Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 december 2000
Ingela Thalén
Bosse Ringholm
(F inansdepartementet)
Propositionen innehåller förslag till ny författningsreglering som gäller
behandling av personuppgifter inom skatteförvaltningens verksamhet
med beskattning och folkbokföring, verksamhet med val och
folkomröstningar, kronofogdemyndigheternas verksamhet samt Tull-
verkets verksamhet med att uppbära tullar, m.m. Syftet med den nya
regleringen är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet.
De från integritetssynpunkt viktiga yttre ramarna för behandlingen av
uppgifter inom de aktuella verksamheterna slås fast i lag. I lag anges
ändamålen med behandlingen samt de begränsningar som skall gälla för
användningen av uppgifter. Lagarna skall gälla i stället för personupp-
giftslagen och det anges särskilt vilka bestämmelser i personuppgifts-
lagen som skall vara tillämpliga.
Vidare föreslås ändring i sekretesslagen (1980:100) som innebär att det
för kronofogdemyndigheterna skall införas ett omvänt skaderekvisit.
Uppgifter som lämnats ut till ett kreditupplysningsföretag skall gallras av
företaget när uppgifterna omfattas av sekretess.
Slutligen föreslås vissa ändringar i fastighetsbildningslagen (1970:988)
och lagen (1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning
i samband med fastighetsbildning. Ändringarna föranleds av de ändrade
relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.
Ändringarna i fastighetsbildningslagen (1970:988) och lagen
(1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband
med fastighetsbildning föreslås träda i kraft den 1 april 2001. Övriga
ändringar föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.
1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
Prop. 2000/01:33
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................6
2 Lagtext...............................................................................................7
2.1 Förslag till lag om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.....................7
2.2 Förslag till lag om behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet...............13
2.3 Förslag till lag om behandling av personuppgifter i
verksamhet med val och folkomröstningar.......................18
2.4 Förslag till lag om behandling av uppgifter i
kronofogdemyndigheternas verksamhet...........................23
2.5 Förslag till lag om behandling av uppgifter i Tullverkets
verksamhet........................................................................31
2.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ...36
2.7 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:000).............40
2.8 Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173).......................................................................41
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.............................42
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........43
2.11 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481).........................................................................44
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om
fingerade personuppgifter.................................................46
2.13 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)47
2.14 Förslag till lagom ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt.........................................................................48
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt.......................................................................49
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energi.................................................................................50
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller
krigsfara m.m....................................................................51
2.18 Förslag till lag om ändring i vallagen (1997:157).............53
2.19 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483).........................................................................54
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om det
statliga personadressregistret............................................55
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund......................................................56
2.22 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988).........................................................................57
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med
fastighetsbildning..............................................................59
3 Ärendet och dess beredning.............................................................61
4 Register hos skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och Tullverket62Prop. 2000/01:33
4.1 Register i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet ..62
4.1.1 Skatteregistren.................................................62
4.1.2 T axeringsuppgiftsregistret..............................64
4.1.3 Fastighetstaxeringsregister..............................65
4.1.4 Punktskatteregister..........................................65
4.1.5 Gåvoskatteregister...........................................67
4.1.6 Tillfälliga register............................................67
4.2 Register i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet68
4.2.1 Folkbokföringsregister....................................68
4.2.2 Aviseringsregister...........................................70
4.3 Register i skatteförvaltningens och länsstyrelsernas
verksamhet med val och folkomröstningar.......................72
4.3.1 Röstlängdsregister...........................................72
4.3.2 Kandidatregister..............................................73
4.4 Register i exekutionsväsendets verksamhet......................73
4.4.1 Utsökningsregister..........................................74
4.4.2 Betalningsföreläggande- och
handräckningsregister.....................................76
4.4.3 Skuldsaneringsregister....................................76
4.4.4 Andra register..................................................77
4.5 Register i Tullverkets verksamhet.....................................78
4.5.1 Tullregistret - tulldatasystemet.......................78
5 Behovet av en översyn.....................................................................80
6 Personuppgiftslagen.........................................................................81
7 Allmänna utgångspunkter................................................................84
7.1 Författningarnas disposition..............................................84
7.2 Författningarnas allmänna tillämpningsområde................85
7.3 Förhållandet till personuppgiftslagen................................87
7.4 Databaser i stället för register...........................................88
8 Gemensamma bestämmelser...........................................................92
8.1 Tillämpliga bestämmelser i personuppgiftslagen.............92
8.2 Personuppgiftsansvar........................................................97
8.3 Ändamålen med behandlingen..........................................99
8.4 Behandling av känsliga personuppgifter, m.m................100
8.5 Information till den registrerade......................................104
8.6 Rättelse och skadestånd...................................................107
8.7 Överklagande..................................................................109
8.8 Utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad
behandling.......................................................................110
8.9 Direktåtkomst för enskilda till uppgifter om sig sj älva 113
8.10 Bevarande och gallring av uppgifter...............................115
8.11 Myndigheters avgiftsuttag vid utlämnande av uppgifter 118
9 Behandling av uppgi fter i beskattningsverksamheten...................121
9.1 Lagform...........................................................................121
9.2 Ändamål..........................................................................122
9.3 Uppgifter som får behandlas i databasen........................128
9.4 Direktåtkomst till databasen............................................130
9.5 Allmän direktåtkomst till vissa uppgifter av allmänt
intresse.............................................................................134
9.6 Gallring av uppgifter i databasen....................................135
9.7 ADB-revision..................................................................137
10 Folkbokföring................................................................................139
10.1 En lag..............................................................................139
10.2 Ändamål..........................................................................139
10.3 Uppgifter som får behandlas i databasen........................141
10.4 Bruttoavisering inom folkbokföringen............................142
10.5 Direktåtkomst till databasen............................................143
10.6 Sökning i databasen.........................................................145
10.7 Gallring av uppgifter i databasen....................................147
11 Verksamhet med val och folkomröstningar...................................147
11.1 Ändamålen med behandling i val och
folkomröstningsdatabasen...............................................148
11.2 Uppgifter som far behandlas i databasen........................149
11.3 Direktåtkomst till databasen............................................150
11.4 Allmän åtkomst...............................................................152
11.5 Sökning i databasen.........................................................153
11.6 Gallring av uppgifter i databasen....................................154
12 Kronofogdemyndigheternas verksamhet.......................................156
12.1 Lagform...........................................................................156
12.2 Ändamålen med behandling i utsöknings och
indrivningsdatabasen.......................................................157
12.3 Uppgifter som får behandlas i utsöknings- och
indrivningsdatabasen.......................................................159
12.4 Gallring av uppgifter i utsöknings och
indrivningsdatabasen.......................................................161
12.5 Ändamålen med behandling i betalningsföreläggande- och
handräckningsdatabasen..................................................162
12.6 Uppgifter som får behandlas i betalningsföreläggande- och
handräckningsdatabasen..................................................163
12.7 Gallring av uppgifter i betalningsföreläggande- och
handräckningsdatabasen..................................................164
12.8 Ändamålen med behandling i skuldsaneringsdatabasen. 166
12.9 Uppgifter som får behandlas i skuldsaneringsdatabasen 167
12.10 Gallring av uppgifter i skuldsaneringsdatabasen............168
12.11 Ändamålen med behandling i konkurstillsynsdatabasen 169
12.12 Uppgifter som får behandlas i konkurstillsynsdatabasen 171
12.13 Gallring av uppgifter i konkurstillsynsdatabasen............172
12.14 Gemensamma bestämmelser om direktåtkomst till
databaserna......................................................................173
13 Tullverket.......................................................................................176
13.1 Ändamålen med behandlingen........................................176
13.2 Uppgifter som får behandlas i databasen........................177
13.3 Direktåtkomst till databasen............................................178
13.4 Gallring av uppgifter i databasen....................................180
13.5 Kronofogdemyndigheternas tillgång till uppgifter från
Tullverket........................................................................181
Prop. 2000/01:33
14 Sekretess inom exekutionsväsendet...............................................183
14.1 Gällande regler och behovet av en översyn....................183
14.2 Stärkt sekretess................................................................185
15 Fastighetsrättsliga ändringar till följd av stat-kyrka reformen......194
16 Ikraftträdande och kostnader.........................................................195
17 Författningskommentar.................................................................197
17.1 Förslag till lag om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.................197
17.2 Förslag till lag om behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet.............205
17.3 Förslag till lag om behandling av personuppgifter i
verksamhet med val och folkomröstningar.....................209
17.4 Förslag till lag om behandling av uppgifter i
kronofogdemyndigheternas verksamhet.........................213
17.5 Förslag till lag om behandling av uppgifter i Tullverkets
verksamhet......................................................................220
17.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)224
17.7 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:000)........226
17.8 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173).....................................................................226
17.9 Förslagen till lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988) och lag om ändring i lagen (1970:991) om
ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband
med fastighetsbildning....................................................227
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Skatt - Tull -
Exekution - Normer för behandling av personuppgifter
(SOU 1999:105) 228
Bilaga 2 Utredningens lagförslag 242
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 292
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 293
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 344
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 2000 353
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattnings-
verksamhet,
2. lag om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens
folkbokföringsverksamhet,
3. lag om behandling av personuppgifter i verksamhet med val och
folkomröstningar,
4. lag om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas
verksamhet,
5. lag om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet,
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
7. lag om ändring i tullagcn (2000:000),
8. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
9. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgi fter,
10. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,
11. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
12. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,
13. lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),
14. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
15. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
16. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
17. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och
folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,
18. lag om ändring i vallagen (1997:157),
19. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
20. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga
personadressregistret,
21. lag om ändring i lagen (1999:291) om avgift till registrerat
trossamfund.
22. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
23. lag om ändring i lagen (1970:991) om ändring i kommunal och
ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning
Prop. 2000/01:33
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet, om behandlingen är helt
eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att
ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för
sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 4-6 och 8 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling
av uppgifter om juridiska personer och avlidna.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
En registrerad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag.
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt andra
föreskrifter i det ämne som regleras i lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38^11 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
Prop. 2000/01:33
4 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs inom skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning,
betalning och återbetalning av skatter och avgifter,
2. bestämmande av pcnsionsgrundande inkomst,
3. fastighetstaxering,
4. revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,
5. tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande
prövning,
6. handläggning av mål och ärenden om ansvar för någon annans
skatter och avgifter,
7. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande, och
8. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
5 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs i författningsreglerad verksamhet utanför skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande,
betalning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. utsökning och indrivning,
3. att utgöra underlag för beslut och kontroll av bidrag och andra stöd,
4. pensionsberäkning,
5. tillsyn och kontroll samt lämplighets- och tillståndsprövning och
annan liknande prövning, och
6. aktualisering och komplettering av uppgifter om fastigheter i andra
myndigheters register.
6 § Riksskatteverket är pcrsonuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som verket skall utföra. En skattemyndighet är person-
uppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.
7 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket får i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
8 § Uppgifter som behandlas automatiserat i ett ärende skall gallras
senast ett år efter det att ärendet har avslutats om inte regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter om att
uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt eller att uppgifter skall
bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda
bestämmelser.
1 § I beskattningsverksamheten skall det finnas en samling uppgifter som
med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i
verksamheten för de i 1 kap. 4 och 5 §§ angivna ändamålen
(beskattningsdatabas).
2 § I databasen far uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1-7. Uppgifter om andra personer får
behandlas om det behövs for handläggningen av ett ärende.
3 § För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § far följande uppgifter
behandlas i databasen:
1. en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och
familjeförhållanden,
2. en juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt
firmatecknare och andra företrädare,
3. registrering för skatter och avgifter,
4. underlag for fastställande av skatter och avgifter,
5. bestämmande av skatter och avgifter,
6. underlag för fastighetstaxering,
7. revision och annan kontroll av skatter och avgifter,
8. avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund och medlemskap i
fackförening,
9. yrkanden och grunder i ett ärende, och
10. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende.
I databasen far även andra uppgifter behandlas som behövs för
fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databasen
enligt första stycket.
4 § En handling som har kommit in i ett ärende får behandlas i databasen
och far innehålla uppgifter som avses i 1 kap. 7 §. En handling som
upprättats i ett ärende får behandlas i databasen och far innehålla sådana
uppgifter om de är nödvändiga för ärendets handläggning.
5 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium for
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
6 § Från databasen får nedan angivna uppgifter lämnas ut till en enskild,
om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde som
uppgiften avser eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.
Uppgifter får lämnas ut om
1. namn och personnummer,
Prop. 2000/01:33
2. organisationsnummer, namn, firma och juridisk form samt i fråga
om handelsbolag och andra juridiska personer sådana uppgifter om
huvudkontor och säte som avses i 2 kap, 2 § skattebetalningslagen
(1997:483),
3. registrering enligt skattebetalningslagen och lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter samt särskilt registrerings- eller
redovisningsnummer,
4. på vilket sätt den preliminära skatten skall betalas för en fysisk
person,
5. registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter,
6. slag av näringsverksamhet, och
7. beslut om likvidation eller konkurs.
7 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
uppgifter som avses i 3 och 4 §§.
8 § En kronofogdemyndighet får ha direktåtkomst till uppgifter som
avses i 3 § 1-5, 9 och 10. Direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 4,
5, 9 och 10 får endast avse den som är registrerad som gäldenär hos
kronofogdemyndigheten eller make till gäldenären eller någon annan
som likställs med make.
Tullverket får ha direktåkomst till uppgifter som avses i 3 § 1-5, 9 och
10. Åtkomsten får endast avse den som är eller kan antas vara gäldenär
enligt tullagstiftningen eller skyldig att betala skatt för vara vid import.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter
direktåtkomst enligt första och andra stycket får omfatta.
9 § En enskild får ha direktåtkomst till sådana uppgifter om sig själv i
databasen som far lämnas ut till honom, om regeringen har meddelat
föreskrifter om det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst enligt
första stycket.
10 § Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer, beteckning för fastighet samt
uppgifter som avses i 15 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas
som sökbegrepp. Som sökbegrepp får dock inte uppgift som avses i 1
kap. 7 § användas.
11 § Uppgifter och handlingar i databasen skall, om inget annat anges i
12 §, gallras senast sju år efter utgången av det kalenderår då den
beskattningperiod som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till
gick ut.
Prop. 2000/01:33
10
12 § Uppgifter och handlingar som avser Prop. 2000/01:33
1. revision skall gallras tio år efter utgången av det kalenderår då
revisionen avslutades,
2. fastighetstaxering skall gallras tolv år efter utgången av det
taxeringsår som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till, och
3. gåvoskatteärenden skall gallras tolv år efter utgången av det
kalenderår då gåvodeklaration lämnades.
Uppgifter och handlingar som avser gåvoanmälningsärenden skall
gallras tre år efter utgången av det kalenderår då förfrågan eller
anmaning att komma in med deklaration gjordes.
Uppgifter och handlingar om godkända upplagshavare, registrerade
varumottagare eller godkända skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt samt lagen (1994:1776)
om skatt på energi skall gallras sju år efter utgången av det kalenderår då
upplagshavaren eller varumottagaren avregistrerades.
13 § Vad som sägs i 11 och 12 §§ hindrar inte att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att
uppgifter eller handlingar skall bevaras under längre tid än som anges i
llochl2§§.
14 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ta ut avgifter for att
lämna ut uppgifter ur databasen enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära
inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller
utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om
information till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
4 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den
enskilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en
sådan handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
11
Prop. 2000/01:33
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller anslutande författningar.
överklagande
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall
lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen (998:204) får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då skatteregisterlagen
(1980:343) skall upphöra att gälla. Den äldre lagens bestämmelser om
gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga om
uppgifter och handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober
2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av
personuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och
uppgifter om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den
1 oktober 2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter
som påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som
utförs för ett visst bestämt ändamål om manuell behandling för
ändamålet påbörjats före den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte
expedierats före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en
ansökan om information enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den
omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen
har trätt i kraft beträffande den aktuella behandlingen.
12
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet, om behandlingen är helt
eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att
ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för
sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 4 och 5 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling av
uppgifter om avlidna.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
En registrerad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag.
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt andra
föreskrifter i det ämne som regleras i lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38—41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter far behandlas för tillhandahållande av information som
behövs för
1. samordnad behandling, kontroll och analys av identifierings-
uppgifter för fysiska personer och av andra folkbokföringsuppgifter,
2. handläggning av folkbokföringsärenden,
13
3. fullgörande av underrättelseskyldighet enligt lag eller förordning,
4. framställning av personbevis och andra registerutdrag,
5. aktualisering, komplettering och kontroll av personuppgifter,
6. uttag av urval av personuppgifter, och
7. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av
forlbokföringsverksamheten.
5 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som verket skall utföra. En skattemyndighet är person-
uppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.
6 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket får i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
Prop. 2000/01:33
1 § I folkbokföringsverksamheten skall det finnas en samling
personuppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4 § angivna ändamålen
(folkbokföringsdatabas).
2 § I databasen får uppgifter behandlas om personer som är eller har varit
folkbokförda här i landet eller som tilldelats samordningsnummer.
Uppgifter om andra personer får behandlas om det behövs för
handläggningen av ett ärende.
3 § För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får följande uppgifter
behandlas i databasen:
1. person- eller samordningsnummer,
2. namn,
3. födelsetid,
4. födelsehcmort,
5. födelseort,
6. adress,
7. folkbokföringsfastighct, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,
8. medborgarskap,
9. civilstånd,
10. make, barn, föräldrar, vårdnadshavare och annan person som den
registrerade har samband med inom folkbokföringen,
11. samband enligt 10 som är grundat på adoption,
12. inflyttning från utlandet,
14
13. avregistrering enligt 19-21 § folkbokföringslagen (1991:481),
14. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157), och
15. gravsättning.
I databasen får uppgifter behandlas som den 30 juni 1991 enligt
särskilda bestämmelser var antecknade i sådan personakt som avses i
16 § i den upphävda folkbokföringskungörelsen (1967:495), oavsett om
uppgifterna är sådana som avses i 1 kap. 6 §.
I ärenden om tilldelning av samordningsnummer far även anges
grunden för tilldelningen, de handlingar som har legat till grund för
identifiering samt uppgift om att det råder osäkerhet om personens
identitet.
4 § I databasen får uppgifter behandlas om yrkanden, grunder och beslut
i ett ärende samt andra uppgifter som behövs för handläggningen av ett
ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt
första stycket.
5 § En handling som har kommit in i ett ärende får behandlas i databasen
och får innehålla uppgifter som avses i 1 kap. 6 §. En handling som
upprättats i ett ärende får behandlas i databasen och får innehålla sådana
uppgifter om de är nödvändiga för ärendets handläggning.
6 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
7 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
uppgifter som avses i 3-5 §§.
8 § En myndighet får ha direktåtkomst till uppgift om person- eller
samordningsnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhets-
beteckning och folkbokföringsort samt avregistrering från folkbok-
föringen. En myndighet får även ha direktåtkomst till andra uppgifter
som avses i 3 § första och tredje styckena om myndigheten enligt lag
eller förordning får behandla dem.
9 § En enskild får ha direktåtkomst till uppgifter i databasen endast om
regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst enligt
första stycket. Åtkomst till uppgifter om annan person än den enskilde
själv får dock medges endast till uppgifter som avses i 8 § första
meningen.
Prop. 2000/01:33
15
10 § Vid sökning i databasen fär uppgifter som avses i 3 § första stycket
5, 11 och 12 inte användas som sökbegrepp.
Uppgifter som avses i 3 § första stycket 8 för användas som
sökbegrepp endast i fråga om medborgarskap i Sverige, Danmark,
Norge, Finland eller Island samt om medborgarskap inom eller utom
Europeiska unionen (unionsmedborgarskap eller icke
unionsmedborgarskap).
11 § Vid sökning efter handlingar som avses i 5 § får endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer och uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som
sökbegrepp för dock inte uppgift som avses i 1 kap. 6 § användas.
12 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna för ta ut avgifter för att
lämna ut uppgifter ur databasen enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket för inte innebära
inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift fö kopia eller
utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
Prop. 2000/01:33
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om
information till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
5 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den
enskilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en
sådan handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller anslutande författningar.
Överklagande
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall
lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) för överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag för inte
överklagas.
16
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister och lagen (1995:743) om aviseringsregister
skall upphöra att gälla.
2. Punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1997:997) om
ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister gäller fortfarande
i fråga om personnummer som har tilldelats en person utan samband med
folkbokföring.
3. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av
personuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och
uppgifter om lagöverträdelser m.m. skall inte börja tillämpas förrän den 1
oktober 2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter
som påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som
utförs för ett visst bestämt ändamål om manuell behandling för
ändamålet påbörjats före den 24 oktober 1998.
4. Bestämmelsen i 9 § lagen (1995:743) om aviseringsregister gäller
dock fortfarande till utgången av år 2001.
5. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte
expedierats före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en
ansökan om information enligt denna lag.
6. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den
omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen
har trätt i kraft beträffande den aktuella behandlingen.
17
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i den centrala
valmyndighetens, skattemyndigheternas och länsstyrelsernas verksamhet
med val och folkomröstningar enligt vallagen (1997:157),
folkomröstningslagen (1979:369) samt lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad
eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad
samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
En registrerad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag.
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt andra
föreskrifter i det ämne som regleras i lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38-41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs för
1. framställning av röstlängder och röstkort inför ett val eller en
folkomröstning,
2. framställning av valsedlar och sammanräkning av valresultat, och
3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
18
5 § Uppgifter får behandlas i databasen för att tillgodose samhällets
behov av uppgifter i samband med val och folkomröstningar.
6 § Den centrala valmyndigheten är personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som myndigheten skall utföra. En
skattemyndighet eller länsstyrelse är personuppgiftsansvarig för den
behandling som myndigheten eller länsstyrelsen skall utföra.
7 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket får i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
1 § I den centrala valmyndighetens, skattemyndigheternas och
länsstyrelsernas verksamhet med val och folkomröstningar skall det
finnas en samling personuppgifter som med hjälp av automatiserad
behandling används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4 och 5 §§
angivna ändamålen (val- och folkomröstningsdatabas).
2 § I databasen får uppgifter behandlas om personer som
1. kan antas komma att vara röstberättigade den dag som ett val eller
en folkomröstning skall hållas, eller
2. är kandidater i val.
Uppgifter om andra personer än dem som anges i första stycket får
behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende.
3 § Beträffande en person som avses i 2 § 1 får i databasen behandlas
uppgifter om personnummer, namn, adress, folkbokföringsort,
fastighetsbeteckning, valdistrikt, medborgarskap samt tidpunkt för
invandring. För en person som inte är folkbokförd i Sverige får dessutom
behandlas uppgift om tidpunkt för utvandring och för anmälan enligt 7
kap 1 § vallagen (1997:157.
4 § Beträffande en person som avses i 2 § 2 får i databasen behandlas
uppgifter om personnummer, namn, adress, folkbokföringsort,
medborgarskap samt partibeteckning och övriga uppgifter som enligt 6
kap. 3 och 4 §§ vallagen (1997:157) skall finnas på valsedlar där
personen är upptagen.
Prop. 2000/01:33
19
5 § I databasen får behandlas uppgifter om yrkanden, grunder och beslut Prop. 2000/01:33
i ett ärende.
6 § En handling som har kommit in i ett ärende får behandlas i databasen
och får innehålla uppgifter som avses i 1 kap. 7 §. En handling som
upprättats i ett ärende får behandlas i databasen och får innehålla sådana
uppgifter om de är nödvändiga för ärendets handläggning.
7 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
8 § Den centrala valmyndigheten och länsstyrelserna får ha direktåtkomst
till uppgifter som avses i 3-6 §§.
De kommunala valnämnderna får ha direktåtkomst till uppgifter som
avses i 3-5 §§.
Skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 §
samt till uppgifter enligt 5 och 6 §§ i fråga om person som avses i 2 § 1.
9 § En enskild får ha direktåtkomst till sådana uppgifter om sig själv i
databasen som får lämnas ut till honom, om regeringen har meddelat
föreskrifter om det.
Om regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelat
föreskrifter om det får enskilda ha direktåtkomst till de uppgifter om
kandidater som finns på valsedlar och uppgifter om valresultat.
10 § Vid sökning i databasen får uppgift om medborgarskap inte
användas som sökbegrepp annat än i fråga om medborgarskap i ett land
inom Europeiska unionen eller i Island eller Norge.
11 § Vid sökning efter handlingar som avses i 6 § får endast uppgift om
namn och personnummer samt uppgifter som avses i 15 kap. 2 §
sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sökbegrepp
får dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
12 § Uppgifter om en person som avses i 2 § 1 skall gallras senast en
månad efter att det att det val eller den folkomröstning som uppgifterna
hänför sig till har vunnit laga kraft. Om flera val hålls samtidigt skall
uppgifterna dock gallras senast en månad efter det att samtliga val har
vunnit laga kraft.
Uppgifter om en person som avses i 2 § 2 skall gallras senast fem år
efter utgången av den valperiod som uppgifterna hänför sig till.
20
13 § Vad som sägs i 12 § hindrar inte att regeringen eller den myndighet Prop. 2000/01:33
som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att uppgifter eller
handlingar skall bevaras under längre tid än som anges i 12 §.
14 § Den centrala valmyndigheten, skattemyndigheterna och
länsstyrelserna får ta ut avgifter for att lämna ut uppgifter ur databasen
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket far inte innebära
inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller
utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om
information till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
6 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den
enskilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en
sådan handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller anslutande författningar.
Överklagande
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall
lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) far överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag far inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då lagen (1997:158) om
röstlängdsregister skall upphöra att gälla. Den äldre lagens bestämmelser
om gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga om
uppgifter och handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober
2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av
personuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och
uppgifter om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den
21
1 oktober 2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter
som påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som
utförs för ett visst bestämt ändamål om manuell behandling for
ändamålet påbörjats töre den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte
expedierats före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en
ansökan om information enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den
omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen
har trätt i kraft beträffande den aktuella behandlingen.
Prop. 2000/01:33
22
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i
kronofogdemyndigheternas verksamhet med utsökning och indrivning,
skuldsanering, betalningsföreläggande och handräckning, tillsyn i
konkurs samt i annan verksamhet som särskilt åligger kronofogde-
myndigheter, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om
uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av
personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning
enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling
av uppgifter om juridiska personer och avlidna.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
En registrerad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag.
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt andra
föreskrifter i det ämne som regleras i lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 § §,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38^41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter får behandlas för ändamål som anges i 2 kap. 2, 3, 8, 9, 14,
15 och 20 §§.
23
5 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som verket skall utföra. En kronofogdemyndighet är
personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall
utföra.
6 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett mål
eller ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket får i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
7 § Uppgifter som behandlas automatiserat i ett ärende skall gallras
senast ett år efter det att ärendet har avslutats om inte regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter om att
uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt eller att uppgifter skall
bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda
bestämmelser.
2 kap. Kronofogdemyndigheternas databaser
1 § I verksamheten med utsökning och indrivning skall det finnas en
samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
gemensamt i verksamheten för de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen
(utsöknings- och indrivningsdatabas).
Ändamål
2 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i Riksskatteverkets och
kronofogdemyndigheternas verksamhet för
1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogde-
myndigheter enligt utsökningsbalken eller annan författning,
2. indrivning av statliga fordringar m.m.,
3. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
4. ansökan om och tillsyn över näringsförbud,
5. ärenden om ansvar för någon annans skatter och avgifter, och
6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
3 § Uppgifter far behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon
annan än Riksskatteverket eller kronofogdemyndigheterna för
1. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
Prop. 2000/01:33
24
2. kvittning vid utbetalning av bidrag, Prop. 2000/01:33
3. planering, samordning och uppföljning av revision och annan
kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
4. utredningar vid bestämmande och betalning av skatter, tullar och
avgifter, och
5. kontroll och tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och
annan liknande prövning.
Innehåll
4 § I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 2 § 1-5. Uppgifter om andra personer far behandlas
om det behövs för handläggningen av ett mål.
5 § För de ändamål som anges i 2 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, bosättning och familjeförhållanden,
2. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra
företrädare,
3. en enskilds ekonomiska förhållanden,
4. näringsförbud,
5. egendom som berörs i ett mål,
6. yrkanden och grunder i ett mål eller ärende,
7. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett mål eller
ärende, och
8. en kronofogdemyndighets anmälan av misstanke om brott samt, om
uppgifterna utgör grund för en begäran om verkställighet, uppgifter om
lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen
enligt första stycket.
Gallring
6 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast fem år efter
utgången av det kalenderår då det mål eller ärende som uppgifterna eller
handlingarna hänför sig till avslutades. Uppgifter som inte kan hänföras
till ett visst mål eller ärende skall gallras senast fem år efter utgången av
det kalenderår då samtliga mål och ärenden avseende den person som
uppgifterna hänför sig till var avslutade.
7 § I verksamheten med betalningsföreläggande och handräckning skall
det finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad
behandling används gemensamt i verksamheten för de i 8 och 9 §§
angivna ändamålen (betalningsföreläggande- och handräckningsdatabas).
Ändamål
8 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i kronofogdemyndigheternas verksamhet för
1. handläggningen av mål om betalningsföreläggande eller Prop. 2000/01:33
handräckning,
2. tillhandahållande av utslag i mål om betalningsföreläggande och
handräckning, och
3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
9 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon
annan än kronofogdemyndigheterna för tillsyn samt lämplighets- och
tillståndsprövning och annan liknande prövning.
Innehåll
10 § I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 8 § 1 och 2. Uppgifter om andra personer får
behandlas om det behövs för handläggningen av ett mål.
11 § För dc ändamål som anges i 8 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, bosättning och anställning,
2. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra
företrädare,
3. yrkanden och grunder i ett mål,
4. övriga förhållanden, om uppgifterna tillförs ett mål och är av
betydelse för handläggningen,
5. beslut och övriga åtgärder i ett mål, och
6. lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål, om
uppgifterna utgör grund för en begäran om utslag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen
enligt första stycket.
Gallring
12 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast tre år efter
utgången av det kalenderår då det mål som uppgifterna eller
handlingarna hänför sig till avslutades. Uppgifter om utslag i mål om
betalningsföreläggande skall dock gallras senast tio år efter utgången av
det kalenderår då utslaget vann laga kraft.
13 § I verksamheten med skuldsanering skall det finnas en samling
uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
gemensamt i verksamheten för de i 14 och 15 §§ angivna ändamålen
(skuldsaneringsdatabas).
Ändamål
14 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i kronofogdemyndigheternas verksamhet för
1. handläggning av ärenden om skuldsanering, och
2. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
26
15 § Uppgifter far behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon
annan än kronofogdemyndigheterna för tillsyn samt lämplighets- och
tillståndsprövning och annan liknande prövning.
Innehåll
16 § I databasen far uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 14 § 1. Uppgifter om andra personer far behandlas om
det behövs för handläggningen av ett ärende.
17 § För de ändamål som anges i 14 § far följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, bosättning och familjeförhållanden,
2. en juridisk persons identitet, säte och företrädare,
3. en enskilds ekonomiska förhållanden,
4. yrkanden och grunder i ett ärende,
5. beslut samt övriga åtgärder i ett ärende, och
6. lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål, om
uppgifterna utgör grund för en fordran i ett ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databasen
enligt första stycket.
Gallring
18 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast fem år
efter utgången av det kalenderår då det ärende som uppgifterna eller
handlingarna hänför sig till avslutades. Har skuldsanering beviljats i ett
ärende skall uppgifter och handlingar dock gallras senast sju år efter
utgången av det kalenderår då beslutet att bevilja skuldsanering fattades.
19 § I verksamheten med tillsyn i konkurs skall det finnas en samling
uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
gemensamt i verksamheten för de i 20 § angivna ändamålen
(konkurstillsynsdatabas).
Andamål
20 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i kronofogdemyndigheternas verksamhet för
1. handläggningen av konkurstillsynsärenden och mål enligt
lönegarantilagen (1992:497), och
2. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Innehåll
21 § I databasen far uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamheten enligt 20 § 1. Uppgifter om andra personer får behandlas
om det behövs för handläggningen av ett mål eller ärende.
Prop. 2000/01:33
27
22 § För de ändamål som anges i 20 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. ett konkursbos identitet,
2. en fysisk persons identitet och bosättning,
3. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra
företrädare,
4. en enskilds ekonomiska förhållanden,
5. domstols eller myndighets beslut,
6. yrkanden och grunder i ett mål eller ärende, och
7. beslut och övriga åtgärder i ett mål eller ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen
enligt första stycket.
Gallring
23 § Uppgifter och handlingar i databasen som kan hänföras till ett
konkurstillsynsärende skall gallras senast fem år efter utgången av det
kalenderår då ärendet avslutades, dock tidigast tio år efter utgången av
det kalenderår då beslutet om konkurs fattades.
Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt
lönegarantilagen (1992:497) skall gallras senast tre år efter utgången av
det kalenderår då handläggningen av målet avslutades.
Elektroniska handlingar
24 § En handling som har kommit in i ett ärende får behandlas i
databasen och får innehålla uppgifter som avses i 1 kap. 6 §. En handling
som upprättats i ett ärende far behandlas i databasen och får innehålla
sådana uppgifter om de är nödvändiga för ärendets handläggning.
Utlämnande av uppgifter till enskilda på medium för automatiserad
behandling
25 § Uppgifter i en databas får lämnas ut till en enskild på medium för
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
Direktåtkomst
26 § Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha
direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§.
27 § Skattemyndigheterna, Tullverket och Säkerhetspolisen får ha
direktåtkomst till uppgifter som avses i 5 § 1-7.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter
direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.
28 § En enskild får ha direktåtkomst till sådana uppgifter om sig själv i
databasen som får lämnas ut till honom om regeringen har meddelat
föreskrifter om det.
Prop. 2000/01:33
28
Om regeringen har medgivit det far en enskild ha direktåtkomst till Prop. 2000/01:33
uppgifter om mål eller ärenden där han är sökande, dock inte till
handlingar som avses i 24 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst enligt
första stycket.
Sökbegrepp
29 § Vid sökning efter handlingar som avses i 24 § far endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer och uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som
sökbegrepp far dock inte uppgift som avses i 1 kap. 6 § användas.
Efter utgången av det tredje året efter det att ett mål avslutats får endast
utslagets nummer användas som sökbegrepp i betalningsföreläggande-
och handräckningsdatabasen i fråga om uppgifter om utslag i målet.
Övriga bestämmelser
30 § Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ta ut avgifter för
att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket far inte innebära
inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift fä kopia eller
utskrift av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
31 Vad som sägs i 6, 12, 18 och 23 §§ hindrar inte att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att
uppgifter eller handlingar skall bevaras under längre tid än som anges i
nämnda bestämmelser.
Information till den registrerade
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om
information till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
24 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den
enskilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en
sådan handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
Rättelse och skadestånd
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller anslutande författningar.
29
Överklagande
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall
lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då
utsökningsregisterlagen (1986:617) och lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av
personuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och
uppgifter om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den
1 oktober 2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter
som påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som
utförs för ett visst bestämt ändamål om manuell behandling för
ändamålet påböljats före den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte
expedierats före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en
ansökan om information enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den
omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen
har trätt i kraft beträffande den aktuella behandlingen.
30
Prop. 2000/01:33
2.5
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Tullverkets
verksamhet, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om
uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av
personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning
enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 4-6 och 8 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling
av uppgifter om juridiska personer.
Bestämmelserna i denna lag gäller inte behandling av uppgifter i den
brottsbekämpande verksamhet som Tullverket bedriver. För sådan
behandling finns det bestämmelser i lagen (2000:000) om behandling av
personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
En registrerad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag.
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt andra
föreskrifter i det ämne som regleras i lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 §, med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38-41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databasen gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs hos Tullverket för
31
1. bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av tull,
annan skatt och avgifter,
2. övervakning, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,
3. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande, och
4. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
5 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Tullverket
för
1. fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning,
betalning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,
3. tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande
prövning, och
4. utsökning och indrivning.
6 § Tullverket är personuppgiftsansvarigt för behandling av
personuppgifter.
7 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket får i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
8 § Uppgifter som behandlas automatiserat i ett ärende skall gallras
senast ett år efter det att ärendet har avslutats om inte regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter om att
uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt eller att uppgifter skall
bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda
bestämmelser.
Prop. 2000/01:33
1 § I Tullverkets verksamhet skall det finnas en samling uppgifter som
med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i
verksamheten för de i 1 kap. 4 och 5 §§ angivna ändamålen (tulldatabas).
2 § 1 databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1-3. Uppgifter om andra personer får
behandlas om det behövs for handläggningen av ett ärende.
32
3 § För de ändamål som anges i l kap. 4 § far följande uppgifter Prop. 2000/01:33
behandlas i databasen:
1. en fysisk persons identitet och bosättning,
2. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra
företrädare,
3. identitetsbeteckningar för transportmedel, containrar och tankar,
4. tulltaxor,
5. registrering för skatter och avgifter,
6. underlag för tull, annan skatt och avgifter,
7. bestämmande av tull, annan skatt och avgifter,
8. revision och annan kontroll av tull, annan skatt och avgifter,
9. tillstånd och licenser som krävs för import eller export av varor,
10. yrkanden och grunder i ett ärende, och
11. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende.
I databasen far även andra uppgifter behandlas som behövs för
fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen
enligt första stycket.
4 § En handling som har kommit in i ett ärende får behandlas i databasen
och får innehålla uppgifter som avses i 1 kap. 7 §. En handling som
upprättats i ett ärende får behandlas i databasen och får innehålla sådana
uppgifter om de är nödvändiga för ärendets handläggning.
5 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
6 § Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i databasen.
7 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
uppgifter som avses i 3 § 1,2, 5-7, 10 och 11 i fråga om personer som är
eller kan antas vara skattskyldiga.
Kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som
avses i 3 § 1,2, 5-7, 10 och 11 i fråga om den som är registrerad som
gäldenär hos kronofogdemyndigheten eller make till gäldenären eller
någon annan som likställs med make.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter
direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.
8 § En enskild får ha direktåtkomst till sådana uppgifter om sig själv i
databasen som får lämnas ut till honom om regeringen har meddelat
föreskrifter om det.
33
2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst enligt
första stycket.
9 § Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer och uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som
sökbegrepp får dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
10 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast sex år efter
utgången av det kalenderår då uppgifterna eller handlingarna
behandlades i databasen första gången.
Om det i lag eller annan författning har föreskrivits längre tid för
bevarande av vissa uppgifter än vad som anges i första stycket, gäller den
föreskriften.
Vad som sägs i första stycket hindrar inte att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att
uppgifter eller handlingar skall bevaras under längre tid än som anges i
första stycket.
11 § Tullverket får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur databasen
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära
inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller
utskrift av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
Prop. 2000/01:33
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om
information till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
4 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den
enskilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en
sådan handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
34
Prop. 2000/01:33
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller anslutande författningar.
Överklagande
4 § Tullverkets beslut om rättelse och om information som skall lämnas
enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag far inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då tullregisterlagen
(1990:137) skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av
personuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och
uppgifter om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den
1 oktober 2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter
som påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som
utförs för ett visst bestämt ändamål om manuell behandling för
ändamålet påbörjats före den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte
expedierats före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en
ansökan om information enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den
omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen
har trätt i kraft beträffande den aktuella behandlingen.
35
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 19 §§ och 14 kap. 10 §
sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller i myndighets
verksamhet, som avser be-
stämmande av skatt eller som
avser taxering eller i övrigt fast-
ställande av underlag för be-
stämmande av skatt, för uppgift
om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. Mot-
svarande sekretess gäller i myn-
dighets verksamhet som avser
förande av eller uttag ur register
som avses i skatteregisterlagen
(1980:343) för uppgift som har
tillförts sådant register och hos
kommun eller landsting för uppgift
som har lämnats dit i ett ärende
om förhandsbesked i skatte- eller
taxeringsfråga. Uppgift hos Tull-
verket får dock lämnas ut, om det
står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde lider skada
eller men. För uppgift i mål hos
domstol gäller sekretessen endast
om det kan antas att den enskilde
lider skada eller men om uppgiften
röjs. Detsamma gäller uppgift som
med anledning av överklagande
hos domstol registreras hos annan
myndighet enligt 15 kap. 2 § första
stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål
hos domstol erhållits från annan
myndighet och är den sekretess-
belagd där, gäller dock denna
sekretess hos domstolen, om upp-
giften saknar betydelse i målet.
Sekretess gäller i myndighets
verksamhet, som avser be-
stämmande av skatt eller som
avser taxering eller i övrigt fast-
ställande av underlag för be-
stämmande av skatt, för uppgift
om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. Mot-
svarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som avser
förande av eller uttag ur
beskattningsdatabasen enligt
lagen (2000:000) om behandling
av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet och
tulldatabasen enligt lagen
(2000:000) om behandling av
uppgifter i Tullverkets verksamhet
för uppgift som har tillförts
databaserna samt hos kommun
eller landsting för uppgift som har
lämnats dit i ett ärende om
förhandsbesked i skatte- eller
taxeringsfråga. Uppgift hos Tull-
verket får dock lämnas ut, om det
står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde lider skada
eller men. För uppgift i mål hos
domstol gäller sekretessen endast
om det kan antas att den enskilde
lider skada eller men om uppgiften
röjs. Detsamma gäller uppgift som
med anledning av överklagande
hos domstol registreras hos annan
myndighet enligt 15 kap. 2 § första
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
1 Lydelse enligt prop. 2000/01:12.
36
stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål
hos domstol erhållits från annan
myndighet och är den sekretess-
belagd där, gäller dock denna
sekretess hos domstolen, om upp-
giften saknar betydelse i målet.
Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för
arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull
och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift,
prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291)
om avgift till registrerat trossamfund samt skattetillägg och
förseningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt
jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande
inkomst.
Prop. 2000/01:33
Sekretessen gäller mte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs,
såvida inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig
inkomstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i
famansföretag,
3. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckel-
personer när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om för-
farande vid beskattning eller om
skatteregister. 1 artiklarna 6.1 och
8.3 i rådets förordning (EG) nr
3295/94 av den 22 december 1994
om fastställande av vissa åtgärder
avseende införsel till gemenskapen
samt export och återexport från
gemenskapen av varor som gör
intrång i viss immateriell ägande-
rätt finns bestämmelser om att
uppgift i vissa fall far lämnas till
enskild. Vidare får utan hinder av
sekretessen uppgift i en revisions-
promemoria lämnas till en för-
valtare i den reviderades konkurs.
Utan hinder av sekretessen far
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om för-
farande vid beskattning eller lagen
(2000:000) om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet. I artik-
larna 6.1 och 8.3 i rådets förord-
ning (EG) nr 3295/94 av den 22
december 1994 om fastställande
av vissa åtgärder avseende införsel
till gemenskapen samt export och
återexport från gemenskapen av
varor som gör intrång i viss imma-
teriell äganderätt finns bestämmel-
ser om att uppgift i vissa fall får
lämnas till enskild. Vidare far utan
hinder av sekretessen uppgift i en
revisionspromemoria lämnas till
en förvaltare i den reviderades
konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund
gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.
37
19 §2
Sekretess gäller inom exeku-
tionsväsendet i mål eller ärende
angående exekutiv verksamhet för
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider
avsevärd skada eller betydande
men om uppgiften röjs.
Sekretessen gäller dock inte
uppgift om förpliktelse som avses
med den sökta verkställigheten
och inte heller beslut i målet eller
ärendet.
Motsvarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som avser
förande av eller uttag ur ett
utsökningsregister för uppgift som
har tillförts registret.
Sekretess gäller inom exeku-
tionsväsendet i mål eller ärende
angående utsökning och indriv-
ning samt i verksamhet enligt
lagen (1986:436) om närings-
förbud, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men.
Sekretessen gäller dock inte upp-
gift om förpliktelse som avses
med den sökta verkställigheten
- i ett pågående mål, eller
- i ett avslutat mål, om verk-
ställighet för annan förpliktelse
söks inom två år eller om verk-
ställighet tidigare sökts och upp-
giften inte är äldre än två år.
Sekretess gäller inte heller
beslut i ett mål eller ärende.
Motsvarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som av-
ser förande av eller uttag ur
utsöknings- och indrivningsdata-
basen enligt lagen (2000:000)
om behandling av uppgifter i
kronofogdemyndigheternas verk-
samhet för uppgift som har till-
förts databasen.
Utan hinder av sekretessen får
uppgifter om en enskild lämnas
till förvaltare i den enskildes
konkurs.
Prop. 2000/01:33
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i
högst tjugo år.
Myndighet får uppställa förbe-
håll, som inskränker enskild mot-
tagares rätt att lämna uppgift vi-
dare eller utnyttja uppgift, också
när
1. myndigheten enligt 5 §
10 §3
Myndighet får uppställa förbe-
håll, som inskränker enskild mot-
tagares rätt att lämna uppgift vi-
dare eller utnyttja uppgift, också
när
1. myndigheten enligt 5 §
2 Senaste lydelse 1995:1371.
3 Senaste lydelse 1994:595.
38
lämnar sekretessbelagd uppgift till
part, ställföreträdare, ombud eller
biträde,
2. myndigheten med stöd av 7 §
första stycket lämnar uppgift till
någon som inte är knuten till
myndigheten på det sätt som anges
i 1 kap. 6 §,
3. myndigheten med stöd av 9
kap. 1 § fjärde stycket andra
meningen eller 9 kap. 2 § fjärde
stycket lämnar uppgift till kon-
kursförvaltare.
lämnar sekretessbelagd uppgift till Prop. 2000/01:33
part, ställföreträdare, ombud eller
biträde,
2. myndigheten med stöd av 7 §
första stycket lämnar uppgift till
någon som inte är knuten till
myndigheten på det sätt som anges
i 1 kap. 6 §,
3. myndigheten med stöd av 9
kap. 1 § fjärde stycket andra
meningen, 9 kap. 2 § fjärde stycket
eller 9 kap. 19 § fjärde stycket
lämnar uppgift till konkurs-
förvaltare.
Förbehåll enligt första stycket 1 får inte innebära förbud mot att
utnyttja uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig
upplysning till part, ställföreträdare, ombud eller biträde.
Har förbehåll uppställts enligt första stycket 2, skall i fråga om
förbehållet gälla vad som föreskrivs i 7 § tredje och fjärde styckena
angående förbud att lämna ut eller utnyttja uppgift.
Ett förbehåll enligt första stycket 3 far inte innebära ett förbud att
utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren skall kunna fullgöra
de skyldigheter som åvilar honom i anledning av konkursen.
Förordnande av regeringen eller riksdagen för särskilt fall om undantag
från sekretess för uppgift får förenas med villkor att förbehåll som anges
i första stycket skall uppställas vid utlämnande av uppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
39
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 11 kap. 6 § tullagen
(2000:000) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I artiklarna 4a och 4b i
förordningen (EEG) nr 2454/93
finns bestämmelser om data-
behandling. Tullverket använder i
verksamheten enligt tullagstift-
ningen ett system för automatisk
databehandling (tulldatasystcmct).
Bestämmelser om register som in-
går i systemet finns i tullregister-
lagen (1990:137).
1 §
I artiklarna 4a och 4b i
förordningen (EEG) nr 2454/93
finns bestämmelser om data-
behandling. Tullverket använder i
verksamheten enligt tullagstift-
ningen en databas för
automatiserad behandling av
uppgifter (tulldatasystemet).
Bestämmelser om behandling av
uppgifter i databasen finns i lagen
(2000:000) om behandling av
uppgifter i Tullverkets verksamhet.
Tullverket skall på begäran till-
handahålla Sveriges Riksbank,
Riksskatteverket, Läkemedels-
verket, Statens livsmedelsverk,
Statens jordbruksverk, Kommers-
kollegium, skattemyndighet, Sta-
tistiska centralbyrån, Kemikalie-
inspektionen och Fiskeriverket
uppgifter som förekommer hos
Tullverket och som rör import
eller export av varor. Tullverket
skall vidare på begäran till-
handahålla Säkerhetspolisen upp-
gifter som fiirekommer hos Tull-
verket och som rör export av
varor.
1 tullregisterlagen (1990:137)
finns bestämmelser om utlämnan-
de till vissa myndigheter av upp-
gifter ur tullregistret på medium
för automatisk databehandling.
6§
Tullverket skall på begäran
tillhandahålla Sveriges Riksbank,
Riksskatteverket, Läkemedels-
verket, Statens livsmedelsverk,
Statens jordbruksverk, Kommers-
kollegium, skattemyndighet,
kronofogdemyndighet, Statistiska
centralbyrån, Kemikalieinspek-
tionen och Fiskeriverket uppgifter
som förekommer hos Tullverket
och som rör import eller export av
varor. Tullverket skall vidare på
begäran tillhandahålla Säkerhets-
polisen uppgifter som förekommer
hos Tullverket och som rör export
av varor.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
40
Prop. 2000/01:33
2.8
Härigenom föreskrivs att 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§‘
En uppgift om en fysisk person skall gallras när det inte längre är
nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med registret.
En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare skall gallras
senast när tre år har förflutit från utgången av det år då den omständighet
inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser.
En uppgift som hämtats från
utsöknings- och
indrivningsdatabasen enligt lagen
(2000:000) om behandling av
uppgifter i kronofogdemyndig-
heternas verksamhet skall gallras
när den inte omfattas av undan-
taget från sekretess i 9 kap. 19 §
första stycket andra meningen
eller andra stycket sekretesslagen
(1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
Lydelse enligt prop. 2000/01:50.
41
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter1 skall upphöra att gälla vid utgången av
september 2001.
1 Senaste lydelse av 9 kap. I § 1985:1028.
42
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter1
dels att i 2 § orden "ett utsökningsregister" skall bytas ut mot
"utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2000:000) om
behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet",
dels att i 3 § orden "ett utsökningsregister" skall bytas ut mot
"kronofogdemyndigheternas utsöknings- och indrivningsdatabas",
dels att 15 § skall ha följande lydelse.
Kan för betalning av en i
utsökningsregistret registrerad
fordran avräkning från belopp som
avses i 1 § göras både enligt denna
lag och enligt annan författning,
skall denna lag tillämpas.
Kan en myndighet enligt annan
författning göra avräkning från
belopp, som avses i 1 §, för
betalning av en fordran, som inte
är registrerad i ett
utsökningsregister, far
myndigheten göra avräkningen
utan hinder av att förutsättningar
föreligger för avräkning enligt
denna lag.
15 §2
Kan för betalning av en i
kronofogdemyndigheternas
utsöknings- och
indrivningsdatabas, registrerad
fordran avräkning från belopp som
avses i 1 § göras både enligt denna
lag och enligt annan författning,
skall denna lag tillämpas.
Kan en myndighet enligt annan
författning göra avräkning från
belopp, som avses i 1 §, för
betalning av en fordran, som inte
är registrerad i utsöknings- och
indrivningsdatabasen, får
myndigheten göra avräkningen
utan hinder av att förutsättningar
föreligger för avräkning enligt
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
Senaste lydelse av 2 och 3 §§ 1995:1372.
2 Senaste lydelse 1995:1372.
43
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 1 och 28 §§ folkbokföringslagen (1991:481)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Folkbokföring enligt denna lag
innebär fastställande av en persons
bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt
lagen (1990:1536) om folkbok-
föringsregister får förekomma i
sådant register.
Folkbokföring enligt denna lag
innebär fastställande av en persons
bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt
lagen (2000:000) om behandling
av personuppgifter i skatteförvalt-
ningens folkbokföringsverksamhet
far förekomma i folkbokförings-
databasen.
Vigsel, födelse och dödsfall i landet skall registreras även i fraga om
en person som inte är eller har varit folkbokförd.
Folkbokföring och registrering
som avses i andra stycket sker
genom skattemyndighetens
försorg.
Folkbokföring och sådan
registrering som avses i andra
stycket sker genom
skattemyndighetens försorg.
28 §2
Anmälan enligt 25 eller 26 § skall innehålla följande uppgifter:
1. namn och personnummer,
2. datum för ändring av bostads- eller postadress,
3. ny bostads- och postadress och, om fastigheten innehåller flera
bostadslägenheter, lägenhetsbeteckning som avses i lagen (1995:1537)
om lägenhetsregister samt beräknad giltighetstid,
4. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen
avser,
5. vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya
bostadsadressen avser.
1 Senaste lydelse 1994:1975.
2 Senaste lydelse 1995:1538.
44
Anmälan enligt 26 § skall dess-
utom innehålla uppgift om inflytt-
ningsdag till landet, avsikten med
vistelsen här och dess beräknade
varaktighet samt de uppgifter som
far foras in i folkbokförings-
registret enligt lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister.
Anmälan enligt 26 § skall dess-
utom innehålla uppgift om inflytt-
ningsdag till landet, avsikten med
vistelsen här och dess beräknade
varaktighet samt de uppgifter som
far föras in i folkbokföringsdata-
basen enligt lagen (2000:000) om
behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbok-
föringsverksamhet.
Prop. 2000/01:33
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
45
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1991:483) om fingerade person-
uppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
När ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har upp-
hört att gälla skall Rikspolis-
styrelsen underrätta skattemyndig-
heten om detta. Skattemyndig-
heten skall skyndsamt se till att de
fingerade uppgifterna inte längre
används inom folkbokföringen.
Myndigheten skall göra de änd-
ringar i folkbokforingsregistren
som krävs.
Sedan Rikspolisstyrelsen har
underrättat skattemyndigheten om
den enskildes anmälan enligt 8 §
första stycket får denne använda
de fingerade uppgifterna fram till
dess skattemyndigheten har regist-
rerat ändringarna i folkbokförings-
registren men inte för tid därefter.
Föreslagen lydelse
9§'
När ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har
upphört att gälla skall Rikspolis-
styrelsen underrätta skattemyndig-
heten om detta. Skattemyndig-
heten skall skyndsamt se till att de
fingerade uppgifterna inte längre
används inom folkbokföringen.
Myndigheten skall göra de änd-
ringar i folkbokföringsdatabasen
enligt lagen (2000:000) om be-
handling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbok-
foringsverksamhet som krävs.
Sedan Rikspolisstyrelsen har
underrättat skattemyndigheten om
den enskildes anmälan enligt 8 §
första stycket får denne använda
de fingerade uppgifterna fram till
dess skattemyndigheten har regist-
rerat ändringarna i folkbokförings-
databasen men inte för tid där-
efter.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
1 Senaste lydelse 1997:988.
46
Prop. 2000/01:33
2.13
Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 3 § sametingslagen (1992:1433)'
orden "aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister"
skall bytas ut mot "folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2000:000) om
behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokförings-
verksamhet".
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
Lydelse av 3 kap. 3 § enligt prop. 2000/01:1, utg. omr 1.
47
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
48
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
49
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 11 och 12 §§ lagen (1994:1776) om
skatt på energi1 skall upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
Senaste lydelse av 11 § 1998:1699.
50
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 10, 13 och 14 §§ lagen (1995:439) om
beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Regeringen får meddela andra
föreskrifter om skatte-, tull-, folk-
bokförings- och utsökningsregister
än de som annars gäller.
13
Regeringen far överlåta sin be-
fogenhet enligt 9 eller 10 § att
meddela föreskrifter på Riks-
skatteverket eller, beträffande tull-
register, Tullverket. Regeringen
far vidare överlåta sin befogenhet
enligt 11 § att meddela föreskrifter
om omprövning på Riksskatte-
verket eller, beträffande tullar,
Tullverket.
14
Regeringen far överlåta be-
fogenhet som regeringen har enligt
de skatte-, tull-, avgifts-, folkbok-
förings- och registerförfattningar
som reglerar förhållanden som
omfattas av denna lag på Riks-
skatteverket eller, beträffande
tullar och tullregister, Tullverket.
Regeringen får meddela andra
föreskrifter om behandling av
personuppgifter i skatteförvalt-
ningens beskattningsdatabas och
folkbokföringsdatabas, kronofog-
demyndigheternas utsöknings- och
indrivningsdatabas samt Tull-
verkets tulldatabas än dem som
annars gäller.
§*
Regeringen far överlåta sin be-
fogenhet enligt 9 eller 10 § att
meddela föreskrifter på
Riksskatteverket eller, beträffande
tulldatabasen, Tullverket.
Regeringen far vidare överlåta sin
befogenhet enligt 11 § att meddela
föreskrifter om omprövning på
Riksskatteverket eller, beträffande
tullar, Tullverket.
§2
Regeringen far överlåta be-
fogenhet som regeringen har enligt
de skatte-, tull-, avgifts- och folk-
bokföringsförfattningar samt de
författningar om behandling av
personuppgifter och andra upp-
gifter som reglerar förhållanden
som omfattas av denna lag på
Riksskatteverket eller, beträffande
tullar och behandling av uppgifter
i Tidlverkets verksamhet, Tull-
1 Senaste lydelse 1999:432.
2 Senaste lydelse 1999:432.
51
verket.
Prop. 2000/01:33
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
52
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 6 §, 3 kap. 2, 6 och 8 §§, 6 kap. 11 §
samt 7 kap. 4 och 6 §§ vallagen (1997:157) orden "aviseringsregistret
enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister" skall bytas ut mot
"folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2000:000) om behandling av
personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet".
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
53
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När det är fråga om skatt som
har lämnats till kronofogde-
myndigheten för indrivning eller
för verkställighet enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter
beräknas kostnadsräntan efter en
räntesats som motsvarar basräntan
från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i
utsökningsregistret.
§
När det är fråga om skatt som
har lämnats till kronofogde-
myndigheten för indrivning eller
för verkställighet enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter
beräknas kostnadsräntan efter en
räntesats som motsvarar basräntan
från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i
utsöknings- och indrivningsdata-
basen enligt lagen (2000:000) om
behandling av uppgifter i krono-
fogdemyndigheternas verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
54
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1998:527) om det statliga
personadressregistret skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Uppgifter som avses i 4 § första
stycket 1-8 hämtas in från
aviseringsregistret enligt lagen
(1995:743) om aviseringsregister.
Övriga uppgifter som avses i 4 §
första stycket hämtas in från det
centrala skaderegistret och regis-
ter för fastighetstaxering.
Uppgifter från det centrala
skaderegistret och register för
fastighetstaxering far i elektronisk
form endast lämnas ut till polis-
myndigheter och Tullverket.
Uppgifter från beskattnings-
databasen enligt lagen (2000:000)
om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattnings-
verksamhet får i elektronisk form
endast lämnas ut till polis-
myndigheter och Tullverket.
Regeringen far föreskriva om ytterligare begränsningar när det gäller
utlämnande av uppgifter i elektronisk form.
5§
Uppgifter som avses i 4 § första
stycket 1-8 hämtas från
folkbokföringsdatabasen enligt
lagen (2000:000) om behandling
av personuppgifter i skatteförvalt-
ningens folkbokföringsverksamhet.
Övriga uppgifter som avses i 4 §
första stycket hämtas från be-
skattningsdatabasen enligt lagen
(2000:000) om behandling av upp-
gifter i skatteförvaltningens be-
skattningsverksamhet.
7 §*
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
Senaste lydelse 1999:439.
55
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat
trossamfund skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Om staten till foljd av be-
handlingen av en uppgift som
avses i 5 § betalar skadestånd till
en person som är registrerad i
skatteregistret skall det trossam-
fund som lämnat uppgiften ersätta
staten i motsvarande utsträckning.
Föreslagen lydelse
8 §'
Om staten till följd av be-
handlingen av en uppgift som
avses i 5 § betalar skadestånd till
en person som är registrerad z be-
skattningsdatabasen enligt lagen
(2000:000) om behandling av upp-
gifter i skatteförvaltningens be-
skattningsverksamhet skall det
trossamfund som lämnat uppgiften
ersätta staten i motsvarande ut-
sträckning.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
Senaste lydelse 1999:957.
56
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § och 4 kap. 41 §
fastighetsbildningslagen (1970:988)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
H §2
Fastighetsbildning som medför ändring av gräns för kommun får ske
endast om åtgärden är av väsentlig betydelse för en ändamålsenlig
fastighetsindelning eller om den kommunala indelningen blir lämpligare.
som
skall
eller
, om
finner
som
skall
eller
, om
finner
Till fastighetsbildning
avses i första stycket
inhämtas regeringens
länsstyrelsens medgivande,
lantmäterimyndigheten 1
gränsändringen kunna medföra
olämplig indelning i
förvaltningsområden. Medgivande
skall alltid inhämtas, om kommun
eller församling begär det eller
åtgärden innebär att hel fastighet
överföres till annan domkrets för
Till fastighetsbildning
avses i första stycket
inhämtas regeringens
länsstyrelsens medgivande,
lantmäterimyndigheten 1
gränsändringen kunna medföra
olämplig indelning i
förvaltningsområden. Medgivande
skall alltid inhämtas, om kommun
begär det eller åtgärden innebär att
hel fastighet överföres till annan
domkrets för allmän underrätt.
allmän underrätt.
Är fastighetsbildning beroende av medgivande enligt andra stycket,
skall lantmäterimyndigheten anmäla förhållandet till länsstyrelsen.
4 kap.
41
Föranleder fastighetsbildning
som avses i 3 kap. 11 § ändring av
gräns för kommun eller
församling, skall
lantmäterimyndigheten underrätta
kommunen eller församlingen om
fastighetsbildningen och dess
inverkan på indelningen i
förvaltningsområden. Kommunen
eller församlingen skall beredas
tillfälle att begära inhämtande av
medgivande som avses i 3 kap.
11 §, om ej sådant medgivande
ändå skall inhämtas.
§3
Föranleder fastighetsbildning
som avses i 3 kap. 11 § ändring av
gräns för kommun skall
lantmäterimyndigheten underrätta
kommunen om
fastighetsbildningen och dess
inverkan på indelningen i
förvaltnings områden. Kommunen
skall beredas tillfälle att begära
inhämtande av medgivande som
avses i 3 kap. 11 §, om ej sådant
medgivande ändå skall inhämtas.
1 Lagen omtryckt 1992:1212.
2 Senaste lydelse 1995:1394.
3 Senaste lydelse 1995:1394.
57
Denna lag träder i kraft den 1 april 2001.
Prop. 2000/01:33
58
Prop. 2000/01:33
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:991) om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning1
dels att 3 och 7 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken till lagen samt att
Nuvarande lydelse
Lag (1970:991) om ändring i
kommunal och ecklesiastik
indelning i samband med
fastighetsbildning
Vid prövning av fråga om
medgivande till fastighetsbildning
skall iakttagas att olämplig
indelning i förvaltningsområden
eller avsevärd olägenhet för
kommun eller församling ej
uppkommer. För sådant ändamål
kan föreskrivas avsteg från 1 eller
2 §, dock ej så att fastighet
kommer att omfatta enskild mark
inom mer än en kommun. Vidare
kan fastställas reglering rörande
kommunernas eller
församlingarnas inbördes
ekonomiska förhållanden och
meddelas andra föreskrifter med
anledning av indelningsändringen.
För undvikande av olämplig
indelning i förvaltningsområden
kan även bestämmas att fastighet,
samfällighet eller del av
samfällighet, som ej beröres av
fastighetsbildningen, skall
överflyttas till annan kommun
eller församling.
5 och 6 §§ skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Lag (1970:991) om ändring i
kommunal indelning i samband
med fastighetsbildning
§
Vid prövning av fråga om
medgivande till fastighetsbildning
skall iakttagas att olämplig
indelning i förvaltningsområden
eller avsevärd olägenhet för
kommun ej uppkommer. För
sådant ändamål kan föreskrivas
avsteg från 1 eller 2 §, dock ej så
att fastighet kommer att omfatta
enskild mark inom mer än en
kommun. Vidare kan fastställas
reglering rörande kommunernas
inbördes ekonomiska förhållanden
och meddelas andra föreskrifter
med anledning av
indelningsändringen. För
undvikande av olämplig indelning
i förvaltningsområden kan även
bestämmas att fastighet,
samfällighet eller del av
samfällighet, som ej beröres av
fastighetsbildningen, skall
överflyttas till annan kommun.
1 Lagen omtryckt 1981:1220.
Senaste lydelse av
3 § 1995:1400
7 § 1995:1400.
59
Prop. 2000/01:33
Indelningsändring enligt 7-2
och 3 § första stycket träder i kraft
den dag uppgift om
fastighetsbildningen inforts i
fastighetsregistrets allmänna del,
om ej annat bestämts i beslut om
medgivande till
fastighetsbildningen.
Indelningsändring enligt 1 eller
2 § träder i kraft den dag uppgift
om fastighetsbildningen inforts i
fastighetsregistrets allmänna del,
om ej annat bestämts i beslut om
medgivande till fastighets-
bildningen.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2001.
Senaste lydelse 2000:236.
60
Prop. 2000/01:33
Regeringen beslutade den 22 januari 1998 att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att göra en översyn av de författningar som reglerar
register inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet samt
tullregisterlagen (1990:137). Utredningen skulle även gå igenom de
register som inte är författningsreglerade och föreslå en sådan reglering i
de fall det bedömdes ändamålsenligt. Översynen skulle göras med
utgångspunkt från personuppgiftslagen (1998:204) samt
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
(dataskyddsdirektivet). Dessutom skulle en allmän översyn göras av de
författningar som reglerar skatteförvaltningens och exekutionsväsendets
register. Utredningen överlämnade i september 1999 betänkandet Skatt
Tull Exekution Normer för behandling av personuppgifter (SOU
1999:105). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga
1. Utredningens förslag till lagtext finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena
finns tillgänglig i Finansdepartementet (dm Fi 1999/4084).
Regeringen beslutade den 10 september 1998 att tillkalla en särskild
utredare med uppgift att utreda frågan om folkbokföring i en territoriell
församling. Utredningen, som antog namnet Utredningen om
Folkbokföring i församling, överlämnade i februari 2000 betänkandet
Folkbokföring efter stat-kyrkareformen, m.m. (SOU 2000:17).
Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Finansdepartementet (dm Fi2000/1084). Regeringen tar i detta ärende
upp utredningens förslag om fastighetsrättsliga ändringar till följd av
stat-kyrka reformen. Förslaget har inte någon anknytning till övriga
förslag i betänkandet.
Regeringen tar i detta ärende även upp skrivelser från
Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen om direktåtkomst till uppgifter i
kronofogdemyndigheternas utsöknings- och indrivningsdatabas (dnr
1447/93, Fi97/2910 och Fi97/3747.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 oktober 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen behandlar Lagrådets
synpunkter i avsnitt 7-13 och 17. Lagrådets granskning har också lett till
vissa redaktionella ändringar i lagtexten.
Lagrådets yttrande har inte hämtats in över lagförslag 22 och 23.
Lagförslagen är inte av sådan art att Lagrådets granskning är nödvändig.
61
Prop. 2000/01:33
Skatteförvaltningen använder i dag i stor utsträckning automatisk
databehandling i beskattningsverksamheten. Beskattningsverksamheten
förutsätter att det finns möjlighet att samla in och behandla stora
mängder uppgifter från enskilda och företag, bl.a. från deklarationer och
kontrolluppgifter. Dessutom behöver skattemyndigheterna uppgifter från
andra myndigheter, t.ex. om olika tillstånd och bidrag m.m. som företag
eller enskilda beviljats eller uppgifter som de lämnat för att få en sådan
förmån. Med hänsyn till mängden uppgifter som skattemyndigheterna
hämtar in är tillgången till datorer i ärendehanteringen nödvändig för att
en snabb och effektiv handläggning skall kunna uppnås eller vidhållas.
Med hjälp av automatisk databehandling kan skattemyndigheterna ta
emot uppgifter t.ex. via fasta uppkopplingar, modem eller på diskett.
Registreringen av uppgifter i datoriserade skatteregister medför att
grundläggande beslut om årlig taxering i sådana fall där en
självdeklaration godtas utan avvikelse kan fattas direkt på automatiserad
väg. Även andra beslut, såsom beslut om pensionsgrundande inkomst
och underlag för beräkning av egenavgifter samt debiteringsbeslut, kan
fattas maskinellt. Skatteförvaltningen har således ett stort behov av väl
fungerande datorsystem och rutiner för att klara den masshantering av
ärenden som förekommer hos myndigheterna.
Skatteregisterlagen (1980:343) trädde i kraft den 1 juli 1980. Genom
skatteregisterlagcn regleras flertalet av de register som för beskattnings-
verksamheten förs inom skatteförvaltningen med datorstöd. Vissa
register omfattas dock inte av lagen, t.ex. fastighetstaxeringsregistren och
de register som förs för punktskatteverksamheten. Skatteregisterlagen
omfattar heller inte sådan specialinriktad registerföring som kan behövas
för datoriserade bearbetningar i samband med särskilda kontrollaktioner
och inte heller datoriserade register utan personorienterad information,
som används vid framställning av statistik.
Skatteregisterlagen medger att det inom skatteförvaltningen förs ett
centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för
varje region. Registren får föras endast för vissa i lagen preciserade
ändamål. Skatteregistren får användas vid inkomst- och förmögenhets-
taxeringen samt vid bestämmande, betalning och beräknande av inkomst
och förmögenhetsskatt m.fl. skatter och avgifter. Registren skall också
underlätta planeringen, samordningen och uppföljningen av revisions och
kontrollverksamheten inom i huvudsak hela beskattningsområdet. Det
centrala skatteregistret får vidare användas för utredningar i kronofogde-
62
myndigheternas exekutiva verksamhet och vid gäldenärsutredningar Prop. 2000/01:33
enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Innehåll
Av integritetshänsyn har innehållet i skatteregistren reglerats så noggrant
som möjligt. Innehållet i det centrala skaderegistret regleras i 5-7 §§
skatteregisterlagen.
I 5 och 6 §§ skatteregisterlagen anges vilka uppgifter om fysiska
respektive juridiska personer som alltid skall finnas i registret. Hit hör de
vanliga identifikationsuppgifterna om namn, adress och person- eller
organisationsnummer samt vissa andra uppgifter, t.ex. uppgifter om
registrering enligt skattebetalningslagen (1997:483) och om på vilket sätt
skatten skall betalas.
I 7 § skatteregisterlagen regleras i ett antal punkter vilka uppgifter som
far inforas i det centrala skatteregistret utöver de obligatoriska
uppgifterna enligt 5 och 6 §§. Bestämmelsen möjliggör registrering av
fler och mer detaljerade - och i vissa fall mer integritetskänsliga -
uppgifter som är nödvändiga for beskattningen och som behövs för att
skattemyndigheterna skall kunna bedriva en effektiv kontrollverksamhet.
Registret får bl.a. innehålla uppgifter som lämnats i självdeklaration och
kontrolluppgifter och de uppgifter som behövs för bestämmande och
redovisning av skatt. Vidare innehåller registret uppgift som hämtas från
andra myndigheter, bl.a. uppgifter om fordonsinnehav, styrelseledamöter
och verkställande direktör, serveringstillstånd, beslut om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder från länsarbetsnämnder, import och
export samt om försäkring mot kostnader för sjuklön från
Riksförsäkringsverket.
De regionala registren får innehålla handlingar som kommit in eller
upprättats i ett ärende som hänför sig till regionen (elektroniska akter).
Registren innehåller dessutom de uppgifter som behövs för att söka fram
ett ärende. Systemet med elektronisk ärendehantering infördes 1995
(prop. 1994/95:93 s. 21 ff.). Genom reformen skapades en möjlighet att
ersätta den pappersbaserade ärendehanteringen med elektroniska
dokument och akter. En elektronisk akt skall kunna innehålla alla
handlingarna i ett ärende. Det betyder att de beslut och andra handlingar
som upprättas i elektronisk form av skattemyndigheterna, de
deklarationer som lämnas in i elektronisk form till myndigheterna samt
de inkomna pappersbaserade handlingar som bildfångas, dvs. avbildas
elektroniskt, kan lagras i en elektronisk akt. Dessa handlingar benämns i
fortsättningen elektroniska handlingar. De regionala registren kan
därigenom komma att innehålla känsliga personuppgifter, särskilt som
bildfångst av handlingar innebär att alla uppgifter i en handling
registreras oavsett hur känslig en uppgift är. För att tillgodose behovet av
skydd för enskildas personliga integritet är direktåtkomsten till de
elektroniska aktema i de regionala registren begränsad. Vidare är
möjligheterna att söka i aktema begränsad.
63
Direktåtkomst och utlämnande av uppgifter Prop. 2000/01:33
Direktåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret får enligt 10 §
skatteregisterlagen medges endast for de ändamål for vilka registret är
avsett, dvs. för skattemyndigheternas beskattningsverksamhet och
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet.
Riksskatteverket har direktåtkomst till det centrala skatteregistret i dess
helhet, medan vissa begränsningar gäller for skattemyndigheter och
kronofogdemyndigheter. Skattemyndigheterna har direktåtkomst till
samtliga typer av uppgifter som finns i det centrala skatteregistret, men
åtkomsten är till stor del begränsad till sådana uppgifter som hänför sig
till respektive region. För ett flertal uppgifter av mindre integritetskänslig
natur medges dock riksåtkomst. Detsamma gäller sådana uppgifter för
vilka praktiska skäl talar for direktåtkomst.
Kronofogdemyndigheterna har åtkomst endast till vissa uppgifter i det
centrala skatteregistret. Det gäller sådana uppgifter som
kronofogdemyndigheterna behöver for att på ett tidigt stadium kunna
skaffa sig en överblick över en gäldenärs ekonomiska intressen i olika
bolag, t.ex. uppgifter om ägarförhållande i fåmansbolag och uppgifter
som lämnas i självdeklaration.
För de regionala skatteregistren gäller att direktåtkomsten är uppdelad
på så sätt att åtkomst till handlingar i ett ärende, dvs. de elektroniska
akterna, i första hand är förbehållen det skattekontor som handlägger
ärendet. Dock kan även ett annat skattekontor få direktåtkomst till
uppgifterna, om det behövs för handläggningen av ett ärende hos det
kontoret.
Förutom kronofogdemyndigheterna har inte någon myndighet utanför
skatteförvaltningen direktåtkomst till skatteregistret. Vissa uppgifter
lämnas dock ut på medium för automatisk databehandling till andra
myndigheter. Uppgifter lämnas ut till bl.a. Riksförsäkringsverket,
Statistiska centralbyrån och Centrala studiestödsnämnden. Ett särskilt
undantag utgör dock vissa myndigheter inom EU. I 17 §
skatteregisterlagen upplyses därför om att det av rådets förordning (EEG)
nr 218/92 framgår att uppgifter rörande mervärdesskatt får lämnas ut på
medium for automatisk databehandling till en behörig myndighet i ett
annat EU-land.
Arbetsgivare eller uppdragsgivare får enligt 17 § skatteregisterlagen på
medium för automatisk databehandling ta del av uppgifter om en
arbetstagares eller uppdragstagares namn och personnummer, slag av
preliminär skatt som personen skall betala samt uppgifter till ledning för
beräkning av skatteavdrag for betalning av preliminär skatt.
I 16 § taxeringsförordningen (1990:1236) föreskrivs att
skattemyndigheterna lör varje taxeringsår skall upprätta ett
taxeringsuppgiftsregister. Registret användas vid bl.a. omräkningar till
följd av ändrade taxerings- eller debiteringsbeslut.
Registret skall innehålla identifikationsuppgifter som namn,
personnummer eller organisationsnummer, uppgifter från
kontrolluppgifter avseende inkomst i inkomstslagen tjänst och kapital
64
samt avgift for pensionsförsäkring, uppgifter om intäkter och avdrag i
varje inkomstslag vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt,
uppgifter om allmänna avdrag samt uppgifter om utgående och ingående
mervärdesskatt när denna redovisas i särskild självdeklaration. Även
uppgifter om beslut om beskattning som myndigheten har fattat skall
registreras. Registret får även innehålla beslut som fattats av andra
skattemyndigheter, om de avser skattskyldiga som är folkbokförda i en
kommun inom regionen.
De uppgifter som skall finnas i ett taxeringsuppgiftsregister får även
foras inom ramen för skatteregisterlagen, vilket också görs. Någon
dubbellagring förekommer dock inte. I huvudsak är de ovan nämnda
uppgifterna sammanhållna i ett tekniskt avskilt register. Vissa uppgifter,
t.ex. namn och adress, lagras dock i andra delar av skatteregistret.
Uppgifter i taxeringsuppgiftsregistren gallras inte och härigenom bevaras
de uppgifter som motsvarar uppgifterna i de gamla skattelängderna.
Enligt 6 kap. 8 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) skall
skattemyndigheten föra register över fastigheterna i regionen (regionala
fastighetstaxeringsregister).
Datainspektionen har meddelat föreskrifter för de regionala
fastighetstaxeringsregistren. Av dessa föreskrifter framgår att registren
skall utgöra underlag för fastighetstaxering samt användas för att
aktualisera och komplettera uppgifter om fastigheter i andra
myndigheters register.
Fastighetstaxeringsregistren far innehålla uppgifter om
fastighetsidentiteter - dvs. fastighetsbeteckning, församling, kommun
och valdistrikt - uppgifter om slag av taxeringsenhet, lagfartsuppgifter,
t.ex. ägare, köpare och säljare, samt tekniska uppgifter och
värdeuppgifter om fastigheten. Registren utgör även
ärendehanteringssystem, och får innehålla bildfångade handlingar av
fastighetsdeklarationer och andra handlingar som sänts in av enskilda.
Uppgifterna i registren kommer från flera uppgiftslämnare, som
fastighetsregistermyndighet, Statistiska centralbyrån, Lantmäteriverket,
byggnadsnämnder, länsstyrelser, förvaltningsdomstolar och
fastighetsägarna själva. De uppgifter som lämnas är bl.a. ändringar i
fastighetsindelning, lagfartsuppgifter, bygglov, domar avseende
fastighetstaxering samt fastighetsdeklarationer. Uppgifter i registren
lämnas även ut till flera myndigheter, bl.a. Riksförsäkringsverket som får
uppgifter om fastighet, ägare och bostadsyta.
Prop. 2000/01:33
För punktskatteverksamheten förs med tillstånd av Datainspektionen ett
punktskatteregister, benämnt Besluts, Redovisnings och
Informationssystem för det Särskilda skattekontoret (BRIS). Registret får
användas för diarieföring, bokföring, skatteadministration, revision,
betalningskontroll och skattekontroll. Registret förs av Riksskatteverket,
65
3 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 33
som från och med den 1 juli 2000 är beskattningsmyndighet (prop.
1999/2000:105).
BRIS används för diarieföring och handläggning av ärenden gällande
punktskatter samt vissa återbetalningar av energiskatter och
mervärdesskatt. De skatteslag som hanteras i BRIS är dels alla EU-
harmoniserade skatter som alkoholskatt, tobaksskatt, skatt på olja, gasol,
metan och bensin samt många övriga skatteslag, som t.ex. svavelskatt,
reklamskatt, roulettskatt och artistskatt.
Registret innehåller ett flertal identifikationsuppgifter, som
personnummer eller organisationsnummer, uppgifter om juridisk
verksamhetsform och redovisningsperioder samt ett antal uppgifter av
teknisk eller administrativ karaktär. Vissa av uppgifterna hämtas in från
det centrala skatteregistret.
Skattemyndigheterna i Gävle, Stockholm, Göteborg och Malmö har
direktåtkomst till registret. Även Tullverket har direktåtkomst, men
endast beträffande de EG-harmoniserade skatterna på alkohol, tobak och
mineraloljeprodukter.
Alkohol-, tobaks- och energiskatteregistret (SEED-registret)
I samband med att Sverige den 1 januari 1994 gick med i Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) och senare blev medlem i EU,
inleddes en långtgående anpassning till EG-rätten. Ett område där EU:s
strävan till samordning är stor är frågan om punktskatter på alkohol,
tobak och mineraloljor. I artikel 15 a i rådets direktiv 92/12/EEG anges
bl.a. att myndigheterna i varje medlemsstat skall införa en elektronisk
databas som skall innehålla register över godkända upplagshavare samt
över de lokaler som är godkända som skatteupplag.
1 36 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 36 § lagen (1994:1564) om
alkoholskatt samt 6 kap. 11 § lagen (1994:1776) om skatt på energi anges
att beskattningsmyndigheten med hjälp av automatisk databehandling
skall föra register över personer som har godkänts som upplagshavare
eller som är registrerade varumottagare samt över godkända
skatteupplag. Uppgifterna enligt de tre lagarna har inordnats i ett
gemensamt register (System for the Exchange of Excise Data, SEED).
Ändamålet med registret är att tillhandahålla skattskyldiga och behörig
myndighet i Sverige eller ett annat EU-land uppgifter om sådant
godkännande och sådan registrering som nämnts ovan. I övriga EU-
ländcr finns motsvarande register.
Registret skall innehålla uppgifter om bl.a. den registrerades namn,
registreringsnummer och adress, skatteupplagens registreringsnummer
och adress samt vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot
eller som får lagras på skatteupplaget. Uppgifterna får hämtas in från
andra register som förs hos beskattningsmyndigheten. Dessutom skall
registret innehålla motsvarande uppgifter som har inhämtats från ett
annat EU-land.
Riksskatteverket samt Skattemyndigheterna i Gävle, Stockholm,
Göteborg och Malmö har direktåtkomst till registret. Även Tullverket får
ha sådan åtkomst till registret. Uppgifter i registret får vidare lämnas ut
Prop. 2000/01:33
66
på medium för automatisk databehandling till en behörig myndighet i ett Prop. 2000/01:33
annat EU-land.
Early Warning System (EWS)
I anslutning till SEED-registret förbereds ett regelverk för kontroll av
transporter av sprit och cigarretter mellan medlemsstaterna.
Kontrollsystemet (Early Warning System, EWS) baseras på ett förslag
från en högnivågrupp inom EU som har kartlagt svagheter beträffande de
harmoniserade punktskatterna. Tanken med systemet är att
ledsagardokument skall skickas från avsändaren av produkterna till en
behörig myndighet i avsändarens hemland. Efter riskanalys skall
dokumenten sedan skickas vidare till en behörig myndighet i
mottagarlandet, t.ex. på elektronisk väg. Riksskatteverket är behörig
myndighet för denna verksamhet i Sverige.
Införandet av EWS är det första steget på vägen mot ett planerat
gemensamt kontrollsystem på punktskatteområdet inom EU.
Högnivågruppen har föreslagit att det skall införas ett datoriserat
kontrollsystem som skall omfatta samtliga harmoniserade punktskatter,
dvs. punktskatter på alkohol, tobak och mineraloljeprodukter. Tanken
med det datoriserade kontrollsystemet är att samtliga förflyttningar av
varor skall kunna kontrolleras elektroniskt genom att avsändande
upplagshavare, innan transporten lämnar upplaget, skall lämna
information om detta till det datoriserade kontrollsystemet.
Informationen går därefter både till mottagaren och berörda myndigheter.
Skattemyndigheten är enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt beskattningsmyndighet vad gäller nämnda skatter, och har i
denna egenskap bl.a. att se till att skattskyldiga lämnar gåvodeklaration
samt att fastställa och uppbära gåvoskatt. Som ett hjälpmedel i detta
arbete för samtliga skattemyndigheter gåvoskatteregister med tillstånd
från Datainspektionen.
Gåvoskatteregistren har till ändamål att utgöra hjälpmedel vid
handläggningen av gåvodeklarationsärenden och s.k. anmälningsärenden,
dvs. hanteringen av till skattemyndigheterna inkomna uppgifter om
förhållanden som eventuellt kan föranleda skyldighet att avge
gåvodeklaration. Registren får innehålla uppgifter om bl.a. gåvogivares
och gåvotagares identitet, tidpunkt för gåvan samt dess värde. Även
uppgifter som inhämtas från fastighetstaxeringsregistren - om
överlåtelser i form av gåva och s.k. släktköp - far registreras i
gåvoskatteregistren. Förutom vissa identitetsuppgifter rör det sig om
uppgifter om typ av fång, eventuell köpeskilling och taxeringsvärde.
Inom skatteförvaltningen förs utöver de tidigare nämnda även ett antal
tillfälliga personregister som inte är författningsreglerade, utan för vilka
67
Datainspektionen har gett särskilt tillstånd. Datainspektionen har bl.a.
meddelat flera tillstånd för skattemyndigheterna eller Riksskatteverket att
föra tillfälliga personregister som används för att ta fram urval för
revision eller annan kontroll. Till dessa register hämtas uppgifter in från
andra genom t.ex. förelägganden och tredjemansrevision samt från andra
register. Tillfälliga register kan också föras under det att en revision eller
kontroll genomförs. I vissa fall har tillstånden medgivit sambearbetning
med det centrala skatteregistret och andra register.
Sedan personuppgiftslagen trädde i kraft den 24 oktober 1998
behandlas personuppgifter även enligt den lagen. De ändamål för vilka
behandling utförs med stöd av personuppgiftslagen är nästan uteslutande
skatteförvaltningens verksamhet med revision och annan kontroll.
Målet för folkbokföringen är att för olika samhällsfunktioner
tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation. Uppgifter från
folkbokföringen ligger till grund för flera viktiga rättsförhållanden,
såsom rösträtt, skattskyldighet och skolplikt. Vidare kan det förhållandet
att någon t.ex. är folkbokförd i Sverige utgöra grund för rätt till olika
sociala förmåner.
Bestämmelser om folkbokföring finns främst i folkbokföringslagen
(1991:481). Enligt den lagen avses med folkbokföring fastställande av en
persons bosättning samt registrering av uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister får förekomma i sådant register. De ärenden som
skattemyndigheternas folkbokföringsenheter handlägger har emellertid
sin materiella grund även i annan lagstiftning. Som exempel kan nämnas
äktenskapsbalken i frågor om prövning av äktenskapshinder och
namnlagen (1982:670) i frågor om namnändring, m.m.
Lagen om folkbokföringsregister tillåter att det inom skatteförvaltningen,
med hjälp av automatisk databehandling, törs ett lokalt
folkbokföringsregister för varje lokalt skattekontors verksamhetsområde
och ett centralt referensregister för hela landet. De lokala registren
används för den egentliga folkbokföringsverksamheten, vilken enligt ett
principbeslut av riksdagen skall skötas på lokal nivå (prop. 1986/87:158,
SkU 1987/88:2, rskr.2). Det centrala registret används främst som en
stödfunktion för skattekontoren i deras folkbokföringsverksamhet.
Ändamålsbeskrivningen för de lokala folkbokföringsregistren styrs av
folkbokföringens egentliga syften. Ett av ändamålen med registren är att
de skall användas för samordnad registerföring av identifieringsuppgifter
för fysiska personer och av andra folkbokföringsuppgifter. De lokala
registren är dessutom ett nödvändigt hjälpmedel vid prövningen av olika
ärenden inom folkbokföringen och får därför användas för handläggning
av folkbokföringsärenden. Som ytterligare ändamål anges framställning
Prop. 2000/01:33
68
av personbevis och andra registerutdrag, fullgörande av
författningsreglerad underrättelseskyldighet samt uttag av folklängder
och andra uppgiftssamlingar for förvaring hos statliga arkivmyndigheter.
Slutligen far registren användas för planering och tillsyn av
folkbokföringsverksamheten.
Det centrala referensregistret får användas för bl.a. handläggning av
folkbokföringsärenden, t.ex. tilldelning av personnummer och
samordningsnummer, för framställning av personbevis samt för
planering och tillsyn av verksamheten.
Innehåll
Utgångspunkten för vilka uppgifter de lokala folkbokföringsregistren får
innehålla är att ett sådant register endast skall ta upp de personer som för
tillfallet är folkbokförda inom registerområdet. I vissa fall görs dock
undantag. Det gäller uppgifter om personer som har avregistrerats för att
de t.ex. har avlidit. Även för att familjerättsliga samband skall kunna
redovisas görs avsteg från grundprincipen, dvs. personer med
familjesamband till någon som är folkbokförd inom registerområdet
registreras oavsett var de är folkbokförda.
De uppgifter om personer - som är eller har varit folkbokförda inom
ett verksamhetsområde - som får finnas i de lokala registren är födelsetid
och födelseort, personnummer, namn och adress, medborgarskap och
civilstånd. Vidare får registrering göras av uppgifter om
folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning och folkbokföringsort. För
fastställande av familj erättsliga samband får för en person även anges
uppgifter om make, barn, föräldrar och vårdnadshavare eller annan
person som den registrerade har samband med inom folkbokföringen
samt om sådana samband är grundade på adoption. Anteckningar får
också göras om inflyttning från utlandet samt om avregistrering vid
dödsfall, dödförklaring, utflyttning till utlandet, obefintlighet och beslut
om fingerade personuppgifter. Slutligen får det finnas uppgifter om
gravsättning, vissa anmälningar enligt vallagen (1997:157) samt
uppgifter som den 30 juni 1991 var antecknade i de personakter som var
grunddokument inom kyrkobokföringen. De sistnämnda personaktema
kunde, förutom rena identifikationsuppgifter, innehålla uppgifter om bl.a.
yrke, föräldrars civilstånd vid barns födelse och dödsorsak. De uppgifter
från personaktema som registreras är dock främst sådana som utgör
grund för andra registrerade uppgifter
I det centrala referensregistret finns uppgifter om personer som är eller
har varit folkbokförda i Sverige eller som tilldelats samordningsnummer.
Registret innehåller uppgifter om personnummer eller
samordningsnummer och grunden för tilldelningen av numret samt de
senast registrerade uppgifterna om namn och avregistrering från
folkbokföringen. Det framgår även från vilket lokalt register uppgifterna
har hämtats. För en person som har tilldelats ett samordningsnummer får
även anges uppgift om kön, födelsetid, födelseort och medborgarskap
samt de handlingar som har legat till grund för identifiering.
Prop. 2000/01:33
69
Utlämnande och direktåtkomst
Prop. 2000/01:33
En skattemyndighet har direktåtkomst till samtliga de lokala folkbok-
föringsregister som fors av skattekontor inom skattemyndighetens
verksamhetsområde. För det centrala referensregistret gäller att samtliga
skattemyndigheter får ha direktåtkomst.
Uppgifter i lokala folkbokföringsregister och referensregistret får
lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om det är
särskilt föreskrivet i lag eller annan författning. Föreskrifter om sådant
utlämnande finns i förordningen om folkbokföringsregister m.m. Det
gäller t.ex. uppgifter till Riksförsäkringsverket, Lantmäteriverket,
Statistiska centralbyrån, Patent och registreringsverket och
Socialstyrelsen.
Handläggningsregister
Skattemyndigheterna får för att handlägga folkbokföringsärenden föra ett
särskilt handläggningsregister för varje skattekontors
verksamhetsområde. Bestämmelser om registren finns i förordningen om
folkbokföringsregister m.m. Handläggningsregistren används dels för att
registrera folkbokföringshändelser, dels som dagbok för att registrera
vissa uppgifter som inte kan registreras i de lokala
folkbokföringsregistren. Registren kan även användas för maskinell
bevakning av att begärda kompletteringar kommer in i rätt tid. Även
andra tidsfrister kan bevakas. Handläggningsregistren får användas även
för planering, uppföljning och kontroll av folkbokföringsverksamheten
samt för framställning av registerutdrag i vissa ärenden. Respektive
skattemyndighet är registeransvarig.
Handläggningsregistren får innehålla de uppgifter som behövs vid
handläggningen av ärenden, t.ex. uppgifter om namn, adress,
personnummer, diarienummer samt datum för registrering i ett
folkbokföringsregister. Registren innehåller också beslut och
dagboksanteckningar i ett ärende, varvid uppgift registreras om datum
för åtgärderna samt beslutets eller anteckningens innebörd. I ett
handläggningsregister får även vissa uppgifter om en person registreras
trots att personen aldrig har varit folkbokförd i Sverige. Det gäller bl.a. i
ärende om hindersprövning, registrering av vigsel samt födelse av barn
som inte skall folkbokföras. Dessa ärenden registreras inte i de lokala
folkbokföringsregistren, utan endast i handläggningsregistren.
Direktåtkomst till ett handläggningsregister som förs inom en
myndighets verksamhetsområde får förekomma endast inom
myndigheten.
Tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter är ett av de huvudsakliga
ändamålen med folkbokföringsverksamheten i stort. Samhällets behov av
uppgifter om befolkningen tillgodoses också i stor utsträckning genom
uppgifter från folkbokföringen. För sådant tillhandahållande används
70
aviseringsregistret. Bestämmelser om aviseringsregistret finns i lagen
(1995:743) om aviseringsregister.
Aviseringsregistret far användas av myndigheter for aktualisering,
komplettering och kontroll av uppgifter i personregister som
myndigheten är registeransvarig för samt för kontroll och komplettering
av andra personuppgifter. Slutligen far myndigheter använda registret för
uttag av urval av personuppgifter. Detta för att tillgodose vissa
myndigheters särskilda behov, t.ex. inom skolverksamheten för uppgifter
om personer i olika åldersgrupper. Även andra än myndigheter kan fa
utnyttja aviseringsregistret, dock endast om det särskilt föreskrivs av
regeringen. Registret får användas av Svenska kyrkan.
Aviseringsregistret innehåller sådana uppgifter från de lokala
folkbokföringsregistren och det centrala referensregistret som behövs för
aviseringsverksamheten. Utgångspunkten har varit att endast de uppgifter
får finnas som behövs för att behovet hos användarna, dvs.
myndigheterna, av allmänt efterfrågade folkbokföringsuppgifter skall
kunna tillgodoses.
Direktåtkomst och utlämnande av uppgifter på medium för automatisk
databehandling
Enligt lagen om aviseringsregister får uppgifter lämnas ut på medium för
automatisk databehandling till varje myndighet som själv har rätt att
registrera motsvarande uppgifter.
Uppgifter kan lämnas ut på medium för automatisk databehandling
även om den mottagande myndigheten inte själv får registrera
uppgifterna, dock endast om utlämnande på sådant medium följer av lag
eller förordning eller om regeringen har medgett det. Det är därför
möjligt att tillämpa s.k. bruttoavisering, dvs. att en myndighet får
ändringsaviseringar avseende samtliga personer i aviseringsregistret
oavsett om de förekommer i den mottagande myndighetens register eller
inte. Myndigheten söker sedan fram uppgifter om personer som finns i
dess register, medan uppgifter om övriga personer gallras bort. En lista
över vilka myndigheter som får ta emot bruttoaviseringar finns i
förordningen (1996:1298) om aviseringsregister och omfattar bl.a.
Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen och Vägverket.
Direktåtkomst får finnas till ett begränsat antal uppgifter i
aviseringsregistret. Myndigheter får ha direktåtkomst till uppgifter om
personnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhets-
beteckning och folkbokföringsort samt avregistrering från folkbok-
föringen. Regeringen har vidare i förordningen om aviseringsregister
tillåtit direktåtkomst avseende ytterligare uppgifter för Rikspolisstyrelsen
och polismyndigheterna samt skattemyndigheterna. Sistnämnda myndig-
heter har därigenom tillgång även till uppgifter om civilstånd, make,
föräldrar, barn och vårdnadshavare.
Utnyttjandet av aviseringsregistret är avgiftsbelagt och Riks-
skatteverket fastställer avgifterna. Vissa myndigheter - bl.a. Rikspolis-
styrelsen och Riksförsäkringsverket - är dock enligt förordningen om
aviseringsregister befriade från avgifter när uppgifterna begärs för
aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i ett personregister
som förs av den mottagande myndigheten.
Prop. 2000/01:33
71
Verksamheten med val och folkomröstningar regleras i vallagen
(1997:157), folkomröstningslagen (1979:369) samt lagen (1994:692) om
kommunala folkomröstningar. Enligt vallagen skall det finnas en central,
samt regionala och kommunala valmyndigheter. Riksskatteverket är
central valmyndighet och länsstyrelserna är regionala valmyndigheter.
De valnämnder som skall finnas i varje kommun är kommunala
valmyndigheter. De nu nämnda myndigheternas uppgift är att organisera
och genomföra valen i Sverige. Av instruktionen för skatteförvaltningen
framgår vidare att skattemyndigheterna skall bistå länsstyrelserna i
arbetet med de allmänna valen samt upprätta allmän röstlängd och
röstkort.
Prop. 2000/01:33
I och med ikraftträdandet av den nya vallagen den 1 juni 1997 infördes
ett nytt system för röstlängder, som innebar att man gick i från
förfarandet med längder med fast giltighetstid. I stället tas röstlängder nu
fram endast när det skall hållas val eller folkomröstning. För
framställning av röstlängder och röstkort förs ett särskilt
röstlängdsregister. Bestämmelser om registret finns i lagen (1997:158)
om röstlängdsregister.
I ett röstlängdsregister får finnas endast uppgifter om personer som kan
ha rösträtt vid olika val eller omröstningar i Sverige. Det är alltså framför
allt svenska medborgare som är minst 18 år på valdagen och som är eller
har varit folkbokförda i Sverige. Därutöver förekommer uppgifter om
medborgare i Norge och Island och EU-mcdborgare som fyller 18 år
senast på valdagen och som är folkbokförda i Sverige samt andra
utlänningar som sammanhängande har varit folkbokförda i Sverige tre år
i följd före valdagen eller dagen för omröstningen.
De uppgifter som får finnas är namn, adress, den församling som
personen är folkbokförd i enligt folkbokföringslagen och medborgarskap.
För personer som inte är folkbokförda i landet får även damm för
utvandring antecknas. Uppgifterna hämtas från aviseringsregistret.
Utöver nämnda personuppgifter innehåller ett röstlängdsregister även
uppgifter av mer teknisk eller administrativ karaktär, såsom uppgifter om
valdistrikt, vallokaler och deras öppettider, adress till valnämnden samt
andra sådana uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålet med
registret.
Direktåtkomst till röstlängdsrcgistren är begränsad till de myndigheter
som är direkt inblandade i arbetet med val och folkomröstningar,
nämligen Riksskatteverket som är central valmyndighet, skatte-
myndigheterna som ansvarar för framställning av röstlängder m.m. samt
länsstyrelserna som är regionala valmyndigheter.
72
Riksskatteverket och samtliga länsstyrelser i landet har
Datainspektionens tillstånd att föra kandidatregister. Ett kandidatregister
far användas för anmälan av kandidater till val, för kontroll av valbarhet
och valsedelsbeställning samt för den slutliga röstsammanräkningen
(valresultat) vid länsstyrelserna och Riksskatteverket. Dessutom anges i
tillståndsbeslutet att registret far användas som underlag för
statistikuppgifter till Statistiska centralbyråns valstatistik.
I kandidatregistren far det finnas vissa uppgifter om de kandidater som
har anmälts av partier, såsom personnummer, namn, adress,
partitillhörighet och andra uppgifter om kandidaterna som finns på
valsedlar. Därutöver far registren innehålla uppgifter om valkrets,
valnämnd, vallokaler och partiombud m.m. För kontroll av kandidaternas
valbarhet far till kandidatregistren dessutom hämtas in vissa uppgifter
från lokala folkbokföringsregister, nämligen uppgifter om
folkbokföringsort, svenskt eller icke svenskt medborgarskap.
Sedan 1998 har Riksskatteverket och länsstyrelserna tillstånd av
datainspektionen att lämna ut uppgifter i kandidatregistren över Internet.
Avsikten med detta är att såväl innehåll i valsedlar som uppgifter om
valresultat - bl.a. valda ledamöter och ersättare - skall kunna tas fram via
Internet.
Prop. 2000/01:33
Kronofogdemyndigheterna hanterar frågor om verkställighet enligt
utsökningsbalken och andra författningar, indrivning, betalnings-
föreläggande och handräckning samt skuldsanering. Kronofogde-
myndigheterna är dessutom regionala myndigheter för frågor om tillsyn i
konkurs. Exekutiv försäljning av fast egendom, bostadsrätter, skepp och
luftfartyg behandlas i många sammanhang som en särskild
verksamhetsgren för kronofogdemyndigheterna. Även tvångsförsäljning
av bostadsrätter hör dit.
En kronofogdemyndighet skall, i egenskap av tillsynsmyndighet i
konkurs, föra statens talan vid tingsrätt när en arbetstagare har väckt
talan mot en konkursförvaltares beslut om betalning enligt
lönegarantilagen (1992:497) vid konkurs utan bevakning. En
tillsynsmyndighet kan även själv väcka talan mot en konkursförvaltares
beslut. Kronofogdemyndigheter handlägger enligt lagen (1981:131) om
kallelse på okända borgenärer även ansökningar om sådan kallelse i
samband med bouppteckning efter en avliden eller i samband med
äktenskapsskillnad. När en arbetsgivare önskar göra avdrag på en
arbetstagares lön för att kvitta med en motfordran, skall han enligt lagen
(1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt från kronofogdemyndigheten
inhämta besked om hur stor del av lönefordringen som skall vara
skyddad mot kvittning. En kronofogdemyndighet skall vidare enligt 2
kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) kontakta en målsägande som
har tilldömts skadestånd i ett brottmål, för besked om denne vill ansöka
om verkställighet samt hjälpa målsäganden med en sådan ansökan.
73
Härutöver utför kronofogdemyndigheterna vissa mindre uppgifter som
närmast kan beskrivas som rena registreringsförfaranden. Till exempel
kan protester av växlar och checkar enligt växellagen (1932:130) och
checklagcn (1932:131) tas upp av en kronofogdemyndighet. Vidare skall
avhandlingar om köp enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, ges in till en
kronofogdemyndighet för registrering.
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna skall föra ett för hela
landet gemensamt utsökningsregister - det centrala utsökningsregistret -
samt ett regionalt register i varje region. Bestämmelser om registren finns
i utsökningsregisterlagen (1986:617)
Huvudändamålet med utsökningsregistren är kronofogdemyndig-
heternas exekutiva verksamhet. I utsökningsregisterlagen anges därför att
registren skall användas inom exekutionsväsendet för verkställighet
enligt utsökningsbalken, verkställighet eller tillsyn enligt annan
författning, indrivning av statliga fordringar m.m. samt för avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter. Registren skall dessutom användas
för exekutionsväsendets planering och tillsyn av den exekutiva
verksamheten och för fördelning av mål m.m. mellan kronofogde-
myndigheter samt för redovisning till sökande.
Utsökningsregistren får användas även av andra myndigheter. Det är
främst myndigheter inom skatteförvaltningen som behöver använda
registren, men det gäller även bl.a. Tullverket. För dessa myndigheter
finns en särskild ändamålskatalog, enligt vilken registren får användas
för avräkning vid återbetalning av skatt, för planering, samordning och
uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet, vid beskattning
och tulltaxering samt för utredningar vid bestämmande och uppbörd av
skatter, tullar och socialavgifter. Myndigheter som utövar tillsyn enligt
yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1998:492) om biluthyrning har
möjlighet att använda registren i tillsynsverksamheten.
Registerinnehåll
Det centrala utsökningsregistret skall innehålla uppgifter om personer -
fysiska eller juridiska - som är gäldenärer eller svarande i mål enligt
utsökningsbalken hos en kronofogdemyndighet. För dessa personer skall
vissa i utsökningsregisterlagen angivna identifieringsuppgifter finnas i
registret. 1 det centrala registret får också finnas uppgifter om bl.a.
exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare, influtna medel, datum för
skuldens fastställande, när den förföll till betalning, preskriptionstidpunkt
samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten. Vidare
får registret innehålla uppgifter om den som sökt verkställighet,
utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och
betalningssäkring, likvidation, skuldsanering, företagsrekonstruktion,
konkurs, ackord och näringsförbud. Även personer som inte är
gäldenärer eller svarande i mål hos kronofogdemyndigheten kan i
begränsad omfattning förekomma i det centrala utsökningsregistret. De
Prop. 2000/01:33
74
uppgifter som får finnas är uppgifter om skuldsanering, Prop. 2000/01:33
företagsrekonstruktion, konkurs, ackord och näringsförbud.
Ett regionalt register far innehålla samma uppgifter som det centrala
utsökningsregistret. De regionala utsökningsregistren far dessutom, i
likhet med skattemyndigheternas regionala register, innehålla de
handlingar som kommit in eller upprättats i ett ärende, s.k. elektroniska
akter. Några regionala register har emellertid inte inrättats och
elektronisk dokumenthantering har inte införts. Riksskatteverket arbetar
nu med helt andra lösningar för indrivningsverksamheten. Sedan några år
tillbaka pågår inom exekutionsväsendet arbete med ett nytt och avancerat
datasystem, INIT, för utsöknings och indrivningsverksamheten. Det nya
systemet är tänkt att innefatta endast ett centralt register samt
elektroniska akter. Systemet antas kunna tas i bruk den 1 oktober 2001.
Utlämnande och direktåtkomst
Riksskatteverket har obegränsad direktåtkomst till det centrala registret
och far - med undantag for de elektroniska aktema - ha obegränsad
åtkomst även till de regionala registren om de inrättas.
En kronofogdemyndighets tillgång till uppgifter i det centrala
utsökningsregistret avser främst personer som är registrerade hos
myndigheten som gäldenärer i mål om exekutiva åtgärder eller som
annars är gäldenärer eller svarande i mål eller ärende som handläggs av
myndigheten. Även uppgifter om andra personer får vara tillgängliga,
men det krävs då att den personen har anknytning till någon som är
registrerad som gäldenär hos myndigheten i ett mål om exekutiva
åtgärder. När det gäller de regionala utsökningsregistren skall en
kronofogdemyndighet ha direktåtkomst till det register som fors i dess
region.
Även Tullverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
uppgifter i utsökningsregistren. För dessa myndigheter gäller att
åtkomsten endast får avse personer som förekommer i ärenden hos dem.
Åtkomsten till det centrala registret är under de förutsättningarna inte
begränsad.
Regeringen får föreskriva att en sökande eller dennes ombud i viss
utsträckning får ha direktåtkomst till utsökningsregistren. Som
begränsning gäller dock att uppgifterna måste avse mål eller ärenden som
sökanden har gett in och att de inte får omfattas av sekretess enligt 9 kap.
19 § sekretesslagen (1980:100). Det är alltså endast uppgifter om
förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten eller beslut i målet
eller ärendet som far lämnas ut genom direktåtkomst. Endast ett tillstånd
for en sökande att ha direktåtkomst har lämnats. Försäkringskassorna har
fått tillstånd att i mål om återkrav av underhållsstöd ha åtkomst till de
mål där de själva är sökande.
Från både det centrala och de regionala utsökningsregistren far
uppgifter lämnas ut på medium for automatisk databehandling, om det
sker för utbetalning av influtna medel eller for annan redovisning.
Regeringen har dessutom utnyttjat sin möjlighet att uppdra åt
Datainspektionen att lämna särskilt medgivande om utlämnande för
andra ändamål. Ett sådant medgivande kan dock endast avse uppgifter
75
som inte omfattas av sekretess, dvs. uppgifter om förpliktelse som avses
med den sökta verkställigheten eller beslut i mål eller ärende. I dag
förekommer regelmässigt utlämnande på medium for automatisk
databehandling till kreditupplysningsföretag.
Prop. 2000/01:33
Varje kronofogdemyndighet for med hjälp av automatisk databehandling
ett register för handläggning av mål om betalningsföreläggande och
handräckning. Bestämmelser om registret finns i lagen (1991:876) om
register för betalningsföreläggande och handräckning.
Registren får, utöver handläggning av ärenden, användas även för
tillsyn, planering och uppföljning av verksamheten samt för
framställning av statistik. Vidare far uppgifter i registren även användas
som underlag för verkställighet enligt utsökningsbalken.
Betalningsföreläggande- och handräckningsrcgistren är i första hand
avsedda som hjälpmedel vid ärendehanteringen och innehållet i registren
är anpassat därefter. I registren får finnas identifieringsuppgifter gällande
parterna samt övriga förhållanden som är av betydelse för
delgivningsförfarandet. Härutöver får registren innehålla uppgifter som
är direkt knutna till ärendehanteringen.
En kronofogdemyndighet har huvudsakligen åtkomst endast till det
register som förs inom myndighetens verksamhetsområde. En
kronofogdemyndighet får även ha direktåtkomst till andra
kronofogdemyndigheters register. Åtkomsten är dock begränsad till
uppgifter om delgivningsadress i utslag för den som är svarande i ett mål
om betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndigheten
samt alla uppgifter i utslag i ett mål om betalningsföreläggande för den
som är gäldenär i ett mål om verkställighet av utslaget vid den egna
myndigheten.
Från register för betalningsföreläggande och handräckning får
uppgifter lämnas ut på medium för automatisk databehandling, om det
sker för redovisning till sökanden i ett mål. I dag förekommer dessutom
regelmässigt utlämnande på medium för automatisk databehandling till
kreditupplysningsföretag.
Varje kronofogdemyndighet skall med hjälp av automatisk
databehandling föra ett register för handläggning av ärenden enligt
skuldsaneringslagen (1994:334). Bestämmelser om registret finns i
förordningen (1994:348) om register för skuldsaneringsärcnden. Ett
sådant register får användas även för tillsyn, planering och uppföljning
av verksamheten samt för framställning av statistik. Varje
kronofogdemyndighet är registeransvarig för sitt register.
I ett skuldsaneringsregister får finnas uppgifter om gäldenären och
borgenärerna i ett ärende samt om parternas ställföreträdare eller ombud.
Datainspektionen har dessutom i ett beslut förklarat att hinder inte
föreligger mot att registrera uppgifter om borgensmän och solidariskt
76
betalningsskyldiga personer - som är parter i ett ärende - i registren, trots
att detta inte uttryckligen anges i förordningen.
De uppgifter som far förekomma i ett skuldsaneringsregister är vanliga
identifikationsuppgifter samt vissa handläggningsuppgifter, t.ex.
ärendenummer, inkomstdag, delgivningar, handlingar som kommer in
eller skickas ut samt beslut i ärendet. Slutligen far även vissa uppgifter
om skulderna anges, nämligen skuldbelopp, uppkomstdag, ställda
säkerheter och övriga villkor.
Prop. 2000/01:33
Konkurstillsynsregister
Enligt 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) är kronofogdemyndigheterna
tillsynsmyndigheter i konkurs, och har i den egenskapen Data-
inspektionens tillstånd att föra ett diarie- och ärendehanterings-
stödsregister.
Registret används för diarieföring, ärendehantering och framställning
av statistik. Inkomna och upprättade handlingar inom tillsyns-
myndighetens verksamhetsområde registreras enligt bestämmelserna i 15
kap. sekretesslagen, med uppgift om bl.a. från vem handlingen har
kommit in eller till vem den har expedierats samt diarienummer. Vid
ärendehantering förs register över samtliga konkurser. De personer -
förutom handläggare på myndigheten - om vilka det far finnas uppgifter
i ärendehanteringsregistren är konkursförvaltare, ställföreträdare och
konkursgäldenärer. Registren far innehålla uppgifter om bl.a. namn,
adress, person- eller organisationsnummer, tingsrättens beslutsdatum,
förvaltararvoden och lönegaranti.
Lönegarantiregister
Riksskatteverket får enligt förordningen (1994:1283) om
lönegarantiregister med hjälp av automatisk databehandling föra ett
register över vissa uppgifter om statlig lönegaranti vid konkurs.
Uppgifterna i registret får användas endast för framställning av statistik.
De uppgifter som far finnas i registret är fordringsslag och belopp för
lönefordringar för vilka lönegaranti har begärts eller skall lämnas, datum
för underrättelser och beslut, arten av arbetsgivarens verksamhet samt
kommunen där arbetsgivarens verksamhet bedrevs vid tiden för
konkursbeslutet.
Riksskatteverket har direktåtkomst till registret. Verket får också
lämna uppgifter från registret till Statistiska centralbyrån på medium för
automatisk databehandling.
Register för handläggningsstöd vid exekutiva försäljningar
Som ett led i effektiviseringen av förfarandet med exekutiv försäljning av
fastigheter, skepp och luftfartyg samt exekutiv försäljning och
77
tvångsförsäljning av bostadsrätter pågår inom exekutionsväsendet arbete
med ett särskilt ärendehanteringssystem.
Datainspektionen har gett kronofogdemyndigheterna tillstånd att
inrätta och föra personregistren DUFFEX (Datorunderstödd
fastighetsförsäljning m.m. för exekutionsväsendet). Ändamålet med
registren är att de skall utgöra ett hjälpmedel för
kronofogdemyndigheterna vid diarieföring och handläggning av
försäljningsärenden m.m. för verkställighet enligt utsökningsbalken och
bostadsrättslagen (1991:614). Registren får användas även för
framställning av statistik.
I registren far finnas uppgifter om t.ex. ägare till fastighet som är
föremål för exekutiv försäljning, gäldenär som inte är ägare till
fastigheten, bostadsrättshavare vars bostadsrätt är föremål för exekutiv
försäljning, sökande och ombud, andra borgenärer, sysslomän,
innehavare av nyttjanderätt, konkursförvaltare samt inropare och köpare.
Ett stort antal uppgifter som behövs vid handläggningen får registreras
i registren. Det rör sig om bl.a. identifikationsuppgifter för aktuella
personer, uppgifter om bevakad fordran, fastighetsbeteckningar och
taxeringsvärde, avtal med mäklare och värderare, godtagbara bud och
försäljningsdag. Även uppgifter om föremålet för förfarandet, t.ex.
fastigheten, registreras.
Tullverket utgör sedan den 1 juli 1999 en enda myndighet. Den tidigare
organisationen bestod av Gcneraltullstyrelscn som chefsmyndighet samt
regionala tullmyndigheter. 1 dag består verket i stället av ett huvudkontor
samt en regional organisation som omfattar sex tullregioner.
Tullverkets uppgifter består i att uppbära tull och andra skatter vid
import och export, att övervaka och kontrollera trafiken till och från
Sverige så att bestämmelser om in- och utförsel efterlevs samt att bedriva
viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot
bestämmelserna om import och export. Verket har dessutom vissa andra
föreskrivna övervakningsuppgifter.
Tullverket samlar även in ett omfattande statistiskt material om
utrikeshandeln som sedan förs vidare till Statistiska centralbyrån.
En särskild uppgift som åligger Tullverket är att utföra vissa
punktskattekontroller. Den rättsliga regleringen av den verksamheten
finns i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Tullverket är dock
inte beskattningsmyndighet i fråga om dessa punktskatter, utan den
uppgiften ligger på Riksskatteverket.
För klarering av varor vid import och export, transiteringsärenden,
debitering av tull och andra skatter samt behandling av uppgifter för
statistiska ändamål används tulldatasystemet (TDS). Systemet innefattar
bl.a. elektronisk dokumenthantering vid tullklarering m.m. Bestämmelser
Prop. 2000/01:33
78
om systemet finns i tullregisterlagen (1990:137) och Prop. 2000/01:33
tullregisterförordningen (1990:179).
Tullregisterlagen reglerar ett för Tullverket gemensamt register som
får föras med hjälp av automatisk databehandling. TDS används allmänt
som ett begrepp för såväl tulldatasystemet som tullregistret. Främst har
TDS inneburit att manuella procedurer vid tullklarering (dvs. Tullverkets
åtgärder i fråga om en vara som anmälts till godkänd tullbehandling)
automatiseras, bl.a. genom att information som tidigare lämnats på
pappersdokument nu i stället kan lämnas i form av elektroniskt överförda
uppgifter, s.k. elektroniska dokument.
Tullregistret får användas för fastställande, uppbörd, restitution och
redovisning av tull och skatter m.m. som skall betalas till Tullverket,
fullgörande av övervakning, kontroll och revisioner inom Tullverkets
verksamhetsområde, planering och tillsyn av tullverksamheten samt
framställning av viss statistik.
Tullregistret får även användas för prövning av och tillsyn över
upplagshavare, skatteupplag och registrerade varumottagare enligt lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och
lagen (1994:1776) om skatt på energi samt för revision och annan
kontrollverksamhet enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Registerinnehåll
I motiven till tullregisterlagen anges att det är viktigt att karaktären på de
uppgifter som får föras in i registret slås fast i lag, men att någon
detaljreglering inte är möjlig (prop. 1989/90:40 s. 20). De uppgifter som
tillåts är sådana som krävs för att TDS skall kunna fylla sin funktion. Det
rör sig om uppgifter som importörer eller exportörer lämnar i ett ärende,
vissa uppgifter i EG:s tulltaxa, uppgifter om kontroll av import, export
och punktskatter samt uppgifter för statistikproduktion.
Vidare får registret innehålla uppgifter om debitering eller avräkning
av skatter eller avgifter, beslut av Tullverket och beslut om import eller
exportlicenser som utfärdas av andra myndigheter, tillstånd som krävs
för import eller export, registrering av skattskyldig avseende vissa
punktskatter samt betalning och indrivning av tull, annan skatt och
avgifter. Härutöver får det finnas uppgifter om fysiska och juridiska
personers identitet samt identitetsbeteckningar för transportmedel m.m.
och uppgifter om deras ägare.
Direktåtkomst och utlämnande
Tullverket har direktåtkomst till tullregistret. En tullregion får dock
endast ta del av de uppgifter som behövs i regionens verksamhet.
Motsvarande begränsning gällde för de regionala tullmyndigheterna före
omorganisationen den 1 juli 1999. Vid milregisterlagens tillkomst hade
inga myndigheter utanför Tullverket direktåtkomst, men som ett led i
effektiviseringen av punktskattekontrollen får fr.o.m. den 1 juli 1998
såväl Riksskatteverket som vissa skattemyndigheter ha sådan åtkomst till
registret. För samtliga myndigheter inom skatteförvaltningen avser
79
direktåtkomsten uppgifter om kontroll och beslut enligt lagen (1998:506)
om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror
och mineraloljeprodukter.
Uppgifter får lämnas ut från tullregistret på medium för automatisk
databehandling till Jordbruksverket, Kommerskollegium,
Riksskatteverket, skattemyndigheter, Riksrevisionsverket, Statistiska
centralbyrån och Kemikalieinspektionen. Regeringen har även i
tullregisterförordningen bemyndigat Datainspektionen att lämna särskilt
medgivande om utlämnande till andra myndigheter. Vidare föreslås i
prop. 1999/2000:126 att uppgifter skall få lämnas även till
Läkemedelsverket och såvitt avser export, Säkerhetspolisen.
RISK
Utvecklingstakten på datorstödsområdet har varit snabb hos Tullverket
och i dag utväxlas över 75 procent av tulldokumenten elektroniskt mellan
företagen och Tullverket via tulldatasystemet. Det pågår dock fortfarande
ett omfattande utvecklingsarbete av datorsystemen som används av
Tullverket. 1 detta sammanhang bör projektet RISK nämnas särskilt.
RISK (Riskvärdering, Initialkontroll, Spärrhantering och
Klareringsstrategi) är ett datoriserat riskanalyssystem inom TDS och
utgör ett viktigt instrument för att identifiera och kontrollera de områden
inom klareringsverksamheten där riskerna för felaktigheter är störst,
samtidigt som de tulldokument där riskerna för fel är mindre passerar
snabbare genom systemet. RISK innebär således snabbare och
effektivare klarering av elektroniska ärenden. Den nya klarerings-
modellen baseras på riskanalysmetoder och ett utökat systemstöd som
fördelar ärenden i olika priorietetsgrupper så att ärenden där det finns
stor eller medelstor risk för fel sorteras ut för särskilda kontrollåtgärder,
medan ärenden där det föreligger en liten risk för fel klareras med en
förenklad klareringsfunktion. Genom RISK kan Tullverket satsa större
resurser på information och service samtidigt som kvaliteten i
kontrollurvalct förbättras, vilket medför att den legala trafiken störs
mindre av de kontrollåtgärder som Tullverket utför.
Användningen av datorer hos myndigheter i Sverige har ökat kraftigt
sedan år 1970. Denna utveckling är ett naturligt led i effektiviseringen av
verksamheterna. Den alltmer långtgående internationaliseringen
tillsammans med det faktum att människor är mer rörliga även inom
landets gränser, kommer framöver att ställa allt större krav på en effektiv
ärendehantering hos myndigheterna. Det finns därför ingen anledning att
anta annat än att behovet av datorstöd kommer att fortsätta öka.
Tullverket kan tas som ett exempel på detta behov. Verket har sedan
slutet av 1980-talet utökat datorstödet i sin verksamhet och därigenom
rationaliserat bort en stor del av pappershanteringen. Detta till trots
fortsätter utvecklingen på datorområdet inom Tullverket i snabb takt -
inte minst på grund av de nya uppgifter som följer av Sveriges EU-
Prop. 2000/01:33
80
medlemskap - och flera projekt har nyligen startats eller är på väg att
slutföras. Även inom skatteförvaltningen pågår projekt med syfte att i allt
större grad automatisera den i stora delar redan elektroniskt baserade
ärendehanteringen. Inom exekutionsväsendet har man ännu inte kommit
lika långt, men långtgående planer, och pågående projekt, finns med
syfte att införa i stort sett helt elektronisk ärendehantering i bl.a.
utsökningsverksamheten.
Den snabba utveckling av datoriseringen inom myndighetsområdet
som varit har visat att den lagstiftning som reglerar användandet av
datorstöd måste vara teknikoberoende och flexibel, för att inte hindra den
effektivisering av verksamheterna som kontinuerligt pågår. Det är näst
intill omöjligt för lagstiftaren att hålla jämn takt med den tekniska
utvecklingen, och det är särskilt tydligt just inom dataområdet. För att
inte hamna i en situation där den tekniska utvecklingen styr den rättsliga
regleringen är det nödvändigt med en lagstiftning som tar sikte på
principiellt viktiga frågor, men så långt som möjligt lämnar
detaljregleringen därhän. Lagstiftningen skall således styra användandet
av ny teknik i allmän verksamhet, inte tvärtom, samtidigt som den
rättsliga regleringen inte får tillåtas förhindra eller onödigtvis försvåra en
välkommen effektivisering av olika verksamheter.
Skatteregisterlagen och utsökningsregisterlagen tillkom i början av
1980-talet. Mängden information i systemen har successivt ökat. Framför
allt skatteregisterlagen har ändrats vid upprepade tillfällen sedan dess
tillkomst och bestämmelserna är i många fall svårtillämpade. Det
föreligger ett behov av att förenkla, modernisera och effektivisera
regelsystemen.
En ny reglering på området har blivit nödvändig också med anledning
av det EG-direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter m.m. som antogs 1995. En ny datalag,
personuppgiftslagen (1998:204), har tillkommit med anledning av
direktivet. Personuppgiftslagen behandlas närmare i avsnitt 6.
Prop. 2000/01:33
År 1995 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om
skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personupp-
gifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).
Syftet med direktivet är att garantera dels en hög skyddsnivå när det
gäller enskilda personers fri och rättigheter med avseende på behandling
av personuppgifter, dels en likvärdig skyddsnivå i alla medlemsstater, så
att staterna inte skall kunna hindra det fria flödet mellan dem av
personuppgifter under hänvisning till enskilda personers fri- och
rättigheter.
Personuppgiftslagen (1998:204) ersatte den 24 oktober 1998 datalagen
(1973:289) (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180).
Genom den nya lagen genomförs dataskyddsdirektivet. Beträffande
sådan behandling av personuppgifter som påbörjats vid ikraftträdandet
skall dock datalagen tillämpas intill utgången av september 2001.
81
Personuppgiftslagen har, i likhet med datalagen, generell räckvidd.
Den omfattar således även sådan verksamhet som faller utanför EG-
rätten. Personuppgiftslagen omfattar på samma sätt som datalagen
behandling av personuppgifter hos bl.a. polisen och försvaret.
Särbestämmelser som kan behövas på olika områden förutsätts få sin
plats i särskilda registerförfattningar. Sådana bestämmelser gäller fram-
för personuppgiftslagen.
Personuppgiftslagen tillämpas på all helt eller delvis automatiserad
behandling av personuppgifter och på manuell behandling av uppgifter
som ingår eller är avsedda att ingå i strukturerade samlingar av person-
uppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
En utgångspunkt för personuppgiftslagen är att behandling av
personuppgifter är tillåten endast i de fall och på de villkor som anges i
lagen. I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få före-
komma. Den personuppgiftsansvarige skall se till att personuppgifter
behandlas i enlighet med lagen. Enligt personuppgiftslagen är den som
ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och
medlen för behandlingen av personuppgifter personuppgiftsansvarig.
I personuppgiftslagen anges vissa grundläggande krav på behandlingen
av personuppgifter. Personuppgifter skall samlas in för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Efter insamlingen får
behandling av uppgifterna inte ske på ett sätt som är oförenligt med de
ursprungliga ändamålen. De far behandlas för andra ändamål endast om
dessa inte är oförenliga med de ursprungliga ändamålen.
Enligt personuppgiftslagen är det tillåtet att behandla personuppgifter
efter den registrerades samtycke. Återkallar den registrerade sitt
samtycke får ytterligare personuppgifter om denne inte registreras. I
vissa fall får dock personuppgifter behandlas trots att samtycke från den
registrerade saknas. Det gäller t.ex. om det är nödvändigt för att den
personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som
åvilar honom eller om det är nödvändigt för att utföra en arbetsuppgift av
allmänt intresse eller för att utföra en arbetsuppgift i samband med
myndighetsutövning. Personuppgifter får också behandlas om en
avvägning ger vid handen att den personuppgiftsansvariges berättigade
intresse av en behandling väger tyngre än den registrerades intresse av
skydd.
Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska
åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse samt medlemskap i fack-
förening får inte behandlas. Likaså är det förbjudet att behandla sådana
personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Från förbudet gäller
undantag när den registrerade uttryckligen samtyckt till behandlingen
och om behandlingen är nödvändig bl.a. för att skydda vitala intressen
eller för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får vidare
föreskriva om ytterligare undantag från förbudet om det behövs med
hänsyn till ett viktigt allmänt intresse.
Personuppgiftslagcn innehåller vidare bestämmelser om den person-
uppgiftsansvariges skyldighet att informera den registrerade om be-
handling som rör honom. Den personuppgiftsansvarige skall självmant
lämna den registrerade information rörande behandlingen, när uppgifter
Prop. 2000/01:33
82
om en person samlas in från denne själv. Har uppgifterna samlats in från
en annan källa, skall den registrerade informeras när uppgifterna noterats
eller, om avsikten med behandlingen är att lämna ut uppgifterna till
tredje man, när uppgifterna lämnas ut för första gången. Den
personuppgiftsansvarige är vidare skyldig att efter ansökan gratis en gång
per kalenderår informera om huruvida uppgifter som rör sökanden
behandlas eller inte, ändamålet med behandlingen, vilka uppgifter som
behandlas, varifrån dessa kommer och till vem de lämnas ut.
Från informationsskyldigheten finns dock undantag som är uppräknade
i lagen. Det gäller t.ex. om det i lag eller annan författning finns särskilda
bestämmelser om registreringen eller utlämnandet av personuppgifter
eller om det för uppgifterna är föreskrivet sekretess eller tystnadsplikt.
Den personuppgiftsansvarige är skyldig att rätta personuppgifter som
är felaktiga, missvisande eller ofullständiga eller som annars inte har
behandlats i enlighet med personuppgiftslagen. Har felaktiga person-
uppgifter lämnats till tredje man, skall denne underrättas om korrige-
ringsåtgärden.
Om en behandling av personuppgifter är tillåten skall behandlingen
anmälas till en tillsynsmyndighet. Syftet med anmälningsskyldigheten är
att göra behandlingens ändamål och dess viktigaste egenskaper kända.
Tillsynsmyndigheten skall föra register över anmälda behandlingar.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
far föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten. Sådana undantag
kan t.ex. avse fall där det inte är sannolikt att den registrerades rättigheter
kränks. Vidare behövs ingen anmälan när ett personuppgiftsombud
utsetts av den personuppgiftsansvarige. Ett personuppgiftsombud har till
uppgift att övervaka och se till att den personuppgiftsansvarige behandlar
personuppgifter på ett korrekt och lagligt sätt och påpeka eventuella
brister för denne.
Prop. 2000/01:33
83
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: De från integritetssynpunkt viktiga ramarna för
behandlingen av personuppgifter skall anges i lag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag. Länsrätten i Stockholms län anser dock att
delegationsmöjligheter som avser inskränkning av den enskildes skydd
ställer utomordentliga krav på lagreglering av den enskildes skydd t.o.m.
i sådan detalj att det inte behövs någon delegation, utan att ytterligare
föreskrifter blir verkställighetsföreskriftcr. Näringslivets nämnd för
regelgranskning anser att förslaget innebär att förutsebarheten försämras
om det inte finns någon begränsning av vilka uppgifter som skall samlas
in.
Skälen för regeringens förslag: Behandlingen av personuppgifter
inom skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och Tullverket regleras i
dag i stor utsträckning i lag. Dessa lagar innehåller detaljerade regler om
bl.a. vilka uppgifter som får finnas i registren, direktåtkomst och gallring.
Ett exempel på detta är skatteregisterlagen som på grund av den höga
graden av detaljreglering har ändrats vid ett femtiotal tillfällen sedan
1980. Detta har lett till att lagen är såväl svåröverskådlig som
svårtillämpad.
Regeringen anser att de viktiga ramarna för behandling av uppgifter i
de aktuella verksamheterna i likhet med vad som gäller i dag bör anges i
lag. Vid utformningen av en ny författningsreglering bör emellertid en
utgångspunkt vara att den i största möjliga utsträckning möjliggör
successiva förändringar i systemen utan att hela regelverket behöver
ändras. Den lagstiftning som reglerar användandet av datorstöd måste
alltså vara teknikoberoende och flexibel, för att inte hindra den
effektivisering av verksamheterna som kontinuerligt pågår. Att reglera
alla frågor i lag är med denna utgångspunkt behäftat med betydande
nackdelar. En reglering av t.ex. det närmare innehållet skulle liksom i
dag bli mycket detaljerad. Ändringar i den materiella lagstiftningen kan
ofta få konsekvenser för vilka uppgifter som skall registreras.
Lagstiftningsprocedurcn lämpar sig mindre bra för detta. Regeringen
anser därför i likhet med utredningen att de grundläggande principerna
för att skydda den enskildes integritet bör regleras i lag medan frågor
som inte är centrala från integritetssynpunkt i stället bör regleras i
förordning.
Som Lagrådet anfört fordrar svensk rätt i och för sig inte att
föreskrifter om behandling av personuppgifter ges lagform. De
normgivningsbemyndiganden som fanns i lagrådsremissens lagförslag är
84
därför i princip onödiga. Förslagen har därför i enlighet med lagrådets Prop. 2000/01:33
synpunkter omarbetats till informationsregler där det framgår att
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar de
ytterligare föreskrifter som behövs.
Fråga är vad som bör regleras i lag. En grundläggande princip i
dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen är att behandling av
personuppgifter inte far vara oförenlig med de ändamål för vilka de har
samlats in. I lagen bör därför klart anges för vilka ändamål uppgifter får
behandlas. Därigenom ges enligt regeringens mening en tillräcklig
garanti för att den personliga integriteten hos de registrerade skyddas
även utan en närmare reglering av vilka uppgifter som far behandlas. Att
helt undvika reglering av vilka uppgifter som far behandlas kan dock
leda till oklarheter och svårigheter för de tillämpande myndigheterna. I
lag bör därför anges de yttre ramarna för vad registret far innehålla. I
vissa fall, t.ex. i fråga om folkbokföringsverksamheten kan det dock vara
motiverat att uttömmande reglera innehållet i lag. Näringslivets nämnd
för regelgranskning anser att förslaget innebär att förutsebarheten
försämras om det inte finns någon begränsning av vilka uppgifter som
skall samlas in. Nämnden anser att det är särskilt otillfredsställande att
inte kunna bedöma vilka ytterligare uppgiftskrav som kan bli aktuella
och vilka konsekvenser detta kan fa för företagen som uppgiftslämnare.
Det förhållandet att innehållet inte regleras innebär dock inte någon risk
för att företagens uppgiftslämnande ökar. Såväl företagens som den
enskildes skyldighet att lämna uppgifter regleras i särskilda författningar
t.ex. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
I lagen bör också anges de begränsningar som skall gälla för
behandling av uppgifter vid direktåtkomst och utlämnande av uppgifter
till enskilda. Slutligen bör frågan om personuppgiftsansvar och därmed
sammanhängande frågor regleras i lag.
Regeringens förslag: Regleringen skall omfatta all automatiserad
behandling av personuppgifter samt i vissa fall behandling av
uppgifter vilka kan hänföras endast till juridiska personer eller
avlidna. Behandling av uppgifter i administrativ verksamhet skall
dock inte omfattas.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag. Riksskatteverket anser att det krävs en närmare analys och
motivering till att juridiska personer och avlidna skall omfattas av
regleringen. Lantmäteriverket anser att behandling av uppgifter om
juridiska personer och avlidna inte bör likställas med behandling av
personuppgifter. Sveriges Industriförbund, Svenska arbetsgivare-
föreningen och Näringslivets nämnd för regelgranskning framhåller att
de förutsätter att utredningens avsikt med förslaget varit att också ge
företagen motsvarande integritetsskydd och rättigheter som fysiska
personer har enligt personuppgiftslagen.
85
Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen omfattar, liksom
datalagen, behandling av personuppgifter som är helt eller delvis
automatiserad. Till skillnad från datalagen gäller personuppgiftslagen
även viss manuell behandling av personuppgifter. Ett krav är dock att
den manuella behandlingen avser uppgifter som ingår i eller är avsedda
att ingå i en strukturerad samling personuppgifter som är tillgängliga för
sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Regeringen
anser i likhet med utredningen att även speciallagstiftningen skall ha
samma tillämpningsområde.
Personuppgiftslagen reglerar endast behandling av personuppgifter,
dvs. uppgifter om fysiska personer som är i livet. För dataregister eller
andra systematiserade uppgiftssamlingar som endast innehåller uppgifter
om juridiska personer finns det alltså ingen motsvarande generell
reglering av behandlingen. I beskattnings-, utsöknings- och
tullverksamhcten måste uppgifter om såväl juridiska som fysiska
personer behandlas. De registerförfattningar som reglerar dessa områden
i dag, t.ex. skatteregisterlagen (1980:343), utsökningsregisterlagen
(1986:617) och tullregisterlagen (1990:137), omfattar registrering och
användning av uppgifter om såväl juridiska som fysiska personer.
Utredningen har föreslagit att de lagar som skall reglera behandlingen
av personuppgifter i skatteförvaltningens, exekutionsväsendets och
Tullverkets verksamheter i likhet med vad som gäller i dag även skall
tillämpas på behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.
Riksskatteverket har framhållit att författningsregleringen bör omfatta
uppgifter om juridiska personer och avlidna endast om det finns några
avgörande skäl som talar för det. Lantmäteriverket anser att det är
tveksamt att i princip utsträcka de formella kraven för behandling av
personuppgifter till ytterligare uppgiftsgrupper. Sveriges Industriförbund,
Svenska arbetsgivareföreningen och Näringslivets nämnd för
regelgranskning framhåller att det även for juridiska personer är viktigt
att få möjlighet till insyn i och information om vad som finns registrerat
om dem i olika register och databaser för att kunna kräva rättelse. Vidare
bör juridiska personer kunna få ersättning för skada och
integritetskränkning.
Genom den ökade användningen av elektroniska akter och elektroniska
dokument kommer det att i många fall bli svårt att skilja uppgifter om
juridiska personer från uppgifter om deras delägare eller ställföreträdare.
1 ett ärende rörande juridiska personer kan ingå uppgifter om delägare,
styrelseledamöter, m.fl. Detta medför att framför allt elektroniska
handlingar som rör juridiska personer måste behandlas på samma sätt
som de som rör fysiska personer. Även de föreslagna bestämmelserna om
gallring bör gälla såväl fysiska som juridiska personer. Gemensamma
bestämmelser om gallring innebär att systemet blir enklare. Även om
flertalet uppgifter omfattas av sekretess bör möjligheten att lämna ut
uppgifter om juridiska personer automatiserat regleras på samma sätt
som uppgifter om fysiska personer. Sekretesslagens regler medför vidare
att det behövs särskilda regler för att en skattemyndighet skall få ha
direktåtkomst till uppgifter om juridiska personer som beskattas i en
annan region. Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för att de
nya lagarnas bestämmelser om ändamål, innehåll, åtkomst och gallring
Prop. 2000/01:33
86
liksom i dag bör omfatta juridiska personer. Även behandlingen av Prop. 2000/01:33
uppgifter om avlidna bör omfattas av dessa bestämmelser.
En annan fråga är om även de bestämmelser i personuppgiftslagen som
skall vara tillämpliga bör omfatta juridiska personer.
Registerförfattningama på berörda områden innehåller i dag inte några
bestämmelser om rätten till registerutdrag, rättelse och skadestånd utan i
stället gäller datalagens regler. Datalagen omfattar i likhet med
personuppgiftslagen inte uppgifter om juridiska personer. Utredningens
författningsförslag innebär att bestämmelserna om information, rättelse
och skadestånd och övriga bestämmelser i personuppgiftslagen endast
gäller behandling av personuppgifter. Enligt regeringens mening saknas
skäl att generellt utsträcka de krav som följer av personuppgiftslagen för
behandling av personuppgifter till juridiska personer.
Inom skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och Tullverket
behandlas personuppgifter även inom den interna administrationen.
Några särregler kan enligt regeringens mening inte behövas på detta
område. Regeringen delar därför utredningens bedömning att
personuppgiftslagen bör tillämpas på den administrativa delen av
myndigheternas verksamhet. Som exempel på administrativa
arbetsområden kan nämnas personal- och lokalfrågor.
Regeringens förslag: Det skall särskilt anges vilka bestämmelser i
personuppgiftslagen som skall tillämpas.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens
förslag. JO anser att det är bättre att ange att speciallagen gäller utöver
personuppgiftslagen i stället för att ange vilka bestämmelser som skall
gälla. Riksarkivet anser att förslaget behöver kompletteras eftersom det
inte framstår som helt tydligt att vissa bestämmer i personuppgiftslagen
inte skall gälla.
Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagen är generellt
tillämplig på behandling av personuppgifter. Den kommer därför att gälla
i skatteförvaltningens, exekutionsväsendets och Tullverkets verksamhet,
om det inte finns avvikande bestämmelser i lag eller förordning.
De bestämmelser som skall gälla för behandling av personuppgifter
inom berörda områden bör enligt regeringens mening ha
personuppgiftslagen som utgångspunkt. Personuppgiftslagen anger de
begränsningar i fråga om att behandla personuppgifter som kan anses
nödvändiga för att skydda den personliga integriteten. Kraven på
behandling av personuppgifter bör med tanke på verksamheternas natur
inte vara lägre ställda än vad som följer av personuppgiftslagen.
Utredningen har föreslagit att det i de lagar som skall reglera
behandlingen av personuppgifter särskilt skall anges vilka bestämmelser
i personuppgiftslagen som skall vara tillämpliga. Flertalet
remissinstanser är positiva till förslaget. JO anser emellertid att det är
angeläget att förhållandet till personuppgiftslagen är enhetlig i samtliga
lagar som reglerar behandling av personuppgifter. Vidare anför JO att
87
den föreslagna ordningen kan innebära problem genom att det i vissa fall
kan vara tveksamt hur en framtida ändring i personuppgiftslagen skall
påverka speciallagen.
Utredningens förslag om regleringen av förhållandet till
personuppgiftslagen avviker från vad som gäller i t.ex. polisdatalagen
och lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndighetens
medverkan i brottsutredningar. I dessa lagar anges att speciallagen gäller
utöver personuppgiftslagen. Regeringen har i lagrådsremissen följt
utredningens förslag. Lagrådet har därvid anfört bl.a. att den föreslagna
lagstiftningstekniken är otillfredsställande och att den är riskfylld, med
hänsyn till såväl svårigheter att överblicka om dataskyddsdirektivet till
fullo blir genomfort i registerlagarna som till möjligheten att vid
kommande lagändringar hänvisningarna till personuppgiftslagen blir
felaktiga eller ofullständiga. Lagrådet har dock inte krävt någon ändring
av den föreslagna lagstiftningstekniken.
Enligt regeringens mening innebär emellertid den föreslagna ordningen
att lagen för tillämparen blir överskådlig och tydlig. Även om det innebär
att det är nödvändigt för tillämparen att ha personuppgiftslagen till hands,
undanröjs en hel del av det merarbete det innebär för denne att gå igenom
lagarna parallellt och jämföra olika bestämmelser. Flertalet myndigheter
har också framhållit att det finns ett stort värde i att tillämparen inte
lämnas utan vägledning när det gäller tolkningen av vilka bestämmelser i
pcrsonuppgiftslagcn som är tillämpliga. Den medför också
överskådlighet för den enskilde som därigenom lättare kan utnyttja de
rättigheter som tillerkänns denne. Även om den föreslagna ordningen
skiljer sig från den som hittills tillämpats anser regeringen mot bakgrund
av den fördel det innebär att det i varje lag bör anges vilka bestämmelser
i personuppgiftslagen som är tillämpliga. Regeringen återkommer till
vilka bestämmelser som skall gälla i avsnitt 8.1.
Utredningens förslag innehåller inte någon bestämmelse som särskilt
reglerar förhållandet till personuppgiftslagen i de fall någon hänvisning
inte görs till bestämmelser i lagen och någon särskild bestämmelse i
frågan inte finns. I likhet med Riksarkivet anser regeringen att det i lagen
uttryckligen bör anges att personuppgiftslagens bestämmelser skall
tillämpas endast om det särskilt anges i de aktuella lagarna.
Regeringens förslag: Begreppet databas skall införas som en juridisk
beteckning på vissa fastställda automatiserade uppgiftssamlingar som
används gemensamt inom en verksamhet och för vilka särskilda regler
skall gälla.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall få meddela föreskrifter om
hur en databas skall vara indelad.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot forslaget. Lantmäteriverket avstyrker förslaget. JO,
Datainspektionen och Statskontoret är tveksamma och anför bl.a. att det
kan bli tillämpningsproblem. Riksskatteverket anser att ett annat begrepp
Prop. 2000/01:33
88
än databas bör användas. Verket anför vidare att det finns anledning att Prop. 2000/01:33
överväga om inte all behandling inom verksamhetsområdena utom
ordbehandling och skattekontroll kan ges en mer enhetlig reglering
eftersom det kan vara svårt att avgöra när databasbestämmelsema är
tillämpliga.
Skälen för regeringens förslag: Genom datalagens (1973:289)
införande introducerades personregister som ett centralt begrepp i svensk
datalagstiftning. Med personregister avses register, förteckning eller
andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling och
som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med
uppgiften. Den allmänt använda termen för ADB-baserade
uppgiftssamlingar har sedan datalagens införande varit register.
Det traditionella registerbegreppet har vid flera tillfällen kritiserats. En
orsak har varit att begreppet även har en teknisk anknytning och därför
kan ha olika innebörd för olika yrkesgrupper. Vidare för det tankarna till
på visst sätt organiserade eller systematiserade samlingar av uppgifter.
Detta är inte längre ett helt relevant sätt att se på samlingar av uppgifter i
elektronisk form. Uppgifter kan t.ex. införas helt ostrukturerat och
oorganiserat i olika filer i en dator, utan att detta förhindrar en effektiv
hantering av uppgifterna för olika sammanställningar osv.
Kritiken mot registerbegreppet har behandlats bl.a. i samband med
förslaget till polisdatalag. Regeringen framhöll då att registerbegreppet
inte helt bör undvikas eftersom polisen måste ha tillgång till traditionella
register för att kunna bedriva sin verksamhet och att det därför även i
fortsättningen bör finnas särskilda bestämmelser rörande upprättandet
och förandet av sådana register (prop. 1997/98:97 s. 102).
I personuppgiftslagen används inte registerbegreppet. I stället talas det
om behandling av personuppgifter. Det skulle vara möjligt att även i
specialförfattningar undvika begreppet register utan att ersätta det med
något specifikt alternativ, dvs. endast tala om behandling av
personuppgifter. Att endast tala om behandling av personuppgifter kan
dock i vissa fall föranleda att lagtexten tyngs och blir svårhanterlig, t.ex.
när man inte avser behandling i allmänhet utan endast behandling i
fastställda samlingar av uppgifter för vilka särskilda handlingsregler bör
gälla.
Utredningen har föreslagit att begreppet databas skall användas i stället
för registerbegreppet. Begreppet databas har av utredningen definierats
som en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling
används gemensamt inom en verksamhet. En uppgift anses gemensamt
tillgänglig och därmed utgörande en del av en databas om den registreras
och lagras i ett datasystem på ett sådant sätt att tjänstemännen inom en
eller flera myndigheter har möjlighet att vid behov och i olika
sammanhang - t.ex. i samband med handläggningen av ett ärende - ta
del av uppgiften direkt på automatiserad väg. Att olika
personalkategorier har olika behörighet och att vissa uppgifter därför i
praktiken är åtkomliga endast för ett begränsat antal personer hos olika
myndigheter inom en myndighetsorganisation, förtar i sig inte
uppgifternas egenskap som gemensamma. Detsamma gäller om vissa
uppgifter görs åtkomliga endast för handläggare inom en regional
myndighet. En uppgift som lagras elektroniskt på hårddisken i en dator
eller i en server hos en myndighet i samband med att en tjänsteman
89
arbetar med ordbehandling, och som normalt är åtkomlig endast för
tjänstemannen själv och exempelvis systemadministratören vid
myndigheten, kan däremot inte anses vara gemensamt tillgänglig. Syftet
med sådan tillfällig behandling är inte att uppgifterna som lagras i datorn
skall användas av andra än den som utför behandlingen. Det förhållandet
att systemadministratören - eller en annan tjänsteman vid myndigheten
eller inom myndighetsorganisationen - kan få åtkomst till uppgiften
genom ett visst tekniskt förfarande, kan inte anses innebära att uppgiften
som sådan är lagrad för att användas gemensamt i verksamheten.
Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget. Lantmäteriverket
anser dock att övertygande skäl inte har framförts for att i detta
sammanhang legaldefiniera begreppet databas. Verket anser vidare att
det är tveksamt om begreppet databas lämpar sig som formellt definierat
begrepp mot bakgrund av dess betydelse i tekniska sammanhang. Även
Riksskatteverket är kritiskt till begreppet och anser att något annat
begrepp bör användas i stället.
Frågan om att infora begreppet databas har behandlats av regeringen i
samband med förslaget om en lag om behandling av personuppgifter i
skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Regeringen ansåg då
att det inte fanns tillräckliga skäl att införa ett nytt begrepp (prop.
1998/99:34 s. 33). Skälet till detta var att begreppet register används i
polisdatalagen och att det ansågs angeläget att det i lagstiftningen finns
enhetliga begrepp inom samma område. Registerbegreppet har använts
även i andra fall när en särskild reglering beslutats, t.ex. hälso- och
sjukvårdens register och fastighetsregister.
Det kan konstateras att flera samlingar av personuppgifter i elektronisk
form är att se som register i ordets mer egentliga bemärkelse, dvs.
uppgifter förs in på ett systematiserat sätt efter vissa kriterier och är
sökbara endast med särskilda sökord e.d. Det finns därför anledning att
inte helt frångå registerbegreppet. Å andra sidan är begreppet inte alltid
lämpligt. Inte minst gäller detta datasystem som innefattar elektronisk
ärendehantering, där inkomna handlingar bildfångas och beslut upprättas
med automatiserad behandling för att sedan lagras elektroniskt
tillsammans med uppgiftssamlingar av mer registerartad karaktär. Vad
som kan konstateras är att databas rent språkligt har mer naturlig
anknytning till automatiserade sammanställningar av uppgifter. Redan
detta är ett argument för att den termen är att föredra framfor det
traditionella registerbegreppet. Begreppet register bör i stället förbehållas
sådana automatiserade uppgiftssamlingar som faktiskt utgör register i en
mer strikt betydelse, nämligen när uppgifterna är organiserade på ett
systematiserat sätt enligt fastställda kriterier. Regeringen anser i likhet
med utredningen att övervägande skäl talar för att i förevarande fall
frångå registerbegreppet. Att som utredningen föreslagit i stället använda
begreppet databas har ifrågasatts eftersom det är ett etablerat begrepp
som används för att beskriva en mängd uppgifter som är tekniskt
integrerade. Riksskatteverket har som alternativ till begreppet databas
föreslagit uppgiftsbas eller uppgiftssamling. Enligt regeringens mening
bör dock begreppet databas användas.
Datainspektionen, Riksskatteverket och Statskontoret framhåller att det
är svårt att bestämma gränsdragningen mellan behandling i en databas
och annan behandling genom att koppla databasbegreppet till uppgifter
Prop. 2000/01:33
90
som används gemensamt i verksamheten. I de flesta fall torde det inte bli
några problem med att bedöma om en uppgift behandlas gemensamt eller
inte. Det kan emellertid förekomma situationer där gränsdragningen
mellan behandling i databaser och annan behandling inte är helt självklar,
nämligen när en uppgift inte ingår i ett för myndigheten eller
myndighetsorganisationen gemensamt nätverk men ändå är tillgänglig
för flera tjänstemän vid en eller flera myndigheter. Som exempel kan tas
situationen att en arbetsgrupp inom skatteförvaltningen - bestående av ett
antal tjänstemän vid en eller flera regionala myndigheter - samarbetar för
att kontrollera eller revidera företag som ingår i ett regionöverskridande
projekt. Att en sådan arbetsgrupp behandlar uppgifter som är internt
åtkomliga endast inom arbetsgruppen, t.ex. genom ett särskilt nätverk,
medför inte att uppgifterna kan anses ingå i databasen för
beskattningsverksamheten. Det är dock inte möjligt att i lagstiftningen
dra någon exakt gräns för när en viss behandling skall anses ske i en
databas och därmed omfattas av det särskilda regelverket för denna. Inte
minst beror detta på att det inte är möjligt att förutse den tekniska
utvecklingen inom dataområdet och de möjligheter som kan öppna sig i
fråga om informationsöverföring.
En definition av begreppet databas som den föreslagna utesluter
manuella register och gör det möjligt att särskilja tillfälliga behandlingar
av personuppgifter i en dator från behandlingar i databaser som är
särskilt reglerade till sitt innehåll och användning. Definitionen har även
den fördelen att den inte tekniskt avgränsar hur en samling uppgifter är
uppbyggd eller organiserad. Det innebär att om flera register - i egentlig
bemärkelse - är sammanlänkande och samtliga uppgifter i de olika
registren på ett gemensamt sätt är tillgängliga för sökning med
automatiserad behandling inom en avgränsad verksamhet, så utgör dessa
register en databas. En databas kan således innehålla flera mindre
databaser, varav en del kan vara regelrätta register.
Utredningen har föreslagit att regeringen bör ges möjlighet att
föreskriva om hur en databas skall vara indelad. Det kan finnas skäl -
såväl sakliga som pedagogiska — för att närmare definiera och avgränsa
de olika uppgifterna i en databas. Den närmare avgränsningen bör dock
enligt regeringens mening ankomma på Riksskatteverket respektive
Tullverket att föreskriva om.
Från integritetssynpunkt är det viktigt att stora uppgiftssamlingar som
hanteras av myndigheter och som ger möjligheter till sammanställningar
av en rad olika uppgifter om enskilda personer, omgärdas av särskilda
skyddsregler. För behandling av uppgifter i databaser bör därför särskilda
bestämmelser gälla på en rad punkter. Det är fråga om vilka uppgifter
som far behandlas, vilken åtkomst myndigheter och andra skall ha till
uppgifterna samt vilka regler som skall gälla för bevarande och gallring.
Prop. 2000/01:33
91
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelser om
definitioner, förhållandet till offentlighetsprincipen, grundläggande
krav på behandling, behandling av personnummer, säkerheten vid
behandlingen, överföring av personuppgifter till tredje land,
personuppgiftsombudets uppgifter, upplysningar till enskilda om
behandlingar som inte anmälts, tillsynsmyndighetens befogenheter
m.m. och straff skall vara tillämpliga.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
haft något att erinra mot förslaget. Datainspektionen ifrågasätter om inte
ytterligare bestämmelser i personuppgiftslagen bör vara direkt
tillämpliga. Riksarkivet anför bl.a. att det bör övervägas om inte den
valda metoden behöver kompletteras så att det klart framgår vilka
bestämmelser som är tillämpliga och att det i de föreslagna lagarna skall
göras uttryckliga undantag för de bestämmelser i personuppgiftslagen
som träffas av uppräkningen men som inte är avsedda att tillämpas vid
behandling enligt spccialförfattningama. Riksskatteverket anser att ett
undantag bör göras för bestämmelserna om gallring i 9 §
personuppgiftslagen.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 7.1 föreslagit
att det i lag skall anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som är
tillämpliga. Frågan är vilka bestämmelser som skall vara direkt
tillämpliga.
Definitioner
I 3 § personuppgiftslagen (198:204) definieras vissa begrepp som är
centrala när behandling av personuppgifter skall regleras. I likhet med
utredningen anser regeringen att det självfallet är viktigt att terminologin
i den föreslagna lagstiftningen överensstämmer med personuppgiftslagen
och att de begrepp som används i de olika författningarna har samma
innebörd.
Grundläggande krav på behandlingen
Bestämmelsen i 8 § första stycket personuppgiftslagen är en ren
upplysning och markering om offentlighetsprincipens företräde. 1 andra
stycket finns dock en materiell regel som anger att 9 § fjärde stycket
personuppgiftslagcn - där det ställs upp begränsningar i rätten att
använda sig av personuppgifter som behandlas för historiska, statistiska
eller vetenskapliga ändamål för att vidta åtgärder i fråga om den
92
registrerade - inte skall tillämpas i fråga om myndigheters användning av Prop. 2000/01:33
personuppgifter i allmänna handlingar. Det undantaget skall gälla även
inom ifrågavarande verksamhetsområden.
En av de väsentligaste bestämmelserna i fråga om behandling av
personuppgifter finns i 9 § personuppgiftslagen och avser vilka
grundläggande krav som ställs på en personuppgiftsansvarig. Dessa krav
bör naturligtvis tillämpas även vid behandling av personuppgifter inom
särskilt reglerad myndighetsverksamhet. I 9 § första stycket i) och tredje
stycket finns emellertid bestämmelser om hur länge uppgifter får
bevaras. De författningar som i dag reglerar de register som förs för de
aktuella områdena innehåller särskilda bestämmelser om gallring. Enligt
regeringens mening bör särskilda bestämmelser om gallring även tas in i
de nya författningarna. Dessa gallringsregler tar då över bestämmelserna
i personuppgiftslagen. Regeringen anser i likhet med Riksarkivet och
Riksskatteverket att någon hänvisning till personuppgiftslagens regler om
gallring i 9 § första stycket i) och tredje stycket därför inte bör göras.
Enligt 9 § andra stycket skall behandling av personuppgifter för
historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte anses som
oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. Utredningen
har föreslagit att det särskilt anges att databaserna far användas för
framställning av statistik. Enligt regeringens mening behöver detta
emellertid inte anges särskilt då detta följer av personuppgiftslagens
regler.
Datainspektionen har ifrågasatt om inte bestämmelserna i 10 § person-
uppgiftslagen om när behandling av personuppgifter är tillåten och i 12 §
om återkallelse av samtycke skall vara tillämpliga. Personuppgifter får
enligt 10 § personuppgiftslagen behandlas bara om den registrerade har
lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om den är nödvändig bl.a. för
att den personuppgiftsansvarige eller en tredje man till vilken
personuppgifter lämnas ut skall kunna utföra en arbetsuppgift i samband
med myndighetsutövning. De verksamheter som berörs är reglerade i
särskilda författningar, t.ex. taxeringslagen (1990:324), utsökningsbalken
och tullagen (2000:000). Enligt regeringens mening bör den verksamhet
som bedrivs med stöd av dessa författningar utan inskränkning omfattas
av rätten att behandla personuppgifter. Regeringen föreslår i avsnitt 8.3
att ändamålsbestämmelserna skall omfatta såväl behandling i en databas
som annan behandling och utformas så att uppgifter får behandlas vid
utövandet av de arbetsuppgifter som följer av bl.a. nämnda författningar.
Eftersom rätten att behandla personuppgifter vid utförandet av dessa
arbetsuppgifter i princip redan följer av 10 § personuppgiftslagen,
innebär bestämmelserna i detta avseende ingen avvikelse från
personuppgiftslagen. Det behövs därför enligt regeringens mening inte
särskilt hänvisas till 10 § personuppgiftslagen.
När det gäller 12 § om återkallelse av samtycke behandlas uppgifter i
de verksamheter som berörs aldrig enbart på grund av samtycke.
Behandling får alltid ske av personuppgifter oavsett om den enskilde
lämnat sitt samtycke. Någon möjlighet för den enskilda att motsätta sig
behandling av uppgifter finns således inte. Den behandling som får ske
inom ramen för den föreslagna regleringen är som ovan nämnts
nödvändig för verksamheten. I enlighet med Lagrådets förslag skall det i
de föreslagna lagarna särskilt anges att en registrerad inte har rätt att
93
motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt de föreslagna Prop. 2000/01:33
lagarna.
Personnummer
Enligt 22 § personuppgiftslagen får personnummer behandlas endast
efter samtycke från den registrerade eller om det är klart motiverat med
hänsyn till behandlingens ändamål, vikten av säker identifiering eller
något annat beaktansvärt skäl.
Vid den särskilt reglerade behandlingen som sker i databaser är det
nödvändigt att generellt använda personnummer för att kunna säkra
identifieringen av en registrerad. För sådan behandling bör därför
uttryckligt i lagstiftningen anges att uppgifter om en persons identitet,
t.ex. personnummer, får användas. Även vid den behandling som inte
sker i databaser torde det dock ofta vara motiverat att använda
personnummer för att säkerställa de berörda parternas identitet.
Personnummer bör emellertid inte användas slentrianmässigt när risk inte
föreligger för förväxling mellan personer eller när andra beaktansvärda
skäl saknas.
Automatiserade beslut
Om ett beslut som har rättsliga följder för en fysisk person eller annars
har märkbara verkningar för den fysiska personen, grundas enbart på
automatiserad behandling av sådana personuppgifter som är avsedda att
bedöma egenskaper hos personen, skall enligt 29 § personuppgiftslagen
den som berörs av beslutet ha möjlighet att på begäran få beslutet
omprövat. Var och en som varit föremål för ett sådant beslut har vidare
rätt att på ansökan få information från den personuppgiftsansvarige om
vad som har styrt den automatiserade behandling som lett fram till
beslutet. Datainspektionen har framhållit att frågan om inte 29 § om
automatiserade beslut skall vara tillämplig måste övervägas.
För att 29 § personuppgiftslagen skall vara tillämplig krävs att de
uppgifter på vilka den automatiserade behandlingen grundas är sådana
som är avsedda att bedöma vissa personliga egenskaper hos den som är
föremål för beslutet, t.ex. arbetsprestationer, kreditvärdighet, pålitlighet
och uppträdande. Beslut om taxering och betalning m.m. av skatt får i
vissa fall fattas helt automatiserat. Sådana beslut kan dock inte anses vara
avsedda att bedöma personliga egenskaper hos den skattskyldige. Det
torde heller inte på övriga områden komma i fråga att fatta sådana beslut
helt automatiserat. Något behov av att hänvisa till 29 §
personuppgiftslagcn finns därför inte. Det bör också framhållas att det i
de lagar som reglerar förfarandet på ifrågavarande områden redan finns
föreskrifter om rätt till omprövning av beslut.
Säkerheten vid behandlingen
I 30-32 §§ personuppgiftslagen finns vissa regler om hur den
personuppgiftsansvarige skall organisera arbetet med behandling av
94
personuppgifter for att garantera säkerheten. Det rör sig som Prop. 2000/01:33
instruktioner till personalen samt tekniska och organisatoriska åtgärder.
Dessa bestämmelser skall vara tillämpliga inom de här aktuella
verksamhetsområdena.
Överföring av uppgifter till tredje land
Personuppgifter som är under behandling får enligt 33 §
personuppgiftslagen inte föras över till tredje land. Från förbudet finns
vissa undantag i 34 §, bl.a. för överföring till länder som har anslutit sig
till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk
databehandling av personuppgifter. Överföring till ett land som inte ingår
i EU eller är anslutet till EES får också ske om det tredje landet har en
"adekvat nivå" för skyddet av personuppgifter. Enligt 35 §
personuppgiftslagen kan regeringen, och i vissa fall den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om undantag från förbudet i
33 §. Undantag från förbudet får meddelas bl.a. om det behövs med
hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Regeringen har också i
personuppgiftsförordningen (1998:1191) gett Datainspektionen möjlighet
att meddela föreskrifter om undantag i vissa fall.
Skatte- och kronofogdemyndigheterna samt Tullverket utbyter i dag
information med länder såväl inom som utom EU. Informationsutbytet
följer oftast av internationella överenskommelser. Det är enligt
regeringens mening väsentligt att informationsutbytet även med länder
utanför EU inte begränsas. För att kunna uppfylla de åtaganden som
Sverige gjort genom olika internationella överenskommelser måste
utbyte av uppgifter vara möjligt även med länder utanför EU. Som ovan
anges kan regeringen med stöd av 35 § personuppgiftslagen meddela
föreskrifter om undantag från förbudet om det behövs för ett viktigt
allmänt intresse. I dataskyddsdirektivet anges i fråga om skäl som rör
viktiga allmänna intressen bl.a. att överföring skall kunna medges när
skyddet av väsentliga samhällsintressen kräver det, till exempel vid
internationellt utbyte av uppgifter mellan skattemyndigheter eller
tullmyndigheter. Regeringen anser att förbudet mot överföring till tredje
land liksom de undantag från förbudet som föreskrivs skall vara
tillämpliga på behandling inom aktuella verksamheter. Regeringen bör
även ha möjlighet att föreskriva om undantag från förbudet med stöd av
35 § personuppgiftslagen. Med stöd av detta undantag avser regeringen
att förordna om att uppgifter får lämnas ut när det följer av en
internationell överenskommelse.
Personuppgiftsombudets uppgifter
Automatiserade behandlingar av personuppgifter skall enligt 36 §
personuppgiftslagen anmälas till tillsynsmyndigheten
(Datainspektionen). Anmälan behövs dock inte om den
personuppgiftsansvarige har utsett ett personuppgiftsombud. Någon
anmälan behöver heller inte göras för behandlingar som regleras genom
särskilda föreskrifter i lag eller förordning, se 3 §
personuppgiftsförordningen. Någon skyldighet att anmäla de
95
behandlingar som utförs inom ramen for de föreslagna lagarna finns
alltså inte.
Även om någon anmälningsskyldighet inte föreligger är det inte
uteslutet att berörda myndigheter utser personuppgiftsombud. Om ett
personuppgiftsombud utses bör enligt regeringens mening
bestämmelserna i 38-40 §§ personuppgiftslagen om ombudets
skyldigheter tillämpas. Datainspektionen anser att även bestämmelsen i
36 § om skyldigheten att anmäla personuppgiftsombuden till
tillsynsmyndigheten bör vara tillämpliga. Om personuppgiftsombuden
finns anmälda hos Datainspektionen har en enskild registrerad lättare att
vända sig till rätt person hos den berörda myndigheten i exempelvis
frågor om rättelse av uppgifter. Bestämmelsen hänger också samman
med 40 § personuppgiftslagen om personuppgiftsombudets uppgift att
hjälpa registrerade. Regeringen anser med hänsyn här till att även 36 §
andra stycket bör vara tillämplig vid behandling av uppgifter enligt de
föreslagna lagarna.
Regeringen har enligt 41 § personuppgiftslagen möjlighet att
föreskriva att vissa särskilt känsliga behandlingar skall anmälas till
Datainspektionen for forhandskontroll. Denna möjlighet bör regeringen
ha även i fråga om sådana behandlingar som regleras i den nu föreslagna
lagstiftningen.
Datainspektionen anser att även 42 § personuppgiftslagen bör vara
direkt tillämplig. Enligt denna bestämmelse skall den
personuppgiftsansvarige till var och en som begär det skyndsamt och på
lämpligt sätt lämna upplysningar om sådana automatiserade behandlingar
av personuppgifter som inte anmälts till tillsynsmyndigheten. Den
behandling som utförs med stöd av den föreslagna regleringen omfattas
inte av någon anmälningsskyldighet. Det är väsentligt att den enskilde på
ett enkelt sätt kan få besked om vilka behandlingar som utförs av
myndigheterna. Regeringen anser därför i likhet med Datainspektionen
att hänvisning bör göras även till 42 § personuppgiftslagen.
Tillsynsmyndighetens befogenheter
För att kunna säkerställa att personuppgifter behandlas på ett korrekt sätt
har Datainspektionen vissa befogenheter gentemot personuppgifts-
ansvariga. Enligt 43 § personuppgiftslagcn har Datainspektionen
möjlighet att på begäran få tillgång till personuppgifter, upplysningar och
dokumentation om behandlingen och säkerheten samt tillträde till
lokaler. I likhet med utredningen anser regeringen att denna bestämmelse
bör vara tillämplig.
Datainspektionen har vidare möjlighet att enligt 44 och 46 §§ person-
uppgiftslagen vid vite förelägga den personuppgiftsansvarige att vidta
vissa åtgärder. Det kan dock inte anses behövligt med en möjlighet för
Datainspektionen att vid vite förbjuda en personuppgiftsansvarig statlig
myndighet att behandla personuppgifter, eftersom det får förutsättas att
myndigheterna följer inspektionens uppmaningar. Hänvisning bör därför
inte göras till bestämmelserna om vite i 44 och 46 §§
personuppgiftslagcn.
Prop. 2000/01:33
96
Utredningen har inte ansett det nödvändigt att hänvisa till 45 §, vari
anges att Datainspektionen om den konstaterar att personuppgifter
behandlas felaktigt skall forsöka åstadkomma rättelse genom påpekanden
m.m. Datainspektionen anser emellertid att en hänvisning bör göras till
45 § första stycket för att undvika oklarheter om vilka åtgärder
tillsynsmyndigheten i första hand skall vidta om den konstaterar brister i
behandlingen hos berörda myndigheter. Det torde enligt regeringens
mening vara självklart att Datainspektionen vidtar de åtgärder som är
rimliga för att fa till stånd rättelse när brister i myndigheternas hantering
upptäcks. Bestämmelsen bör därför inte vara tillämplig.
Enligt 47 § personuppgiftslagen har Datainspektionen rätt att hos
allmän förvaltningsdomstol ansöka om att sådana uppgifter som har
behandlats på ett olagligt sätt skall utplånas. Bestämmelsen bör vara
tilllämplig vid behandling av uppgifter enligt de föreslagna lagarna.
Slutligen bör personuppgiftslagens bestämmelser om straffansvar vara
tillämpliga. Detta innebär som Lagrådet anfört att ansvar endast inträder
i händelse av överträdelser av de paragrafer i personuppgiftslagen som i
övrigt skall gälla och som är straffsanktionerade. Regeringen anser i
likhet med Lagrådet att det inte föreligger något behov av att införa
separata straffbestämmelser i de föreslagna lagarna.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: En myndighet skall vara personuppgifts-
ansvarig för den behandling det ankommer på myndigheten att utföra.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att erinra mot
förslaget. Riksarkivet ifrågasätter dock om det finns tillräckliga skäl att
frångå den definition av personuppgiftsansvarig som ges i
personuppgiftslagen.
Skälen för regeringens förslag: Den personuppgiftsansvarige har
enligt personuppgiftslagen ett långtgående ansvar för att all behandling
av personuppgifter sker i överensstämmelse med lagen. Med
personuppgiftsansvaret följer bl.a. skyldigheten att rätta oriktiga
uppgifter och att lämna den registrerade information om de behandlingar
som pågår.
De myndigheter som kan bli aktuella som personuppgiftsansvariga vid
behandling i de nu aktuella verksamheterna är Riksskatteverket och
Tullverket, de regionala skatte- och kronofogdemyndigheterna samt
länsstyrelserna. Tullverket utgör numera en enda myndighet, varför
några problem med fördelning av personuppgiftsansvaret inte uppstår i
tullverksamheten. Det är däremot inte möjligt att för ett komplext system
för databehandling inom sådana myndighetsorganisationer som
skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna i lag närmare
bestämma vilken myndighet som bör vara ansvarig för olika specifika
behandlingar. I stället är lämpligt att för dessa myndighetsorganisationer
utforma regleringen så att den myndighet på vilken det ankommer att
utföra en viss behandling skall vara ansvarig för just den behandlingen.
Genom att personuppgiftsansvaret omfattar vad som ankommer på en
97
4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
myndighet att utföra, markeras att det finns ett ansvar inte endast för att
utförd behandling är korrekt, utan även för att behandling faktiskt utförs
när den skall ske.
För behandling av personuppgifter som inte sker under de särskilt
reglerade former som gäller för databaser, t.ex. ordbehandling, bör den
myndighet hos vilken behandlingen görs vara personuppgiftsansvarig.
När det gäller behandling i en databas bör den myndighet som avgör
om en viss uppgift skall foras in i databasen, vara ansvarig för att den
lagrade uppgiften är korrekt. Detta är nödvändigt eftersom i princip
endast den myndigheten har möjlighet att garantera uppgiftens riktighet.
För den fortsatta behandlingen av uppgiften kan dock andra myndigheter
bli ansvariga, eftersom varje myndighet ansvarar för sin behandling. Om
exempelvis en registrerad uppgift skulle komma att lämnas ut av en
annan myndighet än den som har registrerat uppgiften, skall den
utlämnande myndigheten vara ansvarig för den behandling som utgörs av
själva utlämnandet. Skyldigheten att göra rättelse åligger den
personuppgiftsansvarige.
I mer övergripande frågor, t.ex. om sådant som ansvar för att
nödvändiga tekniska eller organisatoriska säkerhetsåtgärder vidtas, måste
personuppgiftsansvarets fördelning grundas på vilka myndigheter som
har befogenhet och skyldighet att utföra dessa åtgärder. Inom
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet kan detta till stor del antas
bli en fråga för Riksskatteverket, men det avgörande måste vara hur
organisationen är uppbyggd och hur olika arbetsuppgifter är fördelade. I
praktiken torde det inte behöva uppstå några problem i fråga om vem
som är personuppgiftsansvarig för olika behandlingar. En förutsättning är
dock att det går att fastställa vilka myndigheter som har behandlat en viss
uppgift och hur uppgiften har behandlats.
En fråga som knyter an till personuppgiftsansvaret är arkivansvaret
enligt arkivlagen (1990:782). Enligt huvudregeln i 3 § arkivlagen har en
myndighet arkivansvar för de allmänna handlingar som finns hos
myndigheten. För elektronisk information gäller emellertid en
specialregel. Upptagningar för automatisk databehandling som är
tillgängliga för flera myndigheter, och som därigenom utgör allmänna
handlingar, skall bilda arkiv endast hos en av dessa myndigheter, i första
hand den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen. Syftet
med undantaget är att upptagningar som är tillgängliga för flera
myndigheter inte skall behöva arkiveras av samtliga dessa myndigheter,
utan endast av den huvudansvariga myndigheten.
Prop. 2000/01:33
98
Prop. 2000/01:33
8.3
Regeringens förslag: Klara och tydliga ändamål för behandling av
uppgifter skall anges i lag. Uppgifter skall fa behandlas endast för de
angivna ändamålen. Ändamålen skall delas in i primära ändamål och
sekundära ändamål.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit att bestämmelserna om ändamål endast
skall gälla för uppgifter som behandlas i en databas.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget. Lantmäteriverket är dock tveksamt till förslaget och
anför bl.a. att om de sekundära ändamålen skall uppfylla kraven på
förutsebarhet för den registrerade bör de sekundära ändamålen anges så
fullständigt att de täcker de verksamheter som avses. Riksskatteverket
anser att det i bestämmelsen för de sekundära ändamålen bör lämnas en
upplysning om att det även i annan författning kan finnas bestämmelser
om användning av uppgifter i databasen.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om för vilka ändamål
uppgifter i statliga personregister får användas intar en central roll i
dagens registerförfattningar. Det är genom att ange ändamålen och
reglera vilka uppgifter som får registreras, som ramen för hanteringen av
personregister sätts upp. Betydelsen av klara ändamålsbestämmelser har
inte minskat genom dataskyddsdirektivets tillkomst. Tvärtom är ett av de
viktigaste inslagen i direktivet att personuppgifter får samlas in endast
för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att
uppgifterna senare inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt
med de för vilka uppgifterna samlades in (artikel 6.1a).
Utredningen har föreslagit att ändamålen delas in i primära och
sekundära ändamål. Den första kategorin utgörs av ändamål som är
direkt anpassade till den verksamhet som bedrivs av
personuppgiftsansvariga myndigheter. Som exempel nämns att ett av de
angivna ändamålen i skatteregisterlagen (1980:343) är taxering enligt
taxeringslagen (1990:324), vilket naturligtvis är en grundläggande del av
beskattningsverksamheten. Även utlämnande av uppgifter till personer
som direkt eller indirekt berörs av ett ärende, t.ex. skattskyldiga,
arbetsgivare och borgenärer, omfattas av de primära ändamålen. Ett
sådant utlämnande utgör enligt regeringens mening normalt ett led i
verksamheten. De primära ändamålen bör styra vilka uppgifter som skall
få föras in i en databas. Den andra kategorin består av ändamål som kan
hänföras till andra myndigheters eller enskildas verksamhet, t.ex.
skatteregistrets användning för utredningar i kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet.
Genom en uppdelning i primära och sekundära ändamål blir det tydligt
hur uppgifterna får användas i den egna verksamheten och hur de får
lämnas ut till andra. Regeringen instämmer därför i utredningens förslag
om att dela in ändamålen i primära och sekundära. Utredningens förslag
omfattar dock endast den behandling som sker i databaser. Enligt
regeringens mening bör ändamålsbestämmelserna omfatta all behandling
99
som utförs inom ramen för de föreslagna lagarna. Det kan i annat fall Prop. 2000/01:33
råda tveksamhet lör vilka ändamål uppgifter får behandlas när
behandlingen inte sker i en databas.
Sekundära ändamål bör enligt regeringens mening regleras i lag i de
fall det går att förutse att informationen regelmässigt kommer att
användas av andra myndigheter eller i annan författningsreglerad
verksamhet. Det är vidare väsentligt från integritetssynpunkt att
direktåtkomst i princip inte förekommer till en databas utan att det av den
lag som reglerar databasen klart framgår av ändamålen att ett sådant
utlämnande inte strider mot syftet med lagen. En uppräkning av
sekundära ändamål som inte avser utlämnande med hjälp av
direktåtkomst kan emellertid inte bli uttömmande, eftersom det inte är
möjligt att förutse samtliga de situationer då uppgifter med stöd av
tryckfrihetsförordningen kan komma att lämnas ut till myndigheter eller
andra för olika ändamål. Riksskatteverket anser att det av lagen bör
framgå att det i annan författning kan finnas bestämmelser om
användningen av uppgifter i databasen. Enligt regeringens mening kan
det dock inte anses nödvändigt med en sådan upplysning.
Regeringens förslag: Det skall särskilt anges under vilka
förutsättningar känsliga personuppgifter m.m. far behandlas i ett
ärende eller i en databas.
En handling som har kommit in eller upprättats i ett ärende får
behandlas i databasen. Vid sökning efter en sådan handling får som
sökbegrepp användas endast personnummer och andra uppgifter som
avses i 15 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100). Som sökbegrepp får
dock inte användas känsliga personuppgifter.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget. Länsrätten i Stockholms län anser dock att
begreppet ”nödvändigt” inte bör användas i lagtext utan föreslår i stället
att begreppen ”särskilda skäl” eller ”synnerliga skäl” används.
Datainspektionen anser att utredningens förslag innebär en utvidgning i
förhållande till vad som gäller i dag och att sökbegränsningama fått en
för allmän utformning. Sveriges Advokatsamfund anser att det kan
ifrågasättas om förslaget att begränsa sökmöjligheterna är realistiskt med
hänsyn till den snabba teknikutvecklingen. Det kan enligt
Advokatsamfundet inte uteslutas att även en enskild part kan ha intresse
av att fritextsöka i ärenden för att kunna ta till vara sin rätt i olika
sammanhang. Det bör därför övervägas om det är lämpligt att helt
förhindra möjligheterna för enskilda till fritextsökning. Riksskatteverket
anför bl.a. att myndigheternas diarium också används som index till
datoriserade ärendehanteringssystem. Det kan enligt verket ifrågasättas
om inte en myndighet oavsett de föreslagna sökbegränsningama skulle
ha rätt att använda de uppgifter som registreras i ett diarium enligt 15
kap. sekretesslagen för att söka efter handlingar i en databas.
100
Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 § personuppgiftslagen Prop. 2000/01:33
gäller ett principiellt forbud mot behandling av känsliga personuppgifter.
Med känsliga personuppgifter avses uppgifter som avslöjar ras eller
etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse
eller medlemskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa eller
sexualliv. Det finns vissa undantag från förbudet, t.ex. då den enskilde
har samtyckt till behandlingen. Undantagen är emellertid inte tillämpliga
på de aktuella verksamheterna. Enligt 20 § personuppgiftslagen far dock
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om ytterligare undantag om det behövs med hänsyn till ett
viktigt allmänt intresse. Genom 21 § personuppgiftslagen begränsas även
rätten att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar
brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel och
administrativa frihetsberövanden. Sådana uppgifter får behandlas endast
av myndigheter.
I skatteförvaltningens, kronofogdemyndigheternas och Tullverkets
verksamheter torde det sällan komma i fråga att behandla känsliga
personuppgifter. I vissa situationer finns det dock anledning att tillåta
behandling av känsliga uppgifter i handläggningen av ärenden. En
enskild kan exempelvis i ett skatteärende om förseningsavgift ange
sjukdom som skäl för att deklaration inte har lämnats i tid. En sådan
uppgift måste rimligen kunna behandlas på automatiserad väg i ärendet.
Enligt regeringens mening skall därför känsliga uppgifter fa behandlas i
de fall det är nödvändigt för verksamheten.
När det gäller behandlingen av känsliga uppgifter måste åtskillnad
göras mellan behandling av uppgifter i elektroniska handlingar i
ärendehanteringssystem och annan behandling. Vid registrering av mer
traditionell karaktär, dvs. när uppgifter registreras för att kunna vara
sökbara och användbara vid den allmänna ärendehanteringen och
verksamhetsdriften hos en myndighet, bör känsliga personuppgifter och
uppgifter om lagöverträdelser m.m. få behandlas i en databas endast om
det är särskilt angivet i den lag som reglerar behandlingen av
personuppgifter. Regeringen återkommer till vilka känsliga uppgifter
som får behandlas när innehållet i myndigheternas databaser behandlas.
När det gäller elektronisk ärendehantering är situationen densamma
som vid traditionell hantering av ärenden, nämligen att det inte är möjligt
för den handläggande myndigheten att påverka innehållet i de handlingar
som kommer in till myndigheten. När inkomna handlingar förs in i ett
ärendehanteringssystem kan således även känsliga personuppgifter
komma att tas in i databasen. Det förekommer även att personer som inte
berörs av ett ärende namnges i inkomna handlingar. Motsvarande
resonemang kan delvis föras i fråga om handlingar som upprättas av den
handläggande myndigheten. När en myndighet skall fatta beslut i ett
ärende måste hänsyn självfallet tas till det material som har kommit in.
Det materialet utgör underlag för beslut. Det kan därför vara nödvändigt
att i skälen för ett beslut eller i andra handlingar som upprättas i ett
ärende återge sakomständigheter eller argument som innefattar uppgifter
av vitt skilda slag. Att i detalj reglera vilka uppgifter som får antecknas
och i vilka fall detta får ske är därför inte möjligt. Det går heller inte att
förutse de olika situationer som kan uppstå i hanteringen av ärenden. För
101
att inte omöjliggöra för myndigheter att bedriva en effektiv Prop. 2000/01:33
ärendehantering är det nödvändigt att sådan registrering är tillåten.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det angivna att elektroniska
handlingar i likhet med vad som gäller i dag skall få innehålla samtliga
de uppgifter som har lämnats i ett ärende. Även i fråga om de handlingar
som upprättas av myndigheten måste det finnas en stor frihet för
registrering av uppgifter. 1 dessa fall finns det dock en möjlighet för
myndigheten att påverka innehållet i handlingarna. Känsliga
personuppgifter m.m. bör därför få finnas i handlingar som har upprättats
av myndigheten endast om det är nödvändigt för handläggningen av ett
ärende. Kravet på att det skall vara nödvändigt att behandla känsliga
personuppgifter m.m. innebär inte att det krävs att det är omöjligt att
hantera frågorna på annat sätt, t.ex. genom pappershantering eller genom
att utelämna vissa delar av skälen for ett beslut. Vad som avses är att
behandlingen av uppgifterna skall vara nödvändig för att myndigheten
skall kunna sköta sina åligganden vid hanteringen av ärenden enligt
gällande rutiner och regler. Enligt regeringens mening bör begreppet
”nödvändigt” användas i förevarande sammanhang.
Elektroniska akter
Behandlingen av känsliga personuppgifter m.m. i elektroniska
ärcndchanteringssystem kan innebära risker för otillbörligt intrång i den
personliga integriteten. I dag får de regionala skatte- och
utsökningsregistren innehålla s.k. elektroniska akter. För att tillgodose
behovet av skydd for enskildas personliga integritet är möjligheterna att
söka i de regionala registren begränsad. I ett regionalt register kan man
endast söka på uppgifter om person- eller organisationsnummer, namn,
firma, ärendebeteckning, taxeringsår, beskattningsår, inkomstår,
redovisningsperiod, handläggande enhet, datum och uppgift om var i
handläggningsgången ett ärende befinner sig. I en elektronisk handling
får som sökbegrepp användas endast ärendebeteckning och beteckning
på handling.
För att ärendehanteringen skall kunna skötas på ett effektivt sätt är det
nödvändigt att handläggare ges möjlighet att söka efter såväl ett ärende
som enskilda handlingar, t.ex. med angivande av ärendebeteckning eller
beteckning på en specifik handling. Det bör dock inte vara möjligt att i
ett ärendehanteringssystem med hjälp av fria sökbegrepp göra
sammanställningar av uppgifter i handlingar. Beroende på de tekniska
förutsättningarna skulle en sådan möjlighet kunna innebära att
sammanställningar skulle kunna göras av samtliga ärenden hos t.ex. en
skattemyndighet, där de enskilda parterna i skrivelser som finns
elektroniskt lagrade har åberopat psykisk sjukdom som skäl for t.ex.
avdrag vid taxeringen eller undanröjande av förseningsavgift. Något
behov av att kunna göra sammanställningar av den karaktären finns inte
och bör av integritetsskäl inte heller tillåtas. Regeringen delar därför
utredningens bedömning att det i likhet med vad som gäller i dag är
nödvändigt att ställa upp vissa särskilda regler för hanteringen av
elektroniska handlingar.
102
Begränsningarna i möjligheterna att söka efter en handling i databasen Prop. 2000/01:33
är motiverat av integritetsskäl. Den nuvarande regleringen är mycket
detaljerad och det finns därför skäl att förenkla den. En förenkling far
dock inte innebära att reglerna far en alltför allmän utformning.
Utredningen har föreslagit att vid sökning efter en handling i databasen
bör ärendebeteckning, beteckning på handlingen eller andra uppgifter,
t.ex. personnummer, som behövs för att identifiera ett ärende eller en
handling fa användas. Förslaget innebär en utvidgning av möjligheterna
att söka fram handlingar i ett ärende. Enligt regeringens mening är
utredningens förslag vidare för allmänt hållen. En annan lösning bör
därför övervägas. Som Riksskatteverket anfört torde en myndighet alltid
kunna söka i sitt diarium för att få fram en handling. I ett diarium får
antecknas datum då handlingen kom in eller upprättades, diarienummer
eller annan beteckning, från vem handlingen kom in och i korthet vad
handlingen rör. De uppgifter som finns i ett diarium är normalt inte
integritetskänsliga. Enligt regeringens mening finns det därför skäl att
vid regleringen av möjligheterna att söka efter en handling utgå från
sekretesslagens regler. Det skall dock inte vara möjligt att söka på
känsliga uppgifter och uppgifter om lagöverträdelser.
Som ovan angivit är det i dag inte möjligt att söka i en handling. När
en handling är identifierad och direkt tillgänglig for handläggaren finns
det emellertid enligt regeringens mening skäl att se annorlunda på saken.
Att i den situationen inte tillåta de sökmöjligheter som redan i dag ges i
ordbehandlingsprogram, t.ex. for att finna ett speciellt textavsnitt,
framstår inte som befogat. Det är av effektivitetsskäl inte rimligt att en
handläggare när han arbetar med en omfattande elektronisk handling i ett
ärende skall lägga ner tid på att på egen hand söka sig fram till ett önskat
textavsnitt, i stället för att genom ett enkelt sökkommando låta
datasystemet utföra det arbetet. Några faror från integritetssynpunkt med
att tillåta ett sådant förfarande föreligger knappast. De uppställda
sökbegränsningama bör gälla vid sökning efter handlingar, men inte i
handlingarna när de väl har identifierats.
Administrativa och tekniska uppgifter
I dag anges ofta i registerförfattningar och i tillstånd från
Datainspektionen att ett personregister får innehålla de administrativa
och tekniska uppgifter som behövs for den aktuella verksamheten.
Behandling av uppgifter som inte kan hänföras till de registrerade
personerna, utan till myndigheters verksamhet, omfattas inte av den
föreslagna lagstiftningen. Vid behandling av sådana uppgifter skall i
stället personuppgiftslagen tillämpas. Det hindrar emellertid inte att
administrativa uppgifter behandlas i samma datasystem som de uppgifter
vilka används gemensamt för den materiella verksamheten.
Administrativa uppgifter kan därför behandlas tillsammans med andra
uppgifter i en databas utan särskilt stöd i lagstiftningen, under
förutsättning att behandlingen sker i enlighet med ändamålen for
databasen. Som exempel på rent administrativa uppgifter kan nämnas
uppgift om till vilken enhet inom en myndighet ett visst ärende hör,
uppgift om vem som handlägger ett visst ärende eller uppgift om vilka
103
specialkunskaper en handläggare besitter. Sådana uppgifter kan inte
hänföras till en enskild person som omfattas av en viss verksamhet, utan
behandlas endast i syfte att fördela ärenden inom myndigheten. Däremot
utgör en uppgift om en handläggare självfallet en personuppgift avseende
handläggaren själv. De nu nämnda uppgifterna bör enligt regeringens
mening, utan hinder av att det inte anges i lagstiftningen, kunna
behandlas tillsammans med andra uppgifter i databasen.
Vissa uppgifter som behandlas av administrativa skäl, utgör emellertid
samtidigt verksamhetsanknutna personuppgifter. Det kan exempelvis
gälla uppgift om i vilken vallokal en person skall avlägga sin röst vid ett
val. En sådan uppgift behandlas av administrativa skäl, men utgör
samtidigt en upplysning om den röstberättigade. Detsamma gäller enligt
regeringens mening för en uppgift om särskild sekretessmarkering som
registreras i samband med andra uppgifter om en person, och för vilka
särskild försiktighet skall iakttas i samband med utlämnande. För den
nämnda kategorin av uppgifter bör den föreslagna lagstiftningen vara
tillämplig.
Avgörande för bedömningen av om en administrativ uppgift som
behandlas i ett gemensamt datasystem omfattas av bestämmelserna i
lagförslagen, är således om uppgiften även kan anses utgöra en
personuppgift som har anknytning till den materiella verksamheten. Om
en uppgift i en databas anses utgöra en rent administrativ uppgift eller
om den även utgör en verksamhetsanknuten personuppgift, har betydelse
för om information enligt 26 § personuppgiftslagen skall lämnas eller
inte. Informationsskyldigheten avser nämligen endast personuppgifter
och således inte rent administrativa uppgifter.
Behandling av uppgifter av teknisk karaktär som används uteslutande
eller huvudsakligen för att ett datasystem skall fungera, t.ex. koder som
anger på vilket sätt en viss uppgift skall lagras i systemet, behöver inte
heller regleras särskilt. Sådana uppgifter har inte någon egentlig
anknytning till innehållet i en databas utan utgör närmast en del av de
tekniska lösningarna i ett datasystem, och får således registreras utan att
det behöver anges i den föreslagna lagstiftningen. En förutsättning är
dock att de tekniska uppgifterna, ensamma eller tillsammans med andra
uppgifter, inte tillför någon saklig information som kan hänföras till de
registrerade personerna.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelser om
information som skall lämnas till den registrerade när uppgifter
samlas in från den registrerade själv och efter ansökan av den
registrerade skall tillämpas vid behandling av personuppgifter inom
skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och Tullverket. Information
om i en databas förekommande elektroniska handlingar som hör till
ett ärende och som den enskilde har tagit del av behöver dock inte
omfatta annat än uppgift om att handlingarna behandlas i databasen.
Om den enskilde begär det skall dock informationen omfatta även de
handlingar som behandlas.
104
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I personuppgiftslagen finns
bestämmelser om att den personuppgiftsansvarige på eget initiativ skall
informera den registrerade om att dennes personuppgifter är föremål för
behandling. Av 23 § personuppgiftslagen framgår att den personuppgifts-
ansvarige självmant skall informera en enskild om behandling av
uppgifter som samlas in från den enskilde själv. Den information som
skall lämnas är uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet,
ändamålen med behandlingen samt övrig information som behövs för att
den registrerade skall kunna ta till vara sina rättigheter. Bestämmelsen
skall vara tillämplig på behandling av personuppgifter i de aktuella
verksamheterna.
Enligt 24 § personuppgiftslagen skall den registrerade informeras även
när uppgifter har samlats in från någon annan källa än honom själv.
Sådan information behöver emellertid inte lämnas om det finns
bestämmelser om registrerandet i en lag eller annan författning. När
behandling av personuppgifter hos en myndighet regleras i särskild
lagstiftning, med bestämmelser om vilka uppgifter som får behandlas och
hur uppgifterna i övrigt far hanteras, krävs således inte att sådan
information ges. Något skäl för att Tullverket eller myndigheter inom
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet trots detta skall lämna sådan
information kan inte anses föreligga. Bestämmelsen bör således inte
tillämpas på behandling av uppgifter enligt de föreslagna lagarna.
Information skall också lämnas på begäran av den registrerade. En av
de från integritetssynpunkt viktigaste bestämmelserna i dataskydds-
direktivet återfinns i artikel 12 a, och innebär att enskilda har rätt att få
information av den personuppgiftsansvarige om personuppgifter som rör
den sökande behandlas eller inte. Om uppgifter behandlas skall
information lämnas om vilka uppgifter det rör sig om, varifrån
uppgifterna har hämtats, ändamålen med behandlingen och till vilka
mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i 26 § personuppgiftslagen, där
enskilda garanteras denna rätt till information efter ansökan. I nämnda
paragraf anges även att information inte behöver lämnas om
personuppgifter i löpande text som inte har fått sin slutliga utformning
när ansökan gjordes eller som utgör minnesanteckning eller liknande,
under förutsättning att uppgifterna inte har lämnats ut till tredje man.
Bestämmelser om rätt till information fanns tidigare i 10 § datalagen
(1973:289). Den registrerade hade enligt nämnda bestämmelse rätt att
från den registeransvarige fa underrättelse om innehållet i personuppgift
som ingår i personregistret, s.k. registerutdrag. I 18 § skatteregisterlagen
(1980:343) och 10 a § utsökningsregisterlagen (1986:617) finns
särbestämmelser om registerutdrag. Där sägs att i ett registerutdrag enligt
datalagen behöver, i fråga om regionala register, uppgift i handling som
har getts in av enskild eller som den registeransvarige har expedierat till
den registrerade inte tas med. Om uppgiften finns i ett ärende rörande
den som begärt registerutdraget, skall det framgå av utdraget att
uppgiften inte finns med i utdraget. Innebörden av de återgivna
Prop. 2000/01:33
105
bestämmelserna är i princip att elektroniska handlingar i dag inte behöver
skickas ut i ett registerutdrag, om handlingen har getts in av eller
expedierats till den registrerade.
Utredningen har föreslagit att det bör införas ett undantag för
elektroniska handlingar även när enskilda skall informeras enligt 26 §
personuppgiftslagen. Enligt utredningens mening är ett undantag
förenligt med dataskyddsdirektivet. Utredningen anför som skäl härför
bl.a. följande. När en person som är part i ett ärende begär att få
information av en myndighet om vilka personuppgifter som behandlas
rörande honom eller henne, kan det sättas i fråga om det finns några
sakliga skäl för att han eller hon skall få del av kopior av egna handlingar
som skickats till myndigheten och som lagras elektroniskt där.
Detsamma kan sägas i fråga om handlingar som har upprättats av
myndigheten eller som har getts in till myndigheten av någon annan än
den registrerade själv, om den registrerade har tagit del av handlingarna.
Det bör även tas i beaktande att antalet elektroniska handlingar i olika
databaser med stor sannolikhet kommer att öka väsentligt i framtiden,
efter hand som den datoriserade hanteringen tar över pappershanteringen.
Det finns därför en risk att den som begär information om vilka uppgifter
som behandlas om honom eller henne, får del av så stora mängder
uppgifter att det kan vara svårt att tillägna sig informationen. Under
förutsättning att den registrerade far tydlig information om att handlingar
som han eller hon har skickat in till eller fått från myndigheten finns
registrerade samt att han eller hon får en förteckning över dessa
handlingar, finns det inte några starka argument mot att göra undantag
för de elektroniska handlingarna, eftersom innehållet i dessa är identiskt
med de handlingar som den enskilde har tagit del av.
Den enskilde har i detalj kännedom om uppgifterna i handlingarna
sedan tidigare, eftersom dessa antingen har getts in av eller expedierats
till honom med det registrerade innehållet. Att en myndighet då i
information till en registrerad tydligt anger vilka elektroniska handlingar
som behandlas i en databas eller i ett ärende som rör denne torde enligt
regeringens mening vara tillräckligt för att uppfylla dataskyddsdirektivets
krav på att de registrerade i detalj skall kunna kontrollera om uppgifterna
är korrekta eller inte. Regeringen anser därför i likhet med utredningen
att elektroniska handlingar inte behöver lämnas ut till en enskild i
samband med att en personuppgiftsansvarig myndighet fullgör sin
informationsskyldighet enligt 26 § personuppgiftslagen, om den enskilde
har tagit del av handlingens innehåll. Enskilda bör emellertid inte helt
fråntas rätten att med tillämpning av 26 § personuppgiftslagen ta del av
elektroniska handlingar som de har gett in eller som har expedierats till
dem. Fullständig information om vilka uppgifter som behandlas, således
även uppgifter i elektroniska handlingar, bör enligt regeringens mening
lämnas om den enskilde begär det.
En annan fråga är vad som skall gälla i fråga om personer som finns
omnämnda i handlingar som hör till ett ärende i vilket de inte själva är
part. Dessa personer omfattas inte av det föreslagna undantaget eftersom
de med största sannolikhet inte fatt del av handlingarna. Det innebär
emellertid enligt regeringens mening inte att de har rätt att enligt 26 §
personuppgiftslagcn få information om behandlingen. Regeringen har
tidigare i den proposition som låg till grund för införande av
Prop. 2000/01:33
106
personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, s. 83) uttalat bl.a. att det är Prop. 2000/01:33
rimligt att utgå från att Datalagskommitténs slutsats att EG-direktivet
innebär att den personuppgiftsansvarige bara är skyldig att utnyttja alla
de sök- och sammanställningsmöjligheter som han har tillgång till för att
få fram information att lämna den registrerade är riktig. Regeringens
förslag om sökbegränsningar (se avsnitt 8.4) innebär att myndigheterna
saknar rättsliga befogenheter, och vanligen även tekniska möjligheter, att
kontrollera i vilken omfattning uppgifter om en person behandlas i
handlingar som hör till ett ärende som inte rör honom. Därmed har enligt
regeringens mening en person som är registrerad på ett sådant sätt inte
heller rätt att kräva att myndigheten gör den typen av kontroller.
Rätten till information gäller enligt 27 § personuppgiftslagen inte om
det i lag eller annan författning eller i beslut som har meddelats med stöd
av författning särskilt har föreskrivits att uppgifter inte får lämnas ut till
den registrerade. Detta undantag från rätten till information är i många
fall nödvändigt för att myndigheter skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Som exempel kan nämnas att
en skattemyndighet måste ha möjlighet att behandla uppgifter inför en
förestående revision, utan att dessa uppgifter kommer till den
skattskyldiges kännedom. Enligt regeringens mening skall även 27 §
personuppgiftslagen vara tillämplig på behandling av personuppgifter
enligt de föreslagna lagarna.
Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelse om rättelse
av personuppgifter och skadestånd skall gälla vid behandling av
personuppgifter inom skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och
Tullverket.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget. Justitiekanslern påpekar dock att det i samband med
automatiserade beslut kan uppstå gränsdragningsproblem.
Skälen för regeringens förslag: Den personuppgiftsansvarige är
enligt 28 § personuppgiftslagen (1998:204) skyldig att på begäran av den
registrerade rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte
har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen. När en personuppgiftsansvarig gör rättelse
i fråga om en personuppgift skall - om den registrerade begär det eller
om mer betydande skada eller olägenhet därigenom kan undvikas -
underrättelse lämnas till tredje man som har fått del av uppgiften. Sådan
underrättelse behöver dock inte lämnas om det visar sig vara omöjligt
eller om det skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.
Personuppgiftslagens regler om rättelse skall tillämpas vid behandling av
personuppgifter i de verksamheter som berörs.
Det bör i detta sammanhang framhållas att bedömningen av om en
uppgift skall anses vara oriktig eller inte, dvs. om uppgiften skall rättas,
måste göras mot bakgrund av vilka krav verksamheten ställer på
uppgiftsbehandlingen. Riktigheten av en uppgift som behandlas i
107
beskattningsdatabascn måste således bedömas mot bakgrund av
skatteförvaltningens behov av uppgiften i beskattningsverksamheten.
En personuppgift skall rättas bl.a. när den har behandlats felaktigt. I
princip är all behandling av personuppgifter felaktig som strider mot den
lagstiftning som reglerar behandlingen. Att i detalj ange vad som är
felaktig behandling är därför inte möjligt. I fråga om oriktiga uppgifter
torde det dock vanligtvis inte vara några svårigheter för den
personuppgiftsansvarige att avgöra om det föreligger en felaktig
behandling. Typiska exempel på förekomsten av oriktiga uppgifter är att
fel personnummer har angetts för en person. Sådana fel är det ofta enkelt
för den personuppgiftsansvarige att konstatera på ett objektivt sätt och
det torde sällan råda någon oenighet i fråga om uppgiften är fel eller inte.
Det är emellertid inte i alla situationer självklart om en uppgift är oriktig.
Det får emellertid bli en fråga för framtida praxis att ge närmare
lösningar på problemen med att avgöra under vilka förutsättningar
rättelse skall göras.
Skadestånd
Enligt 48 § personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige
ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga
integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med den lagen
har orsakat. Rätten till skadestånd bör finnas även för skada och
kränkning som uppstår när uppgifter behandlas i strid med de särskilda
bestämmelserna i de föreslagna lagarna. Regeringen förslår därför att
bestämmelserna om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen skall
tillämpas när personuppgifter behandlas i strid med den föreslagna
lagstiftningen.
Justitiekanslern har hänvisat till sitt yttrande över Datalagskommitténs
betänkande där han bl.a. påpekat att han uppmärksammat att vissa
gränsdragningsproblem kan uppstå när den felaktiga uppgiften återfinns i
sådana databaser som både fungerar som ett register och som ett stöd för
myndighetens handläggning och beslut, framför allt på
skatteförvaltningens område. Frågan har bl.a. gällt huruvida ett felaktigt
beslut som fattats med hjälp av ett automatiserat förfarande och samtidigt
registrerats innefattat att en felaktig eller oriktig uppgift förelegat i
datalagens mening och därmed kunnat föranledda strikt
skadeståndsansvar för staten. Det är angeläget att gränsdragnings-
problemen blir föremål för närmare överväganden så att det blir klarlagt
vilka fel m.m. som omfattas av skadeståndsansvaret. Enligt
Justitiekanslern kan en utökad användning av elektroniska handlingar
och akter antas ge upphov till ett större antal skadeståndskrav mot staten.
Frågan om vilka fel som bör omfattas av skadeståndsansvar är enligt
regeringens mening en principiell fråga som bör övervägas i ett annat
sammanhang.
Regeringen har tidigare i avsnitt 7.2 anfört att skadeståndbestämmelsen
endast bör gälla behandling av personuppgifter. Skada som drabbar
juridiska personer respektive anhöriga till avlidna personer skall i stället
hanteras inom ramen för skadeståndslagen (1972:207).
Prop. 2000/01:33
108
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Myndigheters beslut om information som skall
lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen och om rättelse skall kunna
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut far inte
överklagas.
Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätt.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Datainspektionen tillstyrker förslaget om att
beslut om information och rättelse skall fa överklagas men kan dock på
förevarande underlag inte tillstyrka att övriga beslut inte får överklagas.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att beslut
av myndigheter, med undantag för beslut av rent administrativ eller
intern karaktär, som direkt berör enskilda bör kunna överklagas. Det
gäller framför allt beslut att avslå en ansökan om information om
pågående behandling och beslut att avslå en begäran om rättelse. Andra
beslut av den personuppgiftsansvariga myndigheten bör enligt
utredningen inte kunna överklagas. Frågor om skadestånd och straff
prövas av allmän domstol och berörs inte av den föreslagna
bestämmelsen.
Regeringen delar utredningens bedömning att beslut angående
behandling av personuppgifter som direkt berör den enskilde skall kunna
överklagas. Myndigheters beslut att avslå en ansökan om information om
pågående behandlingar kan avse rätten att få besked i fråga om
personuppgifter behandlas eller inte samt rätten att få skriftlig
information om personuppgifter som behandlas. Överklagande bör vara
möjligt i bägge fallen. Besluten bör överklagas till allmän
förvaltningsdomstol och det bör krävas prövningstillstånd för
överklagande till kammarrätten.
Myndigheterna fattar i sin verksamhet även andra beslut som rör
behandlingen av personuppgifter. Dessa beslut är emellertid interna eller
administrativa. Administrativa beslut fattas t.ex. vid inrättande av alla
typer av register. Dessa beslut berör inte den enskilde direkt. Regeringen
anser i likhet med utredningen att interna och administrativa beslut inte
bör kunna överklagas.
Lagrådet har anfört att med den föreslagna regeln skulle vissa beslut
som direkt berör den enskilde komma att tillhöra kategorin icke
överklagbara beslut. Lagrådet pekar på beslut om vägrat utlämnande av
uppgifter, beslut om vägrad direktåtkomst till uppgifter om den enskilde
själ eller beslut om avgift.
Frågan om utlämnande av uppgifter regleras inte i de föreslagna
lagarna utan endast formen för utlämnande. En begäran om utlämnande
av uppgifter prövas enligt sekretesslagens regler och överklagas enligt
den där stadgade ordningen. Någon särskild överklagande regel i de nu
föreslagna lagarna behövs därför enligt regeringens mening inte. När det
gäller frågan om utlämnande genom direktåtkomst får sådan åtkomst
medges endast om regeringen föreskriver det. En sådan bestämmelse
skall inte utformas som en rättighet for den enskilde, se avsnitt 8.9.
109
Enligt regeringens mening bör beslut om direktåtkomst mot bakgrund
härav inte kunna överklagas.
I fråga om beslut om avgift så följer av 2, 23 och 24 §§
avgiftsförordningen att, om inte annat föreskrivits, en myndighets beslut
om avgift får överklagas hos Riksskatteverket, vars beslut inte får
överklagas. Andra beslut om avgifter är alltså inte avsedda för
domstolsprövning. Enligt regeringens mening saknas det skäl att i detta
sammanhang göra annan bedömning. Det bör också framhållas att de
avgifter som kan tas ut med stöd av den föreslagna bestämmelsen
framför allt avser utlämnande till myndigheter och sådant utlämnande
som går utöver offentlighetsprincipen. Uttag av avgifter för utlämnande
enligt offentlighetsprincipen överklagas enligt den ordning som gäller
enligt avgiftsförordningen.
Prop. 2000/01:33
Regeringens bedömning: Uppgifter i en databas, som myndigheter
får ta del av enligt bestämmelser i sekretesslagen eller andra
författningar, bör myndigheterna få tillgång till på medium för
automatiserad behandling.
Regeringens förslag: Uppgifter får lämnas ut till andra än
myndigheter på medium för automatiserad behandling endast om
regeringen medger det.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att det i lag bör tas in bestämmelser att
uppgifter får lämnas ut på medium för automatiserad behandling om
utlämnandet följer av cn internationell överenskommelse.
Remissinstanserna: Riksskatteverket framhåller att om
sekretesskyddade uppgifter skall kunna lämnas ut även efter det att
utlämnandebestämmelsema i skatteregisterförordningen har upphört att
gälla måste uppgiftsskyldigheten överföras till annan författning. Verket
anför vidare att skillnaden mellan direktåtkomst och annat utlämnande i
elektronisk form bör klargöras. Även Statskontoret anser att hållbarheten
i utredningens åtskillnad mellan direktåtkomst och utlämnande i annan
elektronisk form kan diskuteras. Lantmäteriverket tillstyrker förslaget
men anser att sådant samarbete, som innebär att en myndighets uppgifter
skall behandlas i en annan myndighets verksamhet kontinuerligt, i första
hand bör vara reglerad i författning. Övriga remissinstanser tillstyrker
eller har inte något att erinra mot förlaget.
Skälen för regeringens förslag: Det är i dag vanligt att det i
registerlagstiftning regleras i vilka fall uppgifter ur ett personregister får
lämnas ut till andra myndigheter eller till enskilda med hjälp av
automatiserad behandling. I dagens reglering görs normalt åtskillnad
mellan direktåtkomst och övriga former för utlämnande på ADB-
medium. Med direktåtkomst avses att den som använder registret på egen
hand kan söka i detta och få svar på frågor, dock utan att själv kunna
bearbeta eller på annat sätt påverka innehållet.
110
Utredningen har föreslagit att det på samma sätt som idag skall gälla
skilda regler för utlämnande genom direktåtkomst och utlämnande i
annan elektronisk form. Med direktåtkomst avses enligt utredningen även
inhämtande av uppgifter på automatiserad väg via telefon. Statskontoret
har ifrågasatt hållbarheten i utredningens åtskillnad mellan direktåtkomst
och utlämnande i annan elektronisk form, bl.a. mot bakgrund av s.k.
spridnings- och hämtningssystem. Avgörande för om åtskillnaden blir
hållbar är enligt Statskontoret om den senare verkligen kommer att
prövas särskilt i varje enskilt fall och inte sker rutinmässigt. Om så inte
blir fallet och teknikutvecklingen medverkar till att skillnaderna i
åtkomsttid och integritetsskydd mellan olika åtkomstformer blir
försumbara kan uppdelningen upphöra. Riksskatteverket anser att
skillnaderna mellan formerna för utlämnande måste klargöras.
Det kan i vissa fall vara svårt att dra en gräns mellan direktåtkomst och
andra förmer för utlämnande. Som Statskontoret påpekar kan
skillnaderna mellan direktåtkomst och annat utlämnande på
automatiserad väg bli försumbara på grund av den tekniska utvecklingen.
Enligt regeringens mening finns det dock inte skäl att i detta
sammanhang frångå den princip som i dag gäller. Direktåtkomst innebär
att uppgifter lämnas ut utan att den ansvariga myndigheten i det enskilda
fallet har kontroll över vilka uppgifter som lämnas ut. Ett utlämnande via
terminal måste därför vara förenligt med sekretessregleringen. Uppgifter
som är åtkomliga via terminal måste vara sådana som far lämnas ut till
den ifrågavarande myndigheten. Uppgifterna bör vidare ha ett godtagbart
sekretesskydd även hos den myndighet där terminalen finns. Regeringen
delar därför utredningens bedömning att det behövs särskilda regler för i
vilken utsträckning direktåtkomst skall få finnas. När det gäller frågan
om att närmare definiera vad som avses med direktåtkomst och annat
utlämnande i elektronisk form anser regeringen att det inte i detta
sammanhang finns skäl att använda begreppen på annat sätt än tidigare.
Med direktåtkomst avses alltså att den som använder registret på egen
hand kan söka i detta och fä svar på frågor, dock utan att själv kunna
bearbeta eller på annat sätt påverka innehållet.
Utlämnande till myndigheter
Det kan innebära stora effektivitetsvinster för myndigheter att uppgifter
som skall behandlas på automatiserad väg hämtas in genom
automatiserade förfaranden, t.ex. på diskett eller via telenätet. När en
myndighet hämtar in uppgifter från andra myndigheters register eller
databaser, är det från effektivitetssynpunkt mindre tillfredsställande att
den utlämnande myndigheten först gör utskrifter av uppgifterna och den
mottagande myndigheten därefter för in uppgifterna i sina register eller
databaser. Genom sådana förfaranden ökar även riskerna för
överföringsfel, vilket i sig kan utgöra ett integritetsproblem.
En utgångspunkt bör vara att myndigheter skall kunna utnyttja
automatiserade förfaranden i sin ärendehantering i största möjliga
omfattning, dock under förutsättning att behandlingen av personuppgifter
inte medför risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet.
För myndigheter finns vanligtvis särskilda författningar som reglerar
Prop. 2000/01:33
111
vilka automatiserade register eller andra personuppgiftssamlingar som får
föras av myndigheten eller annars på vilket sätt personuppgifter får
behandlas. I dessa författningar regleras även ändamålen med
behandlingen. En myndighet som tar emot uppgifter från andra
myndigheter har vanligen inte rättsligt stöd för att behandla uppgifterna
annat än i enlighet med de för myndigheten gällande författningarna.
Någon risk för att mottagande myndigheter skall behandla
personuppgifter som hämtas in på medium för automatiserad behandling
på ett sätt som inte är avsett torde inte finnas. Under förutsättning att den
utlämnande myndigheten har möjlighet att avgöra vilka uppgifter som
skall lämnas ut saknas det därför enligt regeringens mening anledning att
reglera när uppgifter får lämnas ut på medium för automatiserad
behandling. Det finns med andra ord inte några bärande skäl för att i
informationsutbytet mellan myndigheter skilja på utlämnande som görs
på papper och utlämnande som sker elektroniskt. Om en myndighet får
eller skall lämna ut uppgifter till annan myndighet, t.ex. med stöd av
sekretesslagen eller andra författningar, bör det således vara upp till
myndigheterna att avgöra på vilket sätt det skall göras. Någon reglering
av möjligheterna för myndigheterna att lämna ut uppgifter till andra
myndigheter på medium för automatiserad behandling behövs inte. Med
myndighet avses, förutom statliga myndigheter på såväl central som
lokal nivå, också länsstyrelserna, de allmänna försäkringskassorna samt
kommunala nämnder av olika slag.
En annan fråga i detta sammanhang är att utlämnande av
sekretessbelagda uppgifter från t.ex. skattemyndigheterna och Tullverket
oftast regleras i lag eller annan författning. I dag innehåller t.ex.
skatteregisterförordningen bestämmelser om utlämnande av uppgifter till
andra myndigheter. Sekretesslagens regler bygger på att rutinmässigt
utlämnande av uppgifter i regel skall vara författningsreglcrat. Enligt
regeringens mening bör rutinmässigt utlämnade även i fortsättningen
vara författningsreglerat. Bestämmelser därom tas lämpligen in i
förordning.
Som ovan nämnts bör särskilda regler gälla för direktåtkomst.
Regeringen återkommer till frågan om direktåtkomst i de avsnitt som
gäller myndigheternas databaser.
När det gäller utlämnande till utländska myndigheter har regeringen i
avsnitt 8. 1 anfört att utlämnande som följer av internationella
överenskommelser skall regleras i förordning. Enligt regeringens mening
bör även formerna för utlämnandet regleras i förordning.
Utlämnande till enskilda
Förutom att uppgifter lämnas ut till andra myndigheter kan det även bli
aktuellt att lämna ut uppgifter ur olika databaser till enskilda, dvs. såväl
privatpersoner som företag och organisationer. Utlämnandet av uppgifter
till bl.a. företag på medium för automatiserad behandling kan förväntas
öka. 1 dessa fall saknas, till skillnad mot vad som gäller för myndigheter,
normalt särskilda bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas
hos mottagaren. För mottagaren är det därför vanligtvis
personuppgiftslagcns bestämmelser som är tillämpliga på behandlingen
av de mottagna uppgifterna. Med hänsyn till de integritetsrisker som kan
Prop. 2000/01:33
112
följa med utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad Prop. 2000/01:33
behandling till företag och privatpersoner, bör sådant utlämnande endast
vara tillåtet när det efter särskild prövning anses lämpligt. Uppgifter i
databaser bör fa lämnas ut till enskilda på medium för automatiserad
behandling endast om det är särskilt föreskrivit. Det är emellertid inte
möjligt att i lag reglera i vilka fall uppgifter skall fa lämnas ut. Det bör i
stället åligga regeringen att göra dessa bedömningar.
Regeringens förslag: En fysisk eller juridisk person får ha
direktåtkomst till uppgifter om sig själv i databasen endast om
regeringen medgivit det. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka
uppgifter som får omfattas av sådan direktåtkomst.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall få meddela föreskrifter om
att en fysisk eller juridisk person far ha direktåtkomst till uppgifter om
sig själv i databasen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget. Datainspektionen anser emellertid att det
inte finns skäl att genomföra utredningens förslag eftersom direktåtkomst
inte får medges innan det finns säkra tekniska lösningar som garanterar
att enskilda inte får tillgång till uppgifter om andra personer. Även
Vägverket anser att det är tveksamt att redan i dag generellt öppna för
enskilda att få direktåtkomst till egna uppgifter och tillstyrker förslaget
endast under förutsättning att det de facto finns nöjaktiga tekniska
säkerhetslösningar inom räckhåll.
Skälen för regeringens förslag: Internet är ett relativt nytt sätt att
göra information tillgänglig. I och med att allt fler personer får tillgång
till Internet uppkommer frågor om hur de möjligheter som därigenom ges
till informationsbehandling skall kunna användas av myndigheter. Ett
användningsområde som ligger nära till hands är möjligheten för
enskilda att lämna uppgifter till myndigheter via Internet. I många fall
skulle en effektiv hantering dock kräva att enskilda inte endast kan lämna
uppgifter, utan även har möjlighet att ta del av myndighetens uppgifter
om sig själva.
Utredningen har föreslagit att Internet skall kunna användas för att
enskilda skall kunna göra anmälningar till myndigheterna samt för att
kunna få direktåtkomst till vissa egna uppgifter. Uppgifter skall även
kunna hämtas in på automatiserad väg via telefon. Möjligheten att hämta
in uppgifter om sig själv på automatiserad väg via telefon är en metod
som är vanlig inom t.ex. bankväsendet, men även i vissa statliga
verksamheter. Som exempel kan nämnas att många bankkunder numera
kan få information om sina konton och genomföra transaktioner genom
knapptryckningar på telefonen. Motsvarande metod används också av
många för att få information eller vidta åtgärder rörande det statliga
bilregistret. j j.3
Självdcklarationer och skattedeklarationer får under vissa
förutsättningar lämnas genom ett elektroniskt dokument. En viktig
förutsättning är det tekniska förfarandet med vilket dokumentets innehåll
och utställare kan verifieras. Hur detta tekniska förfarande ska gå till har
ännu inte fastställts. Arbete pågår emellertid för att lösa dessa tekniska
frågor, såväl nationellt som inom EU. Flertalet fysiska personer har inte
någon större nytta av möjligheten att lämna sin deklaration genom ett
elektroniskt dokument. Den förenklade självdeklarationen som används
av de flesta skattskyldiga innehåller förtryckta uppgifter om inkomster
m.m. som lämnats i kontrolluppgifter av banker och arbetsgivare. Att
själv fylla i ett formulär för att kunna lämna deklarationen elektroniskt
innebär alltså inte någon förenkling för den enskilde. Innan den
skattskyldige via Internet kan nå ett formulär med uppgifter om sig själv
motsvarande de som är förtryckta på den förenklade självdeklaration som
i dag skickas ut som brevförsändelse från skattemyndigheterna torde
intresset av att deklarera elektroniskt vara begränsat. Om detta skulle
vara möjligt uppkommer stora fördelar för både skatteförvaltningen och
den skattskyldige. När de tekniska lösningarna finns tillgängliga innebär
det för beskattningsverksamhetens del att den möjlighet som finns i dag
att lämna självdcklarationer och skattedeklarationer genom ett
elektroniskt dokument kan bli praktiskt användbar.
Samma förfarande skulle också kunna utnyttjas vid exempelvis
ansökningar om förslag till särskild beräkningsgrund eller som hjälp vid
beräkning av skatt. Ett annat användningsområde inom beskattnings-
verksamheten skulle vara att ge enskilda möjlighet att komma åt
uppgifter om sina skattekonton. Med direktåtkomst till sitt skattekonto
skulle en skattskyldig vid vissa avstämningstidpunkter enkelt kunna få
uppgifter om behållningen på kontot och därigenom få information om
ytterligare inbetalning krävs. Även inom folkbokföringsverksamheten
skulle elektroniska förfaranden kunna användas som komplement till mer
traditionella rutiner. Internet skulle t.ex. kunna utnyttjas för att anmäla
flyttning eller göra namnanmälan för ett nyfött barn. För att sådana
anmälningsrutiner skall bli ett effektivt alternativ krävs att enskilda
samtidigt får tillgång till de uppgifter om dem själva som finns hos
myndigheten före ändringen.
Regeringens principiella uppfattning är att den tekniska infrastrukturen
for statsförvaltningens kommunikation med medborgare och företag bör
bygga på Internet. Myndigheterna bör i den utsträckning det är förenligt
med gällande rätt använda Internet för att utveckla tjänster som förenklar
kontakterna mellan medborgare, företag och offentlig förvaltning. Under
förutsättning att säkerheten är tillräcklig anser regeringen att det inte
finns några integritetsskäl som talar mot att enskilda kan ta del av
uppgifter om sig själva via Internet. Tvärtom kan det, om än i begränsad
omfattning, ge enskilda möjlighet att kontrollera att de uppgifter om dem
som behandlas hos myndigheter är korrekta.
I likhet med utredningen anser regeringen att ett förfarande med
direktåtkomst till egna uppgifter inte skulle stå i strid med dataskydds-
direktivets bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredje
land. Den som befinner sig i ett tredje land och begär att fä del av
uppgifter om sig själv via Internet, måste nämligen genom sin begäran
anses ha gett sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut. Direktåtkomst i
Prop. 2000/01:33
114
dessa fall bör också kunna accepteras utan att det står i uttrycklig Prop. 2000/01:33
överensstämmelse med ändamålen for respektive databas. Det föreligger
heller inte någon fara från integritetssynpunkt att lämna ut uppgifterna.
En förutsättning för att enskilda skall ges möjlighet att komma åt egna
uppgifter genom direktåtkomst, är emellertid att det finns tillräckligt
säkra tekniska lösningar som gör att de inte far tillgång även till uppgifter
om andra personer. Datainspektionen och Vägverket har anfört att
förslaget inte bör genomföras nu eftersom det i dag inte finns säkra
tekniska lösningar. Metoder för att säkerställa identifieringen av den som
efterfrågar uppgifter utvecklas hela tiden. Säkerhetsarbetet inom
skatteförvaltningen och Tullverket är enligt regeringens mening också så
väl utvecklat att det finns goda förutsättningar att för att skapa och
vidmakthålla en sådan säkerhetsnivå som krävs for att genomföra
förslaget. Det bör ankomma på Riksskatteverket och Tullverket att se till
att den tekniska lösning som väljs garanterar att tillräcklig säkerhet
uppnås. Regeringen anser mot bakgrund av detta att ett system med
åtkomst till egna uppgifter nu kan införas eller möjliggöras.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall bemyndigas meddela
föreskrifter om att enskilda skall fa ha åtkomst till uppgifter om sig
själva. Enligt 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen är myndigheter inte
skyldiga att lämna ut upptagning för automatisk databehandling i annan
form än utskrift. När bestämmelsen ursprungligen infördes anfördes att
ett utlämnande i sådant fall inte sker med stöd av offentlighetsprincipen
utan som ett led i myndigheternas serviceverksamhet. I praxis har också
frågan om sådant utlämnande betraktats som en administrativ fråga. I
likhet med Lagrådet anser regeringen att det från denna utgångspunkt är
möjligt för regeringen att meddela föreskrifter i ämnet med stöd av sin
restkompetens.
Som ovan angivits bör enligt regeringens mening utlämnande i
elektronisk form från nu aktuella databaser endast vara tillåtet när det
efter särskild prövning anses lämpligt. De integritetsrisker som finns vid
utlämnande på medium för automatiserad behandling finns givetvis även
vid ett utlämnande genom direktåtkomst. När det gäller myndigheters
möjligheter att fa direktåtkomst föreslås att detta skall regleras i lag.
Enligt regeringens mening bör även enskildas möjligheter till
direktåtkomst vara särskilt reglerat. Som ovan angetts kan regeringen
med stöd av sinrestkompetens meddela föreskrifter om att enskilda får ha
direktåtkomst till uppgifter om sig själva. En bestämmelse med denna
innebörd bör som information tas in i de föreslagna lagarna. Regeringen
vill dock framhålla att åtkomst för enskilda endast skall fa finnas i de fall
regeringen föreskrivit om det. En reglering av möjligheten for enskilda
att komma åt uppgifter om sig själva innebär inte en rättighet för enskilda
att ta del av samtliga uppgifter som finns i myndighetens databas. I
myndigheternas databaser kan finnas uppgifter som den enskilde inte bör
ta del av, t.ex. uppgifter om planerade revisioner eller liknande åtgärder.
Regeringens förslag: Uppgifter som är föremål for automatiserad
behandling i ett ärende rörande beskattning eller inom Tullverket och
115
kronofogdemyndigheternas verksamhet och som inte behandlas i en
databas skall gallras senast ett år efter att ärendet har avslutats.
För databaser som är känsliga från integritetssynpunkt skall i lag
slås fast att uppgifter skall gallras efter viss tid. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer (Riksarkivet) har dock
möjlighet att meddela föreskrifter om att uppgifterna skall bevaras
under längre tid.
För databaser som är mindre integritetskänsliga skall endast
arkivlagens bestämmelser tillämpas.
Prop. 2000/01:33
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget. Riksskatteverket ifrågasätter dock om det är lämpligt
att ha huvudregler om gallringsfrister i lag, vilka sedan regeringen eller
Riksarkivet kan förlänga eller förkorta. Riksförsäkringsverket anser att
arkivlagens bestämmelser är tillräckliga för den behandling av uppgifter
som sker med hjälp av ordbehandlingsprogram. Sveriges
Advokatsamfund anser att det finns anledning att närmare överväga om
inte i vart fall vissa av registren bör förvaras under längre tid, men att det
samtidigt sätts upp särskilda regler beträffande möjligheterna att komma
åt sådana uppgifter. Uppgifter kan behövas för att kunna föra talan om
skadestånd och vid rättsprocesser.
Skälen för regeringens förslag: När stora mängder uppgifter om
enskilda personer samlas hos myndigheter kan det uppstå
integritetsproblem i synnerhet som dagens teknik tillåter att avancerade
sammanställningar av information kan göras på ett enkelt sätt. En metod
att minska integritetskänsligheten är att se till att uppgifter som inte
längre behövs för en myndighets verksamhet inte finns kvar i
myndighetens uppgiftssamlingar eller register. För att uppnå detta krävs
bestämmelser om gallring av uppgifter eller om överlämnande av
uppgifter till en arkivmyndighet. För behandling av personuppgifter inom
skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och Tullverket är det av bl.a.
integritetsskäl ofta nödvändigt att i specialförfattningama reglera
gallringsfrågor.
Vid utformningen av gallringsbestämmelser måste det dock hållas i
minnet att offentlighetsprincipen - för att den inte skall bli verkningslös
- ställer krav på att vissa uppgifter bevaras för framtiden. Uppgifter far i
princip aldrig gallras i sådan omfattning att det äventyrar arkivens roll
som en del av kulturarvet eller något av de tre huvudändamålen med
arkivverksamheten. Även efter en genomförd gallring måste arkiven
således kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar,
rättsskipningens och förvaltningens behov samt forskningens behov. Det
är alltså inte så enkelt att bara ange att samtliga uppgifter skall gallras när
de inte behövs för verksamheten. Tvärtom behövs en avvägning mellan
integritetsintresset och offentlighetsintresset. Detta är viktigt inte minst i
en tid då mängder av uppgifter finns endast i elektronisk form. En total
gallring av uppgifter i ett dataregister kan med andra ord omöjliggöra en
senare rekonstruktion av händelseförlopp. Integritetsintresset tjänas inte
alltid bäst av att så många uppgifter som möjligt gallras. I vissa fall har
116
bevarandet av känsliga uppgifter visat sig vara till stor fordel för Prop. 2000/01:33
enskilda.
Grundläggande bestämmelser om bevarande och gallring av uppgifter
hos myndigheter finns i arkivlagen (1990:782). Vidare innehåller
personuppgiftslagen bestämmelser om hur länge personuppgifter får
bevaras. I 9 § första stycket i) personuppgiftslagen anges att den
personuppgiftsansvarige skall se till att personuppgifter inte bevaras
under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen
med behandlingen. I dag kompletteras dessa regler ofta med särskilda
bestämmelser i registerförfattningama. Enligt regeringens bedömning
finns det behov av klara och enkla regler om gallring i de lagar som skall
reglera behandling av personuppgifter i myndighetsverksamhet. Hur
dessa bestämmelser bör utformas kan bero på sådana omständigheter
som omfattningen av och integritetskänsligheten hos de registrerade
uppgifterna.
För personuppgifter som behandlas manuellt och som omfattas av den
föreslagna lagstiftningen är de allmänna bestämmelserna i arkivlagen
tillräckliga för att säkerställa ett gott integritetsskydd. För uppgifter som
behandlas på automatiserad väg finns dock i vissa fall skäl att införa
särskilda bestämmelser.
Uppgifter som inte behandlas i en databas
Med den moderna teknik som används i myndighetsverksamheten i dag,
är det vanligt att stora mängder uppgifter lagras elektroniskt även på
annat sätt än i reglerade personregister eller databaser. En stor del av det
skriftliga material som produceras av myndigheter utarbetas numera i
datorer med hjälp av ordbehandlingsprogram. Även i de fall då
slutprodukten skrivs ut på papper och tillfogas akten i ett ärende, sparas
informationen vanligtvis under viss tid genom att lagras elektroniskt. På
detta sätt kan det på ganska kort tid växa fram omfattande
informationsmängder hos en myndighet, information som dessutom ofta
är lätt tillgänglig genom olika typer av sökprogram. Med den
legaldefinition av databasbegreppet som föreslås (se avsnitt 7.4) kommer
dessa informationsmängder i vissa fall inte att omfattas av de
bestämmelser som gäller för databaser. Det gäller t.ex. automatiserad
behandling av uppgifter i samband med revision eller andra
kontrollåtgärder i beskattnings- och tullverksamhet.
I allmänhet saknas starka skäl för att en myndighet på elektronisk väg
skall tillåtas bevara sådan information, utan att några åtgärder vidtas. I
likhet med utredningen anser regeringen att uppgifter som är föremål för
automatiserad behandling i ett ärende - utan att behandlingen görs i en
databas - skall gallras senast ett år efter att ärendet har avslutats. Det kan
emellertid finnas anledning att i vissa fall tillämpa en arman tidpunkt för
gallring. Vissa uppgifter kan det av integritetsskäl vara lämpligt att gallra
vid en tidigare tidpunkt, medan andra uppgifter kan behöva lagras under
en längre tid för att inte onödiga effektivitetsförluster skall uppstå i
verksamheten. Andra gallringtidpunkter kan t.ex. behövas vid de urvals-
eller kontrollprojekt som skatteförvaltningen genomför. Insamlingen av
uppgifter från tredje man, dvs. någon annan än den som kontrollen avser,
117
kan i dessa fall vara mycket omfattande. Efter insamlingen av materialet Prop. 2000/01:33
bearbetas uppgifterna, t.ex. genom sambearbetning med andra register.
Behovet av att bevara uppgifterna varierar bl.a. beroende på hur länge
projektet eller urvalsprocessen pågår. För att syftet med ett projekt eller
en urvalsprocess skall kunna tillgodoses måste de for kontrollen aktuella
uppgifterna få bevaras under hela den tid kontrollen pågår. När den
slutliga urvalsprocessen är genomförd eller ett kontrollprojekt är avslutat
bör dock uppgifterna gallras omedelbart, om inte granskning har
påbörjats av den som uppgifterna avser. Det bör åligga regeringen eller
Riksarkivet att meddela föreskrifter om undantag från den annars
gällande ettårsregeln.
Uppgifter som behandlas i en databas
I de fall då databaserna av olika skäl inte kan anses särskilt integritets-
känsliga bör arkivlagens bestämmelser tillämpas. Några särskilda regler
om bevarande och gallring för att garantera enskildas integritet behövs
inte, samtidigt som arkivlagens bestämmelser säkerställer att uppgifter
bevaras i den omfattning som offentlighetsprincipen kräver.
För databaser som är mer integritetskänsliga anser regeringen i likhet
med utredningen att det lämpligaste är att det i lag anges huvudregler för
när gallring skall ske, men att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, Riksarkivet, ges möjligheter att föreskriva eller
fatta beslut om undantag när det anses motiverat. Därigenom blir det
möjligt att ta hänsyn till såväl offentlighets som integritetsintressen, utan
att det samtidigt kräver en mer omfattande eller tillkrånglad
författningsreglering. Att uppgifter skall gallras ur en databas innebär
inte med nödvändighet att uppgifterna raderas från lagringsmedierna
eller förstörs på annat sätt. Det kan vara tillräckligt att åtgärder vidtas så
att uppgifterna inte är tillgängliga för myndigheten i den löpande
verksamheten.
Det kan finnas anledning att i någon form bevara uppgifter som inte
längre bör finnas tillgängliga i en databas. I de fall uttryckliga
gallringsbestämmelser skall finnas för en databas har dock regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer alltid möjlighet att meddela
föreskrifter om att uppgifter som undantas från gallring skall överlämnas
till en arkivmyndighet. Med en sådan ordning är det möjligt att utnyttja
den kunskap och överblick som arkivmyndigheterna besitter i fråga om
arkivbildning. Därigenom kan irreparabla misstag i form av oåterkallelig
och från arkivbildningens synpunkt felaktig gallring lättare undvikas.
Regeringens förslag: En myndighet som är personuppgiftsansvarig
för behandling av uppgifter i en databas skall få ta ut avgifter för att
lämna ut uppgifter ur databasen. Regeringen skall meddela närmare
föreskrifter om avgiftsuttag.
118
Rätten för myndigheter att ta ut avgifter skall inte fa innebära
inskränkning i rätten att enligt tryckfrihetsförordningen ta del av och
mot fastställd avgift fa kopia eller utskrift av allmän handling.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket, Rikspolisstyrelsen och
Pliktverket avstyrker förslaget om att avgifter normalt skall tas ut inom
folkbokföringsverksamheten. Statskontoret ställer sig tveksamma till
förslaget om att avgifter skall tas ut på all folkbokföringsinformation.
Lantmäteriverket motsätter sig inte avgiftsuttag, men anser att frågan
måste analyseras ytterligare.
Skälen för regeringens förslag: I dag far avgifter tas ut för
utlämnande av uppgifter ur aviseringsregistret. Undantag har dock gjorts
för utlämnande av uppgifter till Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkrings-
verket, Totalförsvarets pliktverk, Lantmäteriverket och Statistiska
centralbyrån. Vidare har regeringen i beslut medgett att Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna får ta ut avgift för
att lämna ut uppgifter ur regionala folkbokföringsregister, skatteregister,
regionala fastighetstaxeringsregister, utsökningsregistret samt registren
för betalningsföreläggande och handräckning. Medgivandet gäller inte
utlämnande som följer av offentlighetsprincipen eller annars av en
skyldighet enligt lag eller förordning att lämna ut uppgifter. Medgivandet
gäller till den 1 juli 2001. Rätten att ta ut avgifter enligt regeringens
beslut har av de olika myndigheterna utnyttjats i olika omfattning.
Avgifter tas bl.a. ut inom exekutionsväsendet för utlämnande av
uppgifter till kreditupplysningsföretag samt inom skatteförvaltningen för
utlämnande till kreditupplysningsföretag, kommuner, landsting och
församlingar.
Den information som förvaltningen förfogar över bör så långt som
möjligt kunna utnyttjas av medborgare, förvaltning och företag. Detta
med beaktande av integritets-, sekretess- och säkerhetsaspekter.
Riksdagen har utifrån dessa utgångspunkter tagit ställning till en enhetlig
princip för myndigheternas uttag av avgifter för att i elektronisk form
tillhandahålla begärda uppgifter (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31,
rskr. 1997/98:294). Principen innebär att avgiften bör grundas på
kostnaden för att ta fram och distribuera informationen men att det i vissa
fall kan finnas skäl att ta ut avgift som även täcker kostnaden för att t.ex.
insamla och registrera informationen. Det är enligt regeringens mening
nu lämpligt att med vissa undantag införa denna princip vid utlämnande
av uppgifter från skatte- och kronofogdemyndigheterna samt Tullverket.
Enskilda har normalt möjlighet att få tillgång till uppgifter med stöd av
tryckfrihetsförordningen. För sådant uppgiftsutlämnande finns särskilda
bestämmelser om avgifter. När enskilda vill ta del av en större mängd
uppgifter på medium för automatiserad behandling - vilket inte omfattas
av tryckfrihetsförordningens bestämmelser - av t.ex.
marknadsföringsskäl eller av andra orsaker som betingas av bedriven
näringsverksamhet, finns det enligt regeringens mening anledning att låta
dem som drar nytta av uppgifterna bidra ekonomiskt till den verksamhet
från vilken utlämnandet sker. Vid utlämnande på elektronisk väg till
enskilda bör de utlämnande myndigheterna således få ta ut avgifter.
Prop. 2000/01:33
119
Avgifter bör också få tas ut vid utlämnande till andra myndigheter.
Avgifter bör dock - med undantag lör det utlämnande som görs från
folkbokföringen - inte tas ut om utlämnandet följer av lag eller
förordning.
Det grundläggande syftet med folkbokföringen är att tillgodose
samhällets behov av folkbokföringsuppgifter, vilket skulle kunna tala för
att avgifter inte skall tas ut i den verksamheten. Det kan nämligen
argumenteras för att ett frekvent utlämnande av folkbokföringsuppgifter
kommer samhället tillgodo på olika sätt, t.ex. genom ökad effektivitet
inom den offentliga sektorn. Folkbokföringsverksamheten belastas dock i
olika hög grad av myndigheter m.fl. i samhället när det gäller uttag av
uppgifter, vilket innebär att avgiftsfrihet skulle leda till en snedfördelning
av kostnadsansvaret för verksamheten. Enligt regeringens mening finns
det fog för principen att kostnaden för uppgiftsuttagen skall fördelas
mellan dem som tar del av uppgifterna i proportion till mängden
uppgifter som de får del av. Regeringen är därför av den uppfattningen
att automatiserat utlämnande av folkbokföringsuppgifter bör vara
avgiftsbelagt. En följd av denna principiella inställning är att regeringen
anser att det inte finns några bärande skäl för att bevara den avgiftsfrihet
som i dag gäller inom folkbokföringen för vissa myndigheter.
Bestämmelser om ifrågavarande avgifter kan i och för sig enligt
regeringens mening meddelas i förordning med stöd av regeringens
restkompetens. Enligt regeringens mening bör det dock redan av lagen
framgå att myndigheterna har rätt att ta ut avgifter.
Avgiftsuttagen får naturligtvis inte inskränka på rätten att ta del av och
mot i annan ordning fastställd avgift få kopia eller avskrift av en allmän
handling.
Prop. 2000/01:33
120
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Behandling av uppgifter i beskattnings-
verksamheten skall regleras i en lag.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Genom skatteregisterlagen
(1980:343) regleras flertalet av de register som förs för beskattnings-
verksamheten. Vissa register omfattas dock inte av lagen, t.ex. de register
som förs för punktskatteverksamheten och fastighetstaxeringsregistren.
Dessa register förs i stället med tillstånd av Datainspektionen. I likhet
med utredningen anser regeringen att regleringen av de register som förs
för beskattningsverksamheten bör vara enhetlig. Det finns i fråga om
allmänna bestämmelser om behandling av uppgifter samt bestämmelser
om enskildas rättigheter inte anledning att göra någon åtskillnad mellan
de olika verksamheterna. Även i fråga om bestämmelser om innehåll,
elektroniska handlingar, utlämnande av uppgifter och direktåtkomst kan
regleringen vara densamma. Regeringen föreslår därför att bestämmelser
om behandling av uppgifter inom beskattningsverksamheten regleras i en
lag.
121
Prop. 2000/01:33
Regeringens forslag: Uppgifter skall få behandlas för
tillhandahållande av information som behövs inom skatteförvaltningen
för
- fastställande av underlag för skatter och avgifter samt
bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter eller
avgifter,
- bestämmande av pensionsgrundande inkomst,
- fastighetstaxering,
- revision och annan analys- eller kontrollverksamhet
- tillsyn samt lämplighets-, tillstånds eller annan liknande prövning,
- ärenden om ansvar för annans skatter och avgifter,
- fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande, samt
- tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Uppgifter skall även få behandlas för tillhandahållande av
information som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför
skatteförvaltningen för
- fastställande av underlag för skatter eller avgifter samt,
bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter eller
avgifter,
- utsökning och indrivning,
- att utgöra underlag för beslut och kontroll av bidrag och andra
stöd,
- pensionsberäkning,
- aktualisering och komplettering av uppgifter om fastigheter, samt
- tillsyn samt lämplighets-, tillstånds- och annan liknande prövning.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anser att uppgifter i databasen
skall få behandlas för tillhandahållande av information som behövs i
skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet samt för kronofogde-
myndigheternas verksamhet avseende betalningsföreläggande och hand-
räckning. Vidare bör det enligt verket klargöras att databasen får använ-
das för ackordsärenden samt ärenden om s.k. företrädaransvar och
betalningsansvar enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och annan associa-
tionsrättlig lagstiftning. Slutligen bör frågan om vad som avses med
tillsyn bli föremål för en översyn. Riksförsäkringsverket anser att de
sekundära ändamålen bör utökas så att de omfattar bl.a. ärenden om
bostadsbidrag, återbetalning av underhållsstöd och sjukpenning-
grundande inkomst. Lantmäteriverket anför att de sekundära ändamålen
även bör omfatta verkets användning av fastighetstaxeringsuppgifter.
Skälen för regeringens förslag: En lag om behandling av
personuppgifter m.m. i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet
skall förutom skatteregistren omfatta även dagens fastighetstaxerings-
register, gåvoskatteregister, olika punktskatteregister samt tillfälliga
register som inrättas vid revision och annan kontroll. En detaljerad
122
ändamålsbeskrivning som innefattar någon form av uppräkning av olika Prop. 2000/01:33
skatter och avgifter skulle därför med nödvändighet komma att bli
svåröverskådlig. Situationen blir än mer komplicerad av att beskattnings-
området är ett av samhällets mest dynamiska i fråga om lagstiftningstakt.
Enligt dataskyddsdirektivet måste ändamålen vara särskilda uttryckligt
angivna och berättigade. Ändamålsbestämmelserna bör mot bakgrund av
det angivna utformas så att de ger en rimlig avvägning mellan behovet av
en förenkling av dagens regler och integritetssynpunkter.
En utgångspunkt är att det är behovet av uppgifter i beskattnings-
verksamheten som skall styra när, hur och vilka uppgifter som behandlas,
naturligtvis med beaktande av de skattskyldigas berättigade krav på att
den personliga integriteten inte kränks. En lag om behandling av
personuppgifter styr inte skatteförvaltningens verksamhet, utan
verksamhetens inriktning bestäms i stället av den materiella och
processuella lagstiftningen på beskattningsområdet jämte de instruktioner
som gäller för skatteförvaltningen. Det föreligger därför inte någon fara i
att avstå från att räkna upp enskilda skatteslag i lagen. Det kan dessutom
konstateras att en detaljerad lagstiftning skulle komma att förändras i takt
med förändringar av den materiella lagstiftningen. Regeringen föreslår
därför att ändamålet med en beskattningsdatabas skall vara att ge
information som behövs inom skatteförvaltningen för fastställande av
underlag för skatter och avgifter samt redovisning, bestämmande,
betalning och återbetalning av skatter eller avgifter. Syftet med
bestämmelsen är således att all beskattningsverksamhet som bedrivs av
skatteförvaltningen skall utgöra ett primärt ändamål. Riksskatteverket har
anfört att det bör klargöras att ärenden om ackord omfattas av ändamålen
med databasen. Enligt regeringens mening har sådana ärenden nära
koppling till frågor som rör betalning av skatt. Begreppet betalning av
skatt omfattar alltså även ärenden om ackord.
Vissa ändamål som innefattas i beskattningsverksamheten måste
emellertid regleras särskilt. Bestämmande av pensionsgrundande inkomst
utgör inte ett led i beskattningsförfarandet. Detsamma kan sägas gälla för
fastighetstaxeringen, eftersom vissa fastigheter skall åsättas taxering utan
att skattskyldighet för fastigheten föreligger. I sådana fall görs taxering
alltså inte för fastställande av underlag för fastighetsskatt. Dessa
arbetsuppgifter måste därför anges som särskilda ändamål med
beskattningsdatabasen.
Revision och annan kontroll utgör en stor del av skattemyndigheternas
verksamhet. Under senare år har innehållet i det centrala skatteregistret
utökats med uppgifter från bl.a. Alkoholinspektionen, länsstyrelserna och
Tullverket enbart för att underlätta kontrollverksamheten och öka
möjligheten att ta fram kontrollvärda objekt. Som en förberedande åtgärd
inför revisioner eller andra kontroller tar skattemyndigheterna med hjälp
av dataprogram även fram olika riskprofiler, dvs. analyser av vilka
skattesubjekt som skall granskas. Skattemyndigheterna har inom ramen
för beskattningsverksamheten dessutom att fullgöra vissa andra
skyldigheter. Dit hör kontroller som inte i första hand leder till
fastställande av underlag för skatter eller avgifter, utan kanske endast
utmynnar i påpekanden om att exempelvis ett företag sannolikt kommer
att anses som arbetsgivare med åtföljande skyldighet att betala preliminär
skatt och arbetsgivaravgifter. Skattemyndigheterna måste i sin
123
verksamhet även behandla uppgifter for kontroll eller revision av
personer eller foretag som inte är registrerade hos myndigheterna trots att
de möjligen borde betala skatter och avgifter, s.k. nonfilers. Enligt
regeringens mening bör revision och annan kontroll anges som ett
särskilt ändamål.
Enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall skattemyndigheterna
göra en lämplighetsprövning av en sökande innan en F-skattsedel
utfärdas. Det åligger vidare skattemyndigheter att pröva och, i
förekommande fall, godkänna upplagshavare enligt lagen (1994:1563)
om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen
(1994:1776) om skatt på energi. Den delen av skatteförvaltningens
verksamhet omfattar även fortsatt tillsyn över upplagshavama.
Enligt 8 kap. 1 a § alkohollagen skall beskattningsmyndigheten vidare
utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna rörande försäljning
av varor. Enligt 4 kap. 5 § alkohollagen får den som är berättigad att
bedriva partihandel bl.a. sälja varorna till detaljhandelsbolaget, till annan
som är berättigad att bedriva partihandel med motsvarande varor och till
den som har meddelats serveringstillstånd för sådana varor.
Riksskatteverket har vidare en särskild tillsynsfunktion enligt lagen
(1974:174) om identitetsbeteckningar för juridiska personer m.fl. Den
tillsyn som görs enligt nämnda lagar utgör i och för sig inte ett led i
beskattningsforfarandet. Verksamheterna har dock så stark koppling till
beskattningsverksamheten att det är naturligt att beskattningsdatabasen
används för denna tillsyn.
För att täcka in samtliga dessa åligganden som ligger lite vid sidan av
den delen av beskattningsverksamheten som utmynnar i t.ex.
fastställande av skatteunderlag, bör som ett särskilt ändamål anges tillsyn
och lämplighets-, tillstånds- och liknande prövning.
Riksskatteverket har till skattemyndigheterna och kronofogde-
myndigheterna delegerat ärenden om betalningsansvar enligt 12 kap. 6 §
skattebctalningslagcn, s.k. företrädaransvar, samt om betalningsansvar
enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och annan associationsrättslig
lagstiftning. Ärenden om företrädaransvar enligt skattebetalningslagen
omfattas av beskattningsverksamheten. Det är däremot tveksamt om
ansvar enligt den övriga lagstiftningen omfattas. Regeringen anser i
likhet med Riksskatteverket att databasen bör få användas för
handläggningen av sådana ärenden.
Som ett annat särskilt ändamål bör anges fullgörande av ett åliggande
som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Det är en
följd av den ökade internationaliseringen och då främst Sveriges
skyldighet att till EU redovisa information inom bl.a. punktskatte- och
mervärdesskatteområdet.
Slutligen bör som primära ändamål anges tillsyn, kontroll, uppföljning
och planering av verksamheten. Riksskatteverket och
skattemyndigheterna måste ha möjlighet att som ett led i
beskattningsverksamheten behandla personuppgifter med syfte att
kartlägga verksamheten, dvs. följa upp verksamheten och planera for
åtgärder som skall vidtas i framtiden. Vad som avses är alltså intern
kontroll av och tillsyn över den löpande verksamheten, i motsats till den
externa kontroll och tillsyn som diskuteras ovan. Riksskatteverket har
anfört bl.a. att frågan om vad som avses med tillsyn är problematisk och
Prop. 2000/01:33
124
bör bli föremål for en översyn. Den oklara innebörden av begreppet Prop. 2000/01:33
skapar enligt verket särskilda problem när det gäller frågan om
tillämpningen av bestämmelsen i 13 kap. 1 § sekretesslagen om
överföring av sekretess till tillsynsverksamheten. Statskontoret är kritiskt
till att begrepp som kontroll och tillsyn används både med en operativ
och också en administrativ innebörd. Begreppen tillsyn och kontroll
används emellertid ofta med en operativ och en administrativ innebörd.
Det framgår också av sammanhanget vad som avses med begreppen.
Regeringen anser därför att begreppen kan användas även för den interna
kontrollen och tillsynen. Den tillsyn som Riksskatteverket utövar följer
av att verket är central förvaltningsmyndighet. Någon närmare reglering
av vad tillsynen omfattar finns inte. Det kan enligt regeringens mening
inte i detta sammanhang närmare utredas vad tillsynen skall omfatta.
Sekundära ändamål
Med sekundära ändamål för en databas avses sådana ändamål som kan
hänföras till andra verksamhetsområden än det för vilket databasen
primärt förs (se avsnitt 8.3). För att en myndighet skall tillåtas
direktåtkomst till beskattningsdatabasen bör de ändamål for vilka
uppgifterna skall användas hos mottagaren utgöra ett sekundärt ändamål
för beskattningsdatabasen. Även när det kan förutses att ett regelmässigt
utlämnande till andra myndigheter kan komma att ske på annat sätt än
genom direktåtkomst, bör detta framgå av de sekundära ändamålen.
Enligt skatteregisterlagen far skatteregistren användas för utredningar i
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. Kronofogdemyndig-
heterna har också under lång tid haft tillgång till det centrala
skatteregistret genom direktåtkomst. Ett sekundärt ändamål bör därför i
likhet med vad som gäller i dag vara utsökning och indrivning.
Riksskatteverket anser att uppgifterna bör fa användas även för
kronofogdemyndigheternas verksamhet avseende betalningsföreläggande
och handräckning. Enligt verket behöver kronofogdemyndigheterna i den
summariska processen tillgång till uppgifter om svarandens arbetsgivare.
Skälet till detta är att det i den summariska processen ofta är problem
med delgivning av ansökan om utslag och i det fall svaranden inte kan
nås på annat sätt kan det vara effektivt att söka honom på hans
arbetsplats. Tillgång till uppgifter via direktåtkomst till beskattnings-
databasen bör enligt regeringens mening inte användas annat än om det
finns starka skäl for det (se avsnitt 9.4). Enligt regeringens mening kan
behovet av direktåtkomst för den summariska processen inte anses vara
av sådan art att åtkomst till databasen bör medges. Det bör därför inte
heller utgöra ett särskilt ändamål.
Regeringen föreslår i avsnitt 9.4 att Tullverket i sin verksamhet med att
uppbära skatter och tullar skall fa direktåtkomst till beskattnings-
databasen. Regeringen föreslår därför som ett särskilt ändamål med
databasen att uppgifter skall fa behandlas för att ge information som
behövs i forfattningsreglerad verksamhet utanför skatteförvaltningen för
fastställande av underlag for samt redovisning, bestämmande, betalning
och återbetalning av skatter eller avgifter.
125
Uppgifter lämnas i dag i stor utsträckning ut till Riksförsäkringsverket
för kontroll av sjukpenninggrundande inkomst, pensionsberäkning,
fastställande och återbetalning av underhållsstöd samt beräkning och
kontroll av bostadsbidrag. Vidare lämnas uppgifter om inkomster till
Centrala studiestödsnämnden för kontroll av ansökningar rörande
studiestöd och ansökningar om lån till hemutrustning för flyktingar och
vissa andra utlänningar. Det utlämnande som sker till Riksförsäkrings-
verket och Centrala studiestödsnämnden görs regelmässigt och bör därför
enligt regeringens mening framgå av de sekundära ändamålen. Som ett
särskilt ändamål bör därför anges att uppgifter får användas för att utgöra
underlag för beslut och kontroll av bidrag och andra stöd. Därutöver bör
anges att uppgifter får användas för pensionsberäkning.
De regionala fastighetsregistren får i dag användas för aktualisering
och komplettering av uppgifter om fastigheter i andra myndigheters
register. Lantmäteriverket får i dag uppgifter dels for att kunna fullgöra
sina uppgifter i samband fastighetstaxeringen, dels för att komplettera
fastighetsregistret med uppgifter om taxeringsvärden och andra vid
taxeringen fastställda uppgifter. De arbetsuppgifter som Lantmäteriverket
utför i samband med fastighetstaxeringen omfattas enligt regeringens
mening av det ovan angivna ändamålet om fastställande av underlag för
skatt. När det gäller aktualiseringen och kompletteringen av uppgifter i
fastighetsregistret bör detta framgå av de sekundära ändamålen.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen får
användas for framställning av statistik. Enligt regeringens mening
behöver detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av
personuppgiftslagens regler, se avsnitt 8.1.
Riksskatteverket har anfört att uppgifterna i databasen även bör få
användas i skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet.
Regeringen har i samband med införandet av lagen om behandling av
personuppgifter i skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet
behandlat frågan om skattebrottsenhetemas åtkomst till skatteregistret
(prop. 1998/99:34, s.60 ff.). Regeringen ansåg att övervägande skäl
talade för att direkt åtkomst till det centrala skatteregistret inte borde
medges och anförde därvid bl.a. att det är väsentligt att det inte råder
något tvivel om att den fiskala och den brottsutredande verksamheten
inom skattemyndigheten bedrivs åtskilda. Det kunde dock enligt
regeringen finnas skäl att återkomma tillfrågan när erfarenheter vunnits
av skattebrottsenhetemas verksamhet. Enligt regeringens mening har det
inte framkommit några skäl som motiverar att skattebrottsenheterna nu
får åtkomst till beskattningsdatabasen. Skattebrottsenheterna får i dag
tillgång till de uppgifter som behövs på annat sätt.
En uppräkning av sekundära ändamål som inte avser utlämnande med
hjälp av direktåtkomst kan inte bli uttömmande, eftersom det inte är
möjligt att förutse samtliga de situationer då uppgifter med stöd av
exempelvis sekretesslagen kan komma att lämnas ut till myndigheter
eller andra för olika ändamål. De ovan angivna sekundära ändamålen
som inte är särskilt inriktade på direktåtkomst avser således de fall där
det är möjligt att förutsäga att uppgifter kommer att lämnas ut i
förhållandevis stor omfattning. Uppgifter om bl.a. taxerad inkomst
lämnas i dag ut till kreditupplysningsföretagen. Något behov av att
särskilt reglera detta som ett sekundärt ändamål kan inte anses föreligga.
Prop. 2000/01:33
126
Det kan också finnas bestämmelser om behandling av Prop. 2000/01:33
beskattningsuppgifter i annan författning.
127
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: I databasen skall, i den omfattning som behövs
för beskattningsverksamheten, få behandlas uppgifter om
- en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och
familjeförhållanden,
- en juridisk persons identitet och säte, m.m.,
- registrering för skatter eller avgifter,
- underlag för skatter eller avgifter,
- bestämmande av skatter eller avgifter,
- kontroll av skatter eller avgifter,
- avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund och medlemskap i
fackförening.
- underlag för fastighetstaxering,
- yrkande och grunder i ett ärende, samt
- beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende.
1 databasen skall även få behandlas de uppgifter som behövs för
fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande.
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall få behandlas i databasen endast som en del av en elektronisk
handling eller om det särskilt anges.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i
databasen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anför dock att det finns behov
av att även behandla uppgifter om att en skattemyndighet har anmält
misstanke om brott.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 7.1 anfört att
det i lag endast bör anges vilka kategorier av uppgifter som får behandlas
i databasen. Uppgiftskategoriema bör ange vad som får behandlas i den
informationsbaserade delen av databasen, dvs. vanligen uppgifter som i
dag finns registrerade i det centrala skatteregistret eller de register som
förs med tillstånd av Datainspektionen. Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bör ge de närmare föreskrifter om innehållet som
behövs. För handlingar som ingår i ärendehanteringssystem föreslår
regeringen särskilda bestämmelser.
Dataskyddsdirektivet innebär, som tidigare nämnts, att de uppgifter
som behövs skall vara relevanta i förhållande till ändamålet. De primära
ändamålen skall vara styrande för vilka uppgifter som får registreras. Det
får alltså i databasen inte förekomma uppgifter som inte behövs för de
primära ändamålen, utan endast är till nytta för de sekundära ändamålen,
t.ex. kronofogdemyndigheternas verksamhet. En grundläggande
förutsättning för att en uppgift över huvud taget skall få behandlas är
alltså att den behövs för beskattningsverksamheten.
128
De uppgifter som skall få finnas är samtliga de uppgifter som i dag Prop. 2000/01:33
finns i olika fbrfattningsreglerade eller tillståndspliktiga register inom
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet samt sådana ytterligare
uppgifter som kan bli nödvändiga att registrera i framtiden. Detta innebär
bl.a. att de grundläggande uppgifter avseende fysiska och juridiska
personer som i dag registreras omfattas av de uppgifter som får
registreras. Vidare far uppgifter som lämnats i deklarationer och
kontrolluppgifter registreras samt de uppgifter som behövs som underlag
för bl.a. revision och annan kontroll. Även uppgifter om betalning,
redovisning och övriga åtgärder i ett ärende bör fa tas in i databasen.
Samtliga uppgifter som skattemyndigheterna behöver för att vid
ärendehantering få tillgång till nödvändig information eller for att beslut
om debitering eller återbetalning av skatter och avgifter m.m. skall kunna
fattas skall alltså fa behandlas.
I dag registreras taxeringsbeslut och beslut om anstånd m.m. i
skatteregistren. Skälen för besluten far dock inte registreras. I den
omfattning det behövs bör emellertid uppgifter om beslut m.m. avseende
en person kunna återfinnas i databasen utan att en handläggare behöver
ha tillgång till den elektroniska akten i det aktuella ärendet. Av betydelse
är bl.a. att direktåtkomst till de elektroniska handlingarna inte bör
medges myndigheter utanför skatteförvaltningen. Det kan dock från
informationssynpunkt vara viktigt för en tjänsteman hos en
kronofogdemyndighet eller hos Tullverket att omedelbart få fram uppgift
om utgången i ett ärende och samtidigt fa en bild av vad som utgör
grunden för beslutet. I likhet med utredningen anser regeringen att beslut
bör få registreras även med angivande av skälen för beslutet. Vidare bör
även yrkande och grunder i ett ärende finnas i databasen. När uppgifter
om yrkanden, grunder och beslut m.m. förs in i databasen på annat sätt
än i elektroniska handlingar, far de emellertid inte omfatta känsliga
personuppgifter.
Behandlingen av vissa uppgifter i den informationsbaserade delen av
databasen bör i detalj regleras i lag. Det gäller känsliga personuppgifter
och uppgifter om lagöverträdelser m.m. enligt 13 och 21 §§
personuppgiftslagen. I dag registreras i det centrala skatteregistret uppgift
om skyldighet att betala avgift till ett registrerat trossamfund samt
uppgifter om medlemskap i fackförening. Känsliga uppgifter far i övrigt
registreras endast om de ingår i en elektronisk handling i de regionala
skatteregistren. Något skäl att ändra på detta förhållande kan enligt
regeringens mening inte anses föreligga. Riksskatteverket anser att även
uppgift om anmälningar om misstanke om brott skall få behandlas i
databasen. Verket har tidigare i en promemoria lämnat motsvarande
förslag. Förslaget ledde inte till några lagändringar. Regeringen anförde
därvid bl.a. att de risker från integritetssynpunkt som detta kan medföra
måste noga övervägas innan ställning kan tas till om uppgifterna får
registreras i det centrala skatteregistret (prop. 1996/97:116, s. 59). Några
sådana överväganden har inte redovisats. Enligt regeringens mening
finns det inte skäl att medge att uppgifter om anmälan om
brottsmisstanke skall få behandlas i databasen.
För att täcka in uppgifter som behandlas av andra skäl än beskattning
på grund av att Sverige gentemot exempelvis EU är förpliktigat att
hantera viss information, anges att behandling får ske av uppgifter som
5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige Prop. 2000/01:33
bindande internationellt åtagande.
Regeringens förslag: Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall
få ha direktåtkomst till beskattningsdatabasen.
Kronofogdemyndigheterna och Tullverket skall få ha direktåtkomst
till vissa uppgifter i databasen i fråga om uppgifter som rör en person
som förekommer i ett ärende hos myndigheten.
Kronofogdemyndigheten skall även fa ha åtkomst till uppgifter om
personer eller företag som inte är registrerade som gäldenärer.
Direktåtkomst medges inte till elektroniska handlingar. Regeringen
skall få meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter
kronofogdemyndigheterna och Tullverket får ha direktåtkomst till.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall få medge att även annan
än Riksskatteverket, skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna
och Tullverket skall kunna ha åtkomst till uppgifter i databasen samt att
regeringen skall få meddela föreskrifter om begränsningar i
myndigheternas direktåtkomst.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att de i
förslaget givna förutsättningarna för regeringens föreskriftsrätt är alltför
oprccisa för att kunna ligga till grund för en föreskriftsrätt, ens till
regeringen. Datainspektionen framhåller att det är av stor vikt att
regeringen utnyttjar möjligheten till begränsningar av direktåtkomsten.
Riksskatteverket anser att en mottagare bör kunna få direktåtkomst till
samma uppgifter som denna får behandla i sitt eget register samt att även
skattebrottsenheterna bör få direktåtkomst till databasen. Sveriges
Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen avstyrker förslaget
om att regeringen skall kunna ge annan än Riksskatteverket,
skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och Tullverket direktåtkomst
till en databas. Frågan bör i stället avgöras av riksdagen, övriga
remissinstanser tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Det har från
integritetsskyddssynpunkt ansetts vara av stor betydelse att reglera
tillgången till uppgifterna genom direktåtkomst. Utgångspunkten för
dagens reglering av direktåtkomst till det centrala skatteregistret är att
uppgifterna får finnas tillgängliga via terminal endast i den mån behovet
av att snabbt och enkelt få tillgång till uppgifterna väger tyngre än den
risk från integritetssynpunkt som direktåtkomst anses medföra (prop.
1979/80:146 s. 47). Riksskatteverket har direktåtkomst till det centrala
skatteregistret i dess helhet medan skattemyndigheternas åtkomst till stor
del är begränsad till sådana uppgifter som hänför sig till respektive
region. För ett flertal uppgifter av mindre integritetskänslig natur medges
dock riksåtkomst.
Vid bedömningen av vilka myndigheter som skall ha direktåtkomst till
en viss databas bör en gränsdragning göras mellan myndigheter inom en
130
myndighetsorganisation och myndigheter utanför en sådan. Från Prop. 2000/01:33
integritetssynpunkt torde det vara känsligare att sprida uppgifter till
myndigheter med ansvar för andra verksamhetsområden än till
myndigheter som har samma arbetsuppgifter men av organisatoriska skäl
är regionalt avgränsade. Utredningen har föreslagit att i princip bör de
myndigheter som är personuppgiftsansvariga ha fullständig tillgång till
de uppgifter som finns i en databas.
Riksskatteverket har i dag åtkomst till samtliga uppgifter och
skattemyndigheternas åtkomst har successivt ökat. Det är av vikt att
skattemyndigheterna har ett informationsstöd som medger en effektiv
kontroll och gör det möjligt att upptäcka brister i uppgiftslämnandet med
en rimlig arbetsinsats. Skattemyndigheterna har för skattekontrollen bl.a.
behov av att få tillgång till uppgifter om delägare även om de är bosatta i
en annan region än där bolaget beskattas. Begränsningar i åtkomsten kan
utnyttjas av näringsidkare som har för avsikt att missbruka systemet. De
risker det innebär från integritetssynpunkt att t.ex. samtliga
skattemyndigheter har full tillgång till en gemensam databas oavsett
vilken myndighet som har registrerat uppgifterna är förhållandevis små.
Regeringen anser därför i likhet med utredningen att Riksskatteverket
och skattemyndigheterna bör ha fullständig tillgång till de uppgifter som
finns i beskattningsdatabasen. Något skäl att begränsa denna åtkomst
finns således inte. Utredningens förslag om att regeringen skall få
föreskriva om begränsningar i åtkomsten bör därför inte genomföras.
I detta sammanhang bör framhållas att en obegränsad direktåtkomst till
en databas inom en myndighetsorganisation inte innebär att samtliga
anställda har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför
personuppgiftslagens allmänna bestämmelser om grundläggande krav på
och säkerhet vid behandling m.m. att olika åtgärder måste vidtas som
förhindrar missbruk. Det kan t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter
inom en myndighet är starkt begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket
i sin tur innebär att det i slutändan är ett högst begränsat antal personer
som har tillgång till samtliga uppgifter. Att dessa personer
organisatoriskt befinner sig på olika myndigheter kan enligt regeringens
mening inte anses så allvarligt från integritetssynpunkt att det bör hindra
utvecklingen av effektiva datasystem. Detta ställer dock krav på att den i
fråga om säkerhetsåtgärder personuppgiftsansvariga myndigheten sätter
upp klara och tydliga gränsdragningar i fråga om vilka personer som
skall ha tillgång till vilka uppgifter. Under sådana förutsättningar blir
riskerna för oacceptabla integritetsintrång små och de bör inte förhindra
möjligheterna att bedriva en effektiv myndighetsverksamhet med
utnyttjande av de fördelar som ny teknik ger för myndigheterna såväl
som för enskilda.
Lagrådet har framhållit att bestämmelser om att en myndighet ”får ha”
terminalåtkomst till uppgifter i en annan myndighets databas inte bryter
den sekretess som kan gälla för uppgifterna. Lagrådet har därför
föreslagit att bestämmelserna skall formuleras på så sätt att
myndigheterna ”skall ha” direktåtkomst. Regeringen instämmer i
Lagrådets uppfattning att de föreslagna bestämmelserna om
direktåtkomst inte bryter sekretessen. Som anförts i avsnitt 8.8 kommer
utlämnande av sekretessbelagda uppgifter på medium för automatiserad
behandling att regleras i förordning. Enligt regeringens mening är det
131
därför lämpligare att även ha de sekretessbrytande bestämmelser som
behövs för utlämnande genom direktåtkomst i förordning.
Möjligheterna för myndigheter utanför skatteförvaltningen att ta del av
uppgifter i skatteregistret genom direktåtkomst är i dag kraftigt
begränsade. Det finns starka integritetsskäl för detta och hänsyn måste
också tas till att det råder absolut sekretess för uppgifier i
beskattningsverksamhet samt till att de uppgifter som behandlas ofta har
lämnats av enskilda enligt tvingande bestämmelser i skattelagstiftningen.
Det finns därför starka skäl för att vara återhållsam med att tillåta
direktåtkomst för andra än de personuppgiftsansvariga myndigheterna. I
första hand bör i stället andra metoder för en effektiv
informationshantering övervägas.
Kronofogdemyndigheterna har i dag relativt omfattande tillgång till
uppgifter i skatteregistret genom direktåtkomst, vilket har motiverats
med den nära kopplingen mellan beskattningsverksamhet och
indrivningsverksamhet. Det finns enligt regeringens mening inte
anledning att av integritetsskäl inskränka den möjlighet som
kronofogdemyndigheterna i dag har att på ett snabbt och effektivt sätt få
tillgång till uppgifter som behandlas inom skatteförvaltningen, utan
föreslår att kronofogdemyndigheter får ha direktåtkomst till uppgifter i
beskattningsdatabasen. Direktåtkomsten skall dock inte omfatta de
elektroniska handlingarna, eftersom dessa är särskilt känsliga från
integritetssynpunkt. Det är emellertid i vissa fall värdefullt eller
nödvändigt för kronofogdemyndigheterna att ta del av skälen för ett
beslut som fattats av en skattemyndighet, t.ex. i en fråga om anstånd med
inbetalning av skatt. Enligt regeringens mening kan det behovet
tillgodoses även utan direktåtkomst till elektroniska handlingar.
Uppgifter om yrkande, grunder och beslut får behandlas i databasen på
annat sätt än i elektroniska handlingar. Sådana uppgifter finns ingen
anledning att begränsa direktåtkomsten till i större omfattning än för
andra uppgifter i databasen. Om det finns behov hos
kronofogdemyndigheterna av att få del av beslutshandlingar eller andra
handlingar i ett ärende bör detta däremot inte ske genom direktåtkomst
utan genom att en begäran görs hos aktuell skattemyndighet.
1 likhet med vad som gäller i dag bör åtkomsten i huvudsak vara
begränsad till uppgifter om gäldenärer och andra personer som
förekommer i ett ärende hos kronofogdemyndigheten. Kronofogde-
myndigheten behöver dock även i vissa fall ha åtkomst till uppgifter om
personer eller företag som inte är registrerade som gäldenärer. Det gäller
framför allt uppgifter om person- eller organisationsnummer, namn,
firma och adress för juridiska personer och näringsidkare samt om en
person är registrerad för mervärdesskatt eller arbetsgivaravgifter. Genom
åtkomst till dessa uppgifter kan kronofogdemyndigheternas verksamhet
effektiviseras, bl.a. genom att det därigenom blir möjligt för allmänheten
att via telefon beställa blanketter av olika slag.
Det finns uppgifter i beskattningsdatabasen vilka kronofogde-
myndigheterna inte har något eller mycket litet behov att få del av. Enligt
regeringens mening bör myndigheterna inte ha direktåtkomst till sådana
uppgifter, eftersom direktåtkomst endast bör förekomma när det finns
starka effektivitetsskäl som talar för det. Åtkomst bör framför allt inte
medges till uppgifter som rör revision och annan kontrollverksamhet. Det
Prop. 2000/01:33
132
finns heller inte något behov av att ha åtkomst till uppgifter om Prop. 2000/01:33
medlemskap i ett registrerat trossamfund eller medlemskap i en
fackförening eller uppgifter som avser fullgörande av internationella
förpliktelser.
Utredningen har föreslagit att det bör ankomma på regeringen att
föreskriva om inskränkningar i myndigheternas åtkomst. Enligt
regeringens mening bör dock på samma sätt som i dag föreutsättningama
för åtkomsten föreskrivas direkt i lag. De angivna begränsningarna i
åtkomsten bör alltså framgå direkt av lag. Regeringen bör dock ha
möjlighet att närmare föreskriva om vilka uppgifter åtkomsten far avse.
Mellan Tullverket och skatteförvaltningen förekommer i många fall ett
nära samarbete, inte minst med anledning av de skyldigheter vid uttag av
punktskatter m.m. som Sverige har åtagit sig genom medlemskapet i EU.
Regeringen anser i likhet med utredningen att Tullverket bör ges
möjlighet till direktåtkomst till beskattningsdatabasen, dock inte till de
elektroniska handlingarna. Tullverkets åtkomst bör vidare begränsas till
att avse endast uppgifter som det bedöms vara av stor betydelse att
Tullverket snabbt far tillgång till i olika situationer. Uppgifterna bör
vidare endast avse den som är eller kan antas vara gäldenär enligt
tullagstiftningen eller skyldig att betala skatt för vara vid import. De
uppgifter som Tullverket behöver är framför allt uppgifter om juridiska
personer och näringsidkare. I vissa fall kan dock även åtkomst behövas
till uppgifter om fysiska personer t.ex. vid kontroller enligt lagen om
privatinförsel. I likhet med vad som gäller för kronofogdemyndigheterna
bör åtkomst inte medges till uppgifter som rör kontroll och revision. Det
finns enligt regeringen mening inte heller något behov av åtkomst till
uppgifter om medlemskap i ett registrerat trossamfund och medlemskap i
fackförening eller uppgifter som rör fastighetstaxering. I likhet med vad
som ovan angivit i fråga om kronofogdemyndigheterna bör Tullverkets
åtkomst regleras i lag.
Utöver Tullverket och kronofogdemyndigheterna finns flera myndig-
heter som regelmässigt behöver tillgång till olika uppgifter i beskatt-
ningsdatabasen. I de flesta fall torde dessa behov kunna tillfredsställas
genom ett effektivt utlämnande av uppgifter på medium för
automatiserad behandling. Sådant tillhandahållande av uppgifter kan i
dag skötas genom snabba och effektiva överföringar via telenätet. I vissa
fall kan det efter en avvägning mellan effektivitets och integritetsskäl
dock finnas anledning att medge vissa myndigheter direktåtkomst till en
begränsad mängd uppgifter i databasen. Utredningen har föreslagit att
regeringen bör ha möjlighet att vid behov föreskriva om direktåtkomst
för annan myndighet än Tullverket och kronofogdemyndigheterna eller
för en enskild. Direktåtkomst till uppgifter hos en annan myndighet
innebär emellertid särskilda risker från integritetssynpunkt eftersom den
utlämnande myndigheten inte har möjlighet att i varje enskilt fall ta
ställning till om de eftersökta uppgifterna bör lämnas ut. Tillgång till
uppgifter via direktåtkomst till beskattningsdatabasen bör som ovan
angetts inte användas annat än om det finns starka skäl för det. Mot
bakgrund härav anser regeringen att det bör ankomma på riksdagen att ta
ställning till i vilka fall direktåtkomst bör medges.
133
9.5
Regeringens bedömning: Allmän direktåtkomst till vissa uppgifter i
beskattningsdatabasen bör inte medges.
Utredningens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer skall få meddela föreskrifter om allmän direktåtkomst till
uppgifter i databasen om skyldighet att redovisa eller betala skatter eller
avgifter, innehav av skattsedel på preliminär skatt, beräkning av
skatteavdrag för betalning av preliminär skatt. Direktåtkomst till dessa
uppgifter får inte vara utformad så att uppgifter om flera personer kan
behandlas på automatiserad väg vid inhämtandet.
Remissinstanserna: JO anser att det finns skäl att överväga frågan
ytterligare och anför bl.a. att det är svårt att ta ställning till om förslaget
är förenligt med dataskyddsdirektivets bestämmelser om överföring till
tredje land. Datainspektionen avstyrker bestämt förslaget och anför bl.a.
att det torde bli fråga om överföring av personuppgifter till tredje land
och att det i praktiken blir mycket svårt att förhindra risken för en
okontrollerad spridning och uppkomsten av omfattande
personuppgiftssamlingar utom offentlig kontroll. Riksskatteverket
tillstyrker förslaget men anser att direktåtkomsten bör kunna medges för
mer än en person, förslagsvis ett tiotal personer. Övriga remissinstanser
tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I beskattningsdatabasen behandlas ett
antal uppgifter av sådan karaktär att deras spridning bland allmänheten är
av stort intresse. Det gäller bl.a. information om innehav av skattsedel på
preliminär skatt (F- eller A-skatt), uppgifter om skyldighet att redovisa
eller betala skatter eller avgifter samt uppgifter till ledning för beräkning
av skatteavdrag för preliminär skatt (tillämplig skattetabell). Utredningen
har föreslagit att dessa uppgifter skall kunna lämnas ut, t.ex. via Internet
eller med hjälp av tonvalstelefon. De nu nämnda uppgifterna är offentliga
och de är enligt utredningen inte känsliga från integritetssynpunkt,
samtidigt som det finns stora fördelar med ett system varigenom envar på
ett enkelt sätt kan ta del av uppgifterna, även under helger eller vid andra
tidpunkter då det i dag inte är möjligt att inhämta uppgifterna från
skattemyndigheterna. Enligt utredningens uppfattning skulle ett
utlämnande av vissa offentliga uppgifter av allmänt intresse, inte strida
mot bestämmelserna om överföring av personuppgifter till tredje land i
artiklarna 25 och 26 i dataskyddsdirektivet.
Internet innebär att uppgifter enkelt kan göras tillgängliga på öppna
nät. Fråga är om viss information som kommer att ingå i
beskattningsdatabasen bör vara tillgängliga över Internet eller på annat
sätt.
Frågan om information bör vara allmänt tillgänglig via Internet har
behandlats av regeringen i proposition 1999/2000:39 Registrering av
fastighetsrättsliga förhållanden m.m. Regeringen konstaterade därvid
bl.a. att fastighetsregistret inte bör göras tillgängligt över Internet. Skälen
till detta var att det inte finns något utrymme att för de öppna nätens del
frångå kravet på att personuppgifter enbart får behandlas för preciserade
ändamål. Om de personuppgifter som ingår i fastighetsregistret gjordes
134
tillgängliga på Internet för en obestämd krets mottagare skulle det kravet
enligt regeringen inte kunna upprätthållas. Dataskyddsdirektivet lägger
också vissa hinder i vägen för att lämna ut uppgifter till utlandet.
Utredningens förslag om en allmän tillgång till uppgifter om
skattsedelsinnehav och skyldighet att redovisa eller betala skatter eller
avgifter, skulle visserligen innebära att det blir enklare för enskilda, såväl
privatpersoner som företag, att fa del av viss information. Mot förslaget
talar de risker från integritetsskyddssynpunkt om uppkommer om
uppgifter görs allmänt tillgängliga för en obestämd krets av mottagare.
Det finns som Datainspektionen har anfört också stora risker för att
omfattade personuppgiftssamlingar utom offentlig kontroll uppkommer.
Som ovan angivits kan inte heller kravet på att personuppgifter endast far
behandlas för preciserade ändamål upprätthållas om uppgifter görs
tillgängliga på Internet. Uppgifter i beskattningsdatabasen bör därför
enligt regeringens mening inte göras allmänt tillgängliga via Internet
eller på något annat öppet nät.
Regeringens förslag: Uppgifter och handlingar i
beskattningsdatabasen skall gallras efter sju år. Uppgifter och
handlingar om revision skall dock gallras efter tio år och uppgifter och
handlingar om fastighetstaxering och gåvoskatt efter tolv år. Uppgifter
och handlingar som avser gåvoanmälningsärenden skall gallras efter
tre år. Vad som nu sagts hindrar dock inte att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att en
uppgift eller handling skall bevaras under längre tid.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att de föreslagna reglerna
om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall kunna
föreskriva om såväl kortare som längre gallringstider innebär en
osäkerhet om vad som kommer att gälla. Övriga remissinstanser
tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 19 § skatteregisterlagen skall
sådana uppgifter i det centrala skatteregistret som hänför sig till viss
beskattningsperiod gallras sju år efter utgången av det kalenderår under
vilket perioden gick ut. Även uppgifterna i de regionala registren skall
huvudsakligen gallras sju år efter beskattningsårets utgång. Från dessa
regler har en rad undantag gjorts för vissa typer av uppgifter. En av de
principer som har legat till grund för gallringsbestämmelsema i
skatteregisterlagen är att det i efterhand skall vara möjligt att fastställa
vilka omständigheter som varit avgörande för ett beslut. Detta gäller i
särskilt hög grad så länge beslutet kan bli föremål för omprövning.
De principer som låg till grund för dagens gallringsbestämmelser i
skatteregisterlagen äger fortfarande giltighet. Något skäl att vid
bestämmandet av en huvudregel frångå dessa principer kan inte anses
föreligga. Uppgifter i beskattningsdatabasen bör därför i likhet med vad
som gäller i dag huvudsakligen gallras senast sju år efter utgången av det
kalenderår då beskattningsåret till vilka uppgifterna hänförs gick ut.
Prop. 2000/01:33
135
I flera fall kommer undantag att behöva göras från sjuårsregeln. Det
gäller bl.a. uppgifter i ärenden om anstånd samt omprövning eller
överklagande. De närmare gallringsfristerna som skall gälla för olika
uppgifter anser vi närmast fäller på Riksarkivet att göra efter samråd med
Riksskatteverket. För vissa uppgifter finns dock anledning att ange
särskilda gallringsbestämmelser i lag.
1 dag gäller särskilda regler för gallring av uppgifter om revision.
Sådana uppgifter får bevaras under högst tio år efter utgången av det år
under vilket revisionen avslutades. Det kan enligt regeringens mening
fortfarande finnas skäl att bevara uppgifter om revision under en längre
tid. Uppgifterna utgör ofta grundval för ändring av taxerings- eller
beskattningsbeslut och behövs även senare under eventuella processer.
Uppgifterna kan ofta anses känsliga och gallringstiden bör därför regleras
i lag.
Fastighetsdeklarationer och andra handlingar som har lämnats till
ledning för allmän fastighetstaxering, särskild fastighetstaxering
respektive omräkning av fastighetstaxering skall enligt
fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) gallras tio år efter
taxeringsårets utgång. Uppgifter i de regionala fastighetstaxerings-
registren skall enligt Datainspektionens föreskrifter gallras tolv år efter
taxeringsårets utgång. Enligt regeringens mening är det med hänsyn till
tidsintervallet för allmän fastighetstaxering lämpligt med en tolvårig
generell bevarandetid. Enligt regeringens mening bör uppgifterna därför
gallras efter tolv år.
1 fråga om gåvoskatt skall, enligt Datainspektionens föreskrifter,
personuppgifter i deklarationsärenden gallras efter tolv år. Vidare finns
bestämmelser om gallring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Enligt den lagen skall avlämnade deklarationer förvaras hos
beskattningsmyndigheten under tolv år från utgången av det år under
vilket de har getts in. Myndigheten har möjlighet att besluta om en
femtioårig gallringsfrist. Det är reglerna om sammanläggning och
uppskov som är anledning till den tolvåriga respektive femtioåriga
gallringsfristen.
Enligt regeringens mening bör uppgifter i gåvoskatteärenden gallras
senast årsskiftet tolv år efter det att gåvodeklaration inlämnades. I
gåvoanmälningsärenden har Datainspektionen i sina tillstånd föreskrivit
att personuppgifter skall gallras årsskiftet efter att en deklaration kom in
och i övriga fäll senast årsskiftet tre år efter förfrågan eller anmaning att
inkomma med deklaration. För uppgifter som hämtats in från
fastighetstaxeringsregistren har Datainspektionen föreskrivit att uppgifter
om förvärv som inte är gåvoskattepliktiga skall gallras omedelbart när
detta förhållande har konstaterats. Dessa gallringsfrister torde motsvara
verksamhetens generella behov av att bevara uppgifter. Regeringen delar
utredningen bedömning att det bör vara en generell gallringsfrist i
gåvoanmälningsärenden. Enligt regeringens mening bör uppgifter och
handlingar i sådana ärenden gallras senast tre år efter att förfrågan eller
anmaning att inkomma med deklaration gjordes.
Beskattningsmyndigheten för med hjälp av automatisk databehandling
register över personer som har godkänts som upplagshavare eller som är
registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag (SEED-
registret). Uppgifterna i registret skall enligt gällande lagstiftning gallras
Prop. 2000/01:33
136
sju år efter utgången av det kalenderår som upplagshavaren eller Prop. 2000/01:33
varumottagaren avregistrerades. Regeringen anser i likhet med
utredningen att det inte finns skäl att ändra denna gallringsfrist.
Vissa uppgifter i beskattningsdatabasen bör inte gallras över huvud
taget. Det gäller bl.a. uppgifter som i dag återfinns i
taxeringsuppgiftsregistret och tidigare återfanns i skattelängder. Genom
att bevara dessa uppgifter tillgodoses statistikens och forskningens
behov, samtidigt som den kontinuitet som finns i dag avseende sådana
uppgifter kan bibehållas. Registret används också av skattemyndig-
heterna vid bl.a. omprövning och uppgifterna behöver även av denna
anledning bevaras under en längre tid. Enligt regeringens mening kan
bestämmelser om att vissa uppgifter i beskattningsdatabasen skall
bevaras ersätta föreskrifter om inrättande av t.ex. särskilda
taxeringsuppgiftsregister. De övriga avsteg som erfordras från de
gallringsfrister som föreslagits ovan bör ankomma på Riksarkivet att
göra efter samråd med Riksskatteverket.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, Riksarkivet meddelar
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall bevaras.
Regeringens bedömning: Lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet och lagen om
behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet utgör tillräckligt
skydd för enskildas personliga integritet, när automatiserad
behandling används vid taxeringsrevisioner m.m.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot utredningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. upphörde att gälla
den 1 april 1999. Lagen upphävdes då det inte fanns något direkt behov
av en särskild reglering av ADB-revisioner m.m. (prop. 1998/99:34 s. 68
ff.). Regeringen anförde bl.a. att personuppgiftslagens regler och övriga
regler om skydd för elektroniskt lagrad information var tillräckliga för att
tillgodose den enskildes behov av skydd. Den slutliga bedömningen av
behovet av särregler kunde dock enligt regeringens mening inte göras
förrän i samband med behandlingen av Registerförattningsutredningens
förslag.
Genomförandet av taxeringsrevisioner m.m. är en del av
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet, och användandet av
automatiserad behandling av personuppgifter vid sådana revisioner
kommer alltså att omfattas av bestämmelserna i den förslagna lagen.
Personuppgiftsansvarig för behandling vid en revision blir den
myndighet som behandlar uppgifterna. Det saknar därvid betydelse om
behandlingen sker med hjälp av skattemyndighetens eller den
skattskyldiges tekniska utrustning, liksom om de program som används
vid revisionen tillhör myndigheten eller den skattskyldige. Det
137
grundläggande är alltså att behandlingen utgör ett led i Prop. 2000/01:33
beskattningsverksamheten.
Enligt utredningens bedömning är de skyddsåtgärder för enskildas
integritet som samlat sätts upp genom bestämmelserna i förslagen till
lagar om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet respektive Tullverkets verksamhet samt i
personuppgiftslagen och taxeringslagen m.fl. lagar, tillräckliga för att
garantera att personuppgifter som samlas in i skatteförvaltningens eller
Tullverkets verksamheter med revisioner och andra kontrollåtgärder inte
behandlas på ett otillbörligt sätt. Härtill kommer att de uppgifter som
behandlas omfattas av absolut sekretess hos skattemyndigheterna enligt 9
kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen. Även hos Tullverket gäller enligt samma
paragrafer sträng sekretess (omvänt skaderekvisit). Regeringen delar
utredningens bedömning.
138
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Behandling av personuppgifter inom
folkbokföringsverksamheten skall regleras i en lag.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Inom folkbokföringsverksamheten
förs i dag för den egentliga folkbokföringsverksamheten ett centralt
referensregister samt lokala folkbokföringsregister. För att tillhandahålla
i första hand andra myndigheter uppgifter från folkbokföringen förs ett
aviseringsregister. Bestämmelser om registren finns i lagen om
folkbokföringsregister respektive lagen om aviseringsregister.
Utredningen har föreslagit att behandlingen av personuppgifter för
folkbokföringsverksamheten och aviseringsverksamheten regleras i en
lag. För en gemensam reglering talar att det i fråga om allmänna
bestämmelser om behandling av uppgifter samt bestämmelser om
enskildas rättigheter inte finns anledning att göra någon åtskillnad mellan
de olika verksamheterna. Även i fråga om bestämmelser om ändamål,
innehåll, elektroniska handlingar, utlämnande av uppgifter på medium
för automatiserad behandling och direktåtkomst kan regleringen vara
densamma. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att
verksamheterna bör regleras i en lag.
Regeringens förslag: Uppgifter skall få behandlas i databasen för
tillhandahållande av information som behövs för
- samordnad behandling, kontroll och analys av
identifieringsuppgifter för fysiska personer och av andra
folkbokföringsuppgifter,
- handläggning av folkbokföringsärenden,
- framställning av personbevis och andra registerutdrag,
- fullgörande av underrättelseskyldighet enligt lag eller förordning.
- aktualisering, komplettering och kontroll av personuppgifter,
- uttag av folklängder och urval, samt
- tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
139
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det bör anges att
folkbokföringsdatabasen far användas även för kontroll och analys.
Statskontoret anser att vissa ändamål behöver bli tydligare, t.ex. är
ändamålet som anger att uppgifterna får användas för att tillgodose
samhällets behov av folkbokföringsuppgifter i övrigt allt för oprecist.
Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 § lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister får folkbokföringsregistren användas för
samordning av identifieringsuppgifter för fysiska personer och andra
folkbokföringsuppgifter, handläggning av folkbokföringsärenden,
framställning av personbevis och andra registerutdrag samt uttag av
folklängder och andra samlingar av uppgifter för förvaring hos statliga
arkivmyndigheter. Aviseringsregistret får enligt 2 § lagen (1995:743) om
aviseringsregister användas för aktualisering, komplettering och kontroll
av samt uttag av urval av personuppgifter. Aviseringsregistret får i
huvudsak endast användas av myndigheter. Regeringen får dock
föreskriva att även annan än myndighet får använda registret. Med stöd
härav har regeringen föreskrivit att registret får användas av Svenska
kyrkan.
Ett primärt ändamål för dagens folkbokförings- och aviseringsregister
kan närmast sägas vara att bistå samhället i stort, och inte bara den egna
verksamheten, med uppgifter om fysiska personer i Sverige. Någon
indelning i primära och sekundära ändamål är därför inte lämplig när det
gäller folkbokföringsdatabasen.
Nuvarande bestämmelser om ändamålen med folkbokföringsregistren
och aviseringsregistret bör enligt regeringens mening med vissa
redaktionella ändringar föras över till den nya lagen. Utredningen har
föreslagit att nuvarande ändamål för aviseringsregistret skall ersättas med
att uppgifterna får användas för att tillgodose samhällets behov av
folkbokföringsuppgifter. Regeringen anser emellertid i likhet med
Statskontoret att detta ändamål är allt för allmänt hållet. Det är väsentligt
att ändamålsbestämmelserna är tydliga. Enligt regeringens mening är de
nu gällande ändamålsbestämmelserna för aviseringsregistret bättre.
Inom ramen för folkbokföringsverksamheten ingår att fullgöra vissa
kvalitetskontroller när uppgifter skall registreras i databasen samt göra
kontroller och analyser av riktigheten av registrerade uppgifter. Kontroll
av uppgifter om identitet, bosättning och familjerättsliga förhållanden är
en viktig del av folkbokföringsverksamheten. Detta förutsätter bl.a. att
urvalskontroller görs, dvs. analyser av vilka personer som skall granskas.
Regeringen delar Riksskatteverkets bedömning att denna verksamhet bör
framgå av ändamålsbestämmelsen på motsvarande sätt som gäller för
beskattningsverksamheten.
Som ett särskilt ändamål med databasen bör slutligen anges tillsyn,
kontroll, uppföljning och planering av verksamheten. Riksskatteverket
och skattemyndigheterna måste ha möjlighet att som ett led i
folkbokföringsverksamheten behandla personuppgifter med syfte att
kartlägga verksamheten, dvs. följa upp verksamheten och planera för
åtgärder som skall vidtas i framtiden.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen får
användas för framställning av statistik. Enligt regeringens mening
Prop. 2000/01:33
140
behöver detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av Prop. 2000/01:33
personuppgiftslagens regler, se avsnitt 8.1.
Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om
folkbokföringsregister om vilka uppgifter som får behandlas skall
föras över till den nya lagen.
I databasen skall också fa behandlas uppgifter om yrkande och
grunder i ett ärende, beslut och andra uppgifter som behövs för
handläggningen av ett ärende. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall få meddela föreskrifter om vilka uppgifter
som sålunda far behandlas i databasen.
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall, om inte annat anges, fa behandlas i databasen endast som en del
av en elektronisk handling.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från vad som gäller
inom framför allt beskattningsverksamheten är förändringstakten inom
folkbokföringsverksamheten förhållandevis låg i fråga om vilka uppgifter
om fysiska personer som behöver behandlas på automatiserad väg i den
informationsbaserade delen av databasen. Den uppräkning av uppgifter
som i dag återfinns i lagen om folkbokföringsregister är dessutom både
begränsad till sin omfattning och av central betydelse i
folkbokföringsverksamheten. Regeringen anser därför i likhet med
utredningen att de uppgifter som får behandlas på samma sätt som för
folkbokföringsregister i dag skall anges direkt i lag.
Bestämmelserna om vilka uppgifter databasen far innehålla bör i stort
sett oförändrade överföras från dagens bestämmelser. Uppgifter om
sjömansregistrering finns det emellertid inte längre något behov av.
I likhet med utredningen anser regeringen att det i folkbok-
föringsdatabasen, förutom de ovan angivna uppgifterna, skall få
behandlas uppgifter om yrkande, grunder och beslut i ett ärende samt
andra uppgifter som behövs för handläggningen av ett ärende. Mot-
svarande uppgifter registreras i dag i stor utsträckning i de handlägg-
ningsregister som förs enligt förordningen (1991:750) om folkbok-
föringsregister. I den omfattning det behövs bör uppgifter om beslut
m.m. avseende en person kunna återfinnas i databasen utan att en
handläggare behöver ha tillgång till den elektroniska akten i det aktuella
ärendet. När sådana uppgifter behandlas på annat sätt än i elektroniska
handlingar gäller dock begränsningar i fråga om vilka känsliga
personuppgifter m.m. som far behandlas.
Det bör påpekas att de uppgifter som i dag registreras i det särskilda
handläggningsregistret enligt förordningen om folkbokföringsregister
m.m. även fortsättningsvis skall få behandlas, eftersom det är uppgifter
som behövs for handläggning av ärenden. Vilka uppgifter som, utöver
141
vad som ovan angetts, skall få behandlas för handläggningen av ärenden
bör i likhet med vad som gäller i dag närmare regleras i förordning. Det
är framför allt uppgifter om personer som aldrig varit folkbokförda.
Känsliga uppgifter
Som tidigare nämnts skall känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser m.m. enligt 13 och 21 §§ personuppgiftslagen i princip
endast få behandlas i elektroniska handlingar i ärendehanteringssystem
(se avsnitt 8.4). Känsliga personuppgifter m.m. som i andra fall skall få
behandlas i databasen bör regleras uttryckligt i lag. För folkbokförings-
databasens del saknas anledning att behandla andra sådana uppgifter än
de som ingår i den från lagen om folkbokföringsregister överflyttade
uppräkningen av uppgifter som får behandlas i databasen.
Regeringens bedömning: Bruttoavisering som metod för att till-
handahålla folkbokföringsuppgifter bör medges även i fortsättningen
under förutsättning att fråga är om regelmässigt och ffekvent
återkommande aviseringar som avser en betydande andel av
befolkningen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Statskontoret ifrågasätter behovet av brutto-
avisering. övriga remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot
förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande bestämmelse i
lagen (1995:743) om aviseringsregister är att uppgifter får lämnas ut från
aviseringsregistret endast om uppgifterna enligt lag eller förordning får
registreras i ett register hos mottagaren. Avisering får alltså som regel
inte ske av andra uppgifter än de som mottagaren själv får ha i ett
personregister. Regeringen får dock medge att även andra uppgifter får
lämnas ut.
Möjligheten att medge att andra uppgifter lämnas ut än de mottagarna
själv får registrera innebär att mottagarna kan få ändringsaviseringar av-
seende samtliga personer i aviseringsregistret, s.k. bruttoavisering. Ur det
materialet får den mottagande myndigheten sedan själv söka fram upp-
gifter som rör personer vilka är registrerade i dennes register, medan
övriga uppgifter gallras. Urvalet av uppgifter görs alltså av den
mottagande myndigheten själv, och inte av Riksskatteverket som vid
vanlig ändringsavisering. Bruttoavisering får enligt förordningen
(1996:1298) om aviseringsregister användas i förhållande till Rikspolis-
styrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Lantmäteriverket, Vägverket, Centrala
studiestödsnämnden, Totalförsvarets pliktverk, kronofogdemyndig-
heterna och Svenska kyrkans centralstyrelse.
Frågan är hur utlämnande av uppgifter som mottagaren inte behöver,
ställer sig i förhållande till dataskyddsdirektivets bestämmelser. Enligt
artikel 7 i dataskyddsdirektivet får personuppgifter behandlas bl.a. om
Prop. 2000/01:33
142
det är nödvändigt för utförandet av en arbetsuppgift av allmänt intresse
eller som ett led i myndighetsutövning. Det kan inte sättas i fråga att
behandling av personuppgifter för aviseringsändamål är tillåten med stöd
av den bestämmelsen. Personuppgifter skall vidare vara adekvata och
relevanta och far inte omfatta mer än vad som är nödvändigt med hänsyn
till de ändamål för vilka de har samlats in och för vilka de senare
behandlas (artikel 6.1 c). Av dataskyddsdirektivets ingress kan inte
utläsas vad som närmare avses med den bestämmelsen.
Regeringen anser i likhet med utredningen att bruttoavisering som
metod för att tillgodose behovet av korrekta folkbokföringsuppgifter
inom förvaltningen, i sig inte strider mot direktivet. Det torde dock inte
vara förenligt med direktivet att i alla sammanhang använda sig av
bruttoavisering. Det avgörande måste vara om behandlingen är nöd-
vändig. Hänsyn bör därvid tas till hur integritetskänsliga uppgifterna är,
hur många personer som avses med aviseringen samt hur ofta uppgifter
aviseras till myndigheten. Det innebär enligt regeringens mening att
bruttoavisering inte bör användas om aviseringen avser endast ett fåtal
personer eller om avisering görs endast vid något enstaka tillfälle.
Nödvändighetskravet kan å andra sidan inte sättas så högt att det skall
vara fråga om dagligen återkommande aviseringar som avser hela
Sveriges befolkning. Enligt regeringens mening bör det, för att brutto-
avisering skall få användas, vara frågan om regelmässigt och frekvent
återkommande aviseringar som avser en betydande andel av befolk-
ningen. I de fall aviseringen rör uppgifter som till sin karaktär är sådana
att det av integritetsskäl inte är lämpligt med andra aviseringsmetoder,
t.ex. uppgifter om intagna i kriminalvårdsanstalt, torde kraven kunna
sättas lägre än i andra fall. Någon särskild reglering torde inte vara
nödvändig.
Regeringens förslag: Riksskatteverket och skattemyndigheterna
skall få ha direktåtkomst till folkbokföringsdatabasen.
En myndighet får ha direktåtkomst till uppgift om personnummer,
namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning och folk-
bokföringsort samt avregistrering från folkbokföringen. En myndighet
får även ha direktåtkomst till andra uppgifter om myndigheten enligt
lag eller förordning får behandla dem.
Arman än myndighet får ha direktåtkomst endast om regeringen har
meddelat föreskrifter om det.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall meddela föreskrifter om
att även annan än Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall få ha
direktåtkomst.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att de i
förslaget givna förutsättningarna för regeringens föreskriftsrätt är alltför
oprecisa för att kunna ligga till grund för en föreskriftsrätt, ens till
regeringen. Datainspektionen framhåller att det är av stor vikt att
Prop. 2000/01:33
143
regeringen utnyttjar möjligheten till begränsningar av direktåtkomsten.
Riksskatteverket anser att en mottagare bör kunna få direktåtkomst till
samma uppgifter som denna får behandla i sitt eget register samt att även
skattebrottsenheterna bör få direktåtkomst till databasen samt att uppgift
om namn och adress bör få lämnas ut till alla genom direktåtkomst samt
att kronofogdemyndigheten bör få direktåtkomst till alla nödvändiga
uppgifter i databasen. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I dag har en skattemyndighet direkt-
åtkomst till samtliga de lokala folkbokföringsregister som förs av ett
skattekontor inom skattemyndighetens verksamhetsområde. För det
centrala referensregistret gäller att samtliga skattemyndigheter får ha
direktåtkomst.
Direktåtkomst får finnas till ett begränsat antal uppgifter i
aviseringsregistret. Myndigheter får ha direktåtkomst till uppgifter om
personnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteck-
ning och folkbokföringsort samt avregistrering från folkbokföringen.
Regeringen har vidare i förordningen om aviseringsregister tillåtit
direktåtkomst till ytterligare uppgifter för Rikspolisstyrelsen och polis-
myndigheterna samt skattemyndigheterna. Sistnämnda myndigheter har
därigenom tillgång även till uppgifter om civilstånd, make, föräldrar,
barn och vårdnadshavare.
De myndigheter som är personuppgiftsansvariga bör enligt regeringens
mening ha fullständig tillgång till de uppgifter som finns i en databas.
Regeringen har i fråga om åtkomst till beskattningsdatabasen föreslagit
att Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall ha åtkomst till samt-
liga uppgifter i beskattningsdatabasen. Något skäl att göra annan
bedömning i fråga om de uppgifter som finns i folkbokföringsdatabasen
finns enligt regeringens mening inte. Tillgång till folkbokförings-
uppgifter är genom den direktåtkomst som är tillåten till aviserings-
registret inte begränsad till en viss region. Utredningens förslag innebär
således inte någon större utvidgning av åtkomsten till uppgifter. Begräns-
ningar i åtkomsten hindrar vidare en effektiv handläggning av
folkbokföringsärendena. Regeringen delar därför utredningens bedöm-
ning att Riksskatteverket och skattemyndigheterna bör ha åtkomst till
samtliga uppgifter i databasen.
En annan fråga är åtkomsten för andra myndigheter. I dag förekommer
direktåtkomst för myndigheter utanför skatteförvaltningen endast till
vissa uppgifter i aviseringsregistret. Regeringen har i fråga om direkt-
åtkomst till beskattningsdatabasen (avsnitt 9.4) anfört att det i lag bör
regleras vilka myndigheter som får ha åtkomst till databasen och till vilka
uppgifter. Folkbokföringen skiljer sig från beskattningsverksamheten
genom att myndigheter redan i dag har åtkomst till vissa uppgifter genom
aviseringsregistret. Det finns enligt regeringens mening inte skäl att be-
gränsa den åtkomst till folkbokföringsuppgifter som i dag är möjlig.
Fråga är om åtkomsten till uppgifter bör utvidgas. Riksskatteverket anser
att en mottagare bör kunna få direktåtkomst till samma uppgifter som
denna får behandla i sitt eget register om uppgiften inte omfattas av
sekretess.
Uppgifter i aviserinsgregistret får i dag lämnas ut till en myndighet
som själv får registrera uppgiften. Någon annan begränsning i fråga om
Prop. 2000/01:33
144
utlämnade finns inte. Flertalet folkbokföringsuppgifter kan inte anses Prop. 2000/01:33
känsliga ur integritetssynpunkt. Uppgifterna omfattas heller inte av
någon starkare sekretess utan presumtionen är att uppgifterna är
offentliga. Enligt regeringens mening kan det därför ur
integritetsskyddssynpunkt inte anses innebära någon skillnad om en
myndighet hämtar in uppgifter genom direktåtkomst eller på något annat
sätt med hjälp av automatiserad behandling. Regeringen anser därför i
likhet med Riksskatteverket att en myndighet skall fa ha direktåtkomst
till de uppgifter som myndigheten själv får registrera.
Som anförts i avsnitt 9.4. innebär de föreslagna bestämmelserna om
direktåtkomst inte att eventuell sekretess för uppgifterna bryts. I
folkbokföringsverksamheten gäller sekretess endast om det av särskild
anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider
men om uppgifterna röjs. Presumtionen är alltså att uppgifterna är
offentliga. I likhet med vad som i dag gäller för utlämnande av uppgifter
från aviseringsregistret anser regeringen att några sekretessbrytande
regler inte behövs för utlämnande av folkbokföringsuppgifter. Det bör i
stället ankomma på Riksskatteverket att bedöma om uppgifterna kan
lämnas ut genom direktåtkomst. Det bör i detta sammanhang framhållas
att uppgifter om personer med s.k. sekretessmarkering inte lämnas ut till
den som inte kan erbjuda sekretesskydd för uppgifterna.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall ha möjlighet att
meddela föreskrifter om att andra än Riksskatteverket och skatte-
myndigheterna skall fa direktåtkomst till uppgifter i folkbokförings-
databasen. Regeringen anser emellertid att myndigheters åtkomst till
folkbokföringsuppgifter, i likhet med vad som föreslås i fråga om
åtkomst till beskattningsuppgifiter, bör regleras i lag. Regeringen bör
dock i likhet med vad som idag gäller ha möjlighet att föreskriva att
annan än myndighet far ha direktåtkomst till databasen. Möjligheten
infördes i samband med stat-kyrka reformen för att Svenska kyrkan även
efter kyrkans skiljande från staten skulle kunna använda sig av
aviseringsregistret. Något skäl att ändra denna ordning finns enligt
regeringens mening inte.
Regeringens förslag: Uppgifter om födelseort, familjesamband som
grundas på adoption samt inflyttning från utlandet skall inte fa
användas som sökbegrepp vid sökning i folkbokföringsdatabasen.
Uppgift om medborgarskap skall fa användas som sökbegrepp
endast i fråga om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland
eller Island samt om medborgarskap i ett land inom eller utom
Europeiska unionen (unionsmedborgarskap eller icke unions-
medborgarskap).
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att även gravsättning bör
fa användas som sökbegrepp. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har
inte något att erinra mot förslaget.
145
Skälen för regeringens förslag: Frågan om vilka sökmöjligheter som
skall få finnas i ett personregister har ansetts vara av stor betydelse från
integritetssynpunkt. 1 motiven till lagen om folkbokföringsregister ansågs
dock att hänsyn självfallet skall tas även till kravet på en effektivt och
rationellt bedriven folkbokföringsverksamhet (prop. 1990/91:53 s. 34). I
fråga om folkbokföringsregistren har man valt att uttömmande i lagen
ange vilka sökbegrepp som är tillåtna.
De sökbegrepp som är tillåtna vid sökning i de lokala folkbok-
föringsregistren är till stora delar desamma som de uppgifter vilka får
finnas i registret. Vissa begränsningar har dock gjorts av integritetsskäl.
Det är inte tillåtet att som sökbegrepp använda en persons födelseort eller
medborgarskap och inte heller relationsbegrepp som urskiljer adoptiv-
förhållanden från biologiska relationer. Detsamma gäller uppgifter om
gravsättning eller anmälningar enligt vallagen. Sökning på uppgift om
avregistrering är inte tillåtet i de lokala folkbokföringsregistren, men
uppgiften får användas vid sökning i det centrala referensregistret. I det
centrala referensregistret får som sökbegrepp även användas uppgifter
om personnummer och namn.
Även i aviseringsregistret är möjligheterna att söka begränsade. Det är
inte tillåtet att som sökbegrepp använda en persons födelseort, civilstånd
eller datum för inflyttning från utlandet. Medborgarskap tillåts som
sökbegrepp endast avseende uppgift om en persons medborgarskap i ett
nordiskt land samt uppgift om en person är medborgare i ett EU-land
eller inte (unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap).
Förutom de begränsningar vid sökning som allmänt skall gälla för
behandling av uppgifter i elektroniska handlingar bör av integritetsskäl
de i dag gällande begränsningarna i sökmöjligheter enligt lagen om
folkbokföringsregister i huvudsak tillämpas även i framtiden. De
uppgifter om anmälan enligt vallagen som får behandlas i databasen bör
dock få användas som sökbegrepp. Anmälningarna gäller svenska med-
borgare som inte är folkbokförda i landet och det finns enligt regeringens
mening inga faror från integritetssynpunkt att tillåta uppgifterna som
sökbegrepp. Vidare bör, i likhet med vad som gäller i fråga om det
centrala referensregistret, sökning på avregistrering vara möjlig.
I dag får uppgift om födclsehemort inte användas som sökbegrepp. En
persons födelsehemort är den ort i Sverige där modem var folkbokförd
när personen föddes. Några integritetsskäl för att den uppgiften inte skall
få användas som sökbegrepp finns inte. Däremot bör det inte vara möjligt
att söka på födelseort. Födelseort anges för personer som är födda
utomlands.
I fråga om uppgifter om medborgarskap bör den begränsning som i dag
gäller för aviseringsregistret tillämpas, nämligen att sökning får göras på
medborgarskap i de nordiska länderna eller om någon är medborgare i ett
land inom EU eller inte. Uppgifterna behövs för bl.a. för framställning av
röstlängder och för avisering till vissa myndigheter, se prop. 1994/95:201
s. 33.
Riksskatteverket anser att även uppgift om gravsättning bör få an-
vändas som sökbegrepp. Med uppgiften avses den kyrkogårdsmyndighet
(ort och datum) som ombesörjt gravsättningen. Uppgift om gravsättning
kan enligt regeringens mening inte anses känslig och bör därför få använ-
das som sökbegrepp.
Prop. 2000/01:33
146
Regeringens bedömning: Arkivlagens bestämmelser om gallring och
bevarande skall gälla för uppgifter och handlingar i folkbokförings-
databasen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I dag gallras uppgifter i folkbok-
föringsregister i enlighet med arkivlagens bestämmelser, medan särskilda
bestämmelser gäller för aviseringsregistret. Principen för gallring av upp-
gifter i aviseringsregistret är att uppgifter skall gallras när de inte är ak-
tuella. Det är med andra ord endast aktuella uppgifter som skall aviseras.
Enligt regeringens mening bör liksom i dag i huvudsak endast aktuella
uppgifter aviseras. Det kan dock även finnas skäl att för vissa ändamål
avisera historiska uppgifter. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som
skall användas för aviseringsverksamheten regleras lämpligen i förord-
ning. Dessa föreskrifter kan därmed ersätta de särskilda gallrings-
bestämmelser som gäller i dag för aviseringsregistret. Regeringen anser
mot bakgrund av det angivna att samma gallringsregler kan tillämpas för
samtliga uppgifter i folkbokföringsdatabasen och anser därför, i likhet
med vad som gäller för folkbokföringsregister i dag, att arkivlagens
bestämmelser skall tillämpas.
Regeringens förslag: Behandling av personuppgifter i verksamhet
med val och folkomröstningar skall regleras i en lag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket, Länsstyrelsen i Västa
Götalands län och Länsstyrelsen i Dalarnas län anser dock att i analogi
med vallagens bestämmelser bör ”Riksskatteverket” bytas ut med
”central valmyndighet”.
Skälen för regeringens förslag: För verksamheten med val och
folkomröstningar skall det finnas en central, samt regionala och kommu-
nala valmyndigheter. Riksskatteverket är i dag central valmyndighet och
länsstyrelserna är regionala valmyndigheter. De valnämnder som skall
finnas i varje kommun är kommunala valmyndigheter.
Utredningen har föreslagit att lagen bör begränsas så att den endast
omfattar de statliga myndigheter som arbetar med val och folkomröst-
ningar. De kommunala valnämnderna är i dag inte ansvariga för de
personregister som förs, dvs. röstlängdsregister och kandidatregister. Det
kan i och för sig finnas fördelar från effektivitetssynpunkt med att låta
valnämnderna vara personuppgiftsansvariga jämte Riksskatteverket,
Prop. 2000/01:33
147
skattemyndigheterna och länsstyrelserna. De skulle då på eget ansvar
kunna behandla uppgifter om valresultat i den för verksamheten
gemensamma databasen. Regeringen anser emellertid i likhet med utred-
ningen att ansvaret för personuppgiftsbehandlingen endast bör åligga de
statliga myndigheter som är involverade i verksamheten. Det innebär inte
att de kommunala valnämnderna i sin verksamhet inte skall kunna dra
nytta av de uppgifter som behandlas av de statliga myndigheterna, t.ex. i
form av direktåtkomst till val och folkomröstningsdatabasen.
1 lagen om röstlängdregister (1997:158) anges att Riksskatteverket är
registeransvarig. 1 vallagen pekas dock någon särskild myndighet inte ut
som central valmyndighet. Att Riksskatteverket är central valmyndighet
framgår av förordningen (1985:953) om central valmyndighet.
Regeringen har den 17 februari 2000 beslutat att tillkalla en särskild
utredare för att göra en teknisk och administrativ översyn av delar av
valsystemet. I utredningsuppdraget ingår bl.a. att överväga om den
centrala valadministrationen skall flyttas från Riksskatteverket till någon
annan myndighet. Utredningen har i en promemoria den 6 juni 2000
föreslagit att en ny myndighet bildas för uppgiften att vara central
valmyndighet. Promemorian bereds inom Regeringskansliet. Regeringen
anser därför i likhet med remissinstanserna att Riksskatteverket inte bör
pekas ut i lagen. 1 stället bör på samma sätt som i vallagen anges att
lagen gäller behandling av uppgifter hos den centrala valmyndigheten.
Regeringens förslag: Uppgifter skall fa behandlas i databasen för
tillhandahållande av information som behövs hos den centrala
valmyndigheten, skattemyndigheterna och länsstyrelserna för
- framställning av röstlängder och röstkort inför ett val eller en
folkomröstning,
- framställning av valsedlar och sammanräkning av valresultat,
samt
- tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Uppgifter i databasen skall även få behandlas för att tillgodose
samhällets behov av uppgifter i samband med val och
folkomröstningar.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna lagen om behandling
av personuppgifter i verksamhet med val och folkomröstningar skall
ersätta lagen (1997:158) om röstlängdsregister samt omfatta de
kandidatregister som förs med stöd av tillstånd av Datainspektionen.
Det huvudsakliga ändamålet för röstlängdsregistret är framställning av
röstlängder och röstkort inför ett val eller en folkomröstning samt
framställning av statistik. Kandidatregistret används huvudsakligen för
framställning av valsedlar och sammanräkning av valresultat. Nuvarande
Prop. 2000/01:33
148
bestämmelser om ändamål för röstlängdsregistret och kandidatregistret
bör enligt regeringens mening med vissa redaktionella ändringar föras
över till den nya lagen.
Som primära ändamål bör även anges tillsyn, kontroll, uppföljning och
planering av verksamheten. Den centrala valmyndigheten, skatte-
myndigheterna och länsstyrelserna måste ha möjlighet att som ett led i
verksamheten behandla personuppgifter med syfte att kartlägga
verksamheten, dvs. följa upp val och folkomröstningar och planera för
åtgärder som skall vidtas i framtiden.
Som ett sekundärt ändamål bör anges behandling av uppgifter för att
tillgodose samhällets behov av uppgifter i samband med val och folkom-
röstningar. Det är en självklarhet att ett ändamål med val och folkomröst-
ningsdatabasen måste vara att offentliggöra och sprida bl.a. uppgifter om
kandidater i val via valsedlar samt resultatet av ett val eller en folkom-
röstning.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen får
användas för framställning av statistik. Enligt regeringens mening be-
höver detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av person-
uppgiftslagens regler, se avsnitt 8.1.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om röstlängdsregister
om vilka uppgifter som far behandlas skall föras över till den nya
lagen.
För en person som är kandidat i ett val skall i databasen fa
behandlas uppgifter om personnummer, namn, adress, folkbok-
föringsort, medborgarskap samt identifieringsuppgifter och
partibeteckning som finns eller kommer att finnas på valsedlar där
personen är upptagen.
I databasen skall fa behandlas uppgifter om beslut, yrkande och
grunder i ett ärende samt andra uppgifter som behövs för handlägg-
ningen av ett ärende. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om vilka uppgifter som sålunda far
behandlas i databasen.
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall fa behandlas i databasen endast som en del av en elektronisk
handling.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som gäller inom
folkbokföringsverksamheten är förändringstakten inom verksamheten
med val och folkomröstningar förhållandevis låg när det gäller vilka
uppgifter om fysiska personer som behöver behandlas på automatiserad
väg. Uppgifterna bör därför i likhet med vad som gäller i dag regleras i
lag.
149
Vad som lär registreras om personer som är eller kan antas komma att
vara röstberättigade vid kommande val eller folkomröstning regleras i
dag i lagen om röstlängdsregister. Dessa bestämmelser bör med vissa
redaktionella ändringar foras över till den nya lagen. Riksskatteverket,
Länsstyrelsen i Västra Götaland och Länsstyrelsen i Dalarnas län anser
att det bör framgå av lagen att databasen lär innehålla uppgift om datum
for anmälan från utlandssvenskar om att bli upptagen i röstlängd.
Uppgiften är väsentlig för verksamheten och regeringen anser därför i
likhet med remissinstanserna att det av lagen bör framgå att uppgiften får
registreras.
Kandidatregister förs i dag med stöd av tillstånd från
Datainspektionen. I tillståndet anges vilka uppgifter som registren får
innehålla. För en person som är kandidat i ett val får behandlas uppgifter
om personnummer, namn, adress, folkbokföringsort samt identifierings-
uppgifter och partibeteckning som finns eller kommer att finnas på
valsedlar där personen är upptagen. Dessa regler bör med vissa
redaktionella ändringar oförändrade föras över till den föreslagna lagen.
Enligt 5 kap. 16 § vallagen skall unionsmedborgare som inte samtidigt
är svenska medborgare och som önskar kandidera vid val till
Europaparlamentet lämna en försäkran till den centrala valmyndigheten.
I försäkran skall uppgift lämnas om bl.a. nationalitet. I likhet med
utredningen anser regeringen därför att även medborgarskap skall få tas
in i databasen.
Förutom de ovan angivna uppgifterna bör i likhet med vad som
föreslås i fråga om övriga databaser även få behandlas uppgifter om
beslut, yrkande och grunder i ett ärende samt andra uppgifter som behövs
for handläggningen av ett ärende. Något system med behandling av
elektroniska dokument finns dock inte i dag.
Vid genomförandet av val eller folkomröstningar är det av
administrativa skäl viktigt att det finns uppgifter tillgängliga om de
personer som arbetar med genomförandet av ett val, t.ex. korrektur-
ansvariga, valnämndernas ordförande och sekreterare. Dessutom behövs
det uppgifter om valdistrikt, vallokaler och deras öppettider, adress till
valnämnden m.m. Administrativa uppgifter om personal m.m. omfattas
inte av lagförslagen, utan vid behandling av sådana uppgifter skall
personuppgiftslagcns bestämmelser tillämpas. Det hindrar emellertid inte
att sådana uppgifter behandlas i val och folkomröstningsdatabasen
tillsammans med de andra uppgifter som behövs för verksamheten.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Den centrala valmyndigheten, skatte-
myndigheterna, länsstyrelserna och de kommunala valnämnderna
skall få ha direktåtkomst till val och folkomröstningsdatabasen.
Skattemyndigheterna skall dock inte ha direktåtkomst till uppgifter
om kandidater. De kommunala valnämndernas direktåtkomst får inte
avse elektroniska handlingar.
150
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Prop. 2000/01:33
Utredningen har föreslagit att skattemyndigheterna skall få ha
direktåtkomst även till uppgifter om kandidater samt att regeringen skall
få föreskriva att även annan skall få ha direktåtkomst till databasen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget. Riksskatteverket och Länsstyrelsen i Västra
Götaland anser att skattemyndigheterna inte behöver direktåtkomst till
uppgifterna i databasen om kandidater samt framhåller att även
utlandsmyndigheterna borde få direktåtkomst till delar av databasen.
Verket anför vidare att det inte finns skäl att inskränka valnämndernas
direktåtkomst till de elektroniska handlingarna.
Skälen för regeringens förslag: Verksamheten med val och
folkomröstningar kännetecknas av stor öppenhet och av behovet av
omedelbar tillgänglighet. Uppgifterna i databasen, bortsett från
uppgifterna i röstlängderna om de röstberättigade, bör därför så långt
möjligt kunna hållas allmänt tillgängliga.
Regeringen anser i likhet med utredningen att den centrala
valmyndigheten och länsstyrelserna skall ha rätt till fullständig tillgång
till uppgifter i val och folkomröstningsdatabasen, inklusive de elektro-
niska handlingarna. Utredningen har föreslagit att även skattemyndig-
heterna skall ha fullständig åtkomst till uppgifterna i databasen.
Riksskatteverket och Länsstyrelsen i Västra Götaland anser emellertid att
det inte är motiverat att skattemyndigheterna får åtkomst till uppgifter
om kandidater. Kandidatregistret förs i dag av Riksskatteverket och läns-
styrelserna. Registret används för anmälan av kandidater till val, för
kontroll av valbarhet och valsedelsbeställning samt för den slutliga
röstsammanräkningen (valresultat) vid länsstyrelserna och Riksskatte-
verket. Skattemyndigheterna har inte någon del i denna verksamhet.
Även om uppgifterna i sig inte är känsliga framstår det inte som
motiverat att ge skattemyndigheterna åtkomst till uppgifter som de inte
har något behov av i sin verksamhet. Regeringen anser därför i likhet
med remissinstanserna att skattemyndigheterna inte bör medges åtkomst
till uppgifter om kandidater.
De kommunala valnämnderna är tillsammans med Riksskatteverket
och länsstyrelserna ansvariga för genomförandet av ett val och
sammanräkning av valresultat. Det finns ett värde i att valnämnderna kan
få tillgång till uppgifter i val och folkomröstningsdatabasen. Det skulle
bl.a. möjliggöra att röstkort kan lämnas ut hos kommunkontoren samt att
personalen i vallokalerna lättare kan komma åt den information som
behövs för att valdeltagare skall kunna hänvisas till rätt vallokal.
Regeringen föreslår därför att de kommunala valnämnderna skall få ha
direktåtkomst till databasen. Åtkomst bör dock inte medges till de
elektroniska handlingarna.
Som anförts i avsnitt 9.4. innebär de föreslagna bestämmelserna om
direktåtkomst inte att eventuell sekretess för uppgifterna bryts. För
uppgifter i databasen om röstberättigade gäller sekretess endast om det
av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom
närstående lider men om uppgifterna röjs. Presumtionen är alltså att
uppgifterna är offentliga. I likhet med vad som anförts i fråga om
utlämnande av uppgifter från folkbokföringsdatabasen anser regeringen
att några sekretessbrytande regler inte behövs för utlämnande av
151
uppgifter. Det bör också framhållas att direktåtkomst föreslås få finnas
endast för de myndigheter som arbetar med val.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall ha möjlighet att
meddela föreskrifter om att andra myndigheter och enskilda skall få
direktåtkomst till uppgifter i databasen. Regeringen anser emellertid att
direktåtkomsten till uppgifter i databasen, i likhet med vad som föreslås i
fråga om åtkomst till beskattningsuppgifter, bör regleras i lag. Något skäl
att i dag medge ytterligare myndigheter åtkomst finns inte. Regeringen
har i avsnitt 8.9 föreslagit att enskilda efter medgivande av regeringen
skall få ha åtkomst till uppgifter om sig själva. I avsnitt 11.4 behandlas
frågan om allmän åtkomst till uppgifter om kandidater. Direktåtkomst för
enskilda till uppgifter i databasen bör i övrigt inte medges.
Regeringens förslag: Enskilda skall efter medgivande från
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer få ha
direktåtkomst till uppgifter om kandidater.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att direktåtkomsten inte får vara utformad så
att uppgifter om flera personer kan behandlas på automatiserad väg vid
inhämtandet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte
något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Verksamheten med val och
folkomröstningar kännetecknas av stor öppenhet och av behovet av
omedelbar tillgänglighet. I val och folkomröstningsdatabasen behandlas
också uppgifter av sådan karaktär att deras spridning bland allmänheten
är av stort intresse. Vid de två senaste valen fanns efter medgivande från
Datainspektionen valsedlarna utlagda på Internet. Även valresultaten har
lagts ut. Sedan valresultatet publicerades på Internet första gången efter
1994 års val har också efterfrågan ökat påtagligt när det gäller
möjligheten att kunna jämföra resultatens personuppgifter från ett valår
till ett annat.
Regeringen anser i likhet med utredningen att det finns skäl att medge
allmänheten åtkomst till de uppgifter om kandidater som finns i
databasen, t.ex. via Internet, även vid kommande val. Det gäller framför
allt de uppgifter om kandidater i val som återfinns på valsedlar,
vanligtvis parti, namn, hemort och yrke. Det skulle underlätta för såväl
valdeltagare som massmedierna att på ett enkelt sätt få information om
kandidater i samband med val. Uppgifterna är heller inte
integritetskänsliga. Även uppgifter om valutgången och vilka personer
som blivit valda är av stort intresse för allmänheten och något hinder att
lämna ut dessa uppgifter kan inte anses föreligga.
De uppgifter som avses kommer att finnas tillgängliga på Internet och
är därmed tillgängliga över hela världen. Personuppgifter som är under
behandling får enligt 33 § personuppgiftslagcn inte föras över till tredje
land. Från förbudet finns vissa undantag i 34 §, bl.a. för överföring till
Prop. 2000/01:33
152
länder som har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för
enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. Överföring
till ett land som inte ingår i EU eller är anslutet till EES får också ske om
det tredje landet har en "adekvat nivå" för skyddet av personuppgifter.
Enligt 35 § personuppgiftslagen kan regeringen, och i vissa fall den
myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om undantag
från förbudet i 33 §. Undantag från förbudet får meddelas bl.a. om det
behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Personuppgiftslagens
regler motsvarar artiklarna 25 och 26 i dataskyddsdirektivet.
Spridning av uppgifter om kandidater vid val och om valresultat till
allmänheten är viktigt. Valsystemet bygger på att allmänheten känner till
vilka personer som ställer upp som kandidater i ett val. Det ligger också i
statens intresse att allmänheten på ett enkelt sätt kan få tillgång till sådan
information. Genom att uppgifterna finns tillgängliga på Internet kan
vidare svenska medborgare som är bosatta i utlandet på ett enkelt sätt få
del av information om kandidater och valresultat. De personer som ställer
upp som kandidater har också ett intresse av att uppgifterna sprids. Det
får enligt regeringens mening anses utgöra ett viktigt allmänt intresse att
information om kandidater och valresultat sprids. Enligt regeringens
mening skulle alltså ett förfarande som det nu beskrivna inte strida mot
bestämmelserna om överföring av personuppgifter till tredje land.
Något skäl att begränsa åtkomsten till att endast avse ett fåtal personer
kan enligt regeringens mening inte anses föreligga. Valsedlarna som i
dag är tillgängliga på Internet innehåller samtliga personer och någon
begränsning i möjligheten att hämta in uppgifter finns inte.
På samma sätt som föreslagits i fråga om andra former för
direktåtkomst, bör en allmän direktåtkomst regleras särskilt i lagen. Det
bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
att meddela föreskrifter om direktåtkomsten.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Uppgift om medborgarskap får användas som
sökbegrepp endast i fråga om ett medborgarskap i ett land inom
Europeiska unionen eller i Island eller Norge.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om röstlängdsregister får
vid sökning i sådana register användas endast uppgift om namn och
personnummer, tillhörighet till svenska kyrkan, medlemskap i icke-
territoriell församling, medborgarskap i Sverige, Danmark, Finland,
Island eller Norge samt medborgarskap i ett land inom eller utom
Europeiska unionen (unionsmedborgarskap eller icke unionsmed-
borgarskap) samt valdistrikt. De uppgifter som inte får användas som
sökbegrepp är uppgift om adress och den församling som personen är
folkbokförd i och tidpunkt för utvandring.
153
I databasen för val och folkomröstningar kan enligt regeringens
mening endast uppgifter om medborgarskap anses vara integritets-
känsliga och för vilka det finns anledning att ha begränsningar i
sökmöjligheterna. I valverksamheten är dock uppgifter om med-
borgarskap i de nordiska länderna samt i länder som är medlemmar i EU
av stort intresse. I dag är det inte möjligt att söka på ett visst
medborgarskap inom EU. Möjligheten att söka fram i vilket land inom
EU som en person är medborgare behövs emellertid vid val till
Europaparlamentet. Unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt vid val
till Europaparlamentet skall senast 30 dagar före valdagen skriftligen hos
skattemyndigheten anmäla sin önskan om att tas upp i röstlängd. Den
som gjort en sådan anmälan skall tas upp i en röstlängd till dess han eller
hon stryks från den på egen begäran eller villkoren för rösträtt inte längre
är uppfyllda. Beslut med anledning av anmälningar meddelas när
röstlängden upprättas. Underrättelse om ett sådant beslut skall sändas till
valmyndigheten i den stat där väljaren är medborgare. Det är mot
bakgrund härav väsentligt att det är möjligt att fä fram uppgifter om
personer är som är medborgare i ett land inom EU. Uppgift om i vilket
land inom EU en person är medborgare bör därför vara möjliga att
använda som sökbegrepp i databasen. Utöver uppgift om medborgarskap
i land inom EU skall det i likhet med vad som gäller i dag vara möjligt
att söka på uppgift om medborgarskap i Island eller Norge.
Förutom de begränsningar vid sökning som allmänt gäller för
behandling av uppgifter i elektroniska handlingar bör det således inte
vara möjligt att använda uppgifter om medborgarskap vid sökning i
databasen, med undantag för medborgarskap i ett land inom EU eller i
Island eller Norge. Något skäl att inte kunna söka på uppgifter om adress
och församling kan enligt regeringens mening inte anses föreligga.
Regeringens förslag: Uppgifter om en person som kan antas komma
att vara röstberättigad den dag som ett val eller en folkomröstning
skall hållas skall gallras en månad efter att det val eller den
folkomröstning för vilket eller vilken uppgifterna behandlas i
databasen har vunnit laga kraft. Om flera val hålls samtidigt skall
uppgifterna dock gallras en månad efter att samtliga val har vunnit
laga kraft.
Uppgifter om en person som är kandidat i ett val skall gallras fem år
efter utgången av den mandatperiod för vilken uppgifterna behandlas i
databasen.
Vad som ovan sagts hindrar inte att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att en uppgift
skall bevaras under längre tid.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket och Länsstyrelsen i Västra
Götaland framhåller att uppgifter om kandidater bör få bevaras under
Prop. 2000/01:33
154
längre tid än en valperiod. Det är nödvändigt för att kunna besvara Prop. 2000/01:33
förfrågningar från massmedia, forskare m.fl. Vidare anförs att det saknas
gallringsbestämmelser för de statistiska bearbetningar som görs.
Skälen för regeringens förslag: I val och folkbokföringsdatabasen
kommer att behandlas uppgifter om personer som är röstberättigade.
Behovet av uppgifter för fastställande av rösträtt är i huvudsak begränsat
till själva valet eller folkomröstningen. Någon anledning att behandla
uppgifter i perioder mellan valen finns således normalt inte. Som
huvudregel bör uppgifterna därför, på samma sätt som i dag, gallras när
det val eller den folkomröstning för vilka de behandlats är genomfort.
Det torde i normalfallet vara tillräckligt att uppgifterna bevaras i en
månad efter att det eller de val eller folkomröstningar som uppgifterna
avser har vunnit laga kraft. När flera val hålls samtidigt, vilket sker vid
de allmänna valen till riksdag, landsting och kommuner, bör dock av
administrativa skäl samtliga uppgifter bevaras till dess alla val har vunnit
laga kraft.
För uppgifter om kandidater i val är förhållandet annorlunda. Där kan
förändringar komma att ske under hela mandatperioden. Uppgifterna
måste därför bevaras under hela den mandatperiod för vilken de
kandiderar vid det aktuella valet. Riksskatteverket och Länsstyrelsen i
Västra Götaland har föreslagit att uppgifterna skall fa bevaras under mer
än en valperiod. Länsstyrelserna far ofta förfrågningar från massmedia,
forskare m.fl. om personer som varit upptagna på valsedlar under tidigare
val. För att på ett enkelt sätt få fram dessa uppgifter bör uppgifter om
kandidater få bevaras i databasen under mer än en mandatperiod. Det är
enligt regeringens mening av vikt att forskare m.fl. kan få uppgifter om
kandidater i tidigare val. Uppgifterna bör därför få bevaras fram till och
med därefter kommande val, dvs. i fem år efter utgången av den
mandatperiod för vilken uppgifterna behandlades. För val till
Europaparlamentet hålls val vart femte år.
Det är vidare vara möjligt för regeringen eller Riksarkivet att meddela
föreskrifter om att en uppgift skall bevaras under längre tid än den som
anges i lagen. Som exempel kan nämnas uppgifter om unionsmedborgare
som haft rösträtt vid det senaste valet till Europaparlamentet. Sådana
uppgifter måste nämligen vara tillgängliga när röstlängder skall upprättas
inför följande parlamentsval. I detta och andra fall får alltså undantag
föreskrivas.
155
Prop. 2000/01:33
Regeringens forslag: Behandling av personuppgifter och andra
uppgifter i kronofogdemyndigheternas samtliga verksamheter skall
regleras i en lag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock föreslagit att begreppet exekutionsväsendet skall
användas i stället för kronofogdemyndigheternas verksamhet.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anser emellertid att begreppet
kronofogdemyndigheterna bör användas i stället för exekutionsväsendet.
Skälen för regeringens förslag: Inom kronofogdemyndigheternas
område faller ett flertal verksamheter av skilda slag. Det är verksamhet
med utsökning och indrivning, skuldsanering, betalningsföreläggande
och handräckning samt tillsyn i konkurs. Dessutom är det vissa mindre
arbetsuppgifter som särskilt åligger kronofogdemyndigheterna. De
register som förs för de olika verksamhetsområdena är reglerade i olika
författningar.
Utredningen har föreslagit en gemensam reglering av verksamheterna.
För en gemensam reglering talar att det i fråga om allmänna
bestämmelser om behandling av uppgifter samt bestämmelser om
enskildas rättigheter inte finns anledning att göra någon åtskillnad mellan
de olika verksamheterna. Även vad gäller elektroniska handlingar,
utlämnande av uppgifter till enskilda på medium för automatiserad
behandling och direktåtkomst kan regleringen vara densamma. Till stor
del har också vissa av verksamheterna anknytning till varandra. Personer
som förekommer i exempelvis ett ärende om skuldsanering är i många
fall föremål även för utsökningsåtgärder. Regeringen anser därför i likhet
med utredningen att det finns fler fördelar än nackdelar med en
gemensam lagstiftning.
Utredningen har föreslagit att begreppet exekutionsväsendet skall
användas som samlande beteckning på de verksamheter som lagen
omfattar. Eftersom lagen berör alla kronofogdemyndighetens
verksamhetsområden och inte endast den exekutiva verksamheten anser
regeringen emellertid i likhet med Riksskatteverket att begreppet kan
vara något missvisande och att begreppet kronofogdemyndigheterna i
stället bör väljas.
Som anförts ovan kan en stor del av regleringen vara gemensam för
alla verksamhetsområden. För den särskilda behandlingen i databaser
finns emellertid anledning att i vissa delar reglera de olika
verksamhetsområdena för sig. I fråga om ändamålen med och vilka
156
uppgifter som far behandlas i en databas är skillnaderna i vissa Prop. 2000/01:33
avseenden så stora att lagstiftningen annars hade blivit svåröverskådlig.
Regeringen anser därför i likhet med utredningen att det finns skäl att
dela in behandlingen av personuppgifter i kronofogdemyndigheternas
verksamhet i olika databaser för utsökning och indrivning, betalnings-
föreläggande och handräckning, skuldsanering och konkurstillsyn.
I fråga om de mindre arbetsuppgifter som åligger kronofogde-
myndigheterna anser regeringen i likhet med utredningen att behandling
av uppgifterna inte behöver regleras i en eller flera för ändamålen särskilt
inrättade databaser. De arbetsuppgifter som avses är upptagning av
protester av växlar och checkar, registrering av avhandlingar om
lösöreköp, beslut när arbetsgivare skall utnyttja sin kvittningsrätt mot
arbetstagare, processer i vissa lönegarantimål, kallelse på okända
borgenärer samt underrättelser till målsägande i brottmål.
I dag behandlas personuppgifter avseende dessa områden i
kronofogdemyndigheternas allmänna diarier. Det förs med andra ord
inga särskilda personregister i vilka uppgifterna behandlas. Behandling
av personuppgifter för nämnda syften - med undantag av processer i
vissa lönegarantimål - bör omfattas av bestämmelserna om behandling i
utsöknings- och indrivningsdatabasen. Den behandling av person-
uppgifter som behöver utföras när kronofogdemyndigheterna för statens
talan i processer enligt lönegarantilagen (1992:497), åligger tillsyns-
myndigheterna i konkurs. Sådan behandling bör därför regleras gemen-
samt med behandling av ärenden i konkurstillsynsdatabasen.
Det bör nämnas att Riksskatteverket i dag enligt förordningen
(1994:1283) om lönegarantiregister med hjälp av automatisk
databehandling far föra ett register över vissa uppgifter om statlig
lönegaranti vid konkurs. Uppgifterna i registret far användas endast för
framställning av statistik. Frågor om den administrativa hanteringen av
lönegarantiersättning har nyligen setts över av Statskontoret och
resultatet har publicerats i rapporten En samlad administration av
lönegarantin (1999:20). Statskontoret föreslår i rapporten bl.a. att
Riksskatteverket skall ges ett systemansvar för lönegarantin, vilket
innefattar uppbyggnad av ett nytt centralt IT-stöd för uppföljning,
utvärdering, systemtillsyn och prognoser. Statskontoret konstaterar även
att det centrala lönegarantiregistret i sin nuvarande utformning saknar
funktion och formellt bör kunna avvecklas för att ersättas av en ny
databas med åtkomst för kronofogdemyndigheter och konkursförvaltare.
Regeringens förslag: Uppgifter skall få behandlas i databasen för
tillhandahållande av information som behövs i kronofogde-
myndigheternas verksamhet för
- verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogde-
myndigheterna enligt utsökningsbalken eller annan författning,
- indrivning av statliga fordringar m.m.,
- avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
- övervakning av näringsförbud,
157
- ärenden om ansvar för annans skatter och avgifter,
- tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Uppgifter skall även få behandlas i databasen för tillhandahållande
av information som behövs i författningsreglcrad verksamhet utanför
kronofogdemyndigheternas verksamhet för
- avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
- kvittning vid utbetalning av bidrag,
- planering, samordning och uppföljning av revision och annan
kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
- utredningar vid bestämmande och betalning av skatter, tullar och
socialavgifter, samt
- kontroll och tillsyn samt lämplighets-, tillstånds- och annan
liknande prövning.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anför att det bör klargöras att
databasen tår användas i ärenden om s.k. företrädaransvar och
betalningsansvar enligt skattebetalningslagen, aktiebolagslagen
(1975:1385) och annan associationsrättlig lagstiftning.
Riksförsäkringsverket anser att de sekundära ändamålen bör utökas så att
de omfattar även ärenden om underhållsstöd.
Skälen för regeringens förslag: Den behandling av personuppgifter
som skall göras inom ramen för regleringen av utsöknings- och
indrivningsdatabasen motsvarar i princip den behandling som sker i dag
med stöd av i huvudsak utsökningsregisterlagen (1986:617).
Ett grundläggande primärt ändamål med utsöknings- och
indrivningsdatabasen skall vara verkställighet enligt utsökningsbalken
eller annan författning samt indrivning av statliga fordringar m.m. Detta
ändamål skall täcka in all målhantering som kronofogdemyndigheterna
ansvarar för inom det exekutiva området. Riksförsäkringsverket har
anfört att databasen även skall få användas för underhållsstöd eftersom
det i dag sker ett stort utbyte av uppgifter om inkomna medel i ärenden
om indrivning avseende återbetalningsskyldighet. Det utbyte av uppgifter
om inkomna medel som sker omfattas enligt regeringens mening av
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. Det behöver därför
inte särskilt anges att databasen får användas för dessa åtgärder.
I samband med att personer som är föremål för exekutiva åtgärder skall
få skatter eller avgifter återbetalda eller olika förmer av statliga bidrag
utbetalda, skall avräkning eller kvittning göras. Kronofogde-
myndigheternas arbete med avräkning och kvittning skall utgöra ett
primärt ändamål för vilket uppgifter får behandlas i databasen. En
ytterligare uppgift som åligger kronofogdemyndigheterna är övervakning
av näringsförbud.
Riksskatteverket har till skattemyndigheterna och kronofogde-
myndigheterna delegerat ärenden om betalningsansvar enligt 12 kap. 6 §
skattebetalningslagen, s.k. företrädaransvar, samt om betalningsansvar
enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och annan associationsrättslig
lagstiftning. Det är tveksamt om dessa ärenden omfattas av de föreslagna
ändamålen. Regeringen anser i likhet med Riksskatteverket att det
Prop. 2000/01:33
158
särskilt bör anges att databasen far användas för handläggningen av
sådana ärenden.
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna måste vidare ha
möjlighet att behandla personuppgifter med syfte att följa upp
verksamheten och planera för åtgärder som skall vidtas i framtiden.
Slutligen anges därför som primära ändamål tillsyn, kontroll, uppföljning
och planering av verksamheten.
Även andra myndigheter behöver tillgång till uppgifter om personer
som är föremål för exekutiva åtgärder för att kunna genomföra avräkning
och kvittning vid utbetalningar av olika slag. Som exempel kan nämnas
avräkning som skattemyndigheter gör vid återbetalning av preliminär-
skatt som betalats in med för högt belopp samt kvittning som kan göras
av Jordbruksverket i samband med att olika bidrag skall betalas ut.
Avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter samt kvittning vid
utbetalning av bidrag, anges därför som sekundära ändamål med
behandling i databasen.
Inom skatteförvaltningen och hos Tullverket finns vidare ett behov av
tillgång till uppgifter om exekutiva åtgärder för den ordinarie
verksamheten med uttag av skatt och tull. Som sekundära ändamål anges
därför även planering, samordning och uppföljning av revisions och
annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering samt
utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och avgifter.
Det finns hos andra myndigheter ett stort behov av information om att
en person är föremål för exekutiva åtgärder vid ett flertal prövnings- och
tillsynsförfaranden. Vissa uppgifter som skall finnas i utsöknings- och
indrivningsdatabasen kommer därför med stor sannolikhet att användas
av olika myndigheter i deras verksamhet. Som exempel kan nämnas
kommunernas tillståndsgivning i fråga om utskänkning av alkohol och
länsstyrelsernas tillsyn över restauranger m.m. Uppgifter lämnas i dag
även ut till länsstyrelserna för tillsyn över innehavare av trafiktillstånd
m.m. Som ett särskilt ändamål för databasen bör därför anges tillsyn och
lämplighets-, tillstånds- och annan liknande prövning.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen får
användas för framställning av statistik. Enligt regeringens mening
behöver detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av
personuppgiftslagens regler, se avsnitt 8.1.
Uppgifter som behandlas i den exekutiva verksamheten lämnas i stor
omfattning ut till banker och andra privaträttsliga subjekt som bedriver
kreditupplysningsverksamhet. Något skäl att ange detta som ett särskilt
ändamål kan dock inte anses föreligga.
Regeringens förslag: I databasen skall, i den utsträckning det behövs
för verksamheten med utsökning och indrivning, fa behandlas
uppgifter om
- en fysisk persons identitet, bosättning och familjeförhållanden,
- en juridisk persons identitet och säte, m.m.,
Prop. 2000/01:33
159
- en enskilds ekonomiska förhållanden,
- egendom som berörs i ett mål,
- yrkande och grunder i ett mål eller ärende, samt
- beslut med angivande av skälen för beslutet, betalning,
redovisning och övriga åtgärder i ett mål eller ärende, samt
- uppgift om att en kronofogdemyndighet gjort anmälan om
misstanke om brott samt, om uppgifterna utgör grund för en begäran
om verkställighet, uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott
eller domar i brottmål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i
databasen.
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall i andra fall än som angetts ovan få behandlas i databasen endast
som en del av en elektronisk handling.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har föreslagit att uppgifter om utslag i mål om
betalningsföreläggande skall föras över till databasen i samband med att
uppgifterna gallras i betalningsföreläggande- och handräcknings-
databasen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anför dock att det finns behov
av att i vissa fall även behandla uppgifter om personer innan de blivit
gäldenärer samt personer som har samband med gäldenären.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som föreslås i fråga
om behandling av uppgifter i beskattningsdatabasen skall i lagen endast
anges vilka kategorier av uppgifter som får behandlas i databasen. Dessa
uppgiftskategorier avser vad som får behandlas i den informations-
baserade delen av databasen, dvs. vanligen uppgifter som i dag
registreras i det centrala utsökningsregistret. För handlingar som ingår i
ärendehanteringssystem föreslås särskilda bestämmelser. Uppräkningen
utgör endast en ram för vad som far behandlas och regeringen eller
Riksskatteverket skall sedan meddela närmare föreskrifter om vilka
uppgifter det rör sig om.
En grundläggande förutsättning för att en uppgift över huvud taget
skall få behandlas är att den behövs för de primära ändamålen med
databasen.
Grundläggande uppgifter om enskilda som behövs för att den
exekutiva verksamheten skall fungera måste givetvis få registreras.
Därmed avses bl.a. uppgifter om personnummer, namn, adress samt
uppgifter om civilstånd och hemmaboende barn. Motsvarande skall gälla
för uppgifter om juridiska personer och det kan då röra sig om uppgifter
om organisationsnummer, styrelseledamöter, firmatecknare samt adress-
uppgifter m.m.
Uppgifter om en enskilds ekonomiska förhållanden är bland de
väsentligaste uppgifterna för den exekutiva verksamheten. Information
om en svarandes och eventuellt hans eller hennes familjemedlemmars
ekonomi är av avgörande betydelse i ett mål om utsökning och
indrivning. Därutöver behöver uppgifter om den egendom som berörs i
Prop. 2000/01:33
160
ett mål fa registreras. En uppgift om egendom som tillhör en svarande i Prop. 2000/01:33
ett utsöknings- eller indrivningsmål utgör i och för sig vanligtvis en
uppgift om dennes ekonomi, men i vissa fall krävs att även andra
uppgifter om egendomen behandlas. I fråga om bl.a. fastigheter som har
dömts i mät, kan det vara nödvändigt att behandla uppgifter om namn
m.m. på panträttshavare och hyresgäster.
Vidare bör yrkande och grunder samt beslut, betalning, redovisning
och övriga åtgärder i ett mål eller ärende fa registreras. Här avses
uppgifter som i stor omfattning kommer att återfinnas i elektroniska
handlingar i ärendehanteringssystem. I den omfattning det behövs bör
emellertid uppgifter om beslut m.m. avseende en person kunna återfinnas
i databasen utan att en handläggare behöver ha tillgång till den elektro-
niska akten i det aktuella ärendet. Av betydelse är bl.a. att direktåtkomst
till de elektroniska handlingarna inte skall vara tillåten för andra myn-
digheter än kronofogdemyndigheterna. Det kan dock från informations-
synpunkt vara viktigt för en tjänsteman hos en skattemyndighet eller hos
Tullverket att omedelbart fa fram uppgift om utgången i ett ärende och
samtidigt fa en bild av vad som utgör grunden för beslutet. När uppgifter
om yrkanden, grunder och beslut m.m. förs in i databasen på annat sätt
än i elektroniska handlingar, får de emellertid inte omfatta känsliga
personuppgifter m.m. När det är nödvändigt att få tillgång till ett beslut
som innehåller känsliga uppgifter och övriga handlingar i ett ärende, bör
detta tas fram genom ärendehanteringssystemet.
Möjligheten att behandla känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser m.m. enligt 13 och 21 §§ personuppgiftslagen bör ut-
tömmande regleras i lag. Kronofogdemyndigheterna har i den exekutiva
verksamheten behov av att behandla främst uppgifter om böter eller
skadestånd på grund av brott i de fall dessa utgör grund för en begäran
om verkställighet. Myndigheterna behöver även behandla uppgifter om
att man hos åklagare har anmält misstanke om brott. Enligt regeringens
mening saknas det bärande skäl från integritetssynpunkt mot att sådana
uppgifter behandlas. I lagen bör det därför anges att sådana uppgifter får
behandlas även på annat sätt än i elektroniska handlingar.
Utredningen har föreslagit att uppgifter om utslag i mål om
betalningsföreläggande skall föras över till databasen i samband med att
uppgifterna gallras i betalningsföreläggande- och handräckningsdata-
basen. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 12.7.
Regeringens förslag: Uppgifter och handlingar i databasen skall
gallras fem år efter utgången av det kalenderår då det mål eller ärende
som uppgifterna eller handlingarna hänför sig till avslutades.
Uppgifter som. inte kan hänföras till ett visst mål eller ärende skall
gallras fem år efter utgången av det kalenderår då samtliga mål
avseende den person som uppgifterna hänför sig till var avslutade.
Vad som sagts hindrar inte att regeringen eller myndighet som
161
6 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att en uppgift skall
bevaras under längre tid.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: En person kan vara föremål för
verkställighet inom den exekutiva verksamheten under lång tid. 1 princip
skulle en person som en gång blivit föremål för verkställighet kunna vara
det under den återstående delen av sitt liv, eftersom en fordran
kontinuerligt kan hållas öppen genom preskriptionsavbrott. Uppgifter
som kan hänföras till en viss gäldenär och ett visst mål knyts till målet,
medan olika uppgifter om gäldenären av allmän karaktär som inte kan
hänföras till ett visst mål samlas i en gäldenärsjournal. Dessa sistnämnda
uppgifter måste vara tillgängliga så länge det finns minst ett öppet mål
mot gäldenären. Regeringen anser att uppgifter som kan knytas till ett
visst mål om utsökning eller indrivning bör gallras fem år efter utgången
av det kalenderår då målet avslutades. Samma tid bör som huvudregel
kunna gälla för uppgifter i ärenden som avser annat än utsökning och
indrivning, dvs. de särskilda arbetsuppgifter som åligger kronofogde-
myndigheterna och som får behandlas i databasen. För uppgifter som inte
hör till ett specifikt mål eller ärende (gäldenärsjoumalema) måste dock
andra regler gälla. Dessa uppgifter bör i stället gallras fem år efter
utgången av det sista kalenderår då det fanns ett oavslutat mål mot
gäldenären.
För vissa uppgifter bör undantag kunna göras från de ovan föreslagna
reglerna om gallring. Det kan gälla bl.a. uppgifter i mål om
fastighetsförsäljning. Regeringen eller Riksarkivet bör meddela
föreskrifter om att en uppgift skall bevaras under längre tid.
Regeringens förslag: Uppgifter skall få behandlas i databasen för
tillhandahållande av information som behövs i kronofogdemyndig-
heternas verksamhet för
- handläggningen av mål om betalningsföreläggande eller
handräckning,
- tillhandahållande av utslag i mål om betalningsföreläggande, samt
- tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Uppgifter skall fä behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför
kronofogdemyndigheterna för tillsyn samt lämplighets- och
tillståndsprövning och annan liknande prövning.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Prop. 2000/01:33
162
Skälen för regeringens förslag: Den behandling av personuppgifter Prop. 2000/01:33
som skall göras inom ramen för regleringen av betalningsföreläggande-
och handräckningsdatabasen skall motsvara den behandling som sker i
dag med stöd av i huvudsak lagen (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och handräckning.
För kronofogdemyndigheternas verksamhet avseende betalnings-
föreläggande och handräckning är det förhållandevis enkelt att slå fast de
ändamål som skall vara styrande för behandling av personuppgifter i
databasen. Det primära ändamålet är nämligen handläggning av mål om
betalningsföreläggande eller handräckning (den summariska processen).
Liksom i övriga verksamheter inom såväl kronofogdemyndigheterna som
andra myndighetsorganisationer måste det finnas möjligheter att
utvärdera den egna verksamheten och på olika sätt behandla person-
uppgifter för intem kontroll och uppföljning. Som primära ändamål
anges därför även tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av
verksamheten.
Det finns hos andra myndigheter ett behov av information om att en
person är svarande i ett mål om betalningsföreläggande vid olika
prövnings- och tillsynsförfaranden. Vissa uppgifter som skall finnas i
betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen kommer därför att
användas av olika myndigheter i deras verksamhet. Som exempel kan
nämnas kommunernas tillståndsgivning i fråga om utskänkning av
alkohol och länsstyrelsernas tillsyn över restauranger m.m. Ett sekundärt
ändamål med databasen bör därför vara tillsyn och kontroll samt
lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen far an-
vändas för framställning av statistik. Enligt regeringens mening behöver
detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av personuppgiftslagens
regler, se avsnitt 8.1.
Uppgifter som behandlas i den summariska processen lämnas i stor
omfattning ut till banker och andra privaträttsliga subjekt som bedriver
kreditupplysningsverksamhet. Någon särskild reglering av att uppgifter i
databasen far användas för dessa ändamål behövs enligt regeringens
mening inte.
Regeringens förslag: I databasen skall, i den utsträckning det behövs
för verksamheten med betalningsföreläggande och handräckning, få
behandlas uppgifter om
- en fysisk persons identitet och bosättning,
- en juridisk persons identitet och säte, m.m.,
- yrkande och grunder i ett mål,
- övriga förhållanden, om de tillförs ett mål och är av betydelse för
handläggningen,
- beslut och övriga åtgärder i ett mål, samt
- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i
brottmål om uppgifterna utgör grund för en begäran om utslag.
163
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i
databasen.
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall utöver vad som angetts ovan fä behandlas i databasen endast
som en del av en elektronisk handling.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Betalningsföreläggande- och hand-
räckningsregistren är i första hand avsedda som hjälpmedel vid
målhanteringen och innehållet i dagens register är anpassat därefter. I
registren får finnas identifieringsuppgifter gällande parterna samt övriga
förhållanden som är av betydelse för dclgivningsförfarandet. Härutöver
får registren innehålla uppgifter som är direkt knutna till målhanteringen.
Det är uppgifter om bl.a. målnummer, inkomstdag, saken, yrkanden och
grunder, handlingar som kommer in eller skickas ut i målen, delgivning,
frister, beslut i målet samt annat som tillförs målet och som är av
betydelse för handläggningen.
I likhet med vad som föreslås i fråga om utsöknings- och indrivnings-
databasen bör i lag endast anges vilka kategorier av uppgifter som får
behandlas i den informationsbaserade databasen. Innehållet i databasen
bör i huvudsak motsvara vad som i dag gäller enligt lagen om register för
betalningsföreläggande och handräckning. Grundläggande identitets och
andra basuppgifter för fysiska och juridiska personer skall alltså få
behandlas. Detsamma gäller yrkanden och grunder samt beslut och
övriga åtgärder i ett mål.
Behandlingen av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser m.m. enligt 13 och 21 §§ personuppgiftslagen bör även
här regleras uttömmande i lag. Inom den verksamhet som rör den
summariska processen finns behov av att behandla främst uppgifter om
skadestånd på grund av brott i de fall dessa utgör grund för en begäran
om utslag. Enligt regeringens mening saknas det bärande skäl från
integritetssynpunkt mot att sådana uppgifter behandlas. I lagen bör det
därför anges att sådana uppgifter får behandlas även på annat sätt än i
elektroniska handlingar.
Regeringens förslag: Uppgifter och handlingar i databasen skall
gallras tre år efter utgången av det kalenderår då det mål som
uppgifterna eller handlingarna hänför sig till avslutades. Uppgifter om
utslag i mål om betalningsföreläggande skall dock gallras tio år efter
utgången av det kalenderår då utslaget vann laga kraft. Efter utgången
av det tredje året efter det att ett mål avslutats får endast utslagets
nummer användas som sökbegrepp. Vad som nu sagts hindrar inte att
Prop. 2000/01:33
164
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om att en uppgift skall bevaras under längre tid.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att uppgifter om utslag i mål om
betalningsföreläggande och handräckning skall gallras efter tre år och
därefter föras över till utsöknings- och indrivningsdatabasen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket avstyrker emellertid förslaget
om att uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande och
handräckning skall överföras till utsöknings- och indrivningsddatabasen.
Skälen för regeringens förslag: Uppgifter om utslag i mål om
betalningsföreläggande skall i dag gallras senast under juni månad året
efter det att tre år har förflutit från det år då utslaget meddelades. Övriga
uppgifter om mål om betalningsföreläggande eller handräckning skall
gallras senast juni månad året efter det att målet har avgjorts av
kronofogdemyndigheten.
En person kan vara föremål for verkställighet under lång tid, eftersom
en fordran kan hållas öppen genom preskriptionsavbrott. En enskild
sökande i ett mål om utsökning kan också återkomma till
kronofogdemyndigheten med samma exekutionsurkund så länge
fordringen inte är preskriberad. Det är vanligt att en borgenär, sedan det
konstaterats att en gäldenär saknar utmätningsbara tillgångar, åter-
kommer efter några år och på nytt begär verkställighet. Inget hindrar att
han återkommer ett obegränsat antal gånger, så länge fordringen inte är
preskriberad.
Kronofogdemyndigheterna har behov av att fa tillgång till utslagen så
länge de kan ligga till grund för verkställighet. Vid registrering av en
ansökan om verkställighet, är den säkraste metoden för att garantera att
korrekta uppgifter registreras, att hämta utslaget maskinellt från en
databas. Det finns också ett behov i de fall tveksamhet uppstår att på ett
enkelt sätt verifiera utslaget. I dag bevaras utslag i registret för
betalningsföreläggande och handräckning under tre år och gallras det
ijärde året. Ett stort antal utslag i mål om betalningsföreläggande är
emellertid aktuella för verkställighet lång tid efter det att de gallrats ur
registret.
Innan utslagen gallras överförs de i dag till mikrofiche. När en
handläggare efter gallringen behöver verifiera ett utslag används
mikrofichen för kontroll. Mikrofiche är en dyrbar och tidsödande metod
for att spara uppgifter. Enligt regeringens bedömning finns det heller
inget påtagligt egenvärde i att överföra uppgifter från ett datoriserat
register till ett annat mer svårtillgängligt, men ändå sökbart, medium. En
sådan ordning befrämjar enligt regeringens mening inte rättssäkerheten
samtidigt som det inte heller nämnvärt påverkar skyddet för den
enskildes integritet.
Att kunna hämta uppgifterna från bästa möjliga källa är ett viktigt
rättssäkerhetskrav. Det innebär bl.a. att risken för felskrivning eller
förvanskning av uppgifterna minskas. Det är i och för sig möjligt att
begära att sökanden skall tillhandahålla uppgifter om utslaget. Ett sådant
förfarande skulle dock innebära en betydligt sämre säkerhet. Den största
Prop. 2000/01:33
165
säkerheten uppnås om utslaget kan hämtas direkt där uppgifterna har
producerats. Det är också av stort värde att i de fall en gäldenär
ifrågasätter riktigheten av ett utslag kunna kontrollera uppgiften mot
grundmaterialet. Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för
att uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande måste kunna
bevaras på medium för automatiserad behandling under längre tid än i
dag. I likhet med utredningen anser regeringen att utslagen inte bör
gallras förrän tio år efter det år då de vann laga kraft.
Utredningen har föreslagit att uppgifter om alla utslag i mål om
betalningsföreläggande och handräckning skall föras över till utsöknings-
och indrivningsdatabasen efter tre år och bevaras där. Skälet till förslaget
är att uppgifterna kommer att omfattas av sekretess om de lagras i
nämnda databas i stället för i betalningsföreläggande- och
handräckningsdatabasen. Därigenom ökar skyddet för den enskildes
personliga integritet. Riksskatteverket har med anledning av att några
kronofogdemyndigheter varit kritiska mot förslaget i stället föreslagit att
uppgifterna om utslag sparas i betalningsföreläggande- och
handräckningsdatabasen i tio år, men att efter tre år far endast uppgift om
utslagets nummer användas som sökbegrepp.
Endast en begränsad del av utslagen förs i dag över till
utsökningsregistret för verkställighet. Det kan därför ifrågasättas om det
finns skäl att överföra en stor mängd uppgifter från en databas till en
annan när endast en del behövs för verkställigheten. Det är också
väsentligt att man skiljer på processverksamheten och verkställigheten
vid handläggningen hos kronofogdemyndigheten. Att bevara uppgifter
under en längre tid innebär alltid risker ur integritetsskyddssynpunkt.
Utöver bestämmelser om sekretess kan dock uppgifter skyddas genom att
begränsa möjligheterna att söka efter uppgifterna. I likhet med
Riksskatteverket anser regeringen att i stället för att begränsa åtkomsten
till uppgifterna genom sekretesslagens regler bör möjligheten att söka
fram utslagen begränsas efter tre år. Enligt regeringens mening ger detta
ett minst lika bra skydd för den enskilde som utredningens förslag.
Övriga uppgifter i databasen bör gallras tre år efter utgången av det
kalenderår då målet avslutades.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Uppgifter skall fa behandlas i databasen för
tillhandahållande av information som behövs inom kronofogde-
myndigheterna för handläggning av ärenden om skuldsanering, samt
tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Uppgifter skall fa behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför
kronofogdemyndigheterna för tillsyn samt lämplighets- och
tillståndsprövning och annan liknande prövning.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
166
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något Prop. 2000/01:33
att erinra mot förslaget. Riksförsäkringsverket anser att de sekundära
ändamålen bör utökas så att de omfattar även ärenden om åter-
betalningsskyldighet för underhållsstöd.
Skälen för regeringens förslag: Den behandling av personuppgifter
som skall göras inom ramen för regleringen av skuldsaneringsdatabasen
skall motsvara den behandling som sker i dag med stöd av i huvudsak
förordningen (1994:348) om register för skuldsaneringsärenden.
För kronofogdemyndigheternas verksamhet avseende frågor om
skuldsanering är det förhållandevis enkelt att slå fast de ändamål som
skall vara styrande för behandling av personuppgifter i databasen. Det
primära ändamålet är nämligen just handläggning av skuldsanerings-
ärenden. Liksom i övriga verksamheter inom såväl kronofogde-
myndigheterna som andra myndighetsorganisationer måste det finnas
möjligheter att utvärdera den egna verksamheten och på olika sätt
behandla personuppgifter för intern kontroll och uppföljning. Som
primära ändamål anges därför även tillsyn, kontroll, uppföljning och
planering av verksamheten.
Det finns hos andra myndigheter ett behov av information om att en
person har ansökt om skuldsanering vid olika prövnings- och tillsyns-
förfaranden. Vissa uppgifter som skall finnas i skuldsaneringsdatabasen
kommer därför att användas av olika myndigheter i deras verksamhet.
Som exempel kan nämnas kommunernas tillståndsgivning i fråga om
utskänkning av alkohol och länsstyrelsernas tillsyn över restauranger
m.m. Ett sekundärt ändamål med databasen bör därför vara tillsyn samt
lämplighets- och tillståndsprövning och arman liknande prövning.
Riksförsäkringsverket behöver uppgifter om skuldsanering för att
inbetalningar som görs till försäkringskassorna inte skall krediteras fel
fordran. Motsvarande torde gälla för samtliga borgenärer. Enligt
regeringens mening får den information som lämnas till borgenärer och
berörda myndigheter om beslut om skuldsanering anses omfattas av de
primära ändamålen med databasen.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen far
användas för framställning av statistik. Enligt regeringens mening be-
höver detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av person-
uppgiftslagens regler, se avsnitt 8.1.
Regeringens förslag: 1 databasen skall, i den utsträckning det behövs
för skuldsaneringsverksamheten, fa behandlas uppgifter om
- en fysisk persons identitet, bosättning och familjeförhållanden,
- en juridisk persons identitet och säte, m.m.,
- en enskilds ekonomiska förhållanden,
- yrkande och grunder i ett ärende,
- beslut och övriga åtgärder i ett ärende, samt
- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i
brottmål om uppgifterna utgör grund för en fordran i ett ärende.
167
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som för behandlas i
databasen.
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall utöver vad som sägs ovan fö behandlas i databasen endast som
en del av en elektronisk handling.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som föreslås i fråga
om utsöknings- och indrivningsdatabasen bör i lag endast anges vilka
kategorier av uppgifter som får behandlas i den informationsbaserade
databasen. Innehållet i databasen bör i huvudsak motsvara vad som i dag
gäller enligt förordningen om register för skuldsaneringsärenden. De
uppgifter som skall få behandlas i databasen är vanliga identifikations-
uppgifter och handlingar som kommer in eller skickas ut samt beslut i
ärendet. Detsamma gäller yrkanden och grunder och övriga åtgärder i ett
mål.
Slutligen bör även vissa uppgifter om skulderna och om en enskilds
ekonomiska förhållanden få behandlas. Information om en sökandes och
eventuellt hans eller hennes familjemedlemmars ekonomi är av av-
görande betydelse i ett ärende om skuldsanering. Med ekonomiska
förhållanden avses bl.a. uppgifter om inkomster, skuldbelopp, när
skulder förföll till betalning, borgensåtaganden samt anstånd med
betalning.
Behandlingen av känsliga personuppgifter och uppgifter om lag-
överträdelser m.m. enligt 13 och 21 §§ personuppgiftslagen bör
uttömmande regleras i lag. Inom den verksamhet som rör skuldsanering
finns behov av att behandla främst uppgifter om böter eller skadestånd på
grund av brott i de fall dessa utgör grund för en fordran i ett ärende. I
lagen bör det därför anges att sådana uppgifter för behandlas även på
annat sätt än i elektroniska handlingar.
Regeringens förslag: Uppgifter och handlingar i databasen skall
gallras fem år efter det att ett ärende avslutats. Har skuldsanering
beviljats i ett ärende skall uppgifter och handlingar dock gallras efter
sju år. Vad som nu sagts hindrar inte att regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att en uppgift
skall bevaras under längre tid.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Prop. 2000/01:33
168
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen lör regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att
huvudregeln skall vara att uppgifter och handlingar i databasen skall
gallras fem år efter utgången av det kalenderår då det ärende som
uppgifterna eller handlingarna hänför sig till avslutades. Regeringen
delar utredningens bedömning. Har skuldsanering däremot beviljats blir
följden vanligtvis att gäldenären skall betala ett visst belopp till
borgenärerna varje månad i upp till fem år. I dessa fall behöver uppgifter
således bevaras under längre tid. Som huvudregel för dessa ärenden bör
anges att uppgifter och handlingar skall gallras sju år efter utgången av
det kalenderår då beslutet att bevilja skuldsanering fattades. Regeringen
eller Riksarkivet har dock möjlighet att meddela föreskrifter om
undantag från de regler som anges i lagen.
Regeringens förslag: Uppgifter skall fa behandlas i databasen för
tillhandahållande av information som behövs i kronofogde-
myndigheternas verksamhet för handläggningen av konkurs-
tillsynsärenden och mål enligt lönegarantilagen (1992:497), samt
tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att databasen även skall fa användas för till-
handahållande av information som behövs i författningsreglerad verk-
samhet utanför kronofogdemyndigheterna för tillsyn samt lämplighets-
och tillståndsprövning och annan liknande prövning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Den behandling av personuppgifter
som skall göras inom ramen för konkurstillsynsdatabasen skall i första
hand motsvara den behandling som i dag utförs i de diarie- och
ärendehanteringsstödsregister som förs med stöd av tillstånd från
Datainspektionen.
Kronofogdemyndigheterna har även att som tillsynsmyndighet i
konkurs föra statens talan i vissa mål enligt lönegarantilagen. Det gäller
mål där en arbetstagare har väckt talan mot en konkursförvaltares beslut
om betalning enligt lönegarantilagen. Tillsynsmyndigheten kan även
själv väcka talan mot ett beslut som den anser felaktigt. I dag behandlas
uppgifter i sådana mål endast i kronofogdemyndigheternas allmänna
diarier. Behovet av automatiserade rutiner vid handläggningen av målen
är emellertid så stort att en utförligare reglering av behandlingen behövs.
Eftersom målen handläggs av tillsynsmyndigheterna, är det enligt
regeringens mening lämpligt att samordna den regleringen med den för
behandling av personuppgifter i konkurstill synsärenden.
För kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser frågor om
konkurstillsyn samt vissa processer enligt lönegarantilagen är det
Prop. 2000/01:33
169
förhållandevis enkelt att slå fast de ändamål som skall vara styrande for
behandling av personuppgifter i databasen. Det grundläggande primära
ändamålet är nämligen just handläggning av konkurstillsynsärenden och
mål enligt lönegarantilagen. Liksom i övriga verksamheter inom såväl
kronofogdemyndigheterna som andra myndighetsorganisationer måste
det finnas möjligheter att utvärdera den egna verksamheten och på olika
sätt behandla personuppgifter för intern kontroll och uppföljning. Som
primära ändamål anges därför även tillsyn, kontroll, uppföljning och
planering av verksamheten.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen får an-
vändas för framställning av statistik. Enligt regeringens mening behöver
detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av pcrsonuppgiftslagens
regler, se avsnitt 8.1.
Uppgifter rörande konkurstillsyn och lönegaranti används inte av andra
myndigheter för tillsyn eller lämplighets-, tillstånds- och annan liknande
prövning. Inte heller används uppgifterna av andra myndigheter för andra
ändamål. Något sekundärt ändamål skall därför inte tas in i lagen. Som
nyss nämnts följer redan av personuppgiftslagens regler att uppgifter
alltid får användas för framställning av statistik.
Prop. 2000/01:33
170
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: I databasen skall, i den utsträckning det behövs
for verksamheten med konkurstillsyn eller vid handläggningen av mål
enligt lönegarantilagen, få behandlas uppgifter om
- ett konkursbo,
- en fysisk persons identitet och bosättning,
- en juridisk persons identitet, säte och firmatecknare, m.m.,
- en enskilds ekonomiska förhållanden,
- domstols eller myndighets beslut,
- yrkande och grunder i ett ärende, samt
- beslut och övriga åtgärder i ett ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i
databasen.
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall få behandlas i databasen endast som en del av en elektronisk
handling.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket har anfört att det uttryckligen
bör anges att uppgifter om ett konkursbo far behandlas.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som föreslås i fråga
om utsöknings- och indrivningsdatabasen bör i lag endast anges vilka
kategorier av uppgifter som får behandlas i databasen.
Konkurstillsynsregistret innehåller uppgifter om konkursförvaltare,
ställföreträdare och konkursgäldenärer. Registren far i fråga om dessa
personer innehålla uppgifter om bl.a. namn, adress, person- eller
organisationsnummer, tingsrättens beslutsdatum, förvaltararvoden och
lönegaranti.
De uppgifter som i dag får registreras skall enligt regeringens mening
även få behandlas i konkurstillsynsdatabasen. Ett konkursbo är föremålet
för behandlingen av uppgifter i databasen. Regeringen anser därför i
likhet med Riksskatteverket att det uttryckligen bör framgå att uppgifter
om ett konkursbo får behandlas. Därutöver bör yrkanden och grunder
samt beslut med angivande av skälen för beslutet och övriga åtgärder i ett
ärende få behandlas. Uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden
måste få behandlas i ett ärende om konkurstillsyn. Detsamma gäller
uppgifter om konkursbeslut och andra domstols- eller myndighetsbeslut
som behövs i ett ärende. Vid prövning av lönegarantifrågor är, utöver
uppgifter om anställningstid, löneförmåner, m.m. även uppgifter om
arbetstagarens eventuella andel i företaget av betydelse. Uppgifter av nu
nämnda slag skall därför få behandlas i databasen.
Konkurstillsynsregistren får inte innehålla uppgifter om brott eller
misstanke om brott, uppgifter om näringsförbud eller uppgifter som utgör
omdöme eller annan värderande upplysning om den registrerade. Enligt
171
regeringens mening finns det inte heller något behov av att behandla
sådana uppgifter i verksamheten med konkurslillsyn eller vid
handläggningen av mål enligt lönegarantilagen. När det gäller känsliga
personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m. enligt 13 och 21
§§ personuppgiftslagen skall behandling av sådana uppgifter dock få
göras om uppgifterna förekommer i en handling som kommit in eller
upprättats i ett ärende.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Uppgifter och handlingar i ett konkurstillsyns-
ärende skall gallras fem år efter att ett ärende avslutats, dock tidigast
tio år efter utgången av det kalenderår då beslutet om konkurs
fattades. Uppgifter och handlingar rörande mål enligt lönegaranti lagen
skall gallras efter tre år. Beslut skall dock gallras först efter sju år.
Vad som nu sagts hindrar inte att regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att en uppgift skall
bevaras under längre tid.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget. Riksskatteverket anser dock att beslut om
lönegaranti skall tå bevaras i sju år eftersom besluten kan omprövas utan
tidsbegränsning.
Skälen för regeringens förslag: Som huvudregel för
konkurstillsynsdatabasen bör enligt regeringens mening gälla att
uppgifter och handlingar i databasen skall gallras fem år efter utgången
av det kalenderår då det ärende som uppgifterna eller handlingarna
hänför sig till avslutades, dock tidigast tio år efter utgången av det
kalenderår beslutet om konkurs fattades.
Beslut om lönegaranti kan omprövas utan tidsbegränsning. Det finns
därför behov av att bevara besluten under längre tid än övriga uppgifter i
ett ärende. Regeringen anser i likhet med Riksskatteverket att uppgifterna
skall gallras först efter sju år. För övriga uppgifter och handlingar i mål
enligt lönegarantilagen bör gallring kunna ske redan tre år efter det att
handläggningen av ett mål avslutades.
Liksom i fråga om kronofogdemyndigheternas övriga databaser, kan
regeringen eller Riksarkivet meddela föreskrifter om att en uppgift eller
handling i konkurstillsynsdatabasen skall bevaras under längre tid.
172
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Riksskatteverket och kronofogdemyndig-
heterna skall fa ha direktåtkomst till samtliga databaser.
Skattemyndigheterna, Tullverket och Säkerhetspolisen skall fa ha
direktåtkomst till uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen.
Direktåtkomst medges dock inte till elektroniska handlingar.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilka uppgifter som
direktåtkomst far avse.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall fa medge att även annan
än Riksskatteverket, skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna
och Tullverket skall kunna ha åtkomst till uppgifter i databasen samt att
regeringen skall få meddela föreskrifter om begränsningar i angivna
myndigheters direktåtkomst.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att de i
förslaget givna förutsättningarna för regeringens föreskriftsrätt är alltför
oprecisa för att kunna ligga till grund för en delegering av föreskriftsrätt,
ens till regeringen. Datainspektionen framhåller att det är av stor vikt att
regeringen utnyttjar möjligheten till begränsningar av direktåtkomsten.
Riksskatteverket anser att en mottagare bör kunna fa direktåtkomst till
samma uppgifter som denna far behandla i sitt eget register samt att även
skattebrottsenheterna bör få direktåtkomst till utsökning- och
indrivningsdatabasen. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbets-
givareföreningen avstyrker förslaget om att regeringen skall kunna ge
annan än Riksskatteverket, skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter
och Tullverket direktåtkomst till en databas. Frågan bör i stället avgöras
av riksdagen. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inte något att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 9.4 föreslagit
att Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall få ha åtkomst till
samtliga uppgifter i beskattningsdatabasen. Något skäl att göra arman
bedömning när det gäller åtkomsten till kronofogdemyndigheternas data-
baser finns enligt regeringens mening inte. Enligt regeringens mening
bör därför Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna ha rätt till
fullständig tillgång till uppgifter i kronofogdemyndigheternas databaser.
I dag har Tullverket och skattemyndigheterna direktåtkomst till samt-
liga uppgifter i utsökningsregistret. Enligt regeringens mening finns det
inte några skäl att begränsa de möjligheter till åtkomst som i dag finns.
Utredningen har föreslagit att Tullverkets och skattemyndigheternas
direktåtkomst inte i lag uttryckligt bör begränsas till att endast avse
utsöknings- och indrivningsdatabasen. En förutsättning för att direkt-
åtkomst skall tillåtas till en databas är emellertid att det ändamål för
vilket direktåtkomst ges omfattas av de sekundära ändamålen med data-
basen. Detta innebär att det endast är utsöknings- och indrivningsdata-
basen som kan bli föremål för direktåtkomst. Som sekundära ändamål
173
med den databasen anges nämligen avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter, planering, samordning och uppföljning av revisions- och
annan kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering samt
utredningar vid bestämmande och betalning av skatter, tullar och av-
gifter. Något motsvarande ändamål föreslås inte för de övriga data-
baserna. Det bör därför i lag anges att åtkomsten endast far avse
uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Även övriga
förutsättningar för direktåtkomsten bör regleras i lag. Åtkomsten skall
inte omfatta de elektroniska handlingarna eller de uppgifter rörande brott
som får registreras i utsöknings- och indrivningsdatabasen.
1 en skrivelse den 5 mars 1993 har Rikspolisstyrelsen hemställt om att
utsökningsregisterlagen (1986:617) ändras, dels så att polismyndig-
heterna ges möjlighet till direktåtkomst till registret, dels så att
polismyndigheterna får använda registret för delgivningsverksamhet och
i brottsutredande verksamhet.
Utsöknings- och indrivningsdatabasen får inte användas för utredning
av brott. Några egentliga skäl för direktåtkomst för den brottsutredande
verksamheten har inte heller redovisats. Frågan om möjligheten för
myndigheter att i ökad utsträckning lämna information om sådant som
har betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda ekonomisk
brottslighet har behandlats av Ekosekretessutredningen i betänkandet
Ekonomisk brottslighet och sekretess (SOU 1999:53). Betänkandet
bereds för närvarande inom regeringskansliet. Enligt regeringens mening
finns det inte nu skäl att medge Rikspolisstyrelsen åtkomst till
utsöknings- och indrivningsdatabasen för brottsutredningar. Inte heller
bör databasen användas som ett adressregister. Behovet av tillgång till
aktuella adresser för dclgivningsverksamheten bör lämpligen lösas på
annat sätt. Vad som nu sagts om Rikspolisstyrelsens åtkomst för utred-
ning av brott gäller även skattebrottsenhetemas åtkomst till databasen.
Vidare har Säkerhetspolisen (SÄPO) i en skrivelse den 2 december
1996 SÄPO, framställt om att utsökningsregisterlagen (1986:617) ändras
så att SÄPO får terminalåtkomst till utsökningsregistret för att få
underlag till de särskilda personutredningar som skall göras enligt
säkcrhetsskyddslagcn.
Enligt 18 § säkerhetsskyddslagen (1999:627) skall en särskild person-
utredning göras vid registerkontroll som avser anställning eller annat
deltagande i verksamhet, om anställningen eller deltagandet har placerats
i säkerhetsklass 1 eller 2. Utöver kontroll i polisens register skall
undersökning göras av den kontrollerades ekonomiska förhållanden. Den
som säkerhetsprövningen gäller skall alltid ge sitt samtycke innan
registerkontroll och särskild personutredning får göras. SÄPO har anfört
bl.a. att de i dag saknar möjligheter att göra ekonomiska utredningar på
ett tillfredsställande sätt och alltså inte kan leva upp till de krav som
ställs i lagstiftningen. SÄPO är för närvarande hänvisade till att
kontrollera personerna i en publikation som kommer ut en gång i
kvartalet. Ett alternativ skulle vara att ha direktåtkomst till uppgifterna i
Upplysningscentralen AB (UC) register. Enligt SÄPO innebär dock
denna lösning att man får tillgång till en viss mängd
överskottsinformation. En uppkoppling av detta slag skulle också
innebära komplikationer från säkerhetssynpunkt. Årskostnaderna för en
Prop. 2000/01:33
174
sådan uppkoppling skulle vidare uppgå till omkring 375 000 kr. Antalet Prop. 2000/01:33
ärenden uppgår till ca. 6 000-7 000.
En utgångspunkt är som tidigare nämnts att direktåtkomst till en
databas for myndigheter utanför den ansvariga myndighetsorganisationen
endast bör medges i begränsad omfattning. Under förutsättning att det
finns starka skäl bör dock möjlighet ges att genom direktåtkomst fa
tillgång till uppgifter som behandlas av kronofogdemyndigheterna. En
annan utgångspunkt måste givetvis vara att en utökning av direkt-
åtkomsten inte far leda till otillbörliga integritetsintrång. Åtkomst far
vidare medges endast om det står i överensstämmelse med ändamålet.
Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för att SÄPO skall fa
direktåtkomst till utsöknings- och indrivningsdatabasen. Något hinder ur
integritetsskyddssynpunkt kan inte anses föreligga.
I avsnitt 9.4 har anförts att de föreslagna bestämmelserna om
direktåtkomst inte bryter sekretessen. För uppgifterna i utsöknings- och
indrivningsdatabasen kommer uppgifterna att omfattas av ett omvänt
skaderekvisit, se avsnitt 14. I likhet med vad som gäller för utlämnande
av uppgifter från beskattningsdatabasen bör därför de föreslagna
bestämmelserna kompletteras med regler om uppgiftsskyldighet i
förordning.
Utöver skattemyndigheterna och Tullverket kommer det sannolikt att
finnas flera myndigheter som regelmässigt behöver tillgång till olika
uppgifter i kronofogdemyndigheternas databaser. Som tidigare nämnts
(avsnitt 9.4) kan dessa behov med största säkerhet tillfredsställas genom
ett effektivt utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad
behandling. Utredningen har föreslagit att regeringen bör ha möjlighet att
vid behov föreskriva om direktåtkomst för annan myndighet än
skattemyndigheterna och Tullverket eller för en enskild. Regeringen
anser att det i likhet med vad som anförts i fråga om direktåtkomst till
beskattningsdatabasen bör ankomma på riksdagen att ta ställning till i
vilka fall direktåtkomst bör medges till kronofogdemyndigheternas
databaser.
175
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Uppgifter skall få behandlas i databasen för
tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för
- bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av tull,
annan skatt och avgifter,
- övervakning, revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,
- fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige
bindande internationellt åtagande, samt
- tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Uppgifter skall få behandlas i databasen för tillhandahållande av
information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos annan
än Tullverket för
- fastställande av underlag för skatter och avgifter samt
bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter
eller avgifter,
- revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,
- tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan
liknande prövning,
- utsökning och indrivning.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: 1 dag finns bestämmelser om
behandling av personuppgifter inom Tullverkets fiskala verksamhet i
tullrcgisterlagcn (1990:137). Tullregistret får i dag användas för fast-
ställande, uppbörd, restitution och redovisning av tull och skatter m.m.
som skall betalas till Tullverket, fullgörande av övervakning, kontroll
och revisioner inom Tullverkets verksamhetsområde, planering och
tillsyn av tullverksamheten samt framställning av viss statistik.
Nuvarande bestämmelser om ändamålen med tullregistret bör med vissa
redaktionella ändringar föras över till den nya lagen.
Utredningen har föreslagit att det som ett särskilt ändamål - vilket inte
regleras i tullregisterlagen i dag - skall anges fullgörande av ett
åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.
Det är en följd av den ökade internationaliseringen och då främst
Sveriges skyldighet att till EU redovisa information inom bl.a. tull- och
punktskatteområdet. Dessa skyldigheter kan innebära att personuppgifter
och andra uppgifter måste behandlas på sätt som saknar direkt relevans
för den nationella fiskala verksamheten. Regeringen delar utredningens
176
bedömning att fullgörande av dessa förpliktelser bör anges som ett
särskilt ändamål.
Slutligen bör som primära ändamål anges tillsyn, kontroll, uppföljning
och planering av verksamheten. Tullverket måste ha möjlighet att som ett
led i den fiskala verksamheten behandla personuppgifter med syfte att
kartlägga denna, dvs. följa upp verksamheten och planera för åtgärder
som skall vidtas i framtiden.
Uppgifter som behandlas i tullregistret behöver ofta användas av
myndigheter inom skatteförvaltningen. Främst gäller detta inom punkt-
skatteområdet, där det förekommer ett nära samarbete mellan Tullverket
och skattemyndigheterna. Tullregistret får därför redan i dag även
användas for prövning av och tillsyn över upplagshavare, skatteupplag
och registrerade varumottagare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på
energi samt for revisions och annan kontrollverksamhet enligt lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Riksskatteverket,
som sedan den 1 juli 2000 är beskattningsmyndighet, och skattemyndig-
heterna har också direktåtkomst till uppgifter i tullregistret.
Tulldatabasen bör även i fortsättningen få användas för dessa ändamål.
Uppgifter som rör import och export lämnas i dag med stöd av 118 §
tullagen också ut till bl.a. Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk,
Kommerskollegium och Kemikalieinspektionen. Regeringen har vidare
föreslagit att uppgifter skall få lämnas ut till Läkemedelsverket och
SÄPO, (prop. 1999/2000:126). Uppgifterna används av dessa myndig-
heter huvudsakligen för kontroll och tillsyn. Även denna användning bör
omfattas av ändamålen.
Kronofogdemyndigheterna har för den exekutiva verksamheten stort
behov av uppgifter från Tullverket. Regeringen föreslår i avsnitt 13.5 att
uppgifter om import och export skall lämnas ut till kronofogdemyndig-
heterna. Kronofogdemyndigheterna föreslås vidare få tillgång till upp-
gifter i tulldatabasen genom direktåtkomst (se avsnitt 13.3). Som ett
särskilt ändamål med databasen bör därför anges utsökning och
indrivning.
Utredningen har föreslagit att det särskilt anges att databasen får
användas for framställning av statistik. Enligt regeringens mening be-
höver detta emellertid inte anges särskilt då detta följer av person-
uppgiftslagens regler, se avsnitt 8.1.
Prop. 2000/01:33
Regeringens förslag: Bestämmelserna i tullregisterlagen om vilka
uppgifter som får behandlas skall med vissa redaktionella ändringar
foras över till den nya lagen.
I databasen skall vidare få behandlas de uppgifter som behövs for
fullgörande av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i
databasen.
177
Känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m.
skall få behandlas i databasen endast som en del av en elektronisk
handling.
Prop. 2000/01:33
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I tullregisterlagen anges i dag endast
ramarna för vilka uppgifter som får finnas i registret. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter
om innehållet. Dagens reglering överensstämmer alltså med vad som har
föreslagits i fråga om skatteförvaltningens och kronofogdemyndig-
heternas verksamhet. Nuvarande bestämmelser bör mot bakgrund härav
med vissa redaktionella ändringar överföras till den nya lagen. Det bör i
detta sammanhang framhållas att uppgift om yrkande och grunder samt
beslut i ett ärende till skillnad mot vad som gäller för skatteförvaltningen
och kronofogdemyndigheterna redan i dag får registreras i tullregistret.
För att täcka in vissa uppgifter som behandlas av andra skäl än dem
som omfattas av Tullverkets ordinarie verksamhet på grund av att
Sverige gentemot exempelvis EU är förpliktigat att hantera viss
information anges att behandling får ske av uppgifter som behövs för
fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande. Något behov av att inom denna del av
Tullverkets verksamhet behandla känsliga personuppgifter finns inte. Det
kan dock inte uteslutas att sådana uppgifter kan förekomma i en handling
som ges in av en enskild. Känsliga uppgifter bör därför få behandlas om
de finns i en handling som kommer in till eller upprättas av Tullverket.
Regeringens förslag: Tullverket skall ha direktåtkomst till databasen.
Riksskatteverket, skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna
skall ha åtkomst till vissa uppgifter i fråga om personer som
förekommer i ärende hos myndigheten.
Annan än Tullverket skall inte ha direktåtkomst till de elektroniska
handlingarna.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att regeringen skall få medge att även annan
än Riksskatteverket, skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna
och Tullverket skall kunna ha åtkomst till uppgifter i databasen samt att
regeringen skall få meddela föreskrifter om begränsningar i angivna
myndigheters direktåtkomst.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att de i
förslaget givna förutsättningarna för regeringens föreskriftsrätt är alltför
oprecisa för att kunna ligga till grund för en föreskriftsrätt, ens till
regeringen. Datainspektionen framhåller att det är av stor vikt att
regeringen utnyttjar möjligheten till begränsningar av direktåtkomsten.
178
Riksskatteverket anser att en mottagare bör kunna fa direktåtkomst till
samma uppgifter som denna far behandla i sitt eget register samt att även
skattebrottsenheterna bör fa direktåtkomst till databasen. Sveriges
Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen avstyrker förslaget
om att regeringen skall kunna ge annan än Riksskatteverket,
skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och Tullverket direktåtkomst
till en databas. Frågan bör i stället avgöras av riksdagen. Övriga
remissinstanser tillstyrker eller har inte något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 9.4 föreslagit
att Riksskatteverket och skattemyndigheterna skall ha åtkomst till
samtliga uppgifter i beskattningsdatabasen. Tullverket utgör sedan den 1
juli 1999 en enda myndighet och det finns därför inte skäl att begränsa
åtkomsten till databasen.
Möjligheterna för andra myndigheter än Tullverket att ta del av
uppgifter i tullregistret genom direktåtkomst är i dag starkt begränsade.
Det finns starka integritetsskäl för detta och hänsyn måste också tas till
att det råder sträng sekretess (omvänt skaderekvisit) för uppgifter i
Tullverkets verksamhet med att uppbära skatter och tullar. I dag har
Riksskatteverket och vissa skattemyndigheter direktåtkomst till uppgifter
som rör kontroll av punktskattepliktiga varor. Det finns enligt
regeringens mening inte anledning att begränsa de möjligheter till
effektivt samarbete som i dag finns mellan Tullverket och skatte-
förvaltningen. Regeringen föreslår därför att såväl Riksskatteverket som
skattemyndigheterna skall fa direktåtkomst till databasen. Åtkomsten
skall dock vara begränsad till uppgifter som behövs för handläggningen
av ett ärende hos skattemyndigheten. Någon möjlighet att fritt söka i
databasen skall inte finnas. Åtkomsten skall även begränsas till uppgifter
som behövs i beskattningsverksamheten. Något behov av åtkomst till
uppgifter om tulltaxor och om transportmedel kan inte anses föreligga för
skattemyndigheterna. Åtkomsten far heller inte avse de elektroniska
handlingarna eftersom dessa är särskilt känsliga från integritetssynpunkt.
Även kronofogdemyndigheterna har behov av uppgifter från
Tullverket i sin exekutiva verksamhet. På grund av den nära koppling
som finns mellan beskattnings- och indrivningsverksamhet, har
kronofogdemyndigheterna sedan länge en förhållandevis stor möjlighet
att via direktåtkomst fa tillgång till uppgifter i register inom
skatteförvaltningen. Enligt regeringens mening finns det av samma skäl
anledning att ge kronofogdemyndigheterna tillgång även till uppgifter
som behandlas i Tullverkets fiskala verksamhet. I likhet med vad som
föreslås i fråga om åtkomst till beskattningsdatabasen bör åtkomsten vara
begränsad till uppgifter om gäldenärer och andra personer som
förekommer i ett ärende hos kronofogdemyndigheten. Det finns vidare
uppgifter i databasen vilka kronofogdemyndigheterna inte har något eller
mycket litet behov att fa del av. Enligt regeringens mening bör
myndigheterna inte ha direktåtkomst till sådana uppgifter, eftersom
direktåtkomst endast bör förekomma när det finns starka effektivitetsskäl
som talar för det. Något behov av åtkomst till uppgifter om tulltaxor,
transportmedel och om tillstånd och licenser för import och export kan
inte anses föreligga. Liksom för myndigheter inom skatteförvaltningen
skall även den begränsningen gälla att åtkomsten inte far avse
elektroniska handlingar.
Prop. 2000/01:33
179
1 likhet med vad som föreslås i fråga om övriga databaser anser
regeringen att myndigheternas åtkomst bör regleras i lag. Regeringen bör
dock ha möjlighet att meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter
som åtkomsten får avse.
I avsnitt 9.4 har anförts att de föreslagna bestämmelserna om
direktåtkomst inte bryter sekretessen. För uppgifterna i utsöknings- och
indrivningsdatabasen kommer uppgifterna att omfattas av ett omvänt
skaderekvisit, se avsnitt 14. 1 likhet med vad som gäller för utlämnande
av uppgifter från beskattningsdatabasen bör därför de föreslagna
bestämmelserna kompletteras med regler om uppgiftsskyldighet i
förordning.
Utöver Riksskatteverket, skattemyndigheterna och kronofogde-
myndigheterna kommer det sannolikt att finnas flera myndigheter som
regelmässigt behöver tillgång till olika uppgifter i tulldatabasen. Som
tidigare nämnts (avsnitt 9.4) kan dessa behov med största säkerhet
tillfredsställas genom ett effektivt utlämnande av uppgifter på medium
för automatiserad behandling. Utredningen har föreslagit att regeringen
bör ha möjlighet att vid behov föreskriva om direktåtkomst för annan
myndighet än Riksskatteverket, skattemyndigheterna och kronofogde-
myndigheterna eller för en enskild. Regeringen anser att det i likhet med
vad som anförts i fråga om direktåtkomst till beskattningsdatabasen bör
ankomma på riksdagen att ta ställning till i vilka fall direktåtkomst bör
medges till Tulldatabasen.
Regeringens förslag: Uppgifter och handlingar i databasen skall
gallras efter sex år. Om det i lag eller annan författning har före-
skrivits längre tid för bevarande av vissa uppgifter skall den före-
skriften gälla. Vad som nu sagts hindrar inte att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att en
uppgift eller handling skall bevaras under längre tid.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I tullregisterlagen anges att uppgifter
som hör till ett tullärende skall gallras ur registret sex år efter utgången
av det kalenderår då uppgifterna lämnades. Denna gallringsbestämmelse
ändrades inte i och med medlemskapet i EU. Med hänsyn till att det
pågår en översyn av EG:s tullagstiftning som kan komma att påverka
gallringsbcstämmelsema, finns det enligt regeringens mening inte
anledning att nu föreslå några egentliga förändringar med avseende på
tidsfristen. Enligt regeringens mening bör emellertid utgångspunkten för
tidsfristen vara den tidpunkt då uppgifterna eller handlingarna för första
gången behandlades i databasen, dvs. när de kom in i TDS i elektronisk
form från en importör eller exportör eller när de fördes in i systemet av
Tullverkets tjänstemän, exempelvis efter det att en manuell deklaration
kommit in till verket.
Prop. 2000/01:33
180
På samma sätt som i dag skall andra bestämmelser i lag eller Prop. 2000/01:33
författning som föreskriver en längre tid för bevarande av uppgifter ha
företräde framför bestämmelsen om gallring i förslaget till lag om
behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. Regeringen eller
Riksarkivet har dessutom möjlighet att meddela föreskrifter om att en
uppgift eller handling far bevaras under längre tid.
Regeringens förslag: Tullverket skall på begäran tillhandahålla
kronofogdemyndigheterna uppgifter som förekommer hos Tullverket
och som rör import eller export av varor.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något
att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 118 § tullagen (1994:1550)
skall Tullverket på begäran tillhandahålla Sveriges Riksbank, Riks-
skatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruksverk, Kommers-
kollegium, skattemyndighet, Statistiska centralbyrån, Kemikalie-
inspektionen och Fiskeriverket uppgifter som förekommer hos Tullverket
och som rör import eller export av varor. Regeringen har i prop.
1999/2000:126. lämnat förslag till en ny tullag. Bestämmelser om
utlämnande av uppgifter har i den nya lagen tagits in i 11 kap. 6 §. I
propositionen föreslås att uppgifter också skall fa lämnas till
Läkemedelsverket och, såvitt avser export, Säkerhetspolisen.
På samma sätt som uppgifter från skattemyndigheterna kan uppgifter
från Tullverket vara av stor betydelse för kronofogdemyndigheterna i
arbetet med att fa en ekonomisk bild av gäldenärer och med stöd av
denna besluta om lämpliga indrivningsåtgärder. Uppgifter om import och
export kan ge upplysningar om att en gäldenär driver affärsverksamhet
och har tillgångar utomlands, vilket i sin tur kan utgöra grund för en
begäran om handräckning i utlandet. Uppgifter från Tullverket kan även
ge en indikation på att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar.
Det är uppenbart att kronofogdemyndigheterna kan dra stor nytta av att
få en garanterad tillgång till uppgifter om import och export från
Tullverket i sin exekutiva verksamhet. Uppgifterna kan inte heller anses
vara av sådan känslig natur att det finns några hållbara skäl för att under
gällande omständigheter inte medge kronofogdemyndigheterna tillgång
till de aktuella uppgifterna. Regeringen föreslår därför att tullagen
kompletteras så att Tullverket på begäran skall tillhandahålla
kronofogdemyndigheterna uppgifter som förekommer hos Tullverket och
som rör import eller export av varor.
Den näraliggande frågan om kronofogdemyndigheternas direktåtkomst
till uppgifter i tulldatabasen har behandlats i avsnitt 13.3. De uppgifter
som avses i tullagen finns samtliga tillgängliga i tulldatabasen och
kronofogdemyndigheterna direktåtkomst till uppgifter i databasen har
181
därför nära koppling till rätten att fa uppgifter med stöd av bestämmelsen Prop. 2000/01:33
i tullagen.
182
Prop. 2000/01:33
Enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom
exekutionsväsendet i mål eller ärenden angående exekutiv verksamhet
för uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider
avsevärd skada eller betydande men om uppgifterna röjs. Ett rakt
skaderekvisit uppställs alltså för att uppgifter skall kunna
sekretessbeläggas. Vissa uppgifter i mål eller ärenden i den exekutiva
verksamheten omfattas dock inte alls av sekretess. Det gäller uppgifter
om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten och beslut i
målet eller ärendet. Det innebär att exempelvis information om att någon
är registrerad som gäldenär hos en kronofogdemyndighet, uppgifter om
dennes skuld, exekutionstitel och uppgifter om sökanden i enskilda mål
skall lämnas ut utan föregående sekretessprövning. I verksamhet som
avser förande av eller uttag ur register enligt utsökningsregisterlagen
(1986:617) gäller motsvarande sekretess som i den övriga verksamheten
för uppgifter som har tillförts registret.
Det raka skaderekvisitet innebär att sekretessen generellt är svag för
uppgifter i den exekutiva verksamheten. Det är inte ofta som det kan
antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om en
uppgift om honom lämnas ut. Kraven för sekretess är således mycket
höga. Det är därför sällsynt att en kronofogdemyndighet kan vägra lämna
ut en uppgift som en person begär att få ta del av med stöd av
offentlighetsprincipen. När utlämnande vägras handlar det ofta om mer
detaljerade beskrivningar av den enskildes sociala situation, eventuellt
med uppgift om sjukdom. Ett exempel kan vara att en gäldenär vill ha ett
högre förbehållsbelopp vid löneutmätning på grund av att han har en
sjukdom som kräver specialkost. Även sådana uppgifter kan
kronofogdemyndigheten emellertid finna sig nödsakad att lämna ut.
Bedömningen enligt sekretesslagen visar ofta att det i och för sig är
obehagligt för gäldenären att uppgiften sprids, men att rekvisitet
avsevärd skada eller betydande men inte är uppfyllt.
Behovet av en översyn
Utsökningsbalkens införande innebar ett helt nytt arbetssätt hos
kronofogdemyndigheterna. De fick en vidgad skyldighet att utreda om
gäldenären har tillgångar som kan utmätas, men också vidgad frihet att
välja utredningsmetod. När lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. trädde i kraft år 1994 utökades kronofogde-
myndigheternas utredningsskyldighet ytterligare beträffande de allmänna
målen. Förutom en tillgångsundersökning skall kronofogdemyndig-
heterna nu också göra en gäldenärsutredning. En sådan innebär att en
183
kronofogdemyndighet, vid sidan av att söka efter tillgångar, även utreder
gäldenärens totala skuldsättning, orsaken till skuldernas uppkomst,
näringsverksamhets omsättning och resultat, möjligheter till återvinning
samt gör en prognos avseende gäldenärens framtida betalningsförmåga.
Dessutom är sökanden i allmänna mål, enligt indrivningsforordningen
(1993:1229), skyldig att underrätta kronofogdemyndigheten om man har
uppgifter om gäldenärens ekonomiska förhållanden som kan antas vara
av betydelse för indrivningen. Denna utveckling hos kronofogde-
myndigheterna har medfört ett behov av att också förbättra dokumenta-
tionen. Myndigheterna för noggranna anteckningar om allt som utreds.
Den som i dag med stöd av offentlighetsprincipen begär upplysningar om
gäldenären får därför ett avsevärt mer uttömmande svar än vad som var
fallet tidigare.
En rationell handläggning förutsätter att kronofogdemyndigheterna kan
hämta in uppgifterna på ett enkelt sätt, t.ex. från andra myndigheter. En
stor del av uppgifterna hämtas från skattemyndigheterna, framför allt
uppgifter från deklarationer och kontrolluppgifter. I de fall det inte finns
en reglerad uppgiftsskyldighet, skall en sekretessprövning göras innan en
kronofogdemyndighet får del av uppgifter från en skattemyndighet. I en
sådan situation avgörs frågan om uppgifter skall lämnas ut eller inte ofta
med stöd av generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Det innebär
att skattemyndigheten måste göra en prövning av om kronofogde-
myndighetens intresse av att få tillgång till vissa uppgifter har företräde
framför den enskildes intresse bl.a. av att uppgifterna även fortsätt-
ningsvis kommer att vara föremål för ett starkt sekretesskydd. En faktor
som vägs in i denna prövning är hur stor risken är för att uppgiften
kommer att lämnas ut från kronofogdemyndigheten. På grund av den
stora skillnaden i sekretesskydd har kronofogdemyndigheter därför i
vissa fall haft svårt att från skattemyndigheter få del av uppgifter som
behövs i den exekutiva verksamheten.
Kronofogdemyndigheternas direktåtkomst till det centrala skatte-
registret innebär att myndigheterna har garanterad åtkomst till vissa
uppgifter från skattemyndigheterna. Så länge dessa uppgifter endast be-
handlas genom kontroll på terminalbild kvarstår enligt 9 kap. 1 §
sekretesslagen den absoluta skattesekretessen för uppgifterna, men när en
kronofogdemyndighet gör en utskrift ur skatteregistret och tar in
uppgifterna i en akt, en s.k. gäldenärsjoumal, kommer den svagare
exekutionssekretessen att gälla. När en kronofogdemyndighet på detta
sätt, eller genom inhämtande på annan väg, tar del av information från en
skattemyndighet kommer uppgifter som har ett starkt sekretesskydd hos
skattemyndigheten i de flesta fall att bedömas som offentliga hos
kronofogdemyndigheten. Följden av detta är att uppgifter som kan vara
integritetskänsliga och som enskilda i vissa fall är skyldiga att lämna till
skattemyndigheterna blir åtkomliga för en större allmänhet.
Kronofogdemyndigheterna har även fått utökade arbetsuppgifter. De
deltar t.ex. i det myndighetsgemensamma arbetet mot ekonomisk brotts-
lighet. I det sammanhanget har det uppstått speciella problem på grund
av de sekretessbestämmelser som gäller för exekutionsväsendet. Denna
fråga har tagits upp av Ekosekretessutredningen i betänkandet
Ekonomisk brottslighet och sekretess (SOU 1999:53). Utredningen har
som ett led i myndigheters samverkan vid bekämpandet av ekonomisk
Prop. 2000/01:33
184
brottslighet, föreslagit etc stärkt sekretesskydd i den exekutiva Prop. 2000/01:33
verksamheten för uppgifter om bl.a. brott och planerade aktioner.
Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Ett annat område där det har skett en betydande utveckling är det
internationella samarbetet. Även i det sammanhanget kan
sekretessreglerna vara ett problem. I andra länder, även de nordiska, har
man ett starkare sekretesskydd för uppgifter i verksamhet med utsökning
och indrivning. Denna omständighet är en återhållande faktor när en
kronofogdemyndighet vill ha upplysningar från andra länder.
Regeringens förslag: Sekretess skall gälla inom exekutions-
väsendet i mål eller ärende angående utsökning och indrivning samt i
verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud, för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller honom
närstående lider skada eller men. Sekretessen skall dock inte gälla
uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten i ett
pågående mål och inte heller beslut i ett mål eller ärende. Uppgifter
om förpliktelse i ett avslutat mål skall inte heller omfattas av sekretess
om den enskilde har ytterligare mål eller ärende registrerat hos
kronofogdemyndigheten och uppgiften inte är äldre än två år.
Motsvarande sekretess skall gälla i en myndighets verksamhet som
avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen
enligt lagen om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas
verksamhet, för uppgifter som har tillförts databasen.
Utan hinder av sekretessen skall uppgifter om en enskild få lämnas
till förvaltare i den enskildes konkurs.
Ett kreditupplysningsföretag som har hämtat in en uppgift om
förpliktelse i ett pågående mål från kronofogdemyndigheternas
utsöknings- och indrivningsdatabas skall gallra uppgiften, när den inte
längre omfattas av undantaget från sekretess.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen har föreslagit att uppgifter om en förpliktelse som avses
med den sökta verkställigheten alltid skall omfattas av sekretess om
målet inte längre är pågående.
Remissinstanserna: Justitiekanslern, Riksskatteverket,
Industriförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen tillstyrker att
sekretessen inom exekutionsväsendet stärks. Datainspektionen har inget
att erinra mot förslaget. Föreningen Sveriges kronofogdar avstyrker och
anför bl.a. att överföringssekretess är bättre. Svenska inkassoforeningen,
Svenska kreditmannaföreningen, och Sveriges inkassoorganisation
avstyrker och anför bl.a. att en starkare sekretess innebär en kraftig
försämring för inkassoföretagen och kommer i förlängningen att medföra
en ökning av antalet inlämnade mål om betalningsföreläggande,
handräckning och utmätning. Svenska kreditmannaföreningen anser dock
185
att det är väsentligt att kronofogdemyndigheterna kan fä uppgifter från
skattemyndigheterna. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot
förslaget.
Riksskatteverket, Industriförbundet, Företagarna och Svenska
arbetsgivareföreningen tillstyrker den föreslagna ändringen i
kreditupplysningslagen. Datainspektionen framhåller att det finns risker
för effektiviteten i kreditupplysningsverksamheten, bl.a. kommer
kostnaderna att öka och praktiska svårigheter uppkomma. Företagarna
anser att uppgifterna även bör gallras ur kronofogdemyndigheternas
register. Svenska bankföreningen, Svenska inkassoföreningen, Svenska
kreditmannaföreningen, Dun & Bradstreet, UC och Sveriges
inkassoorganisation avstyrker förslaget och anför bl.a. att det är av stor
vikt för kreditupplysningsverksamheten att kunna följa en gäldenärs
historik. Av de personer som har en eller flera anmärkningar kommer
drygt 60 % att drabbas av ytterligare anmärkningar inom 12 månader. 20
% av de som har anmärkningar har endast restförda skatter och avgifter.
En försämring av effektiviteten hos kreditupplysningsföretagen medför
nackdelar för såväl kredittagare som kreditgivare. Kreditupplysnings-
verksamheten är noga reglerad. En effektiv kreditupplysningsverksamhet
kan motverka överskuldsättningen för konsumenter. De personer som
förekommer i enskilda mål har i de allra flesta fall ådragit sig
betalningsskyldighet genom utslag vilket vunnit laga kraft. Det är i all-
männa mål "felregistreringar" p.g.a. felaktig handläggning hos
skattemyndigheten sker. Detta får i stället åtgärdas genom ändringar i
skatteprocessen. Klagomålen är dessutom oftast ogrundade.
Skälen för regeringens förslag: Uppgifterna hos kronofogde-
myndigheten är som huvudregel offentliga. Till fördelarna med denna
ordning hör möjligheten till allmän insyn i en så ingripande verksamhet
mot enskilda som utsökning och indrivning innebär. Den ökade
insamlingen av uppgifter om gäldenärens tillgångar och skulder har dock
inneburit att mängder av integritetskänslig information har samlats hos
kronofogdemyndigheten. Offentligheten hos kronofogdemyndigheterna
innebär vidare att skattemyndigheten i sitt informationsutbyte med
kronofogdemyndigheterna är restriktiv med att lämna ut uppgifter med
stöd av generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Uppgifter från t.ex.
självdeklarationer för gäldenärens make eller sambo samt uppgifter för
juridiska personers ställföreträdare eller bolagsmän i handelsbolag
lämnas normalt inte ut. Uppgifter om företrädare är av vikt när
kronofogdemyndigheten överväger om det är ekonomiskt försvarbart att
driva mål om betalningsskyldighet mot ett bolags företrädare eller
bolagsmän. Även andra myndigheter känner i dag stor tvekan att lämna
uppgifter till kronofogdemyndigheten på grund av det svaga
sekretesskyddet.
En av kronofogdemyndigheternas huvudsakliga uppgifter är att utreda
om en gäldenär har några utmätningsbara tillgångar. Genom ny
lagstiftning och nya arbetssätt har kronofogdemyndigheterna, allt efter
det att metoderna har utvecklats, fatt möjligheter att kartlägga
gäldenärens ekonomiska förhållanden med en betydligt större precision
än tidigare. Kronofogdemyndigheterna samlar i dag på olika vägar in en
stor mängd uppgifter om gäldenäremas förhållanden. Uppgifterna hos
kronofogdemyndigheterna kan i flertalet fall inte betraktas som speciellt
Prop. 2000/01:33
186
känsliga om de bedöms en och en. Varje uppgift för sig är ofta harmlös. Prop. 2000/01:33
Däremot kan en sammanställning eller kartläggning av en gäldenärs
ekonomiska förhållanden ge en helhetsbild som kan upplevas som
närgången och integritetskränkande om den görs allmänt tillgänglig. Det
medför också problem att skatte- och kronofogdemyndigheter, som
regelmässigt arbetar nära varandra och mellan vilka en stor mängd
uppgifter byts, har diametralt olika regler för vad som skall länmas ut och
inte.
Enligt regeringens mening kan det mot bakgrund av den utveckling
som varit inte anses tillfredsställande att uppgifter om gäldenäremas
ekonomiska och personliga förhållanden har ett så svagt sekretesskydd
som dagens regler innebär. Ett starkare sekretesskydd för uppgifter i den
exekutiva verksamheten skulle leda till att uppgifter som erhålls från
skattemyndigheter inte med samma självklarhet som i dag skulle bli
offentliga. Med ett starkare sekretesskydd kommer även andra
myndigheter att bli mer benägna att lämna uppgifter som behövs i den
exekutiva verksamheten och i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Det skulle också innebära ett bättre skydd för enskildas
integritet, genom minskade möjligheter för utomstående att ta del av
känslig information om de personer som är föremål för åtgärder från
kronofogdemyndigheterna. Att införa ett starkare sekretesskydd för
kronofogdemyndigheternas verksamhet, skulle således kunna innebära
att man kommer tillrätta med de svårigheter som i dag finns vid
informationsutbyte med andra myndigheter, men även att de enskilda
som är föremål för kronofogdemyndigheternas åtgärder far ett starkare
integritetsskydd.
I likhet med utredningen anser regeringen mot bakgrund av det
angivna att det finns ett stort behov av att stärka sekretessen för den
exekutiva verksamheten. Sekretessen i kronofogdemyndigheternas
verksamhet skulle bli starkare redan genom att man tog bort det krav som
i dag uppställs på att en enskild skall lida avsevärd skada eller betydande
men om en uppgift röjs för att utlämnande skall kunna vägras. Även om
skyddet för uppgifterna med en sådan lösning skulle bli starkare än i dag
skulle emellertid sekretessen fortfarande vara svag, eftersom
skaderekvisitet då fortfarande skulle vara rakt. Det skulle sannolikt
innebära att uppgifterna på samma sätt som i dag i stor utsträckning
måste lämnas ut. Det behov av skydd för uppgifterna hos
kronofogdemyndigheter som finns skulle därför enligt regeringens
mening inte tillgodoses med enbart ett rakt skaderekvisit.
Föreningen Sveriges kronofogdar har anfört bl.a. att en effektivisering
av samarbetet mellan kronofogdemyndigheter och skattemyndigheter
åstadkoms lättast genom att den absoluta sekretessen överförs till
kronofogdemyndigheten när uppgifter lämnas från skattemyndigheten.
Föreningen anser vidare att införandet av ett omvänt skaderekvisit
innebär en så genomgripande förändring i den grundlagsskyddade
offentlighetsprincipen att det snarare är en fråga för den parlamentariskt
tillsatta offentlighets- och sekretesskommittén. Det omvända skaderek-
visitet kommer att binda så mycket arbetskraft hos kronofogdarna att det
går ut över de arbetsuppgifter med t.ex. utsökning och indrivning som de
är anställda för.
187
Överforingssekretess eller sekundär sekretess innebär att sekretessen
inom en viss verksamhet kan överföras till en annan myndighet när
information som är sekretessbelagd lämnas ut. En sådan lösning skulle
visserligen lösa de problem som den svaga sekretessen medför för
informationsutbytet med andra myndigheter, framför allt skatte-
myndigheterna. De integritetsproblem som följer av att känsliga
uppgifter om den enskilde har ett svagt sekretesskydd hos
kronofogdemyndigheten skulle däremot inte lösas. Ett annat problem är
att uppgifterna hos en kronofogdemyndighet skulle ha olika starkt
sekretesskydd beroende på om uppgiften lämnats av den enskilde eller
hämtats in från skattemyndigheten eller annan myndighet. Att
sekretessen skulle vara beroende av varifrån uppgiften kommer kan inte
anses tillfredsställande. Om uppgifter kommer från flera olika
myndigheter kan det också innebära svårigheter att ta ställning till vilken
sekretess som gäller för uppgifterna och om en uppgift kan lämnas ut.
Kronofogdemyndigheterna måste även vid sekundär sekretess själva ta
ställning till om uppgifterna kan lämnas ut.
Att införa ett omvänt skaderekvisit som krav för utlämnande av
uppgifter hos kronofogdemyndigheterna utgör onekligen en stor
förändring. Som ovan anförts är enbart ett rakt skaderekvisit emellertid
inte tillräckligt för att tillgodose de behov som finns. Enligt regeringens
mening talar starka skäl för införa ett omvänt skaderekvisit. De uppgifter
som avses är av sådan karaktär att de omfattas av ett starkt sekretesskydd
hos andra myndigheter, t.ex. skattemyndigheter och socialnämnder. En
stor del av de uppgifter som kronofogdemyndigheterna hämtar in är
sådana som den enskilde varit skyldig att lämna i sin självdeklaration
eller som skattemyndigheterna annars samlat in under
taxeringsförfarandet. För flertalet skattskyldiga omgärdas dessa uppgifter
av ett starkt sekretesskydd hos skattemyndigheten. När en skattskyldig
förekommer hos en kronofogdemyndighet tappar han med nuvarande
reglering detta skydd. Uppgifter som kan anses känsliga från
integritetssynpunkt får därmed ett påtagligt lägre skydd. Genom att
generellt stärka sekretessen skulle man komma till rätta också med de
integritetsproblem som följer av att stora mängder information behandlas
om enskilda.
Regeringen föreslår därför att det införs ett omvänt skaderekvisit i 9
kap. 19 § sekretesslagen, dvs. att sekretess skall gälla om det inte står
klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.
Uppgifter som inte bör omfattas av sekretess
Vissa uppgifter hos kronofogdemyndigheterna är i dag helt undantagna
från sekretess enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen. Det gäller uppgifter om
förpliktelser och beslut i mål eller ärenden. För dessa uppgifter finns del
således inget sekretesskydd. De skall alltid lämnas ut om någon begär att
få ta del av dem.
Registreringen hos kronofogdemyndigheten kan fa stora konsekvenser
för den enskilde. Vad det innebär att vara registrerad hos kronofogde-
myndigheterna framgår bl.a. av att det årligen till myndigheter inom
exekutionsväsendet kommer in ett stort antal framställningar om gallring
Prop. 2000/01:33
188
ur utsökningsregistret. Under första halvåret 1999 fick Riksskatteverket
in ca 550 ansökningar om gallring och kronofogdemyndigheterna upp-
skattningsvis lika många. Gäldenärens motiv är vanligen att
upplysningen har lämnats vidare till kreditupplysningsföretag och att han
eller hon därigenom har hindrats från att fa t.ex. ett telefonabonnemang
eller en kredit till sitt företag. För små och medelstora företag kan en
registrering hos kronofogdemyndigheten vara särskilt kännbar eftersom
dessa företag ofta har en mer sårbar situation på marknaden jämfört med
större konkurrenter. Den registrerade åberopar ofta den övergångsvis
gällande bestämmelsen i 8 § datalagen, som föreskriver att den
registeransvarige är skyldig att utreda om en oriktig eller missvisande
uppgift förekommer i ett personregister och om så är fallet rätta den. De
skäl som vanligtvis åberopas för att en uppgift skall gallras är att
införandet i utsökningsregistret berodde på olyckliga omständigheter och
inte på bristande betalningsvilja. Som grund för rättelse eller gallring
anförs t.ex. felaktig eller mindre smidig handläggning hos den
uppdragsgivande myndigheten, att man inte har fatt post trots att man
anmält adressändring, sjukdom eller att en anhörig åtagit sig att betala
men slarvat.
Enligt regeringens mening är det i vissa fall inte lämpligt från
integritetssynpunkt att uppgifter om t.ex. en betalningsförsening är all-
mänt tillgängliga hos kronofogdemyndigheterna. Det gäller framför allt
de fall där rättelse inte kan ske, men där omständigheterna är sådana att
det är olyckligt att uppgiften lämnas ut. Det är i många fall fråga om
förstagångsgäldenärer och det rör sig ofta om små belopp. Många gånger
är det också fråga om direkt verkställbara offentligrättsliga fordringar.
Det finns olika alternativa metoder för att hindra att uppgifter, när det
inte är önskvärt, lämnas ut till exempelvis kreditupplysningsföretag. Ett
alternativ är givetvis att uppgifterna förstörs, dvs. gallras. Ett annat är att
uppgifterna blockeras. Med blockering avses enligt personuppgiftslagen
att uppgiften spärras och förses med information om varför den är
spärrad. Det finns emellertid nackdelar med att i fall som de ovan
nämnda rätta uppgifter genom att gallra eller blockera dem. Det primära
syftet med utsökningsregistret, liksom med den föreslagna utsöknings-
och indrivningsdatabasen, är att vara ett arbetsredskap för kronofogde-
myndigheterna. Tar man bort uppgifter eller blockerar dem, kan den
enskilda handläggaren inte se vad som har förekommit i det aktuella
målet. Om handläggaren gör sökningar i datorsystemet, kan det förefalla
som om den aktuella uppgiften aldrig hade existerat. Detta kan medföra
merarbete för handläggaren.
Regeringen anser i likhet med utredningen att problemet i stället bör
lösas genom att uppgifterna omfattas av sekretess. För uppgifter i mål
som är pågående finns dock enligt regeringens mening inte skäl att låta
uppgifterna omfattas av sekretess. Sekretess bör i princip gälla först i och
med att betalning sker och målet därigenom är avslutat. Detta innebär att
även i de fall då en skuld går till indrivning eller utmätning och först
därigenom betalas till fullo, skulle förpliktelsen inte komma att vara
allmänt tillgänglig sedan målet har avslutats. Detta kan möjligen framstå
som mer betänkligt, men det skall beaktas att beslutet om utmätning eller
konstaterandet att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar i dessa
fall fortfarande är tillgängligt. Det kommer alltså att finnas kvar icke
Prop. 2000/01:33
189
sekretessbelagd information om att gäldenären har varit försumlig i
betalningshänseende. Uppgifterna om att en person är registrerad hos
kronofogdemyndigheten har dock i vissa fall ett sådant allmänt intresse
att det kan finnas skäl att göra undantag från den föreslagna sekretessen
för uppgifter i ett avslutat mål.
I dag lämnas endast uppgifter som inte omfattas av sekretess ut till
t.ex. krcditupplysningsförctagen. Uppgifter om att en person har obetalda
skulder som överlämnats till kronofogdemyndigheten har givetvis stor
betydelse för bedömningen av personens kreditvärdighet. Som remiss-
instanserna uppgivit har en stor del av de personer som är registrerade
hos kronofogdemyndigheten flera anmärkningar. Utredningens förslag
att uppgifter i ett avslutat mål alltid skall omfattas av sekretess innebär
att det inte kommer att framgå av en kreditupplysning att en person vid
upprepade tillfällen betalat först sedan skulden överlämnats till
kronofogdemyndigheten. Detta kan inte anses tillfredsställande. Som
kreditupplysningsföretagen m.fl. anfört är det väsentligt att det framgår
av en kreditupplysning om en person har tidigare betalningsanmärk-
ningar. Upprepade betalningsförsummelser kan vara en indikation på
bristande förmåga eller vilja att betala. Det finns också en risk att
personer utnyttjar systemet och skaffar sig längre betalningsfrister, utan
att detta avspeglar sig hos kreditupplysningsföretagen eller går att få
fram vid kontakt med kronofogdemyndigheten. Uppgifter om att en
potentiell kund upprepade gånger har förekommit i
kronofogdemyndighetens register är viktiga att få ta del av för t.ex. en
leverantör i ett tilltänkt affärsförhållande även om de restförda skulderna
är betalda eller på annat sätt avslutade.
I vissa fall kan det dock vara fråga om mål där
betalningsförsummelsen beror antingen på omständigheter som
gäldenären inte rådde över eller på missförstånd från hans sida.
Anledningen till försummelsen är med andra ord inte gäldenärens
bristande betalningsvilja eller betalningsförmåga. I dessa fall är det också
oftast fråga om en enstaka betalningsförsummelse. En fördel med att
uppgifter om förpliktelser inte får användas för kreditupplysnings-
verksamhet när ett mål är avslutat är att det skapar incitament för
gäldenären att betala innan kronofogdemyndigheten behöver vidta någon
åtgärd utöver att underrätta gäldenären om att målet är registrerat.
Enligt regeringens mening måste en avvägning göras mellan hänsynen
till den personliga integriteten och intresset av en effektiv kreditupp-
lysningsverksamhet. övervägande skäl talar för att om en person vid ett
enstaka tillfälle registreras hos kronofogdemyndigheten bör sekretess
gälla för uppgiften i enlighet med vad som föreslagits ovan. Uppgiften
bör därmed inte få användas för kreditupplysning när skulden har
betalats. Om en skuld betalats innan kronofogdemyndigheten fattat beslut
om utmätning eller konstaterat att gäldenären saknar utmätningsbara
tillgångar kommer sekretess att gälla för samtliga uppgifter om gälde-
nären. Den grad av sekretess som föreslås gälla gör att uppgifterna i regel
inte kommer att lämnas ut. Som ovan nämnts är det dock väsentligt för
kreditupplysningsverksamheten att få reda på om en person vid upp-
repade tillfällen inte betalat sina skulder. Om en person inom viss tid blir
föremål för flera ansökningar om verkställighet bör även uppgifter om
skulder som är betalda fa användas i kreditupplysningsverksamheten.
Prop. 2000/01:33
190
Undantag bör därför göras från den föreslagna bestämmelsen om sekre-
tess så att uppgifter i dessa fall far lämnas ut och användas av kredit-
upplysningsföretagen. Enligt regeringens mening får uppgifter om
tidigare skulder anses vara nödvändiga, adekvata och relevanta när
ansökan om verkställighet görs i mer än ett fall under en tvåårsperiod.
Har detta inträffat skall uppgifterna om förpliktelserna i fråga därefter
inte omfattas av det nu föreslagna sekretesskyddet.
Konsekvenser för kreditupplysningsföretagen
Bestämmelser om behandling av uppgifter i kreditupplysnings-
verksamhet finns i kreditupplysningslagen (1973:1173). Lagen anger
vissa grundläggande krav på hur verksamheten skall bedrivas. Kreditupp-
lysningslagen gäller för kreditupplysningar avseende såväl fysiska som
juridiska personer.
Regeringen har i proposition 2000/01:50 Kreditupplysningslagen och
dataskyddsdirektivet föreslagit att personuppgiftslagens grundläggande
krav på behandling av personuppgifter skall gälla också i
kreditupplysningsverksamheten. Förslaget innebär att kreditupplysnings-
företagens möjligheter att behandla uppgifter kommer att avgränsas
genom de grundläggande krav som finns i personuppgiftslagen.
Uppgifter får t.ex. inte behandlas för något ändamål som är oförenligt
med det för vilket uppgifterna samlades in och de skall vara adekvata och
relevanta i förhållande till ändamålet med behandlingen. Enligt
propositionen skall en uppgift om en fysisk person gallras när det inte
längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med
registret. En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare skall
gallras senast när tre år har förflutit från utgången av det år då den om-
ständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser.
Ett av ändamålen med förslaget om att införa sekretess i mål som inte
längre pågår är att enskilda i vissa fall skall skyddas mot att uppgifter om
dem hos kronofogdemyndigheterna görs allmänt tillgängliga. För att för-
slaget i det avseendet skall få den avsedda effekten bör de aktuella upp-
gifterna inte längre få användas i kreditupplysningsverksamhet. Rege-
ringen anser därför i likhet med utredningen att uppgifter som efter att de
har lämnats till ett kreditupplysningsföretag inte längre är undantagna
från sekretess skall gallras hos företaget. Enligt regeringens mening
ligger en sådan gallringsbestämmelse i linje med dataskyddsdirektivet.
Bestämmelsen om gallring i de nu aktuella situationerna bör tas in i 8 §
kreditupplysningslagen. Det åligger kreditupplysningsföretagen att skaffa
sig sådana rutiner att uppgifter kan gallras när de inte längre är
undantagna från sekretess. Samtidigt bör det ankomma på
kronofogdemyndigheterna att underrätta kreditupplysningsföretagen om
när en uppgift som tidigare lämnats ut omfattas av sekretess.
För kreditupplysningsverksamheten skulle det innebära följande. Ett
mål om indrivning mot en person registreras hos kronofogde-
myndigheten och uppgift om detta lämnas för att användas vid
kreditupplysning. Skulden betalas innan kronofogdemyndigheten vidtar
några åtgärder utöver att skicka underrättelse till den enskilde om att
målet är registrerat. Uppgiften får då inte längre användas vid
Prop. 2000/01:33
191
kreditupplysning och skall gallras ur kreditupplysningsförctagets register.
Om i nämnda exempel kronofogdemyndigheten däremot vidtar en åtgärd,
t.ex. beslutar om löneutmätning, kan den senare uppgiften lämnas ut och
fär användas vid kreditupplysning även efter att skulden är betald.
Har sekretesskydd inträtt enligt vad som ovan sagts, men upphör
skyddet på grund av ytterligare ansökan om verkställighet inom en
tvåårsperiod, får uppgifterna om båda målen användas vid
kreditupplysning. De föreslagna reglerna förutsätter vissa rutiner för
underrättelse från kronofogdemyndigheten till kreditupplysningsföretag
som fatt del av uppgifterna. Regeringen avser att föreskriva om detta i
förordningsform
En del av de uppgifter som enligt förslaget inte kommer att få
användas för kreditupplysning omfattas i dag av en form av
dubbelrapportering till kreditupplysningsföretagen. En stor del av målen
hos kronofogdemyndigheterna är enskilda mål där exekutionsurkunden
är ett utslag i mål om betalningsföreläggande. Alla sådana utslag
rapporteras till kreditupplysningsföretagen. Att det, sedan skulden
betalts, enligt förslaget inte kommer att framgå av en kreditupplysning att
det också sökts verkställighet av utslaget får anses vara av mindre
betydelse för kreditupplysningsverksamheten.
Verksamhet som bör omfattas av sekretessen
I utsöknings- och indrivningsdatabasen skall behandlas uppgifter av-
seende ansökan om och tillsyn över näringsförbud. Därmed kommer
även dessa uppgifter att omfattas av sekretessen enligt 9 kap. 19 § andra
stycket sekretesslagen när de ingår i databasen. Enligt regeringens
mening bör det råda överensstämmelse mellan vilken sekretess som
gäller för uppgifter i databasen respektive för uppgifter i den verksamhet
för vilken databasen förs. Dessutom omfattas verksamhet med
näringsförbud i dag endast av sekretessbestämmelsen i 5 kap. 1 §
sekretesslagen. Den bestämmelsen avser bara sekretess till skydd för
själva verksamheten, dvs. sekretess gäller om det kan antas att syftet med
beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida
verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det finns med andra ord ingen
sekretessbestämmelse till skydd för den enskildes integritet. De flesta
uppgifter som hanteras av kronofogdemyndigheterna kan inte anses vara
känsliga i pcrsonuppgiftslagens mening. Dokumentationen vid ansökan
om och tillsyn över näringsförbud utgör emellertid ett undantag. I den
verksamheten är det mer vanligt än i övrig verksamhet att
kronofogdemyndigheterna kommer in på frågor om hälsa och
brottsmisstanke m.m., dvs. uppgifter som kan vara särskilt integritets-
känsliga. Enligt regeringens mening bör därför alla åtgärder som
kronofogdemyndigheterna vidtar enligt lagen om näringsförbud, både
vad gäller tillsyn och ansökan, omfattas av det omvända skaderekvisitet.
Betydelsen för andra verksamheter av den starkare sekretessen
Förslaget om ett förstärkt sekretesskydd för vissa uppgifter inom exeku-
tionsväsendet innebär en väsentlig förändring av handläggningen hos
Prop. 2000/01:33
192
kronofogdemyndigheterna. Ett antal uppgifter som i dag lämnas ut Prop. 2000/01:33
kommer i fortsättningen att omfattas av sekretess. Det finns därför skäl
att överväga om man samtidigt behöver införa sekretessbrytande regler
för att inte begränsa dagens utlämnande av uppgifter till andra myndig-
heter. Skattemyndigheterna, Tullverket och andra myndigheter skall
enligt regeringens mening i samma utsträckning som i dag fa ta del av
uppgifter hos kronofogdemyndigheterna. Förslaget om stärkt sekretess
torde dock inte innebära några problem i detta avseende.
Bestämmelserna i 14 kap. 1 och 3 §§ sekretesslagen är i de flesta fall
tillräckliga för att uppgifter skall kunna lämnas ut på samma sätt som i
dag. Rutinmässigt utlämnande bör dock vara författningsreglerat på
samma sätt som i dag gäller för utlämnande från skattemyndigheterna
och Tullverket (se avsnitt 8.8). Bestämmelser därom tas lämpligen in i
förordning.
Det är mer tveksamt hur man skulle hantera utlämnande av uppgifter
till andra än statliga myndigheter, t.ex. till konkursförvaltare. Reglerna i
14 kap. 1 och 3 §§ sekretesslagen är då inte tillämpliga. Ett betydelsefullt
samarbete förekommer idag mellan kronofogdemyndigheterna och
konkursförvaltama, varvid förvaltaren far ta del av de uppgifter om
gäldenären som kan vara till nytta vid förvaltningen. Härigenom kan för-
valtningen snabbare komma igång samtidigt som dubbelarbete undviks. I
vissa fall är samarbetet dessutom av avgörande betydelse för att värdefull
egendom skall kunna tas om hand av förvaltaren. De uppgifter som
lämnas till konkursförvaltama är inte alltid av sådan art att man kan säga
att det inte leder till skada eller men om uppgifterna lämnas ut.
Förvaltarnas behov av uppgifterna är dock sådant att det utlämnande som
i dag sker inte bör begränsas. Det bör därför i sekretesslagen införas en
bestämmelse om att uppgifter far lämnas ut till konkursförvaltare.
Utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling för
kreditupplysningsverksamhet
Kreditupplysningsföretagen hämtar en stor mängd information från
skatte- och kronofogdemyndigheterna på medium för automatiserad
behandling med stöd av beslut från Datainspektionen. Enligt ett med-
givande från Datainspektionen far uppgifter om avgifter och skatter
lämnas ut i den mån de inte omfattas av sekretess. Uppgifterna får heller
inte grunda sig på brott. De medgivanden som lämnats i fråga om ut-
lämnande på medium för automatiserad behandling från kronofogde-
myndigheternas register kommer inte att gälla efter den 1 oktober 2001.
Uppgifter inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet som inte
omfattas av sekretess skall enligt regeringens mening även i fortsätt-
ningen fa lämnas ut på medium för automatiserad behandling till kredit-
upplysningsföretagen. Uppgifter bör kunna lämnas ut till kreditupp-
lysningsföretagen i den mån de inte grundar sig på brott och utlämnandet
inte strider mot sekretesslagen eller annan författning. Detta motsvarar
vad som i dag gäller enligt Datainspektionens tillstånd. Bestämmelser om
utlämnandet tas lämpligen in i förordning.
Det bör framhållas att en bestämmelse om att uppgifter får lämnas ut
på medium för automatiserad behandling inte är en sekretessbrytande
bestämmelse. Innebörden är i stället att uppgifter som kan lämnas ut med 193
7 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
stöd av bestämmelserna i sekretesslagen, får lämnas ut med hjälp av
automatiserad behandling. Bestämmelserna innebär inte heller någon
ovillkorlig rätt for ett kreditupplysningsföretag att få ut uppgifter.
Prövningen av vilka uppgifter som kan lämnas ut utan hinder av
sekretess skall enligt sekretesslagen göras av den myndighet som har att
pröva en begäran om utlämnande, dvs. myndigheter inom skatteförvalt-
ningen och exekutionsväsendet. Förutom en prövning av om uppgifterna
kan lämnas ut med stöd av de grundläggande bestämmelserna i 9 kap. 1
och 19 §§ sekretesslagen, måste ett utlämnande även föregås av en
prövning enligt 7 kap. 16 § samma lag. Enligt den sist nämnda
bestämmelsen gäller sekretess för en personuppgift om det kan antas att
ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen. Det kan givetvis i många fall vara svårt for skatte-
och kronofogdemyndigheterna att göra en bedömning av om ett ut-
lämnande strider mot bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Det
gäller särskilt när utlämnandet sker på medium för automatiserad
behandling.
Det utlämnande som i dag görs på sådant medium har föregåtts av en
prövning av Datainspektionen. I likhet med utredningen anser regeringen
att det bör ankomma på Riksskatteverket samt skatte- och kronofogde-
myndigheterna att i framtiden göra denna bedömning. Det är dessa
myndigheter som skall göra prövningen av om uppgifter kan lämnas ut
eller om hinder mot utlämnandet föreligger på grund av bestämmelserna
i sekretesslagen eller annan författning.
Regeringens förslag: Lantmäterimyndigheternas möjligheter att
besluta om ändrade församlingsgränser skall upphöra. Förslaget
innebär ändringar i fastighetsbildningslagen (1970:988) och i lagen
(1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastitik indelning i
samband med fastighetsbildning.
Utredningens om folkbokföring på församling förslag överens-
stämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 3 § lagen om ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning (LÄIF)
finns bestämmelser om ändring av församlingsgräns i samband med
fastighetsbildning. Det är lantmäterimyndigheterna som beslutar om
sådan ändring. Utgångspunkten är att församlingsgränser anpassas till
ändrade fastighetsgränser. Vid fastighetsbildning över kommungräns
följer en sådan anpassning med automatik. I och med att beslut om
ändringar i Svenska kyrkans församlingsindelning från och med den 1
januari 2000 skall vara en helt intern kyrklig fråga kan bestämmelserna i
3 § LÄIF om justering av församlingsgränserna i samband med vissa
Prop. 2000/01:33
194
fastighetsbildningsåtgärder inte vara kvar. Det skulle strida mot en av
grundtankarna i stat-kyrkareformen att statliga eller kommunala
lantmäterimyndigheter i samband med fastighetsbildningsåtgärder, som
Svenska kyrkan inte kommer att ha initierat eller ens kunnat påverka,
alltjämt skulle kunna förändra församlingsindelningen. Regeringen
föreslår därför att 3 § LÄIF bör upphävas. Därmed fyller lagens 7 § inte
längre någon funktion, varför även den bör upphävas. Vidare bör vissa
följdändringar göras i 5 och 6 §§ samt lagens rubrik ändras.
I fastighetsbildningslagen finns vissa förfaranderegler som lantmäteri-
myndigheterna har att iaktta i samband med fastighetsbildningar som
medför gränsjusteringar för kommuner, se 3 kap. 11 § och 4 kap. 41 §
fastighetsbildningslagen. Församlingar inom Svenska kyrkan som berörs
av sådana gränsändringar har, jämte berörd kommun, för närvarande rätt
att påkalla att medgivande lämnas av regeringen eller berörd länsstyrelse
till fastighetsbildningen i fråga. När Svenska kyrkan nu har lämnat det
allmänna bör dess särställning i detta fall jämfört med andra trossamfund
slopas. De nämnda reglerna bör ändras i enlighet härmed.
Prop. 2000/01:33
Lagarna som reglerar behandling av personuppgifter m.m. i skatte-
förvaltningens, exekutionsväsendets och Tullverkets verksamheter före-
slås träda i kraft den 1 oktober 2001. Samtidigt med att de nya lagarna
träder i kraft skall de författningar som i dag reglerar förandet av person-
register i skatteförvaltningens, exekutionsväsendets och Tullverkets verk-
samheter upphöra att gälla. Äldre bestämmelser om gallring och innehåll
i ett register skall emellertid gälla för uppgifter och handlingar som har
tillförts ett register före de nya lagarnas ikraftträdande.
Bestämmelserna i de nya lagarna om grundläggande krav på be-
handling av personuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter
och uppgifter om lagöverträdelser m.m. skall inte börja tillämpas förrän
den 1 oktober 2007 i fråga om sådan manuell behandling av person-
uppgifter som påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behand-
ling av personuppgifter som utförs för ett visst ändamål om manuell
behandling för ändamålet påbörjats före den 24 oktober 1998.
Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen kommit in
innan de nya lagarna träder i kraft men har utdraget inte expedierats före
ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om
information enligt de nya lagarna.
De nya lagarnas bestämmelser om skadestånd skall tillämpas endast
om den omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det
att de nya lagarna har trätt i kraft. För behandling av personuppgifter som
har påbörjats före ikraftträdandet kommer skadeståndsbestämmelsema i
datalagen att vara tillämpliga.
Ändringarna i fastighetsbildningslagen (1970:988) och lagen
(1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband
med fastighetsbildning bör träda i kraft så fort som möjligt. Regeringen
föreslår därför att dessa lagar träder i kraft redan den 1 april 2001.
195
Ändringarna i sekretesslagen (1980:100) och kreditupplysningslagen
(1973:1173) föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001. Någon övergångs-
reglering föreslås inte. Detta innebär att sekretesskyddet för uppgifter om
förpliktelser i avslutade mål gäller fr.o.m. ikraftträdandedagen för alla
uppgifter som då finns registrerade och som uppfyller kriterierna. På
grund av tvåårsregeln gäller skyddet inte om det har gjorts ytterligare
ansökan om verkställighet inom en tvåårsperiod före den senaste
ansökan.
Förslagen kan initialt medföra vissa kostnader, främst till följd av att
det krävs vissa utbildningsinsatser hos de aktuella myndigheterna. Dessa
kostnader är dock inte större än att de kan täckas inom myndigheternas
ordinarie resursramar. På längre sikt bör förslagen komma att medföra
besparingar genom de möjligheter som ges till ökad effektivitet vid
ärendehanteringen inom främst skatteförvaltningen och exekutions-
väsendet, men även hos Tullverket.
Prop. 2000/01:33
196
Prop. 2000/01:33
1 §
Lagen skall tillämpas på all behandling av personuppgifter som är helt
eller delvis automatiserad. Med personuppgifter avses detsamma som i
personuppgiftslagen. Manuell behandling omfattas av lagen endast om
personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad
samling personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller samman-
ställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna om ändamål, personuppgiftsansvar och gallring samt
de bestämmelser som gäller databaser skall tillämpas också på juridiska
personer och avlidna. Med juridiska personer avses även handelsbolag.
Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av person-
uppgifter i samband med de interna och administrativa åtgärder som kan
förekomma i verksamheten. För behandling av uppgifter som rör sådana
frågor, t.ex. i löneregister gäller i stället personuppgiftslagen.
2§
Lagen skall gälla i stället för personuppgiftslagen. I andra stycket har i
enlighet med Lagrådets synpunkter tagits in en bestämmelse om att en
registrerad inte kan motsätta sig behandling av uppgifter i de fall
behandlingen är tillåten enligt denna lag.
3§
I paragrafen anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall
vara tillämpliga. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets
synpunkter. Paragrafen kommenteras närmare i avsnitt 8.1.
4§
Paragrafen anger ändamålet för användningen av uppgifter i
beskattningsverksamheten. Med beskattningsverksamhet avses även
verksamhet som åligger skatteförvaltningen men som inte utgör ett led i
beskattningsförfarandet, t.ex. den tillsynsverksamhet som åligger
skatteförvaltningen enligt alkohollagen (1994:1738).
Ändamålsbeskrivningen får betydelse för vilken insamling och annan
behandling av uppgifter som är tillåten.
Enligt punkt 1 får uppgifter behandlas för fastställande av underlag för
samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter
och avgifter. Bestämmelser rörande fastställande av underlag för skatter
och avgifter finns bl.a. i taxeringslagen (1990:324), lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt. Uppgifter får vidare användas för redovisning,
197
bestämmande och betalning av skatter och avgifter enligt bl.a. Prop. 2000/01:33
skattebetalningslagen (1997:483) och mervärdesskattelagen (1994:200).
Med skatt avses samtliga de skatter som det åligger skatteförvaltningen
att handlägga. Med avgifter avses såväl socialavgifter som olika
förseningsavgifter och skattetillägg m.m. Även uppbörd av avgifter till
ett registrerat trossamfund omfattas av bestämmelsen.
I punkt 2 anges att uppgifter får användas för bestämmande av
pensionsgrundande inkomst.
Enligt punkt 3 får uppgifter behandlas för fastighetstaxering.
Ändamålet omfattar även det förberedelsearbete för fastighetstaxerings
som krävs. Det innebär att det ortprisregister som i dag förs för
föreberedelscarbctet omfattas av denna punkt.
Ändamålet i punkt 4 motsvarar 1 § andra stycket 2 i skatteregisterlagen
(1980:343).
Enligt punkten 5 får uppgifter användas för tillsyn samt lämplighets-,
tillstånds- och annan liknande prövning. Den verksamhet som avses är
skattemyndigheternas prövnings- och tillsynsverksamhet som inte i första
hand leder till fastställande av underlag för skatt. Enligt
skattebetalningslagen skall skattemyndigheterna göra en lämplighets-
prövning av en sökande innan en F-skattsedel utfärdas. Det åligger vidare
skattemyndigheter att pröva och, i förekommande fall, godkänna
upplagshavare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Den delen av skatteförvaltningens verksamhet omfattar även fortsatt
tillsyn över upplagshavama.
Enligt 8 kap. 1 a § alkohollagen skall beskattningsmyndigheten vidare
utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna rörande försäljning
av varor. Riksskatteverket har vidare en särskild tillsynsfunktion enligt
lagen (1974:174) om identitetsbeteckningar för juridiska personer m.fl.
Enligt punkt 6 får uppgifter behandlas för handläggning av ärenden om
ansvar för annans skatter och avgifter. Bestämmelsen omfattar ärenden
om betalningsansvar enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och annan
associationsrättslig lagstiftning. I likhet med Lagrådet anser regeringen
att även ärenden om företrädaransvar enligt 12 kap. 6 §
skattebetalningslagen skall omfattas av denna punkt. I nämnda ärenden
får statens talan i allmän domstol föras av skattemyndigheten.
I punkten 7 anges som ett särskilt ändamål fullgörande av åligganden
som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.
Ändamålet i punkt 8 tar sikte på den interna kontrollen av och tillsyn
över den löpande verksamheten. Skatteförvaltningen behöver följa upp
verksamheten och planera för åtgärder som skall vidtas i framtiden.
5§
I paragrafen regleras för vilka ändamål uppgifter får tillhandahållas för
verksamheter utanför skatteförvaltningen. De verksamheter som omfattas
är de som bedrivs med stöd av författning.
Enligt punkt 1 får uppgifter användas för fastställande av underlag för
samt redovisning, bestämmande, betalning och återbetalning av skatter
och avgifter. Det är framför allt Tullverkets verksamhet med att uppbära
skatter och tullar som omfattas av denna bestämmelse. Även Lantmäteri-
verkets, Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i samband
198
med upprättandet av riktvärdekartor, m.m. för fastighetstaxeringen om-
fattas av denna punkt.
Punkten 2 avser kronofogdemyndigheternas utsöknings- och
indrivningsverksamhet. Det innebär bl.a. att uppgifter får användas i
gäldenärsutredningar och andra utredningar i kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet.
Enligt punkten 3 far uppgifter användas för att utgöra underlag för
beslut och kontroll av bidrag och andra stöd. Detta ändamål omfattar
bl.a. kontroll av bostadsbidrag, underhållsstöd och studiestöd.
I punkt 4 anges att uppgifter far användas för pensionsberäkning.
I punkt 5 anges att uppgifter får användas för tillsyn och kontroll samt
lämplighets-, tillstånds- och annan liknande prövning. Denna punkt
omfattar bl.a. den kontroll av punktskattepliktiga varor som Tullverket
genomför.
Enligt punkt 6 far uppgifter användas för aktualisering och
komplettering av uppgifter om fastigheter i andra myndigheters register.
De fastighetstaxeringsuppgifier som lämnas till Lantmäteriverket för att
ingå i fastighetsregistret omfattas av denna punkt.
6§
Personuppgiftsansvaret är delat mellan Riksskatteverket och skatte-
myndigheterna på så sätt av varje myndighet ansvarar för den behandling
som det ankommer på myndigheten att utföra. Med personuppgifts-
ansvaret följer en rad skyldigheter. Den personuppgiftsansvarige skall
bl.a. tillse att behandlingen av uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt
och att information lämnas till den registrerade. Bestämmelsen innebär
att den myndighet som avgör om en viss uppgift skall föras in i databasen
kommer att ansvara för att uppgiften är korrekt. Den myndigheten är
också ansvarig för att pröva en begäran om rättelse enligt 3 kap. 3 §.
7§
Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller dels en bestämmelse om
förbud mot behandling av vissa känsliga uppgifter (13 §), dels en
bestämmelse om när uppgifter om lagöverträdelse m.m. (21 §) far
behandlas. Behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser skall endast undantagsvis fa ske i beskattnings-
verksamheten. I paragrafen regleras när behandling av sådana uppgifter
far göras i ett ärende i det fall behandlingen inte sker i en databas. Det
gäller t.ex. om uppgiften behövs i en föredragningspromemoria eller i en
tjänsteanteckning och liknande.
8§
Bestämmelsen innebär att information som inte behandlas i en databas
inte far lagras under längre tid än ett år utan att på ett konkret sätt
användas i verksamheten. Om däremot åtgärder vidtas inom ett år genom
att informationen tillförs ett annat, pågående, ärende eller om ett nytt
ärende öppnas med anledning av informationen, far den dock bevaras
även efter ettårsfristen som en del av det nya ärendet. Detsamma blir
fallet om uppgifterna registreras i en databas enligt de särskilda
bestämmelserna därom. Att uppgifterna skall gallras innebär att de kan
föras över på papper, varefter den elektroniska informationen raderas. De
Prop. 2000/01:33
199
uppgifter som finns kvar endast på papper omfattas då inte längre av den
ettåriga gallringstiden.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan dock
meddela föreskrifter om undantag från ettårsregeln. 1 vissa fall kan
uppgifter behöva bevaras under längre tid än ett år. Det gäller t.ex. om
skatteförvaltningen inlett ett kontrollprojekt som kan antas bli mycket
omfattande. Uppgifterna bör i ett sådant fall få bevaras under den tid
projektet pågår. Därefter bör uppgifterna gallras, om inte granskning har
påbörjats av den som uppgifterna avser.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
I§
I paragrafen anges att en databas benämnd beskattningsdatabasen skall
finnas. Vad som avses med en databas kommenteras närmare i avsnitt
7.4.
När uppgifter som är införda i ett datasystem och gemensamt
tillgängliga i en viss verksamhet, dvs. ingår i en databas, sambearbetas
med varandra i det gemensamma systemet, skall behandlingen göras i
enlighet med det för databasen gällande regelverket. Om däremot
uppgifter som är införda i en databas sambearbetas utanför det
gemensamma systemet med uppgifter som inte finns i databasen skall i
stället de allmänna bestämmelserna om behandling av personuppgifter i
myndighetens verksamhet tillämpas.
2§
I paragrafen anges vilken personkrets som det får finnas uppgifter om i
databasen. De personer som omfattas är fysiska och juridiska personer
som är skattskyldiga här i landet eller som av annan anledning skall
registreras av Riksskatteverket eller skattemyndigheterna. I likhet med
vad som gäller i dag får även uppgift om make och hemmavarande barn
behandlas. Uppgifter om företrädare för juridiska personer och revisorer
m.fl. får också behandlas.
3§
I punkt 1 anges vilka grundläggande uppgifter om en fysisk person som
får behandlas. Med uppgift om identitet avses för fysiska personer
person- eller samordningsnummer och namn och med bosättning avses
folkbokföringsort, hemadress eller särskild postadress. Med uppgift om
familjeförhållanden avses uppgift om civilstånd, make och person som
vid beskattningen likställs med make samt hemmaboende barn m.m.
Motsvarande gäller enligt punkt 2 för juridiska personer. Det kan då röra
sig om uppgifter om organisationsnummer, juridisk form,
styrelseledamöter, firmatecknare samt adressuppgifter m.m.
Med uppgifter om registrering för skatter eller avgifter i punkt 3 avses
bl.a. uppgifter om att någon är registrerad för mervärdesskatt eller som
arbetsgivare och andra grundläggande uppgifter om skattskyldighet.
1 punkt 4 anges att underlag för fastställande av skatter och avgifter får
behandlas. Underlag för fastställande av skatter eller avgifter är t.ex.
uppgifter om som lämnas i deklarationer om inkomst och förmögenhet
eller kontrolluppgifter från arbetsgivare om under året utbetalda löner.
Prop. 2000/01:33
200
Med bestämmande av skatter eller avgifter i punkt 5 avses uppgifter
om inbetald preliminär skatt och socialavgifter, fastställd skatt for
inkomst av tjänst eller kapital samt uppgifter om kvarstående skatt eller
överskjutande skatt m.m.
Som en särskild kategori anges i punkt 6 fastställande av
fastighetstaxering, eftersom sådana uppgifter inte alltid utgör grund för
beskattning. Även de uppgifter som behövs for föreberedelsearbetet för
fastighetstaxering omfattas av denna punkt.
Enligt punkt 7 far uppgifter om revision och arman kontroll av skatter
och avgifter behandlas. Kontroll av skatter och avgifter innefattar sådant
som uppgifter om beslutad eller pågående revision, anteckningar om
förfrågningar till skattskyldiga eller andra myndigheter m.fl.
I punkt 8 anges att uppgifter om avgiftsskyldighet till ett registrerat
trossamfund och medlemskap i fackförening får behandlas i databasen.
Uppgifterna utgör känsliga personuppgifter enligt 13 §
personuppgiftslagen och det bör därför särskilt anges att uppgifterna får
behandlas. Känsliga uppgifter får i övrigt behandlas i databasen endast
om de ingår i en handling som avses i 4 §.
I punkt 9 anges att yrkande och grunder i ett ärende får behandlas i
databasen.
Enligt punkt 10 far beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i
ett ärende behandlas. Med övriga åtgärder i ett ärende avses t.ex.
uppgifter om ställda säkerheter enligt lagen om alkoholskatt, lagen om
tobaksskatt och lagen om skatt på energi. Upplagshavare i Sverige som
säljer obeskattade varor till annan svensk upplagshavare eller till
näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskattningsmyndigheten
ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i
Sverige eller annat EG-land, innan leverans av skattepliktiga varor
påböijas.
Enligt andra stycket meddelar regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer kompletterande föreskrifter. Bestämmelsen har
utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
4§
I paragrafen regleras i vilka fall s.k. elektroniska handlingar får
behandlas i databasen. Bestämmelsen motsvarar 9 § andra stycket
skatteregisterlagen (1980:343). Lagrådets synpunkter har godtagits, men
i förslaget till lagtext har vissa redaktionella ändringar gjorts för att syftet
med bestämmelsen bättre skall framgå.
5§
I paragrafen anges att uppgifter får lämnas ut till en enskild på medium
för automatiserad behandling endast om regeringen medgett det.
Utlämnande av uppgifter till enskilda på sådant medium bör endast
medges i undantagsfall.
I dag lämnas uppgifter ut till kreditupplysningsföretagen. Dessa företag
bör även i fortsättningen ha rätt att få ut uppgifter automatiserat. Vidare
får med stöd av 17 § skatteregisterlagen uppgifter om en arbetstagares
eller uppdragstagares namn, personnummer, slag av preliminär skatt som
personen skall betala samt uppgifter till ledning för beräkning av
skatteavdrag för betalning av preliminär skatt lämnas ut på medium för
Prop. 2000/01:33
201
automatiserad behandling till arbetsgivare eller uppdragsgivare. Prop. 2000/01:33
Utlämnandet till kreditupplysningsföretagen samt arbetsgivare och
uppdragsgivare skall regleras i förordning.
Uppgifter får alltid lämnas ut till myndigheter på medium för
automatiserad behandling om myndigheten har rätt att få ut uppgifterna.
6§
Paragrafen motsvarar i huvudsak 16 § skatteregisterlagen.
7§
Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
samtliga uppgifter i databasen. Direktåtkomst till en databas inom en
myndighetsorganisation innebär dock inte att samtliga anställda har
tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför personuppgiftslagens allmänna
bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling
m.m. att olika åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk. Det kan
t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är starkt
begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i
slutändan är ett högst begränsat antal personer som har tillgång till
samtliga uppgifter.
8§
1 paragrafen regleras andra myndigheters möjlighet att ha direktåtkomst
till databasen. Direktåtkomst far endast finnas för de ändamål som anges
i 1 kap. 5 §.
Enligt första stycket får kronofogdemyndigheterna ha direktåtkomst till
vissa uppgifter i beskattningsdatabasen. Åtkomsten får i huvudsak endast
avse uppgifter om den som är registrerad som gäldenär eller make till
gäldenären eller annan som vid beskattning likställs med make. Krono-
fogdemyndigheten skall dock få ha åtkomst till vissa grundläggande
uppgifter om juridiska personer och näringsidkare även om de inte är
registrerade som gäldenärer. Det gäller framför allt uppgifter om person-
eller organisationsnummer, namn, firma och adress samt uppgift om
registrering enligt skattebetalningslagen (1997:483) och registrering av
skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter.
Åtkomsten till uppgifterna begränsas genom att databasen inte far
användas for andra ändamål än de som anges i 1 kap. 5 §.
I andra stycket regleras Tullverkets direktåtkomst. Direktåtkomsten
omfattar inte uppgifter om revision och annan kontrollverksamhet, med-
lemskap i registrerat trossamfund eller i en fackförening, fastighets-
taxeringsuppgifter eller uppgifter som rör internationella överens-
kommelser. Åtkomsten får vidare avse endast den som är eller kan antas
vara gäldenär enligt tullagstiftningen eller skyldig att betala skatt för
varor vid import. Med gäldenär avses den som är skyldig att betala tull
för en vara. I förslaget till ny tullag har begreppet tullskyldig ersatts med
gäldenär, se prop. 1999/2000:126.
Det kan även i övrigt finnas behov av att närmare precisera vilka
uppgifter som kronofogdemyndigheterna och Tullverket får ha åtkomst
till. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter åtkomsten får avse meddelas
enligt tredje stycket av regeringen. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med Lagrådets synpunkter. 202
Prop. 2000/01:33
9§
En enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv. Sådan åtkomst
får dock finnas endast om regeringen har medgivit det. Paragrafen
kommenteras närmare i avsnitt 8.9. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med Lagrådets synpunkter.
10 §
I paragrafen regleras vilka sökmöjligheter som skall finnas vid sökning
efter en s.k. elektronisk handling. Vid sökning efter en sådan handling får
användas uppgift om namn, person- eller samordningsnummer,
beteckning för fastighet och övriga uppgifter som enligt sekretesslagen
skall registreras i ett diarium, dvs. datum då handlingen kom in eller
upprättades, diarienummer eller annan beteckning som åsatts handlingen,
från vem handlingen kommit in eller till vem den har expedierats och
ärendemening. Med beteckning för fastighet avses
taxeringsenhetsnummer, fastighetsbeteckning eller annan löpande
beteckning. Som sökbegrepp får dock inte användas uppgifter som avses
i 1 kap. 7 §. Några sökbegränsningar gäller inte vid sökning i en
handling.
H-13 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Bestämmelserna kommenteras närmare i
avsnitt 9.7. Bestämmelsen i 13 § har utformats i enlighet med Lagrådets
synpunkter.
14 §
I paragrafen slås fast att Riksskatteverket och skattemyndigheterna har
rätt att ta ut avgifter för användningen av uppgifter i
beskattningsdatabasen. I fråga om utlämnande från
beskattningsdatabasen bör dock avgifter inte tas ut i de fall utlämnandet
följer av lag eller förordning.
Bestämmelsen innebär givetvis inte någon inskränkning i skyldigheten
att mot fastställd avgift tillhandahålla allmänna handlingar när ett
utlämnande begärts med stöd av offentlighetsprincipen.
1§
Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksskatteverkets och
skattemyndigheternas skyldighet att informera den registrerade om att
dennes personuppgifter är föremål för behandling. Av 23 § person-
uppgiftslagen (1998:204) framgår att den personuppgiftsansvarige
självmant skall informera en enskild om behandling av uppgifter som
samlas in från den enskilde själv. Den information som skall lämnas är
uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, ändamålen med
behandlingen samt övrig information som behövs för att den registrerade
skall kunna ta till vara sina rättigheter.
Information skall också enligt 26 § personuppgiftslagen lämnas på
begäran av den registrerade. Om uppgifter behandlas skall information
203
lämnas om vilka uppgifter det rör sig om, varifrån uppgifterna har
hämtats, ändamålen med behandlingen och till vilka mottagare eller
kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut. Information behöver
dock inte lämnas om personuppgifter i löpande text som inte har fått sin
slutliga utformning när ansökan gjordes eller som utgör minnes-
anteckning eller liknande, under förutsättning att uppgifterna inte har
lämnats ut till tredje man.
Rätten till information gäller enligt 27 § personuppgiftslagcn inte om
det i lag eller annan författning eller i beslut som har meddelats med stöd
av forfattning särskilt har föreskrivits att uppgifter inte får lämnas ut till
den registrerade.
2§
Bestämmelsen innebär att elektroniska handlingar inte behöver lämnas ut
till en enskild i samband med att en myndighet fullgör sin
informationsskyldighet enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204), om
den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Undantaget förutsätter
att den registrerade får tydlig information om att handlingar som han
eller hon har skickat in till eller fått från myndigheten finns registrerade
samt att han eller hon far en förteckning över dessa handlingar. Den
enskilde bör emellertid ha rätt att få information även om uppgifter i
sådana handlingar om han begär det.
Personer som finns omnämnda i handlingar som hör till ett ärende i
vilket de inte själva är part har inte rätt att enligt 26 § person-
uppgiftslagen få information om behandlingen. Regeringen har tidigare i
den proposition som låg till grund för införande av personuppgiftslagen
(prop. 1997/98:44, s. 83) uttalat bl.a. att det är rimligt att utgå från att
Datalagskommitténs slutsats att EG-direktivet innebär att den
personuppgiftsansvarige bara är skyldig att utnyttja alla de sök- och
sammanställningsmöjligheter som han eller hon har tillgång till för att fä
fram information att lämna den registrerade är riktig. De begränsningar i
möjligheten att söka efter en s.k. elektronisk handling innebär att
myndigheterna saknar rättsliga befogenheter, och vanligen även tekniska
möjligheter, att kontrollera i vilken omfattning uppgifter om en person
behandlas i handlingar som hör till ett ärende som inte rör honom eller
henne. Därmed har en person som är registrerad på ett sådant sätt inte
heller rätt att kräva att myndigheten gör den typen av kontroller.
3§
Bestämmelser om rättelse finns i 28 § personuppgiftslagen (1998:204)
och om skadestånd i 48 §.
4§
De flesta beslut som fattas i skatteförvaltningens verksamhet och som
gäller behandling av personuppgifter enligt denna lag är interna eller
administrativa. Administrativa beslut fattas t.ex. om myndigheterna
beslutar att inom beskattningsdatabasen inrätta särskilda register.
Enskilda berörs dock direkt av myndigheternas beslut om rättelse och
information. Talan mot dessa beslut fors vid allmän förvaltningsdomstol.
Prop. 2000/01:33
204
Prop. 2000/01:33
1§
Lagen skall tillämpas på all behandling av personuppgifter som är helt
eller delvis automatiserad. Med personuppgifter avses detsamma som i
personuppgiftslagen. Manuell behandling omfattas av lagen endast om
personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad sam-
ling personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller samman-
ställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna om ändamål, personuppgiftsansvar och gallring samt
de bestämmelser som gäller databaser skall tillämpas också på avlidna.
Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av person-
uppgifter i samband med de interna och administrativa åtgärder som kan
förekomma i verksamheten. För behandling av uppgifter som rör sådana
frågor, t.ex. i löneregister gäller i stället personuppgiftslagen.
2§
Lagen skall gälla i stället för personuppgiftslagen. I andra stycket har i
enlighet med Lagrådets synpunkter tagits in en bestämmelse om att en
registrerad inte kan motsätta sig behandling av uppgifter i de fall
behandlingen är tillåten enligt denna lag.
3§
I paragrafen anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall
vara tillämpliga. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets
synpunkter. Paragrafen kommenteras närmare i avsnitt 8.1.
4§
Paragrafen anger ändamålet för användningen av uppgifterna som
behandlas i folkbokföringsverksamheten. Ändamålsbeskrivningen far
betydelse för vilken insamling och annan behandling av personuppgifter
som är tillåten.
Ändamålet i punkt 1 motsvarar i huvudsak 2 § 1 lagen om
folkbokföringsregister.
Med handläggning av folkbokföringsärenden i punkt 2 avses inte
enbart handläggning av ärenden enligt folkbokföringslagen (1991:481)
utan samtliga de ärenden som handläggs av skattemyndigheterna i
egenskap av ansvariga myndigheter för folkbokföringsverksamheten.
Som exempel kan nämnas ärenden enligt äktenskapsbalken,
föräldrabalken och namnlagen (1982:670).
Punkt 3 och 4 motsvarar 2 § 3 och 4 lagen om folkbokföringsregister.
I punkt 5 och 6 anges att uppgifter far behandlas för aktualisering,
komplettering och kontroll av personuppgifter respektive uttag av urval
av personuppgifter. Detta motsvarar ändamålen enligt 2 § lagen om
aviseringsregister. Uttag far vidare göras av folklängder.
205
Ändamålet i punkt 7 tar sikte på den interna kontrollen av och tillsyn
över den löpande verksamheten. Skatteförvaltningen behöver följa upp
verksamheten och planera tor åtgärder som skall vidtas i framtiden.
5§
Personuppgiftsansvaret är delat mellan Riksskatteverket och
skattemyndigheterna på så sätt av varje myndighet ansvarar för den
behandling som det ankommer på myndigheten att utföra. Med
personuppgiftsansvaret följer en rad skyldigheter. Den personuppgifts-
ansvarige skall bl.a. tillse att behandlingen av uppgifter sker på ett
korrekt och säkert sätt och att information lämnas till den registrerade.
Bestämmelsen innebär att den myndighet som avgör om en viss uppgift
skall föras in i databasen kommer att ansvara för att uppgiften är korrekt.
Den myndigheten är också ansvarig för att pröva en begäran om rättelse
enligt 3 kap. 3 §.
6§
Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller dels en bestämmelse om
förbud mot behandling av vissa känsliga uppgifter (13 §), dels en
bestämmelse om när uppgifter om lagöverträdelse m.m. (21 §) får
behandlas. Behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser skall endast undantagsvis få ske i folkbokförings-
verksamheten. I paragrafen regleras när behandling av sådana uppgifter
får göras i ett ärende i det fall behandlingen inte sker i en databas. Det
gäller t.ex. om uppgiften behövs i en föredragningspromemoria eller i en
tjänsteanteckning och liknande. För behandling av känsliga uppgifter i
databasen finns särskilda bestämmelser.
1 §
I paragrafen anges att en databas benämnd folkbokföringsdatabasen skall
finnas. Vad som avses med en databas kommenteras närmare i avsnitt
7.4.
2§
I paragrafen anges vilken personkrets som det får finnas uppgifter om i
databasen. De personer som avses är de som är eller har varit
folkbokförda här i landet eller som tilldelats samordningsnummer. I
ärenden om registrering av födelse, vigsel och dödsfall enligt 1 § andra
stycket folkbokföringslagen (1991:481) får även personer som inte är
eller har varit folkbokförda här i landet behandlas.
3§
I paragrafen regleras vilka uppgifter som får behandlas i databasen.
Bestämmelsen överensstämmer med vissa redaktionella ändringar 6 och
7 §§ lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister. För uppgifter
avregistrering får även uppgift om grunden för avregistreringen anges.
Databasen får även innehålla uppgifter om tidpunkter för registrerade
lörhållanden. Det har dock inte ansetts nödvändigt att särskilt reglera
detta.
Prop. 2000/01:33
206
4§ Prop. 2000/01:33
Utöver de uppgifter som anges i 3 § far även yrkande, grunder och beslut
i ett ärende behandlas i databasen.
5§
I paragrafen regleras i vilka fall s.k. elektroniska handlingar får
behandlas i databasen. Lagrådets synpunkter har godtagits, men i
förslaget till lagtext har vissa redaktionella ändringar gjorts för att syftet
med bestämmelsen bättre skall framgå.
6§
I paragrafen anges att uppgifter far lämnas ut till en enskild på medium
för automatiserad behandling endast om regeringen medgett det. Ut-
lämnande av uppgifter till enskilda på sådant medium bör endast tillåtas i
undantagsfall. I dag lämnas uppgifter ut till Svenska kyrkan och till
befolkningscentralen I Helsingfors.
Uppgifter far alltid lämnas ut till myndigheter på medium för
automatiserad behandling om myndigheten har rätt att fa ut uppgifterna.
7§
Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
samtliga uppgifter i databasen. Direktåtkomst till en databas inom en
myndighetsorganisation innebär dock inte att samtliga anställda har
tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför personuppgiftslagens allmänna
bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling
m.m. att olika åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk. Det kan
t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är starkt
begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i
slutändan är ett högst begränsat antal personer som har tillgång till
samtliga uppgifter.
8§
I paragrafen regleras andra myndigheters möjlighet att ha direktåtkomst
till databasen. Första stycket första meningen överensstämmer med 6 §
andra stycket lagen (1995:743) om aviseringsregister. Av andra
meningen följer att en myndighet även får ha direktåtkomst till en uppgift
som myndigheten själv har rätt att registrera. En myndighets rätt att
registrera uppgifter regleras oftast i särskilda författningar.
9§
Enskilda far ha direktåtkomst till vissa uppgifter i databasen. Åtkomst far
dock endast finnas om regeringen har medgivit det. Direktåtkomst kan
t.ex. medges till uppgifter om den enskilde själv, se avsnitt 8.9. Den som
är vårdnadshavare för ett barn bör också kunna ha direktåtkomst till
uppgifter om barnet. Därigenom kan vårdnadshavaren t.ex. beställa
personbevis för barnet. När det gäller åtkomst till uppgifter om andra
personer far dock direktåtkomst inte medges till andra uppgifter än
person- eller samordningsnummer, namn, adress och andra
grundläggande uppgifter om en person. Detta motsvarar vad som gäller
207
enligt 6 § andra mening lagen om aviseringsregister. I dag har Svenska Prop. 2000/01:33
kyrkan direktåtkomst till aviseringsregistret.
10 §
I denna paragraf anges vilka sökbegrepp som skall få finnas. Be-
stämmelsen omfattar dock inte sökning efter elektroniska handlingar. Vid
sökning efter en sådan handling gäller 11 §.
Som sökbegrepp får inte användas uppgift om födelseort och
inflyttning från utlandet. Inte heller far relationsbegrepp som urskiljer
adoptivförhållanden från biologiska relationer användas som sökbegrepp.
Medborgarskap tillåts som sökbegrepp endast avseende uppgift om en
persons medborgarskap i ett nordiskt land samt uppgift om en person är
medborgare i ett EU-land eller inte (unionsmedborgarskap eller icke
unionsmedborgarskap).
H§
I paragrafen regleras vilka sökmöjligheter som skall finnas vid sökning
efter en s.k. elektronisk handling. Vid sökning efter en sådan handling får
användas uppgift om namn, person- eller samordningsnummer och
övriga uppgifter som enligt sekretesslagen skall registreras i ett diarium,
dvs. datum då handlingen kom in eller upprättades, diarienummer eller
annan beteckning som åsatts handlingen, vem som givit in handlingen
eller till vem den har expedierats och ärendemening. Som sökbegrepp får
dock inte användas uppgifter som avses i 1 kap. 6 §. Några
sökbegränsningar gäller dock inte vid sökning i en handling.
12 §
I paragrafen slås fast att Riksskatteverket och skattemyndigheterna har
rätt att ta ut avgifter för användningen av uppgifter i
folkbokföringsdatabasen.
Bestämmelsen innebär givetvis inte någon inskränkning i skyldigheten
att mot fastställd avgift tillhandahålla allmänna handlingar när ett
utlämnande begärts med stöd av offentlighetsprincipen.
1§
Se kommentaren till 3 kap. 1 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
2§
Se kommentaren till 3 kap. 2 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
3§
Bestämmelser om rättelse finns i 28 § personuppgiftslagen (1998:204)
och om skadestånd i 48 §.
4§
De flesta beslut som fattas i folkbokföringsverksamheten och som gäller
behandling av personuppgifter enligt denna lag är interna eller
administrativa. Administrativa beslut fattas t.ex. om myndigheterna
208
beslutar att inom databasen inrätta särskilda register. Enskilda berörs Prop. 2000/01:33
dock direkt av myndigheternas beslut om rättelse och information. Talan
mot dessa beslut fors vid allmän förvaltningsdomstol.
1 §
Lagen skall tillämpas på all behandling av personuppgifter som är helt
eller delvis automatiserad. Med personuppgifter avses detsamma som i
personuppgiftslagen. Manuell behandling omfattas av lagen endast om
personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad
samling personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier.
Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av
personuppgifter i samband med de interna och administrativa åtgärder
som kan förekomma i verksamheten. För behandling av uppgifter som
rör sådana frågor, t.ex. i löneregister gäller i stället personuppgiftslagen.
2§
I paragrafen anges att lagen skall gälla i stället för personuppgiftslagen. I
andra stycket har i enlighet med Lagrådets synpunkter tagits in en
bestämmelse om att en registrerad inte kan motsätta sig behandling av
uppgifter i de fall behandlingen är tillåten enligt denna lag.
3§
I paragrafen anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall
vara tillämpliga. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets
synpunkter. Paragrafen kommenteras närmare i avsnitt 8.1.
4§
Paragrafen anger ändamålet för användningen av uppgifterna.
Ändamålsbeskrivningen får betydelse för vilken insamling och annan
behandling av personuppgifter i registret som är tillåten.
Ändamålen i punkt 1, 3 och 4 motsvarar med vissa redaktionella
ändringar 2 § lagen om röstlängdsregister.
Enligt punkt 2 far uppgifter behandlas för framställning av valsedlar
och sammanräkning av valresultat. Detta motsvarar ändamålet för det
kandidatregister som förts med stöd av tillstånd från Datainspektionen.
5§
I paragrafen anges att uppgifter i databasen skall fa behandlas för att
tillgodose samhällets behov av uppgifter i samband med val och
folkomröstningar. Verksamheten med val och folkomröstningar präglas
av stort allmänt intresse. Bestämmelsen syftar på sådant utlämnande som
är mer långtgående än offentlighetsprincipen. Enskilda skall t.ex. enligt 2
kap. 10 § ha rätt till direktåtkomst till uppgifter om kandidater.
209
6§
Personuppgiftsansvaret är delat mellan den centrala valmyndigheten,
skattemyndigheterna och länsstyrelserna på så sätt av varje myndighet
ansvarar för den behandling som det ankommer på myndigheten att
utföra. Med personuppgiftsansvaret följer en rad skyldigheter. Den
personuppgiftsansvarige skall bl.a. tillse att behandlingen av uppgifter
sker på ett korrekt och säkert sätt och att information lämnas till den
registrerade. Bestämmelsen innebär att den myndighet som avgör om en
viss uppgift skall föras in i databasen kommer att ansvara för att
uppgiften är korrekt. Den myndigheten är också ansvarig för att pröva en
begäran om rättelse enligt 3 kap. 3 §.
7§
Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller dels en bestämmelse om
förbud mot behandling av vissa känsliga uppgifter (13 §), dels en
bestämmelse om när uppgifter om lagöverträdelse m.m. (21 §) får
behandlas. Behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser skall endast undantagsvis få ske i verksamheten med val
och folkomröstningar. I paragrafen regleras när behandling av sådana
uppgifter får göras i ett ärende i det fall behandlingen inte sker i en
databas. Det gäller t.ex. om uppgiften behövs i en föredragnings-
promemoria eller i en tjänsteanteckning och liknande. För behandling av
känsliga uppgifter i databasen finns särskilda bestämmelser.
1§
I paragrafen anges att en databas benämnd val och folkomröstnings-
databasen skall finnas. Vad som avses med en databas kommenteras
närmare i avsnitt 7.4.
2§
I paragrafen anges vilken personkrets som det får finnas uppgifter om i
databasen. De personer som avses är framför allt röstberättigade och
kandidater i ett val. Vilka personer som är röstberättigade framgår av 1
kap. 2 och 3 §§ vallagen (1997:157) och vem som är valbar framgår av 1
kap. 6-8 §§. Därutöver kan uppgifter om bl.a. partiernas ombud behöva
behandlas i databasen. Kandidater kan t.ex. bara anmälas av det ombud
som partiet anmält till Riksskatteverket eller av den som ombudet i sin
tur gett fullmakt.
3§
Bestämmelsen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 5 och 6 §§
lagen om röstlängdsregister.
4§
I paragrafen regleras vilka uppgifter om kandidater i ett val som får
behandlas i databasen. 3 §
Enligt 6 kap. 3 och 4 §§ vallagen (1997:157) skall på en valsedel
finnas en partibeteckning samt namn på en eller flera kandidater, en
valkretsbeteckning som visar för vilken valkrets valsedeln är avsedd, en
valbeteckning som visar för vilket val valsedeln gäller, och uppgift om
Prop. 2000/01:33
210
det parti som valsedeln gäller for har registrerat sin partibeteckning och Prop. 2000/01:33
anmält kandidater. På valsedlar som innehåller kandidatnamn bör varje
kandidat identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår vem som
avses.
5§
Utöver de uppgifter som anges i 3 och 4 §§ får även yrkande, grunder
och beslut i ett ärende behandlas i databasen.
6§
I paragrafen regleras i vilka fall s.k. elektroniska handlingar får
behandlas i databasen. Lagrådets synpunkter har godtagits, men i
förslaget till lagtext har vissa redaktionella ändringar gjorts för att syftet
med bestämmelsen bättre skall framgå.
7§
I paragrafen anges att uppgifter får lämnas ut till en enskild på medium
för automatiserad behandling endast om regeringen medgett det.
Utlämnande av uppgifter till enskilda på sådant medium bör i fråga om
personer som är röstberättigade endast medges i undantagsfall. Uppgifter
om kandidater i ett val har ett mer allmänt intresse och bör kunna lämnas
ut på medium för automatiserad behandling i större utsträckning.
Uppgifter får alltid lämnas ut till myndigheter på medium för
automatiserad behandling om myndigheten har rätt att få ut uppgifterna.
8§
I paragrafen regleras de personuppgiftsansvariga myndigheternas
direktåtkomst till uppgifter i databasen. Den centrala valmyndigheten och
länsstyrelserna får ha direktåtkomst till samtliga uppgifter i databasen.
Skattemyndigheterna får ha åtkomst till uppgifter om dem som är
röstberättigade. De kommunala valnämnderna får ha åtkomst till samtliga
uppgifter utom de elektroniska handlingarna.
Direktåtkomst till en databas inom en myndighetsorganisation innebär
inte att samtliga anställda har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför
personuppgiftslagens allmänna bestämmelser om grundläggande krav på
och säkerhet vid behandling m.m. att olika åtgärder måste vidtas som
förhindrar missbruk. Det kan t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter
inom en myndighet är starkt begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket
i sin tur innebär att det i slutändan är ett högst begränsat antal personer
som har tillgång till samtliga uppgifter.
9§
En enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv. Sådan åtkomst
får dock finnas endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det, se
avsnitt 8.9. Enskilda skall enligt andra stycket kunna ha direktåtkomst till
uppgifter om kandidater och valresultat. Uppgifter om valresultat
omfattar även uppgift om vilka som blivit valda. Bestämmelsen har
utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
211
10 §
I denna paragraf anges vilka sökbegrepp som skall få finnas.
Bestämmelsen omfattar dock inte sökning efter elektroniska handlingar.
Vid sökning efter en sådan handling gäller 11 §.
I databasen får som sökbegrepp inte användas uppgift om andra
medborgarskap än medborgarskap i ett land inom Europeiska unionen
eller i Island eller Norge. Sökning på ett visst land inom unionen är alltså
möjlig.
11§
I paragrafen regleras vilka sökmöjligheter som skall finnas vid sökning
efter en s.k. elektronisk handling. Vid sökning efter en sådan handling får
användas uppgift om namn och personnummer samt övriga uppgifter
som enligt sekretesslagen skall registreras i ett diarium, dvs. datum då
handlingen kom in eller upprättades, diarienummer eller annan
beteckning som åsatts handlingen, vem som givit in handlingen eller till
vem den har expedierats och ärendemening. Som sökbegrepp får dock
inte användas uppgifter som avses i 1 kap. 7 §. Några sökbegränsningar
gäller inte vid sökning i en handling.
12 och 13 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Bestämmelsen i 13 § har utformats i enlighet
med Lagrådets synpunkter. Bestämmelserna kommenteras närmare i
avsnitt 11.6.
14 §
I paragrafen slås fast att myndigheterna har rätt att ta ut avgifter för
användningen av uppgifter i databasen.
Bestämmelsen innebär givetvis inte någon inskränkning i skyldigheten
att mot fastställd avgift tillhandahålla allmänna handlingar när ett
utlämnande begärts med stöd av offentlighetsprincipen.
1 §
Se kommentaren till 3 kap. 1 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
2§
Se kommentaren till 3 kap. 2 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
3§
Bestämmelser om rättelse finns i 28 § personuppgiftslagen (1998:204)
och om skadestånd i 48 §.
4§
De flesta beslut som fattas i verksamheten med val och folkomröstningar
och som gäller behandling av personuppgifter enligt denna lag är interna
eller administrativa. Administrativa beslut fattas t.ex. om myndigheterna
beslutar att inom databasen inrätta särskilda register. Enskilda berörs
Prop. 2000/01:33
212
dock direkt av myndigheternas beslut om rättelse och information. Talan Prop. 2000/01:33
mot dessa beslut förs vid allmän förvaltningsdomstol.
1§
Lagen skall tillämpas på all behandling av personuppgifter som är helt
eller delvis automatiserad. Med personuppgifter avses detsamma som i
personuppgiftslagen. Manuell behandling omfattas av lagen endast om
personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad
samling personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna om ändamål, personuppgiftsansvar och gallring samt
de bestämmelser som gäller databaser skall tillämpas också på juridiska
personer och avlidna. Med juridiska personer avses även handelsbolag.
Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av person-
uppgifter i samband med de interna och administrativa åtgärder som kan
förekomma i verksamheten. För behandling av uppgifter som rör sådana
frågor, t.ex. i löneregister gäller i stället personuppgiftslagen.
Lagen skall gälla i stället för personuppgiftslagen. I andra stycket har i
enlighet med Lagrådets synpunkter tagits in en bestämmelse om att en
registrerad inte kan motsätta sig behandling av uppgifter i de fall
behandlingen är tillåten enligt denna lag.
3§
I paragrafen anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall
vara tillämpliga. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets
synpunkter. Paragrafen kommenteras närmare i avsnitt 8.1.
4§
Uppgifter som inte behandlas i en databas skall endast fa behandlas för
samma ändamål som gäller enligt de särskilda bestämmelserna om
databaser.
Personuppgiftsansvaret är delat mellan Riksskatteverket och kronofogde-
myndigheterna på så sätt av vaije myndighet ansvarar för den behandling
som det ankommer på myndigheten att utföra. Med personuppgifts-
ansvaret följer en rad skyldigheter. Den personuppgiftsansvarige skall
bl.a. tillse att behandlingen av uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt
och att information lämnas till den registrerade. Bestämmelsen innebär
att den myndighet som avgör om en viss uppgift skall föras in i databasen
kommer att ansvara för att uppgiften är korrekt. Den myndigheten är
också ansvarig för att pröva en begäran om rättelse enligt 3 kap. 3 §.
6§
213
Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller dels en bestämmelse om
förbud mot behandling av vissa känsliga uppgifter (13 §), dels en
bestämmelse om när uppgifter om lagöverträdelse m.m. (21 §) får
behandlas. Behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser skall endast undantagsvis få ske i kronofogde-
myndigheternas verksamhet. I paragrafen regleras när behandling av
sådana uppgifter får göras i ett ärende i det fall behandlingen inte sker i
en databas. Det gäller t.ex. om uppgiften behövs i en föredragnings-
promemoria eller i en tjänsteanteckning och liknande.
7§
Bestämmelsen innebär att information som inte behandlas i en databas
inte får lagras under längre tid än ett år utan att på ett konkret sätt
användas i verksamheten. Det skall med andra ord inte vara tillåtet att
under lång tid i elektronisk form lagra information som kan vara "bra att
ha" i framtiden. Om däremot åtgärder vidtas inom ett år genom att
informationen tillförs ett annat, pågående, ärende eller om ett nytt ärende
öppnas med anledning av informationen, får den dock bevaras även efter
ettårsfristen som en del av det nya ärendet. Detsamma blir fallet om
uppgifterna registreras i en databas enligt de särskilda bestämmelserna
därom. Att uppgifterna skall gallras innebär att de kan föras över på
papper, varefter den elektroniska informationen raderas. De uppgifter
som finns kvar endast på papper omfattas då inte längre av den ettåriga
gallringstiden.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
1 §
I paragrafen anges att en databas benämnd utsöknings- och
indrivningsdatabasen skall finnas. Vad som avses med en databas
kommenteras närmare i avsnitt 7.4.
2§
I paragrafen regleras de primära ändamålen med databasen.
Enligt punkt 1 far databasen användas för verkställighet eller annan
åtgärd som särskilt åligger kronofogdemyndigheten enligt utsöknings-
baiken eller annan författning. Med annan åtgärd avses myndigheternas
åliggande att uppta protester av växlar och checkar, att registrera
avhandlingar om lösöreköp, att lämna besked när arbetsgivare skall
utnyttja sin kvittningsrätt mot arbetstagare, att genomföra kallelse på
okända borgenärer samt att underrätta målsägande i brottmål. Databasen
far enligt punkt 2 användas för indrivning enligt lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar, m.m.
I samband med att personer som är föremål för exekutiva åtgärder skall
få skatter eller avgifter återbetalda eller olika former av statliga bidrag
utbetalda, skall bl.a. avräkning göras. Av punkt 3 framgår att databasen
får användas för detta ändamål.
Kronofogdemyndigheterna ansvarar för övervakningen av närings-
förbud. Enligt punkt 4 får uppgifter behandlas i databasen för detta
ändamål.
Prop. 2000/01:33
214
Enligt punkt 5 får uppgifter behandlas för handläggning av ärenden om
ansvar för annans skatter och avgifter. Bestämmelsen omfattar ärenden
om betalningsansvar enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen och enligt
aktiebolagslagen (1975:1385) och annan associationsrättslig lagstiftning.
1 dessa ärenden kan statens talan i allmän domstol föras av bl.a.
kronofogdemyndigheterna.
Ändamålet i punkt 6 tar sikte på den interna kontrollen av och tillsynen
över den löpande verksamheten. Riksskatteverket och kronofogde-
myndigheterna behöver följa upp verksamheten och planera för åtgärder
som skall vidtas i framtiden.
3§
I paragrafen regleras för vilka ändamål uppgifter får tillhandahållas för
verksamheter utanför kronofogdemyndigheten. Den verksamhet som
omfattas är den som bedrivs med stöd av författning.
Enligt punkt 1 och 2 får databasen användas för att tillgodose andra
myndigheters behov av uppgifter om personer som är föremål för
exekutiva åtgärder för att kunna genomföra avräkning och kvittning vid
utbetalningar av olika slag. Som exempel kan nämnas avräkning som
skattemyndigheter gör vid återbetalning av preliminärskatt som betalats
in med för högt belopp samt kvittning som kan göras av Jordbruksverket
i samband med att olika bidrag skall betalas ut.
Bestämmelserna i punkt 3 och 4 motsvarar 1 § tredje stycket 3 och 4
utsökningsregisterlagen (1986:617).
Information om att en person är föremål för exekutiva åtgärder
används i stor utsträckning av andra myndigheter vid prövning av om
olika tillstånd skall beviljas samt i den fortsatta tillsynen över beviljade
tillstånd. Uppgifter används bl.a. vid tillsyn över innehavare av
trafiktillstånd och vid kommunernas prövning av serveringstillstånd.
Databasen får enligt punkt 5 användas för dessa ändamål.
4§
I paragrafen anges vilken personkrets som det får finnas uppgifter om i
databasen. De personer som avses är i första hand gäldenärer och
sökande. I databasen får även registreras andra personer som har
samband med gäldenären, t.ex. gäldenärens make eller arbetsgivare. I ett
försäljningsärende registreras hyresgäster, innehavare av servitut,
fastighetsmäklare, fastighetsvärderare, sysslomän m.fl.
5§
I punkt 1 anges vilka grundläggande uppgifter om en fysisk person som
får behandlas. Med uppgift om identitet avses för fysiska personer
person- eller samordningsnummer och namn och med bosättning avses
folkbokföringsort, hemadress eller särskild postadress. Med uppgift om
familjeförhållanden avses uppgift om civilstånd, make och person som
vid beskattningen likställs med make samt hemmaboende barn m.m.
Motsvarande gäller enligt punkt 2 för juridiska personer. Det kan då röra
sig om uppgifter om organisationsnummer, juridisk form, styrelsele-
damöter, firmatecknare samt adressuppgifter m.m.
Prop. 2000/01:33
215
Med uppgifter om ekonomiska förhållanden i punkt 3 avses bl.a.
uppgifter om inkomster, skuldbelopp, när skulden förföll till betalning,
borgensåtaganden samt uppgifter om anstånd med betalning.
I punkt 4 har tagits in en bestämmelse om att uppgifter om
näringsförbud får behandlas i databasen. Kronofogdemyndigheterna
handlägger bl.a. ansökningar om och tillsyn över näringsförbud.
Enligt punkt 5 får uppgifter om den egendom som berörs i ett mål
behandlas. En uppgift om egendom som tillhör en svarande i ett
utsöknings- eller indrivningsmål utgör i och för sig vanligtvis en uppgift
om dennes ekonomi, men i vissa fall krävs att även andra uppgifter om
egendomen behandlas. I fråga om bl.a. fastigheter som har dömts i mät,
kan det vara nödvändigt att behandla uppgifter om namn m.m. på
panträttshavare och hyresgäster.
1 punkt 6 anges att yrkande och grunder i ett ärende får behandlas i
databasen.
Enligt punkt 7 får beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i
ett ärende behandlas.
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
12.4.
7§
I paragrafen anges att en databas benämnd betalningsföreläggande- och
handräckningsdatabasen skall finnas.
8§
I paragrafen regleras de primära ändamålen med databasen. Punkt l och
3 motsvarar med vissa redaktionella ändringar 1 § lagen (1991:876) om
register för betalningsföreläggande och handräckning.
Enligt punkt 2 får databasen även användas för tillhandahållande av
utslag i mål om betalningsföreläggande och handräckning.
9§
I paragrafen anges för vilka ändamål databasen får användas av andra
myndigheter. Uppgifter i databasen används huvudsakligen för kontroll
och tillsyn av olika tillstånd, t.ex. serveringstillstånd.
10 §
I paragrafen anges vilken personkrets som det får finnas uppgifter om i
databasen. Databasen får innehålla uppgifter om sökanden och svaranden
i målet. Vidare får uppgift om bl.a. ställföreträdare och ombud
behandlas.
H§
I punkt 1 anges vilka grundläggande uppgifter om en fysisk person som
far behandlas. Med uppgift om identitet avses för fysiska personer
person- eller samordningsnummer och namn och med bosättning avses
folkbokföringsort, hemadress eller särskild postadress. Med uppgift om
anställning avses yrke och adress, m.m. till arbetsplatsen. Motsvarande
Prop. 2000/01:33
216
gäller enligt punkt 2 for juridiska personer. Det kan då röra sig om Prop. 2000/01:33
uppgifter om organisationsnummer, juridisk form, styrelseledamöter,
firmatecknare samt adressuppgifter m.m.
Enligt punkt 3 får yrkande och grunder behandlas.
Punkt 4 omfattar bl.a. adress där parten kan anträffas för delgivning
genom stämningsman och andra förhållanden som är av betydelse för
delgivning med parten.
12§
Paragrafen innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
12.7.
13 §
I paragrafen anges att en databas benämnd skuldsaneringsdatabasen skall
finnas.
14 §
I paragrafen regleras de primära ändamålen med databasen.
Bestämmelsen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 1 §
förordningen (1994:348) om register för skuldsaneringsärenden.
15 §
I paragrafen anges for vilka ändamål databasen far användas av andra
myndigheter. Uppgifter i databasen används huvudsakligen for kontroll
och tillsyn av olika tillstånd, t.ex. serveringstillstånd.
16 §
I paragrafen anges vilken personkrets som det far finnas uppgifter om i
databasen. Utöver gäldenären och borgenärer som berörs av ärendet får
även uppgifter om ställföreträdare och ombud behandlas i databasen.
17 §
Bestämmelsen, som reglerar innehållet i databasen, motsvarar med vissa
redaktionella ändringar 4-5 §§ förordningen (1994:348) om register för
skuldsaneringsärenden. Uppgift om yrke och anställning omfattas av
begreppet ekonomiska förhållanden.
18 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
12.10.
19 §
I paragrafen anges att en databas benämnd konkurstillsynstabasen skall
finnas.
20 §
I paragrafen regleras de primära ändamålen med databasen. Databasen
skall fa användas för handläggning av konkurstillsynsärenden och mål
enligt lönegarantilagen.
217
21 §
I paragrafen anges vilken personkrets som det får finnas uppgifter om i
databasen. De personer om vilka det får finnas uppgifter är
konkursförvaltare, ställföreträdare och konkursgäldenärer.
22 §
I paragrafen regleras innehållet i databasen. I punkt 1 anges att uppgifter
rörande konkursboet får behandlas.
I punkt 2 anges vilka grundläggande uppgifter om en fysisk person
som får behandlas. Med uppgift om identitet avses för fysiska personer
person- eller samordningsnummer och namn och med bosättning avses
folkbokföringsort, hemadress eller särskild postadress. Motsvarande
gäller enligt punkt 3 för juridiska personer. Det kan då röra sig om
uppgifter om organisationsnummer, juridisk form, styrelseledamöter,
firmatecknare samt adressuppgifter m.m.
Med uppgifter om ekonomiska förhållanden i punkt 4 avses bl.a.
uppgifter om inkomster, skuldbelopp och borgensåtaganden.
23 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
12.13.
24 §
I paragrafen regleras i vilka fall s.k. elektroniska handlingar får
behandlas i databaserna. Lagrådets synpunkter har godtagits, men i
förslaget till lagtext har vissa redaktionella ändringar gjorts för att syftet
med bestämmelsen bättre skall framgå.
25 §
I paragrafen anges att uppgifter får lämnas ut till en enskild på medium
för automatiserad behandling endast om regeringen meddelat föreskrifter
om det. Utlämnande av uppgifter till enskilda på sådant medium bör
endast tillåtas i undantagsfall. I dag lämnas uppgifter i
utsökningsregistret ut till kreditupplysningsföretagen. Dessa företag bör
även i fortsättningen ha rätt att få ut uppgifter automatiserat.
Uppgifter får alltid lämnas ut till myndigheter på medium för
automatiserad behandling om myndigheten har rätt att få ut uppgifterna.
26 §
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till
samtliga uppgifter i databasen. Direktåtkomst till en databas inom en
myndighetsorganisation innebär dock inte att samtliga anställda har
tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför pcrsonuppgiftslagens allmänna
bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling
m.m. att olika åtgärder måste vidtas som förhindrar missbruk. Det kan
t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en myndighet är starkt
begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det är ett
Prop. 2000/01:33
218
högst begränsat antal personer som faktiskt har tillgång till samtliga
uppgifter.
27
I paragrafen regleras andra myndigheters möjlighet att ha direktåtkomst
till databaserna. Skattemyndigheterna, Tullverket och SÄPO skall fa ha
åtkomst till flertalet uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen.
Åtkomst får finnas endast for de ändamål som anges i 2 kap. 3 §.
Enligt andra stycket meddelar regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer kompletterande föreskrifter. Bestämmelsen har
utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
28 §
En enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv. Sådan åtkomst
får dock finnas endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 8.9. Bestämmelsen har
utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
Andra stycket motsvarar 7 § tredje stycket utsökningsregisterlagen
(1986:617).
29 §
I paragrafen regleras vilka sökmöjligheter som skall finnas vid sökning
efter en s.k. elektronisk handling. Vid sökning efter en sådan handling får
användas uppgift om namn, person- eller samordningsnummer och
övriga uppgifter som enligt sekretesslagen skall registreras i ett diarium,
dvs. datum då handlingen kom in eller upprättades, diarienummer eller
annan beteckning som åsatts handlingen, vem som givit in handlingen
eller till vem den har expedierats och ärendemening. Som sökbegrepp far
dock inte användas uppgifter som avses i 1 kap. 6 §. Några
sökbegränsningar gäller dock inte vid sökning i en handling.
30 §
I paragrafen slås fast att Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna
har rätt att ta ut avgifter för användningen av uppgifter i databasen.
Bestämmelsen innebär givetvis inte någon inskränkning i skyldigheten
att mot fastställd avgift tillhandahålla allmänna handlingar när ett
utlämnande begärts med stöd av offentlighetsprincipen.
31 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan föreskriva
om undantag från de gallringsbestämmelser som annars gäller.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
1 §
Se kommentaren till 3 kap. 1 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
2§
Se kommentaren till 3 kap. 2 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
Prop. 2000/01:33
219
3§
Bestämmelser om rättelse finns i 28 § personuppgiftslagen (1998:204)
och bestämmelser om skadestånd i 48 §.
4§
De flesta beslut som fattas i kronofogdemyndigheternas verksamhet och
som gäller behandling av personuppgifter enligt denna lag är interna eller
administrativa. Administrativa beslut fattas t.ex. om myndigheterna be-
slutar att inom en databas inrätta särskilda register. Enskilda berörs dock
direkt av myndigheternas beslut om rättelse och information. Talan mot
dessa beslut lörs vid allmän förvaltningsdomstol.
1 §
Lagen skall tillämpas på all behandling av personuppgifter som är helt
eller delvis automatiserad. Med personuppgifter avses detsamma som i
personuppgiftslagen. Manuell behandling omfattas av lagen endast om
personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad
samling personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller samman-
ställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna om ändamål, personuppgiftsansvar och gallring samt
de bestämmelser som gäller databaser skall tillämpas också på juridiska
personer och avlidna. Med juridiska personer avses även handelsbolag.
Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av person-
uppgifter i samband med de interna och administrativa åtgärder som kan
förekomma i verksamheten. För behandling av uppgifter som rör sådana
frågor, t.ex. i löneregister, gäller i stället personuppgiftslagen.
2§
Lagen skall med vissa undantag gälla i stället för personuppgiftslagen. I
andra stycket har i enlighet med Lagrådets synpunkter tagits in en
bestämmelse om att en registrerad inte kan motsätta sig behandling av
uppgifter i de fall behandlingen är tillåten enligt denna lag.
3§
I paragrafen anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall
vara tillämpliga. Paragrafen kommenteras närmare i avsnitt 8.1.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
4§
Paragrafen anger ändamålet för användningen av uppgifter. Ändamåls-
beskrivningen får betydelse för vilken insamling och annan behandling
av personuppgifter i registret som är tillåten.
Bestämmelsen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 2 § tull-
registerlagen. Med avgifter i punkt 1 avses bl.a. tulltillägg och förse-
ningsavgifter. Som ett särskilt ändamål anges i punkt 3 att uppgifter får
Prop. 2000/01:33
220
behandlas för att fullgöra åligganden enligt internationella överens- Prop. 2000/01:33
kommelser. Häri inbegrips även de förpliktelser som följer av EG-rätten.
5§
I paragrafen regleras för vilka ändamål uppgifter får tillhandahållas för
verksamheter utanför Tullverket. Den verksamhet som omfattas är den
som bedrivs med stöd av författning.
Enligt punkt 1 får uppgifter behandlas för fastställande av underlag
samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter
och avgifter. Det är framför allt skatteförvaltningens beskattnings-
verksamhet som omfattas av denna bestämmelse.
I punkt 2 anges att databasen, utöver kontrollverksamhet inom ramen
för tullagstiftningen, får användas för revision och annan analys- och
kontrollverksamhet. Denna punkt omfattar bl.a. revision och annan
kontrollverksamhet enligt lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Punkt 3 omfattar bl.a. prövning av och tillsyn över upplagshavare,
skatteupplag och registrerade varumottagare enligt lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776)
om skatt på energi. Uppgifter i databasen får också användas för den
kontroll och tillsyn som t.ex. Statens jordbruksverk, Statens livs-
medelsverk, Läkemedelsverket och Kemikalieinspektionen bedriver.
Utlämnandet av uppgifter till dessa myndigheter framgår av tullagen.
Databasen får också enligt punkt 4 användas av kronofogde-
myndigheternas exekutiva verksamhet.
6§
Tullverket är personuppgiftsansvarigt för behandling som utförs med
stöd av denna lag. Med personuppgiftsansvaret följer en rad skyldigheter.
Den personuppgiftsansvarige skall bl.a. tillse att behandlingen av
uppgifter sker på ett korrekt och säkert sätt och att information lämnas
till den registrerade.
7§
Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller dels en bestämmelse om
förbud mot behandling av vissa känsliga uppgifter (13 §), dels en
bestämmelse om när uppgifter om lagöverträdelse m.m. (21 §) får
behandlas. Behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser skall endast undantagsvis få ske i Tullverkets verk-
samhet. I paragrafen regleras när behandling av sådana uppgifter får
göras i ett ärende i det fall behandlingen inte sker i en databas. Det gäller
t.ex. om uppgiften behövs i en föredragningspromemoria eller i en
tjänsteanteckning och liknande. Särskilda regler för behandling av
känsliga personuppgifter i Tullverkets brottsutredande verksamhet finns i
lagen (2000:000) om behandling av personuppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet.
8§
Bestämmelsen innebär att information som inte behandlas i en databas
inte får lagras under längre tid än ett år utan att på ett konkret sätt
användas i verksamheten. Det skall med andra ord inte vara tillåtet att
221
under lång tid i elektronisk form lagra information som kan vara "bra att
ha" i framtiden. Om däremot åtgärder vidtas inom ett år genom att
informationen tillförs ett annat, pågående ärende eller om ett nytt ärende
öppnas med anledning av informationen, får den dock bevaras även efter
ettårsfristen som en del av det nya ärendet. Detsamma blir fallet om
uppgifterna registreras i en databas enligt de särskilda bestämmelserna
därom. Att uppgifterna skall gallras innebär att de kan föras över på
papper, varefter den elektroniska informationen raderas. De uppgifter
som finns kvar endast på papper omfattas då inte längre av den ettåriga
gallringstiden.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
1§
I paragrafen anges att en databas benämnd tulldatabasen skall finnas.
2§
I paragrafen anges vilken personkrets som det får finnas uppgifter om i
databasen. Det är framfor allt uppgifter om importörer och exportörer
som får behandlas i databasen.
3§
I paragrafen anges vilka uppgifter som får registreras i databasen.
Enligt punkt 1 och 2 får uppgifter om en fysisk eller juridisk persons
identitet och liknande uppgifter behandlas. Med identitetsuppgifter avses
för fysiska personer sådant som personnummer och namn. Med bo-
sättning avses hemadress eller särskild postadress. Motsvarande gäller
för juridiska personer och det kan då röra sig om uppgifter om
organisationsnummer, styrelseledamöter, firmatecknare samt adress-
uppgifter m.m.
1 punkt 3 anges att uppgifter om identitetsbeteckning avseende fordon
m.m. som används för transport vid import och export av varor får
behandlas. Bestämmelsen motsvarar 3 § 13 tullregisterlagen.
Punkt 4 motsvarar 3 § 3 tullregisterlagen. Med uppgifter om tulltaxor
avses uppgifter som härrör såväl från EU som från svenska myndigheter.
Enligt punkt 5 får uppgifter om registrering för skatter och avgifter
behandlas. Denna punkt omfattar bl.a. uppgifter om registrering hos
Riksskatteverket av en importör som skattskyldig avseende punktskatter.
Enligt punkt 6 och 7 får de uppgifter som importörer och exportörer
lämnar i tullärenden, bl.a. med anledning av import eller export av varor,
och som utgör underlag för bestämmande av tull, annan skatt eller
avgifter behandlas. Med avgifter avses bl.a. tulltillägg och
förseningsavgifter.
I punkt 8 anges att uppgifter om revision och annan kontroll får
behandlas.
Uppgifter om importörers eller exportörers olika tillstånd och licenser
för verksamheten får enligt punkt 9 behandlas i databasen.
Enligt punkt 11 får beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i
ett ärende behandlas. Med beslut avses även Tullverkets beslut att
omhänderta varor och beslut om förverkande enligt lagen (1994:1565)
Prop. 2000/01:33
222
om beskattning av viss privatinförsel. Yrkanden och grunder i ett ärende
får behandlas med stöd av punkt 10.
Enligt andra stycket meddelar regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer kompletterande föreskrifter. Bestämmelsen har
utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
4§
I paragrafen regleras i vilka fall elektroniska handlingar får behandlas i
databasen. Lagrådets synpunkter har godtagits, men i förslaget till lagtext
har vissa redaktionella ändringar gjorts för att syftet med bestämmelsen
bättre skall framgå.
5§
I paragrafen anges att uppgifter får lämnas ut till en enskild på medium
för automatiserad behandling endast om regeringen medgett det. Ut-
lämnande av uppgifter till enskilda på sådant medium bör endast medges
i undantagsfall.
Uppgifter får alltid lämnas ut till en myndighet på medium för
automatiserad behandling om myndigheten har rätt att få ut uppgifterna.
6§
Tullverket får ha direktåtkomst till samtliga uppgifter i databasen.
7§
I paragrafen regleras andra myndigheters möjlighet att ha direktåtkomst
till databasen. Direktåtkomst får inte finnas för andra ändamål än de som
anges i 1 kap. 5 §.
Enligt första stycket får Riksskatteverket och skattemyndigheterna ha
direktåtkomst till vissa uppgifter om den som är eller kan antas vara
skattskyldig. Åtkomsten omfattar dock inte uppgifter om transportmedel,
tulltaxor och underlag för statistikframställning eller uppgifter som rör
internationella överenskommelser.
Enligt andra stycket får kronofogdemyndigheterna ha direktåtkomst till
uppgifter i databasen i fråga om personer som är registrerade som
gäldenärer hos myndigheten.
Det kan även finnas behov av att närmare precisera vilka uppgifter som
Riksskatteverket, skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna får
ha åtkomst till. Enligt tredje stycket meddelar regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer kompletterande föreskrifter.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
8§
En enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv. Sådan åtkomst
får dock finnas endast om regeringen har medgivit det. Paragrafen
kommenteras närmare i avsnitt 8.9. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med Lagrådets synpunkter.
9§
I paragrafen regleras vilka sökmöjligheter som skall finnas vid sökning
efter en elektronisk handling. Vid sökning efter en sådan handling får
användas uppgift om namn, person- eller samordningsnummer och
Prop. 2000/01:33
223
övriga uppgifter som enligt sekretesslagen skall registreras i ett diarium,
dvs. datum då handlingen kom in eller upprättades, diarienummer eller
annan beteckning som åsatts handlingen, vem som givit in handlingen
eller till vem den har expedierats och ärendemening. Som sökbegrepp får
dock inte användas uppgifter som avses i 1 kap. 7 §. Några
sökbegränsningar gäller dock inte vid sökning i en handling.
10 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om när uppgifter som behandlas
automatiserat skall gallras. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt
13.4. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.
11 §
I paragrafen slås fast att Tullverket har rätt att ta ut avgifter för
utlämande av uppgifter i tulldatabasen.
Bestämmelsen innebär givetvis inte någon inskränkning i skyldigheten
att på stället tillhandahålla allmänna handlingar utan avgift när ett
utlämnande begärts med stöd av offentlighetsprincipen.
1§
Se kommentaren till 3 kap. 1 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
2§
Se kommentaren till 3 kap. 2 § lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet.
3§
Bestämmelser om rättelse finns i 28 resp. 48 §§ personuppgiftslagen
(1998:204).
4§
De flesta beslut som fattas i Tullverkets verksamhet och som gäller be-
handling av personuppgifter enligt denna lag är interna eller administ-
rativa. Administrativa beslut fattas t.ex. om myndigheterna beslutar att
inom databasen inrätta särskilda register. Enskilda berörs dock direkt av
myndigheternas beslut om rättelse och information. Talan mot dessa
beslut förs vid allmän förvaltningsdomstol.
9 kap.
i§
Ändringen föranleds av införandet av lagen om behandling av uppgifter i
skatteförvaltningens beskattningsverksamhet och lagen om behandling
av uppgifter i Tullverkets verksamhet. Sekretess skall också gälla för
förande av eller uttag av uppgifter ur tulldatabasen.
Prop. 2000/01:33
224
19 § Prop. 2000/01:33
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 14.2, reglerar sekretessen inom
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. I första stycket har
inforts ett omvänt skaderekvisit. Sekretessen gäller i mål eller ärende
angående utsökning och indrivning samt för verksamhet enligt lagen
(1986:436) om näringsförbud. Detta innebär att i princip all tillämpning
av utsökningsbalken och annan verkställighet samt arbetsuppgifter enligt
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och annan
lagstiftning om kronofogdemyndigheternas borgenärsuppgifter, omfattas
av sekretessbestämmelsen. Sekretess skall även gälla för den del av
kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser ansökan om och
tillsyn över näringsförbud.
Sekretess skall inte gälla för uppgift om förpliktelse som avses med
den sökta verkställigheten i ett pågående mål. Med den tid under vilken
ett mål är pågående avses tiden från det att målet kommer in till
kronofogdemyndigheten till dess att det är klart att redovisas tillbaka till
sökanden. För ett mål om betalning är det liktydigt med hand-
läggningstiden enligt 4 kap. 9 § utsökningsbalken, när målet kan vara
föremål för utredning, verkställighetsåtgärder eller bevakning. Är målet
däremot fullbetalt eller återkallat eller har handläggningstiden gått ut, är
målet inte pågående även om kronofogdemyndigheten inte hunnit
återredovisa det till sökanden. Ett allmänt mål återredovisas vanligtvis
inte till sökanden, utan det ligger kvar hos kronofogdemyndigheten till
dess skulden betalas eller preskriberas. Allmänna mål kommer då i
flertalet fall att vara pågående till dess fordringen betalas eller
preskriberas eller målet i undantagsfall återkallas av sökanden. Sekretess
kommer inte att gälla för beslut om utmätning och liknade åtgärder.
Om en person varit föremål för ansökan om verkställighet vid flera
tillfällen under en period om två år, omfattas inte uppgifter om de sökta
förpliktelserna av sekretess. Uppgifter om att en person har flera
ansökningar om verkställighet registrerade hos kronofogdemyndigheten
är av stor betydelse främst i kreditupplysningsverksamheten.
I förtydligande syfte har begreppet "exekutiv verksamhet" ersatts med
"utsökning och indrivning". Därigenom klargörs att kronofogde-
myndigheternas uppgift att företräda staten i allmänna mål enligt lagen
om indrivning av statliga fordringar omfattas av sekretessen.
Innebörden av det föreslagna nya tredje stycket är att en konkurs-
förvaltare inte på grund av den förstärkta sekretessen skall hindras att ta
del av uppgifter om en enskild vars konkurs han förvaltar.
14 kap.
10 §
Ändringen i första stycket 3 föranleds av att det i 9 kap. 19 §
sekretesslagen införs en bestämmelse om att uppgifter far lämnas ut till
konkursförvaltare oaktat att sekretess gäller för uppgifterna. Liksom
skattemyndigheterna och Tullverket bör kronofogdemyndigheterna ha
möjlighet att ställa upp förbehåll när sekretessbelagda uppgifter lämnas
ut till konkursförvaltare.
225
8 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
2 kap.
i.§
Ändringen föranleds av införandet av lagen om behandling av uppgifter i
Tullverkets verksamhet.
Prop. 2000/01:33
11 kap.
6§
Ändringen i första stycket innebär att Tullverket är skyldigt att på
begäran tillhandhålla kronofogdemyndigheterna uppgifter om import och
export.
Lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet innehåller
inte några särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter på
medium för automatiserad behandling till myndigheter. Uppgifter skall
dock alltid kunna lämnas ut på sådant sätt. Andra stycket har därför
upphävts.
8§
I ett nytt tredje stycke har tagits in en bestämmelse om att kredit-
upplysningsföretag skall gallra uppgifter som på grund av be-
stämmelserna i 9 kap. 19 § sekretesslagen omfattas av sekretess.
Ett kreditupplysningsföretag kan från kronofogdemyndigheten hämta
in en uppgift om förpliktelse som är föremål för verkställighet i ett
pågående mål om utsökning eller indrivning, eftersom en sådan uppgift
inte skall omfattas av sekretess enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen. När den
aktuella skulden har betalats eller målet av någon annan anledning
avslutas, dvs. det är inte längre pågående, kommer uppgiften att omfattas
av sekretess, se kommentaren till 9 kap. 19 § sekretesslagen. Den
myndighet som lämnat ut uppgiften skall då upplysa krcditupplysnings-
företaget om uppgiftens förändrade status. Det åligger kreditupplysnings-
företagen att skaffa sig sådana rutiner att gallring kan ske när uppgiften
inte längre omfattas av undantaget från sekretess. Om personen varit
föremål för ansökan om verkställighet vid flera tillfällen och uppgifterna
därför inte omfattas av sekretess får även uppgifter om betalda skulder
behandlas i kreditupplysningsverksamheten. Uppgifter om samtliga
skulder som inte omfattas av sekretess kan lämnas ut automatiskt från
kronofogdemyndigheten i samband med att uppgifter om nya
ansökningar lämnas ut till kreditupplysningsföretagen.
226
17.9 Förslagen till lag om ändring i fastighetsbildnings-
lagen (1970:988) och lag om ändring i lagen
(1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning i samband med fastighetsbildning
Ändringarna föranleds av att beslut om ändringar i Svenska kyrkans
församlingsindelning från och med den 1 januari 2000 är en helt intern
kyrklig angelägenhet.
Prop. 2000/01:33
Övriga forfattningsförslag
Övriga forfattningsförslag föranleds av införandet av de föreslagna
lagarna om behandling av uppgifter inom skatteförvaltningen,
kronofogdemyndigheterna och Tullverket.
227
Den 24 oktober 1998 trädde personuppgiftslagen (1998:204) i kraft.
Samtidigt upphörde datalagen (1973:289) att gälla. Personuppgiftslagen
har sin utgångspunkt från Europaparlamentets och rådets direktiv
95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av så-
dana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Vi har haft i uppdrag att med ut-
gångspunkt från personuppgiftslagen och dataskyddsdirektivet, göra en
översyn av de författningar som reglerar register inom skatteförvalt-
ningen och exekutionsväsendet samt hos Tullverket, översynen har inte
omfattat register som förs i brottsbekämpande verksamhet. T uppdraget
har ingått att även gå igenom de register som inte är författnings-
rcglerade, utan som förs med stöd av tillstånd av Datainspektionen.
Vårt arbete har bedrivits från vissa givna utgångspunkter. En utgångs-
punkt för utredningsarbetet har varit att skapa enkla och lättbegripliga
regler som är anpassade efter den tekniska utvecklingen och därvid beak-
ta statistikens och forskningens behov. En annan utgångspunkt har varit
att anpassa regleringen så att den tillgodoser det generella behovet av
datorstöd i myndigheternas ärendehantering.
Vi har även haft att utreda vissa frågor särskilt. Bland dessa kan näm-
nas omfattningen av direktåtkomst till myndigheternas register, omfatt-
ningen av och formerna för utlämnande av uppgifter från skatte- och ut-
sökningsregistren, myndigheternas skyldighet att lämna registerutdrag
samt arkivering och gallring av ADB-material. I uppdraget har också
ingått att överväga om sekretesslagens (1980:100) bestämmelser behöver
ändras för att effektivisera skatte- och kronofogdemyndigheternas verk-
samhet, med hänsyn till den stora skillnad som i dag finns i sekretesskyd-
det mellan beskattningsverksamheten och den exekutiva verksamheten.
De senaste decenniernas snabba datorutveckling inom myndighets-
området visar att den lagstiftning som reglerar användandet av datorstöd
måste vara teknikoberoende och flexibel, för att inte hindra den effektivi-
sering av verksamheterna som kontinuerligt pågår. Detta är inte minst
påtagligt inom skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och hos Tullver-
ket. Det är ofta näst intill omöjligt för lagstiftaren att hålla jämn takt med
den tekniska utvecklingen i samhället, något som är särskilt tydligt inom
just dataområdet. För att inte hamna i en situation där den tekniska ut-
vecklingen styr den rättsliga regleringen, är det enligt vår mening nöd-
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
228
vändigt med en lagstiftning som tar sikte på principiellt viktiga frågor
och inte på detaljreglering.
En central fråga som särskilt rör lagstiftningen om behandling av per-
sonuppgifter är hänsynen till enskildas personliga integritet. Det är inte
möjligt att definiera exakt vad som avses med personlig integritet, något
som bekräftas av att varken svensk lagstiftning eller doktrin innehåller
någon enhetlig definition. Vissa faktorer är dock särskilt viktiga att ta
hänsyn till när det gäller att bedöma integritetskänsligheten vid automati-
serad behandling av personuppgifter. Dessa faktorer är arten av person-
uppgifter som samlas in och registreras och varför detta görs, hur och av
vem uppgifterna används samt mängden av uppgifter som samlas på ett
och samma ställe eller som på något annat sätt är tillgängliga for bearbet-
ningar och sammanställningar. Stora informationsmängder som är samla-
de så att uppgifter är enkelt sökbara på elektronisk väg och som används
vid myndighetsutövning, utgör en påtaglig risk för att enskilda personer
skall utsättas för icke acceptabla intrång i den personliga sfären. Statliga
myndigheters användande av datorer i sina verksamheter kan alltså i sig
utgöra ett hot mot den personliga integriteten, något som vi anser måste
beaktas vid utformandet av lagstiftningen. En grundläggande utgångs-
punkt för vårt arbete har därför varit att en författningsreglering, vilken
syftar till bl.a. att underlätta myndigheters användande av datorer för att
uppnå effektivitetsvinster i olika samhällsfunktioner, inte far utformas så
att integritetsskyddet för enskilda urholkas eller försämras på ett oaccep-
tabelt sätt.
Vår målsättning har varit att antalet författningar som reglerar person-
uppgiftsbehandling skall begränsas så långt det är möjligt. Det finns inte
något värde i att dela upp sådana bestämmelser om personuppgiftsbe-
handling som rör en och samma verksamhet på flera författningar utan att
det är sakligt motiverat. Vår målsättning har även varit att bestämmelser
om behandling av personuppgifter skall bli så enkla som möjligt. Om
strävan efter att bringa ned antalet lagar och förordningar drivs för långt,
kan emellertid enkelheten riskera att bli eftersatt. En författning som be-
står av ett antal huvudregler och ett betydligt större antal undantag under-
lättar inte tillgängligheten. Vår ambition har därför varit att begränsa an-
talet författningar i så stor utsträckning som möjligt, samtidigt som reg-
lerna skall vara lätta att förestå. Den lösning vi har stannat för innebär att
det för skatteförvaltningen skall finnas en lag som reglerar beskattnings-
verksamheten och en annan som reglerar folkbokföringsverksamheten.
Den verksamhet som skatteförvaltningen bedriver tillsammans med bl.a.
länsstyrelserna i samband med val och folkomröstningar är sådan att den
motiverar en särskild lag. För exekutionsväsendet har vi däremot funnit
att det finns förutsättningar för en mer enhetlig reglering av olika verk-
samhetsområden. Vi föreslår därför endast en lag för hela exekutionsvä-
sendets område. I fråga om Tullverket omfattar vårt uppdrag endast ett
verksamhetsområde, nämligen det fiskala. Även för den verksamheten
föreslår vi en lag.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
229
Vi föreslår att lagstiftningen om behandling av personuppgifter och andra
uppgifter skall vara tillämplig endast i den materiella verksamheten inom
skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och Tullverket. Behandling av
uppgifter i administrativ verksamhet skall således inte omfattas av lag-
stiftningen. Som exempel på administrativa arbetsområden kan nämnas
personal- och lokalfrågor. Vid behandling av uppgifter inom sådana om-
råden skall i stället personuppgiftslagen tillämpas.
Den föreslagna lagstiftningen om behandling av personuppgifter i skat-
teförvaltningens beskattningsverksamhet samt exekutionsväsendets och
Tullverkets verksamheter skall - till skillnad från personuppgiftslagen -
omfatta inte endast behandling av personuppgifter, utan även behandling
av uppgifter som kan hänföras endast till juridiska personer eller avlidna
personer. Författningarna skall tillämpas på all automatiserad behandling
av uppgifter. Det innebär att såväl vanlig ordbehandling som behandling i
gemensamma databaser omfattas. På manuell behandling skall författ-
ningarna vara tillämpliga endast om uppgifterna ingår i eller är avsedda
att ingå i en strukturerad samling av uppgifter som är tillgängliga för
sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Varje lag delas in i tre kapitel. I det första kapitlet finns allmänna be-
stämmelser för behandling av uppgifter. Det andra kapitlet innehåller
särskilda bestämmelser om behandling i gemensamma databaser. Det
avslutande kapitlet i varje lag innehåller bestämmelser om vilka rättighe-
ter enskilda har med avseende på uppgiftsbehandling i myndighetsverk-
samheten.
En allmän utgångspunkt har varit att lagarna i huvudsak skall innehålla
de grundläggande principerna för behandling av personuppgifter och
andra uppgifter i respektive verksamhet. Detaljregler skall inte anges i
lag utan i stället meddelas av regeringen eller, i vissa fall, den myndighet
som regeringen bestämmer.
Lagarna om behandling av personuppgifter m.m. inleds som nämnts med
ett kapitel som innehåller allmänna bestämmelser, av vilka vissa skall
tillämpas oavsett i vilken form uppgifter behandlas. För dessa bestäm-
melsers tilllämplighet saknar det alltså betydelse om uppgifter behandlas
manuellt eller om de behandlas på automatiserad väg genom ordbehand-
ling eller i särskilt inrättade gemensamma databaser.
Personuppgifter skall alltid behandlas i enlighet med de grundläggande
bestämmelser som finns i personuppgiftslagen. Eftersom särskilda krav
ställs på behandling av personuppgifter inom olika verksamhetsområden,
kommer emellertid varje författning att innehålla bestämmelser som av-
viker från personuppgiftslagen. För att undvika oklarheter om i vilka fall
pcrsonuppgiftslagens regler skall gälla, görs i varje författning en uttryck-
lig hänvisning till de bestämmelser i personuppgiftslagen som är tillämp-
liga. Det gäller bestämmelser om definitioner, förhållandet till offentlig-
hetsprincipen, grundläggande krav på behandling, behandling av person-
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
230
nummer, säkerheten vid behandling, överföring av personuppgifter till
tredje land, personuppgiftsombudets uppgifter, tillsynsmyndighetens be-
fogenheter samt straff.
De myndigheter som kan komma i fråga som personuppgiftsansvariga
vid behandling i de för oss aktuella verksamheterna är Riksskatteverket
och Tullverket, de regionala skatte- och kronofogdemyndigheterna samt
länsstyrelserna. Det är inte möjligt att för komplexa datasystem inom så
stora myndighetsorganisationer som skatteförvaltningen och exekutions-
väsendet, i lag närmare bestämma vilken myndighet som bör vara ansva-
rig för olika specifika behandlingar. Vi anser i stället att personuppgifts-
ansvaret för dessa myndighetsorganisationer skall utformas så att den
myndighet på vilken det ankommer att utföra en viss behandling skall
vara ansvarig för just den behandlingen. Det innebär att den myndighet
som registrerar en viss uppgift ansvarar för att uppgiften är korrekt, me-
dan en arman myndighet som senare lämnar ut uppgiften ansvarar för att
utlämnandet sker i överensstämmelse med de regler som gäller för be-
handlingen. Tullverket utgör numera en enda myndighet, varför några
problem med att fastställa personuppgiftsansvaret inte uppstår i tullverk-
samheten. Genom att det i lag anges att personuppgiftsansvaret omfattar
vad som ankommer på en myndighet att utföra, markeras att det finns ett
ansvar inte endast för att utförd behandling är korrekt, utan även för att
behandling faktiskt utförs när den skall ske.
Förutom de ovan nämnda bestämmelserna om förhållandet till person-
uppgiftslagen och om personuppgiftsansvar, vilka gäller för all behand-
ling, innehåller det inledande kapitlet i respektive lag även en bestäm-
melse som skall tillämpas vid såväl manuell behandling som sådan auto-
matiserad behandling som inte sker i gemensamma databaser. Bestäm-
melsen är således tillämplig på bl.a. ordbehandling. Vad som avses är be-
handling av känsliga personuppgifter m.m. Med känsliga personuppgifter
avses uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,
religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt
uppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Med sådana uppgifter likställs i
våra forfattningsförslag personuppgifter om lagöverträdelser som inne-
fattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel och admi-
nistrativa frihetsberövanden. Att i detalj reglera vilka känsliga uppgifter
som far behandlas i verksamheten och i vilka fall detta far ske, är inte
möjligt. Det går nämligen inte att förutse de olika situationer som kan
uppstå i hanteringen av ärenden. Vi anser emellertid att det av integritets-
skäl är nödvändigt att i största möjliga mån begränsa användningen av
känsliga personuppgifter. Det bör därför enligt vår mening vara tillåtet att
behandla sådana uppgifter endast om de har lämnats i ett ärende eller om
behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende. Det innebär
att användandet av känsliga uppgifter begränsas till sådana tillfällen då en
myndighet av handläggningsskäl måste behandla dem.
För behandling som inte sker i gemensamma databaser föreslår vi en
särskild gallringsbestämmelse som skall tillämpas i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet samt i exekutionsväsendets och Tullverkets
verksamheter. Bestämmelsen innebär att uppgifter som är föremål för
automatiserad behandling i ett ärende skall gallras senast ett år efter att
ärendet har avslutats. Avsikten med den särskilda gallringsbestämmelsen
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
231
är alt förhindra att det hos myndigheterna växer fram omfattande automa-
tiserade informationsmängder ("bra-att-ha-uppgifter") i vilka uppgifter är
lätt tillgängliga genom olika sökprogram. Med den moderna teknik som
används i myndighetsverksamheten i dag, är det nämligen vanligt att sto-
ra mängder uppgifter lagras elektroniskt även på annat sätt än i särskilt
reglerade personregister eller databaser. Exempelvis utarbetas en stor del
av det skriftliga material som produceras av myndigheter med hjälp av
ordbehandlingsprogram. Även i de fall då slutprodukten skrivs ut på pap-
per och tillfogas akten i ett ärende, sparas informationen ofta genom att
lagras elektroniskt. Sådant elektroniskt material bör inte få lagras under
någon längre tid. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer skall emellertid fa meddela föreskrifter om att uppgifter skall
gallras vid en annan tidpunkt eller att uppgifter skall bevaras när det finns
behov av det.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
Den allmänt använda termen för ADB-baserade uppgiftssamlingar har
sedan datalagens införande varit register. Detta traditionella registerbe-
grepp har vid flera tillfällen kritiserats, eftersom det är otidsenligt. Vi
anser att begreppet inte är helt relevant i fråga om elektroniska uppgifts-
samlingar som innehåller hela handlingar i ärenden. Begreppet register
förekommer därför inte i den av oss föreslagna lagstiftningen om behand-
ling av personuppgifter m.m. hos skatteförvaltningen, exekutionsväsendet
och Tullverket. I stället inför vi begreppet databas som en juridisk be-
teckning på vissa fastställda automatiserade uppgiftssamlingar.
Med begreppet databas avser vi de elektroniskt lagrade uppgifter som
av en myndighet eller myndighetsorganisation - t.ex. en skattemyndighet
eller hela skatteförvaltningen - används gemensamt i en viss verksamhet.
Avgörande för om uppgifterna skall anses använda gemensamt är att de
behandlas på ett sätt som medför att uppgifterna utgör "allmän egendom"
i verksamheten. En uppgift som registreras och lagras i ett datasystem på
ett sådant sätt att tjänstemännen inom en eller flera myndigheter har möj-
lighet att vid behov och i olika sammanhang - t.ex. i samband med hand-
läggningen av ett ärende - ta del av uppgiften direkt på automatiserad
väg, måste anses vara gemensamt tillgänglig och därmed utgörande en
del av en databas. Som exempel kan nämnas att de uppgifter som i dag
finns i skatteregister, tillsammans med andra uppgifter som används ge-
mensamt inom skatteförvaltningen, således kommer att ingå i den före-
slagna beskattningsdatabasen.
Det är väsentligt att behandlingen i databaser avgränsas genom i lag
klart angivna ändamål. En uppgift skall inte få behandlas i en databas om
behandlingen inte står i överensstämmelse med ändamålet med databa-
sen. De ändamål som skall styra behandlingen kan delas in i två kategori-
er, primära respektive sekundära ändamål. Primära ändamål är direkt
hänförliga till den verksamhet som bedrivs av personuppgiftsansvariga
myndigheter medan sekundära ändamål kan hänföras till andra myndig-
heters eller enskildas verksamhet. De primära ändamålen bör styra vilka
uppgifter som skall få föras in i en databas. För att en uppgift skall fa fin-
232
nas i en myndighets databas, måste uppgiften således vara av betydelse
för myndighetens egen verksamhet. Det innebär att det inte skall vara
tillåtet att i en databas som inrättas för en viss verksamhet behandla upp-
gifter som inte behövs för den verksamheten, utan som endast är till i
nytta för någon annan verksamhet. Som ett exempel kan nämnas att det i
skatteförvaltningens beskattningsdatabas inte skall få behandlas uppgifter
som är avsedda att användas endast i kronofogdemyndigheternas exeku-
tiva verksamhet. Härigenom förhindras att det hos en myndighet växer
fram omfattande samlingar av uppgifter som rör förhållanden utan an-
knytning till den egna verksamheten. En annan sak är att uppgifter som
behandlas i beskattningsverksamhet kan användas även av kronofogde-
myndigheterna, något som är vanligt förekommande i dag. För att annan
än de myndigheter för vilka uppgifter behandlas primärt i en databas skall
få tillgång till uppgifter genom direktåtkomst, är det dock enligt vår upp-
fattning väsentligt från integritetssynpunkt att det står i överensstämmelse
med ändamålen med databasen. För att en kronofogdemyndighet i verk-
samhet med utökning och indrivning skall få ha direktåtkomst till be-
skattningsdatabasen, skall således som ett sekundärt ändamål med den
databasen anges att uppgifter får behandlas för utsökning och indrivning.
Den lagstiftning som reglerar behandling av personuppgifter m.m. bör
som vi nämnt tidigare i huvudsak innehålla grundläggande principer och
regler för behandlingen. Detaljbestämmelser om vilka uppgifter som får
behandlas bör framgå av föreskrifter på en lägre konstitutionell nivå än
lag, dvs. i förordning eller i myndighetsföreskrifter. Ett krav för en sådan
ordning är dock enligt vår uppfattning att de ändamål för vilka uppgifter
får behandlas är tydliga. Som nämnts ovan får uppgifter behandlas i en
databas endast om de tillgodoser de primära ändamålen med databasen,
nämligen att vara till hjälp i den verksamhet som den registrerande myn-
digheten bedriver. Vi föreslår att det i lag anges endast vilka kategorier
av uppgifter som får förekomma i en databas samt att en uppgift får be-
handlas endast om uppgiften behövs i den verksamhet för vilken databa-
sen inrättas. Undantag från principen att i lag ange endast de kategorier
av uppgifter som får behandlas, bör emellertid göras för registrering av
känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m. Sådana
uppgifter bör endast få behandlas i elektroniska handlingar (se nedan)
eller om det i lag uttryckligt anges att uppgifterna får behandlas i en da-
tabas.
En databas kommer att innehålla, förutom uppgifter för ren informa-
tionshantering, de handlingar som behandlas i elektroniska ärendehanter-
ingssystem, dvs. bildfångade, skannade eller särskilt upprättade hand-
lingar som lagras elektroniskt. Vi föreslår inte några legaldefinitioner på
begrepp som elektronisk handling och elektronisk akt. Vår utgångspunkt
är dock att med en elektronisk handling avses en begränsad mängd elek-
troniskt lagrade uppgifter som är direkt knutna till ett visst ärende, medan
en elektronisk akt består av de elektroniska handlingarna i ett ärende. I
författningarna anges endast att en databas får innehålla handlingar som
hör till ett ärende. I elektroniska handlingar kan det förekomma uppgifter
av vitt skilda slag, även känsliga sådana, eftersom myndigheterna inte
kan styra vilka enskilda uppgifter som registreras när de ingår i inkomna
handlingar m.m. Vi föreslår därför att det införs begränsningar i sökrnöj-
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
233
lighetema efter elektroniska handlingar. Som sökbegrepp bör få användas
endast ärendebeteckning, beteckning på handling eller andra uppgifter
som behövs för att identifiera ett ärende eller en handling.
Från en databas kan uppgifter lämnas ut med hjälp av automatiserad
behandling, antingen på särskilt medium för sådan behandling eller ge-
nom direktåtkomst. För utlämnande som inte sker genom direktåtkomst,
t.ex. på magnetband eller diskett eller via fasta uppkopplingar på telenä-
tet, föreslår vi inte några begränsningar i de fall uppgifter lämnas ut till
andra svenska myndigheter. Vi anser att det bör ankomma på de myndig-
heter mellan vilka information skall utbytas, att avgöra på vilket sätt ut-
lämnande bör ske. Däremot innebär våra förslag att utlämnande till en-
skilda eller utländska myndigheter på medium för automatiserad behand-
ling, skall få förekomma endast när regeringen har meddelat föreskrifter
om det eller när utlämnandet av uppgifterna följer av en internationell
överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.
Utlämnande genom direktåtkomst, dvs. att mottagare med hjälp av au-
tomatiserad behandling kan ta del av uppgifter direkt från den utlämnan-
de myndighetens databas utan föregående sekretessprövning, sker van-
ligtvis via terminal. Sådan åtkomst har ansetts vara särskilt integritets-
känslig. Vi delar den uppfattningen och anser att det finns starka skäl för
att vara återhållsam med att tillåta direktåtkomst. Vi föreslår därför att
direktåtkomst skall få förekomma endast om det anges uttryckligt i lag
eller förordning. Myndigheter inom den myndighetsorganisation för vil-
ken en viss databas inrättas, t.ex. skatteförvaltningen, bör kunna ha obe-
gränsad direktåtkomst till uppgifter och elektroniska handlingar. Andra
myndigheter bör ha begränsade åtkomstmöjligheter. Det bör inte vara
möjligt för dessa myndigheter att genom direktåtkomst ta del av elektro-
niska handlingar. Vi föreslår vidare att enskilda skall få direktåtkomst till
uppgifter om sig själva i myndigheternas databaser, under förutsättning
att regeringen meddelar föreskrifter om det. I fråga om vissa icke integri-
tetskänsliga uppgifter av stort allmänt intresse, föreslår vi att regeringen
skall få meddela föreskrifter om allmän direktåtkomst till vissa databaser,
t.ex. via Internet.
Den stora mängden uppgifter i myndigheternas databaser innebär risker
för intrång i enskildas personliga integritet. Det är därför viktigt att upp-
gifter inte bevaras i databaserna under längre tid än vad som är motiverat
från verksamhetssynpunkt. Vi föreslår att det i lag anges huvudregler för
när uppgifter skall gallras ur databaserna. Det är emellertid inte möjligt
att på ett enkelt sätt reglera exakt när vissa uppgifter bör gallras. Reger-
ingen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, bör därför ha
möjlighet att föreskriva om undantag från de i lag angivna gallringsbe-
stämmelsema.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
För att otillbörliga intrång i den personliga integriteten skall kunna und-
vikas i samband med behandling av personuppgifter, är det viktigt att
enskilda ges möjlighet till insyn i vad som finns registrerat om dem i oli-
ka register och databaser m.m. Enskilda måste även ha möjlighet att be-
234
gära rättelse av felaktiga uppgifter som berör dem. När uppgifter behand-
las i strid med gällande regler, bör enskilda kunna fa ersättning för skada
och kränkning av den personliga integriteten. Det är även viktigt att
myndigheters beslut i frågor som direkt berör enskilda kan överklagas till
domstol. Bestämmelser om dessa rättigheter är i våra lagförslag samlade i
ett särskilt kapitel.
Den rätt som enskilda har enligt personuppgiftslagen att efter ansökan
fa besked från den personuppgiftsansvarige om vilka behandlingar som
rör honom eller henne, skall gälla även när personuppgifter behandlas
inom skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och Tullverket. Det inne-
bär att enskilda har rätt till kostnadsfri skriftlig information om bl.a. vilka
uppgifter om honom eller henne som behandlas. Vi föreslår emellertid att
den information som skall lämnas inte behöver omfatta i en databas före-
kommande elektroniska handlingar, som hör till ett ärende och som den
enskilde tidigare har tagit del av. Av informationen skall i stället framgå
att handlingarna behandlas i databasen. Om den enskilde särskilt begär
det skall emellertid informationen vara fullständig.
Även personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse av felaktigt be-
handlade personuppgifter skall tillämpas vid behandling av uppgifter en-
ligt våra lagförslag. Detsamma gäller bestämmelserna i personuppgiftsla-
gen om den enskildes rätt till ersättning när uppgifter har behandlats fel-
aktigt och det har medfört skada eller kränkning av den personliga integ-
riteten. Enligt våra lagförslag skall den enskilde ha rätt att hos allmän
förvaltningsdomstol överklaga myndigheters beslut i frågor som rör hans
eller hennes rätt till information och myndigheternas skyldighet att rätta
felaktigt behandlade personuppgifter.
De lagar som enligt våra förslag skall reglera behandlingen av person-
uppgifter m.m. inom skatteförvaltningen, exekutionsväsendet respektive
Tullverket, är disponerade på samma sätt och innehåller flera identiska
eller likartade bestämmelser. Det är emellertid inte möjligt att undvika att
författningarna innehåller bestämmelser som är specifikt verksamhetsan-
passade. Det gäller framförallt bestämmelser om behandling av uppgifter
i databaser. Av särskilt intresse är bestämmelser om avgränsningen av
databasernas användningsområde (ändamålen) och tillgängligheten till
databaserna (direktåtkomst).
Beskattningsdatabasen
Vi föreslår att behandling av uppgifter i den del av skatteförvaltningens
verksamhetsområde som utgörs av beskattningsverksamheten skall regle-
ras i en lag; lagen om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens be-
skattningsverksamhet. I den lagen finns - förutom allmänna regler om
behandling av uppgifter - bestämmelser om behandling i en för verksam-
heten gemensam beskattningsdatabas. I lagen anges för vilka ändamål
uppgifter skall fa behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs inom skatteförvaltningen (primära ändamål). Ändamå-
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
235
len är utformade så att de uppgifter som får behandlas i databasen mot- Prop. 2000/01:33
svarar vad som i dag får behandlas i samtliga de register som med stöd av Bilaga 1
forfattning eller tillstånd från Datainspektionen får föras av Riksskatte-
verket och skattemyndigheter i verksamhet avseende beskattning m.m.
Således motsvarar databasen i princip nuvarande skatteregister, taxe-
ringsuppgiftsregister, fastighetstaxeringsregister och punktskatteregister
m.fl. Vad som får behandlas i databasen är emellertid inte begränsat till
de uppgifter som finns i de nuvarande registren.
Riksskatteverket och skattemyndigheterna får enligt lagen ha obegrän-
sad direktåtkomst till databasen, dvs. även till de elektroniska aktema.
Därutöver får även kronofogdemyndigheter och Tullverket ha direktåt-
komst, dock inte till elektroniska handlingar. Till regeringen delegeras
behörigheten att meddela föreskrifter om inskränkning i föreskriven di-
rektåtkomst och om att andra än de i lagen angivna myndigheterna skall
få ha direktåtkomst, dock inte till elektroniska handlingar. För sådan di-
rektåtkomst gäller att den skall stå i överensstämmelse med de i lagen
angivna sekundära ändamålen. Om regeringen föreskriver det skall dess-
utom enskilda få ha direktåtkomst till uppgifter om sig själva. Regeringen
får även meddela föreskrifter om allmän direktåtkomst - t.ex. via Internet
- till vissa uppgifter av allmänt intresse, som uppgift om innehav av
skattsedel m.m.
Folkbokföringsdatabasen
Behandlingen av personuppgifter i den del av skatteförvaltningens verk-
samhetsområde som utgörs av folkbokföringsverksamhet skall regleras i
en egen lag; lagen om behandling av personuppgifter i skatteförvaltning-
ens folkbokföringsverksamhet. I lagen finns bestämmelser om behandling
av uppgifter i en för verksamheten gemensam folkbokföringsdatabas.
Lagen innehåller bestämmelser om för vilka ändamål uppgifter skall få
behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs
för att myndigheter inom skatteförvaltningen skall kunna fullgöra sina
åligganden. Ändamålen är utformade så att uppgifter som behandlas i
databasen i princip motsvarar den behandling av uppgifter som i dag sker
i folkbokföringsregister och aviseringsregistret.
Riksskatteverket och skattemyndigheterna får enligt lagen ha obegrän-
sad direktåtkomst till databasen, dvs. även till de elektroniska handling-
arna. Till regeringen delegeras behörigheten att meddela föreskrifter om
inkränkning i föreskriven direktåtkomst och om att andra än de i lagen
angivna myndigheterna skall lä ha direktåtkomst, dock inte till elektro-
niska handlingar. Om regeringen föreskriver det skall enskilda få ha di-
rektåtkomst till uppgifter om sig själva.
Val- och folkomröstningsdatabasen
För den verksamhet som bedrivs i anledning av val och folkomröstningar
ansvarar Riksskatteverket, skatteförvaltningen, länsstyrelserna och de
kommunala valnämnderna. Den personuppgiftsbehandling som sker i
verksamheten skall enligt vårt förslag regleras i en egen lag; lagen om
236
behandling av personuppgifter i verksamhet med val och folkomröst-
ningar. I lagen finns bestämmelser om behandling av uppgifter i en for de
ansvariga statliga myndigheterna gemensam val- och folkomröstningsda-
tabas. Databasens användningsområde regleras genom bestämmelser om
för vilka ändamål uppgifter skall fa behandlas inom verksamheten (pri-
mära ändamål). Ändamålen är utformade så att de uppgifter som far be-
handlas i databasen i princip motsvarar vad som i dag far behandlas i
röstlängdsregister och kandidatregister.
Riksskatteverket, skattemyndigheterna och länsstyrelserna får enligt
lagen ha obegränsad direktåtkomst till databasen, dvs. även till de elek-
troniska aktema. Dessutom far de kommunala valnämnderna ha direktåt-
komst till uppgifter som inte finns i elektroniska handlingar. Till reger-
ingen delegeras behörigheten att meddela föreskrifter om inskränkning i
föreskriven direktåtkomst och om att andra än de i lagen angivna myn-
digheterna skall fa ha direktåtkomst, dock inte till elektroniska handling-
ar. För sådan direktåtkomst gäller att den skall stå i överensstämmelse
med de i lagen angivna sekundära ändamålen. Om regeringen föreskriver
det skall enskilda fa ha direktåtkomst till uppgifter om sig själva. Reger-
ingen far även meddela föreskrifter om allmän direktåtkomst - t.ex. via
Internet - till uppgifter som finns på valsedlar.
Exekutionsväsendets databaser
Kronofogdemyndigheterna bedriver verksamhet på flera olika områden.
Vi föreslår emellertid en gemensam lag för behandling av uppgifter på
samtliga dessa områden; lagen om behandling av uppgifter i exekutions-
väsendets verksamhet. För varje enskild och urskiljbar verksamhet skall
det finnas bestämmelser om behandling av uppgifter i en för respektive
verksamhet gemensam databas. Totalt föreslår vi fyra databaser, nämli-
gen en utsöknings- och indrivningsdatabas, en betalningsföreläggande-
och handräckningsdatabas, en skuldsaneringsdatabas samt en konkurstill-
synsdatabas. I lagen anges för vilka ändamål uppgifter skall fa behandlas
i respektive databas för tillhandahållande av information som behövs
inom exekutionsväsendet (primära ändamål). Ändamålen är utformade så
att de uppgifter som får behandlas i databaserna i princip motsvarar vad
som i dag far behandlas i samtliga de register som med stöd av författ-
ning eller tillstånd från Datainspektionen far föras av Riksskatteverket
och kronofogdemyndigheter. Vad som får behandlas i databaserna är
emellertid inte begränsat till de uppgifter som finns i register i dag.
Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får enligt lagen ha
obegränsad direktåtkomst till databaserna, dvs. även till de elektroniska
handlingarna. Därutöver anges att även skattemyndigheter och Tullverket
far ha direktåtkomst, dock inte till elektroniska handlingar. Till regering-
en delegeras behörigheten att meddela föreskrifter om inskränkning i fö-
reskriven direktåtkomst och om att andra än de i lagen angivna myndig-
heterna skall få ha direktåtkomst till en databas, dock inte till elektroniska
handlingar. För sådan direktåtkomst gäller att den skall stå i överens-
stämmelse med de i lagen angivna sekundära ändamålen för de olika da-
tabaserna. Om regeringen föreskriver det skall enskilda få ha direktåt-
komst till uppgifter om sig själva.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
237
Tulldatabasen
För behandling av uppgifter i Tullverkets fiskala verksamhet föreslår vi
en lag; lagen om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet. I den
lagen finns bestämmelser om behandling av uppgifter i en för verksamhe-
ten gemensam tulldatabas. I lagen anges för vilka ändamål uppgifter skall
få behandlas i databasen för tillhandahållande av information som behövs
hos Tullverket i den fiskala verksamheten (primära ändamål). Ändamålen
är utformade så att de uppgifter som far behandlas i databasen i princip
motsvarar vad som i dag får behandlas i tullregister. Vad som får behand-
las i databasen är emellertid inte begränsat till de uppgifter som finns i
registren i dag.
Tullverket får enligt lagen ha obegränsad direktåtkomst till databasen,
dvs. även till de elektroniska handlingarna. Därutöver anges att även
Riksskatteverket, skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter får ha
direktåtkomst, dock inte till elektroniska handlingar. Till regeringen de-
legeras behörigheten att meddela föreskrifter om inskränkning i föreskri-
ven direktåtkomst och om att andra än de i lagen angivna myndigheterna
skall få ha direktåtkomst, dock inte till elektroniska handlingar. För sådan
direktåtkomst gäller att den skall stå i överensstämmelse med vissa i la-
gen angivna sekundära ändamål. Om regeringen föreskriver det skall
dessutom enskilda få ha direktåtkomst till uppgifter om sig själva.
Utöver de frågor som regleras genom våra förslag till lagar om behand-
ling av personuppgifter m.m. i verksamhet inom skatteförvaltningen, ex-
ekutionsväsendet och hos Tullverket, har vi även haft att utreda vissa mer
specifika frågeställningar.
Sekretesskyddet i exekutionsväsendets exekutiva verksamhet är i dag
svagt. Enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen gäller sekretess för en uppgift om
det kan antas att den enskilde eller honom närstående lider avsevärd ska-
da eller betydande men om uppgiften röjs. Det raka skaderekvisitet inne-
bär en presumtion för att uppgifter skall lämnas ut när det begärs. En av
kronofogdemyndigheternas huvudsakliga uppgifter är att utreda om en
gäldenär har några utmätningsbara tillgångar. En rationell handläggning
förutsätter att man får hämta in uppgifter på ett enkelt sätt, t.ex. från skat-
temyndigheter där absolut sekretess gäller för uppgifter. I de fall det sak-
nas en reglerad uppgiftsskyldighet, skall en sekretessprövning göras, in-
nan en kronofogdemyndighet får del av uppgifter från en skattemyndig-
het. En faktor som vägs in i denna prövning är risken för att uppgiften
kommer att lämnas ut från kronofogdemyndigheten. På grund av den sto-
ra skillnaden i sekretesskydd har kronofogdemyndigheterna därför i vissa
fall haft svårt att från skattemyndigheterna få del av uppgifter som be-
hövs i den exekutiva verksamheten. Den svaga sekretessen medför även
svårigheter för kronofogdemyndigheterna vid informationshantering i
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
238
samband med myndighetsgemensamt arbete mot ekonomisk brottslighet
samt i internationellt samarbete.
Sedan sekretesslagens tillkomst har mycket hänt i den exekutiva verk-
samheten. Kronofogdemyndigheterna har fatt utökade arbetsuppgifter
och forändrade arbetsrutiner. Det har lett till att allt fler uppgifter om en-
skilda samlas i de datasystem som finns inom exekutionsväsendet. Mer
sofistikerade system är dessutom under utveckling. Sammantaget innebär
detta att det enligt vår bedömning i dag finns ett väsentligt större behov
av att skydda gäldenärers personliga integritet än vad som var fallet när
sekretesslagen trädde i kraft.
För att stärka sekretessen hos kronofogdemyndigheterna - av såväl
verksamhets som integritetsskäl - föreslår vi att det i 9 kap. 19 § sekre-
tesslagen infors ett omvänt skaderekvisit. Det innebär att sekretess gäller
för en uppgift, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller honom närstående lider skada eller men. De förändrade
arbetsuppgifterna hos kronofogdemyndigheterna har lett till att det råder
viss osäkerhet i fråga om vad som omfattas av begreppet "exekutiv verk-
samhet". Vi anser att ett klargörande behövs och föreslår därför att sekre-
tessen skall gälla i verksamhet med utsökning och indrivning. Vi föreslår
vidare att det sekretesskyddade området skall utvidgas till att omfatta
även verksamhet enligt lagen (1986:436) om näringsförbud. Uppgifter i
den sistnämnda verksamheten omfattas i dag inte av något sekretesskydd
till förmån för enskildas integritet, vilket vi anser olämpligt, eftersom det
i den verksamheten är mer vanligt än i övrig verksamhet att kronofogde-
myndigheterna behandlar uppgifter om hälsa och brottsmisstanke m.m.
I dag är vissa uppgifter i exekutiv verksamhet undantagna från sekre-
tess. Det gäller beslut i mål samt uppgifter om förpliktelse som avses med
sökt verkställighet, dvs. uppgifter om skulder m.m. Sådana uppgifter ut-
nyttjas regelmässigt i kreditupplysningsverksamhet. Vi anser att det även
i fortsättningen finns ett behov av att uppgifter undantas från sekretess-
skyddet. För att undvika att missvisande uppgifter om exempelvis skulder
som har uppstått på grund av felaktig handläggning hos myndigheter
m.m., skall fa oacceptabla konsekvenser for enskilda, föreslår vi att un-
dantaget från sekretess endast skall gälla beslut i mål samt uppgift om
förpliktelse som avses med verkställighet i ett pågående mål. Det innebär
att om en gäldenär betalar en skuld innan kronofogdemyndigheten har
hunnit vidta andra åtgärder än att informera gäldenären om att det finns
en ansökan om utsökning eller indrivning, kommer uppgifter om förplik-
telse att omfattas av sekretess. Sådana uppgifter som omfattas av sekre-
tess skall inte fa användas i kreditupplysningsverksamhet.
Uppgifter inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet som inte om-
fattas av sekretess, bör enligt vår bedömning få lämnas ut på medium för
automatiserad behandling till den som har tillstånd som avses i 3 § kre-
ditupplysningslagen att bedriva kreditupplysningsverksamhet. Uppgifter
som grundar sig på brott skall dock inte fa lämnas ut.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
239
Skatteuppgifter I SPAR Prop. 2000/01:33
I dag lämnas vissa offentliga skatteuppgifter i olika register inom skatte- ®’^aga 1
förvaltningen ut till det statliga personadressregistret (SPAR) for an-
vändning for direktreklamändamål. Ett sådant förfarande kan enligt vår
mening sättas i fråga från integritetssynpunkt. Å andra sidan anser vi att
ett förbud mot att använda skatteuppgifter i SPAR skulle medföra en på-
taglig risk för en okontrollerbar framväxt av icke forfattningsreglerade
register med motsvarande funktion och innehåll som SPAR. Vi bedömer
att det utelämnande av skatteuppgifter till SPAR som sker i dag inte står i
konflikt med bestämmelserna i dataskyddsdirektivet. Ett konkret ställ-
ningstagande i frågan om utlämnande av skatteuppgifter till SPAR kräver
enligt vår uppfattning en mer omfattande översyn av bl.a. samhällets be-
hov av skatteuppgifter for direktreklamändamål. Vi föreslår därför inte
några förändringar avseende SPAR.
I samband med personuppgiftslagens införande upphävdes den särskilda
lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m. Våra föreslag till lagar om behandling av uppgifter i skatteförvalt-
ningens beskattningsverksamhet respektive Tullverkets verksamhet utgör
enligt vår bedömning ett tillräckligt skydd för enskildas personliga integ-
ritet när automatiserad behandling används vid taxeringsrevisioner m.m.
Någon kompletterande lagstiftning anser vi därför inte vara nödvändig.
Riksskatteverkets aviseringsregister används av myndigheter för att aktu-
alisera, kontrollera och komplettera vissa folkbokföringsuppgifter i de
egna registren. En effektiv metod for sådan avisering är s.k. bruttoavise-
ring, som används av vissa myndigheter. Metoden innebär att mottagande
myndigheter får ändringsaviseringar avseende samtliga personer i avise-
ringsregistret, dvs. i princip Sveriges hela befolkning. Ur det materialet
får den mottagande myndigheten sedan själv söka fram uppgifter som rör
personer vilka är registrerade i myndighetens register, medan övriga upp-
gifter gallras. Urvalet av uppgifter görs alltså av den mottagande myn-
digheten och inte av Riksskatteverket som vid vanlig ändringsavisering.
Bruttoavisering som metod för att tillhandahålla folkbokföringsuppgifter
inom den statliga förvaltningen strider enligt vår uppfattning inte mot
dataskyddsdirektivet, under förutsättning att fråga är om regelmässigt och
frekvent återkommande aviseringar som avser en betydande andel av
befolkningen. Några hinder föreligger därför enligt vår uppfattning inte
mot en fortsatt användning av bruttoavisering.
Enligt 118 § tullagen (1994:1550) skall Tullverket på begäran från vissa
uppräknade myndigheter lämna ut uppgifter som rör import och export av 240
varor. Enligt vår uppfattning har även kronofogdemyndigheterna behov
av att få tillgång till dessa uppgifter. Vi kan inte se några skäl mot en så-
dan ordning. Vi föreslår därför att Tullverket på begäran skall tillhanda-
hålla kronofogdemyndigheterna uppgifter som förekommer hos Tullver-
ket och som rör import och export av varor.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 1
241
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter och vissa and-
ra uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet, om behand-
lingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i
eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av uppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag gäller bestämmelser-
na i personuppgiftslagen (1998:204) om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 §,
4. behandling av personnummer i 22 §,
5. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
6. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 § §,
7. personuppgiftsombudets uppgifter m.m. i 38-41 §§,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 § §, samt
9. straff i 49 §.
3 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som ankommer på verket att utföra och en skattemyn-
dighet för den behandling som ankommer på myndigheten att utföra.
4 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i eller är
nödvändiga för handläggningen av ett ärende.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
242
5 § Uppgifter som är föremål för automatiserad behandling i ett ärende
skall gallras senast ett år efter det att ärendet har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far medde-
la föreskrifter om att uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt än den
som anges i första stycket eller att uppgifter skall bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
2 kap. Beskattningsdatabasen
1 § I beskattningsverksamheten skall det finnas en samling uppgifter som
med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamhe-
ten för de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen (beskattningsdatabas).
2 § Uppgifter far behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs inom skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal-
ning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. bestämmande av pensionsgrundande inkomst,
3. kontroll, revision, prövning, granskning, tillsyn och analys,
4. fastighetstaxering,
5. fullgörande av åligganden som följer av internationella överens-
kommelser som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt,
6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
7. framställning av statistik.
3 § Uppgifter far behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför skatteförvalt-
ningen för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal-
ning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. utsökning och indrivning,
3. tillsyn samt lämplighets-, tillstånds- och annan liknande prövning,
samt
4. framställning av statistik.
4 § I databasen far behandlas u ppgifter om personer som omfattas av
verksamhet enligt 2 § 1-5. Uppgifter om andra personer far behandlas
om det behövs för handläggningen av ett ärende.
5 § För de ändamål som anges i 2 § får i databasen behandlas uppgifter
om
1. en fysisk persons identitet, bosättning, familjeförhållanden och andra
liknande basuppgifter,
243
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. registrering for skatter eller avgifter,
4. underlag för skatter eller avgifter,
5. bestämmande av skatter eller avgifter,
6. kontroll av skatter eller avgifter,
7. fastställande av fastighetstaxering,
8. yrkande och grunder i ett ärende, samt
9. beslut med angivande av skälen för beslutet, betalning, redovisning
och övriga åtgärder i ett ärende.
1 databasen far även behandlas de uppgifter som behövs för fullgörande
av ett åliggande som följer av en internationell överenskommelse som
Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
6 § Personuppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket får inte behand-
las i databasen i andra fall än som anges i 7 §. Uppgifter om trossamfund
och medlemskap i fackförening far dock behandlas för de ändamål som
anges i 2 §.
7 § Handlingar som hör till ett ärende får behandlas i databasen. Sådana
handlingar får innehålla de uppgifter som har lämnats i eller är nödvändi-
ga för handläggningen av ärendet.
8 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för au-
tomatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det eller om utlämnandet av uppgifterna följer av en internationell
överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.
9 § Riksskatteverket, skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och
Tullverket får ha direktåtkomst till databasen. Regeringen får meddela
föreskrifter om att även annan får ha direktåtkomst för ändamål som an-
ges i 3 §.
Annan än Riksskatteverket och skattemyndigheter får inte ha direktåt-
komst till handlingar som avses i 7 §. Regeringen får meddela föreskrifter
om ytterligare inskränkning i en myndighets eller annans direktåtkomst
till databasen.
10 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en enskild får ha direkt-
åtkomst till uppgifter om sig själv i databasen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall medde-
la föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst en-
ligt första stycket.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
244
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far Prop. 2000/01:33
meddela föreskrifter om allmän direktåtkomst till uppgifter i databasen Bilaga 2
om
1. skyldighet att redovisa eller betala skatter eller avgifter,
2. innehav av skattsedel på preliminär skatt, samt
3. beräkning av skatteavdrag för betalning av preliminär skatt.
Direktåtkomst enligt första stycket far inte vara utformad så att uppgif-
ter om flera personer kan behandlas på automatiserad väg vid inhämtan-
det.
12 § Vid sökning efter handlingar som avses i 7 § far som sökbegrepp
användas endast ärendebeteckning, beteckning på handling eller annan
uppgift som behövs för att identifiera ett ärende eller en handling.
13 § Uppgifter och handlingar i databasen skall, om inget annat anges i
14 §, gallras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt-
ningsåret till vilket uppgifterna eller handlingarna kan hänföras gick ut.
14 § Uppgifter om revision skall gallras tio år efter utgången av det ka-
lenderår under vilket revisionen avslutades.
Uppgifter och handlingar som avser fastighetstaxering skall gallras tio
år efter utgången av det taxeringsår till vilket uppgifterna eller handling-
arna kan hänföras.
Uppgifter och handlingar som avser gåvoskatteärenden skall gallras
tolv år efter utgången av det kalenderår under vilket gåvodeklaration
lämnades. Uppgifter och handlingar som avser gåvoanmälningsärenden
skall gallras tre år efter utgången av det kalenderår under vilket förfrågan
eller anmaning att komma in med deklaration gjordes.
Uppgifter och handlingar som enligt lagen (1994:1563) om tobaks-
skatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt samt lagen (1994:1776) om
skatt på energi, behandlas för att tillhandahålla skattskyldiga och behörig
myndighet i Sverige eller ett annat land inom Europeiska unionen uppgif-
ter om personer som är godkända upplagshavare eller som är registrerade
varumottagare eller uppgifter om godkända skatteupplag, skall gallras sju
år efter utgången av det kalenderår under vilket upplagshavaren eller va-
rumottagaren avregistrerades.
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras vid en
annan tidpunkt än de som anges i 13 och 14 §§ eller att uppgifter eller
handlingar skall bevaras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Övriga bestämmelser
245
16 § Riksskatteverket och skattemyndigheter får ta ut avgifter för att
lämna ut uppgifter ur databasen enligt de närmare föreskrifter som med-
delas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
17 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna i
databasen skall vara indelade.
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § En handling som avses i 2 kap. 7 § behöver inte lämnas ut till cn en-
skild i samband med att en myndighet fullgör sin informationsskyldighet
enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204), om den enskilde har tagit del
av handlingens innehåll.
I fall som avses i första stycket skall information i stället lämnas om att
handlingen behandlas i databasen. Fullständig information skall emeller-
tid lämnas om den enskilde begär det.
3 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om rättelse i 28 § personuppgiftslagen (1998:204).
4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen (1998:204).
Överklagande
5 § En myndighets beslut om information som skall lämnas efter ansökan
och om rättelse får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då skatteregisterlagen
(1980:343) skall upphöra att gälla. Den äldre lagens bestämmelser om
gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga om upp-
gifter och handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober 2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
246
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som
påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs
för ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
5. Bestämmelsen om överklagande skall tillämpas endast på beslut som
fattas efter ikraftträdandet.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
247
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i skatteför-
valtningens folkbokföringsverksamhet, om behandlingen är helt eller
delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att
ingå i en strukturerad samling av uppgifter som är tillgängliga för sök-
ning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag gäller bestämmelser-
na i personuppgiftslagen (1998:204) om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 §,
4. behandling av personnummer i 22 §,
5. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
6. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
7. personuppgiftsombudets uppgifter m.m. i 38-41 §§,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, samt
9. straff i 49 §.
3 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som ankommer på verket att utföra och en skattemyn-
dighet för den behandling som ankommer på myndigheten att utföra.
4 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i eller är
nödvändiga för handläggningen av ett ärende.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
248
2 kap. Folkbokföringsdatabasen
1 § I folkbokföringsverksamheten skall det firmas en samling personupp-
gifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i
verksamheten för de i 2 § angivna ändamålen (folkbokföringsdatabas).
2 § Uppgifter far behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs inom skatteförvaltningen för
1. samordnad behandling av identifieringsuppgifter för fysiska perso-
ner och av andra folkbokföringsuppgifter,
2. handläggning av folkbokföringsärenden,
3. fullgörande av underrättelseskyldighet enligt lag eller förordning
samt för att tillgodose samhällets behov av folkbokföringsuppgifter i öv-
rigt,
4. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
5. framställning av statistik.
3 § I databasen får behandlas uppgifter om personer som omfattas av
verksamhet enligt 2 § 1 och 2. Uppgifter om andra personer far behandlas
om det behövs för handläggningen av ett ärende.
4 § För de ändamål som anges i 2 § får i databasen behandlas uppgifter
om
1. personnummer,
2. samordningsnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481),
3. namn,
4. födelsetid,
5. födelsehemort,
6. födelseort,
7. adress,
8. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,
9. medborgarskap,
10 civilstånd,
11. make, barn, föräldrar, vårdnadshavare och annan person som den
registrerade har samband med inom folkbokföringen,
12. samband enligt 11 som är grundat på adoption,
13. inflyttning från utlandet,
14. avregistrering,
15. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157), samt
16. gravsättning.
I databasen far behandlas uppgifter som den 30 juni 1991 enligt sär-
skilda bestämmelser var antecknade i sådan personakt som avses i 16 §
folkbokföringskungörelsen (1967:495).
I databasen får behandlas uppgifter om tidpunkter för sådana förhål-
landen som avses i första stycket. För förhållanden som avses i första
stycket 1, 2 och 14 får anges grunden för förhållandet. För förhållande
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
249
som avses i första stycket 2 får även anges de handlingar som har legat
till grund för identifiering samt uppgift om att det råder osäkerhet om
personens identitet.
5 § I databasen får behandlas uppgifter om yrkande och grunder i ett
ärende, beslut i ett ärende med angivande av skälen för beslutet samt and-
ra uppgifter som behövs för handläggningen av ett ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt
första stycket.
6 § Personuppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket får inte behand-
las i databasen i andra fall än som anges i 4 och 7 §§.
7 § Handlingar som hör till ett ärende får behandlas i databasen. Sådana
handlingar får innehålla de uppgifter som har lämnats i eller är nödvändi-
ga för handläggningen av ärendet.
8 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för au-
tomatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
9 § Riksskatteverket och skattemyndigheter får ha direktåtkomst till data-
basen. Regeringen får meddela föreskrifter om att annan får ha direktåt-
komst till databasen för ändamål som anges i 2 § 3, dock inte till hand-
lingar som avses i 7 §.
Regeringen får meddela föreskrifter om inskränkning i en myndighets
eller annans direktåtkomst till databasen.
10 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en enskild får ha direkt-
åtkomst till uppgifter om sig själv i databasen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst
enligt första stycket.
11 § Vid sökning i databasen får uppgifter som avses i 4 § första stycket
6, 12, 13 och 16 inte användas som sökbegrepp.
Uppgifter som avses i 4 § första stycket 9 får användas som sökbe-
grepp endast i fråga om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Fin-
land eller Island samt om medborgarskap i ett land inom eller utom Eu-
ropeiska unionen (unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgar-
skap).
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
250
12 § Vid sökning efter handlingar som avses i 7 § far som sökbegrepp
användas endast ärendebeteckning, beteckning på handling eller annan
uppgift som behövs för att identifiera ett ärende eller en handling.
Övriga bestämmelser
13 § Riksskatteverket och skattemyndigheter far ta ut avgifter för att
lämna ut uppgifter ur databasen enligt de närmare föreskrifter som med-
delas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
14 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna i
databasen skall vara indelade.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § En handling som avses i 2 kap. 7 § behöver inte lämnas ut till en en-
skild i samband med att en myndighet fullgör sin informationsskyldighet
enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204), om den enskilde har tagit del
av handlingens innehåll.
I fall som avses i första stycket skall information i stället lämnas om att
handlingen behandlas i databasen. Fullständig information skall emeller-
tid lämnas om den enskilde begär det.
3 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om rättelse i 28 § personuppgiftslagen (1998:204).
4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen (1998:204).
5 § En myndighets beslut om information som skall lämnas efter ansökan
och om rättelse får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister och lagen (1995:743) om aviseringsregister
251
skall upphöra att gälla. De äldre lagarnas bestämmelser om gallring och
innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga ont uppgifter och
handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober 2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som på-
börjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för
ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
5. Bestämmelsen om överklagande skall tillämpas endast på beslut som
fattas efter ikraftträdandet.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
252
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Riksskatte-
verkets, skattemyndigheters och länsstyrelsers verksamhet med val och
folkomröstningar enligt vallagen (1997:157), folkomröstningslagen
(1979:369) samt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar, om
behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter
ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av uppgifter
som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda
kriterier.
2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag gäller bestämmelser-
na i personuppgiftslagen (1998:204) om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 §,
4. behandling av personnummer i 22 §,
5. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
6. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
7. personuppgiftsombudets uppgifter m.m. i 38-41 §§,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, samt
9. straff i 49 §.
3 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som ankommer på verket att utföra och en skattemyn-
dighet eller länsstyrelse för den behandling som ankommer på myndighe-
ten eller länsstyrelsen att utföra.
4 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i eller är
nödvändiga för handläggningen av ett ärende.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
253
2 kap. Val- och folkomröstningsdatabasen
1 § I Riksskatteverkets, skattemyndigheters och länsstyrelsers verksamhet
med val och folkomröstningar skall det finnas en samling personuppgifter
som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verk-
samheten for de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen (val- och folkomröst-
ningsdatabas).
2 § Uppgifter får behandlas i databasen for tillhandahållande av informa-
tion som behövs hos Riksskatteverket, skattemyndigheter och länsstyrel-
ser för
1. framställning av röstlängder och röstkort inför ett val eller en folk-
omröstning,
2. framställning av valsedlar och sammanräkning av valresultat,
3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
4. framställning av statistik.
3 § Uppgifter far behandlas i databasen för att tillgodose samhällets be-
hov av uppgifter i samband med val och folkomröstningar samt för fram-
ställning av statistik.
4 § I databasen får behandlas uppgifter om personer som
1. kan antas komma att vara röstberättigade den dag som ett val eller en
folkomröstning skall hållas, eller
2. är kandidater i val.
Uppgifter om andra personer än som anges i första stycket får behand-
las om det behövs för handläggningen av ett ärende.
5 § För en person som avses i 4 § 1 får i databasen behandlas uppgifter
om personnummer, namn, adress, folkbokföringsort, fastighetsbeteck-
ning, valdistrikt och medborgarskap. För en person som inte är folkbok-
förd i Sverige får behandlas uppgift om tidpunkt för utvandring och för
en person som har invandrat till Sverige uppgift om tidpunkt för invand-
ringen.
6 § För en person som avses i 4 § 2 får i databasen behandlas uppgifter
om personnummer, namn, adress, folkbokföringsort, medborgarskap i ett
land inom Europeiska unionen samt identifieringsuppgifter och partibe-
teckning som finns eller kommer att finnas på valsedlar där personen är
upptagen.
7 § I databasen får behandlas uppgifter om yrkande och grunder i ett
ärende, beslut i ett ärende med angivande av skälen för beslutet samt and-
ra uppgifter som behövs för handläggningen av ett ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databasen enligt
första stycket.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
254
8 § Personuppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket far inte behand-
las i databasen i andra fall än som anges i 5, 6 och 10 §§.
9 § Handlingar som hör till ett ärende far behandlas i databasen. Sådana
handlingar far innehålla de uppgifter som har lämnats i eller är nödvändi-
ga för handläggningen av ärendet.
10 § Uppgifter i databasen far lämnas ut till en enskild på medium för
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
11 § Riksskatteverket, skattemyndigheter, länsstyrelser och kommunala
valnämnder far ha direktåtkomst till databasen. De kommunala valnämn-
derna får inte ha direktåkomst till handlingar som avses i 9 §. Regeringen
får meddela föreskrifter om att annan får ha direktåtkomst till databasen
för ändamål som anges i 3 §, dock inte till handlingar som avses i 9 §.
Regeringen får meddela föreskrifter om inskränkning i en myndighets
eller annans direktåtkomst till databasen.
12 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en enskild får ha direkt-
åtkomst till uppgifter om sig själv i databasen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall medde-
la föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst en-
ligt första stycket.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om allmän direktåtkomst till uppgifter i databasen
som finns på valsedlar.
Direktåtkomst enligt första stycket får inte vara utformad så att uppgif-
ter om flera personer kan behandlas på automatiserad väg vid inhämtan-
det.
14 § Vid sökning i databasen får uppgift om medborgarskap inte använ-
das som sökbegrepp, annat än i fråga om medborgarskap i ett land inom
Europeiska unionen eller i Island eller Norge.
15 § Vid sökning efter handlingar som avses i 9 § får som sökbegrepp
användas endast ärendebeteckning, beteckning på handling eller annan
uppgift som behövs för att identifiera ett ärende eller en handling.
16 § Uppgifter om en person som avses i 4 § 1 skall gallras en månad
efter att det val eller den folkomröstning för vilket eller vilken uppgifter-
na behandlas i databasen har vunnit laga kraft. Om flera val hålls samti-
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
255
digt skall uppgifterna dock gallras en månad efter att samtliga val har
vunnit laga kraft.
Uppgifter om en person som avses i 4 § 2 skall gallras vid utgången av
den mandatperiod för vilken uppgifterna behandlas i databasen.
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras vid en
annan tidpunkt än de som anges i 16 § eller att uppgifter eller handlingar
skall bevaras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Övriga bestämmelser
18 § Riksskatteverket, skattemyndigheter och länsstyrelser får ta ut avgif-
ter för att lämna ut uppgifter ur databasen enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
19 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna i
databasen skall vara indelade.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § En handling som avses i 2 kap. 9 § behöver inte lämnas ut till en en-
skild i samband med att en myndighet fullgör sin informationsskyldighet
enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204), om den enskilde har tagit del
av handlingens innehåll.
I fall som avses i första stycket skall information i stället lämnas om att
handlingen behandlas i databasen. Fullständig information skall emeller-
tid lämnas om den enskilde begär det.
3 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om rättelse i 28 § personuppgiftslagen (1998:204).
4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen (1998:204).
256
5 § En myndighets beslut om information som skall lämnas efter ansökan
och om rättelse far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då lagen (1997:158) om
röstlängdsregister skall upphöra att gälla. Den äldre lagens bestämmelser
om gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga om
uppgifter och handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober
2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som
påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs
för ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
5. Bestämmelsen om överklagande skall tillämpas endast på beslut som
fattas efter ikraftträdandet.
257
9 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter och vissa and-
ra uppgifter i exekutionsväsendets verksamhet med utsökning och indriv-
ning, skuldsanering, betalningsföreläggande och handräckning, tillsyn i
konkurs samt i annan verksamhet som särskilt åligger kronofogdemyn-
digheter, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om per-
sonuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av
uppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag gäller bestämmelser-
na i personuppgiftslagen (1998:204) om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 §,
4. behandling av personnummer i 22 §,
5. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
6. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
7. personuppgiftsombudets uppgifter m.m. i 38-41 §§,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, samt
9. straff i 49 §.
3 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som ankommer på verket att utföra och en kronofogde-
myndighet för den behandling som ankommer på myndigheten att utföra.
4 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i eller är
nödvändiga för handläggningen av ett mål eller ärende.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
258
5 § Uppgifter som är föremål för automatiserad behandling i ett mål eller
ärende skall gallras senast ett år efter det att målet eller ärendet har avslu-
tats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far medde-
la föreskrifter om att uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt än den
som anges i första stycket eller att uppgifter skall bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
2 kap. Exekutionsväsendets databaser
Ändamål
1 § I verksamheten med utsökning och indrivning skall det finnas en
samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
gemensamt i verksamheten för de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen (ut-
söknings- och indrivningsdatabas).
2 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogde-
myndigheter enligt utsökningsbalken eller annan författning,
2. indrivning av statliga fordringar m.m.,
3. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
4. kvittning vid utbetalning av bidrag,
5. ansökan om och tillsyn över näringsförbud,
6. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
7. framställning av statistik.
3 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför exekutionsvä-
sendet för
1. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
2. kvittning vid utbetalning av bidrag,
3. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kon-
trollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
4. utredningar vid bestämmande och betalning av skatter, tullar och so-
cialavgifter,
5. tillsyn samt lämplighets-, tillstånds- och annan liknande prövning,
samt
6. framställning av statistik.
259
Innehåll
4 § I databasen får behandlas uppgifter om personer som omfattas av
verksamhet enligt 2 § 1-5. Uppgifter om andra personer får behandlas
om det behövs tor handläggningen av ett mål.
5 § För de ändamål som anges i 2 § får i databasen behandlas uppgifter
om
1. en fysisk persons identitet, bosättning, familjeförhållanden och andra
liknande basuppgifter,
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. en enskilds ekonomiska förhållanden,
4. egendom som berörs i ett mål,
5. yrkande och grunder i ett mål eller ärende,
6. utslag i mål om betalningsföreläggande, samt
7. beslut med angivande av skälen för beslutet, betalning, redovisning
och övriga åtgärder i ett mål eller ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
6 § Personuppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket får inte behand-
las i databasen i andra fall än som anges i 29 §. Uppgift om att en krono-
fogdemyndighet gjort anmälan om misstanke om brott samt, om uppgif-
terna utgör grund för en begäran om verkställighet, uppgifter om lagöver-
trädelser som innefattar brott eller domar i brottmål, får dock behandlas
även i andra fall.
Gallring
7 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras fem år efter ut-
gången av det kalenderår då det mål eller ärende som uppgifterna eller
handlingarna hänför sig till avslutades. Uppgifter som inte kan hänföras
till ett visst mål eller ärende skall gallras fem år efter utgången av det
kalenderår då samtliga mål avseende den person som uppgifterna hänför
sig till var avslutade. Uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggan-
de skall gallras tio år efter utgången av det kalenderår då utslaget vann
laga kraft.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras vid en annan
tidpunkt än de som anges i första stycket eller att uppgifter eller hand-
lingar skall bevaras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
260
Ändamål
8 § I verksamheten med betalningsföreläggande och handräckning skall
det finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behand-
ling används gemensamt i verksamheten for de i 9 och 10 §§ angivna
ändamålen (betalningsföreläggande- och handräckningsdatabas).
9 § Uppgifter far behandlas i databasen for tillhandahållande av informa-
tion som behövs inom exekutionsväsendet for
1. handläggningen av mål om betalningsföreläggande eller handräck-
ning,
2. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
3. framställning av statistik.
10 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför exekutions-
väsendet för tillsyn samt lämplighets-, tillstånds- och annan liknande
prövning samt för framställning av statistik.
Innehåll
11 § I databasen far behandlas uppgifter om personer som omfattas av
verksamhet enligt 9 § 1. Uppgifter om andra personer far behandlas om
det behövs för handläggningen av ett mål.
12 § För de ändamål som anges i 9 § far i databasen behandlas uppgifter
om
1. en fysisk persons identitet, bosättning och andra liknande basuppgif-
ter,
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. yrkande och grunder i ett mål,
4. övriga förhållanden, om de tillförs ett mål och är av betydelse för
handläggningen, samt
5. beslut med angivande av skälen för beslutet och övriga åtgärder i ett
mål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
13 § Personuppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket far inte
behandlas i databasen i andra fall än som anges i 29 §. Uppgifter om lag-
överträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål far dock behand-
las även i andra fall, om uppgifterna utgör grund för en begäran om ut-
slag.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
261
Gallring
14 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras tre år efter ut-
gången av det kalenderår då det mål som uppgifterna eller handlingarna
hänför sig till avslutades.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras vid en annan
tidpunkt än den som anges i första stycket eller att uppgifter eller hand-
lingar skall bevaras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Ändamål
15 § I verksamheten med skuldsanering skall det finnas en samling upp-
gifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i
verksamheten för de i 16 och 17 §§ angivna ändamålen (skuldsanerings-
databas).
16 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs inom exekutionsväsendet för
1. handläggning av ärenden om skuldsanering,
2. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
3. framställning av statistik.
17 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför exekutions-
väsendet för tillsyn samt lämplighets-, tillstånds- och annan liknande
prövning samt för framställning av statistik.
Innehåll
18 § I databasen får behandlas uppgifter om personer som omfattas av
verksamhet enligt 16 § 1. Uppgifter om andra personer får behandlas om
det behövs för handläggningen av ett ärende.
19 § För de ändamål som anges i 16 § får i databasen behandlas uppgifter
om
1. en fysisk persons identitet, bosättning, familjeförhållanden och andra
liknande basuppgifter,
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. en enskilds ekonomiska förhållanden,
4. yrkande och grunder i ett ärende, samt
5. beslut med angivande av skälen for beslutet samt övriga åtgärder i
ett ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
262
Prop. 2000/01:33
20 § Personuppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket får inte be- Bilaga 2
handlas i databasen i andra fall än som anges i 29 §. Uppgifter om lag-
överträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål får dock behand-
las även i andra fall, om uppgifterna utgör grund för en fordran i ett ären-
de.
Gallring
21 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras fem år efter ut-
gången av det kalenderår då det ärende som uppgifterna eller handlingar-
na hänför sig till avslutades. Har skuldsanering beviljats i ett ärende skall
uppgifter och handlingar dock gallras sju år efter utgången av det kalen-
derår då beslutet att bevilja skuldsanering fattades.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras vid en annan
tidpunkt än de som anges i första stycket eller att uppgifter eller hand-
lingar skall bevaras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som gallras ur databasen
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Ändamål
22 § I verksamheten med tillsyn i konkurs skall det finnas en samling
uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemen-
samt i verksamheten för de i 23 och 24 §§ angivna ändamålen (konkurs-
tillsynsdatabas).
23 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs inom exekutionsväsendet för
1. handläggningen av konkurstillsynsärenden och mål enligt lönegaran-
tilagen (1992:497),
2. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
3. framställning av statistik.
24 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför exekutions-
väsendet för tillsyn samt lämplighets-, tillstånds- och annan liknande
prövning samt för framställning av statistik.
Innehåll
25 § I databasen får behandlas uppgifter om personer som omfattas av
verksamheten enligt 23 § 1. Uppgifter om andra personer får behandlas
om det behövs för handläggningen av ett mål eller ärende.
26 § För de ändamål som anges i 23 § får i databasen behandlas uppgifter
om
263
1. en fysisk persons identitet, bosättning, familjeförhållanden och andra
liknande basuppgifter,
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. en enskilds ekonomiska förhållanden,
4. domstols eller myndighets beslut,
5. yrkande och grunder i ett mål eller ärende, samt
6. beslut med angivande av skälen för beslutet och övriga åtgärder i ett
mål eller ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
27 § Uppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket får inte behandlas i
databasen i andra fall än som anges i 29 §.
Gallring
28 § Uppgifter och handlingar i databasen som kan hänföras till ett kon-
kurstillsynsärende skall gallras fem år efter utgången av det kalenderår då
ärendet avslutades, dock tidigast tio år efter utgången av det kalender år
då beslutet om konkurs fattades. Uppgifter och handlingar som kan hän-
föras till mål enligt lönegarantilagen (1992:497) skall gallras tre år efter
utgången av det kalenderår då handläggningen av målet avslutades.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far medde-
la föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras vid en annan
tidpunkt än de som anges i första stycket eller att uppgifter eller hand-
lingar skall bevaras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Elektroniska handlingar
29 § Handlingar som hör till ett mål eller ärende får behandlas i en data-
bas. Sådana handlingar får innehålla de uppgifter som har lämnats i eller
är nödvändiga för handläggningen av målet eller ärendet.
Utlämnande av uppgifter till enskilda på medium för automatiserad behand-
ling
30 § Uppgifter i en databas får lämnas ut till en enskild på medium för
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
Direktåtkomst
31 § Riksskatteverket, kronofogdemyndigheter, skattemyndigheter och
Tullverket får ha direktåtkomst till en databas. Regeringen får meddela
föreskrifter om att även annan får ha direktåtkomst för de ändamål som
anges i 3, 10, 17 respektive 24 §§.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
264
Annan än Riksskatteverket och kronofogdemyndigheter far inte ha di- Prop. 2000/01:33
rektåtkomst till handlingar som avses i 29 §. Regeringen får meddela fö- Bilaga 2
reskrifter om ytterligare inskränkning i en myndighets eller annans di-
rektåtkomst till en databas.
32 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en enskild får ha direkt-
åtkomst till uppgifter om mål eller ärenden som han har gett in, dock inte
till handlingar som avses i 29 §.
33 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en enskild får ha direkt-
åtkomst till uppgifter om sig själv i en databas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst
enligt första stycket.
Sökbegrepp
34 § Vid sökning efter handlingar som avses i 29 § får som sökbegrepp
användas endast mål- eller ärendebeteckning, beteckning på handling
eller annan uppgift som behövs för att identifiera ett mål eller ärende eller
en handling.
Övriga bestämmelser
35 § Riksskatteverket och kronofogdemyndigheter får ta ut avgifter för
att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
36 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna i en
databas skall vara indelade.
Information till den registrerade
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § En handling som avses i 2 kap. 29 § behöver inte lämnas ut till en
enskild i samband med att en myndighet fullgör sin informationsskyldig-
het enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204), om den enskilde har tagit
del av handlingens innehåll.
I fall som avses i första stycket skall information i stället lämnas om att
handlingen behandlas i en databas. Fullständig information skall emeller-
tid lämnas om den enskilde begär det.
265
Rättelse
3 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om rättelse i 28 § personuppgiftslagcn (1998:204).
Skadestånd
4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om skadestånd i 48 § personuppgiftslagcn (1998:204).
Överklagande
5 § En myndighets beslut om information som skall lämnas efter ansökan
och om rättelse får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då utsökningsregisterla-
gen (1986:617) och lagen (1991:876) om register för betalningsföreläg-
gande och handräckning skall upphöra att gälla. De äldre lagarnas be-
stämmelser om gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande
i fråga om uppgifter och handlingar som har tillförts registret före den 1
oktober 2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som
påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs
för ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
5. Bestämmelsen om överklagande skall tillämpas endast på beslut som
fattas efter ikraftträdandet.
266
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter och vissa and-
ra uppgifter i Tullverkets verksamhet, om behandlingen är helt eller del-
vis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att
ingå i en strukturerad samling av uppgifter som är tillgängliga för sök-
ning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna i denna lag gäller inte behandling av uppgifter i den
brottsbekämpande verksamhet som Tullverket bedriver. För sådan be-
handling finns det bestämmelser i lagen (1997:1058) om register i Tull-
verkets brottsbekämpande verksamhet.
2 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag gäller bestämmelser-
na i personuppgiftslagen (1998:204) om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 §,
4. behandling av personnummer i 22 §,
5. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
6. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
7. personuppgiftsombudets uppgifter m.m. i 38-41 §§,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, samt
9. straff i 49 §.
3 § Tullverket är personuppgiftsansvarigt för behandling av personupp-
gifter.
4 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i eller är
nödvändiga för handläggningen av ett ärende.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
267
5 § Uppgifter som är föremål for automatiserad behandling i ett ärende
skall gallras senast ett år efter det att ärendet har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lär medde-
la föreskrifter om att uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt än den
som anges i första stycket eller att uppgifter skall bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
2 kap. Tulldatabascn
1 § I Tullverkets verksamhet skall det finnas en samling uppgifter som
med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamhe-
ten för de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen (tulldatabas).
2 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs hos Tullverket för
1. fastställande, uppbörd, återbetalning och redovisning av tull, annan
skatt och avgifter,
2. övervakning, kontroll, analys och revision,
3. fullgörande av åligganden som följer av internationella överens-
kommelser om Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt,
4. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten, samt
5. framställning av statistik.
3 § Uppgifter fär behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs i författningsreglerad verksamhet hos annan än Tullver-
ket för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal-
ning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. övervakning, kontroll, analys och revision,
3. prövning, granskning och tillsyn som åligger en skattemyndighet,
4. utsökning och indrivning, samt
5. framställning av statistik.
4 § I databasen får behandlas uppgifter om personer som omfattas av
verksamhet enligt 2 § 1-3. Uppgifter om andra personer får behandlas
om det behövs för handläggningen av ett ärende.
5 § För de ändamål som anges i 2 § far i databasen behandlas uppgifter
om
1. en fysisk persons identitet, bosättning och andra liknande basuppgif-
ter,
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. identitetsbeteckningar för transportmedel, containrar och tankar,
268
4. tulltaxor,
5. underlag för statistikframställning,
6. registrering för skatter eller avgifter,
7. underlag för och bestämmande eller kontroll av tull, annan skatt eller
avgifter,
8. tillstånd eller licenser som krävs för import eller export av varor,
9. yrkande och grunder i ett ärende, samt
10 beslut med angivande av skälen för beslutet, betalning, redovisning
och övriga åtgärder i ett ärende.
I databasen får även behandlas de uppgifter som behövs för fullgörande
av ett åliggande som följer av en internationell överenskommelse som
Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
6 § Personuppgifter som avses i 1 kap. 4 § första stycket far inte behand-
las i databasen i andra fall än som anges i 7 §.
7 § Handlingar som hör till ett ärende far behandlas i databasen. Sådana
handlingar far innehålla de uppgifter som har lämnats i eller är nödvändi-
ga för handläggningen av ärendet.
8 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för au-
tomatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det eller om utlämnandet av uppgifterna följer av en internationell
överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.
9 § Tullverket, Riksskatteverket, skattemyndigheter och kronofogdemyn-
digheter far ha direktåtkomst till databasen. Regeringen får meddela före-
skrifter om att även annan får ha direktåtkomst för ändamål som anges i 3
§■
Annan än Tullverket får inte ha direktåtkomst till handlingar som avses
i 7 §. Regeringen får föreskriva om ytterligare inskränkning i en myndig-
hets eller annans direktåtkomst till databasen.
10 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en enskild får ha direkt-
åtkomst till uppgifter om sig själv i databasen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst
enligt första stycket.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
11 § Vid sökning efter handlingar som avses i 7 § får som sökbegrepp
användas endast tullidentifikationsnummer (tullid), beteckning på hand-
269
ling eller annan uppgift som behövs för att identifiera ett ärende eller en
handling.
12 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras sex år efter ut-
gången av det kalenderår då uppgifterna eller handlingarna behandlades i
databasen första gången.
Om det i lag eller annan författning har föreskrivits längre tid för beva-
rande av vissa uppgifter än vad som anges i första stycket, gäller den fö-
reskriften.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall gallras vid en annan
tidpunkt än den som anges i första stycket eller att uppgifter eller hand-
lingar skall bevaras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
övriga bestämmelser
13 § Tullverket far ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur databasen
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
14 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna i
databasen skall vara indelade.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § En handling som avses i 2 kap. 7 § behöver inte lämnas ut till en en-
skild i samband med att Tullverket fullgör sin informationsskyldighet
enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204), om den enskilde har tagit del
av handlingens innehåll.
I fall som avses i första stycket skall information i stället lämnas om att
handlingen behandlas i databasen. Fullständig information skall emeller-
tid lämnas om den enskilde begär det.
3 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om rättelse i 28 § personuppgiftslagen (1998:204).
Skadestånd
270
4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller bestäm-
melserna om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen (1998:204).
Överklagande
5 § Tullverkets beslut om information som skall lämnas efter ansökan
och om rättelse far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då tullregisterlagen
(1990:137) skall upphöra att gälla. Den äldre lagens bestämmelser om
gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga om upp-
gifter och handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober 2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som
påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs
för ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
5. Bestämmelsen om överklagande skall tillämpas endast på beslut som
fattas efter ikraftträdandet.
271
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 19 §§ sekretesslagen (1980:100)
skall ha följande lydelse.
Nxivarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretess gäller i myndighets
verksamhet, som avser bestäm-
mande av skatt eller som avser
taxering eller i övrigt fastställande
av underlag för bestämmande av
skatt, för uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen. Motsvarande sekretess
gäller i myndighets verksamhet
som avser förande av eller uttag ur
register som avses i skatteregister-
lagen (1980:343) för uppgift som
har tillförts sådant register och hos
kommun eller landsting för uppgift
som har lämnats dit i ett ärende om
förhandsbesked i skatte- eller taxe-
ringsfråga. Uppgift hos Tullverket
får dock lämnas ut, om det står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde lider skada eller
men. För uppgift i mål hos dom-
stol gäller sekretessen endast om
det kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Detsamma gäller uppgift som med
anledning av överklagande hos
domstol registreras hos annan
myndighet enligt 15 kap. 2 § första
stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål
hos domstol erhållits från annan
myndighet och är den sekretessbe-
lagd där, gäller dock denna sekre-
tess hos domstolen, om uppgiften
saknar betydelse i målet.
Sekretess gäller i myndighets
verksamhet, som avser bestäm-
mande av skatt eller som avser
taxering eller i övrigt fastställande
av underlag för bestämmande av
skatt, för uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen. Motsvarande sekretess
gäller i myndighets verksamhet
som avser förande av eller uttag ur
beskattningsdatabasen enligt la-
gen (0000:000) om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet och tull-
databasen enligt lagen (0000:000)
om behandling av uppgifter i Tull-
verkets verksamhet för uppgift som
har tillförts databaserna samt hos
kommun eller landsting för uppgift
som har lämnats dit i ett ärende om
förhandsbesked i skatte- eller taxe-
ringsfråga. Uppgift hos Tullverket
får dock lämnas ut, om det står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde lider skada eller
men. För uppgift i mål hos dom-
stol gäller sekretessen endast om
det kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Detsamma gäller uppgift som med
anledning av överklagande hos
domstol registreras hos annan
myndighet enligt 15 kap. 2 § första
stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål
hos domstol erhållits från annan
1 Senaste lydelse 1999:301.
272
myndighet och är den sekretessbe-
lagd där, gäller dock denna sekre-
tess hos domstolen, om uppgiften
saknar betydelse i målet.
Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag for
arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och
annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregler-
ingsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift
till registrerat trossamfund samt skattetillägg och förseningsavgift. Med
verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som
avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag for bestämmande av skatt fastställs, såvi-
da inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig in-
komstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansfö-
retag,
3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när
beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Utan hinder av sekretessen far
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om förfa-
rande vid beskattning eller om
skatteregister. Vidare far utan hin-
der av sekretessen uppgift i en re-
visionspromemoria lämnas till för-
valtare i den reviderades konkurs.
Om det inte av särskild anled-
ning kan antas att den enskilde
som uppgiften avser eller någon
honom närstående lider men om
uppgiften röjs, får till enskild läm-
nas ut uppgift om
1. registrering enligt skattebe-
talningslagen (1997:483) samt
särskilt registrerings- och redovis-
ningsnummer,
2. organisationsnummer och
firma,
3. på vilket sätt den preliminära
skatten skall betalas for en fysisk
person,
4. registrering av skyldighet att
inbetala innehållen preliminär A-
skatt eller arbetsgivaravgifter,
5. slag av näringsverksamhet,
samt
6. beslut om likvidation eller
konkurs.
Utan hinder av sekretessen far
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om förfa-
rande vid beskattning. Vidare far
utan hinder av sekretessen uppgift
i en revisionspromemoria lämnas
till förvaltare i den reviderades
konkurs.
273
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund
gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.
19 §2
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Sekretess gäller inom exeku-
tionsväsendet i mål eller ärende
angående exekutiv verksamhet for
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller
honom närstående lider avsevärd
skada eller betydande men om
uppgiften röjs. Sekretessen gäller
dock inte uppgift om förpliktelse
som avses med den sökta verkstäl-
ligheten och inte heller beslut i
målet eller ärendet.
Motsvarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som avser
förande av eller uttag ur ett utsök-
ningsregister för uppgift som har
tillförts registret.
Sekretess gäller inom exeku-
tionsväsendet i mål eller ärende
angående utsökning och indriv-
ning samt i verksamhet enligt
lagen (1986:436) om näringsför-
bud, för uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller honom närstående
lider skada eller men. Sekretes-
sen gäller dock inte uppgift om
förpliktelse som avses med den
sökta verkställigheten i ett pågå-
ende mål och inte heller beslut i
ett mål eller ärende.
Motsvarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som av-
ser förande av eller uttag ur ut-
söknings- och indrivnings-
databasen enligt lagen
(0000:000) om behandling av
uppgifter i exekutionsväsendets
verksamhet för uppgift som har
tillförts databasen.
Utan hinder av sekretessen får
uppgifter om en enskild lämnas
till förvaltare i den enskildes
konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i
högst tjugo år.
10 §
Myndighet far uppställa förbe-
håll, som inskränker enskild mot-
tagares rätt att lämna uppgift vida-
re eller utnyttja uppgift, också när
1. myndigheten enligt 5 § läm-
Myndighet får uppställa förbe-
håll, som inskränker enskild mot-
tagares rätt att lämna uppgift vida-
re eller utnyttja uppgift, också när
1. myndigheten enligt 5 § läm-
2 Senaste lydelse 1995:1371.
3 Senaste lydelse 1994:595.
274
nar sekretessbelagd uppgift till
part, ställföreträdare, ombud eller
biträde,
2. myndigheten med stöd av 7 §
första stycket lämnar uppgift till
någon som inte är knuten till myn-
digheten på det sätt som anges i 1
kap. 6 §,
3. myndigheten med stöd av 9
kap. 1 § fjärde stycket andra me-
ningen eller 9 kap. 2 § fjärde
stycket lämnar uppgift till kon-
kursförvaltare.
nar sekretessbelagd uppgift till Prop. 2000/01:33
part, ställföreträdare, ombud eller Bilaga 2
biträde,
2. myndigheten med stöd av 7 §
första stycket lämnar uppgift till
någon som inte är knuten till myn-
digheten på det sätt som anges i 1
kap. 6 §,
3. myndigheten med stöd av 9
kap. 1 § femte stycket andra me-
ningen, 9 kap. 2 § fjärde stycket
eller 9 kap. 19 § tredje stycket
lämnar uppgift till konkursförval-
tare.
Förbehåll enligt första stycket 1 far inte innebära förbud mot att
utnyttja uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig
upplysning till part, ställföreträdare, ombud eller biträde.
Har förbehåll uppställts enligt första stycket 2, skall i fråga om förbe-
hållet gälla vad som föreskrivs i 7 § tredje och ijärde styckena angående
förbud att lämna ut eller utnyttja uppgift.
Ett förbehåll enligt första stycket 3 får inte innebära ett förbud att ut-
nyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren skall kunna fullgöra de
skyldigheter som åvilar honom i anledning av konkursen.
Förordnande av regeringen eller riksdagen for särskilt fall om undantag
från sekretess for uppgift får förenas med villkor att förbehåll som anges i
första stycket skall uppställas vid utlämnande av uppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
275
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 11 och 118 §§ tullagen (1994:1550) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
11
I verksamheten enligt tullag-
stiftningen använder Tullverket ett
system för automatsik databehand-
ling (tulldatasystemet). Bestäm-
melser om register som ingår i
systemet finns i tullregisterlagen
(1990:137).
Föreslagen lydelse
§'
I verksamheten enligt tullag-
stiftningen använder Tullverket ett
system för automatsik databehand-
ling (tulldatasystemet). Bestäm-
melser om behandling av uppgifter
i systemet finns i lagen (0000:000)
om behandling av uppgifter i Tull-
verkets verksamhet.
Tullverket skall på begäran till-
handahålla Sveriges Riksbank,
Riksskatteverket, Statens livs-
medelsverk, Statens jordbruks-
verk, Kommerskollegium, skatte-
myndighet, Statistiska central-
byrån, Kemikalieinspektionen och
Fiskeriverket uppgifter som före-
kommer hos Tullverket och som
rör import eller export av varor.
1 tullregisterlagen (1990:137)
finns bestämmelser om utlämnan-
de till vissa myndigheter av
uppgifter ur tullregistret på
medium för automatisk data-
behandling.
Tullverket skall på begäran till-
handahålla Sveriges Riksbank,
Riksskatteverket, Statens livs-
medelsverk, Statens jordbruks-
verk, Kommerskollcgium, skatte-
myndighet, kronofogdemyndighet,
Statistiska centralbyrån, Kemi-
kalieinspektionen och Fiskeri-
verket uppgifter som förekommer
hos Tullverket och som rör import
eller export av varor.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
1 Senaste lydelse 1999:425.
2 Senaste lydelse 1999:425.
276
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att det i kreditupplysningslagen (1973:1173)
skall införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 7a§ När en uppgift som hämtats in |
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
277
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter1
dels att i 2 och 3 §§ orden "ett utsökningsregister" skall bytas ut mot
"utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (0000:000) om be-
handling av uppgifter i exekutionsväsendets verksamhet",
dels att i 15 § ordet "utsökningsregistret" skall bytas ut mot "utsök-
nings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (0000:000) om behandling
av uppgifter i exekutionsväsendets verksamhet".
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001
' Senaste lydelse av 2, 3 och 15 § § 1995:13 71.
278
2.10
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 och 28 §§ folkbokföringslagen (1991:481)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Folkbokföring enligt denna lag
innebär fastställande av en persons
bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt la-
gen (1990:1536) om folkbokfö-
ringsregister far förekomma i så-
dant register.
Folkbokföring enligt denna lag
innebär fastställande av en persons
bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt la-
gen (0000:000) om behandling av
personuppgifter i skatteförvalt-
ningens folkbokföringsverksamhet
får förekomma i folkbokförings-
databasen.
Vigsel, födelse och dödsfall i landet skall registreras även i fråga om en
person som inte är eller har varit folkbokförd.
Folkbokföring och registrering som avses i andra stycket sker genom
skattemyndighetens försorg.
28 §2
Anmälan enligt 25 eller 26 § skall innehålla följande uppgifter:
1 .namn och personnummer,
2. datum för ändring av bostads- eller postadress,
3. ny bostads- och postadress och, om fastigheten innehåller flera bo-
stadslägenheter, lägenhetsbeteckning som avses i lagen (1995:1537)om
lägenhetsregister samt beräknad giltighetstid,
4. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen av-
ser,
5. vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya
bostadsadressen avser.
Anmälan enligt 26 § skall dess-
utom innehålla uppgift om inflytt-
ningsdag till landet, avsikten med
vistelsen här och dess beräknade
varaktighet samt de uppgifter som
får föras in i folkbokföringsregist-
ret enligt lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister.
Anmälan enligt 26 § skall dess-
utom innehålla uppgift om inflytt-
ningsdag till landet, avsikten med
vistelsen här och dess beräknade
varaktighet samt de uppgifter som
får föras in i folkbokföringsdataba-
sen enligt lagen (0000:000) om
behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbokfö-
1 Senaste lydelse 1994:1975.
2 Senaste lydelse 1995:1538.
279
ringsverksamhet
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
280
Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 3 § sametingslagen (1992:1433)' or-
den "aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister"
skall bytas ut mot "folkbokföringsdatabasen enligt lagen (0000:000) om
behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverk-
samhet"
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
Senaste lydelse av 3 kap. 3 § 1997:168.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
281
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1993:672) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid ut-
gången av september 2001.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
282
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
283
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
284
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 11 och 12 §§ lagen (1994:1776) om
skatt på energi skall upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
285
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 10, 13 och 14 §§ lagen (1995:439) om be-
skattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringen får meddela andra
föreskrifter om skatte-, tull-, folk-
bokförings- och utsökningsregister
än de som annars gäller.
10 §
Regeringen får meddela andra
föreskrifter om behandling av per-
sonuppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsdatahas och folkbok-
föringsdatabas, exekutions-
väsendets utsöknings- och indriv-
ningsdatabas samt Tullverkets
tulldatabas än de som annars gäll-
er.
13 §
Regeringen får överlåta sin be-
fogenhet enligt 9 eller 10 § att
meddela föreskrifter på Riksskat-
teverket eller, beträffande tullre-
gister, Tullverket. Regeringen far
vidare överlåta sin befogenhet en-
ligt 11 § att meddela föreskrifter
om omprövning på Riksskattever-
ket eller, beträffande tullar, Tull-
verket.
Regeringen får överlåta sin be-
fogenhet enligt 9 eller 10 § att
meddela föreskrifter på Riksskat-
teverket eller, beträffande tullda-
tabasen, Tullverket. Regeringen
får vidare överlåta sin befogenhet
enligt 11 § att meddela föreskrifter
om omprövning på Riksskattever-
ket eller, beträffande tullar, Tull-
verket.
14 §2
Regeringen får överlåta befo-
genhet som regeringen har enligt
de skatte-, tull-, avgifts-, folkbok-
förings- och registerförfattningar
som reglerar förhållanden som
omfattas av denna lag på Riksskat-
teverket eller, beträffande tullar
och tullregister, Tullverket.
Regeringen får överlåta befo-
genhet som regeringen har enligt
de skatte-, tull-, avgifts- och folk-
bokföringsförfattningar samt de
författningar om behandling av
personuppgifter och andra upp-
gifter som reglerar förhållanden
som omfattas av denna lag på
Riksskatteverket eller, beträffande
tullar och behandling av uppgifter
1 Senaste lydelse 1999:432.
2 Senaste lydelse 1999:432.
286
i Tullverkets verksamhet, Tullver- Prop. 2000/01:33
ket. Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
287
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1995:1623) om skattereduktion
för riskkapitalinvesteringar skall upphöra att gälla vid utgången av sep-
tember 2001.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
288
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1996:725) om skattereduktion för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall upphöra att gälla vid ut-
gången av september 2001.
289
10 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 33
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1996:1231) om skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar skall upphöra att
gälla vid utgången av september 2001.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
290
Prop. 2000/01:33
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 6 §, 3 kap. 2, 6 och 8 §§, 6 kap. 11 §
samt 7 kap. 4 och 6 §§ vallagen (1997:157) orden "aviseringsregistret
enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister" skall bytas ut mot "folk-
bokföringsdatabasen enligt lagen (0000:000) om behandling av person-
uppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet".
291
Betänkandet Skatt Tull Exekution Normer för behandling av
personuppgifter (SOU 1999:105) har remitterats till Riksdagens
ombudsmän, Justitiekanslern, Hovrätten för Övre Norrland,
Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Statskontoret, Statens
personaladressregistemämnd, Statistiska centralbyrån, Totalförsvarets
pliktverk, Kustbevakningen, Riksförsäkringsverket, Tullverket,
Riksskatteverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i
Dalarnas län, Ekonomistymingsverket, Riksarkivet, Lantmäteriverket,
Vägverket, Företagarnas Riksorganisation, Näringslivets Nämnd för
Regelgranskning (NNR), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Svensk Handel, Svenska Arbetsgivareföreningen
SAF, Svenska Bankföreningen, Svenska Inkassoföreningen, Svenska
Kommunförbundet, Svenska kyrkan, Svenska Kreditmannaföreningen i
Stockholm, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Akademikers
centralorganisation SACO, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Inkassoorganisation, Sveriges Köpmannaförbund, Tjänstemännens
centralorganisation, Transportindustriförbundet, Upplysningscentralen
UC AB, Dun & Bradstreet Sverige AB, Föreningen Sveriges
kronofogdar.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 3
292
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i skatteför-
valtningens beskattningsverksamhet, om behandlingen är helt eller delvis
automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i
en strukturerad samling av uppgifter som är tillgängliga för sökning eller
sammanställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 4-6 och 8 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling
av uppgifter om juridiska personer och avlidna.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38-41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs inom skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal-
ning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. bestämmande av pensionsgrundande inkomst,
293
3. fastighetstaxering,
4. revision och annan analys- eller kontroll verksamhet,
5. tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande
prövning,
6. ärenden om ansvar tor någon annans skatter och avgifter,
7. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande, och
8. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
5 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs i författningsreglerad verksamhet utanför skatteförvaltningen för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal-
ning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. utsökning och indrivning,
3. att utgöra underlag för beslut och kontroll av bidrag och andra stöd,
4. pensionsberäkning,
5. tillsyn och kontroll samt lämplighets- och tillståndsprövning och an-
nan liknande prövning, och
6. aktualisering och komplettering av uppgifter om fastigheter i andra
myndigheters register.
6 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som verket skall utföra. En skattemyndighet är person-
uppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.
7 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket far i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
8 § Uppgifter som behandlas automatiserat i ett ärende skall gallras se-
nast ett år efter det att ärendet har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt än den
som anges i första stycket eller att uppgifter skall bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
1 § I beskattningsverksamheten skall det finnas en samling uppgifter som
med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamhe-
ten för de i 1 kap. 4 och 5 §§ angivna ändamålen (beskattningsdatabas).
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
294
2 § I databasen far uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1-7. Uppgifter om andra personer far be-
handlas om det behövs för handläggningen av ett ärende.
3 § För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får följande uppgifter behand-
las i databasen:
1. en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och familje-
förhållanden,
2. en juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt firmateck-
nare och andra företrädare,
3. registrering för skatter eller avgifter,
4. underlag för fastställande av skatter eller avgifter,
5. bestämmande av skatter eller avgifter,
6. underlag för fastighetstaxering,
7. revision och annan kontroll av skatter eller avgifter,
8. avgiftsskyldighet till ett registrerat trossamfund och medlemskap i
fackförening,
9. yrkande och grunder i ett ärende, och
10. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende.
I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgö-
rande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internatio-
nellt åtagande.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall meddela
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen
enligt första stycket.
4 § En handling som har kommit in eller upprättats i ett ärende får be-
handlas i databasen. En sådan handling får innehålla uppgift som avses i
1 kap. 7 § om uppgiften lämnats i ärendet eller är nödvändig för hand-
läggningen det.
5 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för au-
tomatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
6 § Från beskattriingsdatasen får trots bestämmelser i annan lag nedan
angivna uppgifter lämnas ut till en enskild, om det inte av särskild anled-
ning kan antas att den enskilde som uppgiften avser eller någon närståen-
de lider men om uppgiften röjs.
Uppgifter får lämnas ut om
1. namn och personnummer,
2. organisationsnummer, namn, firma och juridisk form samt i fråga
om handelsbolag och andra juridiska personer sådana uppgifter om hu-
vudkontor och säte som avses i 2 kap. 2 § skattebetalningslagen
(1997:483),
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
295
3. registrering enligt skattebetalningslagen och lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter samt särskilt registrerings- och
redovisningsnummer,
4. på vilket sätt den preliminära skatten skall betalas for en fysisk per-
son,
5. registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbetsgi-
varavgifter,
6. slag av näringsverksamhet, och
7. beslut om likvidation eller konkurs.
7 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
uppgifter som avses i 3 och 4 §§.
8 § En kronofogdemyndighet far ha direktåtkomst till uppgifter som av-
ses i 3 § 1-5, 9 och 10. Direktåtkomst till uppgifter som avses i 4, 5, 9
och 10 får endast avse den som är registrerad som gäldenär hos krono-
fogdemyndigheten eller make till gäldenären eller någon annan som lik-
ställs med make.
Tullverket får ha direktåkomst till uppgifter som avses i 3 § 1-5, 9 och
10. Åtkomsten far endast avse den som är eller kan antas vara gäldenär
enligt tullagstiftningen eller skyldig att betala skatt för vara vid import.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter direkt-
åtkomst enligt första och andra stycket får omfatta.
9 § En enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv i databasen
endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst enligt
första stycket.
10 § Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer samt uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sök-
begrepp får dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
11 § Uppgifter och handlingar i databasen skall, om inget annat anges i
12 §, gallras senast sju år efter utgången av det kalenderår då den bes-
kattningperiod som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till gick
ut.
12 § Uppgifter och handlingar som avser
1. revision skall gallras tio år efter utgången av det kalenderår då revi-
sionen avslutades,
2. fastighetstaxering skall gallras tio år efter utgången av det taxerings-
år som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till, och
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
296
3. gåvoskatteärenden skall gallras tio år efter utgången av det kalender-
år då gåvodeklaration lämnades.
Uppgifter och handlingar som avser gåvoanmälningsärenden skall gall-
ras tre år efter utgången av det kalenderår då forfrågan eller anmaning att
komma in med deklaration gjordes.
Uppgifter och handlingar om godkända upplagshavare, registrerade va-
rumottagare eller godkända skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt samt lagen (1994:1776)
om skatt på energi skall gallras sju år efter utgången av det kalenderår då
upplagshavaren eller varumottagaren avregistrerades.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall bevaras under
längre tid än som anges i 11 och 12 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
14 § Riksskatteverket och skattemyndigheter får ta ut avgifter för att
lämna ut uppgifter ur databasen enligt de närmare föreskrifter som med-
delas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagcn
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
4 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den en-
skilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en sådan
handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag el-
ler enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
297
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall läm-
nas efter ansökan får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då skatteregisterlagen
(1980:343) skall upphöra att gälla. Den äldre lagens bestämmelser om
gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga om upp-
gifter och handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober 2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som på-
börjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för
ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
298
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i skatteför-
valtningens folkbokföringsverksamhet, om behandlingen är helt eller
delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att
ingå i en strukturerad samling av uppgifter som är tillgängliga för sök-
ning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 4 och 5 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling av
uppgifter om avlidna.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38—41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter far behandlas för tillhandahållande av information som
behövs för
1. samordnad behandling, kontroll och analys av identifierings-
uppgifter för fysiska personer och av andra folkbokföringsuppgifter,
2. handläggning av folkbokföringsärenden,
3. fullgörande av underrättelseskyldighet enligt lag eller förordning,
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
299
4. framställning av personbevis och andra registerutdrag,
5. aktualisering, komplettering och kontroll av personuppgifter,
6. uttag av urval av personuppgifter, och
7. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
5 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som verket skall utföra. En skattemyndighet är person-
uppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.
6 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag far behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket får i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
1 § I folkbokföringsverksamheten skall det finnas en samling personupp-
gifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i
verksamheten för de i 2 § angivna ändamålen (folkbokföringsdatabas).
2 § I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1 och 2. Uppgifter om andra personer får
behandlas om det behövs för handläggningen av ett ärende.
3 § För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får följande uppgifter behand-
las i databasen:
1. person- eller samordningsnummer,
2. namn,
3. födelsetid,
4. födelsehemort,
5. födelseort,
6. adress,
7. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort och
folkbokföring under särskild rubrik,
8. medborgarskap,
9. civilstånd,
10. make, barn, föräldrar, vårdnadshavare och annan person som den
registrerade har samband med inom folkbokföringen,
11. samband enligt 10 som är grundat på adoption,
12. inilyttning från utlandet,
13. avregistrering enligt 19-21 § folkbokföringslagen (1991:481),
14. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157), och
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
300
15. gravsättning.
I databasen får uppgifter behandlas som den 30 juni 1991 enligt sär-
skilda bestämmelser var antecknade i sådan personakt som avses i 16 § i
den upphävda folkbokföringskungörelsen (1967:495).
I ärenden om tilldelning av samordningsnummer far även anges grun-
den för tilldelningen, de handlingar som har legat till grund för identifie-
ring samt uppgift om att det råder osäkerhet om personens identitet.
4 § I databasen far uppgifter behandlas om yrkande, grunder och beslut i
ett ärende samt andra uppgifter som behövs för handläggningen av ett
ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databasen enligt
första stycket.
5 § En handling som har kommit in eller upprättats i ett ärende far be-
handlas i databasen. En sådan handling far innehålla uppgift som avses i
1 kap. 6 § om uppgiften lämnats i ärendet eller är nödvändig för hand-
läggningen av det.
6 § Uppgifter i databasen far lämnas ut till en enskild på medium för au-
tomatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
7 § Riksskatteverket och skattemyndigheter far ha direktåtkomst till upp-
gifter som avses i 3-5 §§.
8 § En myndighet får ha direktåtkomst till uppgift om person- eller sam-
ordningsnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägenhets-
beteckning och folkbokföringsort samt avregistrering från folkbok-
föringen. En myndighet får även ha direktåtkomst till uppgifter som avses
i 3 § första stycket om myndigheten enligt lag eller förordning far be-
handla den.
9 § En enskild far ha direktåtkomst till uppgifter i databasen endast om
regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som far omfattas av direktåtkomst enligt
andra stycket. Åtkomst till uppgifter om annan person än den enskilde
själv får dock medges endast till uppgifter som avses i 8 § första stycket
första meningen.
10 § Vid sökning i databasen får uppgifter som avses i 3 § första stycket
5, 11 och 12 inte användas som sökbegrepp.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
301
Uppgifter som avses i 3 § första stycket 8 får användas som sökbe-
grepp endast i fråga om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Fin-
land eller Island samt om medborgarskap i ett land inom eller utom Eu-
ropeiska unionen (unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgar-
skap).
11 § Vid sökning efter handlingar som avses i 5 § får endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer och uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sök-
begrepp får dock inte uppgift som avses i 1 kap. 6 § användas.
12 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras i enlighet med
arkivlagen (1990:782).
12 § Riksskatteverket och skattemyndigheter får ta ut avgifter för att
lämna ut uppgifter ur databasen enligt de närmare föreskrifter som med-
delas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
5 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den en-
skilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en sådan
handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag el-
ler enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
302
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall läm-
nas efter ansökan far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag far inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister och lagen (1995:743) om aviseringsregister
skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som på-
börjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för
ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Bestämmelsen i 9 § lagen (1995:743) om aviseringsregister gäller
dock fortfarande till utgången av år 2001.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
303
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i den centrala
valmyndighetens, skattemyndigheternas och länsstyrelsernas verksamhet
med val och folkomröstningar enligt vallagen (1997:157), folkomröst-
ningslagen (1979:369) samt lagen (1994:692) om kommunala folkom-
röstningar, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om
personuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling
av uppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38-41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som
behövs för
1. framställning av röstlängder och röstkort inför ett val eller en folk-
omröstning,
2. framställning av valsedlar och sammanräkning av valresultat, och
3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
304
5 § Uppgifter far behandlas i databasen for att tillgodose samhällets be-
hov av uppgifter i samband med val och folkomröstningar.
6 § Den centrala valmyndigheten är personuppgiftsansvarig for den be-
handling av personuppgifter som myndigheten skall utföra. En skatte-
myndighet eller länsstyrelse är personuppgiftsansvarig för den behand-
ling som myndigheten eller länsstyrelsen skall utföra.
7 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag far behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket far i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
1 § I den centrala valmyndighetens, skattemyndigheternas och länsstyrel-
sernas verksamhet med val och folkomröstningar skall det finnas en sam-
ling personuppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4 och 5 §§ angivna ändamålen
(val- och folkomröstningsdatabas).
2 § I databasen far uppgifter behandlas om personer som
1. kan antas komma att vara röstberättigade den dag som ett val eller en
folkomröstning skall hållas, eller
2. är kandidater i val.
Uppgifter om andra personer än som anges i första stycket far behand-
las om det behövs för handläggningen av ett ärende.
3 § För en person som avses i 2 § 1 far i databasen uppgifter behandlas
om personnummer, namn, adress, folkbokföringsort, fastighetsbeteck-
ning, valdistrikt, medborgarskap samt datum för invandring och för an-
mälan enligt 7 kap 1 § vallagen (1997:157). För en person som inte är
folkbokförd i Sverige får behandlas uppgift om tidpunkt för utvandring.
4 § För en person som avses i 2 § 2 får i databasen uppgifter behandlas
om personnummer, namn, adress, folkbokföringsort, medborgarskap i ett
land inom Europeiska unionen samt partibeteckning och övriga uppgifter
som enligt 6 kap. 3 och 4 §§ vallagen (1997:157) skall finnas på valsedlar
där personen är upptagen.
5 § I databasen får uppgifter om beslut, yrkande och grunder i ett ärende
bahandlas.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
305
Prop. 2000/01:33
6 § En handling som har kommit in eller upprättats i ett ärende får be- Bilaga 4
handlas i databasen. En sådan handling får innehålla uppgift som avses i
1 kap. 7 § om uppgiften lämnats i ärendet eller är nödvändig för hand-
läggningen av det.
7 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för au-
tomatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
8 § Den centrala valmyndigheten och länsstyrelserna kommunala far ha
direktåtkomst till uppgifter som avses i 3-6 §§.
De kommunala valnämnderna får ha direktåtkomst till uppgifter som
avses i 3-5 §§.
Skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 §
samt till uppgifter enligt 5 och 6 §§ i fråga om person som avses i 2 § 1.
9 § En enskild får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv i databasen
endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Om regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medgivit
det får enskilda ha direktåtkomst till de uppgifter om kandidater som
finns på valsedlar och uppgifter om valresultat.
10 § Vid sökning i databasen får uppgift om medborgarskap inte använ-
das som sökbegrepp, annat än i fråga om medborgarskap i ett land inom
Europeiska unionen eller i Island eller Norge.
11 § Vid sökning efter handlingar som avses i 6 § får endast uppgift om
namn och personnummer samt uppgifter som avses i 15 kap. 2 § sekre-
tesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sökbegrepp får
dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
12 § Uppgifter om en person som avses i 2 § 1 skall gallras senast en må-
nad efter att det val eller den folkomröstning som uppgifterna hänför sig
till har vunnit laga kraft. Om flera val hålls samtidigt skall uppgifterna
dock gallras senast en månad efter att samtliga val har vunnit laga kraft.
Uppgifter om en person som avses i 2 § 2 skall gallras senast fyra år ef-
ter utgången av den valperiod som uppgifterna hänför sig till.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall bevaras under
längre tid än som anges i 13 §.
306
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Övriga bestämmelser
14 § Den centrala valmyndigheten, skattemyndigheterna och länsstyrel-
serna far ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur databasen enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket far inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift fa kopia eller utskrift av
en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
6 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den en-
skilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en sådan
handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag el-
ler enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall läm-
nas efter ansökan får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag far inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då lagen (1997:158) om
röstlängdsregister skall upphöra att gälla. Den äldre lagens bestämmelser
om gallring och innehåll i ett register gäller dock fortfarande i fråga om
uppgifter och handlingar som har tillförts registret före den 1 oktober
2001.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
307
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som på-
börjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för
ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
308
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i kronofog-
demyndigheternas verksamhet med utsökning och indrivning, skuldsane-
ring, betalningsföreläggande och handräckning, tillsyn i konkurs samt i
annan verksamhet som särskilt åligger kronofogdemyndigheter, om be-
handlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter
ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av uppgifter
som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda
kriterier.
Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling
av uppgifter om juridiska personer och avlidna.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 § med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 § §,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38-41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databaser gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter får behandlas för ändamål som anges i 2 kap. 2, 3, 8, 9, 14,
15, 20 och 21 §§.
Personuppgiftsansvar
309
5 § Riksskatteverket är personuppgiftsansvarigt for den behandling av
personuppgifter som verket skall utföra. En kronofogdemyndighet är per-
sonuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.
6 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett mål eller
ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket får i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
7 § Uppgifter som behandlas automatiserat i ett mål eller ärende skall
gallras senast ett år efter det att målet eller ärendet har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt än den
som anges i första stycket eller att uppgifter skall bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
2 kap. Kronofogdemyndigheternas databaser
1 § I verksamheten med utsökning och indrivning skall det finnas en
samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används
gemensamt i verksamheten för de i 2 och 3 §§ angivna ändamålen (ut-
söknings- och indrivningsdatabas).
Ändamål
2 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs inom kronofogdemyndigheternas verskamhet för
1. verkställighet eller annan åtgärd som särskilt åligger kronofogde-
myndigheter enligt utsökningsbalken eller annan författning,
2. indrivning av statliga fordringar m.m.,
3. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
4. kvittning vid utbetalning av bidrag,
5. ansökan om och tillsyn över näringsförbud,
6. ärenden om ansvar för någon annans skatter och avgifter, och
7. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
3 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför kronofogde-
myndigheternas verksamhet för
1. avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,
2. kvittning vid utbetalning av bidrag,
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
310
3. planering, samordning och uppföljning av revision och annan kon-
trollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,
4. utredningar vid bestämmande och betalning av skatter, tullar och
avgifter, och
5. kontroll och tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och an-
nan liknande prövning.
Innehåll
4 § I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 2 § 1-6. Uppgifter om andra personer får behandlas
om det behövs för handläggningen av ett mål.
5 § För de ändamål som anges i 2 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, bosättning och familjeförhållanden,
2. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företräda-
re,
3. en enskilds ekonomiska förhållanden,
4. egendom som berörs i ett mål,
5. yrkande och grunder i ett mål eller ärende,
6. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett mål eller
ärende, och
7. att en kronofogdemyndighet gjort anmälan om misstanke om brott
samt, om uppgifterna utgör grund för en begäran om verkställighet, upp-
gifter om lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
Gallring
6 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast fem år efter
utgången av det kalenderår då det mål eller ärende som uppgifterna eller
handlingarna hänför sig till avslutades. Uppgifter som inte kan hänföras
till ett visst mål eller ärende skall gallras senast fem år efter utgången av
det kalenderår då samtliga mål avseende den person som uppgifterna
hänför sig till var avslutade.
7 § I verksamheten med betalningsföreläggande och handräckning skall
det finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behand-
ling används gemensamt i verksamheten för de i 8 och 9 §§ angivna än-
damålen (betalningsföreläggande- och handräckningsdatabas).
Ändamål
8 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs inom kronofogdemyndigheternas verksamhet för
1. handläggningen av mål om betalningsföreläggande eller handräck-
ning,
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
311
2. tillhandahållande av utslag i mål om betalningsföreläggande och
handräckning, och
3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
9 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av informa-
tion som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför kronofogde-
myndigheternas verksamhet för tillsyn samt lämplighets- och tillstånds-
prövning och annan liknande prövning.
Innehåll
10 § I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 8 § 1 och 2. Uppgifter om andra personer får behandlas
om det behövs för handläggningen av ett mål.
11 § För de ändamål som anges i 8 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, bosättning och anställning,
2. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra ställföre-
trädare,
3. yrkande och grunder i ett mål,
4. övriga förhållanden, om de tillförs ett mål och är av betydelse för
handläggningen,
5. beslut och övriga åtgärder i ett mål, och
6. lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål, om upp-
gifterna utgör grund för en begäran om utslag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
Gallring
12 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast tre år efter
utgången av det kalenderår då det mål som uppgifterna eller handlingarna
hänför sig till avslutades. Uppgifter om utslag i mål om betalningsföre-
läggande skall dock gallras senast tio år efter utgången av det kalenderår
då utslaget vann laga kraft.
13 § I verksamheten med skuldsanering skall det finnas en samling upp-
gifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i
verksamheten för de i 14 och 15 §§ angivna ändamålen (skuldsanerings-
databas).
Ändamål
14 § Uppgifter får behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs inom kronofogdemyndigheternas verksamhet för
1. handläggning av ärenden om skuldsanering, och
2. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
312
15 § Uppgifter far behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför kronofog-
demyndigheternas verksamhet for tillsyn samt lämplighets- och till-
ståndsprövning och annan liknande prövning.
Innehåll
16 § I databasen far uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 14 § 1. Uppgifter om andra personer far behandlas om
det behövs för handläggningen av ett ärende.
17 § För de ändamål som anges i 14 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. en fysisk persons identitet, bosättning, familjeförhållanden och yrke,
2. en juridisk persons identitet, säte och andra liknande basuppgifter,
3. en enskilds ekonomiska förhållanden,
4. yrkande och grunder i ett ärende,
5. beslut samt övriga åtgärder i ett ärende, och
6. lagöverträdelser som innefattar brott eller domar i brottmål, om upp-
gifterna utgör grund för en fordran i ett ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
Gallring
18 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast fem år efter
utgången av det kalenderår då det ärende som uppgifterna eller handling-
arna hänför sig till avslutades. Har skuldsanering beviljats i ett ärende
skall uppgifter och handlingar dock gallras senast sju år efter utgången av
det kalenderår då beslutet att bevilja skuldsanering fattades.
19 § I verksamheten med tillsyn i konkurs skall det finnas en samling
uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemen-
samt i verksamheten för de i 20 och 21 §§ angivna ändamålen (konkurs-
tillsynsdatabas).
Ändamål
20 § Uppgifter far behandlas i databasen för tillhandahållande av infor-
mation som behövs inom kronofogdemyndigheternas verksamhet för
1. handläggningen av konkurstillsynsärenden och mål enligt lönegaran-
tilagen (1992:497), och
2. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
Innehåll
21 § I databasen far uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamheten enligt 20 § 1. Uppgifter om andra personer får behandlas
om det behövs för handläggningen av ett mål eller ärende.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
313
22 § För de ändamål som anges i 20 § får följande uppgifter behandlas i
databasen:
1. ett konkursbo,
2. en fysisk persons identitet och bosättning,
3. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företräda-
re,
4. en enskilds ekonomiska förhållanden,
5. domstols eller myndighets beslut,
6. yrkande och grunder i ett mål eller ärende, och
7. beslut och övriga åtgärder i ett mål eller ärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
Gallring
23 § Uppgifter och handlingar i databasen som kan hänföras till ett kon-
kurstillsynsärende skall gallras senast fem år efter utgången av det kalen-
derår då ärendet avslutades, dock tidigast tio år efter utgången av det ka-
lender år då beslutet om konkurs fattades.
Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt lönegaranti-
lagen (1992:497) skall senast gallras tre år efter utgången av det kalen-
derår då handläggningen av målet avslutades.
Elektroniska handlingar
24 § En handling som har kommit in eller upprättats i ett mål eller ärende
får behandlas i databasen. En sådan handling får innehålla uppgift som
avses i 1 kap. 6 § om uppgiften lämnats i målet eller ärendet eller är nöd-
vändig för handläggningen av det.
Utlämnande av uppgifter till enskilda på medium för automatiserad behand-
ling
25 § Uppgifter i en databas far lämnas ut till en enskild på medium för
automatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
Direktåtkomst
26 § Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst
till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§.
27 § Skattemyndigheterna, Tullverket och Säkerhetspolisen får ha direkt-
åtkomst till uppgifter som avses i 5 § 1-6.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter direkt-
åtkomst enligt första stycket får omfatta.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
314
28 § En enskild far ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv i databa-
sen endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Om regeringen har medgivit det far en enskild ha direktåtkomst till
uppgifter om mål eller ärenden som han har gett in, dock inte till hand-
lingar som avses i 24 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst enligt
första stycket.
Sökbegrepp
29 § Vid sökning efter handlingar som avses i 24 § far endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer och uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sök-
begrepp far dock inte uppgift som avses i 1 kap. 6 § användas.
Efter utgången av det tredje året efter det att ett mål avslutats får endast
utslagets nummer användas som sökbegrepp i betalningsföreläggande-
och handräckningsdatabasen i fråga om uppgifter om utslag i målet.
Övriga bestämmelser
30 § Riksskatteverket och kronofogdemyndigheter far ta ut avgifter för
att lämna ut uppgifter ur en databas enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift fa kopia eller utskrift av
allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall bevaras under
längre tid än som sägs i 6, 12, 18 och 23 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
Information till den registrerade
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagcn
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
24 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den en-
skilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en sådan
handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket,
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
315
Rättelse och skadestånd
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagcn (1998:204) om rättelse och
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag el-
ler enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Överklagande
4 § En myndighets beslut om rättelse och om information som skall läm-
nas efter ansökan får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då utsökningsregisterla-
gen (1986:617) och lagen (1991:876) om register för betalningsföreläg-
gande och handräckning skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte börja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som
påbörjats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs
för ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
316
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Tullverkets
verksamhet, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om
personuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling
av uppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 4-6 och 8 §§ samt 2 kap. gäller även vid behandling
av uppgifter om juridiska personer.
Bestämmelserna i denna lag gäller inte behandling av uppgifter i den
brottsbekämpande verksamhet som Tullverket bedriver. För sådan be-
handling finns det bestämmelser i lagen (1997:1058) om register i Tull-
verkets brottsbekämpande verksamhet.
2 § Om inte annat anges i 3 § eller 3 kap. gäller denna lag i stället för
personuppgiftslagen (1998:204).
3 § När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av lagen gäller personuppgiftslagens
(1998:204) bestämmelser om
1. definitioner i 3 §,
2. förhållandet till offentlighetsprincipen m.m. i 8 §,
3. grundläggande krav på behandling i 9 §, med undantag för vad som
sägs i första stycket i och tredje stycket,
4. säkerheten vid behandling i 30-32 §§,
5. överföring av personuppgifter till tredje land i 33-35 §§,
6. personuppgiftsombud, m.m. i 36 § andra stycket och 38-41 §§,
7. upplysningar till allmänheten om vissa behandlingar i 42 §,
8. tillsynsmyndighetens befogenheter i 43 och 47 §§, och
9. straff i 49 §.
Vid behandling av personuppgifter som inte sker i databasen gäller
även 22 § personuppgiftslagen.
4 § Uppgifter far behandlas för tillhandahållande av information som
behövs hos Tullverket för
317
1. fastställande, uppbörd, återbetalning och redovisning av tull, annan
skatt och avgifter,
2. övervakning, kontroll, analys och revision,
3. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande
internationellt åtagande, och
4. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.
5 § Uppgifter far behandlas för tillhandahållande av information som
behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Tullverket
för
1. fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal-
ning och återbetalning av skatter eller avgifter,
2. kontroll, analys och revision,
3. tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande
prövning, och
4. utsökning och indrivning.
6 § Tullverket är personuppgiftsansvarigt för behandling av personupp-
gifter.
7 § Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 §
samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett ärende
eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Uppgifter som avses i första stycket far i annat fall behandlas endast
om det särskilt anges i 2 kap.
8 § Uppgifter som behandlas automatiserat i ett ärende skall gallras se-
nast ett år efter det att ärendet har avslutats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt än den
som anges i första stycket eller att uppgifter skall bevaras.
För uppgifter som behandlas med stöd av 2 kap. gäller särskilda be-
stämmelser.
1 § I Tullverkets verksamhet skall det finnas en samling uppgifter som
med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamhe-
ten för de i 1 kap. 4 och 5 § § angivna ändamålen (tulldatabas).
2 § I tulldatabasen far uppgifter behandlas om personer som omfattas av
verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1-3. Uppgifter om andra personer får be-
handlas om det behövs för handläggningen av ett ärende.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
318
3 § För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får följande uppgifter behand-
las i tulldatabasen:
1. en fysisk persons identitet och bosättning,
2. en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företräda-
re,
3. identitetsbeteckningar för transportmedel, containrar och tankar,
4. tulltaxor,
5. underlag för statistikframställning,
6. registrering för skatter eller avgifter,
7. underlag för och bestämmande av tull, annan skatt eller avgifter,
8. revision och annan kontroll,
9. tillstånd eller licenser som krävs för import eller export av varor,
10. yrkande och grunder i ett ärende, och
11. beslut, betalning, redovisning och övriga åtgärder i ett ärende.
I databasen får även andra uppgifter behandlas som behövs för fullgö-
rande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internatio-
nellt åtagande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall med-
dela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som far behandlas i databa-
sen enligt första stycket.
4 § En handling som har kommit in eller upprättats i ett ärende far be-
handlas i databasen. En sådan handling far innehålla uppgift som avses i
1 kap. 7 § om uppgiften lämnats i ärendet eller är nödvändig för hand-
läggningen av det.
5 § Uppgifter i databasen får lämnas ut till en enskild på medium för au-
tomatiserad behandling endast om regeringen har meddelat föreskrifter
om det.
6 § Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i databasen.
7 § Riksskatteverket och skattemyndigheterna får ha direktåtkomst till
uppgifter som avses i 3 § 1, 2, 6-7, 10 och 11 i fråga om personer som är
eller kan antas vara skattskyldiga.
Kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som av-
ses i 3 § 1,2, 6-7, 10 och 11 i fråga om den som är registrerad som gäl-
denär hos kronofogdemyndigheten eller make till gäldenären eller någon
annan som likställs med make.
Regeringen far meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter direkt-
åtkomst enligt första stycket får omfatta.
8 § En enskild lår ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv i databasen
endast om regeringen har meddelat föreskrifter om det.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
319
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om vilka uppgifter som får omfattas av direktåtkomst enligt
första stycket.
9 § Vid sökning efter handlingar som avses i 4 § får endast uppgift om
namn, person- eller samordningsnummer och uppgifter som avses i 15
kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) användas som sökbegrepp. Som sök-
begrepp får dock inte uppgift som avses i 1 kap. 7 § användas.
10 § Uppgifter och handlingar i databasen skall gallras senast sex år efter
utgången av det kalenderår då uppgifterna eller handlingarna behandlades
i databasen första gången.
Om det i lag eller annan författning har föreskrivits längre tid för beva-
rande av vissa uppgifter än vad som anges i första stycket, gäller den fö-
reskriften.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter eller handlingar skall bevaras under längre
tid än som anges i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde-
la föreskrifter om att uppgifter och handlingar som undantas från gallring
skall överlämnas till en arkivmyndighet.
övriga bestämmelser
11 § Tullverket får ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur databasen
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.
Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränk-
ning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av
allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.
3 kap. Enskildas rättigheter
1 § Vid tillämpningen av denna lag gäller bestämmelserna om informa-
tion till den registrerade i 23 och 25-27 §§ personuppgiftslagen
(1998:204), med den begränsning som anges i 2 §.
2 § Information som skall lämnas enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204) behöver inte omfatta uppgift i en handling som avses i 2 kap.
4 §, om den enskilde har tagit del av handlingens innehåll. Om den en-
skilde begär det skall dock informationen även omfatta uppgift i en sådan
handling.
Om informationen inte innehåller handling som avses i första stycket
skall det av informationen framgå att handlingen behandlas i databasen.
Rättelse och skadestånd
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
320
3 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och Prop. 2000/01:33
skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag el- Bilaga 4
ler enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
4 § Tullverkets beslut om rättelse och om information som skall lämnas
efter ansökan far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra be-
slut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001, då tullregisterlagen
(1990:137) skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelser i lagen om grundläggande krav på behandling av per-
sonuppgifter samt behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter
om lagöverträdelser m.m., skall inte bölja tillämpas förrän den 1 oktober
2007 i fråga om sådan manuell behandling av personuppgifter som på-
böljats före den 24 oktober 1998 eller manuell behandling som utförs för
ett visst ändamål om manuell behandling för ändamålet påbörjats före
den 24 oktober 1998.
3. Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § datalagen (1973:289)
kommit in innan denna lag träder i kraft men har utdraget inte expedierats
före ikraftträdandet, skall framställningen anses som en ansökan om in-
formation enligt denna lag.
4. Bestämmelsen om skadestånd skall tillämpas endast om den omstän-
dighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att lagen har trätt
i kraft för den aktuella behandlingen.
321
11 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 33
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 19 §§ och 14 kap. 10 § sekre-
tesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
9 ka|
1
Sekretess gäller i myndighets
verksamhet, som avser be-
stämmande av skatt eller som av-
ser taxering eller i övrigt fast-
ställande av underlag för be-
stämmande av skatt, för uppgift
om enskilds personliga eller eko-
nomiska förhållanden. Mot-
svarande sekretess gäller i myndig-
hets verksamhet som avser förande
av eller uttag ur register som avses
i skatteregisterlagen (1980:343)
för uppgift som har tillförts sådant
register och hos kommun eller
landsting för uppgift som har läm-
nats dit i ett ärende om för-
handsbesked i skatte- eller taxe-
ringsfråga. Uppgift hos Tullverket
får dock lämnas ut, om det står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde lider skada eller
men. För uppgift i mål hos dom-
stol gäller sekretessen endast om
det kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Detsamma gäller uppgift som med
anledning av överklagande hos
domstol registreras hos annan
myndighet enligt 15 kap. 2 § första
stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål
hos domstol erhållits från annan
myndighet och är den sekretess-
belagd där, gäller dock denna sek-
retess hos domstolen, om upp-
giften saknar betydelse i målet.
Sekretess gäller i myndighets
verksamhet, som avser be-
stämmande av skatt eller som av-
ser taxering eller i övrigt fast-
ställande av underlag för be-
stämmande av skatt, för uppgift
om enskilds personliga eller eko-
nomiska förhållanden. Mot-
svarande sekretess gäller i myndig-
hets verksamhet som avser förande
av eller uttag ur beskattningsdata-
basen enligt lagen (2000:000) om
behandling av uppgifter i skatte-
förvaltningens beskattningsverk-
samhet och tulldatabasen enligt
lagen (2000:000) om behandling
av uppgifter i Tullverkets verk-
samhet för uppgift som har tillförts
databaserna samt hos kommun
eller landsting för uppgift som har
lämnats dit i ett ärende om för-
handsbesked i skatte- eller taxe-
ringsfråga. Uppgift hos Tullverket
får dock lämnas ut, om det står
klart att uppgiften kan röjas utan
att den enskilde lider skada eller
men. För uppgift i mål hos dom-
stol gäller sekretessen endast om
det kan antas att den enskilde lider
skada eller men om uppgiften röjs.
Detsamma gäller uppgift som med
anledning av överklagande hos
domstol registreras hos annan
myndighet enligt 15 kap. 2 § första
stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål
1 Lydelse enligt prop. 2000/01:12.
322
hos domstol erhållits från annan
myndighet och är den sekretess-
belagd där, gäller dock denna sek-
retess hos domstolen, om upp-
giften saknar betydelse i målet.
Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag for
arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och
annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisreglerings-
avgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund samt skattetillägg och förseningsavgift. Med
verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som
avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvi-
da inte beslutet meddelas i ärende om
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefraga,
2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig in-
komstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansfö-
retag,
3. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckel-
personer när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
Utan hinder av sekretessen far
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om för-
farande vid beskattning eller om
skatteregister. I artiklarna 6.1 och
8.3 i rådets förordning (EG) nr
3295/94 av den 22 december 1994
om fastställande av vissa åtgärder
avseende införsel till gemenskapen
samt export och återexport från
gemenskapen av varor som gör
intrång i viss immateriell ägande-
rätt finns bestämmelser om att
uppgift i vissa fall far lämnas till
enskild. Vidare far utan hinder av
sekretessen uppgift i en revisions-
promemoria lämnas till en för-
valtare i den reviderades konkurs.
Utan hinder av sekretessen får
uppgift lämnas till enskild enligt
vad som föreskrivs i lag om för-
farande vid beskattning eller lagen
(2000:000) om behandling av
uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet. I artik-
larna 6.1 och 8.3 i rådets förord-
ning (EG) nr 3295/94 av den 22
december 1994 om fastställande av
vissa åtgärder avseende införsel till
gemenskapen samt export och
återexport från gemenskapen av
varor som gör intrång i viss imma-
teriell äganderätt finns bestämmel-
ser om att uppgift i vissa fall far
lämnas till enskild. Vidare får utan
hinder av sekretessen uppgift i en
revisionspromemoria lämnas till
en förvaltare i den reviderades
konkurs.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund
gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.
19 §2
Sekretess gäller inom exeku- Sekretess gäller inom exeku-
Senaste lydelse 1995:1371.
323
tionsväsendet i mål eller ärende
angående exekutiv verksamhet for
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller
någon honom närstående lider av-
sevärd skada eller betydande men
om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller dock inte uppgift om för-
pliktelse som avses med den sökta
verkställigheten och inte heller
beslut i målet eller ärendet.
Motsvarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som avser
förande av eller uttag ur ett utsök-
ningsregister för uppgift som har
tillförts registret.
tionsväsendet i mål eller ärende
angående utsökning och indriv-
ning samt i verksamhet enligt
lagen (1986:436) om närings-
förbud, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men.
Sekretessen gäller dock inte upp-
gift om förpliktelse som avses
med den sökta verkställigheten
— i ett pågående mål, eller
- i ett avslutat mål om verk-
ställighet för annan förpliktelse
söks inom två år eller om verk-
ställighet tidigare sökts och upp-
giften inte är äldre än två år.
Sekretess gäller inte heller be-
slut i ett mål eller ärende
Motsvarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som av-
ser förande av eller uttag ur ut-
söknings- och indrivningsdata-
basen enligt lagen (2000:000)
om behandling av uppgifter i
kronofogdemyndigheternas verk-
samhet för uppgift som har till-
förts databasen.
Utan hinder av sekretessen får
uppgifter om en enskild lämnas
till förvaltare i den enskildes
konkurs.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i
högst tjugo år.
10 §3
Myndighet får uppställa förbe-
håll, som inskränker enskild mot-
tagares rätt att lämna uppgift vi-
dare eller utnyttja uppgift, också
när
1. myndigheten enligt 5 § läm-
nar sekretessbelagd uppgift till
part, ställföreträdare, ombud eller
Myndighet får uppställa förbe-
håll, som inskränker enskild mot-
tagares rätt att lämna uppgift vi-
dare eller utnyttja uppgift, också
när
1. myndigheten enligt 5 § läm-
nar sekretessbelagd uppgift till
part, ställföreträdare, ombud eller
3 Senaste lydelse 1994:595.
324
biträde,
2. myndigheten med stöd av 7 §
första stycket lämnar uppgift till
någon som inte är knuten till myn-
digheten på det sätt som anges i 1
kap. 6 §,
3. myndigheten med stöd av 9
kap. 1 § fjärde stycket andra me-
ningen eller 9 kap. 2 § fjärde
stycket lämnar uppgift till kon-
kursförvaltare.
biträde,
2. myndigheten med stöd av 7 §
första stycket lämnar uppgift till
någon som inte är knuten till myn-
digheten på det sätt som anges i 1
kap. 6 §,
3. myndigheten med stöd av 9
kap. 1 § fjärde stycket andra me-
ningen, 9 kap. 2 § fjärde stycket
eller 9 kap. 19 § tredje stycket
lämnar uppgift till konkurs-
förvaltare.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Förbehåll enligt första stycket 1 får inte innebära förbud mot att utnytt-
ja uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig upplysning
till part, ställföreträdare, ombud eller biträde.
Har förbehåll uppställts enligt första stycket 2, skall i fråga om förbe-
hållet gälla vad som föreskrivs i 7 § tredje och fjärde styckena angående
förbud att lämna ut eller utnyttja uppgift.
Ett förbehåll enligt första stycket 3 får inte innebära ett förbud att ut-
nyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren skall kunna fullgöra de
skyldigheter som åvilar honom i anledning av konkursen.
Förordnande av regeringen eller riksdagen för särskilt fall om undantag
från sekretess för uppgift far förenas med villkor att förbehåll som anges i
första stycket skall uppställas vid utlämnande av uppgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
12 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 33
325
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 11 kap. 6 § tullagen
(2000:000) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I artiklarna 4a och 4b i förord-
ningen (EEG) nr 2454/93 finns
bestämmelser om databehandling.
Tullverket använder i verksamhe-
ten enligt tullagstiftningen ett sy-
stem för automatisk databehand-
ling (tulldatasystemef). Bestäm-
melser om register som ingår i
systemet finns i tullregisterlagen
(1990:137).
2 kap.
1 §
I artiklarna 4a och 4b i förord-
ningen (EEG) nr 2454/93 finns
bestämmelser om databehandling.
Tullverket använder i verksamhe-
ten enligt tullagstiftningen ett sy-
stem för automatisk databehand-
ling (tulldatasystemet). Bestäm-
melser om behandling av uppgifter
i systemet finns i lagen (2000:000)
om behandling av uppgifter i Tull-
verkets verksamhet.
Tullverket skall på begäran till-
handahålla Sveriges Riksbank,
Riksskatteverket, Läkemedels-
verket, Statens livsmedelsverk,
Statens jordbruksverk, Kommers-
kollegium, skattemyndighet, Sta-
tistiska centralbyrån, Kemikalie-
inspektionen och Fiskeriverket
uppgifter som förekommer hos
Tullverket och som rör import el-
ler export av varor. Tullverket
skall vidare på begäran till-
handahålla Säkerhetspolisen upp-
gifter som förekommer hos Tull-
verket och som rör export av va-
ror.
1 tullregisterlagen (1990:137)
finns bestämmelser om utlämnan-
de till vissa myndigheter av upp-
gifter ur tullregistrel på medium
för automatisk databehandling.
6§
Tullverket skall på begäran till-
handahålla Sveriges Riksbank,
Riksskatteverket, Läkemedels-
verket, Statens livsmedelsverk,
Statens jordbruksverk, Kommers-
kollegium, skattemyndighet, kro-
nofogdemyndighet, Statistiska cen-
tralbyrån, Kemikalieinspektionen
och Fiskeriverket uppgifter som
förekommer hos Tullverket och
som rör import eller export av va-
ror. Tullverket skall vidare på be-
gäran tillhandahålla Säkerhets-
polisen uppgifter som förekommer
hos Tullverket och som rör export
av varor.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
326
2.8
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §'
En uppgift om en fysisk person skall gallras när det inte längre är nöd-
vändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med registret.
En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare skall gallras
senast när tre år har förflutit från utgången av det år då den omständighet
inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser.
En uppgift som hämtats in från
en databas som avses i 2 kap. 1 §
lagen (2000:000) om behandling
av uppgifter i kronofogdemyndig-
heternas verksamhet skall gallras
när den inte omfattas av undan-
taget från sekretess i 9 kap. 19 §
första stycket andra meningen el-
ler andra stycket sekretesslagen
(1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
1 Lydelse enligt lagrådsremiss den 12 oktober 2000 Kreditupplysningslagen och data-
skyddsdirektivet.
327
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter' skall upphöra att gälla den 30 september 2001.
Senaste lydelse av 9 kap. 1 § 1985:1028.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
328
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter1
dels att i 2 och 3 §§ orden "ett utsökningsregister" skall bytas ut mot
"utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2000:000) om be-
handling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet",
dels att i 15 § ordet "utsökningsregistret" skall bytas ut mot "utsök-
nings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2000:000) om behandling
av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet".
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
Senaste lydelse av 2, 3 och 15 §§ 1995:1371.
329
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 och 28 §§ folkbokföringslagen (1991:481)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Folkbokföring enligt denna lag
innebär fastställande av en persons
bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt la-
gen (1990:1536) om folkbok-
föringsregister får förekomma i
sådant register.
1 §'
Folkbokföring enligt denna lag
innebär fastställande av en persons
bosättning samt registrering av
uppgifter om identitet, familj och
andra förhållanden som enligt la-
gen (2000:000) om behandling av
personuppgifter i skatteförvalt-
ningens folkbokföringsverksamhet
får förekomma i folkbokförings-
databasen.
Vigsel, födelse och dödsfall i landet skall registreras även i fråga om en
person som inte är eller har varit folkbokförd.
Folkbokföring och registrering som avses i andra stycket sker genom
skattemyndighetens försorg.
28 §2
Anmälan enligt 25 eller 26 § skall innehålla följande uppgifter:
1 .namn och personnummer,
2. datum för ändring av bostads- eller postadress,
3. ny bostads- och postadress och, om fastigheten innehåller flera bo-
stadslägenheter, lägenhetsbeteckning som avses i lagen (1995:1537)om
lägenhetsregister samt beräknad giltighetstid,
4. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen av-
ser,
5. vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya
bostadsadressen avser.
1 Senaste lydelse 1994:1975.
2 Senaste lydelse 1995:1538.
330
Anmälan enligt 26 § skall dess-
utom innehålla uppgift om inflytt-
ningsdag till landet, avsikten med
vistelsen här och dess beräknade
varaktighet samt de uppgifter som
far foras in i folkbokförings-
registret enligt lagen (1990:1536)
om folkbokföringsregister.
Anmälan enligt 26 § skall dess-
utom innehålla uppgift om inflytt-
ningsdag till landet, avsikten med
vistelsen här och dess beräknade
varaktighet samt de uppgifter som
far foras in i folkbokföringsdata-
basen enligt lagen (2000:000) om
behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbok-
föringsverksamhet.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
331
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1991:483) om fingerade person-
uppgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
När ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har upp-
hört att gälla skall Rikspolis-
styrelsen underrätta skattemyndig-
heten om detta. Skattemyndigheten
skall skyndsamt se till att de finge-
rade uppgifterna inte längre an-
vänds inom folkbokföringen.
Myndigheten skall göra de änd-
ringar i folkbokföringsregistren
som krävs.
Sedan Rikspolisstyrelsen har
underrättat skattemyndigheten om
den enskildes anmälan enligt 8 §
första stycket får denne använda
de fingerade uppgifterna fram till
dess skattemyndigheten har regist-
rerat ändringarna i folkbokförings-
registren men inte för tid därefter.
Föreslagen lydelse
9§*
När ett medgivande att använda
fingerade personuppgifter har
upphört att gälla skall Rikspolis-
styrelsen underrätta skattemyndig-
heten om detta. Skattemyndigheten
skall skyndsamt se till att de finge-
rade uppgifterna inte längre an-
vänds inom folkbokföringen.
Myndigheten skall göra de änd-
ringar i folkbokföringsdatabasen
enligt lagen (2000:000) om be-
handling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbok-
föringsverksamhet som krävs.
Sedan Rikspolisstyrelsen har
underrättat skattemyndigheten om
den enskildes anmälan enligt 8 §
första stycket får denne använda
de fingerade uppgifterna fram till
dess skattemyndigheten har regist-
rerat ändringarna i folkbokförings-
databasen men inte för tid där-
efter.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
1 Senaste lydelse 1997:988.
332
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att i 3 kap. 3 § sametingslagen (1992:1433)' or-
den "aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister"
skall bytas ut mot "folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2000:000) om
behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokförings-
verksamhet"
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
1 Lydelse av 3 kap. 3 § enligt prop.2000/01:1.
333
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
334
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
335
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 11 och 12 §§ lagen (1994:1776) om
skatt på energi skall upphöra att gälla vid utgången av september 2001.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
336
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 10, 13 och 14 §§ lagen (1995:439) om be-
skattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringen får meddela andra
föreskrifter om skatte-, tull-, folk-
bokförings- och utsökningsregister
än de som annars gäller.
10 §
Regeringen får meddela andra
föreskrifter om behandling av per-
sonuppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsdatabas och folkbok-
foringsdatabas, kronofogdemyn-
digheternas utsöknings- och in-
drivningsdatabas samt Tullverkets
tulldatabas än de som annars gäll-
er.
13
Regeringen får överlåta sin be-
fogenhet enligt 9 eller 10 § att
meddela föreskrifter på Riksskatte-
verket eller, beträffande tull-
register, Tullverket. Regeringen
får vidare överlåta sin befogenhet
enligt 11 § att meddela föreskrifter
om omprövning på Riksskatte-
verket eller, beträffande tullar,
Tullverket.
Regeringen får överlåta be-
fogenhet som regeringen har enligt
de skatte-, tull-, avgifts-, folkbok-
förings- och registerförfattningar
som reglerar förhållanden som om-
fattas av denna lag på Riksskatte-
verket eller, beträffande tullar och
tullregister, Tullverket.
§'
Regeringen får överlåta sin be-
fogenhet enligt 9 eller 10 § att
meddela föreskrifter på Riksskatte-
verket eller, beträffande tulldata-
basen, Tullverket. Regeringen får
vidare överlåta sin befogenhet en-
ligt 11 § att meddela föreskrifter
om omprövning på Riksskatte-
verket eller, beträffande tullar,
Tullverket.
§2
Regeringen får överlåta be-
fogenhet som regeringen har enligt
de skatte-, tull-, avgifts- och folk-
bokföringsförfattningar samt de
författningar om behandling av
personuppgifter och andra upp-
gifter som reglerar förhållanden
som omfattas av denna lag på
Riksskatteverket eller, beträffande
tullar och behandling av uppgifter
Senaste lydelse 1999:432.
2 Senaste lydelse 1999:432.
337
i Tullverkets verksamhet, Tull-
verket.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
338
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1995:1623) om skattereduktion
för riskkapitalinvesteringar skall upphöra att gälla vid utgången av sep-
tember 2001.
339
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 6 §, 3 kap. 2, 6 och 8 §§, 6 kap. 11 §
samt 7 kap. 4 oeh 6 §§ vallagen (1997:157) orden "aviseringsregistret
enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister" skall bytas ut mot "folk-
bokföringsdatabasen enligt lagen (2000:000) om behandling av person-
uppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet".
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
340
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
När det är fråga om skatt som
har lämnats till kronofogde-
myndigheten för indrivning eller
för verkställighet enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter be-
räknas kostnadsräntan efter en rän-
tesats som motsvarar basräntan
från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i
utsökningsregistret.
9§
När det är fråga om skatt som
har lämnats till kronofogde-
myndigheten för indrivning eller
för verkställighet enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter be-
räknas kostnadsräntan efter en rän-
tesats som motsvarar basräntan
från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i
utsöknings- och indrivningsdata-
basen enligt lagen (2000:000) om
behandling av uppgifter i krono-
fogdemyndigheternas verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
341
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1998:527) om det statliga
personadressregistret skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Uppgifter som avses i 4 § första
stycket 1-8 hämtas in från avise-
ringsregistret enligt lagen
(1995:743) om aviseringsregister.
övriga uppgifter som avses i 4 §
första stycket hämtas in från det
centrala skatteregistret och regis-
ter för fastighetstaxering.
Uppgifter från det centrala skat-
teregistret och register för fastig-
hetstaxering får i elektronisk form
endast lämnas ut till polis-
myndigheter och Tullverket.
Föreslagen lydelse
5§
Uppgifter som avses i 4 § första
stycket 1-8 hämtas in från folkbok-
föringsdatabasen enligt lagen
(2000:000) om behandling av per-
sonuppgifter i skatteförvaltningens
folkbokföringsverksamhet. övriga
uppgifter som avses i 4 § första
stycket hämtas in från be-
skattningsdatabasen enligt lagen
(2000:000) om behandling av up-
pgifter i skatteförvaltningens be-
skattningsverksamhet.
7§
Uppgifter från beskattnings-
databasen enligt lagen (2000:000)
om behandling av uppgifter i skat-
teförvaltningens beskattnings-
verksamhet far i elektronisk form
endast lämnas ut till polis-
myndigheter och Tullverket.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
342
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat
trossamfund skall ha följande lydelse.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om staten till följd av be-
handlingen av en uppgift som av-
ses i 5 § betalar skadestånd till en
person som är registrerad i skatte-
registret skall det trossamfund som
lämnat uppgiften ersätta staten i
motsvarande utsträckning.
8 §'
Om staten till följd av be-
handlingen av en uppgift som av-
ses i 5 § betalar skadestånd till en
person som är registrerad i be-
skattningsdatabasen enligt lagen
(2000:000) om behandling av upp-
gifter i skatteförvaltningens be-
skattningsverksamhet skall det
trossamfund som lämnat uppgiften
ersätta staten i motsvarande ut-
sträckning.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.
1 Senaste lydelse 1999:957.
343
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-11-13
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet
Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 19 oktober 2000 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskatt-
ningsverksamhet,
2. lag om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens
folkbokföringsverksamhet,
3. lag om behandling av personuppgifter i verksamhet med val och
folkomröstningar,
4. lag om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas
verksamhet,
5. lag om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet,
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
7. lag om ändring i tullagen (2000:000),
8. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
9. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter,
10. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal-
ning av skatter och avgifter,
11. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
12. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade person-
uppgifter,
13. lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),
14. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
15. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
16. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
17. lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, för-
tullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,
18. lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar,
19. lag om ändring i vallagen (1997:157),
20. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
21. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga person-
adressregistret,
22. lag om ändring i lagen (1999:291) om avgift till registrerat
trossamfund.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Birgitta Pettersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
För flera lagförslag gemensamma frågor
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
344
Förhållandet mellan lag och föreskrifter
Svensk rätt fordrar i och för sig inte att föreskrifter av det slag som finns
i de fem föreslagna lagarna om myndigheters behandling av uppgif-
ter/personuppgifter ges lagform. Riksdagen kan utnyttja sin rätt att enligt
8 kap. 14 § första stycket regeringsformen meddela föreskrifter i ett
ämne i vilket regeringen också har rätt att besluta föreskrifter. Om riks-
dagen inte har beslutat föreskrifter i ett ämne eller i en fråga, har reger-
ingen rätt att meddela föreskrifterna med stöd av
8 kap. 13 § första stycket regeringsformen, i första hand inom ramen för
sin restkompetens men naturligtvis också i form av verkställighetsföre-
skrifter.
Vad nu sagts medför att de normgivningsbemyndiganden som kan finnas
i lagförslagen i princip är onödiga. En bieffekt som ett bemyndigande
skapar är att en läsare förstår att ytterligare föreskrifter i ämnet kan fin-
nas. Denna verkan hos ett bemyndigande bör därför i en eller annan form
tas till vara i lagtexten, men bestämmelsen måste då självfallet formule-
ras om. Ett sätt är att det av uttryckliga bestämmelser framgår att lagens
föreskrifter gäller i den mån inte regeringen eller den av regeringen ut-
sedda myndigheten föreskrivit något annat. I detta fall görs regeln med
bemyndigandet om till en undantagsregel i förhållande till lagens be-
stämmelser. En annan möjlighet är att bestämmelsen med bemyndigandet
omvandlas till en informationsregel. Exempel på båda möjligheterna
finns faktiskt redan i lagförslagen. Bestämmelserna om direktåtkomst för
enskild har nämligen konstruerats så att i första stycket bildar regering-
ens föreskrifter undantag och i andra stycket finns en erinran om reger-
ingens eller annan myndighets föreskrifter.
Tillämpligheten av personuppgiftslagen
Enligt 2 § personuppgiftslagen (PUL) skall, om det i en annan lag eller i
en förordning finns bestämmelser som avviker från PUL, de bestämmel-
serna gälla. Den registerlagstiftning som hittills genomförts i anslutning
till PUL har också utgått från denna princip, såtillvida att föreskrifter
meddelats endast i ämnen där avvikelser från PUL behövts. I förevaran-
de lagstiftningsärende tillämpas en helt annan teknik. Först föreskrivs att
den föreslagna registerlagen skall gälla i stället för PUL. Därefter före-
skrivs på skilda ställen i registerlagen att vissa angivna bestämmelser i
PUL ändå skall gälla. I något fall stadgas därutöver undantag från sist-
nämna föreskrift. Det säger sig självt att en sådan lagstiftningsteknik är
otillfredsställande. Den är också riskfylld, med hänsyn såväl till svårighe-
ten att överblicka om dataskyddsdirektivet blir till fullo genomfört i re-
gisterlagarna som till möjligheten att vid kommande lagändringar hän-
visningarna till PUL blir felaktiga eller ofullständiga. Tekniken synes ha
tillkommit av hänsyn till myndigheternas bekvämlighet men detta syfte
skulle lika gärna ha kunnat vinnas genom administrativa anvisningar. I
det skede vari lagstiftningsärendet nu befinner sig anser sig Lagrådet
dock inte böra kräva någon övergång till en mer naturlig disposition av
bestämmelserna.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
345
Till de bestämmelser i PUL som enligt föreskrifter i de olika föreslagna Prop. 2000/01:33
registerlagarna skall gälla hör bestämmelserna om straff i 49 § PUL. Den Bilaga 5
paragrafen föreskriver ansvar för överträdelser av olika bestämmelser i
PUL. Enligt legalitetsprincipen kan den inte ges motsvarande tillämpning
beträffande överträdelser av bestämmelser i de föreslagna registerlagar-
na. Hänvisningen till 49 § PUL far därför endast den innebörden att an-
svar inträder i händelse av överträdelser av de paragrafer i PUL som i
övrigt skall gälla och som är straffsanktionerade. Detta är ytterligare ett
otillfredsställande resultat av den valda lagstiftningstekniken. Lagrådet
kan dock inte se att det föreligger något behov av att införa separata
straffbestämmelser i de föreslagna registerlagarna.
Rätt att motsätta sig behandling
Såvitt angår förhållandet till EG:s dataskyddsdirektiv får den behandling
av personuppgifter som regleras i de olika lagförslagen anses tillåten utan
samtycke av den registrerade med stöd av främst direktivets artikel 7 e).
Där anges att personuppgifter får behandlas, om behandlingen är nöd-
vändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller som ett led
i myndighetsutövning som utförs av den registeransvarige eller tredje
man till vilken uppgifterna har lämnats ut. I artikel 14 a) i direktivet före-
skrivs att medlemsstaterna skall tillförsäkra den registrerade rätten att
åtminstone i de fall som avses i bl.a. artikel 7 e) när som helst av avgö-
rande och berättigade skäl som rör hans personliga situation motsätta sig
behandling av uppgifter som rör honom, utom när den nationella lagstift-
ningen föreskriver något annat.
I 12 § andra stycket PUL föreskrivs med anledning härav att en registre-
rad inte, utöver vad som följer av 11 § och 12 § första stycket, har rätt att
motsätta sig sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt
PUL. Utformningen av bestämmelsen gör det svårt att direkt hänvisa till
den. För att tillgodose dataskyddsdirektivets krav på nationell lagstift-
ning, för att inte i vissa fall den registrerade skall kunna motsätta sig be-
handling av personuppgifter, kan i stället en föreskrift tas in som ett nytt
andra stycke i 1 kap. 2 § i de olika lagarna och ges lydelsen: ”En registre-
rad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt
denna lag.”
Utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad behandling
Enligt 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen (TF) är myndighet inte skyl-
dig att lämna ut upptagning för automatisk databehandling i annan form
än utskrift. När bestämmelsen ursprungligen infördes i TF anfördes att ett
utlämnande i sådant fall inte sker med stöd av offentlighetsprincipen utan
som ett led i myndighetens serviceverksamhet (prop. 1973:33 s. 86). I
praxis har också frågan om sådant utlämnande betraktas som cn admi-
nistrativ fråga (se RÅ 1988 not 123, jfr 1985 Bb 162 ochl994 not 505).
Från denna utgångspunkt är det möjligt för regeringen att meddela före-
skrifter i ämnet med stöd av sin restkompetens.
346
Med tanke på den synnerligen omfattande utveckling av myndigheternas
hantering av uppgifter på elektronisk väg som ägt rum sedan bestämmel-
sens tillkomst och till den vikt Sverige tillmäter offentlighetsprincipen
framstår det som anmärkningsvärt att allmänhetens rätt att fä ut offentli-
ga uppgifter på elektronisk väg ännu inte reglerats i tryckfrihetsförord-
ningen. Frågan utreds emellertid f.n. av offentlighets och sekretesskom-
mittén.
Direktåtkomst till uppgifter
I princip gäller sekretess även myndigheter emellan. Härifrån finns åt-
skilliga undantag.
Bl.a. föreskrivs i 14 kap. 1 § andra meningen sekretesslagen att sekretess
inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldig-
het följer av lag eller förordning. Bestämmelser om att en myndighet far
lämna ut uppgifter till en annan har inte den verkan att sekretessen viker
enligt nyssnämnda lagrum (Regner m.fl., Sekretesslagen, s. 14:10).
Vidare gäller enligt den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket
sekretesslagen - med vissa undantag som anges i andra stycket - att sek-
retessbelagd uppgift får lämnas till myndighet, om det är uppenbart att
intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som
sekretessen skall skydda. Vid rutinmässigt utlämnande myndigheter
emellan måste den intresseavvägning som skall göras enligt generalklau-
sulen ske på förhand och den behöver inte avse prövning av individuella
fall. Helst bör det rutinmässiga uppgiftslämnandet vara författningsregle-
rat. (se prop. 1979/80:2 Del A s. 327, jfr s. 81.) Har det i lag eller förord-
ning föreskrivits att en uppgift ”far” lämnas ut talar detta för att general-
klausulen är tillämplig (jfr Regner m.fl. a.a. s. 14:27).
Bestämmelserna i de remitterade lagförslagen om direktåtkomst myndig-
heter emellan eller mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma
myndighet synes i allmänhet vara avsedda att - i anslutning till 14 kap. 1
och 3 §§ sekretesslagen - fa också en sekretessbrytande funktion. Detta
framgår visserligen inte vare sig av de föreslagna bestämmelsernas orda-
lydelse eller av de nyss angivna föreskrifterna i sekretesslagen. Om emel-
lertid riksdagen tillägger bestämmelserna denna innebörd finns inte så
mycket att erinra däremot. Det är önskvärt att en formell överensstäm-
melse åvägabringas mellan registerlagarna och sekretesslagen så att sek-
retessbrytande effekt av föreskrifter om direktåtkomst regleras i sekre-
tesslagen i anslutning till 14 kap. 1 och 3 §§. Underlag för förslag om en
sådan ändring föreligger dock inte i förevarande lagstiftningsärende och
en ändring bör i vart fall avvakta resultatet av offentlighets- och sekre-
tesskommitténs arbete.
I lagstiftningsärendet föreligger emellertid den komplikationen att, enligt
vad som blivit upplyst under föredragningen inför Lagrådet, föreskrifter
om direktåtkomst för myndigheter inte genomgående är avsedda att få
sekretessbrytande verkan. Förbehållet gäller direktåtkomst till folkbokfö-
ringsdatabasen, som skall ges åt ett stort antal olika myndigheter. Det
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
347
anses att dessa inte utan ytterligare prövning kan ges tillgång till sekre-
tessbelagda uppgifter, även om en prövning kan göras på förhand enligt
vad som sagts om rutinmässigt utlämnande. Vad som sagts om att före-
skriften om direktåtkomst inte i detta fall avses få sekretessbrytande ver-
kan illustreras av att myndigheter med direktåtkomst inte avses få till-
gång till spärrade uppgifter.
Bestämmelserna om direktåtkomst har emellertid getts likartad utform-
ning - det sägs att viss myndighet ”får ha direktåtkomst” till vissa upp-
gifter i en databas, vare sig avsikten är att alla uppgifter får lämnas ut
utan sekretessprövning eller att en sekretessprövning skall ske, om också
endast på förhand i anslutning till generalklausulen.
Detta talar ytterligare för att verkan med avseende på sekretess av före-
skrifter om direktåtkomst bör regleras i sekretesslagen. I avvaktan på att
så kan ske måste emellertid den avsedda skillnaden på något sätt marke-
ras i lagtexten. Enklast synes vara att i de fall bestämmelsen avses auto-
matiskt bryta sekretess föreskriva att myndigheten i fråga ”skall ha” di-
rektåtkomst till uppgifterna. En sådan formulering får anses implicera en
motsvarande skyldighet för den myndighet som behandlar uppgifterna att
lämna ut dem. Härigenom anknyts till föreskriften i 14 kap. 1 § första
stycket sekretesslagen. När däremot föreskrivs att myndigheter ”får ha”
direktåtkomst till uppgifter skall därmed förstås, att en sekretessprövning
i anslutning till 14 kap. 3 § sekretesslagen skall äga rum, innan ett ru-
tinmässigt utlämnande av uppgifter inleds.
Föreskrifter om direktåtkomst för enskilda bör inte bryta sekretess. Att så
inte heller är fallet får anses följa av systematiken i TF och sekretessla-
gen. Enligt det förut anförda skulle det också följa av lagförslagens ut-
tryck att enskilda i vissa fall ”får ha” direktåtkomst. Om man ytterligare
vill understryka att sekretessprövning är nödvändig, kan i de bestämmel-
ser som behandlar enskildas direktåtkomst anges att det är fråga om upp-
gifter ”som får lämnas” ut till den enskilde.
Överklagande
Andra beslut än beslut om rättelse eller information skall enligt förslaget
inte få överklagas. Enligt motiveringen skulle de beslut som inte blev
överklagbara vara interna eller administrativa. Som exempel nämns att
myndigheterna beslutar att inom beskattningsdatabasen inrätta särskilda
register. Enligt Lagrådets mening skulle emellertid med den föreslagna
regeln vissa beslut som direkt berör enskild komma att tillhöra kategorin
icke överklagbara beslut. Lagrådet vill här peka på beslut om vägrat ut-
lämnande av uppgifter, beslut om vägrad direktåtkomst till uppgifter om
den enskilde själv eller beslut om avgift. Frågan om inte ytterligare be-
slut än de som anges i paragrafen skall vara överklagbara bör övervägas i
det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
Förslaget till lag om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens be-
skattningsverksamhet
348
1 kap. 2 §
I enlighet med vad som inledningsvis anförts under rubriken Rätt att
motsätta sig behandling bör i ett nytt andra stycke införas en bestämmel-
se av där föreslagen lydelse.
1 kap. 3 §
De flesta föreskrifter som kan behöva komplettera lagens innehåll är av
den art som regeringen far föreskriva inom ramen för sin restkompetens
(8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen). Det inledande partiet i
paragrafens första stycke bör med hänsyn härtill formuleras om. En möj-
lig formulering är: ”När personuppgifter behandlas enligt denna lag eller
enligt andra föreskrifter i det ämne som regleras i lagen gäller person-
uppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om ...”.
1 kap. 4 §
Paragrafens punkt 6 behandlar ansvar för annans skatt. Enligt författ-
ningskommentaren avses härmed ställföreträdares ansvar enligt associa-
tionsrättslig lagstiftning, medan ställföreträdares ansvar enligt 12 kap. 6 §
skattebetalningslagen skulle omfattas av förevarande paragrafs punkt 1,
om betalning av skatt. Språkligt förefaller det naturligare att se allt ställ-
företrädaransvar for annans skatt som ett ansvar för annans skatt enligt
punkt 6. Så behandlas frågan också på annat ställe i den allmänna moti-
veringen, nämligen i anslutning till motsvarande bestämmelse i lagen om
behandling av personuppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet,
2 kap. 2 §.
1 kap.8 §
Vid föredragningen inför Lagrådet framkom att bestämmelsen i andra
stycket skulle fungera som en undantagsregel till bestämmelsen i första
stycket och inte såsom formuleringen ger uttryck för en delegation av
normgivningsmakt. Första och andra styckena bör därför formuleras om.
Detta bör enklast kunna ske om de båda styckena blir ett stycke med föl-
jande lydelse: ”Uppgifter som behandlas automatiserat i ett ärende skall
gallras senast ett år efter det att ärendet har avslutats om inte regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat föreskrifter
om att uppgifter skall gallras vid en annan tidpunkt eller att uppgifter
skall bevaras.”
2 kap. 3 §
I sista stycket åläggs regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer att meddela vissa slags föreskrifter. Riksdagen har dock inte
befogenhet att ge ett dylikt åläggande för regeringen. Bestämmelsen bör
inte heller innehålla någon delegation av normgivningsmakt, eftersom
regeringen far meddela föreskrifterna redan med stöd av sin restkompe-
tens. Däremot kan bestämmelsen, om så skulle anses vara önskvärt, göras
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
349
om till en infonnationsrcgel på så sätt att orden ”skall meddela” byts ut
mot ordet ”meddelar”. I annat fall bör bestämmelsen utgå.
2 kap. 4 §
Enligt förslagets första mening får en inkommen handling behandlas i
databasen enligt första meningen, och den får innehålla - dvs. behöver
inte rensas från - känsliga uppgifter till följd av bestämmelsen i andra
meningen. En inom myndigheten upprättad handling får i sin tur enligt
förslaget bara innehålla en känslig uppgift om denna är lämnad i ärendet
eller är nödvändig för handläggningen. Emellertid bör en sådan handling
inte fä innehålla en känslig uppgift som lämnats i ärendet, om uppgiften
inte är nödvändig för handläggningen. Andra meningen bör därför lyda:
”En sådan handling får innehålla en uppgift som avses i 1 kap. 7 § om
uppgiften lämnats i ärendet eller, i fråga om en handling som upprättats i
ärendet, är nödvändig för ärendets handläggning.”
2 kap. 7 och 8 §§
1 enlighet med vad som inledningsvis anförts under rubriken Direktåt-
komst till uppgifter bör i förevarande paragrafer anges att angivna myn-
digheter ”skall ha” direktåtkomst.
2 kap. 8 §
Bestämmelsen i sista stycket bör inte ges formen av en delegationsregel.
Däremot kan den formuleras om till en informationsregel. En möjlighet
är då att byta ut orden ”får meddela” mot ordet ”meddelar”.
2 kap. 9 §
1 enlighet med vad som i olika hänseenden inledningsvis anförts under
rubriken Direktåtkomst till uppgifter bör i förevarande paragraf anges att
en enskild ”får ha direktåtkomst till sådana uppgifter om sig själv i data-
basen som får lämnas ut till honom”.
2 kap. 13 §
Bemyndigandena i paragrafen är inte behövliga, eftersom regeringen får
besluta dylika föreskrifter med stöd av sin restkompetens. Däremot bör
regeln i första stycket göras om till en undantagsregel i förhållande till
bestämmelserna i 2 kap. 11 och 12 §§. Detta kan förslagsvis ske på föl-
jande sätt: ”Vad som föreskrivs i 11 och 12 §§ hindrar inte att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om
att uppgifter eller handlingar skall bevaras under längre tid än som anges
i 11 och 12 §§.”
Bemyndigandet i andra stycket bör utgå.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
350
2 kap. 14 §
Paragrafens rubrik bör vara ”Avgifter” och inte som föreslagits ”Övriga
bestämmelser”. Av bestämmelsen i första stycket framgår att myndighe-
ternas avgiftsuttag kommer att regleras av föreskrifter som meddelas av
regeringen. Varken i lagtexten eller i motiven sägs något om det rättsliga
stöd som regeringen kan anses ha för meddelande av dylika föreskrifter.
Om avgifterna kommer att bli av den art som faller inom området för 8
kap. 3 § regeringsformen, krävs ett bemyndigande i lag för att regeringen
skall få besluta föreskrifterna (se 8 kap. 9 § andra stycket regeringsfor-
men). Se prop. 1973:90
s. 218 ff. och 1975:8 s. 46 f.
3 kap. 3 §
Som ovan framgått, är de föreslagna bemyndigandena obehövliga. Detta
bör också beaktas i förevarande paragraf. Denna bör därför ges följande
lydelse: ”Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse
och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
eller anslutande författningar.”
3 kap. 4 §
Till de beslut som enligt vad som inledningsvis anförts under rubriken
Överklagande bör vara överklagbara hör beslut om vägrat utlämnande av
uppgifter enligt 2 kap. 5 §, beslut om vägrad direktåtkomst till uppgifter
om den enskilde själv enligt 2 kap. 9 § eller beslut om avgift enligt 2 kap.
14 §.
Förslagen 2-5
Vad ovan sagts har motsvarande tillämpning på de förslag till nya lagar
om behandlingen av uppgifter/personuppgifter som lagrådsremissen i
övrigt innehåller.
I fråga om 2 kap. 8 § förslaget till lag om behandling av personuppgifter i
skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet skall tilläggas att, enligt
vad som blivit upplyst under föredragningen inför Lagrådet, det inte är
avsett att de myndigheter som omfattas av förevarande paragraf skall ha
åtkomst till uppgifter i folkbokföringsdatabasen utan varje föregående
sekretessprövning. I enlighet med vad som inledningsvis anförts under
rubriken Direktåtkomst till uppgifter bör därför, såsom också föreslås i
remissen, i förevarande paragraf anges att en myndighet ”får ha” direkt-
åtkomst.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
351
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
9 kap. 19 §
I fråga om uppgifter om förpliktelser som avses med ansökningar om
verkställighet inom exekutionsväsendet föreslås att den nuvarande av-
saknaden av sekretess med vissa förbehåll byts mot sekretess med om-
vänt skaderekvisit. Föreningen Sveriges kronofogdar har i remissyttrande
anfört att detta innebär en genomgripande förändring i den grundlags-
skyddade offentlighetsprincipen.
I sakligt hänseende kan olika synpunkter läggas på förslaget. Uppgifter
om exekutiv verkställighet är naturligtvis i hög grad ömtåliga från integ-
ritetsskyddssynpunkt. Å andra sidan kan man se exekutionsväsendet som
rättsväsendets förlängda arm, och medborgarnas insyn i rättsväsendet har
alltid ansetts viktig från rättssäkerhetssynpunkt.
Frågan om sekretess skall gälla eller inte är en fråga om avvägning mel-
lan olika intressen. Från de synpunkter Lagrådet har att beakta saknas i
fråga om ett enskilt lagförslag vanligen anledning att ta ställning till en
sådan värderingsfråga, så också i förevarande fall. Mot bakgrund av Lag-
rådets skyldighet att granska lagförslags förhållande till grundlagarna - i
detta fall 2 kap. tryckfrihetsförordningen - finns dock rent generellt an-
ledning att framhålla att det förekommer talrika lagändringar som inne-
bär en utvidgning av sekretess medan begränsningar av gällande sekre-
tess sällan föreslås. Ofta kan detta bero på att lagstiftningen avser nya
rättsområden, där frågan om sekretess inte tidigare varit aktuell. I andra
fall är det däremot, såsom nu, fråga om skärpningar av bestämmelser i
sekretesslagen. Ett tidigare exempel från denna lagrådsavdelnings erfa-
renhet gäller förhållandet mellan upphovsrätt och sekretess. Det är önsk-
värt att i något sammanhang en samlad bedömning görs av utvecklingen
på sekretessens område, så att Sverige inte avlägsnar sig från den offent-
lighetsprincip som landet med sådan skärpa förfäktar i internationella
sammanhang. Så kan ske i anslutning till offentlighets- och sekretess-
kommitténs arbete.
övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 2000/01:33
Bilaga 5
352
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 2000
Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden, Winberg,
Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström
Föredragande: Statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 2000/01:33 Behandling av
personuppgifter inom skatt, tull och exekution.
353