyskland~Schweiz

a)   När det gäller konventionen om social trygghet av den 25 februari 1964, ändrad genom
tilläggskonventionema nr 1 av den 9 september 1975 och nr 2 av den 2 mars 1989, artikel 4.2
när det gäller utbetalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

b)   När det gäller överenskommelsen om arbetslöshetsförsäkringen av den 20 oktober 1982,
ändrad genom tilläggsprotokollet av den 22 december 1992

i)    artikel 7.1,

ii)   artikel 8.5. Tyskland (Busingen) bidrar med ett belopp som motsvarar storleken på det
kantonala bidraget enligt schweizisk lagstiftning till den faktiska kostnaden för
arbetsmarknadsåtgärder för de arbetstagare som omfattas av denna bestämmelse.

Österrike_Schweiz

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 15 november 1967 ändrad genom
tilläggskonventionema nr 1 av den 17 maj 1973, nr 2 av den 30 november 1977, nr 3
av den 14 december 1987 och nr 4 av den 11 december 1996, när det gäller utbetalning av
kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

CE/CH/Bilaga II/s 8

139

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Belgien-Schweiz

a)   Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet av den 24 september 1975 när det gäller
utbetalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

b)   Punkt 4 i slutprotokollet till ovan nämnda konvention när det gäller utbetalning av
kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

Danmark-Schweiz

Artikel 6 i konventionen om social trygghet av den 5 januari 1983, ändrad genom
tilläggskonventionema nr 1 av den 18 september och nr 2 av den 11 april 1996 när det gäller
utbetalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

Spanien~Schweiz

a)   Artikel 2 i konventionen om social trygghet av den 13 oktober 1969, ändrad genom
tilläggskonventionen av den 11 juni 1982 när det gäller utbetalning av kontantförmåner till personer
som är bosatta i ett tredje land.

b)   Punkt 17 i slutprotokollet till nämnda konvention. De som är försäkrade enligt den spanska
försäkringen vid tillämpningen av denna bestämmelse är befriade från anslutning till

den schweiziska sjukförsäkringen.

Finland~Schweiz

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 28 juni 1985.

Frankrike~Schweiz

Artikel 3.1 i konventionen om social trygghet av den 3 juli 1975 när det gäller utbetalning av
kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

CE/CH/Bilaga 11/s 9

140

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

GrekIand“Schweiz

Artikel 4 i konventionen om social trygghet av den 1 juni 1973 när det gäller utbetalning av
kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

Italien~Schweiz

a)   Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet av den 14 december 1962,
ändrad genom tilläggskonventionen av den 18 december 1963, tilläggsöverenskommelse nr 1
av den 4 juli 1969, tilläggsprotokollet av den 25 februari 1974 och tilläggsöverenskommelse
nr 2 av den 2 april 1980, när det gäller utbetalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i ett tredje land.

b)   Artikel 9.1 i nämnda konvention.

Luxemburg~Schweiz

Artikel 4.2 i konventionen om social trygghet av den 3 juni 1967, ändrad
genom tilläggskonventionen av den 26 mars 1976.

Neder län der n a~S ch weiz

Artikel 4 andra meningen i konventionen om social trygghet av den 27 maj 1970.

Portugat~Schweiz

Artikel 3 andra meningen i konventionen om social trygghet av den 11 september 1975, ändrad
genom tillägg av den 11 maj 1994 när det gäller utbetalning av kontantförmåner till personer som är
bosatta i ett tredje land.

Förenade kungariket~Schweiz

Artikel 3.1 och 3.2 i konventionen om social trygghet av den 21 februari 1968 när det gäller
utbetalning av kontantförmåner till personer som är bosatta i ett tredje land.

CE/CH/Bilaga II/s 10

141

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Sverige~Schweiz

Artikel 5.2 i konventionen om social trygghet av den 20 oktober 1978.".

k)   Bilaga IV- del A skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Ingen.".

l)    Bilaga IV- del B skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Ingen.".

m)  Bilaga IV- del C skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Alla ansökningar om ålders-, efterlevande- och invaliditetspension inom det allmänna systemet
samt om ålderspension inom det foretagsbaserade systemet.".

n)   Bilaga IV- del D2 skall kompletteras med följande text:

"Efterlevande- och invaliditetspensioner enligt den federala lagen om det foretagsbaserade systemet
för ålders-, efterlevande- och invaliditetspension av den 25 juni 1982.".

CE/CH/Bilaga H/s 11

142

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

o) Bilaga VI skall kompletteras med följande text:

"1. Artikel 2 i den federala lagen om ålders- och efterlevandeförsäkring samt artikel 1 i den
federala lagen om invaliditetsförsäkring, som avser frivillig försäkring inom dessa
försäkringsgrenar för schweiziska medborgare som är bosatta i en stat som inte omfattas av
detta avtal, skall tillämpas på personer bosatta utanför Schweiz, som är medborgare i de andra
stater som omfattas av avtalet samt på flyktingar och statslösa som är bosatta i dessa stater, då
dessa personer anmäler sig till den frivilliga försäkringen senast ett år efter den dag då de
upphörde att vara försäkrade inom den schweiziska ålders-, efterlevande- och
invaliditetsförsäkringen efter en försäkringsperiod på minst fem år.

2.   Personer som upphör att vara försäkrade inom systemet för ålders-, efterlevande- och
invaliditetsförsäkring efter en oavbruten försäkringsperiod på minst fem år, har rätt att
fortsätta försäkringen med arbetsgivarens samtycke, om de är anställda i en stat som inte
omfattas av detta avtal av en arbetsgivare i Schweiz och om de ansöker om detta inom sex
månader efter den dag då de upphörde att vara försäkrade.

3.    Obligatorisk försäkring i den schweiziska sjukförsäkringen och möjligheter till undantag

a) Följande personer är obligatoriskt försäkrade i den schweiziska sjukförsäkringen:

i)    Personer som omfattas av schweizisk lagstiftning enligt avdelning II

i förordningen.

ii)   Personer för vilka Schweiz är behörig stat när det gäller sjukförsäkring enligt
artiklarna 28, 28 a eller 29 i förordningen.

iii)  Personer som uppbär arbetslöshetsersättning från den schweiziska försäkringen.

iv)  Personer som är familjemedlemmar till dessa personer eller en arbetstagare som är
bosatt i Schweiz och som är försäkrad i den schweiziska sjukförsäkringen, när
dessa familjemedlemmar inte är bosatta i något av följande länder: Danmark,
Spanien, Portugal, Sverige eller Förenade kungariket.

CE/CH/Bilaga II/s 12

143

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

b) De personer som nämns under a kan genom ansökan undantas från den obligatoriska
försäkringen om de är bosatta i ett av följande länder och kan styrka att de där har ett
skydd i händelse av sjukdom: Tyskland, Österrike, Finland och Italien, samt, i de fall
som avses under a i iii, Portugal. Denna ansökan skall lämnas in inom tre månader efter
det att skyldighet att försäkra sig i Schweiz har uppkommit. Om ansökan lämnas in efter
denna tidsfrist, gäller försäkringen från och med anslutningen.

4. De personer som är bosatta i Tyskland, Österrike, Belgien eller i Nederländerna men som är
försäkrade i Schweiz för sjukvård omfattas vid vistelse i Schweiz av artikel 20, första och
andra meningen i förordningen. I dessa fall kan den schweiziske försäkringsgivaren stå för
alla fakturerade kostnader.

5.   Med tillämpning av artiklarna 22,22a, 22b, 22c, 25 och 31 i förordningen står
den schweiziske försäkringsgivaren för alla fakturerade kostnader.

6.   Återbetalning av de sjukförsäkringsförmåner som betalats ut av institutionen på
bosättningsorten till de personer som avses i punkt 4 sker i enlighet med artikel 93
i förordning (EEG) nr 574/72.

7.   De sjukförsäkringsperioder som fullgjorts i en annan stat som omfattas av avtalet beaktas för
att minska eller öka en eventuell reserv i sjukförsäkringen vid moderskapsledighet eller
sjukdom när en person försäkrar sig hos en schweizisk försäkringsgivare inom tre månader
efter det att han utträtt ur den utländska försäkringen.

8.   Alla arbetstagare och egenföretagare som inte längre omfattas av den schweiziska
lagstiftningen om invaliditetsförsäkringar vid tillämpningen av avdelning III kapitel 3
i förordningen omfattas av denna försäkring när det gäller beviljande av allmän
invaliditetspension

a) i ett år efter det att de slutade arbeta innan invaliditeten uppkom, om de har tvingats
upphöra med sin förvärvsverksamhet i Schweiz till följd av olycksfall eller sjukdom och
om invaliditeten konstaterades i Schweiz. Vidare skall de fortsätta att betala avgifter till
ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkringen som om de var bosatta i Schweiz,

CE/CH/Bilaga n/s 13

144

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

b)   under den period som de får rehabilitering enligt invaliditetsförsäkringen efter det att de
har upphört med sin förvärvsverksamhet. Under denna period skall de fortsätta att betala
avgifter till ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkringen.

c)   i de fall punkterna a och b inte är tillämpliga och

i)    om de är försäkrade enligt lagstiftningen om ålders-, efterlevande- eller
invaliditetsförsäkring i en annan stat som omfattas av avtalet vid den tidpunkt då
försäkringsfallet inträffar enligt den schweiziska lagstiftningen om
invaliditetsförsäkring,

ii)   om de har rätt till en pension från invaliditets- eller åldersförsäkringen i en annan
stat som omfattas av avtalet eller om de uppbär en sådan pension,

iii)  om de är arbetsoförmögna enligt lagstiftningen i en annan stat som omfattas av
avtalet och har rätt till kontantförmåner från sjuk- och olycksfallsförsäkringen i
denna stat eller om de far en sådan förmån,

iv)   om de på grund av arbetslöshet har rätt till kontantförmåner från
arbetslöshetsförsäkringen i en annan stat som omfattas av avtalet eller om de får
en sådan förmån eller

v)   om de arbetar i Schweiz som gränsarbetare och under de senaste tre åren efter det
att försäkringsfallet inträffade enligt schweizisk lagstiftning har betalat avgifter
enligt denna lagstiftning i minst tolv månader.

9. Punkt 8a tillämpas på motsvarande sätt vid beviljandet av rehabiliteringsåtgärder från den
schweiziska invaliditetsförsäkringen.".

P) Bilaga VII skall kompletteras med följande text:

"Verksamhet som egenföretagare i Schweiz eller anställning i ett annat land som omfattas av detta
avtal.".

CE/CH/Bilaga n/s 14

145

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

2.   372 R 0574: Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av

förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Uppdaterad genom:

397 R118: Rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28,
30.1.1997, s.l) om ändring och uppdatering av förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen samt av förordning (EEG) nr 574/72 om
tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71.

397 R1290: Rådets förordning (EG) nr 1290/97 av den 27 juni 1997 (EGT L 176,4.7.1998,
s.l) om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)

nr 1408/71.

398 R 1223: Rådets förordning (EG) nr 1223/98 av den 4 juni 1998 (EGT L 168,13.6.1998
s. 1) om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)

nr 1408/71.

398 R 1606: Rådets förordning (EG) nr 1606/98 av 29 juni 1998 (EGT L 209, 25.7.1998 s.l)
om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning
(EEG) nr 1408/710 för att utvidga den till att omfatta de särskilda systemen för offentligt
anställda.

399 R 307: Rådets förordning (EG) nr 307/1999 av den 8 februari 1999 (EGT nr L 38,
12.2.1999 s. 1) om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenforetagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG)

nr 1408/71, till att även omfatta studerande.

CE/CH/Bilaga II/s 15

146

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

I detta avtal skall förordningen anpassas på följande sätt:

a)   Bilaga 1 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

1.   Bundesamt fur Sozialversicherung, Bern _ Office fédéral des assurances sociales, Beme _
Ufficio federale delle assicurazioni sociali, Bema.

2.   Bundesamt fur Wirtschaft und Arbeit, Bern _ Office fédéral du développement économique et
de 1’emploi, Beme _ Ufficio federale dello sviluppo economico e del lavoro, Bema.".

b)   Bilaga 2 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

1.   Sjukdom och moderskap

a)   Personer som är bosatta i Schweiz:

Versicherer - Assureur - Assicuratorer enligt den federala lagen om sjukförsäkring där
den berörde personen är försäkrad.

b)   Personer som inte är bosatta i Schweiz:

Versicherer - Assureur - Assicuratorer enligt den federala lagen om sjukförsäkring,
vars territoriella räckvidd inte bara omfattar en del av Schweiz och hos vilken den
berörde är försäkrad.

2.    Invaliditet

a)    Invaliditetsförsäkring:

i)    Personer som är bosatta i Schweiz:

IV-Stelle - Office Al - Ufficio Al i bosättningskantonen.

ii)   Personer som inte är bosatta i Schweiz:

IV-Stelle för Versicherte im Ausland, Genf- Office Al pour les assurés å
1’étranger, Geneve - Ufficio Al per gli assicurati alFestero, Ginevra.

b)   Foretagsbaserade system:

Pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren är ansluten.

CE/CH/Bilaga II/s 16

147

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

3.   Ålderdom och dödsfall

a)   Ålders- och efterlevandeförsäkring:

i)    Personer som är bosatta i Schweiz:

Ausgleichkasse - Caisse de compensation -Cassa di compensazione till vilken
avgifter har betalats in i sista hand.

ii)   Personer som inte är bosatta i Schweiz:

Schweizerische Ausgleichkasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve -
Cassa svizzera di compensazione, Ginevra.

b)   Företagsbaserade system:

Pensionskassa till vilken den senaste arbetsgivaren är ansluten.

4.   Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

a)    Arbetstagare:

Olycksfallsförsäkringsorgan hos vilket arbetsgivaren är försäkrad.

b)   Egenföretagare:

Olycksfallsförsäkringsorgan hos vilket den berörde är frivilligt försäkrad.

5.    Arbetslöshet

a)    Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren har valt.

b)    Vid deltidsarbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren har valt.

CE/CH/Bilaga II/s 17

148

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

6. Familjeförmåner:

a)   Federalt system:

i)    Arbetstagare:

Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa di
compensazione till vilken arbetsgivaren är ansluten.

ii)   Egenföretagare:

Kantonale Ausgleichkasse - Caisse cantonale de compensation - Cassa di
compensazione i bosättningskantonen.

b)   Kantonala system:

i)    Arbetstagare:

Familienausgleichkasse - Caisse de compensation familiale - Cassa di
compensazione familiale till vilken arbetsgivaren är ansluten, eller arbetsgivaren.

ii)   Egenföretagare:

Institution som väljs av kantonen.".

c) Bilaga 3 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

1. Sjukdom och moderskap

Gemeinsame Einrichtung KVG, Solothum _ Institution commune LaMal, Soleure _
Istituzione commune LaMal, Soletta.

CE/CH/Bilaga II/s 18

149

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

2.    Invaliditet

a)    Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische ausgleichkasse, Genf- Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa
svizzeera di compensazione, Ginevra.

b)   Företägsbaserade system:

Sicherheitsfonds _ Fonds de garantie _ Fondo di garanzia LPP.

3.   Ålderdom och dödsfall

a)   Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische ausgleichkasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa
svizzeera di compensazione, Ginevra.

b)   Foretagsbaserade system:

Sicherheitsfonds _ Fonds de garantie _ Fondo di garanzia LPP.

4.   Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar:

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzem - Caisse nationale suisse d’assurance en
cas d’accidents, Luceme - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,
Lucema.

5.    Arbetslöshet:

a)    Vid hel arbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetstagaren har valt.

b)    Vid deltidsarbetslöshet:

Den arbetslöshetskassa som arbetsgivaren har valt.

CE/CH/Bilaga II/s 19

150

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

6. Familjeförmåner

Den institution som väljs av bosättnings- eller vistelsekantonen.".

d) Bilaga 4 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

1.   Sjukdom och moderskap

Gemeinsame EinrichtungKVG, Solothum _ Institution commune LaMal, Soleure _
Istituzione commune LaMal, Soletta.

2.    Invaliditet

a)    Invaliditetsförsäkring:

Schweizerische Ausgleichkasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa
svizzera di compensazione, Ginevra.

b)   Foretagsbaserade system:

Sicherheitsfonds _ Fonds de garantie _ Fondo di garanzia LPP.

3.   Ålderdom och dödsfall

a)   Ålders- och efterlevandeförsäkring:

Schweizerische Ausgleichkasse, Genf- Caisse suisse de compensation, Genéve - Cassa
svizzera di compensazione, Ginevra.

b)   Foretagsbaserade system:

Sicherheitsfonds _ Fonds de garantie _ Fondo di garanzia LPP.

4.   Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Schweizerische Unfallversicherungsanstalt, Luzem - Caisse nationale suisse d’assurance en
cas d’accidents, Luceme - Cassa nazionale svizzera di assicurazione contro gli incidenti,
Lucema.

CE/CH/Bilaga II/s 20

151

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

5.   Arbetslöshet

Bundesamt för Wirtschaft und Arbeit, Bern _ Office fédéral du développement économique
et de 1'emploi, Beme _ Ufficio federale dello sviluppo economico e del lavoro, Bema.

6.   Familjeförmåner

Bundesamt filr Sozialversicherung, Bern - Office fédéral des assurances sociales, Beme -
Ufficio federale delle assicurazioni sociali, Bema.".

e)   Bilaga 5 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Ingen.".

f)   Bilaga 6 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Direkt utbetalning.".

g)   Bilaga 7 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Schweizerische Nationalbank, Ziirich _ Banque nationale suisse, Zurich _ Banca nazionale
svizzera, Zurigo.".

h)   Bilaga 8 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Ingen.".

CE/CH/Bilaga IVs 21

152

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

i)    Bilaga 9 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Den årliga genomsnittskostnaden för vårdförmåner beräknas med beaktande av de förmåner som
beviljats av försäkringsgivarna i enlighet med den federala lagen om sjukförsäkring.”.

j)    Bilaga 10 skall kompletteras med följande text:

Schweiz

1.    Vid tillämpningen av artikel 11.1 i tillämpningsförordningen:

a)   När det gäller artikel 14.1 och artikel 14b. 1 i förordningen:

Ausgleichkasse der Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung - Caisse de
compensation de 1’assurance-vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di
compensazione delFassicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditä.

b)   När det gäller artikel 17:

Bundesamt fur Sozialversicherung, Bem - Office fédéral des assurances sociales, Beme

- Ufficio federale delle assicurazioni sociali, Bema.

2.   Vid tillämpningen av artikel 1 la.l i tillämpningsförordningen:

a)    När det gäller artikel 14b.l och artikel 14c.2 i förordningen:

Ausgleichkasse der Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung - Caisse de
compensation de l’assurance-vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di
compensazione delFassicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå.

b)   När det gäller artikel 17 i förordningen:

Bundesamt fur Sozialversicherung, Bem - Office fédéral des assurances sociales, Beme

- Ufficio federale delle assicurazioni sociali, Bema

CE/CH/Bilaga II/s 22

153

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

3.   Vid tillämpningen av artikel 12a i tillämpningsförordningen:

Ausgleichkasse der Alters-, Hinterlassenen- und Invalidenversicherung - Caisse
de compensation de rassurance-vieillesse, survivants et invalidité - Cassa di compensazione
dell’assicurazione vecchiaia, superstiti e invaliditå.

4.    Vid tillämpningen av artikel 13.2 och 13.3 och artikel 14.1 och 14.2

i tillämpningsförordningen:

Eidgenössische Ausgleichkasse, Bem - Office fédéral des assurances sociales, Beme -
Ufficio federale delle assicurazioni sociali, Bema.

5.    Vid tillämpningen av artikel 38.1, artikel 70.1, artikel 82.2 och artikel 86.2

i tillämpningsförordningen:

Gemeindeverwaltung - Administration communale - Amministrazione communale på
bosättningsorten.

6.    Vid tillämpningen av artikel 80.2 och artikel 81 i tillämpningsförordningen:

Bundesamt ftlr Wirtschaft und Arbeit, Bem _ Office fédéral du développement économique et
de 1'emploi, Beme _ Ufficio federale dello sviluppo economico e del lavoro, Bema.

7.   Vid tillämpningen av artikel 102.2 i tillämpningsförordningen:

a)    När det gäller artikel 36 i förordningen:

Gemeinsame Einrichtung KVG, Solothum _ Institution commune LaMal, Soleure _
Istituzione commune LaMal, Soletta.

b)   När det gäller artikel 63 i förordningen:

Schweizerische Unfallsversicherungsanstalt, Luzem - Caisse nationale suisse
d’assurance en cas d’accidents, Luceme - Casse nazionale svizzera di assicurazione
contro gli incidenti, Lucema.

CE/CH/Bilaga II/s 23

154

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

c) När det gäller artikel 70 i förordningen:

Bundesamt fiir Wirtschaft und Arbeit, Bem _ Office fédéral du développement
économique et de 1'emploi, Beme _ Ufficio federale dello sviluppo economico e del
lavoro, Bema.

8. Vid tillämpningen av artikel 113.2 i tillämpningsförordningen:

a)    När det gäller artikel 20.1 i tillämpningsförordningen:

Gemeinsame Einrichtung KVG, Solothum _ Institution commune LaMal, Soleure _
Istituzione commune LaMal, Soletta.

b)   När det gäller artikel 62.1 i tillämpningsförordningen:

Schweizerische Unfallsversicherungsanstalt, Luzem - Caisse nationale suisse
d’assurance en cas d’accidents, Luceme - Casse nazionale svizzera di assicurazione
contro gli incidenti, Lucema.".

k) Bilaga 11 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Ingen.

3.   398 L 49: Rådets direktiv 98/49 EG av den 29 juni 1998 (EGT L 209,25.7.1998, s.46) om

skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar
inom gemenskapen.

CE/CH/Bilaga II/s 24

155

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

AVSNITT B: RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
BEAKTA

4.1  373 Y 0919(02): Beslut nr 74 av den 22 februari 1973 om beviljande av vårdförmåner vid
tillfällig vistelse med tillämpning av artikel 22.1 a i i förordning (EEG) nr 1408/71 och
artikel 21 i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT C 75, 19.9.1973, s. 4).

4.2  373 Y 0919(03): Beslut nr 75 av den 22 februari 1973 om behandling av ansökningar om
omprövning enligt artikel 94.5 i förordning (EEG) nr 1408/71 som har lämnats in av personer
med invaliditetspension (EGT C 75, 19.9.1973, s. 5).

4.3  373 Y 0919(06): Beslut nr 78 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 7.1 a
i förordning (EEG) nr 574/72 om förfarandet vid tillämpning av bestämmelserna om
minskning eller innehållande av förmåner (EGT C 75, 19.9.1973, s. 8).

4.4  373 Y 0919(07): Beslut nr 79 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 48.2

i förordning (EEG) nr 1408/71 om sammanläggning av försäkringsperioder och
sammanläggning av perioder som behandlas som sådana vid sjukdom, ålderdom och dödsfall
(EGT C 75, 19.9.1973, s. 9).

4.5  373 Y 0919(09): Beslut nr 81 av den 22 februari 1973 om sammanläggning av
försäkringsperioder som fullgjorts inom ett visst yrke enligt artikel 45.2 i förordning (EEG)
nr 1408/71 (EGT C 75, 19.9.1973, s. 11).

4.6  373 Y 0919(11): Beslut nr 83 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 68.2

i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 82 i förordning (EEG) nr 574/72 om ökning av
förmåner vid arbetslöshet för beroende familjemedlemmar (EGT C 75,19.9.1973, s. 14).

4.7  373 Y 0919(13): Beslut nr 85 av den 22 februari 1973 om tolkningen av artikel 57.1

i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 67.3 i förordning (EEG) nr 574/72 om fastställande
av tillämplig lagstiftning och behörig institution för beviljande av förmåner vid
arbetssjukdomar (EGT C 75,19.9.1973, s. 17).

CE/CH/Bilaga II/s 25

156

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

4.8  373 Y 1113(02): Beslut nr 86 av den 24 september 1973 om arbetsordning for och
sammansättning av Revisionskommittén vid Administrativa kommissionen för social trygghet
för migrerande arbetare (EGT C 96,13.11.1973, s. 2) ändrat genom:

395 D 0512: Beslut nr 159 av den 3 oktober 1995 (EGT L 294, 8.12.1995, s. 38).

4.9  374 Y 0720(06): Beslut nr 89 av den 20 mars 1973 om tolkningen av artikel 16.1 och 2
i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om personer som är anställda på ambassader och
konsulat (EGT nr C 86 20.7.1974, s. 7).

4.10 374 y 0720(07): Beslut nr 91 av den 12 juli 1973 om tolkningen av artikel 46.3 i rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 om fastställande av förmåner som skall utges enligt punkt 1
i denna artikel (EGT C 86,20.7.1974, s. 8).

4.11 374 Y 0823(04): Beslut nr 95 av den 24 januari 1974 om tolkningen av artikel 46.2 i
förordning (EEG) nr 1408/71 om proportionell beräkning av pensioner (EGT C 99, 23.8.1974,
s. 5).

4.12 374 y 1017(03): Beslut nr 96 av den 15 mars 1974 om omräkning av rätt till förmåner vid
tillämpning av artikel 49.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT C 126,17.10.1974,
s. 23).

4.13 375 y 0705(02): Beslut nr 99 av den 13 mars 1975 om tolkningen av artikel 107.1

i förordning (EEG) nr 574/72 när det gäller att räkna om gällande förmåner (EGT C 150,
5.7.1975, s.2).

4.14 375 y 0705(03): Beslut nr 100 av den 23 januari 1975 om återbetalning av kontantförmåner
som har utretts av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten för den behöriga
institutionens räkning och om hur denna utbetalning skall ske (EGT C 150, 5.7.1975, s. 3).

4.15 37g y 0526(03): Beslut nr 105 av den 19 december 1975 om tillämpning av artikel 50
i förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT C 117, 26.5.1976, s. 3).

4.16 378 y 0530(02): Beslut nr 109 av den 18 november 1977 om ändring av beslut nr 92 av
den 22 november 1973 om begreppet kontantförmåner inom sjuk- och
moderskapsförsäkringen i artikel 19.1 och 19.2, artikel 22, artikel 25.1, 25.3 och 25.4,
artikel 26, artikel 28.1, artikel 28 a, artikel 29 och artikel 31 i rådets förordning (EEG)

nr 1408/71 och fastställande av de belopp som skall återbetalas enligt artiklarna 93, 94 och 95
i rådets förordning (EEG) nr 574/72 samt de förskott som skall utbetalas med tillämpning av
artikel 102.4 i samma förordning (EGT C 125,30.5.1978, s. 2).

CE/CH/Bilaga II/s 26

157

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

4.17 383 y 0115: Beslut nr 115 av den 15 december 1982 om beviljande av protes, hjälpmedel
eller andra kontantförmåner av stor vikt som avses i artikel 24.2 i rådets förordning (EEG)
nr 1408/71 (EGT C 193, 20.7.1983, s. 7).

418 383 Y 0117: Beslut nr 117 av den 7 juli 1982 om tillämpningen av artikel 50.1 a i rådets
förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 (EGT C 238, 7.9.1983, s. 3), ändrad genom:

1 94 N: Akt om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen
och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21, ändrat genom EGT L 1,

1.1.1995, s.l).

I detta avtal skall beslutet anpassas på följande sätt:

Punkt 2 i artikel 2 skall kompletteras med följande:

"Schweiz

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf _ Caisse suisse de compensation, Genéve _ Cassa
svizzera di compensazione, Ginevra."

4-19 383 Y 1112(02): Beslut nr 118 av den 20 april 1983 om tillämpningen av artikel 50.1 b i
rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 (EGT C 306, 12.11.1983, s. 2),
ändrat genom:

1 94 N; Akt om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket
Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om
anpassning av fördragen (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21, ändrad genom EGT L 1, 1.1.1995,
s.l).

I detta avtal skall beslutet anpassas på följande sätt:

Punkt 4 i artikel 2 skall kompletteras med följande:

"Schweiz

Schweizerische Ausgleichskasse, Genf _ Caisse suisse de compensation, Genéve _ Cassa
svizzera di compensazione, Ginevra.".

CE/CH/Bilaga II/s 27

158

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

4-20 383 Y 1102 (03): Beslut nr 119 av den 24 februari 1983 om tolkningen av artikel 76 och
artikel 79.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 samt artikel 10.1 i förordning (EEG) nr 574/72 om
sammanträffande av familjeförmåner och familjebidrag (EGT C 295,2.11.1983, s. 3).

4.21 383 y 0121: Beslut nr 121 av den 21 april 1983 om tolkningen av artikel 17.7 i förordning
(EEG) nr 574/72 om proteser, hjälpmedel och andra vårdförmåner av stor vikt (EGT C 193,
20.7.1983, s. 10).

4.22 386 y 0126: Beslut nr 126 av den 17 oktober 1985 om tillämpningen av artiklarna 14.1 a,
14a.l a och 14b.l och 2 i förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT C 141, 76.1986, s. 3).

4.23 387 d XXX: Beslut nr 132 av den 23 april 1987 om tolkningen av artikel 40.3 a ii i rådets
förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 (EGT C 271, 9.10.1987, s. 3).

4.24 387 o 284: Beslut nr 133 av den 2 juli 1987 om tillämpningen av artikel 17.7 och artikel 60.6
i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT C 284,22.10.1987, s. 3, och EGT C 64, 9.3.1988, s.13).

4.25 388 D XXX: Beslut nr 134 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.2 i förordning
(EEG) nr 1408/71 om sammanläggning av försäkringsperioder som fullgjorts inom ett yrke
som omfattas av ett särskilt system i en eller flera medlemsstater (EGT C 64, 9.3.1988, s. 4).

4.26 388 D XXX: Beslut nr 135 av den 1 juli 1987 om beviljande av de vårdförmåner som
föreskrivs i artikel 17.7 och i artikel 60.6 i förordning (EEG) nr 574/72 och begreppen
brådskande fall enligt artikel 20 i förordning (EEG) nr 1408/71 och mycket brådskande fall
enligt artikel 17.7 och artikel 60.6 i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT C 281, 9.3.1988, s. 7),
ändrat genom:

1 94 N; Akt om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen
och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21, ändrad genom EGT L 1,

1.1.1995, s.l).

I detta avtal skall beslutet anpassas på följande sätt:

Artikel 2.2 skall kompletteras med följande:

"800 schweiziska francs för den schweiziska bosättningsinstitutionen.".

CE/CH/Bilaga II/s 28

159

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

4.27 388 d §4. Beslut nr 136 av den 1 juli 1987 om tolkningen av artikel 45.1, 45.2 och 45.3 i
rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om beaktande av fullgjorda försäkringsperioder enligt
andra medlemsstaters lagstiftning för att erhålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner
(EGT C 64, 9.3.1988, s.7), ändrad genom:

1 94 N; Akt om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen
och om anpassning av fördragen (EGT C 241,29.8.1994, s. 21, ändrad genom EGT L 1,

1.1.1995, s.l).

I detta avtal skall beslutet anpassas på följande sätt:

Bilagan skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

Ingen.".

4.28 389 D 606: Beslut nr 137 av den 15 december 1988 om tillämpningen av artikel 15.3
i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT C 140, 6.6.1989, s. 3).

4.29 389 o XXX: Beslut nr 138 av den 17 februari 1989 om tolkningen av artikel 22.1 c

i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om organtransplantation eller andra kirurgiska ingrepp,
som kräver test av biologiska prover, medan den berörda personen inte befinner sig i den
medlemsstat där testema utförs.

4.30 390 d XXXX: Beslut nr 139 av den 30 juni 1989 om vilket datum som skall beaktas vid
fastställande av kurser för sådan omräkning som avses i artikel 107 i förordning (EEG)

nr 574/72 och som skall tillämpas vid beräkningen av vissa förmåner och avgifter (EGT C 94,
12.4.1990, s. 3).

4.31 390 D XXX: Beslut nr 140 av den 17 oktober 1989 om den omräkningskurs som skall
tillämpas av institutionen på bosättningsorten för en heltidsarbetslös gränsarbetares senaste
löneinkomst som har erhållits i den behöriga staten (EGT C 94, 12.4.1990, s. 4).

4.32 390 d XXX: Beslut nr 141 av den 17 oktober 1989 om ändring av beslut nr 127 av

den 17 oktober 1985 om sammanställningen av de listor som föreskrivs i artikel 94.4 och 95.4
i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT C 94, 12.4. 1990, s. 5).

CE/CH/Bilaga II/s 29

160

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

4.33 39Q d XXX: Beslut nr 142 av den 13 februari 1990 om tillämpningen av artiklarna 73, 74
och 75 i förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT C 80, 30.3.1990, s. 7).

I detta avtal skall beslutet anpassas enligt följande:

a)    Punkt 1 är inte tillämplig.

b)   Punkt 3 är inte tillämplig.

4.34 39i 0 140: Beslut nr 144 av den 9 april 1990 om de nödvändiga standardblanketterma för
tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/ 71 och (EEG) nr 574/72

(E 401_E 410 F) (EGT L 71, 18.3.1991, s. 1).

4.35 39i d 425: Beslut nr 147 av den 11 oktober 1990 om tillämpningen av artikel 76 i förordning
(EEG) nr 1408/71 (EGT L 235, 23.8.1991, s. 21) ändrad genom:

395 D 2353: Beslut nr 155 av den 6 juli 1994 (E 401 till 411) (EGT L 209, 5.9.1995, s. 1).

4.36 393 0 22: Beslut nr 148 av den 25 juni 1992 om användandet av intyget om tillämplig
lagstiftning (blankett E 101) vid utlandsplaceringar som inte varar längre än tre månader
(EGT L 22, 30.1.1993, s. 124).

4.37 393 y 825: Beslut nr 150 av den 26 juni 1992 om tillämpning av artikel 77, artikel 78 och
artikel 79.3 i förordning (EEG) nr 1408/71och artikel 10.1 b ii i förordning (EEG) nr 574/72
(EGT C 229, 25.8.1993, s. 5), ändrat genom:

1 94 fl. Akt om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen
och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 29.8.1994, s. 21, ändrad genom EGT L 1,

1.1.1995, s. 1).

I detta avtal skall beslutet anpassas enligt följande:

Följande text skall läggas till:

"Schweiz

Schweizerische Ausgleichkasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve- Cassa
svizzera di compensazione, Ginevra.".

CE/CH/Bilaga II/s 30

161

6 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 55

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

4.38 394 d 602: Beslut nr 151 av den 22 april 1993 om tillämpningen av artikel 10 a i förordning
(EEG) nr 1408/71 och artikel 2 i förordning (EEG) nr 1247/92 (EGT L 244,19.9.1994, s. 1).

I detta avtal skall beslutet anpassas på följande sätt:

Bilagan skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

1.    Invaliditet, ålderdom och dödsfall

a)    Invaliditetsförsäkring

Schweizerische Ausgleichkasse, Genf - Caisse suisse de compensation, Genéve- Cassa
svizzera di compensazione, Ginevra.

b)   Företagsbaserat system

Sicherheitsfonds _ Fonds de garantie _ Fondo di garanzia LPP.

2.   Arbetslöshet

Bundesamt för Wirtschaft und Arbeit, Bem _ Office fédéral du développement
économique et de 1'emploi, Beme _ Ufficio federale dello sviluppo econrmico e del
lavoro, Bema.

3.   Familjeförmåner

Bundesamt för Sozialversicherung, Bem - Office fédéral des assurances sociales, Beme
- Ufficio federale dell’assicurazioni sociali, Bema.

4.39 394 o 604: Beslut nr 153 av den 7 oktober 1993 om de nödvändiga standardblankettema för
tillämpning av förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 001, E 103_E 127)
(EGT L 244, 19.9.1994, s. 22).

4.40 394 o 605; Beslut nr 154 av den 8 februari 1994 om de nödvändiga standardblankettema för
tillämpning av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71och (EEG) nr 574/721 (E 301, E 302,

E 303) (EGT L 244, 19.9.1994, s.123).

CE/CH/Bilaga II/s 31

162

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

4-41 395 d 353. Beslut nr 155 av den 6 juli 1994 om de nödvändiga standardblankettema för
tillämpning av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (E 401_E 411)
(EGT L 244, 5.9.1995, s. 1).

4.42 395 d 0419; Beslut nr 156 av den 7 april 1995 om prioriteringsregler avseende rätt till
sjuk- och moderskapsförsäkring (EGT L 249, 17.10.1995, s. 41).

4.43 396 d 732: Beslut nr 158 av den 27 november 1995 om de nödvändiga standardblankettema
för tillämpning av rådet förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 i (E 201 F. 215)
(EGT L 336, 27.12.1996, s. 1).

4.44 395 d 5i2: Beslut nr 159 av den 3 oktober 1995 om ändring av beslut nr 86 av den 24
september 1973 om arbetsordningen för och sammansättningen av Revisionskommittén vid
Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare (EGT L 294,

8.12.1995, s.38).

4.45 396 d 173; Beslut nr 160 av den 28 november 1995 om tillämpningsområdet för
artikel 71.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 beträffande rätten till förmåner vid
arbetslöshet för andra arbetstagare än gränsarbetare vilka under sin senaste anställning var
bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens (EGT C 49,

28.2.1996, s. 31).

4.46 396 D 249: Beslut nr 161 av den 15 februari 1996 om återbetalning av vårdkostnader av
behörig institution i en medlemsstat vid vistelse i en annan medlemsstat enligt det förfarande
som föreskrivs i artikel 34.4 i förordning (EEG) nr 574/72 (EGT L 83, 2.4.1996, s. 19).

4-47 396 D 554: Beslut nr 162 av den 31 maj 1996 om tolkningen av artikel 14.1 och artikel 14b. 1
i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig lagstiftning beträffande arbetstagare som
sänds till annan medlemsstat (EGT L 241, 21.9.1996, s. 28).

4.48 396 D 555: Beslut nr 163 av den 31 maj 1996 om tolkningen av artikel 22.1 a i förordning
(EEG) nr 1408/71 om personer som genomgår dialys- eller syrgasbehandling (EGT L 241,

21.9.1996, s. 31).

4.49 397 Q 533. Beslut nr 164 av den 27 november 1996 om de standardblanketter som behövs vid
tillämpningen av förordningarna (EEG) nr 1408/ 71 och (EEG) nr 574/72 (E 101 och E 102)
(EGT L 216, 8.8.1997, s.85).

CE/CH/Bilaga II/s 32

163

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

4.50 397 d 0823: Beslut nr 165 av den 30 juni 1997 om de blanketter som behövs vid
tillämpningen av förordningarna (EEG) nr 1408/ 71 och (EEG) nr 574/72 (E 128 och E 128B)
(EGT L 341, 12.12.1997, s. 61).

4.51 398 p 0441: Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för
migrerande arbetare: Beslut nr 166 av den 2 oktober 1997 om ändring av blanketterna E 106
och E 109 (EGT L 195,11.7.1998 s. 25).

4.52 398 D 0442: Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för
migrerande arbetare: Beslut nr 167 av den 2 december 1997 om ändring av beslut nr 146 av
den 10 oktober 1990 om tolkningen av artikel 94.9 i förordning (EEG) nr 1408/71

(EGT L 195, 11.7.1998 s.35).

4.53 398 D 0443: Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för
migrerande arbetare: Beslut nr 168 av den 11 juni 1998 om ändring av blanketterna E 121 och
E 127 och om borttagande av blankett E 122 (EGT L 195,11.7.1998, s. 37).

4-54 398 D 0444: Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för
migrerande arbetare: Beslut nr 169 av den 11 juni 1998 när det gäller arbetsordning för och
sammansättning av Tekniska kommissionen för databehandling vid
Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare (EGT L 195,
11.7.1998, s. 46).

4.55 398 d 0565: Beslut nr 170 av den 11 juni 1998 om revidering av beslut nr 141 av
den 17 oktober 1989 om upprättandet av de listor som föreskrivs i artikel 94.4 och artikel 95.4
i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972. (Text av betydelse för EES.)
(EGT L 275, 10.10.1998, s. 40).

CE/CH/Bilaga II/s 33

164

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

AVSNITT C: RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKALL
NOTERA

De avtalsslutande partema skall notera innehållet i följande rättsakter:

5.1  Rekommendation nr 14 av den 23 januari 1975 om utfärdande av blankett E 111 till
arbetstagare som har sänts ut för arbete utomlands (antagen av Administrativa kommissionen
under dess 139:e möte den 23 januari 1975).

5.2  Rekommendation nr 15 av den 19 december 1980 om bestämmande av det språk på vilket de
blanketter som behövs för tillämpningen av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och 574/72
skall utfärdas (antagen av Administrativa kommissionen under dess 176:e möte

den 19 december 1980).

5.3  385 X 0016: Rekommendation nr 16 av den 12 december 1984 om slutande av
överenskommelser enligt artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT C 273,
24.10.1985, s. 3).

5.4  385 X 0017: Rekommendation nr 17 av den 12 december 1984 om de statistiska uppgifter
som årligen skall lämnas för upprättandet av Administrativa kommissionens rapporter
(EGT C 273, 24.10.1985, s. 3).

5.5  386 X 0028: Rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986 om vilken lagstiftning som skall
tillämpas på arbetslösa personer som är sysselsatta i deltidsarbete i en annan medlemsstat än
bosättningsstaten (EGT C 284, 11.11.1986, s. 4).

5.6  392 Y 19: Rekommendation nr 19 av den 24 november 1992 om förbättring av samarbetet
mellan medlemsstaterna vid genomförandet av gemenskapslagstiftningen (EGT C 199,
23.7.1993, s. 11).

5.7  396 X 592: Rekommendation nr 20 av den 31 maj 1996 om förbättring av handläggningen
och betalningen av ömsesidiga fordringar (EGT L 259,12.10.1996, s. 19).

5.8. 397 y 03Q4 (0i): Rekommendation nr 21 av den 28 november 1996 om tillämpningen av
artikel 60.1. a i förordning (EEG) nr 1408/71 på arbetslösa som följer sin make som är
anställd i en annan medlemsstat än behörig medlemsstat (EGT C 67,4.3.1997, s.3).

CE/CH/Bilaga II/s 34

165

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

5.9 380 Y 0609(03) Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5

i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen. (EGT C 139, 9.6.1980, s. 1).

6.0 381 Y 0613(01): Förklaringar av Grekland enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG)
nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
(EGT C 143, 13.6.1981, s 1).

6.1  386 Y 0338(01): Uppdatering av medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i

rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen. (EGT C 338,31.12.1986, s. 1).

6.2  C/107/87/s. 1: Medlemsstaternas förklaringar enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG)
nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
(EGT C 107, 22.4.1987, s. 1).

^•3  C/323/80/s. 1: Anmälan till rådet från regeringarna i Tyskland och Luxemburg om slutandet

av en konvention mellan dessa två regeringar om skilda frågor om social trygghet enligt
artiklarna 8.2 och i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen
av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen. (EGT C 323,11.12.1980, s. 1).

6.4 L/90/87/s. 39: Frankrikes förklaring enligt artikel 1 j rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. (EGT L 90, 2.4.1987, s. 39).

CE/CH/Bilaga II/s 35

166

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Tilläggsprotokoll till bilaga II till avtalet om fri rörlighet för personer

Arbetslöshetsförsäkring

1. Följande bestämmelser skall tillämpas vad gäller arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare med
uppehållstillstånd med en giltighetstid på mindre än ett år:

1.1  Endast arbetstagare som har betalat avgift i Schweiz under den minimiperiod som krävs
enligt den federala lagen om arbetslöshetsförsäkring och ersättning vid insolvens (/0/
fédérale sur l 'assurance-chömage obligatoire et Vindemnité en cas d'insolvabilité -
LAClP’ och som uppfyller övriga villkor för att få arbetslöshetsersättning, skall vara
berättigade till sådan ersättning enligt de villkor som fastställs i lagen.

1.2  En del av de avgifter som har betalats in för arbetstagare som inte har varit försäkrade
tillräckligt länge för att vara berättigade till arbetslöshetsersättning i Schweiz enligt 1.1
skall överföras till arbetstagarnas ursprungsstater enligt bestämmelserna i 1.3 som
bidrag till kostnaderna för ersättning som utbetalas till dessa arbetstagare vid hel
arbetslöshet. De är därför inte berättigade till någon ersättning vid hel arbetslöshet i
Schweiz. De är dock berättigade till ersättning vid svåra väderförhållanden och om
arbetsgivaren blir insolvent. Ersättning vid hel arbetslöshet skall utbetalas av
ursprungsstaten, under förutsättning att de berörda arbetstagarna står till
arbetsmarknadens förfogande. De försäkringsperioder som har fullgjorts i Schweiz skall
beaktas på samma sätt som om de hade fullgjorts i ursprungsstaten.

1.3  Den del av de avgifter som har betalats in för arbetstagarna enligt 1.2 skall återbetalas
vaije år i enlighet med följande bestämmelser:

a)   Dessa arbetstagares totala inbetalningar skall beräknas per land på basis av antalet
sysselsatta arbetstagare per år och genomsnittet av de inbetalningar som görs vaije
år för vaije arbetstagare (arbetstagarens och arbetsgivarens inbetalningar).

b)   Av det belopp som beräknas på detta sätt skall en del, motsvarande
arbetslöshetsersättningens procentandel av alla ersättningar som nämns i 1.2,
överföras till ursprungsstaten, och en del skall innehållas av Schweiz som reserv
för senare utbetalningar av förmåner3.

2    För närvarande 6 månader, eller 12 månader vid upprepad arbetslöshet.

3    Överförda intjänade rättigheter för arbetstagare som kommer att göra anspråk på sin rätt till
arbetslöshetsersättning i Schweiz efter att ha gjort inbetalningar under minst sex månader
_ vid flera vistelser _ inom loppet av två år.

CE/CH/Bilaga II/s 36

167

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

c) Schweiz skall vaije år göra en sammanställning av överföringarna. Om
ursprungsstatema så önskar, skall Schweiz ange beräkningsunderlaget och storleken på
de överförda beloppen. Ursprungsstatema skall vaije år meddela Schweiz antalet
mottagare av arbetslöshetsersättning enligt 1.2.

2.    överföring av gränsarbetares intjänade rättigheter inom arbetslöshetsförsäkringen i Schweiz,
som regleras i respektive bilaterala överenskommelser, skall tillämpas även i fortsättningen.

3.   Bestämmelserna i 1 och 2 skall tillämpas under en period på sju år från och med den dag då
detta avtal träder i kraft. Om någon medlemsstat har svårigheter efter perioden på sju år med
överföringssystemet eller Schweiz med totaliseringssystemet, kan en av de avtalsslutande
partema föra saken till den gemensamma kommittén.

Handikappbidrag

Handikappbidrag enligt den federala lagen om ålders- och efterlevandeförsäkring (joj fédérale sur
1'assurance-vieillesse et survivants) och den federala lagen om invaliditetsförsäkring (/oz fédérale
sur 1'assurance-invalidité) skall, genom den gemensamma kommitténs beslut, ingå i texten i
bilaga II till avtalet om den fria rörligheten för personer och i bilaga Ila till förordning nr 1408/71,
så snart ändringen av dessa lagar, som föreskriver att bidragen skall finansieras enbart av de
offentliga myndigheterna, träder ikraft.

Ålders-, efterlevande- och invaliditetspension inom det företagsbaserade systemet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av
den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, skall den förmån som föreskrivs i den federala lagen
om fri övergång inom företagsbaserade system för ålders-, efterlevande- och invaiiditetspensioner
(l.oz fédérale sur le libre passage dans la prévoyance professionnelle vieillesse, survivants et
invalidité) av de n 17 december 1993 på begäran betalas ut till en anställd eller en egenföretagare
som avser att lämna Schweiz för gott och som inte längre omfattas av schweizisk lag enligt
bestämmelserna i avdelning II i förordningen, förutsatt att personen i fråga lämnar Schweiz inom
fem år efter det att detta avtal trätt i kraft.

CE/CH/Bilaga II/s 37

168

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

BILAGA III

ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE AV YRKESBEHÖRIGHET
(EXAMENS-, UTBILDNINGS- OCH ANDRA BEHÖRIGHETSBEVIS)

1.  De avtalsslutande partema är överens om att på området ömsesidigt erkännande av
yrkesbehörighet sinsemellan tillämpa de gemenskapsrättsakter som det hänvisas till, i den
lydelse dessa har den dag då avtalet undertecknas och så som dessa har ändrats i avsnitt A i
denna bilaga eller därmed likvärdiga regler.

2.  Vid tillämpningen av denna bilaga skall de avtalsslutande partema notera de gemenskapsakter
som det hänvisas till i avsnitt B i denna bilaga.

3.  När begreppet "medlemsstat(er)" förekommer i de akter som det hänvisas till i avsnitt A i denna
bilaga avses utöver de stater som omfattas av gemenskapsrättsaktema i fråga även Schweiz.

CE/CH/Bilaga in/s 1

169

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

B. JURIDISKA YRKEN

3.   377 L 0249: Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande for

advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 78,
26.3.1977, s. 17), ändrat genom

1 79 H: Akt om anslutningsvillkoren för Hellenska republiken samt om anpassningarna
av fördragen (EGT L 291, 19.11.1979, s. 91),

1 85 I: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och Portugisiska
republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302,15.11.1985, s. 160),

95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de
dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

Artikel 1.2 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz:       Avocat/Advokat,

Rechtsanwalt, Anwalt, FUrsprecher, Filrsprech

Awocato"

4.   398 L 0005: Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om

underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i
vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 14.3.1998, s. 36).

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt

Artikel 1.2 a skall kompletteras med följande text:

"Schweiz:      Avocat

Advokat, Rechtsanwalt, Anwalt, FUrsprecher, Fiirsprech

Awocato"

CE/CH/Bilaga III/s 3

170

Prop. 2000/01:55

Bilaga I

C. MEDICINSKA OCH PARAMEDICINSKA YRKEN

5.   381 L 1057: Rådets direktiv 81/1057/EEG av den 14 december 1981 om komplettering av

direktiv 75/362/EEG, 77/452/EEG, 78/686/EEG och 78/1026/EEG om ömsesidigt erkännande
av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för läkare, sjuksköterskor med ansvar
för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare respektive veterinärer med avseende på förvärvade
rättigheter (EGT L 385, 31.12.1981, s. 25).

Läkare

6.   393 L 0016: Rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria

rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra
behörighetsbevis (EGT L 165, 7.7.1993, s. 1), ändrat genom

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen,

_   398 L 0021: Kommissionens direktiv 98/21/EG av den 8 april 1998 om ändring av

rådets direktiv 93/16/EEG om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt
erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (EGT L 119,

22.4.1998, s. 15),

_    398 L 0063: Kommissionens direktiv 98/63/EG av den 3 september 1998 om ändring av

rådets direktiv 93/16/EEG om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt
erkännande ,av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (EGT L 253,

15.9.1998, s. 24).

a)   Artikel 3 skall kompletteras med följande text:

"i Schweiz:

titulaire du diplome fédéral de médecin
Eidgenössisch diplomierter Arzt
titolare di diploma federale di medico

vars examensbevis utfärdats av det federala inrikesministeriet.".

b)   Artikel 5.2 skall kompletteras med följande text:

"i Schweiz:

spécialiste

Facharzt

specialista

vars behörighetetsbevis utfärdats av det federala inrikesministeriet.”.

CE/CH/Bilaga IH/s 4

171

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

c) Artikel 5.3 skall 1 nedan angivna strecksatser kompletteras med följande text:
anestesi och intensiwård:

"Schweiz:

anasthésiologie
Anästhesiologie
anestesiologia".

allmän kirurgi:

"Schweiz:

chirurgie

Chirurgie
chirurgia".

neurokirurgi:

"Schweiz:

neurochirurgie

Neurochirurgie
neurochirurgia".

obstetrik och gynekologi:

"Schweiz:

gynécologie et obstétrique
Gynäkologie und Geburtshilfe
ginecologia e obestricia".

allmän internmedicin:

"Schweiz:

médecine inteme
Innere Medezin
Medicina interna".

oftalmologi:

"Schweiz

opthalmologie

Ophthalmologie
oftalmologia".

oto-rhino-laryngologi:

"Schweiz:

oto-rhino-laryngologie
Oto-Rhino-Laryngologie
otorinolaringoiatria".

CE/CH/Bilaga III/s 5

172

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

pediatrik:

"Schweiz:

pédiatrie

Kinder- und Jugendmedizin
pediatria".

pneumonologi:

"Schweiz:

pneumologie
Pneumologie
pneumologia".

urologi:

"Schweiz:

urologie
Urologie
urologia".

ortopedi:

"Schweiz:

chirurgie orthopédique
Orthopädische Chirurgie
chirurgia ortopedica”.

patologisk anatomi:

"Schweiz:

pathologie
Pathologie
patologia".

neurologi:

"Schweiz:

neurologie
Neurologie
neurologia".

psykiatri:

"Schweiz:

psychiatrie et psychothérapie
Psychiatire und Psychotherapie
psichiatria e psicoterapia".

CE/CH/Bilaga HI/s 6

173

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

d) Artikel 7.2 skal) i nedan angivna strecksatser kompletteras med följande text:
plastikkirurgi:

"Schweiz:

chirurgie plastique et reconstructive
Plastische und Wiederherstellungschirurgie
chirurgia plastica e ricostruttiva".

thoraxkirurgi:

"Schweiz:

chirurgie cardiaque et vasculaire thoracique
Herz-thorakale Herz und Gefässchirurgie
chirurgia del cuore e dei vasi toracici".

barn- och ungdomskirurgi:

"Schweiz:

chirurgie pédiatrique
Kinderchirurgie
chirurgia pediatrica".

kardiologi:

"Schweiz:

cardiologie

Kardiologie
cardiologia".

medicinsk gastroenterologi och hepatologi:

"Schweiz:

gastro-entérologie
Gastroenterologie
gastroenterologia".

reumatologi:

"Schweiz:

rhumatologie

Rheumatologie
reumatologia".

hematologi:

"Schweiz:

hématologie
Hämatologie
ematologia".

CE/CH/Bilaga IH/s 7

174

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

endocrinologi:

"Schweiz:

endocrinologie-diabétologie
Endokrinologie-Diabetologie
endocrinologia-diabetologia".

rehabiliteringsmedicin

"Schweiz:

médecine physique et réadaption
Physikalische Medezin und Rehabilitation
medicina fisica e riabilitazione".

hud- och könssjukdomar

"Schweiz:

dermatologie et vénéréologie
Dermatologie und Venerologie
dermatologia e venereologia".

medicinsk radiologi:

"Schweiz:

radiologie médicale/radio-diagnostic
MedizinischeRadiologie/Radiodiagnostik
radiologia medica/radiodiagnostica".

onkologi:

"Schweiz:

radiologie médicale/radio-oncologie
Medizinische Radiologie/Radio-Onkologie
radiologia medica/radio-oncologia ".

tropikmedicin:

"Schweiz:

medicine tropicale
Tropenmedizin
medicina tropicale".

barn- och ungdomspsykiatri:

"Schweiz:

psychiatrie et psychothérapie d’enfants et d’adolescents
Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psychotherapie
psichiatria e psicoterapia infantile e delFadolescenza".

CE/CH/Bilaga III/s 8

175

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

medicinska njursjukdomar (nefrologi):

"Schweiz:

néphrologie

Nephrologie
nefralogia".

samhällsmedicin:

"Schweiz:

prévention et santé publique
Prävention und Gesundheitswesen
prevenzione e salute publica".

yrkesmedicin- och miljömedicin:

"Schweiz:

médecine du travail
Arbeitsmedizin
medicina del lavoro".

allergisjukdomar:

"Schweiz:

allergologie et immunologie clinique
Allergoloige und klinische Immunologie
allergologia e immunologia clinica".

nukleärmedicin:

"Schweiz:

radiologie médicale/médicine nucléaire
Medizinische Radiologie/Nuklearmedizin
radiologia medica/medicina nucleare".

käk- ocb ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare):

'Schweiz:

chirurgie maxillo-faciale
Kiefer- und Gesichtschirurgie
chirurgia mascello-facciale".

6a.  96/C/216/03: Förteckning över benämningar på utbildnings-, examens- och andra

behörighetsbevis för allmänpraktiserande läkare, offentliggjord i enlighet med artikel 41
i direktiv 93/16/EEG (EGT C 216,25.7.1996).

CE/CH/Bilaga IH/s 9

176

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Sjuksköterskor

7.   377 L 0452: Rådets direktiv 77/452ZEEG av den 27 juni 1977 om ömsesidigt erkännande av

utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän
hälso- och sjukvård samt åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten
och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 176,15.7.1977, s. 1), ändrat genom

1 79 H: Akt om anslutningsvillkoren för Hellenska republiken samt om-anpassningarna
av fördragen (EGT L 291, 19.11.1979, s. 91),

_    185 1: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och

Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 15.11.1985,
s. 160),

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 19),

_   389 L 0595: Rådets direktiv 89/595/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 30),

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT L 353,

17.12.1990, s. 73),

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

a)   Artikel 1.2 skall kompletteras med följande text:

"i Schweiz: infirmiére, infirmier

Krankenschwester, Krankenpfleger
infermiera, infermiere".

b)   Artikel 3 skall kompletteras med följande text:

"p) i Schweiz:

infirmiére diplömée en soins généraux, infirmier diplömé en soins généraux
diplomierte Krankenschwester allgemeiner Krankenpflege, diplomierter Krankenpfleger
in allgemeiner Krankenpflege

infermiera diplomata in cure generali, infermiere diplomato in cure generali

vars examensbevis utfärdats av den schweiziska hälsovårdsdirektörskonferensen
(Schweizerische Sanitätsdirektoren-Konferenz)".

CE/CH/Bilaga ni/s 10

177

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

8.   377 L 0453: Rådets direktiv 77/453/EEG av den 27 juni 1977 om samordning av

bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som sjuksköterska med ansvar
för allmän hälso- och sjukvård (EGT L 176,15.7.1977, s. 8), ändrat genom

389 L 0595: Rådets direktiv 89/595/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 30).

Tandläkare

9.   378 L 0686: Rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesidigt erkännande av

utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för tandläkare inklusive åtgärder för att
underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster
(EGT L 233, 24.8.1978, s. 1), ändrat genom

1 79 H: Akt om anslutningsvillkoren för Hellenska republiken samt om anpassningarna
av fördragen (EGT L 291, 19.11.1979, s. 91),

1 85 I: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och
Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 15.11.1985,
s. 160),

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 19),

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT L 353,

17.12.1990, s. 73),

95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de
dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

a)   Artikel 1 skall kompletteras med följande text:

"i Schweiz:

médecin dentiste

Zahnarzt

medico-dentista"

b)   Artikel 3 skall kompletteras med följande text:

"p) i Schweiz:

titulaire du diplöme fédéral de médecin-dentiste
eidgenössisch diplomierter Zahnarzt
titolare di diploma federale di medico-dentista

vars examensbevis utfärdats av det federala inrikesministeriet".

CE/CH/Bilaga III/s 11

178

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

c) I artikel 5.1 skall nedan angivna strecksat införas:

1. Ortodontiolog

"i Schweiz:

diplöme fédéral d’orthodontiste

Diplom als Kieferorthopäde
diploma di ortodontista
som utfärdats av det federala inrikesministeriet".

10.  378 L 0687: Rådets direktiv 78/687/EEG av den 25 juli 1978 om samordning av

bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som tandläkare (EGT L 233,
24.8.1978, s. 10), ändrat genom

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

Veterinärer

11.  378 L 1026: Rådets direktiv 78/1026/EEG av den 18 december 1978 om ömsesidigt

erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för veterinärer inklusive
åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att
tillhandahålla tjänster (EGT L 362, 23.12.1978, s. 1), ändrat genom

_    1 79 H: Akt om anslutningsvillkoren för Hellenska republiken samt om anpassningarna

av fördragen (EGT L 291, 19.11.1979, s. 92),

1 85 I: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och Portugisiska
republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 15.11.1985, s. 160),

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 19),

_    390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT L 353,

17.12.1990, s. 73),

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

CE/CH/Bilaga III/s 12

179

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

a) Artikel 3 skall kompletteras med följande text:

"p) i Schweiz:

titulaire du diplöme fédéral de vétérinaire
eidgenössisch diplomierter Tierarzt
titolare di diploma federale di veterinario
vars examensbevis utfärdats av det federala inrikesministeriet".

12.  378 L 1027: Rådets direktiv 78/1027/EEG av den 18 december 1978 om samordning av

bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som veterinär (EGT L 362,
23.12.1978, s. 7), ändrat genom

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 19).

Barnmorskor

13.  380 L 0154: Rådets direktiv 80/154/EEG av den 21 januari 1980 om ömsesidigt erkännande

av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för barnmorskor inklusive åtgärder för
att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster
(EGT L 33,11.2.1980, s. 1), ändrat genom

380 L 1273: Rådets direktiv 80/1273/EEG av den 22 december 1980 (EGT L 375,
31.12.1980, s. 74),

1 85 I: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och

Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 15.11.1985,
s. 161),

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 19),

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT L 353,

17.12.1990, s. 73),

95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de
dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

CE/CH/Bilaga IH/s 13

180

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

a)   Artikel 1 skall kompletteras med följande text:

"i Schweiz:

sage-femme

Hebamme

levatrice".

b)   Artikel 1 skall kompletteras med följande text:

"p) i Schweiz:

sage-femme diplömée

diplomierte Hebamme

levatrice diplomata

vars examensbevis utfärdats av den schweiziska hälsovårdsdirektörskonferensen
(Schweizerische Sanitätsdirektoren-Konferenz)".

14.  380 L 0155: Rådets direktiv 80/155/EEG av den 21 januari 1980 om samordning av

bestämmelserna i lagar och andra författningar om rätten att påbörja och utöva verksamhet
som barnmorska (EGT L 33, 11.2.1980, s. 8), ändrat genom

389 L 0594: Rådets direktiv 89/594/EEG av den 30 oktober 1989 (EGT L 341,

23.11.1989, s. 19).

Farmaceutisk verksamhet

15.  385 L 0432: Rådets direktiv 85/432/EEG av den 16 september 1985 om samordning av
bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss farmaceutisk verksamhet (EGT L 253,

24.9.1985, s. 34).

16.  385 L 0433: Rådets direktiv 85/433/EEG av den 16 september 1985 om ömsesidigt
erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis i farmaci inklusive åtgärder
för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten när det gäller viss farmaceutisk
verksamhet (EGT L 253, 24.9.1985, s. 37), ändrat genom

_   385 L 0584: Rådets direktiv 85/584/EEG av den 20 december 1985 (EGT L 372,

31.12.1985, s. 42),

_   390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT L 353,

17.12.1990, s. 73),

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av

de dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska
unionen.

CE/CH/Bilaga III/s 14

181

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt

a) Artikel 4 skall kompletteras med följande text:

"p) i Schweiz:

titulaire du diplöme fédéral de pharmacien

eidgenössisch diplomierter Apotheker

titolare di diploma federale di farmacista

vars examensbevis utfärdats av det federala inrikesministeriet".

D. ARKITEKTUR

17.  385 LO 384: Rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga erkännandet

av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet, däribland
åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att
tillhandahålla tjänster (EGT L 223, 21.8.1985, s. 15), ändrat genom

385 L 0614: Rådets direktiv 85/614/EEG av den 20 december 1985 (EGT L 376,

31.12.1985, s. 1),

386 L 0017: Rådets direktiv 86/17/EEG av den 27 januari 1986 (EGT L 27, 1.2.1986,

s. 71),

390 L 0658: Rådets direktiv 90/658/EEG av den 4 december 1990 (EGT L 353,

17.12.1990, s. 73),

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt:

a) Artikel 11 skall kompletteras med följande text:

"i Schweiz:

_ Examensbevis utfärdade av Ecoles Polytechniques Fédérales
Eidgenössische Technische Hochschulen
Politecnici Federal: arch.dipl.EPF / dipl.Arch.ETH/ arch.dipl.PF,

_ Examensbevis utfärdade av Ecole d’architecture de 1’Université de Genéve:
architecte diplömé EAUG,

_ Utbildningsbevis från Fondation des registres suisses des ingénieurs, des
architectes et des techniciens/Stiftung der Schweizerischen Register der
Ingenieure, der Architekten und der Techniker/Fondazione dei Registri svizzeri
degli ingegneri, degli architetti e dei tecnici (REG): architecte REG A/Architekt
REG A/architetto REG A"

CE/CH/Bilaga m/s 15

182

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

b) Artikel 15 är inte tillämplig.

18.  98/C/217: Examensbevis, utbildningsbevis och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet,

som medlemsstaterna ömsesidigt erkänner (uppdatering av meddelande 96/C 205 av
den 16 juli 1996) (EGT C 217,11.7.1998).

E. HANDEL OCH AGENTURVERKSAMHET

Partihandel

19.  364 L 0222: Rådets direktiv 64/222/EEG av den 25 februari 1964 med detaljbestämmelser för
övergångsåtgärder inom följande näringsområden: partihandel samt agenturverksamhet inom
handel, industri och hantverk (EGT 56,4.4.1964, s. 857/64).

20.  364 L 0223: Rådets direktiv 64/223/EEG av den 25 februari 1964 om att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster för verksamhet inom partihandel
(EGT 56, 4.4.1964, s. 863/64).

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 84).

Agenter inom handel, industri och hantverk

21.  364 L 0224: Rådets direktiv 64/224/EEG av den 25 februari 1964 om att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som agent vid affärstransaktioner i
handel, industri och hantverk (EGT 56,4.4.1964, s. 869/64), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 85),

CE/CH/Bilaga m/s 16

183

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

1 79 H; Akt om anslutningsvillkoren för Hellenska republiken samt om anpassningarna
av fördragen (EGT L 291,19.11.1979, s. 89),

1 85 I: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och

Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 15.11.1985,
s. 155),

95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de
dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt:

a) Artikel 3 skall kompletteras med följande text:

"I Schweiz

Egenforetagare

Agent

Agent
Agente

Anställda

Representant de commerce

Handelsreisender
Rappresentante".

Egenföretagare inom detaljhandel

22.  368 L 0363: Rådets direktiv 68/363/EEG av den 15 oktober 1968 om att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom detaljhandel
(ur ISIC-grupp 612) (EGT L 260,22.10.1968, s. 1), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 86).

23.  368 L 0364: Rådets direktiv 68/364/EEG av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om
övergångsåtgärder för egenföretagare inom detaljhandeln (ur ISIC-grupp 612) (EGT L 260,
22.10.1968, s. 6).

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel

CE/CH/Bilaga III/s 17

184

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

24.  370 L 0522: Rådets direktiv 70/522/EEG av den 30 november 1970 om att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenforetagare inom partihandel
med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ur ISIC-grupp 6112) (EGT L 267,
10.12.1970, s. 14), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73,27.3.1972, s. 86).

25.  370 L 0523: Rådets direktiv 70/523/EEG av den 30 november 1970 om detaljerade
övergångsbestämmelser för egenföretagare inom partihandeln med kol och
agenturverksamhet inom kolhandeln (ur ISIC-grupp 6112) (EGT L 267,10.12.1970, s. 18).

Handel med och distribution av giftiga ämnen

26.  374 L 0556: Rådets direktiv 74/556/EEG av den 4 juni 1974 med detaljbestämmelser om
övergångsåtgärder för olika former av verksamhet inom handel med och distribution av
giftiga ämnen och verksamhet som medför yrkesmässig användning av dessa produkter
inklusive verksamhet som agent (EGT L 307, 18.11.1974, s. 1).

26a. 374 L 0557: Rådets direktiv 74/557/EEG av den 4 juni 1974 om att uppnå etableringsfrihet
och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare och agent inom handel med och
distribution av giftiga ämnen (EGT L 307,18.11.1974, s. 5), ändrat genom

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

CE/CH/Bilaga m/s 18

185

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt:

Bilagan skall kompletteras med följande text:

Schweiz:

Alla giftiga produkter och ämnen som omfattas av artikel 2 i lagen om giftiga ämnen
(RS 814.80) och särskilt de som förekommer i förteckningen över giftiga ämnen och
produkter tillhörande klasserna 1,2 och 3, i enlighet med artikel 3 i förordningen om giftiga
ämnen (RS 814.801).”.

Handelsresande och hemförsäljare

27. 375 L 0369: Rådets direktiv 75/369/EEG av den 16 juni 1975 om åtgärder för att främja den
faktiska etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som handelsresande och
hemförsäljare, särskilt övergångsåtgärder för dessa former av verksamhet (EGT L 167,
30.6.1975, s. 29).

Självständiga handelsagenter

28.  386 L 0653: Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av

medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, 31.12.1986, s. 17).

F. INDUSTRI OCH HANTVERK

Tillverknings- och processindustri

29.  364 L 0427: Rådets direktiv 64/427/EEG av den 7 juli 1964 med detaljbestämmelser om

övergångsåtgärder för egenföretagare inom tillverknings- och processindustrin tillhörande
ISIC-huvudgruppema 23-40 (industri och hantverk) (EGT 117, 23.7.1964, s. 1863/64), ändrat
genom

369 L 0077: Rådets direktiv 69/77/EEG av den 4 mars 1969 (EGT L 59, 10.3.1969,
s. 8).

CE/CH/Bilaga m/s 19

186

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

Artikel 5.3 är inte tillämplig.

30.  364 L 0429: Rådets direktiv 64/429/EEG av den 7 juli 1964 om genomförande av
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster för egenforetagare i tillverknings- och
processindustrin inom ISIC-huvudgruppema 23-40 (industri och hantverk) (EGT 117,
23.7.1964, s. 1880/64), ändrat genom

_  172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 83).

Gruv- och mineralnäring

31.  364 L 0428: Rådets direktiv 64/428/EEG av den 7 juli 1964 om att uppnå etableringsfrihet
och frihet att tillhandahålla tjänster som egenforetagare inom gruv- och mineralnäringen
(ISIC-huvudgruppema 11-19) (EGT 117, 23.7.1964, s. 1871/64), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73,27.3.1972, s. 81).

El, gas, vatten och sanitära tjänster

32.  366 L 0162: Rådets direktiv 66/162/EEG av den 28 februari 1966 om etableringsfriheten och
friheten att etablera sig som egenföretagare inom sektorerna el-, gas-, vatten- och sanitära
tjänster (ISIC del 5) (EGT 42, 8.3.1966, s. 584/66), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 82).

CE/CH/Bilaga III/s 20

187

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

Livsmedels- och dryckesvaruindustri

33.  368 L 0365: Rådets direktiv 68/365/EEG av den 15 oktober 1968 om etableringsfriheten och
friheten att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom livsmedels- och
dryckesvaruindustrin (ISIC-huvudgruppema 20 och 21) (EGT L 260, 22.10.1968, s. 9), ändrat
genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 85).

34.  368 L 0366: Rådets direktiv 68/366/EEG av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om
övergångsåtgärder för egenföretagare inom livsmedels- och dryckesvaruindustrin (ISIC-
huvudgruppema 20 och 21) (EGT L 260, 22.10.1968, s. 12).

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

Artikel 6.3 är inte tillämplig.

Letande (prospektering och borrning) efter olja och naturgas

35.  369 L 0082: Rådets direktiv 69/82/EEG av den 13 mars 1969 om att uppnå etableringsfrihet
och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare i fråga om letande (prospektering och
borrning) efter olja och naturgas (ur ISIC-huvudgrupp 13) (EGT L 68, 19.3.1969, s 4), ändrat
genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 82).

CE/CH/Bilaga III/s 21

188

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

G. STÖDTJÄNSTER TILL TRANSPORT

36.  382 L 0470: Rådets direktiv 82/470/EEG av den 29 juni 1982 om åtgärder för att underlätta

ett effektivt utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som
egenföretagare inom vissa tjänster som är förknippade med transporter och kommunikationer
och resebyråer (ISIC-grupp 718) samt lagring och magasinering (ISIC-grupp 720)
(EGT L 213,21.7.1982, s. 1), ändrat genom

_    1 85 I: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och

Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 15.11.1985,
s. 156),

_   95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

I detta direktiv skall direktivet anpassas på följande sätt:

a) Artikel 3 skall kompletteras med följande text:

"Schweiz

A.   Expéditeur

Spediteur

Spedizioniere

Déclarant de douane

Zolldeklarant

Dichiarante di dogana

B.   Agent de voyage

Reiseburountemehmer

Agente di viaggio

C.   Entrepositaire

Lagerhalter

Agente di deposito

D.   Expert en automobiles

Automobilexperte

Perito in automobili

vérificateur des poids et mesures

Eichmeister

verificatore dei pesi e delle misure".

CE/CH/Bilaga III/s 22

189

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

H. FILMINDUSTRI

37.  363 L 0607: Rådets direktiv 63/607/EEG av den 15 oktober 1963 om genomförande av
Allmänna handlingsprogrammet för upphävande av begränsningar av friheten att
tillhandahålla tjänster inom filmindustrin (EGT 159, 2.11.1963).

38.  365 L 0264: Rådets andra direktiv 65/264/EEG av den 13 maj 1965 för genomförande av
bestämmelserna i de allmänna handlingsprogrammen för upphävande av begränsningar av
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom filmindustrin

(EGT 85, 19.5.1965, s. 1437/65), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 14).

39.  368 L 0369: Rådets direktiv 68/369/EEG av den 15 oktober 1968 om att uppnå
etableringsfrihet som egenföretagare inom filmdistribution (EGT L 260, 22.10.1968, s. 22),
ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 82).

40.  370 L 0451: Rådets direktiv 70/451/EEG av den 29 september 1970 om att uppnå
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom
filmproduktionen (EGT L 218, 3.10.1970, s. 37), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 88).

CE/CH/Bilaga m/s 23

190

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

I. ANDRA SEKTORER

Företagstjänster inom handel med och förvaltning av fast egendom samt andra sektorer

41.  367 L 0043: Rådets direktiv 67/43/EEG av den 12 januari 1967 om att uppnå etableringsfrihet

och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom

1.   handel med och förvaltning av fast egendom (exklusive 6401) (ur ISIC-grupp 640)

2.    vissa tjänster som inte finns klassificerade på annat håll (ISIC-grupp 839) (EGT 10,
19.1.1967), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 82).

_    179 H: Akt om anslutningsvillkoren för Hellenska republiken samt om anpassningarna

av fördragen (EGT L 291,19.11.1979, s. 89),

1851: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och
Portugisiska republiken samt om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 15.11.1985,
s. 156),

_    95/1/EG, Euratom, EKSG: Europeiska unionens råds beslut om anpassning av de

dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen.

I detta avtal skall direktivet anpassas på följande sätt.

CE/CH/Bilaga m/s 24

191

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

a) Artikel 2.3 skall kompletteras med följande text:

"I Schweiz:

_ courtier en immeubles,
Liegenschaftenmakler,
agente immobiliare,

_ gestionnaire en immeubles,

Hausverwalter,
amministratore di stabili,

_ régisseur et courtier en immeubles,
Immobilien-Treuhänder,
fiduciario immobiliare.".

Servicesektorn

42.  368 L 0367: Rådets direktiv 68/367/EEG av den 15 oktober 1968 om genomforande av

etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenföretagare inom servicesektorn
(ur ISIC-huvudgrupp 85);

1.    Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker
(ISIC-grupp 852)

2.    Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853)
(EGT L 260, 29.10.1968, s. 16), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 86).

CE/CH/Bilaga m/s 25

192

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

43.  368 L 0368: Rådets direktiv 68/368/EEG av den 15 oktober 1968 med detaljbestämmelser om

övergångsåtgärder för egenföretagare inom servicesektorn (ur ISIC-huvudgrupp 85);

1.   Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker
(ISIC-grupp 852)

2.   Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853)
(EGT L 260, 29.10.1968, s. 19).

Diverse branscher

44.  375 L 0368: Rådets direktiv 75/368/EEG av den 16 juni 1975 om åtgärder för att främja det

effektiva utövandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom diverse
branscher (ur ISIC-huvudgruppema 01-85), särskilt övergångsåtgärder för dessa
verksamhetsformer (EGT L 167, 30.6.1975, s. 22).

Frisörer

45.  382 L 0489: Rådets direktiv 82/489/EEG av den 19 juli 1982 om åtgärder som underlättar

etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som hårfrisör (EGT L 218,
27.7.1982, s. 24).

J. JORDBRUK

46.  363 L 0261: Rådets direktiv 63/261/EEG av den 2 april 1963 med detaljbestämmelser för

etableringsfrihet på jordbruksområdet inom en medlemsstats territorium för medborgare i
andra medlemsstater som har varit anställda som lantarbetare i den medlemsstaten under
en sammanhängande period av två år (EGT 62, 20.4.1963, s. 1323/63), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 14).

CE/CH/Bilaga m/s 26

193

7 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

47.  363 L 0262: Rådets direktiv 63/262/EEG av den 2 april 1963 med detaljbestämmelser för
etableringsfrihet på jordbruk som legat öde eller vars mark inte varit uppodlad på mer än
två år (EGT 62, 20.4.1963, s. 1326/63), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 14).

48.  365 L 0001: Rådets direktiv 65/1/EEG av den 14 december 1964 med detaljbestämmelser för
friheten att tillhandahålla tjänster inom jordbruk och trädgårdsodling (EGT 1, 8.1.1965,

s 1/65), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 79).

49.  367 L 0530: Rådets direktiv 67/530/EEG av den 25 juli 1967 om frihet för de medborgare i en
medlemsstat som har etablerat sig i en annan medlemsstat som jordbrukare att flytta från ett
jordbruk till ett annat (EGT 190, 10.8.1967, s. 1), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 79).

50.  367 L 0531: Rådets direktiv 67/531/EEG av den 25 juli 1967 om tillämpning av
medlemsstaternas lagar om jordbruksarrenden på jordbrukare som är medborgare i andra
medlemsstater (EGT 190, 10.8.1967, s. 3), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 80).

CE/CH/Bilaga m/s 27

194

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

51.  367 L 0532: Rådets direktiv 67/532/EEG av den 25 juli 1967 om friheten att bli medlem av
jordbruks-kooperativ för medborgare i en medlemsstat som etablerat sig i en annan
medlemsstat (EGT 190,10.8.1967, s. 5), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 80).

52.  367 L 0654: Rådets direktiv 67/654/EEG av den 24 oktober 1967 med detaljbestämmelser för
att uppnå etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster som egenforetagare inom
skogsbruk och skogsavverkning (EGT 263, 30.10.1967, s. 6), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73,27.3.1972, s. 80).

53.  368 L 0192: Rådets direktiv 68/192/EEG av den 5 april 1968 om friheten för jordbrukare som
är medborgare i en medlemsstat och har etablerat sig i en annan medlemsstat att erhålla olika
former av kredit (EGT L 93, 17.4.1968, s. 13), ändrat genom

_    172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 80).

54.  368 L 0415: Rådets direktiv 68/415/EEG av den 20 december 1968 om frihet för jordbrukare
som är medborgare i en medlemsstat och har etablerat sig i en annan medlemsstat att erhålla
olika former av stöd (EGT L 308, 23.12.1968, s. 17).

CE/CH/Bilaga HI/s 28

195

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

55.  371 L 0018: Rådets direktiv 71/18/EEG av den 16 december 1970 med detaljbestämmelser

för att uppnå etableringsfrihet för egenföretagare som tillhandahåller tjänster inom jordbruk
och trädgårdsodling (EGT L 8,11.1.1971, s. 24), ändrat genom

172 B: Akt om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmark, Irland och
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt om anpassningarna av
fördragen (EGT L 73, 27.3.1972, s. 80).

K. ÖVRIGT

56.  385 D 0368: Rådets beslut 85/368/EEG av den 16 juli 1985 om jämförbarhet av

yrkesutbildningsmeriter mellan medlemsstaterna inom EG (EGT L 199, 31.7.1985, s. 56).

CE/CH/Bilaga m/s 29

196

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

AVSNITT B - RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUT ANDE PARTERNA SKALL NOTERA

De avtalsslutande parterna skall notera innehållet i följande rättsakter:

Allmänt

57.  C/81/74/p. 1: Kommissionens meddelande om bevis, försäkringar och intyg, gällande
respektabilitet, frånvaro av tidigare konkurser, art och varaktighet i fråga om den
yrkesverksamhet som utövats i ursprungslandet, i enlighet med de direktiv som rådet antog
före den 1 juni 1973 på området etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster
(EGT C 81, 13.7.1974, s. 1).

58.  374 Y 0820(01): Rådets resolution av den 6 juni 1974 om ömsesidigt erkännande av
examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis (EGT C 98,20.8.1974, s. 1).

Generell ordning

59.  389 L 0048: Rådets och kommissionens yttrande om rådets direktiv 89/48/EEG av
den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över
behörighets givande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19,
24.1.1989, s. 23).

Läkare

60.  375 X 0366: Rådets rekommendation 73/366/EEG av den 16 juni 1975 om medborgare
i Storhertigdömet Luxemburg vilka innehar ett examensbevis för läkare som är utfärdat
i tredje land (EGT L 167, 30.6.1975, s. 20).

61.  375 X 0367: Rådets rekommendation 73/367/EEG av den 16 juni 1975 om läkares kliniska
utbildning (EGT L 167, 30.6.1975, s. 21).

62.  375 Y 0701(01): Rådets uttalanden i samband med antagandet av de texter som rör läkares
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen (EGT C 146,
1.7.1975, s. 1).

CE/CH/Bilaga m/s 30

197

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

63.  386 X 0458: Rådets rekommendation 86/458/EEG av den 15 september 1986 om medborgare
i Storhertigdömet Luxemburg vilka innehar ett examensbevis för allmänpraktiserande läkare
som är utfärdat i tredje stat (EGT L 267, 19.9.1986, s. 30).

64.  389 X 0601: Kommissionens rekommendation 89/601/EEG av den 8 november 1989 om
utbildning av vårdpersonal i cancersjukdomar (EGT L 346, 27.11.1989, s. 1).

Tandläkare

65.  378 Y0 824(01): Rådets uttalande om direktivet om samordning av bestämmelser i lagar och
andra författningar om verksamhet som tandläkare (EGT C 202,24.8.1978, s. 1).

Veterinärmedicin

66.  378 X 1029: Rådets rekommendation 78/1029/EEG av den 18 december 1978 om
medborgare i Storhertigdömet Luxemburg vilka innehar ett examensbevis för veterinärer som
är utfärdat i tredje land (EGT L 362, 23.12.1978, s. 12).

67.  378 Y 1223(01): Rådets uttalanden om direktiv 78/1026/EEG av den 18 december 1978 om
ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för veterinärer
inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att
tillhandahålla tjänster (EGT C 308, 23.12.1978, s. 1).

Apotekarutbildning

68.  385 X 0435: Rådets rekommendation 85/435/EEG av den 16 september 1985 om medborgare

i Storhertigdömet Luxemburg vilka innehar ett examensbevis för apotekare som är utfärdat i
tredje stat (EGT L 253, 24.9.1985, s. 45).

CE/CH/Bilaga IH/s31

198

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Arkitektur

69.  385 X 0386: Rådets rekommendation 85/386/EEG av den 10 juni 1985 om innehavare av
ett examensbevis för arkitekter som är utfärdat i tredje land (EGT L 223,21.8.1985, s. 28).

Partihandel

70.  365 X 0077: Kommissionens rekommendation 65/77/EEG till medlemsstaterna av

den 12 januari 1965 om de intyg rörande utövandet av yrkesverksamhet i ursprungslandet som
avses i artikel 4.2 i rådets direktiv 64/222/EEG (EGT 24,11.2.1965, s. 413/65).

Industri och hantverk

71.  365 X 0076: Kommissionens rekommendation 65/76/EEG till medlemsstaterna av

den 12 januari 1965 om de intyg rörande utövandet av yrkesverksamhet i ursprungslandet som
avses i artikel 4.2 i rådets direktiv 64/427/EEG (EGT 24,11.2.1965, s. 410/65).

72.  369 X 0174: Kommissionens rekommendation 69/174/EEG till medlemsstaterna av

den 22 maj 1969 om de intyg rörande utövandet av yrkesverksamhet i ursprungslandet som
avses i artikel 5.2 i rådets direktiv 68/366/EEG (EGT L 146,18.6.1969, s. 4).

CE/CH/Bilaga m/s 32

199

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

PROTOKOLL OM FRITIDSBOSTÄDER I DANMARK:

"De avtalsslutande parterna är eniga om att protokoll nr 1 till Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen om förvärv av fast egendom i Danmark också är tillämpligt på detta avtal
när det gäller schweiziska medborgares förvärv av fritidsbostäder i Danmark."

CE/CH/Bilaga IU/s 33

200

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

PROTOKOLL OM ÅLAND:

"De avtalsslutande partema är eniga om att protokoll nr 2 till Finlands anslutningsakt till
Europeiska unionen om Åland också är tillämpligt på detta avtal."

CE/CH/Bilaga IU/s 34

201

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

ACTA FINAL

SLUTAKT

SCHLUSSAKTE

TEAIKH nPAHH

FINAL ACT

ACTE FINAL

ATTO FINALE

SLOTAKTE

ACTA FINAL

PÄÄTÖSASIAKIRJA

SLUTAKT

AF/LCP/CE/CH/X 1

203

SLUTAKT

AF/CE/CH/s 1

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

204

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

De befullmäktigade ombuden for

KONUNGARIKET BELGIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

HELLENSKA REPUBLIKEN,

KONUNGARIKET SPANIEN,

FRANSKA REPUBLIKEN,

IRLAND,

ITALIENSKA REPUBLIKEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

PORTUGISISKA REPUBLIKEN,

AF/CE/CH/s 3

205

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

och

EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

å ena sidan, och

de befullmäktigade ombuden för SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,

å andra sidan,

har, vid ett möte den 21.06.1999 i Luxemburg för att underteckna avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan,
om fri rörlighet för personer, antagit de gemensamma förklaringar som anges nedan och som
bifogas denna slutakt:

Gemensam förklaring om allmän liberalisering av tillhandahållandet av tjänster.

Gemensam förklaring om pensionerna för pensionärer som varit anställda vid

Europeiska gemenskapernas institutioner och som är bosatta i Schweiz.

Gemensam förklaring om avtalets tillämpning.

AF/CE/CH/s 4

206

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Vidare har de befullmäktigade ombuden för medlemsstaterna och gemenskapen och de
befullmäktigade ombuden för Schweiziska edsförbundet beaktat följande förklaringar som bifogas
denna slutakt:

Förklaring av Schweiz om förlängning av avtalet.

Förklaring av Schweiz om invandrings- och asylpolitiken.

Förklaring av Schweiz om erkännande av utbildningsbevis för arkitekter.

Förklaring av EG och dess medlemsstater om artiklarna 1 och 17 i bilaga I.

Förklaring av Europeiska unionens råd om Schweiz' deltagande i kommittéer.

AF/CE/CH/s 5

207

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Hecho en Luxemburgo, el veintiuno de junio de mil novecientos noventa y nueve.

Udfasrdiget i Luxembourg den enogtyvende juni nitten hundrede og nioghalvfems.

Geschehen zu Luxemburg am einundzwanzigsten Juni neunzehnhundertneunundneunzig.

'Eytve oro Aov^egPovpyo, an<; eikoch. gia Iovviou /ikia ewtaKoaia Evevf|vra ewéa.

Done at Luxembourg on the twenty-first day of June in the year one thousand nine hundred and
ninety-nine.

Fait å Luxembourg, le vingt-et-un juin mil neufcent quatre-vingt dix-neuf.

Fatto a Lussembourgo, addi’ ventuno giugno millenovecentonovantanove.

Gedaan te Luxemburg, de eenentwintigste juni negentienhonderd negenennegentig.

Feito em Luxemburgo, em vinte e um de Junho de mil novecentos e noventa e nove.

Tehty Luxemburgissa kahdentenakymmenentenäensimmäisenä päivänä kesäkuuta vuonna
tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäyhdeksän.

Som skedde i Luxemburg den tjugoförsta juni nittonhundranittionio.

AF/CE/CH/X 2

208

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Pour le Royaume de Belgique
Voor het Koninkrijk Belgié
Fur das Königreich Belgien

Cette signature engage également la Communauté fran$aise, la Communauté flamande, la Communauté germanophone, la
Région wallonne, la Région flamande et la Région de Bruxelles-Capitale.

Deze handtekening verbindt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Frånse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het
Vlaamse Gewest, het Waalse Gewest en het Brusselse Hoofdstedelijke Gewest

Diese Unterschrift verbindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft, die Flåmische Gemeinschaft, die Französische
Gemeinschaft, die Wallonische Region, die Flåmische Region und die Region Brussel-Hauptstadt

Ra tt]v EÅÅT|vtKf] AqpoKparia

Por el Reino de Espana

AF/CE/CH/X 3

209

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Pour la République frangaise

Thar cheann Na hÉireann
For Ireland

Per la Repubblica italiana

Pour le Grand-Duché de

luxembourg

AF/CE/CH/X 5

210

Prop. 2000/01:55
Bilaga 1

FÖRKLARING OM SCHWEIZ' DELTAGANDE I KOMMITTÉER

Rådet godtar att företrädare för Schweiz deltar som observatörer i följande kommittéers och
expertgruppers möten när frågor som berör Schweiz behandlas:

-    Kommittéer rörande forskningsprogram, inbegripet Kommittén för vetenskaplig och teknisk
forskning (CREST).

-    Administrativa kommittén för social trygghet för migrerande arbetare.

-    Samordningsgruppen för ömsesidigt erkännande av examensbevis avseende högre utbildning.

-    De rådgivande kommittéerna rörande flyglinjer och konkurrensreglernas tillämpning på
lufttransportområdet.

Omröstningarna i kommittéerna kommer att äga rum utan de schweiziska företrädamas närvaro.

Vad gäller övriga kommittéer för områden som omfattas av dessa avtal och på vilka Schweiz
antingen har införlivat gemenskapens regelverk eller tillämpar likvärdiga bestämmelser, kommer
kommissionen att samråda med experter från Schweiz enligt förfarandet i artikel 100 i EES-avtalet.

AF/D/CE/CH/s 9

211

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

FÖRKLARING AV EG OCH DESS MEDLEMSSTATER

OM ARTIKLARNA 1 OCH 17 I BILAGA I

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater förklarar att artiklarna 1 och 17 i bilaga I till
avtalet inte skall påverka tillämpningen av gemenskapens regelverk om villkoren för utstationering
av arbetstagare som är medborgare i tredje land i samband med gränsöverskridande
tillhandahållande av tjänster.

AF/D/CE/CH/s 8

212

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

FÖRKLARING AV SCHWEIZ OM ERKÄNNANDE AV UTBILDNINGSBEVIS FÖR
ARKITEKTER

Schweiz kommer att föreslå för den gemensamma kommittén för den fria rörligheten av personer,
direkt efter dess inrättande, att det i bilaga IH till avtalet om fri rörlighet för personer införs sådana
utbildningsbevis för arkitekter som utfärdats av schweiziska särskilda högskolor, i enlighet med
bestämmelserna i direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1986.

AF/D/CE/CH/s 7

213

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

FÖRKLARING AV SCHWEIZ OM INVANDRINGS- OCH ASYLPOLITIKEN

Schweiz bekräftar sin avsikt att intensifiera samarbetet med EU och dess medlemsstater när det
gäller invandrings- och asylpolitik. Mot bakgrund av detta är Schweiz berett att delta i EU:s system
för samordning av asylansökningar och åtar sig att inleda förhandlingar för att en parallell
konvention till Dublinkonventionen (konvention rörande bestämmandet av den ansvariga staten för
prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de

Europeiska gemenskaperna, undertecknad i Dublin den 15 juni 1990) skall kunna ingås.

AF/D/CE/CH/s 6

214

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

FÖRKLARING AV SCHWEIZ OM FÖRLÄNGNING AV AVTALET

Schweiz förklarar att landet på grundval av dess tillämpliga intema förfaranden kommer att ta
ställning till en förlängning av avtalet under avtalets sjunde giltighetsår.

AF/D/CE/CH/s 5

215

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

GEMENSAM FÖRKLARING OM YTTERLIGARE FRAMTIDA FÖRHANDLINGAR

Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet förklarar sin avsikt vara att inleda
förhandlingar i syfte att ingå avtal på områden av gemensamt intresse, såsom uppdatering av
protokoll 2 till frihandelsavtalet från 1972 och Schweiz' deltagande i vissa gemenskapsprogram för
utbildning, ungdomsfrågor, medier, statistik och miljö. Dessa förhandlingar bör förberedas snarast
efter det att de aktuella bilaterala förhandlingarna slutförts.

AF/D/CE/CH/s 4

216

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

GEMENSAM FÖRKLARING OM AVTALETS TILLÄMPNING

De avtalsslutande partema kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att gemenskapens
regelverk skall kunna tillämpas på medborgare från den andra parten i enlighet med det avtal som
ingåtts mellan partema.

AF/D/CE/CH/s 3

217

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

GEMENSAM FÖRKLARING OM PENSIONERNA FÖR PENSIONÄRER SOM VARIT

ANSTÄLLDA VID EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS INSTITUTIONER

OCH SOM ÄR BOSATTA I SCHWEIZ

Europeiska gemenskapernas kommission och Schweiz förbinder sig att försöka nå en
tillfredsställande lösning på problemet med dubbel beskattning av pensionerna för pensionärer som
varit anställda vid Europeiska gemenskapernas institutioner och som är bosatta i Schweiz.

AF/D/CE/CH/s 2

218

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

GEMENSAM FÖRKLARING OM ALLMÄN LIBERALISERING AV
TILLHANDAHÅLLANDET AV TJÄNSTER

De avtalsslutande partema förbinder sig att så snart som möjligt inleda förhandlingar om en allmän
liberalisering av tillhandahållandet av tjänster på grundval av gemenskapens regelverk.

AF/D/CE/CH/s 1

219

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Por la Comunidad Europea

For Det Europaeiske Faellesskab

Fur die Europäische Gemeinschaft

Tia ttjv Eupconaikf] Koiv6rr|Ta

For the European Community

Pour la Communauté européenne

Per la Comunitå europea

Voor de Europese Gemeenschap

Pela Comunidade Europeia

Euroopan yhteisön puolesta

På Europeiska gemenskapens vägnar

Fur der Schweizerischen Eidgenossenschaft
Pour la Confédération suisse

Per la Confederazione svizzera

AF/CE/CH/X 9

220

Prop. 2000/01:55

Bilaga 1

Fur die Republik Österreich

Pela Republica Portuguesa

a?—

Suomen tasavallan puolesta

För Republiken Finland

För Konungariket Sverige

For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland

AF/CE/CH/X 7

221

Sammanfattning av promemorian (Ds 2000:52) Avta-
let mellan Europeiska gemenskapen och dess med-
lemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan. Ett
avtal inom sju sektorer.

1 promemorian Ds 2000:52 föreslås att Sverige skall ratificera avtalet
mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och
Schweiz å andra sidan avseende fri rörlighet för personer. Avtalet ingår i
ett gemensamt avtalspaket tillsammans med sex andra avtal mellan Eu-
ropeiska gemenskapen å ena sidan och Schweiz å andra sidan inom om-
rådena luftfart, gods- och persontransporter på väg och järnväg, handel
med jordbruksprodukter, ömsesidigt erkännande i samband med bedöm-
ning av överensstämmelse, vissa aspekter rörande offentlig upphandling
respektive vetenskapligt och tekniskt samarbete. I promemorian redogörs
kortfattat för bakgrunden till avtalet om personers fria rörlighet liksom
för de sex EG-avtalen. Avtalet om fri rörlighet för personer och dess bi-
lagor presenteras ingående. 1 promemorian lämnas också förslag på de
lagändringar som ratificeringen av avtalet om fri rörlighet för personer
kommer att kräva. Lagförslagen föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.

Prop. 2000/01:55

Bilaga 2

222

Lagförslag Ds 2000:52

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring av lagen
(1946:819) om upptagande av ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet

Härigenom föreskrivs att 1 §' lagen (1946:819) om ed för
rättighets tillvaratagande i utlandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Behöver någon fa en
uppgift bekräftad med ed,
antingen av honom själv eller
av någon annan, för att i
utlandet ta till vara sin rätt till
arv, försäkring, pension,
skadestånd, underhållsbidrag
eller någon annan rättighet
som tillkommer honom, far
sådan ed tas upp av tingsrätt.
Vad som sägs i första stycket
gäller också den som för att fa
idka näring inom Europeiska

1 Senaste lydelse 1994:1590

1 §

Behöver någon fa en
uppgift bekräftad med ed,
antingen av honom själv eller
av någon annan, för att i
utlandet ta till vara sin rätt till
arv, försäkring, pension,
skadestånd, underhållsbidrag
eller någon annan rättighet
som tillkommer honom, far
sådan ed tas upp av tingsrätt.
Vad som sägs i första stycket
gäller också den som för att få
idka näring inom Europeiska

223

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

ekonomiska
samarbetsområdet behöver
bekräfta med ed att han inte
varit försatt i konkurs.

ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz behöver bekräfta med
ed att han inte varit försatt i
konkurs.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 §2 studiestödslagen (1973:349)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

Utländska medborgare som
på grund av anställning eller
etablering som egenföretagare
här i landet kan härleda
rättigheter från EG-rätten eller
avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES) i fråga om sociala
förmåner skall när det gäller rätt
till studiestöd enligt denna lag
jämställas med svenska
medborgare under de

Utländska medborgare som
på grund av anställning eller
etablering som egenföretagare
här i landet kan härleda
rättigheter i fråga om sociala
förmåner från

-   EG-rätten,

avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES), eller

-   avtalet           mellan

Europeiska gemenskapen och

2 Lagen omtryckt 1987:303

3 Senaste lydelse 1997:573.

224

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

förutsättningar som anges i
föreskrifter av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer. Detsamma gäller
make, sambo och bam till
sådana utländska medborgare.

dess medlemsstater, å ena sidan,
och Schweiz å andra sidan,
skall när det gäller rätt till
studiestöd enligt denna lag
jämställas med svenska med-
borgare under de förutsättningar
som anges i föreskrifter av
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Detsamma gäller familje-
medlemmar till sådana utländska
medborgare. Därvid skall sambo
anses som familjemedlem.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring i
passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 5 § passlagen (1978:302) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse

Svensk medborgare får ej resa ut ur riket utan att medföra
giltigt pass. Vad som har sagts nu gäller dock ej

1. på fartyg mönstrat sjöfolk under tjänstgöring ombord på
fartyget eller fiskare under yrkesutövning,

2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring
ombord på luftfartyget, om han har luftfartscertifikat eller därmed
jämförlig handling,

3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som
medför av myndighet i det landet utfärdad legitimationshandling

225

8 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

vilken gäller som pass,

4. den som reser till någon
av de stater som har tillträtt
eller anslutit sig till
konventionen om tillämpning
av Schengenavtalet av den 14
juni 1985 eller som har slutit
avtal om samarbete enligt
konventionen           med

konventionsstatema,

4. den som reser till någon
av de stater som har tillträtt
eller anslutit sig till
konventionen om tillämpning
av Schengenavtalet av den 14
juni 1985 eller som har slutit
avtal om samarbete enligt
konventionen           med

konventionsstatema eller till
Schweiz

5. passagerare på fartyg som efter utresan med återvändande tur
anlöper svensk hamn, om passageraren enligt de villkor som gäller
för resan inte tillåts stiga i land i främmande stat och medför

särskilt passerkort för resan.

Det ankommer på polisen
att övervaka efterlevnaden av
bestämmelserna i första
stycket. Den som enligt första
stycket skall medföra pass vid
utresa ur riket är skyldig att på
begäran visa upp sitt pass för
polisman, särskilt förordnad
passkontrollant, tulltjänsteman
eller tjänsteman vid
Kustbevakningen eller vid
Migrationsverket.       Mot-

svarande skyldighet föreligger
vid inresa från en stat som inte
har tillträtt eller anslutit sig till
konventionen om tillämpning
av Schengenavtalet av den 14
juni 1985 och inte heller har
slutit avtal om samarbete
enligt konventionen med
konventionsstatema, om det

Det ankommer på polisen
att övervaka efterlevnaden av
bestämmelserna i första
stycket. Den som enligt första
stycket skall medföra pass vid
utresa ur riket är skyldig att på
begäran visa upp sitt pass för
polisman, särskilt förordnad
passkontrollant, tulltjänsteman
eller tjänsteman vid
Kustbevakningen eller vid
Migrationsverket.       Mot-

svarande skyldighet gäller vid
inresa från annat land än

1. en stat som har tillträtt
eller anslutit sig till
konventionen om tillämpning
av Schengenavtalet av den 14
juni 1985,2. en stat som har
slutit avtal om samarbete
enligt konventionen med

22f

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

svenska medborgarskapet inte
styrks på annat sätt.

konventionsstatema eller

3. Schweiz,

Skyldigheten att uppvisa
pass vid inresa gäller endast
om       det       svenska

medborgarskapet inte kan
styrkas på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer

Förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 14 § och 11 kap. 3 §
utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

14 §

Utöver vad som följer av 4 a § får regeringen meddela
föreskrifter om

1. uppehållstillstånd för studier eller besök, och

2. uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Regeringen far också
meddela föreskrifter om att en

ansökan om uppehållstillstånd
far bifallas om det följer av en
överenskommelse       med

främmande stat, samt att
uppehållstillstånd          far

återkallas för de utlänningar
som omfattas av avtalet om ett
Europeiskt       ekonomiskt

Regeringen far också
meddela föreskrifter om att en

ansökan om uppehållstillstånd
far bifallas om det följer av en
överenskommelse      med

främmande stat, samt att
uppehållstillstånd           får

återkallas för de utlänningar
som omfattas av avtalet om ett
Europeiskt       ekonomiskt

227

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

samarbetsområde (EES) även
i andra fall än de som anges i
11 § första stycket.

Regeringen skall anmäla
uppehållstillstånd enligt 4 a §
skrivelse inom tre månader.

samarbetsområde (EES) eller
avtalet om fri rörlighet för
personer mellan Europeiska
gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan
och Schweiz å andra sidan
även i andra fall än de som
anges i 11 § första stycket.

föreskrifter om tidsbegränsat
till riksdagen genom en särskild

11 kap.

En utlänning som har ansökt om asyl i Sverige får avvisas endast om
muntlig handläggning har ingått vid Migrationsverkets handläggning
av ärendet. Muntlig handläggning skall även annars företas på
begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna
betydelse för att avgöra asylärendet.

I ett asylärende vid Utlänningsnämnden skall muntlig
handläggning ingå, om detta kan antas vara till fördel för
utredningen eller på annat sätt bidra till ett snabbt avgörande.
Muntlig handläggning skall även annars företas på utlänningens

begäran, om det inte står klart
obehövlig i asylärendet.

Utlänningsnämnden skall
ha muntlig handläggning i
ärenden som rör utvisning
eller vägran att förnya ett
uppehållstillstånd avseende de
utlänningar som omfattas av
avtalet om ett Europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde
(EES). Även ärenden som rör
avvisning eller vägran att

att en sådan handläggning är

Utlänningsnämnden skall
ha muntlig handläggning i
ärenden som rör utvisning
eller vägran att förnya ett
uppehållstillstånd avseende de
utlänningar som omfattas av
avtalet om ett Europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde
(EES) eller avtalet om fri
rörlighet för personer mellan

228

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

bevilja uppehållstillstånd skall
handläggas muntligen, om det
begärs av en utlänning som
omfattas av avtalet och som
ansökt om uppehållstillstånd. I
detta fall far dock muntlig
handläggning underlåtas, om
den skulle strida mot den
nationella        säkerhetens

intresse.

Schweiz å ena sidan och
Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater å andra
sidan. Även ärenden som rör
avvisning eller vägran att
bevilja uppehållstillstånd skall
handläggas muntligen, om det
begärs av en utlänning som
omfattas av avtalet och som
ansökt om uppehållstillstånd. I
detta fall far dock muntlig
handläggning underlåtas, om
den skulle strida mot den
nationella         säkerhetens

intresse.

Migrationsverket och Utlänningsnämnden far bestämma att
även andra personer än utlänningen skall höras vid
handläggningen. Ersättning för inställelsen lämnas i sådana fall
enligt 6 kap. 15 § andra stycket.

Särskilda bestämmelser om utredning som rör bam finns i 1 a §.

Bestämmelserna i 20 § förvaltningslagen om motivering av
beslut gäller även för beslut som meddelas i ärenden enligt denna
lag, om inte något annat följer av andra eller tredje stycket.

Ett beslut i fråga om uppehållstillstånd skall alltid innehålla de
skäl som ligger till grund för beslutet.

Vid beslut om visering
eller arbetstillstånd far skälen
som ligger till grund för
beslutet utelämnas. En
utlänning som omfattas av

Vid beslut om visering
eller arbetstillstånd far skälen
som ligger till grund för
beslutet utelämnas. En
utlänning som omfattas av

4 Senaste lydelse 1996:1379.

229

9 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

avtalet om ett Europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde
(EES), utan att vara
medborgare i ett EES land,
har dock alltid rätt till
motivering av ett beslut om
visering om det går honom
emot.

avtalet om ett Europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde
(EES) eller avtalet om fri
rörlighet för personer mellan
Schweiz å ena sidan och
Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater å andra
sidan, utan att vara
medborgare i ett EES-land
eller i Schweiz, har dock alltid
rätt till motivering av ett
beslut om visering om det går
honom emot.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

230

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i
lagen(l990:515) om auktorisation av
handelskamrar

Härigenom föreskrivs att 9 §5 lagen (1990:515)om
auktorisation av handelskamrar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
uppdra åt auktoriserade handelskamrar att utfärda sådana certifikat
och andra dokument för handelsändamål, som kan behövas på
grund av internationella överenskommelser eller utländska
föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Vad som sägs i första
stycket gäller också sådana
intyg för enskilda personer om
faktiskt utövande av
verksamhet som behövs för att
få idka näring inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Vad som sägs i första
stycket gäller också sådana
intyg för enskilda personer om
faktiskt utövande av
verksamhet som behövs för att
få idka näring inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och /
Schweiz.

5 Senaste lydelse 1994:1591

231

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

Beslut av auktoriserade handelskamrar i ärenden enligt andra
stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring av
lagen( 1995:528) om revisorer

Härigenom föreskrivs att 4 samt 6-8§§ i lagen om revisorer
(1995:528) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

För att bli godkänd revisor skall sökanden

1. yrkesmässigt utöva revisionsverksamhet

2. vara bosatt i Sverige
eller i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet,

2. vara bosatt i Sverige, i
en annan stat inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz,

3. varken vara i konkurs, vara underkastad näringsförbud, ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, vara förbjuden att
utöva rådgivningsverksamhet enligt 3 § lagen (1985:354) om
förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. eller vara
underkastad någon motsvarande rådighetsinskränkning i en annan

stat,

4. hos Revisorsnämnden ha avlagt revisorsexamen, och

5.   vara redbar och i övrigt lämplig att utöva
revisionsverksamhet.

232

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

Det krav på revisorsexamen som ställs upp i 4 § 4 skall anses
uppfyllt också av den som

1. innehar ett sådant
utländskt examensbevis som
krävs för att få utföra
lagstadgad revision i stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, och

2. hos Revisorsnämnden
lämplighetsprov.

1. innehar ett sådant
utländskt examensbevis som
krävs för att få utföra
lagstadgad revision i stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och /
Schweiz, och

har genomgått ett särskilt

Det krav på högre revisorsexamen som ställs upp i 5 § skall
anses uppfyllt också av den som

1. innehar ett sådant         1. innehar ett sådant

utländskt examensbevis som
krävs för att utan
behörighetsbegränsning få
utföra lagstadgad revision i
stat inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet, och

2. hos Revisorsnämnden
lämplighetsprov.

utländskt examensbevis som
krävs för att utan
behörighetsbegränsning få
utföra lagstadgad revision i
stat inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet och i
Schweiz, och

har genomgått ett särskilt

Revisorsnämnden får, om
det finns särskilda skäl, medge
en revisor att under viss tid

Revisorsnämnden får, om
det finns särskilda skäl, medge
en revisor att under viss tid

233

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

behålla godkännande eller
auktorisation vid bosättning
utanför           Europeiska

ekonomiska
samarbetsområdet.

behålla godkännande eller
auktorisation vid bosättning
utanför           Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet
och Schweiz.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 48  § lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

48 §

Till personer som uppfyller
villkoren för rätt att med
bibehållen ersättning söka
arbete i något annat EU- eller
EES-land            utfärdar

Arbetsmarknadsstyrelsen
intyg som visar rätten till
ersättning.

Denna lag träder i kraft den

Till personer som uppfyller
villkoren för rätt att med
bibehållen ersättning söka
arbete i något annat EU- eller
EES-land eller Schweiz
utfärdar
Arbetsmarknadsstyrelsen
intyg som visar rätten till
ersättning.

dag regeringen bestämmer.

234

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring av lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7§ i lagen (1998:53l)om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha
följande lydelse

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

5 kap.

Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården
skall återkallas om den legitimerade

1. varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat
sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,

2. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte
kan utöva yrket tillfredsställande,

3. begär att legitimationen skall återkallas och det inte finns
hinder mot återkallelse från allmän synpunkt, eller

4. ålagts prövotid enligt 6 § första stycket och under prövotiden
på nytt varit oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt
visat sig olämplig att utöva yrket.

Om det finns särskilda skäl far återkallelse underlåtas i fall som
avses i första stycket 4, varvid föreskrift om prövotid kan
meddelas ytterligare en gång.

Har någon som blivit
auktoriserad i ett annat land
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) fatt
legitimation inom hälso- och
sjukvården och återkallas den
auktorisationen, skall även

Har någon som blivit
auktoriserad i en annan stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller
i Schweiz fatt legitimation
inom hälso- och sjukvården
och återkallas den

235

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

legitimationen återkallas.           auktorisationen, skall även

legitimationen återkallas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring i
socialförsäkringslagen (1999:799)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § socialförsäkringslagen
(1999:799) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

4

För tid då en försäkrad vistas i
ett land som inte ingår i
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) får
förmåner som grundas på
bosättning utges endast i de
fall som avses i 2 och 3 §§.

Föreslagen lydelse

kap.

§

För tid då en försäkrad vistas i
ett land som inte ingår i
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) och
som inte heller är Schweiz får
förmåner som grundas på
bosättning utges endast i de
fall som avses i 2 och 3 §§.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

236

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen
(1999:678) om utstationering av
arbetstagare

Härigenom föreskrivs att 1 §, 8-9 §§ samt rubriken närmast före 8
§ lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller när en
arbetsgivare som är etablerad i
ett annat land än Sverige
utstationerar arbetstagare här i
landet i samband med att
arbetsgivaren tillhandahåller
tjänster över gränserna.

Dessutom finns i 8 §
bestämmelser om arbetsgivare
som har sitt hemvist eller säte
i Sverige och utstationerar
arbetstagare till ett annat
medlemsland          inom

Europeiska      ekonomiska

samarbetsområdet (EES).

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller när en
arbetsgivare som är etablerad i
ett annat land än Sverige
utstationerar arbetstagare här i
landet i samband med att
arbetsgivaren tillhandahåller
tjänster över gränserna.

Dessutom finns i 8 §
bestämmelser om arbetsgivare
som har sitt hemvist eller säte
i Sverige och utstationerar
arbetstagare till ett annat
medlemsland          inom

Europeiska      ekonomiska

samarbetsområdet (EES) eller
Schweiz.

Utstationeringar till andra länder inom EES eller Schweiz

När arbetsgivare med
hemvist eller säte i Sverige
utstationerar arbetstagare till

När arbetsgivare med
hemvist eller säte i Sverige
utstationerar arbetstagare till

237

10 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 55

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

annat land inom EES, skall
arbetsgivaren tillämpa de
nationella bestämmelser
varigenom det landet
genomfört
Europaparlamentets och
rådets direktiv 96/71/EG av
den 16 december 1996 om
utstationering av arbetstagare i
samband             med

tillhandahållande av tjänster.

Första stycket hindrar inte
att arbetsgivaren tillämpar
bestämmelser eller villkor
som är förmånligare för
arbetstagaren.

Arbetarskyddsstyrelsen
skall vara förbindelsekontor
och tillhandahålla information
om de arbets- och
anställningsvillkor som kan
bli tillämpliga vid en
utstationering i Sverige.

För information    om

kollektivavtal som    kan

komma att bli tillämpliga skall
Arbetarskyddsstyrelsen
hänvisa till berörda
kollektivavtalsparter.

Arbetarskyddsstyrelsen
skall även samarbeta med
motsvarande

annat land inom EES eller
Schweiz, skall arbetsgivaren
tillämpa de nationella
bestämmelser varigenom det
landet            genomfört

Europaparlamentets och
rådets direktiv 96/71/EG av
den 16 december 1996 om
utstationering av arbetstagare
i      samband      med

tillhandahållande av tjänster.

Första stycket hindrar inte
att arbetsgivaren tillämpar
bestämmelser eller villkor
som är förmånligare för
arbetstagaren.

Arbetarskyddsstyrelsen
skall vara förbindelsekontor
och tillhandahålla information
om de arbets- och
anställningsvillkor som kan
bli tillämpliga vid en
utstationering i Sverige.

För information   om

kollektivavtal som    kan

komma att bli tillämpliga skall
Arbetarskyddsstyrelsen
hänvisa till berörda
kollektivavtalsparter.

Arbetarskyddsstyrelsen
skall även samarbeta med
motsvarande

238

Prop. 2000/01:55
Bilaga 3

förbindelsekontor i andra förbindelsekontor i andra
länder inom EES.                 länder inom EES och Schweiz.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1999:1395)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § och rubriken närmast före
1 kap. 4 § studiestödslagen (1999:1395) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Medborgare i annat EU/EES- Medborgare i annat EU/EES-
land                               land eller Schweiz

1 kap.

Utländska medborgare som
på grund av anställning eller
etablering som egenföretagare
här i landet kan härleda
rättigheter från EG-rätten eller
avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES) i fråga om sociala
förmåner skall när det gäller rätt
till studiestöd enligt denna lag
jämställas med svenska
medborgare under de
förutsättningar som anges i
föreskrifter av regeringen eller
den myndighet som regeringen

Utländska medborgare som
på grund av anställning eller
etablering som egenföretagare
här i landet kan härleda
rättigheter i fråga om sociala
förmåner från

-   EG-rätten,

-   avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
(EES), eller

-   avtalet           mellan

Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater, å ena sidan,
och Schweiz å andra sidan,
skall när det gäller rätt till

239

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

bestämmer. Detsamma gäller
make, sambo och barn till
sådana utländska medborgare.

studiestöd enligt denna lag
jämställas med svenska
medborgare under de
förutsättningar som anges i
föreskrifter av regeringen eller
den myndighet som regeringen
bestämmer. Detsamma gäller
familjemedlemmar till sådana
utländska medborgare. Därvid
skall sambo anses som
familjemedlem.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken

Härmed föreskrivs att 8 kap. 2, 9, 10, 11 §§; 12 kap. 2 §; samt 33
kap. 8§ i rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

6

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som

1. är svensk medborgare,
medborgare i en annan stat
inom Europeiska unionen
eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet

6 Senaste lydelse 2000:172

1. är svensk medborgare,
medborgare i en annan stat
inom Europeiska unionen,
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz,

240

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

2. har hemvist i Sverige, i
en annan stat inom Europeiska
unionen eller Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

2. har hemvist i Sverige, i
en annan stat inom Europeiska
unionen,         Europeiska

ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz,

3.  har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för
behörighet till domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk
och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbarhet, och

6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse far i enskilda fall medge
undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.
Detsamma gäller antagningskraven enligt första stycket 3 och 4
beträffande den som är auktoriserad som advokat i en annan stat i
enlighet med där gällande bestämmelser.

Den som har genomgått en
utbildning som krävs för att
bli advokat i en stat inom
Europeiska unionen eller
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet och som i
Sverige genomgått ett prov
som visar att han har
tillräckliga kunskaper om den
svenska rättsordningen, skall
anses uppfylla kraven enligt
första stycket 3 och 4.
Detsamma gäller den som
registrerats enligt 2 a § och
som därefter under minst tre
år bedrivit faktisk och
regelbunden
advokatverksamhet i Sverige,

Den som har genomgått en
utbildning som krävs för att
bli advokat i en stat inom
Europeiska         unionen,

Europeiska      ekonomiska

samarbetsområdet eller i
Schweiz och som i Sverige
genomgått ett prov som visar
att han har tillräckliga
kunskaper om den svenska
rättsordningen, skall anses
uppfylla kraven enligt första
stycket 3 och 4. Detsamma
gäller den som registrerats
enligt 2 a § och som därefter
under minst tre år bedrivit
faktisk och regelbunden
advokatverksamhet i Sverige,

241

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

under förutsättning antingen
att             verksamheten

huvudsakligen       omfattat

svensk rätt eller att, om
verksamheten            inte

huvudsakligen       omfattat

svensk rätt, den registrerade
på annat sätt har förvärvat
tillräckliga kunskaper och
erfarenheter för att antas till
ledamot i samfundet.

under förutsättning antingen
att             verksamheten

huvudsakligen omfattat
svensk rätt eller att, om
verksamheten            inte

huvudsakligen omfattat
svensk rätt, den registrerade
på annat sätt har förvärvat
tillräckliga kunskaper och
erfarenheter för att antas till
ledamot i samfundet.

Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark,
Finland, Island eller Norge i enlighet med där gällande
bestämmelser och som därefter under minst tre år på ett
tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande jurist på
advokatbyrå i Sverige skall anses uppfylla kraven enligt första
stycket 3-6.

Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får
den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud
mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden att
utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol eller
allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot; inte
heller den som annars är anställd i en stats eller kommuns tjänst
eller hos någon annan enskild än advokat, om inte
advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu sagts
gäller dock inte den som är anställd vid allmän advokatbyrå.

7

Vad i rättegångsbalken
eller i någon annan lag
föreskrivs om advokater skall

Vad i rättegångsbalken
eller i någon annan lag
föreskrivs om advokater skall

’ Senaste lydelse 1999:791

242

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

i tillämpliga delar gälla även
den som är auktoriserad som
advokat i någon annan stat
inom Europeiska unionen eller
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet när denne
är verksam i Sverige. . Därvid
skall han använda den yrkes
beteckning som används i den
stat där han är auktoriserad,
uttryckt på denna stats språk
och med hänvisning till den
yrkesorganisation som han
tillhör eller till den domstol
vid vilken han enligt den
statens lag får tjänstgöra. Om
rätten kräver det, skall den
som uppger sig uppfylla
kraven i första meningen
förete bevis härför.

i tillämpliga delar gälla även
den som är auktoriserad som
advokat i någon annan stat
inom Europeiska unionen,
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz när denne är verksam
i Sverige. Därvid skall han
använda den yrkesbeteckning
som används i den stat där han
är auktoriserad, uttryckt på
denna stats språk och med
hänvisning till den
yrkesorganisation som han
tillhör eller till den domstol
vid vilken han enligt den
statens lag får tjänstgöra. Om
rätten kräver det, skall den
som uppger sig uppfylla
kraven i första meningen
förete bevis härför.

Första stycket första meningen omfattar bestämmelsen i 4 §
andra stycket om advokatverksamhet i bolag endast i fråga om den
som är skyldig att vara registrerad enligt 2 a §.

Advokatsamfundets styrelse skall underrätta behörig myndighet
eller organisation i den stat där advokaten är auktoriserad om
beslut i vilket det har konstaterats att han åsidosatt sina plikter som
advokat.

243

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

10§’

Den som utan att vara
behörig till det utger sig för att
vara auktoriserad som advokat
i Sverige eller i en annan stat
inom Europeiska unionen eller
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, döms till
böter.

Den som utan att vara
behörig till det utger sig för att
vara auktoriserad som advokat
i Sverige, i en annan stat inom
Europeiska         unionen,

Europeiska      ekonomiska

samarbetsområdet eller i
Schweiz döms till böter.

H§’

Regeringen far föreskriva
att bestämmelserna i detta
kapitel om registrering av den
som är auktoriserad som
advokat i en annan stat inom
Europeiska unionen också
skall omfatta den som är
auktoriserad som advokat i en
annan stat inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet.

Regeringen får föreskriva
att bestämmelserna i detta
kapitel om registrering av den
som är auktoriserad som
advokat i ett annan stat inom
Europeiska unionen också
skall omfatta den som är
auktoriserad som advokat i en
stat inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz.

12 kap.

Såsom ombud far inte brukas annan än den som rätten med
hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner

’ Senaste lydelse 1992:1511

’ Senaste lydelse 1992:1511

244

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

lämplig att vara ombud i målet. Ombudet skall behärska svenska
språket.

Ombud skall ha hemvist i
Sverige eller i en annan stat
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet;

Ombud skall ha hemvist i
Sverige, i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz;

dock far även annan brukas såsom ombud, om rätten med
hänsyn till omständigheterna finner det lämpligen kunna ske.

Ej må den vara ombud, som är underårig eller i
konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.

33 kap.

Har part, som saknar
hemvist inom riket, inte hos
rätten uppgivit ombud, som
har hemvist i riket eller i en
annan stat inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet

och som äger att för parten
ta emot delgivning i målet, far
rätten förelägga honom, då
han första gången för talan, att
för sig ställa sådant ombud
och göra anmälan därom hos
rätten. Underlåter han det, far
delgivning med honom ske
genom att handlingen med
posten sänds till honom under
hans senaste kända adress.

Har part, som saknar
hemvist inom riket, inte hos
rätten uppgivit ombud, som
har hemvist i riket, i en annan
stat inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet eller i
Schweiz och som äger att för
parten ta emot delgivning i
målet, far rätten förelägga
honom, då han första gången
för talan, att för sig ställa
sådant ombud och göra
anmälan därom hos rätten.
Underlåter han det, får
delgivning med honom ske
genom att handlingen med
posten sänds till honom under

245

hans senaste kända adress.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2000/01:55

Bilaga 3

246

Förteckning över remissinstanser DS 2000:52

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande.

Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Banverket, Bo-
verket, Domstolsverket, Elsäkerhetsverket, EU/FoU-rådet, Fastighets-
mäklamämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Högskoleverket,
Industriförbundet, Jordbruksverket, Kommerskollegium, Konkurrens-
verket, Livsmedelsverket, Luftfartsverket, Migrationsverket, Närings-
och teknikutvecklingsverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
Post- och Telestyrelsen, Revisorsnämnden, Riksförsäkringsverket, Riks-
polisstyrelsen, Riksskatteverket, Räddningsverket, Sjöbefälsförbundet,
Sjöfartsverket, Sprängämnesinspektionen, Statens skolverk, Social-
styrelsen, Statens strålskyddsinstitut, Styrelsen för ackreditering och tek-
nisk kontroll, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska åkeriförbundet,
Sveriges Advokatsamfund, Svensk handel, Transportindustriförbundet,
Utlänningsnämnden, Vårdförbundet och Vägverket.

Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisationen, Scandinavian
Airlines System, Svenska Kommunförbundet, Sveriges akademikers cen-
tralorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation och Tullverket har
meddelat att de avstår från att lämna yttrande.

Prop. 2000/01:55

Bilaga 4

247

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 2000

Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden, Winberg,

Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström

Föredragande: statsrådet Pagrotsky

Prop. 2000/01:55

Regeringen beslutar proposition 2000/01:55 Avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra
sidan. Ett avtal inom sju sektorer.

248

Rättsdatablad

Prop. 2000/01:55

Författningsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer for bak-
inför, ändrar, upp-       omliggande EG-regler

häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om ändring i rätte-
gångsbalken

Lag om ändring i utlän-
ningslagen (1989:529)

8 kap. 11 §

2 kap. 14 §

Lag om ändring i studie- 1 kap. 4 §
stödslagen (1999:1395)

368R1612

249