Regeringens proposition
2000/01:31

Vissa förmögenhets- och punktskattefrågor, m.m. Prop.

2000/01:31

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 26 oktober 2000

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, i enlighet med vad som aviserades i
budgetpropositionen för 2001, att fribeloppet vid
förmögenhetsbeskattningen höjs från 900 000 kronor till 1 000 000 för
ensamstående och till 1 500 000 kronor för sambeskattade par.

Vidare föreslås att reglerna om skattskyldighet för import i lagarna om
skatt på tobak, alkohol och energi anpassas till vad som gäller enligt
mervärdesskattelagen och tullagstiftningen i fråga om vem som är
skattskyldig och när skattskyldigheten inträder. Vidare föreslås att
skyldigheten att betala punkt- och mervärdesskatt vid införsel av varor
från områden utanför EG:s skatteområde skall vara densamma, oavsett
om området ligger inom eller utanför EG:s tullområde.

1 propositionen behandlas också vissa problemställningar som gäller
avfallsskatten och främst behandling av slam. Förslag lämnas om
skattefrihet för rening och awattning av avfall, för slam och annat
flytande avfall som förs till s.k. vassbäddar och för vattenverksslam som
förs till slambassänger.

Dessutom föreslås att vägavgiften differentieras efter vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Befrielse från
fordonsskatt avskaffas för lastbilar som är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre. Lastbilar befrias i stället från fordonsskatt om de inte är väg-
avgiflspliktiga och från vägavgift om de är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre, under förutsättning att de inte används i yrkesmässig trafik.

I propositionen behandlas slutligen ett uppdrag från riksdagen att
överväga ett förslag om avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnader
för skötsel av grav. Något förslag till ändring av reglerna läggs inte fram.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 31

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:31

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5

2   Lagtext...............................................................................................6

2.1      Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig

förmögenhetsskatt...............................................................6

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt...........................................................................8

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt.......................................................................13

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi...................................................................16

2.5     Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).........................................................................20

2.6     Förslag till lag om ändring i tullagen (0000:000).............22

2.7     Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om

skatt på avfall....................................................................24

2.8     Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327).........................................................................26

2.9     Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon........................................27

2.10    Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343).........................................................................32

2.11    Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter.............................37

2.12    Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........39

2.13    Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter..............................40

2.14    Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1240) om

ändring i kupongskattelagen (1970:624)...........................44

2.15    Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt

på annonser och reklam.....................................................46

3   Ärendet och dess beredning.............................................................47

4   Höjda fribelopp vid förmögenhetsbeskattningen.............................50

5   Skyldighet att betala punkt- och mervärdesskatt vid import...........51

6   Olika avfallsskatteffågor..................................................................55

6.1     Generella undantag för behandling av avloppsslam,

vissa behandlingsmetoder m.m.........................................55

6.2     Behandling i vassbäddar....................................................57

6.3     Vattenverksslam................................................................59

6.4     Rening av flytande avfall och awattning av avfall på

skattepliktiga anläggningar...............................................60

6.5     Ikraftträdande....................................................................63

7   Differentiering av vägavgiften.........................................................63

8   Skatteregler för veteranfordon.........................................................66

9   Bilskrotningslagen...........................................................................70

10  Uppgiftsskyldighet för registrerade trossamfund............................72

11  Vissa arvsskattefrågor......................................................................73

11.1    Kostnader för vård och skötsel av gravplats.....................73

11.2    Fastighetsägares boendekostnader....................................75

12  Offentlig-fmansiella effekter...........................................................75

13  Författningskommentar....................................................................76

13.1    Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt...................................................76

13.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt.........................................................................77

13.3    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt.......................................................................80

13.4    Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi...................................................................81

13.5    Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).........................................................................82

13.6    Förslaget till lag om ändring i tullagen (0000:000)..........82

13.7    Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om

skatt på avfall....................................................................83

13.8    Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327).........................................................................84

13.9    Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift for vissa tunga fordon........................................84

13.10   Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343).........................................................................85

13.11   Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter.............................86

13.12   Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........87

13.13   Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter..............................87

13.14   Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om

ändring i kupongskattelagen (1970:624)...........................87

13.15   Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam............................................88

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1 Lagförslagen i promemorian Skyldighet att betala

punkt- och mervärdesskatt vid import........................89

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Skyldighet att betala punkt- och
mervärdesskatt vid import.....................................99

Bilaga 3 Lagförslaget i promemorian Awattning av avfall

med flera avfallsskatteffågor.................................100

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser beträffande

promemorian Awattning av avfall med flera

avfallsskattefrågor.............................................102

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser beträffande
Trafikbeskattningsutredningens slutbetänkande

Bilen, miljön och säkerheten (SOU 1999:62).............103

Bilaga 6 Protokoll med ändring av avtalet den 9 februari 1994

om uttag av en avgift for tunga fordon som använder
vissa vägar for att tillämpa Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om
avgifter på tunga godsfordon för användningen av

Prop. 2000/01:31

vissa infrastrukturer...........................................104

Bilaga 7 Lagförslaget i Riksskatteverkets rapport angående
vissa frågor rörande försäljningsskattelagen...............108

Bilaga 8 Förteckning över remissinstanserna beträffande
Naturvårdsverkets översyn av
bilskrotningslagstiftningen...................................114

Bilaga 9     Förteckning över remissinstanser beträffande promemorian

om kostnader för vård och skötsel av gravplats m.m. -
avdragsrätt vid arvsbeskattningen?.........................115

Bilaga 10    Lagrådsremissens förslag....................................116

Bilaga 11     Lagrådets yttrande.............................................147

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 2000... 153

Rättsdatablad....................................................................154

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

2. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

6. lag om ändring i tullagen (0000:000),

7. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,

8. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

9. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon,

10. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

11. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,

12. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter,

13. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,

14. lag om ändring i lagen (1999:1240) om ändring i
kupongskattelagen (1970:624),

15. lag om ändring i lagen (1976:266) om skatt på annonser och
reklam.

Prop. 2000/01:31

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 2000/01:31

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga
förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara
förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor.

För fysisk person, dödsbo,
familjestiftelse samt för fall som
avses i 21 § uppgår ffibcloppet till
900 000 kronor. För annan juridisk
person uppgår fribeloppet till
25 000 kronor.

Fribeloppet uppgår till

1. 1 000 000 kronor för fysisk
person, dödsbo, familjestiftelse
samt för fall som avses i 21 §
första stycket 4,

2. 1 500 000 kronor för fall som
avses i 21 § första stycket 1-3, och

3. 25 000 kronor för annan
juridisk person än dödsbo och
familjestiftelse.

21 §
Sambeskattning skall ske av

1. makar som levt tillsammans under beskattningsåret,

2. sambor som tidigare har vant
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,
och

3.    föräldrar och deras
hemmavarande barn under 18 år.

2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,

3. föräldrar som sambeskattas
enligt 1 eller 2 och deras
hemmavarande barn under 18 år,
och

4.   en förälder, som inte
sambeskattas enligt 1 eller 2, och
dennes hemmavarande barn under
18 år.

Makar sambeskattas inte det beskattningsår då de ingår äktenskap, om
de inte skall sambeskattas enligt första stycket 2. Sambor sambeskattas
inte det beskattningsår då den omständighet som medför att de skall
sambeskattas inträffar. Vid ena makens eller sambons död sambeskattas
makarna respektive samborna det beskattningsår då dödsfallet inträffade.
Om det i annat fall inträffar ändring i något förhållande som har

betydelse för frågan om makar eller sambor skall sambeskattas ett visst
beskattningsår, bedöms frågan efter förhållandena under den större delen
av beskattningsåret.

Frågan om barn är hemmavarande eller under 18 år bedöms efter
förhållandena den 1 november beskattningsåret. Fosterbarn anses inte
som hemmavarande barn.

Prop. 2000/01:31

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om Prop- 2000/01:31
tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

dels att 9, 9 b, 20, 22, 38-40 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall inforas två nya paragrafer, 9 c och 38 a §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,

5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige for

in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,

7.    använder varor som
förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var
förutsättningen for skattefriheten.

Att varor används for annat än
likställas med att de går förlorade.

9

Skattskyldighet enligt 9 § första
stycket 7 föreligger inte for varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 e § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majcurc.

6. använder varor som
förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten,
avsett ändamål skall i denna lag

Skattskyldighet enligt 9 § första
stycket 6 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 e § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majeure.

9c§

Skyldig att betala skatt
(skattskyldig) för import av
skattepliktiga varor från tredje
land är,

1. om varorna förs in frän ett
område som ligger utanför
Europeiska       gemenskapens

tullområde, den som med
anledning av importen är skyldig
att betala tull för varorna enligt
tullagstiftningen eller skulle ha

varit skyldig att göra detta om Prop. 2000/01:31
varorna hade varit tullbelagda,

2. om varorna förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska       gemenskapens

tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som skulle
ha varit skyldig att betala tull för
varorna enligt tullagstiftningen om
varorna hade varit tullbelagda och
förts in från ett område som ligger
utanför Europeiska gemenskapens
tullområde.

20 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §,
mottagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt

9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.

av

av

vid

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6, när varorna
används för annat än avsett
ändamål,

8. den som är skattskyldig enligt
9 c § och som enligt 19 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

22 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna
deklaration for varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare
skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då
varorna tillverkades.

Prop. 2000/01:31

Den som enligt 16 § femte stycket överför en skattepliktig vara skall
lämna en deklaration för varje avsänd leverans. Deklarationen skall ha
kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter

avsändandet av varorna.

Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
13 §, är skattskyldig enligt 9 §
första stycket 7 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor
använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit           in           till

beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett

Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
13 §, är skattskyldig enligt 9 §
första stycket 6 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor
använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit           in           till

beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett

ändamål.

ändamål.

38 §

Skattskyldig är den som

1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,

2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller

tuggtobak,

3. från tredje land importerar
snus eller tuggtobak,

4. säljer snus eller tuggtobak i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker, eller

5. använder snus eller tuggtobak
som förvärvats skattefritt för annat

3. säljer snus eller tuggtobak i
exportbutik enligt lagen
(1999:445) om exportbutiker, eller

4. använder snus eller tuggtobak
som förvärvats skattefritt för annat

ändamål än det som var

ändamål än det som var

förutsättningen för skattefriheten.

förutsättningen för skattefriheten.

38a§

Skyldig att betala skatt
(skattskyldig) for import av snus
eller tuggtobak från tredje land är,

1. om varorna förs in från ett

10

område som ligger utanför Prop. 2000/01:31
Europeiska       gemenskapens

tullområde, den som med
anledning av importen är skyldig
att betala tull för varorna enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
varit skyldig att göra detta om
varorna hade varit tullbelagda,

2. om varorna förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska       gemenskapens

tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som skulle
ha varit skyldig att betala tull för
varorna enligt tullagstiftningen om
varorna hade varit tullbelagda och
förts in från ett område som ligger
utanför Europeiska gemenskapens
tullområde.

39

Den som är skattskyldig enligt
beskattningsmyndigheten.

Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 4 får efter ansökan
registreras, om verksamheten är av
större omfattning eller om det
annars finns särskilda skäl.

38 § 1 skall vara registrerad hos

Den som är skattskyldig enligt
38 § 2, 3 eller 38 a § far efter
ansökan registreras, om
verksamheten är av större
omfattning eller om det annars
finns särskilda skäl.

40 §

Skattskyldigheten for den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk för
annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.

För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig
enligt 38    §    5 inträder

skattskyldigheten när varorna
används för annat än avsett
ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i
22 § femte stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig
enligt 38    §    4 inträder

skattskyldigheten när varorna
används för annat än avsett
ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i
22 § femte stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig
enligt 38 a § och som enligt 41 §
skall betala skatten till Tullverket
inträder skattskyldigheten vid den

11

tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat.

Prop. 2000/01:31

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

12

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om Prop. 2000/01:31
alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt
dels att 8, 8 b, 19 och 21 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 c §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 eller 13 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,

5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för

in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar
skattepliktiga varor,

7. annars i Sverige tillverkar
etylalkohol,

8.   använder varor som
förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten.

Att varor används för annat än
likställas med att de går förlorade.

Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 8 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 f § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majeure.

6.  annars i Sverige tillverkar
etylalkohol,

7.   använder varor som
förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var
förutsättningen för skattefriheten,
avsett ändamål skall i denna lag

Skattskyldighet enligt 8 § första
stycket 7 föreligger inte för varor
som förvärvats skattefritt enligt
31 f § och som förstörts genom
olyckshändelse eller force
majeure.

8c§

Skyldig att betala skatt
(skattskyldig) för import av
skattepliktiga varor från tredje
land är,

1. om varorna förs in från ett
område som ligger utanför
Europeiska       gemenskapens

tullområde, den som med
anledning av importen är skyldig

13

att betala tull för varorna enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
varit skyldig att göra detta om
varorna hade varit tullbelagda,

2. om varorna förs in från ett
område som ligger inom
Europeiska       gemenskapens

tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som skulle
ha varit skyldig att betala tull för
varorna enligt tullagstiftningen om
varorna hade varit tullbelagda och
förts in frän ett område som ligger
utanför Europeiska gemenskapens
tullområde.

Prop. 2000/01:31

19 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §,
mottagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt

8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.

av

av

vid

7. den som är skattskyldig enligt

8 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.

8. den som är skattskyldig enligt
8 c § och som enligt 18 § skall
betala skatten till Tullverket, vid
den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om

skyldighet att betala tull förelegat.

14

Skattskyldigheten inträder for den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

Prop. 2000/01:31

21 §

Den som är oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna
deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag när varorna togs emot.

Den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall
ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter
införseln.

Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd
upplagshavare skall lämna deklaration när varorna tillverkas.
Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.

Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
12 §, är skattskyldig enligt 8 §
första stycket 8 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor
använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit           in           till

beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett
ändamål.

Den som, utan att vara
registrerad varumottagare enligt
12 §, är skattskyldig enligt 8 §
första stycket 7 skall lämna
deklaration när skattepliktiga varor
använts för annat än avsett
ändamål. Deklarationen skall ha
kommit           in           till

beskattningsmyndigheten senast
fem dagar efter den dag då varorna
användes för annat än avsett
ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

15

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi
dels att 4 kap. 1 och 12 §§ samt 5 kap. 2, 3 och 5 §§ skall ha följande
lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 1 b och 12 a
§§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

4 kap.

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,

2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,

3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,

4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,

5. den som i annat fall än som avses i 1-4 från ett annat EG-land till

Sverige för in eller tar emot leveran

6. annan än upplagshavare som
importerar bränsle frän tredje
land,

7. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp.

Vad som sägs i första stycket 7
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas

> av bränsle,

6. den som förvärvat bränsle för
vilket ingen skatt eller lägre skatt
skall betalas när bränslet används
för ett visst ändamål men som
säljer eller förbrukar bränslet för
ett annat ändamål som medför att
skatt skall betalas med högre
belopp.

Vad som sägs i första stycket 6
tillämpas även i fråga om bränsle
för vilket antingen ingen skatt har
betalats eller skatt har betalats
enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a,
och som förbrukas

a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller

b)  i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål eller

c)  i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 35O°C.

76^

Skyldig att betala energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt för
import av bränslen som avses i 1

16

kap. 3 a § är,

1. om bränslet förs in från ett

område som ligger utanför
Europeiska       gemenskapens

tullområde, den som med
anledning av importen är skyldig
att betala tull för bränslet enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
varit skyldig att göra detta om
bränslet hade varit tullbelagt,

2. om bränslet förs in från ett

område som ligger inom
Europeiska       gemenskapens

tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som skulle
ha varit skyldig att betala tull för
bränslet enligt tullagstiftningen om
bränslet hade varit tullbelagt och
förts in från ett område som ligger
utanför Europeiska gemenskapens
tullområde.

Prop. 2000/01:31

12 §

Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 6-8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt
vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som

1. tillverkar eller bearbetar bränsle,

2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,

3. i annat fall än som avses il 3. i annat fall än som avses i 1

och 2

a)  importerar bränsle från
tredje land, eller

b)     för in kolbränsle,
petroleumkoks, råtallolja eller
torvbränsle till Sverige från ett
annat EG-land eller tar emot en

och 2 för in kolbränsle,
petroleumkoks, råtallolja eller
torvbränsle till Sverige från ett
annat EG-land eller tar emot en
sådan leverans, och

sådan leverans, och

4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med

högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle enligt
2 kap. 3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och som
förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.

Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för
vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som
tar upp torvbränsle.

17

I2a§

Skattskyldig

1. för energiskatt för import av
råtallolja,

2. för energiskatt, koldioxidskatt
och svavelskatt för import av
bränslen som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 6-8 samt av
bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte
avses i 1 kap. 3 a §, och

3. för svavelskatt för import av
bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1
är,

a) om bränslet förs in från ett

område som ligger utanför
Europeiska       gemenskapens

tullområde, den som med
anledning av importen är skyldig
att betala tull för bränslet enligt
tullagstiftningen eller skulle ha
varit skyldig att göra detta om
bränslet hade varit tullbelagt,

b) om bränslet förs in från ett

område som ligger inom
Europeiska       gemenskapens

tullområde men utanför dess
punktskatteområde, den som skulle
ha varit skyldig att betala tull för
bränslet enligt tullagstiftningen om
bränslet hade varit tullbelagt och
förts in från ett område som ligger
utanför Europeiska gemenskapens
tullområde.

Prop. 2000/01:31

5 kap.


Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket

2, när han tar emot leverans av bränsle,

2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot
leverans av bränsle, och

3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.

2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot
leverans av bränsle,

3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3, när
bränslet förs in till Sverige, och

4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 b § eller 12 a § och

18

som enligt 5 § skall betala skatten Prop. 2000/01:31
till Tullverket, vid den tidpunkt då
skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet att
betala tull förelegat.

Skattskyldigheten inträder

1. for den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när
bränslet av honom levereras till köpare,

2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7
eller andra stycket eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med

2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller andra stycket eller enligt 4
kap. 12 § första stycket 4 eller
andra stycket, när bränslet
levereras till en köpare eller tas i
anspråk för det ändamål som
medför att skatt skall betalas med

högre belopp, och                   högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2
när

a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad
eller till eget försäljningsställe för detalj försäljning som inte utgörs av
depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller

b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt
för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har
beskattats.

När bränsle importeras av
skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 6 eller 12 § första
stycket 3 a, skall skatten betalas till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(0000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

5 §'

När bränsle importeras av någon
som inte är

1. upplagshavare,

2. registrerad enligt 6 kap. 10 §
första stycket som skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1,
eller

3. skattskyldig enligt 4 kap. 12 §
första stycket 2

skall skatten betalas till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(0000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

19

2.5 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

f

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2-4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,

2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar
tjänsten,

3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om den
som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som
förvärvar varan, och

6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
för den importerade varan.

6. för import av varor

a) som förs in från ett område
som ligger utanför Europeiska
gemenskapens tullområde: den
som med anledning av importen är
skyldig att betala tull för varorna
enligt tullagstiftningen eller skulle
ha varit skyldig att göra detta om
varorna hade varit tullbelagda,

b) som förs in från ett område

som ligger inom Europeiska
gemenskapens tullområde men
utanför                     dess

mervärdesskatteområde: den som
skulle ha varit skyldig att betala
tull för varorna enligt
tullagstiftningen om varorna hade

1 Lagen omtryckt 2000:500.

2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

Prop. 2000/01:31

20

varit tullbelagda och förts in från
ett område som ligger utanför
Europeiska       gemenskapens

tullområde.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

Prop. 2000/01:31

Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då varan enligt tullagstiftningen
skall deklareras för övergång till
fri omsättning eller när införsel
skall anmälas med stöd av 3 kap.
3 § tullagen (0000:000).

3

Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet att
betala tull förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

21

2.6 Förslag till lag om ändring i tullagcn (0000:000)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ tullagen
(0000:000)’ skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Gäldenären, eller den som
skulle ha varit gäldenär om varan
varit tullbelagd, är skyldig att
betala annan skatt än tull som
skall tas ut för en vara vid import
eller export.

Den som lämnar anmälan eller
borde lämna anmälan enligt 3 kap.
3 § är skyldig att betala annan
skatt än tull som skall tas ut för
varan på grund av införseln eller
utförseln.

Skatt enligt denna paragraf
skall fastställas och betalas enligt
det förfarande som gäller för tull,
om inte annat föreskrivits.

Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden eller den
anmälningsskyldighet som avses i
3 kap. 3 § uppkom. Om beslutet
har meddelats senare än två och ett
halvt år efter den dag då
tullskulden                    eller

anmälningsskyldigheten uppkom,
får överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då

Bestämmelser om skyldighet att
med anledning av import eller
införsel som avses i 3 kap. 3 §
betala annan skatt än tull finns i
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam,
mervärdesskattelagen (1994:200),
lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkoholskatt
och lagen (1994:1776) om skatt på
energi.

Skatt som avses i första stycket
skall fastställas och betalas enligt
det förfärande som gäller för tull,
om inte annat föreskrivits.

9 kap.

Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde. Om
beslutet har meddelats senare än
två och ett halvt år efter den dag
då tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde, får
överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

22

gäldenären eller den anmälnings-
skyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden eller
anmälningsskyldigheten uppkom,
far överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären       eller       den

anmälningsskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.

En gäldenär eller anmälnings-
skyldig far överklaga ett beslut
som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.

fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden uppkom
eller skattskyldigheten inträdde,
får överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige
fick del av omprövningsbeslutet.

Gäldenären eller den
skattskyldige får överklaga ett
beslut som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.

Prop. 2000/01:31

Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller
ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller anmälnings-
skyldigs yrkande i fråga om tull-
tillägg skall, oavsett tidsfristerna i
3 §, prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget avser inte har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller
om Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant

§
också överklagande av beslut om

En gäldenärs eller skattskyldigs
yrkande i fråga om tulltillägg skall,
oavsett tidsfristerna i 3 §, prövas
om beslutet om den tull som
tulltillägget avser inte har vunnit
laga kraft. Detsamma gäller om
Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant

yrkande till förmån for gäldenären
eller den anmälningsskyldige. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall

yrkande till förmån för gäldenären
eller den skattskyldige. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall

tas upp till prövning av Tullverket. tas upp till prövning av Tullverket.
Vad som sägs i andra stycket gäller även en deklarants yrkande i fråga
om förseningsavgift.

23

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall

Härigenom föreskrivs att 3, 6 och 8 §§ lagen (1999:673) om skatt på
avfall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där deponering
eller förvaring sker uteslutande av

1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen

a) jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten,

b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,

c)   avfallssand från gruv- c) avfallssand från gruv-
industriell verksamhet och avfall industriell verksamhet och avfall

från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
jämmalmspellets, eller

2. radioaktivt avfall.

från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
jämmalmspellets,

2. radioaktivt avfall,

3. vattenverksslam i slambas-

säng, eller

4. flytande avfall i vassbädd.

I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jämmalmspellets
gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller
förvaring sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell
verksamhet.

Avfallsskatt skall inte betalas för

1.  material som är avsett att
avfallsanläggning eller som förs in
samband med avfallshanteringen,

2. avfall som är avsett att inom
en anläggning behandlas genom

a) kompostering eller reaktorba-
serad rötning,

b) förbränning,

c) användning för tillverkning
av fast lagringsbart bränsle.

användas för driften av en
en sådan anläggning utan direkt

2. avfall som är avsett att inom
en anläggning

a) behandlas genom komposte-
ring eller reaktorbaserad rötning,

b) förbrännas,

c) användas för tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,

d) avvattnas,

e) renas, under förutsättning att
avfallet är flytande,

3. flytande avfall som inom en
anläggning är avsett att behandlas
i vassbädd.

Första stycket 2 d, 2 e och 3
gäller endast om det vatten som

24

avgår från behandlingen inte Prop. 2000/01:31
deponeras inom anläggningen.

Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd behandling enligt
första stycket 2.

Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd åtgärd enligt första
stycket 2.


Skyldigheten att betala avfallsskatt inträder i fall som avses i

1. 1 § första stycket när avfall förs in till anläggningen,

2. 1 § andra stycket när avfall uppkommer och i

3.  6  § andra stycket när

behandlingen har slutförts.

3. 6 § tredje stycket när
åtgärden har slutförts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas för tid från
och med den 1 januari 2000.

25

2.8 Förslag till lag om ändring i fordonsskattclagen
(1988:327)

Härigenom föreskrivs att 9 § fordonsskattelagcn (1988:327) skall ha
följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Motorcyklar,       personbilar,

lastbilar eller bussar som enligt
bilregistret är av en årsmodell som
är trettio år eller äldre är inte
skattepliktiga.

Följande fordon är inte
skattepliktiga om de enligt
bilregistret är av en årsmodell som
är trettio år eller äldre

1. motorcyklar,

2. personbilar,

3. andra lastbilar än sådana
som är vägavgiftspliktiga enligt
lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon,

4. bussar.

Påhängsvagnar med en skattevikt över 3 000 kilogram är inte
skattepliktiga om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller bussar
som kan drivas med dieselolja eller av sådana fordon som avses i 21 §
andra stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

26

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om Prop. 2000/01:31
vägavgift för vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon

dels att i 3 och 12 §§ orden ”Skattemyndigheten i Örebro län” skall

bytas ut mot ”Skattemyndigheten i Örebro”,

dels att 2, 6, 11, 17, 21, 22 och 23 §§ samt rubriken närmast före 23 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen (1972:599)
och         vägtrafikkungörelsen

(1972:603), om inte annat sägs.

Föreslagen lydelse

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen (1972:599)
och            trafikförordningen

(1998:1276), om inte annat sägs.

Avgiftsplikt gäller inte för fordon som tillhör

1. försvarsmakten,

2. polisväsendet,

3. civilförsvaret, brandväsendet eller annan räddningstjänst,

4. väghållningen.

En förutsättning för undantag enligt första stycket är att fordonet bär
yttre kännetecken som visar att fordonet tillhör någon av de angivna
kategorierna.

Avgiftsplikt gäller inte heller för
fordon som enligt bilregistret är av
en årsmodell som är 30 år eller
äldre och som inte används i
yrkesmässig trafik.

För fordonskombinationer är det motorfordonet som är avgörande för
om kombinationen är undantagen från avgiftsplikt.

U §

Nuvarande lydelse

För motorfordon eller ledad motorfordonskombination med högst tre
axlar tas vägavgiften ut med 6 314 kronor per år, 631 kronor per månad,
168 kronor per vecka och 50 kronor per dag. För motorfordon eller
ledad motorfordonskombination med fyra eller flera axlar tas
vägavgiften ut med 10 524 kronor per år, 1 052 kronor per månad, 277
kronor per vecka och 50 kronor per dag.

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar och den högsta totalvikten som
fordonskombinationer kan ha.

27

För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften tas ut med 50
procent av belopp som anges i första stycket, under förutsättning att
vägavgiftsbevis köps före den 1 juli 2002.

Föreslagen lydelse

Vägavgift tas ut med olika belopp beroende på antal axlar och vilka
krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller enligt
följande.

Fordon som inte uppfyller de av Europeiska gemenskapen fastställda
kraven i rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp
av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon' i
dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådet direktiv 96/1/EG av
den 22 januari 1996 om ändring av direktiv 88/77/EEG2.

Antal axlar

Avgift per år

Avgift per månad

Avgift per vecka

Avgift per dag

högst 3 axlar

960 euro

96 euro

26 euro

8 euro

4 eller fler
axlar

1 550 euro

155 euro

41 euro

8 euro

Fordon med de egenskaper som anges i rad A i tabellen i punkt 8.3.1.1 i
bilaga I till direktiv 88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv 96/1/EG.

Antal axlar

Avgift per år

Avgift per månad

Avgift per vecka

Avgift per dag

högst 3 axlar

850 euro

85 euro

23 euro

8 euro

4 eller fler

1 400 euro

140 euro

37 euro

8 euro

axlar

Fordon med de egenskaper som anges i rad B i tabellen i punkt 8.3.1.1 i
bilaga I till direktiv 88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv 96/1/EG
eller fordon som uppfyller högre ställda krav i senare lydelse.

Antal axlar

Avgift per år

Avgift per månad

Avgift per vecka

Avgift per dag

högst 3 axlar

750 euro

75 euro

20 euro

8 euro

4 eller fler

1 250 euro

125 euro

33 euro

8 euro

axlar

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar som en fordonskombination kan ha.

För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften tas ut med 50
procent av belopp som anges i första stycket, under förutsättning att

1 EGT L 36, 9.2.1988, s. 33 (Celex 31988L0077), senast ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/96/EG (EGT L 44, 16.2.2000, s. 1, Celex 31999L0096).

2 EGT L 40, 17.2.1996, s. 1, (Celex 31996L0001)

Prop. 2000/01:31

28

vägavgifitsbevis köps före den 1 juli 2002.

Prop. 2000/01:31

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

17§

Vägavgift skall betalas tillbaka om

1. avgiftsplikt upphör för ett fordon under tid för vilken vägavgift har
betalats, eller

2. ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med
annat belopp.

En förutsättning för återbetalning är att vägavgiftsbeviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats.

I fall som avses i första stycket 1
återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten           upphörde.

Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på 210 kronor.

I fall som avses i första stycket 2 återbetalas överskjutande belopp till
den som var avgiftsskyldig när registreringsbesiktning skedde.
Återbetalning skall ske med ett belopp som motsvarar den del av avgiften
som belöper på antalet återstående hela månader för vilka avgift har
betalats, räknat från den dag registreringsbesiktning skedde.

I fall som avses i första stycket 1
återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten           upphörde.

Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka
avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på 25 euro.

Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet och protokollet
publiceras i Sveriges
internationella överenskommelser
(SÖ).

21 §

Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet har ändrats
genom det i Bryssel den 22 mars
2000 underskrivna protokollet för
att tillämpa Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/62/EG av
den 17 juni 1999. Avtalet och

29

protokollen publiceras i Sveriges Prop. 2000/01:31
internationella överenskommelser

(SÖ)3.

22 §

Beskattningsmyndigheten skall efter ansökan besluta om återbetalning
av vägavgift för svenskt årsbevis om beviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats. Vägavgiften betalas tillbaka med ett belopp som motsvarar
den del av avgiften som belöper på antalet återstående hela månader för
vilka avgift har betalats, räknat från det att vägavgiftsbeviset kom in.

Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på 210
kronor.

Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på 25
euro.

Reglering av vägavgiften enligt
ecu-kursen

Reglering av vägavgiften enligt
euro-kursen

De belopp i svenska kronor som
anges i 11, 17 och 22 §§ omräknas
per den 1 januari varje kalenderår.
Beloppen i svenska kronor
motsvarar de belopp i ecu som
anges i artikel 8 och 10 i det i 21 §
nämnda avtalet.

23 §

Vägavgiften skall erläggas i
svenska kronor. De belopp i euro
som anges i 11, 17 och 22 §§
omräknas till svenska kronor för
varje kalenderår.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av ecu som gällde
den första vardagen i oktober året
innan och som offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas
officiella tidning. Om ett belopp
som beräknas för ett visst år före
avrundning avviker från
föregående års belopp med mindre
än 5 procent eller 5 ecu, skall
föregående års belopp fortsätta att
gälla.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
belopp som enligt denna lag skall tas ut under påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas nedåt.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av euro som
gällde den första vardagen i
oktober året innan och som
offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Om ett belopp som beräknas för ett
visst år före avrundning avviker
från föregående års belopp med
mindre än 5 procent eller 5 euro,
skall föregående års belopp
fortsätta att gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

3 SÖ 1997:50. Protokollet om ändring av avtalet förs in i Sveriges internationella
överenskommelser när protokollet ratificerats. Detta kan göras först när Riksdagen godkänt
protokollet, vilket föreslås göras i samband med de nu föreslagna ändringarna i
vägavgiftslagen. Protokollet har således ännu inte något ordningsnummer i Sveriges
internationella överenskommelser.

30

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3. Har vägavgift beslutats före ikraftträdandet enligt äldre föreskrifter
skall skillnaden mellan den beslutade och en ny, högre vägavgift enligt
11 § i dess nya lydelse (tillkommande avgift) betalas för tiden från och
med ikraftträdandet till utgången av avgiftsperioden. För kalendermånad
utgör avgiften 1/12 och för dag 1/360 av vägavgiften för helt år.

4. Den som är avgiftsskyldig vid ikraftträdandet skall betala
tillkommande avgift.

5. Tillkommande avgift skall betalas senast en månad efter
ikraftträdandet.

6. Tillkommande avgift som understiger 300 kronor behöver inte
betalas.

7. Brukandeförbudet i 25 § skall för tillkommande avgift gälla först
efter sista betalningsdag.

Prop. 2000/01:31

31

2.10 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)

Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)
dels att nuvarande 12-14 §§ skall betecknas 19-21 §§,
dels att 9 och 11 §§ skall ha följande lydelse,

Prop. 2000/01:31

dels att det i lagen skall införas
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
total vikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram. För bussar och lastbilar
skall skrotningsavgift endast
betalas i de fall försäljningsskatt
skall betalas för sådana fordon
enligt lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Skrotningsavgift för bussar och
lastbilar skall betalas även i de
fall försäljningsskatt inte tas ut på
grund av bestämmelserna i 4 §
andra stycket nämnda lag.

Bestämmelserna i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med undantag av 8
och 15 §§ äger motsvarande
tillämpning i fråga om
skrotningsavgift. Vidare finns
bestämmelser för skrotningsavgift
i lagen (1984:151) om
punktskatter                   och

prisregleringsavgifter.

nya bestämmelser, 12-18 §§, av

Föreslagen lydelse

§

Skrotningsavgift skall betalas
till staten för fordon som
registreras i bilregistret och som
är personbil, buss med en totalvikt
av högst 3 500 kilogram eller
lastbil med skåpkarosseri och med
en totalvikt av högst 3 500
kilogram.

Bestämmelser om förfarandet
finns i lagen (1984:151) om
punktskatter                  och

prisregleringsavgifter.

72 £

A vgiftsskyldig är

1. tillverkaren, för avgiftspliktigt
motorfordon som yrkesmässigt
tillverkas inom landet,

2. importör som har registrerats
enligt 13 § andra stycket, för
avgiftspliktigt motorfordon som
förs in till landet,

32

3. ägaren, för                     Prop. 2000/01:31

a) avgiftspliktigt motorfordon
som tillverkas inom landet av
annan tillverkare än sådan som
avses i 1,

b) avgiftspliktigt motorfordon
som förs in till landet på annat sätt
än som avses i 2,

c) fordon som efter ändring har
blivit avgiftspliktigt,

d) motorfordon som från att ha
använts på sådant sätt att
motorfordonet varit undantaget
från registrering i bilregistret i
stället används så att det blir
registreringspliktigt, och

e) avgiftspliktigt fordon som
förvärvats från någon som erhållit
kompensation enligt 16 § och som
inte har rätt till kompensation
enligt denna lag.

13 §

Tillverkare som avses i 12 § 1

skall vara registrerad som
avgiftsskyldig                 hos

beskattn ingsmyndigheten
(registrerad tillverkare).

Importör      som      inför

avgiftspliktiga  motorfordon  för

yrkesmässig    försäljning    till

återförsäljare      kan,       om

verksamheten   är av   större

omfattning, registreras som
avgiftsskyldig                 hos

beskattningsmyndigheten
(registrerad importör).

14 §

Avgiftsskyldigheten inträder när
fordonet första gången infors i
bilregistret eller, om fordonet
samtidigt avställts,       då

avställningen upphör.

För icke avgiftspliktiga fordon
som ändras till avgiftspliktiga
fordon inträder avgiftsskyldighet
när fordonet tas upp i bilregistret
som fordon av avgiftspliktigt slag,
eller om det samtidigt avställs, då

33

2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 31

avställningen upphör.

För fordon för vilket ägaren
beviljats kompensation enligt 16 §
inträder avgiftsskyldigheten när
fordonet förvärvats av någon som
inte har rätt till kompensation
enligt denna lag.

15§

Skrotningsavgift beslutas genom
automatisk databehandling på
grundval av uppgifter i
bilregistret.

Avgiften skall för avgiftsskyldig
som avses i 12 § 1 och 2 betalas
senast inom en månad efter
utgången av den månad
avgiftsskyldigheten inträder och
for avgiftsskyldig som avses i 12 §
3 senast tre veckor efter
avgiftsskyldighetens inträde.

Regeringen föreskriver vilken
myndighet som svarar för beslut
om avgift enligt första stycket.

16 §

Kompensation för betald
skrotningsavgift kan beviljas, om
fordonet förvärvats av

1.  utländsk beskickning eller
karriärkonsulat i Sverige eller
sådan internationell organisation
som avses i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa
fall,

2. medlem av den diplomatiska
personalen vid utländska
beskickningar i Sverige och
karriärkonsul vid utländskt
konsulat i Sverige, under
förutsättning att denne inte är
svensk medborgare eller
stadigvarande bosatt här i landet.

Kompensation            för

skrotningsavgift kan även beviljas
om fordonet förvärvats av en
medlemsstats ombud vid en
internationell organisation med
säte i Sverige och personal hos
sådan organisation, om Sverige

Prop. 2000/01:31

34

har träffat överenskommelse om Prop. 2000/01:31
detta med en annan stat eller med
en mellanfolklig organisation,
eller om Sverige träffat sådan
överenskommelse som avses i 10
kap. 7        andra stycket

mervärdesskattelagen (1994:200).

Beskattningsmyndigheten prövar
frågor om kompensation för betald
skrotningsavgift.

17 §

Andra beslut enligt denna lag än
beslut i frågor som avses i 7 §
första stycket punkten 2 och
sådana som anges i 8 kap. 1 §
första och andra styckena lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter         får

överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Beslut i frågor som avses i 7 §
första stycket punkten 3 får inte
överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätt.

18 §

Fordon som avses i 12 § 3 får
inte        användas,        om

skrotningsavgiften inte har
betalats inom den tid som har
bestämts enligt denna lag och
anstånd med betalningen inte har
lämnats.

Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten besluta
att ett visst fordon får användas
trots bestämmelsen i första stycket.

En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder fordonet eller låter det
användas i strid med första stycket
döms till penningböter.

Bestämmelsen i tredje stycket
gäller även föraren, om han kände
till att fordonet inte fick användas.
Detta gäller dock inte när fordonet
provkörs vid besiktning,
inspektion, tillsyn eller

haveriundersökning som avses i Prop. 2000/01:31

35 §         fordonskungörelsen

(1972:595).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

36

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

1 kap.

1 §

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen       (1978:69)       om

försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel, lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt,
lagen (1994:1776) om skatt på
energi, lagen (1995:1667) om skatt
på naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall, lagen (2000:466)
om skatt på termisk effekt i
kämkraftsreaktorer.

1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel, lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt,
lagen (1994:1776) om skatt på
energi, lagen (1995:1667) om skatt
på naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall och lagen
(2000:466) om skatt på termisk
effekt i kämkraftsreaktorer,

om

av

av

2. lagen (1982:349)
återvinning
dryckesförpackningar
aluminium och lagen (1994:1704)

om lageravgift på vissa
j ordbruksprodukter.

om

av

av

2. lagen (1982:349)
återvinning
dryckesförpackningar
aluminium, lagen (1994:1704) om

lageravgift        på        vissa

jordbruksprodukter.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

37

2. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall Prop. 2000/01:31
fortfarande tillämpas beträffande den upphävda lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.

38

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas
eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då
utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Gävle,

2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,

3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

4. tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,

5. skattebetalningslagen (1997:483), eller

6. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.

Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.

1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på
motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i

2 § första meningen.

Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1999/2000:126.

39

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 8 och 26 §§ samt rubriken närmast
före 2 kap. 26 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Fysisk person skall lämna självdeklaration

1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av
aktiv näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,

2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning

från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8   §

skattebetalningslagen (1997:483) och bruttointäkterna av kapital uppgått
till sammanlagt minst 100 kronor,

4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

5.   när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
900 000 kronor, eller

5. när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
1 000 000 kronor eller, i fall då
sambeskattning skall ske med
make eller sambo, 1 500 000

kronor, eller

6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall
fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning i Sverige.

Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt
skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till
makarnas sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas
deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till deras och underåriga
hemmavarande barns sammanlagda förmögenhet.

40

Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1.   aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt
skadeförsäkringsförctag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond
eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2. ideell förening, som avses i

7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomst-
skatt, om dess bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grund-
avdraget enligt 8 § nämnda lag,

Prop. 2000/01:31

vars
enligt
statlig
vid

vars
enligt
statlig
vid

5. juridisk person,
skattepliktiga tillgångar
lagen (1997:323) om
förmögenhetsskatt,

beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 1 000 000 kronor eller, i
fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,

2. ideell förening och registrerat
trossamfund, som avses i 7 § 5
mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomst-
skatt, om dess bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grund-
avdraget enligt 8 § nämnda lag,

3. dödsbo när dess bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning

från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8   §

skattebetalningslagen (1997:483) och bruttointäkter av en eller flera
andra förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,

5.    juridisk person,
skattepliktiga tillgångar
lagen (1997:323) om
förmögenhetsskatt,

beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 900 000 kronor eller, i
fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,

6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på
pensionskostnader skall fastställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-5
skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall vara
beskattning i Sverige.

helt eller delvis undantagen från

Särskild uppgiftsskyldighet för Särskild uppgiftsskyldighet för
vissa stiftelser och föreningar         vissa stiftelser, föreningar och

trossamfund

26 §

Stiftelse eller förening, som är Stiftelser, föreningar eller
helt eller delvis frikallad från registrerade trossamfund som är

41

skattskyldighet, skall i fall som
anges nedan lämna särskild uppgift
om inkomst och förmögenhet, som
inte skall tas upp till beskattning.

helt eller delvis frikallade från
skattskyldighet, skall i fall som
anges nedan lämna särskild uppgift
om inkomst och förmögenhet, som
inte skall tas upp till beskattning.

Prop. 2000/01:31

Uppgiftsskyldighet har

1. personalstiftelse som avses i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd
vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall samt stiftelse som bildats enligt
avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med
ändamål som anges i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

2. stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med
militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

3. stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till
en viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och
uppfostran av barn eller lämna understöd till undervisning eller
utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja
vetenskaplig forskning eller nordiskt samarbete,

4. förening som avses i 7 §    4. förening och registrerat

5 mom. lagen om statlig trossamfund som avses i 7 § 5
inkomstskatt.                       mom. lagen om statlig

inkomstskatt.

lämnas på blankett enligt fastställt

formulär.

Särskild uppgift

Blanketten eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter
under räkenskapsår som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt
tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall
upplysning lämnas om de omständigheter som anses motivera frikallelse
från skattskyldighet.

Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som
anges i 29 § i fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter
framställning medgett befrielse för viss tid från nämnda skyldighet.
Sådant medgivande får återkallas.

Stiftelse eller förening som är
skyldig att lämna självdeklaration
skall foga den särskilda uppgiften
till deklarationen.

Stiftelser, föreningar eller
registrerade trossamfund som är
skyldiga att lämna självdeklaration
skall foga den särskilda uppgiften
till deklarationen.

Stiftelsen eller föreningen skall
efter föreläggande av
skattemyndigheten meddela de
ytterligare upplysningar som kan
behövas för att bedöma stiftelsens
eller föreningens skattskyldighet.

Stiftelsen, föreningen eller det
registrerade trossamfundet skall
efter föreläggande av
skattemyndigheten meddela de
ytterligare upplysningar som kan
behövas för att bedöma stiftelsens,
föreningens eller trossamfundets
skattskyldighet.

42

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången Prop. 2000/01:31
såvitt avser 2 kap. 8 § första stycket 2 samt 26 § vid 2001 års taxering
och i övrigt vid 2002 års taxering.

43

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)

dels att 27 § i stället för dess lydelse enligt lagen (1999:1240) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen (1999:1240) om ändring i nämnda lag skall införas
en övergångsbestämmelse av följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 §

Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med
högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av

vad som innehållits för mycket.

Rätt till återbetalning föreligger
även om aktie förlorat sitt värde
till följd av att bolaget upplösts
genom likvidation eller genom
fusion enligt 14 kap. 1  §

aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1     §

bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan
utbetalningen till aktieägaren och
dennes anskaffningskostnad för
aktierna.

Ansökan om återbetalning skall
myndigheten senast vid utgången av
tillfället.

Rätt till återbetalning föreligger
även om aktie förlorat sitt värde
till följd av att bolaget upplösts
genom likvidation inom två år
efter det att sådan utbetalning som
avses i 2 § andra stycket blivit
tillgänglig för lyftning. Underlaget
för kupongskatt skall i sådant fall
beräknas på ett belopp som svarar
mot skillnaden mellan
utbetalningen till aktieägaren och
dennes anskaffningskostnad för
aktierna. Har aktierna förvärvats
som fusionsvederlag skall som
anskaffningskostnad för aktierna
anses den anskaffningskostnad
som aktieägaren hade för aktierna
i det övertagna aktiebolaget.

göras skriftligen hos beskattnings-
femte kalenderåret efter utdelnings-

Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om
att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande
av att skattskyldighet ej föreligger för honom.

Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt inkomstskattelagen (1999:1229)
slutligen prövats.

Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat
beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad
åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om återbetalning göras
hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen skedde.

44

Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala Prop. 2000/01:31
skatt enligt denna lag eller skattebetalningslagen (1997:483), gäller

18 kap. skattebetalningslagen i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om utdelning som
skett före ikraftträdandet.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller i fråga om utdelning som
skett före ikraftträdandet. 27
andra stycket tillämpas på
utbetalningar som skett efter den
10 mars 2000 och på likvidationer
som påbörjats före nämnda datum
men som inte avslutats vid den
tidpunkten.

45

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 26 § lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Införs till landet från tredje land
annonsblad som har utgivits i
sådant land skall reklamskatt
betalas till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter                  och

prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår
med 11 procent av
beskattningsvärdet.          Som

beskattningsvärde anses varans
värde beräknat enligt artikel 29 i
rådets förordning (EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992
om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen.

26 §’

Skyldig att betala reklamskatt
för import från tredje land av
annonsblad som har getts ut i
sådant land är den som med
anledning av importen är skyldig
att betala tull för annonsbladen
eller skulle ha varit skyldig att
göra detta om annonsbladen hade
varit tullbelagda.

För den som är skattskyldig
enligt första stycket inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet att
betala tull förelegat.

Skatt enligt första stycket skall
betalas till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter                  och

prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid import utgår
med 11 procent av
beskattningsvärdet.          Som

beskattningsvärde anses varans
värde beräknat enligt artikel 29 i
rådets förordning (EEG) nr
2913/92 av den 12 oktober 1992
om inrättandet av en tullkodex för
gemenskapen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt prop. 2000/01:126

46

3 Ärendet och dess beredning

Förmögenhetsskatt

I budgetpropositionen för 2001 meddelades att regeringen hade för avsikt
att under hösten återkomma till riksdagen med ett lagförslag om höjda
fribelopp vid förmögenhetsbeskattningen. I det följande lämnas förslag
till sådana höjningar i enlighet med vad som där angavs. Lagförslaget har
under hand beretts med Riksskatteverket.

Skyldighet att betala punkt- och mervärdesskatt vid import

Inom Finansdepartementet har det uppmärksammats att bestämmelserna
om vem som är skattskyldig för import enligt lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och lagen (1994:1776)
om skatt på energi skiljer sig från vad som gäller i fråga om
skattskyldighet vid import enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Dessutom har det uppmärksammats att reglerna om skattskyldighet för
införsel av varor från områden utanför EG:s skatteområde i nämnda
punktskattelagar och mervärdesskattelagen är olika beroende på om
området ligger utanför eller inom EG:s tullområde.

Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden har en promemoria
utarbetats inom Finansdepartementet. I promemorian föreslås att reglerna
om skattskyldighet för import i lagarna om skatt på tobak, alkohol och
energi anpassas till vad som gäller enligt mervärdesskattelagen och
tullagstiftningen i fråga om vem som är skattskyldig och när
skattskyldigheten inträder. Vidare föreslås att skyldigheten att betala
punkt- och mervärdesskatt vid införsel av varor från områden utanför
EG:s skatteområde skall vara densamma, oavsett om området ligger inom
eller utanför EG:s tullområde. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (Fi2000/2810).

Regeringen avser nu att ta upp promemorians förslag.

Awattning av avfall m.m.

Lagen (1999:673) om skatt på avfall trädde i kraft den 1 januari 2000.

Svenska Renhållningsverksföreningen, Tekniska Verken i Linköping
AB och Trestadsregionens Avfallsaktiebolag har i skrivelser till
Finansdepartementet påpekat olägenheter som skatten medför vad gäller
behandling av flytande avfall och har yrkat att undantag från skatten skall
ges för vissa former av awattning och rening av sådant avfall (dnr
Fil 999/3670).

Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen har framfört önskemål
om ändringar i lagen om skatt på avfall (dnr Fil999/4791). Föreningen
har yrkat att skatt inte skall tas ut vare sig på avloppsslam som är under
behandling eller på vattenverksslam. I de fall skatt skall tas ut bör den
baseras på mängden torrsubstans. Karlshamns kommun har i en skrivelse

Prop. 2000/01:31

47

påpekat att vissa slamtorkbäddar inte bör omfattas av avfallsskatten (dnr
Fi2000/1708).

Gislaveds, Vaggeryds och Värnamo kommuner har i en skrivelse till
Miljödepartementet påtalat problem som skatten medför för behandling
av slam i vassbäddar (dnr Ml999/5276). Västmanlands avfallsaktiebolag
och Nordvästra Skånes Renhållningsaktiebolag har i skrivelser beskrivit
de konkurrensproblem som uppstår vid rening av flytande avfall som sker
på skattepliktiga anläggningar (dnr M1999/4814 och M1999/5126).

Även Naturvårdsverket har i skrivelser till Finansdepartementet
uppmärksammat vissa av dessa problem och har föreslagit ändringar (dnr
Fi2000/516 och Fi2000/2008).

Ovanstående frågor om ändringar i lagen om skatt på avfall har
behandlats i en departementspromemoria. Denna har remissbehandlats
och promemorians lagförslag finns i bilaga 3. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning över
remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi2000/2431).

Regeringen avser nu att ta upp promemorians förslag.

Trafikbeskattning

I Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni
1999 om avgifter på tunga godsfordon för användning av vissa
infrastrukturer (EGT nr. L 187, 20.07.1999 s. 42, Celex 31999L0062) har
beslutats om nya avgiftssatser för vägavgift efter vilka krav på utsläpp av
föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Regeringen har i en
gemensam förklaring, som antogs vid Europeiska unionens 2142
rådsmöte den 30 november och 1 december 1998, tillsammans med
regeringarna i Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och
Tyskland, uttryckt avsikten att anpassa de gemensamma vägavgifterna till
de maximiskattesatser som fastställs i artikel 7.7 och i bilaga II till
direktivet. De nämnda länderna har i ett protokoll (dnr Fi2000/l06), som
undertecknades den 22 mars 2000, reglerat de avgiftssatser som skall
gälla. Regeringen avser nu att lämna förslag på utformningen av en
differentiering av vägavgiften i enlighet med de angivna
förutsättningarna i protokollet och det bakomliggande EG-dircktivet.

Trafikbeskattningsutredningen har haft i uppdrag att se över den
samlade vägtrafikbeskattningen. Utredningen har i sitt slutbetänkande
Bilen, miljön och säkerheten (SOU 1999:62) föreslagit bl.a. att befrielsen
från fordonsskatt för veteranfordon bör avskaffas beträffande lastbilar
eftersom skattebefrielsen inte är förenlig med direktiv 1999/62/EG.
Enligt utredningen bör veteranlastbilar i stället befrias från både
fordonsskatt och vägavgift under förutsättning att de används av personer
vars huvudsakliga sysselsättning inte är godstransporter samt att de
endast tillfälligt körs på allmänna vägar. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fil999/2011). Regeringen avser nu att ta upp
betänkandets förslag i denna del.

Prop. 2000/01:31

48

Regeringen har i budgetpropositionen for 2001 föreslagit att lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall upphävas. Ett
avskaffande av försäljningsskatten föranleder vissa följdändringar i andra
författningar. Regeringen har gett Riksskatteverket i uppdrag att, i
samråd med Vägverket, utreda vilka åtgärder som måste vidtas i bl.a.
bilskrotningslagen vid ett upphävande av lagen om försäljningsskatt på
motorfordon (Fi2000/2333). Riksskatteverket har redovisat uppdraget
den 31 augusti 2000. De i uppdraget redovisade lagförslagen finns i
bilaga 7. Naturvårdsverket har sedan tidigare haft i uppdrag att göra en
översyn av bl.a. bilskrotningslagen och föreslagit vissa ändringar av
uppbörden för skrotningsavgift (M1999/4369/Kn). Naturvårdsverkets
förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 8. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Miljödepartementet. Regeringen föreslår mot denna bakgrund vissa
förändringar i bilskrotningslagen.

Förslaget om ändring i bilskrotningslagen har utarbetats i samråd med
Riksskatteverket och Vägverket.

Prop. 2000/01:31

Vissa arvsskattefrågor

Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att i lämpligt sammanhang ta
upp frågan om avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnader för vård
och skötsel av gravplats och lägga fram ett förslag till riksdagen (bet.
1988/89:SkU22, rskr. 1988/89:158). Vidare har Villaägarnas
Riksförbund inkommit med en skrivelse angående avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för fastighetsägares boendekostnader. Frågan om
avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnad för vård och skötsel av
gravplats och vissa närliggande frågor har beretts inom
Finansdepartementet. En promemoria (Fi2000/1499) har utarbetats och
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9.
Promemorian och en sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 september 2000 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 11.

Regeringens lagförslag har med ett undantag utformats i enlighet med
vad Lagrådet förordat. Vi återkommer till detta och Lagrådets övriga
synpunkter i det följande. I förhållande till lagrådsremissen har också
gjorts vissa ändringar i lagtexten av redaktionell karaktär.

De förslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel
beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

49

Höjda fribelopp vid

förmögenhetsbeskattningen

Regeringens förslag: Som en följd av att taxeringsvärdena för
fastigheter återställs höjs fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt
från och med 2002 års taxering från 900 000 kronor till 1 000 000
kronor för ensamstående och till 1 500 000 kronor för sambeskattade
par.

Skälen för regeringens förslag: Förmögenhetsskatt utgår på den del
av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger ett fribelopp. För
fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt i de fall då sambeskattning
skall ske, uppgår fribeloppct till 900 000 kronor. Vid beräkningen av den
skattepliktiga förmögenheten skall fastighet i Sverige tas upp till
taxeringsvärdet. Som redogjorts för i budgetpropositionen för 2001
medför en återgång till det årliga omräkningsförfarandet i
fastighetstaxeringen att taxeringsvärdena inför 2002 års taxering kommer
att höjas för de flesta fastigheter. Med ett oförändrat fribelopp innebär
detta att ett större antal enskilda än tidigare kommer att ha en
beskattningsbar förmögenhet och därmed bli skyldiga att betala
förmögenhetsskatt.

För att begränsa effekten av de återställda taxeringsvärdena bör
förändringar genomföras beträffande fribeloppet i förmögenhetsskatten.
Utgångspunkten bör vara att antalet skattskyldiga begränsas. Sedan år
1997 har antalet personer som betalar förmögenhetsskatt ökat kraftigt, i
huvudsak som en följd av värdeuppgången på olika slags tillgångar. År
1997 uppgick antalet skattskyldiga till förmögenhetsskatt till omkring
580 000 personer. Utifrån befintlig statistik avseende hushållens
förmögenhetsförhållanden år 1997 som skrivits fram till år 2000 på
grundval av den faktiska värdeutvecklingen för olika tillgångsslag, kan
antalet skattskyldiga år 2000 beräknas uppgå till 770 000 personer. Vid
en ytterligare framskrivning till år 2001 beräknas antalet skattskyldiga
vid oförändrade regler öka till omkring 970 000 personer, huvudsakligen
till följd av de återställda taxeringsvärdena. Det bör påpekas att dessa
uppgifter sannolikt innebär en viss underskattning av ökningen i antalet
skattskyldiga som är att vänta till följd av stigande tillgångsvärden.
Skälet är att rapporteringen av förmögenhetsinnehav sannolikt är mycket
ofullständig för hushåll för vilka den totala förmögenheten år 1997
understeg fribeloppet.

För att begränsa den trendmässiga ökningen i antalet skattskyldiga
finns det enligt regeringens bedömning skäl att justera fribeloppet. Mot
bakgrund av de principiella invändningar som utifrån bl.a.
jämställdhetssynpunkt kan riktas mot sambeskattningen skulle
justeringen kunna ske i form av slopad sambeskattning. Mot en sådan
åtgärd kan dock anföras att det skapar incitament till omfördelning av
förmögenheter inom hushållen av skatteplaneringsskäl. Därtill kommer
att en sådan åtgärd inte skulle innebära någon lindring alls för
ensamstående. Mot denna bakgrund förslår regeringen att fribeloppet
höjs till 1 000 000 kronor för fysisk person, dödsbo och familjestiftelse

Prop. 2000/01:31

50

samt till 1 500 000 kronor för sambeskattade par. Dessa förändringar Prop. 2000/01:31
beräknas begränsa antalet skattskyldiga till förmögenhetsskatt till
omkring 570 000 personer år 2001.

5 Skyldighet att betala punkt- och
mervärdesskatt vid import

Regeringens förslag: Reglema om skattskyldighet för import i
lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi anpassas till vad som
gäller enligt mervärdesskattelagen i fråga om vem som är skattskyldig
och när skattskyldigheten inträder. Skyldigheten att betala punkt- och
mervärdesskatt vid införsel av varor från områden utanför EG:s
skatteområde skall vara densamma, oavsett om området ligger inom
eller utanför EG:s tullområde.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens i fråga om
syfte och innehåll men inte i fråga om lagstiftningsteknik.

Remissinstanserna: Tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget.
Tullverket framfor dock invändningar mot den lagtekniska lösningen vad
gäller förslaget att skyldigheten att betala punkt- och mervärdesskatt vid
införsel av varor från områden utanför EG:s skatteområde skall vara
densamma, oavsett om området ligger inom eller utanför EG:s
tullområde.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt lagen om tobaksskatt,
lagen om alkoholskatt och lagen om skatt på energi (punktskattelagama)
skall skatt betalas för varor eller bränsle som importeras till Sverige.
Skattskyldig är den som importerar varorna eller bränslet.

Enligt 10 § tullagen (1994:1550) är den som är skyldig att betala
import- eller exporttull för en vara, eller skulle ha varit det om varan varit
fullbelagd (den tullskyldige), skyldig att betala annan skatt eller avgift
som skall tas ut för varan vid import eller export. Skatt och avgift skall
fastställas och betalas i den ordning som gäller för tull. I prop.
1999/2000:126 föreslår regeringen en ny tullag. Enligt förslaget ersätts
begreppet ”tullskyldig” med ”gäldenär, eller den som skulle ha varit
gäldenär om varan varit tullbelagd”. Den nya tullagen föreslås träda i
kraft den 1 januari 2001.

Vem som är skattskyldig för import regleras alltså både i
punktskattelagama och i tullagen. Det bör dock noteras att
bestämmelserna har olika lydelser.

När skattepliktiga varor eller bränslen importeras från tredje land av
någon som inte är upplagshavare eller, såvitt gäller tobaks- och
alkoholskatt, registrerad varumottagare skall skatt betalas till Tullverket.
Vid sådan import tillämpas tullagen (19 § lagen om tobaksskatt, 18 §
lagen om alkoholskatt och 6 kap. 1 § lagen om skatt på energi).

Någon särskild regel för när skattskyldigheten inträder för den som inte
är upplagshavare eller registrerad varumottagare finns inte i
punktskattelagama.

51

För registrerade varumottagare på tobaks- och alkoholskatteområdet
innebär import inte i sig att skattskyldigheten inträder. I stället inträder
skattskyldigheten när han tar emot varorna (20 § första stycket 2 lagen
om tobaksskatt och 19 § första stycket 2 lagen om alkoholskatt).
Redovisningen av skatten sker enligt reglema i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Upplagshavare skall inte
heller betala skatt till Tullverket vid import. Om varorna efter att de
importerats förs till upplagshavarens skatteupplag kan varorna lagras där
utan att någon skattskyldighet uppkommer (19 § lagen om alkoholskatt,
20 § lagen om tobaksskatt och 5 kap. 1 § lagen om skatt på energi).

Enligt mervärdesskattelagen (ML) skall mervärdesskatt betalas vid
import av skattepliktiga varor. Skyldig att betala mervärdesskatt för
import är den som är skyldig att betala skatt enligt 10 § tullagen för den
importerade varan (se 1 kap. 2 § ML). Enligt 1 kap. 5 § ML inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt då varan enligt tullagen skall anmälas
för förtullning eller när införsel skall anmälas med stöd av 9 § tullagen. I
prop. 1999/2000:126 En ny tullag föreslås - utan att någon ändring i sak
är avsedd - att bestämmelsen formuleras så att skattskyldigheten inträder
vid den tidpunkt då varan enligt tullagstiftningen skall deklareras för
övergång till fri omsättning eller när införseln skall anmälas med stöd av
3 kap. 3 § i den nya tullagcn.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om vem som är
skattskyldig för import i punktskattelagama skiljer sig ffån motsvarande
bestämmelser i ML. I punktskattelagama föreskrivs att den som
importerar varan eller bränslet skall betala skatten. I ML görs i stället en
direkt hänvisning till tullagen. Av denna hänvisning följer att
mervärdesskatt betalas av den som är skyldig att betala importtull för
varan eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd, den s.k.
gäldenären. Vem som är gäldenär regleras i artiklarna 201-216 i rådets
förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av
en tullkodex för gemenskapen, den s.k. tullkodexen (EGT nr L 302,
19.10.1992 s. 1, Celex 31992R2913). Begreppet ”gäldenär” omfattar vid
olaglig införsel och olagligt undandragande från tullövervakning inte
bara den som förde in eller undandrog varorna utan även den som
medverkade till införseln och undandragandet och den som tog befattning
med varorna. För att den som medverkat eller tagit befattning med
varorna skall anses som tullskyldig krävs dock att han var medveten om
eller rimligen borde ha varit medveten om att införseln eller
undandragandet var olagligt. Liknande regler finns för fall då varor
används eller förbrukas i strid mot gällande regler i frizon eller frilager.
Om flera personer är gäldenärer i fråga om en och samma tullskuld skall
de solidariskt ansvara för denna skuld.

Uttrycket ”den som importerar skattepliktiga varor”, som används i
punktskattelagama, kan inte anses omfatta den som efter en olaglig
införsel eller ett olagligt undandragande tagit befattning med varorna och
inte heller den som i strid med gällande regler använt eller förbrukat
varor i en frizon eller ett frilager. Det kan alltså konstateras att ”gäldenär”
är ett vidare uttryck än ”den som importerar skattepliktiga varor”.

Att reglema om vem som är skattskyldig vid import i ML och
punktskattelagama skiljer sig åt kan i vissa fall leda till att någon blir

Prop. 2000/01:31

52

skyldig att betala mervärdesskatt men inte punktskatt. Detta far anses
som mindre lämpligt. Ett annat problem med nuvarande ordning är att det
i både punktskattelagama och tullagen regleras vem som är skattskyldig
för import. Denna dubbelreglering kan leda till tolkningsproblem. Sett i
det perspektivet är regleringen i ML att föredra, dvs. att skyldig att betala
mervärdesskatt är den som enligt tullagstiftningen är skyldig att betala
tull för varorna eller skulle ha varit det om varorna hade varit tullbelagda.

Enligt artikel 5 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om
allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning
och övervakning av sådana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex
392L0012), det s.k. cirkulationsdirektivet, skall punktskattepliktiga varor
beläggas med punktskatt vid den tidpunkt då de importeras till EG:s
skatteområde. Av artikel 6 följer att skyldigheten att betala punktskatt
inträder när varorna importeras, så vida inte varorna omfattas av
uppskovsregler. I anslutning till artikel 6 har rådet och kommissionen
slagit fast att det enligt cirkulationsdirektivet inte är nödvändigt att, när
skattskyldigheten inträder, i artikel 6 definiera den skattskyldige.
Bestämmelserna om import i cirkulationsdirektivet hindrar alltså inte att
regleringen i punktskattelagama av vem som skall betala skatt för import
anpassas till regleringen i ML.

Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden föreslås att reglema om
vem som är skattskyldig för import i punktskattelagama anpassas till vad
som gäller enligt ML. Det innebär att huvudregeln skall vara att skatten
skall betalas av den som enligt tullagstiftningen är skyldig att betala tull
för varorna eller skulle ha varit det om varorna hade varit tullbelagda. I
enlighet med vad Lagrådet förordat bör frågan om vem som är skyldig att
betala skatt för import ges en självständig reglering i punktskattelagama
och ML. Den teknik som används i ML med en hänvisning till tullagen
bör därför inte användas utan i stället bör materiellt självständiga
bestämmelser införas i respektive skattelag. De materiella
bestämmelserna om vem som skall betala skatt med anledning av import
flyttas alltså över till punktskattelagama och ML.

Som redogjorts för ovan finns det i punktskattelagama inga regler om
när skattskyldigheten inträder vid import av annan än upplagshavare eller
registrerad varumottagare. Denna fråga förutsätts i stället regleras i
tullagen. Förslaget till ny tullag i prop. 1999/2000:126 innehåller dock
ingen uttrycklig bestämmelse om när skyldigheten att betala importskatt
inträder. Enligt ML inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då varan
skall anmälas för förtullning eller när införsel skall anmälas med stöd av
9 § tullagen. Även här bygger alltså ML på tullagstiftningen, så till vida
att reglema om skattskyldighetens inträde för import hänvisar till
tullagstiftningens regler om när skyldigheten att betala tull inträder.
Motsvarande lösning bör väljas för punktskatterna. Det föreslås därför att
i de fall punktskatt skall betalas till Tullverket inträder skattskyldigheten
vid den tidpunkt då skyldigheten att betala tull inträder enligt
tullagstiftningen eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull
förelegat.

I punktskattesammanhang förstås med tredje land områden utanför
EG:s skatteområde. När det gäller punktskatt behandlas alltså varor som
förs in från ett område som ligger inom EG:s tullområde, men utanför

Prop. 2000/01:31

53

skatteområdet, på samma sätt som varor som förs in från ett område som
ligger utanför tullområdet, dvs. i båda fallen är det fråga om import (se
t.ex. 1 § lagen om alkoholskatt). Detsamma gäller mervärdesskatt (se 1
kap. 10 a § och 2 kap. 1 a § ML).

Bestämmelserna om importskatt i nya tullagen skiljer dock på införsel
av varor från områden som ligger inom tullområdet men utanför
skatteområdet, och införsel av varor från områden utanför tullområdet.
Enligt 3 kap. 3 § nya tullagcn skall den som till Sverige för in eller låter
föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullområde, men
utanför EG:s skatteområde, anmäla detta till Tullverket. Den som lämnar
en sådan anmälan eller borde ha lämnat en anmälan är enligt 5 kap. 11 §
andra stycket nya tullagen skyldig att betala annan skatt än tull som skall
tas ut för varan på grund av införseln. När det gäller införsel av varor från
områden utanför tullområdet skall importskatt dock betalas av den som
enligt tullkodexen är gäldenär. Dessa skillnader innebär att kretsen
möjliga skattskyldiga är betydligt vidare vid införsel från ett område
utanför tullområdet än vid införsel från ett område inom tullområdet men
utanför skatteområdet.

Det är önskvärt att skattskyldigheten vid införsel av varor från
områden utanför EG:s skatteområde är densamma, oavsett om ett sådant
område ligger inom eller utanför EG:s tullområde. En sådan reglering har
den fördelen att samtliga de situationer som enligt punktskattelagama och
ML skall betraktas som import behandlas på samma sätt. För att uppnå
detta föreslås att skyldig att betala skatt vid införsel från områden som
ligger inom tullområdet men utanför skatteområdet är den som skulle ha
varit gäldenär om varan hade varit tullbelagd och förts in från ett område
som ligger utanför tullområdet. I enlighet med vad Lagrådet förordat bör
bestämmelser härom ges i punktskattelagama och ML. Samtidigt som
kretsen av möjliga skattskyldiga utvidgas för import från områden som
ligger inom tullområdet men utanför skatteområdet flyttas alltså de
materiella bestämmelserna över från tullagen till skattelagarna. Genom
ändringarna kommer tullkodexens bestämmelser om vem som är gäldenär
även att bli tillämpliga på införsel från områden som ligger inom
tullområdet men utanför skatteområdet.

Förslagen föranleder ändringar i 9, 9 b, 20, 22, 38-40 §§ lagen om
tobaksskatt, 8, 8 b, 19 och 21 §§ lagen om alkoholskatt, 4 kap. 1 och 12
§§ samt 5 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen om skatt på energi, 1 kap. 2 och 5 §§
mervärdesskattelagen och 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ nya
tullagen. Dessutom införs två nya paragrafer i lagen om tobaksskatt, 9 c
och 38 a §§, en ny paragraf i lagen om alkoholskatt, 8 c , och två nya
paragrafer i lagen om skatt på energi, 4 kap. 1 b och 12 a §§. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Prop. 2000/01:31

54

6       Olika avfallsskattefrågor

6.1      Generella undantag för behandling av avloppsslam,

vissa behandlingsmetoder m.m.

Prop. 2000/01:31

Regeringens bedömning: Någon möjlighet bör inte ges för
regeringen eller enskild myndighet att bevilja skattefrihet i form av
dispenser i särskilda fall för vissa typer av behandlingsmetoder. Något
generellt undantag för avloppsslam som är under behandling bör inte
införas. Inte heller bör skatten baseras på torrsubstanshalten.

Promemorians bedömning: Frågan om dispenser i särskilda fall
behandlas inte i promemorian. I övrigt stämmer promemorians
bedömning överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: I syfte att skapa ett administrativt enklare system
samtidigt som framtida teknikutveckling inte hämmas föreslår
Karlshamns kommun och Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen
att generella regler om skattefrihet för vissa typer av behandlingsmetoder
bör införas i lagen. Karlshamns kommuns förslag är en generell regel om
att Naturvårdsverket skall ges rätt att föreskriva om skattefrihet för
ytterligare behandlingsmetoder än sådana som i dag är skattefria genom
uttrycklig lagreglering. Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen
anser att undantag bör ges för avfall som behandlas på sätt som, under en
behandlingstid om maximalt 15 år, leder till minst 90 % awattning eller
att organisk substans bryts ner till minst 40 %. Vidare anser föreningen
att regeringen också bör ges rätt att i särskilda fall föreskriva om
skattefrihet i andra fall, där de nyss nämnda kraven inte är uppfyllda.
Även Ragn-Sells AB menar att avfallsskattelagen bör utformas så att det
inte skall vara nödvändigt att varje ny behandlingsmetod, som bör
omfattas av skattefrihet, skall underställas regering och riksdag. Vidare
framför Gislaveds kommun önskemål om att allt material som läggs i
upplag och som avses att återanvändas, t.ex. slam, asfalt, betong och
byggnadsmaterial, skall befrias från avfallsskatt.

Skälen för regeringens bedömning: Svenska Vatten- och
Avloppsverksföreningen anser att skatt inte skall utgå för avloppsslam
som är under behandling och föreslår en maximal behandlingstid på 15
år. Föreningen anser vidare att om skatt skall tas ut skall den baseras på
mängden torrsubstans. Beträffande behandlingsmetoder har man bl.a.
pekat på möjligheten att tillverka anläggningsjord genom att anlägga
inarbetningsområden. Metoden går till så att slam i större mängder sprids
på en jordareal varefter den plöjs. Detta upprepas under några år varefter
arealen lämnas orörd tills produkten utnyttjas som anläggningsjord.
Föreningen anser vidare att ett mer flexibelt system för att undanta olika
behandlingsmetoder är nödvändigt för att inte hindra utvecklingen av nya
och mer resurssnåla lösningar. Detta åstadkoms enligt föreningen genom
att avfall undantas från skatt, om den skattskyldige visar att avfallet
genomgår en behandlingsmetod som uppfyller vissa generella
funktionskrav som ställts upp i lagen. Genom att i lagen undanta avfall
som behandlas på sätt som, under en behandlingstid om maximalt 15 år,

55

leder till minst 90 % awattning eller att organisk substans bryts ner till
minst 40 %, skapas enligt föreningen i princip ett generellt undantag for
avloppsslam som är under behandling.

Det är for såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheten viktigt
att lagstiftningen innehåller klara och enhetliga regler för skattlägg-
ningen. Som regeringen uttalat i prop. 1998/99:84 s. 46 bör redan av den
anledningen regler om dispensgivning i enskilda fall undvikas. Vidare
ankommer det på riksdagen att genom lag meddela föreskrifter om skatt
till staten. 1 den nyss nämnda propositionen anförde regeringen att regler
om skattebefrielse för enskilda avfallsslag är av sådan viktig materiell
beskaffenhet att det inte i skattelagen bör ges möjlighet för regeringen
eller enskild myndighet att bevilja dispenser i särskilda fall. Ingenting har
framkommit som ger regeringen anledning att nu göra en annan
bedömning, vare sig beträffande skattebefrielse för enskilda avfallsslag
eller för avfall som genomgår behandlingar som uppfyller vissa i lagen
allmänt hållna krav.

Även i fortsättningen bör således för skattefrihet enligt lagen om skatt
på avfall gälla att bestämmelser om undantag alternativt avdragsrätt i
varje specifikt fall meddelas i lagen. För att skattefrihet skall medges för
en behandlingsmetod bör det stå klart att metoden är bättre än
deponering. En regel som i mer generella ordalag skulle undanta
behandling av ett visst avfallsslag eller vissa behandlingsformer som
syftar till att uppnå vissa allmänt hållna resultat bör därför inte
accepteras. Beträffande metoden med inarbetningsområden, lär den för
närvarande inte finnas i praktisk tillämpning och miljökonsekvenserna är
dåligt utredda.

Vad sedan avser beskattning baserat på torrvikt har detta, som framgår
av avsnitt 6.4, inte ansetts acceptabelt, varken från kontroll- eller
miljösynpunkt. Några nya omständigheter, som gör att den bedömningen
bör frångås, har inte framkommit.

Beträffande frågan om skattefrihet för avfall som förs in till en avfalls-
anläggning i syfte att återanvändas, framfördes redan i
remissbehandlingen av det utredningsförslag, som låg till grund för
avfallsskattelagen, sådana önskemål. Det hävdades då från vissa
remissinstanser att avfallsanläggningar där det bedrivs integrerad
verksamhet med såväl deponering som t.ex. sortering inför
materialåtervinning och liknande, riskerade att drabbas av
konkurrensnackdelar genom den nya skattens utformning. Regeringen
bedömde dock att nettodeponimetoden för uttag av skatten, i
komplettering med uttrycklig skattebefrielse för vissa behandlingsformer
och val av längre redovisningsperiod för avfallsskatten än vad som gäller
för övriga punktskatter, var tillfyllest för att tillgodose de framförda
önskemålen (se prop. 1998/99:84 s. 37 och 41). Regeringen finner i dag
inte skäl till annan bedömning.

Prop. 2000/01:31

56

6.2

Behandling i vassbäddar

Prop. 2000/01:31

Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte betalas för flytande avfall
som förs till en vassbädd.

Promemorians förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Gislaveds kommun och Karlshamns kommun
anser att undantag från skatt också bör medges för avloppsslam som
behandlas i andra typer av slambäddar än vassbäddar. Enligt
kommunerna bör det inte göras någon skillnad i skattehänseende på de
båda metoderna awattning av avloppsslam i bäddar genom antingen
inplanterad vass eller utan sådan inplantering, eftersom syftet med de
båda metoderna är detsamma; nämligen att fa ett avvattnat och biologiskt
nedbrutet slam som på sikt kan användas som jordförbättringsmedel.
Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen delar kommunernas
synpunkter och anser därför, att skattefrihet bör ges generellt för
avloppsslam som är under behandling (jfr ovan under avsnitt 6.1). Övriga
remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Bakgrunden till regeringens förslag: Under de senaste 10-15 åren
har det, bland annat i Danmark och Tyskland, utvecklats en kemikalieffi
biologisk metod för att awattna och bryta ned våtslam från
avloppsreningsverk i vassbäddar. Metoden, som tar 10-12 år och bedrivs
i anslutning till reningsverk, är ett alternativ till traditionell förtjockning,
mekanisk awattning och torkning av slam. Användningen av metoden
ökar nu snabbt i Sverige, bl.a. för att den medför effektivare awattning
och volymreduktion än normal mekanisk awattning. Detta förenklar
även rening av utgående vatten från verket. Vidare är metoden kostnads-
och energieffektiv och ger tid för planering av framtida slamhantering.
Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen har uppgivit att 9
anläggningar med vassbädd är i drift, 3 är under uppförande och 30
anläggningar projekteras eller planeras. Föreningen har också fatt
indikationer på att det finns ett stort antal små anläggningar som den inte
har vetskap om.

Vassbäddama har ett 0,2-1,2 m tjockt växtskikt (slamjord) och ett
dräneringsskikt, luftnings- och dräneringsledningar ovanför en tät botten.
En anläggning har ett flertal bäddar vilka vardera belastas med våtslam
någon timme var eller varannan månad. Det utgående vattnet kan,
beroende på kvalitet, återföras till reningsverket eller ledas till recipient.

Det ingående slammet till vassbädden har en torrsubstanshalt (TS-halt)
på 0,5-2 %, dvs. minst 98 % består av vatten. Efter avslutad behandling
har bädden en TS-halt på 40-60 % och mängden organisk substans har
minskat med upp till 25-50 %.

Beträffande miljöaspekterna framgår av danska och tyska studier att
emissionerna av metan från vassbäddar under sommartid är avsevärt
lägre än vid lagring av slam i flytande respektive fast form. Emissionerna
är små och avklingar redan 5-10 dagar efter slamtillförseln. Organiska
föroreningar bryts ned under 10 månader, i princip i samma grad som
sker vid strängkompostering under 3 månader. Även ur resurssynpunkt är

57

erfarenheterna av vassbäddsmetoden positiva. Avvattningen är effektiv,
kemikalieffi och energisnål och fosforn fastläggs till stor del. Hög
utfallningsgrad av näring minskar även belastningen på reningsverket.
Analyser på utgrävt material efter färdig behandling tyder på en effektiv
hygicniscring, avsevärt bättre än vad som uppnås med enbart dagens
rötning och lagring. Eftersom temperaturerna är låga kan dock
hygieniseringen i viss mån ifrågasättas. Återstående material bör vara
lämpligt att använda vid markbyggnad, anläggningsarbeten och
deponitäckning. För att öka användningsmöjligheterna kan även utgrävt
material hygieniseras ytterligare genom exempelvis efterkompostering
vid högre temperatur.

Skälen för regeringens förslag: Av redogörelsen ovan framgår att
behandling av slam i vassbäddar är en ur miljö- och resurssynpunkt
avsevärt mycket bättre hantering än deponering. Metoden är dock sådan
att den lagtekniskt kan anses innebära att avfallet deponeras eller förvaras
mer än tre år, dvs. en anläggning med vassbädd omfattas av lagen om
skatt på avfall. Eftersom endast en ytterst liten del av slammet blir kvar
efter behandlingen, och således skulle kunna medföra en rätt till avdrag
när det förs ut från anläggningen, innebär en skatt på denna hantering att
den i praktiken omöjliggörs. Behandling i vassbäddar bör därför vara
skattefri. Undantaget bör, såsom Lagrådet förordat, begränsas till att
gälla enbart flytande avfall. Även om det för närvarande endast är
avloppsslam som behandlas med metoden bör även andra flytande avfall,
t.ex. slam från livsmedelsindustrin, vara lämpligt för denna
behandlingsmetod. Undantaget bör därför utformas som ett generellt
undantag för flytande avfall som behandlas i vassbäddar.

Som framgått av avsnitt 6.1 förordar Gislavcds kommun och Svenska
Vatten- och Avloppsverksföreningen, i förhållande till promemorians
förslag, en utvidgning av de metoder som bör omfattas av undantagen
från avfallsskatt. Regeringen har vid sin behandling av dessa synpunkter
framhållit att någon mer generellt hållen regel om skattefrihet för
avloppsslam inte bör införas i avfallsskattelagen. Detsamma gäller frågan
om myndighets dispensgivning i särskilda fall. Varje enskild
behandlingsmetod bör således prövas i lagstiftningsärende.

Karlshamns kommun har beskrivit en reningsmetod som utgörs av
slambäddar utan vass, men som i stort liknar den metod där vass används
i slambäddar. Fördelen skulle enligt kommunen vara att man slipper de
eventuella problem som kan finnas med etablering av vass och hantering
av vass och rötter när bädden töms.

De miljömässiga konsekvenserna av dels metoden med slambäddar
utan vass, dels andra metoder att behandla främst avloppsslam än genom
behandling i vassbäddar, är dock för dåligt utredda för att skattefrihet
skall medges dessa.

Såvitt framkommit bedrivs verksamheten med vassbäddama i dag som
separata anläggningar, men det bör i framtiden också kunna förekomma
att vassbäddar blir ett komplement på mer traditionella avfalls-
anläggningar. Skattefriheten för vassbäddar bör därför utformas så att den
träffar två olika situationer. För de anläggningar som enbart har
vassbäddar och där det således inte bedrivs någon annan verksamhet som
medför att skatteplikt uppkommer, undantas hela anläggningen från

Prop. 2000/01:31

58

lagens tillämpningsområde (3 § lagen om skatt på avfall). För behandling
av flytande avfall i vassbäddar som sker inom en skattepliktig anläggning
undantas själva metoden (6 § lagen om skatt på avfall). Med tanke på den
långa processtiden, den lilla del som blir kvar efter behandling (normalt
2-3 % av tillförd slamvikt), att det material som ändå återstår efter
behandling nästan undantagslöst bör kunna användas för lämpliga
ändamål samt att det kan förväntas bli svårt för såväl den skattskyldige
som för beskattningsmyndigheten att avgöra när behandlingen är
avslutad, bör någon regel om skatt på rester efter genomförd behandling
inte finnas.

Flytande avfall, som inom en anläggning är avsett att behandlas i
vassbädd, är således undantaget från beskattning. En förutsättning för att
detta undantag skall gälla är dock att det på anläggningen är ordnat så att
det renade eller avskilda vattnet inte deponeras inom anläggningen (jfr
avsnitt 6.4).

6.3 Vattenverksslam

Regeringens förslag: Anläggningar där deponering eller förvaring
uteslutande sker av vattenverksslam i slambassänger skall undantas
från avfallsskatten.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Vid rening av råvatten bildas olika
avfall, främst slam. Den största mängden bildas vid kemisk fällning av
ytvatten och den totala slammängden uppgår i Sverige årligen till ca
1 000 000 ton. Vattenverksslam består vanligen av utfällda aluminium-
föreningar till följd av att man använder aluminiumsalter som fallnings-
kemikalier. En mindre del, ca 100 000 ton, bildas vid rening av
grundvatten. Sammansättningen hos slammet speglar huvudsakligen
råvattnets kvalitet, med undantag av främst aluminium där bidraget från
fällningskemikalien dominerar. Näringsvärdet är relativt lågt och
metallhalterna, med undantag av aluminium, är avsevärt lägre än
motsvarande slam från avloppsreningsverk. Av slammet leds i dag,
baserat på vattenproduktionen, ca 54 % till vattentäkt/recipient, 32 % till
reningsverk, 2 % till deponi och 12 % hanteras med andra metoder.

Vid vissa vattenverk har man börjat ta hand om slammct i
slambassänger, som fungerar som sedimenteringsbassänger. Slammet
ackumuleras i botten av bassängema och överskottsvattnet pumpas
vanligen till kommunalt avloppsreningsverk eller ut i vattendrag.
Slambassängema är således en behandling bestående i huvudsak av
awattning. Metoden är dock, i likhet med metoden med vassbäddama,
sådan att den kan anses innebära att avfallet deponeras eller förvaras mer
än tre år, dvs. även en anläggning med slambassänger kan komma att
omfattas av lagen om skatt på avfall. Eftersom vattenverksslammct till 99
% består av vatten blir den faktiska skatten mycket hög, då avdrag inte

Prop. 2000/01:31

59

får göras för det utgående vattnet. Detta skall jämföras med den Prop. 2000/01:31
vanligaste, och från miljösynpunkt klart sämre, metoden att slammet förs
direkt ut till recipicnt. Detta förfarande medför inte några
beskattningskonsekvcnser men kan i princip ses som att slammet, i stället
för att pumpas till en avvattningsbassäng, pumpas till sjöbotten och
sedimenterar där. Ur miljösynpunkt är det att föredra att slam avvattnas
framför att det pumpas direkt till recipient.

Mot nu angiven bakgrund bör anläggningar där deponering eller
förvaring uteslutande sker av vattenverksslam i slambassänger undantas
från avfallsskattelagens tillämpning.

6.4 Rening av flytande avfall och awattning av avfall på
skattepliktiga anläggningar

Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte betalas för flytande avfall
som renas inom en skattepliktig anläggning och inte heller för avfall
som avvattnas på en sådan anläggning under förutsättning att det
renade eller avskilda vattnet inte deponeras inom anläggningen.

Promemorians förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.

Bakgrunden till regeringens förslag: Avfallsskatt skall enligt lagen
om skatt på avfall betalas för avfall som förs in till en avfallsanläggning
där farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år
slutligt förvaras (deponeras) eller förvaras under längre tid än tre år.
Avfallsskatt skall också betalas för avfall som uppkommer inom en
anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än
avfallshantering, med vilket i första hand åsyftas industrianläggningar
med deponier inom anläggningen.

Avfallskatten tas ut efter en nettodeponimetod. Detta innebär att skatt
tas ut för i princip allt avfall som förs in till cn skattepliktig avfalls-
anläggning. Skyldighet att betala skatt inträder då avfallet förs in till
anläggningen. För avfall som förs ut från anläggningen medges avdrag.
Sådant avdrag medges dock inte för lak- och reningsvatten. För
industrianläggningarna gäller att skyldigheten att betala skatt inträder när
avfallet uppkommer.

För att inte anläggningar som bedriver såväl deponering som annan
behandling skall missgynnas, har nettodeponimetoden kompletterats med
uttrycklig skattebefrielse för vissa behandlingsformer. Sålunda har
kompostering, reaktorbaserad rötning, förbränning och tillverkning av
fast lagringsbart bränsle undantagits från skatteplikt.

Under lagstiftningsarbetets gång aktualiserades frågan om skatten
skulle fastställas utifrån avfallets faktiska vikt eller om i stället vad
avfallet väger i torrt tillstånd borde användas som beräkningsgrund.
Regeringen ansåg att fördelarna med att använda den faktiska vikten
vägde över (prop. 1998/99:84 s. 44). Skälen för detta var flera. Förutom
kontrollproblem angavs i propositionen vissa miljöskäl, som talar mot att

60

vatten finns kvar i det avfall som deponeras. Stora vattenmängder i
avfallet ökar markant risken för sättningar i deponin och medför också att
lakvattenproduktionen kommer igång mycket tidigare och blir större
totalt sett. Regeringen angav därför att det i normalfallet är bättre att
vattenfasen i ett slam skiljs ut före deponeringen och vid behov behandlas
separat vid källan, än att vattnet läcker ut från en deponi med risk för att
mer förorenat vatten sprids till omgivningen.

Vad gäller frågan om avdrag skulle medges för reningsvatten som
uppkommer inom en avfallsanläggning, hänvisade regeringen till de
miljömässiga skälen som nämnts ovan, dvs. att det är bättre att vattnet
skiljs ut före deponering. Regeringen ansåg att avdrag vid utförsel av
reningsvatten skulle motverka de styreffekter som eftersträvades (prop.
1998/99:84 s. 39).

Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF) har via en enkät till
kommunala avfallsföretag undersökt förekomsten av awattnings-
anläggningar, som är belägna på avfallsanläggningar där avfall
deponeras. Enkäten skickades ut till 280 avfallsanläggningar och svaren
täckte 180 stycken. Av enkätsvaren framgick att awattning av
oljeförorenat avfall utförs på 22 anläggningar. Den behandlade mängden
uppgår vid dessa anläggningar till 47 000 ton per år. Mängden vatten som
avskiljts uppgår till 37 000 ton. 18 anläggningar har awattning av
avloppsslam. Den behandlade mängden uppgår till 59 000 ton och vattnet
som avskiljs uppgår till 33 000 ton. 10 anläggningar uppgav att man har
awattning av andra avfall, t.ex. slam från gatubrunnar. Mängden
behandlat avfall uppgår i dessa fall till 33 000 ton och mängden avskiljt
vatten till 30 000 ton. Sammanfattningsvis uppskattar RVF att mängden
avfall som förs in till anläggningarna för att behandlas genom awattning
uppgår till ca 175 000 ton per år samt att den avskilda vattenmängden
uppgår till 125 000 ton, eller ca 72 % av den totala mängden förorenat
flytande avfall.

Vidare förekommer vid några anläggningar rening av processvatten
från industrier. Det rör sig således om industrier som inte byggt upp en
egen reningskapacitet utan i stället utnyttjar de reningsanläggningar för
lakvatten som finns på avfallsanläggningar i närheten. Intresset är stort
för att bedriva sådan verksamhet även på andra avfallsanläggningar.

Skälen för regeringens förslag: Avfallsskattens konstruktion innebär
att det i skattehänseende är av avgörande betydelse om behandlings-
anläggningen är placerad inom respektive utanför en anläggning där
deponering av avfall sker, dvs. en anläggning där avfallsskatt tas ut för
allt som förs in till eller uppkommer vid anläggningen. Om förorenat
vatten och slam förs in till en skattepliktig avfallsanläggning tas skatt ut
på hela avfallsmängden vid införseln. Den fasta fasen som uppstår efter
behandlingen deponeras eller komposteras vanligen. Vattenfasen förs
vanligtvis direkt ut till det kommunala avloppsnätet. Det förekommer
också att det renas ytterligare, i samma anläggning där lakvattnet renas,
innan det förs ut från anläggningen. Avdrag medges, som framgått ovan,
inte för lak- och reningsvatten, vilket innebär att avfallsskatten belastar
hela mängden förorenat vatten och slam som förts in till deponin.

Om motsvarande avfallsslag i stället förs in till en anläggning som är
belägen utanför en skattepliktig avfallsanläggning, uppstår inga skatte-

Prop. 2000/01:31

61

konsekvenser. Vad som i dessa fall kommer att beskattas är endast den
avvattnade fasta fasen, om den efter awattning törs till en avfalls-
anläggning och deponeras där.

Syftet med awattning och rening av förorenat vatten och slam är att
styra mot bra omhändertagande av detta avfall. Detta syfte motsvarar i
princip vad som gäller de behandlingsmetoder som omfattas av skatte-
frihet enligt lagen om skatt på avfall. Grunderna for prövning, tillstånd
och tillsyn i miljölagstiftningen skiljer sig inte åt beroende på om
anläggningen är placerad inom eller utanför en avfallsanläggning.
Anläggningarna fyller oavsett placering samma funktion.

Ur miljöskyddssynpunkt finns, som Naturvårdsverket anfört, inga
motiv som bör medföra att avfallsskatt tas ut på det förorenade vatten och
slam som förs in till anläggningar vid deponier, medan endast den
avvattnade delen av detta avfall som deponeras beskattas om åtgärderna
har skett vid en fristående anläggning. Härtill kommer att det ofta, inte
minst av miljöskyddsskäl, är lämpligare att lokalisera dessa verksamheter
i anslutning till en befintlig deponi i stället för att ta ett nytt område i
anspråk.

Sammanfattningsvis bör rening av flytande avfall och avvattning
undantas från beskattning. En förutsättning för undantaget måste dock
vara att det på anläggningen är ordnat så att det renade eller avskilda
vattnet inte deponeras inom anläggningen. Det finns olika tekniska
lösningar varigenom detta kan åstadkommas och regeringen finner, i
likhet med vad flera remissinstanser uttalat, inte skäl att göra någon
närmare reglering i lagtexten. Ett exempel som kan nämnas är att det för
skattefrihet torde räcka med att avvattningsanläggningen är utformad så
att det avskilda vattnet leds direkt till det kommunala avloppsnätet eller
recipient. Andra lösningar kan vara att hanteringen också innefattar
mellanliggande reningssteg eller utjämningsdammar.

Lagrådet har ansett att utformningen av lagtexten i detta sammanhang
kan leda till att skattefrihet också gäller för fall där vattnet försvinner från
anläggningen på andra sätt än vad som nämnts ovan. För att undvika
denna effekt förordar Lagrådet en annan lydelse av bestämmelsen.
Härvid är dock följande att beakta. Avgörande för om skattefrihet skall
medges eller inte är den skattskyldiges avsikt vid införseln av avfallet. Är
avsikten att avfallet skall avvattnas på sådant sätt att det vatten som avgår
från behandlingen inte deponeras inom anläggningen, är
förutsättningarna för undantag från skatteplikt uppfyllda. Lagrådets
förslag skulle innebära att detta undantag inte skulle komma att gälla på
grund av orsaker som den skattskyldige inte själv kunnat råda över, som
exempelvis tillfälligt läckage eller omständigheter som medför
översvämningar på anläggningen. Betydande praktiska problem skulle
därvid uppstå med att härleda det aktuella vattnet till specifika
avfallsmängder. Mot den angivna bakgrunden finner regeringen inte skäl
att frångå den lydelse av bestämmelsen som förordats i lagrådsremissen.

Skattebefrielsen bör således därför utformas som ett undantag för
avfall som är avsedd att behandlas på tidigare angivet sätt, dvs. att det
renade eller avskilda vattnet inte deponeras inom anläggningen. Skatt bör
dock betalas för rester som uppstår efter genomförd awattning eller
rening, i likhet med vad som gäller för rester efter t.ex. kompostering.

Prop. 2000/01:31

62

6.5

Ikraftträdande

Prop. 2000/01:31

Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
2001. Ändringarna bör dock tillämpas retroaktivt från och med den 1
januari 2000.

Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: De nu föreslagna lagändringarna bör
träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2001.
Ändringarna bör dock tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari
2000, dvs. den dag då lagen om skatt på avfall trädde i kraft. Slam som
redan förts till vassbäddar och andra nu aktuella åtgärder som vidtagits
före den 1 januari 2001, bör således också omfattas av skattebefrielsen.

7 Differentiering av vägavgiften

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner protokollet om ändring
av samarbetsavtalet om uttag av en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar. Vägavgiften differentieras efter vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Någon
särskild differentiering av vägavgiften till förmån för fordon som
används i särpräglad verksamhet skall inte ske.

Bakgrunden till regeringens förslag: Den 1 januari 1998 trädde lagen
(1997:1137) omvägavgift för vissa tunga fordon i kraft. I enlighet med
denna lag tas vägavgift ut för motorfordon eller ledade
motorfordonskombinationer med en totalvikt av minst 12 000 kilogram
om fordonet uteslutande är avsett för godstransport på väg.

Införandet av vägavgifter för tunga fordon är en följd av att Sverige
numera deltar i det gemensamma vägavgiftssystem (eurovignette) som
Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland tidigare
infört. Bakgrunden till detta samarbete är det arbete som bedrivits inom
EU med att skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan medlemsstaterna
beträffande tunga lastbilstransporter.

Vägavgiftssystemet har utformats i enlighet med rådets direktiv
93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om medlemsstaters tillämpning av
skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och tullar
och avgifter för användning av vissa infrastrukturer (EGT nr. L 279,
12.11.1993 s. 32, Celex 31993L0089). Europeiska gemenskapernas
domstol har emellertid upphävt direktivet eftersom Europaparlamentet
inte hade konsulterats beträffande direktivets slutliga innehåll. Domstolen
uttalade dock att direktivet skulle gälla i sak till dess att direktivet ersatts
med ett nytt direktiv. Den 17 juni 1999 trädde ett nytt direktiv i kraft,
1999/62/EG. Detta direktiv ersätter det tidigare direktivet men ändrar inte
de grundläggande förutsättningarna för att ta ut en vägavgift.

63

Den närmare utformningen av det gemensamma vägavgiftssystemet
regleras i det i Bryssel den 9 februari 1994 underskrivna samarbetsavtalet
om uttag av en avgift tor tunga fordon som använder vissa vägar. Sverige
anslöt sig till överenskommelsen genom ett tilläggsavtal (SÖ 1997:50)
som undertecknades i september 1997.

Vägavgiften för motorfordon eller ledad motorfordonskombination
med högst tre axlar uppgår till 6 556 kronor per år, 655 kronor per
månad, 174 kronor per vecka och 52 kronor per dag. För motorfordon
eller ledad motorfordonskombination med fyra eller fler axlar tas
vägavgift ut med 10 928 kronor per år, 1 092 kronor per månad, 288
kronor per vecka 52 kronor per dag (SFS 1999:1067). Avgift för inlösen
av årsbevis tas ut med 218 kronor.

Enligt artikel 7.h i det tidigare gällande direktivet 93/89/EEG fick väg-
avgiften bestämmas till högst 1 250 ecu per år. Enligt artikel 7.7 i det nya
direktivet, 1999/62/EG, får de medlemsstater som infört vägavgifter
bestämma dessa för samtliga fordonskategorier till en nivå som inte
överstiger de maximiskattesatser som fastställts i bilaga II till direktivet. I
bilaga II anges olika maximibelopp beroende på ett fordons axelantal och
vilka utsläppskrav ett fordons motor uppfyller. För fordon som inte
uppfyller de av Europeiska gemenskapen fastställda utsläppskraven i
direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga
föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (EGT L 36,
9.2.1988, s. 33, Celex 31988L0077), uppgår maximibeloppen till 960
euro per år för fordon med högst tre axlar och till 1 550 euro per år för
fordon med minst fyra axlar. För fordon med de egenskaper som anges i
rad A i tabellen i punkt 8.3.1.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG tår
vägavgiften högst uppgå till 850 euro per år för fordon med högst tre
axlar och till 1 400 euro per år för fordon med minst fyra axlar. Fordon
med de egenskaper som anges i rad B i tabellen i punkt 8.3.1.1 i bilaga I
till direktiv 88/77/EEG eller fordon som uppfyller högre ställda krav i
senare lydelse av direktivet tår vägavgiften uppgå till högst 750 euro per
år för fordon med högst tre axlar och till 1 250 per år för fordon med
minst fyra axlar. I bilaga II till direktiv 1999/62/EG anges att högsta
avgiftssats per månad och vecka skall stå i proportion till den tid
infrastrukturen används och att vägavgiften per dag är 8 euro för samtliga
fordonskategorier.

I direktiv 88/77/EEG fastställs gränsvärden för utsläpp av kolmonoxid,
oförbrända kolväten och kväveoxider från dieselmotorer som används i
motorfordon, på grundval av provmetod som är inriktad på de berörda
fordonens körförhållanden i Europa. Direktivet ändrades genom direktiv
91/542/EEG (EGT L 295, 25.10.1991, s. 1, Celex 31991L0542) i två
steg. Det första steget sammanföll med tidpunkten för införandet av de
nya europeiska utsläppsnormema för personbilar. Genom det andra steget
fastställdes långsiktiga riktlinjer för den europeiska bilindustrin i form av
gränsvärden som byggde på det förväntade resultatet av teknologin som
befann sig på utvecklingsstadiet samtidigt som industrin gavs tillräcklig
tid för att fårdigutveckla sådan teknologi. När det gäller små
dieselmotorer skedde en förändring genom direktiv 96/1/EG (EGT L 40,
17.2.1996, s. 1, Celex 31996L0001) som innebar att det gränsvärde för

Prop. 2000/01:31

64

partikelutsläpp som fastställs i direktiv 91/542/EEG i stället infördes från Prop. 2000/01:31
och med 1998. I detta direktiv fastställs de slutliga utsläppskraven som
skall tillämpas vid differentiering enligt direktiv 1999/62/EG. I direktiv
1999/96/EG (EGT L 44, 16.2.2000, s. 1, Celex 31999L0096) har kraven
för dieselmotortekniken skärpts ytterligare för att ta hänsyn till de senaste
vetenskapliga framstegen för att bekämpa luftföroreningar som orsakas
av motorfordon. Dessa krav kan dock ännu inte ligga till grund för en
differentiering av vägavgiften.

Regeringen har i en gemensam förklaring, som antogs vid Europeiska
unionens 2142 rådsmöte den 30 november och 1 december 1998,
tillsammans med regeringarna i Belgien, Danmark, Luxemburg,
Nederländerna och Tyskland, uttryckt avsikten att anpassa de
gemensamma vägavgifterna till de maximiskattesatser som fastställs i
artikel 7.7 och bilaga II till direktiv 1999/62/EG.

De i vägavgiftssamarbetet deltagande länderna har förberett den
närmare regleringen av ett införande av de nya vägavgifterna. I ett av
regeringen den 22 mars 2000 undertecknat protokoll om ändring av det
tidigare nämnda samarbetsavtalet anges vad vägavgiften skall uppgå till
per år, månad, vecka och dag samt storleken av den administrativa avgift
som tas ut vid prövning av begäran om återbetalning av vägavgift, se
bilaga 6.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen arbetar inom EU för att
anpassa trafikbeskattningen för den tunga godstrafiken till de kostnader
den ger upphov till i fråga om bl.a. miljöpåverkan. En differentiering av
vägavgiften efter vilka krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons
motor uppfyller skall ses som ett led i detta arbete. Mot denna bakgrund
har därför regeringen i den ovan nämnda gemensamma
regeringsförklaringen förbundit sig att differentiera vägavgiften i enlighet
med direktiv 1999/62/EG. En sådan ändring av uttaget av vägavgift
förutsätter en ändring av det samarbetsavtal som ligger till grund för
vägavgiftssamarbetet. Regeringen har därför undertecknat det ovan
nämnda protokollet om ändring av samarbetsavtalet. Regeringen föreslår
att riksdagen godkänner protokollet.

I enlighet med direktiv 1999/62/EG och protokollet om ändring av
samarbetsavtalet skall vägavgiften differentieras efter vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Fordon som inte
når upp till de av Europeiska gemenskapen fastställda kraven i direktiv
88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv 96/1/EG betalar en högre
vägavgift. För de fordon som uppfyller de i direktivet fastställda kraven
tas vägavgift ut med olika belopp beroende på vilka utsläppskrav de
uppfyller. Avgiftssatserna skall uppgå till de belopp som anges i
protokollet om ändring av samarbetsavtalet. De ändrade avgiftssatserna
skall gälla från och med ikraftträdandet och utan hänsyn till om
vägavgiften beslutats före denna tidpunkt.

För att rätt vägavgift skall debiteras krävs att det är möjligt att finna
information om vilka utsläppskrav ett fordons motor uppfyller. För det
fall det inte är möjligt att identifiera de egenskaper som anges i direktiv
88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv 96/1/EG är det möjligt att utgå
från fordonets årsmodell eller datum för ibruktagandet av fordonet. En
del fordonsmotorer är dock bättre än vad som kan presumeras. För det

3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 31

fall en presumtion används är det således nödvändigt att ge Prop. 2000/01:31
fordonsägaren möjlighet att med dokument styrka att fordonets motor
uppfyller strängare utsläppskrav än vad som framgår av årsmodell och
datum för ibruktagande.

I direktiv 1999/62/EG stadgas att de nya vägavgiftssatsema skall träda
i kraft den 1 juli 2000. Det har dock visat sig vara svårt med ett
ikraftträdande av de nya avgiftssatserna vid denna tidpunkt eftersom
direktivet blev försenat och därmed också möjligheterna för de i
vägavgiftssamarbetet deltagande länderna att samtidigt införa
avgiftssatserna. För att samtidigt kunna införa de nya avgiftssatserna har
de i samarbetet deltagande länderna, i samråd med Europeiska
gemenskapernas kommission, bestämt att dessa skall träda i kraft först
den 1 januari 2001.

För fordon som används i viss särpräglad verksamhet, såsom t.ex.
transport av cirkus- eller tivoliutrustning och utbildningsverksamhet, kan
vägavgiften vara en betydande kostnad i förhållande till den bedrivna
verksamheten. Det kan för sådan verksamhet hävdas att en lägre
vägavgift bör påföras. Vid införandet av vägavgiften valde Riksdagen att
vara restriktiv med undantag från denna. Enbart det förhållandet att det är
fråga om särpräglad verksamhet och att vägavgiften är en betydande
kostnad i förhållande till den bedrivna verksamheten är inte ett tillräckligt
skäl för att påföra en lägre avgift. Någon särskild differentiering av
vägavgiften för dessa fordon föreslås därför inte.

I direktiv 1999/62/EG och i protokollet om ändring av
samarbetsavtalet anges vägavgiftens storlek i euro. I vägavgiftslagen
anges storleken av vägavgiften i svenska kronor. Samma förhållande
gäller för den avgift som tas ut vid återbetalning av vägavgift. Beloppen i
svenska kronor i vägavgiftslagen skall motsvara de belopp som anges i
direktivet och protokollet. Regeringen fastställer därför i förordning före
november månads utgång varje år omräknade vägavgiftsbelopp i svenska
kronor som skall tas ut under påföljande kalenderår. Omräkningen sker
enligt den kurs i svenska kronor av euro som gällde första vardagen i
oktober året innan. Eftersom vägavgiften räknas om efter euro-kursens
utveckling kommer de belopp i svenska kronor som anges i lagtexten
endast att övergångsvis ange rätt vägavgift. För att undvika att lagtexten
anger ett icke gällande vägavgiftsbelopp föreslår regeringen, i enlighet
med lagrådets förslag, att de belopp som anges i vägavgiftslagen anges i
euro med föreskrift om att vägavgiften skall erläggas i motsvarande
svenska kronor.

8 Skatteregler för veteranfordon

Regeringens förslag: Befrielse från fordonsskatt för lastbilar som är
av en årsmodell som är 30 år eller äldre avskaffas. Lastbilar befrias i
stället från fordonsskatt om de inte är vägavgifitspliktiga och från väg-
avgift om de är av en årsmodell som är 30 år eller äldre och inte
används i yrkesmässig trafik.

66

Utredningens förslag: Gällande befrielse från fordonsskatt bör
avskaffas beträffande veteranlastbilar eftersom den med nuvarande
generella utformning inte är förenlig med direktiv 1999/62/EG.
Veteranlastbilar bör i stället befrias från både fordonsskatt och vägavgift
under forutsättning att de används av fysiska eller juridiska personer vars
huvudsakliga sysselsättning inte är godstransporter samt att de endast
tillfälligt körs på allmänna vägar. Vägverket skall utfärda bevis om att en
lastbil är ett veteranfordon om fordonet uppfyller kravet på årsmodell
samt om fordonsägaren intygar att fordonet inte kommer att användas av
fysiska eller juridiska personer vars huvudsakliga sysselsättning inte är
godstransporter. För det fall lastbilens användningssätt ändras, skall detta
anmälas till Vägverket.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har svarat tillstyrker att
lastbilar som är av en årsmodell som är 30 år eller äldre, s.k.
veteranlastbilar, befrias från vägavgift om fordonet inte används för
kommersiella godstransporter. Bilindustriföreningen, Motorhistoriska
Riksförbundet, Riksskatteverket, Svenska Vägföreningen och Svenska
Åkeriförbundet opponerar sig mot att åkeriägare fråntas möjligheten att
utan fordonsskatt och vägavgift köra veteranlastbilar på allmän väg.
Vägverket pekar på att utredningens förslag om anmälningsförfarande för
ändrat användningssätt för veteranlastbilar är mycket resurskrävande att
administrera. Verket föreslår i stället att befrielsen från såväl fordonsskatt
som vägavgift blir grundregel för lastbilar som är av en årsmodell som är
30 år eller äldre i de fall de inte används i yrkesmässig trafik. För de
lastbilar som används i någon form av näringsverksamhet är det
emellertid angeläget att dessa konkurrerar under neutrala förhållanden
och således inte befrias från fordonsskatt och vägavgift. Om skatte- och
avgiftsbefrielse skall gälla endast de fordon som ägs eller används av
någon som inte har godstransporter som huvudsysselsättning uppstår en
okontrollerbar och ohållbar situation. Vägverket kan inte se att det finns
något hinder för att personer vars huvudsysselsättning är godstransporter
äger en skatte- och avgiftsbefriad veteranlastbil. Konsekvenserna av
utredningens förslag blir dessutom att polisen vid kontroll måste ta reda
på vad chauffören till en veteranlastbil har för yrke. Väg- och
transportforskningsinstitutet och Institutet for transportforskning
ifrågasätter hur kontroll av användandet kan ske. Hypotetiskt kan ett
åkeri köpa in veteranlastbilar och låta personer som inte har
godstransporter som huvudsysselsättning köra dessa. Vad som är tillfällig
köming på allmänna vägar blir också en fråga för bedömningar och kan
dessutom bli svårt att kontrollera.

Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 9 § fordonsskattelagen är
motorcyklar, personbilar, lastbilar och bussar som enligt bilregistret är av
en årsmodell som är 30 år och äldre inte skattepliktiga. Det finns inget
ytterligare krav på t.ex. fordonets skick eller användningssätt.

Enligt artikel 6.2.b i det tidigare nämnda direktivet 1999/62/EG är det
endast möjligt att tillämpa nedsatta skattesatser eller helt undanta de
fordon som omfattas av direktivet från fordonsskatt om
transportverksamheten som utförs av dessa fordon inte orsakar
snedvridning av konkurrensen. Såvitt avser motorfordon eller ledade

Prop. 2000/01:31

67

motorfordonskombinationer med en totalvikt av minst 12 000 kilogram
måste således den nuvarande fordonsskattebefficlsen prövas mot
direktivet.

Något undantag från vägavgift för veteranfordon finns inte i direktivet.
Enligt artikel 4.2 i det samarbetsavtal som ingåtts mellan länderna i
vägavgiftssamarbetet är det emellertid tillåtet att avgiftsbeffia fordon som
är uppräknade i direktivets artikel 6.2.b. Enligt artikel 4.3 i
samarbetsavtalet är en förutsättning att övriga samarbetsländer och
Europeiska gemenskapernas kommission upplyses om detta.

För veteranlastbilama har vägavgiftssystemet inneburit särskilda
problem. När en vägavgiftspliktig lastbil tas i trafik skall avgift betalas
för ett år. Vid avställning återbetalas ett belopp motsvarande det antal
hela månader som återstår av avgiftsperioden, efter avdrag för
administrationsavgift. I praktiken medför alltså vägavgiften att
avställning av en lastbil fördyras. För veteranlastbilar som är
vägavgiftspliktiga har det uppkommit en mer betydande kostnadsökning
än för andra avgiftspliktiga lastbilar eftersom veteranlastbilama inte kan
kompenseras genom sänkt fordonsskatt. Om en veteranlastbil används i
liten utsträckning kan fordonsägaren undvika vägavgift under större
delen av året. För att få ta lastbilen i trafik krävs dock inbetalning av
vägavgift för ett helt år även om ägaren endast avser att använda lastbilen
en kortare tid. En del av den inbetalda vägavgiften återbetalas visserligen
när lastbilen åter tas ur trafik men om det är fråga om en enda dags
användning blir lastbilsägarens kostnad för detta lika stor som om det
hade gällt en hel månad. För en vägavgiftspliktig lastbil i den högre
avgiftsklassen utgör denna "endagskostnad" ungefär 1 000 kronor
inklusive administrationsavgiften. Ägare av vägavgiftspliktiga
veteranlastbilar har invänt mot denna effekt av vägavgiftssystemet.

Bilregistrets uppgifter om antalet veteranlastbilar är sannolikt större än
det verkliga antalet. Orsaken härtill utgörs av äldre fordon som tas ur
bruk utan att skrotas. Vägverkets bilregister har enligt
bilregisterkungörelsen möjlighet att på eget initiativ avregistrera fordon
som uppenbart inte finns i behåll, så kallad administrativ skrotning. Detta
får ske om fordonsägaren under tre år i följd inte kunnat anträffas för
uttagande av skatt eller beträffande fordon som varit avställda i mer än
tre år och sannolikt inte finns i behåll. År 1988 genomfördes en större
rensning av registret vilket berörde drygt 200 000 fordon. Sedan år 1990
skall administrativ skrotning ha skett av totalt ca 45 000 fordon. Det är
oundvikligt att registrets uppgift om antalet fordon av en äldre årsmodell
"släpar efter" i den meningen att det vid cn given tidpunkt finns färre
äldre fordon än vad som framgår av registerinnehållet. Skillnaden mellan
registrets uppgifter i detta avseende och de verkliga förhållandena låter
sig inte beräknas. Omfattningen av hittills genomförda administrativa
skrotningar tyder dock på att det är en betydande skillnad.

För lastbilar utan draganordning krävs minst 12 000 kilograms
totalvikt för att vägavgiffsplikt skall uppkomma. Antalet veteranlastbilar
med minst 12 000 kilograms totalvikt uppgick per den 3 januari 1998 till
knappt 3 000. Av dessa var nästan 2 400 fordon avställda och 2 000 av
dessa hade varit avställda mer än sex månader. Därmed fanns endast 600
veteranlastbilar med minst 12 000 kilograms totalvikt i trafik. Även

Prop. 2000/01:31

68

lastbilar med minst sju tons totalvikt kan vara vägavgiftspliktiga om
lastbilen är utrustad med draganordning. Det fanns drygt 1 000 sådana
fordon per den 3 januari 1998. Av dessa var endast drygt 300 fordon i
trafik. Vid den aktuella tidpunkten fanns alltså sammanlagt cirka 900
veteranlastbilar i trafik med sådan totalvikt som skulle medföra att de är
vägavgiftspliktiga. Antalet vägavgiftspliktiga veteranlastbilar är i själva
verket ännu mindre än 900 eftersom lastbilar med vissa karosserikoder
har undantagits från avgiftsplikt. Det gäller fordon som är inredda för
annat än godstransporter. Dessutom är en del lastbilar undantagna från
avgiftsplikt på grund av deras användningssätt, t.ex. att de används for
väghållning. Sedan vägavgift började tas ut den 1 februari 1998 kan vissa
ägare av lastbilar med totalvikt mellan 7 000 och 12 000 kilogram ha valt
att demontera eventuell draganordning för att på så sätt undgå
vägavgifitsplikt. Uppgifter om i vilken mån detta skett är inte tillgängliga.
Bilregistret har undersökt antalet yrkestrafiktillstånd vid ungefär samma
tidpunkt som när vägavgifter började tas ut. Det framkom att det endast
fanns 154 innehavare av sådana tillstånd bland ägarna eller brukarna av
vägavgiftspliktiga veteranlastbilar av årsmodell 1969 och tidigare. Av
dessa fordon var 120 stycken avställda. Därmed fanns det endast 34
personer med yrkestrafiktillstånd som var ägare eller brukare av en
vägavgiftspliktig veteranlastbil i trafik.

Skälen för regeringens förslag: Fordonsskattebefrielsen för lastbil
som är av en årsmodell som är 30 år eller äldre är för generellt utformad
för att vara förenlig med artikel 6.2.b i direktiv 1999/62/EG.
Fordonsskattebefrielsen föreslås därför inte omfatta sådana lastbilar som
faller inom tillämpningsområdet för direktivet, dvs. dels lastbilar med
totalvikt om minst 12 000 kilogram, dels lastbilar med draganordning och
totalvikt om minst 7 000 kilogram. Befrielsen från fordonsskatt bör
inskränkas på så sätt att lastbilar som är 30 år eller äldre endast är
befriade från fordonsskatt i de fall då de inte är vägavgiftspliktiga. För en
lastbil som är 30 år eller äldre kvarstår således nuvarande skattebefrielse
oförändrad om lastbilens totalvikt understiger 7 000 kilogram eller om
lastbilens totalvikt understiger 12 000 kilogram och den saknar
draganordning. Regeringen har inte för avsikt att ändra förutsättningarna
för befrielse från fordonsskatt för övriga veteranfordon.

Även när det gäller vägavgiftssystemet finns skäl att överväga en
avgiftsbefrielse för veteranlastbilar. Samarbetsavtalet tillåter dock inte en
så generellt utformad bestämmelse som att alla veteranlastbilar skulle
undantas från vägavgiftsplikt på samma sätt som for närvarande gäller
beträffande fordonsskatteplikten. Syftet med vägavgiftssystemet är att
skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan avtalsstatema beträffande
tunga godstransporter. För veteranlastbilar som inte används för
godstransporter kan det således inte anses nödvändigt att ta ut vägavgift.
Det finns inte heller skäl för att göra en annan bedömning av vad som är
veteranlastbil än den som gjorts i fordonsskattehänseende. Ett undantag
från avgiftsplikt kan därför omfatta lastbilar som är av en årsmodell som
är 30 år eller äldre och som inte används i yrkesmässig trafik. Med
yrkesmässig trafik i vägavgiftshänseende bör förstås sådan yrkesmässig
trafik som avses i 1 § yrkestrafiklagen (1998:490). Med en sådan

Prop. 2000/01:31

69

utformning av en befrielse från vägavgift får det anses uteslutet att dessa
lastbilar skulle orsaka någon snedvridning av konkurrensen.

För att administrera samarbetet mellan de land som deltar i
vägavgiftssamarbetet har det tillsatts en samarbetskommitté. I denna
kommitté ingår representanter från respektive länder samt en representant
från Europeiska gemenskapernas kommission. I kommittén tas bl.a. upp
frågor om tolkning av direktivet. Sverige har tagit upp frågan om
befrielse från vägavgift for veteranlastbilar. Varken de länder som deltar i
vägavgiftssamarbetet eller Europeiska gemenskapernas kommission har
något att invända mot den föreslagna befrielsen, under förutsättning att
fordon som används i yrkesmässig trafik inte omfattas.

9 Bilskrotningslagen

Regeringens förslag: Hänvisningen till försäljningsskattelagen i 11 §
bilskrotningslagen tas bort. I huvudsak skall de bestämmelser i
försäljningsskattelagen som tillämpas i fråga om skrotningsavgiften
föras in i bilskrotningslagen. Möjligheten till kompensation för
skrotningsavgift för flyttsaksfordon skall emellertid upphöra. För
diplomatfordon skall möjligheten till kompensation kvarstå. För dessa
fordon inträder dock avgiftsskyldighet när fordonet förvärvas av
annan än sådan person eller organisation som erhåller kompensation.

Riksskatteverkets och Naturvårdsverkets förslag: överensstämmer
i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall och Riksskatteverket
anser att konsekvenserna av att slopa möjligheten till kompensation för
skrotningsavgiften inte är fullständigt belysta.

Skäl för regeringens förslag: Regeringen har i budgetpropositionen
för år 2001 föreslagit att lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon skall upphävas. Av bilskrotningslagen framgår att
bestämmelserna i försäljningsskattelagen, med undantag av 8 och 15 §§,
även tillämpas i fråga om skrotningsavgift. Avskaffandet av
försäljningsskatten är inte avsett att påverka tillämpningen av
skrotningsavgiften. Det är således nödvändigt att ersätta bestämmelserna
i försäljningsskattelagen.

Skattskyldiga för försäljningsskatt är yrkesmässiga tillverkare och
registrerade importörer samt ägare av skattepliktiga fordon som inte
yrkesmässigt tillverkats i landet, inte importerats av registrerad importör
eller fordon som genom ändring blivit skattepliktigt. Motsvarande
bestämmelser gäller för avgiftsskyldighet beträffande skrotningsavgift.

Försäljningsskattelagen reglerar också avgiftsplikten. Avgiftsplikten
inträder när fordonet för första gången förs in i bilregistret eller, om
fordonet samtidigt avställs, då avställningen upphör. För ett icke
avgiftspliktigt fordon som ändras till ett avgiftspliktigt fordon inträder
avgiftsskyldighet när fordonet tas upp i bilregistret som avgiftspliktigt,
eller om det samtidigt avställs, då avställningen upphör.

Prop. 2000/01:31

70

Skrotningsavgift beslutas enligt försäljningsskattelagen genom Prop. 2000/01:31
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret.
Avgiftsskyldig tillverkare och importör skall betala avgiften senast en
månad efter utgången av den månad avgiftsskyldigheten inträder. Annan
avgiftsskyldig ska betala avgiften senast tre veckor efter avgiftspliktens
inträde.

Den avgiftsskyldige kan enligt försäljningsskattelagen efter ansökan
återfå skrotningsavgift för fordon som vid försäljning till yrkesmässig
försäljare av motorfordon åsamkat den avgiftsskyldige förlust på grund
av bristande betalning av köparen.

Även kompensation för betald skrotningsavgift och befrielse från
skyldigheten att betala skrotningsavgift regleras i försäljningsskattelagen.
Kompensation kan efter ansökan erhållas för fordon som förvärvats av
bl.a. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller vissa
medlemmar av den diplomatiska kåren. Kompensation ska återbetalas om
fordonet inom två år från förvärvet säljs till någon som inte omfattas av
reglema för kompensation. Befrielse från skyldigheten att betala
skrotningsavgift kan medges för fordon som ägs av någon som flyttar till
Sverige.

De handlingsalternativ som ligger närmast till hands för att reglera de
uppräknade förfarandena är antingen att föra in försäljningsskattelagens
bestämmelser i bilskrotningslagen eller att bilskrotningslagen hänvisar
till fordonsskattelagen i dessa avseenden. En hänvisning till
fordonsskattelagen får dock anses som olämplig eftersom detta skulle
kunna innebära förändringar av den administrativa hanteringen av
skrotningsavgiften. Det får därför anses lämpligare att de regler i
försäljningsskattelagen som tillämpas i fråga om skrotningsavgift förs in i
bilskrotningslagen.

Vissa förändringar i sak bör dock göras. I samband med att
bilskrotningsavgiften infördes 1975 ansåg regeringen (prop. 1975:32) att
avgiften skulle tas ut som ett engångsbelopp i samband med uppbörden
av den dåvarande omsättningsskatten. Omsättningsskatten omvandlades
under 1978 till en försäljningsskatt på motorfordon. Anledningen till
detta var att regeringen eftersträvade ett administrativt lätthanterligt
system. Detta innebar dock att ett antal bestämmelser avsedda för
försäljningsskatt på motorfordon per automatik blev tillämpliga även på
bilskrotningsavgiften. Exempel på sådana bestämmelser är möjligheten
till befrielse från skrotningsavgift för diplomatbilar, dvs. bilar som ägs av
utländska beskickningar eller dess personal, och flyttsaksfordon, dvs.
fordon som svenskar bosatta i utlandet tagit med sig tillbaka till Sverige
vid återflytt. När systemet infördes fanns inga sakskäl till att dessa
möjligheter till befrielse från skrotningsavgift skulle gälla. Det finns
däremot miljöskäl som talar för att alla bilar som registreras i Sverige
skall omfattas av skrotningsavgiften. Skälet till detta är att alla bilar så
småningom, oavsett ägare, kommer att skrotas. Bilar som initialt ägs av
utländska beskickningar eller dess personal säljs sannolikt vidare på den
svenska marknaden, varvid de senare skrotas i Sverige. Detsamma gäller
för flyttsaksfordon. Regeringen finner det angeläget att bilar som förs in
på den svenska marknaden omfattas av det ekonomiska incitamentet till
att lämna in bilen för skrotning. Någon kompensation skall därför som

71

huvudregel inte ges. Det får dock accepteras att möjligheten till Prop. 2000/01:31
kompensation för diplomatfordon kvarstår. Regeringen anser mot denna
bakgrund att nuvarande bestämmelser om möjlighet till kompensation för
skrotningsavgiften skall avskaffas frånsett diplomatfordon.

10 Uppgiftsskyldighet för registrerade
trossamfund

Regeringens förslag: Registrerade trossamfund skall när det gäller
deklarationsskyldigheten och skyldigheten att lämna särskild uppgift
behandlas på samma sätt som ideella föreningar som är undantagna
från skattskyldighet för vissa inkomster.

Skälen för regeringens förslag: Associationsformen registrerat
trossamfund infördes genom lagen (1998:1593) om trossamfund. Lagen
trädde i kraft den 1 januari 2000. Flertalet av de registrerade
trossamfunden bedrev tidigare sin verksamhet i form av en ideell
förening.

Från och med 2001 års taxering skall bestämmelserna om
skattskyldighet för ideella föreningar också tillämpas för registrerade
trossamfund. Bestämmelser om detta infördes efter förslag i prop.
1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten,
kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m. Någon
konsekvensändring av bestämmelserna om deklarationsskyldighet och
skyldighet att lämna särskild uppgift enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter gjordes dock inte. Om ingen
ändring görs skulle registrerade trossamfund bli tvungna att lämna
självdeklaration om dess intäkter under beskattningsåret har uppgått till
minst 100 kronor. Ideella föreningar som är undantagna från
skattskyldighet för vissa inkomster behöver däremot endast lämna
självdeklaration när dess övriga intäkter överstiger grundavdraget, dvs.
15 000 kronor. En ideell förening som är undantagen från skattskyldighet
skall lämna en särskild uppgift om inkomst och förmögenhet som inte
skall tas upp till beskattning.

När det gäller uppgiftsskyldigheten saknas det anledning att behandla
registrerade trossamfund annorlunda än ideella föreningar som är
undantagna från skattskyldighet för vissa inkomster. Regeringen föreslår
därför regeländringar i 2 kap. 8 och 26 §§ lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter med innebörd att registrerade trossamfund skall
behandlas på samma sätt som ideella föreningar som är undantagna från
skattskyldighet när det gäller deklarationsskyldigheten och skyldigheten
att lämna särskild uppgift.

Den nu aktuella lagtexten hänvisar till numera upphävda lagar, bland
annat lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter har ännu inte anpassats till
inkomstskattelagen (1999:1229) utan hänvisar till upphävd men
fortfarande tillämplig lagtext. Regeringen har för avsikt att under 2001

72

återkomma med förslag till bestämmelser om självdeklarationer och
kontrolluppgifter som är anpassade till den nya lagen och som skall
kunna tillämpas från och med 2002 års taxering.

11 Vissa arvsskattefrågor

11.1 Kostnader för vård och skötsel av gravplats

Regeringens bedömning: Något forslag om avdrag vid
arvsbeskattningen for kostnader för vård och skötsel av gravplats läggs
inte fram.

Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens på så
sätt att det i promemorian föreslås att ett avdrag medges för kostnad
enligt avtal för skötsel och vård av grav med ett högsta belopp om 1 000
kr.

Remissinstanserna: Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län,
Kammarkollegiet och Riksskatteverket avstyrker att avdragsrätt vid
arvsbeskattningen införs för kostnader för vård och skötsel av gravplats.
Enligt länsrätten framstår det som principiellt felaktigt att sätta ned
arvsskatten för den som väljer att leja bort skötseln. Kostnaden för vård
av gravplats är de efterlevandes kostnad och inte den avlidnes. Den bör
därför inte fa dras av vid beräkning av arvsskatt. Det skulle dessutom ske
på andras bekostnad. Det kan finnas många andra orsaker till att vården
av en gravplats blir dyr än att anhöriga har flyttat före bouppteckningen.
Man kan flytta senare eller på grund av hög ålder eller sjukdom få
svårigheter att ta sig till kyrkogården. Kammarkollegiet anför att vid
arvsbeskattningen tillämpas strikt principen att dödsdagen är avgörande
for värderingen av den dödes tillgångar och skulder. Vissa angivna
undantag från denna princip finns. Det saknas skäl att medge ytterligare
undantag och en avdragsrätt för kostnader för vård av gravplats avstyrks
därför. Enligt Riksskatteverkets uppfattning framgår det inte av
promemorian att någon av de övervägda avdragsmöjlighetema skulle
kunna grundas på kontrolluppgifter för ADB. Avdragsrätten skulle alltså
innebära ytterligare poster som måste hanteras manuellt. Detta vore ett
steg i fel riktning. Verket avstyrker därför att förslaget genomförs.
Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping,
Domstolsverket, Svenska kyrkans Församlingsförbund, Sveriges
Begravningsbyråers förbund, Villaägarnas Riksförbund och Judiska
Centralrådet i Sverige anser att avdrag skall medges med ett högre
belopp eller med verkliga kostnader. Riksrevisionsverket, LO och
FONUS tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: I en motion till riksdagen
(1988/89:Sk367) yrkades att kostnader för vård och skötsel av gravplats
skulle få dras av vid arvsbeskattningen. Riksdagen gav regeringen i
uppdrag att i lämpligt sammanhang ta upp frågan om en avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för kostnader av detta slag och lägga fram ett förslag
till riksdagen (bet. 1988/89:SkU22, rskr. 1988/89:158).

Prop. 2000/01:31

73

När någon avlidit skall en bouppteckning upprättas. Arvsskatten skall i
regel beräknas med ledning av de värden som tagits upp i
bouppteckningen. I 20 kap. ärvdabalken anges att den avlidnes tillgångar
och skulder skall antecknas och värderas sådana de var vid dödsfallet.
Härutöver får kostnader för begravning och bouppteckning dras av enligt
en särskild bestämmelse i 13 § 1 mom. 3 lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt, AGL. Till begravningskostnader hänförs alla kostnader
som är erforderliga för begravningen. Hit räknas bl.a. utgifter för
gravplats och gravvård med inskription, däremot inte utgifter som är
hänförliga till den framtida vården av graven (jfr NJA 1966 s. 609). Om
den avlidne i testamente förordnat att utgifter för den kommande vården
av graven skall betalas av dödsboets medel har i
beskattningsmyndigheternas praxis skuldavdrag vägrats och detta i stället
betraktats som ett legat som beskattats särskilt (Bratt m.fl. Skatt på arv
och gåva, avsnitt 7:8 och Domstolsverkets handbok för
bouppteckningsärenden, avsnitt 9.5 s. 12). Kostnader för sorgkläder till
efterlevande make samt barn och trotjänare, som för sin försörjning varit
beroende av den avlidne, får enligt praxis också räknas av (jfr SvJT 1957
s. 348). Vidare får kostnader för förtäring i samband med begravningen
anses vara avdragsgilla. Till bouppteckningskostnad, som också anses
vara avdragsgill, hör skäligt arvode åt bouppteckningsförrättare och
särskilda värderingsmän. Kostnader för boutredningen i övrigt tas inte
upp i bouppteckningen.

I promemorian redovisas att frågan om avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för kostnad för vård och skötsel av gravplats är
förenad med komplikationer. Kostnad för framtida skötsel av gravplats är
en kostnad som inte föreligger vid dödsfallet, den sträcker sig ofta långt
framåt i tiden och möjlighet finns att gravrätten sägs upp och
skötselkostnaden därmed upphör före avtalstidens slut. Kostnaden har
inte heller det omedelbara samband med dödsfallet som kostnader för
begravning och bouppteckning har. Å andra sidan kan det hävdas att
kostnader för skötsel av grav ändå har ett sådant samband med dödsfallet
att avdrag vid arvsbeskattningen bör ske. 1 promemorian anges att det kan
ifrågasättas om en avdragsrätt över huvud taget skall införas men om man
ändå väljer att införa en sådan avdragsrätt bör avdraget - av i första hand
statsfinansiella skäl - begränsas till kostnader enligt avtal med högst
1 000 kr.

Förslaget i promemorian om en avdragsrätt begränsad till 1 000 kr har
fått ett negativt mottagande av remissinstanserna. Kritiken har dels tagit
sikte på den principiella aspekten dels det belopp som föreslagits. De som
varit kritiska mot beloppet har ansett att avdrag skall medges med
verkliga kostnader.

Som ovan angetts har i promemorian framförts att det kan ifrågasättas
om en avdragsrätt av detta slag över huvud taget skall införas. Flera
remissinstanser har framfört principiella invändningar mot en avdragsrätt.
Mot bakgrund härav avstår regeringen från att lägga fram något förslag
om avdrag vid arvsbeskattningen för vård och skötsel av gravplats.

Prop. 2000/01:31

74

11.2

Fastighetsägares boendekostnader

Prop. 2000/01:31

Regeringens bedömning: Någon lagreglering av frågan om
avdragsrätt vid arvsbeskattningen för skulder hänförliga till den
avlidnes bostad bör inte ske.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig
särskilt i frågan. Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i
Jönköping, Länsrätten i Stockholms län och Kammarkollegiet delar
uppfattningen att någon lagregel inte bör införas. Villaägarnas
Riksförbund vidhåller att det inte kan godtas att fastighetsägare behandlas
sämre än hyresgäster när det gäller rätten till avdrag.

Skälen för regeringens bedömning: Villaägarnas Riksförbund har
framfört krav på att den avdragsrätt som enligt praxis (NJA 1958 s. 527)
medges för hyresskuld även borde tillämpas för fastighetsägares styrkta
boendekostnader under högst tre månader efter dödsfallet (Fil988/340).

Det är endast faktiska skulder som får dras av i bouppteckningen. Det
krävs i princip att det på dödsdagen har förelegat en
betalningsförpliktelse för den avlidne eller i förekommande fall för hans
eller hennes efterlevande make. En skuld skall specificeras och
individualiseras så att det klart framgår vad den avser. Skulden tas
vanligen upp till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta per dödsdagen.
Enligt praxis medges avdrag bl.a. för beräknad hyreskostnad för den
avlidnes bostad den närmaste tiden efter dödsfallet med avräkning för
vad som redan betalats före dödsfallet (NJA 1958 s. 527). Som allmän
norm angavs att det skulle anses föreligga en belastning motsvarande
hyran för tre månader efter dödsfallet eller den kortare tid inom vilken
hyresrätten upphör eller enligt lag kan upphöra genom uppsägning.
Fastighetsägare som uppburit förskottshyror för viss tid och som avlidit
före utgången av denna tid skall ta upp inbetald hyra som en tillgång i
bouppteckningen. Avdrag har dock medgetts som motsvarar förpliktelsen
att tillhandahålla lägenheterna utan ytterligare ersättning under den
aktuella tiden (NJA 1971 s. 193).

Som ovan angetts skall en skuld vanligen tas upp till sitt kapitalbelopp
jämte upplupen ränta per dödsdagen. En hyresskuld och en ränteskuld
kan inte anses jämförbara bl.a. på grund av att räntan motsvaras av en
tillgång. I praxis har avgjorts vilka skulder som kan dras av. Att
lagreglera dessa frågor eller att lagstifta om avdragsrätt för andra
allmänna hushållskostnader är enligt regeringens mening inte aktuellt.

12 Offentlig-fmansiella effekter

Som redogjorts för i budgetpropositionen för 2001 beräknas förslaget om
höjda ffibelopp vid förmögenhetsbeskattningen ge en budgetförsvagning
i periodiserade termer på 2,7 miljarder kronor år 2001.

75

Till grund för regeringens beräkning av avfallsskattelagens offentlig-
finansiella effekter låg Deponiskatteutredningens betänkande (SOU
1996:139) Skatt på avfall. I utredningen redovisas beräkningar på olika
avfallsmängder utifrån grova kategorier. En uppdelning finns efter total
avfallsmängd, avfall som behandlas och avfall som deponeras.
Mängderna deponerat avfall bygger på statistik från avfallsanläggningar
av hur mycket avfall som läggs på deponin. Det är en rimlig bedömning
att denna mängd avser den faktiska mängd som läggs på deponin, dvs. för
t.ex. awattning ”innanför grindarna” på avfallsanläggningen är det
avfallets vikt efter awattning som legat till grund för utredningens
beräkningar. Detta innebär att för t.ex. awattning och rening av flytande
avfall, har de skattebelopp i storleksordningen 31 miljoner kr, som skulle
motsvara införd mängd vatten (125 000 ton), aldrig räknats in i de
mängder som legat till grund för beräkningen av de statsfinansiella
effekterna. Även beträffande flytande avfall i vassbäddar och
vattenverksslam kan det antas att dessa avfallsmängder inte ingått i
underlaget för vad som skulle beskattas.

För de metoder som nu föreslås undantas från avfallsskatteplikt kan
dessutom generellt sägas att de antingen inte alls skulle genomföras om
de beskattas eller att de, genom att verksamheten bedrivs utanför en
skattepliktig anläggning eller att verksamheten på olika sätt bryts ut från
annan verksamhet, ändå inte skulle bli föremål för beskattning. Några
statsfinansiella effekter bedöms därför inte uppkomma av förslagen.

De beräkningar som gjorts av Finansdepartementet visar att en
differentiering av vägavgiften utifrån vilka krav på utsläpp av
föroreningar som ett fordons motor uppfyller ger ökade skatteintäkter
med cirka 65 miljoner kronor per år. En sådan differentiering kan
innebära en viss ökning av ärendemängden hos länsrätten avseende
bedömningar av vilka krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons
motor uppfyller. Det går dock inte att nu ha någon närmare uppfattning
om i vilken utsträckning arbetsbördan kommer att öka för länsrätten.

Några offentlig-finansiella effekter av övriga förslag kan inte förutses.

Prop. 2000/01:31

13 Författningskommentar

13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt

19 §

Tredje stycket innehåller bestämmelser om fribeloppens storlek.
Ändringen innebär att fribcloppet höjs från 900 000 kronor till 1 000 000
kronor för fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt i de fall då
sambeskattning skall ske av en ensamstående förälder och dennes
hemmavarande barn under 18 år. I de fall sambeskattning skall ske av
makar eller sambor, höjs fribeloppet till 1 500 000 kr. Samma sak gäller
när sambeskattning skall ske av föräldrar, som i egenskap av makar eller
sambor skall sambeskattas, och deras hemmavarande barn under 18 år.

76

21 §

I paragrafens första stycke regleras i vilka fall sambeskattning skall ske.
Införandet av ett högre, särskilt fribelopp för sambeskattade par medför
att det är nödvändigt att skilja på olika situationer for sambeskattning av
föräldrar och deras hemmavarande barn. I den ändrade punkten 3 regleras
det fall då sambeskattning skall ske av sambeskattade par och deras
hemmavarande barn. I det fallet är fribeloppet 1 500 000 kr. I den nya
punkten 4 regleras det fall då sambeskattning skall ske av en
ensamstående förälder och dennes hemmavarande barn. Fribeloppet är då
1 000 000 kronor.

Prop. 2000/01:31

13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt

Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av skattepliktiga varor från tredje land regleras i den
nya paragrafen 9 c.

Ändringen är föranledd av att punkten 7 i första stycket 9 § skall
betecknas 6.

I paragrafen, som är ny och ersätter 9 § första stycket 6, ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt for import av
skattepliktiga varor från tredje land. Med tredje land förstås enligt lagen
länder och områden utanför Europeiska gemenskapens
punktskatteområde (se 1 § fjärde stycket).

Den nya huvudregeln är att den som med anledningen av importen är
skyldig att betala tull för varorna enligt tullagstiftningen också är skyldig
att betala tobaksskatt för varorna. Med tullagstiftning förstås EG:s
tullbestämmelser samt svenska tullförfattningar (se 1 kap. 5 § förslaget
till ny tullag i prop. 1999/2000:126). Vem som är skyldig att betala tull
för varor med anledning av import regleras dock inte i svenska
tullförfattningar utan i tullkodexen. Enligt artikel 4.12 i tullkodexen är en
gäldenär varje person som har betalningsansvar för en tullskuld.
Gäldenären är alltså den som enligt tullagstiftningen är skyldig att betala
tull med anledning av import och därmed också den som är skyldig att
betala skatt enligt förevarande paragraf.

Bestämmelserna om tullskuld finns i artiklarna 201-216 i tullkodexen.
Vid tillämpningen av förevarande paragraf saknar dock bestämmelserna
om uppkomst av tullskuld vid export betydelse. I fall tobaksvaror från
tredje land övergår till fri omsättning, uppkommer en tullskuld och
gäldenär är deklaranten (se artikel 201 i tullkodexen). Eftersom
deklaranten är den som importerar varan innebär ändringen ingen
skillnad mot vad som gäller i dag enligt 9 § första stycket 6. När det
gäller införsel från områden som ligger inom EG:s tullområde men

77

utanför dess skatteområde innebär förslaget att den som lämnar en
anmälan enligt 3 kap. 3 § tullagen skall anses som deklarant.

Vid olaglig införsel och olagligt undandragande från tullövervakning
av tobaksvaror uppkommer en tullskuld. Med att varor olagligt undandras
tullövervakning avses bl.a. att varor förs ut från ett tullager utan att
hänföras till något nytt tullförfarande eller att varor som transiteras
försvinner på vägen. Gäldenär i dessa fall är den som olagligen förde in
varan eller olagligen undandrog varan från tullövervakning. Här är dock
även den som medverkat till införseln eller undandragandet och den som
efter införseln eller undandragandet tagit befattning med varorna
gäldenär, under förutsättning att denne var medveten om eller rimligen
borde ha varit medveten om att införseln eller undandragandet var
olagliga. Den som olagligen för in eller undandrar en tobaksvara har
importerat varan och omfattas därför av nuvarande lydelse av paragrafen.
Det torde i vissa fall även kunna gälla den som medverkat till införseln
eller undandragandet. Nuvarande reglering i 9 § första stycket 6 kan dock
inte anses omfatta den som efter en olaglig införsel eller olagligt
undandragande tagit befattning med varan. I sist nämnda avseende utgör
alltså ändringen en utvidgning av skattskyldighetsbegreppet för import.

En tullskuld kan även uppkomma i fall tobaksvaror används eller
förbrukas i en frizon eller ett frilager under andra förutsättningar än de
som fastställs i gällande lagstiftning. Gäldenär i sådana fall är den som
förbrukade eller använde varorna och varje annan person som deltog i
denna förbrukning eller användning och som var medveten om att
varorna förbrukades eller användes i strid med gällande lagstiftning. Den
som förbrukar eller använder en tobaksvara i nu aktuella fall kan
knappast anses ha importerat varan och även beträffande dessa fall
innebär alltså ändringen att skattskyldighetsbegreppet för import
utvidgas.

Enligt tullkodexen gäller att om flera personer är gäldenärer i fråga om
en och samma tullskuld skall de solidariskt ansvara för skulden (se artikel
213). Det innebär att flera personer kan bli solidariskt ansvariga för att
betala skatt med anledning av import. Som exempel kan nämnas den som
olagligen för in en vara och den som därefter tar befattning med varan.

I första stycket 1 regleras fall som är import i tullagstiftningens
mening, dvs. fall där varorna förs in från ett område som ligger utanför
EG:s tullområde. För att punkten även skall omfatta varor som inte är
tullbelagda föreskrivs att i sådana fall skall skatten betalas av den som
skulle varit skyldig att betala tull enligt tullagstiftningen, om varorna
hade varit tullbelagda. Syftet är att bestämmelsen skall ha samma
materiella innehåll som 5 kap. 11 § första stycket förslaget till ny tullag i
prop. 1999/2000:126. Vad som avses med EG:s tullområde framgår av 1
kap. 5 § nya tullagen.

I första stycket 2 regleras fall som inte är import enligt tullagstiftningen
men som betraktas som import enligt förevarande lag. Det rör sig om
varor som förs in från områden som ligger inom EG:s tullområde men
utanför dess skatteområde, t.ex. Åland. Även här skall alltså tullkodexcns
bestämmelser om vem som är gäldenär gälla i tillämpliga delar. För nu
aktuella fall förskrivs därför att skatten skall betalas av den som skulle ha
varit skyldig att betala tull för varorna enligt tullagstiftningen om varorna

Prop. 2000/01:31

78

hade varit tullbelagda och förts in från ett område som ligger utanför
EG:s tullområde. Syftet med ändringen är att de regler som gäller enligt
punkten 1 även skall tillämpas i fråga om dessa fall. 1 likhet med vad som
gäller enligt punkten 1 för varor som inte är tullbelagda skall alltså frågan
om vem som är skattskyldig för en införsel från t.ex. Åland avgöras
enligt de bestämmelser som hade gällt om skyldighet att betala tull
förelegat.

20#

Ändringen i första stycket 7 är föranledd av att punkten 7 i första stycket
9 § skall betecknas 6.

Eftersom skattskyldighetens inträde för den som med anledning av
import skall betala skatten till Tullverket inte uttryckligen regleras i nya
tullagen regleras frågan i en ny punkt 8 i första stycket. Enligt
huvudregeln inträder skattskyldighet vid den tidpunkt som enligt
tullagstiftningen medför skyldighet att betala tull. Huvudregeln omfattar
alltså tullbelagda varor som förs in från områden som ligger utanför EG:s
tullområde. För att även fånga upp varor som inte är tullbelagda (se 9 c §
första stycket 1) och varor som förs in från områden som ligger inom
EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde (se 9 c § första stycket
2) föreskrivs, att skattskyldigheten i dessa fall skall inträda vid den
tidpunkt då skyldigheten att betala tull skulle ha inträtt om sådan
skyldighet förelegat. Detta uppnås genom tillägget ”eller skulle ha inträtt
om skyldighet att betala tull förelegat”. Sista ledet i den nya punkten 8
skall alltså tillämpas dels när varor förs in från områden som ligger
utanför EG:s tullområde men där varorna inte är tullbelagda (9 c § första
stycket 1), dels när varor förs in från områden som ligger inom EG:s
tullområde men utanför EG:s skatteområde (9 c § första stycket 2).

Avgörande för när skattskyldigheten inträder är bestämmelserna om
uppkomst av tullskuld i artiklarna 201-216 i tullkodexen. Om en
importdeklaration lämnas inträder skattskyldigheten när deklarationen tas
emot (artikel 201). Vid olovlig införsel eller olagligt undandragande från
tullövervakning inträder skattskyldigheten i det ögonblick då varorna
olagligen införs eller undandras (artiklarna 202 och 203). När varor
förbrukas eller används i en frizon eller frilager i strid med gällande
lagstiftning inträder skattskyldigheten i det ögonblick då varorna används
eller förbrukas första gången i strid med gällande lagstiftning (artikel
205). Se även kommentaren till 9 c §.

För upplagshavare och registrerade varumottagare, som enligt 19 § inte
skall betala skatt till Tullverket med anledning av import, är det händelser
efter importen som gör att skattskyldighet inträder, se första stycket 1 och
2 i förevarande paragraf.

22#

Ändringen är föranledd av att punkten 7 i första stycket 9 § skall
betecknas 6.

Prop. 2000/01:31

79

38 §

Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av snus och tuggtobak från tredje land regleras i den
nya paragrafen 38 a §.

38 a §

Se kommentaren till 9 c §.

39 §

Ändringen är föranledd av att punkten 4 i 38 § skall betecknas 3 och att
frågan om vem som är skattskyldig med anledning av import av snus och
tuggtobak varor från tredje land regleras i den nya paragrafen 38 a §.

40 §

Se kommentaren till 20 §.

13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt

Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av skattepliktiga varor från tredje land regleras i den
nya paragrafen 8 c.

W

Ändringen är föranledd av att punkten 8 i första stycket 8 § skall
betecknas 7.

8c§

I paragrafen, som är ny och ersätter 8 § första stycket 7, ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt för import av
skattepliktiga varor från tredje land. Med tredje land förstås enligt lagen
länder och områden utanför Europeiska gemenskapens
punktskatteområde (se 1 § andra stycket). I övrigt se kommentaren till
9 c § lagen om tobaksskatt.

19 §

Ändringen i första stycket 7 är föranledd av att punkten 8 i första stycket
8 § skall betecknas 7. I övrigt se kommentaren till 20 § lagen om
tobakskatt.

21 §

Ändringen är föranledd av att punkten 8 i första stycket 8 § skall
betecknas 7.

Prop. 2000/01:31

80

13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi

4 kap.

1J

Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av skattepliktiga varor regleras i den nya paragrafen
lb.

I paragrafen, som är ny och ersätter 1 § första stycket 6, ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt för import av
bränsle. Med import avses införsel av en produkt från ett område som
ligger utanför Europeiska gemenskapens punktskatteområde (se 1 kap 7 §
andra stycket). I övrigt se kommentaren till 9 c § lagen om tobaksskatt.

12 §

Ändringen är föranledd av att frågan om vem som är skattskyldig med
anledning av import av bränsle som avses i 12 första stycket regleras i
den nya paragrafen 12 a.

12a§

I paragrafen, som är ny och ersätter 12 § första stycket 3 a), ges
bestämmelser om vem som är skyldig att betala skatt för import av
bränsle som avses i 12 § första stycket. Med import avses införsel av en
produkt från ett område som ligger utanför Europeiska gemenskapens
punktskatteområde (se 1 kap 7 § andra stycket). I övrigt se kommentaren
till 9 c § lagen om tobaksskatt.

5 kap.

2J

Ändringen i första stycket 3 är föranledd av att punkten 3 b) i första
stycket 12 § skall betecknas 3. När det gäller den nya punkten 4 se
kommentaren till 20 § lagen om tobaksskatt.

3_§

Ändringen är föranledd av att punkten 7 i första stycket 4 kap. 1 § skall
betecknas 6.

Ändringen görs för att skapa överensstämmelse mellan förevarande
paragraf och 19 § lagen om tobakskatt samt 18 lagen om alkoholskatt.
Någon ändring i sak är inte avsedd.

Prop. 2000/01:31

81

13.5     Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

1 kap.

2 och 5§§

Vem som skall betala mervärdesskatt för import skall enbart regleras i
ML och inte såsom föreslås i prop. 1999/2000:126 genom en hänvisning i
2 § första stycket 6 till 5 kap. 11 § tullagen.

Begreppet import i ML omfattar dels införsel av varor från områden
som ligger utanför EG:s tullområde, dels införsel av varor från områden
som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde (se 1
kap. 10 a § och 2 kap. 1 a §).

Den nya bestämmelsen i 2 § första stycket 6 a) stämmer i materiellt
hänseende överens med vad som föreskrivs i 5 kap. 11 § första stycket
nya tullagen i dess lydelse enligt prop. 1999/2000:126. Således är det den
som är gäldenär enligt tullagstiftningen eller skulle ha varit gäldenär om
varorna varit tullbelagda som är skyldig att betala mervärdesskatt för
importen. Se vidare kommentaren till 9 c § lagen om tobaksskatt.

Den nya bestämmelsen i 2 § första stycket 6 b) ersätter hänvisningen
till 5 kap. 11 andra stycket nya tullagen i dess lydelse enligt prop.
1999/2000:126 och innebär att kretsen möjliga skattskyldiga för import
av varor från områden som ligger inom EG:s tullområde men utanför
dess mervärdesskatteområde utvidgas. Anledningen härtill är att
skyldigheten att betala mervärdesskatt för import av varor från nämnda
områden inte tidigare kopplades till skyldigheten att betala tull enligt
tullagstiftningen. Således är det den som skulle ha varit gäldenär om
varorna varit tullbelagda och förts in från ett område som ligger utanför
EG:s tullområde som är skyldig att betala mervärdesskatt för importen.
Se kommentaren till 9 c § lagen om tobaksskatt om vad detta innebär.
Vad som avses med tullagstiftningen och EG:s tullområde framgår av 1
kap. 5 § nya tullagen.

Ändringen i 5 § innebär att skattskyldighetens inträde kopplas till
tullagstiftningens regler om när skyldighet att betala tull inträder. Detta
görs för att skapa enhetlighet mellan bestämmelserna i 2 § om vem som
är skattskyldig och bestämmelserna i förevarande paragraf. Se vidare
kommentaren till 20 § lagen om tobaksskatt.

13.6     Förslaget till lag om ändring i tullagen (0000:000)

5 kap.

Vem som skall betala punktskatt och mervärdesskatt för import skall
regleras enbart i punktskattelagama och ML. Första och andra styckena
ersätts därför med en upplysning om att bestämmelser om skyldighet att
med anledning av import eller införsel som avses i 3 kap. 3 § betala
annan skatt än tull finns i nämnda lagar.

Ändringen i tredje stycket är föranledd av att första och andra styckena
ersätts med en upplysning.

Prop. 2000/01:31

82

9 kap.

3och 6§§

Ändringarna är föranledda av ändringarna i 5 kap. 11 §. Vad Lagrådet
anfört har beaktats vid utformningen av bestämmelsen i 9 kap. 6 § andra
stycket.

13.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om
skatt på avfall

I första stycket har två nya punkter, punkterna 3 och 4, lagts till. I de nya
punkterna finns undantagen för anläggningar där omhändertagande
uteslutande sker av vattenverksslam i slambassänger eller av flytande
avfall i vassbäddar. Det bör dock påpekas att dessa undantag förutsätter
att det inte bedrivs annan verksamhet på anläggningen som gör att den
omfattas av lagen om skatt på avfall. Hur metoderna ser ut i praktiken har
redogjorts för i avsnitten 6.2 och 6.3. Ändring av punkternas placering i
förhållande till promemorians förslag är endast av redaktionell karaktär.

I första stycket har de undantagna behandlingsmetoderna i punkten 2
utökats med dels awattning av avfall, dels rening av flytande avfall.
Dessa undantag har behandlats i avsnitt 6.4. Som där angetts kan
awattning ske av olika avfallsslag, som t.ex. oljeförorenat avfall och
slam från gatubrunnar. Även förorenad snö, som mer undantagsvis kan
komma att föras in på en avfallsanläggning och där läggas upp på en
särskild platta eller liknande, bör omfattas av undantaget för awattning
av avfall. Beträffande rening av avfall har den begränsningen gjorts att
endast flytande avfall omfattas. Övriga ändringar i punkten 2 är av
redaktionell karaktär. I första stycket har också behandling av flytande
avfall i vassbädd förts in som en ny punkt 3.

Möjligheterna till undantag för de nya behandlingsmetoderna gäller, i
likhet med nuvarande metoder i punkten 2, såväl avfallsanläggningar som
anläggningar där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än
avfallshantering.

Av ett nytt andra stycke framgår att förutsättningen för att awattning
och rening av flytande avfall samt behandling av flytande avfall i
vassbädd skall vara undantagna, är att avgående vatten inte deponeras
inom anläggningen. Det får avgöras från fall till fall om detta krav är
uppfyllt. Som framhållits i avsnitt 6.4 bör det räcka med att t.ex. en
awattningsanläggning är utformad så att det avskilda vattnet leds direkt
till det kommunala avloppsnätet. Olika tekniska lösningar är dock härvid
möjliga.

Ändringen i tredje stycket är av redaktionell karaktär.

Prop. 2000/01:31

8J

Ändringen är föranledd av ändringarna i 6 § andra och tredje styckena.

83

13.8

Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)

Prop. 2000/01:31

Paragrafen ändras pä så sätt att undantaget från skatteplikt för lastbilar
som är av en årsmodell som är 30 år eller äldre endast omfattar lastbilar
som inte är vägavgiftspliktiga.

13.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift for vissa tunga fordon

Ändringen är föranledd av att vägtrafikkungörelsen (1972:603) har
upphört att gälla och ersatts av trafikförordningen (1998:1276).

Lastbilar befrias från vägavgift om de är av en årsmodell som är 30 år
eller äldre och som inte används i yrkesmässig trafik.

Vägavgiften differentieras efter, förutom antalet axlar, vilka krav på
utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller. Detta innebär att
fordon som inte när upp till de av Europeiska gemenskapen fastställda
kraven i direktiv 88/77/EEG i dess lydelse enligt direktiv 96/1/EG betalar
en högre vägavgift. För de fordon som uppfyller de i direktivet fastställda
kraven utgår vägavgift med olika belopp beroende på vilka krav de
uppfyller. Vägavgift skall tas ut med de belopp som anges i protokollet
om ändring av samarbetsavtalet.

För att undvika att lagtexten anger ett endast övergångsvis gällande
vägavgiftsbelopp föreslår regeringen att de belopp som anges i
vägavgiftslagen bestäms i euro i stället för svenska kronor.

17 §

Den i paragrafen angivna avgiften för prövning av begäran om
återbetalning av vägavgift för svenskt fordon tas ut med belopp som
anges i protokollet om ändring av samarbetsavtalet.

21 §

Avtalet som ligger till grund för uttag av vägavgift avseende utländska
fordon har ändrats genom det i Bryssel den 22 mars 2000 undertecknade
protokollet om ändring av samarbetsavtalet för att tillämpa direktiv
1999/62/EG.

22 §

Den i paragrafen angivna avgiften för prövning av begäran om
återbetalning av vägavgift för svenskt fordon tas ut med belopp som
anges i protokollet om ändring av samarbetsavtalet.

84

23 §

I paragrafen har förts in att vägavgiften skall erläggas i svenska kronor
och att de belopp i euro som anges i 11, 17 och 22 §§ skall omräknas till
svenska kronor varje kalenderår. Benämningen på Europeiska unionens
gemensamma valuta har ändrats från ecu till euro.

13.10 Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343)

I paragrafen har bestämmelsen i 1 § första stycket försäljningsskattelagen
om till vem bilskrotningsavgift skall betalas och bestämmelsen i 4 §
samma lag om att det endast är fordon som registrerats i bilregistret som
är skattepliktiga, förts in.

II §

Hänvisningen till försäljningsskattelagen tas bort. De bestämmelser i
försäljningsskattelagen som används vid tillämpningen i fråga om
skrotningsavgift förs in i bilskrotningslagen, se nedan 12-18 §§.

12 §

Paragrafen motsvarar 5 § i försäljningsskattelagen, dock med tillägget att
avgiftsskyldighet även föreligger för fordon som förvärvats från sådan
person eller organisation som kan beviljas kompensation för
skrotningsavgift.

13 §

Paragrafen motsvarar 6 § i försäljningsskattelagen.

14 §

Paragrafen motsvarar 7 § i försäljningsskattelagen, dock med tillägget att
för sådana fordon för vilket ägaren beviljats kompensation för
skrotningsavgiften inträder den i 12  § sista stycket angivna

avgiftsskyldigheten när fordonet förvärvats av annan.

15 §

Paragrafen motsvarar 9 § i försäljningsskattelagen.

16§

Paragrafen motsvarar 13 § i försäljningsskattelagen, förutom att sista
stycket, om att kompensation skall återbetalas om fordonet inom två år
från förvärvet överlåts till någon som inte omfattas av dessa regler, tas
bort.

17§

Beslut i frågor som avses i 7 § första stycket punkten 2 överklagas, enligt
22 b § bilskrotningsförordningen (1975:348), hos länsstyrelse.
Beskattningsbeslut överklagas hos instans som anges i lagen om

Prop. 2000/01:31

85

punktskatter och prisregleringsavgifter. Andra beslut får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Beslut av Naturvårdsverket enligt 7 § första stycket punkten 3 får inte
överklagas.

En förutsättning för att få ett beslut prövat av kammarrätt är att
kammarrätten har meddelat prövningstillstånd.

18 §

Paragrafen motsvarar i princip 18 § i försäljningsskattelagen. Vid
utdömande av ansvar för brukande av obeskattat fordon skall dock krävas
att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet. Dessutom blir det tillåtet att ett
fordon provkörs vid tillsyn enligt produktsäkerhetslagen.

13.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

I budgetpropositionen för 2001 föreslås att lagen om försäljningskatt på
motorfordon skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000.
Hänvisningen i paragrafen till nämnda lag tas därför bort. I
övergångsbestämmelserna till lagen om upphävande av lagen om
försäljningsskatt på motorfordon föreskrivs dock att den upphävda lagen
fortfarande skall gälla i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet. Skälet är att de skatte- eller avgiftssatser och
avdragsmöjligheter som gällt när en skatte- eller avgiftspliktig händelse
inträffat skall kunna tillämpas även om förhållandet upptäcks efteråt, t.ex.
vid en revision. Samma princip kan användas på förfarandcreglema.
Genom föreslagen övergångsbestämmelse kommer reglerna om
skattekontroll, skattebeslut, överklagande m.m. att kunna tillämpas även
om hänvisningen till lagen om försäljningsskatt på motorfordon tas bort.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter (avräkningslagen) och i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar (indrivningslagen) föreskrivs bl.a. att nämnda lagar är
tillämpliga på återbetalningar eller utbetalningar respektive fordringar på
grund av bestämmelser i författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket
lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. När nu lagen om
försäljningsskatt på motorfordon tas bort från nyss nämnda lagrum
innebär det att avräkningslagen och indrivningslagen inte längre är
tillämpliga beträffande utbetalningar, återbetalningar eller fordringar som
har sin grund i lagen om försäljningsskatt på motorfordon. För att
avräkningslagen och indrivningslagen skall kunna tillämpas beträffande
förhållanden som upptäcks eller prövas efter ikraftträdandet men som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet behövs alltså en
övergångsreglering. Regleringen bör dock i enlighet med vad Lagrådet
förordat tas in i den i budgetpropositionen föreslagna lagen om
upphävande av försäljningsskattelagen.

Prop. 2000/01:31

86

13.12   Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

1J

Ändringen är föranledd av förslaget i budgetpropositionen för 2001 att
lagen om försäljningsskatt på motorfordon skall upphöra att gälla vid
utgången av år 2000.

13.13   Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

2 kap.

Ändringen i första stycket 5 är en följdändring med anledning av de höjda
fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen.

Registrerade trossamfund skall enligt första stycket 2 när det gäller
deklarationsskyldigheten behandlas på samma sätt som ideella föreningar
som är undantagna från skattskyldighet för vissa inkomster.

Ändringen i första stycket 5 är en följdändring med anledning av de
höjda fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen.

26 §

Registrerade trossamfund skall när det gäller skyldigheten att lämna
särskild uppgift behandlas på samma sätt som ideella föreningar som är
undantagna från skattskyldighet för vissa inkomster. I övrigt har
redaktionella ändringar gjorts.

13.14   Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1240) om
ändring i kupongskattelagen (1970:624)

27 §

Paragrafens andra stycke ändrades i samband med att det blev tillåtet för
aktiebolag att förvärva egna aktier (prop. 1999/2000:38, bet.
1999/2000:SkU 12, rskr. 1999/2000:136, SFS 2000:76). Ändringen trädde
i kraft den 10 mars 2000. Dessförinnan hade paragrafens femte stycke
ändrats som en följd av utfärdandet av den nya inkomstskattelagen
(prop. 1999/2000:2, bet. 1999/2000:SkU2, rskr. 1999/2000:117, SFS
1999:1240). Den ändringen träder i kraft först den 1 januari 2001.

Den ändring som nu föreslås i andra stycket innebär att motsvarande
ändring som gjordes i lagen (2000:76) om ändring i kupongskattelagen
nu görs i lagen (1999:1240) om ändring i kupongskattelagen.

Prop. 2000/01:31

87

13.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam.

26 £

Ändringen görs för att anpassa regleringen till vad som föreslås gälla på
punktskatteområdet i övrigt och på mervärdesskatteområdet, se
kommentaren till 9 c och 20 §§ lagen om tobaksskatt. I lagen om skatt på
annonser och reklam förstås med tredje land områden som ligger utanför
EG:s tullområde (se prop. 1994/95:56 s.l 19). Det innebär att det inte
behövs någon särskild reglering för införsel av annonsblad från områden
som ligger inom tullområdet men utanför EG:s skatteområde. Av samma
skäl byts begreppet ”införsel” ut mot det mer adekvata begreppet
"import”.

Prop. 2000/01:31

88

Lagförslagen i promemorian Skyldighet att betala
punkt- och mervärdesskatt vid import

1        Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 9, 19, 20, 38 40 och 41 §§ lagen (1994:1563)
om tobakskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,

5. i annat fall än som avses i 1—4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar 6. utan att vara upplagshavare

skattepliktiga varor,                  eller registrerad varumottagare,

enligt 5 kap. 11 § tullagen
(2000:000) är skyldig att betala
skatt med anledning av import,

7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.

Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är upplagshavare
enligt 10 § eller registrerad
varumottagare enligt 13 §, skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen {1994:1550)
och 9 kap. 4§ lagen (1984:151)
om      punktskatter       och

prisregleringsavgifter.

19 §

Den som är skattskyldig enligt
9§ första stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen {2000:000) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter                 och

prisregleringsavgifter.

20 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är

89

upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §,
mottagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt

9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

av

av

vid

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett
ändamål,

8. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6, vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull         inträder         enligt

tullagstiftningen eller skulle ha
inträtt om varorna varit

tullbelagda.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

38 §

Skattskyldig är den som

1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,

2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller
tuggtobak,

3. från tredje land importerar 3. utan att vara registrerad

snus eller tuggtobak,                 enligt 39 §, enligt 5 kap. 11 §

tullagen (2000:000) är skyldig att
betala skatt med anledning av
import,

3. från tredje land importerar snus eller tuggtobak,

4. säljer snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, eller

5. använder snus eller tuggtobak som förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

40 §

Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk för

90

annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.

För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig enligt 38 § 5 inträder skattskyldigheten när
varorna används för annat än avsett ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i 22 § femte stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig
enligt 38   §   3 inträder

skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull
inträder enligt tullagstiftningen
eller skulle ha inträtt om varorna
varit tullbelagda.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

41 §

Den som är skattskyldig enligt
38 § 3 skall betala skatten till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(2000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Om snus eller tuggtobak
importeras från tredje land av
någon annan än den som är
registrerad enligt 39 § skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen (1994:1550)
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151)
om      punktskatter       och

prisregleringsavgifter.

I övrigt tillämpas 30-32, 34, 35 och 42 §§ även i fråga om snus och
tuggtobak. Därvid skall vad som gäller om upplagshavare i stället avse
den som är registrerad enligt 39 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

91

2       Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 8, 18 och 19 §§ lagen (1994:1565) om
alkoholskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 eller 13 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,

5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar 6. utan att vara upplagshavare

skattepliktiga varor,                  eller registrerad varumottagare,

enligt 5 kap. 11 § tullagen
(2000:000) är skyldig att betala
skatt med anledning av import,

7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,

8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.

Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är upplagshavare
enligt 9 § eller registrerad
varumottagare enligt 12 §, skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen (1994:1550)
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151)
om punktskatter       och

prisregleringsavgifter.

18 §

Den som är skattskyldig enligt
8§ första stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (2000:000) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter                 och

prisregleringsavgifter.

19 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

92

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2.  den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av
skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §, vid
mottagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett ändamål.

8. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 6, vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull         inträder         enligt

tullagstiftningen eller skulle ha
inträtt om varorna varit
tullbelagda.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

93

3        Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 12 §§ samt 5 kap. 2 och 5 §§
lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,

2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,

3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,

4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,

5. den som i annat fall än som avses i 1-4 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,

6. annan än upplagshavare som 6. annan än upplagshavare som

importerar bränsle från tredje enligt 5 kap. 11 § tullagen
land,                                 (2000:000) är skyldig att betala

skatt med anledning av import,

7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för
vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas

a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller

b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål eller

c) i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 350 C.

12 §

Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 6-8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt
vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som

1. tillverkar eller bearbetar bränsle,

2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,

3. i annat fall än som avses i 1 och 2

a) importerar bränsle från tredje a) enligt 5 kap. 11 § tullagen
land, eller                            (2000:000) är skyldig att betala

skatt med anledning av import,
eller

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

94

b) för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till
Sverige från ett annat EG-land eller tar emot en sådan leverans, och

4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med
högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle enligt
2 kap. 3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats enligt 2
kap. 1 § första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och som
förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.

Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för
vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som
tar upp torvbränsle.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

5 kap.

Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket
2, när han tar emot leverans av bränsle,

2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 eller 12

§ första stycket 3 b, när bränslet

När bränsle importeras av
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 6 eller 12 § första stycket 3
a, skall skatten betalas till
tullmyndigheten. Därvid gäller
tullagen (1994:1550) och 9 kap. 4
§ lagen (1984:151) om
punktskatter                  och

prisregleringsavgifter.

i in till Sverige.

4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. I § första stycket 6
eller 12 § första stycket 3 a vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull         inträder         enligt

tullagstiftningen eller skulle ha
inträtt om bränslet varit tullbelagt.

Den som är skattskyldig enligt

4 kap. 1 § första stycket 6 eller 12
§ första stycket 3 a skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (2000:000) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter                 och

prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

95

4        Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200) skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2-4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,

2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar
tjänsten,

3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om den
som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30
b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

5. för sådant förvärv som anges
förvärvar varan, och

6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt
10 § tullagen (2000:000) för den
importerade varan.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

i 1 § första stycket 2: den som

6. för import av varor: den som
enligt 5 kap. 11 § lullagen
(2000:000) är skyldig att betala
skatt med anledning av importen.

Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då varan enligt tullagstiftningen
skall deklareras för övergång till
fri omsättning eller när införsel
skall anmälas med stöd av 3 kap. 3
§ tullagen.

Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull
inträder enligt tullagstiftningen
eller skulle ha inträtt om varan
varit tullbelagd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

96

Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:000)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ tullagen
(2000:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

5 kap.
H §

Gäldenären, eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd, är skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut för en
vara vid import eller export.

Den som lämnar en anmälan
eller borde ha lämnat anmälan
enligt 3 kap. 3 § är skyldig att
betala annan skatt än tull som
skall tas ut för varan på grund av
införseln eller utförseln.

Skatt enligt denna paragraf skall fastställas och betalas enligt det
förfarande som gäller for tull, om inte annat föreskrivits.

Prop. 2000/01:31

Bilaga. 1

9

Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än mil
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden eller den
anmälningsskyldighet som avses i
3 kap. 3 £ uppkom. Om beslutet
har meddelats senare än två och ett
halvt år efter den dag då tull-
skulden                      eller

anmälningsskyldigheten uppkom,
far överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den anmälnings-
skyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, far även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om

kap.

Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden uppkom eller
skulle ha uppkommit om varan
varit tullbelagd. Om beslutet har
meddelats senare än två och ett
halvt år efter den dag då
tullskulden uppkom eller skulle ha
uppkommit om varan varit
tullbelagd, får överklagandet dock,
om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in
inom två månader från den dag då
gäldenären eller den som skulle ha
varit gäldenär om varan varit
tullbelagd fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första
stycket har omprövats, far även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats

97

4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 31

omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden eller
anmälningsskyldigheten uppkom,
får överklagandet dock, om tiden

för överklagande därigenom blir

längre, komma

in

inom

två

månader från

den

dag

gäldenären

eller

den

anmälningsskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.

En gäldenär eller anmälnings-
skyldig får överklaga ett beslut
som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.

senare än två och ett halvt år efter
den dag då tullskulden uppkom
eller skulle ha uppkommit om
varan varit tullbelagd, får
överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den som skulle ha
varit gäldenär om varan varit
tullbelagd fick del av
omprövningsbeslutet.

Gäldenären eller den som skulle
ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd får överklaga ett beslut
som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 1

Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller
ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller anmälnings-
skyldigs yrkande i fråga om tull-
tillägg skall, oavsett tidsfristerna i
3 §, prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget avser inte har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller
om Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för gäldenären
eller den anmälningsskyldige. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall
tas upp till prövning av Tullverket.

Vad som sägs i andra stycket
gäller även en deklarants yrkande
i fråga om förseningsavgift.

§

också överklagande av beslut om

Enskilds yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift
skall, oavsett tidsfristerna i 3 §,
prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget eller försenings-
avgiften avser inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller om Tull-
verket eller det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till
förmån for den enskilde. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall
tas upp till prövning av Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

98

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Skyldighet att betala punkt- och
mervärdesskatt vid import

Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholm, Tullverket,
Riksskatteverket, Svenska Petroleum Institutet, Swedish Match North
Europé AB, Austria Tabak Scandinavia AB och Systembolaget AB.

Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Petroleumhandlamas
Riksförbund, Svenska Bryggareföreningen, Svensk Industriförening,
Sprit- och Vinleverantörsföreningen har inte hörsammat remissen.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 2

99

Lagförslaget i promemorian Awattning av avfall
med flera avfallsskattefrågor

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på
avfall

Prop. 2000/01:31

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:673) om skatt på
avfall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där deponering
eller förvaring sker uteslutande av

1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen

a) jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten,

b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,

c)  avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från
vattenrening vid sådan verksamhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av jämmalmspellets, eller

2. radioaktivt avfall.

I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jämmalmspellets
gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller
förvaring sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell
verksamhet.

Bestämmelserna i 1 § gäller inte
heller för anläggningar där
deponering eller förvaring sker
uteslutande av

1.       vattenverksslam i
slambassänger, eller

2. avfall i vassbäddar.

Avfallsskatt skall inte betalas för

1. material som är avsett att användas för driften av en
avfallsanläggning eller som förs in till en sådan anläggning utan direkt

samband med avfallshanteringen,

2. avfall som är avsett att inom
en anläggning behandlas genom

a)     kompostering eller
reaktorbaserad rötning,

b) förbränning,

c) användning för tillverkning
av fast lagringsbart bränsle.

2. avfall som är avsett att inom
en anläggning

a)      behandlas genom
kompostering eller reaktorbaserad
rötning,

b) förbrännas,

c) användas för tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,

d) avvattnas,

e) renas, under förutsättning att

100

Avfallsskatt skall dock betalas
for rester som uppstår efter
genomförd behandling enligt
första stycket 2.

avfallet är flytande,

3. avfall som inom en
anläggning är avsett att behandlas
i en vassbädd.

Första stycket 2 d och e och 3
gäller endast om det vatten som
avgår från behandlingen inte
deponeras inom anläggningen.

Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd åtgärd enligt första
stycket 2.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i 3 och

6 §§ i sina nya lydelser tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
2000.

101

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian Awattning av avfall med flera
avfallsskattefrågor

Efter remiss har följande lämnat yttrande över promemorians förslag:
Riksskatteverket, Naturvårdsverket, Gislaveds kommun, Karlshamns
kommun, Vaggeryds kommun, Svenska Renhållningsverksförcningen,
Ragn-Sells AB, Tekniska Verken i Linköping AB, Svenska Vatten- och
Avloppsverksföreningen, Västmanlands avfallsaktiebolag och Sveriges
Industriförbund.

Värnamo kommun, WMI Sellbergs AB, Trestadsregionens
Avfallsaktiebolag, Nordvästra Skånes Renhållningsaktiebolag och
Återvinningsindustriema har inte hörsammat remissen.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 4

102

Förteckning över remissinstanser beträffande          ProP- 2000/01

Trafikbeskattningsutredningens slutbetänkande Bilen, Bllaga 5
miljön och säkerheten (SOU 1999:62)

Följande remissinstanser har lämnat yttrande över
trafikbeskattningsutredningens slutbetänkande: AB Svensk Bilprovning,
Riksorganisationen Bilfront, Bilindustriföreningen, Buss och Samhälle,
Frivilliga Motorcykelkåremas Riksförbund, Försvarets Motorklubb, Gold
Wing Club Sweden, Gröna Bilister, Högskolan Dalarna, Djurgården-
Lilla Värtans Miljöskyddsförening, Industriförbundet, Institutet för
Transportforskning, Konsumentverket, Kungliga Automobilklubben,
Lantbrukarnas Riksförbund, Länsstyrelsen i Skåne Län, Länsstyrelsen i
Örebro Län, Länstrafiken i Jämtlands Län, Länstrafiken Norrbotten,
Moped- och Motorcykelbranschens Riksförbund, Motorbranschens
Riksförbund, Motorföramas Helnykterhetsförbund, Motorhistoriska
Riksförbundet, Motormännens Riksförbund, Naturvårdsverket, OK-
Bilistema, Paul Wirkstedt, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket,
Skattemyndigheten i Örebro, SMC Senior, Statens Institut för
KommunikationsAnalys, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska
Naturskyddsföreningen, Svensk Handel, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska
Taxiförbundet, Svenska motorcykel- och snöskoterförbundet, Svenska
VägfÖreningen, Svenska Äkeriförbundet, Sveriges Motorcykelhandlares
Riksförbund, Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation, Sveriges
Transportindustriförbund, Särskilda skattekontoret i Ludvika, Tullverket,
Umeå Universitet, Womens International Motorcycle Association, Väg-
och transportforskningsinstitutet samt Vägverket.

103

Protokoll om ändring av avtalet den 9 februari 1994
om uttag av en avgift för tunga fordon som använder
vissa vägar för att tillämpa Europaparlamentets och
rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om
avgifter på tunga godsfordon för användningen av
vissa infrastrukturer

Regeringarna i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark,
Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna,
Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland,

som är parter i avtalet den 9 februari 1994 om uttag av en avgift för
tunga fordon som använder vissa vägar i dess ändrade lydelse enligt
protokollet den 18 september 1997 om Sveriges anslutning till detta
avtal, nedan kallat avtalet,

som beaktar Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den
17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa
infrastrukturer, nedan kallat direktivet,

som beaktar den gemensamma förklaringen av regeringarna i Belgien,
Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Sverige och Tyskland att
vinnlägga sig om att anpassa sina gemensamma vägavgifter till de
maximisatser som fastställs i artikel 7.7 och bilaga II till direktivet,
vilken antogs vid Europeiska unionens 2142 rådsmöte den 30 november
och 1 december 1998,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

Den första strecksatsen i ingressen till avtalet skall ersättas med följande:

"som beaktar Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den
17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa
infrastrukturer, som ersätter rådets direktiv 93/89/EEG av den 25 oktober
1993,"

Efter den andra strecksatsen skall en tredje strecksats sättas in med
följande lydelse:

"som beaktar den gemensamma förklaringen av regeringarna i Belgien,
Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Sverige och Tyskland att
vinnlägga sig om att anpassa sina gemensamma vägavgifter till de
maximisatser som fastställs i artikel 7.7 och bilaga II till direktivet, som
antogs vid Europeiska unionens 2142 rådsmöte den 30 november och 1
december 1998,"

Prop. 2000/01:31

Bilaga 6

104

Artikel 2

Texten i artikel 2.1 i avtalet skall ersättas med följande:

"Definitionerna i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för
användningen av vissa infrastrukturer är tillämpliga på detta avtal."

Artikel 3

I artikel 3.1 i avtalet skall orden "förfarandet i direktivets artikel 9"
ersättas med följande:

"förfarandet i artikel 7.2 b ii i direktivet"

I artikel 3.2 skall orden "direktivets artikel 7 d" ersättas med följande:

"artikel 7.2 b i i direktivet"

I artikel 3.3 skall orden "direktivets artikel 7 e" ersättas med följande:

"artikel 7.6 i direktivet"

Artikel 4

Texten i artikel 4.2 i avtalet skall ersättas med följande:

"De avtalsslutande parterna far inom sina respektive territorier befria
fordon uppräknade i direktivets artikel 6.2 b från den avgift som avses i
artikel 3."

Prop. 2000/01:31

Bilaga 6

Artikel 5

Artikel 8.1 i avtalet skall ersättas med följande:

"Vägavgiften per år inklusive administrationskostnader är för fordon med

1) högst 3 axlar:

a) ICKE EURO         960 euro

b) EURO I              850 euro

c) EURO II och renare 750 euro

2) minst 4 axlar:

a) ICKE EURO          1550 euro

b) EURO I              1400 euro

c) EURO II och renare 1250 euro"

Texten i artikel 8.2 skall ersättas med följande:

105

"Vägavgiften per månad inklusive administrationskostnader är för fordon Prop. 2000/01:31
med                                                            Bilaga 6

1) högst 3 axlar:

a) ICKE EURO

b) EURO I

c) EURO II och renare

96 euro

85 euro

75 euro

2) minst 4 axlar:

a) ICKE EURO

b) EURO I

c) EURO II och renare

155 euro

140 euro

125 euro"

Texten i artikel 8.3 skall ersättas med följande:

"Vägavgiften per vecka inklusive administrationskostnader är för fordon
med

1) högst 3 axlar:

a) ICKE EURO

b) EURO l

c) EURO II och renare

26 euro

23 euro

20 euro

2) minst 4 axlar:

a) ICKE EURO

b) EURO l

c) EURO II och renare

41 euro

37 euro

33 euro"

Texten i artikel 8.4 skall ersättas med följande:

"Vägavgiften per dag inklusive administrationskostnader är densamma
för samtliga fordonskategorier och uppgår till 8 euro."

Texten i artikel 8.5 skall ersättas med följande:

"För fordon registrerade i Grekland är avgifterna enligt punkterna 1-4 i
denna artikel nedsatta med 50 procent under en övergångsperiod om två
år efter direktivets ikraftträdande. Parterna i avtalet får besluta att
förlänga övergångsperioden med ett år i sänder, under förutsättning att
Europeiska gemenskapernas kommission godkänner förlängningen."

Texten i artikel 8.7 skall ersättas med följande:

"Vid tillämpningen av detta avtal skall växelkursen för euron i de olika
nationella valutorna bestämmas i enlighet med artikel 10 i direktivet."

Artikel 6

Sista meningen i artikel 10.2 i avtalet skall ersättas med följande:

106

"Ett belopp på 25 euro debiteras for täckande av
administrationskostnaderna for prövning av begäran om återbetalning."

Artikel 7

I artikel 13.2 i avtalet skall raden "A - den årliga avgiften på 1250 ecu"
ersättas med följande:

"A = den årliga avgiften på 1250 euro."

Artikel 8

I den franska versionen av artikel 20 i avtalet skall datumangivelsen "den
31 december 2010" ersättas med "den 31 december 2019".

Artikel 9

1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer
efter det senaste av de datum då alla regeringar på diplomatisk väg har
meddelat Europeiska gemenskapernas kommission att deras nationella
konstitutionella krav för ikraftträdande har uppfyllts.

2. Depositarien skall underrätta regeringarna i samtliga avtalsslutande
parter om meddelanden som avses i punkt 1 i denna artikel och om dagen
då detta protokoll träder i kraft.

Upprättat i Bryssel den 22 mars 2000 på danska, franska, nederländska,
svenska och tyska språken, som alla är lika giltiga, i en originalversion
som skall deponeras i Europeiska gemenskapernas kommissions arkiv.
Kommissionen skall överlämna en bestyrkt kopia härav till var och en av
de avtalsslutande parterna.

För Regeringen i Konungariket Belgien

För Regeringen i Konungariket Danmark

För Regeringen i Storhertigdömet Luxemburg

För Regeringen i Konungariket Nederländerna

För Regeringen i Konungariket Sverige

Prop. 2000/01:31

Bilaga 6

För Regeringen i Förbundsrepubliken Tyskland

107

Lagförslaget i Riksskatteverkets rapport angående
vissa frågor rörande försäljningsskattelagen

Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs fråga om bilskrotningslagen (1975:343)
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att 11 § skall upphöra att gälla,

Prop. 2000/01:31

Bilaga 7

dels att det i lagen skall införas
12 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram. För bussar och lastbilar
skall skrotningsavgift endast
betalas i de fall försäljningsskatt
skall betalas för sådana fordon
enligt lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Skrotningsavgift för bussar och
lastbilar skall betalas även i de
fall försäljningsskatt inte tas ut på
grund av bestämmelserna i 4 §
andra stycket nämnda lag.

nya paragrafer, 11 a-11 j §§ samt

Föreslagen lydelse

Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram.

Avgiftsskyldig är

1. tillverkaren, för avgiftspliktigt
motorfordon som yrkesmässigt
tillverkas inom landet,

2. importör som har registrerats
enligt 11 b § andra stycket, för
avgiftspliktigt motorfordon som
förs in till landet,

3.  ägaren, för avgiftspliktigt
motorfordon som tillverkas inom
landet av annan tillverkare än som
avses i 1, för avgiftspliktigt
motorfordon som förs in i landet
på annat sätt än som avses i 2, för
fordon som efter ändring har blivit
avgiftspliktigt, och för
motorfordon som från att ha

108

använts på sådant sätt att Prop. 2000/01:31
motorfordonet varit undantaget Bilaga 7
från registrering i bilregistret i
stället används så att det blir
registreringspliktigt.

llb§

Tillverkare som avses i 11 a § 1

skall vara

registrerad

som

avgiftsskyldig

hos

beskattningsmyndigheten

(registrerad tillverkare).

Importör

som

inför

avgiftspliktiga

motorfordon

för

yrkesmässig

försäljning

till

återförsäljare

kan,

om

verksamheten

är av större

omfattning

registreras

som

avgiftsskyldig

hos

beskattningsmyndigheten
(registrerad importör).

llc§

Avgiftsskyldigheten inträder när
fordonet första gången införs i
bilregistret eller, om fordonet
samtidigt avställts, då
avställningen upphör.

För icke avgiftspliktiga fordon
som ändras till avgiftspliktiga
fordon inträder avgiftsskyldighet
när fordonet tas upp i bilregistret
som fordon av avgiftspliktigt slag,
eller om det samtidigt avställs, då
avställningen upphör.

lld§

Skrotningsavgift beslutas genom
automatisk databehandling på
grundval av uppgifter i
bilregistret.

Avgiften skall för avgiftsskyldig
som avses i 11 a § 1 och 2 betalas
senast inom en månad efter
utgången av den månad
avgiftsskyldigheten inträder och
för avgiftsskyldig som avses i
11 a § 3 senast tre veckor efter
avgiftsskyldighetens inträde.

Regeringen föreskriver vilken

109

myndighet som svarar för beslut
om avgift enligt första stycket.

11 e§

Den avgiftsskyldige kan återfå
avgift som han betalat för ett
motorfordon vars försäljning har
förorsakat den avgiftsskyldige
förlust på grund av bristande
betalning från köpare som är
yrkesmässig återförsäljare av
motorfordon.

Återbetalning av avgift kan
endast göras med belopp som
svarar mot så stor del av avgiften
som förlusten visas utgöra av
fordonets försäljningspris.

Fråga om återbetalning prövas
av beskattningsmyndigheten på
ansökan av den avgiftsskyldige.

Hf§

Kompensation för betald
skrotningsavgift kan erhållas, om
fordonet förvärvats av

1.  utländsk beskickning eller
karriärkonsulat i Sverige eller
sådan internationell organisation
som avses i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa
föll,

2.   medlemmar av den
diplomatiska personalen vid
utländska beskickningar i Sverige
och karriärkonsuler vid utländska
konsulat i Sverige, under
förutsättning att de inte är svenska
medborgare eller stadigvarande
bosatta här i landet.

Kompensation kan även erhållas
för skrotningsavgift om fordonet
förvärvats av en medlemsstats
ombud vid en internationell
organisation med säte i Sverige
och personal hos sådan
organisation, om Sverige har
träffat överenskommelse om detta
med en annan stat eller med en
mellanfolklig organisation, eller
om Sverige träffat sådan

Prop. 2000/01:31

Bilaga 7

110

överenskommelse som avses i Prop. 2000/01:31

10 kap. 7 J andra stycket Bilaga 7
mervärdesskattelagen (1994:200).
Beskattningsmyndigheten prövar

frågor om kompensation för betald
skrotningsavgift.

Kompensation skall återbetalas
om fordonet inom två år från
förvärvet överlåts till någon som
inte omfattas av reglerna för
kompensation. Vad som nu sagts
gäller inte, om fordonet överlåts
på grund av att ägaren avlidit och
inte heller, om fordonet överlåts
på grund av att ägaren fått
förflyttning från Sverige, om denne
innehaft fordonet minst sex
månader.

Hg§

Beskattningsmyndigheten får
medge befrielse från skyldighet att
betala skrotningsavgift för fordon
som

1. ägs av någon som flyttar in
till Sverige utan att förut ha haft
hemvist här, eller som återvänder
hit efter att ha vistats utomlands
under minst ett år,

2. prövas inte överstiga ägarens
eller hans hushålls behov, och

3. under minst ett år innan
ägaren flyttat in eller återvänt till
Sverige har tillhört honom och
därvid begagnats i utlandet av
honom eller medlem av hans
hushåll.

Om ägaren, inom tre år innan
han flyttar in eller återvänder hit,
har befriats från skrotningsavgift
för ett annat fordon av
motsvarande slag på sätt som här
avses skall befrielse enligt första
stycket inte medges.

11 h§

Om fordon, för vilket befrielse
från skrotningsavgift har medgivits
enligt 11 g §, överlåts tidigare än
ett år efter den tidpunkt som anges

111

i 11 c § första stycket, skall den Prop. 2000/01:31
som har medgivits avgiftsbefrielse Bilaga 7
utan dröjsmål anmäla detta till
beskattningsmyndigheten      och

betala skrotningsavgiften i
enlighet                    med

beskattningsmyndighetens beslut.

11 i §

Beskattningsmyndighetens
beslut enligt 11 f 11g och 11 h §§
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

11 j§

Om avgiftsskyldighet föreligger
enligt 11 a § 3, får fordonet inte
användas, om skrotningsavgiften
inte har betalats inom den tid som
har bestämts enligt denna lag och
anstånd med betalningen inte har
lämnats.

Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten medge
att ett visst fordon får användas
utan hinder av första stycket.

Om ett fordon används i strid
mot första stycket döms ägaren till
penningböter.

Om ägaren visar att han gjort
vad som kan begäras av honom för
att hindra att fordonet användes,
är han fri från ansvar.

Bestämmelsen i tredje stycket
gäller även föraren, om han kände
till att fordonet inte fick användas.
Detta gäller dock inte när fordonet
provkörs vid besiktning eller
inspektion enligt 35     §

fordonskungörelsen (1972:595).

12a§

Bestämmelser            för

skrotningsavgift finns även i lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

112

Denna lag träder i kraft den xxxx. Bestämmelsen i 11 j § gäller även Prop. 2000/01:31
sådant förhållande som reglerades i 18 § första stycket i den upphävda Bilaga 7
lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

113

Förteckning över remissinstanser beträffande
Naturvårdsverkets översyn av
bilskrotningslagstiftningen

Efter remiss har följande yttrat sig. Svea Hovrätt, Umeå tingsrätt,
Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Örebro län, Rikspolisstyrelsen,
Statskontoret, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
(SWEDAC), Kommerskollegium, överstyrelsen för civil beredskap,
Finansinspektionen, Ekonomistymingsverket, Riksrevisionsverket,
Riksskatteverket, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra
Götalands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Kemikalieinspektionen, Vägverket, Statens väg- och
transportforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsberedningen,
Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och
teknikutvccklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, AB Svensk
Bilprovning, Gnosjö kommun, Gotlands kommun, Malmö kommun,
Varberg kommun, Fagcrsta kommun, Älvdalens kommun, Arvidsjaurs
kommun, Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), AB Begagnade Bildelar,
Bilindustriföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Motorbranschens
Riksförbund, Motorhistoriska Riksförbundet, Motormännens
Riksförbund, Näringslivets Nämnd för Regelgranskning (NNR), BIL
Producentansvar Sverige AB, Ragn-Sells AB, SAAB Automobile AB,
Stena Gottards Bilfragmentering AB, Svensk Däckåtervinning AB,
Svensk Handel, Svenska Renhållningsverksföreningen, Sveriges
Bilskrotares Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund och Volvo Cars
Volvo Personvagnar AB.

Konsumentverket, Simplexkommissionen, Jemkontoret, Haninge
kommun, Svenska Kommunförbundet, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Allbilskroten i Norrköpng AB,
Bilskrotcentralen HB, Gröna Bilister, HB Stigtomta Skrot, Hjo
Biidemontering AB, Håll Sverige Rent, Skrotfrag AB, Stena Gottards
Bilfragmentering AB, Svensk Däckåtervinning AB, Svensk Handel,
Svenska Fordonskomponentgruppen, Sveriges Fordonbyggares
Riksorganisation och Återvinningsindustriema har inte hörsammat
remissen.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 8

114

Förteckning över remissinstanser beträffande
promemorian om kostnader för vård och skötsel av
gravplats m.m. - avdragsrätt vid arvsbeskattningen?

Efter remiss har yttranden över promemorian inkommit från Hovrätten
för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt,
Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket, Kammarkollegiet,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, Svenska kyrkans Församlingsförbund, Sveriges
Begravningsbyråers Förbund, Landsorganisationen i Sverige, FONUS
och Villaägarnas Riksförbund.

Yttrande har dessutom inkommit från Judiska Centralrådet i Sverige.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF)
har avstått från att yttra sig.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 9

115

Lagrådsremissens lagförslag

1        Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

19 §

Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga
förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara
förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor.

För fysisk person, dödsbo,
familjestiftelse samt för fall som
avses i 21 § uppgår fribeloppet till
900 000 kronor. För annan juridisk
person uppgår fribeloppet till
25 000 kronor.

Fribeloppet uppgår till

1. 1 000 000 kronor för fysisk
person, dödsbo, familjestiftelse
samt för fall som avses i 21 §
första stycket 4,

2. 1 500 000 kronor för fall som
avses i 21 § första stycket 1-3, och

3. 25 000 kr för annan juridisk
person än dödsbo och
familjestiftelse.

21 §
Sambeskattning skall ske av

1. makar som levt tillsammans under beskattningsåret,

2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,
oc/i

3.    föräldrar och deras
hemmavarande barn under 18 år.

2. sambor som tidigare har varit
gifta med varandra eller som har
eller har haft barn tillsammans,

3. föräldrar som sambeskattas
enligt 1 eller 2 och deras
hemmavarande barn under 18 år,
och

4. annan förälder än sådana
som avses i 3 och dennes
hemmavarande barn under 18 år.

Makar sambeskattas inte det beskattningsår då de ingår äktenskap, om
de inte skall sambeskattas enligt första stycket 2. Sambor sambeskattas
inte det beskattningsår då den omständighet som medför att de skall
sambeskattas inträffar. Vid ena makens eller sambons död sambeskattas
makarna respektive samborna det beskattningsår då dödsfallet inträffade.
Om det i annat fall inträffar ändring i något förhållande som har
betydelse för frågan om makar eller sambor skall sambeskattas ett visst
beskattningsår, bedöms frågan efter förhållandena under den större delen
av beskattningsåret.

116

Frågan om barn är hemmavarande eller under 18 år bedöms efter
förhållandena den 1 november beskattningsåret. Fosterbarn anses inte
som hemmavarande barn.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

117

2       Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om

självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 8 §§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

2 kap.

Fysisk person skall lämna självdeklaration

1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av
aktiv näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt
minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring for året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,

2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning

från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8   §

skattebctalningslagen (1997:483) och bruttointäkterna av kapital uppgått
till sammanlagt minst 100 kronor,

4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

5.   när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
900 000 kronor, eller

5. när hans skattepliktiga
tillgångar enligt lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt vid
beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som överstiger
1 000 000 kronor eller, i fall då
sambeskattning skall ske med
make eller sambo, 1 500 000
kronor, eller

6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall
fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig
förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller
förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller
delvis undantagen från beskattning i Sverige.

Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt
skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till
makarnas sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas
deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till deras och underåriga
hemmavarande barns sammanlagda förmögenhet.

118

Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1.   aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt
skadeforsäkringsforetag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond
eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under
beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3. dödsbo när dess bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning

från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8   §

skattebetalningslagen (1997:483) och bruttointäkter av en eller flera
andra förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,

5.   juridisk person,
skattepliktiga tillgångar
lagen (1997:323) om
förmögenhetsskatt,

beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 900 000 kronor eller, i
fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,

6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på
pensionskostnader skall fastställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-5
skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370),
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

vars
enligt
statlig
vid

vars
enligt
statlig
vid

5. juridisk person,
skattepliktiga tillgångar
lagen (1997:323) om
förmögenhetsskatt,

beskattningsårets utgång haft ett
sammanlagt värde som, i fråga om
dödsbo och familjestiftelse,
överstiger 1 000 000 kronor eller, i
fråga om annan juridisk person
som är skattskyldig enligt nämnda
lag, 25 000 kronor,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

119

3       Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 9, 19, 20, 38, 40 och 41 §§ lagen (1994:1563)
om tobakskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 13 eller 14 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 16 §,

5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige för
in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar 6. utan att vara upplagshavare

skattepliktiga varor,                  eller registrerad varumottagare,

är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
med anledning av import,

7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.

Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är upplagshavare
enligt 10 § eller registrerad
varumottagare enligt 13 §, skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen (0000:000)
och 9 kap. 4§ lagen (1984:151)
om       punktskatter       och

prisregleringsavgifter.

19 §’

Den som är skatt skyldig enligt
9§ jorsta stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter                 och

prisregleringsavgifter.

20 §

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är
upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

1 Lydelse enligt prop 1999/2000:126

120

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2.  den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §,
mottagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt

9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

av

av

vid

7. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 7, när varorna
används för annat än avsett

ändamål.

ändamål,

8. den som är skattskyldig enligt
9 § första stycket 6, vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om

skyldighet att betala tull förelegat
vid sådan införsel som avses i 5
kap. 11 § första eller andra stycket
tulllagen (0000:000).

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

38 §

Skattskyldig är den som

1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,

2. från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller
tuggtobak,

3. från tredje land importerar 3. utan att vara registrerad

snus eller tuggtobak,                 enligt 39 §, är skyldig att betala

skatt enligt 5 kap. 11 § tullagen
(0000:000) med anledning av
import,

4. säljer snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen (1999:445) om
exportbutiker, eller

5. använder snus eller tuggtobak som förvärvats skattefritt för annat
ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

40 §

Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och
tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk för

121

annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid
avregistrering.

För den som är skattskyldig enligt 38 § 2, och som inte är registrerad
enligt 39 §, inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs
in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra
stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig enligt 38 § 5 inträder skattskyldigheten när
varorna används för annat än avsett ändamål. Därvid skall de
redovisningsregler som anges i 22 § femte stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig
enligt 38   §   3 inträder

skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet att
betala tull förelegat vid sådan
införsel som avses i 5 kap. 11 §
första eller andra stycket tullagen
(0000:000).

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

41 §2

Den som är skattskyldig enligt
38 § 3 skall betala skatten till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(0000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

Om snus eller tuggtobak
importeras från tredje land av
någon annan än den som är
registrerad enligt 39 § skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen (0000:000)
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151)
om punktskatter       och

prisregleringsavgifter.

I övrigt tillämpas 30-32, 34, 35 och 42 §§ även i fråga om snus och
tuggtobak. Därvid skall vad som gäller om upplagshavare i stället avse
den som är registrerad enligt 39 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

122

4       Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 8, 18 och 19 §§ lagen (1994:1564) om
alkoholskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige
yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor
enligt 12 eller 13 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning
enligt 15 §,

5. i annat fall än som avses i 1-4, från ett annat EG-land till Sverige for
in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar 6. utan att vara upplagshavare

skattepliktiga varor,                  eller registrerad varumottagare,

är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
med anledning av import,

7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,

8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det
som var förutsättningen för skattefriheten.

Att varor används for annat än avsett ändamål skall i denna lag
likställas med att de går förlorade.

När skattepliktiga varor
importeras från tredje land av
någon som inte är upplagshavare
enligt 9 § eller registrerad
varumottagare enligt 12 §, skall
skatten betalas till Tullverket.
Därvid gäller tullagen (0000:000)
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151)
om       punktskatter       och

prisregleringsavgifter.

18 §'

Den som är skattskyldig enligt

8 § första stycket 6 skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och

9 kap. 4 § lagen (1984:151) om

punktskatter                 och

prisregleringsavgifter.

19 §

Skattskyldigheten inträder for

1. den som är upplagshavare när

a) denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte
är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är

Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

123

upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller
exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b) denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än
försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras
till något annat godkänt skatteupplag,

c) denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans lager
och som inte redan har beskattats,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

3. den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet
skattepliktiga varor,

4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 §,
mottagandet av skattepliktiga varor,

5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 §, när leverans
sker,

6. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de
skattepliktiga varorna förs in till Sverige,

7. den som är skattskyldig enligt

8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

av

av

vid

7. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 8, när varorna
används för annat än avsett

ändamål.

ändamål,

8. den som är skattskyldig enligt
8 § första stycket 6, vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om

skyldighet att betala tull förelegat
vid sådan införsel som avses i 5
kap. 11 § första eller andra stycket
tulllagen (0000:000).

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare
enligt 9 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

124

5        Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 12 §§ samt 5 kap. 2 och 5 §§
lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt
(skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som
godkänts som upplagshavare enligt 3 §,

2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,

3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,

4. den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en
köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,

5. den som i annat fall än som avses i 1-4 från ett annat EG-land till
Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,

6. annan än upplagshavare som 6. annan än upplagshavare som

importerar bränsle från tredje är skyldig att betala skatt enligt
land,                                 5 kap. 11 § tullagen (0000:000)

med anledning av import,

7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas
med högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för
vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas

a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller

b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen
(1993:787), när båten används för privat ändamål eller

c) i motordrivet fordon i de fall bränslet ger mindre än 85
volymprocent destillat vid 350°C.

12 §

Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt,
koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 6-8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt
vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som

1. tillverkar eller bearbetar bränsle,

2. enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare,
återförsäljare eller förbrukare av bränsle,

3. i annat fall än som avses i 1 och 2

a) importerar bränsle från tredje a) är skyldig att betala skatt
land, eller                             enligt 5 kap. 11 § tullagen

(0000:000) med anledning av
import, eller

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

125

b) för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till
Sverige från ett annat EG-land eller tar emot en sådan leverans, och

4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall
betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller
förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med
högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i fråga om bränsle enligt
2 kap. 3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats enligt
2 kap. 1 § första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och som
förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.

Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för
vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som
tar upp torvbränsle.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

5 kap.

Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket

2. när han tar emot leverans av bränsle.

2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot
leverans av bränsle, och

3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige.

När bränsle importeras av
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 6 eller 12 § första stycket
3 a, skall skatten betalas till
Tullverket. Därvid gäller tullagen
(0000:000) och 9 kap. 4 § lagen
(1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

2. för skatterepresentant som är
skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 3, när köparen tar emot
leverans av bränsle,

3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 5
eller 12 § första stycket 3 b, när
bränslet förs in till Sverige, och

4. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 6
eller 12 § första stycket 3 a vid den
tidpunkt då skyldighet att betala
tull enligt tullagstiftningen
inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat
vid sådan införsel som avses i 5
kap. 11 § första eller andra stycke
tulllagen (0000:000).

§'

Den som är skattskyldig enligt
4 kap. 1 § första stycket 6 eller
12 § första stycket 3 a skall betala
skatten till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (0000:000) och 9
kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter                 och

prisregleringsavgifter.

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

126

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller      Prop. 2000/01:31

fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Bilaga 10

127

6        Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ mervärdesskattelagen
(1994:200)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

1 kap.

f

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2-4 a: den som omsätter varan eller tjänsten,

2. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar
tjänsten,

3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om den
som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är
registrerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten,

4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan
näringsidkare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här,
av guldmaterial eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325
tusendelar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är
skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som
förvärvar varan, och

6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt

5 kap. 11 § tullagen (0000:000) för
den importerade varan.

Särskilda bestämmelser om vem

6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

6. för import av varor: den som
är skyldig att betala skatt enligt
5 kap. 11 § tullagen (0000:000)
med anledning av importen.

m i vissa fall är skattskyldig finns i

Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då varan enligt tullagstiftningen
skall deklareras för övergång till
fri omsättning eller när införsel
skall anmälas med stöd av 3 kap. 3
§ tullagen (0000:000).

3

Vid import inträder
skattskyldigheten vid den tidpunkt
då skyldighet att betala tull enligt
tullagstiftningen inträder eller
skulle ha inträtt om skyldighet att
betala tull förelegat vid sådan
införsel som avses i 5 kap. 11 §
första eller andra stycket tullagen

1 Lagen omtryckt 2000:500.

2 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

3 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

128

(0000:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

129

5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 31

Förslag till lag om ändring i tullagcn (0000:000)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § samt 9 kap. 3 och 6 §§ tullagen
(0000:000)' skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

Gäldenären, eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit
tullbelagd, är skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut för en
vara vid import eller export.

Den som lämnar en anmälan
eller borde lämna anmälan enligt
3 kap. 3 § är skyldig att betala
annan skatt än tull som skall tas ut
för varan på grund av införseln
eller utförseln.

Vid sådan införsel eller utförsel
som avses i 3 kap. 3 § är den som
skulle ha varit gäldenär om varan
hade varit tullbelagd och förts in
från eller ut till ett område som
ligger utanför EG:s tullområde
skyldig att betala annan skatt än
tull som skall tas ut med anledning
av införseln eller utförseln.

Skatt enligt denna paragraf skall fastställas och betalas enligt det
förfarande som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.

9 kap.

Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden eller den
anmälningsskyldighet som avses i
3 kap. 3 § uppkom. Om beslutet
har meddelats senare än två och ett
halvt år efter den dag då
tullskulden                    eller

anmälningsskyldigheten uppkom,
far överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den anmälnings-
skyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första

Om ett överklagande enligt 2 §
gäller beslut vid tulltaxering i en
fråga som kan ha betydelse för
fastställelse av tull eller beslut om
fastställelse av annan skatt än tull
enligt 5 kap. 11 § andra stycket,
skall överklagandet ha kommit in
till Tullverket inom tre år från den
dag då tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde. Om
beslutet har meddelats senare än
två och ett halvt år efter den dag
då tullskulden uppkom eller
skattskyldigheten inträdde, får
överklagandet dock, om tiden för
överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige
fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126.

130

stycket har omprövats, får även
omprövningsbeslutet överklagas
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter

stycket har omprövats, får även Prop. 2000/01:31
omprövningsbeslutet överklagas Bilaga 10
inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats
senare än två och ett halvt år efter

den dag då tullskulden eller
anmälningsskyldigheten uppkom,
får överklagandet dock, om tiden
for överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären       eller       den

anmälningsskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.

En gäldenär eller anmälnings-
skyldig får överklaga ett beslut
som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.

den dag då tullskulden uppkom
eller skattskyldigheten inträdde,
får överklagandet dock, om tiden
för överklagande därigenom blir
längre, komma in inom två
månader från den dag då
gäldenären eller den skattskyldige
fick del av omprövningsbeslutet.

Gäldenären eller den
skattskyldige får överklaga ett
beslut som avses i första och andra
styckena även om det inte gått
honom emot.

Bestämmelserna i 3-5 §§ gäller
ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

En gäldenärs eller anmälnings-
skyldigs yrkande i fråga om tull-
tillägg skall, oavsett tidsfristerna i
3 §, prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget avser inte har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller
om Tullverket eller det allmänna
ombudet framställt ett sådant
yrkande till förmån för gäldenären
eller den anmälningsskyldige. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall
tas upp till prövning av Tullverket.

Vad som sägs i andra stycket
gäller även en deklarants yrkande
i fråga om förseningsavgift.

§

också överklagande av beslut om

En enskilds yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift
skall, oavsett tidsfristerna i 3 §,
prövas om beslutet om den tull
som tulltillägget eller försenings-
avgiften avser inte har vunnit laga
kraft. Detsamma gäller om Tull-
verket eller det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till
förmån för den enskilde. Om
yrkandet framställs först i domstol,
kan domstolen besluta att det skall
tas upp till prövning av Tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

131

8        Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om

skatt på avfall

Härigenom föreskrivs att 3 och 6 §§ lagen (1999:673) om skatt på
avfall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där deponering
eller förvaring sker uteslutande av

1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen

a) jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten,

b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,

c) avfallssand från gruv-
industriell verksamhet och avfall
från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
jämmalmspellets, eller

2. radioaktivt avfall.

c) avfallssand från gruv-
industriell verksamhet och avfall
från vattenrening vid sådan verk-
samhet samt järnhaltigt avfall från
rökgasrening vid tillverkning av
jämmalmspellets,

2. radioaktivt avfall,

3. vattenverksslam i slambas-

säng, eller

4. avfall i vassbädd.

I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och
järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jämmalmspellets
gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller
förvaring sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell
verksamhet.

Avfallsskatt skall inte betalas för

1. material som är avsett att användas för driften av en

avfallsanläggning eller som förs in
samband med avfallshanteringen,

2. avfall som är avsett att inom
en anläggning behandlas genom

a) kompostering eller reaktorba-
serad rötning,

b) förbränning,

c) användning för tillverkning
av fast lagringsbart bränsle.

till en sådan anläggning utan direkt

2. avfall som är avsett att inom
en anläggning

a) behandlas genom komposte-
ring eller reaktorbaserad rötning,

b) förbrännas,

c) användas för tillverkning av
fast lagringsbart bränsle,

d) avvattnas,

e) renas, under förutsättning att
avfallet är flytande,

3. avfall som inom en anlägg-
ning är avsett att behandlas i
vassbädd.

Första stycket 2 d, e och 3 gäller
endast om det vatten som avgår

132

Avfallsskatt skall dock betalas
for rester som uppstår efter
genomförd behandling enligt
första stycket 2.

från behandlingen inte deponeras Prop. 2000/01:31
inom anläggningen.                Bilaga 10

Avfallsskatt skall dock betalas
för rester som uppstår efter
genomförd åtgärd enligt första
stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna i 3 och
6 §§ i sina nya lydelser tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
2000.

133

6 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 31

9        Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327)

Härigenom föreskrivs att 9 § fordonsskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Motorcyklar,        personbilar,

lastbilar eller bussar som enligt
bilregistret är av en årsmodell som
är trettio år eller äldre är inte
skattepliktiga.

Följande fordon, som enligt
bilregistret är av en årsmodell som
är trettio år eller äldre, är inte
skattepliktiga

1. motorcyklar,

2. personbilar,

3. andra lastbilar än sådana
som är vägavgiftspliktiga enligt
lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon, eller

4. bussar.

Påhängsvagnar med en skattevikt över 3 000 kilogram är inte
skattepliktiga om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller bussar
som kan drivas med dieselolja eller av sådana fordon som avses i 21 §
andra stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

134

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga fordon

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon

dels att i 3 och 12 §§ orden ”Skattemyndigheten i Örebro län” skall
bytas ut mot ”Skattemyndigheten i Örebro”.

dels att 2, 6, 11, 17, 21, 22 och 23 §§ samt rubriken närmast före 23 §
skall ha följande lydelse,

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen (1972:599)
och         vägtrafikkungörelsen

(1972:603), om inte annat sägs.

Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i
fordonskungörelsen (1972:595),
bilregisterkungörelsen (1972:599)
och            trafikförordningen

(1998:1276), om inte annat sägs.

Avgiftsplikt gäller inte för fordon som tillhör

1. försvarsmakten,

2. polisväsendet,

3. civilförsvaret, brandväsendet 3. civilförsvaret, brandväsendet

eller annan räddningstjänst,           eller annan räddningstjänst, eller

4. väghållningen.

En förutsättning för undantag enligt första stycket är att fordonet bär
yttre kännetecken som visar att fordonet tillhör någon av de angivna
kategorierna.

Avgiftsplikt gäller inte heller för
fordon som enligt bilregistret är av
en årsmodell som är 30 år eller
äldre och som inte används i
yrkesmässig trafik.

För fordonskombinationer är det motorfordonet som är avgörande för
om kombinationen är undantagen från avgiftsplikt.

H §

Nuvarande lydelse

För motorfordon eller ledad motorfordonskombination med högst tre
axlar tas vägavgiften ut med 6 314 kronor per år, 631 kronor per månad,
168 kronor per vecka och 50 kronor per dag. För motorfordon eller
ledad motorfordonskombination med fyra eller flera axlar tas
vägavgiften ut med 10 524 kronor per år, 1 052 kronor per månad, 277
kronor per vecka och 50 kronor per dag.

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar och den högsta totalvikten som

135

fordonskombinatione/i kan ha.

För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften sättas ned med 50
procent vid köp av sådant vägavgiftsbevis som anges i 16 §, under
forutsättning att beviset är köpt före den 1 juli 2002.

Föreslagen lydelse

Vägavgift tas ut med olika belopp beroende på antal axlar och vilka
krav på utsläpp av föroreningar som ett fordons motor uppfyller enligt
följande.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Fordon som inte uppfyller de av Europeiska gemenskapen fastställda
kraven i rådets direktiv 88/77/EEG av den 3 december 1987 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp
av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon4.
Antal axlar Avgift per år      Avgift per månad Avgift per vecka    Avgift per dag

högst 3 axlar   x kronor1

4 eller fler      x kronor

axlar

x kronor

x kronor

x kronor

x kronor

x kronor

x kronor

Fordon med de egenskaper som anges i rad A i tabellen i punkt 8.3.1.1 i
bilaga 1 till direktiv 88/77/EEG.

Antal axlar

Avgift per år

Avgift per månad

Avgift per vecka

Avgift per dag

högst 3 axlar

xkronor

xkronor

xkronor

x kronor

4 eller fler

x kronor

x h onor

x kronor

x kronor

axlar

Fordon med de egenskaper som anges i rad B i tabellen

i punkt 8.3.1.1 i

bilaga I till direktiv 88/77/EEG eller fordon som uppfyller i direktivet

högre ställda krav.

Antal axlar

Avgift per år

Avgift per månad

Avgift per vecka

Avgift per dag

högst 3 axlar   x kronor

4 eller fler      x kronor

axlar

xkronor

x kronor

xkronor

xkronor

x kronor

xkronor

För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det
största möjliga antalet axlar som en fordonskombination kan ha.

För fordon registrerade i Grekland skall vägavgiften sättas ned med 50
procent vid köp av sådant vägavgiftsbevis som anges i 16 §, under
förutsättning att beviset är köpt före den 1 juli 2002.

4 EGT L 36, 9.2.1988, s. 33 (Celex 31988L0077), senast ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/96/EG (EGT L 44, 16.2.2000, s. 1, Celex 31999L0096).

5 Omräkning till svenska kronor av de i euro angivna nya avgiftssatserna, se bilaga 6, kan
inte göras förrän efter den 1 oktober, se 23 § denna lag. De nya avgiftssatserna har därför
markerats med x.

136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

17 §

Vägavgift skall betalas tillbaka om

1. avgiftsplikt upphör för ett fordon under tid för vilken vägavgift har
betalats, eller

2. ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med
annat belopp.

En förutsättning för återbetalning är att vägavgiftsbeviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats.

I fall som avses i första stycket 1
återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten           upphörde.

Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka

I fall som avses i första stycket 1
återbetalas överskjutande belopp
till den som var avgiftsskyldig när
avgiftsplikten           upphörde.

Vägavgiften betalas tillbaka med
ett belopp som motsvarar den del
av avgiften som belöper på antalet
återstående hela månader för vilka

avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på x6 kronor.

avgift har betalats, räknat från det
att avgiftsplikten upphörde. Från
det belopp som skall återbetalas
dras en avgift på 270 kronor.

I fall som avses i första stycket 2 återbetalas överskjutande belopp till

den som var avgiftsskyldig när registreringsbesiktning skedde.
Återbetalning skall ske med ett belopp som motsvarar den del av avgiften
som belöper på antalet återstående hela månader för vilka avgift har
betalats, räknat från den dag registreringsbesiktning skedde.

Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet och protokollet
publiceras i       Sveriges

internationella överenskommelser

21 §

Vägavgift skall inte betalas för
fordonet, om ett giltigt bevis för
betald väganvändning utfärdat i ett
annat europeiskt land i
överensstämmelse med det i
Bryssel den 9 februari 1994
underskrivna avtalet om uttag av
en avgift för tunga fordon som
använder vissa vägar och det i
Bryssel den 18 september 1997
underskrivna protokollet avseende
Sveriges anslutning till avtalet, kan
visas upp. Avtalet har ändrats
genom det i Bryssel den 22 mars
2000 underskrivna protokollet för

6 Omräkning till svenska kronor av den i euro angivna nya administrationsavgiften, se bilaga
6, kan inte göras förrän efter den 1 oktober, se 23 § denna lag. Den nya
administrationsavgiften har därför markerats med x.

137

(SÖ).

att tillämpa Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/62/EG av
den 17 juni 1999. Avtalet och
protokollen publiceras i Sveriges
internationella överenskommelser
(SÖ)7.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

22 §

Beskattningsmyndigheten skall efter ansökan besluta om återbetalning
av vägavgift för svenskt årsbevis om beviset ges in till
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften
har betalats. Vägavgiften betalas tillbaka med ett belopp som motsvarar
den del av avgiften som belöper på antalet återstående hela månader för
vilka avgift har betalats, räknat från det att vägavgiftsbeviset kom in.

Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på 210
kronor.

Från det belopp som skall
återbetalas dras en avgift på xs
kronor.

Reglering av vägavgiften enligt
ecu-kursen

Reglering av vägavgiften enligt
euro-kursen

De belopp i svenska kronor som
anges i 11, 17 och 22 §§ omräknas
per den 1 januari varje kalenderår.
Beloppen i svenska kronor
motsvarar de belopp i ecu som
anges i artikel 8 och 10 i det i 21 §
nämnda avtalet.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av ecu som gällde
den första vardagen i oktober året
innan och som offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas
officiella tidning. Om ett belopp
som beräknas för ett visst år före
avrundning avviker från
föregående års belopp med mindre
än 5 procent eller 5 ecu, skall
föregående års belopp fortsätta att
gälla.

23 §

De belopp i svenska kronor som
anges i 11, 17 och 22 §§ omräknas
jor varje kalenderår. Beloppen i
svenska kronor motsvarar de
belopp i euro som anges i artikel 8
och 10 i det i 21 § nämnda avtalet.

Omräkning sker enligt den kurs
i svenska kronor av euro som
gällde den första vardagen i
oktober året innan och som
offentliggörs i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Om ett belopp som beräknas för ett
visst år före avrundning avviker
från föregående års belopp med
mindre än 5 procent eller 5 euro,
skall föregående års belopp
fortsätta att gälla.

7 SÖ 1997:50 och SÖ 2000:xx. Protokollet om ändring av avtalet förs in i Sveriges
internationella överenskommelser nar protokollet ratificierats. Detta kan göras först när
Riksdagen godkänt protokollet, vilket föreslås göras i samband med de föreliggande
ändringarna i vägavgiftslagen. Protokollet har således ännu inte något ordningsnummer och
har därför markerats med xx.

8 Omräkning till svenska kronor av den i euro angivna nya administrationsavgiften, se
bilaga 6, kan inte göras förrän efter den 1 oktober, se 23 § denna lag. Den nya
administrationsavgiften har därför markerats med x.

138

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
belopp som enligt denna lag skall tas ut under påföljande kalenderår.
Beloppen avrundas nedåt.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3. Har vägavgift beslutats för tiden före ikraftträdandet enligt äldre
föreskrifter skall vägavgift enligt 11 § i dess nya lydelse (tillkommande
avgift) betalas för tiden från och med ikraftträdandet till utgången av
avgiftsperioden. För kalendermånad utgör avgiften 1/12 och för dag
1/360 av vägavgiften för helt år.

4. Den som är avgiftsskyldig vid ikraftträdandet skall betala
tillkommande avgift.

5. Tillkommande avgift skall betalas senast en månad efter
ikraftträdandet.

6. Tillkommande avgift som understiger 300 kronor behöver inte
betalas.

7. Brukandeförbudet i 25 § skall för tillkommande avgift gälla först
efter sista betalningsdag.

139

11       Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343)

Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)
dels att nuvarande 12-14 §§ skall betecknas 19-21 §§,
dels att 9 och 11 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 12-18 §§, av
följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Nuvarande lydelse

Skrotningsavgift skall betalas
för personbil, buss med en
totalvikt av högst 3 500 kilogram
och lastbil med skåpkarosseri och
med en totalvikt av högst 3 500
kilogram. För bussar och lastbilar
skall skrotningsavgift endast
betalas i de fall försäljningsskatt
skall betalas för sådana fordon
enligt lagen (1978:69) om
försäljningsskatt pä motorfordon.
Skrotningsavgift för bussar och
lastbilar skall betalas även i de
fall försäljningsskatt inte tas ut på
grund av bestämmelserna i 4 §
andra stycket nämnda lag.

Bestämmelserna i lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med undantag av 8
och 15 §§ äger motsvarande
tillämpning i fråga om
skrotningsavgift. Vidare finns
bestämmelser för skrotningsavgift
i lagen (1984:151) om
punktskatter                  och

prisregleringsavgifter.

Föreslagen lydelse

Skrotningsavgift skall betalas
till staten för fordon som
registreras i bilregistret och som
är personbil, buss med en totalvikt
av högst 3 500 kilogram eller
lastbil med skåpkarosseri och med
en totalvikt av högst 3 500
kilogram.

H §

Bestämmelser om förfarandet
vid påförande av skrotningsavgift
finns i lagen (1984:151) om
punktskatter                 och

prisregleringsavgifter.

12 §

Avgiftsskyldig är

1. tillverkaren, för avgiftspliktigt
motorfordon som yrkesmässigt
tillverkas inom landet,

2. importör som har registrerats
enligt 13 § andra stycket, för
avgiftspliktigt motorfordon som
förs in till landet,

140

3. ägaren, för                   Prop. 2000/01:31

a) avgiftspliktigt   motorfordon Bilaga 10

som tillverkas inom landet av

annan tillverkare än sådan som
avses i 1,

b) avgiftspliktigt motorfordon
som förs in i landet på annat sätt
än som avses i 2,

c) fordon som efter ändring har
blivit avgiftspliktigt,

d) motorfordon som från att ha
använts på sådant sätt att
motorfordonet varit undantaget
från registrering i bilregistret i
stället används så att det blir
registreringspliktigt, och

e) avgiftspliktigt fordon som
förvärvats från sådan person eller
organisation som erhållit
kompensation enligt 16 §.

13 §

Tillverkare som avses i 12 § 1

skall vara registrerad som
avgiftsskyldig                 hos

beskattningsmyndigheten
(registrerad tillverkare).

Importör      som      inför

avgiftspliktiga  motorfordon  for

yrkesmässig    försäljning    till

återförsäljare      kan,       om

verksamheten   är av   större

omfattning, registreras som
avgiftsskyldig                 hos

beskattningsmyndigheten
(registrerad importör).

14 §

Avgiftsskyldigheten inträder när
fordonet första gången infors i
bilregistret eller, om fordonet
samtidigt avställts,       då

avställningen upphör.

För icke avgiftspliktiga fordon
som ändras till avgiftspliktiga
fordon inträder avgiftsskyldighet
när fordonet tas upp i bilregistret
som fordon av avgiftspliktigt slag,
eller om det samtidigt avställs, då
avställningen upphör.

141

7 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 31

För fordon för vilket ägaren
beviljats kompensation enligt 16 §
inträder avgiftsskyldigheten när
fordonet förvärvats av annan.
15 §

Skrotningsavgift beslutas genom
automatisk databehandling på
grundval av uppgifter i
bilregistret.

Avgiften skall för avgiftsskyldig
som avses i 12 § 1 och 2 betalas
senast inom en månad efter
utgången av den månad
avgiftsskyldigheten inträder och
för avgiftsskyldig som avses i 12 §
3 senast tre veckor efter
avgiftsskyldighetens inträde.

Regeringen föreskriver vilken
myndighet som svarar för beslut
om avgift enligt första stycket.

16§

Kompensation för betald
skrotningsavgift kan beviljas, om
fordonet förvärvats av

1.  utländsk beskickning eller
karriärkonsulat i Sverige eller
sådan internationell organisation
som avses i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa
fall,

2. medlem av den diplomatiska
personalen vid utländska
beskickningar i Sverige och
karriärkonsul vid utländskt
konsulat i Sverige, under
förutsättning att denne inte är
svensk medborgare eller
stadigvarande bosatt här i landet.

Kompensation            för

skrotningsavgift kan även beviljas
om fordonet förvärvats av en
medlemsstats ombud vid en
internationell organisation med
säte i Sverige och personal hos
sådan organisation, om Sverige
har träjfat överenskommelse om
detta med en annan stat eller med
en mellanfolklig organisation,
eller om Sverige träffat sådan

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

142

överenskommelse som avses i 10 Prop. 2000/01:31
kap. 7   § andra stycket Bilaga 10

mervärdesskattelagen (1994:200).

Beskattningsmyndigheten prövar
frågor om kompensation för betald
skrotningsavgift.

17 §

Beslut enligt denna lag får
överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

18 §

Fordon som avses i 12 § 3, får
inte        användas,        om

skrotningsavgiften inte har
betalats inom den tid som har
bestämts enligt denna lag och
anstånd med betalningen inte har
lämnats.

Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten besluta
att ett visst fordon får användas
trots bestämmelsen i första stycket.

En ägare av ett fordon som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder fordonet eller låter det
användas i strid mot första stycket
döms till penningböter.

Bestämmelsen i tredje stycket
gäller även föraren, om han kände
till att fordonet inte fick användas.
Detta gäller dock inte när fordonet
provkörs vid besiktning,
inspektion, tillsyn eller
haveriundersökning enligt 35 §
fordonskungörelsen (1972:595).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

143

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

1 kap.

Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen       (1978:69)       om

försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel, lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt,
lagen (1994:1776) om skatt på
energi, lagen (1995:1667) om skatt
på naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall, lagen (2000:466)
om skatt på termisk effekt i
kämkraftsreaktorer.

Denna lag gäller för skatter och
avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel,
bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel, lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel, 2 §
första stycket 6 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt,
lagen (1994:1776) om skatt på
energi, lagen (1995:1667) om skatt
på naturgrus, lagen (1999:673) om
skatt på avfall, lagen (2000:466)
om skatt på termisk effekt i
kämkraftsreaktorer.

2. lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av
aluminium, lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa
j ordbruksprodukter.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker
från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, och
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall

144

fortfarande tillämpas beträffande den upphävda lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

145

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§*

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas
eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller
författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då
utbetalningen ankommer på Riksskatteverket,

2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artisterm.fi.,

3. 10 kap. 1-4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

4. lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,

5. skattebetalningslagen (1997:483),

6. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, eller

7. tullagen (0000:000).

Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.

1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på
motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i

2 § första meningen.

Vad som sagts i första stycket 1
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:126

146

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-10-23

Prop. 2000/01:31

Bilaga 11

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 28 september 2000 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,

3. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

4. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

5. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

6. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

7. lag om ändring i tullagen (0000:000),

8. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,

9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

10. lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga
fordon,

11. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

12. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,

13. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Jan
Larsson, kammarrättsassessorn Gabriella Loman, kammarrättsassessorn
Petter Classon och hovrättsassessorn Hans Levén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om tobaksskatt

I remissen föreslås vissa ändringar i reglema om skattskyldighet vid
import och tidpunkt för skattskyldighetens inträde i syfte att anpassa
reglema till vad som gäller enligt mervärdesskattelagen och tullag-
stiftningen. Motsvarande ändringar föreslås i lagen om alkoholskatt och
lagen om skatt på energi. Avsikten är bl.a. att skyldigheten att betala
punkt- och mervärdesskatt vid införsel av varor från områden utanför
EG:s skatteområde skall bli densamma oavsett om området ligger
innanför eller utanför EG:s tullområde.

Lagrådet vill inledningsvis anmärka att de aktuella punktskattelagama
grundar sig på andra EG-direktiv än mervärdesskattelagen. Det är därför
inte självklart att regler om t.ex. skattskyldighet kan ändras till vad som
gäller på mervärdesskatteområdet. Denna fråga har inte berörts i
remissen. Enligt Lagrådets mening bör ett klargörande ske i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

147

När det gäller utformningen av de föreslagna lagändringarna vill
Lagrådet anföra följande.

I 9 § finns regler om vem som är skattskyldig for tobaksskatt. I den
nuvarande punkt 6 av paragrafen anges som skattskyldig den som ”från
tredje land importerar skattepliktiga varor”. Enligt förslaget i remissen
skall punkten i stället avse den som utan att vara upplagshavare eller
registrerad varumottagare är skyldig att betala skatt enligt 5 kap. 11 §
tullagen med anledning av import. Förslaget kan jämföras med förslaget
till ändring av 20 §, vilken anger vid vilken tidpunkt skattskyldigheten
inträder. I en ny punkt 8 anges sålunda att skattskyldigheten, i de fall som
avses i 9 § första stycket 6, inträder vid den tidpunkt då skyldighet att
betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om
skyldighet att betala tull förelegat vid sådan införsel som avses i 5 kap.
11 § första eller andra stycket tullagen.

Båda bestämmelserna hänvisar således till 5 kap. 11 § tullagen. I denna
paragraf föreskrivs bl.a. följande. Gäldenären, eller den som skulle ha
varit gäldenär om varan varit tullbelagd, är skyldig att betala annan skatt
än tull som skall tas ut för en vara vid import eller export (första stycket).
Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 3 kap. 3 § är
skyldig att betala annan skatt än tull för varan på grund av införseln eller
utförseln (andra stycket). Enligt remissförslaget skall andra stycket ges
följande lydelse: Vid sådan införsel eller utförsel som avses i 3 kap. 3 §
är den som skulle ha varit gäldenär om varan hade varit tullbelagd och
förts in från eller ut till ett område som ligger utanför EG:s tullområde
skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut med anledning av
införseln eller utförseln.

Enligt Lagrådets mening kan den valda lagstiftningstekniken leda till
oklarhet. 5 kap. 11 § tullagen förutsätter för sin tillämpning att
bestämmelser om skatt för viss vara vid import/export respektive vid
införsel/utförscl finns i en skatteförfattning. Detsamma synes gälla i fråga
om vem som i ett visst fall är skattskyldig. En bestämmelse i den aktuella
skatteförfattningen om att skattskyldig är den som enligt tullagens
bestämmelser skall betala skatt blir då förvirrande och innehållslös.
Lagrådet anser därför att den aktuella bestämmelsen om skattskyldighet i
lagen om tobaksskatt bör utformas så att den kan läsas självständigt.

En fråga som också kan ställas är varför de paragrafer som i
remissförslaget hänvisar till 5 kap. 11 § tullagen utformats på olika sätt,
då de uppenbarligen är avsedda att ha samma tillämpningsområde. Enligt
Lagrådets mening skulle den ovannämnda oklarheten kunna undvikas,
samtidigt som syftet med remissförslaget uppnås, om de båda
paragraferna utformas i huvudsak efter mönster av den föreslagna 20 §
första stycket 8.

Lagrådet anser med hänvisning till det anförda att utformningen av de
berörda bestämmelserna bör övervägas ytterligare.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 11

148

Förslaget till lag om ändring i lagen om alkoholskatt

Beträffande de föreslagna ändringarna i 8 och 19 §§ hänvisar Lagrådet
till vad som ovan anförts angående förslaget till lag om ändring i lagen
om tobaksskatt.

Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på energi

Beträffande de föreslagna ändringarna i 4 kap. 1 och 12 §§ samt
5 kap. 2 § hänvisar Lagrådet till vad som ovan anförts angående förslaget
till lag om ändring i lagen om tobaksskatt.

Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

Lagrådet hänvisar till vad som ovan anförts angående förslaget till lag om
ändring i lagen om tobaksskatt.

Förslaget till lag om ändring i tullagen

Beträffande 9 kap. 6 § andra stycket föreslås att begreppen ”gäldenär
eller anmälningsskyldig” skall bytas ut mot ”enskild”. Det blir då oklart
om t.ex. kommuner kommer att falla utanför bestämmelsens
tillämpningsområde. Frågan bör belysas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

Eftersom tullagen träder i kraft den 1 januari 2001 behövs inga
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till den föreslagna
ändringslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om skatt på avfall

Paragrafen innehåller undantag från bestämmelserna i 1  § om

avfallsskatt, i fråga om anläggningar där deponering och förvaring sker
uteslutande av vissa angivna avfallsslag. I remissen föreslås att det i
paragrafens första stycke införs en ny punkt 4 som innehåller undantag
för ”avfall i vassbädd”. Enligt Lagrådets mening är ordet avfall i detta
sammanhang alltför generellt och skulle kunna leda till att avfall, som
inte är avsett att undantas från skatteplikten, kommer att omfattas av
skattefrihet. Lagrådet föreslår att punkten 4 ges följande lydelse: ”4.
flytande avfall i vassbädd”.

I paragrafen räknas upp vissa avfallshanteringsmetoder som om de
används inom en avfallsskattepliktig anläggning medför att avfallsskatt
inte skall tas ut. De angivna behandlingsmetoderna i punkten 2 föreslås i
remissen utökade med d) awattning av avfall, e) rening av flytande
avfall. Vidare införs i en ny punkt 3 skattefrihet för behandling i

Prop. 2000/01:31

Bilaga 11

149

vassbädd. Under hänvisning till vad Lagrådet anfört i anslutning till 3 §
förordar Lagrådet att i punkten 3 före ordet ”avfall” införs ordet
”flytande”.

I 6 § införs också i ett nytt andra stycke den begränsningen att första
stycket 2 d, 2 e och 3 gäller endast om det vatten som avgår från
behandlingen inte deponeras inom anläggningen. Lagrådet vill peka på
att lagtexten kan läsas så att skattefriheten gäller också i fall där vattnet
försvinner från anläggningen till följd av översvämning, läckage o.dyl. I
tydlighetens intresse förordar Lagrådet att andra stycket ges följande
lydelse.

”Första stycket 2 d, 2 e och 3 gäller endast om det vatten som avgår vid
behandlingen skall tas om hand utan att deponeras inom anläggningen.”

Lagrådet vill slutligen anmärka att det behövs en följdändring i 8 § 3,
eftersom det inskjutits ett nytt andra stycke i 6 §.

Förslaget till lag om ändring i lagen om vägavgift for vissa
tunga fordon

1 11 § i såväl nuvarande som föreslagen lydelse anges vägavgift för olika
fordonstyper i svenska kronor. Likaså föreskrivs i 17 och 22 §§ om avgift
i svenska kronor för återbetalning av vägavgift. Enligt 23 § skall de
belopp i svenska kronor som anges i nämnda paragrafer räknas om för
varje kalenderår. Beloppen i svenska kronor skall motsvara de belopp i
euro som anges i artikel 8 och 10 i det avtal som nämns i 21 § i lagen.
Omräkningen skall ske enligt den kurs i svenska kronor av euro som
gällde den första vardagen i oktober året innan. Regeringen skall före
november månads utgång fastställa de omräknade beloppen för
påföljande kalenderår.

Enligt Lagrådets mening är det mindre lämpligt att i en svensk lagtext
ange belopp i svenska kronor som senare skall räknas om efter
eurokursens utveckling. Den av riksdagen beslutade lagtexten kommer då
sannolikt att ha rätt belopp i svenska kronor bara övergångsvis. Det är i
stället att föredra att man, på motsvarande sätt som t.ex. i lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling, anger det belopp i utländsk valuta
som är det grundläggande värde som i detta fall bestämmer avgifternas
storlek. Lagrådet föreslår därför att de nya belopp som skall anges i 11,17
och 22 §§ bestäms i euro med föreskrift om att avgiften skall erläggas i
motsvarande belopp i svenska kronor. I 23 § kan då anges att omräkning
skall ske efter kursen per den första vardagen i oktober föregående år.
Vidare bör regeringen - såsom i remissförslaget - åläggas att fastställa de
sålunda omräknade beloppen i svenska kronor senast före november
månads utgång före det år som avgifterna gäller.

Beträffande övergångsbestämmelserna anmärker Lagrådet att punkt 3
torde avse endast det fallet att skillnaden mellan den beslutade och en ny,
högre vägavgift enligt 11 § i dess nya lydelse skall betalas.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 11

150

Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen

I 17 § infors en regel av innehåll att beslut enligt ”denna lag” far
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Såsom bestämmelsen
utformats täcker den samtliga beslut enligt bilskrotningslagen. Vid
lagrådsföredragningen har emellertid upplysts att detta inte varit avsikten.
När det gäller beskattningsbeslut skall gälla överklagandebestämmelsema
i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. En hänvisning till
dessa bestämmelser bör därför tas in i förevarande paragraf. Lagrådet
förordar att paragrafen ges följande lydelse:

”Andra beslut enligt denna lag än sådana som anges i 8 kap. 1 § första
och andra styckena lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.”

Lagrådet vill tillägga att för den händelse avsikten varit i remissen att
vissa beslut inte skall få överklagas måste detta anges i lagtexten.

Lagrådet vill också ifrågasätta om inte i lagtexten borde inforas en
bestämmelse av innebörd att länsrätts beslut far prövas av kammarrätten
endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. I ett flertal
författningar har under senare år införts bestämmelser om
prövningstillstånd. Enligt Lagrådets mening synes bestämmelserna i
bilskrotningslagen lämpa sig väl för en sådan reglering.

Lagrådet ifrågasätter om inte lagförslaget bör förses med en
övergångsbestämmelse. Som anförs i avsnitt 9 i remissen innebär de nya
reglema en viss ändring i materiellt hänseende genom att
avgiftsskyldighet skall inträda och kompensationsrätt skall bortfalla.

Förslaget till lag om ändring i lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter

I remissen föreslås att hänvisningen i 1 kap. 1 § till lagen om
försäljningsskatt på motorfordon skall tas bort. Bakgrunden härtill är att
det i budgetpropositionen för 2001 föreslagits att sistnämnda lag skall
upphöra att gälla vid utgången av år 2000.1 en övergångsbestämmelse till
förslaget i budgetpropositionen föreskrivs dock att den upphävda lagen
fortfarande skall gälla i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

I en övergångsbestämmelse till förevarande lagförslag anges att lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), lagen om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter (avräkningslagen) samt lagen om
indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) skall
fortfarande tillämpas beträffande den upphävda försäljningsskattelagen.

Lagrådet har inget att invända mot förslaget till övergångsbestämmelse
såvitt avser fortsatt tillämpning av LPP. När det gäller avräkningslagen
och indrivningslagen däremot bör övergångsregleringen enligt Lagrådets
mening tas in i den i budgetpropositionen föreslagna lagen om
upphävande av försäljningsskattelagen.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 11

151

övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2000/01:31

Bilaga 11

152

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Winberg,
Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,
Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,
Bodström.

Föredragande: statsrådet Ringholm

Prop. 2000/01:31

Regeringen beslutar proposition 2000/01:31 Vissa förmögenhets- och
punktskattefrågor, m.m.

153

Rättsdatablad

Prop. 2000/01:31

Författnlngsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer för

inför, ändrar, upp-      bakomliggande EG-

häver eller upprepar     regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om ändring i lagen

31999L0062

(1997:1137) om
vägavgift för vissa tunga
fordon

154