Prop.
2000/01:48
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 december 2000
Göran Persson
Kjell Larsson
(Miljödepartementet)
I propositionen föreslås ändringar i plan- och bygglagen (1987:10) som
innebär att tydliga krav skall ställas på tillgänglighet i samband med
iordningsställande och ändring av allmänna platser och områden för
andra anläggningar än byggnader. Krav införs också på att enkelt
åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten för personer
med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga skall undanröjas i lokaler
och på allmänna platser i den utsträckning som följer av föreskrifter som
kommer att meddelas med stöd av lagen.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 48
Prop. 2000/01:48
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3
2 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)............4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................6
4 Bakgrund...........................................................................................6
5 Tillgänglighet i den offentliga miljön m.m.......................................8
6 Ekonomiska konsekvenser..............................................................13
7 Ikraftträdande..................................................................................15
8 Författningskommentar...................................................................15
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Miljö och fysisk
planering (SOU 1994:36) såvitt avser PBL:s bestäm-
melser om tillgänglighet för rörelsehindrade m.fl.................17
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36).......18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 december 2000 .20
Rättsdatablad...........................................................................................21
Prop. 2000/01:48
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i plan- och bygglagen (1987:10).
Prop. 2000/01:48
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)*
dels att 3 kap. 18 § och 17 kap. 22 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall foras in en ny paragraf, 17 kap. 21 a §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
I fråga om allmänna platser och
områden för andra anläggningar än
byggnader skall vad som före-
skrivs om tomter i 17 § andra
stycket alltid tillämpas samt vad
som föreskrivs i 15 och 16 §§ och i
17 § första, tredje och fjärde
styckena tillämpas i skälig ut-
sträckning.
§2
I fråga om allmänna platser och
områden för andra anläggningar än
byggnader skall vad som före-
skrivs om tomter i 17 § andra
stycket alltid tillämpas samt vad
som föreskrivs i 15 och 16 §§ och i
17 § första, tredje och fjärde
styckena tillämpas i skälig ut-
sträckning.
Sådana platser och områden
skall dock alltid uppfylla kravet i
15 § första stycket 5 på
användbarhet för personer med
nedsatt rörelse- eller orienterings-
förmåga i den utsträckning som
följer av föreskrifter meddelade
med stöd av denna lag.
17 kap.
21 a§
I lokaler dit allmänheten har
tillträde och på allmänna platser
skall enkelt avhjälpta hinder mot
tillgängligheten och använd-
barheten för personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga
undanröjas i den utsträckning som
följer av föreskrifter meddelade
med stöd av denna lag.
1 Lagen omtryckt 1992:1769.
2 Senaste lydelse 1995:1197.
Prop. 2000/01:48
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far, i
de avseenden som anges i 20 och
21 §§ meddela de ytterligare
bestämmelser som behövs
22 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer far, i
de avseenden som anges i
20-21 a §§ meddela de ytterligare
bestämmelser som behövs
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar
samt tomter och allmänna platser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
1 * Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 48
Prop. 2000/01:48
Utredningen (M 1992:03) om översyn av plan- och bygglagen (1987:10),
PBL, m.m., Plan- och byggutredningen, påbörjade sitt arbete i januari
1993 (dir. 1992:104). Utredningen överlämnade i mars 1994 sitt andra
delbetänkande Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36). 1 regeringens
proposition Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen,
m.m. (prop. 1994/95:230) behandlades frågor som i huvudsak byggde på
betänkandet. I detta ärende som i huvudsak bygger på utredningens
överväganden behandlas frågor om tillgänglighet för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. En sammanfattning av
betänkandet i berört hänseende finns i bilaga I. Betänkandet har
remissbehandlats. En forteckning över de remissinstanser som yttrade sig
över betänkandet finns i bilaga 2. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr
M94/903/9).
I propositionen Från patient till medborgare - en nationell
handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) redovisar
regeringen nationella mål och inriktning för handikappolitiken.
Regeringen återkommer nu till riksdagen med förslag till de ändringar i
PBL som där förutskickats för att skapa förutsättningar för ökad
tillgänglighet till lokaler och på allmänna platser.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 maj 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över
det lagförslag som också inkluderade det nu aktuella förslaget till
ändringar i PBL (se prop. 1994/95:230 bil.7). Lagrådet (se prop.
1994/95:230 bil. 8) framförde inte några synpunkter på förslagen i denna
del.
Frågan om funktionshindrades behov av en bättre anpassad miljö har
belysts av liera utredningar under 1990-talet, bl.a. Handikapputredningen
(dir. 1988:53) och Plan- och byggutredningen (dir. 1992:104).
Handikapputredningen föreslog i sitt betänkande Ett samhälle för alla
(SOU 1992:52) bl.a. att bestämmelser om retroaktiva åtgärder i den
befintliga byggda miljön skulle införas i PBL. Lokaler dit allmänheten
har tillträde (s.k. publika eller offentliga lokaler) och allmänna platser
borde göras tillgängliga inom en femton- respektive tioårsperiod. Plan-
och byggutredningen hade i uppdrag att bl.a. se över reglerna om
tillgänglighet i PBL. 1 sitt betänkande Miljö- och fysisk planering (SOU
1994:35) redovisade utredningen en omfattande analys av
tillgängligheten och de vanligaste bristerna. Utredningen konstaterade att
det oftast är i gatumiljön som personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga stöter på hinder. För att lösa problemen föreslog
utredningen att krav skulle införas i PBL med innebörden att enkelt
åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten skulle vara
eliminerade inom en femårsperiod i befintliga offentliga lokaler och på
befintliga allmänna platser. Utredningen föreslog också att mer precisa
krav på tillgänglighet skulle ställas i PBL vid nybyggnad och ändring av
allmänna platser. Både Handikapputredningen och Plan- och
byggutredningen drog således slutsatsen att åtgärder borde vidtas utöver
vad som följer av såväl nuvarande förbättringstakt som nuvarande
bestämmelser för nybyggnads- och ändringsverksamhet, om samhällets
mål om tillgänglighet skall kunna nås.
Plan- och byggutredningens förslag behandlades i propositionen
Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen m.m. (prop.
1994/95:230). Regeringen uttalade i propositionen att den delade
utredningens uppfattning att tillgängligheten i och till offentliga lokaler
och på allmänna platser borde förbättras i snabbare takt. Regeringen
gjorde dock bedömningen att innebörden av uttrycket ”enkla åtgärder”
borde förtydligas och kostnadskonsekvensema belysas närmare.
Regeringen gav därför i maj 1995 Boverket i uppdrag att belysa
kostnadskonsekvensema av utredningens förslag. Uppdraget redovisades
i rapporten Tillgänglighet i den offentliga miljön (1996:8). I rapporten
konstaterar Boverket att det finns ett stort antal åtgärder som är enkla och
relativt billiga att genomföra. Om åtgärderna dessutom genomförs i
samband med underhållsarbeten borde kostnaderna kunna minskas
ytterligare. I juni 1997 fick Boverket i uppdrag att genomföra en
inventering av vidtagna och planerade åtgärder för att förbättra
tillgängligheten i offentliga lokaler och på allmänna platser. Uppdraget
redovisades i en rapport i februari 1998. Studien visar att många
kommuner kommit långt i arbetet med att förbättra tillgängligheten i den
offentliga miljön men att det samtidigt är stora skillnader mellan
kommunerna. Av rapporten framgår också att det är svårt att bedöma när
enkelt åtgärdade hinder kan antas vara eliminerade med nuvarande
förbättringstakt.
I propositionen Från patient till medborgare - en nationell
handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) betonar
regeringen att takten i arbetet med att förbättra tillgängligheten på
allmänna platser och i offentliga lokaler nu behöver öka. I propositionen
gör regeringen den bedömningen att det nu bör införas krav i PBL på att
enkelt åtgärdade hinder i lokaler dit allmänheten har tillträde och på
allmänna platser bör vara eliminerade före utgången av år 2010.
Riksdagen har i samband med sitt beslut med anledning av propositionen
uttalat att den delar regeringens bedömning (bet. 1999/2000:SoU14, rskr.
1999/2000:240). Regeringen tog i propositionen också upp konceptet
Design för alla. Regeringen gjorde där bedömningen att statens
engagemang i arkitektur, formgivning och design skall förtydligas när det
gäller frågor om tillgänglighet. Vidare har regeringen inom ramen för
Arkitekturåret 2001 genom uppdrag engagerat de högskolor som har
arkitekt-, inredningsarkitekt- och landskapsarkitektutbildning. Dessa
skall genom ett samarbete med olika handikapporganisationer och
Prop. 2000/01:48
Riksantikvarieämbetet undersöka hur kunskapen om tillgänglighet i olika
miljöer kan stärkas inom de olika utbildningarna. De befintliga miljöer
som är kulturhistoriskt värdefulla är särskilt krävande att anpassa och
uppdraget skall därför bl.a. inriktas på sådana miljöer.
Prop. 2000/01:48
Regeringens förslag: Tydliga krav skall ställas på tillgänglighets-
skapande åtgärder i samband med iordningsställande och ändring av
allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader.
I befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde och på befintliga
allmänna platser skall enkelt avhjälpta hinder mot tillgängligheten och
användbarheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings-
förmåga undanröjas.
Regeringens bedömning: De åtgärder som avser befintliga lokaler
och befintliga allmänna platser bör vara genomförda senast vid
utgången av år 2010. Tillämpningen av den nya lagstiftningen bör
följas upp och redovisas efter fem år.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslog att enkelt åtgärdade hinder skulle vara avhjälpta
senast vid en viss tidpunkt (fem år efter ikraftträdandet).
Remissinstanserna: Remissinstanserna var i princip positiva till
grundtanken att förbättra tillgängligheten i den byggda miljön. De flesta
instanserna hade inte heller något att invända mot att kravet på
tillgänglighet även skall gälla allmänna platser och andra anläggningar än
byggnader. Många remissinstanser, främst kommuner, motsatte sig
förslaget om krav på tillgänglighet med hänsyn till oklarheterna
beträffande finansieringen och svårigheterna att precisera begreppet
enkelt åtgärdade hinder. Vidare påpekades att sanktionsmöjligheter
saknas och att tiden är för kort. Riksantikvarieämbetet befarade att det i
vissa fall kan bli svårt att hävda kulturminneslagens krav på
kulturhistoriska hänsyn.
Riksdagens ombudsmän (JO) framhöll att i PBL-propositionen (prop.
1985/86:1) uttalades att byggnadslagstiftningen vilar på den grunden att
bestämmelser med krav som gäller byggnader inte skall ha
tillbakaverkande kraft.
Remissinstanserna var i huvudsak överens om att det behövs
tillämpningsföreskrifter med bl.a. samhällets minimikrav. Dessa bör
finnas när lagen träder i kraft.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Nuvarande regler
Sedan år 1966 har den svenska lagstiftningen uppmärksammat de
funktionshindrades behov av tillgänglighet i bebyggelsemiljön.
Successivt har bestämmelserna utökats till de krav som i dag ställs i PBL
samt i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. (BVL) och förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk m.m. PBL:s krav innebär att alla nya tomter för
permanent bebyggelse och allmänna platser skall vara tillgängliga och
användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. I
BVL och byggnadsverksförordningen ställs motsvarande krav på
byggnadsverk. Vissa undantag gäller dock för en- eller tvåbostadshus, för
bostadshus som har färre än tre våningsplan och för arbetslokaler med
hänsyn till verksamhetens art.
Vid ändring av byggnader skall i princip samma krav ställas, om det
inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och
ändringens omfattning. Bebyggelsens kulturhistoriska värden medför
ibland att det krävs särskild omsorg för att kunna göra dessa miljöer
tillgängliga. I PBL och lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. finns
regler för att skydda bebyggelsen mot förändringar som minskar miljöns
kulturhistoriska värden. Varsamhet vid ombyggnad och ändring är sedan
länge ett nyckelbegrepp. Enligt regeringens bedömning kan de flesta
miljöer anpassas på ett varsamt sätt, så att de kulturhistoriska värdena tas
till vara. Detta kräver i allmänhet ett tidigt samarbete med de antikvariska
myndigheterna.
Lägesbedömning
Det befintliga lokalbeståndet dit allmänheten har tillträde har ofta brister i
fråga om tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga. En undersökning som genomförts av
Byggnadsarbetareförbundets avdelning i Stockholm (Byggettan) under
perioden 1994-1997 visar att mindre än hälften av de offentliga lokalerna
har god tillgänglighet, t.ex. i den meningen att entréerna har ramper. För
kommersiella lokaler är motsvarande siffra mellan 20 och 30 procent. I
såväl äldre som nya byggnader är det vanligt att det finns brister när det
gäller detaljutformningen. Det kan gälla exempelvis placeringen av
hissknappar, dörröppnare, toalettstolar och hjälphandtag. Färgsättningen
kan vara illa vald med hänsyn till synskadades behov och belysningen
kan vara bristfällig. Det händer också att tillgängligheten i och för sig är
tillgodosedd, men att det skett på ett mindre lämpligt sätt.
De långa och ibland komplicerade rörelsemönster som krävs i vårt
samhälle skapar i sig problem för många, bl.a. för människor med
funktionshinder. Den fysiska ansträngningen föranledd av de långa
avstånden samt att funktionshindrade ofta hänvisas till särskilda entréer,
gör att människor med funktionshinder inte kan använda den byggda
miljön på samma villkor som övriga. Det förekommer också att dörrar,
entréer och hissar som i och för sig är tillgängliga för funktionshindrade
hålls låsta, vilket är ytterligare ett exempel på att tillgänglighetsfrågan
kräver eftertanke.
Prop. 2000/01:48
Tillgänglighet ett allmänt intresse
Plan- och byggutredningens förslag behandlades i propositionen
Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen m.m. (prop.
1994/95:230). Regeringen uttalade i propositionen bl.a. att möjligheten
att delta i samhällslivet, oberoende av funktionshinder, är ett sådant
väsentligt allmänt intresse som skall värnas genom samhälIsåtgärder. Det
betyder att man skall kunna delta i arbetsliv och kulturliv och kunna
tillgodogöra sig undervisning och samhällelig och kommersiell service
oberoende av funktionshinder samt att man skall kunna bo kvar i sin
invanda miljö om man skulle drabbas av sjukdom eller
funktionsnedsättning. Regeringen uttalade i propositionen att ett allmänt
intresse främst innebär att sådana intressen alltid skulle beaktas särskilt i
den sammanvägning som görs i samhällsplaneringen. Detta synsätt
betonas ytterligare i den nationella planen för handikappolitiken (prop.
1999/2000:79).
I bostadsutskottets betänkande Bostadsförsörjningsfrågor m.m. (bet
2000/0 l:BoU2, s. 9) framhåller utskottet vikten av en helhetssyn där alla
kommuninvånares behov vägs in i bostadsförsörjningsplancringen.
Regeringen förordar att kommunerna beaktar tillgänglighetsfrågoma i
den kommunala bostadsförsörjningsplancringen. Regeringen anser också
att det är viktigt att handikapporganisationerna ges bättre möjligheter att
lämna synpunkter på planer och ny- och ombyggnad och har därför i det
nedan (s. 12) redovisade uppdraget till Boverket också beslutat att verket
i samråd med Svenska Kommunförbundet och företrädare för
handikapporganisationerna skall utreda förutsättningarna för att förbättra
de lokala handikapporganisationernas möjligheter till insyn och samråd i
plan- och byggärenden. En rimlig avvägning mellan kravnivå och
kostnader måste dock hittas, så att inte kraven är så höga att de förhindrar
önskvärda och nödvändiga åtgärder. Det innebär dock inte att kortsiktiga
ekonomiska förhållanden alltid skall styra vad som är möjligt och
önskvärt i fråga om bättre tillgänglighet. När det gäller offentliga lokaler
och de vanligaste arbetsplatserna är det en självklarhet att dessa i
samband med ändring skall bli tillgängliga för alla oberoende av
funktionsnedsättning. Det ligger givetvis i sakens natur att vissa lokaler
måste undantas, t.ex. Försvarsmaktens anläggningar som av direkt
militära skäl bör undantas.
lordningsställande och ändring av allmänna platser m.m.
Som tidigare nämnts är det ofta är i gatumiljön som det finns hinder för
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Hindren består
både av svårigheter för rörelsehindrade när det gäller nivåskillnader,
markbeläggningar och trottoarkanter och av svårigheter för personer med
nedsatt orienteringsförmåga att hitta rätt. PBL kräver i dag enbart att
allmänna platser, dvs. torg och gator m.m., handikappanpassas i skälig
utsträckning och någon närmare precisering av kraven lämnas inte i
förordning eller tillämpningsföreskrifter. Enligt regeringens mening är
det ett väsentligt allmänt intresse att den gemensamma miljön i rimlig
utsträckning kan användas av alla på lika villkor och att ingen skall vara
Prop. 2000/01:48
10
utestängd från deltagande i samhällslivet på grund av nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga. Starka skäl talar för att förbättringen av den
gemensamma miljön nu intensifieras. Därför bör mer precisa krav ställas
på tillgänglighet i samband med iordningsställande av allmänna platser
och i områden för andra anläggningar än byggnader. En ändring med den
innebörden bör sålunda göras i 3 kap. 18 § PBL.
Befintliga lokaler och allmänna platser
Regeringen delar Handikapputredningens och Plan- och
byggutredningens gemensamma uppfattning att tillgängligheten till och i
befintliga offentliga lokaler och befintliga allmänna platser måste
förbättras utöver den takt som betingas av ny- och
ombyggnadsverksamheten för att det skall bli möjligt för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att delta i samhällslivet på
samma villkor som andra.
Resultaten i den analys av tillgängligheten som Plan- och
byggutredningen låtit utföra visar emellertid att bristande tillgänglighet
ofta beror på olämplig detaljutformning som ibland uppstått genom slarv
eller okunskap i byggprocessen. Att rätta till sådana brister skulle
medföra en betydligt bättre tillgänglighet för personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga.
Enligt regeringens mening bör tydligare krav därför ställas på att enkelt
åtgärdade hinder skall undanröjas i offentliga lokaler och på allmänna
platser. Sådana enkla åtgärder kan vara att öka orienterbarheten, t.ex.
genom kontrastmarkering, skyltning och belysning samt att ta bort
mindre barriärer, t.ex. genom att ta bort trösklar, flytta felaktigt placerade
dörröppnare, skaffa ramper för att överbrygga mindre nivåskillnader,
ändra utformningen av trottoarkanter vid övergångsställen och sätta upp
tydliga anvisningar för tillgänglig väg. Många av dessa åtgärder kan
göras som en del av det löpande underhållet och ingå i förvaltningen av
lokaler och allmänna platser.
Det är angeläget att de samhälleliga kraven på byggnader upprätthålls
så att bl.a. brister i tillgänglighet till följd av slarv, okunskap eller brister
i byggprocessen undviks redan i ett tidigt skede. Regeringen följer
fortlöpande utvecklingen på området och har därför beslutat att ge de
stora statliga byggherrarna, beställarna och förvaltarna i uppdrag att
utveckla kompetensen för att skapa bättre förutsättningar för att
samhällets krav på byggnader skall infrias. De statliga verken skall också
ta initiativ till att ett byggsektorns kvalitetsråd bildas med företrädare för
alla aktörer i byggande och förvaltning.
Redan i dag finns i PBL vissa krav på åtgärder i befintliga byggnader
när det gäller taksäkerhet, förhindrande av olycksfall i maskindrivna
portar och avfallshantering. Sådana krav finns också när det gäller
tillgänglighet i terminalbyggnader. Tillgängligheten för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i offentliga lokaler och på
allmänna platser är ett allmänt intresse och har enligt regeringens mening
samma dignitet som dessa krav. Regeringen bedömer det alltså vara
rimligt att införa krav på anpassning också beträffande tillgänglighet i
befintliga offentliga lokaler och på allmänna platser. Kraven får
Prop. 2000/01:48
11
emellertid inte ställas så högt att de blir orimligt betungande för
fastighetsägare, lokalhållare och näringsidkare. För mindre näringsidkare
bör undantag kunna medges om de krävda åtgärderna äventyrar
verksamheten.
Enligt regeringens mening bör PBL därför tillföras en bestämmelse om
att enkla tillgänglighetsskapande åtgärder skall vidtas i offentliga lokaler
och på allmänna platser. Vad som avses med enkelt åtgärdade hinder mot
tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga, torde enligt regeringens mening knappast låta
sig regleras i detalj genom lagstiftning. Regeringen anser inte heller att
det i lagstiftningen bör preciseras den tidpunkt vid vilken åtgärderna skall
vara genomförda. Det är emellertid regeringens uppfattning att aktörerna
bör få en rimlig tid på sig för att vidta erforderliga åtgärder och att
åtgärderna bör ha genomförts senast vid utgången av år 2010.
Tillämpningen av den nya lagstiftningen bör följas upp. Det är
regeringens avsikt att efter fem år göra en sådan uppföljning.
Regeringen har vidare genom beslut den 6 juli 2000 gett Boverket i
uppdrag dels att i samråd med berörda parter utarbeta förslag till de
föreskrifter som behövs för tillämpningen av de föreslagna ändringarna i
PBL, dels förtydliga de krav på tillgänglighet som redan nu finns i PBL i
samband med nybyggnad och ändring av allmänna platser. 1 uppdraget
ingår att beräkna kostnadskonsekvensema av de aktuella förslagen.
Arbetet med att prioritera de åtaganden som är mest lämpliga bör
bedrivas i en bred samverkan mellan berörda parter på lokal nivå.
Regeringen har i skilda sammanhang förordat att kommunen upprättar
särskilda tillgänglighetsprogram. I ett sådant program kan riktlinjer ges
för hur villkoren för dem som har nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga skall förbättras. Det har också visat sig att i de
kommuner där man utarbetat sådana program går förbättringsarbetet
väsentligt fortare än i dem där program saknas.
Påföljder och ingripanden
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen Från patient till medborgare
- en nationell handlingsplan (prop. 1999/2000:79) behandlades frågan
om det fanns skäl att överväga om tillräckliga åtgärder vidtas mot dem
som inte lever upp till kraven på tillgänglighet i plan- och
bygglagstiftningen. Utskottet (bet. 1999/2000:SoU14, s. 33) anförde
följande i frågan.
”1 flera motioner tas frågan om sanktioner upp. Bostadsutskottet
redovisar i sitt yttrande att plan- och bygglagen (PBL) innehåller
omfattande regler om påföljder vid överträdelse av lagens bestämmelser.
Takten i arbetet med att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och
i offentliga lokaler behöver nu öka.— Bostadsutskottet betraktar det som
självklart att överväganden i frågan om sanktionsmöjligheter kommer att
återfinnas i det sammanhanget.
Socialutskottet anser för sin del att det finns skäl att i det
sammanhanget överväga om tillräckliga åtgärder vidtas mot dem som
inte lever upp till lagstiftningens krav. Utskottet förutsätter därför att
frågan om sanktionsmöjligheter i det avseendet kommer att
Prop. 2000/01:48
12
uppmärksammas och analyseras i den aviserade propositionen. — Vad
utskottet nu anfört — bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.”
Riksdagen biföll den 31 maj 2000 utskottets hemställan (rskr.
1999/2000:240).
Såsom bostadsutskottet erinrade om i sitt yttrande innehåller plan- och
bygglagen omfattande regler om påföljder vid överträdelser av lagens
bestämmelser, vilka innebär att det åligger byggnadsnämnden att ta upp
frågan om ingripande eller påföljd när det uppkommer misstanke om att
en överträdelse skett av plan- och bygglagen eller föreskrifter meddelade
med stöd av lagen. Bland de sanktioner som står till buds finns bl.a.
föreläggande förenat med vite eller med föreskrift att åtgärden kan
komma att utföras på den försumliges bekostnad. Enligt regeringens
mening finns det således redan i dag goda möjligheter att ingripa med
stöd av plan- och bygglagen för att förmå byggherrar och fastighetsägare
att uppfylla de krav på tillgänglighet som ställs i lagstiftningen. Det är för
övrigt samma sanktionsmöjligheter som står till buds för att byggherrar
skall uppfylla övriga väsentliga krav enligt lagen såsom krav på
bärförmåga, stadga och beständighet, säkerhet i händelse av brand m.m.
En annan sak är att det som bostadsutskottet påpekat kan finnas ett visst
tolkningsutrymme för byggnadsnämnden vad lagens krav på
tillgänglighet innebär i det enskilda fallet. I det ovan nämnda uppdraget
till Boverket ingår att förtydliga de krav på tillgänglighet som redan nu
finns i PBL i samband med nybyggnad och ändring av allmänna platser.
Uppdraget i den delen skall redovisas senast den 20 december 2000.
Enligt regeringens mening är det självklart att en sådan tydlig precisering
av kraven på tillgänglighet minskar byggnadsnämndens
tolkningsutiymme i det enskilda fallet, vilket i sin tur öppnar för en
tillämpning av de i sammanhanget förhållandevis kraftfulla
sanktionsmöjligheter som lagen erbjuder.
Sammantaget är regeringen inte i föreliggande lagstiftningsärende
beredd att föreslå några ytterligare sanktionsmöjligheter i plan- och
bygglagstiftningen. Som redogjordes för i den nationella handlingsplanen
för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) finns emellertid områden där
kraven på tillgänglighet förefaller vara oreglerade i lag, bl.a. omnämndes
bankautomater för uttag av sedlar. I propositionen aviserade regeringen
en översyn av det icke lagreglerade området. Om det skulle visa sig att de
förtydliganden av lagens krav på tillgänglighet som Boverket fatt i
uppdrag att ta fram inte skulle leda till de effekter som antagits ovan är
regeringen självfallet beredd att göra en översyn av
sanktionsbestämmelsema. Denna kan då komma att ske inom ramen för
den aviserade översynen av det oreglerade området.
Prop. 2000/01:48
Att tillgodose krav på tillgänglighet i befintliga miljöer är förenat med
såväl kostnader som intäkter. De redovisade förslagen innebär kostnader
för staten, kommunsektorn och privata aktörer. Såväl kostnader, med
13
hänsyn till de skilda förhållanden som råder, som intäkter är givetvis
svåra att exakt bedöma. Boverket har haft i uppdrag att, efter samråd med
bl.a. Svenska Kommunförbundet och Sveriges Fastighetsägareförbund,
bedöma kostnaderna totalt och för olika aktörer. Verket beräknar att den
totala investeringskostnaden för att eliminera enkelt åtgärdade hinder blir
i storleksordningen fem miljarder kronor. Av det beloppet utgör
uppskattningsvis 25 procent åtgärder på allmänna platser och 75 procent
åtgärder i lokaler. Om de olika aktörerna initialt utarbetar åtgärdsplaner
kan flertalet åtgärder genomföras i samband med ordinarie underhålls-
och ombyggnadsverksamhet. Därigenom minskas kostnaderna avsevärt.
Boverket bedömer att ett sådan systematiskt arbetssätt kan minska
kostnaderna med uppemot 50 procent. För vissa åtgärder är dock
merkostnaden försumbar. Kostnaden för olika huvudmän har uppskattats
till cirka 100 miljoner för staten, 1,2 miljarder för kommunerna, 150
miljoner för landstingen och 1,05 miljarder kronor för privata
fastighetsägare. Vid kostnadsberäkningen har inte tagits hänsyn till
eventuella undantagsmöjligheter för vissa lokaler. I samband med
utarbetande av tillämpningsbestämmelser till den föreslagna ändringen i
PBL kommer fördjupade kostnadsberäkningar att göras.
Som regeringen framhöll i den nationella handlingsplanen bör
kostnaderna för att eliminera enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten
täckas enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Denna innebär att varje
sektor i samhället skall bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig
för alla medborgare, inklusive personer med funktionshinder, och att
kostnaderna för nödvändiga anpassningsåtgärder skall finansieras inom
ramen för den ordinarie verksamheten. Vid riksdagsbehandlingen av den
nationella handlingsplanen framhöll bostadsutskottet i sitt yttrande till
socialutskottet följande beträffande frågan om ansvars- och
finansieringsprincipen (bet. 1999/2000:SoU14, s. 32). ”Bostadsutskottet
anser att en av de grundläggande förutsättningarna för utformningen av
den byggda miljön måste vara att den i möjligaste mån skall vara
tillgänglig och användbar för alla. Detta gäller i särskilt hög grad för
allmänna platser och för lokaler dit allmänheten har tillträde. — Utgångs-
punkten för finansieringen av åtgärder för ökad tillgänglighet bör
således vara att kostnaderna skall täckas inom ramen för den ordinarie
verksamheten. Som regeringen framhåller kan kostnaderna för att
eliminera enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten förväntas bli
relativt begränsade om åtgärderna genomförs i samband med ordinarie
underhållsarbete. — Utskottet ställer sig således bakom regeringens
uppfattning att kostnaderna för att eliminera enkelt åtgärdade hinder mot
tillgängligheten bör täckas enligt ansvars- och finansieringsprincipen.”
Socialutskottet delade bostadsutskottets och regeringens bedömning (bet.
1999/2000:SoU14, s. 33).
Regeringen kan konstatera att det redan i dag i många kommuner
satsas betydande belopp på att förbättra tillgängligheten. Regeringen vill
också erinra om riksdagens beslut om riktlinjer för inriktningen av
trafikens infrastruktur för perioden 1998-2007 (prop. 1996/97:53, bet.
1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) som bl.a. innebär att det avsattes 1,5
miljarder kronor i statsbidrag fr.o.m. 1998 t.o.m. 2002 till anpassning av
den lokala och regionala kollektivtrafiken och den fysiska miljön till de
Prop. 2000/01:48
14
funktionshindrades förutsättningar. Statsbidraget får användas till fordon,
terminaler och hållplatsanläggningar samt till andra anläggningar i
anslutning till dessa.
Regeringen konstaterar vidare att det är nödvändigt att gå före och ta
ansvar för den byggda miljö som staten ansvarar för. Som regeringen
säger i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop.
1999/2000:79, s. 32 ff) bör statliga myndigheter därför integrera
handikapperspektivet i den ordinarie verksamheten. Utgångspunkten bör
vara FN:s standardregler och de nationella målen för handikappolitiken.
Myndigheterna bör se till att bl.a. lokaler är tillgängliga. Det är
regeringens avsikt att uppdra åt ett antal stora eller besöksviktiga
myndigheter att senast den 31 december 2001 redovisa handlingsplaner
för att göra myndighetens lokaler tillgängliga.
Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.
3 kap. 18 §
Det andra stycket är nytt och behandlas i avsnitt 5. Plan- och
byggutredningen har behandlat förslaget i betänkandet Miljö- och fysisk
planering (SOU 1994:36). Ändringen innebär en skärpning av kravet på
att bl.a. allmänna platser skall vara tillgängliga för personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga. Således skall allmänna platser och
områden för andra anläggningar än byggnader vara användbara för
sådana personer i den utsträckning som följer av föreskrifter som
meddelas med stöd av plan- och bygglagen (1987:10). Frågan om
omfattningen av de krav som kan komma ifråga behandlas i avsnitt 5.
17 kap. 21 a §
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5. Plan- och byggutredningen
har behandlat bestämmelsen, som utgjorde ett nytt stycket i 17 kap. 20 §,
i betänkandet Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36). Enligt
bestämmelsen skall åtgärder vidtas för att enkelt avhjälpta hinder för
tillgängligheten för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga skall undanröjas. Som framgår av avsnitt 5 kan
sådana enkla åtgärder vara att öka orienterbarheten, t.ex. genom
kontrastmarkering, skyltning och belysning samt att ta bort mindre
barriärer, t.ex. genom att ta bort trösklar, flytta felaktigt placerade
dörröppnare, skaffa ramper för att överbrygga mindre nivåskillnader,
ändra utformningen av trottoarkanter vid övergångsställen och sätta upp
tydliga anvisningar för tillgänglig väg. Med stöd av bemyndigandet i 17
Prop. 2000/01:48
15
kap. 22 § kommer preciserade krav bl.a. i fråga om vad som är att anse Prop. 2000/01:48
som enkelt åtgärdade hinder att ställas i förordning eller
myndighetsföreskrifter.
17 kap. 22 §
Ändringen är en följdändring till 21 a §.
16
Sammanfattning av betänkandet Miljö och fysisk
planering (SOU 1994:36) såvitt avser PBL:s
bestämmelser om tillgänglighet för rörelsehindrade
m.fl.
I direktiven för utredningen slås fast att tillgängligheten i den byggda
miljön för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga är ett
viktigt allmänt intresse att värna om.
I den analys av tillgängligheten som utredningen låtit utföra har
framkommit att det ofta är i den offentliga miljön som det finns hinder
för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Mer precisa krav bör ställas på tillgänglighet i samband med
nybyggnad och ändring av allmänna platser m.m. Bemyndigande skall
därför ges för tillämpningsföreskrifter med krav på sådana åtgärder.
Krav föreslås också på att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten
och användbarheten för rörelsehindrade m.fl. skall vara åtgärdade inom
en femårsperiod i befintliga publika lokaler och på befintliga allmänna
platser.
Vidare bör tillämpningsföreskrifterna till PBL rörande tillgängligheten
och användbarheten för rörelsehindrade m.fl. göras tydligare så att det
klart framgår vad som är samhällets minimikrav. Därutöver krävs
intensifierade informations- och utbildningsinsatser för att öka kunskapen
inom byggsektorn om tillgänglighetskraven.
Prop. 2000/01:48
Bilaga 1
17
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea Hovrätt, Hovrätten för Nedre
Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping,
Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens
räddningsverk, Socialstyrelsen, Statens handikappråd, Statens
fastighetsverk, Boverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Banverket,
Luftfartsverket, Vägverket, Universitetet i Stockholm, Universitetet i
Uppsala, Universitetet i Lund, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen,
Fiskeriverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Arbetarskyddsstyrclsen,
Glesbygdsmyndigheten, Riksantikvarieämbetet, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Telia AB, Sveriges geologiska undersökning,
Konkurrensverket, Byggforskningsrådet, Konsumentverket,
Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens naturvårdsverk, Statens
lantmäteriverk, Centralnämnden för fastighetsdata, Lantmäteri- och
inskrivningsutredningen (M 1993:01), Miljöorganisationsutredningen (M
1993:03), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län,
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i
Blekinge län, Länsstyrelsen i Kristiansstads län, Länsstyrelsen i
Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Skaraborgs
län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län,
Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län,
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Vallentuna kommun, Järfälla kommun,
Stockholms kommun, Södertälje kommun, Norrtälje kommun, Uppsala
kommun, Enköpings kommun, Nyköpings kommun, Eskilstuna kommun,
Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings kommun,
Värnamo kommun, Tingsryds kommun, Växjö kommun, Mörbylånga
kommun, Kalmar kommun, Gotlands kommun, Ronneby kommun,
Sölvesborgs kommun, Båstads kommun, Kristianstads kommun,
Kävlinge kommun, Malmö kommun, Helsingborgs kommun, Halmstads
kommun, Kungsbacka kommun, Orusts kommun, Göteborgs kommun,
Uddevalla kommun, Vänersborgs kommun, Borås kommun, Mariestads
kommun, Skövde kommun, Karlstads kommun, Arvika kommun,
Hällefors kommun, Örebro kommun, Västerås kommun, Sala kommun,
Malungs kommun, Falu kommun, Borlänge kommun, Rättviks kommun,
Gävle kommun, Hudiksvalls kommun, Sundsvalls kommun,
Ömsköldsviks kommun, Bergs kommun, Östersunds kommun, Umeå
kommun, Lycksele kommun, Arvidsjaurs kommun, Luleå kommun,
Svenska kommunförbundet, Arkitektförbundet, Byggentreprenörerna,
Sveriges akademikers centralorganisation, De Handikappades
riksförbund, Handikappförbundets samarbetsorgan, Föreningen för
samhällsplanering, Industrins Byggmaterialgrupp, HSB:s riksförbund,
Prop. 2000/01:48
Bilaga 2
18
Hyresgästernas riksförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen
i Sverige, Landstingsförbundet, Naturskyddsföreningen, Riksbyggen,
Villaägarna, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska arkitekters riksförbund, Svenska
föreningen för byggnadsvård, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges trähusfabrikers riksförbund,
Tjänstemännens centralorganisation, Lantbrukarnas riksförbund,
Riksförbundet mot Astma-Allergi, Synskadades riksförbund,
Neurologiskt Handikappades riksförbund, Folkrörelserådet hela Sverige
skall leva, Svenska förbundet för Koloniträdgårdar och fritidsbyar,
Sveriges Hembygdsförbund, Stockholms läns landsting, Sjöfartsverket,
Handikappinstitutet, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Sveriges
Arkitekt- och Ingenjörsföretags förening, Länsarkitektföreningen i
Jönköpings län, Föreningen för Ekologi och Planering, Linköpings
kommun, Föreningen Sveriges bygglovgranskare och Byggnadsnämnds
sekreterare, Vasakronan, Fritidsodlingens Riksorganisation, Sveriges
Stadsträdgårdsmästare, Regionplane- och trafiknämnden,
Friluftsfrämjandet, AB Köplusten, Föreningen Sveriges stadsarkitekter,
Nordiska förbundet för kulturlandskap.
Prop. 2000/01:48
Bilaga 2
19
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 december 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,
Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Messing, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm,
Bodström.
Föredragande: statsrådet Larsson
Prop. 2000/01:48
Regeringen beslutar proposition 2000/01:48 Tillgänglighet till offentliga
lokaler och på allmänna platser
20
Prop. 2000/01:48
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer for infor, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Plan- och bygglagen |
17 kap. 22 § |
(1987:10)
21