2000/01:38
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 26 oktober 2000
Göran Persson
Kjell Larsson
(Miljödepartementet)
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur arbetet med
strategier och åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider i
Sverige, inom EU och internationellt. Skrivelsen är en uppföljning av de
åtgärdsprogram som redovisades i regeringens skrivelse Hållbara Sverige
- uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling (skr.
1999/2000:13). För varje departements verksamhetsområde beskrivs
vilka åtgärder som är genomförda och vilka aktiviteter som pågår. I
skrivelsen lämnas också en lägesredovisning för de lokala investerings-
programmen.
Med tanke på det annalkande svenska ordförandeskapet i Europeiska
unionen, lyfts i årets skrivelse fram arbetet inom EU och det
internationella miljöarbetet.
1 Riksdagen 2000/01.1 saml. Nr 38
Skr. 2000/01:38
1 Ärendet..............................................................................................4
2 En hållbar utveckling........................................................................5
2.1 Ekologisk hållbarhet...........................................................5
2.2 Strategier för en förbättrad miljö och en hållbar utveckling7
3 Regeringens arbete med ekologisk hållbarhet.................................11
3.1 Utvecklingen inom den offentliga sektorn........................11
3.1.1 Sektorsansvar..................................................11
3.1.2 Miljökvalitetsmål............................................12
3.1.3 Miljöbalken.....................................................13
3.1.4 Miljöledningssystem.......................................14
3.1.5 Offentlig upphandling.....................................14
3.2 Näringsliv, arbetsmarknad, konsumtion och regional
utveckling..........................................................................15
3.2.1 Näringsliv och arbetsmarknad........................15
3.2.2 Energipolitiken...............................................18
3.2.3 Konsumenterna och miljön.............................19
3.2.4 Turism.............................................................20
3.2.5 Regional utjämning och utveckling och
regionala tillväxtavtal.....................................21
3.3 Ekonomiska styrmedel......................................................23
3.3.1 Miljöskatter.....................................................23
3.3.2 Miljöräkenskaper............................................24
3.3.3 Samband mellan tillväxt och miljö.................25
3.4 Kultur, delaktighet och kunskap.......................................25
3.4.1 Kultur..............................................................25
3.4.2 Delaktighet och miljö.....................................26
3.4.3 Utbildning.......................................................26
3.5 Naturresurser och naturvård..............................................28
3.5.1 Areella näringar och odlingslandskapet.........28
3.5.2 Natur- och kulturvård.....................................29
3.5.3 Hushållning med naturresurser.......................30
3.6 Miljö och hälsa..................................................................30
3.6.1 Människan och miljön....................................30
3.6.2 Kemikaliepolitiken.........................................31
3.6.3 Förorenade områden.......................................31
3.7 Samhällsplanering, byggande och transporter..................32
3.7.1 Samhällsplanering..........................................33
3.7.2 Habitat och Agenda 21...................................34
3.7.3 Byggande........................................................36
3.7.4 Transporter......................................................36
3.8 Forskning..........................................................................38
3.8.1 Prioriteringar för miljö och hållbar utveckling39
3.8.2 Ny forskningsorganisation..............................40
3.9 Internationellt samarbete...................................................41
3.9.1 Förenta nationerna..........................................41
3.9.2 OECD.............................................................42
3.9.3 Europa utom EU.............................................43
3.9.4 Västerhavet, Arktis- och Barentssamarbetet...43
3.9.5 Östersjöregionen.............................................44
3.9.6 Norden............................................................46
3.9.7 Världshandelsorganisationen..........................47
3.9.8 Samarbete med Asien.....................................47
3.10 Europeiska unionens arbete for hållbar utveckling och
integrering av miljö...........................................................49
3.10.1 Samarbetet inom EU.......................................49
3.10.2 Sektorsintegrationen (”Cardiffprocessen”).....50
4 Åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling inom olika
departements verksamhetsområden.................................................54
4.1 Justitiedepartementet........................................................54
4.2 Utrikesdepartementet........................................................59
4.3 Försvarsdepartementet......................................................64
4.4 Socialdepartementet..........................................................70
4.5 F inansdepartementet.........................................................75
4.6 Utbildningsdepartementet.................................................81
4.7 Jordbruksdepartementet....................................................86
4.8 Kulturdepartementet.........................................................92
4.9 Näringsdepartementet.......................................................97
4.10 Miljödepartementet............................. 116
5 Lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet...................135
5.1 1998, 1999 och 2000 års stöd till lokala
investeringsprogram........................................................135
5.1.1 Samlade miljöeffekter...................................136
5.1.2 Fördelning på åtgärdstyper...........................136
5.1.3 Fördelningen av bidrag på huvudmän..........139
5.2 F ortsatta insatser.............................................................140
5.2.1 Förändringar inför ansökningarna för perioden
2001-2003....................................................140
5.2.2 Stöd till kommunerna...................................140
5.2.3 Uppföljning och utvärdering........................141
5.3 Stöd till den europeiska bomässan BoOl........................142
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 26 oktober 2000................................................... 143
Skr. 2000/01:38
Skr. 2000/01:38
Regeringen redovisar numera årligen för riksdagen hur arbetet med att nå
en ekologiskt hållbar utveckling fortskrider. Därigenom får riksdagen
kontinuerlig information om vad som har hänt inom de olika
departementens verksamhetsområden. Redovisningarna görs i anslutning
till budgetpropositionen och de innehåller en sammanställning av vad
vidtagna åtgärder har haft för effekter på omställningsarbetet.
Redovisningen innehåller också nya åtgärder som följer av förslag som
regeringen presenterat i propositioner som lagts under året eller i
samband med andra beslut.
Regeringens utgångspunkt för arbetet med att ställa om Sverige till
ekologisk hållbarhet har varit det åtgärdsprogram som 1997 redovisades i
skrivelsen Ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Detta program
innehöll 93 åtgärdspunkter fördelade på de dåvarande tretton
departementen inom Regeringskansliet. I 1998 års skrivelse Hållbara
Sverige - uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling (skr. 1998/99:5) gavs en första redovisning av hur långt
arbetet hade kommit inom de viktigaste politikområdena och vilka nya
polilikområden eller förslag som tillkommit. Skrivelsen byggde i stora
delar på Hållbara Sverige - Lägesrapport 1998 som Delegationen för en
ekologiskt hållbar utveckling redovisade i augusti 1998. Regeringen har
1999 återigen redovisat utvecklingen i rapporten Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för cn ekologiskt hållbar utveckling (skr.
1999/2000:13). Årets skrivelse följer i stort tidigare upplägg. Regeringen
väljer dock att i år, med tanke på det annalkande svenska
ordförandeskapet i Europeiska unionen, lyfta fram arbetet inom EU och
det internationella miljöarbetet.
Skr. 2000/01:38
Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar ekologiska, sociala och
ekonomiska aspekter. Dessa tre aspekter är beroende av varandra och
måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet om en hållbar
utveckling skall uppnås. Det innebär att miljöpolitiken måste ses som
nära sammankopplad med den ekonomiska och sociala utvecklingen. I
begreppet ekologisk hållbarhet betonas särskilt den ekologiska
dimensionen av hållbar utveckling. Ytterst handlar det om att tillförsäkra
nuvarande och kommande generationer goda framtidsutsikter och en god
livskvalitet. I miljöbalkens första paragraf slås fast att naturen har ett
skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är
förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl.
En förutsättning för att detta arbete skall bli framgångsrikt är ett brett
deltagande från samhällets alla aktörer. Kunskap om de ekologiska
villkoren för samhällets utveckling blir därmed av stor betydelse.
Centrala aspekter för medborgarnas deltagande är möjligheter till insyn,
dialog och påverkan.
Miljöhänsyn och resurshushållning måste integreras i beslutsfattandet
inom alla verksamheter och sektorer i samhället. Samtidigt måste
sektorstänkandet begränsas till förmån för en helhetssyn på samhällets
utveckling. Detta kräver ett vidgat perspektiv där såväl ekologiska som
ekonomiska och sociala aspekter integreras i beslutsprocesser inom
myndigheter, företag och organisationer. Nationellt och internationellt
arbete med att utveckla strategier för hållbar utveckling pågår. En EU-
strategi för hållbar utveckling skall antas vid toppmötet i Göteborg i juni
2001.
Regeringen har i flera regeringsförklaringar under de senaste åren uttalat
att arbetet med att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall
fortsätta och påskyndas. Sverige skall vara ett föregångsland i denna
strävan mot en ekologiskt hållbar utveckling. I höstens regerings-
förklaring framhålls att miljöfrågorna skall prioriteras under det
kommande svenska ordförandeskapet våren 2001. Det gäller inte minst
klimatfrågorna och kemikaliepolitiken.
Miljömålen
Målet är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de
stora miljöproblemen är lösta. För att säkerställa framtida generationers
möjligheter till god livsmiljö och välfärd har regeringen ställt upp tre mål
för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, en effektiv användning av
resurser och en hållbar försörjning. Skyddet av miljön innebär att
utsläppen av föroreningar inte skall skada människors hälsa eller
överskrida naturens förmåga att ta emot elier bryta ner dem. Effektiv
användning innebär att utnyttjandet av energi och andra naturresurser
skall bli effektivare än i dag och i allt större omfattning vila på fömybara
resurser. Hållbar försörjning innebär att ekosystemens långsiktiga
produktionsförmåga skall säkras. Dessa övergripande mål finns utförligt
redovisade i 1998 års skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:5).
I regeringens proposition Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett
hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) vidareutvecklas och preciseras det
inledda arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Riksdagen har i april
1999 fastställt femton nya nationella miljökvalitetsmål (bet.
1998/99:MJIJ6, rskr. 1998/99:183). Miljökvalitetsmålen preciserar de
framtida tillstånd i miljön som eftersträvas. Förhållanden som rör
människors hälsa, den biologiska mångfalden, kulturmiljön och naturen
står i centrum. Utsläpp av skadliga ämnen skall minskas till de nivåer
som bestäms av vad människan och naturen långsiktigt tål. Målen anger
också natur- och kulturlandskap med särskilda miljövärden som skall
skyddas och bevaras samtidigt som produktionsförmågan upprätthålls
och utvecklas. Inriktningen är att målen skall nås inom en generation. Det
övergripande generationsmålet och den nya strukturen för miljömålen
innebär ett helt nytt sätt att arbeta inom miljöpolitiken.
De femton fastställda målen omfattar: 1) Frisk luft, 2) Grundvatten av
god kvalitet, 3) Levande sjöar och vattendrag, 4) Myllrande våtmarker,
5) Hav i balans samt levande kust och skärgård, 6) Ingen övergödning,
7) Bara naturlig försurning, 8) Levande skogar, 9) Ett rikt odlings-
landskap, 10) Storslagen fjällmiljö, 11) God bebyggd miljö, 12) Giftfri
miljö, 13) Säker strålmiljö, 14) Skyddande ozonskikt och 15) Begränsad
klimatpåverkan. Målen beskrivs närmare i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145).
Under de senaste två åren har arbetet med att vidareutveckla dessa mål,
samt att utarbeta delmål och handlingsstrategier pågått. Ett 20-tal
myndigheter redovisade sina förslag till regeringen den 1 oktober 1999.
En parlamentarisk kommitté, Miljömålskommittén (M 1998:07), har i
juni 2000 redovisat en samlad översyn av vilka delmål som behövs för att
miljökvalitetsmålen skall kunna nås inom en generation (dir. 1998:45).
Kommitténs betänkande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU
2000:52) har remissbehandlats och bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Sektorsansvar och miljöledning
För att nå målet om ekologiskt hållbarhet krävs en rad olika insatser inom
olika sektorer och på olika nivåer i samhället. Under det senaste
decenniet har de olika sektorernas och sektorsmyndigheternas ansvar för
miljön betonats. Riksdagen har också slagit fast principen om sektorernas
miljöansvar. Varje samhällssektor skall ta sin del av ansvaret för att
genomföra de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsmålen skall nås.
Del innebär att företag och myndigheter måste se miljöhänsyn som en
integrerad del av verksamheten. Genom riksdagens beslut med anledning
av miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) har de statliga
myndigheternas sektorsansvar ytterligare förstärkts. Sektorsansvaret
måste samtidigt utvecklas och bli tydligare. Sektorsansvaret måste också
Skr. 2000/01:38
kombineras med en helhetssyn på hållbar utveckling samt en förbättrad
samordning mellan olika sektorer och politikområden.
Miljöledning är ett hjälpmedel för att skapa ett helhetstänkande kring
miljöfrågor i verksamheten. Miljöledning inom statsförvaltningen bygger
på samma principer som tillämpas inom näringslivet. Det handlar om att
bygga upp ett systematiserat miljöarbete med tydliga riktlinjer och mål,
tydliga ansvarsförhållanden samt rutiner för uppföljning och redovisning.
Även Regeringskansliet har beslutat att på ett mer genomgripande sätt
integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin egen verksamhet
genom att införa miljöledningssystem.
Uppföljning
I den nya strukturen för miljökvalitetsmål ligger att de skall vara enkla att
tillämpa och följas upp. De nationella målen skall utgöra en grund för
regionala och lokala miljömål. Ett hjälpmedel för uppföljning är bl.a. de
”gröna nyckeltal”, indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling, som
Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) tagit fram. En del av nyckeltalen
indikerar hushållens, företagens och den offentliga sektorns omställning
till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen kan ses som ett steg att spegla andra
dimensioner av samhällsutvecklingen än den ekonomiska.
Den årliga skrivelsen Hållbara Sverige, där regeringen redovisar för
riksdagen hur arbetet med en omställning till ett ekologiskt hållbart
samhälle fortskrider, är ytterligare ett exempel på uppföljning. Skrivelsen
används även i många andra sammanhang, bl.a. av myndigheter och som
undervisningsmaterial i skolor. Härigenom får förutom riksdagen även
andra intresserade inblick i statens direkta åtgärder för att stödja arbetet
med att nå målet om en ekologiskt hållbar utveckling. Genom att
skrivelsen även publiceras på engelska når den en internationell läsekrets,
inte minst inom EU, med information om framstegen i det svenska
arbetet för en hållbar samhällsutveckling.
Precisering av miljömål, integration av miljöfrågor i olika verksamheter,
sektorsansvar, miljöledning samt uppföljning är viktiga element i arbetet
med att nå ett hållbart samhälle. Miljöbalken, som innebär en samordnad
och skärpt miljölagstiftning, liksom väl avvägda ekonomiska styrmedel
utgör andra viktiga delar i en effektiv miljöpolitik. Arbetet med att
utveckla mer konkreta internationella och nationella strategier för hållbar
utveckling har påbörjats. I det följande ges en kortfattad översikt över de
strategier och program inom området miljö och hållbar utveckling som
skall utarbetas under den närmaste tiden.
EU:s krav på integration av miljö och hållbar utveckling
Sektorsstrategiema för integrering av miljö är en central del i EU:s arbete
för hållbar utveckling. Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj
1999, betonar målet om en hållbar utveckling. Begreppet hållbar
utveckling har skrivits in i ingressen till Fördraget om Europeiska
Skr. 2000/01:38
unionen. Dessutom skall enligt artikel 6 i EG-fördraget miljökraven
integreras med EU:s politikområden och verksamhet. Sverige har varit
pådrivande i arbetet med att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling
i all EU-politik.
Arbetet med sektorsintegration, den s.k. Cardiffprocessen, kan härledas
till Riokonferensens slutsatser 1992. Arbetet påbörjades i och med
Europeiska rådets toppmöte i Cardiff i juni 1998 där några av EU:s olika
sektorsråd uppmanades att utarbeta strategier för att integrera
miljöhänsyn och hållbar utveckling inom sina verksamhetsområden.
Senare har fler sektorsråd tillkommit. De olika sektorerna som arbetar
med integrationsstrategier är transport, energi, jordbruk, inre marknaden,
industri, biståndsfrågor, ekonomiska frågor, fiskefrågor och utrikesfrågor.
Transport- och energifrågor samt klimatförändringar uppmärksammas
särskilt i sektorsstrategierna.
Cardiffmötet beslutade vidare att miljöbedömningar skall genomföras
före alla större beslut. Kommissionen har de senaste åren arbetat vidare
med att ta fram anvisningar och verktyg för hur sådana strategiska
miljöbedömningar kan utföras. Vidare slutförhandlas under hösten 2000 i
ministerrådet ett förslag till EG-direktiv för strategisk miljöbedömning
(Strategic Environmental Assessment, SEA).
Vid Europeiska rådets möte i Helsingfors i december 1999 beslutades
att en större översyn av sektorsintegrationen skall göras vid toppmötet i
Göteborg i juni 2001. Inför Göteborgsmötet skall samtliga berörda
rådskonstellationer ha färdigställt och påbörjat genomförandet av sina
respektive strategier. Strategiernas inriktning skall relatera till den
övergripande hållbarhctsstratcgin. Kommissionen har tidigare i en
utvärdering bl.a. pekat på behovet av tidtabeller och tydligare sektoriella
mål för strategierna. Sektorsindikatorer för uppföljning bör tas fram.
EU:s sjätte miljöhandlingsprogram
Kommissionen utarbetar för närvarande ett förslag till ett nytt, sjätte
handlingsprogram för miljön. Miljöhandlingsprogrammet kan sägas bli
en ”konkretisering” av miljödimensionen i EU:s strategi för hållbar
utveckling. Miljöhandlingsprogrammet skall omfatta både miljömål, nya
instrument och vägledning för de olika sektorerna.
Kommissionens förslag till miljöhandlingsprogram förväntas bli färdigt
under hösten 2000. Sverige avser, som ordförandeland, att aktivt driva
arbetet med den slutliga utformningen av miljöhandlingsprogrammet
under våren 2001.
EU:s strategi för hållbar utveckling
Vid mötet i Helsingfors beslutades dessutom att toppmötet i Göteborg
skall anta en EU-strategi för hållbar utveckling. Strategin skall omfatta
ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Kommissionen, i nära
samarbete med Sverige, arbetar för närvarande med att ta fram en sådan
strategi. EU-strategin skall ange ramen och bli det övergripande
styrinstrumentet för det fortsatta arbetet med hållbar utveckling.
EU:s strategi för hållbar utveckling skall samtidigt bli en del av
unionens bidrag till den internationella översynen av Agenda 21-arbetet
år 2002 (Rio+10).
Skr. 2000/01:38
Sektorsstrategiema för miljöintegration, miljöhandlingsprogrammet Skr. 2000/01:38
och den övergripande EU-strategin för hållbar utveckling kommer att bli
centrala frågor under det svenska ordförandeskapet i EU.
Samarbetet inom EU behandlas också i avsnitt 3.10.
En svensk nationell strategi för hållbar utveckling
Inför de kommande uppföljningsmötena inom FN förväntas Sverige,
liksom alla andra nationer, presentera en strategi för hållbar utveckling.
En lägesredovisning skall ske under våren 2001.
Arbetet med att ställa samman erfarenheterna från regeringens
hittillsvarande arbete med hållbarhetsfrågoma utgör en god grund för det
fortsatta arbetet.
Nordiska ministerrådets strategi för hållbar utveckling
Nordiska ministerrådet har hösten 2000 presenterat arbetsdokumentet
Baeredygtig udvikling - en ny kurs for Norden. Strategin är utarbetad
efter statsministrarnas uppdrag till Nordiska ministerrådet att utarbeta en
tvärsektoriellt förankrad strategi för hållbar utveckling i Norden och dess
närområden. Den nordiska strategin omfattar även de självstyrande
områdena Färöarna, Grönland och Åland. Strategin omfattar områden där
Norden har gemensamma intressen och särskilt goda förutsättningar att
bidra till en hållbar utveckling och där det nordiska samarbetet skapar ett
särskilt mervärde. Strategin innehåller mål och åtgärder för perioden
2001-2004 samt långsiktiga mål fram till 2020. Cardiffstrategiema för
miljöintegrering anges vara en viktig modell. Den nordiska strategin
fokuseras i inledningsskedet endast på sex sektorer: energi, transport,
lantbruk, näringsliv, fiske och skogsbruk. Utöver de sex nämnda
sektorerna behandlas i strategin fem tvärsektoriella insatsområden:
klimat, biologisk mångfald, havet, kemikalier och livsmedelssäkerhet. I
strategin behandlas också särskilt relevanta styrmedel för genomförandet
av en hållbar utveckling, såsom allmänhetens deltagande, det lokala
Agenda 21 arbetet, kunskapsunderlag och resurseffektivitet. Strategin
identifierar även behovet av att utveckla indikatorer i syfte att värdera
genomförandet av strategins mål och insatser. I rapporten framhålls att
den presenterade strategin är ett första steg där det ekologiska
perspektivet dominerar. De ekonomiska och social aspekterna skall
utvecklas i det fortsatta arbetet med den nordiska strategin för hållbar
utveckling. Som andra viktiga områden för fortsatt arbete nämns turism,
utveckling, stads- och bebyggelsesektom, den finansiella sektorn m.fl.
Strategin anger att de berörda sektorerna i Nordiska ministerrådet skall
följa upp strategin inom ramen för sektorernas handlingsprogram och
strategier samt inom ramen för det kommande handlingsprogrammet för
det nordiska miljösamarbetet 2001-2004. Huvudansvaret för
uppföljningen kommer att åvila de nordiska länderna, men strategin
innebär också nya uppgifter och utmaningar för Nordiska ministerrådet.
Strategin kommer att överlämnas i form av ett Ministerrådsförslag, till
Nordiska rådet för behandling i april 2001. Strategin beräknas, med
förbehåll för Nordiska rådets behandling, godkännas av statsministrarna
och träda i kraft den 1 januari 2001.
OECD:s hållbarhetsstrategi och miljöstrategi
Hållbar utveckling drivs som ett sektorsövergripande projekt i OECD och
har fått stöd av OECD:s miljökommitté. Projektet skall rapporteras i
samband med OECD:s finansministermöte och en hållbarhetsstrategi
skall antas på ett gemensamt möte mellan miljö- och finansministrarna i
maj 2001. Jämsides med detta projekt pågår inom OECD:s
miljökommitté ett arbete med att utforma en miljöstrategi för de
kommande 10 åren och en miljörapport i ett 20-årsperspektiv. Dessa
kommer att läggas fram för beslut vid miljöministrarnas möte i maj 2001.
Rio +10, Habitat och Istanbul +5
Rio +10 är benämningen på FN:s generalförsamlings möte år 2002 som
är en tioårsupploljning av vad som åstadkommits efter konferensen i Rio
de Janeiro 1992. FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD 8) har
bl.a. rekommenderat att uppföljningsmötet 2002 bör hållas på högsta
politiska nivå. Det innebär att nationella och regionala förberedelser är
viktiga. Frågor som markanvändning, jordbruk, handel och investeringar
har under 2000 behandlats särskilt. År 2001 skall bl.a. frågor kring
energi, transporter och informationsspridning behandlas.
FN:s generalförsamlings extramöte om uppföljningen av världs-
konferensen om boendefrågor, den s.k. Habitatagendan som antogs i
Istanbul 1996, skall äga rum i juni 2001.
1 FN:s boendekommission (UNCHS) har Sverige verkat aktivt för en
samordning av genomförandet av Habitatagendan och Agenda 21.
Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret 2001 ställer ökade krav på
aktivt deltagande i förberedelserna inför de stora internationella Ilabitat-
och Agenda 21 -konferenserna.
Skr. 2000/01:38
10
Skr. 2000/01:38
Sverige skall visa att det genom ett långsiktigt och systematiskt
omställningsarbete går att finna lösningar där målen för ekologisk
hållbarhet integreras i och samverkar med utvecklingen inom olika
politikområden. Förändringsarbetet skall genomföras med insatser som
samtidigt främjar tillväxt och därmed stärker ekonomi och sysselsättning.
Staten skall vara en föregångare och ett föredöme i arbetet med att nå det
ekologiskt hållbara samhället.
I detta avsnitt ges en översikt över hur regeringens arbete med
ekologiskt hållbar utveckling har bedrivits och avses fortsätta inom några
viktiga områden. Det internationella samarbetet lyfts fram i slutet av
avsnittet. Avsnittet i övrigt utgör en syntes av de två följande avsnitten
som innehåller de departementsvisa åtgärdsprogrammen (avsnitt 4) och
en lägesredovisning av de lokala investeringsprogrammen (avsnitt 5).
Myndigheterna har ett betydande ansvar när det gäller att integrera
miljöhänsyn inom sina verksamhetsområden. Genom en ändring i
verksförordningen (1995:1322) har samtliga myndigheter fr.o.m. den 1
januari 1998 fatt ett generellt ansvar för att beakta de krav som ställs på
verksamheten när det gäller ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen
beslutade dessutom i augusti 1998 att ge 24 myndigheter ett särskilt
sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet.
Det särskilda sektorsansvaret innebär att myndigheterna skall integrera
miljöhänsyn och resurshushållning i sin verksamhet samt verka för att
arbetet med att nå ekologisk hållbarhet förs framåt inom hela
myndighetens sektor. När det är relevant skall myndigheterna verka för
att beslutsfattande och åtgärder av olika slag bidrar till att de uppsatta
målen för miljöpolitiken och ekologisk hållbarhet uppnås.
De 24 myndigheterna som fått det särskilda ansvaret är Försvars-
makten, Räddningsverket, Styrelsen för internationellt utvecklings-
samarbete, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Banverket, Vägverket,
Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens skolverk, Statens jordbruksverk,
Fiskeriverket, Arbetsmarknadsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Riks-
antikvarieämbetet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Sveriges
geologiska undersökning, Skogsvårdsorganisationen, Kommers-
kollegium, Statens energimyndighet, Boverket, Konsumentverket,
Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket.
Myndigheterna lämnade den 1 oktober 1999 till regeringen en första
lägesredovisning som belyser hur myndigheterna definierat sin roll,
arbetets omfattning, eventuella hinder och hur arbetet med ekologisk
hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Rapporternas
omfång och innehåll är varierande. Sammanfattningsvis kan sägas att de
11
flesta har påbörjat arbetet inom sina respektive sektorer och uppfattar
rollen positivt. Flera har kommit långt. Vidareutvecklingen av det
särskilda sektorsansvaret övervägs för närvarande inom Regerings-
kansliet. Det är särskilt viktigt att tydliggöra ansvaret, klargöra
sambanden med andra utvecklingsprocesser i miljöpolitiken såsom
miljökvalitetsmål och miljöledningssystem, utveckla ett stöd för
myndigheterna samt att finna lämpliga verktyg/medel i arbetet.
Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna
lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som
tidigare nämnts godkände riksdagen våren 1999 förslagen om
miljökvalitetsmål och riktlinjer för verksamheten på olika områden. En
ny struktur för arbetet med miljömål har därmed antagits av riksdagen.
Syftet med miljökvalitetsmålen är att beskriva vilken kvalitet eller vilket
tillstånd i miljön, inklusive natur- och kulturresursema, som krävs för att
uppnå en ekologiskt hållbar utveckling. Miljökvalitetsmålen måste
kompletteras med delmål och åtgärdsstrategier för miljöarbetet, om
målen skall kunna nås inom en generation. Riksdagens beslut innebär en
vidareutveckling och precisering av det inledda arbetet för en ekologiskt
hållbar utveckling. Ett stort antal myndigheter har haft i uppdrag att ta
fram delmål och förslag till åtgärder tor att uppnå delmål och
miljökvalitetsmål.
Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentarisk
kommitté, Miljömålskommittén (M 1998:07). Kommitténs uppdrag var
att göra en samlad översyn av vilka delmål och åtgärdsstrategier som
behövs för att de nationella miljökvalitetsmålen, med undantag för
miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan, skall kunna nås inom en
generation. Myndigheternas ovan nämnda redovisningar utgjorde
underlag för arbetet inom kommittén. Miljömålskommittén överlämnade
den 7 juni 2000 betänkandet Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU
2000:52) till regeringen. I betänkandet redovisas förslag till delmål,
åtgärdsstrategier, styrmedel och uppföljningssystem för att inom en
generation uppnå de miljökvalitetsmål som riksdagen slagit fast.
Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Det är regeringens avsikt att vid årsskiftet 2000/01 återkomma till
riksdagen med en redovisning av vilka delmål och åtgärder som behövs
för att nå miljökvalitetsmålen.
Vad gäller miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan,
bemyndigade regeringen den 7 maj 1998 chefen för Miljödepartementet
att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att presentera förslag
till en samlad svensk strategi och åtgärdsprogram på klimatområdet. I
april 2000 presenterade kommittén sitt betänkande Förslag till svensk
klimatstrategi (SOU 2000:23). Kommittén föreslår bl.a. att målet för
utsläpp av växthusgaser för Sverige, som ett medelvärde för perioden
2008-2012, skall vara 2 procent lägre än utsläppen 1990. Vidare föreslår
kommittén att utsläppen år 2050, räknat som koldioxidekvivalenter, inte
Skr. 2000/01:38
12
får överstiga 4,0—4,5 ton per år och capita. Dessa mål skall nås med en
stor mängd åtgärder som hör till ett s.k. baspaket och som bör
genomföras snarast. Om inte baspaketet visar sig tillräckligt föreslår
kommittén att ett s.k. tilläggspaket genomförs, där ekonomiska styrmedel
är en viktig komponent. Förslagen har remissbehandlats. Regeringen
avser att i december lägga en första klimatproposition till riksdagen.
Förhoppningen är att denna klimatproposition skall kunnas följas upp av
en proposition hösten 2001 som föreslår en ratificering av Kyoto-
protokollet.
Uppföljning av miljökvalitetsmålen
För att det skall vara möjligt att bedöma hur arbetet med att ställa om
Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle fortskrider behövs olika typer
av uppföljning. Med utgångspunkt i de övergripande miljökvalitetsmålen
pågår både på nationell och på lokal nivå ett omfattande arbete med att
utveckla indikatorer som kan ge vägledning om utvecklingen går åt rätt
håll.
Basen för uppföljningen är den nationella och regionala miljö-
övervakningen. Ansvarig för miljöövervakningen är Miljöövervaknings-
nämnden som är utsedd av regeringen och knuten till Naturvårdsverket.
På regeringens uppdrag har Naturvårdsverket och länsstyrelserna
presenterat ett förslag till uppföljningssystem för miljökvalitetsmålen.
Naturvårdsverket har i skrifterna de Facto (utgivna i maj 1998 och
augusti 2000) redovisat en första översiktlig uppföljning av miljö-
kvalitetsmålen.
Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag utarbetat förslag
till indikatorer för ekologiskt hållbar utveckling, s.k. gröna nyckeltal.
Tanken är, enligt beredningen, att de gröna nyckeltalen skall spegla
viktiga miljöproblem. De mäter också strategiska förhållanden bakom
miljöproblemen, exempelvis användningen av energi och kemikalier. En
del av nyckeltalen speglar hushållens, företagens och den offentliga
sektorns omställning till ekologisk hållbarhet. Nyckeltalen skall ge en
överskådlig information som är lätt att förstå både för beslutsfattare och
allmänhet samt ge en första uppfattning om utvecklingen går åt rätt håll i
rimlig takt.
Gröna nyckeltal presenterades i finansplanen till den ekonomiska
vårpropositionen 1999 och i budgetpropositionen för 1999 och 2000.
Nyckeltalen speglar de svenska bidragen till angelägna miljöproblem och
utgör ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas
i dessa propositioner.
Utvecklingsarbete bedrivs också i Norden, inom EU, OECD och FN.
Sverige deltar aktivt i detta arbete.
Miljöbalken har en central roll i miljöarbetet. Balken innebär en
anpassning av lagstiftningen till samhällsutvecklingen och de
miljöproblem vi har idag. Genom miljöbalkens utformning med
övergripande mål, allmänna hänsynsregler och nya verktyg, t.ex.
Skr. 2000/01:38
13
miljökvalitetsnormer, skapas bättre förutsättningar att använda Skr. 2000/01:38
lagstiftningen som ett instrument att styra miljöarbetet mot de av
riksdagen beslutade miljömålen. Vidare skall balken genom sitt breda
tillämpningsområde bidra till att de beslut som fattas av myndigheter och
enskilda främjar en hållbar utveckling. Miljöbalken kan tillämpas på alla
verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar betydelse för
människors hälsa och för miljön.
Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera
tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer
(dir. 1999:109).
Miljöledningsarbetet inom statsförvaltningen utvecklas nu, såväl inom
myndigheterna som inom Regeringskansliet. Miljöledning systematiserar
miljöarbetet och ger det tydliga riktlinjer och mål genom bl.a. centrala
styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning
samt redovisning av resultat. Miljöledningssystem har visat sig vara ett
effektivt och väl fungerande verktyg för att integrera miljöhänsyn i
verksamheten. I dag har 138 myndigheter regeringens uppdrag att införa
miljöledningssystem och fler myndigheter kommer att få samma uppdrag
inför 2001. Miljöeffekter av att införa miljöledningssystem är ännu svåra
att bedöma. Flertalet myndigheter har genomfört en rad konkreta
åtgärder, framför allt i den interna verksamheten, vilka direkt har medfört
positiva miljöeffekter. Exempel på sådana åtgärder är minskad el- och
pappersförbrukning, inköp av miljövänliga produkter och källsortering.
Den stora utmaningen nu är att integrera miljöhänsyn och
resurshushållning i alla relevanta beslut. Flera myndigheter, bl.a
länsstyrelserna och Sida, har redan lyckats med detta i en rad beslut och i
hanteringen av ärenden.
Miljöledningssystem har i många fall dessutom medfört en
effektivisering av verksamheterna - inte bara av miljöaktiviteterna - och
skapat ett förbättrat samarbete inom myndigheter och mellan
myndigheter. På sikt kan också en förbättrad organisation och väl
utarbetade rutiner ge ekonomiska besparingar.
Även Regeringskansliet har, som nämnts, börjat införa miljölednings-
system. Till en början har Regeringskansliet fokuserat på den interna
administrativa verksamheten men kommer framöver alt rikta in arbetet
även på verksamhet som ger indirekta miljöeffekter dvs. besluts-
processerna.
Införande av miljöledningssystem i statsförvaltningen är en konkret
tillämpning av Amsterdamfördraget, dvs. att integrera miljöhänsyn i olika
politikområden.
Miljökrav i samband med offentlig upphandling kan på ett effektivt sätt
bidra till en hållbar utveckling. I regeringsförklaringen hösten 2000
14
uttalas att miljökrav skall ställas vid all offentlig upphandling. Genom att
miljöanpassa den offentliga upphandlingen av varor och tjänster kan
stora miljöeffekter uppnås dels inom den offentliga sektorn, dels genom
det incitament det skapar för tillverkarna att miljöanpassa sina produkter.
Miljöanpassad upphandling är ett viktigt instrument inom ramen för en
miljöorienterad produktpolitik som regeringen nu initierar i syfte att
minska negativ påverkan från produkter på människors hälsa eller på
miljön (se avsnitt 3.2.1).
För att underlätta för offentliga inköpare att miljöanpassa sin
upphandling arbetar Delegationen för ekologiskt hållbar offentlig
upphandling (M 1998:01) med att ta fram ett Intemetbaserat verktyg som
på frivillig basis kan användas inom hela den offentliga förvaltningen
(dir. 2000:54). Delegationen skall senast den 1 november 2000 redovisa
en analys av behovet och lämna ett förslag till en upphandlingspolicy
som kan hjälpa myndigheter, kommuner och landsting att formulera en
policy för ekologiskt hållbar upphandling inom ramen för såväl det
svenska regelverket som EU:s regelverk för offentlig upphandling.
En viktig åtgärd för att uppnå ekologisk hållbarhet är att förebygga och
minska produkters negativa påverkan på människors hälsa eller på
miljön. Regeringen har i skrivelsen En miljöorienterad produktpolitik
(skr. 1999/2000:114) presenterat en strategi för det fortsatta arbetet med
att formulera en miljöorienterad produktpolitik (Integrated Product
Policy, IPP) på nationell nivå och för att medverka till en sådan politik
inom EU och globalt. En av grundstenarna i den miljöorienterade
produktpolitiken är att alla delar av den offentliga sektorn, näringslivet,
ideella organisationer och enskilda medborgare skall medverka. Ansvaret
för att förbättra miljön vilar på oss alla. Här ingår även ett ansvar för
arbetsmiljön samt att hanteringen av produkter under hela livscykeln kan
utföras på ett för arbetstagarna säkert sätt. Producenterna har stora
möjligheter att begränsa produkters miljöpåverkan och gör redan nu
betydande ansträngningar i denna riktning. Genom producenternas val av
råvaror, kemikalier, tillverkningsprocesser, transporter, energianvändning
etc. påverkas miljön inte bara i råvaru- och tillverkningsledet utan också
under användningen och i avfallsledet. På sikt måste cirkulationen av
icke fömybara resurser minska.
Samhällsorganen är ansvariga för att skapa ett gynnsamt ramverk för
näringslivets omställning till en ekologiskt hållbar utveckling. I
skrivelsen presenteras exempel på verktyg som redan i dag används inom
näringslivet för att minska negativ påverkan från produkter. Regeringens
intention är att möjliggöra ett brett spektrum av effektiva och samordnade
verktyg. Regeringen avser också att fortsätta den dialog med näringslivet
och övriga aktörer som påbörjats för att det breda ansvarstagande som
behövs skall komma till stånd.
Skr. 2000/01:38
15
Ett exempel på kontakter mellan näringslivet och regeringen är
Miljövårdsberedningens uppdrag att förbereda och inleda en dialog med
delar av näringslivet om dess arbete med en hållbar utveckling. Syftet
med dialogen är att driva på arbetet för en hållbar utveckling i vissa valda
sektorer samt att ta fram underlag för politiska beslut och riktlinjer i
miljöpolitiken. En annan viktig insats är Närings- och teknik-
utvecklingsverkets, NUTEK, arbete för att främja näringslivets egna
miljöarbete, exempelvis genom införande av miljöledningssystem.
Den arbetsgrupp, som 1998 bildades inom Arbetsmarknadsverket,
AMV, för att utarbeta ett förslag till ett centralt program för AMV:s
insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, avslutade sitt arbete
sommaren 1999. AMV väntas under hösten 2000 besluta om en
miljöpolicy, övergripande mål samt en handlingsplan för det fortsatta
arbetet. Detta kommer att redovisas i samband med årsredovisningen
våren 2001.
En ny arbetsgrupp tillsattes under hösten som - i enlighet med
regeringens beslut i december 1998 - fick i uppdrag att påbörja arbetet
med miljöledningssystem. Ett första steg i arbetet med miljö-
ledningssystem var den miljöutredning som redovisades i samband med
årsredovisningen 2000. Arbetsgruppen har därefter fortsatt sitt arbete.
Den lämnade under våren 2000 en rapport till verksledningen med
förslag om det fortsatta arbetet med att införa miljöledning inom AMV.
1 december 1999 anordnade NU TEK, Naturvårdsverket och Kungliga
Tekniska Högskolan, KTH, i samverkan ett seminarium om miljö och
sysselsättning. En slutsats från seminariet var att det finns en betydande
utvecklingspotential för näringslivet på den s.k. miljödrivna marknaden.
Nya produkter och system med höga miljöprestanda bedöms kunna bidra
till näringslivets tillväxt och förnyelse och därmed nya
sysselsättni ngsti 11 fäl len.
Teknik- och produktutveckling
Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att
uppnå förnyelse och miljöanpassad tillväxt. NUTEK medverkar i detta
arbete genom övergripande initiativ, bl.a. genom utveckling av en
”Ecoefficiency Strategy” för svenskt näringsliv samt programsatsningar
inom områden där Sverige har komparativa fördelar. Det gäller t.ex. nya
material (biofibrer, kompositer, biopolymerer) och produkter baserade på
svenska förnybara råvaror (skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK
lämnar vidare stöd till småföretagens teknik- och kompetensförsörjning
(metodik för miljöanpassad produktutveckling, miljöstyrning i små
företag), generell teknik- och kompetensförsörjning till svensk industri
(livscykelanalyser, IT för processtyrning och minskad materialåtgång vid
givna kvalitetskrav) samt stöd till nya företag och produkter
(såddfinansiering, företagsrådgivning och strategisk teknikutveckling).
Staten medfinansierar, inom ramen för en större satsning på
miljöanpassad produktutveckling, två ekodesignprojekt som syftar till att
med hjälp av designinsatser utveckla mer miljövänliga produkter.
Svensk fordonsindustri och svenska staten har på regeringens initiativ
etablerat ett samverkansprogram som syftar till att både minska
vägtrafikens negativa miljöpåverkan och skapa förutsättningar för en
Skr. 2000/01:38
16
fortsatt konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Programmet skall löpa Skr. 2000/01:38
under perioden 2000-2005. Ett avtal mellan svenska staten och
fordonstillverkama om programmet undertecknades i april 2000.
Industrin satsar 1 300 miljoner kronor under programperioden. Staten
kommer att bidra med 500 miljoner kronor och programmet kommer
därmed att disponera totalt 1 800 miljoner kronor. Programmet omfattar
områden såsom avancerad förbränningsteknik, hybridfordon och
bränslecellsteknik, viktreduktion samt kompetensförsörjning. Även
universitet och forskningsinstitut samt underleverantörer avses medverka
i programmet. NUTEK ansvarar tillsammans med Programrådet för
Fordonsteknisk Forskning (PFF) för programmets genomförande. Då
samverkansprogrammet fått kritik för att inte vara nog koordinerat med
de svenska miljömålen kommer Naturvårdsverket att beredas möjlighet
att föreslå förbättringar av programmet (prop. 2000/01:1, utg.omr. 22).
Miljöteknikdelegationen, som inrättades i september 1996, har till
uppgift att stimulera utveckling och marknadsintroduktion av
miljöanpassade produkter, processer och teknik som syftar till en
ekologiskt hållbar utveckling. Delegationens insatser skall leda till ökad
konkurrenskraft för svenskt näringsliv och därmed ökad sysselsättning.
En av delegationens huvuduppgifter är att finna och testa metoder för att
underlätta och påskynda marknadsintroduktion av ny miljöanpassad
teknik. Miljöteknikdelegationen fokuserar på efterfrågesidan. En stor del
av arbetet ägnas åt att tillsammans med användare av olika produkter och
tekniker formulera funktionskrav för miljöanpassade produkter för att på
så sätt underlätta att innovationer och forskningsresultat omsätts till
kommersiella produkter som motsvarar reella behov på marknaden.
Miljöexport och internationella trender
Miljöexport är ett exempel på hur exportframgångar kan vinnas på
affärsmässiga grunder samtidigt som miljöförbättringar erhålls. Mark-
naden för renodlad miljöteknik är i dag beräknad till cirka 4 000
miljarder kronor och förväntas växa till cirka 6 000 miljarder kronor till
år 2010. Av världsmarknaden finns 80 procent i OECD-ländema. Alla
bedömningar tyder på en tillväxt med 5-20 procent om året. De svenska
företagens andel av denna marknad är emellertid blygsam.
Regeringen har här sett en möjlighet för Sverige att öka svensk export
och samtidigt medverka till att en ökad global miljöförbättring kommer
till stånd. Dessutom erhålls på sikt positiva utvecklingseffekter för
utvecklingsländerna eftersom deras miljö avsevärt kan förbättras med
modem teknik. En viktig delmarknad är offentlig upphandling och
biståndsfinansierade miljöprojekt.
Regeringen beslutade därför i september 1998 att anvisa 12 miljoner
kronor till Sveriges exportråd för att genomföra ett treårigt program med
syfte att främja export av miljöteknikrelaterade varor och tjänster i
regionalpolitiskt prioriterade regioner i landet. Programmet är fokuserat
på teknik och tjänster för rening av luft och vatten samt på avlopp och
avfallshantering. Inom dessa branscher är många små och medelstora
företag verksamma. Under år 2000 anvisade regeringen ytterligare 9
miljoner kronor till programmet.
17
Genom nämnda program skapas bättre förutsättningar för samverkan
mellan exempelvis tekniska konsulter och tillverkningsföretag. I sin
helhet stärks nätverket i Sverige mellan företag, myndigheter,
biståndsorgan, finansiärer och branschorganisationer. Satsningen ger en
förstärkt nationell samverkan och profilering av svenskt kunnande inom
miljöteknik vilket i större grad än tidigare möjliggör gemensamma
svenska marknadsföringsinsatser på den internationella miljömarknaden.
Vidare stärks möjligheten att skapa internationella allianser inom detta
område. Dessa insatser kommer att fortsätta.
Miljöteknikdelegationens uppdrag har for år 2000 utökats till att
omfatta insatser som främjar ökad export av miljöanpassade varor och
tjänster. Eftersom verksamhetsområdet är nytt för delegationen och
endast skall pågå under ett år har insatserna inriktats mot att pröva olika
metoder som kan underlätta små och medelstora miljöföretags
internationalisering. Delegationens exportprojekt inriktas mot företag
som erbjuder produkter och system som är effektiva ur ett
hållbarhetsperspektiv. Dessa utgör en betydligt större andel än den
renodlade miljö- och reningsteknikbranschen. Tillsammans med en rad
aktörer runt om i Sverige hade delegationen sommaren 2000 startat
närmare 20-talet projekt om miljöexport med någon av följande
infallsvinklar på miljöanpassade varor och tjänster: kartlägga det svenska
utbudet, analysera exportmarknader, skapa ett ”kommunikationsfönster”
och underlätta samverkan mellan företag.
Målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor. Den skall
skapa förutsättningar för en effektiv energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med liten negativ påverkan på
hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle. Energipolitiken skall vidare bidra till att stabila
förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en
förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall
också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersjöregionen. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och fömybara
energikällor samt en effektiv energianvändning. Energin skall användas
så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar.
Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid
användning och utveckling av ny energiteknik. I miljöbalkens allmänna
hänsynsrcgler slås fast att fömybara energikällor skall användas i första
hand.
Energipolitiken lades fast 1997 genom riksdagens beslut med
anledning av propositionen En uthållig energiförsörjning (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Omställningen mot
en långsiktigt hållbar energiförsörjning innebär bl.a. att kärnkraften skall
ersättas genom effektivisering av elanvändningen, konvertering till nya
energislag samt en miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. Det
Skr. 2000/01:38
18
energipolitiska program som beslutades samma år omfattar 9 miljarder
kronor under en sjuårsperiod. Programmets huvudinriktning är en
kraftfull och långsiktig satsning på forskning, utveckling och
demonstration av ny energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15
åren utveckla kommersiellt lönsam teknik för el- och värmeproduktion
från fömybara energikällor och för energieffektivisering. Statens
energimyndighet ansvarar för genomförandet av huvuddelen av
programmet.
Arbetet med planeringsmål för vindkraften fortskrider. Med
utgångspunkt i betänkandet Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75) har
regeringen bl.a. uppdragit åt Statens energimyndighet att föreslå områden
med särskild goda förutsättningar för vindkraftverk, både på land och till
havs. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om ett
lämpligt planeringsmål för vindkraften och vilka åtgärder som behövs för
att möjliggöra att ett sådant planeringsmål uppfylls.
Enligt riktlinjerna för energipolitiken skulle en reaktor i
Barsebäcksverket ställas av före den 1 juli 1998. Regeringsrätten
beslutade den 14 maj 1998 att inhibera regeringens beslut om avställning
av den första reaktorn i avvaktan på ett rättsligt avgörande. Den 16 juni
1999 meddelade regeringsrätten att regeringens beslut skall stå fast. Den
30 november 1999 ställdes den första reaktorn av, efter det att ett
preliminärt avtal om ersättning till kraftverkets ägare slutits mellan
staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB. De åtaganden som följer av
avtalet har godkänts av riksdagen (prop. 1999/2000:63, bet.
1999/2000:NUll, rskr. 1999/2000:200). Den andra reaktorn i Barsebäck
skulle enligt riktlinjerna för energipolitiken ställas av före den 1 juli
2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck var
att bortfallet av elproduktion kunde kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och minskad användning av el. Det energipolitiska
programmet innehåller därför åtgärder för att under en femårsperiod
stimulera användningen av fömybara energislag och effektivare
energianvändning.
Regeringen har i september 2000 i skrivelsen Den fortsatta
omställningen av energisystemet m.m. (skr. 2000/01:15) bedömt att
riksdagens villkor för en stängning av Barsebäck 2 före juli 2001 inte är
uppfyllda. Barsebäcksverkets andra reaktor stängs så snart dessa villkor
är uppfyllda. Regeringens bedömning är att villkoren för stängning bör
stå fast och att stängningen kan genomföras efter det att erforderliga
åtgärder har fått genomslag. Regeringen bedömer att detta blir fallet
senast före utgången av 2003. En ytterligare prövning av om villkoren är
uppfyllda skall göras hösten 2001 i anslutning till budgetpropositionen
för 2002.
Skr. 2000/01:38
Genom att ställa krav och välja varor som ur miljösynpunkt är bättre än
andra i övrigt likvärdiga produkter eller genom att avstå från viss typ av
konsumtion kan konsumenterna bidra till en bättre miljö. Studier som
redovisats av bl.a. Naturvårdsverket visar att hushållen sammantaget ger
19
upphov till nära hälften av de miljöskadliga utsläppen i Sverige. Det är
hushållens konsumtion av varor och tjänster inom områdena transporter,
livsmedel och boende som utgör den största miljöbelastningen.
Regeringen avser att verka för att konsumenterna ges goda
förutsättningar för och stimuleras att agera miljöanpassat bl.a. inom
ramen för en miljöorienterad produktpolitik. Ett av de konsument-
politiska målen är att åstadkomma konsumtions- och produktionsmönster
som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt
hållbar utveckling. En förutsättning för att konsumenterna skall kunna
agera miljöanpassat är att det finns lättillgänglig och korrekt information.
Ett viktigt medel för att förmedla information till konsumenterna om
olika produkters miljöbelastning är miljömärkning. Information om hur
en vara skall tas om hand när den tjänat ut är också relevant eftersom
hushållen har en central roll i kretsloppsarbetet genom den möjlighet till
källsortering som producenter och kommuner tillhandahåller.
I mars 1999 gav regeringen Konsumentverket i uppdrag att inrätta en
webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation i syfte att underlätta
för hushållen att ta ett ökat miljöansvar. Webbplatsen kommer att göras
tillgänglig under hösten 2000.
Regeringen tog under 1999 initiativ till en informations- och
insamlingskampanj om hushållens farliga avfall. Målet med kampanjen,
som genomfördes av kommunerna i maj 2000, var att öka allmänhetens
kunskap om farligt avfall och farliga ämnen i varor.
Globalt sett beräknas turistnäringens expansion de närmaste åren bli
större än flertalet andra näringars. Den svenska turistnäringens andel av
BNP har under perioden 1995-1998 ökat från 2,5 procent till 2,8 procent.
Den totala konsumtionen har under perioden ökat från 106 till 124,5
miljarder kronor, eller med 17,5 procent. Sysselsättningen i turist-
näringen ökade under samma period från 97 500 till 108 700
helårsverken.
Dagens turister efterfrågar i högre grad än tidigare aktiviteter som kan
påverka den fysiska, ekologiska och sociala omgivningen. Detta medför
både för- och nackdelar. Å ena sidan ger efterfrågan på sådana
upplevelser en möjlighet för entreprenörer att skapa produkter som
efterfrågas och därmed ökad sysselsättning. A andra sidan kan turismen
bli ett ökat hot mot fauna, flora, landskap och känsliga kulturvärden. I
förlängningen kan ett överutnyttjande hota själva grunden för näringen.
Den svenska naturens kvaliteter är en grundläggande resurs för att
utveckla turismen i Sverige. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter
att denna resurs nyttjas med hänsyn tagen till kulturvärden, biologisk
mångfald och ekologisk balans.
Turistdelegationen är sektorsmyndighet för turistfrågor och skall enligt
sin instruktion verka för att turismens utveckling sker på ett för miljön
och naturen hållbart sätt. Det ankommer därför på Turistdelegationen att
tillsammans med turistnäringen initiera processer som medverkar till att
turismen utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt.
Skr. 2000/01:38
20
I Baltic 21, som är en Agenda 21 för Östersjöområdet, är turism en av
sju sektorer vars utveckling bedöms vara av särskilt stor betydelse för att
uppnå en hållbar utveckling i Östersjöområdet.
Inom ramen för det nordiska samarbetet pågår sedan våren 2000 ett
samnordiskt projekt om hållbar turist- och samhällsutveckling baserad på
principerna om ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Resultatet av
projektet skall redovisas i december 2000.
En balanserad regional utjämning och utveckling är en förutsättning för
en hållbar samhällsutveckling. I propositionen Regional tillväxt - för
arbete och välfärd (prop. 1997/98:62) introducerade regeringen en ny
regional näringspolitik. Målet är att utifrån de regionala förutsättningarna
stimulera en hållbar ekonomisk utveckling som kan bidra till fler och
växande företag och därmed ökad sysselsättning. Den nya
näringspolitiken bygger på en effektivare samordning mellan
politikområden och sektorer. Det regionala inflytandet över tillgängliga
resurser skall öka, liksom möjligheterna att använda resurserna mer
flexibelt än hittills. Sektorsintressen måste då stå tillbaka till förmån för
mer av helhetssyn och bättre samordning.
Jord- och skogsbruket är av stor betydelse för ett levande Sverige.
Utvecklingen går i riktning mot ett mångsidigare näringsliv på
landsbygden. Endast 20-30 procent av sysselsättningen på landsbygden
är kopplad till jord- och skogsbruket. Därtill kommer kompletterande
verksamheter. Sambanden med ekologiskt hållbar utveckling är tydlig.
Hushållning med naturresurserna, bevarande av det öppna landskapet,
vård av kulturarvet och ett miljöanpassat långsiktigt hållbart jordbruk är
nyckelfaktorer för regional utveckling och en levande landsbygd.
Turistnäringen kan på sikt fa stor betydelse för sysselsättning och
utkomst på landsbygden och i glesbygden. Om en satsning på hållbar
turism skall bli framgångsrik är det av avgörande betydelse att
kulturarvet hålls levande och att landskapet och naturen inbjuder till rika
och varierande miljöer för upplevelser.
Redan i ovan nämnda regionalpolitiska propositionen (prop.
1997/98:62) framhöll regeringen att regionala miljö- och hushållnings-
program bör utgöra ett av flera underlag i den regionala utvecklings-
planeringen. Inriktningen på sikt bör vara att länsstyrelserna och andra
statliga myndigheter i samverkan med kommuner och andra intressenter
skall utveckla strategier för hänsynstagande till miljö- och
hushållningsintressen för de områden i respektive län som har särskild
betydelse ur miljö- och hushållningssynpunkt.
Regionala tillväxtavtal
De regionala tillväxtavtalen är instrument för bättre samverkan mellan de
olika organ som arbetar med tillväxt- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder på lokal, regional och central nivå. Avtalen utarbetas i breda
partnerskap och utmynnar i program och åtgärdsförslag. I avtalen skall
Skr. 2000/01:38
21
bl.a. framgå hur programmet påverkar omställningen till ekologisk
hållbarhet, skyddet av miljön, en effektiv användning av jordens resurser
samt hur dessa aspekter integreras med tillväxt och sysselsättning, oavsett
vilka samhällssektorer avtalen berör. Avtalen löper på tre år. De första
trädde i kraft den 1 januari 2000.
Arbetet kring frågan hur ekologiskt hållbar utveckling bör hanteras i
tillväxtavtalen behöver utvecklas. De länsstyrelser och självstyrelseorgan
som samordnar arbetet regionalt skall lämna en årlig rapport till
regeringen med bl.a. information om hur arbetet med att integrera
ekologisk hållbarhet utvecklas. Årets rapporter bearbetas för närvarande i
Regeringskansliet. Även de lokala investeringsprogrammen är ett viktigt
led i regeringens strategi för utveckling och tillväxt. En förstärkt
samverkan mellan de regionala tillväxtavtalcn och de lokala
investeringsprogrammen kan öka effektiviteten i de båda programmen.
Regeringen avser att utse tre pilotlän för att utveckla arbetet med att
integrera ekologisk hållbarhet i de regionala tillväxtavtalen. Särskilda
medel kommer att anvisas för att pilotlänen skall utveckla metoder för
hur hållbarhetspcrspektivet kan införlivas dels i processen med
tillväxtavtalen, dels i de olika sakområdena.
Lokala investeringsprogram
Riksdagen beslutade år 1997 om stöd till lokala investeringsprogram för
hållbar utveckling (prop. 1997/98:1, ulg.omr. 18, bet. 1997/98:BoUl,
rskr. 1997/98:81). Stödet omfattade från början 5,4 miljarder kronor för
perioden 1998-2000. Riksdagen har därefter beslutat att anslå ytterligare
medel och totalt beräknas stödet uppgå till 7,2 miljarder för perioden
1998-2003.
Syftet med stödet är att öka takten i omställningen till en hållbar
utveckling samt att bidra till ökad sysselsättning. Stödet skall lämnas till
de kommuner vars investeringsprogram bedöms påtagligt bidra till den
ekologiska omställningen. Bland de kriterier som anges för att bidrag
skall kunna lämnas är att åtgärderna skall minska belastningen på miljön,
öka effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser och
främja användningen av fömybara resurser. Åtgärderna skall också bidra
till ökad sysselsättning.
Totalt har 125 kommuner (varav 20 kommuner mer än en gång) och ett
kommunalförbund beviljats sammanlagt knappt 5 miljarder kronor i
bidrag till sina lokala investeringsprogram vid regeringsbesluten 1998,
1999 och 2000. Detta ger tillsammans med de medel som bidrags-
mottagarna själva satsar en total investeringsvolym på 21,5 miljarder
kronor, varav direkt miljörelaterade investeringar utgör cirka 17 miljarder
kronor.
De lokala investeringsprogrammen kommer enligt kommunernas
bedömningar att ge märkbara positiva effekter på miljön. Enligt
kommunernas beräkningar skapas cirka 15 600 årsarbeten under perioden
fram till år 2002. (Se avsnitt 5.)
Skr. 2000/01:38
22
EU:s strukturfonder
EU:s strukturfonder utgörs av regionalfonden, socialfonden,
jordbruksfonden och fiskefonden. För åren 2000-2006 har Sverige
tilldelats 2,19 miljarder euro eller cirka 19 miljarder kronor.
Utvärderingar från föregående programperiod 1995-1999 visar att
fondema har haft en positiv inverkan på sysselsättning medan kopplingen
till miljöfrågor och hållbar utveckling inte varit tillräckligt utvecklad. I
kommissionens riktlinjer för programarbetet under den nuvarande
programperioden lyfts miljöfrågor fram på ett tydligare sätt.
De svenska geografiska målprogrammen, mål 1 och mål 2, arbetar med
hållbar utveckling som ett genomgående tema. Det innebär bl.a. insatser
för att utveckla de miljö- och naturresurser samt kultur- och
kulturmiljövärden som finns i regionen som ett av flera sätt att utveckla
affärsmöjligheter och turistnäringen i regionerna. Samtidigt skall åtgärder
vidtas för att skydda natur- och kulturmiljön samt för att effektivisera
resursanvändning. Därigenom bör åtgärderna bidra till och påskynda
omställningen till ekologisk hållbarhet. De samlade insatserna i mål 1 och
mål 2-programmen syftar till att skapa förutsättningar för en balanserad
och hållbar regional utveckling och tillväxt i dessa regioner.
Även i mål 3-programmet, som syftar till att bekämpa arbetslöshet och
kompetensutveckla anställda, är hållbar utveckling ett genomgående
tema. Detta innebär att alla projekt skall analyseras utifrån perspektivet
hållbar utveckling. Behovet av kompetensutveckling inom
miljörelaterade frågor och deras samband med ekonomisk och social
utveckling skall beaktas inom de projekt där det bedöms vara relevant.
Inom programmet skall också möjligheterna att utveckla nya ”gröna
jobb” tas till vara. Inom gemenskapsinitiativet LEADER+, som helt
kommer att finansieras av jordbruksfonden, är ett av målen att man på
lokal nivå skall finna nya vägar att understödja natur- och kulturarvets
betydelse.
I höstens budgetproposition presenteras en strategi för en successivt ökad
miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväxling. I den
ekonomiska vårpropositionen 2000 aviseras en skatteväxling för perioden
2001-2010. Höjda skatter på miljöpåverkan skall växlas mot sänkta
arbetsgivaravgifter och höjda grundavdrag. I budgetpropositionen
presenteras de skatteförslag som föreslås för 2001 (prop. 2000/01:1,
volym 1).
Skatteväxlingen bör enligt strategin utgå från de av riksdagen
fastställda miljömålen. En omställning av energisystemet och en
refonnering av energiskattesystemet med en begränsning av
koldioxutsläppen är centrala uppgifter i en grön skatteväxling.
Enligt strategin skall omställningen bidra till en effektivare
energianvändning, gynna användningen av biobränslen, ge incitament för
att minska industrins miljöbelastning, säkerställa industrins
konkurrenskraft, skapa förutsättningar för inhemsk produktion av el,
Skr. 2000/01:38
23
förenkla energiskattesystemet och ge det en stabil grund för en hållbar
ekonomisk tillväxt. Den principskiss som presenterades i betänkandet
från Skatteväxlingskommittén (SOU 1997:11) utgör en utgångspunkt för
reformen. Regeringen bedömer att det går att ta ytterligare steg i en grön
skatteväxling om det sker på ett varsamt och balanserat sätt. Effekterna
av de olika stegen bör också löpande följas upp.
Skatteväxlingskommittén gör bedömningen att det under de kommande
femton åren finns ett utrymme för en ytterligare skatteväxling i samma
storleksordning som under 1980- och 90-talen.
Det främsta syftet med en grön skatteväxling är som nämnts att öka
miljörelateringen av skattesystemet. Det leder till att ekonomiska
styrmedel ges en ökad tyngd i miljöpolitiken vid sidan av legala,
administrativa och informativa styrmedel. Ekonomiska styrmedel ger, rätt
utformade, kostnadseffektiva signaler till marknadens aktörer alt skapa
förutsättningar lör en miljövänlig och resurssnål livsstil, produktion och
teknik. Genom miljöskatter sätter man ett pris på miljön och det blir
dyrare att till exempel släppa ut föroreningar till luft eller vatten.
Härigenom får ekonomins aktörer själva bära kostnaderna för de
miljöeffekter de orsakar.
Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket
arbetar i nära samarbete med miljöräkenskaper. Resultaten presenteras i
en gemensam rapportserie. Samband mellan ekonomi, sysselsättning och
miljö beskrivs genom att resursanvändning och miljöpåverkan redovisas
för olika branscher och sektorer på samma sätt som ekonomiska data
redovisas i nationalräkenskaperna. Arbetet ger också möjlighet att
använda miljövariabler i olika typer av ekonomiska modeller och att
bedöma effekten av miljöskatter m.m. Statistiska centralbyrån redovisar
så kallade fysiska miljöräkenskaper för t.ex. energi, vissa material,
luftutsläpp, avfall, sysselsättning, miljöskatter och miljöskyddskoslnader.
Nya områden under utveckling innefattar bl.a. importens miljöpåverkan,
miljöpåverkan räknat för olika varugrupper, gröna jobb, kemikalier,
regionala räkenskaper, indikatorer för hållbar utveckling, vatten-
räkenskaper, skogsräkenskaper samt hushållens miljöpåverkan.
Konjunkturinstitutet utvecklar miljöekonomiska modeller för analys av
hur politiska förslag och beslut påverkar miljö och ekonomi. De arbetar
dessutom med att utveckla monetära miljöräkenskaper där skade-
kostnader för miljöpåverkan värderas. Naturvårdsverket gör beräkningar
av kostnaderna lör att minska utsläpp och annan miljöpåverkan.
Naturvårdsverket beskriver även tillståndet i de svenska ekosystemen och
hur dessa förändras. Miljöräkenskapernas data har använts i Finans-
departementets Långtidsutredning, i utredningen om flexibla mekanismer
samt i Klimatkommitténs och Miljömålskommitténs arbete. De kommer
även till användning i Resurseffektiviseringsutredningens arbete (se
avsnitt 3.3.3).
Skr. 2000/01:38
24
Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02),
Resurseffektiviseringsutredningen, för att genomföra en översyn av
sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av åtgärder för en
effektivare användning av naturresurser för att nå en hållbar utveckling.
Utredaren skall bedöma behovet av effektiviseringsmål på nationell nivå
på kort och lång sikt, föreslå ändamålsenliga mål samt föreslå ytterligare
åtgärder såväl på central nivå som för t.ex. kommuner, näringsliv och
medborgare. Utredaren skall även studera och bedöma sambanden mellan
ekonomisk tillväxt, naturresursförbrukning och miljöpåverkan. Arbetet
skall bedrivas med utgångspunkt i en analys och en bedömning av vilken
grad av resurseffektivisering som är önskvärd och möjlig på både lång
och kort sikt. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31
december 2000.
Skr. 2000/01:38
Ett samhälle där alla medborgare känner delaktighet och har vilja och
förmåga att ta ansvar för sitt handlande utgör grunden för arbetet med
hållbar utveckling. Viktiga förutsättningar är därför utbildning och
kunskap - både om specifika sakfrågor och om medborgarens
möjligheter att delta i miljöarbetet.
Omsorg om kulturarvet är en viktig aspekt i arbetet med den hållbara
samhällsutvecklingen. Kunskap om kulturarvet och de historiska
perspektiven bidrar väsentligt till den grund som det hållbara samhället
byggs vidare på.
Det hållbara samhället måste baseras på en varsam förvaltning av redan
gjorda investeringar och av det som utgör vårt gemensamma kulturarv.
Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling genom sin
mångfald av verksamheter med anknytning till frågor om samhälls-
utveckling och kulturella perspektiv.
Landskapets kulturvärden är nära kopplade till dess naturvärden. I
miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) betonar regeringen betydelsen av
en ökad samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektom. I
miljöbalken finns bestämmelser som rör natur- och kulturmiljön, bl.a. har
ett helt nytt skyddsinstrument - benämnt kulturreservat - införts. I
propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) anger
regeringen att en ny helhetssyn på skogens natur- och kulturvärden är en
förutsättning för att nå framgång i det fortsatta arbetet med att bevara och
utveckla skogens miljövärden. Riksantikvarieämbetet har ett särskilt
ansvar när det gäller kulturmiljösektoms arbete för en ekologiskt hållbar
utveckling.
25
För att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle krävs det att samtliga
individer och samhällsorgan känner sig medansvariga för samhällets
utveckling. Ett första steg på vägen dit är att skapa sådana möjligheter att
alla medborgare kan ta del av den information som finns.
Utbudet av informationskällor har breddats och ökat myckel snabbt,
vilket resulterat i att mängden information svällt men också
fragmenterats. Genom att information till viss del endast når en
begränsad grupp får olika personer allt mer skilda referensramar. Detta
ställer nya krav både på kommunikation och dialog människor emellan
och på ett kritiskt, prövande förhållningssätt. Samhället blir allt mer
mångkulturellt vilket leder till ökande krav på förståelse och respekt för
olika kulturella identiteter. I Sverige bor i dag mer än 900 000 personer
som är födda utomlands. Bland de senare anlända torde finnas ett stort
behov av information om svensk miljöpolitik, samtidigt som möjligheten
att förstå och ta till sig traditionell miljöinformation kan vara otillräcklig.
Regeringen konstaterar i sin strategi för en miljöorienterad produklpolitik
(skr. 1999/2000:114) alt möjligheten att tillgodogöra sig miljö-
information varierar mellan konsumentgrupperna och att
miljöinformation därför bör vara målgruppsanpassad.
Utbildning bidrar till att skapa både sysselsättning och tillväxt som i sin
tur är grunden för välfärd. Samtidigt har goda kunskaper i sig ett stort
värde eftersom de ger människor möjligheter att leva ett rikare liv.
Den snabba kunskapsutvecklingen och kunskapsspridningen skapar
möjligheter för ökad livskvalitet för jordens befolkning men också nya
problem med global spännvidd. Växande miljöproblem, som bl.a. leder
till ökad ohälsa och ökande klyftor mellan rika och fattiga, ställer ökande
krav på det nationella och internationella samarbetet både för att
gemensamt lösa miljöproblemen och för alt få en rimlig fördelning av
välståndet men också för att bevara ekologiskt hållbara livsbetingelser
som grund för en hög livskvalitet för kommande generationer. Goda
kunskaper har avgörande betydelse för en hållbar samhällsutveckling.
De tre dimensionerna av hållbar utveckling - ekologisk, social och
ekonomisk hållbarhet - innebär en utmaning för utbildningsväsendet att
bygga broar mellan naturvetenskap/teknik och humaniora och samhälls-
vetenskap. Införandet av miljöledningssystem vid myndigheter och
lärosäten och krav på miljöredovisning i anslutning till årsbokslut samt
arbetet för utmärkelsen Miljöskola är exempel på verktyg som ger
förutsättning för sådant brobyggande.
De nationella styrdokumenten såsom skollag, läroplaner, programmål
och kursplaner liksom internationella policydokument ställer tydliga krav
på och erbjuder samtidigt stöd för undervisning om hållbar utveckling i
skolan och i högskolan.
Regeringen har beslutat om nya kursplaner för grundskolan och nya
programmål för gymnasieskolans utbildningar. Skolverket har utfärdat
nya kursplaner för utbildning i såväl grundskolan som gymnasieskolan
Skr. 2000/01:38
26
och därmed också i kommunal gymnasial vuxenutbildning. Därvid har
bl.a. aspekten hållbar utveckling stått i fokus.
Skolverket och Högskoleverket har sedan 1993 bedrivit ett särskilt
projekt, det s.k. NOT-projektet, för att stimulera intresset för natur-
vetenskap och teknik. Ett nytt NOT-projekt med huvuduppgift att på bred
bas arbeta med attitydförändringar och kunskapsspridning har inrättats
för perioden 1999-2003. Enligt regeringens riktlinjer bör arbetet omfatta
olika intressegrupper i både skola och det omgivande samhället, bl.a.
samverkan med forskarsamhället, skola och arbetsliv. Metodfrågor i
undervisningen ägnas stor uppmärksamhet i NOT-projektet. Även de
nyligen inrättade stöden till fortsatt arbete med värdegrundsfrågor och till
ett nationellt miljödidaktiskt centrum har stor betydelse. Nationellt stöd
ges till skolornas deltagande i olika nätverk med anknytning till
miljöundervisning. Det spelar en viktig roll som stöd och stimulans i
utvecklingen av undervisningen för ett hållbart samhälle.
Även kompetensutveckling av lärare när det gäller områdena miljö och
naturvetenskap har uppmärksammats. Kompetensutveckling i miljöfrågor
och naturvetenskap är ett av de prioriterade områdena inom ramen för det
stöd till kompetensutveckling av lärare som Skolverket disponerar.
Lärares kunskaper är en nyckelfaktor för att påverka och stimulera
elevernas intresse. Lärarna måste genom lärarutbildningen fa de grund-
läggande kunskaperna och fortlöpande hålla sina kunskaper aktuella. I
den nyligen lagda propositionen om förnyad lärarutbildning har aspekten
hållbar utveckling betonats (prop. 1999/2000:135).
De nationella resurscentra i fysik, kemi, matematik, teknik och
naturvetenskap är betydelsefulla resurser i arbetet med kompetens-
utveckling i hållbar utveckling.
Högskolans utbildning och forskning har på olika sätt stor betydelse
för utvecklingen av kunskap om hållbar utveckling. Forskningen
genererar hela tiden nya kunskaper som kan lägga en grund för beslut
med långsiktiga effekter, vilket är anledningen till att högskole-
utbildningens forskningsanknytning kontinuerligt måste förnyas och
förbättras. Högskoleverket har i årets budgetproposition (prop.
2000/01:1, utg.omr. 16) fatt en kraftig förstärkning av sitt anslag för
arbetet med att granska och stärka kvaliteten i det svenska högskole-
systemet (se avsnitt 4.6).
I höstens forskningspolitiska proposition (prop. 2000/01:3) presenteras
bl.a. miljö och hållbar utveckling som ett viktigt strategiskt område för
forsknings- och forskarutbildningssatsningar de närmaste åren (se avsnitt
3.8).
Ett fungerande samarbete mellan de nya myndigheterna inom
forskningen bör kunna leda till att sambanden mellan grundforskning,
tillämpad forskning och utvecklingsarbete främjas, vilket kan vara till
gagn för forskningen inom miljö och hållbar utveckling.
Högskoleutbildningen skall kontinuerligt utvecklas utifrån de nya
forskningsrön som framkommer genom kravet på forskningsanknytning.
Intresset bland högskolemyndigheter att arbeta med bl.a. miljö-
ledningssystem är stort och bör på sikt leda till att frågor om hållbar
utveckling i högre grad än hittills slår igenom såväl inom utbildning och
forskning som i myndighetens eget agerande.
Skr. 2000/01:38
27
I den nyss nämnda forskningspolitiska propositionen gör regeringen
den bedömningen att Sverige bör agera för att EU:s sjätte ramprogram
för forskning får en huvudsaklig inriktning i enlighet med regeringens
förslag på forskningsstrategiska områden, av vilka miljö och hållbar
utveckling är en del.
Gröna kunskapslyftet
Regeringen aviserade i samband med 2000 års ekonomiska
vårproposition (prop. 1999/2000:100) del s.k. gröna kunskapslyftet
tillsammans med bl.a. folkrörelserna. Syftet med det gröna kunskapslyftet
är alt öka kunskaperna och insikterna hos allmänheten om behovet att
ställa om samhället i hållbar riktning samt visa hur den enskilde i
vardagen kan bidra i den processen.
Förutsättningen for att arbetet med att ställa om Sverige till en hållbar
utveckling skall vara framgångsrikt är som tidigare sagts ett brett
deltagande från samhällets alla aktörer: den offentliga sektorn,
näringslivet, organisationer och enskilda medborgare. Det finns således
behov av ett långsiktigt folkbildningsarbete i klassisk mening, där ökade
kunskaper leder till engagemang och förändring både av människors
beteende och samhälleliga beslut. Folkbildningen, som genom sin
verksamhet även kan nå ut till personer som inte söker sig till formella
utbildningsvägar, har en stor betydelse.
Regeringen har uttalat att Sverige skall vara ett föregångsland för den
internationella utvecklingen av ett hållbart samhälle. Det nyligen inledda
arbetet för en Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling i Östersjö-
regionen bör kunna tjäna som exempel och förebild för en sådan agenda
för EU. Genom fortsatt aktivt deltagande i miljörelaterade projekt inom
EU:s ramprogram samt genom att driva miljö- och hållbarhetsfrågor, bl.a.
i diskussionerna om utformningen av det kommande sjätte
ramprogrammet för forskning, kan Sverige även fortsättningsvis verka
pådrivande inom EU:s miljöpolitik.
En effektiv och aktsam användning av jordens resurser är en förutsättning
för en ekologiskt hållbar utveckling. Två av de övergripande målen för
ekologisk hållbarhet är som tidigare nämnts en effektiv användning av
resurser och en hållbar försörjning. Det första målet innebär att
utnyttjandet av energi och andra naturresurser skall bli effektivare än i
dag och i allt större omfattning vila på fömybara resurser. Det andra
målet är att ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga skall säkras.
Jordbrukets och skogsbrukets betydelse för sysselsättningen på
landsbygden minskar. Istället har dess betydelse för ett levande odlings-
landskap och en varierad landskapsbild, för vården av vårt kulturarv och
för en god hushållning med naturresurserna uppmärksammats i högre
Skr. 2000/01:38
28
grad. Likaså har som nämnts odlingslandskapets betydelse för
turistnäringen och friluftslivet ökat, både på landsbygden och i anslutning
till tätorter. Miljödepartementet tog i juni 2000 initiativ till att samla
representanter från organisationer, myndigheter och andra intressenter till
en tankesmedja om hur man kan bevara kulturlandskapet i en föränderlig
tid. Vidare bedrivs sedan september 1999 utbildningskampanjen
”Grönare skog” för personer verksamma inom skogsbruket med bl.a.
syftet att lyfta fram landskapsperspektivet i skogsnäringen. Mer än 6000
personer har hittills deltagit.
Regeringen har i september 2000 beslutat att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att inventera all skogsmark som ägs direkt av staten
eller via helägda statliga aktiebolag. Uppgiften är att lämna förslag till en
mer effektiv förvaltning av statens skogsinnehav, präglad av en
helhetssyn (dir. 2000:60). Statlig skog skall förvaltas på ett föredömligt
sätt både ur produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt
ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling, samtidigt som de
affärsmässiga ambitionerna skall kunna fullföljas effektivt.
Sverige verkar nationellt och internationellt för ett modernt och
miljöanpassat jord- och skogsbruk. Vid toppmötet i Helsingfors i
december 1999 avlämnade jordbruksrådet en strategi för integrering av
miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemensamma jordbruks-
politiken inom EU. I Europeiska kommissionens landsbygdsprogram för
Sverige för perioden 2000-2006 skall insatserna bl.a. främja en
ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av jordbruket,
skogsbruket och landsbygden och underlätta en anpassning av
jordbrukssektorn till nya förutsättningar.
Omfattande statliga insatser har gjorts för att garantera särskilt värdefulla
mark- och vattenområden ett varaktigt skydd. Regeringen har under året
också föreslagit ytterligare områden att ingå i det europeiskt
sammanhängande nätverket av områden med höga naturvärden, Natura
2000.
I flera sammanhang har betonats betydelsen av en ökad samverkan
mellan naturvården och kulturmiljösektom. Med syftet att finna metoder
för en tvärsektoriell samverkan vid planering för hushållning med
befintliga resurser, har Riksantikvarieämbetet i samverkan med Boverket
och Naturvårdsverket påbörjat ett projekt med en sådan inriktning.
Som ett led i förnyelsen av naturvårdspolitiken prövas nu mer
decentraliserade förvaltningsmodeller i syfte att skapa folklig förankring
och ett medborgerligt engagemang kring naturvården. Den breda
studieverksamhet och folkbildning som det gröna kunskapslyftet innebär
kan förstärka och förnya det lokala arbetet.
ArtDatabanken är en särskild enhet vid Sveriges Lantbruksuniversitet,
SLU. Dess viktigaste uppgifter är att samla in, lagra, utvärdera och
tillhandahålla information om hotade och sällsynta växter och djur.
ArtDatabanken utarbetar utifrån denna information nationella rödlistor
som beskriver arternas status. ArtDatabanken skall också initiera
Skr. 2000/01:38
29
forskning och inventeringar och samarbeta internationellt. Under året har
en ny omfattande rödlista för de svenska arterna publicerats. Av cirka
20 000 bedömda arter rödlistas 4 120 enligt de nya kriterier som tagits
fram.
Skr. 2000/01:38
Inom samhällsplaneringen skall en god hushållning med bl.a. mark- och
vattenresurser främjas, såväl när det gäller byggande av bostäder m.m.
som infrastrukturanläggningar. Boverket har regeringens uppdrag att
utveckla en strategi för att integrera hushållningen av mark- och
vattenresurser i planeringen. Även det nya forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande har som syfte att öka kunskaperna
om mark- och vattenresurser och samhällets hållbara utnyttjande av
naturresurser (jfr. avsnitt 3.8.2). Vad gäller vindkraften har regeringen i
juli 2000 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att genomföra
en studie om de övergripande förutsättningarna för lokalisering av
vindkraftverk till havs och i fjällområden. Regeringen har, som tidigare
nämnts, också gett Statens energimyndighet i uppdrag att ta fram
områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk, på land och
till havs samt lämna förslag till planeringsmål för vindkraften.
EU:s strukturfonder och de svenska geografiska målprogrammen har
långsiktigt hållbar utveckling som ett av ledorden och prioriterar därför
insatser för att utveckla och effektivisera nalurresursanvändningen
samtidigt som de skall bidra till en omställning till ekologisk hållbarhet
och till skydd av natur- och kulturmiljö. På regional nivå skall de
regionala tillväxtavtalen innehålla en redovisning av hur åtgärder tar
hänsyn till en effektiv användning av jordens resurser och ekologisk
hållbarhet.
Sverige har under det senaste året agerat kraftfullt inom arbetet för
EG:s ramdirektiv för vatten som nyligen antagits. Direktivet påverkar
införandet av en framtida utvecklad svensk administration av vatten-
resurser. Inom liskepolitiken har kommissionen tagit fram ett förslag till
aktionsplan för biologisk mångfald som kan bli ett redskap för att
åstadkomma en hållbar utveckling av fisket i samband med den
kommande översynen av den gemensamma liskepolitiken.
Människan utsätts dagligen för hälsovådliga risker i sin närmiljö.
Bekämpning av miljörelaterade hälsorisker i syfte att förbättra
förutsättningarna för ett gott hälsoläge är därför av stor vikt för Sverige.
Luftföroreningar inomhus och utomhus, föroreningar och smittämnen i
vatten och föda, hög bullervolym samt höga halter av radon är exempel
på faktorer i miljön som negativt påverkar människors psykiska och
sociala välbefinnande i dagens Sverige. Här krävs insatser i förebyggande
syfte.
30
Enligt WHO:s bedömning vid uppföljningen Rio+5 ökar
miljörelaterade sjukdomar som cancer. Även förändringar i klimat
riskerar enligt WHO att öka sjukdomar orsakade av parasiter som
malaria.
Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande målen för
miljöpolitiken och ingår även som en integrerad del i arbetet för en
ekologiskt hållbar utveckling. Skyddet av miljön utgör ett av de tre
delmålen för ekologiskt hållbar utveckling. I detta ligger att utsläppen av
föroreningar inte skall skada människors hälsa eller överskrida naturens
förmåga att ta emot eller bryta ned dem.
Flera av de nu beslutade miljökvalitetsmålen, t.ex. Frisk luft, God
bebyggd miljö, Giftfri miljö och Säker strålmiljö, syftar bl.a. till att
förebygga ohälsa genom att minska exponeringen för olika hälsorisker i
miljön. Miljöhälsoutredningens (SOU 1996:124) förslag till nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterad ohälsa har varit ett av
underlagen för Miljömålskommitténs arbete.
Skr. 2000/01:38
Stora framgångar har kunnat noteras i arbetet med att minska riskerna vid
användningen av kemikalier. Framgångarna har bl.a. kunnat åstad-
kommas genom bättre produktinformation om risker och skyddsåtgärder,
utfasning av särskilt farliga kemikalier samt tillståndsprövning för
användningen av bekämpningsmedel. Regeringen bedömer dock att det
pågående arbetet med att minska riskerna för hälsa och miljö från
kemikalier bör påskyndas. Enligt den bedömning som regeringen gjorde i
miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) bör allt säkerhetsarbete på
kemikalieområdet utgå från riskvärderingar. Dagens arbetsmetoder bör
således kompletteras med ett mer generellt angreppssätt som riktas mot
ämnen med dokumenterat hälsofarliga egenskaper samt mot organiska,
av människan framställda, ämnen som är bioackumulerande och
långlivade. Den i oktober 1998 tillkallade särskilda utredaren (M
1998:09) överlämnade i juni 2000 sitt betänkande Varor utan faror -
Genomförande av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken (SOU 2000:53).
Utredaren föreslår bl.a. närmare definitioner i form av gränser m.m. för
de egenskaper och effekter som avses i de av riksdagen antagna
riktlinjerna för kemikaliepolitiken. Utredaren menar att för att åtgärderna
skall få tillräcklig genomslagskraft måste de i huvudsak genomföras på
lägst EU-nivå. Riktlinjer för kemikaliepolitiken bör också samordnas
med den produktorienterade miljöpolitiken.
I budgetpropositionen för 2001 anges att kemikaliepolitiken skall
förnyas (prop. 2000/01:1, utg.omr. 20). Regeringen kommer att
presentera en ny kemikaliestrategi för riksdagen tidigt år 2001.
Förorening av mark och vatten har pågått under mycket lång tid.
Föroreningarna förekommer i mark, grund- och ytvatten, sediment,
byggnader och anläggningar. Bland föroreningarna återfinns ämnen och
31
föreningar som numera inte får användas, t.ex. kvicksilver och PCB.
Gifterna riskerar att spridas i naturen och kan då orsaka förgiftningar och
störningar i ekosystemen. Framför allt kan känsliga arter och arter som
finns högre upp i näringsvävar riskera att påverkas. Gifter som sprids på
detta sätt i ekosystemen är omöjliga att få bort.
Föroreningar av mark- och vattenområden har huvudsakligen orsakats
av utsläpp, spill eller olyckshändelser, främst under efterkrigstiden och
fram till 1980-talet. Vissa har uppkommit senare och fortfarande
förorenas nya områden.
Förorenade mark- och vattenområden kan utgöra en hälsorisk.
Människan kan drabbas t.ex. vid förtäring av växter eller fisk, eller
genom direktkontakt med jord, damm eller gaser. Med åtgärder som
sanering och efterbehandling kan sådana risker undvikas.
Regeringens målsättning är att de förorenade områdena skall vara
åtgärdade till år 2020 (prop. 1999/2000:1, utg. omr.20).
Den statliga verksamheten, som samordnas av Naturvårdsverket, har
inriktats på att klarlägga omfattning och konsekvenser av föroreningarna
samt att ta fram metoder för undersökningar och efterbchandlings-
åtgärder. En översiktlig kartläggning av landets saneringsbehov av
förorenade områden har gjorts i samarbete med länsstyrelserna. Enligt
Naturvårdsverkets bedömning är det totala antalet förorenade områden
cirka 22 000. llälften av dessa har identifierats och resten har uppskattats.
Under 1999 har Naturvårdsverket fördelat knappt 40 miljoner kronor i
bidrag till inventeringar av hela län, till undersökningar samt till åtgärder
i samband med enskilda objekt.
Från statens sida görs stora ekonomiska satsningar på området.
Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag att utreda och lämna
förslag om hur den efterbehandlingsverksamhet som sker med statlig
finansiering skall organiseras. Förslaget har remissbchandlats och bereds
för närvarande i Regeringskansliet.
En viktig förutsättning för att uppnå ett hållbart samhälle är ett
samhällsliv byggt på grundläggande demokratiska värderingar.
Delaktighet i planeringsprocesser, öppna besluts- och planerings-
processer, där alla medborgare känner delaktighet och har vilja och
förmåga att ta ansvar för sitt handlande, utgör en viktig grund för det
praktiska arbetet med hållbar utveckling. Viktiga förutsättningar är därför
möjligheter till insyn, dialog och påverkan i planeringen. Det lokala
arbetet med Agenda 21 är ett av liera exempel på brett deltagande i
utformningen av vårt framtida samhälle.
En av de viktigaste uppgifterna inom samhällsplaneringen är att bryta
sektoriseringen. Detta kräver ett vidgat planeringsperspektiv där såväl
ekologiska som ekonomiska och sociala aspekter integreras i beslut om
markanvändning och bebyggelse. Planeringsprocesser och andra verktyg
som konsekvensanalyser och strategiska miljöbedömningar behöver
utvecklas ytterligare.
Skr. 2000/01:38
32
En ekologiskt hållbar utveckling är ett viktigt mål för all samhälls- Skr. 2000/01:38
planering och allt byggande. En omställning av hela samhället till
ekologisk hållbarhet förutsätter att byggprocessen, byggnader och
anläggningar, transportsystemet och infrastrukturen i övrigt miljö-
anpassas och görs mer resurseffektiva än vad som är fallet i dag. Ett av
miljökvalitetsmålen - En god bebyggd miljö - innebär att städer, tätorter
och andra byggda miljöer skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö
samt medverka till en god regional och global miljö. Målet innefattar
också inomhusmiljön. En god hushållning med mark, vatten och andra
resurser skall främjas. Natur- och kulturvärden skall vårdas och
utvecklas.
Krav på ökad hänsyn till miljön har successivt införts i plan- och bygg-
lagstiftningen liksom i annan lagstiftning som påverkar användningen av
mark, vatten och andra naturresurser. Byggnader och andra anläggningar
skall placeras och utformas på ett miljöanpassat sätt. Kraven på att
analysera och beskriva konsekvenserna i vid mening av förändringar i
mark- och vattenanvändningen har förstärkts. Medborgarnas krav på
insyn och inflytande har ökat. Olika samhällssektorer skall ta ett eget
ansvar för miljön. Den fysiska planeringen skall ses som ett led i en
samlad politik för en hållbar utveckling. Natur- och kulturmiljön liksom
den byggda miljön skall förvaltas och utvecklas så att målen om en
hållbar utveckling kan nås. Miljöbalken ger viktiga förutsättningar för ett
hållbart samhällsbyggande. Frågor om samhällsbyggande, infrastruktur
och näringslivets utveckling måste lösas på ett sådant sätt att miljömålen
nås.
Samhällsplaneringens olika metoder och verktyg har vidareutvecklats.
Erfarenheter från bred medverkan i Agenda 21-processer har tagits
tillvara i annan samhällsplanering. Analys- och bedömningsmetodik har
utvecklats vidare, t.ex. arbetet med att ta fram planeringsrelevanta
miljömål och indikatorer. Strategisk miljöbedömning har vidare-
utvecklats som ett stödverktyg i planeringen. Ett EG-direktiv för
strategisk miljöbedömning slutbehandlas för närvarande i ministerrådet
och Europaparlamentet.
Med en framsynt fysisk planering, som samordnas med insatser på
andra områden, finns möjligheter att i betydande utsträckning förebygga
olika miljöproblem och stödja arbetet med att nå de av riksdagen
beslutade miljökvalitetsmålen. De nationella miljömålen konkretiseras
och följs upp i den lokala och regionala planeringen. Genom att
kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för den fysiska planeringen
blir deras roll i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling central. Det är
samtidigt angeläget att utveckla den mellankommunala och regionala
samordningen. Infrastrukturplanering och frågor om näringslivets
utveckling, men också miljöfrågor, kan många gånger lösas regionalt i
samverkan mellan kommuner.
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 38
Internationellt arbete
EU:s medlemsländer och kommissionen har under några år arbetat med
en sammanhållen regional utvecklingsplanering för unionens territorium
- European Spatial Devclopment Perspective, ESDP. Befolknings- och
näringslivsstruktur, infrastruktur liksom miljösituationen m.m. har
analyserats. Med utgångspunkt från detta arbete har strategier för en
samordning av framtida utvecklingsinsatser i EU:s medlemsländer
skisserats. Detta syftar till att skapa förutsättningar för att använda och
rikta in de resurser som finns inom Gemenskapen och medlemsländerna
för att åstadkomma en långsiktig ekonomisk tillväxt som är regionalt
balanserad och hållbar även från miljösynpunkt. Efter hand som
processen kring ESDP har utvecklats har det blivit uppenbart att EU:s
strukturpolitik - i första han inom ramen för regionalfonden - är ett
viktigt instrument, som inom unionen kan bidra till att genomföra de
strategier som utvecklats i ESDP-rapporten och i andra dokument. I de
Interreg 111-program för transnationellt samarbete som nu håller på att
utarbetas skall ESDP beaktas.
ESDP handlar bl.a. om hur planering och investeringar inom olika
sektorer skall samordnas och hur utvecklingsinsatser i medlemsländerna
skall koordineras i syfte att åstadkomma ekonomisk tillväxt, ökad
sysselsättning och samtidigt en god miljö. Som ett led i
implementcringcn av ESDP i Sverige har regeringen gett Boverket och
NUTEK i uppdrag att tydliggöra hur ESDP kan komma att påverka
politiken nationellt, regionalt och lokalt. De båda myndigheterna skall
också biträda Regeringskansliet vid Sveriges medverkan i EU:samarbetet
på området.
Även inom Europarådet - European Conference of Ministers
responsible for Regional Planning, CEMAT - har utarbetats en rapport,
Guiding Principles for Sustainable Spatial Development of the European
Continent. Vid ministrarnas möte i Hanover den 7-8 september 2000
ställde sig länderna bakom de principer som skisserats i rapporten.
Internationellt arbete
Regeringen beslutade i juni 2000 om kommittédirektiv för genomförande
och vidareutveckling av Agenda 21 och Habitatagendan (dir. 2000:48).
En nationalkommitté (M2000:02) har tillkallats med uppgift att
ytterligare förankra, samordna och utveckla arbetet med Sveriges
åtaganden inom Agenda 21 och Habitatagendan.
Nationalkommitténs huvudsakliga uppgifter är att lämna underlag till
regeringen för redovisningen av Habitatagendans genomförande i
anslutning till FN:s generalförsamlings möte 2001 om uppföljning av
Habitat Il-konferensen i Istanbul 1996 (Istanbul +5). På motsvarande sätt
skall kommittén lämna underlag till regeringen i anslutning till FN:s
generalförsamlings möte 2002 som är en uppföljning av konferensen i
Rio de Janeiro 1992 (Rio +10). Sveriges ordförandeskap i EU första
halvåret 2001 ställer ökade krav på aktivt deltagande i förberedelserna
inför de stora internationella Habitat- och Agenda 21-konferenserna.
Skr. 2000/01:38
34
Nationalkommittén är representerad i den ideella föreningen Agenda Skr. 2000/01:38
21 och Hållbar Utveckling (se www.agenda21forum.org).
Nationellt arbete med uppföljningen av Agenda 21 och Habitatagendan
Som ett led i uppdraget att föra en aktiv dialog med olika instanser som
på olika sätt är engagerade i arbetet med Agenda 21 och Habitat, har ett
antal konferenser arrangerats i olika delar av landet tillsammans med
lokala, regionala och andra samarbetspartner.
Syftet med dessa konferenser har varit att skapa tillfallen för
information och dialog som ett avstamp för det fortlöpande Agenda 21-
och Habitatarbetet. Exempel på frågeställningar som har tagits upp vid
dessa konferenser är Agenda 21-arbetets status i kommunerna,
samverkan mellan lokala aktörer och centrala myndigheter samt
informations- och folkbildningsarbete. Man har också diskuterat
samordningen av Agenda 21- och Habitatprocessen, kommunal
översiktsplanering och arbetet med de lokala investeringsprogrammen.
Vidare har folkhälsofrågor, det lokala näringslivets arbete för hållbar
utveckling och vidareutveckling av lokala demokratiformer diskuterats.
Boverket fick i december 1999 regeringens uppdrag att följa och
utveckla det pågående arbetet med att genomföra Habitatagendan samt att
utveckla en strategi för en integrerad syn på planering och hushållning
med mark- och vattenresurser. I uppdraget ingår bl.a. att genomföra en
särskild analys av de bostadssociala åtagandena och beskriva
integreringen av arbetet med lokal Agenda 21 och lokala
investeringsprogram i översiktsplanearbetet med beaktande av
möjligheterna till ett mer aktivt deltagande av enskilda, företag och
organisationer.
På regeringens uppdrag redovisade Naturvårdsverket i december 1999
en Nationell kommunikationsstrategi för Agenda 21 och hållbar
utveckling. Strategin syftar till att stödja såväl statliga myndigheter som
kommuner och andra lokala aktörer i informations- och
folkbildningsarbetet. Den innehåller också förslag till ytterligare centrala
initiativ till stöd för sådant arbete.
I maj 2000 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att inventera
och redovisa myndigheternas arbete med Agenda 21 och hållbar
utveckling under perioden 1996-2000. Inventeringen kommer att utgöra
ett underlag för den rapportering som Sverige skall göra inför FN:s
planerade uppföljning av Riokonferensen 2002.
En studie av kommunernas arbete med Agenda 21 påbörjades hösten
1999 av statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet på uppdrag
av Miljödepartementet. Den första delen av studien utgjordes av en
enkätundersökning som refererades samma höst i regeringens skrivelse
Hållbara Sverige (skr. 1999/2000:13). Enkäterna har därefter följts upp
med djupintervjuer i ett urval kommuner.
Habitat och Istanbul+5
Vid boendekommissionens (UNCHS 17) möte i Nairobi 1999 verkade
Sverige aktivt för en samordning av genomförandet av Habitatagendan
och Agenda 21. Regeringarna uppmanades att i samarbete med
kommuner och berörda organisationer på nationell och lokal nivå ta
35
initiativ till informationskampanjer för att öka medvetenheten om både
Habitatagendan och lokala Agenda 21 samt alt stödja genomförandet av
dessa på den lokala nivån.
Inför FN:s generalförsamlings extramöte om uppföljningen av
världskonferensen om boendefrågor (Istanbul+5) i juni 2001 hölls det
första förberedande kommittémötet (PrepCom 1) i Nairobi i maj 2000.
Agenda 21 och Rio+10
Som ett led i förberedelserna inför uppföljningen av Agenda 21 (Rio+10)
höll FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD 8) ett möte i New
York i april 2000. CSD 8 rekommenderade i sitt beslut om tioårs-
översynen att den bör ske i form av ett toppmöte på högsta politiska nivå
2002 och att detta toppmöte bör hållas i ett u-land samt att nationella och
regionala förberedelser är av central betydelse. Vid CSD 8 behandlades
bl.a. de två s.k. tvärsektoriella områdena finansiella resurser och handel
samt de sektoriella frågorna jordbruk och markanvändning.
Utvecklingen av samhället ställer fortlöpande stora och nya krav på
planering av marken, byggande och förvaltning av byggnader för att
behovet av ändamålsenliga bostäder, lokaler och infrastruktur skall
tillgodoses. En omställning till en ekologiskt hållbar utveckling av
samhället förutsätter att alla sektorer integrerar miljöaspekter i
verksamheten.
Byggandet, brukandet och förvaltningen av byggnader svarar för en
stor del av den totala resursförbrukningen i samhället. Samhället ställer
krav i byggbcstämmelser på byggnader och anläggningar avseende bl.a.
skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt hushållning med
energi och vatten. Detta i sin tur förutsätter fackmässigt utförande av alla
aktörer vilket inbegriper ett långsiktigt effektiv utnyttjande av resurser.
En nödvändighet är att alla aktörer i byggande och förvaltning av
byggnadsverk utarbetar metoder för att säkra det fackmässiga utförandet
och att byggnadsverket fungerar som en helhet för det tänkta ändamålet
och där alla uppställda krav infrias. Regeringen har därför under senare år
lämnat flera uppdrag som leder till fungerande byggnader med god
inomhusmiljö och som påskyndar långsiktig resurseflcktivisering och
kretsloppsanpassning inom byggområdet.
Dagens avloppssystem kan vara svåra att kretsloppsanpassa med
övergödningsproblem som följd. Utveckling av tekniken liksom ny typ
av teknik med alternativa lösningar behöver tas fram. Inom ramen för de
lokala investeringsprogrammen har regeringen lämnat stöd till alternativa
lösningar inom vatten- och avloppsområdet (se avsnitt 5).
Transportpolitiken skall bidra till en socialt, ekonomiskt, ekologiskt
hållbar utveckling. Transportsystemets utformning och funktion skall
anpassas till såväl kraven på en god och hälsosam livsmiljö som hänsyn
Skr. 2000/01:38
36
till natur- och kulturmiljön. En god hushållning med mark och vatten
samt energi och andra naturresurser skall främjas. I det transportpolitiska
beslutet 1998 anges också etappmål för trafikens utsläpp av
luftföroreningar och klimatgaser. Riktvärden för trafikbuller har också
lagts fast liksom ett åtgärdsprogram mot trafikbuller för den statliga
infrastrukturen i befintlig bebyggelse.
Transporter och miljö
Den europeiska miljöbyråns rapport om miljötillståndet i unionen lyfter
fram transporternas miljöpåverkan som ett av de mest svårlösta
problemen. Det beror bl.a. på att trafiken i luften, på land och till sjöss
fortsätter att öka snabbt. Godstransporterna på väg och järnväg i Europa
beräknas öka med 50 procent mellan år 1995 och 2010. EU:s åtaganden
för att minska klimatpåverkan kan därigenom komma att äventyras.
Godstransportdelegationen (K 1998:06) har till uppgift att bl.a. utveckla
ett trafikslagsövergripande synsätt i syfte att effektivisera godstransport-
systemet och göra det ekologiskt hållbart. I juni 2001 ska delegationen
presentera förslag till en samlad svensk godstransportstrategi med förslag
på åtgärder såväl nationellt som internationellt.
Även konkurrensen om mark mellan trafiksektorn och andra angelägna
behov ökar. Utvecklingen av informationsteknologin kommer inte av sig
själv att åstadkomma någon avlastning på transportnätet. Däremot bör
olika IT-tillämpningar kunna vara ett stöd för en effektivisering av
transporterna. Sverige och Europa behöver väl fungerande transporter
och ett transportsystem som är effektivt, säkert och långsiktigt ekologiskt
hållbart.
I december 1998 lämnade transportrådet en rapport om uppföljningen
av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff. I rapporten
underströks bl.a. rådets avsikt att fortsätta arbetet med att ta fram en
enhetlig strategi samt relevanta miljömål i syfte att påskynda
integreringen av miljökraven i den gemensamma transportpolitiken. En
strategi för integrering av miljö och hållbar utveckling i transport-
politiken beslutades i transportrådet i oktober 1999. Strategin gäller för
perioden 2000-2004 och följs nu upp första gången under det svenska
ordförandeskapet, våren 2001.
Teknikutveckling
Den svenska bilindustrin arbetar med att miljöanpassa fordonen.
Bilindustrin är också viktig för ekonomi och sysselsättning i Sverige.
Kunskap om teknik och organisatoriska lösningar som kan bidra till en
hållbar utveckling är viktiga konkurrensfaktorer. Många av världens
ledande fordonstillverkare satsar i dag stora resurser på att skapa
konkurrensfördelar genom att tidigt kunna erbjuda bränslesnålare eller
alternativt drivna fordon. För en livskraftig fordonsindustri krävs
särskilda insatser för att möta framtidens utmaningar. Ett nära och aktivt
samarbete mellan staten och näringslivet har en stor betydelse för
utvecklingen av framtidens teknik. Som ett led i detta samarbete pågår
som tidigare nämnts ett samarbete mellan staten och fordonsindustrin
med sikte på att utveckla ny och miljövänlig fordonsteknik.
Skr. 2000/01:38
37
Sektorsansvar
Trafikverken har sedan länge haft sitt miljöansvar inskrivet i sina
instruktioner. Inom transportsektorn finns också redan tidigare flera
exempel på framgångsrika samarbetsprojekt på miljöområdet. Ett sådant
exempel är arbetet med ett miljöanpassat transportsystem, det s.k. MaTs-
projektet, där nio myndigheter samverkat med företrädare för bil- och
oljeindustrin. Samtidigt är det internationella samarbetet av strategisk
betydelse om ett miljöanpassat transportsystem skall kunna förverkligas.
Det gäller inte bara järnvägens och sjöfartens utveckling utan också
vägtrafikens, för vilken den fria konkurrensen mellan svenska och andra
transportörer inom EU kräver samverkan mellan medlemsländerna så att
de åtgärder som vidtas skall bli neutrala från konkurrenssynpunkt. Detta
gör att MaTs-arbctct har fortsatt och kallas i dag Europa-Mats.
Infrastrnkturplanering
Genomförandet av nationella och regionala långsiktsplaner för
transportinfrastrukturen för åren 1998-2007 pågår. Innan den slutliga
utformningen av olika planerade investeringar avgörs bedöms miljö-
konsekvenserna av olika handlingsalternativ ingående. Miljöbalkens
ikraftträdande den 1 januari 1999 innebär bl.a. att vissa större trafik-
anläggningar skall tillåtlighetsprövas av regeringen och att miljö-
konsekvenserna av ett infrastrukturprojekt blir väl belysta i ett tidigt
skede.
Regeringen prövar för närvarande tillåtligheten av bl.a. Botniabanan
och en del av väg E 6 i norra Bohuslän. De skärpta kraven på hänsyn till
stads- och landskapsbild, natur- och kulturvärden samt estetik som
infördes i väglagen (1971:948) och i lagen (1995:1649) om byggande av
järnväg har lett till att gestaltningsfrågorna nu behandlas grundligare i
väg- och järnvägsprojekteringen. Trafikverken arbetar också vidare med
sina kvalitetsprogram för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga
kvaliteter skall främjas i samband med byggande och förvaltning av
byggnader och anläggningar.
En omställning till ett ekologiskt hållbart transportsystem kräver
insatser av ett stort antal aktörer och en kombination av olika styrmedel
och incitament. Även om ekonomiska styrmedel av olika slag blir allt
viktigare kommer skärpta tekniska krav även i framtiden att vara
nödvändiga.
Forskning, teknikutveckling och ny kunskap öppnar nya möjligheter för
omställning till en ekologisk hållbar utveckling. Praktiskt taget alla
vetenskaper från naturvetenskap och teknik, till samhällsvetenskap och
humaniora har bidrag att ge. Globalt sker en snabb teknikutveckling som
har stor betydelse för den ekologiska hållbarheten. Ny teknik är en av
förutsättningarna för att utvecklingen skall gå mot ökad ekologisk
hållbarhet, t.ex. vad gäller energi- och resurseffektivisering samt renings-
och återvinningsteknik. Men också kunskap om samhälle, organisation,
Skr. 2000/01:38
38
levnadsvanor och normer spelar en stor roll. Samhällsvetenskaplig Skr. 2000/01:38
forskning är därför också viktigt.
I regeringens forskningspolitiska proposition (prop. 2000/01:3)
presenteras utgångspunkterna för forskningspolitiken och förslag till
prioriterade forskningsområden. Bland de prioriterade insatsområdena
finns biovetenskap och bioteknik samt miljö och hållbar utveckling. När
det gäller forskning om hållbart samhällsbyggande bör forskningen
främst inriktas på stadsutveckling i ett hållbarhetsperspektiv, uthålliga
energisystem för bebyggelse, kretsloppsanpassat byggande och
förvaltning samt byggnadens och bebyggelsens betydelse för hälsa och
livsmiljö. Prioriterade områden för miljöforskningen är:
- forskning som underlag för miljökvalitetsmålen och
klimatpolitiken,
- forskning som underlag för internationella förhandlingar,
- forskning om biologisk mångfald,
- forskning om produkter, processer och resurseffektivisering,
- forskning om kemikalier och strålskydd, och
- samhällsvetenskaplig och juridisk miljöforskning.
I strävan att uppnå en hållbar utveckling måste hela samhället ställa om
till bättre hushållning med naturtillgångar och energi. För att välja rätt
åtgärder och för att upplysa människor om hur en långsiktigt uthållig
samhällsutveckling skall uppnås behövs bättre kunskaper inom många
områden. Teknik och system måste anpassas till människans behov och
människorna måste acceptera ett miljöanpassat levnadssätt.
Forskningen för ett resurseffektivt och hållbart samhälle bör främst
inriktas på att lägga grunden för ett nytt tänkande, nytt handlande och nya
strukturer. Fokus bör ligga på att visa vägar att nå en förändring,
identifiera hinder samt på att utveckla verktyg och metoder. En forskning
med betoning på helhetssyn och systemtänkande måste bygga på
samverkan mellan teknisk, naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och
humanistisk forskning. En ökad samverkan mellan forskare måste
stimuleras. Områden som hamnar mellan de traditionella kunskaps-
områdena måste lyftas fram och etablerade mönster och traditionellt
tänkande måste ifrågasättas. Det är också viktigt att forskningen i en
aktiv dialog med samhället i övrigt tar till vara och utvecklar kunskaper
och erfarenheter inom olika delar av näringsliv och samhälle. Resultaten
från forskningen måste också föras ut, prövas och utvärderas i praktiska
försök eller demonstrationer innan de kan tillämpas mer generellt.
Förädling, användning och konsumtion av material och produkter
påverkas av många faktorer och aktörer. Det behövs ökad kunskap om
samspelet mellan olika faktorer som gynnar eller hindrar förändringar i
riktning mot ökad uthållighet. Kunskap om system behövs som underlag
för de strategiska val som måste göras i samhället. Systemkunskap
behövs också som underlag för bedömningar av effekter och risker
förknippade med olika handlingsvägar.
39
Skr. 2000/01:38
Kretslopp och produkter
Resursförbrukning, miljöpåverkan samt möjligheter att sluta kretslopp
styrs bl.a. av hur produkter utformas, av vilka material som väljs samt av
hur produkterna används. Kretsloppsanpassningen har för många
produkter inte kommit särskilt långt. Det finns fortfarande ett stort behov
av kunskap om vad som händer med material när de används, hur
material åldras eller degenereras samt hur bl.a. metallers och plasters
kretslopp sluts. Det är angeläget att inte bara se framåt utan även söka
kunskap som förbättrar hanteringen av varor och material i omlopp och
som belyser såväl risker som möjligheter vid användningen av återvunnet
material.
Regeringen avser att inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik
(IPP) verka för att kunskap om produkters negativa påverkan både på
människors hälsa och på miljön förbättras. För detta behövs fördjupad
kunskap och utveckling inom flera områden. Som exempel kan nämnas:
- miljöanpassad konstruktion för t.ex. demontering och reparation,
återvinning och separering av material,
- miljöanpassad materialanvändning och nya miljöanpassade
material,
- styrmedel, hinder och drivkrafter,
- deponier med okänt innehåll som på kort eller lång sikt riskerar att
läcka ut. Det behövs en fortsatt satsning på att ta fram ökad kunskap
om processer i deponier och speciellt om långsiktiga förlopp. Det
behövs även forskning om metoder för riskbedömning för deponier
och metoder för att oskadliggöra miljögifter,
- utvärderingsverktyg som t.ex. livscykelanalyser, viktnings- och
värderingsmetoder, samt
- beteende- och livsstilsforskning.
Forskningen kan ge väsentliga bidrag till en miljöorienterad
produktpolitik. I arbetet med EU:s kommande program för forskning och
utveckling bör behovet av forskning för hållbar utveckling och en
miljöorienterad produktpolitik beaktas.
Ett nytt områdesinriktat forskningsråd för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande kommer att inrättas från den 1 januari 2001. Rådet
övertar ansvaret för forskningsfinansiering från Byggforskningsrådet
(BFR), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) samt delar av
ansvaret från Naturvårdsverket och Forskningsrådsnämnden (FRN).
Genom att samla forskningen inom dessa områden skapas bättre
förutsättningar för kraftfulla och tvärvetenskapliga satsningar på
forskning till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle. Forskningen skall
öka kunskaperna om de biologiska naturresurserna, mark- och
vattenresurserna, samhällets hållbara utnyttjande av naturresurser,
samhällsplanering, bygg- och förvaltningsfrågor, boendefrågor samt
miljöfrågor, bidra till sektoriella utvecklingsmål samt skapa samband och
40
samarbete mellan forskningsutövare och användare av forskningsresultat.
Forskningen kommer att vara av stor betydelse för internationellt
samarbete inom området.
Det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande kommer att disponera totalt 450 miljoner kronor. I
budgetpropositionen för 2000 föreslog regeringen att miljöforskningen
skulle stärkas genom ett anslag på 50 miljoner kronor till
Naturvårdsverket. Miljöforskningsanslaget beräknades till 100 miljoner
kronor för år 2001 och 2002. Härav föreslås i budgetpropositionen för
2001 att Naturvårdsverket erhåller 55 miljoner kronor, medan resterande
45 miljoner föreslås tillfalla det nya forskningsrådet.
Ambitionen att Sverige skall vara en internationellt pådrivande kraft och
ett föregångsland för ekologisk hållbar utveckling står fast. Det
internationella samarbetet är en viktig hörnsten i ansträngningarna för att
åstadkomma ekologisk hållbarhet. Genomförandet av Agenda 21 och
förberedelserna för tioårsuppföljningen av Riokonferensen om miljö och
utveckling (Rio +10) är centrala utgångspunkter för detta arbete. Under
år 2000 har Sverige deltagit aktivt i en mängd olika internationella fora,
främst inom EU, OECD, FN, WTO, internationella miljökonventioner
samt genom regionalt utvecklingssamarbete i vårt närområde.
En reformprocess för FN inleddes under 1997, bl.a. i syfte att
åstadkomma en mer integrerad och systematisk hantering av miljö och
hållbar utveckling inom alla FN:s verksamhetsområden. Ett viktigt led i
detta arbete är att stärka FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s
kommission för boende och bebyggelsefrågor (UNCHS).
UNEP har förnyats de senaste åren med en ny ledning, en funktionell
organisationsstruktur samt rationaliserad budget- och programplanering.
Ytterligare ett stort steg framåt togs 2000 då UNEP:s första Global
Ministerial Environment Forum (GMEF) arrangerades. Sverige ombads
att stå värd för mötet. Den 29-31 maj samlades hundra miljöministrar i
Malmö för att diskutera tre ämnen: nya och framväxande miljöfrågor,
näringslivets roll för miljöfrågorna samt det civila samhällets och medias
roller och ansvar i miljöarbetet. Slutsatserna formulerades i tydliga och
visionära ordalag i en Malmödeklaration. Med denna som grund
intensifieras ansträngningarna att skapa en mer sammanhållen, fokuserad
och kraftfull behandling på den globala nivån av frågor kring hållbar
utveckling och i anslutning härtill en förstärkt internationell rättsordning
på miljöområdet.
FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att
driva på och underlätta genomförandet av rekommendationerna i
handlingsprogrammet Agenda 21. Under år 2000 har, som tidigare
nämnts, frågor kring markanvändning och jordbruk samt handel och
Skr. 2000/01:38
41
investeringar behandlats särskilt. År 2001 skall bl.a. frågor kring energi,
transporter och informationsspridning behandlas. Med tanke på tyngden i
dessa frågor får Sverige en viktig uppgift alt ena EU i gemensamma
ståndpunkter och föra dess talan i dialogen med övriga världen.
Det globala miljösamarbetet inriktas alltmer på toppmötet 2002 (Rio
+10). Från svensk sida är strävan att mötet skall återuppväcka Rio-andan
och ge konkreta resultat. Som ett led i förberedelserna kommer
regeringen att inbjuda ungdomar från hela världen till en konferens för
hållbar utveckling i Borgholm i maj 2001.
Förhandlingarna kring en konvention som förbjuder ett antal
långlivade organiska föreningar (POP:s) går 2001 in i sitt slutskede.
Målsättningen är att kunna slutföra arbetet vid en konferens i Stockholm i
maj. Världssamfundet skulle med en Stockholmskonvention skapa ett
viktigt skydd mot en mycket farlig kategori kemikalier.
Många internationella organisationer är i dag aktiva inom området miljö
och hållbar utveckling. Sverige har stött att OECD skall vara en
huvudaktör i utvecklingen av underlag och förslag för politiska
diskussioner om hållbar utveckling. OECD:s styrka är att ta fram
högkvalitativt underlag och förslag till politiska rekommendationer.
Denna roll med betoning på ekonomiska analyser bör bevaras, men kan
utvecklas genom att koordinera ekonomisk analys med studier om sociala
frågor och om miljöpåverkan.
Ilållbar utveckling drivs som ett sektorsövergripande projekt i OECD
och har fatt stöd av OECD:s miljökommitté. Projektet skall rapporteras i
samband med OECD:s finansministermöte (Ministerial Council Meeting)
och en hållbarhetsstrategi skall antas på ett gemensamt möte mellan
miljö- och finansministrarna i maj 2001.
OECD försöker inte formulera nya definitioner av hållbar utveckling
utan fokuserar på studier av några nyckelområden som är centrala för att
nå en hållbar utveckling. De sakområden som omfattas är handel,
investeringar, teknologi, naturresurser, klimat, energi, transporter,
jordbruk, industri och markfrågor. Inom OECD:s exportkreditgrupp
pågår ett arbete att utarbeta riktlinjer för miljöhänsyn vid givning av
exportkreditgarantier. Detta arbete skall vara slutfört i november 2001.
En del traditionella frågor las också upp såsom betydelsen av
institutioner, legala regelverk och miljökonsekvensbeskrivningar, att
miljöhänsyn måste integreras i all sektorspolitik och att partnerskap
måste byggas mellan olika aktörer. Men också betydelsen av att korrigera
marknader och ta bort skadliga subventioner samt att intemalisera
externa kostnader i olika samhällssektorer.
Teknologi som drivkraft i den ekonomiska utvecklingen betonas.
Möjligheten att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ
miljöpåverkan hänger särskilt starkt ihop med teknisk utveckling och
industriell förnyelse.
OECD anser att användningen av naturresurserna är en särskilt viktig
fråga. Många ekosystem är hotade och det finns en rad exempel på brist
Skr. 2000/01:38
42
på viktiga material och överexploatering av naturresurser. Detta leder till
frågeställningar om reproduktivitet och användning av fömybara
resurser.
Inom ramen for hållbar utveckling driver OECD också ett arbete med
att inom OECD miljöanpassa statsförvaltningarna — Greening of
governments. Sverige deltar i styrgruppen för detta arbete.
Jämsides med projektet om hållbar utveckling pågår inom
miljökommittén ett arbete med att utforma en miljöstrategi för de
kommande 10 åren och en miljörapport i ett 20-årsperspektiv. Dessa
kommer att läggas fram för beslut vid miljöministrarnas möte i maj 2001.
Sveriges prioriteringar i OECD:s miljöarbete, förutom miljöstrategin,
gäller resurseffektivitet, klimat, kemikalier, handel och investeringar
samt ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Inom det alleuropeiska miljösamarbetet som bedrivs genom FN:s
ekonomiska kommission för Europa (UN/ECE) verkar Sverige för att
samarbetet skall konkretiseras. Arbetet bör enligt svensk uppfattning
inriktas på de nya staterna i före detta Sovjetunionen samt på länderna på
Balkan.
Aktuella frågor som bör föras upp i detta samarbete är genomförande
av existerande konventioner och protokoll samt integration av miljö-
hänsyn i olika sektorer.
Inom ramen för östbiståndet bedrivs, genom Sida och Naturvårds-
verket, bilateralt miljösamarbete även utanför Östersjöregionen.
Sverige är också aktivt inom det internationella försvarsmiljö-
samarbetet (miljöarbete inom den militära sektom) i det euro-atlantiska
partnerskapsrådet (EAPR) och Nato:s miljökommitté (NATO/CCMS).
Sverige har tillsammans med USA inom EAPR:s ram åtagit sig ett visst
planeringsansvar för att hjälpa vissa stater i framförallt Östeuropa att
utarbeta internationella försvarsmiljöprogram.
I samarbetet mellan de arktiska länderna samt mellan länderna i
Barentsregionen verkar Sverige för att miljöfrågorna prioriteras samt för
en samordning av samarbetet.
Det är viktigt att EU:s medverkan stärks vilket kan ske bl.a. genom en
konkretisering av EU:s nordliga dimension.
Barentsrådet
I Barentsregionen, som omfattar de län och motsvarande regioner som
ligger norr om eller genomkorsas av Polcirkeln, bor cirka 5 miljoner
invånare. Stora avstånd, ett arktiskt klimat och stora tillgångar på
naturresurser är förenande faktorer.
Att förbättra och stärka det regionala samarbetet i Barentsregionen på
olika områden är en väg att integrera Ryssland i den europeiska
säkerhetsstrukturen. Många av miljöproblemen i Barentsregionen är
Skr. 2000/01:38
43
emellertid för stora för att kunna lösas enbart genom regionalt samarbete. Skr. 2000/01:3 8
Det gäller särskilt åtgärder för att minska riskerna för radioaktiva utsläpp,
minskning av luftföroreningar och skyddet av havsmiljön.
Mandatet för rådets miljöarbetsgrupp är att utveckla projekt på basis av
miljömålen för Barentsregionen och på principer och prioriteringar i det
arktiska samarbetet. Arbetet skall omfatta investeringsprojekt som
identifierats av NEFCO/AMAP (Nordic Environmental Finance
Corporation/Arctic Monitoring and Assessment Programme).
Internationell finansiering skall sökas. Arbetet syftar till att integrera
miljöhänsyn i andra aktiviteter och sektorer som har påtaglig inverkan på
miljön i Barentsregionen t.ex. infrastruktur, energi och naturresurser,
inklusive marina resurser och skog.
Arbetet skall koordineras med aktiviteter i Barents Regionråd och dess
miljökommitté samt med lokalt Agenda 21-arbete.
Nästa ministermöte kommer att äga rum i augusti 2001.
Arktiska Rådet
Arktiska rådet bildades 1996 och bygger på ett miljösamarbete mellan de
nordiska länderna, USA, Kanada och Ryssland. Rådet är organiserat i
fyra arbetsgrupper om inventering och mätning av miljötillståndet, skydd
av havet, flora och fauna samt skydd av kuster mot oljeskador.
Arktis är den största regionen i världen där multilateralt samarbete
grundas huvudsakligen på frågor om miljöskydd. Det arktiska samarbetet
är i grunden ett miljösamarbete omfattande skydd av havsmiljön,
kustområden och flora och fauna samt ett omfattande samarbete om
miljötillståndet i Arktis.
Samarbetet är också unikt genom att ursprungsbefolkningarna deltar
som fullvärdiga medlemmar.
Arktiska Rådet avser ha ett minislermöte i Alaska i oktober 2000.
Aktuella frågor är bl.a. beslut om ett arktiskt klimatprojekt, om en
handlingsplan för att begränsa miljöutsläppen i Arktis samt om ett
arktiskt program för hållbar utveckling.
Ett prioriterat område för Sverige i det arktiska samarbetet är att
minska användningen och utsläppen av långlivade organiska föreningar
(POP:s).
Programmet om hållbar utveckling omfattar bl.a. områdena
institutionell uppbyggnad och infrastruktur, naturresurser och havets
resurser, utbildning och det kulturella arvet samt hälsa.
Sverige verkar aktivt för en hållbar utveckling inom Östersjöregionen. I
Visby i maj 1996 kom statsministrarna i Östersjöregionen och Europeiska
kommissionen överens om att hållbar utveckling skall vara grunden för
det fortsatta samarbetet i regionen. I juni 1998 antog utrikesministrarna
och EU inom Östersjörådet en Agenda 21 för Östersjöområdet kallad
Baltic 21. Denna inkluderar mål och scenarier för hållbar utveckling i ett
30-årigt perspektiv inom regionen och ett aktionsprogram med tidsplaner,
aktörer och finansiering. Baltic 21 fokuserar på sju sektorer (jordbruk,
44
energi, fiske, skog, industri, turism och transporter) vars utveckling
bedöms vara av särskilt stor betydelse för att uppnå ett hållbart
Östersjöområde. Dessutom lyfts arbetet med regional utvecklings-
planering i samarbete med VASAB (Visions and Strategies Around the
Baltic Sea) fram som en viktig fråga. Arbetet inriktas på genomförandet
av aktionsprogrammet för vilket sektorerna själva ansvarar. Vid ett möte
med Östersjöregionens utbildningsministrar i Stockholm i mars 2000
beslutades att utveckla och genomföra en Agenda 21 för
utbildningssektom inom Östersjöregionen. Vid statsministrarnas möte
inom Östersjöstaternas råd i Kolding den 12-13 april 2000 beslutades att
införa utbildning som en åttonde sektor i Baltic 21. Sverige är
tillsammans med Litauen ansvarigt för att leda och samordna arbetet. Ett
stort antal folkrörelser (NGO:s) och mellanstatliga organisationer deltar i
arbetet i alla sektorer.
Sverige är tillsammans med Ryssland även ansvarigt för samordningen
av åtgärder inom industrisektorn. Ett internationellt upptaktsmöte för
industrisektorn hölls den 21-22 mars 2000 i Stockholm med
representanter för alla medlemsländer. Vid mötet antogs en internationell
strategi för att genomföra handlingsprogrammet för industrisektorn samt
etablerades en ny grupp, Baltic 21 Industrial Sector Task Force, under
delat svenskt-ryskt ordförandeskap.
Lägesrapporter kommer att utarbetas vartannat år. Den första rapporten
om genomförandet av Baltic 21 presenterades i juni 2000. Den bygger på
bl.a. ett stort antal indikatorer för hållbar utveckling i regionen.
Baltic 21 styrs av "the Senior Officials Group" (SÖG) med
representanter från samtliga länder och organisationer. Sverige, som haft
ordförandeskapet för SÖG sedan starten, överlämnade vid halvårsskiftet
2000 detta till Estland. Sverige och Ryssland valdes in i den byrå som
bistår ordföranden och sekretariatet i deras arbete från och med
halvårsskiftet tillsammans med Danmark och Polen. Styrgruppen stöds av
ett interimsekretariat som har varit lokaliserat till Stockholm från starten
av arbetet och som helt finansierats av Sverige.
Även andra organisationer och insatser är viktiga för att främja en
hållbar utveckling i Östersjöregionen. Det gäller t.ex. International Baltic
Sea Fishery Commission (IBSFC), Helsingforskommissionen för
Östersjöns miljö (HELCOM) och Vision and Strategies around the Baltic
Sea (VASAB) - det sistnämnda ett samarbete organiserat av ministrarna
ansvariga för regional utvecklingsplanering. Dessa organisationer deltar
också aktivt i Baltic 21. Miljösamarbetet vad avser Östersjöns marina
miljö sker inom HELCOM. Inom ramen för denna samarbetar
kuststaterna i utvecklingen av principer som rör alla väsentliga aspekter
av Östersjöns marina miljö. Det nordiska samarbetet inom ramen för
Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet (NMR), med sin starka
koncentration på närområdena, är också viktigt för en hållbar utveckling
av regionen, särskilt med beaktande av det arbete med hållbar utveckling
som initierades inom NMR under det svenska ordförandeskapet 1998 och
som kommer att slutföras hösten 2000.
Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen samt Statens Kärnkraft-
inspektion genomför ett omfattande projektsamarbete med sina motparter
i de baltiska länderna och nordvästra Ryssland. Samarbetet med
Skr. 2000/01:38
45
Östersjöregionen har stor betydelse för närmandet av kandidatländerna
till Europeiska unionen. Investeringsstödet till utbyggnad av avlopps-
rening fortsätter i de baltiska länderna och Ryssland.
På regeringens uppdrag genomför Försvarsmakten, Försvarets
materielverk och Försvarets forskningsanstalt olika försvarsmiljöprojekt i
staterna runt Östersjön. Vidare deltar Kustbevakningen inom ramen för
HELCOM bl.a. i gemensamma flygövervakningsoperationer runt
Östersjön i syfte att upptäcka och bekämpa illegala oljeutsläpp.
Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att
komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar bl.a. på
vikten av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande
mottagningsanordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp
effektivt beivras. Beredning av utredningens förslag pågår och en
proposition är planerad till våren 2001.
På de nordiska statsministrarnas uppdrag pågår inom Nordiska
Ministerrådets ram ett samarbete om att ta fram en strategi för hållbar
utveckling i Norden. Strategin skall inriktas på sådana områden där
Norden har gemensamma intressen och särskilt goda förutsättningar att
samarbeta och där det nordiska samarbetet skapar ett särskilt mervärde.
Strategin omfattar följande områden: klimatförändringar, hav,
kemikalier, livsmedelssäkerhet, energi, transport, lantbruk, näringsliv,
fiske, fångst och skogsbruk.
Det nordiska samarbetet inom miljöområdet utgår från den nordiska
miljöstrategin som syftar till att bevara den biologiska mångfalden, att nå
en hållbar användning av naturresurserna och att minska föroreningar och
utsläpp under kritiska belastningsgränser.
Förhandlingar pågår om ett nytt miljöhandlingsprogram som skall
antas av miljöministrarna på deras möte i november 2000.
Dessutom pågår ett arbete med en nordisk produktpolicy,
Produktorienterad miljöstrategi (POMS). En tvärsektoriell arbetsgrupp
avser att presentera sitt förslag vid årsskiftet 2000/01.
I samband med revideringen av EG:s upphandi ingsdirektiv och
framtagande av ett tolkningsmeddelande i syfte att klargöra direktiven,
har de nordiska miljöministrarna meddelat kommissionen sin syn på att
miljökrav skall kunna ställas vid upphandling.
Miljöfrågorna har haft och har ett stort utrymme i de nordiska
ländernas politik. Det nordiska samarbetet har betydelse inte bara för de
nordiska länderna utan också för vårt närområde, Östersjöregionen och
Barentsregionen samt de nordiska delarna av Arktis. Det nordiska
miljösamarbetets verksamhet i Ryssland och de baltiska staterna har
behandlats på miljöministemivå under året. Det har betonats att
miljösamarbetet med Ryssland skall vara en del i reformprocessen i
Ryssland och ta sikte på att bygga upp organisation och styrning av den
ryska förvaltningen och näringslivet. Insatserna i samarbetet har
framförallt avsett projekt relaterade till kommunal vatten- och avlopps-
rening.
Skr. 2000/01:38
46
Island har som ordförande i det nordiska samarbetet under 1999 Skr. 2000/01:38
framförallt drivit frågor om havens resurser och miljö, Östersjö-
samarbetet, det arktiska miljösamarbetet och det nordiska miljö-
samarbetets kontakter med EU. Island höll ett seminarium i Bryssel i
oktober 1999 om miljön och EU:s nordliga dimension.
Under sitt ordförandeskap 2000 har Danmark betonat det
tvärsektoriella samarbetet och driver frågor om en integrerad insats för
Nordens landskapsvärden, hållbar utveckling i Arktis, kemikalier och de
globala POP:s-förhandlingama, EU:s försumingsstrategi och uppföljning
av WTO-konferensen i Seattle.
Det nordiska försvarsmiljösamarbetet fortsätter att utvecklas. På
departementsnivån har en Agenda 21 för försvarssektom fastställts
hösten 1999. Även på myndighetsnivån samarbetar de nordiska försvars-
myndighetema om bl.a. införandet av miljöledningssystem.
En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för Världs-
handelsorganisationen (WTO). Handelssystemet och WTO måste därmed
engageras och ge sitt bidrag till det globala arbetet med hållbar
utveckling. Detta är nödvändigt för att förtroendet för organisationen
skall upprätthållas och för att förståelsen för fördelama med en öppen
handel skall kunna öka. Regeringen har i skrivelse om handelspolitiken
(skr. 1998/99:59) klargjort att detta är ett av många viktiga mål i en ny
runda i WTO.
Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö
främst inom WTO:s kommitté för handel och miljö, CTE. Denna
kommitté är huvudforumet för behandlingen av sambandet mellan handel
och miljö. Arbetet inom CTE är av stor betydelse för att påverka och
genomdriva eventuella förändringar i handelsregelverket med inriktning
mot en hållbar utveckling. Sverige arbetar för att miljö och hållbar
utveckling skall integreras i handelsregelverket så att en liberalisering av
handeln kan medverka till en hållbar utveckling.
Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en
bredare WTO-förhandling. För att nå önskat resultat på området verkar,
som nyss nämnts, Sverige och EU för att miljöfrågorna skall ingå i en
kommande ny förhandlingsrunda i WTO. Sverige och EU verkar här dels
för att miljöfrågorna skall kunna integreras sektorsövergripande i alla
områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall kunna
hanteras. Till dessa hör bl.a. den viktiga frågan om relationen mellan
handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner,
försiktighetsprincipens utrymme i WTO-regelverket samt frågan om
miljömärkningssystemens relation till WTO-avtalet.
Utvecklingen i Asien påverkar i hög grad den övriga världen. Det gäller
inte bara inom ekonomi och handel utan också på miljöområdet.
Omfattningen av miljöproblemen är så stor att vi redan ser globala
47
konsekvenser. Regeringen anser därför att det är viktigt för Sverige att
utveckla och fördjupa miljösamarbetet med de asiatiska länderna. 1
skrivelsen Framtid med Asien, En svensk Asienstrategi inför 2000-talet
(skr. 1998/99:61) redovisas regeringens Asienpolitik inom ett antal
viktiga områden. Strategins syfte är att intensifiera Sveriges relationer
med regionen. Miljö och hållbar utveckling tillhör ett av de åtta
samarbetsområden som utpekas särskilt.
Som en del i genomförandet av regeringens strategi för Asien, stod
Utrikes- och Miljödepartementen värd for en konferens i Stockholm den
15-17 maj 2000 med särskild fokus på miljöproblem i Asiens storstäder.
Många av storstäderna i Asien har redan i dag mycket allvarliga
miljöproblem, främst inom områdena luft, vatten och avfallshantering.
Försämringen av miljön har gått snabbt och utvecklingen mot allt större
städer kommer att ställa mycket stora krav på ländernas regeringar.
Föroreningarna har redan nått nivåer som innebär höga kostnader för
samhället i form av produktivitetsförluster, hälsoproblem, förlorad
biologisk mångfald och ökad känslighet lör naturkatastrofer.
Konferensen bar rubriken Swedish-Asian Forum on the Future of Asia ’s
Urhan Environment och genomfördes i nära samarbete med
Naturvårdsverket, Exportrådet och Sida. Ett femtiotal kvalificerade
beslutsfattare från 13 asiatiska länder jämte Hongkong och Macau deltog
i konferensen. Dessutom deltog svenska forskare och företagsledare.
Sverige och EU importerar stora och ökande mängder produkter från
asiatiska länder. Många produkter (textilier, elektronik m.m.) innehåller
kemikalier som av ett eller annat skäl skapar problem i mottagarlandet. I
november 1999 hölls ett gemensamt svensk/thailändskt seminarium i
Bangkok om kemikalier i produkter. På seminariet deltog högre
tjänstemän från regeringar och myndigheter från fyra EU-länder och åtta
asiatiska länder inom Asien-Europa-samarbetet (ASEM) samt fem
internationella organisationer. Syftet med seminariet var att i
producentländerna öka kunskapen om riskerna med användning av
farliga kemikalier i produkter och som via handel sprids över hela
världen. Produkter som innehåller farliga kemikalier kan ge allvarliga
effekter på människors hälsa och miljön, inte bara i landet där de
produceras utan även i de länder där produkterna används och där de
slutligen blir avfall. Behovet av att reglera användningen av kemikalier i
produkter har ökat allteftersom volymen växer. De senaste åren har
möjliga negativa effekter på människors hälsa eller miljön av
användningen av färgämnen i textilier, bromerade flamskyddsmedel i
elektronisk utrustning och ftalater i leksaker särskilt uppmärksammats.
Miljöfrågorna har en framträdande roll även i det Asien-Europeiska
samarbetet. 1 slutsatserna från det första ASEM-mötet i Thailand 1-2
mars 1996, där samtliga medlemsstater inom EU samt kommissionen,
Thailand, Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore, Brunei,
Vietnam, Kina, Republiken Korea samt Japan medverkade, framhölls
vikten av ett stärkt miljösamarbete mellan de två regionerna. Särskilt
betonades miljösamarbete till gagn för båda regionerna och ömsesidig
överföring av miljöteknik för att främja en hållbar utveckling, f syfte att
främja detta samarbete beslutade ASEM om upprättandet av Asia-Europe
Environmental Technology Centre (AEETC) med säte i Thailand. ASEM
Skr. 2000/01:38
48
utsåg även en särskild grupp kallad Pilot Phase Guidance Group (PPGG)
med representanter från fem asiatiska och fyra europeiska länder jämte
EG-kommissionen att styra centrets verksamhet. Sedan juli 2000 innehar
Sverige en av platserna i styrgruppen och kommer därmed att kunna vara
pådrivande i miljösamarbetet mellan Asien och Europa.
Sverige har sedan EU-medlemsskapets början varit pådrivande i arbetet
med att integrera miljöhänsyn och hållbar utveckling i all EU-politik.
Med Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har
förutsättningarna för detta arbete stärkts väsentligt.
På svenskt förslag tog Europeiska kommissionen fram en särskild
rapport för hur miljöfrågorna bättre skall integreras i EU:s sektorer.
Huvudlinjerna i kommissionens rapport antogs vid Europeiska rådets
toppmöte i Cardiff i juni 1998. Vid toppmötet i Cardiff uppmanades de
olika sektorsråden att utforma särskilda strategier för att integrera
miljöhänsyn och hållbar utveckling inom sina verksamhetsområden.
Transportsektorn, energisektorn och jordbrukssektorn inbjöds att påbörja
detta arbete. Sverige har deltagit aktivt i arbetet med att utarbeta de
särskilda strategierna. Sverige har också verkat för att medlemsländerna
skall enas om tydliga tidtabeller och uppdrag till såväl kommissionen
som relevanta ministerråd för att detta skall kunna realiseras.
I Wien i december 1998 inbjöds tre nya rådskonstellationer - inre
marknaden, industri och biståndsfrågor - att delta i arbetet med
sektorsintegration. I Köln i juni 1999 uppmanades ytterligare tre råd, med
ansvar för ekonomiska frågor och finansiella frågor, fiskefrågor och
utrikesfrågor, att rapportera om integration av miljö och hållbar
utveckling till Europeiska rådet under 2000. Vid flera tillfallen har
framhållits att sektorerna i sitt arbete bör ägna särskild uppmärksamhet åt
frågan om klimatförändringar. Frågor som berör transport och energi är
av särskild vikt.
Inför toppmötet i Helsingfors i december 1999 hade preliminära
sektorsstrategier tagits fram inom sex rådskonstellationer (transport,
energi, jordbruk, inre marknad, industri och utvecklingssamarbete). Till
Helsingfors hade kommissionen också tagit fram en rapport med en
bedömning av läget i arbetet med att integrera miljöhänsyn inom de olika
områdena. Kommissionen pekade bl.a. på att det över lag saknades
tydliga tidtabeller och målsättningar för strategierna.
Vid toppmötet i Helsingfors beslutades att nästa större översyn av
sektorsintegrationen skall göras vid toppmötet i Göteborg i juni 2001.
Inför Göteborgsmötet skall samtliga berörda rådskonstellationer ha
färdigställt och påbörjat genomförandet av sina respektive strategier.
Toppmötet i Göteborg skall också anta en strategi för ekonomiskt,
socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Ett förslag från
kommissionen till en sådan strategi väntas våren 2001. Strategin bör vara
Skr. 2000/01:38
49
så konkret att den kan påverka den praktiska politiken och möjliggöra att
förändringar kommer till stånd på sådana områden där utvecklingen nu
går i en ohållbar riktning. Strategin för hållbar utveckling skall bl.a. bli
en del av EU:s bidrag till den internationella översynen av Agenda 21-
arbetet år 2002 (Rio +10). Både sektorsstrategiema och den övergripande
strategin för hållbar utveckling kommer att bli centrala frågor under det
svenska ordförandeskapet i EU.
I slutsatserna från toppmötet i Helsingfors uppmanas också
kommissionen att före utgången av år 2000 utarbeta ett förslag till ett nytt
handlingsprogram för miljön, det sjätte i ordningen.
Vid ministerrådets (miljö) möte i mars 2000 antog rådet ett antal
slutsatser med syfte att ge allmänna riktlinjer för det nya handlings-
programmet. I rådsslutsatsema konstateras att det finns ett akut behov av
att integrera miljöhänsyn i andra politikområden. Det sägs vidare att det
är viktigt att ett nytt handlingsprogram dels angriper bristerna i det
föregående programmet, dels inriktas på nya problem som uppstår där
den nuvarande politiken inte i tillräcklig utsträckning har lyckats att
vända negativa trender och inte heller lyckats bryta sambandet mellan
ekonomisk tillväxt och negativa konsekvenser för miljön.
Rådsslutsatsema konstaterar vidare att det nya programmet bör bidra till
att göra miljöfrågorna mer lättillgängliga för allmänheten samt till att
utvärdera, stärka och utveckla de styrmedel som används inom EU:s
miljöpolitik.
Kommissionen förslag till det nya sjätte miljöhandlingsprogrammet
förväntas att bli färdigt under hösten 2000. Sverige avser som in-
kommande ordförandeland att aktivt driva arbetet med miljöhandlings-
programmet under våren 2001. Miljöhandlingsprogrammet kan sägas bli
en ”konkretisering” av miljödimensionen i strategin för hållbar
utveckling.
Vid Europeiska rådets möte i Cardiff 1998 initierades som nämnts den
process där följande sektorsråd skall utforma särskilda strategier för att
integrera miljöhänsyn inom sina verksamhetsområden.
Transport
Rådet för transportfrågor antog i oktober 1999 en strategi för integrering
av miljöfrågorna och principen om en hållbar utveckling i EU:s
transportpolitik. Strategin diskuterar vissa målsättningar, t.ex. att på lång
sikt skall miljöaspekterna ges lika stor roll som ekonomiska och sociala
faktorer vid utformningen av transportpolitiken. Vissa områden
identifieras som särskilt viktiga för ytterligare åtgärder, som t.ex.
intemalisering av trafikens externa kostnader.
Arbetet med en konkretisering av utvecklingen av ett hållbart
transportsystem pågår i olika arbetsgrupper i kommissionen. Sverige
deltar aktivt i dessa. Kommissionen har uppmanats att under hösten 2000
lägga fram en rapport till rådet baserad på detta arbete. Målsättningen är
Skr. 2000/01:38
50
att rapporten skall utgöra underlag för kommande rådsslutsatser i Skr. 2000/01:38
transportrådet i april 2001.
Jordbruk
Rådet för jordbruksfrågor antog i november 1999 en strategi för
integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling i den gemensamma
jordbrukspolitiken. Strategin tar bl.a. upp de nya integrerade miljö- och
landsbygdsprogrammen som infördes i och med Agenda 2000. Därutöver
blir det obligatoriskt för medlemsstaterna att inrätta program för
miljöåtgärder, samtliga strukturåtgärder skall bedömas från miljö-
synpunkt, och varje medlemsstat skall upprätta en miniminivå av
miljöhänsyn som jordbrukare anslutna till programmet skall följa.
Arbetet med jordbruksstrategin fortsätter. En prioritering under det
svenska ordförandeskapet är att en tidsplan för det fortsatta arbetet med
indikatorer tas fram i syfte att utveckla integreringen av miljöhänsyn och
hållbar utveckling i jordbrukspolitiken. Denna prioritering ligger väl i
linje med slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors om behovet av
regelbunden uppföljning och utvärdering av sektorsstrategiema så att
strategierna kan anpassas och fördjupas.
Energi
Även rådet för energifrågor antog i november 1999 en strategi för
integrering av miljöaspekter och hållbar utveckling i energipolitiken. De
tre prioriterade frågorna för att formulera en hållbar energipolitik är
försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljö. Detta innebär:
- ett långsiktigt åtagande att öka energieffektiviteten och
energisparande;
- att utvidga bruket av säkra energikällor med låga eller inga
koldioxidutsläpp inom ramarna för medlemsstaternas energipolitik;
- att minska miljöpåverkan av bruket av energikällor med högt
kolinnehåll.
Ett antal prioriterade områden har pekats ut. Dessa är att utveckla den
inre marknaden för energi, främja fömybara energikällor, höja
energieffektiviteten och sträva efter intemalisering av externa kostnader
och miljöfördelar. Ett viktigt steg är att utveckla tillgången på fömybar
energi på den inre marknaden. Kommissionen presenterade därför den 10
maj 2000 ett förslag till ramdirektiv för tillträde till den inre marknaden
för elproduktion baserad på fömybar energikällor.
Inre marknaden
Rådet för inre marknaden antog i oktober 1999 en rapport om integrering
av miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för den inre marknaden.
Till en början konstateras att rapporten endast utgör en början på
integreringsprocessen, dvs. de första stegen i det pågående arbetet med
att utveckla en samlad strategi för att med tiden fastställa mål, tidsplaner
och indikatorer för miljöskydd och hållbar utveckling i politiken för den
inre marknaden.
Rapporten framhåller att integreringen av miljöskydd bör säkerställa
att den inre marknadens alla ekonomiska fördelar uppnås på ett hållbart
51
och miljöansvarigt sätt. Utgångspunkten i arbetet med att integrera
miljöhänsyn på den inre marknaden är att det inte skall behöva uppstå
någon konflikt mellan en hög grad av miljöskydd och fri rörlighet för
varor och tjänster.
Rapporten beskriver inte de miljöproblem som finns på den inre
marknaden. Istället tar den sin utgångspunkt i etablerade inre marknads-
mekanismer där åtgärder har vidtagits för att finna synergieffekter, såsom
harmoniseringsåtgärder, standardisering och miljömärkning. Inom alla
områden krävs dock ytterligare åtgärder. De områden som kommer att
noga analyseras när integrationsstrategin tas fram är bl.a. att effektivt
genomföra nuvarande miljölagstiftning, identifiera luckor i
lagstiftningen, granska gemenskapens ramar för statligt stöd till miljö-
skydd samt att se över miljöavtal och andra marknadsorienterade
åtgärder.
Kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Eurostat arbetar med att
fastställa indikatorer. Dessa kommer att kunna användas för att
kontrollera hur integrationen av miljöaspekterna i den inre marknaden
fortlöper i stort.
Industri
I november 1999 antog rådet för industrifrågor en rapport om integrering
av hållbar utveckling i EU:s industripolitik. Följande slutsatser dras i
rapporten:
- kraven i de tre pelarna - den ekonomiska, den sociala och den
ekologiska - måste uppfyllas för att utvecklingen skall kunna anses
vara hållbar,
- politiken skall vara kostnadseffektiv och marknadsbaserad,
- frivilliga åtgärder skall tillämpas när så är lämpligt,
- samverkan med alla intressenter är viktig och särskild hänsyn skall
tas till de små och medelstora företagen,
- ambitionsnivån vad avser hållbara utveckling skall vara hög
- integrationen av hållbar utveckling kommer att bidra till att
åtagandena från Kyoto uppfylls, och alt
- utvidgningen kommer att kräva insatser för att modernisera
industriproduktionen och därmed bidra till att kraven för en hållbar
utveckling tillgodoses.
Rådet skall löpande följa upp framstegen mot en hållbar utveckling inom
alla tre pelare och fortsätta sitt arbete för en strategi som innefattar en
tidtabell och ett antal indikatorer. Härvid kommer rådet att beakta den
befintliga rapporten, ett kommande meddelande från kommissionen och
slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors.
Biståndsfrågor
Rådet för biståndsfrågor antog i november 1999 en rapport om
integrering av miljön i gemenskapens utvecklingspolitik. Rapporten
framhåller att utvecklingen är hållbar när den är ekonomiskt effektiv,
politiskt demokratisk och pluralistisk samt socialt rättvis och miljö-
mässigt sund.
Skr. 2000/01:38
52
Rapporten redovisar kort den utvärdering som gjorts av Skr. 2000/01:38
miljöaspekterna på EU:s program i utvecklingsländerna. Man konstaterar
att även om framsteg har gjorts ligger fortfarande integreringen av
miljöhänsyn i landsprogrammen fortfarande på en relativt låg nivå. En
hindrande faktor enligt rapporten är den begränsade miljömedvetenheten
och efterfrågan på miljösamarbete i partnerländemas regeringar. En
annan begränsande faktor är de bristande personalresurserna för miljö-
och utvecklingsfrågan inom kommissionen. För att uppnå förbättringar
föreslogs insatser för att förstärka medvetenheten och förmågan hos
partnerländema och ett systematiskt införlivande av miljöhänsyn i alla
program för dessa länder.
Fiske, ekonomiska och finansiella frågor samt utrikes- och horisontella
frågor
De rådskonstellationer - fiske, ekonomiska och finansiella frågor samt
allmänna rådet - som senast, i juni 1999, fått i uppdrag att ta fram
strategier har ännu inte presenterat färdiga strategier. Längst har rådet för
fiskefrågor kommit som i juni antog en rapport där befintlig politik för
integrering av miljöhänsyn i fiskepolitiken beskrivs. Arbetet med att ta
fram strategier inom alla dessa tre områden kommer att drivas vidare i år
och nästa vår inför toppmötet i Göteborg. Ekofinrådet kommer att anta en
sektorsstrategi vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000.
Sverige deltar aktivt i utarbetandet av sektorsstrategin.
53
Skr. 2000/01:38
I detta avsnitt redovisas hur de olika departementens arbete med 1998 års
åtgärdsprogram har framskridit. Vissa av åtgärderna har kunnat slutföras
under året. Många är dock av mer långsiktig karaktär och arbetet med att
genomföra dem pågår under flera år. De ursprungliga åtgärderna kan
också ha kompletterats med nya följdålgärder. Åtgärderna har numrerats
på samma sätt som i förra årets skrivelse, dvs. 97:1, 97:2, 98:1 etc. med
en inledande bokstavsbeteckning som anger vilket departement som har
ansvaret för att åtgärden genomförs. De nya åtgärder som har tillkommit
redovisas under en särskild rubrik under respektive departement. Där
inget annat anges finansieras åtgärder och initiativ inom departementets/
utgiftsområdets egna budgetramar.
Ett antal åtgärder har bytt åtgärdsnummer sedan första redovisningen
1998 p.g.a. att ansvaret för en del frågor har ändrats mellan
departementen. Omorganisationen av Regeringskansliet har också
bidragit till ändringar av beteckningar. För att underlätta möjligheten att
göra en återkoppling till redovisningen i 1998 års skrivelse anges, där det
är nödvändigt, inom parentes i rubriken för relevant åtgärd även dess
nummer i 1998 års skrivelse. Arets skrivelse följer i övrigt numreringen i
förra årets skrivelse (skr. 1999/2000:13).
De förändringar som nyligen (oktober 2000) vidtagits i fråga om
statsrådens ansvarsområden har inte kunnat beaktas.
Inom justitiedepartementets ansvar ligger bland annat frågor om
straffrättsligt och skadeståndsrättsligt ansvar för miljöföroreningar. Till
departementets ansvar hör också processuella frågor vid handläggning av
mål enligt miljöbalken.
1 samband med behandlingen av budgetpropositionen för 1998 gav
riksdagen som sin mening till känna att regeringen borde utarbeta och
under 1998 redovisa en strategi för att förebygga och bekämpa miijöbrott
(bet. 1997/98 :JuUl). Regeringen beslutade om en preciserad och vidare-
utvecklad miljöbrottsstrategi i oktober 1998 (skr. 1998/99:25).
Regeringen hade i april 1995 beslutat om en strategi i ämnet (skr.
1994/95:217).
Den nya strategin innehåller ett brett åtgärdsprogram för att minska
miljöbrottsligheten. Det är bl.a. fråga om att genomföra effektivitets-
höjande organisationsförändringar hos de brottsutredande myndigheterna,
effektivisera myndighetssamarbetet och höja miljökompetensen hos
54
åklagare och poliser. Det slås fast att miljöbrottsbekämpning skall vara en
prioriterad verksamhet för polis- och åklagarorganisationen. Begångna
miljöbrott skall utredas och lagföras betydligt snabbare än i dag.
Regeringen meddelar årligen myndighetsgemensamma mål och
riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, inklusive
miljöbrott. I målen och riktlinjerna för år 2000 betonas att en viktig
förutsättning för en effektiv miljöbrottsbekämpning är att berörda
myndigheter - främst miljö- och hälsoskyddsnämnder, länsstyrelser och
andra tillsynsmyndigheter samt polis och åklagare - samordnar sitt arbete
och samarbetar när det gäller exempelvis strategiska frågor, konkreta
ärenden, arbetsmetoder och kompetens. Vidare att ett mycket viktigt
inslag i effektiviseringen av miljöbrottsbekämpningen är att målmedvetet
utveckla kompetens och rutiner när det gäller anmälan av misstänkt
miljöbrottslighet. Det framhålls också att det är av särskild betydelse för
miljöbrottsbekämpningen är att kunskap om reglerna förs ut till
verksamhetsutövama och att informations- och utbildningsinsatser därför
är en viktig myndighetsuppgift i sammanhanget.
Justitiedepartementet hanterar en rad frågor som rör skadeståndsansvar
för miljöskador. En sådan fråga är ersättning för skador orsakade av
atomanläggningar. Inom detta område avser regeringen att lägga fram en
proposition i november 2000. Under året har vidare arbetet med att
revidera de internationella överenskommelser som reglerar ansvar för
atomkraftsanläggningar, de s.k. Paris- och Brysselkonventionen, fortsatt.
En annan fråga inom miljöskadeområdet är frågan om ersättning för
miljöskador till havs. Inom detta område har slutförhandlingar förts inom
ramen för FN:s sjöfartsorganisation, IMO, om en konvention om skador
orsakade av bunkerolja. Därutöver har frågor om ersättning andra
oljeskador behandlats både i IMO och inom gemenskapen. En tredje
fråga är ersättning för miljöskador orsakade av flygplan. Under året har
Sverige tagit initiativ till en revision av den internationella överens-
kommelse som reglerar dessa frågor, den s.k. Romkonventionen.
Sedan den 1 januari 1999 finns det en miljööverdomstol vid Svea
hovrätt och fem regionala miljödomstolar i Stockholms, Växjö, Väners-
borgs, Östersunds och Umeå tingsrätter. Högsta domstolen är slutinstans i
mål som en miljödomstol prövat som första beslutsinstans. Koncessions-
nämnden för miljöskydd, vattendomstolarna, och Vattenöverdomstolen
har upphört.
Ordinarie domare och miljöråd har anställts och sakkunniga har
förordnats. I Domstolsverkets regi har utbildning anordnats för ordinarie
domare och miljöråd, sakkunniga, beredningsjurister och kanslipersonal.
Avgöranden från Koncessionsnämnden för miljöskydd har gjorts
tillgängliga via intranätet. Förordningen (1997:139) om försöks-
verksamhet med beredningsjurister vid vissa tingsrätter har utökats till att
även omfatta miljödomstolama. Behövliga författningsändringar sker
även fortlöpande för att integrationen av miljölagstiftningen skall kunna
fullföljas.
Skr. 2000/01:38
55
Skr. 2000/01:38
Den 1 januari 2000 inrättade Riksåklagaren i samverkan med
Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag en ny och flexibel
organisation för bekämpning av brotten mot miljön. Alla myndigheter
inom åklagarväsendet har ett operativt ansvar för miljöbrotts-
bekämpningen. Ekobrottsmyndigheten har dock inte något sådant ansvar
med undantag för de situationer när det finns sådana samband mellan
utredningar om ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet att det är
lämpligast att handläggning sker där.
Under 1999 anställde Riksåklagaren en chefsåklagare och 14
specialiståklagare lör miljöbrottsbekämpning. Även hos polisen finns det
kvalificerade utredare med specialistkompetens när det gäller utredningar
om brott mot miljön. Riksåklagaren har ett nationellt samordningsansvar
för miljöbrottsbekämpningen och bestämmer närmare hur samordningen
skall ske. Det finns en central enhet hos Riksåklagaren som främst skall
svara för samordningen inom miljöbrottsbekämpningen. Enheten, som
leds av en överåklagare, är samlokaliserad med Rikskriminalpolisens
miljöbrottsrotel där det tjänstgör poliser som har specialistkompetens på
miljöområdet.
Det pågår ett arbete for att utveckla nya och mera effektiva
arbetsformer inom miljöbrottsbekämpningen. Samverkan mellan polis,
åklagare och tillsynsmyndigheter skall förbättras. Lokala samverkans-
grupper har etablerats på många håll i landet. Riksåklagaren har i april
2000 tagit initiativ till bildandet av ett Miljöbrotlsråd för att förstärka
samverkan på central nivå. I rådet ingår bl.a. Riksåklagaren, Rikspolis-
styrelsen, Naturvårdsverket, Kustbevakningen och Tullverket. Under
våren 2000 genomfördes en omfattande och avancerad miljöutbildning
för åklagare och poliser som skall hantera miljöbrottsärenden.
Riksåklagaren har i juli 2000 redovisat en delårsrapport för den nya
miljöbrottsorganisationen avseende det första halvåret 2000. Enligt
Riksåklagaren finns det goda förutsättningar att väsentligt minska brotten
mot miljön bl.a. genom förbättrade arbetsmetoder.
Atomansvarighetslagen (1968:45) reglerar ersättningsansvaret för skador
som har orsakats av atomolyckor i atomanläggningar (t.ex. kämkrafts-
reaktorer) och under transport. Lagen bygger på två internationella
konventioner, 1960 års Pariskonvention och 1963 års Brysselkonvention.
Båda dessa konventioner är föremål för revision. Revideringsarbetet
förväntas vara avslutat år 2001.
Anläggningshavarens ansvar för atomskador är strikt enligt såväl dessa
konventioner som enligt svensk lag. Ansvaret är dock begränsat.
Anläggningshavaren är skyldig att täcka hela sitt ansvar med försäkring.
Enligt atomansvarighetslagen är anläggningsinnehavarens ansvar
begränsat till 175 miljoner särskilda dragningsrätter (cirka 1,9 miljarder
kronor). Om inte detta belopp är tillräckligt utgår ersättning från de stater
56
som är parter till Brysselkonventionen. Kvarstår även därefter skador Skr. 2000/01:38
utgår ytterligare ersättning från svenska staten enligt särskilda
bestämmelser i lagen.
Målsättningen är att infora ett obegränsat ansvar för innehavare av
atomanläggningar. Detta är dock inte möjligt innan Paris- och Bryssel-
konventionema ändrats. 1 avvaktan på detta föreslår regeringen i en
proposition som läggs fram i november 2000 att anläggnings-
innehavarens ansvar höjs till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (cirka
3,3 miljarder kronor). 1 förhandlingarna om revision av Paris- och
Brysselkonventionerna råder för närvarande enighet om att det i
konventionen skall införas en regel som möjliggör för konventions-
statema att ålägga anläggningshavare ett obegränsat ansvar.
Under året har arbetet med förstärkta regler för skador orsakade av
oljeutsläpp till sjöss fortsatt. Detta har både skett inom FN:s sjöfarts-
organisation, International Maritime Organisation (IMO) och på
gemenskapsnivå.
Bland det arbete som sker inom IMO kan två åtgärder nämnas. För det
första har beslut fattats om att höja maximinivån för den ersättning som
kan utgå ur internationella oljeskadefonden. Tidigare var den maximala
ersättningen begränsad till cirka 3 miljarder kronor. Detta belopp
kommer sedan beslutet trätt i kraft att vara cirka 4,5 miljarder kronor.
Höjningen beslutades vid mötet för IMO.s juridiska kommitté i oktober
2000.
För det andra har arbetet med ett förslag till ersättningsansvar för
skador orsakade av utsläpp av bunkerolja avslutats. Det råder ett starkt
stöd bland IMOrs medlemsstater för förslaget. Bunkerolja är olja som
används för ett fartygs drift. Skador p.g.a. sådan olja ersätts inte genom
internationella oljeskadefonden. Enligt förslaget är fartygsägarens ansvar
strikt och skall täckas av försäkring. Den maximala ersättningen är
begränsad med hänsyn till fartygets storlek. Avsikten är att konventionen
skall antas vid en diplomatkonferens i mars 2001.
Som en reaktion på den s.k. Ericaolyckan, där en oljetanker bröts itu
utanför Frankrikes kust har kommissionen föreslagit en rad åtgärder för
att förbättra skyddet mot oljeskador. Bland dessa åtgärder ingår att
kommissionen avser att lägga fram ett förslag om att inrätta en regional
oljeskadefond som skall täcka skador som uppgår till belopp över de
maximibelopp som gäller för den internationella oljeskadefonden.
Kommissionens förslag kan förväntas under senhösten och avsikten är att
en behandling i en rådsarbetsgrupp skall inledas under det svenska
ordförandeskapet våren 2001.
Sverige har under hösten 2000 tagit ett initiativ till bättre internationella
ersättningsregler för skador på miljön som orsakas av luftfarten. Det
svenska initiativet gäller inte bara skador på miljön utan också skador
som personer på marken tillfogas. Frågor om ersättningsansvar för
miljöskador och för skador som tillfogats tredje man på marken regleras
på det internationella planet i den s.k. Romkonventionen. Rom-
57
konventionens regler är omoderna. Bland annat är den maximala Skr. 2000/01:38
ersättningen starkt begränsad. Det saknas också regler om ersättning för
kostnader för sanering vid olyckor och för återställande av miljön.
Avsikten med det svenska initiativet är att en modernisering av
Romkonventionen skall ske inom ramen för FN:s luftfartsorganisation,
ICAO.
Det sker ett fortsatt kontinuerligt arbete för att åstadkomma de bästa
förutsättningarna för miljöbalksreformens genomförande och skapandet
av en god arbetsmiljö för samtliga anställda vid miljödomstolama.
Uppföljning av miljödomstolarnas verksamhet kommer att ske inom
Regeringskansliet och de reformer som det under arbetets gång i
domstolarna kan tänkas uppstå behov av kommer att genomföras.
58
Skr. 2000/01:38
Utrikesdepartementet har ett övergripande utrikespolitiskt ansvar inom
Regeringskansliet, särskilt vad gäller FN- och biståndspolitiken. Departe-
mentet har även det övergripande ansvaret för frågor som gäller den inre
marknadens funktion, den multilaterala handelspolitiken och det statliga
exportfrämjandet. I departementets arbete för en ekologiskt hållbar
utveckling läggs tonvikten på det internationella samarbetet, genom
bilateralt och multilateralt agerande. Av särskild betydelse är
uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i Rio de
Janeiro och departementet har även ett särskilt sakansvar för bl.a.
ökenkonventionen och globala miljöfonden. Vidare åligger det UD att
informera i utlandet om svenska insatser för en ekologiskt hållbar
utveckling. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida, är en
av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar
för ekologiskt hållbar utveckling. I det handelspolitiska arbetet verkar
UD för att söka finna effektiva lösningar och att medverka till underlag
för att få till stånd en hållbar utveckling inom ramen för såväl EU:s inre
marknad som multilateralt. UD representerar Sverige i den horisontella
rådsarbetsgruppen för den inre marknaden och i rådgivande kommittén
för den inre marknaden. Arbetet i den förra präglas av framtagande av
strategier och konkreta åtgärder för att nå hållbar utveckling. På
internationell nivå sker arbetet inom ramen för Världshandels-
organisationens (WTO:s) kommitté för handel och miljö, CTE. På
myndighetsnivå har Kommerskollegium ett särskilt sektorsansvar.
UD svarar för att inom den så kallade Cardiffprocessen verka för att
allt utvecklingssamarbete, EU:s likaväl som medlemsstaternas,
genomsyras av omsorg om hållbar utveckling och att samstämmigheten
ökar mellan politikområdena utvecklingssamarbete, miljö, handel och
jordbruk. UD skall tillsammans med Sida verka för att kommissionen ger
arbetet för hållbar utveckling inom biståndet en central roll även i sin
egen organisation. En rad andra områden såsom den inre marknaden samt
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har särskilt utpekats i
integrationsprocessen (Cardiff). Ett intensifierat arbete pågår och
konkreta handlings- och tidsplaner skall föreligga till toppmötet i
Göteborg i juni 2001.
I enlighet med slutsatserna från toppmötet i Helsingfors 1999 och
Feira 2000 pågår ett omfattande arbete inom ramen för den inre
marknaden för att kunna presentera en konkret strategi till toppmötet i
Göteborg. Arbetet påverkas av förklarliga skäl i hög grad av hur långt
kommissionen kommer i sina ansträngningar. Kontakter på bilateral nivå
har även tagits med det franska ordförandeskapet och förhoppningen är
att frågan tas upp till behandling under hösten 2000.
Under 1998, med intensifiering under 1999, har UD operationaliserat
vad som krävs av EU:s och medlemsstaternas bistånd för att detta skall
främja hållbar utveckling och ägarskap av miljökonventionerna inom
utvecklingsländerna.
59
Inom FN:s kommission för hållbar utveckling, CSD, har Sverige
särskilt verkat för att lyfta fram fattigdomsbekämpning och hållbara
konsumtions- och produktionsmönster.
Ansvaret för att implementera denna åtgärd sönderfaller i två delar, dels
alt verka för att UD:s eget landanalysarbete och utlandsmyndigheternas
länderrapportering innehåller analyser av utvecklingen i fråga om
ekologisk hållbarhet, dels att Sverige verkar för att internationellt analys-
och rapportarbete verksamt beaktar dessa frågor.
Den första aspekten föranleder UD att i ökad utsträckning i sin
verksamhetsplanering och i sina instruktioner till utlandsmyndigheterna
begära in sådan analys och rapportering - ett arbete som ytterligare
kommer intensifieras. Den andra aspekten tillgodoses genom att UD i
samband med svensk finansiering av internationellt arbete inom
miljöområdet till de olika uppdragen kopplar krav på rapportering om hur
insatserna tillgodoser ekologiska hållbarhetskrav.
Ett viktigt tema under mötet med FN:s kommission för hållbar
utveckling (CSD) år 2001 kommer att vara att utveckla informationen
och indikatorer för hållbar utveckling inom miljöområdet. Sverige driver
aktivt detta arbete, vilket bl.a. är ägnat att utveckla gemensamma
indikatorer som, om de tillämpas i rapporter och uppföljning av insatser,
kommer förbättra beskrivningen av utvecklingen i fråga om ekologisk
hållbarhet.
En viktig insats under året är den internationella studie som med
svensk delfinansiering gjorts inom energiområdet - World Energy
Assessment Report - som genomförts av UNDP och World Energy
Council. För första gången föreligger ett samlat och förhållandevis
entydigt kunskapsunderlag om världens energisituation. Rapporten utgör
ett gott exempel på hur analys och rapportering om ekologisk hållbarhet
kan utvecklas.
Åtgärd UD 97:2 Fortsätta främja miljöhänsyn och hållbar
utveckling i det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet
samt i EU-biståndet, med särskild betoning av fattigdomsaspekterna
Arbete pågår med att förstärka integrationen av miljö och hållbar
utveckling i FN:s verksamhet, särskilt i anslutning till general-
sekreterarens reformarbete på områdena hållbar utveckling och bosätt-
ning. Vidare pågår arbete för att utveckla och driva svenska prioriteringar
genom regleringsbrev, i det multilaterala utvecklingssamarbetet samt i
det bilaterala arbetet med lands- och regionstrategier, och i EG-
kommissionens policyarbete för EU:s utvecklingssamarbete, i anslutning
till de riktlinjer som lades fast i regeringens skrivelse Sveriges
internationella samarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2). Asien-
strategins (skr. 1998/99:61) betoning av hållbar utveckling genomförs
bl.a. genom intensifierat samarbete med Kina.
Skr. 2000/01:38
60
Vad gäller EU:s utvecklingssamarbete söker UD i nära samarbete med
Sida inom den så kallade Cardiffprocessen verka för att biståndet skall
genomsyras av omsorg om hållbar utveckling. Målet är att kommissionen
genom egna organisatoriska och substantiella åtgärder skall åstadkomma
detta.
Åtgärd UD 97:3 Följa upp FN:s generalförsamlings extra möte om
uppföljningen av världskonferensen om miljö och utveckling
(UNGASS 1997)
FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) möts årligen för att
genomföra och utveckla besluten från Riokonferensen 1992 samt från
generalförsamlingens nittonde extra möte 1997. Vid kommissionens
sjunde möte, som ägde rum i slutet av april 2000, behandlades tematiska
frågor om haven, hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt
hållbar utveckling av turism.
Sedan 1997 har kommissionen ett tematiskt arbetsprogram där några
valda avsnitt ur Agenda 21 behandlas varje år. Kommissionens åttonde
möte som ägde rum i april 2000 tog upp jordbruk och markanvändning,
finansiering av hållbar utveckling och handel. Dessutom beslutade
kommissionen att välkomna besluten från det mellanstatliga skogs-
forumet (IFF 4) om inrättandet av ett nytt FN-organ för skogsfrågor. Till
sist inleddes förberedelserna av tioårs-översynen år 2002 av Rio-
konferensen, och ett beslut fattades om att verka för ett toppmöte på
högsta politiska nivå i ett u-land.
Kommissionen uppmärksammade i år särskilt ursprungsbefolkning-
arnas roll i arbetet för hållbar utveckling - inte minst i relation till
frågorna om jordbruk, markanvändning och handel. Även företrädare för
näringslivet och enskilda organisationer deltog i kommissionens arbete.
Under 2000 har Sverige deltagit vid partsmöten för konventionen om
biologisk mångfald, FN:s konvention mot ökenspridning samt möten för
Baselkonventionen och Montrealprotokollet.
Även om klimatkonventionens partsmöte hösten 1999 innebar
ytterligare ett steg mot ett förverkligande av åtagandena i Kyoto-
protokollet om att begränsa utsläppen av växthusgaser, framstår
konventionens partsmöte i november 2000 som avgörande. Ett stort antal
ministrar - däribland EU:s - har uttalat intentionen att protokollet skall
träda i kraft 2002.
Vad gäller Kyotoprotokollet återstår svåra frågor inom en rad områden.
Till dessa hör regler för användning av de s.k. flexibla mekanismerna,
kontroll av efterlevnad av protokollet och system för stöd och sanktioner
om gjorda åtaganden inte efterlevs. Vidare förhandlas det om stöd till u-
länder för anpassning, kapacitetsuppbyggnad samt teknologiöverföring
till u-ländema. Parterna förväntas fatta beslut i alla dessa frågor vid
partsmötet i november 2000 i Haag. För att detta skall kunna ske har stor
möda lagts ned på klimatförhandlingama under 2000 med två
förberedande partsmöten i juni och september.
Skr. 2000/01:38
61
Montrealprotokollets viktigaste fråga ur svensk synvinkel är bistånd till
u-länder för en effektiv utfasning av ozonfarliga ämnen med utnyttjande
även av våra egna erfarenheter. Särskild uppmärksamhet ägnas arbetet
inom styrelsen för Montrealprotokollets multilaterala fond. Inom detta
ges högst prioritet åt nya riktlinjer som ökar u-ländemas ägarskap av
utfasningen av ozonfarliga ämnen.
Våren 2000 hölls den femte partskonferensen om biologisk mångfald.
Vid denna behandlades bl.a. frågan om fördelning av biologiska
nyttigheter mellan länderna i syd som äger de genetiska resurserna och
länderna i nord som förädlar och industrialiserar dessa. Vidare under-
tecknades biosäkerhetsprotokollet.
Vid ökenkonventionens partsmöte i december 2000 avses
genomförandet av konventionen behandlas, bl.a. vad avser länder i Asien
och Latinamerika.
Vid Baselkonventionens Ijärde partsmöte i februari 1998 enades
parterna om att exportförbudet för farligt avfall från i princip OECD-
ländcr till icke OECD-länder skall stå fast och varken inskränkas eller
utvidgas innan förbudet trätt i kraft. Denna fråga drevs bl.a. av Sverige
tillsammans med övriga EU-länder samt flertalet utvecklingsländer.
Sverige har också under år 2000 aktivt deltagit i förhandlingar om en
konvention om stabila, organiska ämnen, s.k. POPs. Förhandlingarna
avses avslutas i december 2000 och slutdokumenten undertecknas i
Stockholm våren 2001.
Den globala miljöfonden (GEF) medverkar till att finansiera de mer-
kostnader (s.k. ineremental costs) för utvecklingsprojekt i utvecklings-
länder som kan uppkomma för att uppnå globala miljövinster. GEF är
finansiell mekanism för FN:s klimatkonvention och för konventionen om
biologisk mångfald. Målet om tillfredsställande påfyllnad av GEF
uppfylldes i och med givarnas överenskommelse i mars 1998, som
innebär all GEF disponerar 2,75 miljarder USD för perioden 1998-2002.
Förhandlingarna inför nästa påfyllnadsperiod kommer att inledas under
hösten 2000, varvid den av bl.a. Sverige initierade utvärderingen av
GEF:s verksamhet kommer att vara central. Sverige kommer att fortsätta
det konstruktiva engagemanget i GEF:s styrelse och är berett att verka för
att GEF även i fortsättningen skall få en tillfredsställande finansiering
med en rimlig bördefördelning mellan givarna. 1 ljuset av de pågående
förhandlingarna inom ramen för FN:s klimatkonvention är Sverige berett
att ge ytterligare riktlinjer för GEF:s verksamhet.
Åtgärd UD 97:6 Verka för att miljöaspekter och hållbar utveckling
integreras i WTO bl.a. i kommande förhandlingar om handels-
liberalisering
Sverige deltar i de internationella diskussionerna om handel och miljö
främst inom Världshandelsorganisationens (WTO:s) kommitté för handel
och miljö, CTE. Denna kommitté är huvudforumet för behandlingen av
frågor som rör sambandet mellan handel och miljö. Arbetet inom CTE är
av stor betydelse för att påverka och genomdriva eventuella förändringar
Skr. 2000/01:38
62
i handelsregelverket med inriktning mot en hållbar utveckling. Sverige
arbetar för att miljö och hållbar utveckling skall integreras i
handelsregelverket så att en liberalisering av handeln kan medverka till
en hållbar utveckling.
Det anses allmänt att miljöfrågorna endast kan lösas inom ramen för en
bredare WTO-förhandling. För att nå ett önskat resultat på området
verkar Sverige och EU därmed för att miljöfrågorna skall ingå i en ny
förhandiingsrunda i WTO, trots misslyckandet i Seattle. Det kan komma
att inledas under det svenska ordförandeskapet. Sverige och EU verkar
här dels för att miljöfrågorna skall kunna integreras sektorsövergripande i
alla områden som förhandlas, dels för att specifika miljöfrågor skall
kunna hanteras. Till dessa hör den viktiga frågan om relationen mellan
handelsregelverket och handelsåtgärder i miljökonventioner, Multilateral
Environmental Agreements (MEAs), och försiktighetsprincipens
utrymme i WTO-regelverket.
Studien om handel/miljö och utvecklingssamarbete avslutades 1999.
Samverkan mellan departement och Sida i frågan om underlättande av
ekologisk jordbruksproduktion i och export från utvecklingsländer pågår
fortsatt. Det är det viktigt att verka för en reformering av de EU-regler
som försvårar export av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder.
Skr. 2000/01:38
63
Skr. 2000/01:38
Regeringen har i skilda sammanhang redovisat det miljöarbete som
bedrivs av myndigheterna under Försvarsdepartementet. Detta miljö-
arbete har fortsatt bedrivits aktivt och med ett betydande engagemang.
Av särskild betydelse är det sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling som regeringen tilldelat Försvarsmakten och Statens
räddningsverk. Detta ansvar utgör en grundläggande inriktning för
myndigheternas fortsatta arbete och för arbetet inom respektive sektor. I
oktober 1999 redovisade de två myndigheterna bl.a. förslag till sektors-
mål. En huvudpunkt i miljöarbetet är införandet av miljöledningssystem.
Regeringen har i regleringsbrevet lör år 2000 angivit tidpunkter lör flera
myndigheter när ett sådant system skall vara infört. Så gäller t.ex. att
Försvarsmakten skall ha infört miljöledningssystem i hela organisationen
senast 2001. Övriga myndigheter skall fortsätta pågående arbete i detta
avseende. En annan viktig uppgift tör den militära sektorn är att införa
och tillämpa riktlinjerna for miljöanpassad försörjning med försvars-
materiel.
Försvarsmiljöprojekten i de baltiska staterna, finansierade för svensk
del genom den s.k. Östersjömiljarden, avslutades i december 1999.
Projekten avsåg en miljöplan vid en armébas i Lettland, miljörisk-
bedömningar vid en f.d. sovjetisk flygbas i Estland samt miljöutbildning
för baltisk försvarsmaktspersonal i Nemencine, Litauen. Alla tre
projekten var lyckosamma och har både i det omedelbara perspektivet
och i ett långsiktigt perspektiv betydelse för de baltiska försvars-
makternas miljöarbete, liksom tör miljön i Östersjöregionen.
Det är enligt regeringens mening angeläget att myndigheterna inom
Försvarsdepartementets sektor fortsätter sitt föredömliga arbete för ett
ekologiskt hållbart Sverige.
Åtgärd Fö 97:1 och 2 Fortsätta att målmedvetet bedriva miljö-
arbetet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde enligt de
riktlinjer som tidigare redovisats för riksdagen. Agera för att
myndigheterna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde
ägnar stor uppmärksamhet åt att genomföra den av statsmakterna
anvisade inriktningen av miljöarbetet
Försvarsmakten
Huvuduppgifterna för Försvarsmakten i miljöhänseende är arbetet med
sektorsuppdraget, miljöledningssystem och miljöanpassad försörjning
med försvarsmateriel - se även åtgärderna Fö 98:1, Fö 99:1 och 2. Andra
viktiga delar är att genomföra den första etappen av åtgärdsprogram mot
buller från militär flygverksamhet och att tillämpa de av regeringen
fastställda riktlinjerna i fråga om skottbuller från artilleri och andra tunga
vapen. Försvarsmakten skall också fortsätta arbetet med farliga lämningar
64
och dumpad ammunition. I regleringsbrevet för år 2000 har regeringen Skr. 2000/01:38
också uppdragit åt Försvarsmakten att i ökad utsträckning utnyttja
strategiska miljöbedömningar i planerings- och beslutsprocessen, se
åtgärd Fö 2000:1.
Statens räddningsverk, Kustbevakningen samt det civila försvarets
miljöarbete
Räddningsverket är sedan den 1 juli 1999 central tillsynsmyndighet enligt
lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av
allvarliga kemikalieolyckor. Lagen syftar till att förebygga allvarliga
kemikalieolyckor och begränsa följderna av sådana olyckor för
människors hälsa och för miljön. Mot bakgrund av regeringens beslut i
augusti 1998 har Kustbevakningen och Sjöfartsverket den 29 september
1999 gemensamt redovisat förslag till delmål och åtgärder vad gäller
olje- och kemikalieutsläpp från fartyg till vatten i syfte att inom en
generation uppnå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och
skärgård. Regeringen beslutade den 28 oktober 1999 att överlämna
rapporten till Miljömålskommittén (M 1998:07). Kustbevakningen har i
årsredovisningen för 1999, i enlighet med Riksrevisionsverkets
redovisningsmodell, redovisat arbetet med att införa miljölednings-
system. Utöver en miljöpolicy har miljömål och ett handlingsprogram
tagits fram. Enligt regeringens beslut den 9 december 1999 skall Över-
styrelsen för civil beredskap, Sprängämnesinspektionen och Styrelsen för
psykologiskt försvar införa miljöledningssystem. Som ett led i det arbetet
skall en miljöutredning slutföras år 2000 och redovisas i en särskild
rapport som lämnas samtidigt med årsredovisningen för 2000.
Den totalförsvarsgemensamma verksamheten
Miljöarbetet hos myndigheterna inom den totalförsvarsgemensamma
verksamheten utvecklas vidare. Miljöledningssystem skall införas hos
Fortifikationsverket1, Försvarets materielverk, Försvarets forsknings-
anstalt och Flygtekniska försöksanstalten. Dessa myndigheter skall
bedriva sitt miljöarbete i enlighet med vad som anges i regeringens
särskilda beslut med uppdrag till statliga myndigheter gällande miljö-
ledningssystem i statlig förvaltning. Materielverket skall även tillämpa de
av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad försöijning med
försvarsmateriel.
Inom det internationella försvarsmiljösamarbetet fortsätter Sverige att
spela en aktiv roll. Den svenska medverkan i Nato:s miljökommitté
(NATO/CCMS) fortsätter och utvecklas. I december 1999 avslutades
CCMS pilotstudie om miljöledningssystem i den militära sektorn.
Sverige spelade en mycket aktiv roll i denna pilotstudie. Sverige deltar
för närvarande i pilotstudien om konsekvenser för miljön och säkerheten
1 Fortifikationsverket lyder under Finansdepartementet, verksamhetsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning, sedan den 1 januari 1999. Delar av
Fortifikationsverkets verksamhet ligger dock kvar inom Försvarsmaktens sektorsområde.
3 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 38
av folkomflyttningar i stora städer och i pilotstudieprojektet om hållbart
byggande inom den militära infrastrukturen.
Handlingsprogrammet för nordiskt försvarsmiljösamarbete på
departementsnivå utvecklas vidare. Under hösten 1999 enades de
nordiska försvarsministrarna om en Nordisk Agenda 21 för försvars-
sektom. Genom regleringsbrevet för år 2000 har regeringen beslutat att
denna Agenda 21 skall utgöra en övergripande miljöpolicy för
försvarssektoms arbete. Ett annat samarbetsområde, som leds av Sverige,
gäller gemensamt utnyttjande av anläggningar för miljöfarlig verksamhet,
t.ex. skjutfålt. Ett tredje samarbetsområde avser nordiskt försvarsmiljö-
bistånd till bl.a. de baltiska staterna. I denna del deltar USA i samarbetet.
Genom att diskutera försvarsmiljöfrågoma gemensamt i Norden och
genom att samnordiskt driva dessa frågor både nationellt och
internationellt kommer den gemensamma nordiska miljön att förbättras.
De gemensamma svensk-amerikanska försvarsmiljöprojekten i
Baltikum avslutades 1999. Finansierat genom det s.k. säkerhetsfrämjande
stödet har nya försvarsmiljöprojekt satts i gång i Östersjöregionen.
Försvarets materielverk utarbetar på regeringens uppdrag ett fördjupat
underlag om möjligheterna till svenskt stöd rörande miljöanpassad
ammunitionsavveckling i Ryssland. I ett annat projekt skall Försvars-
makten tillsammans med estniska myndigheter översätta Försvars-
maktens miljöhandbok till estniska och därvid anpassa den till estniska
förhållanden. I ett tredje projekt har regeringen uppdragit åt
Försvarsmakten att tillsammans med amerikanska och litauiska
myndigheter fortsätta miljöutbildningen av försvarsmaktspersonal vid
Nemencine i Litauen. Regeringen har härutöver uppdragit åt Försvarets
forskningsanstalt att tillsammans med ryska myndigheter genomföra en
miljöriskbedömning av armébasen Ostrov i Ryssland och ge förslag till
åtgärdsplan för basen.
Regeringen har tidigare erinrat om insatsernas betydelse for att bygga
upp ett miljökunnande i de baltiska försvarsmakterna. Insatserna bidrar
till att stärka de demokratiska grunderna i dessa staters försvarsmakter.
På detta sätt stärks också den pågående demokratiseringsprocessen i
denna region. Samma förhållande gäller de projekt som nu har satts
igång.
Tillsammans med Belgien, Nederländerna och Schweiz avser Sverige
att, inom ramen för NATO/CCMS och Euro-atlantiska partnerskapsrådet,
EAPR, i januari 2001 arrangera en konferens i Schweiz om införande av
miljöledningssystem i den militära sektorn. Grunder för konferensen är
dels den plan - kallad Model Work Programme - som utarbetades vid
den av Sverige, USA och Polen anordnade försvarsmiljökonferensen i
Warszawa år 1998, dels de riktlinjer om miljöledningssystem som
NATO/CCMS pilotstudie om miljöledningssystem i en militära sektorn
utarbetat.
På myndighetsnivån fortsätter samarbetet mellan bl.a. de nordiska
försvarsmakterna. Detta avser bl.a. införandet av miljöledningssystem. År
1999 inleddes diskussioner mellan de svenska och ryska försvars-
makterna om ett försvarsmiljösamarbete. I juni 2000 bemyndigade
regeringen Försvarsmakten att utarbeta ett förslag till ramavtal på
Skr. 2000/01:38
66
miljöskyddsområdet mellan Försvarsmakten och den ryska försvars-
makten.
Inom ramen för Försvarsmaktens samarbete med den amerikanska
försvarsmakten har utarbetats en handbok för miljöhänsyn i materiel-
anskaffningsprocessen. På regeringens uppdrag genomförde Försvars-
makten tillsammans med den amerikanska försvarsmakten inom ramen
för EAPR i augusti i år i Stockholm en internationell konferens om
miljöhänsyn i den militära materielanskaffningen med utgångspunkt i
denna handbok.
Räddningsverket deltar i det internationella samarbetet inom området
kemikalieolyckor i samarbete med Sprängämnesinspektionen och andra
berörda myndigheter. Samarbetet bedrivs bl.a. inom ramen för ECE:s
Industriolyckskonvention, EU:s kommitté för Seveso Il-direktivet och
OECD:s expertgrupp inom kemikalieolycksområdet. Industriolycks-
konventionen och Seveso Il-direktivet har under år 1999 införts i svensk
lagstiftning. Kustbevakningen deltar i det globala miljöarbete som
bedrivs inom FN-organet IMO (International Maritime Organisation) och
i samarbete inom ramen för Arktiska rådet vilket framförallt omfattar
förberedelsearbetet för att kunna handskas med miljöfarliga olyckor som
inträffar norr om polcirkeln. På EU-nivå sker ett samarbete avseende
miljöfarligt utsläpp till sjöss inom ramen för en expertgrupp, ACPH.
Kustbevakningen deltar även i samarbetet inom tre regionala
konventioner eller avtal som reglerar frågor om bekämpning av utsläpp
till sjöss: Köpenhamnsavtalet som avser samarbete mellan de nordiska
länderna, Helsingforskonventionen reglerar samarbetet i Östersjön och
Bonnöverenskommelsen avser Nordsjön. I syfte att informera om illegala
oljeutsläpp och den typ av bevisning som kan föreläggas polis och
åklagare samt för att underlätta det internationella samarbetet vid
lagföring av dem som bryter mot utsläppsbestämmelser har nordsjö-
statema inom ramen för Bonnöverenskommelsen tagit fram två
informationsskrifter.
Åtgärd Fö 98:1 Uppdrag avseende sektorsansvar för ekologiskt
hållbar utveckling samt sektorsmål och åtgärder avseende miljö-
kvalitetsmålen
Försvarsmakten
Regeringen uppdrog år 1998 åt Försvarsmakten att dels ha ett särskilt
sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels utarbeta och redovisa förslag
till sektorsmål och åtgärder avseende miljökvalitetsmålen enligt
miljöpropositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145). I oktober
1999 lämnade Försvarsmakten en lägesredovisning avseende förslag till
sektorsmål, åtgärder för att nå dessa mål samt en inriktning för hur
sektorsansvaret skall utövas. I regleringsbrevet för år 2000 uppdrog
regeringen åt Försvarsmakten att utöva sektorsansvaret i enlighet med
den inriktning regeringen angivit i propositionen Det nya försvaret (prop.
1999/2000:30). Försvarsmakten skall enligt regleringsbrevet också i sitt
Skr. 2000/01:38
67
arbete sträva efter att uppfylla de av riksdagen antagna miljökvalitets-
målen.
Statens räddningsverk
Regeringen beslutade i juli 1998, med utgångspunkt i miljöpropositionen
(prop. 1997/98:145), att Statens räddningsverk dels skall ha ett särskilt
sektorsansvar för ekologisk hållbarhet, dels skall utarbeta och redovisa
förslag till sektorsmål och åtgärder. Räddningsverket har utarbetat mål
för ekologiskt hållbar utveckling inom verksamhetsområdena Skydd mot
olyckor i fred och Räddningstjänst under höjd beredskap. Räddnings-
verket redovisade uppdraget till regeringen den 1 oktober 1999. I
redovisningen konstateras att arbetet med och ansvaret för "skydd mot
olyckor" är fördelat på många aktörer, främst näringslivet men även
myndigheter på alla nivåer och inom olika sektorer. De olika
olyckstyperna bränder, olyckor med farliga ämnen, oljeutsläpp i svenska
vatten, naturolyckor och olyckor i kärntekniska anläggningar kan
potentiellt innebära mer eller mindre betydande miljökonsekvenser.
Utifrån sektorns påverkan på de nationella miljökvalitetsmålen föreslår
Räddningsverket bl.a. följande sektorsmål: - Minskning av antalet
olyckor med farliga ämnen och konsekvenserna av de olyckor som
inträffar, - Reducering av antalet olje- och kemikalieutsläpp till havs och
att minska konsekvenserna av dessa utsläpp. Som exempel på åtgärder
kopplade till sektorsmålen kan nämnas genomförande av Seveso-
direktivet som bl.a. medför ökade krav på invallning av kemikalier vid
fasta anläggningar, miljökonsekvensbeskrivningar för olyckor och ökad
samverkan i planarbetet. Slutligen konstateras att kunskapsbristen är stor
avseende olyckors miljöpåverkan men att kunskapsnivån successivt
byggs upp bl.a. med ett särskilt FoU-program kring olyckors utsläpp och
deras miljöpåverkan.
Regeringen har i 2000 års regleringsbrev uppdragit åt ett antal myndig-
heter inom den militära sektorn att inom de närmaste åren införa
miljöledningssyslem. Systemet skall uppfylla minst kraven enligt
standarden ISO 14001 kompletterat med kraven på offentlig redovisning
enligt standarden EMAS. Försvarsmakten skall ha infört miljölednings-
system senast år 2001. På grund av den omfattande förändringen av
Försvarsmaktens såväl krigs- som fredsorganisation som beslutades av
riksdagen våren 2000 (främst prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2,
rskr. 1999/2000:168) har den tidigare inriktningen med ett system infört
år 2000 fått ändras. Inriktningen är vidare att Fortifikationsverket och
Försvarets materielverk skall ha infört miljöledningssystem senast år
2002. I och med att Flygtekniska försöksanstalten och Försvarets
forskningsanstalt skall läggas ned den 31 december 2000 och en ny
myndighet för försvarsforskning - Totalförsvarets forskningsinstitut -
inrättas den 1 januari 2001 har arbetet med införandet av miijölednings-
system ändrats.
Viktiga delar i Försvarsmaktens arbete med att införa miljölednings-
system är bl.a. att fortsätta miljöutbildningen, fortsätta åtgärderna för att
Skr. 2000/01:38
68
begränsa utsläppen av fossila bränslen och andra skadliga ämnen och att Skr. 2000/01:38
tillämpa de av regeringen fastställda riktlinjerna för miljöanpassad
försörjning med försvarsmateriel.
Regeringen uppdrog genom beslut i december 1998 åt Försvarsmakten
och Försvarets materielverk att tillämpa det förslag till riktlinjer för
miljöanpassad försörjning av försvarsmateriel som myndigheterna hade
utarbetat. Införandet av dessa riktlinjer pågår.
I mars 1999 redovisade Försvarets forskningsanstalt med rapporten Det
framtida försvaret och miljön ett regeringsuppdrag rörande försvaret och
miljön. Rapporten behandlar bl.a. strategiska miljöbedömningar.
Rapporten har remissbehandlats. I regleringsbrevet för år 2000 uppdrog
regeringen åt Försvarsmakten att beakta rapporten i myndighetens
fortsatta miljöarbete och att således i ökad utsträckning utnyttja
strategiska miljöbedömningar i planerings- och beslutsprocessen.
69
Skr. 2000/01:38
Socialdepartementets arbete i strävan efter ekologiskt hållbar utveckling
fokuserar på sambandet mellan hälsa och välfärd samt miljö och hälso-
och sjukvård.
Insatser för en god hälsa bland befolkningen är en ytterst viktig
investering för framliden. Olika åtgärder för att sluta kretslopp och för att
minska belastningen på miljön i övrigt måste förenas med kraven inom
hälsoområdet. Konflikter mellan hälsa och miljö kan uppkomma om inte
en helhetssyn tillämpas på området och hälsobegreppet är därför tungt
vägande i uppsatta miljökvalitetsmål.
Miljöhälsoutrcdningen lämnade i sitt slutbetänkande Miljö för en
hållbar hälsoutveckling (SOU 1996:124) ett förslag till ett nationellt
handlingsprogram för att minska miljörelaterade hälsorisker i Sverige.
Miljöhälsoutredningcns betänkande har ingått i Miljömålskommitténs (M
1998:07) arbete med att utveckla de miljökvalitetsmål som beslutades i
samband med miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145). Dessutom
har Socialstyrelsen haft i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka
hälsorelaterade delmål och åtgärder som behövs för att miljökvalitets-
målen skall nås inom en generation.
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket ingår bland de myndigheter
som tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling.
Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första
lägesredovisning i vilken de belyser hur myndigheten har definierat sin
roll, arbetets omfattning, eventuella problem och på vilket sätt det kan
integreras i myndighetens verksamhet. Folkhälsoinstitutet och Läke-
medelsverket har fått i uppdrag att införa miljöledningssystem inom
statlig förvaltning.
Ett fortsatt väl utvecklat internationellt samarbete kring hälsoskydd och
miljömedicin är av stor betydelse. Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt
vid alt upprätthålla en hög hälsoskyddsnivå i samhället och har därför
goda förutsättningar att vara en drivande kraft kring dessa frågor.
Världshälsoorganisationens (WHO) globala program för området miljö
och hälsa är väl samordnat med uppföljningen av Agenda 21 och stöds av
Sverige, bl.a. genom frivilliga bidrag. WHO:s arbete omfattar både hälso-
målen i Agenda 21 och frågor som miljömedicin, kemikaliesäkerhet,
hälsorisker och säkerhetsfrågor inom industri, vatten och sanitet etc.
Inom WIIO:s europaregion ägde en tredje miljö- och hälsominister-
konferens rum i London i juni 1999. Planeringen av konferensen har
beretts inom den europeiska miljö- och hälsokommittén (EEHC) där
förutom WHO och vissa medlemsländer även representanter för bl.a.
Europeiska kommissionen, FN/ECE, UNEP, OECD, EEA och Världs-
70
banken ingår. Vid ministerkonferensen undertecknades ett protokoll om
vatten och hälsa till FN/ECE:s konvention om skydd och användning av
gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar. Vidare antogs en
rekommendation om transporter, miljö och hälsa som betonar vikten av
att integrera hälso- och miljöaspekter i transportpolitik och planering av
mark och vatten.
I de åtaganden som gjordes vid miljö- och hälsoministerkonferensen i
Helsingfors 1994 ingick att varje medlemsland skulle utarbeta nationella
program för miljö och hälsa. Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124)
ingick som ett led i att för svenskt vidkommande leva upp till detta
åtagande. I dag har 43 av regionens 51 medlemsländer färdigställt eller
kommit långt i arbetet med de nationella planerna. Det kan ses som ett
stort framsteg att nästan alla länder har utarbetat sådana planer och att
man under arbetet har lärt av och hjälpt varandra. Särskilt viktigt är det
att länderna i Central- och Östeuropa har fått stöd i sitt nödvändiga
arbete.
Sverige deltar i en samverkansgrupp mellan länderna i Norden och
Baltikum i syfte att ta fram handlingsprogram för miljörelaterat
hälsoarbete inom Östersjöområdet. Inom WHO:s europakontors särskilda
insatsområde för Central- och Östeuropa, EUROHEALTH-programmet,
ingår dessutom miljö och hälsa som ett av sex prioriterade områden.
Ett omfattande europeiskt samarbete inom miljöområdet sker inom
ramen för EU. Unionens insatser inom folkhälsoområdet är inte lika
långtgående som inom miljöområdet. Efter Maastrichtfördraget gavs
dock gemenskapen formella befogenheter inom folkhälsoområdet och
sedan dess har flera initiativ tagits. Genom Amsterdamfördraget förstärks
samarbetet inom folkhälsoområdet. En av de viktigaste förändringarna
består i att det i fördraget anges att en hög skyddsnivå för människors
hälsa skall beaktas i utformandet och genomförandet av gemenskapens
samlade politik. Kommissionen presenterade i maj 2000 ett meddelande
om folkhälsopolitiken i gemenskapen samt ett förslag till nytt
ramprogram för folkhälsa för perioden 2001-2006. Sammantaget
beskriver dessa dokument planerna för hela folkhälsoområdet inklusive
hur genomförandet av fördragets krav på en hög hälsoskyddsnivå i all
politik skall utvecklas.
Åtgärd S 97:2 Lyfta fram åtgärdsbehov inom hälso- och sjukvården
Hälso- och sjukvårdens ansvar för hälsa och miljö utgörs av:
- ett lagreglerat ansvar för den egna verksamheten, enligt
miljöbalken, läkemedelslagen och arbetsmiljölagen m.m., och
- ett ansvar för befolkningens och individers hälsa enligt hälso- och
sjukvårdslagen och smittskyddslagen, vilket omfattar bl.a.
samhälls- och miljömedicin, epidemiologi och smittskydd.
Samtliga landsting samt Region Skåne och Västra Götalandsregionen har
av fullmäktige antagna miljöprogram. Dessa omfattar främst miljö-
åtgärder vid landstingens egna verksamheter, t.ex. sjukhus, vårdcentraler
och tandvårdskliniker. Landstingens miljöarbete redovisades 1997 i en av
Landstingsförbundet framlagd rapport "Landstingen och miljön".
Landstingens operativa verksamhet styrs inte direkt av riksdag och
Skr. 2000/01:38
71
regering. Regeringen vill dock lyfta fram några områden där ytterligare Skr. 2000/01:38
åtgärdsbehov finns.
Miljöledningssystem
Arbete med att införa miljöledningssystem pågår och kommer enligt
tidplaner att pågå de närmaste åren i samtliga landsting och regioner.
Landstingsförbundet bedömer att de flesta sjukvårdshuvudmän har
påböljat eller är på väg att införa miljöledningssystem enligt företrädesvis
ISO 14001 och LM AS i olika verksamheter. Ett resultat av detta arbete är
att Länssjukhuset i Halmstad som första sjukhus i Europa registrerats
enligt EMAS.
Minska avfallets mängd och farlighet från sjukvården
Landstingsförbundet har under perioden 1995-1998 producerat rapport-
erna "Miljöstatistik för sjukhusen" som avser landets cirka 90 akut-
sjukhus. Ett av flera syften med statistiken är att förse sjukhusen med
verktyg, t.ex. nyckeltal, för att i första hand kunna följa upp och förbättra
sitt eget miljöarbete, exempelvis avseende avfallet. Av särskilt intresse
för hälso- och sjukvården är det smittförande avfallet. Socialstyrelsen har
under 1999 givit ut föreskrifter och allmänna råd om hantering av
smittförande avfall från hälso- och sjukvården (SOSFS 1999:27).
I propositionen Reformerat tandvårdsstöd (prop. 1997/98:112), som
godkänts av riksdagen, föreslog regeringen att tandvårdsersättning för
amalgamfyllningar skulle slopas. Denna ändring trädde i kraft den 1
januari 1999. I både tandvårdspropositionen och miljömålspropositionen
(prop. 1997/98:145) betonar regeringen att det är angeläget att
användningen av amalgam inom tandvården snarast upphör. En
förutsättning för att förbjuda amalgam av hälsoskäl är att EU:s direktiv
om medicintekniska produkter (93/42/EEG) medger ett sådant förbud.
Regeringen bedömde i tandvårdspropositionen att det skulle vara möjligt
att förbjuda amalgam mot bakgrund av ett föreslaget tillägg till delta
direktiv. Tillägget har dock slutligen fått en sådan utformning att det
troligen inte blir möjligt att införa ett förbud med stöd härav. Dessutom
har EU på senare tid ingått s.k. tredjelandsavtal med andra länder om
erkännande av varandras provningsresultat beträffande medicintekniska
produkter. Dessa avtal måste också beaktas. Regeringen undersöker nu
om regelsystemet i EU medger att kvicksilver i amalgam förbjuds av
miljöskäl.
Även om hälsan allmänt sett har utvecklats positivt i Sverige finns det
fortfarande allvarliga sjukdomar och skador som är möjliga att
förebygga. Det finns bl.a. stora och i vissa fall ökande skillnader i hälsa
mellan olika sociala grupper, geografiska områden samt mellan könen.
Regeringen beslutade i december 1995 om direktiv till en parla-
mentarisk kommitté (dir. 1995:158) med uppgift att utarbeta ett förslag
till nationella mål för hälsoutvecklingen i Sverige. I oktober 2000
72
redovisade den nationella folkhälsokommittén sitt slutbetänkande. I detta
föreslås mål som skall vara vägledande för samhällets insatser för att
främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra
förtida och undvikbar funktionsnedsättning. Kommittén har även lämnat
förslag till strategier för att nå målen samt beakta att målen kan förankras
i olika besluts- och utvecklingsprocesser. Arbetet för en ekologiskt
hållbar utveckling är en av de aktiviteter där dessa mål och strategier har
förankrats.
Åtgärd S 98:3 Förbättringar av innemiljön i lokaler där barn vistas
Behovet av att öka kunskapen och förståelsen om inomhusmiljöns
betydelse för en hållbar miljö- och hälsoutveckling låg bakom ett 20-tal
myndigheters samt byggsektorns gemensamma satsning på Innemiljöåret
1999. Inom ramen för Innemiljöåret har Folkhälsoinstitutet och Boverket
haft ett gemensamt uppdrag att tillsammans med andra berörda
myndigheter och organisationer initiera aktiviteter med inriktning på
inomhusmiljöer där barn och ungdomar vistas.
Åtgärd S 98:4 Verka för att lokala och regionala planer och
program inom hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram samt att
förbättra den miljömedicinska kunskapsförsörjningen
Till följd av bl.a. Miljöhälsoutredningen har Socialstyrelsen haft i
uppdrag att verka för att lokala och regionala planer och program inom
hälsoskyddet och miljömedicinen tas fram samt att verka för att
kunskapsförsörjning och samverkansformer inom miljömedicin klar-
läggs. Under året har Socialstyrelsen granskat verksamhetsplanering och
tillsynsarbete vid kommuner och landsting inom områdena hälsoskydd
och miljömedicin. Av den redovisning som lämnats till regeringen
framgår bl.a. att en övervägande majoritet av landstingen har tillgång till
miljömedicinsk kompetens och tre ijärdedelar har en verksamhets-
planering som behandlar arbetet med miljömedicin. Över 80 procent av
kommunerna har i dag utarbetat eller är i fard att utarbeta verksamhets-
eller tillsynsplaner för hälsoskyddet. Däremot saknar de flesta läns-
styrelser en plan för hur tillsynsvägledning skall ske inom hälsoskydds-
området.
Socialstyrelsen har enligt uppdrag från regeringen påbörjat planeringen
av en nationell miljöhälsorapport som skall presenteras senast år 2001.
Denna planeras att omfatta en uppdatering av Miljöhälsoutredningens
kunskapsunderlag, en bedömning av exponering för olika prioriterade
hälsorisker i miljön samt en uppskattning av ohälsa till följd av hälso-
risker i miljön uppdelat på olika sjukdomsgrupper.
Åtgärd S 99:1 Utredning om förutsättningar att avveckla ftalater i
medicintekniska produkter, läkemedel och läkemedelsnära produk-
ter samt andra produkter inom hälso- och sjukvården
Läkemedelsverket och Socialstyrelsen gavs i regleringsbreven för år
1999 i uppdrag att i samråd med Kemikalieinspektionen, sjukvårdens
huvudmän och andra berörda parter utreda förutsättningarna för att i
Skr. 2000/01:38
73
första hand avveckla och i andra hand begränsa användningen av ftalater
och andra mjukgörare med skadliga eller misstänkt hälso- och
miljöskadliga effekter i medicintekniska produkter, i läkemedel och
läkemedelsnära produkter samt i andra produkter inom hälso- och
sjukvården. Utredningen bör även redovisa förslag till åtgärder som är
nödvändiga för alt åstadkomma en avveckling alternativt en begränsning.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 2000.
Åtgärd S 99:2 Information och utveckling av metoder för att bättre
nå föräldrar med information i bl.a. allergiförebyggande syfte
Folkhälsoinstitutet gavs i regleringsbrevet för år 1999 i uppdrag att ta
fram innehåll och utveckla metoder för att bättre nå föräldrar med
information i bl.a. allergiförebyggande syfte. Som ett led i detta arbete
har institutet bl.a. redovisat en kartläggning av hur allergiförcbyggande
bedrivs inom barnhälsovården samt en projektplan för hur fortsatta
vetenskapliga konsensusarbeten och metodutvecklingsprojekt kommer att
bedrivas.
Skr. 2000/01:38
74
Skr. 2000/01:38
Från och med den 1 januari 1999 ansvarar Finansdepartementet också för
vissa frågor som tidigare handlagts inom Inrikesdepartementet. Det gäller
kommun-, konsument-, bostads- och länsstyrelsefrågor.
Inom Finansdepartementets verksamhetsområde läggs tonvikten bl.a.
på skatter och utveckling av miljöräkenskaper. Skatter kan i många fall
utgöra kostnadseffektiva instrument för att bidra till en hållbar
utveckling. För att nå en ökad förståelse av vad som krävs för en hållbar
utveckling kan arbetet med miljöräkenskapema, där både utsläpp och
naturresurser beaktas, vara värdefullt. Sedan 1999 redovisar regeringen
ett antal gröna nyckeltal i Finansplanen i de ekonomiska propositionerna
(höstens budgetproposition och den ekonomiska vårpropositionen). De
gröna nyckeltalen utgör ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som
i övrigt redovisas i dessa propositioner.
En viktig del av konsumentpolitiken är att uppmuntra hållbara
konsumtions- och produktionsmönster. Regeringen har under 1999
fortsatt att arbeta, såväl nationellt som internationellt, för att målen i den
handlingsplan som presenterades i skrivelsen Konsumenterna och miljön
- en handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67, bet.
1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) skall uppnås.
Åtgärd Fi 97:1 Öka skattesystemets miljöstyrande effekt och se över
ekonomiska styrmedel. Områden som analyseras är bl.a. vägskatter-
na och energiområdet
I höstens budgetproposition presenteras en strategi för en successivt ökad
miljörelatering av skattesystemet genom grön skatteväxling. Denna
strategi skall grundas på en ekonomisk ram om cirka 30 miljarder kronor
under perioden 2001-2010. En särskild arbetsgrupp med företrädare för
regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet har berett frågan. För år 2001
föreslår regeringen att ett första steg tas genom att koldioxidskatten far en
större tyngd i förhållande till energiskatten. Förutom en omfördelning
mellan dessa skatteslag sker en nettohöjning av skatten på bränslen för
uppvärmning genom att koldioxidskatten höjs. Även energiskatten på el
höjs. Dessa skatteförändringar berör inte tillverkningsindustrin eller jord-
och skogsbruket. Skatten på dieselolja höjs också men mindre än skatten
på bränslen för uppvärmning. Bensin undantas från skattehöjning.
För att förverkliga strategin för fortsatt skatteväxling kommer följande
områden att utredas ytterligare.
1. Utformningen av nedsättningssystemet för tillverkningsindustrin
samt jord- och skogsbruket.
2. Fördjupad analys av alternativa ekonomiska styrmedel.
3. En ökad miljörelatering av vägtrafikbeskattningen.
4. Översyn av övriga miljörelaterade skatter.
75
Den 1 januari 2000 infördes en skatt på avfall (prop. 1998/99:84). Skr. 2000/01:38
Skatten tas ut med 250 kronor per ton avfall som deponeras.
Den 1 januari 2000 slopades den tidigare femåriga fordonsskatte-
befrielsen för bilar som tillhör miljöklass 1. Detta gäller nyregistrerade
bilar. För de äldre bilarna löper befrielsen perioden ut. Denna form av
skattebefrielse har avlösts ett modifierat system som har föranletts av nya
avgasbestämmelser som har beslutats på EU-nivå. I den nya
utformningen ges i stället skattelättnaden som ett belopp som successivt
avräknas mot fordonsskatten. För personbilar och lätta bussar med en
tjänstevikt på högst 1 275 kg och för lätta lastbilar med en tjänstevikt på
högst 1 275 kg som uppfyller kraven i miljöklass 1 är beloppet 3 500
kronor om de registreras under år 2000. Beloppet är 1 500 kronor vid
registrering under år 2001. För övriga personbilar, lätta lastbilar och lätta
bussar som har högre tjänstevikter kommer dessa belopp i stället att gälla
under 2001 respektive 2002.
Åtgärd Fi 97:2 Fortsätta utveckla och använda miljöräkenskaper
Arbete med miljöräkenskaper pågår vid Statistiska Centralbyrån,
Konjunkturinstitutet och Naturvårdsverket. De tre myndigheterna har ett
nära samarbete och presenterar resultaten i en gemensam rapportserie.
Arbetet skall vidga förståelsen för sambandet mellan ekonomi och miljö
genom att miljöstatistik utformas så att den kan hänföras till olika
verksamheter (i enlighet med Nationalräkenskapernas uppbyggnad) och
genom att ekonomiska modeller utvidgas till att även inkludera vissa
miljövariabler. Miljöräkenskapema har använts i två bilagor till
Finansdepartementets Långtidsutredningen, samt i dess huvud-
betänkande. Bilagor och huvudbetänkande har presenterats under
1999/2000. I bilaga 2 till Långtidsutredningen, ”Miljö och ekonomi -
scenarier fram till år 2015” redovisas resultat från olika scenarios, där en
utav Konjunkturinstitutets långfristiga ekonomiska modeller
kompletterats med utsläppsstatistik. Modellens syfte är att kunna
analysera den ekonomiska politikens påverkan på miljön och likaså
miljö-politikens påverkan på ekonomin. I bilaga 7 till Långtids-
utredningen, ”Vad är hållbar utveckling?”, utnyttjas också ett omfattande
material från miljöräkenskapema. I detta fall beräknas en miljöjusterad
nettonationalprodukt för Sverige.
Åtgärd Fi 97:3 Beakta miljöhänsyn vid placering av medel inom
Allmänna Pensionsfonden och premiereservsystemet utan att göra
avkall på de försäkrades intresse av god avkastning
När sjätte fondstyrelsen, nuvarande Sjätte AP-fonden, inom Allmänna
pensionsfonden (AP-fonden) infördes 1996 konstaterade regeringen att
miljöargument i allt större utsträckning blir en konkurrensfaktor för
företagen. Regeringen fann därför att det inom ramen för de
grundläggande kraven på långsiktigt hög avkastning och tillfredsställande
riskspridning bör vara väl motiverat för Sjätte AP-fonden, liksom för
övriga AP-fonder, att ta miljörelaterade hänsyn vid sina placeringar.
Riksdagen beslutade 1998 om ett reformerat system för inkomstgmndad
ålderspension (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:StIJ 13).
76
Riksdagen fattade i mars 2000 beslut om en genomgripande Skr. 2000/01:38
reformering av AP-fonden (bet. 1999/2000 :FiU 19, rskr. 1999/2000:181).
Reformeringen ingår som en del i ålderspensionssystemet som beslutats
under senare år. Förslagen bygger på uppgörelsen mellan Social-
demokraterna, Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Center-
partiet och Folkpartiet liberalerna om ett nytt pensionssystem.
Reformeringen av AP-fonden innebär dels en omorganisation där första-
femte fondstyrelserna ombildas till Första-Fjärde AP-fondema, dels nya
förvaltningsmål och placeringsbestämmelser. I målen for förvaltningen
anges att hänsyn till miljö och etik skall tas i placeringsverksamheten
utan att avkall görs på det övergripande målet om hög avkastning.
Som en del i den reformerade allmänna ålderspensionen finns bl.a. ett
premiereservsystem. I detta system skall medel motsvarande intjänade
pensionsrätter förvaltas i fristående värdepappersfonder som väljs av de
enskilda. För dem som inte gör något eget val skall medlen förvaltas av
en ny Sjunde AP-fond i den s.k. Premiesparfonden. Sjunde AP-fonden
skall även förvalta en särskild fond, Premievalsfonden, för dem som
aktivt vill välja en statlig placering för premiepensionsmedlen.
Pensionssparamas intresse av långsiktigt hög avkastning och, i fråga om
Premiesparfonden, låg risk är grundläggande krav på Sjunde fondens
medelsförvaltning. Utan att åsidosätta dessa primära krav bör även
strävan efter en ekologiskt hållbar utveckling kunna beaktas i placerings-
verksamheten.
Statens fastighetsverk förvaltar 1,6 miljoner kvadratmeter lokaler och har
upprättat en miljöledningsplan som beskriver det långsiktiga miljöarbetet
inom verket. Planens uppläggning ansluter till det internationella miljö-
ledningssystemet ISO 14001. Denna standard ställer krav på att miljö-
arbetet bedrivs organiserat med fastställda rutiner och innehåller krav på
bl.a. policy, mål och handlingsplan.
Länsstyrelserna har, i enlighet med propositionen Svenska miljömål
(prop. 1997/98:145), i uppdrag att regionalt anpassa, precisera och
konkretisera de nationella miljökvalitetsmålen. Målet Levande skog
ansvarar skogsvårdsstyrelsema för på regional nivå utom i de delar som
gäller skogens kulturmiljövärden där länsstyrelserna har det regionala
ansvaret. Länsstyrelserna har också fatt i uppdrag att samordna
anpassningen av miljökvalitetsmål och sektorsmål i sina län och att verka
för att målen får genomslag i den lokala och regionala samhälls-
planeringen. Målen skall inarbetas i STRAM, länsstyrelsernas strategier
för regional miljö. Arbetet rapporteras årligen till regeringen. Hittills
inkomna rapporter har överlämnats till Miljömålskommittén (M1998:07)
som i sitt betänkande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52)
redovisat en sammanfattning av detta arbete.
Länsstyrelserna har arbetat på ett likartat sätt. En genomgång och
avstämning av de befintliga regionala miljömålen som tagits fram i
77
STRAM-arbetet mot de 15 miljökvalitetsmålen har i allmänhet gjorts.
Detta arbete tillsammans med miljökvalitetsmålen och myndigheternas
förslag till delmål skall utgöra underlag fiör det vidare arbetet. Riksdagens
beslut om nationella delmål blir ett viktigt underlag. Länsstyrelserna
redovisar organisation och tidsplan för det fortsatta arbetet. De flesta
länsstyrelser betonar vikten av samråd och förankring av måiarbetet med
regionala och lokala aktörer, särskilt kommunerna. Några länsstyrelser
lyfter fram kopplingen mellan målarbetet och Agenda 21-arbetet, arbetet
med lokala investeringsprogram och arbetet med underlag för att belysa
frågor om hushållning med mark och vatten enligt 6 kap. miljöbalken.
Enligt länsstyrelsernas tidsplaner skall beslut om regionala miljömål tas
under tiden fram till 2002.
Åtgärd Fi 97:6 (f.d. In 97:10, delvis) Verka för en effektiv försörj-
ning med geografiska data som en del av samhällets informations-
försörjning
Länsstyrelserna bedriver sedan 1999 på regeringens uppdrag en bred
utbildning i GIS främst inom området samhällsplanering. Satsningen görs
med sikte på ett teknikskifte hos främst länsstyrelser och kommuner.
Utbildningen kommer enligt planerna att fortsätta även under 2001.
Åtgärd Fi 97:7 (f.d. In 97:2 och 8) Stödja utvecklingen av ändrade
beteendemönster hos konsumenter och hushåll. Öka kunskapsnivån
om konsumtion och miljö bl.a. genom att underlätta för konsument-
en att få tillgång till relevant information
Under Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet år 1998 har ett
nordiskt konsumentpolitiskt handlingsprogram för åren fram till 2004
utarbetats. Detta antogs slutligt vid de nordiska konsumentministrarnas
möte på Island i augusti 1999. Handlingsprogrammet innehåller konkreta
målsättningar för hushållsrelaterade miljöfrågor.
För att förmedla och öka kunskapen om miljöfrågor som rör
konsumenterna har regeringen i mars 1999 gett Konsumentverket i
uppdrag att inrätta en webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation.
F.n sådan webbplats kan användas av enskilda konsumenter, informa-
törer, företag och organisationer samt fungera som ett läromedel i skolan.
Genom webbplatsen kan berörda grupper få reda på hur vissa varor och
tjänster påverkar miljön, undersöka utbudet av miljöanpassade varor, få
goda råd, utbyta erfarenheter samt få förklaringar till olika begrepp.
Webbplatsen skall även innehålla information om hur hushållen kan
minska sin energiförbrukning. Webbplatsen kommer att göras tillgänglig
fr.o.m. hösten år 2000.
Konsumentpolitiska kommittén lämnade i december 1999 sitt
delbetänkande Nordisk miljömärkning - det statliga engagemanget (SOU
1999:145). Betänkandet har remissbehandlats och kommer att behandlas i
Konsumentpolitiska propositionen som planeras att lämnas till riksdagen
i slutet av år 2000.
Skr. 2000/01:38
78
Arbetet med en utvärdering av det nordiska miljömärkningssystemet
påbörjades under 1998 inom ramen för en tvärsektoriell grupp för
samarbete mellan ÄK-Konsument och ÄK-Miljö. Utvärderingen omfattar
bl.a. konsumenters attityder till och kunskaper om Svanen samt miljö-
effekter av det nordiska miljömärkningssystemet. Utvärderingen
beräknas vara slutförd i slutet av år 2000.
Europeiska rådet förhandlade under 1999 fram en revidering av
gemenskapens miljömärkningsförordning. Ministerrådet fastställde
Europaparlamentets och rådets förslag till förordning den 29 juni 2000.
Arbetet med att fullfölja de aviserade åtgärderna i handlingsplanen
Konsumenterna och miljön - en handlingsplan för hållbar utveckling
(skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220) fortskrider, och
uppföljningen av handlingsplanen har påbörjats. Regeringen kommer att
lämna en delrapport till riksdagen under år 2001. Konsumentverket har i
regleringsbrevet bl.a. fått i uppgift att arbeta med miljöaspekter i
samband med varuprovning, kunskapsutveckling för att påverka
marknaden mot ökad miljöanpassning av varor och tjänster samt
genomföra insatser för att motverka otillbörlig marknadsföring med
miljöargument.
(inget uppdrag år 2000)
Konsumentverket är en av de myndigheter som infört miljölednings-
system som ett verktyg för att integrera miljöhänsyn, vilket bl.a. innebär
att verket har kartlagt verksamhetens direkta och indirekta miljö-
påverkan.
Konsumentverket har getts ett sektorsansvar för konsumentrelaterade
miljöfrågor genom en ändring i myndighetsinstruktionen. Detta innebär
att verket kommer att vara samordnande, stödjande och pådrivande i
sådana frågor.
Åtgärd Fi 99:1 Översyn av sambandet mellan tillväxt och miljö samt
behov av åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i
syfte att nå en hållbar utveckling
Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Fi 1999:02) för att genomföra
en översyn av sambandet mellan miljö och tillväxt samt behovet av
åtgärder för en effektivare användning av naturresurser i syfte att nå en
hållbar utveckling. Utredaren skall bl.a. bedöma behovet av
79
effektiviseringsmål pä nationell nivå på kort och lång sikt och föreslå
sådana mål om utredaren finner det ändamålsenligt.
Utredningen kommer att granska olika mått som faktor 10, faktor 4 och
andra relaterade begrepp. Utredningen kommer vidare att diskutera
sambanden mellan ekonomisk tillväxt och miljö med särskild tonvikt på
historiska utsläppsdata, främst rörande CO2. För att studera hushållnings-
problem i framtiden kommer modellkalkyler och ett par fallstudier att
presenteras. Avslutningsvis kommer även miljöpolitiken att diskuteras.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 31
december 2000.
Skr. 2000/01:38
80
Skr. 2000/01:38
Utvecklingen av ett hållbart samhälle är ett ansvar som alla delar.
Utbildningens roll i strävan för att uppnå ett hållbart samhälle är att
utrusta människor med kunskaper, insikt och vilja att som globala
medborgare göra ansvarsfulla val för att behålla och öka den egna
generationens livskvalitet och livskvaliteten för kommande generationer
samt att ge dem förståelse för interrelationen mellan ekologiska, sociala,
ekonomiska och kulturella aspekter. Utbildning inom ramen för ett
livslångt lärande, byggd på grundläggande demokratiska värderingar,
som ger kunskaper i meningen fakta, färdighet, förståelse och
förtrogenhet är här avgörande förutsättningar. Det bidrar till att skapa ett
samhälle där alla medborgare känner delaktighet och har förmåga att ta
ansvar för sitt beteende och vilja till ett ändrat förhållningssätt.
Genom ett förändrat och gränsöverskridande arbetssätt kan frågor om
hållbar utveckling komma in i alla skolans ämnen. Statens skolverk är en
av de myndigheter som av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar
för ekologiskt hållbar utveckling. Högskolan har också en betydelsefull
roll genom att erbjuda kvalificerad utbildning och utföra forskning. Nya
rön inom forskningen överförs genom forskningsanknytningen till
grundutbildningen. Studenternas engagemang är också stort vilket
påverkar kursutbud och kursinnehåll. Även folkbildningsinsatser är
viktiga för att med bredd nå ut med kunskap som är nödvändig för
omställningsarbetet. Skolverket, Högskoleverket och Folkbildningsrådet
har viktiga uppgifter i arbetet för en Agenda 21 för utbildning för hållbar
utveckling i Östersjöregionen.
Arbetet i skolorna för att erhålla utnämningen Miljöskola har startat
under år 1999 (SK.OLFS 1998:122 samt Statens skolverks föreskrifter).
Intresset är stort från såväl enskilda skolor som kommuner och i vissa fall
även regioner att alla i kommunen eller regionen ingående skolor skall
arbeta för att nå utmärkelsen.
Sjutton av de 90 förskolor och skolor som under 1999 anmälde intresse
har nu erhållit utmärkelsen och får kalla sig miljöskola och far använda
den speciella symbolen för miljöskolor som Skolverket tagit fram.
Skolorna har upprättat handlingsprogram som granskats och godkänts av
skolverket. I det arbetet har en referensgrupp med representanter från
flera myndigheter, fackliga organisationer, lärarhögskola och miljö-
organisation deltagit. Utmärkelsen handlar om hur miljöfrågorna tas upp i
undervisningen, om arbetsmiljö och hälsa men också om den fysiska
miljön. Syftet är att utveckla undervisningen och verksamheten vid
skolan för en hållbar utveckling. Utmärkelsen gäller i tre år men kan
förnyas om skolorna visar nya resultat som uppfyller fordringarna för
utmärkelsen.
81
Åtgärd U 97:2 Förstärka miljöundervisningen på gymnasieskolan
bl.a. genom ett nytt tekniskt program och flexiblare ämnesstruktur
Fr.o.m. läsåret 2000/01 utgör teknikprogrammet ett reguljärt inslag i
gymnasieskolans programstruktur. Utformningen framgår av regeringens
beslut den 4 november 1999 (SKOLFS1999.12).
Miljöledningssystem införs successivt vid högskolor och forskningsråd så
att det under 1999 omfattar 17 högskolor och ett forskningsråd. Genom
regelbundna utvärderingar höjer lärosätena kontinuerligt sin ambitions-
nivå och sätter nya mål för det fortsatta arbetet. De flesta universitet och
högskolor rapporterar att de inom grundutbildningarna har utvecklat ett
flertal miljöinriktade utbildningsprogram och kurser. Miljöforskningen är
bred och omfattande. Högskolans personal och studenter visar ett stort
engagemang i miljöfrågor och är viktiga pådrivare i utvecklingen av
arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena.
Åtgärd U 97:6 11a som mål vid universitet och högskolor att niiljö-
och resursfrågor behandlas i utbildningarna i sådan omfattning och
med sådan inriktning som motiveras av den verksamhet
utbildningen förbereder för
Utöver föreskrifter i lagar, förordningar samt regleringsbreven till
högskolorna utgör studenternas engagemang i miljöfrågor en stor
drivkraft i utvecklingen av arbetet för hållbar utveckling vid lärosätena.
Vissa av de högskolor och universitet som startat införandet av
miljöledningssystem har infört utbildning för alla, såväl personal som
studenter, som ett sätt att uppmuntra till ytterligare ansträngningar för att
uppnå miljömålen som satts i lärosätets handlingsplan.
Ett av syftena med den nya organisationen för forskningsfinansiering som
kommer att träda i kraft den 1 januari 2001 efter riksdagens beslut enligt
förslag i propositionen Forskning för framtiden - en ny organisation för
framtiden (prop. 1999/2000:81) är att främja ämnesövergripande
forskning till stöd för en hållbar utveckling. Mycket av den forskning
som det nya forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att
finansiera kommer att utgöra ett strategiskt viktigt kunskapsunderlag för
en ekonomisk och socialt hållbar utveckling. Forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande kommer att få ett uttalat ansvar
för att stödja forskning som kan utgöra en grund för en ekologiskt hållbar
utveckling, medan ett av de övergripande målen för det nya Verket för
Innovationssystem kommer att vara att främja en hållbar tillväxt.
Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen Forskning och
förnyelse (prop. 2000/01:03) föreslagit att 20 miljoner kronor fördelas till
förstärkning av forskningen om miljö och hållbar utveckling (se vidare
avsnitt 3.8 Forskning).
Skr. 2000/01:38
82
Sverige bidrog aktivt till att miljöforskning och stöd för en hållbar
utveckling har fatt en ökad betydelse i EU:s femte ramprogram för
forskning och utveckling. Avgörande för möjligheterna att driva en
framgångsrik miljö- och lantbrukspolitik är att Sverige kan motivera sina
ställningstaganden med stöd av forskningsresultat. Svenska forsknings-
framgångar i EU:s ramprogram grundas på att man i Sverige lyckats
kombinera grundläggande lantbruks- och miljöforskning med kravet på
fokusering på relevanta problem inom områdena (jfr åtgärd U 97:1).
Bildandet av det nya forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande, som kommer att ha ett uttalat ansvar för grund-
forskning till stöd för ett hållbar utveckling, kommer att bidra till att
denna inriktning ytterligare förstärks. Lika så förväntas ett förstärkt
samarbete mellan forskning till stöd för en ekologiskt, socialt och
ekonomiskt hållbar utveckling att ske i och med inrättandet av det nya
forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och det nya forsknings-
rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Inför utarbetandet
av EU:s sjätte ramprogram har regeringen i sin forskningspolitiska
proposition uttalat att Sverige bör arbeta för att forskning till stöd för
miljö och hållbar utveckling far ett större utrymme (se vidare avsnitt 3.8).
Statens skolverk tillhör de myndigheter som av regeringen getts ett
särskilt sektorsansvar. Det innebär bl.a. att Skolverkets aktiva roll att
stödja utvecklingen av utbildning för hållbar utveckling fortsätter.
För att stödja och stimulera arbetet med värdegrunden i förskola, skola
och vuxenutbildning startade i februari 1999 ett projekt, Värdegrunds-
projektet. Projektet pågick fram till den 31 mars 2000. (Jfr åtgärd
2000:03.)
Ett femårigt NOT-projekt med syfte att stimulera intresset för natur-
vetenskap och teknik har beslutats för perioden 1999-2003. Projektet har
två inriktningar: dels att bidra till att utveckla metoder för undervisning,
dels fortsatt arbete med attitydpåverkan för att öka intresset för
naturvetenskap och teknik.
Ett särskilt stöd lämnas under perioden 1999-2000 till kompetens-
utveckling av lärare i naturvetenskap, teknik och miljö. Skolverket
fördelar medel till kommunerna för grundläggande ämnesmässig
kompetensutveckling och utveckling av den didaktiska kompetensen.
Skr. 2000/01:38
83
Folkhögskolor inbjuds att delta i arbetet för att erhålla utmärkelsen
Miljöskola. Sådan inbjudan bör även ges till studieförbunden att, ined
hänsyn tagen till deras speciella form av verksamhet, kunna arbeta för att
få en sådan utmärkelse.
Genom ändringar i högskolelagen (1992:1434) och högskolförordningen
stärks studenternas inflytande. Universiteten och högskolorna skall verka
för att studenterna tar aktiv del i arbetet med att vidareutveckla
utbildningen.
Skr. 2000/01:38
Utbildningsministrarna i Baltic 21-samarbetet beslutade vid möte på
Haga slott i mars 2000 att inrätta ett sektorsnätverk för att utveckla en
Agenda 21 för utbildning i Östersjöregionen. Litauen och Sverige utsågs
som s.k. Lead Parties. Utbildningssektom indelas i tre arbetsgrupper:
1. Formell utbildning under universitet/högskola, 2. Högre utbildning och
3. Informell utbildning dvs. folkbildning, utbildningsradion. Varje land
skall nominera representanter till respektive arbetsgrupp som skall ledas
av en ordförande från ett land eller en regional organisation. Arbetet
startade med ett första möte i nätverket i Vilnius i september 2000.
Förslag till Agenda 21 skall lämnas för beslut av Utbildningsministrarna
vid nytt möte i oktober 2001.
Regeringen beslutade i maj 2000 proposition (prop. 1999/2000:135) om
förnyad lärarutbildning där bl.a. aspekter av utbildning för hållbar
utveckling i lärarnas grundutbildning betonades.
Åtgärd U 2000:3 Stöd till fortsatt arbete med värdegrundsfrågor
Regeringen har beslutat satsa totalt tolv miljoner kronor under tre år för
att stödja kunskaps- och skolutveckling i värdegrundsfrågor. Beslutet
innebär projektmedel till Umeå universitet i samverkan med Ersta/
Sköndal högskola och Göteborgs universitet under tre år för att öka
lärarnas kunskap och kompetens och stödja skolutveckling inom detta
område.
I årets budgetproposition (prop. 2000/01:1) presenteras förlag till utökad
rymd- och miljövetenskaplig utbildning i Kiruna med 150 utbildnings-
platser för högskoleutbildningar anordnade av Umeå universitet och
Luleå tekniska universitet.
84
I årets budgetproposition utökas Högskoleverkets resurser med 30
miljoner kronor för arbetet med att granska och säkra kvaliteten i det
svenska högskolesystemet. Denna resursförstärkning är enligt
regeringens mening viktig för att uppgiften skall fa hög trovärdighet hos
de självständiga högskolorna och i en internationell omvärld.
Skr. 2000/01:38
85
Skr. 2000/01:38
Riksdagens ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och
jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) är
tillsammans med skrivelsen En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.
(skriv. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU 2 , rskr. 1999/2000:91) de
viktigaste underlagen för bedömningar och förslag till åtgärder för ett
ekologiskt hållbart jordbruk och fiske.
Ett ekologiskt hållbart jordbruk är resursbevarande, miljöanpassat och
etiskt godtagbart. Ett grundläggande krav för ett ekologiskt hållbart
produktionssystem inom jordbruket är att det framtida handlings-
utrymmet bibehålls. Ett jordbruk som bidrar till bevarande av
naturresurserna, främjar positiva effekter på miljön och minimerar
jordbrukets negativa miljöeffekter innebär att framtida generationer
kommer att ha bättre förutsättningar och valmöjligheter att utforma ett
samhälle med god livskvalitet. Jordbruket skall även vara etiskt
godtagbart.
Vid Europeiska rådets möte i Berlin våren 1999 träffades en överens-
kommelse om EG-kommissionens reformförslag till ny jordbrukspolitik.
Som en del i överenskommelsen antogs en ny landsbygdsförordning (EG)
nr 1257/1999 om stöd till utveckling av landsbygden. I förordningen
fastställs ramarna för EG:s stöd till en hållbar landsbygdsutveckling.
Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera andra delar av den
gemensamma jordbrukspolitiken. 1 rådsförordningen samordnas regel-
verken för de nuvarande Mål 5a- och Mål 5b-åtgärdema samt de
kompletterande åtgärderna. Miljöåtgärder inom jordbruket ingår
fortfarande som en obligatorisk del för medlemsstaterna i de landsbygds-
program som skall utarbetas för perioden 2000-2006. Landsbygds-
förordningen ersätter därmed bl.a. den nuvarande rådsförordningen
2078/92 och kommer alt kunna användas både för gamla och nya former
av miljöåtgärder. Krav på minst femåriga åtaganden ligger fast.
Inom Jordbruksdepartementets delansvar för de lokala investerings-
programmen för ekologisk hållbarhet har projekt initierats för bl.a.
våtmarksanläggning och restaurering av natur- och kulturvärden i betes-
marker.
Ett hållbart fiske skall vara resursbevarande, långsiktigt och ekonom-
iskt bärkraftigt. I tidigare års skrivelse om ekologisk hållbarhet har
regeringen framhållit att försiktighetsprincipen skall tillämpas i arbetet
med en förändring av den gemensamma liskepolitiken. Genom att verka
för ett hållbart fiske skapas förutsättningar för att framtida generationer
kan skapa arbetstillfällen i bl.a. glesbygd samt att konkurrenskraftiga
företag inom fiskerinäringen kan utvecklas.
Under året har även ett omfattande arbete lagts ner av Nordost-
atlantiska fiskerikommissionen angående det oreglerade makrillfisket på
internationellt vatten. Någon enighet har ännu inte kunnat nås i denna
fråga.
86
Pågående åtgärder
Skr. 2000/01:38
Den gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitiken måste förändras
för att skapa förutsättningar att utveckla långsiktigt hållbara produktions-
system (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98: JoU 23, rskr. 1997/98:241).
Den gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig uppgift i att påverka
produktionen i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling. Den
nuvarande gemensamma politiken är inte utformad för att ta detta ansvar
och speglar inte det ökade konsument- och samhällsintresset för en
miljöanpassad produktion. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens
förslag till tre övergripande mål för jordbruks- och livsmedelspolitiken
inom EU. Produktionen skall styras av konsumenternas efterfrågan. Den
skall även vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar på lång sikt. EU
skall dessutom medverka till global livsmedelssäkerhet. Regeringen anser
att beslutet om Agenda 2000 innebär ett steg i rätt riktning mot en hållbar
utveckling bl.a. avseende ökade möjligheter för miljöförbättrande åt-
gärder. Reformen är dock inte tillräckligt långtgående.
Riksdagen har godkänt inriktningen i regeringens förslag till åtgärds-
program för att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna vid använd-
ningen av bekämpningsmedel inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Ett
stort antal åtgärder skall genomföras liksom en kartläggning och kvanti-
fiering av riskerna i en högre utsträckning än vad som gjorts tidigare.
Under år 2000 utgår medel till försöks- och utvecklingsverksamhet enligt
regeringens förslag. Informations- och utbildningsinsatser till lantbrukare
är av stor betydelse. Inom ramen för jordbrukets miljöprogram avsätts
medel för sådana aktiviteter. Regeringen har gett Statens jordbruksverk i
uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt åtgärdsprogram för perioden
2002-2006.
Det av riksdagen beslutade målet att den ekologiskt odlade arealen bör
vara 10 procent år 2000 kommer att nås. Regeringen har gjort
bedömningen att den ekologiskt odlade arealen bör fördubblas (20
procent) till år 2005 och den ekologiska animalieproduktionen bör öka
(skr. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2, rskr. 1999/2000:91). Den
ekologiska produktionen främjas genom bl.a. ersättning till lantbrukare
och medel för utbildning, information och demonstrationsprojekt inom
ramen för miljöprogrammet, försöks- och utvecklingsprojekt, forskning
samt marknadsstödjande åtgärder.
Forskningsprogrammet ekologisk jordbruks- och trädgårdsodling som
genomförts av SJFR och som sträckt sig mellan åren 1997 och 1999 har
utvärderats och fatt relativt goda omdömen. Den forskarskola som
inrättats inom ramen för programmet har fatt särskilt beröm av
utvärderama. En del av kritiken mot programmet har varit att tre år är för
kort tid för ett forskningsprogram av detta slag. I 2000 års vårproposition
87
föreslogs i tilläggsbudgeten en ökning av SJFR:s anslag med 15 miljoner
kronor för forskning om ekologisk produktion. I samma proposition
föreslogs alt 35 miljoner kronor per år under perioden 2001-2003 skall
avsättas till ekologisk forskning för att forskningsprogrammet om
ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion skall få en uppföljning.
Regeringen avser att uppdra åt forskningsrådet for miljö, areella näringar
och samhällsbyggande att planera och genomföra ett forskningsprogram
för ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion för perioden 2001-
2003.
Ett av jordbrukets största miljöproblem är växtnäringsförluster till vatten
och luft. De uppsatta miljömålen har inte nåtts. Regeringen gav
Jordbruksverket i uppdrag att till årsskiftet 1999/2000 redovisa förslag
till sektorsmål samt förstärkta åtgärdsprogram för alt minska växtnärings-
fÖrlustcma till vatten och luft. Dessa förslag har utgjort underlag till
Miljömålskommilténs betänkande (SOU 2000:52). Regeringen avser att
år 2000 för riksdagen presentera såväl förslag till delmål som åtgärder för
att jordbruket skall bidra till att miljökvalitetsmålet Ingen övergödning
uppnås inom en generation. Under år 2000 utgår medel till försöks- och
utvecklingsverksamhet enligt regeringens förslag. Informations- och
utbildningsinsatser till lantbrukare är av stor betydelse liksom
miljöersättning för åtgärder som minskar växtnäringsförlusterna. Inom
ramen för miljöersättningsprogrammet för jordbruket utgår medel för
sådana insatser.
Aktionsplanen för bevarande av biologisk mångfald har inom ramen för
miljöprogrammet i allt väsentligt genomförts genom åtgärder för att
bevara och utveckla den biologiska mångfalden inom jordbruket och
rennäringen. Ett uppföljnings- och utvärderingsarbete av den gemen-
samma jordbrukspolitikens miljöeffekter genomförs kontinuerligt av
Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Ut-
värderingsarbetet avrapporteras regelbundet. En kvalitativ bedömning har
lämnats hösten 1999. Om det i det löpande uppföljnings- och
utvärderingsarbetet framkommer att utvecklingen av miljösituationen
påkallar ytterligare miljöåtgärder bör det övervägas om aktionsplanen
behöver vidareutvecklas.
Beslut har tagits om att aktionsplanen för uppföljning av den biologiska
mångfaldsplanen på fiskets område skall genomföras och medel har
beviljats för detta. I aktionsplanen finns angivet 27 olika åtgärder som
skall genomföras. Flertalet av åtgärderna skall följas upp inom en 3-
årsperiod, men tidsperspektivet varierar för de olika åtgärderna.
Skr. 2000/01:38
88
En långsiktig satsning skall göras på förbättrad fiskevård främst i
kustområdena och i de stora sjöarna. Inom ramen för detta arbete har
insatser för bevarande av hotade arter och stammar, biotopåtgärder,
bildande av fiskevårdsområden och skärpt fiskevårdstillsyn genomförts.
Huvuddelen av medlen har lagts ut till länsstyrelserna i form av länsvisa
ramar, som bl.a. har använts till insatser som syftat till att stödja
fritidsfisket.
Den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen kommer att gälla
under tidsperioden fram till år 2010. Mål finns angivna på kort och
medellång sikt. Arbetsgrupper på nationell och internationell nivå arbetar
med implementeringen av planen. Inom ramen för detta har Fiskeriverket
under året utarbetat ett nationellt åtgärdsprogram, som har avrapporterats
till regeringen. Verket har vidtagit en rad åtgärder i syfte att uppnå det i
aktionsplanen fastlagda målet.
En nationell uppföljning av den senaste Nordsjökonferensen har genom-
förts under året. Detta arbete kommer att presenteras inom ramen för det
förberedelsearbete som sker inför nästa Nordsjökonferens som planeras
äga rum år 2002. Ett internationellt arbete pågår med att vidareutveckla
den s.k. ekosystemansatsen på fiskets område. Inom den Nordatlantiska
laxorganisationen har arbetet med en långsiktig aktionsplan för atlant-
laxen fortsatt.
Arbetet med att ta fram en Agenda 21 för Östersjöområdet — Baltic 21 -
är en viktig del i Sveriges strävanden att fördjupa och utvidga samarbetet
mellan Östersjöregionens länder. Sverige var inledningsvis s.k. leadparty,
och var ansvarig för att den gemensamma handlingsplanen för jordbruks-
sektorn arbetades fram. Polen har nu tillsammans med HELCOM tagit
över leadparty funktionen för jordbrukssektorn. På fiskets område har
Fiskerikommissionen för Östersjön haft motsvarande leadparty-ansvar.
Fiskesektom har deltagit i arbetet med att utarbeta handlingsplanen på
fiskets område.
Regeringen har gett ett antal myndigheter i uppdrag att införa miljö-
ledningssystem. De myndigheter under Jordbruksdepartementet som getts
detta uppdrag är i pilotomgången Fiskeriverket (FiV), i andra omgången
Statens livsmedelsverk (SLV) och Statens lantbruksuniversitet (SLU)
samt nyligen i tredje omgången Statens jordbruksverk (SJV), Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR).
Odling av energiskog bidrar positivt till att minska växthusgaser både
genom att öka tillgången på fömybar energi och genom att under
89
växtperioden binda koldioxid. Det nationellt finansierade anläggnings-
stöd som introducerades 1997 inom ramen for rådets förordning (EEG nr.
1765/92) har hittills endast utnyttjats marginellt. Under år 1998
förändrades reglerna for anläggningsstödet och stödnivån höjdes lör att
stimulera lantbrukarnas intresse för nyplantering av energiskog.
Nyanläggningen under perioden 1998-2000 har dock varit begränsad.
Regeringen har tillkallat en kommitté med uppgift att bl.a. lämna förslag
till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt
och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring (Jo 1998:03). Uppdraget
skall redovisas senast den 30 april 2001.
Regeringen anser att grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt
miljöarbete är ett kontinuerligt arbete inom såväl jordbruksnäringen som
fiskerinäringen för att förstärka dess ansvar för miljön. Jordbruksverket
och Fiskeriverket tillhör de myndigheter som av regeringen tilldelats ett
särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling. Sektorsmyndig-
hetema återkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första
lägesredovisning om hur myndigheterna definierat sin roll, arbetets
omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med ekologisk
hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet. Myndigheter med
sektorsansvar skall årligen redovisa sina insatser i samband med
årsredovisningarna.
Åtgärd Jo 99:1 Nationellt program för växtgenetiska resurser
Jordbruksverket redovisade i slutet av 1998 ett förslag till nationellt
program för bevarande och långsiktigt nyttjande av växtgenetiska
resurser för livsmedel och jordbruk. Programmet har remissbehandlats.
Totalt 12 miljoner kronor fördelat med fyra miljoner kronor per år har
under tre år avsatts för forskningsinsatser och till Nordiska genbankens
arbete inom området växtgenetiska resurser.
Sverige har under ett flertal år i Fiskerikommissionen för Östersjön drivit
frågor som rör det långsiktiga skyddet av det för Sverige kommersiellt så
viktiga torskbeståndet i Östersjön. Vid 1998 års session beslöts att
Fiskerikommissionen under 1999 skulle utarbeta en långsiktig
förvaltningsplan inom ramen för försiktighetsprincipen. Ett arbets-
gruppsmöte hölls i april 1999, där internationella riktlinjer för
förvaltningen utarbetades.
Inom ramen för kommissionens arbete med integrering av miljöhänsyn
och hållbar utveckling verkar Sverige för ett långsiktigt och ekonomiskt
bärkraftigt fiske genom tillämpning av bl.a. försiktighetsprincipen. I
rådsslutsatserna från toppmötet i Köln i juni 1999 utpekas fisket som en
av de sektorer inom vilka en strategi för att integrera miljöhänsyn och
Skr. 2000/01:38
90
hållbar utveckling skall utvecklas. Arbetet med strategin redovisas år Skr. 2000/01:38
2000.
Åtgärd Jo 2000:1 Integrering av miljöhänsyn och hållbar utveckling
Sverige verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars
övergripande mål är bl.a. att främja en hållbar jordbruks- och
livsmedelsproduktion. Vid toppmötet i Helsingfors i december 1999
avlämnade jordbruksrådet en strategi för integrering av miljöhänsyn och
hållbar utveckling i jordbrukspolitiken. I slutsatserna från Helsingfors-
mötet uppmanades sektorerna att genomföra strategierna så snart som
möjligt samt att regelbundet utvärdera, följa upp och övervaka dessa så
att de kan anpassas och fördjupas.
Europeiska kommissionen beslutade i september 2000 om ett samlat
landsbygdsprogram för Sverige för perioden 2000-2006 som beräknas
omfatta cirka 23 miljarder kronor under programperioden.
Landsbygdsprogrammet är uppdelat på två insatsområden och skall
främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av
jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden.
Åtgärder med syfte ta tillvara jordbrukets positiva och minimera dess
negativa miljöeffekter har fått en framträdande roll i landsbygds-
programmet. Andra viktiga åtgärder syftar till att förbättra landsbygdens
konkurrenskraft genom att underlätta och påskynda en nödvändig
anpassning av jordbrukssektorn till nya förutsättningar.
91
Skr. 2000/01:38
Kulturella värderingar styr hur väsentliga delar av vår vardag organ-
iseras. Kulturen utgör därmed en grund och en förutsättning för ett
hållbart samhälle. Kultursektorn kan bidra till en ekologiskt hållbar
utveckling genom sin mångfald av verksamheter med anknytning till
frågor om samhällsutveckling, integration, idrott, folkrörelser, ungdoms-
politik och kulturella perspektiv.
En varsam förvaltning och ett framsynt tillvaratagande av vårt
gemensamma kulturarv är en nödvändig utgångspunkt i arbetet för en
hållbar utveckling. Kulturmiljösektom är därför engagerad i en stor
mängd tvärsektoriella samarbeten som på olika sätt hanterar utvecklingen
av vår fysiska miljö. Riksantikvarieämbetet är en av de myndigheter som
av regeringen tilldelats ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar
utveckling.
Inom Kulturdepartementet finns frågor med stor bredd och relevans för
de perspektiv som krävs för en utveckling som är långsiktigt hållbar.
Många av Kulturdepartementets åtgärder inom ramen för Hållbara
Sverige etablerades för flera år sedan och den strategi som valts är att i
första hand utveckla och fördjupa arbetet inom dessa.
Kulturmiljösektom svarar för en viktig del i arbetet för ett hållbart
samhälle. Riksantikvarieämbetet gavs i miljöpropositionen (prop.
1997/98:145) ett självständigt ansvar för uppföljning av de delar av de
nya miljökvalitetsmålen som berör kulturmiljön. Riksdagen beslutade
under våren 2000 om nya övergripande mål för kulturmiljöarbetet (prop.
1998/99:114, bet. 1999/2000:KrU7). Ett av målen är: Ett hållbart
samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kulturmiljöarbetet
som en drivande kraft i omställningen. Också den regionala kulturmiljö-
sektorn deltar aktivt i detta övergripande arbete.
För att utveckla och stärka arbetet för kulturmiljön i Östersjöområdet
beslutade kulturministrarna i Östersjöländerna i september 1997 att till-
sätta en gemensam arbetsgrupp. Riksantikvarieämbetet deltar i och
samordnar detta arbete. Arbetsgruppens förslag till handlingsprogram
antogs av kulturministrarna i september 1999. Fyra aktivitetsprogram har
påbörjats: ”Building preservation and maintenance in praetise” med
Sverige som ansvarig i samarbete med Lettland, ”Underwater heritage”
med Danmark som ansvarig, ”Coastal eulture and Maritime Heritage”
med Norge som ordförandeland i samarbete med Polen, och ”Sustainable
small towns” med Finland som ansvarig i samarbete med Estland.
92
Riksantikvarieämbetet och länsmuseet i Halland har på regeringens
uppdrag under året slutfört två projekt avseende hållbar byggnadsvård i
Estland och i Polen. Ett tredje byggnads vårdsprojekt har påbörjats med
Riksantikvarieämbetet som samarbetspartner i Lettland.
Åtgärd Ku 97:3 Vidareutveckla byggnadsvårdens ekologiska delar
Riksantikvarieämbetet har fått bidrag från den s.k. kretsloppsmiljarden
för att värna gammal byggteknik. Utgångspunkten är att traditionellt
byggda hus oftast är både miljövänliga och långlivade. När dagens hus
skall förvaltas och renoveras är det också viktigt att ta tillvara
kulturmiljön. Medlen har använts till att påbörja arbetet med en
materialguide för ekologisk byggnadsvård. Riksomfattande nätverk har
bildats för entreprenörer, hantverkare och projektorer som sysslar med
byggnadsvård. Örebro, Södermanlands, Västmanlands, Gotlands och
Gävleborgs län medverkar med delprojekt som sprider kunskap om god
byggnadsvård på lokalplanet.
Riksdagen antog i maj 1998 regeringens proposition Framtidsformer -
Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (1997/98:117,
bet. 1997/98:KrU 14, rskr. 1997/98:225). I denna påtalas vikten av en god
utformning av den fysiska miljön med utgångspunkt i människors behov
av en tilltalande och stimulerande miljö. Regeringen framhöll vidare
vikten av att ekologiska aspekter tillgodoses, likaväl som funktionella,
tekniska, ekonomiska, sociala och estetiska. Omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle berör våra bebyggelsemiljöer. Regeringen
har beslutat att stödja den europeiska bomässan BoOl i Malmö med
medel från statens stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk
hållbarhet. Regeringen har på detta sätt bl.a. markerat vikten av att det
ekologiska byggandet håller hög arkitektonisk kvalitet. Regeringen har
vidare tagit initiativ till att 2001 blir ett Arkitekturår. Arkitekturmuseet
samordnar kampanjen och genom ett regeringsbeslut i februari 2000 har
de verksamheter som skall genomföras inom kampanjen Arkitekturåret
2001 givits gemensamma utgångspunkter. Regeringens handlings-
program för arkitektur, formgivning och design kommer att vara den
naturliga plattformen för kampanjen. Regeringen har bl.a. lämnat
särskilda uppdrag till 44 myndigheter att medverka och har bjudit in ett
stort antal övriga deltagare från hela landet.
I miljömålspropositionen (prop. 1997/98:145) betonades betydelsen av en
ökad samverkan mellan naturvården och kulturmiljösektom. I miljö-
balken (1998:808) finns bl.a. bestämmelser som rör natur- och kultur-
miljön. I propositionen Uppföljning av skogspolitiken (prop.
1997/98:158) anförde regeringen att en helhetssyn på skogens natur- och
kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå framgång i det fortsatta
arbetet. Riksdagen har under våren 2000 fastställt nya övergripande mål
för kulturmiljöarbetet. Genom de nya målen förtydligas vikten av att
olika sektorer i samhället samverkar till gagn för en långsiktigt hållbar
Skr. 2000/01:38
93
förvaltning och utveckling av kultur- och naturmiljön. Riksantikvarie-
ämbetet har i samverkan med Boverket och Naturvårdsverket påbörjat
projektet ”Utvecklad tvärfacklig samverkan vid planering för hushållning
med befintliga resurser”. Projektet har erhållit ett särskilt bidrag från den
s.k. Kretsloppsmiljarden. Syftet är att finna metoder för tvärsektoriell
samverkan mellan bevarandesektorerna och exploatörer för att uppnå en
hållbar utveckling av ekologiska och kulturhistoriska strukturer.
För att stärka arbetet med arkitektur och kulturmiljövärden i storstäderna
har regeringen i propositionen Utveckling och rättvisa - en politik för
storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr.
1998/99:34) anvisat 30 miljoner kronor under åren 1999-2001 för detta
ändamål. Insatserna handlar om att förbättra kulturmiljösektorns
kunskapsunderlag och om investeringar i byggnadsprojekt där kultur-
historiska eller arkitektoniska värden tas till vara. De tre berörda
länsstyrelserna (Stockholms, Västra Götalands och Skåne län) har under
1999 utfört kulturhistoriska inventeringar av bebyggelsen från perioden
1960-1974. Riksantikvarieämbetet har anordnat seminariena Kulturarv
och identitet samt Värden och värdering. Ett Storstadsråd har bildats för
samordning och information. 1 den storstadspoliliska propositionen gavs
vidare ett uppdrag till Arkitekturmuseet att genomföra en särskild
kampanj för de arkilekturpolitiska frågorna med avslutning i ett
Arkitekturår 2001.
Inom ramen för den nationella storstadspolitiken (prop. 1997/98:165, bet.
1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34) har vissa kommuner erbjudits möjlighet
att teckna lokala utvecklingsavtal för att bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen. Ett av målområdena i storstadspolitiken
innebär att alla stadsdelar i storstäderna bör uppfattas som attraktiva av
dess invånare, och utgöra goda och hälsosamma livsmiljöer. Hittills har
avtal tecknats med sex kommuner - Botkyrka, Haninge, Huddinge,
Malmö, Stockholm och Södertälje. I samtliga avtal ingår insatser inom
det angivna målområdet. Avtalen finns tillgängliga på Storstads-
delegationens hemsida: www.storstad.gov.se.
Regeringen tillsatte i februari 1999 en särskild utredning på form-
givnings- och designområdet (dir. 1999:9). Formgivningskommittén (Ku
1999:01) har bl.a. haft till uppgift att belysa formgivnings- och design-
områdets betydelse för en ekologiskt hållbar utveckling samt ange hur
sambanden mellan dessa områden kan stärkas. Slutbetänkandet Statens
insatser för form och design (SOU 200:75) lämnades till regeringen i
september 2000. Betänkandet remissbehandlas under hösten 2000.
Skr. 2000/01:38
94
I regeringens proposition En idrottspolitik för 2000-talet - Folkhälsa,
folkrörelse och underhållning (prop. 1998/99:107, bet.
1999/2000:KrU03, rskr. 1999/2000:52) berörs statens stöd till friluftsliv
och ffämjandeorganisationer. I propositionen framhålls att många av de
främjandeorganisationer som i dag erhåller bidrag från anslaget Stöd till
idrotten bedriver en verksamhet som erbjuder människor i alla åldrar
spännande och lärorika upplevelser i naturen och därigenom goda
möjligheter att utveckla ett livslångt intresse för hälsa och friluftsliv. En
arbetsgrupp inom Regeringskansliet har genomfört en översyn om
framtida inriktning och administration av statens stöd till friluftslivet och
främjandeorganisationema. I arbetsgruppen ingick bl.a. företrädare för
berörda myndigheter och organisationer. Gruppen har i december 1999
redovisat resultatet av översynen i rapporten Statens stöd till friluftsliv
och främjandeorganisationer (Ds. 1999:78). Rapporten tar förutom det
statliga stödet upp friluftslivets nytta för miljön, värnandet om miljön
m.m. och har remissbehandlats.
Åtgärd Ku 99:4 Ungdomars engagemang, skapande förmåga och
kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs, t.ex. i arbetet med
miljöfrågor
I regeringens proposition På ungdomars villkor - Ungdomspolitik för
demokrati, rättvisa och framtidstro (prop. 1998/99:115, bet.
1999/2000:KrU4, rskr. 1999/2000:53) preciseras mål för den nationella
ungdomspolitiken. Ett av dessa mål är att ungdomars engagemang,
skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas till vara som en resurs.
Regeringen antog vidare i december 1999 41 delmål för
ungdomspolitiken. Dessa utgår från att ungdomar generellt sett har ett
stort intresse för frågor som i vårt samhälle betraktas som viktiga
framtidsfrågor.
Ett antal delmål berör mera direkt en hållbar utveckling, nämligen de
som tar upp miljöfrågor och arbete mot främlingsfientlighet och rasism
samt IT-frågor och förutsättningarna för att skapa innovativa företag. Ett
av delmålen lyder: Ungdomar som har engagemang och särskild kunskap
om miljöfrågor bör i ökad utsträckning tas till vara som en resurs.
Kulturens betydelse för regional utveckling och tillväxt har poängterats
vid ett flertal tillfallen, bl.a. i den regionalpolitiska propositionen
Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop. 1997/98:62, bet.
1997/98:AU11, rskr. 1997/98:204) och i Kultur- och Närings-
departementens skrift Kultur för regional tillväxt. Riksantikvarieämbetet
har på regeringens uppdrag medverkat i överläggningar om utarbetande
av de regionala tillväxtavtalen. För att uppnå en sammanhållen strategi
för kulturmiljö och utveckling i de regionala tillväxtavtalen återstår dock
95
mycket arbete. Riksantikvarieämbetet har bl.a. gått in som avtalande part
i tillväxtavtalcn med Östergötlands län och Västemorrlands län. Arbetet
har framför allt handlat om att på olika sätt lyfta fram kulturarvet som en
resurs för en hållbar utveckling. Båda tillväxtavtalen innehåller bl.a.
återanvändning av kulturhistoriskt värdefulla miljöer och den regionala
kulturmiljösektom är involverad. Denna typ av resurshushållning är en
viktig del av kulturmiljösektoms arbete för en mer hållbar
samhällsutveckling
Skr. 2000/01:38
96
Skr. 2000/01:38
Näringsdepartementet ansvarar för frågor om infrastruktur och transport
politik, arbetsmarknadspolitik, arbetsrätt och arbetsmiljö, småföretag,
nyetablering och konkurrens, regional tillväxt, energipolitik, skogs
politik, teknisk forskning och utveckling, informationsteknologi samt
förvaltning av statliga företag.
Våren 1998 beslutade riksdagen om ett nytt övergripande transport-
politiskt mål (prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266)
syftande till att transportpolitiken skall säkerställa en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet i hela landet. Rikstrafiken har som huvuduppgift att verka för
samordning och upphandling av viss interregional persontrafik.
Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling ställer särskilda
krav på att miljöaspekter integreras vid utbyggnad och användning av
alla transportsystem. Detta sker bl.a. genom införande av miljölednings-
system och strategier för hållbar utveckling.
Genomförande av långsiktsplaner för åtgärder i transportinfra-
strukturen under åren 1998-2007, som fastställdes under 1998, pågår.
Prioriterade åtgärder är i stor utsträckning inriktade på förbättringar av
befintligt vägnät. Förberedelsearbetet inför revideringen av de långsiktiga
planerna för kommande planeringsperiod pågår.
Inriktningen på hållbar utveckling skapar en potential för ökad
sysselsättning, som skall tas tillvara. De arbetsmarknadspolitiska
programmen skall vara utformade så att de är förenliga med målen för ett
ekologiskt hållbart Sverige. Inom ramen för olika arbetsmarknads-
politiska program görs därför insatser som är angelägna från både
sysselsättnings- och miljösynpunkt. Arbetsmarknadsverket inför miljö-
ledningssystem vilket innebär insatser för att integrera miljöhänsyn i hela
den ordinarie verksamheten. Regeringens satsningar på bl.a. de lokala
investeringsprogrammen är ett steg mot en ekologiskt hållbar utveckling
där miljö- och sysselsättningsaspekter ingår som integrerade delar.
Näringspolitikens övergripande mål är enligt 1999 års budget-
proposition (prop. 1999/2000:1) bl.a. att främja nyföretagande och
tillväxt i småföretag. Inom ramen för de näringspolitiska insatserna finns
åtgärder för att underlätta för småföretagen att beakta miljöaspekter och
tillvarata de affärsmöjligheter som exempelvis finns i miljödriven
produktutveckling. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) är
central myndighet för näringslivets tillväxt och förnyelse. NUTEK svarar
dessutom för statliga insatser som främjar teknisk forskning och
industriellt utvecklingsarbete, etablering och utveckling av små och
medelstora företag samt regional näringslivsutveckling. Inom sina
verksamhetsområden skall verket uppfylla de miljömål som regering och
riksdag beslutar om.
Statens energimyndighet har ansvar för frågor avseende tillförsel och
distribution av energi. Bland energimyndighetens uppgifter ingår att
ansvara för ett långsiktigt program för forskning, utveckling och
demonstration av ekologiskt och ekonomiskt hållbar energiteknik.
97
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 38
Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltnings-
myndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet samt ansvarar
för att statens civila beredskapslager av olja för krigssituationer av-
vecklas med hänsyn lagen till samhällsekonomi, beredskap och miljö.
Näringspolitiska åtgärder har en stor betydelse för att uppnå en hållbar
utveckling. Departementets arbete med miljöledningssystem skall säker-
ställa att miljöhänsyn beaktas i arbetet med de näringspolitiska besluten
så att de är förenliga med kravet på en hållbar utveckling.
Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning
för medborgarna och näringslivet i hela landet. I detta ligger bl.a. att
transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav på en
god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas
mot skador. En god hushållning med mark, vatten, energi och andra
naturresurser skall främjas.
Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har haft till uppdrag
att i samverkan med berörda myndigheter vidareutveckla mått och
metoder för att precisera etappmål för de transportpolitiska delmålen,
däribland delmålet om en god miljö. Uppdraget har redovisats till
regeringen. Näringsdepartementet analyserar nu hur man skall gå vidare
med frågan. Vidare har de fyra trafikverken haft i uppdrag att lämna
förslag till åtgärder för att miljökvalitetsmålen skall uppnås samt att
redovisa de statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenserna av
de föreslagna åtgärderna. Uppdragen har utgjort ett viktigt underlag i
miljömålskommitténs arbete.
Genomförandet av Nationell väghållningsplan (Vägverket), Stomnätsplan
(Banverket) och Länsplanema för regional Iransportinfrastruktur
avseende åren 1998-2007 pågår. Genomförda åtgärder under 1999 har
bl.a. resulterat i att antalet bullerstörda utmed det statliga vägnätet
minskat med 3 900 personer, 600 färre bostadslägenheter störs av
jämvägsbuller och vart femte vägprojekt som öppnats under 1999 har
blivit föremål för miljöuppföljningsprogram.
Jämfört med andra trafikslag har järnvägstrafiken låga utsläpp av
koldioxid och luftföroreningar samt en låg energianvändning per
passagerare och ton. Nya vägprojekt kan innebära miljövinster genom att
t.ex. störda bostadsområden avlastas trafik eller att vägförkortningar och
förbättrad framkomlighet leder till minskade totala utsläpp av
luftföroreningar. Nedan följer några exempel på stora aktuella projekt.
Skr. 2000/01:38
98
Mälarbanan
Mälarbanan bildar tillsammans med Svealandsbanan "ringen runt
Mälaren”. På Mälarbanans sista flaskhals, mellan Kallhäll och Kungs-
ängen, byggs för närvarande dubbelspår som beräknas öppnas för trafik
under våren 2001. De nya spåren dras till stor del i ny sträckning, och
ungefar en tredjedel av sträckan läggs i tunnel. När investeringsarbetena
på Mälarbanan är avslutade skall den totala restiden mellan Stockholm
och Örebro understiga två timmar.
Botniabanan
Den planerade Botniabanan mellan Kramfors (Nyland) och Luleå blir
190 km lång och kommer att tillsammans med den nuvarande stambanan
bilda funktionen av ett dubbelspår. Därmed kan en effektiv trafik läggas
upp med godstrafik norrut på stambanan och både persontrafik och
snabba södergående godståg på den nya Botniabanan.
Byggandet av den första etappen mellan Örnsköldsvik och Husum
påbörjades under sommaren 1999. De fem jämvägsutredningama för
övriga delar av Botniabanan har lämnats in till regeringen för
tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken. Under förutsättning att
regeringen med stöd av miljöbalken tillåter Botniabanan kan den vara
klar för trafik år 2006.
Stockholm
Jämvägsavsnittet omedelbart söder om Stockholms central är det hårdast
belastade i Sverige. Dagens spårsystem, med endast två spår över Årsta-
viken, är praktiskt taget fullt utnyttjat. Byggandet av en ny järnvägsbro
över Årstaviken har påbörjats.
Banverket och Vägverket redovisade den 30 september 1999 ett
regeringsuppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för alternativa
åtgärder i centrala Stockholm för alt erhålla en ökad kapacitet för
järnvägstrafiken och förbättrade förutsättningar för kollektivtrafiken.
Stockholms stad har medverkat i utredningen. Rapporten beskriver två
alternativ; dels en pendeltågstunnel och dels ombyggda spår i ytläge
kombinerade med en biltunnel som ersätter Centralbron. Val av alternativ
kommer att ske i den sedvanliga processen för fysisk planering.
Göteborg
Göteborgsöverenskommelsen innebär att 4,2 miljarder kronor satsas i ett
investeringsprogram för miljö- och trafikförbättringar i Göteborgs-
regionen. Cirka 1,9 miljarder kronor skall användas till bl.a. kollektiv-
trafikförbättringar i form av nya spårsträckningar och spårvagnar samt till
miljö- och trafiksäkerhetsförbättringar i det lokala vägnätet. Cirka 2,3
miljarder kronor skall användas till förbättringar på huvudvägnätet, varav
den största satsningen är omläggning av riksväg 45 (Götaleden) till en
tunnel under centrala Göteborg. Arbetsplanen har genom regeringsbeslut
i april 2000 vunnit laga kraft och innebär att ett stort och störande
trafikflöde kommer att försvinna från gatumiljön längs med Göta älv. En
annan plan gäller ombyggnad av väg E6/E20 genom Göteborg och
omfattar bullerskyddsåtgärder för bostadsområdena intill vägen. Staten
Skr. 2000/01:38
99
står för 75 procent och regionen och kommunerna för 25 procent av Skr. 2000/01:38
kostnaderna i Göteborgsöverenskommelsens investeringsprogram.
Västkustbanan vid Hallandsås
Byggandet av en järnvägstunnel genom Hallandsåsen stoppades i oktober
1997 sedan det visat sig att tätningsmedlet Rhoca Gil orsakat skador på
människor, djur och miljö. Enligt ett regeringsuppdrag skall Banverket
senast den 13 november 2000 redovisa om det går att färdigställa tunneln
på ett miljömässigt säkert sätt och i så fall med vilken teknik. I maj 2000
presenterade Sveriges Lantbruksuniversitet en del av uppdraget i form av
en bedömning av miljöeffekterna av en grundvattensänkning enligt
gällande vattendom.
Citytunneln i Malmö
Citytunneln, som planeras och projekteras för närvarande, blir en del i
kollektivtrafiksystemet i Skåne. Den kommer att knyta samman läns-
järnvägama till ett samordnat system. I slutet av år 2000 avser projektet
att till regeringen lämna in ansökan om tillåtlighet enligt miljöbalken.
Byggtiden blir cirka 5 år.
Regeringen har uppdragit åt bl.a. Luftfartsverket (LFV) att planera och
snarast, dock senast år 2003, genomföra en första etapp av åtgärds-
program mot buller i befintlig bebyggelse. Därutöver har LFV den 1
november 1998 redovisat vilka ytterligare åtgärder som kan genomföras
under perioden 1998-2007 i avsikt att påskynda uppfyllelsen av de
riktvärden för buller som riksdagen har godkänt. Förberedelserna för att
genomföra den första etappen av bullerbegränsande åtgärder påbörjades
under 1999 vid LFV:s flygplatser. LFV räknar med att etapp ett skall
vara slutförd senast år 2003, om inte annat meddelas i verksamhets-
tillstånd.
Åtgärd N 97:4 (f.d. A 97:1) De arbetsmarknadspolitiska
programmen skall vara utformade så att de är förenliga med målen
för ekologisk hållbarhet
Arbetsgruppen inom Arbetsmarknadsverket (AMV), som bildades under
sommaren 1998 för att ta fram ett förslag till ett centralt program för
AMV:s insatser för ett ekologiskt hållbart samhälle, avslutade sitt arbete
sommaren 1999. AMV väntas under hösten 2000 besluta om miljöpolicy
för verket, övergripande mål samt handlingsplan för det fortsatta arbetet.
Detta kommer att redovisas i samband med årsredovisningen våren 2001.
En ny arbetsgrupp tillsattes som - i enlighet med regeringens beslut
den 22 december 1998 - fick i uppdrag att påbörja arbetet med
miljöledningssystem. Miljöutredningen, dvs. ett första steg i arbetet med
miljöledningssystem, redovisades i samband med årsredovisningen 2000.
Arbetsgruppen har därefter fortsatt sitt arbete. Den lämnade under våren
2000 en rapport till verksledningen med förslag rörande det fortsatta
arbetet med att införa miljöledning inom AMV.
100
Åtgärd N 97:5 (f.d. A 97:2) Utveckla möjlighet till mer innovativa
och framåtsyftande miljöinsatser inom ramen for EU:s
strukturfonder
I regelverket for strukturfonderna betonas beaktandet av inverkan på
miljön. Hållbar utveckling är ett s.k. horisontellt kriterium som skall
utvärderas i varje projekt. En förhandsbedömning har gjorts i Mål 1- och
Mål 2-programmen där strategins och stödformernas förväntade effekter
på miljösituationen beskrivs. Det metodarbete som Naturvårdsverket
bedriver tillsammans med länsstyrelser och andra myndigheter har
verksamt bidragit till att miljöaspekten integrerats i de regionala
strukturfondsprogrammen för åren 2000-2006 på ett tydligare sätt än
under den föregående programperioden.
Åtgärd N 97:6 (f.d. A 97:3) Lyfta fram behovet av åtgärder for ett
säkert och utvecklande arbetsliv som en del av helhetssynen på
samhällsutvecklingen
Arbetslivsinstitutet redovisade 1998 till dåvarande Arbetsmarknads-
departementet ett regeringsuppdrag avseende en inventering av
forsknings- och utbildningsinsatser för att belysa effekterna på
arbetsmiljön av åtgärder för den yttre miljön. Bl.a. kartlades de bransch-
visa utvecklingstendenser som kan skönjas kring företagens miljöarbete.
Detta gjordes under 1999 i samverkan mellan Arbetslivsinstitutet och
IVL - Svenska Miljöinstitutet. Som ett led i uppdraget inrättades en
samrådsgrupp med företrädare för myndigheter och andra organisationer.
Samrådsgruppen har under våren 2000 utvidgats och börjat undersöka
möjligheten att anordna gemensamma seminarier och andra utåtriktade
aktiviteter.
Åtgärd N 97:7 (f.d. N 97:3) Användningen av fossila bränslen bör
hållas på en låg nivå. Det befintliga ledningsnätet för naturgas, som
är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör utnyttjas effektivare
En översyn av energibeskattningssystemet pågår inom Regeringskansliet.
Utgångspunkterna för översynen är de mål som riksdagen i samband med
1997 års energipolitiska proposition lade fast för energibeskattningen
(prop. 1996/97:84). Enligt dessa mål bör beskattningen ge drivkrafter för
hushållning och konvertering till fömybara energislag, samtidigt som den
inte skall påverka industrins internationella konkurrenskraft negativt.
Beskattningsreglerna bör främja elproduktion med fömybara energislag.
Naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall beaktas. I
budgetpropositionen för 2001 har regeringen föreslagit en strategi för en
successivt ökad miljörelatering av skattesystemet. Vissa förslag till
förändrade skatteregler för 2001 har lämnats. Vidare har regeringen
aviserat att vissa områden skall utredas ytterligare inför förverkligandet
av strategin. Det gäller bl.a. utformningen av nedsättningssystemet och
en fördjupad analys av alternativa ekonomiska styrmedel.
Regeringen tillsatte i juni 1998 en särskild utredare med uppgift att se
över den lagstiftning som reglerar handel, transporter och distribution av
naturgas och annan rörbunden energi och lämna ett förslag till naturgas-
lagstiftning som tillgodoser kraven i Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/30EG om gemensamma regler för den inre marknaden för
Skr. 2000/01:38
101
naturgas. Utredningen redovisade sitt slutbetänkande Handel med gas i
konkurrens (SOU 1999:115) i oktober 1999. Regeringen föreslog i sin
proposition om ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72) att en ny lagstiftning
inlÖrs på naturgasområdet. Riksdagen antog (bet. 1999/2000: NU 12, rskr.
1999/2000:259) en ny naturgaslag (2000:599) i enlighet med regeringens
proposition och den nya naturgaslagen trädde i kraft den 1 augusti 2000.
Den nya naturgaslagen reglerar i huvudsak verksamheter avseende
koncession, ledningsägares skyldigheter, särredovisning och tillsyn.
NUTEK har sedan 1996 arbetat med att främja miljöledning i små och
medelstora företag inom ramen för anslaget för Småföretagsutveckling.
Utöver visst lokalt ekonomiskt stöd har erbjudits kostnadsfri telefon-
rådgivning, seminarier samt hjälp med att bli registrerad enligt EU:s
miljöledningssystem (EMAS). NUTEK:s insatser för att stödja små-
företag att tillämpa miljöstandarder har fortsatt under 1999-2000. Bland
uppnådda resultat i NUTEK:s verksamhet för att utveckla och stimulera
införandet av miljöledningssystem i småföretag kan nämnas att
undersökningar visar att åtta av tio företag bland dem som deltagit i
NUTEK:s verksamhet behåller eller lår nya kunder delvis tack vare
miljöledningssystem. 60 procent anser att miljöledningssystemet leder till
påtagliga eller märkbara konkurrensfördelar.
I syfte bl.a. att lyfta fram landskapsperspektivet i skogsnäringen på-
börjades under 1997 arbetet med utbildningskampanjen "Grönare skog".
Kampanjen riktar sig främst till mindre skogsägare. Under 1998 pågick
omfattande förberedelser, bl.a. utläggning av demonstrationsytor.
Kampanjen "Grönare skog" startades den 1 september 1999 och är
planerad för en treårsperiod. Den har hittills engagerat mer än 60 000
personer verksamma i skogsbruket.
Åtgärd N 97:10 (f.d. N 97:10) Fortsätta arbetet med att utarbeta en
Agenda 21 för uthållig utveckling inom industrisektorn inom ramen
för Baltic 21-projcktet
Baltic 21 är ett program för långsiktigt samarbete mellan 11 stater i
Östersjöregionen med syfte att nå en hållbar utveckling. Sverige har
tillsammans med Ryska Federationen getts uppgiften att ha ansvar för
ledningen av programmet inom en av de sektorer - industri - som
omfattas av programmet. Arbetet med att leda Baltic 21 Industri bedrivs
inom Näringsdepartementet i projektform. Projektet genomförs i nära
samverkan med representanter för näringsliv och berörda organisationer
och myndigheter. Ansvaret för de operativa uppgifterna har uppdragits åt
NUTEK.
Våren 2000 genomfördes ett internationellt möte i Stockholm som
utgjorde startpunkten för projektets initiering och genomförande i alla
länder runt Östersjön. Verksamheten går därmed in i en konkret operativ
fas som bl.a. innefattar fastställande av program och etablering av
Skr. 2000/01:38
102
individuella projekt som skall överensstämma med regeringens mål för
såväl Östersjösamarbetet som för uthållig utveckling.
Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik, med representanter
från företag, forskningsmiljöer och offentliga institutioner, inrättades i
september 1996, och läggs ner den 31 december 2000. Delegationen
verkar för en positiv miljödriven teknikutveckling samt för att främja att
utvecklingen av miljöanpassade produkter och teknik möter behov och
efterfrågan på den internationella marknaden.
Miljöteknikdelegationen har hittills finansierats med sammanlagt 50
miljoner kronor. Delegationen har t.o.m. 1999 finansierats med 20
miljoner kronor från tolfte huvudtitelns anslag Al6 Program för
företagsutveckling, förnyelse och tillväxt samt med 20 miljoner kronor
från fjortonde huvudtitelns anslag A8 Investeringsbidrag för främjande
av omställning i ekologisk riktning. I budgetpropositionen för 2000
tilldelades Miljöteknikdelegationen 10 miljoner kronor för att fortsätta
sitt uppdrag under år 2000.
Miljöteknikdelegationen har under sin verksamhetsperiod initierat
tävlingar för att demonstrera och verifiera tekniker för marksanering
respektive teknik för miljöanpassning av enskilda avlopp, en nationell
tävling för att få fram kommersialiserbara miljöanpassade innovationer,
kravspecifikationer för smörjfetter, tvåtaktsoljor, inomhusfärger på trä
samt gödselspridare, teknikupphandling av bränsleflexibla småbilar,
inventering och information om teknik för att ta hand om PCB i
fastigheter, inventering av potentialen för miljöanpassad teknik i storkök,
samt inventering av miljöanpassade lösningar i ekobyggen.
Ytterligare projekt utgörs av Miljöinnovationstorget, en mötesplats för
innovatörer och finansiärer, Miljötekniktävlingar, teknikupphandling av
ruttplaneringssystem, demonstration av teknik för sanering av mark
förorenad med klorerade lösningsmedel, demonstrationstumé för
miljöanpassade gödselspridare, demonstrationsprojekt för samordning av
transporter och kunskapssammanställning om smarta hus.
År 1999 genomfördes en internationell utvärdering av Miljöteknik-
delegationens verksamhet. Där konstaterades bl.a. att det grepp
delegationen tagit för att kompensera brister i marknadens funktionssätt
kunde bli ett kraftfullt sätt att genomföra statlig näringspolitik. Med små
ekonomiska resurser hade Miljöteknikdelegationens lyckats förändra
marknadens sätt att arbeta, medan marknadsaktörerna låtits uppnå de
resultat som politiken är avsedd för, dvs. ökad användning av miljö-
anpassade varor och tjänster. Delegationen har sammanställt
erfarenheterna av de verktyg och de arbetssätt som använts.
Inför år 2000 vidgades Miljöteknikdelegationens uppdrag till att även
omfatta insatser som främjar ökad export av miljöanpassade varor och
tjänster. Eftersom verksamhetsområdet är nytt för delegationen och
endast skall pågå under ett år har insatserna inriktats mot att prova olika
metoder som kan underlätta små och medelstora miljöföretags inter-
nationalisering. Delegationens exportprojekt inriktas mot företag som
erbjuder produkter och system som är effektiva ur ett hållbarhets-
Skr. 2000/01:38
103
perspektiv, vilket är ett betydligt större segment än den renodlade miljö- Skr. 2000/01:38
/reningstcknikbranschen. Tillsammans med en rad aktörer runt om i
Sverige hade delegationen sommaren 2000 startat närmare 20-talet
projekt avseende export av miljöanpassade varor och tjänster, inriktade
på att kartlägga det svenska utbudet, att analysera exportmarknader, att
skapa ett ”kommunikationsfönster” samt att underlätta samverkan mellan
företag.
I februari 2000 överlämnade Miljöteknikdelegationen "Miljö-
anpassning för tillväxt - förslag till en nationell strategi" (Miljöteknik-
delegationens PM 2000:3) i enlighet med uppdrag i regleringsbrevet.
Rapporten ger förslag på hur Sverige kan fortsätta att arbeta tör ökad
kommersialisering, användning och export av miljöanpassade varor och
tjänster.
Riksdagen godkände 1997 utformningen av ett sjuårigt program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Programmets huvud-
inriktning är en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling och
demonstration av ny energiteknik. Programmet löper t.o.m. 2004 och
omfattar också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser i
Baltikum och Östeuropa.
I budgetpropositionen för 2001 har regeringen föreslagit vissa
förändringar i programmet, huvudsakligen avseende dess kortsiktiga
åtgärder. I skrivelsen Den fortsatta omställningen av energisystemet (skr.
2000/01:15) har regeringen redovisat resultat och slutsatser av genom-
förda utredningar av åtgärderna inom 1997 års energipolitiska program.
Trafikverken har regeringens uppdrag att utarbeta miljöledningssystem.
Banverket och Vägverket arbetar med att utveckla sina miljölednings-
system enligt kraven i standarden ISO 14001. Även Luftfartsverket,
Sjöfartsverket, SJ och Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA)
utvecklar miljöledningssystem.
1 det trafikpolitiska beslutet redovisas mål bl.a. för en god miljö och säker
trafik. Regeringen har givit Vägverket i uppdrag att, i samråd med
Rikspolisstyrelsen, Naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet,
utarbeta en nationell miljö- och säkerhetsstrategi lör vägtransport-
systemet fram till år 2007. Uppdraget redovisades till regeringen den 1
november 1999. Vägverket använder rapporten som underlag för
utvecklingen av arbetet med miljö och trafiksäkerhet inom sektorsarbete i
samarbete med bl.a. Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet.
En särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en lagstiftning för
miljöstyrande vägavgifter i tätort har redovisat sina förslag i februari
1999 (SOU 1998:169). Utredningen har remissbehandlats. Rättsväsendet
104
är i remissvaren genomgående mycket kritiska till förslaget. En Skr. 2000/01:38
återkommande kritik är att förslaget är ett försök att kringgå förbudet för
kommunerna att beskatta andra än kommunens egna medlemmar.
Kommuner och regioner efterfrågar genomgående större direkt inflytande
över avgiftsinstrumentet. Näringsdepartementet analyserar för närvarande
hur man kan gå vidare med frågan.
(Se även åtgärd N 97:1.)
Med anledning av det transportpolitiska beslutet (prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) uppdrog regeringen åt SIKA att i
samarbete med Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket,
Riksantikvarieämbetet, Boverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och i
förekommande fall de regionala självstyrelseorganen att utveckla
underlag för uppföljningsbara etappmål. Dessa etappmål skall bl.a.
minimera den påverkan som transportsystemet ger upphov till på
bebyggelsemiljön, natur- och kulturmiljön, den biologiska mångfalden
samt hushållningen med mark, vatten och andra resurser. Uppdraget
redovisades den 1 maj 2000. Frågan bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Enligt det transportpolitiska beslutet tilldelades Kommunikations-
forskningsberedningen (KFB) 20 miljoner kronor extra under år 1999 för
att möjliggöra fortsatta insatser i form av systemdemonstrationer av
miljöanpassade transporter, forskning om förutsättningar för att ställa om
transporter och kommunikationer till en bättre hushållning med energi-
och naturresurser samt uppföljning av erfarenheterna från de pilotprojekt
som beredningen medfmansierar.
KFB finansierade under år 1999 FUD (Forsknings-, Utvecklings- och
Demonstrations-) projekt inom området systemdemonstrationer för
miljöanpassade transporter för 1,4 miljoner kronor. Dessutom gick 12
miljoner kronor till projekt inom ”Strategisk miljöforskning”. Målet på
20 miljoner kronor nåddes inte, beroende på att det tar tid att bygga upp
en ny projektstock. Regeringen har sänkt målet till 15 miljoner kronor i
2000 års regleringsbrev.
Godstransportdelegationen (K 1998:06) har till uppgift att följa
utvecklingen på godsområdet samt utveckla ett trafikslagsövergripande
synsätt med syfte att effektivisera godstransportssystemet och göra det
säkert och ekologiskt hållbart. Delegationen har även till uppgift att öka
samverkan mellan godstransportsystemens aktörer och staten samt att
förtydliga statens roll i detta system. Arbetet är inriktat på att i juni 2001
kunna presentera en samlad svensk godstransportstrategi med förslag på
åtgärder såväl nationellt som internationellt.
105
I december 1998 lämnade transportrådet en rapport angående uppfölj-
ningen av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998.1
rapporten underströks bl.a. transportrådets avsikt att fortsätta arbetet med
att ta fram en enhetlig strategi och relevanta miljömål i syfte att påskynda
integreringen av miljökrav och hållbar utveckling i den gemensamma
transportpolitiken. En strategi för integrering av miljö och hållbar
utveckling i transportpolitiken antogs på transportministermötet i oktober
1999. Strategin gäller för perioden 2000-2004. Den första uppföljningen
kommer att ske under del svenska ordförandeskapet våren 2001.
I september 1998 lämnade Distansarbetsutredningen sitt betänkande
Distansarbete, SOU 1998:115. Utredningen har bl.a. haft till uppgift att
se över lagstiftning som berör distansarbete. Den har också haft till
uppgift att bedöma konsekvenserna för den yttre miljön. Betänkandet har
remissbehandlats.
Åtgärd N 98:8 (f.d. A 98:2) Kartläggning av den pågående om-
ställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle avseende arbetsmiljön
I juni 1998 redovisade Arbetarskyddsstyrelsen resultatet av ett regerings-
uppdrag att kartlägga effekter på arbetsmiljön av omställningen till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Rapporten följs upp i verksamhets-
programmet för Arbetarskyddsverket för åren 2000-2002. Uppföljning
sker också genom att Yrkesinspektionen granskar kretsloppsanläggningar
och genom att utbildningsmaterial tas fram inom Arbetarskyddsstyrelsen
för nyckelpersoner (arbetsledare m.m.) inom kretsloppsanknuten
verksamhet.
I augusti 1998 beslutade regeringen att ge bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen
ett särskilt sektorsansvar för arbetet för ekologisk hållbarhet. I början av
oktober 1999 lämnade myndigheten en första lägesredovisning till
regeringen. Arbetet med slutrapporten pågår inom Arbetarskydds-
styrelsen.
Staten medfinansierar, inom ramen för en större NUTEK-satsning på
miljöanpassad produktutveckling, ett ekodesignprojekt som syftar till att
utveckla mer miljövänliga produkter i fjorton mindre företag. Projektet
leds av Stiftelsen Svensk industridesign (SVID) och avslutas under 2000.
1 slutet av 1999 startade SVID även ett nytt tvåårigt projekt som bygger
på erfarenheter från ekodesignprojektet. Målet är att 8-10 företag i
branscher med hög miljöbelastning skall framställa nya och mer
miljövänliga produkter och tjänster med hjälp av milj outbildade
designers. Regeringen har anslagit 500 000 kronor till projektet. Den
totala budgeten uppgår till 4,5 miljoner kronor.
Riksdagen beslutade i november 1998 i enlighet med regeringens förslag
i propositionen om uppföljning av skogspolitiken (prop. 1997/98:158) att
106
vissa bestämmelser i skogsvårdslagen skulle skärpas i syfte att bättre nå
skogspolitikens produktions- och miljömål. Tidigare under året hade
ytterligare skärpningar gjorts i anslutning till beslutet om miljöbalk och
foljdlagstiftningen till denna. Resursförstärkningarna till rådgivning och
områdesskydd under år 1999 fortsätter under de två följande åren.
Kraftiga resursförstärkningar för områdesskydd och ädelskogsplantering
beräknas för perioden 2001-2003.
Inom ramen för energirådets ansvarsområde betonar Sverige vikten av att
en strategi för integration av miljö och hållbar utveckling på energi-
området skall omfatta åtgärder som är kostnadseffektiva och flexibla.
Exempel på frågor som skall prioriteras i rådets fortsatta arbete är den
inre marknaden för energi, fömybara energikällor, energieffektivisering,
forskning och utveckling samt ekonomiska styrmedel och andra
finansiella åtgärder.
Regeringen har givit Närings- och teknikutvecklingsverket, Energi-
myndigheten, Skogsstyrelsen och Statens geologiska undersökning i
uppdrag att utarbeta och redovisa förslag till delmål till miljökvalitets-
målen med tillhörande åtgärdsstrategier. Uppdraget redovisades den 1
oktober 1999.
Omcertifiering av äldre flygplan
Vissa typer av äldre flygplan byggs om med ljuddämpare så att de klarar
strängare bullemormer. EU vill emellertid skärpa gällande bullemormer.
Eftersom det har varit svårt att få till stånd en skärpning av buller-
normerna inom regelverket för den internationella civila luftfarts-
organisationen ICAO valde EU att skapa en kompletterande EG-rättsakt
för detta. Den 4 maj 2000 trädde rådets förordning (EG) nr 925/1999 i
kraft. Förordningen syftar till att genom ett nyregistreringsförbud
förbjuda flygplan från såväl EU som tredje land att utöka sina register
med äldre flygplan försedda med ljuddämpare.
Samtidigt pågår ett arbete inom ICAO och förhoppningen är att
organisationen under sin generalförsamling hösten 2001 skall ta beslut
om skärpta bullemormer på global nivå.
Kväveoxider
På grund av flygtrafikens kraftiga ökning beräknas utsläppen av
kväveoxider att öka i väsentlig grad. Miljökommittén CAEP inom ICAO
har tagit fram ett förslag om en reduktion av kväveoxider med 10
procent. Denna reduktion är i stor utsträckning ett resultat av svenska
insatser. Förhoppningen är att ICAO skall fatta beslut under
organisationens generalförsamling hösten 2001.
Skr. 2000/01:38
107
Utsläpp av koldioxid
Enligt Kyoto-prolokollet från 1997 skall de globala utsläppen av s.k.
växthusgaser under perioden 2008-2012 minska med 5,2 procent jämfört
med 1990 års nivå. EU-ländema har ett gemensamt åtagande att minska
utsläppen med 8 procent. Luftfartens klimatfrågor skall hanteras via
ICAO. Arbete pågår med att finna lämpliga styrmedel som skatter för att
minska de ökande utsläppen av koldioxid. Flera länder vill införa en
koldioxid- eller bränsleskatt för detta syfte.
FN:s klimatpanel 1PPC har nyligen redovisat en specialrapport om
flygets påverkan på atmosfären. En viktig slutsats av rapporten är att
förbättrad teknologi inte är tillräcklig för att minska flygets påverkan på
växthuseffekten. Rapporten kommer att diskuteras i de fortsatta klimat-
förhandlingarna.
Luftfartsverket fick den 10 december 1998 regeringens uppdrag att
vidareutveckla de nuvarande miljörelaterade luftfartsavgiftema, bl.a.
genom att ta fram ytterligare uppgifter om flygplanens bulleregenskaper
för att snarast ta fram ett underlag för en komplettering av landnings-
avgiften. Uppdraget avrapporterades i oktober 1999.
Inom ECAC (den europeiska luftfartskonferensen) har ett förslag till
ett utökat miljöklassningssystem avseende flygplanens bulleregenskaper
presenterats hösten 1998. Det har dock inte accepterats av ECAC:s
miljöarbetsgrupp ANCAT. Frågan om Sverige skall genomföra ett eget
miljöklassningssystem eller invänta ECAC:s fortsatta arbete bereds.
Arbetet med kommande långsiktiga planer för åtgärder i transport-
infrastrukturen har påbörjats. I november 1999 avrapporterade Statens
institut för kommunikationsanalys (SIKA) och trafikverken en strategisk
analys som utgör ett underlag för regeringens överväganden inför
uppdateringen av gällande inffastrukturplaner. I analysen belyses bl.a.
miljöeffekterna av olika handlingsalternativ. SIKA, Riksantikvarie-
ämbetet, Boverket och Naturvårdsverket har stött arbetet med att utveckla
metodik för strategisk miljöbedömning och har i januari 2000
dokumenterat och utvärderat den metod som har använts.
Nya förutsättningar
Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft, vilket innebär bl.a. att
vissa större planerade trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av
regeringen. Det gäller motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar
med minst fyra körfält och en sträckning av minst 10 kilometer samt
järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt järnvägsspår på
en sträcka av minst 5 kilometer för befintliga järnvägar för fjärrtrafik. 1
och med att miljöbalken börjat tillämpas ställs nu större krav på att
framtida projekts miljökonsekvenser blir väl belysta i ett tidigt skede.
Detta ger utrymme för mer miljöanpassade helhetslösningar. Bland de
första projekten som regeringen prövar enligt miljöbalken återfinns
Botniabanan och väg E 6 Uddevalla-Svinesund, delen Torp-llåby.
Skr. 2000/01:38
108
De skärpta kraven på hänsyn till stads- och landskapsbild, natur- och
kulturvärden samt estetik som år 1999 infördes i väglagen och lagen om
byggande av järnväg har bl.a. lett till att gestaltningsfrågor behandlas
grundligare i vägarbetsplaner och jämvägsplaner.
Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Statens
Järnvägar hör till de myndigheter som under våren 1999 redovisade
program för hur arkitektoniska och gestaltningsmässiga kvaliteter skall
främjas och tas tillvara när myndigheterna bygger och förvaltar
byggnader och anläggningar. Kvalitetsprogrammen genomförs nu. Hög
kvalitet och god utformning i samspel med natur- och kulturmiljön samt
med beaktande av drift- och underhållsaspekter innebär en god
hushållning med såväl ekonomiska resurser som naturresurser och leder
till att byggnader och anläggningar tar lång livslängd. Samtliga trafikverk
fick i januari 2000 regeringens uppdrag att vidareutveckla kvalitets-
programmen och ge dem en mer publik redovisning under Arkitekturåret
2001.
Vägverket har mot bakgrund av regeringens miljöpolitiska proposition
(prop. 1997/98:145) fått i uppdrag att ta fram underlag till stöd för
utarbetandet av program och planer för trafiksystemet. Dessa planer skall
ange hur kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken kan stärkas och
biltrafiken begränsas till år 2010 i landets större städer. I ett sådant arbete
är det angeläget att insatserna särskilt koncentreras på sådana åtgärder
som medverkar till att delmålen angående minskat trafikbuller samt
målen angående ren luft m.m. kan uppnås. Uppdraget redovisades till
regeringen den 1 oktober 1999 för vidare överväganden.
Som ett resultat av det svenska ordförandeskapet i det nordiska
samarbetet, då miljö och sysselsättning var de två s.k. profilfrågorna,
anordnades under våren 1999 en nordisk konferens. Syftet var att
inventera frågeställningar och nuläge kring miljö och sysselsättning samt
ge möjlighet till erfarenhetsutbyte och få till stånd ett samarbete mellan
länderna på området. AMS, med bistånd från Naturvårdsverket,
Näringsdepartementet och Miljödepartementet, arrangerade konferensen,
som hade cirka 50 deltagare från de nordiska länderna. En rapport från
konferensen har utarbetats. I december 1999 anordnade NUTEK,
Naturvårdsverket och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH i samverkan
ett seminarium om miljö och sysselsättning. En slutsats från seminariet
var att det finns en betydande utvecklingspotential för näringslivet på den
s.k. miljödrivna marknaden. Nya produkter och system med höga
miljöprestanda bedöms på ett betydande sätt kunna bidra till näringslivets
tillväxt och förnyelse och därmed nya sysselsättningstillfällen.
Oljeutsläppsutredningen lämnade i januari 1999 sitt betänkande Att
komma åt oljeutsläppen (SOU 1998:158). Utredningen pekar på vikten
av att förhindra oljeutsläpp främst genom att fungerande mottagnings-
Skr. 2000/01:38
109
anordningar finns i varje hamn och att olagliga utsläpp effektivt beivras.
Utredningen föreslår bl.a. att särskilt utbildade åklagare skall svara för
ledningen av brottsutredningar rörande olagliga oljeutsläpp och att alla
utsläpp av oljehaltiga blandningar förbjuds inom Sveriges sjöterritorium.
Vidare föreslås att olagliga utsläpp som begåtts av utländska fartyg i
Sveriges ekonomiska zon skall kunna leda till lagföring i Sverige.
Beredning av utredningens förslag pågår och en proposition är planerad
till våren 2001.
Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en
samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning
för medborgarna och näringslivet i hela landet. Transportforskningen
skall bidra till att detta mål uppfylls. Forskning om långsiktigt hållbara
transportsystem är ett prioriterat strategiskt forskningsområde. Inom den
tillämpade transportforskningen har miljöanpassade transporter och
drivmedel samt kollektivtrafik givits särskild prioritet.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sedan flera år
tillbaka drivit breda forskningsprogram med inriktning som berör bl.a.
bilismens och de övriga transportslagens stegvisa miljöanpassningar. El-,
bio- och hybridteknik har prövats. Forskningen visar att det är fullt
möjligt att med teknisk utveckling av ny fordons- och bränsleteknik nå
mycket stora förbättringar vad gäller utsläpp, energiåtgång och buller-
reduktion inom alla transportslag. Resultaten från forskningen pekar
också på att användning av ekonomiska styrmedel är effektivt för att
åstadkomma förändringar i önskvärd riktning.
Utveckling av trafiksäkra, bränslesnåla och i övrigt miljöanpassade
fordon och drivmedel ställer dock fortsatta krav på omfattande FUD-
insatser. Vidare överväganden i dessa frågor pågår.
Åtgärd N 99:8 Utredning om det statliga åtagandet för forskning
och utveckling när det gäller avgaser och bränslen inom motor-
fordonsområdet
En särskild utredare har tillkallats med uppgift att se över det statliga
åtagandet för forskning och utveckling när det gäller avgaser och
bränslen inom motorfordonsområdet. Uppdraget omfattar även avgas-
utsläpp från arbetsmaskiner. Utredaren skall beakta det pågående arbetet
inom EU med att ta fram det femte ramprogrammet för forskning och
utveckling och andra forskningsprogram som berör avgasfrågor.
Utredaren redovisade resultatet i april 2000 i betänkandet ”Ren luft på
väg” (SOU 2000:35). Betänkandet remissbehandlas for närvarande.
Miljödriven teknik- och produktutveckling är viktiga faktorer för att
uppnå miljöanpassad tillväxt och förnyelse. NUTEK medverkar i detta
arbete genom olika former av insatser. Dessa utgörs av övergripande
initiativ bl.a. genom utveckling av en strategi för ekoeffektivitet för
svenskt näringsliv, av programsatsningar inom områden där Sverige har
komparativa fördelar. Det gäller t.ex. nya material (biofibrer, kompositer,
Skr. 2000/01:38
110
biopolymerer etc.) och produkter baserade på svenska fömybara råvaror
(skogs- och jordbruksprodukter). NUTEK ger också stöd till små-
företagens teknik- och kompetensförsörjning (metodik för miljöanpassad
produktutveckling, miljöstyrning i små företag), och andra insatser är
generell teknik- och kompetensförsörjning till svensk industri (livscykel-
analys, IT för processtyrning och minskad materialåtgång vid givna
kvalitetskrav) samt stöd till nya företag och produkter (såddfmansiering,
företagsrådgivning och strategisk teknikutveckling).
NUTEK deltar även i internationell samverkan inom området, bl.a.
EU-samarbete och Baltic 21. NUTEK har till regeringen efter ett
omfattande samråd med näringslivet och i samverkan med Naturvårds-
verket överlämnat rapporten Näringslivets miljöarbete. En plattform, som
visar på stor samsyn mellan NUTEK och näringslivet, har lagts för det
fortsatta arbetet för att stimulera utvecklingen i riktning mot ett hållbart
samhälle. Ett centralt inslag är fortsatta mer formaliserade och
systematiska dialoger med branschorganisationer och företag för att
stimulera arbetet inom näringslivet.
Vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998 uppmanades alla
konstellationer inom ministerrådet att integrera miljö och hållbar
utveckling i gemenskapens verksamhet inom respektive område samt att
övervaka framstegen och att fastställa indikatorer som kan möjliggöra en
utvärdering av integrationsarbetet. Vid Europeiska rådets möte i Wien i
december 1998 fick bl.a. rådet för industri i uppdrag att inleda arbetet
med integration av miljö och hållbar utveckling inom sitt område. En
inledande rapport om integrationsarbetet fastställdes av industri-
ministrarna vid deras möte i november 1999 som överlämnades till
Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999. Europeiska rådet ombad
Ministerrådet att slutföra det påbörjade integrationsarbetet samt att
förelägga Europeiska Rådet i juni 2001 en strategi som möjliggör
införandet av en tidsplan för ytterligare åtgärder och ett antal indikatorer
för de berörda sektorerna.
I april 2000 undertecknades ett avtal mellan svenska staten och
fordonstillverkama om ett samverkansprogram för utveckling av mer
miljöanpassade fordon. Industrin inbjöds i regeringsförklaringen år 1998
till detta samarbete som både syftar till att minska vägtrafikens bidrag till
miljöförstöringen och att skapa förutsättningar för en långsiktigt
konkurrenskraftig svensk fordonsindustri. Satsningen innebär att upp till
1 800 miljoner kronor satsas gemensamt under perioden 2000 t.o.m.
2005, varav den statliga finansieringen kommer att uppgå till maximalt
500 miljoner kronor. Industrin bidrar således med cirka 1 300 miljoner
kronor. Programmet omfattar områden såsom avancerad förbrännings-
teknik, hybridfordon och bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän
kompetensförsörjning. Förutom fordonstillverkama är avsikten att även
universitet och högskolor, forskningsinstitut samt underleverantörer skall
Skr. 2000/01:38
111
medverka i programmet. NUTEK ansvarar tillsammans med Program-
rådet för Fordonsteknisk Forskning (PFF) för programmets genom-
förande. Programmet har under våren inlett sin verksamhet; kansliet är
etablerat och programrådet har hittills fattat beslut om ett tiotal
delprojekt.
I propositionen Regional tillväxt - för arbete och välfärd (prop.
1997/98:62) introducerades regional näringspolitik. Politiken har som
mål en effektivare samordning mellan politikområden och sektorer.
Utgångspunkten är varje regions specifika möjligheter att bidra till
tillväxt och sysselsättning.
Regionala partnerskap formulerar treåriga program för tillväxt och
kommer överens om hur dessa skall finansieras och genomföras. Arbetet
samordnas av länsstyrelsen eller det regionala självstyrelseorganet.
Centrala myndigheter och organisationer kan knytas till avtalen. Det
regionala inflytandet över tillgängliga resurser skall öka, liksom möjlig-
heterna att använda resurserna mer flexibelt än tidigare.
I riktlinjerna för tillväxtavtalen sägs att prioriteringarna i programmen
skall utformas så att de främjar en ekologiskt hållbar utveckling. Detta
förutsätter att det finns en bred miljökompetens i partnerskapen. Våren
1999 gjordes en oberoende utvärdering av de första utkasten till
tillväxtavtal. Hösten 1999 granskades avtalen av en grupp tjänstemän
inom Regeringskansliet och några myndigheter. 1 båda dessa genom-
gångar ingick att analysera hur väl ekologisk hållbarhet har integrerats i
arbetet. Resonemangen om miljöaspekter och hållbar utveckling har
successivt förbättrats. 1 några fall är nu hållbar utveckling väl integrerad.
Generellt är emellertid kopplingen till miljömålen svag, men miljö-
frågorna bedöms kunna utvecklas ytterligare med relativt små insatser.
Länsstyrelser och självstyrelseorgan som samordnar arbetet skall i en
rapport till regeringen en gång per år redovisa hur arbetet utvecklas. Det
ingår då bl. a. att beskriva hur avtalen förbättras avseende ekologisk
hållbarhet.
Arbetet med de regionala tillväxtavtalen har tydliggjort behovet av att
utveckla metoder för att främja arbetet med miljö och hållbar utveckling.
Regeringen avser därför att utse tre pilotlän med intresse för att arbeta för
att bättre integrera ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv i sina tillväxtavtal.
Erfarenheterna skall spridas till övriga län.
I Regeringskansliet bedrivs projekt som har strategisk betydelse för de
framtida möjligheterna att på energiområdet balansera ekologiskt,
ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Ett projekt rör förbränning av
biobränslen. En ökad användning av biobränslen kräver ökad kunskap
om biobränslenas förbränningsegenskaper och biobränslenas miljö- och
hälsoeffekter. Avsikten är att tillsammans med näringslivet utarbeta en
strategi för information och rådgivning om förbränning av biobränslen.
Skr. 2000/01:38
112
I propositionen Ekonomiska förutsättningar för elproduktion från
fömybara energikällor (prop. 1999/2000:134) har regeringen lämnat
förslag till riktlinjer för ett marknadsbaserat system för att främja
produktion och handel med fömybar el. Den 31 augusti 2000 tillkallades
en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till den tekniska
utformningen av systemet. Uppdraget skall redovisas den 31 oktober
2001.
För att nå energipolitikens och miljöpolitikens mål måste de styrmedel
som används kombineras så att de bidrar till en balans mellan
konkurrenskraft och miljökrav. Därför behöver det utvecklas nya typer av
styrmedel. Erfarenheter visar att långsiktiga avtal mellan staten och
näringslivet kan vara ett kostnadseffektivt alternativ eller komplement till
lagstiftning eller ekonomiska styrmedel. Regeringskansliet bedriver
därför ett projekt med syfte att undersöka förutsättningarna att utnyttja
långsiktiga avtal för energieffektivisering i Sverige. Regeringen beslutade
den 31 augusti 2000 att det inom Regeringskansliet skall tillsättas en
förhandlare med uppgift att ta fram underlag och förslag till långsiktiga
avtal med syfte att uppnå effektivare energianvändning i den
energiintensiva industrin.
För att främja effektiviteten i råvaruutnyttjandet inom svenska bas-
näringar tas ett samlat underlag fram som grund för en internationell
jämförelse av intensiteten i råvaruutnyttjandet.
Svenska staten stödjer via Nordiska Ministerrådet (Nordtest) utveckling
av provningsmetoder inom bl.a. miljöområdet. Expertgrupper har pekat
ut områden som bedöms som angelägna att stödja finansiellt med bidrag.
Prioriterade områden med miljöanknytning under år 2000 är bl.a.
följande:
Bioteknologi
- Riskidentifiering och riskbedömning vid användning av alla typer av
genetiskt modifierade mikroorganismer och växter i den nordiska
miljön.
- Belysa spridning av antropogena ämnen i jord, vatten och luft samt
deras nedbrytning och nedbrytbarhet.
Bygg
- Provningsmetoder om materials påverkan på hygien, hälsa och
innemiljö.
- Metoder som underlättar klassificering av återbruksmaterial.
Fast avfall
- Provtagning och karakterisering av fast avfall.
- Provtagning och karakterisering av jord och sediment.
113
- Utveckling av metoder för att främja hållbar utveckling.
Materialanvändning
- Materialens livscykel, bl.a. karakterisering och planeringsvärden av
recirkulerade material.
Genomgående gäller för de satsningar som görs av Nordiska Industri-
fonden att miljöhänsyn skall beaktas vid fondens beslut om stöd till FoU-
projekt. Ett av Nordisk Industrifonds satsningsområden är Bärkraftig
industriell produktion, vilket skall bidra till att stärka konkurrenskraften
hos det nordiska näringslivet genom att initiera offensiva projekt där
näringsliv, forskningsinstitut och universitet samarbetar. Målsättningen är
att skapa en plattform där nordisk industri, tillsammans med
forskningsinstitut och universitet, kan utveckla industriellt anpassade
lösningar. Projekt kommer att genomföras inom tre centrala områden:
- Utveckling av verktyg för miljöanpassad näringsverksamhet
- Återvinningsprocesser
- Avfallshantering.
Inom Sveriges Provnings och Forskningsinstitut (SP) bedrivs utveckling
av nya provningsmetoder och mättekniker. Verksamheten omfattar olika
teknikområden och branscher där miljöaspekter ingår. Staten lämnar ett
bidrag till SP på drygt 40 miljoner kronor.
I december 1999 enades EU:s transportministrar om ett nytt "järnvägs-
paket". Grunden för kompromissen är att Europas järnvägar snabbt måste
vitaliseras om de inte skall fortsätta att tappa marknadsandelar. Det är
inte acceptabelt att järnvägen, som är relativt miljövänlig, förlorar sin
konkurrenskraft i förhållande till mindre miljövänliga transportsätt.
Uppgörelsen innebär:
- att marknaden för internationella godstransporter öppnas på ett
särskilt transeuropeiskt järnvägsnät,
- att alla järnvägsföretag i medlemsstaterna kan söka tillstånd för
trafik på detta nät,
- att banhållning och trafikutövning tydligare delas upp för att skapa
insyn och undvika diskriminering av nykomlingar på marknaden,
- nya principer för fördelning av tåglägen och för prissättning av
järnvägsinfrastruktur
- förslag till fortsatt arbete för att komma till rätta med problem som
rör samtrafik på de olika nationella järnvägsnäten och eliminering
av flaskhalsar i infrastrukturen.
Skr. 2000/01:38
Ett observationssystem inrättas som skall ge kommissionen möjlighet att
följa utvecklingen på järn vägsmarknaden. Säkerhetsaspekterna skall
114
garanteras genom åtgärder på nationell nivå och möjligheterna att inrätta
en EU-myndighet för detta syfte skall studeras vidare.
Överenskommelsen är ett viktigt steg på vägen mot en europeisk
järnväg med större konkurrenskraft. Det bör nu finnas möjligheter för
svenska transportkunder att använda järnvägen för långväga gods-
transporter. Med ökad konkurrens kan priserna sänkas och effektiviteten
förbättras på Europas järnvägar. Nu finns instrumenten för att verka för
en utveckling i denna riktning.
EU:s medlemsländer och kommissionen arbetar sedan några år med en
sammanhållen regional utvecklingsplanering för unionens territorium -
European Spatial Development Perspective, ESDP. Arbetet med ESDP
syftar bl.a. till att förbättra förutsättningarna för regional samordning av
Gemenskapens politikområden. I mars 2000 gav regeringen NUTEK och
Boverket i uppdrag att upprätta ett gemensamt sekretariat för Sveriges
medverkan i EU:s regionala utvecklingsplanering. En praktisk
tillämpning av tankarna i ESDP sker inom ramen för gemenskaps-
initiativet Interreg II C och för perioden 2000-2006 i det nya Interreg III
B. Sedan hösten 1999 har inom Regeringskansliet Näringsdepartementet
huvudansvaret för frågor kring regional utvecklingsplanering.
Samhällsplaneringen har viktiga uppgifter i arbetet med att nå målen
om en ekologiskt hållbar utveckling. Om omställningsarbetet skall bli
framgångsrikt måste planeringsperspektivet vidgas så att ekologiska,
sociala och ekonomiska aspekter samordnas med bebyggelseplaneringen
och hushållningen med naturresurser. En sådan ansats förutsätter ett
förbättrat kunskapsunderlag och en fortlöpande metodutveckling.
Behovet av ökad samverkan mellan sektorer och mellan lokal, regional,
nationell och transnationell nivå i planeringen blir också allt mer
uppenbar.
Skr. 2000/01:38
115
Skr. 2000/01:38
Det övergripande målet för miljöarbetet är att till nästa generation kunna
lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Riksdagen
har godkänt regeringens förslag till nationella miljökvalitetsmål (prop.
1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Syftet med
miljömålen är att ange vilket miljötillstånd som skall uppnås inom en
generation. En parlamentarisk kommitté har haft i uppdrag att i
samverkan med berörda myndigheter analysera och vidareutveckla de
delmål och åtgärdsstrategier som behövs för att de övergripande
miljökvalitetsmålen skall kunna nås (M 1998:07). Kommittén
överlämnade i juni 2000 betänkandet Framtidens miljö - allas vårt ansvar
(SOIJ 2000:52) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och
bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter insatser
från olika aktörer inom alla samhällssektorer. Den nya strukturen för
miljömålen innebär ett helt nytt och sektorsövergripande sätt att arbeta
inom miljöpolitiken och skall ses som ett led i strävandena att
decentralisera miljöarbetet. I myndigheternas ansvar ingår bl.a. att
identifiera den miljöpåverkan som verksamheten inom området ger
upphov till, att med utgångspunkt från de nationella miljökvalitetsmålen
sätta upp mål för verksamheten inom det egna ansvarsområdet samt att
konkretisera behovet av åtgärder för att dessa mål skall nås. Inom ramen
för sektorsansvaret har 24 myndigheter fått ett särskilt ansvar för att
verka för att arbetet med ekologisk hållbarhet förs framåt. Naturvårds-
verket har analyserat principiella gränsdragningar mellan myndigheter
och redovisat vilka tvärsektoriella frågor som myndigheterna iakttagit.
Miljöbalken som trädde i kraft den 1 januari 1999 innebär en sam-
ordnad och skärpt miljölagstiftning som verksamt kommer att bidra till
att miljömålen uppnås. Miljöbalken kommer att följas upp i enlighet med
vad som sagts i propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45).
De elva gröna nyckeltal som föreslagits av Miljövårdsberedningen
presenterades i en bilaga till den ekonomiska vårpropositionen 1999
(prop. 1998/99:100, bilaga 5) samt i budgetpropositionen för 2000 (prop.
1999/2000:1, utg.omr. 20). Fem av nyckeltalen presenterades också i
Finansplanen. Presentationen av Gröna nyckeltal i vårpropositionen utgör
ett komplement till de ekonomiska nyckeltal som i övrigt redovisas i
dessa propositioner. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att
vidareutveckla nyckeltalen. För att mäta resultatet av del pågående
arbetet mot ett ekologiskt hållbart samhälle behövs uppföljningssystem.
Syftet med Gröna nyckeltal är att ge en första uppfattning om den
svenska samhällsutvecklingen går åt rätt håll och i önskad takt.
En viktig åtgärd för att uppnå ekologisk hållbarhet är att förebygga och
minska produkters negativa påverkan på människors hälsa och på miljön.
Regeringen har därför presenterat en strategi för arbetet med att
formulera en miljöorienterad produktpolitik på nationell nivå och för att
medverka till en integrerad produktpolitik inom EU och globalt.
116
En betydande del av de samlade resurserna i form av bl.a. Skr. 2000/01:38
byggprodukter och energi tas i anspråk vid uppförande av byggnaderna
och anläggningar samt i förvaltnings- och bruksskedet. Utvecklingen mot
ett ekologiskt hållbart samhälle förutsätter att byggsektorn liksom alla
sektorer inriktar sitt arbetet mot en långsiktigt effektiv resursanvändning.
Byggnader och anläggningar bör därvid lokaliseras och utformas på ett
miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark,
vatten och andra naturresurser främjas med beaktande av inomhusmiljö-
och arbetsmiljöaspekter. Vägledande för arbetet skall vara de uppsatta
nationella miljökvalitetsmål som berör fysisk planering.
Miljövårdsberedningen har i kommittédirektiv (dir: 1998:65) fått i
uppdrag att medverka i arbetet med att ta fram strategier för utveckling
av ett ekologiskt hållbart näringsliv genom att förbereda och inleda en
dialog med delar av näringslivet om dess arbete mot en hållbar
utveckling.
Miljövårdsberedningen för sedan hösten 1999 en dialog med företag
som är verksamma inom områdena ”Bygga/bo” respektive ”Framtida
handel” med dagligvaror. Projektet Framtida handel har ett brett
perspektiv och omfattar även företag som distribuerar varor samt företag
som arbetar med elektronisk handel. I projektet Bygga/bo deltar förutom
bygg- och fastighetsbranschens olika aktörer även bl.a. telekomföretag
och företag från bank- och finanssektom. I vardera dialog deltar ett 20-tal
företag som alla är valda utifrån att de har ett aktivt miljöarbete.
Syftet med dialogerna är att driva på arbetet för en hållbar utveckling i
de valda sektorerna samt att ta fram underlag för politiska beslut och
ställningstaganden om riktlinjer i miljöpolitiken. Dialogen kommer också
att ge erfarenheter om samtal och frivilliga åtaganden som medel för att
nå miljömålen. För att driva på arbetet i Bygga/bo respektive Framtida
handel tar beredningen och företagen tillsammans fram en vision, mål,
strategier och handlingsplaner för hur arbetet för hållbar utveckling kan
drivas vidare.
Miljövårdsberedningen skall senast den 29 december 2000 lämna en
redovisning till regeringen av vad dialogen har uppnått, en redogörelse av
hinder och möjligheter för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart
näringsliv samt förslag till fortsatta strategier och slutsatser om lämpliga
styrmedel.
Åtgärd M 97:2 Verka för ökat regionalt samarbete på miljöområdet
Enligt ett svenskt-danskt regeringsavtal år 1994 skall länderna gemen-
samt genomföra ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen, dvs.
Skåne och östra Själland. Programmet som skall innehålla gemensamma
regionala miljökvalitetsmål och riktlinjer för en miljöinriktad regional
planering, tas fram i ett samarbete mellan regionala och lokala
myndigheter och organ. En första kartläggningsetapp har redovisats med
117
en delrapport till en konferens hösten 1998 och det fyraåriga EU-stödda Skr. 2000/01:38
projektet skall avslutas år 2000.
Regeringen uppdrog i december 1997 åt sju berörda länsstyrelser att
utarbeta regionala miljö- och hushållningsprogram för de större skär-
gårdsområdena. Programmen redovisades i slutet av 1999. I de fyra
programmen finns ett par hundra förslag som berör skärgårdens miljö och
en långsiktig hushållning med natur- och kulturresurser. Utmärkande för
arbetet har varit att det skett i samarbete med aktörer på alla nivåer I
december 1997 beslutade regeringen i tilläggsdirektiv till Miljövårds-
beredningen (Jo 1968:A) att beredningen skulle följa och stödja arbetet
med regionala miljö- och hushållningsprogram samt utvärdera och
redovisa det samlade miljöarbetet i dessa områden senast den 31 augusti
2000. Beredningens betänkande ”Levande skärgård - Utvärdering av de
regionala miljö- och hushållningsprogrammen” (SOU 2000:67) slut-
redovisades i juni 2000. Remissbehandling av betänkandet pågår fram till
oktober 2000.
Regeringen gav i september 1998 Naturvårdsverket i uppdrag att i
samråd med Boverket och Riksantikvarieämbetet samt i samverkan med
Närings- och teknikutvecklingsverket och berörda länsstyrelser utarbeta
en översikt över geografiska områden där behovet av regionala miljö-
och hushållningsprogram är särskilt framträdande i ett riksperspektiv.
Uppdraget har redovisats.
Åtgärd M 97:4 Inrätta ett kunskapscentrum för ekologisk hållbar
utveckling i samverkan med ett lämpligt universitet/högskola för att
understödja de lokala investeringsprogrammen
Myndigheten Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet i Umeå
inrättades i februari 1999. Myndighetens roll är att stödja arbetet för en
ekologiskt hållbar utveckling. En viktig uppgift är att stödja kommuner,
näringsliv och andra aktörer i arbetet med de lokala investerings-
programmen för ekologisk hållbarhet. Myndigheten skall stimulera
kontakter mellan praktiker och forskare och vara en länk som gör att
kunskaper i forskarvärlden kommer praktikerna till godo och ser till att
angelägna frågor når forskarna. Myndigheten skall också förmedla
erfarenheter mellan praktiker.
Åtgärd M 97:5 (f.d. In 97:10) Verka för en effektiv försörjning med
geografiska data som en del av samhällets informationsförsörjning
En infrastruktur för samhällets informationsförsörjning med geografiska
data är en tillgång för en ekologiskt hållbar utveckling i samhället. Det är
angeläget att informationsförsörjningen organiseras och utnyttjas så
effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av miljön, effektiv
användning av resurser och en hållbar utveckling. Lägesfaktorn är en av
samhällets viktigaste samordningsnycklar. Geografisk information bör
därför på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjas i samhället.
Av den senaste IT-propositionen framgår att geografisk informations-
teknik är en viktig del i utvecklingen av informations- och kunskaps-
118
samhället (prop. 1999/2000:86). Regeringen avser att utveckla en strategi
för samhällets informationsförsörjning. En arbetsgrupp i Regerings-
kansliet har tagit fram ett förslag till strategi och föreslår att den börjar
tillämpas på bl.a. geografisk information (Ds 2000:34). Ett av
propositionens utvalda områden är IT för ett hållbart samhälle. I denna
del har regeringen för avsikt att under hösten 2000 tillsätta en särskild
delegation för IT och miljö med uppgift att kartlägga hur IT-
tillämpningar i högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och
främja en hållbar utveckling.
Miljövårdsberedningen har konstaterat att nästan alla miljödata har
någon form av geografisk koppling (SOU 1996:92). Miljöinformations-
utredningen har funnit att analyser i geografiska informationssystem kan
visa vilka belastningsnivåer som gäller för en viss yta vilket kan påverka
t.ex. en verksamhets lokalisering (SOU 1997:4). Utredningen om
avrinningsområden har uppmärksammat betydelsen av geografiska
informationssystem för att studera avrinningsområden (SOU 1997:155).
Miljömålskommittén har uppmärksammat geografiska informations-
system för att nå miljömålen (SOU 2000:52).
Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad
användning av geografisk informationsteknik inom den offentliga sektorn
(prop. 2000/01:1, utg.omr. 18). Satsningen pågår till och med 2001.
Satsningen avser breddutbildning mot området samhällsplanering och
standardisering. Sveriges nationalatlas har gjorts tillgänglig på Internet
(www.sna.se).
Lantmäteriverket har i uppdrag att identifiera hinder och möjligheter
för en bredare användning av geografisk informationsteknik för att rikta
utvecklingen mot informations- och kunskapssamhället. Uppdraget skall
redovisas den 1 november 2000. Naturvårdsverket har i uppdrag att göra
en översyn av samhällets informationsförsörjning inom miljöområdet och
ett förslag till program har redovisats.
Regeringen har uppmärksammat behovet av forskning inom bl.a. IT-
frågor, miljö och hållbar utveckling i propositionen Forskning och
förnyelse (prop. 2000/01:3). Byggforskningsrådet har tagit fram en
rapport kring forskning och utveckling om geografisk informationsteknik
(dnr 118/2000).
Kemikalieinspektionen respektive Naturvårdsverket har av regeringen
haft i uppdrag att genomföra en översiktlig studie av upplagring och
flöden av farliga kemikalier i samhället. Uppdraget redovisades till
Miljödepartementet i december 1999 och har remissbehandlats. Avsikten
med utredningen har varit att identifiera områden där kunskapen behöver
förbättras för att flöden och upplagring av farliga ämnen i samhället skall
kunna uppskattas översiktligt med en rimlig tillförlitlighet. Fokus i
utredningen har varit att närmare identifiera kunskapsluckor och föreslå
åtgärder till förbättringar inför kommande översiktliga uppskattningar av
flöden.
I miljöpropositionen (prop. 1997/98:145) gjorde regeringen bedöm-
ningen att statistik för materialflöden bör utvecklas. Regeringen gav
Statistiska Centralbyrån ett uppdrag om detta i samråd med Natur-
Skr. 2000/01:38
119
vårdsverket, Kemikalieinspektionen och andra berörda myndigheter.
Uppdraget slutredovisades den 31 mars 2000. Frågan bereds lör
närvarande vidare inom Regeringskansliet.
Naturvårdsverket har i uppdrag att i samverkan med berörda
myndigheter utveckla indikatorer för att kunna följa olika växt- och
djurarters utbredning och tillväxt i sjöar och vattendrag och i havets
ekosystem. Dessutom skall Naturvårdsverket i samverkan med Sveriges
geologiska undersökning, Statens livsmedelsverk och Boverket se över
och ge förslag till en värderingsgrund eller -mall i syfte att skydda grund-
vattenförekomster med tanke på befintligt och potentiellt värde för
dricksvattenförsörjningen. Uppdraget skall redovisas senast den 15
december 2000.
I de internationella klimatförhandlingama arbetar Sverige för att de
utestående frågorna i Kyotoprotokollet skall kunna lösas i syfte att
protokollet skall kunna träda i kraft så snart som möjligt. Vid
konventionens Ijärde partsmöte beslutades en tidsplan, Buenos Aires
Action Plan, som syftar mot beslut vid det kommande sjätte partsmötet
hösten 2000.
Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentariskt
sammansatt kommitté (M 1998:06) med uppgift att presentera förslag till
en samlad svensk strategi och ett åtgärdsprogram som lägger stor vikt vid
att kostnadseffektivitet uppnås. Den s.k. Klimatkommittén redovisade
sina förslag för regeringen i april 2000. Betänkandet (SOU 2000:23)
remissbehandlades under sommaren och hösten 2000 och förslagen
bereds nu i Regeringskansliet.
Riksdagen antog under våren 1999 propositionen Svenska miljömål -
Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6. rskr. 1998/99:183) som innebär ett nytt system med 15
nationella miljökvaliletsmål. Regeringen beslutade den 28 maj 1998 att
tillsätta en parlamentariskt sammansatt beredning om mål i
miljöpolitiken. Den s.k. Miljömålskommittén (M 1998:07) redovisade
sina förslag för regeringen i juni 2000. Betänkandet (SOU 2000:52)
remissbehandlades under sommaren och hösten 2000 och förslagen
bereds nu i Regeringskansliet.
I budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1) föreslog regeringen
att miljöforskningen skulle stärkas genom ett anslag på 50 miljoner
kronor till Naturvårdsverket. Miljöforskningsanslaget beräknades till 100
miljoner kronor för år 2001 och 2002.
Forskningen skall främst inriktas på forskning om miljöeffekter och
miljötoxikologi samt underlag för att uppnå miljömålen. Anslaget skall
också finansiera statens andel av den med näringslivet sam finansierade
forskningen vid Svenska Miljöinstitutet AB (1VL).
Skr. 2000/01:38
120
Skr. 2000/01:38
Åtgärd M 98:7 (f.d. In 98:5) Främja forskning kring byggd miljö
Stora naturresurser är inbyggda i den befintliga bebyggelsen och de
systemlösningar vi har i städerna medför att vi förbrukar stora resurser.
Såväl byggprocessen som förvaltningen av byggnader och den byggda
miljön måste utvecklas mot ökad resurseffektivitet och kretslopps-
lösningar. En viktig uppgift för forskningen är alltså att ta fram ny
kunskap om vägar till det resurseffektiva och uthålliga samhället. I
budgetpropositionen för 2000 har regeringen därför bl.a. föreslagit att
byggforskningen tillförs ytterligare resurser.
Regeringen beslutade i augusti 1998 att ge Kemikalieinspektionen,
Boverket, SGU och Naturvårdsverket ett särskilt sektorsansvar för arbetet
för ekologisk hållbarhet. Det särskilda sektorsansvaret innebär att
myndigheterna skall integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin
verksamhet samt verka för att arbetet mot ekologisk hållbarhet förs
framåt inom hela myndighetens sektor.
Myndigheterna inkom den 1 oktober 1999 till regeringen med en första
lägesredovisning som belyser hur myndigheterna definierat sin roll,
arbetets omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt arbetet med
ekologisk hållbarhet kan integreras i myndighetens verksamhet.
Vidareutvecklingen av det särskilda sektorsansvaret utreds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Totalt 138 myndigheter arbetar med att införa miljöledningssystem i syfte
att organisera sitt miljöarbete och integrera miljöhänsyn i sina aktiviteter
och i beslutsfattandet. I detta ingår att göra en miljöutredning, dvs. en
kartläggning av de delar av myndighetens verksamhet som kan ge
upphov till negativa miljöeffekter, att ta fram en miljöpolicy samt mål
och handlingsplan för det fortsatta arbetet. En viktig del i arbetet är att
miljöanpassa upphandlingen.
Miljöledningsarbetet skall integreras i den ordinarie verksamheten.
Arbetet med miljöledningssystem skall följas upp, utvärderas, redovisas
och på sikt revideras. Avsikten är att efter redovisning och utvärdering av
miljöarbetet, kontinuerligt höja ambitionsnivån och sätta nya mål för det
fortsatta arbetet. Miljödepartementet har huvudansvar för införande av
miljöledning i statsförvaltningen och har sedan januari 1997 arrangerat
utbildning och givit stöd till myndigheternas arbete med att införa
miljöledning. Fr.o.m. september 2000 har det konkreta utbildnings-
ansvaret lagts på Naturvårdsverket (regeringsbeslut den 21 september
2000).
Myndigheterna som påbörjade införandet av miljöledningssystem 1997
och 1998 (”miljöpiloterna 97” respektive ”miljöledama 98”), fortsätter
arbetet med att integrera miljöledningssystem i sina ordinarie
verksamheter.
121
De myndigheter som påbörjade arbetet 1999 (”miljöledare 99”) arbetar
nu med att ta fram policy, mål och handlingsprogram och myndigheterna
från år 2000 (”miljöledare 2000”) har påbörjat sin miljöutredning.
Naturvårdsverket har i december 1999 redovisat sitt uppdrag avseende
förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa en generell princip
om producenters ansvar för en produkts miljöpåverkan under hela dess
livscykel. I uppdraget ingick bl.a. att sammanställa och analysera de
utvärderingar som gjorts av de miljömässiga och samhällsekonomiska
effekterna av det producentansvar som är i kraft i dag samt att analysera
de förslag Kretsloppsdelegationen redovisat i sin rapport 1997:19
Producentansvar för varor - förslag och idé. Redovisningen har varit ute
på remiss och delar av redovisningen behandlas i regeringsskrivelsen En
miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000:114) som beslutades den
25 maj 2000.
Ekonomistyrningsverket har på regeringens uppdrag redovisat förslag till
hur bilskrotningsfonden skall fungera i framtiden mot bakgrund av
producentansvaret för bilar. Förslaget har remissbehandlats och
regeringen har för avsikt att lägga en proposition kring dessa frågor under
hösten 2000.
Åtgärd M 99:4 Införa miljöledningssystem i Regeringskansliet
Miljödepartementet samordnar införandet av miljöledning i stats-
förvaltningen. Samtliga departement och Statsrådsberedningen har ett
ansvar för att införa miljöledning inom sina respektive verksamheter.
Miljödepartementet har tagit fram riktlinjer för det fortsatta arbetet med
att införa miljöledning i det administrativa arbetet. Regeringskansliet
genomförde våren 1998 en miljöutredning av den interna administrativa
verksamheten. Arbetet med att ta fram en miljöpolicy samt mål och ett
handlingsprogram för det interna arbetet har därefter fortsatt och
förvaltningsdirektören beslutade under hösten 1999 om miljöpolicy, mål
och handlingsprogram.
Miljödepartementet har inom Regeringskansliet tagit fram förslag till
policy och mål för aktiviteter som ger indirekta miljöeffekter. Dessa
förslag är under beredning.
1 maj 1998 inrättade regeringen en särskild delegation för ekologiskt
hållbar upphandling. Delegationens uppgift är att arbeta pådrivande för
att den offentliga upphandlingen skall vara ett instrument för att
åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling.
Under hösten 1999 och våren 2000 har arbetet avslutats i de olika
arbetsgrupper som delegationen tillsatt och under våren genomfördes en
rad utbildningsaktiviteter för offentliga inköpare och politiker.
Delegationen har också följt utvecklingen i och samarbetat med andra
länder. Arbete pågår dessutom med att ta fram ett Intemetbaserat verktyg
för alt underlätta för miljöanpassning av offentlig upphandling. För att
Skr. 2000/01:38
122
bl.a. avsluta arbetet med detta verktyg har delegationen fått förlängt
uppdrag och skall slutredovisa sitt arbete i maj 2001. (Se åtgärd M
2000:5.)
Regeringen har i propositionen Svenska Miljömål - Miljöpolitik för ett
hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) föreslagit att en miljövarupolicy
arbetas fram inom EU som anger samhällets krav på de varor som
produceras och som beskriver producenternas ansvar för varor under en
varas hela livscykel.
Regeringen redovisar i skrivelsen En miljöorienterad produktpolitik
(1999/2000:114) en strategi för en miljöorienterad produktpolitik och för
hur det fortsatta arbetet bör bedrivas i Sverige, inom EU och globalt. En
miljöorienterad produktpolitik (Integrated Product Policy, IPP) syftar till
att förebygga och minska produkters negativa påverkan på människors
hälsa eller på miljön samt till bättre hushållning med naturresurser under
produkternas hela livscykel. Utgångspunkterna för en miljöorienterad
produktpolitik finns i Amsterdamfördraget och miljöbalken. Arbetet
inom EU bör säkerställa en miljöorienterad produktpolitik som skapar
förutsättningar för en effektiv inre marknad med ett starkt skydd för
människors hälsa och för miljön. En sådan politik bör även bidra till en
hållbar utveckling inom det internationella handelssystemet. Tankarna
med en miljöorienterad produktpolitik bör även integreras i det 6:e
miljöhandlingsprogrammet likväl som i det nya ramprogrammet för
forskning och utveckling.
I skrivelsen gör regeringen bl.a. bedömningen att alla aktörer har ett
ansvar och såväl administrativa, ekonomiska och marknadsdrivna
styrmedel som näringslivets och andra aktörers egna initiativ behövs.
Inom ramen för en miljöorienterad produktpolitik bör möjligheterna till
samordning mellan såväl befintliga som nya produktrelaterade styrmedel
beaktas så att möjliga synergieffekter tillvaratas. Regeringen anser också
att miljöinformation bör utvecklas och föras vidare mellan de olika leden
i en produkts livscykel och att olika aktörer bör vara ansvariga för att
detta görs.
För att formulera en produktpolitik krävs också en hel del ny kunskap
och forskning. Det behövs också samarbete och diskussioner med
samtliga berörda aktörer. Under 1999 arrangerades tre IPP-dialoger av
Industriförbundet, Miljödepartementet och Näringsdepartementet i syfte
att få underlag till skrivelsen och till det fortsatta arbetet. Dessa dialoger
och kontakter med aktörer kommer att fortsätta under arbetet med att
formulera en miljöorienterad produktpolitik.
Flera länder har liksom Sverige påbörjat arbetet med eller har planer på
en integrerad produktpolitik. Även inom Norden pågår ett tvärsektoriellt
arbete i Nordiska Ministerrådets regi med att formulera en nordisk IPP.
Vid ett internationellt seminarium om en nordisk IPP (POMS) i februari
2000 inrättades ett informellt europeiskt nätverk för IPP frågan.
Nätverkets funktion är bl.a. att utbyta erfarenheter och kunskap samt
dokument och att stötta EG-kommissionen i deras arbete med att ta fram
en grönbok om IPP som förväntas bli klar i december 2000. Sverige
Skr. 2000/01:38
123
avser att driva frågan om en integrerad produktpolitik under sitt
ordförandeskap våren 2001 i syfte att uppnå rådsslutsatser.
Kemikalieutredningen (Ml 998:09) har haft i uppdrag att föreslå hur de
nya riktlinjerna inom kemikaliepolitiken skall genomföras. I uppdraget
har bl.a. ingått att definiera de ämnen som bör omfattas av de nya
riktlinjerna, t.ex. hur långlivat och bioackumulerande ett ämne skall få
vara för att det inte skall få användas i nyproducerade varor. Uppdraget
har också innefattat att utreda vilka ytterligare åtgärder och styrmedel
som behövs för att kunna genomföra riktlinjerna. En analys av
ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen ingick i uppdraget.
Utredningens betänkande Varor utan faror (SOU 2000:53)
överlämnades till Miljödepartementet den 5 juni 2000. Utredningen
menar att för att åtgärderna skall få tillräcklig genomslagskraft måste de
genomföras på lägst EU-nivå.
Därför föreslås ändringar i EU-regelverket med tidsgränser när vissa
krav skall vara uppfyllda. På nationell nivå föreslås att marknadsbaserade
styrmedel används för att nå de uppsatta målen. Betänkandet har
remissbehandlats och regeringen avser att återkomma med en proposition
i frågan tidigt år 2001.
Ett uppdrag till Naturvårdsverket att i samverkan med Kemikalie-
inspektionen ge förslag till hur information om användning och utsläpp
av farliga kemikalier på bästa sätt kan göras tillgänglig för allmänheten
redovisades till regeringen den 15 december 1999. Naturvårdsverket
föreslår att ett informationssystem byggs upp som möjliggör information
till allmänheten om användning och utsläpp av farliga kemikalier.
Naturvårdsverket har i sitt förslag strävat efter att sammanföra olika
uppgifter som verket årligen kräver in från industriella anläggningar för
olika ändamål och föreslår därför att informationsinsamlingen blir en
integrerad del av de uppgifter som tas in via miljörapportema. Nya
föreskrifter skall träda i kraft senast den 1 januari 2001, vilket medför att
uppgifter kan samlas in under 2002.
Uppdrag har lämnats till Naturvårdsverket att i samverkan med
Kemikalieinspektionen rapportera hur omhändertagandet av PCB
fortskrider. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1
december 2000.
Åtgärd M 99:11 Uppdrag till Kemikalieinspektionen beträffande
avveckling av skadliga och misstänkt skadliga mjukgörare samt
miljöskadliga tennstabilisatorer i PVC
Regeringen beslutade den 22 december 1998 att ge Kemikalie-
inspektionen i uppdrag att följa avvecklingen av skadliga och misstänkt
skadliga mjukgörare samt de mest miljöskadliga tennstabilisatorema i
PVC (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183).
Skr. 2000/01:38
124
Kemikalieinspektionen skall senast den 31 december 2000 till regeringen
redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklingsarbetet. Inom ramen
för detta uppdrag redovisade Kemikalieinspektionen den 31 maj 2000 till
regeringen förslag till avvecklingsplaner för de mest miljöskadliga
tennstabil i satorema i PVC. Enligt inspektionens bedömning bör arbetet
med substitution av tennorganiska föreningar fortsätta, såväl beträffande
användningen i PVC som i andra applikationer.
Åtgärd M 99:12 Uppdrag till Kemikalieinspektionen avseende
avvecklingen av användningen av bly, kvicksilver, nonylfenole-
toxilater m.fl. ämnen
Kemikalieinspektionen har fatt i uppdrag att senast den 31 december
2000 till regeringen redovisa en lägesbeskrivning avseende avvecklings-
arbetet med bly, bromerade flamskyddsmedel, kvicksilver, nonyl-
fenoletoxilater och klorparaffiner.
Våren 2000 genomfördes en i hela landet samordnad kampanj riktad till
hushållen för att öka medvetenheten om riskerna med kemikalier.
Kampanjen initierades av Miljödepartementet och genomfördes i
samarbete med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Svenska Renhållnings-
verksföreningen, Återvinningsindustriema, Naturvårdsverket,
Konsumentverket och Kemikalieinspektionen. Syftet var att öka
medvetenheten om hushållens farliga avfall för att på sikt bidra till att
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kan uppnås.
Åtgärd M 99:15 Uppföljning av producentansvaret
Naturvårdsverket redovisade den 29 maj 2000 sitt regeringsuppdrag om
uppföljning av producentansvaret (M2000/2302/Kn). I rapporten
konstaterar Naturvårdsverket att Sverige klarar de europeiska
återvinningsmålen för förpackningar. På nationell nivå ligger
återvinningen av returpapper och däck över de svenska kravnivåerna.
Naturvårdsverket konstaterar vidare att det finns brister i tillsynen av
systemet samt med reglerna för pantsystem och dryckesförpackningar.
Regeringen beslutade den 31 augusti 2000 att överlämna
Naturvårdsverkets slutsatser och förslag till Utredningen för översyn av
producentansvaret (M 2000:01). (Se vidare åtgärd M 2000:02.)
Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter
Regeringen beslutade i mars 2000 förordning om producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter (SFS 2000:208). Genom
förordningen införs en skyldighet för den som yrkesmässigt säljer
elektriska och elektroniska produkter att i samband med försäljning ta
emot lika många produkter av samma slag som omfattas av försäljningen
och se till att dessa tas om hand på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt.
Till ansvaret knyts en skyldighet att informera hushåll och andra om
möjligheterna att lämna produkter till producenten. Producenten blir
också skyldig att lämna de upplysningar om innehållet i produkter som
han tillverkat, importerat eller sålt som från miljö- eller hälsosynpunkt
behövs för att underlätta förbehandling av avfall och att samråda med
Skr. 2000/01:38
125
berörd kommun som så begär. Förordningen träder i kraft den 1 juli Skr. 2000/01:38
2001.
Miljövårdsberedningen har i sitt arbete med Gröna nyckeltal under år
1998 och 1999 presenterat tre rapporter. Samtliga tolv ”gröna nyckeltal”
är nu utvecklade och presenterade i rapporten Gröna nyckeltal - följ den
ekologiska omställningen (SOU 1999:127). Dessa tolv är valda för att
lyfta fram några faktorer som är särskilt viktiga för den ekologiska
samhällsutvecklingen i vårt land. Syftet är att ge enkel och överskådlig
information om utvecklingen på miljöområdet till allmänhet och
beslutsfattare och bidra till debatten om det ekologiskt hållbara samhället.
Förslaget har remissbehandlats under våren. Remissinstanserna är
övervägande positiva, men det finns vissa invändningar när det gäller
vissa nyckeltals mätbarhet och möjligheten att följa utvecklingen över
tiden. Det är nu angeläget att Gröna nyckeltal som följer den ekologiska
omställningen till hållbarhet presenteras och etableras som välkända
begrepp.
Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition redovisas gröna nyckeltal
som ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen. Inom EU bedrivs
vidare ett internationellt samarbete för att utarbeta nyckeltal
gemensamma för Europa. Sverige medverkar och är pådrivande i detta
arbete.
I och med att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 infördes
miljökvalitetsnormer som ett nytt instrument i miljöarbetet. Därmed får
regeringen för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela
föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt.
Samtidigt med miljöbalken infördes en förordning (SFS 1998:897) om
miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, svaveldioxid och bly i utomhus-
luft. Dessutom har Naturvårdsverket i sin rapport 4925, Utveckling av
nya miljökvalitetsnormer, föreslagit att miljökvalitetsnormer införs för
bensen och kolmonoxid. I samma rapport ger verket förslag till hur det
framtida arbetet med miljökvalitetsnormer bör inriktas och redovisar
dessutom en analys av hur miljökvalitetsnormer kan användas i arbetet
med att nå miljökvalitetsmålen.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att föreslå miljökvalitetsnormer för
nitrat i grundvatten, tungmetaller och fosfor i utvalda sjöar, tungmetaller i
utvalda vattendrag, flöden/nivåer i utvalda rinnande vatten, miljögifter i
utvalda sjöar vattendrag och andra naturtyper. Dessutom skall verket
analysera i vilken utsträckning bioindikatorer kan användas som
mi lj ökval itetsnormer.
Åtgärd M 99:18 Nationellt tak för utsläpp av försurande ämnen och
ämnen som påverkar bildningen av marknära ozon för alla EU-
länder
Europeiska kommissionens förslag till ett direktiv för nationella
utsläppstak, det s.k. takdirektivet, för svaveldioxid, (SO2), kväveoxider
126
(NoOx), ammoniak (NH3) och flyktiga organiska ämnen (VOC) Skr. 2000/01:38
presenterades i juni 1999 och antogs av medlemsländerna i juni 2000.
Takdirektivet är det centrala direktivet i EU:s strategi mot försurning och
kommer att innebära betydande reduktioner vad gäller utsläppen av SO2,
NOx, NH3 och VOC från energiproducerande anläggningar, vägtrafik,
industri och jordbruk. Utsläppsminskningar i enlighet med direktivet
kommer att minska den försurade ytan i Sverige med nästan 80 procent
till år 2010 jämfört med 1990.
Inom FN-konventionen för långväga gränsöverskridande luft-
föroreningar (Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution,
CLRTAP) slutförhandlades ett protokoll i september 1999 i Geneve.
Protokollet omfattar, i likhet med takdirektivet, miljöproblemen
försurning, övergödning och marknära ozon och fastställer nationella
utsläppstak för länder inom UN/ECE-regionen (EU:s 15 medlemsstater
och Östeuropa samt USA och Kanada). Protokollet undertecknades av 31
länder den 1 december 1999 i Göteborg.
Takdirektivet och Göteborgsprotokollet kommer att bidra till minskad
försurning, eutrofering och marknära ozon samt bidra till en allmänt
bättre luftkvalitet.
Naturvårdsverket fick år 1997 i uppdrag att utreda möjligheterna att
införa generella föreskrifter i syfte att minska utsläppen från småskalig
vedeldning. Uppdraget redovisades i oktober 1998. Den föreslagna
förordningen, omfattande såväl nya som befintliga anläggningar som
eldas med fasta biobränslen, remissbehandlades under 1999. Förslaget
bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Miljödepartementet tog i maj 1999 initiativ till att samla representanter
från organisationer, forskarvärlden, myndigheter, föreningar och andra
intressenter till en tankesmedja för att diskutera behovet av en
vidareutvecklad naturvårdspolitik för 2000-talet. En av
rekommendationerna från tankesmedjan var att en årlig ”Folk och natur
konferens” borde hållas för att skapa ett återkommande forum för
diskussion om aktuella naturvårdspolitiska frågor.
Rekommendationen från tankesmedjan ledde till att miljöministern
bjöd in till en ”Folk och naturkonferens” i Flämslätt, Västergötland, i juni
2000 under temat ”Att vända vinden - hur bevarar vi kulturlandskapet i
en föränderlig tid ?”.
Miljödepartementet har för avsikt att även nästa år arrangera en ”Folk
och naturkonferens” på ett angeläget naturvårdstema som ett led i att
utveckla naturvårdspolitiken i dialog med de många aktörer som berörs
av naturvårdsarbetet.
Regeringen bereder, mot bakgrund av förslagen i betänkandet
Nationalstadsparker (SOU 1996:38), frågan om inrättande av nya
nationalstadsparker. Länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län redo-
visade hösten 1997 regeringens uppdrag till Uppsala och Trollhättans
127
kommuner om underlag för de av utredningen föreslagna nya national-
stadsparkema.
Regeringen tillkallade våren 1998 en särskild utredare (dir. 1998:35) med
uppgift att utreda förutsättningarna för lokalisering av vindkraft. I
uppdraget ingick att sammanställa aktuella uppgifter om och erfarenheter
av utbyggnaden av land- och havsbaserad vindkraft samt alt analysera
förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av vindkraft i Sverige.
Utredaren skulle också föreslå kriterier för lokalisering som underlag
inför beslut om tillstånd. Vidare skulle behov av förstärkning av lokala
elnät redovisas samt behov och förutsättningar för ekonomisk ersättning
till nätägare övervägas.
Utredaren överlämnade i juni 1999 sitt slutbetänkande Rätt plats för
vindkraften (SOU 1999:75). Utredaren har tidigare i december 1998
överlämnat lägesrapporten Vindkraften - en ren energikälla tar plats
(SOU 1998:152). I slulbetänkandet föreslås bl.a. planeringsmål för
vindkraftens utbyggnad samt övergripande kartläggningar av
förutsättningar för lokalisering av vindkraftverk till havs- och fjäll-
områden syftande till en nationell klassificering av olika områdens
lämplighet för vindkraflsanläggningar. Vidare föreslås bl.a. att berörda
kommuner behandlar vindkraften i sina översiktsplaner, ändringar av
tillståndsprövningen enligt miljöbalken och statligt stöd för förstärkning
av elnät. Slutbetänkandet har remissbehandlats.
Regeringen har i juli 2000 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att genomfora en studie om de övergripande förutsättningarna för
lokalisering av vindkraftverk till havs- och fjällområden. Som ett första
steg bör ingå att redovisa förslag på några områden, främst till havs, vilka
kan bedömas som lämpliga för ett pilotprojekt. Ett inledande arbete om
behov av underlag och resurser skall vara avslutat den 31 oktober 2000.
Regeringen har samtidigt uppdragit åt Statens energimyndighet att ta
fram områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverk, på
land och till havs samt lämna förslag till planeringsmål för vindkraften.
Energimyndigheten skall även, med utgångspunkt i utredningens förslag
om statligt stöd för förstärkning av elnät, ta fram underlag för bedömning
av behov och kostnader för nätförstärkning i olika delar av landet.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2001.
I 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100) anförs
bl.a. att regeringen med detta utredningsarbete som underlag avser att
återkomma till riksdagen så snart som möjligt med förslag om ett
lämpligt planeringsmål för vindkraften och förslag för att möjliggöra att
ett sådant planeringsmål uppfylls.
Utredningens förslag i övrigt övervägs för närvarande i
Regeringskansliet.
Under året har flera steg tagits som påverkar införandet av en framtida
utvecklad svensk administration av vattenresurser. En förlikning
uppnåddes mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 29
juni 2000 angående EG:s ramdirektiv för vatten. Direktivet har nyligen
Skr. 2000/01:38
128
antagits. Det innebär bl.a. krav på att medlemsländerna till år 2003 skall Skr. 2000/01:38
redovisa vilka administrativa arrangemang som valts för upprättande av
s.k. behöriga myndigheter för de olika vattendistrikten, hur dessa distrikt
geografiskt avgränsas samt hur direktivet genomförts i den nationella
lagstiftningen. Direktivet innebär krav på att medlemsländerna skall
arbeta med åtgärdsplaner för avrinningsområden i syfte att uppnå en viss
definierad god vattenstatus vid en viss tidpunkt. Ansvarig för utarbetande
av dessa åtgärdsprogram och flertalet andra skyldigheter i direktivet
åligger de avrinningsmyndigheter som länderna skall identifiera. I
förhandlingsarbetet har Sverige lyckats få gehör för ett antal viktiga
frågor.
Ett antal pilotprojekt i avrinningsområden har startats för att erhålla
erfarenheter av administrativ samordning mellan berörda myndigheter
och samverkan med lokala aktörer och sakägare. Naturvårdsverket i
samarbete med berörda myndigheter arbetar med ett vattenprojekt i syfte
att utforma anvisningar för det praktiska genomförandet av direktivets
skyldigheter. Regeringen avser att tillsätta en kommitté i syfte att utreda
och lämna förslag på utformning och organisation av vatten-
administrationen.
Europeiska kommissionen presenterade i november 1997 ett antal
strategiska mål och rekommendationer för byggindustrin, kommissionen
och medlemsstaterna. Arbetet har fortsatt med bl.a. en rullande
handlingsplan för förbättrad byggkonkurrens. Arbetsgrupper har tillsatts
beträffande utbildning samt hållbart byggande där frågor om miljövänliga
material, energieffektiva byggnader samt bygg- och rivningsavfall
betonas. Arbetet är en del av strävandena att integrera miljöfrågor m.m. i
skilda sektorer.
Regeringen har - som ett led i arbetet för en bättre inomhusmiljö -
tillkallat en särskild utredare med uppdrag att analysera problemen med
radon i bostäder och vissa lokaler där människor vistas mer varaktigt
samt presentera förslag till ändamålsenliga och effektiva statliga åtgärder
som inom en rimlig tid kan få ned radonhalterna under gällande
gränsvärden för sådana byggnader. Uppdraget skall redovisas under
2001.
Boverket har på regeringens uppdrag utrett frågan om kvalitets-
deklaration av bostäder. Uppdraget redovisades inom projektet Bygg för
hälsa och miljö. Regeringskansliet remissbehandlade rapporten under
hösten 1999. Nytt uppdrag gavs till Boverket att genomföra en
försöksverksamhet med deklaration av bostäder (se åtgärd M 2000:12).
Byggsektorn har tidigare genom en överenskommelse med dåvarande
Kretsloppsdelegationen antagit en handlingsplan för ett frivilligt
129
5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 38
miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppstänkande. Kravet på Skr. 2000/01:38
uppföljning ingår i överenskommelse mellan byggsektorn och Krets-
loppsdelegationen från 1996 (Kretsloppsdelegationens rapport 1996:11
Producentansvar i byggsektorn).
Byggsektorns Kretsloppsråd avser att under 2001 lämna en redovisning
över rådets åtaganden. (Se även åtgärd M 2000:2, Utredning om bred
översyn av producentansvaret.)
Se åtgärd N 99:21.
Europeiska kommissionens förslag till direktiv om bedömning av vissa
planers och programs inverkan på miljön lades fram 1996 och i ändrat
skick 1999 efter behandling i Europaparlamentet. Förslaget behandlades
under 1999 i rådet som antog en gemensam ståndpunkt i mars 2000.
Fortsatt behandling i Europaparlamentet och i rådet för ett eventuellt
antagande sker under året och troligen även under våren 2001. Förslaget
syftar till att åstadkomma en obligatorisk identifiering och bedömning av
de miljömässiga konsekvenserna av vissa planer och program innan dessa
antas.
Uppdraget innebär bl.a. att utredaren skall:
• Analysera de miljömässiga och samhällsekonomiska effekterna av
producentansvaret. Det gäller framför allt förpackningar men även
returpapper, däck och bilar.
• Lämna konkreta förslag till ändringar i regelverket för
producentansvar.
• Undersöka om fler produktgrupper skall omfattas av producentansvar.
• Utvärdera retur- och pantsystemen för burkar och flaskor och föreslå
ändringar i dagens regelverk.
• Följa upp de frivilliga åtagandena för kontorspapper och bygg- och
rivningsavfall.
• Undersöka hur effektivt producentansvaret är som styrmedel samt
överväga behovet av ytterligare åtgärder för alt öka producenternas
incitament att miljöanpassa produktionen.
• Redogöra för dagens ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna på
avfallsområdet och bedöma de effekter förändringen av
ansvarsförhållandena medförde.
Regeringen vill också betona konsumenternas perspektiv och utredaren
skall därför undersöka konsumenternas möjlighet att delta i systemet.
Utredningen skall redovisas senast den 31 juli 2001.
130
Regeringen uppdrog i mars 2000 åt Naturvårdsverket se över hur
miljöinformation kan ställas till den finansiella sektorns förfogande.
Uppdragets tyngdpunkt skall utgöras av hur informationsförmedlingen
bäst kan organiseras.
I sitt nya uppdrag skall Naturvårdsverket bl.a. lämna förslag på
informationsförmedlingens organisatoriska form, vem som skall vara
dess huvudman, eventuella lagändringar, finansiering och samordning
med andra informationssystem. I uppdraget ingår också att uppdatera en
tidigare analys över vilken typ av information som främst efterfrågas av
den finansiella marknaden.
En ökad tillgång på information om företags miljöprestanda kan
komma att utgöra en saknad länk mellan finansmarknaden och
milj omyndigheterna.
Uppdraget kommer att redovisas till regeringen senast i mars 2001.
Delegationen för ekologiskt hållbar upphandling (M 1998:01) har fått
tilläggsuppdrag (dir. 2000:54) att ta fram ett för hela den offentliga
sektorn gemensamt Intemetbaserat verktyg som skall tjäna som modell
för ekologiskt hållbara upphandlingar. Verktyget skall innehålla konkreta
och ändamålsenliga checklistor, frågeformulär och annat material som
kan underlätta både anbudsförfrågan och utvärderingsarbetet. I verktyget
skall för varje varu- och tjänsteslag finnas en faktadel som ger den
information som behövs för att förstå varornas eller tjänsternas allmänna
miljöpåverka. Verktyget skall också innehålla en allmän information om
rådande miljöpolitiska mål och om den offentliga upphandlingens roll för
ett hållbart samhälle. Verktyget skall även innehålla information och tips
om hur uppföljning av den miljöanpassade upphandlingen kan gå till.
Vidare skall verktyget kunna användas i både centraliserade och
decentraliserade upphandlingssituationer samt ha hög tillgänglighet för
upphandlare och leverantörer. Verktyget skall också fortlöpande upp-
dateras och täcka den offentliga sektorns varu- och tjänstegrupper.
Verktyget baseras på material från Kommunförbundet i
Västemorrlands län samt Landstingsförbundets Upphandlingsgrupp,
kompletterat med material som kan erhållas från andra håll i Sverige, i
Norden eller internationellt.
Delegationen skall också lämna ett förslag till drift, kvalitetssäkring
och finansiering av verktyget. Redovisning av uppdraget skall ske senast
den 1 maj 2001.
Delegationen skall vidare analysera behovet av ett förslag till
upphandlingspolicy som hjälp för de myndigheter, kommuner, landsting
m.fl. som avser att formulera en policy för ekologiskt hållbar
upphandling. Om delegationen finner att behov finns, skall delegationen
ta fram ett sådant förslag som kan användas på frivillig basis av olika
aktörer inom den offentliga sektorn. Denna analys redovisas den 1
november 2000.
Skr. 2000/01:38
131
Åtgärd M 2000:6 Tillsätta en kommitté med uppdrag att utvärdera
tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga
reformer
Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera
tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer.
Kommittén skall ägna särskilt intresse åt följande frågor:
• Tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler hos domstolar
och myndigheter.
• Frågan hur 3 och 4 kap. miljöbalken skall integreras med
hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i miljöbalken,
• Miljökvalitctsnormemas betydelse för miljöarbetet samt normernas
tillämpningsområden.
• Miljökonsekvensbeskrivningar, förfarandet och erfarenheter när det
gäller frågan om hur regelverket fungerar samt kvaliteten på
konsekvensbeskrivningarna.
• Prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt
miljöbalken.
• Kostnadsmässiga konsekvenser av miljöbalkens tillämpning för de
tillståndssökande och andra inblandade.
• Tillsynens effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade
miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001.
• Avgiftssystemet och gränsdragningen mellan skatt och avgift vid
myndighetsutövning som rör ett kollektiv.
• Miljösanktionssystemet, dess effektivitet och samspel med andra
myndighetsingripanden.
• Utformningen av bestämmelserna om miljöbrott m.m. i 29 kap.
miljöbalken och behovet av andra åtgärder för ett effektivt och rättvist
sanktionssystem.
Kommittén skall senast den 31 december 2000 redovisa förslag av mer
begränsad lagteknisk natur som uppdraget leder till. Kommittén skall i ett
mer samlat betänkande senast den 1 juli 2002 lämna förslag till de mer
omfattande ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan medföra och
samtidigt redovisa de mer dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens
hänsynsregler. Kommittén skall i slutbetänkande senast den 31 december
2003 redovisa en fullständigare bild av hur miljöbalken fått genomslag i
den praktiska tillämpningen liksom andra frågor som rör uppföljningen
av de centrala instrumenten i balken.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att redovisa hur kommunernas
omhändertagande av avfall ser ut i dag, vilken kapacitet som finns för
olika behandlingsmetoder av avfall samt hur kommunerna planerar att
omhänderta sitt avfall i framtiden, mot bakgrund av de åtgärder som
vidtagits på avfallsområdet. Naturvårdsverket har redovisat sitt uppdrag
till regeringen den 30 juni 2000.
Skr. 2000/01:38
132
Naturvårdsverket har fatt i uppdrag att lämna konkreta förslag till
ändringar av tillämpning och utformning av den lagstiftning som har
betydelse för återvinning av avfall. Utgångspunkten är en ökad krets-
loppsanpassning av samhället där både ett miljömässigt godtagbart
omhändertagande av avfall och gynnsamma förhållanden att använda
avfallet som en resurs åstadkommes. Uppdraget redovisades den 22
september 2000.
I regeringens proposition Forskning för framtiden - en ny organisation
för forskningsfinansieringen (prop. 1999/2000:81) föreslås att ett nytt
forskningsråd för miljö, areella näringar och samhällsbyggande skall
bildas från år 2001. Det nya forskningsrådet tar över ansvaret för
forskningsfinansiering från Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)
och Byggforskningsrådet (BFR) och delar av Naturvårdsverkets ansvar.
Genom att samla stora delar av forskningen till stöd för ett ekologiskt
hållbart samhälle skapas bättre förutsättningar för kraftfulla och allsidiga
forskningssatsningar med ett helhetsperspektiv.
Som ett led i strävandena att fa effektiva system för säkring av kvaliteten
under ett byggnadsverks hela förvaltning och därmed bl.a. öka
effektiviteten i resursanvändningen har regeringen gett fem statliga
myndigheter i uppdrag att tillsammans leda kompetensutvecklingen hos
byggherrar, beställare och förvaltare och ta initiativ till att bilda ett
byggsektorns kvalitetsråd bestående av representanter för alla berörda
aktörer. Redovisning av uppdraget skall ske senast 1 juni 2001.
Boverket har fått möjlighet att medge undantag från den obligatoriska
ventilationskontrollen under viss tid i de fall byggnadsägare utarbetat sätt
som säkrar t.ex. att ventilationen fungerar kontinuerligt. Syftet med
verksamheten är bl.a. att ta tillvara alla sätt att fa en bättre genom-
slagskraft av det obligatoriska kontrollsystemet.
Boverket har fått i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med
deklaration av bostäder, skolor och förskolor i huvudsak enligt ett förslag
redovisat år 1998 (tidigare redovisat som Åtgärd M99:26) dvs. med de
krav som samhället ställer i bygglagstiftning och byggregler som bas.
Uppgifter som avses ingå är bl.a. el- värme- och vattenanvändning,
uppgifter om ventilation samt radon. Uppdraget skall redovisas senast
den 30 juni 2001.
133
Boverket har fått i uppdrag bl.a. göra en allsidig redovisning av
lågfrekvent buller i befintliga boendemiljöer och på grundval av
resultatet av arbetet föreslå ev. ändringar i gällande regler. Uppdraget
redovisas under hösten 2000.
Skr. 2000/01:38
134
Skr. 2000/01:38
Riksdagen beslutade efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop.
1997/98:1, utg.omr. 18, bet. 1997/98:BoUl, rskr. 1997/98:81) att inrätta
ett stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Totalt
beräknas anslaget till 7,2 miljarder kronor för perioden 1998-2003 i
budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01:1). Med stöd av
förordningen (1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram
som ökar den ekologiska hållbarheten i samhället får regeringen besluta
om bidrag till program som uppfyller vissa kriterier.
Bidrag skall fördelas till de kommuner, vars investeringsprogram på
bästa sätt bidrar till ekologisk omställning. De kriterier som anges är att
minska belastningen på miljön, att öka effektiviteten i användningen av
energi och andra naturresurser, att gynna användningen av fömybara
råvaror, att öka återbruk, återanvändning och återvinning, att bidra till att
bevara och förstärka den biologiska mångfalden samt att tillvarata
kulturmiljö värden eller att bidra till att förbättra cirkulationen av
växtnäringsämnen i ett kretslopp. Programmen skall också bidra till ökad
sysselsättning. Därutöver kan kommunen få stöd till informations- och
folkbildningsinsatser knutna till programmet.
Regeringen har fattat beslut i tre omgångar. Våren 1998 fattades beslut
om att stödja 42 kommuners treåriga lokala investeringsprogram för
perioden 1998-2000. Våren 1999 beslutade regeringen att fördela bidrag
till 47 kommuners investeringsprogram för perioden 1999-2001. I
beslutsomgången våren 2000 beviljade regeringen sammanlagt 1,2
miljarder kronor i bidrag till ytterligare 56 investeringsprogram. Vid
genomförandet under perioden 2000-2002 kommer totalt 4,5 miljarder
kronor att investeras och enligt kommunernas uppskattning skapas 4100
årsarbeten.
Totalt har 125 kommuner (varav 20 kommuner mer än en gång) och ett
kommunalförbund beviljats sammanlagt knappt 5 miljarder kronor i
bidrag till sina lokala investeringsprogram vid besluten 1998, 1999 och
2000. Detta ger med de pengar som bidragsmottagama själva satsar en
total investeringsvolym på 21,5 miljarder kronor, varav direkt
miljörelaterade investeringar utgör cirka 17 miljarder kronor.
Programmen bedöms enligt kommunernas beräkningar skapa cirka 15
600 årsarbeten under perioden fram till 2002.
135
För varje projekt som får bidrag har kommunerna beräknat miljö-
effekterna. Hittills beviljade investeringsmedel beräknas ge följande
utfall:
• Energiförbrukningen minskar med 2,1 T Wh per år.
• Fossila bränslen motsvarande 2,3 TWh per år ersätts med fömybara
energislag, vilket motsvarar energianvändningen i 92 000 villor.
• Koldioxidutsläppen minskar med 1,57 miljoner ton eller 2,8 procent
av de totala svenska utsläppen. Minskningen motsvarar en halvering
av den tunga lastbilstrafiken i Sverige.
• Utsläppen av närsalter till hav och vattendrag beräknas minska med
nära 2500 ton kväve vilket motsvarar 2 procent av nuvarande svenska
utsläpp till havet. Motsvarande siffra för fosfor är 180 ton vilket
motsvarar 4 procent av utsläppen till havet.
• Deponeringen av avfall beräknas minska med 500 000 ton till följd av
pågående investeringsprogram vilket motsvarar 10 procent av den
mängd som deponeras i dag.
• Under perioderna 1999-2001 och 2000-2002 kommer naturmiljöer
som är värdefulla för den biologiska mångfalden att bevaras eller
återskapas på minst 2061 hektar (inga säkra uppgifter finns för
perioden 1998-2000).
Perioden 2000-2002
I besluten för perioden 2000-2002 fördelar sig åtgärderna på sex
huvudgrupper. Den största andelen av beviljade bidrag (36 procent) går
till åtgärder för omställning till fömybar energi medan 11 procent går till
energieffektivisering. Projekt inom avfallsområdet inklusive biogas får
17 procent av bidraget följt av trafikåtgärder med 12 procent, vatten och
avlopp med 10 procent samt naturvård och biologisk mångfald med 6
procent. Resterande 6 procent fördelar sig på byggnadsåtgärder,
stödjande åtgärder m.m. Denna fördelning följer i stora drag den som
gäller för tidigare omgångars investeringsprogram. Den tydligaste
skillnaden är en mindre andel bidrag till sanering av förorenade områden
(se nedan under Efterbehandling).
Energiomställning
Omställning till fömybara energislag är den kategori av åtgärder som
beviljats mest bidrag. Totalt har nära 1,2 miljarder kronor eller 24
procent av de bidrag som beviljats till lokala investeringsprogram gått till
energiomställningsprojekt (siffrorna är exklusive biogasanläggningar,
som räknas till kategorin avfall). De vanligaste energi-
omställningsåtgärderna är investeringar i biobränslebaserad fjärrvärme-
produktion samt utbyggnad av fjärrvärmenät i samband med detta.
Skr. 2000/01:38
136
Energieffektivisering
Projekt för bättre energihushållning har tilldelats bidrag om knappt 490
miljoner kronor eller 10 procent av de beviljade bidragen 1998, 1999 och
2000. En stor andel av medlen går till projekt för att tillvarata spillvärme,
särskilt från industrier, men även från t.ex. avloppsvatten och
transformatorstationer. Ett exempel är nyttjandet av spillvärme från
Södra Cells pappersbruk Värö bruk, som ingår i Varbergs investerings-
program. Genom att nyttja spillvärmen i Varbergs fjärrvärmenät ersätts
fossilbränslebaserad energi motsvarande 58 GWh per år. Andra exempel
på spillvärmeprojekt finns bl.a. i Vänersborg-Trollhättan och Lysekil.
Vatten och avlopp
Totalt har regeringen beviljat bidrag på 480 miljoner kronor eller 10
procent till vatten- och avloppsprojekt i beslutsomgångama 1998, 1999
och 2000. Bland de vanligaste åtgärdstypema finns förbättringar av
enskilda avlopp genom individuella eller gemensamma lösningar och
projekt för att förbättra möjligheterna att återföra slam till jordbruksmark.
Det finns också många åtgärder för lokal hantering av dagvatten och av
lakvatten från deponier.
Trafik
Totalt i de tre beslutsomgångama har bidragen till trafikområdet utgjort
10 procent eller 470 miljoner kronor. Nya cykelbanor, cykeltunnlar och
broar, cykelparkeringar samt informationskampanjer är några exempel på
åtgärder som stimulerar ökat cyklande. Kollektivtrafiksatsningama
innebär bl.a. nya stomlinjer och trafiksystem som effektiviserar buss-
trafiken och ökar framkomligheten. Bland trafikåtgärdema finns även
satsningar på alternativa bränslen och inköp av fordon i samband med
detta.
Avfall
Bland avfallsprojekten dominerar framställning av biogas, källsortering
och materialåtervinning. Det totala bidraget till avfallsområdet utgör
cirka 600 miljoner kronor i de tre beslutsomgångama, vilket motsvarar
12 procent av de beviljade bidragen. De viktigaste åtgärdstypema är
investeringar i anläggningar för biogasutvinning från hushållsavfall,
avloppsslam och restprodukter från industrin. Biogasen används som
drivmedel eller för uppvärmning. Bidrag har också gått till projekt för
materialåtervinning av plast, sand eller kompositmaterial vid tillverkning
av nya produkter.
Efterbehandling av förorenade områden
Andelen bidrag till efterbehandling av förorenade områden minskade
betydligt i besluten år 2000 jämfört med tidigare beslutsomgångar - totalt
beviljades cirka 10 miljoner kronor i bidrag vilket motsvarar knappt 1
procent av beviljade medel. Detta kan jämföras med 1999, då bidragen
till efterbehandling uppgick till 93 miljoner kronor eller 6 procent. Skälen
till att andelen efferbehandlingsprojekt i de lokala investerings-
programmen minskat är dels att andra bidrag för detta ändamål finns
tillgängliga hos Naturvårdsverket, dels att många av de bäst utredda
Skr. 2000/01:38
137
saneringsobjekten redan beviljats bidrag i tidigare beslutsomgångar. Det
totala bidraget till efterbehandlingsåtgärder inom ramen för de lokala
investeringsprogrammen uppgår till drygt 370 miljoner kronor eller 7
procent av den totala bidragssumman.
Naturvård och biologisk mångfald
Totalt under de tre åren har drygt 310 miljoner kronor eller 6 procent av
bidragen gått till naturvård och biologisk mångfald. De vanligaste
typerna av åtgärder inom kategorin är restaurering av sjöar och vatten-
drag samt restaurering eller nyanläggning av våtmarker. Ofta har
åtgärderna det kombinerade syftet att minska läckaget av näringsämnen
till vattendrag och kustområden och att återställa våtmarksområden
viktiga för den biologiska mångfalden. Det finns flera exempel på projekt
för att förbättra reproduktionsmöjlighetema för fisk, t.ex. havsöring.
Bland naturvårdsåtgärdema finns även åtgärder för att bevara och
restaurera kulturpräglade landskapstyper som ängs- och hagmarker och
strandängar. Bland de åtgärder som beviljades bidrag år 2000 finns det
första större projektet med inriktning på skogens biologiska mångfald.
Dalslands kommunalförbund fick 8,2 miljoner kronor i bidrag för ett
projekt inriktat på skötsel åtgärder, information och metodutveckling
inom lövskogsbruket. Projektet skall bidra till att förstärka den biologiska
mångfalden i skogen och bl.a. gynna den vitryggiga hackspetten.
Byggrelaterade åtgärder
Olika typer av komplexa åtgärder relaterade till byggande och boende
omfattar totalt cirka 840 miljoner kronor eller 17 procent i bidrag. Till
stor del är det komplexa projekt där åtgärder för energieffektivisering,
vatten- och avlopp och avfallshantering ingår. 1 vissa fall omfattar
åtgärderna även återanvändning av byggnadsmaterial och t.ex.
dagvattenhantering i anslutning till bostadsområden (åtgärderna återfinns
inom kategorierna Flerdimensionella projekt respektive Byggnads-
åtgärder i diagrammet).
Under perioden 2000-2002 kommer cirka 10 campingplatser i
Borgholms och Mörbylånga kommuner på Öland att miljöanpassas
genom bl.a. solfångare för förvärmning av vatten, vattenbesparande
utrustning och tömningsanläggningar för avlopp från husbilar.
Information, administration och uppföljning
Kommunerna har möjlighet att söka bidrag till stödjande åtgärder inom
ramen för de lokala investeringsprogrammen. Denna kategori består dels
av administration, uppföljning och kvalitetssäkring i samband med
genomförandet av investeringsprogrammen, dels av informations- och
folkbildningsåtgärder kopplade till programmen. Totalt för alla år utgör
stödjande åtgärder 3 procent av bidragen. Information och folkbildning
förekommer även knutet till enskilda åtgärder och utgör då en del av
bidragssumman till respektive åtgärdskategori.
Informations- och folkbildningsinsatsema är i vissa fall allmän
information till medborgare eller olika grupper i kommunen för att
förklara insatserna i samband med investeringsprogrammet. I andra fall
har informationen en mer operativ roll. Detta gäller främst för åtgärder
Skr. 2000/01:38
138
där människors medverkan och beteende är avgörande för genomförandet
av åtgärden och för att uppnå önskade effekter - ombyggnadsåtgärder i
bostadsområden, trafik och avfallsåtgärder samt projekt som innebär att
kommunen förmedlar bidrag till enskilda för investeringar i energi- eller
VA-system. Exempel på brett upplagda trafikprojekt där investeringar i
kollektivtrafik, cykelbanor och alternativa bränslen kombineras med
informationsinsatser finns bl.a. i Lund, Borås, Jönköping och Halmstad.
Samverkan mellan information och fysiska åtgärder är ofta av stor
betydelse för framgången av ett projekt.
Bland kommunens åligganden vid genomförandet av investerings-
programmen finns årlig verksamhetsrapport till Miljödepartementet och
en slutrapport efter avslutat program. Till detta kommer samordningen av
programmets genomförande samt löpande kontakter med länsstyrelse,
departement och andra myndigheter. Bidragen till administration går
främst till denna typ av insatser. I många kommuners program ingår
dessutom uppföljnings och utvärderingsåtgärder utöver formella
åligganden. I vissa fall sker detta i samarbete med t.ex. universitet och
högskolor. Kommunernas egna uppföljning och utvärdering har stor
betydelse för att dokumentera och sprida erfarenheterna från arbetet med
investeringsprogrammen samt som underlag för centrala
utvärderingsinsatser.
Skr. 2000/01:38
Bidrag per huvudgrupp. Totalt alla år.
E3 Flerdimensionella
projekt 13%
□ Vatten och avlopp
10%
■ Trafik 10%
■ Stödjande åtgärder
3%
□ Naturvård/biologisk
mångfald 6%
■ Industriprojekt 1%
□ Energieffektivisering
/-besparing 10%
Energiomställning
till fömybar energi
24%
H Avfall 12%
■ Byggnadsåtgärder
4%
□ Efterbehandling 7%
Andelen bidrag till åtgärder inom privata företag ökade kraftigt i de
program som beviljades bidrag år 2000. Nära 290 miljoner kronor gick
till miljöprojekt där ett företag är huvudman, vilket motsvarar 23 procent
av det totala bidraget för perioden 2000-2002. Detta kan jämföras med
1999 års bidrag, då knappt 120 miljoner kronor eller 8 procent gick till
projekt inom näringslivet. Orsaken till ökningen är främst att kravet på ny
teknik eller ny arbetsmetod i åtgärder inom vinstdrivande verksamhet har
tagits bort ur förordningen. Detta innebär att bidrag kan utgå till en
investering i ett företag även om den avser en tidigare prövad teknik eller
arbetsmetod. Flertalet åtgärder inom företag gäller energieffektivisering,
omställning till fömybara energislag, avfallshantering och återvinning av
restprodukter.
139
Fördelningen av bidrag på övriga projektägare i beslutsomgången år
2000 var kommunal förvaltning 37 procent, kommunala bolag 28
procent, föreningar och organisationer 4 procent samt kommunalförbund
respektive andra samverkansprojekt vardera 1 procent.
Skr. 2000/01:38
Bidrag per huvudman. Totalt alla år
□ Landsting 1%
■ Kommunalt
31%
□ Övrigt 1%
■ Stat 2% a ,
samverkansprojekt
11%
■ Kommunal
■ Flcrkoinmunalt
projekt 2%
□ Förening/
organisation 2%
□ Företag 9%
förvaltning 41%
Regeringen beslutade våren 2000 om vissa förändringar i förordningen
(1998:23) om statliga bidrag till lokala investeringsprogram som ökar
den ekologiska hållbarheten i samhället. Förändringarna gäller från den 1
april 2000 och innebär följande:
• Ansökningarna kan lämnas in när som helst under året.
Regeringsbesluten om bidrag fattas också löpande.
• Ingen intresseanmälan lämnas in.
Den 1 oktober 2000 trädde ytterligare en ändring av förordningen i kraft.
Det är därför möjligt att bevilja bidrag till åtgärder för att förbättra
inomhusmiljön i syfte att minska förekomsten av allergiframkallande
eller andra hälsofarliga ämnen och material - under förutsättning att
åtgärderna ensamma eller tillsammans med andra åtgärder även syftar till
någon av de effekter på miljön som anges i förordningen.
Ansökningarna om stöd till lokala investeringsprogram avser
fortfarande hela program och bidrag beviljas i regel för ett program.
Regeringen föreslog dock i budgetpropositionen för 2000 att det skall
finnas möjlighet att bevilja bidrag till särskilt angelägna enskilda åtgärder
även om programmet som helhet inte kvalificerar sig för bidrag.
Riksdagen har bifallit förslaget.
Inför programperioden 2000-2002 lämnades 207 intresseanmälningar in.
Alla kommuner som lämnade in intresseanmälan erbjöds dialog med
Miljödepartementet om programmen. Totalt genomfördes 195 dialoger
140
under perioden juni till oktober 1999. Syftet med dialogen har varit att
stödja kommuner i arbetet med ansökan. Under arbetet med
ansökningarna sker också samråd mellan länsstyrelserna och
kommunerna. Denna process resulterade i att 191 ansökningar kom in till
regeringen till den första november 1999.
Genom det ändrade ansökningsforfarandet för perioden 2001-2003
förändras också formerna för stödet till kommunerna. Under maj och juni
2000 genomförde Miljödepartementet regionala konferenser i hela landet
i samarbete med länsstyrelserna. I samband med detta erbjöds de
kommuner som sökt men inte beviljats bidrag individuella samtal för att
få återkoppling på sina ansökningar.
Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet
Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet är en myndighet som
inrättats med det huvudsakliga syftet att stödja kommunerna i arbetet
med lokala investeringsprogram och därigenom öka takten i om-
ställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Myndigheten
är placerad i Umeå och de främsta uppgifterna är att förmedla kontakter
och kunskap mellan praktiker i kommunerna, forskare, sektors-
myndigheter och företag. Arbetsredskap är bl.a. webplatsen
www.swecol.se, ett elektroniskt nyhetsbrev, konferenser på olika teman
samt temanätverk. Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet har
också fått regeringens uppdrag att särskilt stötta glesbygdskommunerna i
arbetet med lokala investeringsprogram. Myndigheten kommer också att
successivt få en allt större roll i stödet till kommunerna och kontakten
med forskarvärlden i samband med uppföljning och utvärdering av
investeringsprogrammen.
De program som beviljats stöd från de lokala investeringsprogrammen
följs upp årligen. Kommunerna skall senast den 1 mars varje år lämna in
verksamhetsrapporter. Länsstyrelserna har regeringens uppdrag att
granska rapporterna från kommunerna och lämna granskningsyttranden
till regeringen. Länsstyrelserna har ombetts att fokusera på avvikelser i
genomförandet av programmen jämfört med ansökan och regerings-
beslut.
Regeringen har gett Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att följa upp
och utvärdera de lokala investeringsprogrammen och en rapport
presenterades i juni 1999. RRV har också i uppdrag att genomföra en
utvärdering av hela stödsystemet under våren 2002 med syfte att ge
underlag inför eventuella kommande satsningar på ekologisk hållbarhet.
Under våren 2001 börjar de investeringsprogram som inleddes under
1998 att slutrapporteras. Kommunernas rapportering blir en viktig bas för
centrala initiativ för att utvärdera investeringsprogrammen och för
spridning av kunskaper och erfarenheter. Under hösten 2000 planerar
Miljödepartementet och Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet
olika aktiviteter till stöd för kommunernas slutrapportering. Planering
Skr. 2000/01:38
141
pågår även för olika centrala initiativ för vetenskaplig utvärdering av de Skr. 2000/01:38
lokala investeringsprogrammen.
En del av anslaget för stöd till lokala investeringsprogram (sammanlagt
högst 250 miljoner kronor) får användas för den europeiska bomässan
BoOl som genomförs i Malmö i maj-september 2001. Det övergripande
temat för bomässan är "Framtidsstaden i det ekologiskt hållbara
informations- och välfärdssamhället". BoOl ger ett unikt tillfälle att
demonstrera idéer och tekniska lösningar för en ekologiskt hållbar
utveckling i full skala i den permanenta bebyggelsen. Bidragsmedlen
skall gå till merkostnader för ekologiskt hållbara lösningar vid
uppförande av permanent bebyggelse och infrastruktur inom BoOl-
området.
Under våren 2000 har Malmö kommun beviljats 212,2 miljoner kronor
i bidrag för 45 åtgärder inom BoOl. Åtgärderna omfattar bl.a. olika
investeringar i infrastruktur för en kretsloppsanpassad hantering av avfall
och avloppsvatten samt för miljöanpassade transporter. Även
miljöanpassade energilösningar, t.ex. solceller och solfångare, ingår.
Flera byggherrar har erhållit bidrag för olika miljöinvesteringar i sina
byggprojekt. Folkbildnings- och informationsåtgärder ingår också bland
de åtgärder som har fått stöd. Regeringen kommer att fatta beslut om
ytterligare stöd till BoOl under hösten 2000.
142
Skr. 2000/01:38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,
Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,
Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm, Bodström
Föredragande: statsrådet Larsson
Regeringen beslutar skrivelse 2000/01:38 Hållbara Sverige - uppföljning
av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
143
Eländers Gotab 60509, Stockholm 2000